Master i Gestaltpsykoterapi
Gud i själavård
och
psykoterapi
- en kvalitativ studie om hur präster/pastorer som även är
utbildade inom psykoterapi uppfattar själavård och psykoterapi
av
Birgitta Lindgren, T34/MA4
Telefon:070-7354525
E-post:[email protected]
Mastersuppsats i Gestaltpsykoterapi
(Research dissertation, Independent studies in Gestalt)
Januari 2005
Handledare: Eva Basch Kåhre
Innehåll
ABSTRACT .................................................................................................................... 2
FÖRORD......................................................................................................................... 3
BAKGRUND .................................................................................................................... 4
FOKUS ........................................................................................................................... 5
TEORETISK ÖVERSIKT ............................................................................................ 6
KRISTEN SJÄLAVÅRD ..................................................................................................... 6
PSYKOTERAPI .............................................................................................................. 14
SYFTE ........................................................................................................................... 23
METOD ......................................................................................................................... 24
KVALITATIV FORSKNINGSMETOD ................................................................................ 24
MATERIALINSAMLING OCH INTERVJUER ...................................................................... 25
METOD FÖR BEARBETNING OCH ANALYS ..................................................................... 27
METODDISKUSSION ..................................................................................................... 28
PRESENTATION AV RESULTAT ........................................................................... 30
YRKESIDENTITET OCH BETYDELSEN AV VIDAREUTBILDNING....................................... 30
SYNEN PÅ SJÄLAVÅRD ................................................................................................. 32
SYNEN PÅ PSYKOTERAPI .............................................................................................. 33
ATT HANTERA GUDSFRÅGOR I TERAPI ......................................................................... 34
GRÄNSEN MELLAN PSYKOTERAPI OCH SJÄLAVÅRD ...................................................... 35
VAD KAN SJÄLAVÅRD OCH PSYKOTERAPI LÄRA AV VARANDRA................................... 37
DET DIALOGISKA FÖRHÅLLNINGSSÄTTET .................................................................... 38
DISKUSSION – GUD I SJÄLAVÅRD OCH PSYKOTERAPI............................... 40
VILKEN SYN HAR INTERVJUPERSONERNA PÅ VAD SJÄLAVÅRD ÄR?.............................. 40
VILKEN SYN HAR INTERVJUPERSONERNA PÅ VAD PSYKOTERAPI ÄR?........................... 41
HUR HANTERAS GUDSFRÅGOR I TERAPIRUMMET? ....................................................... 42
HUR SER GRÄNSEN UT MELLAN PSYKOTERAPI OCH SJÄLAVÅRD?................................. 43
VAD KAN SJÄLAVÅRDEN OCH PSYKOTERAPIN LÄRA AV VARANDRA? .......................... 45
VILKEN BETYDELSE HAR DET DIALOGISKA FÖRHÅLLNINGSSÄTTET?............................ 47
SLUTSATS.................................................................................................................... 48
MINA SLUTSATSER....................................................................................................... 48
STUDIENS BIDRAG ....................................................................................................... 50
IDÉER TILL FORTSATT FORSKNING ............................................................................... 51
SLUTORD ..................................................................................................................... 51
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING........................................................ 52
BILAGOR ..................................................................................................................... 54
BILAGA 1. BETEENDETERAPI OCH KOGNITIV PSYKOTERAPI ........................................ 54
BILAGA 2. PSYKOANALYS - FÖRSVAR OCH ANDRA INRIKTNINGAR .............................. 57
BILAGA 3. GESTALTTERAPINS FÖRSVAR ELLER OLIKA KONTAKTSTILAR ..................... 60
BILAGA 4. INTERVJUFRÅGOR ....................................................................................... 61
BILAGA 5. BREV TILL INTERVJUPERSONER .................................................................. 62
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
1
Abstract
Det övergripande syftet i studien är att undersöka hur präster som även är utbildade
inom psykoterapi uppfattar själavård och psykoterapi. I teoriavsnittet där jag har använt
mig av litteraturstudier beskriver jag;
1. Själavårdens historia, hur själavård går till, själavårdens mål och syfte och när
själavården gränsar till psykoterapi. Avslutningsvis en kort beskrivning av bikt.
2. Två av psykoterapins tre huvudinriktningar, psykoanalys, psykodynamisk
psykoterapi och den humanistiskt inriktade psykoterapin.
Under den humanistiska psykoterapin skriver jag om gestaltterapi som är den terapiform
jag är utbildad i och har kännedom om såväl teoretiskt som praktiskt.
Utgångspunkten i studien har varit från ett vetenskapligt perspektiv som är kvalitativt.
Undersökningen baserar sig på intervjuer. Alla intervjupersonerna är män och en är
vidareutbildad inom gestaltterapi och övriga inom psykodynamisk terapi på S: t Lukas.
Mina frågeställningar om själavård och psykoterapi har varit;
1. Vad är synen på själavård?
2. Vad är synen på psykoterapi?
3. Hur ser gränsen mellan själavård och psykoterapi ut?
4. Hur hanteras Gudsfrågor i terapirummet?
Det bearbetade intervjumaterialet presenteras utifrån de fyra frågeområdena som i
bearbetningen och analysen utökades till sju. De områden som tillkommit är följande;
1. Yrkesidentiteten och betydelsen av vidareutbildning inom psykoterapi
2. Vad själavård och psykoterapi kan lära av varandra
3. Det dialogiska förhållandet.
De slutsatser som jag har dragit är att ökad självkännedom är viktigt i både själavården
och psykoterapin. Själavårdens syfte är att öppna människan för Gud och syftet i
psykoterapin att hantera sitt liv bättre. Det finns svårigheter att säga var gränsen går
mellan själavård och psykoterapi. Gudsfrågor får utrymme i terapirummet men det finns
en rädsla att påverka som bidrar till en försiktighet. Själavården behöver se att tro på
Gud är en relation som är indragen i samma regler som för mänskliga relationer.
Psykoterapin behöver lära sig att de existentiella frågorna finns och lära sig hantera
dessa. Själavård och psykoterapi handlar om möte.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
2
Förord
Under hela gestaltutbildningen har det funnits frågor hos mig över sambandet mellan tro
och psykoterapi. Jag funderade över hur jag som gestaltterapeut skulle kunna ta hand
om andliga frågor. Det växte fram en nyfikenhet hos mig över hur personer som hade
erfarenhet av både själavård och psykoterapi hanterade detta och hur de såg på gränsen
mellan själavård och psykoterapi.
Jag har även funnit rädsla hos kristna inför psykoterapi liksom skepsis inom
psykoterapin gentemot själavården.
Får Gud får vara med i terapirummet blev den fråga som jag hela tiden haft i fokus.
Att skriva denna uppsats har varit en utmaning. Det har gett mig mycket personligen
och jag vill inte vara utan den erfarenhet jag fått genom att studera frågorna på ett
djupare plan.
Först och främst vill jag tacka mina intervjupersoner som delade med sig av sina
kunskaper och erfarenheter i ämnet. Det var mycket intressant, givande och roligt att
samtala med er.
Jag vill även rikta ett stort tack till min handledare Eva Basch-Kåhre som med sina
gedigna kunskaper inom ämnena själavård och psykoterapi har stöttat och hjälpt mig.
Våra diskussioner har gett mig mycket personligen!
Katharina Arenvi, kollega och god vän, utan dig hade detta aldrig fungerat. Din tro på
mig, ditt engagemang och dina kunskaper har varit ovärderliga.
Tack för din hjälp!
Ulrik, du har uppmuntrat mig och hjälpt mig att se framåt när det varit motigt och
framförallt så har du trott på mig!
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
3
Inledning
Bakgrund
Min första kontakt med gestaltterapi var när jag arbetade som skolsköterska och under
flera år hade en handledare som var gestaltterapeut. Jag imponerades av hennes
arbetssätt och kunskap. Det var spännande att prova ett annat förhållningssätt. Istället
för att trösta eller förklara ”gå med” eleven i hennes berättelse. Det fanns något
lockande i det gestaltiska förhållningssättet med att se och bemöta varje människa
fenomenologiskt. Med detta menas att personens upplevelse möts med en nyfikenhet
som är undersökande och inte ifrågasättande.
Innan jag sökte utbildningen är det obligatoriskt att gå en s.k grundkurs i gestaltterapi
och när jag satt tillsammans med de övriga sökande på en kort informationsträff frågade
jag om det gick bra att vara med om man har en kristen tro. Jag blev jätteglad över
svaret jag fick som var; ”Absolut, Jesus var den första gestaltterapeuten”!
Vi pratade inte särskilt mycket om andlighet under utbildningen däremot tycker jag att
det jag upplevde i gestaltterapin tillförde ytterligare en dimension till min tro.
Framförallt blev jag mer sann mot mig själv och bibelns ord om att för att kunna älska
andra behöver jag älska mig själv först fick en helt annan innebörd.
Att jag väljer att skriva min mastersuppsats i ämnet själavård och psykoterapi känns
spännande. Det finns en nyfikenhet i mig hur jag som färdig gestaltterapeut kan förhålla
mig till min tro i min yrkesroll.
Jag tänker ofta på hur Jesus enligt bibelns texter mötte varje enskild människa där hon
befann sig. Han såg igenom det yttre och kunde nå in till människan. I samtal med
människor flyttade han alltid fokus till det personliga planet vilket gjorde det svårare att
fly från det svåra i det egna livet.
Att Gud är med i själavårdssammanhang är naturligt att tänka men kan Gud även vara
med i terapirummet? Jag tänker på ordet möte som är ett nyckelord inom gestaltterapin.
Filosofen Martin Buber har influerat gestaltterapin med sina tankar om Jag-Du mötet. I
mötet mellan Jag och Du uppstår ett tredje ”något” mellan parterna som är mera och
annat än parterna själva – en upplevelse av liv och kraft, som Buber menar är av andlig
karaktär. Han talar om det dialogiska förhållandet och menar med detta att ingenting är
något utan något annat. Allt är relation.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
4
Fokus
Björn Wiedel1 (2003 s.119) skriver något jag tycker är intressant;
”Ganska ofta sker det just i vilan att nya tankar dyker upp. Psykologen skulle tolka det
som det omedvetnas egen intelligens eller som latent kunskap som genom en kreativ
process finner uttryck just i krisen. Sådana erfarenheter är väl dokumenterade inom
psykologin. Vad hindrar att tolka att det är Andens verk - en nåd som kommer
människan till del när hennes kaos och hennes nöd är som störst?”
Han skriver vidare att var gränsen går mellan gudomlig aktivitet och mänsklig
kreativitet kommer vi aldrig att få veta. Ja, kanske detta är en fråga som är omöjlig att
besvara men den väcker min nyfikenhet.
Två vägar till förändring
Folmer Leide (2003:3), dansk gestaltterapeut och författare skriver också om nåden.
Han beskriver två vägar till förändring. Den ena är viljans väg där vi tar itu med och
avslutar händelser i det förflutna. Den andra kan gå genom nåden som kan ske genom
medmänsklig kontakt, meditation, bön, retreat, stillhet, andakt och poesiläsning.
I mitt eget liv har båda vägarna varit viktiga och jag vill inte vara utan någon av dem.
Jag tror jag törs säga att nåden funnits med i det terapiarbetet jag gjort (avsluta
händelser i mitt förflutna) och i min Gudslängtan och de uttryck det tagit. Kanske det
varit i vilan, när jag stannat upp, som nåden har kunnat nå mig oavsett om det var i
terapirummet eller i kyrkan?
Det som väcker min nyfikenhet är följande funderingar;
•
Hur ser det ut i gränslandet mellan själavård och psykoterapi?
•
Får Gud vara med i terapirummet?
•
Vad ligger bakom valet att läsa vidare inom psykoterapi som präst/pastor?
•
Kan tro och psykoterapi samsas?
•
Troende människor har en relation till Gud. Troende människor har konflikter,
problem, trauma i förhållande till Gud. Utesluts denna trosproblematik ur
terapirummet?
1
Björn Wiedel är teol.dr. i religionspsykologi, själavårdare och lärare vid Teologiska Högskolan i
Stockholm.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
5
Teoretisk översikt
I teoriavsnittet beskriver jag först kristen själavård och sedan olika psykoterapeutiska
inriktningar.
Kristen själavård
I den här uppsatsen är jag intresserad av att undersöka gränslandet mellan själavård och
psykoterapi. Den själavård jag beskriver kallas klassisk kristen själavård.
Jag kommer inte att beröra andra former av själavård eller beskriva själavård från andra
länder än Sverige. Från början ville jag att andlig vägledning skulle ingå i forskningen
men jag insåg tidigt att detta skulle bli alldeles för stort så det har jag valt bort.
Först ger jag en kort historisk bakgrund till själavården som har genomgått stora
förändringar genom åren. Sedan tar jag upp vem som ger själavård och hur går det till
att få själavård.
Därefter ger jag en beskrivning av själavårdens mål och syfte för att sedan gå över i det
som jag upplever som lite "spretigt" inom själavården, nämligen själavårdens
förhållande till psykoterapin. Med ”spretigt” menar jag att det finns många olika åsikter
och att det har varit svårt att hitta en samstämmighet. Jag avslutar avsnittet om själavård
med en kort beskrivning av bikt.
Historisk tillbakablick
Själavårdens start
Den kristna själavården startade med den första kristna församlingen efter Jesu död.
Enligt bibelns berättelse2 hade den gemenskapen all omsorg om varandra. Den tidiga
förföljelsen, ca 200-300 e Kr, av den kristna församlingen innebar att det var svårt att
hålla kvar den täta gemenskapen och omsorgen.
Olika slags botsystem infördes för att hantera de som ”syndade”.
Bikten gjorde sitt inträde på 1200 talet och på 1500 talet infördes syndabekännelsen via
Martin Luther. Vid denna tid gick den katolska och lutherska kyrkan skilda vägar och
det är den lutherska kyrkan jag beskriver.
2
Nya Testamentet, Apostlagärningarna Kapitel 2 vers 42-46
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
6
Själavårdens brytningstid
Själavården vid sekelskiftet 1900 var liktydig med församlingsvård och 1930 talet var
själavårdens brytningstid enligt Brattemo, Lundgren3 (1996:33ff) där bl.a.
psykoanalysen satte djupa märken i svensk psykiatri, psykoterapi och själavård.
Freud som grundade psykoanalysen hade gjort den viktiga upptäckten att det finns ett
samband mellan en människas gudsbild och hennes upplevelser tidigt i livet. Men han
drog slutsatsen att Gud var ingenting annat än en projektion av barndomens föräldrar
och att det religiösa stadiet i människans utveckling snart skulle vara förbi då
vetenskapen ersatt religionen som förklaringsmodell. (Brattemo,Lundgren1996:116)
Klientcentrerad terapi påverkar själavården
På 1940 talet införde Carl Rogers en klientcentrerad terapi och Wiedel (2003:52) skriver
att metoden som Rogers utvecklade fick ett snabbt genomslag i svensk själavårdspraxis.
Framförallt betonades relationen mellan själavårdare och konfident som blev mer
ömsesidig och framförallt mera jämlik.
Enligt Lundh, Eriksson (1994:132) menade Rogers att det främst är terapeutens
obetingat positivt accepterande som leder till att klienten blir mer öppen för sina egna
känslor och upplevelser och kan utveckla en ökad psykologisk mognad. Dessa tankar
anses ha påverkat många präster, pastorer och själavårdare genom att den tillfört
kunskap om vad som sker psykologiskt i en människa (Höglund, 2003).
Göte Bergsten och S:t Lukas
En person som betytt mycket för den svenska själavårdens utveckling är Göte Bergsten.
Han var en av förgrundsgestalterna inom Förbundet S:t Lukas som bildades 1939.
Han gav själavården en helt ny inriktning från att vara övervägande teologiskt inriktad
till att även ta in kroppsliga, psykologiska, sociala och kulturella aspekter.
Den bärande idén på S: t Lukas var att utifrån psykodynamisk och kristen humanistisk
människosyn arbeta med människors psykiska problem och livsfrågor.
Wiedel (2003:29) skriver att S:t Lukas erbjuder både psykoterapi och själavård men
försöker hålla isär dem som två olika företeelser som vilar på olika teoretiska
3
Carl-Erik Brattemo är professor i klinisk psykologi och ledamot av S: t Lukas styrelse. Sixten Lundgren
är Förbundet S:t Lukas direktor.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
7
grundvalar. Han skriver vidare att den fusion som skett mellan själavård och
psykoterapi i USA inte skett i Sverige utan att här är det snarare en kamp för att
upprätthålla gränslinjen mellan dessa områden.
Tre mönster om själavårdens utveckling
I Brattemo, Lundgren (1996:124) beskrivs John Pattons 3 mönster om själavård.
Dessa är;
1. Den klassiska traditionen från den tidiga kyrkan fram till idag med budskapet om
en Gud som bryr sig om.
2. Den kliniska själavården som utvecklats de senaste femtio åren med stöd av
psykologisk teori och praxis.
3. Det gemensamma kontextuella paradigmet menar han växer nu fram på olika håll
inom kristenheten.
Kontextuellt menas att varje människas särskilda sociala och individuella situation blir
vägledande för själavården.
Kristen själavård – vad är det?
Min beskrivning av själavård handlar om den klassiska kristna själavården. Den ser
sannolikt något olika ut beroende på i vilken kyrka eller samfund den bedrivs. Denna
skillnad kommer jag inte att ge något utrymme utan jag beskriver den själavård som
finns inom svenska kyrkan. Det finns många olika sätt att se på begreppet själavård
vilket gör att det inte är helt enkelt att hitta en definition som beskriver vad själavård är
på ett heltäckande sätt. Jag har därför valt några olika beskrivningar som tillsammans
får visa bredden av begreppet själavård.
