Geryon trispinosus
Tretandskrabba
NE
NA
LC
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Kunskapsbrist (DD)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Geryonidae, Släkte: Geryon,
Art: Geryon trispinosus - tretandskrabba (Herbst, 1803) Synonymer: Geryon tridens Krøyer,1837, Cancer
trispinosus Herbst, 1803
Kännetecken
En ganska stor och slät eller något knottrig, orangeröd eller tegelröd krabba som har tre distinkta, vassa tänder
(taggar) på vardera ytterkanten av ryggsköldens främre halva, vilket gör att arten är lätt att känna igen.
Totallängd: max 40-80 mm. Ryggskölden är sexkantigt rundad, något bredare än lång. Den är helt slät eller något
granulerad på ytan, och den saknar hår runt ytterkanterna. Buksidan är slät. Panntagg saknas, men fronten
(framkanten mellan ögonen) har ett par låga lober med en trubbig tagg i vardera änden, det inre paret något större än
det yttre, vilket medför att det finns fyra små taggar mellan ögonen. Ögat har något större till ungefär samma
diameter som skaftet, och det finns en välutvecklad ögonhåla som ger ögat ett fullständigt skydd när det fälls in.
Ögonhålstaggen är tydlig och vass. Ryggsköldens ytterkant har tre par vassa och långa tänder (ögonhålstaggen
inräknad). Antennsprötet är kortare än ryggsköldens bredd men längre än frontens bredd. Tredje paret käkfötter är
breda och fyrkantiga framtill, och det täcker mer eller mindre mundelarna. Carpus är ledad mitt på insidan av merus.
Krossklon och saxklon är kraftiga och endast svagt skilda åt i form och storlek med nästan ingen skillnad mellan
könen. Merus har en liten tagg på översidan nära leden och carpus har en vass tagg på den inre framdelen. Första och
andra paret gångben efter klobenen är hos hanen längre än klobenen. Gångbenen är släta utan taggar och dactylus
(yttersta segmentet) är ungefär lika lång som propodus (näst yttersta segmentet), avsmalnande spetsig och tillplattad
i tvärsnitt. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment. På bakkroppen har båda könen alla
segment fria och rörliga
Färg och mönster (se bild). Orangeröd till tegelröd, med något ljusare ben.
Utbredning och status
Tretandskrabba är i Sverige känd från södra Kattegatt (några fynd), men den finns främst i Skagerrak. I övriga
Europa finns den från Troms i Nordnorge (norr om Lofoten) och ner längs norska kusten och vidare söderut med
spridda fynd från Nordsjön, Shetland, söder om Irland, Biscayabukten och utanför Marocko samt kring Kanarieöarna.
Det finns några frågetecken för eventuella fynd i Medelhavet i och med att man inte säkert kan säga om den atlantiska
formen Geryon trispinosus och medelhavsformen G. longipes är skilda arter.
Under 60-talet förekom arten ofta i trålfångst, men numera är den en sällsynt bifångst. I Kosterområdet har arten
minskat rejält, och den har även gått tillbaka i Gullmaren. Arten är sannolikt sårbar eller hotad, men eftersom ingen
information om dess status föreligger från de senaste tio åren klassificeras den ändå som DD.
Ekologi
Tretandskrabba är en marin djupvattensart som lever på djupare mjukbottnar, där den gräver hålor i sedimentet.
Den fångas som bifångst vid bottentrålning, men den har inget ekonomiskt värde och kastas oftast. Troligen påverkas
arten negativt i trålade områden, men om populationen minskat eller ej går inte att säga eftersom ingen statistik
föreligger på icke-kommersiella arter fiskerimässigt.
Djup (generellt): arten har fångats från 30 m djup ner till 2 200 m, men den fångas vanligen på 100-700 meters djup.
Den påträffas djupare i den sydliga delen av sin utbredning jämfört med i den norra delen.
Äggen kläcks i juli (maj utanför sydvästra Irland) och larverna är planktoniska 3–4 månader under de s.k. zoëa- och
megalopastadierna.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Orsakerna till arten observerade nedgång är inte kända, men en bidragande orsak tros vara den omfattande
räktrålningen på mjukbottnar. Kunskapen om eventuella miljöförändringar på djupare bottnar är mycket begränsad,
men långvarig och utbredd syrebrist förekommer, vilket också påverkar bestånden av denna krabba i negativ
riktning.
Åtgärder
Vår bristande kännedom om orsakerna till artens tillbakagång i svenska vatten gör det svårt att ge relevanta
åtgärdsförslag. Begränsningar i trålfisket torde dock vara en behövlig åtgärd.
Övrigt
Namngivning: Geryon trispinosus (Herbst, 1803). Originalbeskrivning: Cancer trispinosus. Versuch einer
Naturgeschichte der Krabben und Krebse. vol. III. Berlin & Stralsund. Synonymer Cancer tridens Herbst, 1790;
Cancer tridens Fabricius, 1798; Cancer trispinosus Herbst, 1803; Geryon tridens Krøyer, 1837.
Etymologi: trispinosus = tretaggig; tri (lat.) = tre; spina (lat.) = spets tagg.spinousus; -osus (lat.) = försedd med. Syftar
på ryggsköldens taggbeväpning.
Litteratur
Attrill, M. J. & Hartnoll, R. G. 1991. Aspects of the Biology of the Deep-Sea Crab Geryon trispinosus from the
Porcupine Seabigt. J. Mar. Biol. Ass. UK 71:311-328. Christiansen, M. E. 1969. Decapoda, Brachyura. Marine
Invertebrates of Scandinavia, nr 2.
Universitetsförlaget, Oslo. Enckell, P. H. 1980. Kräftdjur – Fältfauna. Signum Lund, Aro Tryk AS, Odense.
Lagerberg, T. 1908. Sveriges Decapoder. Göteborgs Kungl. Vetensk. och Vitt. Samh:s handlingar XI:1.
Manning, R. B. & Hlothius, L. B. 1989. Two New Genera and Nine New Species of Geryonid Crabs (Crustacea,
Deacpoda, Geryonidae). Proc. Biol. Soc. Wash. 102: 50–77.
Warner, U. G. F. 1977. The Biology of Crabs. Paul Elek, Ltd, Scientific Books.
Författare
Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Susan Smith. ©
ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
