Miljömässa i Järfälla 2014. Av Per Håkansson. Tre texter vill jag läsa Och Gud sa varde ljus och hela kosmos föddes i detta ögonblick då Gud uttalade sitt ord. Då formades och vävdes himmel och jord och dina ögon såg mig. 1 Mos 9 Guds förbund med Noa Gud sa: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. och från Markusevangeliet Medan de åt tog Jesus ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sa: Ta detta , det är min kropp. När vi bryter brödet och delar vinet med varandra i mässan är hela skapelsen närvarande. Här är skärningspunkten där myllans bröd möter Guds ord och får oss att se vad som binder världar samman. Det är i det vanliga och världsliga som Gud låter sig erfaras. Det är i det vanliga vardagliga som Gud kommer oss till mötes; i det stilla vårregnet, i vårsolen som värmer min hud, marken jag står på, luften jag andas, handen som smeker, ögon som ser mig med kärlek och ömhet, i samtalet som får mig att växa. Det är denna verklighet som är bärare av Gud och som är Guds sakrament. Varje stund är djupast sett en Guds handling eller som R S Thomas skriver i en av sina dikter: Inga böner lästes Men hjärtats lidelse kom till ro – det var lovsång nog, och tanken avträdde sitt välde Jag vandrar vidare, enkel och ringa, medan luften givmilt smula och bröts mot mig som bröd. Det är denna sakramentala hållning, denna respekt för det materiella, detta möte av liv i det vanliga som Jesus med sitt liv förkroppsligar. Han binder i sin kropp samman himmel och jord. Allt är för honom vävt i ett stycke. Brödet är ett , som Kristus är en. Ett bröd- ett liv –mitt liv, som jag har att bryta i världen som Kristus bröts sönder för världens skull som luften givmilt smulas och bryts mot mig som bröd. Kristus är den som fulländar Noaförbundet Nu står regnbågen inte bara som ett tecken på himlen utan famnar hela jorden. Tydningsord när vi bär fram brödet. Någon bär fram brödet och sätter det på altaret. Någon annan läser följande text. Brödet som vi bär fram är tecknet på vår samhörighet med livet på jorden. I brödet finns människors arbete, själarnas trötthet vid arbetsdagens slut. Här finns åkerjorden, solen och vattnet. När vi bär fram brödet bär vi fram oss själva. Vi bär fram det som behöver dö och förvandlas i våra liv. Vi bär fram vår tro på din nyskapande kraft, som liknade dig vid ett vetekorn som faller i jorden för att dö och uppstå. Tydningsord när vi bär fram vinet Vinet som vi bär fram är tecknet för vår glädje, sången och musiken, vänner, skapelsens skönhet – allt som gläder människans hjärta. Men vinet är också rött som blodet som påminner oss om kamp, död, förluster och miljöförstörelse. Gud ta emot vår glädje och sorg och låt dem förvandlas till en kärlek för våra medmänniskor, din skapelse och till oss själva. Vid kommunionen , när man tar emot bröd och vin så kan man ge gudstjänstbesökarna möjlighet att dels tända ett förbönsljus för det Liv som är hotat i Skapelsen. Och dels kan man få ta emot en Vattenvälsignelse, att med vattnet från dopfunten tå tecknat korset på sin panna som en bön om friskt vatten och en påminnelse om urhemmet, havet där livet en gång föddes, fostervattnet i vilket jag själv en gång är född och så dopets vatten, en källa till liv och gemenskap och ansvar. Ta emot vattnets tecken från dopet som en hälsning från Gud att du är berörd och innesluten i Guds överflödande kärlek. du korstecknar med vatten och läser texten