Olika definitioner av själavård
”Själavårdaren sysslar med förhållandet mellan människa och Gud och våra religiösa
behov.” (Curt Åmark1989:99)
”Själavård är att ha omsorg.” (Brattemo1996:29)
Göte Bergsten tycker att ”Själavården har en enda stor uppgift; att hjälpa en människa
till gemenskap och försoning med den Gud som vi möter i Jesu person, liv och
förkunnelse”. (Brattemo 1997:33)
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
8
Wikström4 har definierat själavård som ”den process under vilken en kristen
verklighetsuppfattning byggs upp och blir personligen relevant, särskilt i relation till de
existentiella frågorna” skriver Wiedel (2003:32)
Martin Lönnebo (1994:186) skriver att ”Människan är själ i sin djupaste identitet eller
sin sanna natur, människa är människa hel och hållen när hon har kommit till sitt
innersta jag. Då är hon besjälad. Det är det t.ex. som själavården ägnar sig åt. Själ är
människan när hon i sitt innersta jag står inför Gud”.
Hur går själavård till?
Det vanligaste är att den som bedriver själavård är präst eller pastor men även personer
med andra utbildningar inom kyrkan kan ge själavård. Ordet själasörjare, den som ger
själavård, betyder ”den som har tillsyn”. Den som ger själavård skall själv ha en kristen
tro. Det finns även själavård på lekmannanivå där en kristen människa kan hjälpa en
annan kristen i samtal. Den som söker själavård kallas konfident som betyder ”en som
anförtror sig, med tillit”. Det finns inga krav att den som söker själavård måste ha en
kristen tro. (Brattemo 1996:29,38)
Själavård mellan två människor
Det allra vanligaste är att själavård sker som ett samtal mellan två människor.
Wiedel (2003:115) beskriver det som "att rummet ofta präglas av ett allvar och en
påtaglig närvaro och koncentration och att själavårdaren befinner sig inte i rummet i
egen sak utan på uppdrag av den som är osynligt närvarande".
Han menar att eftersom det vanligaste är att det är en präst eller pastor eller annan
anställd i kyrkan som ger själavård så är det på något sätt självklart att trons dimension
finns med i bilden när man möts i samtalsrummet.
Andra former av själavård
Själavård behöver dock inte enbart innefatta två människor utan själavård kan bedrivas i
många andra former. Wiedel (2003:38) beskriver att det ofta sker en allmän och ofta
outtalad själavård inom ramen för den kristna församlingens gemensamma liv och
räknar upp gudstjänster, bön, samtal, undervisning och praktiskt arbete. Han tar även
upp att kyrkan ofta blivit en samlingsplats och en självklar resurs på senare tid vid
4
Ove Wikström är professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet och författare.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
9
katastrofer. Brattemo (1996:64) räknar upp flera former av själavård t.ex.
tolvstegsrörelsens möten, sinnesrogudstjänster, dialogsjälavård som är samtal i
gruppform och inte minst retreater som blivit alltmer eftersökta.
Själavård även om Gud inte nämns
Det kan vara själavård även om man inte nämner Gud eller talar i andliga termer.
Brattemo (1996:11) skriver att "oberoende om språkdräkten är religiös eller inte så blir
det själavård när Gud på ett direkt sätt är med i samtalet, när kärleken till
medmänniskan är utgångspunkt och motiv till att bistå henne i personligt svåra
situationer". Wiedel (2003:115) uttrycker att det är kärnpunkten i kristen
verklighetstolkning att Kristus är med dem som samlas i hans namn och att detta gäller
oavsett om Kristus nämns eller inte.
Själavårdens mål och syfte
Syftet med själavården var att fördjupa konfidentens religiösa övertygelse, hennes tro
hopp och kärlek. Tidigt menar Wikström (1999:31) fanns inom själavården en
reflekterande människosyn och under dessa samtal ställde själasörjaren, fyra olika
områden i fokus.
1. Psykiska problem som vi idag kallar kriser eller emotionella problem,
2. Människans hållning inför lidandet, döden och livsfrågorna.
3. Moraliska konflikter, särskilt människans ansvar inför sin nästa, sig själv och
inför Gud och här kom boten och bikten in.
4. Själasörjaren i egenskap av en andlig vägledare.
Brattemo(1996:34ff) och Wikström (1999:104) beskriver även själavården som ;
1
Själslig vägledning. Som innebär psykologiskt stöd och hjälp ”rådgivning”.
Psykoterapi kan bli ett inslag i själavårdsinsatsen
2
Andlig orientering och vägledning är kanske det de flesta får som söker
själavårdskontakt. Man kanske behöver en guide på vägen.
3
Andlig vägledning. Här kan själasörjaren fungera som en konsult
4
Besinning. Att begrunda inför Guds ansikte vad jag lever för, mina livsmål,
ansvaret det innebär att vara människa, att jag skall dö.
5
Fördjupning. Att bli mer hemmastadd i de andliga verkligheterna som nya
testamentet i bibeln vittnar om.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
10
Inskränkt och vidskränkt själavård
Inskränkt och vidsträckt själavård använder en del själavårdare som uttryck för vad
själavård innebär, benämningen fanns tidigt under 1900- talet. Den inskränkta
själavården är att hjälpa en människa till försoning med Gud och den vidsträckta
själavården beskriver Arne Fjellbu (1933:50) som ”Själavård som omvårdnad av
själen”. Den är inte begränsad till det centralt kristna själens liv med Gud. Psykologin,
så långt den hade utvecklats då Fjellbu skrev sin bok, hade lärt honom, säger han ”att
det ofta inte hjälper att isolera själens nöd från många yttre förhållanden som påverkar
själen”.
Själavård – även befrielse till något
När Wiedel (2003: 109,126) beskriver själavårdens mål menar han att det inte i första
hand är att befria människor från problem eller själslig smärta. Däremot kan den
innebära befrielse från skuld, från konflikt eller från livslögner av olika slag. Men även
att bli befriad till något. Det kan vara befrielse till egen mognad och ett ökat
ansvarstagande, till sin djupaste kallelse och till meningsfullhet.
Det handlar om att lära känna sig själv eller känna sanningen om sig själv. Wiedel
menar att själavårdarens uppgift är att stödja befrielsearbetet och att Carl Rogers
inspirerade själavårdare i själavårdsarbetet genom sin syn att lyfta fram konfidenten och
ge denne huvudrollen i detta arbete.
Målet är självkännedom
Peter Halldorf (2003) författare och pastor inom frikyrkan vill hellre kalla själavården
för ”själaledning”. Han skriver att själasörjaren alltid är en andlig vägvisare. Att målet
är självkännedom och att det inte finns någon gräns för vad denna självkännedom kan
leda till då Gud är gränslös. Han ställer stora krav på själavårdaren och menar att
styrkan inte ligger i vad han säger utan vem han är.
Han tycker att för många ”håller med” för mycket och behöver klarsynthetens gåva.
En pålitlig själasörjare liknar Gud; ”Långt barmhärtigare än jag vågade tro och långt
strängare än jag ville inse.”. Han menar att det krävs mer än empati för att bli kvitt det
onda som parasiterar på livet och att själavård ofta i vår tid syftar till ett helande av inre
sår och brutna förhållande medan den tidigare själavården mer främjade en utveckling
mot ett mål.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
11
Själavård när det gränsar till psykoterapi
Psykoterapi kan bli ett inslag i själavården
Brattemo (1996:34) menar att psykoterapi kan bli ett inslag i själavårdsinsatsen. Detta
då livet kan vara så upptaget av psykologiska konflikter att det egentligen är dem hon
vill ha hjälp med. Han menar även att psykoterapeutiska insatser kan vara en nödvändig
förberedelse för att en människa skall ”finna Gud”.
Göran Bergstrand (1984:130) skriver att själavården ändrats då människor alltmer
uppsökt prästen för andra frågor än de rent andliga.
Själavårdsutbildningen har inriktats på att öka prästens allmänna människokunskap och
förmåga att förstå människor på samma sätt som rådgivare och psykoterapeuter.
Psykologin har fått vara en "hjälpvetenskap" till teologin och den skall göra prästen
bättre rustad att förstå människor och samtala med dem. Då har prästen använt sig
mindre av de klassiska formerna för själavård och att det mer liknar formerna som
utvecklats inom rådgivningsverksamhet och stödjande psykoterapi.
Själavården behöver förstå den psykologiska processen
Curt Åmark menar att själasörjaren behöver veta att ett samtal om en konfliktsituation
och en efterföljande bikt inte alltid är till någon hjälp. Att det inte hjälper att komma
med kristen dogmatik innan individens bakgrundsförhållande och upplevelser har
genomarbetats. Då måste själavårdaren enligt Åmark lära sig att hålla tillbaka den
kristna lösningen på problemen och istället hjälpa till med den psykologiska
bearbetningen. Ett religiöst eller ett moraliskt problem kan täcka över och dölja
personliga problem och konflikter. Han tar även upp att själavårdaren måste arbeta med
sig själv precis som terapeuten och lära sig att lära känna sina egna känslor och attityder
i relationen till konfidenten. (L.Å.W Persson et al1989 :101ff)
När en dimension av människan utesluts
Wikström (1999:170) pekar på två ytterligheter som psykologen eller själasörjaren kan
hamna i. Psykologen kan se existentiella och moraliska konflikter som något känslomässigt eller som en intrapsykiska funktion. Själasörjaren kan uppfatta mänskliga
problem som religiösa fenomen som kräver "andlig bot". Pastorn har kanske ingen
beredskap att förstå en person i djup tvivelkris utifrån dess psykologiska orsaker. Istället
används uteslutande ett teologiskt språk för att uttrycka "diagnosen". I båda fallen
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
12
ignoreras en dimension av människan menar Wikström. Samtidigt säger han att
själasörjarens arbetsuppgift inte är att behandla inre omedvetna psykiska konflikter utan
att söka förstå en konfidents problem och särskilt aktualisera och bearbeta existentiella
livsfrågor. Han menar att "själasörjarens uppgift är både att med djupinlevelse och
respekt försöka stödja och förstå den enskildes personliga historia och sammanhang
och samtidigt med hjälp av de kristna berättelserna och bilderna se henne i dialog med
en osynlig Annan" (Wikström1999:31,165)
En jämförelse mellan psykoanalysen och kristen tro
Wiedel(2003:126) gör en intressant jämförelse med psykoanalysen och det kristna livet
i att båda har ett intresse för sanning och söker sanningen även om det medför lidande.
Ofta förvrängs verkligheten med olika försvar för att slippa smärta. Men för att våra
verkliga egenskaper ska bli synliga behöver försvaren genomskådas. Wiedel tar upp
Rizzutos tanke att psykoterapins lärprocess stämmer med skeendet när en människa
kommer till kristen tro. Hon tar upp hur Jesus visar att han är medveten om människans
dunkla konfliktfyllda sidor och att detta förvränger hennes verklighetsuppfattning och
att hon gärna projicerar sitt inre på andra. Försoning förutsätter att konflikten blir
synliggjord och erkänd och för att klara att ta tag i detta behöver människan yttre stöd.
Bikt
Bikt hör till den kristna själavården och har förkommit inom den kristna kyrkan
sedan1200-talet. Den största skillnaden mellan bikt och själavård är att själavårdssamtal
kan handla om olika saker medan bikten enbart är att bekänna sina synder inför Gud i
närvaron av en annan människa. (Brattemo1996:74)
Inom den katolska kyrkan är fortfarande bikten en viktig del av tron. Man biktar sig
inför prästen som företräder Gud och på Guds vägnar kan ge förlåtelse. I regel är
biktsamtalen korta, 5-10 minuter och prästen har här liksom inom den svenska kyrkan
en mycket sträng tystnadsplikt. (Broome 1984:103)
I frikyrkan har det tidigare förekommit offentlig ”avbön”, då den som syndat fick
bekänna detta inför hela församlingen. Detta förekommer i stort sett inte längre utan har
ersatts av den personliga själavården. Både inom frikyrkan och Svenska kyrkan i
Sverige finns det en biktordning nedskriven men det är lite oklart hur vanligt det är med
bikt, det talas inte ofta om det. Kanske beroende på den stränga tystnadsplikten.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
13
Psykoterapi
Det finns många olika inriktningar inom psykoterapi och Lundh, Eriksson (1994:11)
menar att man under 80-talet räknat upp till ca 400 olika terapiformer där var och en
med sina terapeutiska tekniker och teorier har en ambition att på bästa sätt hjälpa
människor med emotionella problem. Jag har valt att inleda med några definitioner som
beskriver vad psykoterapin är.
Psykoterapi, vad är det?
”Psykoterapi är samtal med en terapeut kring tankar, problem och handlingsmönster
för att förbättra den psykiska hälsan.” 5
Hanne Hostrup (2002:14)som är dansk psykolog och gestaltterapeut formulerar sig så
här; ”Psykoterapi går helt kortfattat ut på att klienten i aktivt samarbete med terapeuten
förstår hur hon kan förhålla sig till omvärlden – pojk - flickvänner, familj, samhälle,
naturen, etc. - på ett realistiskt sätt”
I Zuber, Lunds skrift (1997) som vänder sig till patienter som söker psykoterapi står det;
”Psykoterapi är systematiska och målinriktade behandlingar, väl förankrade i
psykologisk teori”.
Tre huvudinriktningar inom psykoterapin
Som jag nämnde tidigare finns det många olika terapiformer och vanligast är att dela
upp dem i tre huvudinriktningar.
1
Psykoanalys, psykodynamisk psykoterapi
2
Kognitiv terapi, beteendeterapi
3
Humanistisk inriktad psykoterapi
Jag har valt att lägga avsnittet om kognitiv terapi och beteendeterapi i bilaga 1 då ingen
av mina intervjupersoner är utbildade i kognitiv terapi. Under humanistisk psykoterapi
skriver jag ett längre avsnitt om gestaltterapi som är den terapiform jag är utbildad i och
har kännedom om såväl teoretiskt som praktiskt.
Psykoanalys och Psykodynamisk psykoterapi
I min beskrivning av psykoanalysen så ingår även psykodynamisk psykoterapi då teorin
bakom dessa terapier i stort sett är densamma. Däremot kan arbetssättet skilja sig något
åt men detta kommer jag inte specifikt att gå in på.
5
http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/docs/vadpsyk.htm uppdaterad 20040918
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
14
Psykoanalysen startade med Sigmund Freud som var psykiater och han utvecklade
psykoanalysen genom flera olika teorier. Beskrivningen om teorierna är hämtade från
Sigrell (2000:15ff)
Freuds olika teorier
•
Traumateorin – Freud menade att de hysteriska patienterna hade alla varit med
om en dramatisk händelse.
•
Driftteorin - de traumatiska händelserna var förbjudna önskefantasier där
drifterna låg bakom fantasierna. Freud kallade dessa självbevarelsedriften och
sexualdriften, den senare även för libido, kärleksdrift.
•
Orala, anala och genitala utvecklingsstadier - när Freud vidgade begreppen om
sexualitet kom även intresset för det lilla barnets utveckling.
Den här perioden i psykoanalysens historia har fått benämningen
driftspsykologi. Enligt Brenner (1987:28) så utvecklades Freuds hypoteser om
drifternas klassificering under ca 30 år, ungefär mellan 1890 och 1920. I sin sista
version som är allmänt accepterad av psykoanalytiker idag kallas drifterna
sexualdriften och aggressionsdriften.
•
Överföringen - det var Freuds intresse av patienternas motstånd i terapin som låg
till grund för denna teori som förändrade hela inriktningen av den psykoanalytiska psykoterapin. Med överföring menas att patienten reagerar på
analytikern som om denne var en person från den egna livshistorien. Känslor,
attityder och förväntningar som en gång riktades mot betydelsefulla personer i
barndomen överförs nu på analytikern.
Från början uppfattade Freud överföringen som motstånd och som det svåraste
hindret för behandlingen. Senare såg han det som ett viktigt verktyg för
förståelsen av patientens inre konflikt. Detta är fortfarande mycket centralt i
dagens psykoanalys.
•
Den psykiska determinismen – detta menas att ingenting i de psykiska
processerna sker av en slump och därför kan vi ur ett psykoanalytiskt perspektiv
aldrig skylla på omständigheterna. Alla våra upplevelser och vårt beteende har
ett samband med tidigare skeenden.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
15
•
Jaget, detet och överjaget - för att beskriva människans inre psykiska strukturer
formulerade Freud 1923 en strukturell modell som uppdelar personlighetens
psykiska funktioner i dessa tre huvudgrupper. Drifterna ingår i detet vars
funktion är omedveten, men som påverkar medvetna tankar och föreställningar,
känslor och upplevelser. Jagets två funktioner är att få kunskap om och fungera
på ett tillfredställande sätt gentemot omgivningen och att ta hand om de krav
som härrör från detet, d v s omedvetna önskningar och impulser. Överjaget är
kritiskt granskande och självbestraffande och innefattar individens medvetna
eller omedvetna föreställningar om vad som är rätt eller fel, vilka handlingar och
tankar som kan godkännas eller måste underkännas.
Jaget har många sätt att försvara sig mot ångest eller depressiva känslor och de
vanligaste försvarsmekanismerna inom psykoanalysen är följande;
bortträngning, reaktionsbildning, isolering, förnekande, projektion, regression,
förskjutning och rationalisering.
Försvarsmekanismerna och andra psykoanalytiska inriktningar beskrivs i bilaga 2.
