Örat och hjärnan
•Höra. Att uppfatta att något sägs och ev. kunna upprepa det. Att ”papegoja”.
•Lyssna. Att aktivt lyssna (använda hjärnan för att koppla) för att försöka förstå
vad den som talar försöker förmedla
•Förstå. Att ta till sig vad som sägs och att kunna använda det i tanken.
•Begripa. Att ha förstått tillräckligt för att kunna använda kunskapen när det
passar och att välja att låta bli när det inte passar.
För att höra krävs bara ett par öron och någons sorts enkel uppfattningsförmåga. Ofta kan man
upprepa (att papegoja) vad som sagts utan att ha förstått ordens mening. För att lyssna måste
vi använda hjärnan och en vilja att förstå. Eventuellt kan man med lyssnande uppnå förståelse.
Förstå gör man när man har tagit till sig vad som sagts och fått en tydlig bild av som
beskrivits. När man begripit har man förstått och kan dessutom använda det som sagts
praktiskt och också ta ställning till när det inte passar.
En dag I hallen:
Två spelare snackar om en kille I klassen medan tränaren beskriver nästa övning. Tre spelare
som står nära lyssnar på tränaren men har svårt att koncentrera sig på instruktionen då det är
flera som pratar och de känner killen det snackas om. När tränaren påpekar att de två inte är
uppmärksamma kan de papegoja delar av instruktionerna och tror då att de lurat tränaren och
alla andra att de lyssnat. Det finns bara två som är lurade och de har gjort det själva.
När övningen börjar har de två ingen koll på vad som ska göras men de gör som all andra gör
och det fungerar hjälpligt. De tre som lyssnat har en halvbra bild av rörelserna men inte
riktigt varför de ska göras.
Fyra andra som ståt ostört har lyckats att lyssna, förstå och begripa. När övningen startar vet
de därför vad som ska göras och varför övningen ser ut som den gör. När ett läge uppstår där
en av de två inte hunnit till sin position kan de frångå övningsmönstret och göra avslut enligt
grundtanken men på ett något annorlunda sätt.
Två har inget lärt sig, tre har förstått men inte begripit och kan därför inte använda det på
match och fyra kan komma att försöka på match men då handboll kräver 6 utespelare som är
samspelta lär det inte fungera i alla fall och de ger snart upp. Lagets utveckling går långsamt.
Lärande
Omedveten
kunskap
Omedveten
okunskap
Nej
Jamen…
OK
Det var ju… Ja
Igår sa du…
Du är dum…
Medveten
kunskap
Medveten
okunskap
Bästa sättet att lära mer och att utvecklas är att få reda på något man inte vet att man inte kan.
En omedveten okunskap är något jag inte kan och därmed kan jag inte heller lära mig. När
jag vet att jag inte kan är det en medveten okunskap; jag vet att jag inte kan något. Om jag
tar redan på hur och tränar kan jag då lära mig det jag inte kan.
Så länge jag kan göra det när jag tänker på der är det en medveten kunskap. När jag tränat så
mycket att jag gör rätt utan att tänka på det är det en omedveten kunskap som inte kräver
någon energi att ha och/eller använda.
En omedveten kunskap alla har är att gå. Ingen tänker på att ”nu ska jag lyfta ena foten och
sätta den en bit framför den andra för att sedan gör det med andra foten”. En medveten
kunskap kan vara hur man gör en special kombination i uppställt anfall. Om man inte kan är
det en medveten okunskap. Att man inte lämnar marken när man gör ett hoppskot kan vara
en omedveten okunskap. Det känns ju som att man svävar men den som står bredvid kanske
uppskattar höjden till 3cm. Då gäller det att ta till sig informationen när man får den och
försöka använda den.
Lärande
Omedveten
kunskap
Omedveten
okunskap
Nej
Jamen…
OK
Det var ju… Ja
Igår sa du…
Du är dum…
Medveten
kunskap
Medveten
okunskap
När någon berättar om något jag kan lära mig finns bara ett svar:
”Tack för att du bryr dig om så mycket att du vill ge mig en chans att bli bättre.”
Lite kortare räcker det kanske med OK eller Ja.
Alla andra varianter av svar; ”Nej”, ”Jamen”, ”Det var ju…..” , ”Igår sa du…..” eller kanske
rätt och slätt ”Du är dum” i olika varianter eller med andra ord ger bara ett resultat; vi väljer
att behålla våran omedvetna okunskap och missar ett tillfälle att lära.
SÅ:
Lyssna på instruktion. Använd hjärnan att försöka förstå och begripa. Kvittera gärna med OK,
Ja eller varför inte tack. Diskussioner tas lämpligt före eller efter träning när det inte stör
träningen. Bortförklaringar eller förklaringar är inte så intressanta då de inte för lärandet
framåt utan bara ger känslan av att lärande inte behövs; ”Det var ju liksom inte mitt fel, typ,
ba!” Det kan alltid finnas skäl det viktiga är att vi är överens om vad kan göras bättre.
