Butiken Filippa K i NK-varuhuset
Kriminalteknik nr 3-2004
Anna Lindh-utredningen
Onsdagen den 10 september knivhöggs utrikesminister
Anna Lindh av en okänd gärningsman under en shoppingrunda i centrala Stockholm.
Dagen därpå avled hon på Karolinska sjukhuset av
skadorna. Sällan har ett mord och därpå följande polisutredning fått så mycket utrymme i massmedia. Här
berättar utredare Christer Nilsson, kriminaltekniker Peter
Nordström och Weine Drotz från SKL om de rent kriminaltekniska aspekterna av fallet.
10 september
Anna Lind var tillsammans med väninnan Eva Franchell ute
för att köpa kläder i en viss färg som skulle passa bra att ha
i ett TV-program. Anna och Eva besökte flera olika affärer
innan gärningsmannen i en butik attackerade Anna Lindh med
5-9 knivhugg. Att antalet är osäkert beror på att huggen var så
kraftiga att en del kan ha gått rakt igenom armen och in i kroppen. Därefter försvann gärningsmannen från platsen.
På NK ringde man efter polis och ropade i högtalarna
efter läkare. Snart fanns två läkare på plats. Polisen spärrade
av området och tekniker tillkallades.
Kriminaltekniker Peter Nordström befann sig just då i
Liljansskogen men åkte direkt till NK och fick information
om att Anna Lindh blivit knivskuren på plan 1, i butiken
Filippa K, av en man i kamouflagekläder.
- Jag blev lite förvånad, berättar Peter. När jag kom dit
fanns det nämligen både poliser, väktare och varuhuspersonal på bägge sidor av avspärrningsbandet. Vi fick börja med
att rensa området från folk. Vi samlade också in mängder
av referensmaterial samt skoavtryck från sjukvårdarna. De
skospår som hittades sade dock inte så mycket eftersom så
många personer varit på platsen.
6
Anna Lindh stod i närheten av upphängda kläder när hon
blev angripen. Kläderna på hängarna togs i beslag för fiberundersökningar eftersom man räknade med att överföring
borde ha skett.
Man fann också cirkulära bloddroppar på golvet, vilka
senare visade sig komma från Anna Lindh, troligen har dessa
blodstänk skett vid sjuktransporten. Man fann inga bloddroppar längs gärningsmannens flyktväg.
I rulltrappan hade ett vittne sett gärningsmannen tappa
en morakniv. Vittnet lyfte knivet med ett “pincettgrepp” i
skaftets främre del och parerstången. Därefter gick hon fram
till slipsdisken där hon lade ner kniven på ett silkespapper,
varefter expediten virade pappret över kniven och överlämnade densamma till en väktare.
- Så fick vi besked om att Anna Lindh var mycket dålig
och åkte till Karolinska sjukhuset för att säkra av hennes
kläder, fortsätter Peter. Där rådde fullt kaos med reportrar,
fotografer och journalister. Väktarna bad om hjälp varpå tre
stycken sura tekniker upplyste pressfolket om vad som gällde.
Två frilansare skrev då in sig som patienter och kunde därmed inte hindras från att komma in på sjukhuset…
Läkarna hade tagit hand om Anna Lindhs kläder, och teknikerna var tacksamma för att de hade lagts i en papperspåse.
Teknikerna packade om kläderna i separata påsar.
- Polisen samlade alla vittnen på NK, fortsätter Christer
Nilsson. Man sände också ut patruller i tunnelbanan. Den
kunde dock inte stängas av på grund av rusningstrafiken.
Man sökte också i papperskorgar i närheten av platsen där
Anna Lind attackerats och i en papperskorg, i Salingallerian,
hittades en keps med texten "Just do it".
Nu gällde det att undersöka den upphittade kniven.
Frågeställningen var om man i första hand skulle söka efter
fingeravtryck eller DNA, eftersom fingeravtrycksundersök-
Morakniven
Kriminalteknik nr 3-2004
ningar kunde försvåra säkrandet av små spår DNA och vice
versa. Vid obduktionen där kunde man konstatera att knivryggen var riktad uppåt på de skador som fanns på kroppen.
Även vittnen talade om att gärningsmannen var högerhänt.
- Därför beslöts att höger sida av knivskaftet skulle säkras
med avsikt på DNA-undersökning och vänster sida skulle
fingeravtrycksundersökas eftersom fingrarna skulle avsätta
spår på knivens vänstra sida oavsett tillvägagångssättet, förklarar Peter.
Man följde också upp alla sålda sådana knivar i närheten.
Samtidigt togs filmerna från alla övervakningskameror i hela
centrala Stockholm in.
Klockan 20.05 trädde åklagarna in som förundersökningsledare. Riksåklagaren hade bett Agneta Blidberg att ta
ledningsansvaret. Tipstelefonen aktiverades och tipsen började strömma in.