Enligt Sigrell (2000:23,91) bygger den psykoanalytiska psykoterapin på tanken att
individen i hög grad styrs av det omedvetna och att det handlar om att få en ökad
förståelse för tankar, känslor och upplevelser som varit omedvetna.
Ramar och kontrakt
Det är viktigt med ramar inom psykoanalytisk terapi. Kontrakt om arvode och tider
skall vara tydliga. Terapeuten intar en neutral hållning vilket underlättar arbete med
överföring och terapeutens främsta uppgift är att komma med tidsmässigt och
innehållsligt väl avvägda tolkningar. (Lundh, Eriksson 1994:44ff)
Det vanligaste är att man går 1-2 g per vecka och under flera år, innan terapin startar är
det vanligt att träffas 3 gånger för intervjuliknande samtal. Terapeuten beskrivs som
aktivt lyssnande.
Humanistisk inriktad psykoterapi
Den humanistiska psykologin växte fram i USA under tiden efter andra världskriget.
Företrädarna talade om den som ”den tredje kraften” vid sidan av psykoanalysen och
behaviorismen. Flera av dem som har påverkat den humanistiska inriktningen har varit
utbildade psykoanalytiker. Såväl Carl Rogers med sin s.k. klientcentrerade terapi och
bioenergetiska terapins upphovsman Alexander Lowen och gestaltterapins skapare Fritz
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
16
Perls betonade den ökade känslomässiga öppenheten och lyhördheten inför egna inre
processer som en avgörande betydelse för den personliga utvecklingen.
(Lundh,Eriksson 1994:132)
Den humanistiska psykologin genomsyras av en livsfilosofi som innebär att vissa
förhållningssätt och attityder framhålls som eftersträvansvärda. Att vi har ansvar för hur
vi skapar vår egen tillvaro och inte är passiva offer för omständigheter. Synen på
mänskliga relationer var att relatera till den andra människan, inte som ett objekt att
manipulera, utan som ett subjekt som har sitt eget sätt att vara.
Målen beskrevs i termer av ”självförverkligande”, ”personligt växande” och ”utveckling
av människans potential”. Att ”lyssna till sig själv”, till sin egen kropp och sina egna
känslor och att finna vägledning i dessa, till skillnad från att styras av en strävan att leva
upp till en bild av hur man bör eller vill vara. Man betonade värdet att uppleva det som
sker här och nu så fullständigt som möjligt – vilket innebär att acceptera även ickelustfyllda känslor, som smärta, sorg, vrede och skuldkänslor. (Lund, Eriksson
1994:131ff)
Gestaltterapi
Gestaltterapin utvecklades under 1940- och 1950-talen av läkaren och psykoanalytikern
Fritz Perls. Psykoanalysen var den teoretiska grund han stod på men han bröt senare
med den freudianska traditionen och detta främst mot de metoder Freud skapat och han
sa ”Det är inte Freuds upptäckter utan hans filosofi och teknik som blivit förlegade”.
(Perls 1969:14).
Perls ville inte längre se människan som förutbestämd - av sina drifter eller av sin
historia. Han såg istället människan som ett självreglerande väsen som med hjälp av sin
medfödda förmåga att uppmärksamma sina behov och villkor är skapad för att leva och
utvecklas i en meningsfull kontakt med omgivningen. Däremot kunde människan enligt
honom vara dåligt utrustad att överleva som självständig individ. Hon kan ha förlorat
denna förmåga eller av någon anledning hindras att använda den. (Hostrup 2002:28)
Holistisk filosofi
Även om Perls var väl förtrogen med psykoanalysens hypoteser så blev han mer och
mer engagerad i en holistisk, biologisk modell där han menade att vi är skapade till att
fungera i samspel med vår omvärld och att det är detta samspel vi kan undersöka och
gripa in i. Hostrup (2002:199) skriver att gestaltterapi fokuserar på sambandet mellan
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
17
klientens upplevelse och beteende och det terapeutiska redskapet är kontakten med det
som visar sig i mötet mellan klient och terapeut. Hon menar att det definierar sig som en
holistisk psykoterapi där man inte arbetar med problemen som sådana utan med
människor som har problem med sina liv.
Andra influenser som inspirerat gestaltterapin
Perls influerades av andra teoretiska inriktningar; fenomenologin, gestaltpsykologin,
kroppsterapier och österländskt tänkande som bildade grunden i gestaltterapin.
Existentialismen och perceptionspsykologin var det främst Laura Perls, Fritz Perls
hustru som förde in till gestaltterapin. Hon studerade för Martin Buber som var en
judisk filosof vars tankar haft ett stort inflytande i gestaltterapin.(Hostrup 2002:27)
Hans tankar om det "dialogiska förhållandet" kommer jag att återkomma till senare i
beskrivningen av gestaltterapin.
Gestaltpsykoterapin vilar på tre grundpelare
Hostrup (2002:38)
1
Metateorin representeras av den existentiella livssynen
2
Den psykologiska teorin representeras av gestaltpsykologin
3
Den terapeutiska metoden representeras av den fenomenologiska metoden och
de terapeutiska metoderna utgår från dessa tre.
I min fortsatta beskrivning av gestaltterapin kommer jag först att ta upp den existentiella
livssynen, gestaltpsykologin och fenomenologin. Därefter beskriver jag de övriga
teoretiska influenserna som Perls tagit in till gestaltterapin såsom; kroppsterapier och
österländskt tänkande för att till sist avsluta med gestaltterapins ramar.
Existentiell livssyn
Från Existentialismen har gestaltterapin bl.a. hämtat tankar om livets existens,
människans egna val och ansvar och Martin Bubers tankar om Jag - Du relationen.
Det dialogiska förhållandet
Ett engagerat liv, ett liv som upplevs som fullt av liv menar Buber sker när det han
kallar ett verkligt möte etableras mellan Jag och Du. Han talar om det dialogiska
förhållandet och menar med detta att ingenting är något utan något annat. Allt är
relation. I denna relation uppstår det "något" mellan parterna som är mera och annat än
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
18
parterna själva - en upplevelse av liv och kraft, som Buber menar har andlig
karaktär.(Hostrup 2002:48)
Hycner (1993: 6ff) förklarar att det dialogiska äger rum i det som finns emellan två
levande varelser. Jag - Du handlar om att jag i mötet med en annan individ fullt ut kan
värdesätta och inse dennes distinkta avskildhet utan att dölja faktumet att båda står i
förbindelse och delar en gemensam mänsklighet. Dialog är ömsesidig och ett sådant
möte går inte att förutsäga utan man kan bara förbereda sig på möjligheten.
Jag - Det uppstår när den andra personen uppfattas som ett objekt. Skillnaden är
nödvändig då man behöver både distans och förbindelse i mänskligt liv.
Att gå från Jag - Det till Jag - Du kräver att vi passerar bortom den egna
självständigheten och beträder det som Buber kallar emellan som är det fält som vi går
in i när vi verkligen är engagerade och berörda av en annan människa.
Det mellanmänskliga handlar om att pendla mellan avskildhet och samhörighet – båda
finns i det som kallas emellan.
Hycner (1993) menar att hjärtat i en dialogiskt inriktad terapi är bekräftelse. Terapeuten
behöver skapa en relation där klienten får möjlighet att känna att terapeuten förstår eller
åtminstone försöker förstå klienten. För detta krävs att terapeuten kan bortse från sina
egna förutfattade meningar och möta personen där den är.
Det som är läkande i terapin är hela mötet mellan terapeut och klient menar Barbro
Curman 6och att inspirationen till detta kommer från Bubers tankar om att mötet mellan
två skapar något tredje unikt som inte hade varit möjligt var för sig. I gestaltterapi har
man även valt ordet klient istället för patient för den som söker terapi och betonar att det
är relationen mellan terapeut och klient som är det avgörande i det psykoterapeutiska
förloppet. (Mannerstråle et al 1995:78ff)
Det existentiella ansvaret
Perls menade att alla föds med förmåga att ta ansvar – svara an. När jag tar ansvar
skyller jag inte ifrån mig utan väljer att göra det jag gör. Ett val i frihet är – enligt
existentialisterna – alltid ett val under ansvar för alla människor. Gestaltterapeutens
uppgift är att hjälpa klienten fram till egna val och respektera dem - även om han tycker
6
Barbro Curman, psykolog och gestaltterapeut. Tidigare rektor för Gestaltakademin i Skandinavium och
räknas till en av förgrundsgestalterna inom gestaltterapi i Sverige.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
19
att det skulle ha varit bättre för klienten att välja något annat.(Hostrup 2002: 51)
Inom gestaltterapi fokuseras känslor i här-och-nu situationen som något viktigare än det
verbaliserade tänkandet. Genom att bli medveten om hur man censurerar, hur man
”avbryter sig själv” på olika sätt och accepterar att ”det är så jag gör” kommer detta
enligt Perls så småningom leda till att beteendet förändras av sig självt.
Även om man inom gestaltterapin ofta använder orden "Här och nu" så menar Hostrup
(2002:53) att självklart har dåtiden betydelse på samma sätt som nutiden och framtiden.
Gestaltterapin ser tiden i ett existentiellt ljus och uppfattar den som en dimension som
uppstår när döden upplevs som ett villkor för existensen. Hon förklarar det med att det
är först när vi upptäcker att vi lever här-och-nu i detta ögonblick, som vi kan välja en
meningsfull riktning för våra liv och uthärda ångesten för det ovillkorliga utplånandet.
Gestaltpsykologin och influenser i gestaltterapin
Ordet gestalt är hämtad från gestaltpsykologin och betyder helhet. Gestaltpsykologin
arbetar med helheter och de data som ingår i helheten kallas fenomen. I dynamiska
system eller helheter påverkar en förändring i någon enskild del hela systemet. Ett
sådant system kallas fält som är uppdelat i figur och bakgrund. Figur blir det som jag i
ett visst ögonblick väljer att fokusera och bakgrund är allt annat som samtidigt finns i
min medvetenhet. När en ny figur formas övergår den tidigare figuren till bakgrund.
(Mannerstråle 1995:29)
Det var gestaltpsykologen Kurt Lewin upphovsmannen till fältteorin som utvidgade
gestaltpsykologin till att också gälla en teori om personlighetsutveckling. Han införde
en helhetssyn och att individens beteende aldrig kan förstås isolerat från hennes
omgivning. (Hostrup 2002:92)
Förutom tidigare begrepp vill jag ta även ta upp begreppet oavslutade situationer,
awarenesszonerna och gestaltterapins försvarsmekanismer eller kontaktstilar som man
även benämner dem. Dessa begrepp har alla växt fram ur gestaltpsykologin.
Oavslutade och fixerade gestalter
Oavslutade situationer menas att situationer ur det förflutna som individen inte har
bearbetat kommer att leva kvar och hindra eller störa hans förmåga att vara fullständigt
närvarande och i kontakt med nuet.
Ett sätt att arbeta med ”oavslutade situationer” kan vara att klienten i fantasin får sätta
en person i den ”tomma stolen” och därmed ha en dialog där nu om det som aldrig blev
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
20
sagt då. Detta kan bli både känslomässigt och intellektuellt klargörande för klienten.
Man kan säga att klienten avslutar en oavslutad gestalt. (Lundh, Eriksson 1994:140)
Uttrycket "fixerade gestalter" används också inom gestaltterapin och Hostrup (2002:88)
beskriver det som att det är gestalter som inte kan slutas, även om de nödvändiga
upplysningarna finns där. Händelser tidigare i livet tar mycket energi och kraft och varje
gång hon känner igen den fixerade gestalten i här –och - nu situationer hamnar hon i ett
känslomässigt förvirringstillstånd. Personen återupplever samma smärta och sorg gång
på gång utan att förstå varför. Terapeuten kan hjälpa klienten att bli medveten då
personen ofta förnekar för sig själv hur det faktiskt låg till.
Awareness och zoner
Awareness är ett centralt ord inom gestaltteorin. Eftersom det inte finns någon riktigt
bra motsvarighet i det svenska språket används oftast uppmärksamhet. Syftet med att
uppmärksamma sina sinnesintryck, kroppsförnimmelser och mentala bilder är att
klienten skall bli medveten om hur han gör. Perls menar även att klienten kan bli
medveten om hur han skapar problem för sig själv. Samtidigt skall han inte bekämpa
sina neuroser utan även här identifiera sig med dem för att inse att ”detta är något jag
gör” och därmed uppnå en valfrihet han tidigare saknat.(Perls 1969:193)
Hostrup (2002:112ff) delar in awareness-zonerna i tre zoner där innerzonen är
sinnespåverkan inifrån kroppen, mellanzonen är mentala processer och ytterzonen är
sinnespåverkan som kommer utifrån omvärlden. Det är när vi har svårighet att röra oss
fritt mellan zonerna som problem uppstår.
Hostrup menar att awarenessfunktionerna är ett sätt att fungera i mötet med omvärlden
och att de är funktioner av Självet och utgör grunden för att kunna identifiera sig med
sig själv. Att vi blir helt på det klara med vilka vi är, först när vi ser vad vi gör och
upplever hur omvärlden svarar på oss.
Försvar och kontaktstilar
Inom gestaltterapi ser man klientens motstånd snarare som försvar och hinder. Man
kallar det även olika kontaktstilar. Att vi använder oss av olika sätt för att antingen
skapa kontakt eller undvika kontakt med oss själva eller andra. Man menar att försvaren
en gång var nödvändiga för att överleva men att de idag kan vara ett hinder för ett
meningsfullt och rikt liv. Men det är först när jag blivit medveten om hur jag använder
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
21
mitt försvar som jag också kan välja att göra annorlunda. Ett uttryck som jag tycker
beskriver detta på ett fint sätt är Barbro Curmans 7”smygtitta på dig själv med ömhet”.
Detta uttryck har hjälpt mig att inte vara så dömande och hård mot mig själv. De olika
försvaren eller kontaktstilarna kallas introjektion, projektion, konfluens, retroflektion,
deflektion och egotism. Dessa begrepp ligger i bilaga 3.
Fenomenologin
Fenomenologin är både en filosofi och en vetenskaplig metod och det gestaltterapeutiska förhållningssättet är fenomenologiskt och humanistiskt. Det innebär att
terapeuten frigör sig så långt som möjligt från förutfattade meningar, dogmer och
teorier. Kärnan i filosofin är att man inte kan komma ”sanningen” närmare än i upplevelsen. Man försöker inte hitta orsaker eller förklaringar till dem.(Hostrup 2002:29)
Att arbeta enligt den fenomenologiska metoden betyder enligt Hostrup (2002:97) att
"terapeuten inte omedelbart intresserar sig för något som finns dolt inne i klienten. Hon
"översätter" inte det som kan observeras till något annat. För fenomenen är inte
symboler på något eller tecken på något. De är så som de upplevs."
När man inom gestaltterapin talar om att terapeuten sätter sina fördomar etc. inom
parantes menas det inte att terapeuten är neutral. Hostrup (2002:101) skriver att när man
skiljer på ett Jag och ett Du är terapin ett möte mellan klientens och terapeutens olika
upplevelser. Det är helt enkelt ett möte mellan två människors fenomenologi. Det är
naturligtvis klientens upplevelser undersökningen riktar sig mot men terapeutens
upplevelser är inte tabu utan en del av terapin.
Kroppsterapier
Perls gick under en tid i analys hos Wilhelm Reich vars terapiregel var att minnen måste
åtföljas av adekvata känslor i kroppen. Gestaltterapin har tagit till sig en del av Reich
kroppsorientering. Detta ligger till grund för Perls tankar att det är viktigt för terapeuten
att iaktta klientens tonfall och att iaktta hur kroppsspråket ser ut. Att kropp och psyke är
delar av samma enhet. (Mannerstråle 1995:20ff)
Barbro Curman skriver att man kan se var förbud har stoppat det naturliga flödet genom
att följa processen i kroppen.(Mannerstråle et al 1995:107)
7
Jag har haft förmånen att lyssna till Barbro vid flera tillfällen då hon undervisat under min utbildning till
gestaltterapeut och tagit intryck av detta citat.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
22
Österlänskt tänkande
Mannerstråle (1995:31ff) menar att den österländska filosofin genomsyrar
förhållningssättet i gestaltterapin. Hon tar upp begreppet här-och-nu och full närvaro i
nuet. Att tro på det naturliga flödet och att det handlar om att hjälpa människor att
undanröja hinder och att lita på att processen tar hand om sig själv.
Hon nämner också "Paradoxen" som innebär att förändringen sker när man vågar
stanna i det som är och blir det man är.
Barbro Curman skriver att vi även kan ha gömda polariteter. Hon menar att vi oftast
visar en del av oss själva och har förträngt motsatsen inom oss. Denna gömda polaritet
projicerar vi på omvärlden, som får bära att vi själva inte är i balans eller har tillgång till
motsatsen till det vi visar upp. (Mannerstråle et al 1995:107)
Ramar och kontrakt
Gestaltterapi är en terapiform som lämpar sig bra såväl individuellt som i par eller
grupp. Hostrup (2002:220) uttrycker det så här; gestaltterapi är inte utvecklad som en
gruppterapi i sig, utan som en individualterapi som kan utföras i grupp. Man kan också
arbeta med grupprocesser. När man går individuellt är det vanligt att gå varje vecka
under kortare eller längre tid. Eftersom mötet mellan terapeut och klient är det som man
inom gestaltterapin anser vara läkande ser man terapeut och klient som likvärdiga men
inte likställda. Terapeuten deltar i mötet med sig själv genom att visa sig tydlig som
person men har fokus på klienten och eftersträvar ett fenomenologiskt förhållningssätt.
Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att utforska hur personer med dubbel yrkesutbildning,
till präst/pastor och inom psykoterapi uppfattar själavård och psykoterapi.
De frågeställningar jag tar upp som gäller själavård och psykoterapi är följande;
1.
2.
3.
4.
Vad är synen på själavård?
Vad är synen på psykoterapi?
Hur ser gränsen mellan själavård och terapi ut?
Hur hanteras Gudsfrågor i terapirummet?
Under arbetets gång har även följande områden tillkommit; yrkesidentiteten och
betydelsen av vidareutbildning inom psykoterapi, vad själavård och psykoterapi kan lära
av varandra samt det dialogiska förhållandet.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
23
Metod
I det här avsnittet beskriver jag vilka metoder jag har använt mig utav i uppsatsarbetet.
Jag har utgått från ett vetenskapligt perspektiv som är kvalitativt och som baserar sig på
intervjuer. I teoriavsnittet har jag även använt mig av litteraturstudier. Jag beskriver
materialinsamling, urval, intervjufrågorna, analysarbetet, metoddiskussion där etiska
aspekter finns med. Jag avslutar med undersökningens begränsningar och kvalitet.
Kvalitativ forskningsmetod
När jag skulle välja forskningsmetod framstod den kvalitativa som den som passade
bäst. Dels tycker jag inte att det går att ha en kvantitativ metod om man vill beskriva det
som sker i djupet av en människas psyke och dels för att jag som gestaltterapeut är
intresserad av vad människor har att berätta. Mitt intresse låg inte i hur många präster
som läst vidare eller hur många som sökt dem för andliga frågor. Jag ville veta hur mina
intervjupersoner tänkte och upplevde fenomenet kring de frågor jag hade.
Kvale (1997:34) menar att syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är att beskriva
och förstå de centrala teman som den intervjuade upplever och förhåller sig till. Att det
handlar om intervjupersonens livsvärld och hennes relation till den.
Det kan även vara att ge beskrivande data; människans egna skrivna eller talande ord
och observerbara beteenden menar Olsson, Sörensen (2001:64) som säger; "Det unika i
kvalitativa arbetssätt är att man vill karaktärisera (gestalta) något."
Kännetecknande för den kvalitativa metoden är att forskaren har en öppen interaktion
med informanten och situationen präglas av närhet och sensivitet. Forskaren strävar
efter att förstå informanten utifrån hans/hennes perspektiv och få en så fullständig bild
som möjligt av informantens situation.(Olsson, Sörensson 2001:63)
"Det rör sig inte längre om att kvantifiera objektiva data utan om att tolka meningsfulla
relationer.” (Kvale 1997:17)
En kvalitativ undersökning betyder att man arbetar med ostrukturerade frågeställningar
där olika uppslag, tankar och idéer successivt fördjupas och en teori kan växa fram.
Informationen ska gå på djupet och resultaten hänför sig till specifika tidpunkter,
fenomen och miljöer. Ofta rör det sig om ett stort antal variabler på ett litet antal
individer.(Olsson, Sörensen 2001:40)
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
24
Materialinsamling och intervjuer
När jag våren 2003 såg en konferens med temat ”Tro och psykoterapi” blev jag mycket
intresserad. Det var ju detta jag ville skriva min uppsats om. Jag är glad att jag kunde
vara med på denna konferens som blev till stor hjälp och inspiration för mig. Här hittade
jag flera tänkbara intervjupersoner och jag fick tips på litteratur och artiklar. Inte minst
viktigt blev att jag här även hittade min handledare Eva Basch Kåhre, psykiater och
psykoanalytiker.
För att hitta lämplig litteratur sökte jag på biblioteket och på nätet efter olika artiklar
och böcker inom området själavård och psykoterapi. Min handledare hade flera böcker
som jag lånade inom ämnet bl a om psykoanalysen.
Val av intervjupersoner
Jag ville hitta personer med dubbel kompetens, alltså att de hade utbildning till
präst/pastor och utbildning inom psykoterapi. Det var de kriterier jag tittade på. Det
viktigaste var inte vilken typ av psykoterapiutbildning eller präst/pastorsutbildning de
hade eller hur deras yrkesliv såg ut idag. Det som var fokus för mig var att det skulle
vara personer som var genuint intresserade och hade erfarenhet inom själavård och
psykoterapi. Dessutom att de var villiga att dela med sig av sin kunskap och detta
oavsett vilken ålder, kön eller utbildning de hade.
Jag har valt att utforska hur personer med dubbel yrkesutbildning, till präst/pastor och
inom psykoterapi uppfattar gränsen mellan själavård och psykoterapi och hur de
hanterar Gudsfrågor i terapirummet.
Jag skulle ha kunnat utforska hur personer med enbart terapeututbildning hanterar dessa
frågor men då hade jag tvingats släppa mitt intresse för själavård och det var jag inte
riktigt beredd att göra.
Jag har inte heller utforskat materialet utifrån ett genusperspektiv. Intervjupersonerna är
alla män. Den kvinna jag tillfrågade tackade nej. Jag skulle naturligtvis ha kunnat göra
en större ansträngning med att försöka hitta fler kvinnor. Jag hade också kunnat styra
det så att jag fått flera olika psykoterapeutiska utbildningar representerade. I mitt
material är det fem med utbildning inom Lukasstiftelsen och en med gestaltterapeutisk
utbildning. Jag hade gärna hittat fler med gestaltterapeutisk bakgrund och letade även
aktivt efter detta. Sent in på hösten 2004 fick jag ett tips att det fanns en präst som även
var gestaltterapeut. Tyvärr gick det inte att nå personen för att genomföra en intervju.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
25
Naturligtvis hade det varit intressant med ytterligare en gestaltterapeut som
intervjuperson eftersom det skulle ha gett ytterligare bredd åt materialet. Att merparten
av intervjupersonerna har sin utbildning från Lukasstiftelsen kan ha samband med att
utbildningen har en uttalad kristen profil. Troligtvis är det väl så att flertalet
präster/pastorer med intresse för psykoterapi väljer just denna utbildning.
Utformning av intervjufrågor
Tillsammans med min handledare formades fyra huvudområden. Det var synen på
själavård, synen på psykoterapi, gränsen mellan själavård och psykoterapi och till sist
Gudsfrågor i terapirummet. Det var fyra huvudfrågor med några underfrågor till varje
och frågorna var öppna frågor där den intervjuade fick stor frihet att svara utifrån sitt
eget liv och erfarenhet.(Se bilaga 4)
Kvale (1997:21) skriver att i den kvalitativa intervjun bygger man upp kunskap: det rör
sig bokstavligen om ett samspel, om ett utbyte av synpunkter mellan två personer som
samtalar om ett ämne av gemensamt intresse. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan
den mänskliga interaktionen och produktionen av kunskap.
Som inledning ställde jag några frågor om deras bakgrund och hur det påverkat dem att
de läst vidare inom psykoterapi. Jag hade en hypotes att de flesta var präster/pastorer
först, för att senare i livet ha läst vidare inom psykoterapin.
Mitt antagande visade sig stämma så när som att en av de intervjuade läste parallellt till
präst och psykoterapeut. Som avslutning gav jag utrymme för personen jag intervjuade
att ställa frågor till mig eller tillägga något och slutligen att ge en reflektion över hur det
var att bli intervjuad.
Innan intervjuerna såg jag inte de inledande frågorna som så betydelsefulla men redan
vid första intervjun insåg jag att här fanns det mycket intressant information. Här kom
mycket av deras egen inre upplevelse. Kvale (1996) menar att den kvalitativa
forskningen har som utgångspunkt att vi genom språket kan ta del av varandras inre
världar. Värderingar och erfarenheter, dvs. ett inifrånperspektiv, är en förutsättning för
att forskaren överhuvudtaget ska kunna tolka den information hon eller han får.
Tillvägagångssätt vid intervjuerna
Under juni månad 2004 ringde jag upp sammanlagt åtta personer som var tänkbara
intervjupersoner. Fyra personer svarade direkt och fyra hade telefonsvarare. Tre tackade
direkt ja till att intervjuas. En ville fundera över sommaren och hon återkom senare och
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
26
tackade nej. Av de fyra personer där jag talat in ett meddelande på telefonsvarare ringde
tre tillbaka och tackade ja. En hörde inte av sig alls. Slutligen hade jag sex personer som
var villiga att delta i min undersökning.
Efter det första telefonsamtalet skickade jag efter överenskommelse ut ett
informationsbrev till alla utom en av personerna som ville vänta med att få det tills vi
träffades. I detta brev gav jag mer information om mig och min uppsats. Jag berättade
även vilka teoriavsnitt jag skrivit om och lite kort vad jag var nyfiken på och ville veta
mer om. (Se bilaga nr.5)
Vi bestämde tid för intervju per telefon och samliga intervjuer skedde under augusti
månad. Jag träffade alla intervjupersonerna hos dem i deras eget arbetsrum. Varje
intervju hade samma upplägg och tog ca en och en halv timme.
Allt som sades under intervjun bandades och efter överenskommelse med personerna
jag intervjuat skickade jag under hösten en sammanställning till var och en av vad som
sagts under intervjun. Detta för att de skulle kunna läsa igenom texten och reflektera
över om de ville ändra något eller göra tillägg. Jag hade också till allihop gjort någon
tilläggsfråga för att säkerställa att jag uppfattat dem riktigt.
Metod för bearbetning och analys
Efter varje intervju transkriberade jag intervjuerna dvs. jag skrev jag ner texten
ordagrant från bandupptagningen. Det var ett arbete som tog mycket tid men det gav
mig god kännedom om intervjumaterialet. Jag läste igenom varje intervju flera gånger
för att sedan använda mig av några av Kvales (1997: 173ff) följande fem metoder;
koncentrering, kategorisering, berättelse, tolkning och ad hoc. för att bearbeta och
analysera mitt intervjumaterial.
Jag använde stora blädderblocksblad där jag ritade upp min intervjufråga i mitten och
gjorde som en solfjäder med de olika personernas svar runtomkring. Jag använde
meningskoncentrering vilket innebär att de långa meningar som intervjupersonerna
uttryckt formuleras mer koncist. Den väsentliga innebörden av det som sagts
omformuleras alltså i några få ord.
Jag jobbade med att kategorisera och med detta menas att genom kategorisering kan en
stor text reduceras och struktureras till några få tabeller eller figurer. Jag gjorde inte
några tabeller men jag delade in svaren i olika grupper och försökte hitta kategorier som
t.ex. något som en intervjuperson tagit upp utöver frågorna och som jag sedan hittade
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
27
hos flera. Ett sådant exempel är att några av personerna kände att de gjorde ett val efter
utbildningen till psykoterapeut, detta val handlade om hur deras fortsatta yrkesliv skulle
se ut. Jag kategoriserade inte personerna utan deras svar.
Jag skrev ingen berättelse i den meningen som Kvale menar. Jag gjorde däremot en
kortfattad sammanställning, man kan säga att jag gjorde en tolkning över svaren fråga
för fråga för var och en, det var detta som jag senare under hösten skickade till dem för
granskning och eventuella tillägg. Detta för att säkerställa att det i möjligaste mån
överensstämde med deras egen upplevelse. Denna sammanställning försökte jag få så
ordagrann som möjligt men skalade bort uttryck som skratt, tystnad eller upprepningar.
När intervjupersonerna svarade hade de gjort en del förtydliganden och tillägg.
Metoddiskussion
Undersökningens etiska aspekter
De etiska aspekterna diskuterade min handledare och jag på ett tidigt stadium. Vi kom
överens om att intervjupersonerna skulle vara anonyma. När hon har tagit del av mitt
analysarbete har det inte framkommit vem personen varit då vi inte överhuvudtaget
använt deras namn. Min ambition har varit att garantera mina intervjupersoner
konfidentialitet vilket enligt Olsson, Sörensson (2001:54ff) innebär att den information
som forskaren får fram vid datainsamling inte kommer att spridas i sådan form att
personer eller situationer kommer att kännas igen. När det handlar om anonymitet
innebär det att materialet skall vara avidentifierat så att utomstående inte kan identifiera
enskilda personer. Nu menar samme författare att ingen forskning är etiskt neutral och
att detta gäller oberoende av forskningsansats. Ett nyckelord är dock integritet. Det är
den enskilda individen som skall skyddas mot kränkningar och övergrepp. Detta är
något jag hela tiden haft som mål och försökt att hålla levande i processen. Etik är något
som måste finnas med i hela forskningsarbetet som en röd tråd.
Med tanke på att det är enbart sex personer som jag har intervjuat så kan det vara
känsligt att presentera varje persons uppfattningar så att det skulle kunna framgå vem
det är. Detta har jag försökt att ta hänsyn till och jag har därför inte utgått från varje
persons åsikter och uppfattningar utan jag har utgått från varje fråga. En annan aspekt
som Olsson, Sörensen (2001:54) tar upp är att urvalet skall vara vetenskapligt genomfört, dvs. vara genomtänkt, representativt och opartiskt valt. Dessutom skall begriplig
information om projektet finnas samt medgivande från utvalda intervjupersoner.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
28
Undersökningens kvalitet
Tillförlitlighet eller reliabilitet är ett begrepp som avser om undersökningen är
metodiskt utförd och om andra kan återskapa resultaten (Starrin & Svensson1996).
Jag har använt mig av ett metodiskt tillvägagångssätt som jag utförligt beskriver när det
gäller urval, materialinsamling och analys. Detta går att återskapa men jag tror att jag
som intervjuare tillsammans med personerna jag intervjuat samskapat kunskap vid varje
tillfälle. Intervjuerna har gjorts under samma månad och på ett mycket liknande sätt då
jag åkt till personens arbete där vi samtalat under ca en och en halv timme vid varje
enskilt tillfälle. Då jag använde mig av öppna frågor så blev det naturligt att ibland
ställa följdfrågor och dessa varierade naturligtvis från person till person. Jag ställde
även bekräftande frågor för att vara säker på att jag förstått det hela riktigt. Det är
viktigt menar Starrin & Svensson (1996:209) då trovärdighet, äkthet eller intern
validitet har att göra med överensstämmelse mellan verklighet och tolkning .Validitet
avser att vi mäter rätt sak (Olsson, Sörensen 2001:73). Jag har även efter
överenskommelse stämt av materialet med intervjupersonerna.
Att jag själv är kvinna och utbildad gestaltterapeut har säkert sin inverkan på resultatet.
Det är vanligt att man ser kyrkans värld som mansdominerad, vilket man kan tycka
återspeglar sig i att när jag sökt intervjupersoner med dubbel kompetens så blir det bara
män. Jag har ingen statistik på hur många män respektive kvinnor som läser vidare inom
psykoterapi men det är frestande att undra om kvinnorna är upptagna med att hävda sin
prästroll och värja sig mot kvinnomotståndare istället.
Man brukar säga att män har lättare att tala med kvinnor och dessutom kanske män som
intresserar sig för psykoterapi respekterar manligt och kvinnligt både hos sig själva och
hos andra lättare. Min upplevelse av intervjusituationen var att det var avspänt och
trevligt och att intervjupersonerna delade med sig på ett personligt och genuint sätt.
Att jag är gestaltterapeut påverkar säkert, genom min person, genom mitt sätt att ställa
frågor och att jag var mer nyfiken när det berörde tankar och begrepp om möte, kontakt
och förhållningssätt. Det var intressant att dessa tankar förekom hos flera av
intervjupersonerna.
Att jag har en kristen tro och är bekant med språket som används i själavårdssammanhang har kanske betydelse som Kvale (1997:34) menar i att den kvalitativa forskningsintervjun är ämnesorienterad. Två personer talar om ett ämne som är av intresse för dem
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
29
båda. Även att undersökningens syfte handlar om innebörd, upplevelse och vad som
kännetecknar en händelse eller ett fenomen har betydelse. (Olsson, Sörensen 2001:49)
Då tänker jag att just upplevelsen är viktig att försöka leva sig in i och att jag med den
förståelse jag har av det kristna språket kan förstå vad intervjupersonerna försöker
förmedla kring detta. Jag fick återkoppling från flera av intervjupersonerna att jag
verkade insatt i ämnet och att frågorna var relevanta.
Överförbarhet eller extern validitet handlar om resultatet går att överföra till andra
sammanhang (Starrin & Svensson, 1996). Min undersökning är gjord med ett litet urval
så det är inte troligt att det finns en överförbarhet i ett större sammanhang däremot kan
det kanske finnas ett intresse för personer som arbetar med själavård i olika former.
Kanske även personer som utbildar sig till psykoterapeuter som är intresserade av
andliga frågor kan ha utbyte av uppsatsen.
Presentation av resultat
Studien undersöker och beskriver hur präster/pastorer som även är utbildade inom
psykoterapi uppfattar själavård och psykoterapi. Jag undersöker vilken syn de har på
själavård och psykoterapi, hur de ser på gränsen mellan själavård och psykoterapi samt
hur de hanterar Gudsfrågor i terapirummet. Jag utgår från dessa forskningsfrågor och
beskriver här i presentation av resultat vad jag har funnit.
Redan under första intervjun överraskades jag av att de inledande frågorna om bakgrund
och betydelsen av att läsa vidare innehöll så mycket intressant information. Saker jag
inte tänkt på fick utrymme genom dessa öppna frågor och personen framträdde tydligt.
Förutom yrkesidentiteten och betydelsen av vidareutbildning inom psykoterapi
framträdde under bearbetningen av intervjumaterialet ytterligare områden och de är
också med och bildar grunden i presentationen. Områden som tillkommit handlar om,
vad själavård och psykoterapi kan lära av varandra samt det dialogiska mötet.