11 september
Klockan 09.15 meddelades att Anna Lindh hade avlidit
tidigare på morgonen. Utredningen leddes nu av Våldssektionen på Länskriminalen. Dessutom fick man hjälp med
personal från flera regioner, bland annat behövdes hjälp med
FU-registreringarna eftersom det innebar så mycket pappersarbete. Christer Nilsson utsågs till spaningsledare.
Även SKL hade mobiliserat. Weine Drotz på
Biologienheten berättar:
- Redan första kvällen kallade vi in chefer och generalister
samt forensiker eftersom vi kunde förutse att det här skulle
bli ett omfattande och högprioriterat ärende. Vi talade också
med polisen om hantering av informationsflödet samt lugnade ner processen så att rätt saker blev gjorda i rätt tid.
Weine Drotz utsågs till samordnare för kontakterna inom
SKL och Peter Nordström till koordinator hos polisen för
kontakter med utredare, åklagare och tekniker. I fortsättningen hade Weine och Peter mycket nära kontakter med varandra. Trots hög sekretess kunde kommunikationen skötas via
vanliga telefoner, mobiler och GroupWise.
Hos polisen förvarades Lindhs personliga tillhörigheter luftigt och i ett eget rum. Kepsen och övriga misstänkta material
förvarades också luftigt men i andra rum för att utesluta möjlighet till kontamination. Fotografier på dessa föremål mailades
till spaningsledningen. Nu gjordes prioriteringar i samband med
koordinatorn. Man sökte efter spår som kunde identifiera person, såsom DNA och fingeravtryck. Även fibrer var intressanta
eftersom dessa kunde visa koppling till person.
På kniven fann man fibrer på blad och skaft. Frågan var
om dessa kom från Anna Lindh eller från brukaren av kniven.
Dessutom fanns det synliga DNA-spår i form av blod. Fanns det
även andra, icke för ögat synliga DNA-spår? Synliga fingeravtryck fanns både med och utan blod på både blad och skaft.
En viktig fråga var hur gärningsmannen höll i kniven. Svaret
på detta sökte man genom vittnesuppgifter och obduktion.
Viktigt att veta var ju om gärningsmannen kunde ha skadat sig
själv.
- Först söktes fibrer, berättar Weine. Hålet i skaftet tejpades.
Där fanns det ändå ingen möjlighet att några fingeravtryck skulle
kunna ha avsatts. Fibersamlingar plockades från bladet.
Höger skaftsida topsades för LCN-DNA. Här togs två prover. Dessutom topsades flera tiotal punkter på bladet för DNA.
Resten av kniven undersöktes för fingeravtryck.
Kepsen säkrades och på den fanns både DNA/sekret och
fibrer.
Peter Nordström berättar att till labbet i Norrort hade
bara tekniker tillträde. Det gällde att vara mycket noga med
att hålla isär material för att undvika kontamination.
- Vid det här laget hade vi fått in bilder från olika övervakningskameror, fortsätter Peter. Hela 16 kameror från
NK plan 2 visade en person som stämde bra överens med
signalementet på gärningsmannen. En kamera på PUB visade
den misstänkte gärningsmannen med bägge händerna på rulltrappsledaren. Alltså fingeravtrycksundersöktes hela rulltrappan trots att det gått tid.
7
SKL-undersökningar
Foto: Göran Billeson
Kriminalteknik nr 3-2004
13 september
PÅ SKL hade de första provsvaren blivit klara. Ett tiotal
prover från knivbladet visade på Anna Lindhs DNA. Nu var
man säker på att morakniven var mordvapnet. Inga av blodfläckarna visade på gärningsmannens DNA. Inte heller fann
man några fingeravtryck.
- Nu ville vi på SKL skicka topsen från höger skaftsida
till FSS (Forensic Science Service ) i England för LCN-undersökningar, säger Weine Drotz. Visserligen kan vi på SKL
utföra LCN-undersökningar själva, men i det här fallet valde
vi att samarbeta med FSS, som har många fler års erfarenhet
av detta än vad vi har.
15 september
Analysen av DNA från kepsen blev klar och visade på att
det handlade om en person av manligt kön men gav ingen
träff mot vare sig person eller spår i DNA-registren.
Christer Nilsson berättar att misstankarna nu riktades
mot en PS som därefter greps utanför Råsunda på en pub. Nu
inleddes ett omfattande arbete med att “backa bandet”.
- Det handlade om att säkra hans lägenheter, kolla kläder,
samla ihop fiberinformation, höra vittnen med mycket mera.
Varje fältgrupp fick en lägenhet av de som PS vistats i för att
säkra spår, fibertejpa och kolla skoavtryck. På grund av kontaminationsrisken sändes inga hela klädesplagg till SKL.