Yrkesidentitet och betydelsen av vidareutbildning
Ingen av intervjupersonerna har idag en församlingstjänst som präst eller pastor. Alla
poängterar att de har präst/pastorsämbetet kvar. Två uttrycker klart att de har sin
identitet som präst. En av dem ser sin utbildning inom psykoterapi som en tillgång i sitt
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
30
arbete som själavårdare. Den andre delar sin tid mellan själavård och psykoterapi och
säger; ”Jag är präst och skall förbli präst men det är viktigt att kunna vad en
psykoterapeut kan och jag ägnar mig åt båda delarna och gör skillnad mellan vad det
ena är”.
Två ser sin identitet som psykoterapeut varav en av dem uttrycker, ”Insåg att man inte
måste ha en prästtjänst för att man är präst, det var en ny insikt”. Den andre arbetar
enbart som psykoterapeut.
En tycker att hans nya identitet blev i nämnd ordning själavårdare, författare och
föreläsare då han insett att administration och andligt ledarskap inte var hans uppgift.
En uttrycker ”jag känner mig friare som präst/själavårdare”. Han arbetar halvtid som
psykoterapeut och tjänstgör ibland vid dop, vigsel och begravning som präst.
Minskad rädsla för att möta det svåra
Flera av intervjupersonerna anger att det som fått störst betydelse efter att ha utbildat sig
inom psykoterapi är att det minskat deras rädsla för att möta människor som har det
svårt. Några nämner att teologin kunde kännas oanvändbar i vissa situationer och att de
kände otillräcklighet och därför hade behov av mer kunskap om människan. En nämner
att genom att läsa vidare minskade hans behov av att försvara sig eller att trösta sina
konfidenter.
Synen på språket och bibeln förändrades
Språket och bibeln blev mer levande för några. En tyckte det blev svårare att predika då
ansvaret ökade med vad han sa och hur det påverkar och berör andra.
En uttrycker att det blev ”en relief för min tro” och att ”det psykologiska språket och
det psykodynamiska synsättet har gett en otroligt vidgad förståelse för själens djup och
komplexitet”. Att han genom psykoterapin fick en större förståelse för att människor
faktiskt söker det andliga och att det religiösa språket kan vara väldigt stängande.
En menar att för honom har teologi och psykologi alltid hängt ihop.
Hopp, tillit, förtröstan och kallelse
Någon tycker att det mest betytt en slags grundläggande hopp, tillit och förtröstan.
En menar att hans behov av att läsa vidare handlar om kallelse och att ”det är också en
kallelse att ägna sig åt terapi som att predika”.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
31
En annan säger” jag har ett uppdrag, kyrkan talar om en kallelse som präst att vara i
själavård och det skulle jag inte kunna känna som terapeut. Jag kan inte vara
själavårdare privat”.
Synen på själavård
Själavård är att hjälpa människor till en djupare relation till Gud
När intervjupersonerna beskriver sin syn på själavård använder alla uttryck som att
möta, samtala eller hjälpa människor till en djupare relation med Gud.
En säger ”att samtala med människor om det som hon ser som sina svårigheter inom en
världsbild där Gud är en verklighet”. Han menar att den kristna själavården vilar på och
arbetar inom den syn på verkligheten som finns i den kristna tron och därför räknar med
Gud som en verklighet.
Djupare mål än psykoterapin
En tar upp att själavården har ett djupare mål än psykoterapin.
Några nämner att ytterligare ett DU finns med i rummet som en dimension.
Alla vidgar begreppet till att utifrån den kristna traditionen följa en människas arbete
med sitt liv. Möta människor där deras liv är, allt som finns av eget bagage, tro och hur
det relaterar till tro. Att hjälpa en människa att bli självständig så att hon hittar sin väg
och kan fatta sina beslut utifrån sin relation till sin kristna tro och kan utveckla en
grundläggande tillit till den vi kallar Gud.
En tar upp att det är att hjälpa människan med den grundläggande ångesten –
vanmakten. Det första barnet möter som sitt livsproblem är vanmakt – hur skall jag
överleva? Det sista som möter människan är vanmakten – vid döden. Han menar att vi
alla är präglade av den.
Någon säger själavård i yttre och inre mening och menar att den yttre är ramarna,
hjälpmedlen och tiden. Den inre handlar om hur man når fram till Gud.
En intervjuperson ser själavård som möte till befrielse och inte så mycket botande.
En breddar begreppet ytterligare till att det även är själavård att tala om konflikter på
arbetet.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
32
Olika former av själavård
En nämner tre varianter av själavård. Korta sporadiska kontakter vid t.ex. bröllop, dop
eller begravningar. Terapiliknande själavård som då består av längre kontakter där han
menar att det krävs en baskunskap om terapeutiska metoder och psykologiska krafter.
Slutligen den livslånga själavården som kan bestå av hembesök hos en person under
många år där själasörjaren blir mer en medvandrare eller stödkontakt.
En skulle vilja se mer av att kyrkan är själavårdande i förkunnelsen och att man i
samtalsgrupper kunde bearbeta tros och livsfrågor.
Synen på psykoterapi
Något djupare än att snabbt lösa ett problem
Många nämner att det är ett stort ämne, att det finns många skolor inom psykoterapin.
De flesta uttrycker att psykoterapi handlar om något djupare än att snabbt lösa ett
problem. En säger; ”Inte att må så bra så fort som möjligt utan det handlar om att lära
känna sin historia och det kan ju göra mera ont”. En annan uttrycker det så här; ”Att
avsluta det som aldrig blev avslutat och lära mig att leva med de skavanker livet har
gett mig”.
Att det inte handlar om några snabblösningar beskriver flera genom att säga att
psykoterapi handlar om att bli mer människa, att komma åt sin livsberättelse och se
samband och utvecklas. En vill bredda det till att också innefatta ett ökat självförtroende
och ökad tillit. ”Öka förmågan, inte bara lösa problemet utan också lära sig att vila,
flyta i tilliten allt jag lagt i Guds händer, det tangerar ju lite på själavård men jag kan
inte låta bli, det andliga finns ju där.”
Process och överföring som hjälpmedel
Flera påtalar vikten av samtalet, mötet och processen. Några nämner överföringen som
hjälpmedel, att det blir en slags föräldra-barn roll där terapeuten spelar förälder i
uthållighet, tålamod och acceptans av allt som kommer. Att den villkorslösa, icke
ägande kärleken är en slags förutsättning för att det skall kunna ske ett läkande.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
33
Vetenskaplig ram
En tar upp att han arbetar som psykoterapeut inom en vetenskaplig ram. Att man
mycket väl kan arbeta med religiös problematik utifrån den men menar att då är det
psykologins ramar som säger mig att jag skall tolka bilderna utifrån den psykologiska
kunskapen.
Att hantera Gudsfrågor i terapi
Alla tar hand om Gudsfrågor
Alla intervjupersonerna säger att de tar hand om och lyssnar till Gudsfrågor i
terapirummet precis som de tar hand om alla andra frågor från konfidenten. Däremot
tycker de flesta att det är viktigt att inte ge tillbaka sin egen Gudsbild utan att det
handlar om att utforska och ställa frågor och att man betraktar Gudsrelationen som
vilken objektrelation som helst. En nämner att det är mycket sällan Gudsfrågor kommer
upp och att han kanske blir väl försiktig av rädsla att det skall bli en predikan. Han
menar även att det kan vara ett sätt att komma undan sina egentliga problem om man
istället talar om religiösa saker. En annan menar att det kan vara tabubelagt område för
terapeuten själv om konfidententen inte tar upp Gudsfrågor. Att det finns en rädsla
bland terapeuter att ta upp andliga frågor tar några upp. En säger; ”Jag försöker ju
hantera det, somliga blir rädda och säger att det där får du ta med prästen, det tycker
jag är helt vansinnigt, då är man ju där och håller isär. Det gör inte jag.”
Gud är med i terapirummet
Att Gud får vara med i terapirummet ser alla intervjuade som en självklarhet.
”Ja, var skulle han annars vara.” ”Gud är med, det bara är så.”
”Rent teologiskt är han med även om jag inte vill det.” ”Ja, jag skulle vilja säga att han
är med.” ”Ja, som objektrelation men inte som maktfaktor.” ”Gud är alltid med.”
”Gud är inte långt borta från något enda mänskligt sammanhang utan det är väl rent
utav fundamentet i alltihop”
En tar upp Rizzutos tankar om ”Guds allestädes närvaro” och att denna Gudsnärvaro
blir något mycket positivt för honom men man behöver inte alls tala om det. Han kan
inte förstå ”hur det gudomliga skulle kunna rensas ut, det är för mig en omöjlig tanke
bortom min horisont”
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
34
En intervjuperson tar upp att det är viktigt att bli bekräftad om man börjar tala om Gud i
terapirummet. Så att inte terapeuten låter förstå att Gud är inget man talar om. Han vet
att det finns människor som tror att terapeuten skulle plocka sönder deras tro om de
talade om honom och därmed menar han stängs en viktig del av människornas
verklighet ute ur terapirummet.
Gud blir föremål för reflektion
En menar att poängen med sitt resonemang är att det inte alls fungerar för honom att tala
om Gud som om det vore GUD. Att vi naturligtvis inte kan bestämma om GUD får eller
inte får vara med i terapirummet. Däremot kan vi bestämma om vi skall tala om Gud
eller tala om texter om Gud, bibeln eller någon annanstans. Han knyter även an till 12stegs programmet och deras syn på ”Gud som vi själva uppfattar honom”. Han menar
att; ”Gud blir föremål för reflektion men inte för tillbedjan – om man säger så. Det
senare hör hemma i gudstjänsten och gudstjänstrummet –och i den egna kammaren”.
Gränsen mellan psykoterapi och själavård
För att kunna tydliggöra var gränsen går mellan själavård och psykoterapi beskriver jag
likheter och skillnader som har framkommit i bearbetningen av intervjumaterialet. Trots
detta kan det ibland vara svårt att urskilja var gränsen går.
Ramarna är en tydlig skillnad
De flesta nämner ramarna som en första skillnad. Det handlar om var man träffas, hur
ofta och under hur lång tid. Kostnaden i terapin tar flera upp, själavård är vanligtvis
gratis då den bedrivs inom en församling eller kyrkans ramar.
Här skiljer sig inställningen bland intervjupersonerna. Två tycker att det är otänkbart att
bedriva själavård privat utanför kyrkans ramar medan två är privatpraktiserande terapeut
och själasörjare. En beskriver att vid det första samtalet blir de överens om den som
kommer sökt honom som terapeut eller själavårdare och vad det skall innebära. Han
tillägger ”Jag vet och den jag talar med vet, vi har en överenskommelse inom vilka
ramar vi arbetar”.
En annan har egen mottagning men kallar det inte för själavård utan för stödsamtal. Han
säger så här ”Jag har terapeutiska redskap fast inom ett andligt sammanhang och jag
tar inte betalt för andligheten utan betalt för tiden och professionaliteten”
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
35
Vetenskap eller tro – olika grunder
En intervjuperson ger en annan synvinkel än övriga. Han talar om att den kristna
själavården arbetar inom den syn på verklighet som finns i den kristna tron medan
psykoterapin arbetar inom de ramar som ställs av vetenskapen. Den kristna själavården
räknar med Gud som en verklighet och är intresserad av hela människans liv och beredd
att arbeta med alla de frågor som konfidenten vill få belysta.
I psykoterapin menar han betraktas inte Gud som en verklighet utan religiösa
föreställningar utifrån psykologisk kunskap. Då förstår man religion utifrån t.ex. den
tidiga barndomsutvecklingen. Man kan tala om och utforska gudsbilder eller
Gudsrepresentationer och se hur de uppkommer och förändras beroende på en
människas personlighetsutveckling. Sådant material kan vara till stor nytta när en
människa vill försöka förstå sig själv och sin tro menar han.
En skillnad är arbetsredskapen och processen
Flera nämner att det är viktigt att man inte arbetar med överföring eller omedvetet
material inom själavården om man inte har utbildning inom psykoterapi. Inom
själavården skall det handla om vuxen till vuxen relation och man bör undvika
regression så långt som möjligt.
Processen som uppstår i terapin nämner flera. Att det oftast inte blir en lika djup
bearbetning eller process i själavården till skillnad från terapin. Någon beskriver att det
är mer som punktinsatser i själavård. En intervjuperson tar upp att om han märker
minsta tendens till process i själavården så blir han försiktig då det är viktigt att inte dra
igång något man inte kan fullfölja.
Det finns svårigheter att sätta gränser
Flera säger att det är svårt att sätta några strikta gränser. En säger ”Det som händer i
terapi kan hända i själavård och tvärtom, det finns terapeuter som i sin terapi är goda
själasörjare, det nuddar hela tiden vid varandra”
En tar upp att man kan få själavårdande effekter när man inom psykoterapin arbetar med
och utforskar hur gudsbilder uppkommit. En menar att han fastnade för det holistiska
synsättet som innebär att inte skilja ut utan att allt påverkar systemet. Därmed kan han
inte förstå när han hör en del säga att terapeuter inte skall beröra andliga saker utan det
skall själavårdarna ta hand om.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
36
När det glider över från psykoterapi till själavård eller tvärtom
På frågan om hur mina intervjupersoner hanterar om de sitter i terapisamtal och någon
önskar själavård eller tvärtom så är det tre personer som svarar tydligt att de hänvisar
vidare om de sitter som psykoterapeuter och någon önskar själavård istället. Likaså om
de sitter som själavårdare och någon önskar terapi. Flera nämner att man inte vill blanda
ihop rollerna som präst och psykoterapeut. En säger ”tjänstgör jag som terapeut måste
jag hålla det perspektivet hela tiden. Blir det en sammanblandning av rollerna tror jag
det blir fel, man kan inte gå in och ur rollerna då störs överföringen”.
Alla nämner att det är tiden, ramarna och processen i terapin som är anledningen till att
man inte går över från själavård till terapi. Även om det är två olika saker och två olika
yrkesroller så menar några att det finns ”inga vattentäta skott” utan nämner någon
konfident Gudsfrågor i terapirummet så hanterar man det i situationen.
De övriga tre hänvisar även de konfidenter som önskar terapi vid själavårdssamtal men
lägger tonvikten på att de inte har möjlighet att ge den tid det krävs i en terapiprocess.
Samtliga tre tar upp att de hänvisar vidare med försiktighet då budskapet kan bli att det
konfidenten tar upp är för skamligt för kyrkan och personen känner sig avvisad.
Vad kan själavård och psykoterapi lära av varandra
Själavården kan lära sig att lyssna mer
Flera av de intervjuade pekar på att själavården kan lära av psykoterapin att lyssna mer.
Att man kan lyssna med ”det tredje örat” att vad talar man mer om och vad är det man
försöker att berätta. Även att själavården kan lära sig metoder att se saker jag inte skulle
ha sett annars. Inte bara lyssna till det som sägs utan föra det tillbaka. En tar upp att det
är viktigt att prästerna lär sig att det religiösa språket inte är någon självklarhet.
Psykologisk förståelse och att tro på Gud är en relation
Flera menar att det är viktigt att själavården förstår hur människor fungerar psykiskt och
får en förståelse och respekt för den psykologiska processen. Tre av de intervjuade tar
upp att det vore bra om fler själavårdare gick i egen terapi. Alla poängterar att det inte
handlar om att de skall utbilda sig till psykoterapeuter.
Någon framhåller vikten av att problematisera, vad är Gud, vad är skuld? Det gäller en
rad frågor i kyrkan där man kommer fram till felet väldigt snabbt där man istället måste
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
37
förstå människors process. En framhåller att det är viktigt för den religiösa sidan att
förstå att tron på Gud är en relation och att den är väldigt mycket indragen i samma
regler som för mänskliga relationer. Det gäller att känna igen det alla försvar byggt upp
och hur vi hanterar oss psykiskt.
Psykoterapin behöver se att de existentiella trosfrågorna finns där
Många tar upp att det viktigaste psykoterapin kan lära sig av själavården är att de
existentiella trosfrågorna finns där och inte kan lämnas utanför. En säger att han önskar
”en ödmjukhet över att trosfrågor inte är tankefantasier”.
Någon menar att psykoterapin mycket mer bör ta hänsyn till hela den existentiella
problematiken, arbeta med den på djupt allvar men då inte med tanken som finns som
präst att försöka återställa en Gudsrelation hos en människa som kommit för att få den
återställd. En förtydligar att psykoterapin kan lära av teologin att den mänskliga
processen också kan komma i beröring med en verklighet som är större än man själv,
dvs. det kan uppstå ett möte och det kan finnas en ”tillhörighet” till en andlig kontext
som har betydelse oavsett hur välmående eller utvecklad man är som människa.
En av de intervjuade tar upp att själavården har mycket att ge kring
vanmaktsproblematiken som han menar ligger i grunden hos alla människor. Att man
måste förena psykoterapin mycket mer med en analys av själen.
Kombinera värme och sund distans
Någon tar upp att psykoterapin kan lära sig av själavården att inte fastna för mycket i
ramar och distans så man blir en slags robot. Han tycker att ”man kan kombinera värme
och personlighet med sund distans”. Att terapeuten kan hålla på ramarna men ändå vara
flexibel och personlig.
Det dialogiska förhållningssättet
I själavården är ytterligare ett DU i rummet - mötets betydelse
Tre av intervjupersonerna nämner Bubers ”det dialogiska mötet” som något mycket
viktigt. Att det är ett Jag och ett Du som möts och att det i själavården är ytterligare ett
DU som finns i rummet. Att detta inte alltid är uttalat utan finns utan att vi säger det.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
38
Flera poängterar mötets betydelse och att det är mötet som är helande, ett verkligt möte
mellan Jag och Du.
En säger att han vet inget större än mötet med en medmänniska och för honom finns
Gud i mötet, i den äkta relationen. En annan menar att;”den teoretiska delen skall inte
föraktas men utan möte så blir det inget. Mötets ögonblick är det högsta och största för
mig i både själavård och psykoterapi”.
En formulerar det som att det är en form av andligt samtal i den meningen att något nytt
frigörs, det blir någonting av processen. Han menar att det är någonstans på de nivåerna
med Jag och Du som det händer. Det är inte intellektuellt kunskapsmässigt utan det är
något mer och att detta möte kommer till stånd tillhör processen.
Terapeutens förhållningssätt
En tar upp att det som sker är själva mötet och om terapeutens förhållningssätt skall
vara att antingen hålla tyst eller veta bäst blir det inte mycket till möte. Det krävs någon
slags ömsesidig aktivitet. Han tycker att man skulle se mera på vad som händer i mötet,
inte vara fokuserad på det han tycker kan vara ett problem. Han tycker att det är Jag Du mötet som är det äkta mötet. Det händer något i dessa möten och då behöver han
inte ha en strategi för hur han skall göra. Han menar också att han inte stänger sig
utanför som person i samtalet utan ”jag är här med mig”.
En säger att han håller sig tillbaka mer i terapin än i själavård. Men att han utgår från
mötet och menar att det är det som löser väldigt mycket. Han säger ”jag önskar att jag
fått veta det här tidigare i livet hur viktigt det är med autenticitet, äkthet och
uppriktighet”.
Optimal distans
En tar upp förhållandet till distans. Han menar att det finns två diken att hamna ifrån
vägen som har ”optimal distans”. Optimal menas önskvärd, bästa möjliga. Ena diket är
för liten distans. Då kan man vara för blödig och lätt ta på sig för mycket. Andra diket
är för stor distans med att vara hurtig och klämkäck eller avskärmad. Han hänvisar till
Bubers tankar om distans och relation där distansen är en förutsättning för en god
relation så att man ser den andre som en helhet.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
39
Diskussion – Gud i själavård och psykoterapi
Jag avslutar uppsatsen med att diskutera, sammanfatta resultaten och dra slutsatser
utifrån de frågeställningar som bildade utgångspunkt i arbetet. Först återknyter jag till
mina undersökningsfrågor och ger svar på dem utifrån centrala delar i resultatdelen. För
att se om resultaten hänger ihop med de teoretiska perspektiv jag tidigare har presenterat
så diskuterar jag även kopplingar till teori. Syftet med den här undersökningen har varit
att undersöka och beskriva hur präster/pastorer som även är utbildade inom psykoterapi
uppfattar själavård och psykoterapi. Jag har betonat sex frågeställningar som här nedan
bildar ram för slutsatser och diskussion av resultat.
Vilken syn har intervjupersonerna på vad själavård är?
Det finns en svårighet att definiera själavård
Jag fann lite överraskande att flera av intervjupersonerna tyckte det var svårt att svara på
frågan om deras syn på själavård. Mina intervjupersoner har alla stor erfarenhet så jag
antar att det handlar om en oklarhet överhuvudtaget kring begreppet själavård. Denna
svårighet att definiera själavård fann jag även i litteraturen.
Det handlar om människans relation till Gud
Alla intervjupersonerna menade att själavård i första hand handlar om människans
relation till Gud och att hjälpa henne med den relationen. Detta tycker jag stämmer väl
med vad jag hittat i litteraturen där det poängteras att det är människans relation till Gud
som är i fokus. Curt Åmark (1989:99) skriver ”Själavårdaren sysslar med förhållandet
mellan människa och Gud och våra religiösa behov.”
Vidgad syn på själavård
Alla intervjupersonerna vidgar begreppet själavård till att handla om att hjälpa
människan med sitt liv och möta henne där hon är med de bekymmer hon har.
I litteraturen beskrivs själavård i vidare termer där det inte bara handlar om själens liv
med Gud som Arne Fjellbu (1933:50) skriver. Han menade att det inte gick att särskilja
vilket jag tycker att intervjupersonernas svar understryker. Fjellbu använde begreppet
inskränkt och vidsträckt själavård och en av intervjupersonerna använder ”själavård i
inre och yttre mening”.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
40
Djupare mål än psykoterapin
Det är en intervjuperson som uttrycker att själavården har ett djupare mål än psykoterapin d.v.s. Gud. Alla vidgar begreppet och menar att det handlar om att hitta sig själv
och kunna fatta beslut utifrån tron. Även om begreppet vidgas så är målet alltid att tron
skall fördjupas. Detta stämmer med Wikströms (1999:31) bild av själavårdens mål och
syfte som handlar om en fördjupning av konfidentens religiösa övertygelse.
När själavård handlar om mänsklig närvaro
När det existentiella kryper riktigt nära som vid svåra händelser och katastrofer kan
ingen utesluta den aspekten och Wiedel (2003:38) tar upp att då finns ofta själavården
med och kyrkan efterfrågas. Det är väl det Brattemo (1996:11) menar med att det är
själavård fast Gud inte nämns. Då är det kärleken till medmänniskan och motivet att
hjälpa henne i en svår situation som är utgångspunkt. Kyrkan bidrar i dessa situationer
av vanmakt med troende människor som är närvarande och lyssnar. Det stämmer väl
med vad en av intervjupersonerna sagt ”Gud är inte långt ifrån något enda mänskligt
sammanhang utan det är väl rent utav fundamentet i alltihop”.
Vilken syn har intervjupersonerna på vad psykoterapi är?
Det finns inga snabblösningar
Genomgående lyser åsikten igenom att det inte finns några snabblösningar på problem
utan att det istället handlar om ett långsiktigt arbete. Att det handlar om att bli mer
människa, att lära känna sin historia och hitta ett sätt att hantera livet på gott och ont.
Terapi handlar om möte säger någon och att det är att avsluta det som är oavslutat säger
en annan. Detta stämmer väl med gestaltterapins syn på vad psykoterapi är. Hostrup
(2002:14) säger att psykoterapi går kortfattat ut på att klienten i samarbete med
terapeuten förstår hur hon kan förhålla sig till omvärlden.
Humanistiskt synsätt
Det är intressant att flera av mina intervjupersoner som är utbildade i psykodynamiskt
tänkande har tankar som lutar mer åt det humanistiska hållet.
Jag anser att det kan vara av betydelse att de är utbildade till själavårdare och är
influerade av Rogers tankar.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
41
Höglund (2003) och Wiedel (2003:52) menar att det är Rogers syn på relationen mellan
terapeut och konfident som har tillfört psykologisk kunskap till själavården. En
spännande tanke är likheten mellan gestaltterapins syn på relationen som läkande och
Rogers tankar om en mer jämlik relation mellan konfident och själavårdare.
Hur hanteras Gudsfrågor i terapirummet?
Gudsfrågorna tas på största allvar
Alla intervjupersonerna uttryckte att de skulle ta Gudsfrågor i terapirummet på största
allvar. Däremot tycker jag att det skiljer sig i hur de går vidare med det. Tre intervjupersoner förefaller ha en mer avspänd inställning till Gudsfrågor i terapirummet än
övriga. De är inte lika försiktiga att utforska om Gud. Några benämner Gudsrelationen
som vilken objektrelation som helst. En uttrycker att han kan vara personlig utan att
vara privat på så sätt att han kan säga hur han ser på det eller uppfattar det. Han tycker
det är fel att hänvisa till prästen för då håller man isär och det vill han inte göra.
Att vara lite mer personlig fann jag hos några och detta förhållningssätt liknar mer det
gestaltterapeutiska än det psykodynamiska.
Andliga frågor skulle kunna kamouflera andra problem
Att det skulle kunna vara en undanflykt att ta upp andliga frågor fann jag hos en
intervjuperson och detta skriver även Curt Åmark som menar att ett religiöst problem
kan dölja personliga problem. (L.Å.W Persson et all 1989:101)
Terapeuten ska naturligtvis vara vaksam över att den möjligheten finns och som
gestaltterapeut skulle jag undersöka detta fenomenologiskt. Som Hostrup (2002:97)
säger så är det inte vad som finns dolt inne i klienten som är intressant utan fenomenen
är som de upplevs och inte symboler för något annat.
Kanske kristna ibland söker själavård fast det egentligen är psykoterapi de behöver?
Detta för att det inte alltid är accepterat som kristen att ha andra bekymmer än själva
Gudsrelationen. Jag tror det kan vara detta Åmark menar med att religiösa problem kan
kamouflera psykiska problem.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
42
Försiktighet hos terapeuten med Gudsfrågor i terapirummet
Jag finner att några intervjupersoner uttrycker en rädsla för att påverka konfidenten för
mycket. Spontant kan jag tycka att det är synd och kanske en del av den egna
autenticiteten förloras genom att bli försiktig. Försiktigheten tror jag handlar om
skolningen och om förhållningssätt i stort. Detta är ju alltid en avvägning och det kan
slå över åt båda hållen. När jag tänker på att det är synd att vara så försiktig menar jag
att det går alldeles utmärkt att undersöka, utforska och ibland säga hur man ser på saker
utan att påtvinga konfidenten sin åsikt.
Som Hostrup (2002:101) uttrycker sig, det är ett möte mellan två människors
fenomenologi där terapeuten har en upplevelse och klienten en annan och även om
fokus är på klienten är terapeutens upplevelser en del av terapin.
Flera nämner att andliga frågor kanske inte alltid tas om hand som de borde och någon
pekar på hur viktigt det är att bli bekräftad om man talar om Gud. Trots att S:t Lukas
vilar på en kristen grund verkar de andliga frågorna inte alltid få det utrymme som jag
trodde i psykoterapin. Jag kan ana en motsättning hos vissa intervjupersoner som jag
tror kan komma ifrån det som Wiedel (2003:29) tar upp om särskiljandet mellan
själavård och psykoterapi inom S:t Lukas.
Respektfullt mot konfidenten
Trots lite olika förhållningssätt slogs jag av att alla hade en oerhört stor respekt för
konfidenten. Kanske det viktigaste är att personen kommit fram till ett förhållningssätt
som han kan stå för och är bekväm med. Jag håller med Halldorf (2003) som ställer
stora krav men betonar att det viktiga inte är vad man säger utan vem man är, även om
han syftar på själavårdaren. Men det håller även för en terapeut tycker jag.
Hur ser gränsen ut mellan psykoterapi och själavård?
Själavård och psykoterapi har olika ramar
När jag analyserar materialet blir jag lite förvånad över att det är så pass fokuserat på de
yttre ramarna hos de flesta. Det är en av intervjupersonerna som direkt nämner de ramar
inom vilken själavård och psykoterapi vilar under. Detta kommer flera andra in på men
först senare.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
43
Själavård och psykoterapi har helt olika ramar i grunden vilket naturligtvis påverkar
själva utförandet. Hur det bedrivs hänger alltså samman med under vilka ramar den är
underställd.
Olika syfte i själavård och psykoterapi
Någon nämner syftet och det tycker jag blir en tydlig skillnad. I själavård så talar man i
en visshet att Gud är med. Detta beskriver litteraturen väl genom Wiedel (2003:115) då
han uttrycker att det är själva kärnpunkten i kristen verklighetstolkning. Även Brattemo
(1996:11) skriver om detta. I själavården är allt arbete i syfte att fördjupa människans
tro och hjälpa henne med relationen till Gud.
I psykoterapin fokuserar man på process och man använder terapeutiska redskap såsom
överföringen inom den psykodynamiska eller den fenomenologiska i gestaltterapin i
syfte att människan skall få mer insikt. Denna insikt i terapi kan leda till en tro på sikt
menar flera av intervjupersonerna. Brattemo (1996:34) skriver att det t o m kan vara
nödvändigt med psykoterapi ibland för att en människa skall ”finna Gud”.
Här funderar jag över om inte fler kristna skulle ha glädje av att gå i terapi, det kan ge
ytterligare en ökad dimension av tron. Så var det för mig personligen och en intervjuperson uttryckte sig så här; det blev ”en relief för min tro” att läsa psykoterapi.
När den andliga dimensionen ignoreras
Att det förekommer att terapeuten inte fångar upp andliga frågor tar flera intervjupersoner upp och det skriver Wikström (1999:170) om. Terapeuten kan tolka det
existentiella utifrån det känslomässiga ursprunget istället för att bearbeta detta ur ett
andligt perspektiv. Då ignoreras en dimension av människan menar han.
Samtidigt avråder Wikström själavårdare från att ”behandla inre omedvetna psykiska
konflikter”.
En av intervjupersonerna varnar för att arbeta med överföringen i själavården om
utbildning saknas. Jag tolkar som att flera av intervjupersonerna ändå hjälper sina
konfidenter med psykiska problem även om några skiljer på sina roller.
Det får mig att undra varför det är så att en person med dubbel kompetens behöver skilja
på sina roller.
Jag tror det är svårt att inte använda den kunskap man har och någon uttrycker att han
använder den terapeutiska kunskapen i själavårdssamtal men går inte över i terapi. En
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
44
tar upp att man mycket väl kan arbeta med religiös problematik utifrån den
psykologiska ramen men menar att då är det psykologins ramar som säger mig att jag
skall tolka bilderna utifrån den psykologiska kunskapen.
När det är svårt att se gränsen
När Lönnebo (1994:186) definierar själavård handlar det om att ”komma till sitt
innersta jag” och Halldorf (2003) säger att det handlar om självkännedom. Sett ur denna
synvinkel ser inte gränsen så tydlig ut mellan psykoterapi och själavård. Att arbeta med
sig själv i terapi ger också en ökad självkännedom. Alla intervjupersonerna säger att
psykoterapi handlar om att bli mer människa, att se samband och utvecklas. Rizzutos
tankar som Wiedel (2003:126) tar upp, understryker att processen i psykoanalys och i
att bli kristen liknar varandra. En uttrycker att psykoterapi handlar mycket om att lära
sig vila, flyta med, känna tillit i livet och säger själv att ”detta tangerar själavård”. Att
arbeta med konflikter på arbetet kan vara själavård uttrycker en person och det tycker
jag är ett exempel där det är svårt att se gränsen tydligt. Att vara ”konfliktkonsult” är
knappast själavård i sig men att arbeta med enskilda som befinner sig i konflikt, kan
naturligtvis vara själavård.
Vad kan själavården och psykoterapin lära av varandra?
Hindrar rädslan att lära av varandra?
Själavården och psykoterapin har en del att lära av varandra. Jag tycker att det framkommer i litteraturen likaväl som i intervjuerna att det ändå finns en del svårigheter. S:t
Lukas vill ha en gräns mellan själavård och psykoterapi som Wiedel (2003:29) skriver.
Är det en form av konkurrens mellan själavård och psykoterapi eller finns en rädsla från
båda håll? Själavårdens rädsla verkar vara att ”släppa in” det psykologiska. Psykoterapins rädsla kanske handlar mer om att den vetenskapliga grund som den vilar på i de
flesta fall inte innefattar en tro på något som är större än människan själv.
Själavården behöver lära sig om psykologiska processer
Har kyrkan svårt att välkomna det psykologiska som en tillgång? Om det är så blir
risken stor att själavården inte förstår att hantera en människas psykologiska problem
menar Åmark. Han är ganska skarp när han skriver att ibland måste själavårdaren lära
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
45
sig att det inte alltid hjälper att komma med kristna svar innan en psykologisk
bearbetning har skett. (L.Å.W Persson et al 1989:101)
En viktig aspekt som en av intervjupersonerna för fram är att själavården behöver förstå
att relationen till Gud är indragen i samma regler som för mänskliga relationer vilket gör
att det inte alltid går att komma med ”andlig bot” som Wikström (1999:170) skriver.
Detta tycker jag beskrivs tydligt när en av intervjupersonerna säger att han kände en
otillräcklighet inför den problematik han mötte som präst och att detta var en av
orsakerna till att han läste vidare inom psykoterapin.
Bergstrand (1984:130) är också inne på detta när han säger att själavårdsutbildningen
har ändrats till att öka prästens allmänna människokunskap. Den skall göra prästen
bättre rustad att möta människors behov som de ser ut idag då det inte längre handlar
bara om andliga frågor.
Ska själavårdaren vidareutbilda sig inom psykoterapi?
Frågan blir då om alla präster skall läsa vidare till psykoterapeuter? Flera
intervjupersoner menar att det inte är det som är det viktiga utan att de skulle ha stor
nytta av att lära känna sig själva bättre d.v.s. ha nytta av att gå i terapi. Detta finner jag
även i teorin, bl.a. skriver Åmark (L.Å.W.Persson et all 1989:101)om vikten av att
själavårdaren lär känna sina egna känslor och attityder i relationen till konfidenten.
Självkännedom tar Halldorf (2003) upp som ett av målen i själavård. Skall man som han
skriver klara av att inte ”hålla med för mycket” utan verkligen ”genomlysa hjärtats
hemligheter” krävs det säkert en del eget arbete.
Psykoterapin behöver förstå att det existentiella finns med
Att möta människors existentiella problematik är det viktigaste psykoterapin kan lära av
själavården menar alla intervjupersonerna. Men även att bearbeta och hantera den och
ha en ödmjukhet inför att man kan komma i beröring med en verklighet som är större än
man själv betonas. Det är intressant att en av intervjupersonerna efter att ha läst
psykoterapi insåg att det var fler människor än han tidigare trott som hade andliga
frågor. Man kan säga att psykoterapin hjälpte honom att se människans andliga behov.