Kepsen
17 september
Blodprov från den misstänkte PS anlände till SKL klockan
13.00 och redan klockan 20.00 kunde man lämna besked om
att blodprovet ej stämde överens med det DNA man funnit
på kepsen. Dock fortsatte man med förhör och husrannsakan
eftersom man ännu inte var helt säker på att kepsen hade
samband med mordet på Anna Lindh.
Av den aktuella kepsen hade det sålts 372 stycken i
Sverige, varav 40 i Stockholm och 15 med kreditkort. Det
som talade emot PS var att vittnen uppger att han inte haft
polisonger (som mannen på övervakningskamerornas bilder
hade) på den senaste tiden. Däremot talade hans kläder för att
han kunde vara den man som syntes på bilderna.
Dammsugarpåse
19 september
PS häktades som skäligen misstänkt. Samtidigt fick man
in tips från underrättelsetjänsten att MM:s mamma berättat
för en väninna att hennes son hade begått mordet på Anna
Lindh. Man började spana på lägenheten och såg mamman
gå omkring därinne, tydligt upprörd.
20 september
- Vi fann en stor mängd gröna fibrer i hålet på kniven,
berättar Weine Drotz. Det var samma typ av gröna fibrer som
också fanns på kepsen, vilket medförde att de båda föremålen
hade en stark koppling till varandra. Skäl talade för att kepsen
bars av gärningsmannen vid brottstillfället.
Bildjämförelserna visade på en koppling mellan “NKmannen” och “PUB-mannen”.
Klippmaskin
21 september
8
En kamrat till MM berättar att denne nyligen klippt hår,
polisonger och ögonbryn. Åklagarna gav tillstånd att hämta
ett prov ur PKU-registret för DNA-analys. PKU-registret
innehåller blodprov från alla som är födda 1965 och senare.
Kriminalteknik nr 3-2004
.Peter Nordström fick provsvaret och ringde till
Christer:
- Det är träff mellan kepsen och MM:s DNA!
Förundersökningsledaren Agneta Blidberg beslutade då
att släppa PS och istället ta in MM, vilken gav ett förvirrat intryck. Han svarade bara “Tom Cruise” på alla frågor.
Mamman fanns på psykakuten på Huddinge sjukhus och
kunde så småningom visa var sonen försökt att bränna kläder. Man tog in och säkrade de föremål, kläder och skor som
hittades.
- De gröna bomullsfibrerna dök upp igen på plagg och
tillhörigheter till MM, säger Weine. Dessutom hade FSS i
England lämnat besked att det var träff mellan MM och
mordvapnet också. I det här fallet kunde man ange säkerheten till en på arton miljoner.
7 oktober
En videokonferens arrangerades mellan hela spaningsgruppen och FSS vilket var helt nytt för alla inblandade men
fungerade väldigt bra.
På kepsen fanns fibrer som stämde överens med Anna
Lindhs mockajacka.
8 oktober
Nu gällde det att hitta MM:s byxor, och efter en skallgång
i skogen fann man mycket riktigt ett par hoprullade gröna
byxor under en stor sten.
- Jag ville hela tiden hitta dessa byxor, eftersom de gröna
fibrerna ständigt återkom i undersökningarna, säger Peter
Nordstrom. Tekniker från Södertälje dokumenterade och
fotograferade byxorna varefter de förpackades fibersäkert
och transporterades till SKL.
Man hade redan tidigare säkrat fibrer från alla man känt
till vara inne på Filippa K med gröna fibrer, för att kunna
utesluta dessa.
20 oktober
Anna Lindhs DNA hittades i blodfläckar runt höger ficka
på de gröna byxorna. Ingen av blodfläckarna kom från MM.
Man topsade dessutom delar av livremmen för LCN för
eventuellt framtida bruk.
Det visade sig att de gröna fibrerna som ständigt hade
återkommit i undersökningarna verkligen kom från dessa
gröna byxor.
I fickan hittades en eurosedel samt ett reklamblad från
Folkpartiet. Dessa lämnades till fingeravtrycksundersökning
och visade sig bära MM:s fingeravtryck. Nu fanns ingen
anledning till brådska i undersökningarna längre, MM satt ju
i säkert förvar.
Förundersökningsprotokollet lämnades till MM och hans
advokat vilket medförde att MM erkände mordet. Dock med
motiveringen att “Jag hörde inre röster”.
Tingsrätten dömde till livstids fängelse för mord.
Hovrätten ändrade påföljden till rättspsykiatrisk vård.
Målet ska även tas upp i Högsta Domstolen.
EvaMarie Törnström
LCN - Low Copy Number
LCN är en specialanalys att använda när den vanliga DNAanalysen inte räcker till. Det är teknikmässigt samma områden
på DNA-molekylen som analyseras, men man utgår från en
mindre mängd DNA än vid standardanalysen.
9