Inte fastna i ramarna
En menar att psykoterapin behöver lära sig av själavården att inte fastna i ramarna. Han
kopplar detta till Bubers tankar om distans som en förutsättning för en god relation. Jag
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
46
tycker att hans resonemang visar på riskerna hur vi handskas med distans vare sig det är
i själavården eller i terapin. Jag tycker det lyser igenom hos flera att de tycker att risken
i själavården är för liten distans och i psykoterapin för stor. Hycner (1993:6) menar att
det mellanmänskliga handlar om att pendla mellan avskildhet och samhörighet och när
vi är engagerade och berörda av en annan människa menar Buber att vi går in i det fält
han kallar emellan.
Vilken betydelse har det dialogiska förhållningssättet?
Flera nämner Bubers tankar
Det var intressant och roligt att flera av intervjupersonerna nämnde Bubers tankar. Mitt
intresse var stort när vi under intervjun talade om detta. Så här i efterhand tänker jag att
hela uppsatsen skulle ha kunnat handla om det dialogiska mötet och dess betydelse i
terapisituationen eller varför inte även i själavården? Är det skillnad på hur man ser på
mötet i terapi och själavård? En intervjuperson säger att ”terapi handlar om möte och
det gör själavård också”. Han önskar att han tidigare förstått hur viktigt det är med
autenticitet, äkthet och uppriktighet. Jag känner en tacksamhet till min egen utbildning i
gestaltterapi där mötets betydelse har fokuserats. Det är Bubers tankar om att mötet
mellan två skapar något tredje unikt som gett inspirationen till gestaltterapins sätt att se
att mötet mellan terapeut och klient är det läkande. (Mannerstråle 1995:78)
Mötet som en helande kraft
En tar upp att hans förhållningssätt påverkas av hans syn på mötet som det viktiga. Han
tycker inte att han behöver ha en strategi för hur han skall göra utan det händer något i
Jag – Du mötet. Han känner sig där med hela sig och han behöver inte stänga sig själv
ute ur samtalet. Det låter faktiskt mer gestaltterapeutiskt än psykodynamiskt. Jag undrar
igen om det har att göra med att intervjupersonerna har den teologiska bakgrunden som
dessa tankar får så stort utrymme trots allt? Att det i själavården är ytterligare ett DU i
rummet nämner några intervjupersoner och detta är vad Wiedel (2003:115) skriver om
som en tredje närvaro. ”Själavårdaren befinner sig inte i rummet i egen sak utan på
uppdrag av den som är osynligt närvarande.”
Det förefaller vara naturligt att flera av intervjupersonerna tar till sig Bubers tankar om
att i denna relation uppstår det "något" mellan parterna som har andlig karaktär.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
47
Jag tycker att det lyser igenom framförallt hos en intervjuperson som verkar ifrågasätta
det neutrala i det psykodynamiska förhållningssättet. Han menar att man kan ju aldrig
vara neutral, det är inte neutralt det heller, det är ju också att göra någonting.
Ifrågasättandet är en tolkning av mig, men han vill fokusera mer på vad som händer i
mötet och inte vara fokuserad på ett problem. Det tycker jag stämmer väl med Hycner
(1993:6) som menar att det dialogiska äger rum i det som finns emellan två levande
varelser. Även Hostrups (2002:199) tankar att det terapeutiska redskapet är kontakten
med det som visar sig i mötet mellan klient och terapeut passar in. Hon menar att vi
arbetar inte med problemen som sådana utan med människor som har problem med sina
liv.Tankarna på vilken distans vi väljer har också stor betydelse för om det överhuvudtaget skall bli ett möte. Varken för liten eller för stor distans gynnar det dialogiska
förhållandet. Detta är som jag ser det lika viktigt i själavården som i psykoterapin.
Slutsats
Jag avslutar uppsatsen med att dra slutsatser utifrån det diskuterade resultatet. Jag ger
även förslag på framtida forskningsområden och beskriver undersökningens möjliga
teoretiska och praktiska bidrag. Slutligen reflekterar jag kort över uppsatsarbetet.
Mina slutsatser
Yrkesidentiteten och betydelsen av vidareutbildning
Präster/pastorer som vidareutbildar sig inom psykoterapi byter arbetsuppgifter men
egentligen inte grundläggande yrkesidentitet.
Jag fann att det gav en ökad trygghet hos intervjupersonerna att kunna möta människor
med psykologisk kunskap då det kändes otillfredsställande med teologiska svar på
psykologiska problem. Det fanns en samstämmighet i litteratur och intervjuer om nyttan
med att präster/pastorer går i egen terapi.
Med tanke på detta är det intressant att flera av intervjupersonerna trots att de har kvar
sin identitet som präst ägnar förhållandevis mycket tid till psykoterapi.
Själavård
Svårigheten att definiera själavård finner jag i litteraturen och hos intervjupersonerna.
Samtidigt är det tydligt att själavård existerar inom ramen för den kristna tron där Gud
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
48
är en verklighet. Själavårdens syfte är att hjälpa människor till en ökad Gudsgemenskap.
Det är själavård när båda oavsett om det uttalas eller inte räknar med en tredje
dimension, Gud, i samtalet. Själavårdens begrepp utvidgas ibland till att handla om de
hinder som finns i människans psyke eller liv så att hon skall öppna sig för Gud. En del
kallar den för vidsträckt själavård.
Psykoterapi
Psykoterapi existerar inom ramen för vetenskapen där man förstår Gud som religiösa
föreställningar utifrån psykologisk kunskap. Den psykologiska kunskapen skiljer sig
beroende på vilken skolning man har. Psykoterapins syfte är större självkännedom för
att kunna hantera sitt liv bättre. Psykoterapi är en process som går på djupet av
människans psyke. Snabba lösningar ger inga djupgående förändringar.
Gränsen emellan
Det framkommer en gräns som är tydlig mellan själavård och psykoterapi som handlar
om syftet och ramen de vilar under. Trots detta finner jag en tveksamhet i det praktiska
arbetet var gränsen går såväl i teorin som hos flera intervjupersoner.
Själavård och psykoterapi har olika syfte och vilar under olika ramar. Själavård och
psykoterapi har samma målsättning – större självkännedom. I själavården handlar det
om att genom självkännedom få en större närhet till Gud. I psykoterapin handlar det om
att genom ökad självkännedom kunna hantera sitt liv bättre.
I psykoterapi arbetar man med terapeutiska verktyg som t ex överföring inom
psykoanalysen och den fenomenologiska metoden i gestaltterapin. I själavården
undviker man överföringen för att inte ”komma ivägen för Gud”.
Gudsfrågor i terapirummet
Jag finner att mina intervjupersoner tar emot andliga frågor med respekt i terapirummet
men i litteraturen och ibland intervjupersonerna finns en tvekan över om det alltid är så.
Att betrakta Gud som en objektrelation verkar underlätta möjligheten att utforska
Gudsfrågor. Det finns en försiktighet att inte ge sin egen bild av Gud till konfidenten
som handlar om rädsla att påverka. Denna försiktighet finner jag inte lika uttalad i
själavården vilket jag undrar över eftersom man bara kan komma närmare Gud genom
en personlig tro som skall växa fram inom personen själv och inte är något som skall
tryckas på utifrån.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
49
Lära av varandra
Jag tycker samstämmigheten är stor i litteraturen och i intervjuerna om vad respektive
område kan lära av varandra. Själavården kan lära sig att lyssna mer. Själavården
behöver lära sig att det religiösa språket inte är självklart. Själavården behöver se att
tron på Gud bygger på psykiska processer och kan hindras av dem. Ofta har den troende
en relation till Gud och då gäller samma regler som för mänskliga relationer.
Psykoterapin kan lära sig att de existentiella frågorna och vanmaktsproblematiken finns
där. Psykoterapin behöver lära sig att bearbeta och hantera det existentiella och se den
som en verklighet hur den än ser ut och att den är lika viktig för alla människor oavsett
religiös övertygelse eller inte.
Det dialogiska förhållandet
Överraskande fann jag att flera värdesatte Bubers tankar om Jag-Du mötet och att detta
överensstämmer med gestaltterapins influenser. Både psykoterapi och själavård handlar
om möte – det dialogiska förhållandet – och för att ett möte skall komma till stånd krävs
ömsesidig aktivitet.
Beroende på hur viktigt jag tror det dialogiska synsättet är i mötet mellan två människor
så påverkar det hur jag förhåller mig som terapeut/själavårdare.
Studiens bidrag
Min bedömning är att den här undersökningen kan vara intressant för dem som utbildar
sig till själavårdare. Troligen kommer de att stöta på de frågor jag berör i uppsatsen.
Jag har mött en del misstro mot att gå i terapi inom kyrkans kretsar.
Ingen höna utan ägg brukar man säga och självklart finns det en anledning till varför det
blivit så. Människor som sökt hjälp och haft andliga frågor eller upplevelser kan ha
mötts som ”psykiskt sjuka” och en del har upplevt det som att terapeuten velat ta ifrån
dem deras tro.
Min förhoppning är att detta blir mer och mer sällsynt och att det finns en öppning för
att psykoterapi kan vara till stor hjälp, även för den troende som brottas med problem.
Kan min uppsats vara till hjälp så att rädslan minskar tycker jag mycket är vunnet.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
50
Jag tror att blivande terapeuter också kan ha en viss nytta av uppsatsen. Kanske för att
se vad nära själavård och psykoterapi ligger varandra. Men även för att få en inblick i
vad erfarna psykoterapeuter säger om människors behov av att det andliga är en
dimension att räkna med.
Idéer till fortsatt forskning
Det skulle vara intressant att undersöka vidare kring det dialogiska förhållandet och att
då undersöka gemensamma drag mellan själavården och gestaltterapin utifrån Bubers
tankar.
Det skulle även vara intressant att undersöka hur psykoterapeuter utan teologisk
utbildning ser på Gudsfrågor i terapirummet.
En annan vinkling skulle vara att intervjua personer som gått i terapi och undersöka hur
de upplevt att andliga frågor tagits om hand. Då skulle det vara intressant att göra en
jämförande studie mellan de som gått hos St:Lukas och de som gått i annan psykoterapi.
Antalet intervjupersoner i min uppsats är få så det skulle naturligtvis vara intressant att
intervjua fler för att få en bredare bild av hur det ser ut.
Slutord
När jag skulle välja forskningsämne stod det snart klart att jag ville undersöka hur
Gudsfrågor hanterades i terapirummet. Det växte fram en nyfikenhet hos mig över hur
personer som hade erfarenhet av både själavård och psykoterapi hanterade detta och hur
de såg på gränsen mellan själavård och psykoterapi.
Det har varit mycket givande och intressant att fördjupa mina kunskaper i ämnet.
Särskilt roligt var det att intervjua mina sex intervjupersoner som alla var mycket villiga
att dela med sig av sin gedigna kunskap och erfarenhet.
Det gav mig mycket personligen och sammantaget kan jag säga att det har varit en
utmaning och inspirerande att skriva denna uppsats.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
51
Käll- och Litteraturförteckning
Bergstrand G. (1984) En illusion och dess utveckling. Verbum Förlag AB. Stockholm,
Sverige
Bergstrand G. Brattemo C-E. (1997) Tro i psykoterapi. Libris Örebro. Sverige
Bergstrand G. Lidbäck M. (1997) Själavård Del 1. Verbum Förlag AB. Stockholm,
Sverige
Bergstrand G. Bexell M. Lidbeck M. Norell B. Persson L-Å W. Wåhlin C. (1998) Med
livet som redskap, sex själavårdare berättar. Libris Örebro. Sverige
Bibeln Svenska Folkbibeln (1998) Team och Offset&Media Malmö. Sverige
Block P, Brehmer B, Carlsson A, Carlsson L, Cullberg J, Ellegård A, Fischer-HJalmars
I, Gustavsson B, Gärdenfors P, Hesslow G, Ingvar D, Jeffner A, Lönnebo M, Prawitz D,
Schalk P, Smith G, Svensson G. (1994) Om själen Författarna och bokförlaget Natur
och Kultur Första utgåvan andra tryckningen. Borås Sverige
Brattemo C-E. (1996) Göte Bergsten 1896-1954. Atros bokförlag. Skellefteå. Sverige
Brattemo C-E. (1997) Själavård till vardags. Verbum Förlag AB. Stockholm. Sverige
Brattemo C-E. & Lundgren S.(red)(1996) Själens vård & Psykologin, En bok om den
nya själavården och Göte Bergsten. Verbum Förlag. AB Borås. Sverige.
Brenner C. (1987) Psykoanalysens grunder. Första upplagan 1968, tredje tryckningen
1993, Prisma Magnum. Tryckt i Finland.
Broome’ C B. (1984) Katolicismen Katolska Bokförlaget. Uppsala. Sverige.
Buber.M (1923, 1994) JAG OCH DU. 3:e oförändrade upplagan, Dualis Förlag AB.
Ludvika . Sverige.
Fjellbu A, Sjelesorg, (1933) Norge. Själavård (1954) SKDB, Den tredje omarbetade
upplagan. Sverige
Halldorf P. De vakar över våra själar. Artikel i tidningen Dagens Månadsmagasin
Petrus Nr 8. 19 december 2003. Svenska Tryckcentralen Stockholm. Sverige.
Hostrup H. (2002) Gestaltterapi-en introduktion till grundbegreppen. Bokförlaget
Mareld. Stockholm. Sverige.
Hycner R.(1993) Between person and person – towards a dialogical psychotherapy.
The Gestalt Journal Press. USA.
Höglund A (2003) Nyhetsbrev Hösten 2003 Nr:5 Svenska kyrkans Centrum för
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
52
Andlig vård inom Hälso och Sjukvården. Uppsala. Sverige.
Joyce P, Sills C. (2001) Skills in Gestalt counselling&Psychotherapy. The Cromwell
Press Ltd Trowbridge.Wiltshire.
Kvale S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur Lund. Sverige.
Leide F. (2003) Andligheten i gestalt, Artikel i Gestaltinformation Informationsguide
för personlig utveckling och ledarskap Nr:3 febr. 2003 Gnestatryck AB. Sverige.
Lundh L-G, Eriksson B, (1994) Psykoterapins skolbildningar. Studentlitteratur Lund.
Sverige.
Mannerstråle I. (1995) Gestaltterapi på svenska. Wahlström & Widstrand. Sverige.
Olsson H, Sörensen S, (2001) Forskningsprocessen, Kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Liber Stockholm. Stockholm. Sverige.
Perris C. (1986,1996) Kognitiv terapi i teori och praktik. Natur och Kultur. Borås.
Sverige.
Perls F.S (1969) Gestaltterapi ord för ord. W&W Serien Stockholm. Sverige.
Persson L-Å W. (Red) (1989) Själens vård och vårdens själ. Författarna, S:t
Lukasstiftelsen och Bokförlaget Libris Örebro. Sverige.
Sigrell B. (2000) Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi. Första utgåvan, andra
tryckningen Natur och Kultur. Falköping. Sverige.
Starrin, Svensson (1996) Kvalitativa studier i teori och praktik Studentlitteratur.
Lund. Sverige
Sjöström H. (1979) Själavård ifrågasatt. Berlings-Tryckmans. Stockholm. Sverige.
Wiedel B. (2003) Lära genom samtal, om själavårdens pedagogiska roll. Författaren
och Bokförlaget Libris Örebro. Sverige.
Wikström O. (1990, 1999) Den outgrundliga människan Livsfrågor,
psykoterapi&själavård. Owe Wikström och Bokförlaget Natur och Kultur 1990, 1999.
Andra omarbetade utgåvan. Borås. Sverige.
Zuber I, Lund M, (1997) Psykoterapi en beskrivning av olika former för psykoterapi,
Hälso- och sjukvårdsnämnden Stockholm. Sverige.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
53
Bilagor
Bilaga 1. Beteendeterapi och Kognitiv psykoterapi
Samtidigt som psykoanalysen och den psykodynamiska terapin växte fram skriver
Lundh, Eriksson (1994:83ff) så frågade sig olika forskare hur djurs och människors
beteende formas av miljöfaktorer och av interaktionen mellan individ och omgivning.
De menar att då var inte steget långt till att fråga sig hur dessa principer kan tillämpas
för att åstadkomma olika typer av terapeutisk förändring.
Tre decennier senare, på 1950 talet, har det vuxit fram en ny terapiform på
inlärningspsykologisk grund – beteendeterapin som utformades av bl. a Joseph Wolpe.
Beteendeterapi
År 1958 introducerade Arnold Lazarus ordet beteendeterapi som beteckning på denna
nya terapiform. Sedan dess har beteendeterapin genomgått en betydande utveckling och
en mängd olika terapeutiska tekniker har utvecklats för olika typer av psykiska problem.
Lundh, Eriksson (1994:84) menar att ett grundläggande synsätt inom all beteendeterapi
är att se terapisituationen som en inlärningssituation där terapeuten oavsett om hon är
medveten om det eller inte påverkar klienten.
Olika terapeutiska tekniker inom beteendeterapin
1
Exponering
2
Färdighetsträning
3
Förstärkningskontingenser
Exponering
Genombrottet kom inom behandlingen av ångeststörningar och framförallt fobier. Den
mest effektiva behandlingsmodell av ångestbehandling kallas exponering, och innebär
att patienten gradvis, upprepade gånger får utsätta sig (”exponera sig”) för de
ångestväckande situationer som han eller hon vanligtvis undviker.
Den bakomliggande teorin är att detta åstadkommer en emotionell bearbetning av
tidigare obearbetade minnen, som åstadkommer en habituering och kognitiv
omstrukturering.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
54
Färdighetsträning och förstärkningskontingenser
Färdighetsträning är t.ex. att man kan träna sitt sociala beteende om man har brister i
sitt sätt att relatera till andra. Förstärkningskontingenser betyder den typ av samband
mellan situation, beteende och konsekvenser som råder i en viss miljö och består i att
om individen beter sig på ett visst sätt i en viss situation följs det av vissa konsekvenser.
Detta var något den amerikanska inlärningsforskaren B F Skinner fokuserade på och
enligt detta synsätt uppstår psykiska störningar om man blir utsatt för någon form av
negativa förstärkningskontingenser. Behandlingen bör då bestå i att etablera positiva
sådana som kan bidra till en ominlärning. Även i den terapeutiska situationen används
detta tankesätt för att gynna goda förstärkningskontingenser.
Kognitiv terapi
Den mest kända varianten av kognitiv terapi utformades av den amerikanske psykiatern
Aaron Beck för behandlingar av depressioner men idag används den också för
behandling av andra problem som ångest, ätstörningar, personlighetsstörningar och
missbruk och psykoser.
Samtidigt med detta har även de mer traditionella beteendeterapeutiska metoderna blivit
alltmer influerade av kognitiv teoribildning då Aaron Beck tidigt förespråkade att det
kognitiva synsättet med fördel kunde tillämpas också på förståelsen av klassiska
beteendeterapeutiska metoder.
Enligt Perris (1996:22) grundar sig den kognitiva psykoterapin på följande principiella
antagande: ”Innehållet i en människas kognitioner bestämmer hennes känsloupplevelser
och leder till vissa bestämda affektiva svar” .
Kognitioner kommer från latinets cognoscere och betyder att kunna, att få kunskap.
Enklare uttryckt kan man säga att det är vårt sätt att tänka samt vårt sätt att tolka och
uppfatta situationer och händelser som avgör hur vi reagerar emotionellt.
Kognitiv terapi beskrivs av Perris (1996:45) enligt följande:
1
Aktiv och direktiv
2
Strukturerad
3
Tidsbegränsad
4
Humanistisk
5
Insiktsfrämjande
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
55
Kognitiv terapi beskrivs som aktiv och direktiv
Aktiv och direktiv står för att terapeuten inte förhåller sig som en passiv lyssnare i
bakgrunden utan är aktiv tillsammans med klienten. Han förtydligar att det inte skall
vara terapeutens mål att övertyga patienten om riktigheten i en bestämd tolkning av den
verklighet som patienten uppfattar på ett dysfunktionellt sätt, utan att påvisa för
patienten att varje situation och händelse faktiskt kan uppfattas och tolkas utifrån många
olika synvinklar, av vilka några kan framstå som mer ändamålsenliga. (Perris 1996:45)
Kognitiv terapi är strukturerad
Terapin är strukturerad och Lundh, Eriksson (1994:83f) skriver att det är vanligt med en
dagordning och att det kallas analysfas i början av terapin då syftet är att kartlägga
patientens problem och dess orsaker.
Senare i det man kallar behandlingsfas ges ofta hemuppgifter där patienten får testa nya
förhållningssätt i olika situationer utanför terapin och göra noteringar om hur det går.
Det vanligaste syftet med kognitiva metoder är att bidra till en realitetsprövning av olika
dysfunktionella föreställningar som klienten har om sig själv och omvärlden.
Man pratar även om automatiska tankar, d v s tankar som automatiskt dyker upp i vissa
situationer och menar att dessa tankar härstammar från mer generella grundläggande
personliga uppfattningar och tolkningar av verkligheten.
Kognitiv terapi är tidsbegränsad, insiktsbefrämjande och humanistisk
Man ser behandlingen som en pedagogisk inlärningsprocess och man menar att ”det är
inte tingen i sig som människan lider av utan sitt sätt att uppfatta den”.
Det förekommer att man går i långtidsbehandling i kognitiv terapi men det vanligaste är
att man går under en relativt kort tid. Vid sessionens slut sker alltid en s.k. återkoppling,
där man tar reda på hur patienten haft det under sessionen. (Zuber,Lund 1997: 6f)
Terapin är humanistisk och detta betyder enligt Perris (1996:23) att terapeuten ser
patienten som en unik person, oavsett vilken diagnos patienten kan ha fått och även att
man försöker se varje människa som någon som själv kan påverka sitt eget öde. Att den
är insiktsfrämjande innebär att terapins mål är att hjälpa patienten att komma underfund
med sin uppfattning om sig själv, om omvärlden och om framtiden. Även att ersätta
dysfunktionella grundantaganden med mer funktionella sådana.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
56
Bilaga 2. Psykoanalys - försvar och andra inriktningar
Psykoanalysens försvarsmekanismer
Inom psykoanalytisk terapi menar man att det är Jaget som har flera olika sätt att
försvara sig mot ångest eller depressiva känslor. Det är detta försvar man kallar för
försvarsmekanismer. Jag beskriver de vanligaste helt kort och förklaringarna är hämtade
från Sigrell (2000:29ff)
Bortträngning
Bortträngningen är jagets försvar mot alla oönskade impulser i form av minnen, känslor,
sexuella eller aggressiva önskningar som hotar att bli medvetna. När bortträngningen
fungerar är den total och som att dessa känslor eller önskningar inte längre existerar.
Men även om man ”glömt” så finns det kvar omedvetet. Bortträngningen är nödvändig
eftersom allt för ångestväckande eller förbjudna impulser inte ständigt får störa det
medvetna tänkandet och äventyra den psykiska jämvikten.
Reaktionsbildning
Genom reaktionsbildning kan hat ersättas av kärlek, grymhet av vänlighet och
smutsaktighet av renhet. Men den ursprungliga impulsen finns kvar och såväl kärleken
som vänligheten ter sig lite krampaktig. Denna försvarsmekanism kan få en avgörande
betydelse för en persons utveckling då man menar att om alltför många känslor vänds
till sin motsats kan det lätt uppstå rigida och även tvångsmässiga personlighetsdrag.
Personen måste hela tiden för sig själv och andra bevisa att han egentligen önskar något
annat än det han egentligen vill. Det kan lätt leda till överdriven vänlighet eller
överdriven ordning eller renlighet.
Isolering
Isolering innebär att man minns vad som skett, men att känslan som är förknippad med
händelsen har trängts bort.
Förnekande
Förnekande innebär helt enkelt att man förnekar något obehagligt eller icke önskvärt i
verkligheten. Förnekandet skiljer sig från bortträngningen genom att den senare syftar
till att hålla driftsimpulser, fantasier, minnen och därtill hörande känslor borta från det
medvetna. Förnekandet är ett mer primitivt försvar som syftar till att försöka avvärja
både inifrån och utifrån kommande stimuli.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
57
Projektion
Med projektion avses att man tillskriver en annan person egna ångestväckande,
förbjudna eller skuldbelagda önskningar, impulser och tankar. Personen är omedveten
om att han egentligen säger: ”Det är inte jag som har de här aggressiva tankarna, det är
han.” I en utpräglat sjuklig form leder projektionen till paranoida tillstånd.
Regression
Regression är att återgå till ett tidigare beteende, man kan säga att det är en psykologisk
återgång till en tidigare period i livet som gav mer tillfredställelse och krävde mindre
ansvar. Individen återgår då till mer barnsliga sätt att få kontakt och kärlek, tex genom
att bli mer klängig, klamrande och krävande.
Förskjutning
Den känsla eller föreställning som riktar sig mot en viss person kan ibland skjutas över
till en annan person. Det skulle kunna vara att jag är arg på min chef men inte orkar
eller törs bli medveten om denna ilska, då kan ilskan finnas kvar när jag kommer hem
och jag låter den gå ut över min familj istället.
Rationalisering
Alla människor utför handlingar eller erfar känslor som de av någon anledning inte vill
kännas vid. Dessa kan stöta sig med de ideal man har eller med den bild man vill ha av
sig själv. Då försöker man på ett medvetet plan finna ett motiv, som förklarar fenomenet
och som framstår som godtagbart och inte hotar självkänslan: man ”rationaliserar”.
Olika psykoanalytiska inriktningar
Det finns många inriktningar inom psykoanalysen. Jag beskriver några av dem helt kort.
(Sigrell 2000:43ff)
•
Jagpsykologerna
•
Kleinianerna
•
De oberoende
•
Freudianerna
•
Fransk analys
Några personer som förknippas med den s. k jagpsykologin är Anna Freud, Margaret
Mahler och Heinz Hartmann. Enligt (Sigrell 2000:57) var det jagpsykologerna som
framhöll drifterna och deras tillfredställelse och jagets anpassning såväl till drifterna
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
58
som till omvärlden. Hartmann närmade sig objektrelationsteorin, som handlar om en
inre värld och om inre objektrelationer.
Objektrelationsteoretikerna kritiserade jagpsykologin för deras syn att människor främst
motiveras och styrs av drifter. De betonade istället hur viktiga relationerna var,
framförallt barnets relationer till föräldrarna och då främst modern. Melaine Kleins
barnobservationer och barnanalyser om barnets inre värld stred mot dåvarande
psykoanalytikers syn på spädbarnet vilket ledde till splittring i den brittiska
psykoanalytiska föreningen i de tre första grupperingarna ovan.
Bion anses av många vara den främste arvtagaren till Kleins teorier. Han skapade
begreppet ”containing function" som översatt till svenska menas "härbärgerande
funktion". Det var Fairbairn som först använde ordet objektrelationsteori när han
framhöll att drifterna snarare var objektsökande än lustsökande.
Sigrell (2000:67) menar att det är med hjälp av objektrelationsteoretikerna man har
kunnat få en större förståelse för patienter med svåra personlighetsstörningar.
Winnicott anses vara den som blev ledaren för "De oberoende" och ses som en
brobyggare mellan Klein och Fairbairn å ena sidan och den moderna spädbarnsforskningen å den andra. Han skapade begreppet holding, moderns förmåga att omsluta
och omfatta barnet så att det hålls samman psykiskt. Han skapade även uttrycket falskt
själv, som menas att om modern misslyckats med att tillgodose barnets grundläggande
behov så beter sig barnet på ett för sig själv främmande sätt. (Sigrell 2000:50ff)
Edith Jacobson anses vara den som lagt grunden för en integrering av jagpsykologi och
objektrelationsteori. Kernberg har sedan byggt på hennes arbete.
På 1970-talet försökte Heintz Kohut skapa en ny inriktning inom psykoanalysen genom
en teori om självet som blivit ett centralt begrepp.
Sigrell(2000:62) menar att Kohuts självpsykologi i teorin gått åt ett annat håll än
huvudströmningen i den psykoanalytiska teoriutvecklingen men hans kliniska
beskrivningar har fått en stor betydelse. Freudianderna är som det låter på namnet de
som håller fast vid Freuds ursprungliga teorier och är främst förekommande i b.la
Sverige, Tyskland, USA och Storbritannien. Fransk psykoanalys är främst känd genom
Jacques Lacan som har en modell om faderns betydelse för den psykiska strukturen och
är populär i Sydamerika och givetvis i Frankrike.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
59
Bilaga 3. Gestaltterapins försvar eller olika kontaktstilar
Gestaltterapin ser klientens motstånd i terapin snarare som försvar eller hinder. Man
kallar det även för olika kontaktstilar eller kontaktavbrott. De träder automatiskt in och
hindrar människan att uppleva vissa aspekter av mötet med världen i nutid. När Hostrup
beskriver de olika kontaktstilarna talar hon om att varje kontaktstil har en sund och en
osund sida. Det är detta som ligger till grund för gestaltterapins sätt att se försvaren som
en gång nödvändiga för det lilla barnet att överleva. Att det kanske är först i vuxen ålder
som det sättet att hantera situationer i livet visar sig vara ett större hinder än något som
är bra för mig. Jag har valt att inte konkret beskriva detta för varje kontaktstil. Beskrivningen av gestaltterapins olika kontaktstilar har jag hämtat från Hostrup (2002:139ff)
Introjektion
Introjektion är ett sätt att utan att undersöka, sortera eller värdera ta in information
utifrån. I psykologisk mening att ”sluka allt med hull och hår”.
Projektion
Projektion är att placera ut något som tillhör mig själv som jag inte accepterar på någon
annan. Det kan vara känslor, tankar eller värderingar som tillskrivs den andre.
Konfluens
Konfluens menas att helt gå upp i eller smälta samman med någon eller något. Jag
suddar ut gränserna mellan dig och mig – vi blir ett.
Retroflektion
Retroflektion innebär att man håller tillbaka en impuls att agera, uttrycka en känsla eller
tala. Jag riktar mot mig själv ageranden, känslor som jag egentligen vill rikta mot någon
annan. När man håller tillbaka så stannar energin kvar inne i oss.
Deflektion
Deflektion är en mental spärrbom gentemot det som upplevs som oönskat, vare sig det
är tankar, handlingar, känslor eller värderingar. Den människa som använder sig av
deflektion påverkas inte känslomässigt och kan därför hålla sig ”cool”, opåverkad och
utom räckhåll.
Egotism
Egotism är en slags ständig självreflektion över egna tankar, känslor, beteenden och
inverkan på andra.
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
60
Bilaga 4. Intervjufrågor
Kort presentation av mitt arbete
Inledande frågor
1. Hur länge har du varit verksam inom respektive yrke?
2. Vilken utbildning har du gått?
3. Varför läste du vidare?
4. Vad har varit det mest viktiga du har tagit med dig av den utbildningen?
Huvudfrågor
5. Vad är din syn på själavård? Vad är det för dig?
a. Om en konfident som går hos dig vill ha/behöver terapi- Vad gör du?
b. Får klienten gå i terapi hos dig eller förmedlar du en kontakt?
c. Om du var helt ”fri” (ej anställd) skulle du göra annorlunda?
d. Har du märkt om människor söker själavård hos dig för att du också är
psykoterapeut?
e. Hur ser du på utvecklingen av själavården?
6. Vad är din syn på psykoterapi? Vad är det för dig?
a. Om en klient vill ha/behöver själavård- vad gör du?
b. Om du var helt ”fri” (ej anställd) skulle du göra annorlunda?
c. Har du märkt om människor söker dig som terapeut för att du även är
präst?
d. Om en klient pratar om Gudsupplevelser - vad gör du?
e. Tar du in bönen i terapin?
7. Hur vill du beskriva gränsen mellan själavård och terapi?
a. Gör du en strikt gräns?
b. Om JA –hur sätter du gränsen?
c. Om NEJ – hur arbetar du?-berätta
d. Vad ser du som det främsta resp.område kan lära av varandra?
8. Får Gud vara med i terapirummet?
a. Om JA – hur är Gud med? Uttalat eller outtalat? Genom att du är präst
och den som söker vet det?
b. Om NEJ – hur ”vet” du det?
c. Om dina klienter vet att du är präst – märker du att det påverkar
situationen?
Avslutande fråga
Hur har det varit att bli intervjuad?
Är det något du tycker jag glömt, vill du tillägga något?
TACKA för hjälpen!
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
61
Bilaga 5. Brev till intervjupersoner
Gustavsberg, den 1 juli 2004
Hej!
Först av allt vill jag tacka för det positiva bemötandet och att du ställer upp och låter dig
intervjuas av mig! Här kommer lite information som jag utlovade vid vårt telefonsamtal.
Jag heter Birgitta Lindgren och jag skriver på min mastersuppsats som är det sista jag
har kvar på Gestalt Akademins mastersutbildning i gestaltpsykoterapi.
Sedan några år tillbaka arbetar jag som gestaltterapeut och har egen mottagning på
Södermalm i Stockholm. Dessutom jobbar jag som sjuksköterska inom
psykiatri/missbruk.
När vi skulle välja ämne för vår mastersuppsats stod det klart för mig att jag ville
utforska mer kring andlighet och terapi. Min nyfikenhet handlar om det andliga enbart
har en plats i själavården eller får Gud vara med i terapirummet? Kan terapi och
själavård samsas eller är det en strikt gräns däremellan? För att komma svaret lite
närmare väljer jag att göra litteraturstudier och intervjuer. Ämnesområdena jag hittills
fördjupat mig i som bildar den teoretiska bakgrunden är själavård, bikt, andlig
vägledning, olika terapeutiska skolbildningar med särskilt fokus på gestaltterapi
Eftersom jag är intresserad av de här frågorna tänkte jag att det vore intressant att
intervjua personer som är både präster/pastorer och psykoterapeuter. Det är därför jag
har vänt mig till dig för att undersöka hur du ser på de här frågorna.
Intervjun kommer att bygga på ett begränsat antal öppna frågor. Intervjun är anonym
och det är ingen annan än jag som vet vem som svarat vad under intervjun.
Konfidentialitet kommer att eftersträvas och det du berättar kommer att behandlas med
största aktsamhet. Under intervjun som beräknas ta ca 1 till 1½ timme använder jag
bandspelare. Under bearbetningen och analysen av intervjuerna skickar jag material till
dig för avstämning. Tanken är att uppsatsen är färdig till 1/2 2005 och därför kommer
intervjuerna att genomföras under sensommaren. Sedan följer analys och bearbetning
under hösten.
Min handledare är Eva Basch Kåhre, psykiater och psykoanalytiker.
Med vänliga hälsningar
Birgitta Lindgren
Tfn: 070 7362317
E-post: [email protected]
Mastersuppsats i gestaltpsykoterapi
Birgitta Lindgren T34/MA4 2005-01-31
62
