Samverkan-kvinnojour och socialtjänst kring kvinnofrid

MITTUNIVERSITETET
Institutionen för socialt arbete
.
ÄMNE: Socialt arbete, C-nivå.
HANDLEDARE: Ulrika Schmauch
SAMMANFATTNING: Studiens syfte har varit att undersöka hur samverkan
mellan kvinnojour och socialtjänst fungerar i en mellanstor kommun i Sverige.
Empirin till studien har samlats in genom att göra två semistrukturerande kvalitativa
intervjuer, med representanter från kvinnojour och socialtjänst. Materialet
analyserades med hjälp av svensk forskning med inriktning på samverkan inom
välfärdsområdet tillsammans med meningskoncentrering som metod. I resultatet
och diskussioner framkommer det att de båda parterna, socialtjänst och kvinnorjour,
anser att deras gemensamma arbete kring kvinnofridsfrågor fungerar bra. Det
kommer även fram svårigheter som att kvinnojouren får ekonomiska medel från den
kommunala budgeten och att det innebär ett maktövertag då socialtjänsten vill styra
kvinnojourernas arbete.
NYCKELORD: Samverkan, samverkansprocess,
kvinnofrid, kvinnojour, socialtjänst.
TITEL:
Samverkan – kvinnojour och socialtjänst
tillsammans kring kvinnofrid.
FÖRFATTARE: Angelica Ljungcrantz
DATUM:
Maj 2008
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ......................................................................................................................... 4
1.1 BAKGRUND ................................................................................................................... 4
1.1.1 SAMVERKAN SOM ARBETSFORM .................................................................................. 4
1.1.2 ANSVAR FÖR SAMVERKAN KRING KVINNOFRID ........................................................... 5
1.1.3 KVINNOFRID - KVINNOJOURER ..................................................................................... 6
1.2 PROBLEMFORMULERING ................................................................................................. 6
1.3 SYFTE ................................................................................................................................ 7
1.4 FRÅGESTÄLLNINGAR.........................................................................................................7
2.METOD .................................................................................................................................. 8
2.1 AVGRÄNSNING .................................................................................................................. 8
2.2 URVAL ............................................................................................................................... 9
2.3 URVAL AV LITTERATUR .................................................................................................... 9
2.4 INTERVJUGUIDEN............................................................................................................ 10
2.5 INTERVJUSITUATIONEN .................................................................................................. 10
2.6 BEARBETNING OCH ANALYS AV MATERIALET ............................................................... 11
2.7 RELIABILITET OCH VALIDITET ....................................................................................... 12
2.8 METODPROBLEM ............................................................................................................ 13
2.9 ETISKA PERSPEKTIV.........................................................................................................13
3.KUNSKAPSLÄGE .............................................................................................................. 14
3.1INTERNATIONELLT ARBETE KRING KVINNOFRID ........................................................... 14
3.2 BEGREPPET KVINNOFRIDS HISTORIA ............................................................................. 15
3.3 KVINNOJOURERNAS ORGANISERING .............................................................................. 15
3.4 SAMVERKAN MELLAN KOMMUNAL OCH IDEELL VERKSAMHET .................................... 16
3.5 SAMVERKANSPROJEKT KRING KVINNOFRIDSFRÅGOR .................................................. 17
3.6 SATSNINGAR PÅ SAMVERKAN KRING KVINNOFRID ........................................................ 18
4.TEORETISKA PERSPEKTIV .......................................................................................... 20
4.1 SAMVERKANSPROCESSEN ............................................................................................... 20
4.2 SYFTE FÖR SAMVERKAN ................................................................................................. 20
4.3 OLIKA NIVÅER FÖR SAMVERKAN.................................................................................... 21
4.4 LEDNING FÖR SAMVERKAN............................................................................................. 21
4.5 MAKTFÖRHÅLLANDE I SAMVERKAN .............................................................................. 21
4.6 SPRÅKET SOM MAKTINSTRUMENT ................................................................................. 22
4.7 POLITISK STYRNING ....................................................................................................... 23
4.8 SOCIAL EKOMONI ........................................................................................................... 23
5.RESULTAT OCH ANALYS .............................................................................................. 25
5.1 PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA ................................................................... 25
5.2 HUR UPPFATTAR INTERVJUPERSONERNA BEGREPPET SAMVERKAN? ........................... 25
5.3 VEMS KUNSKAP GÄLLER KRING KVINNOFRIDSARBETE? ............................................... 27
2
5.4 BLIR MAN RESPEKTERAD FÖR SINA KUNSKAPER KRING KVINNOFRID? ........................ 28
5.5 FINNS DET KLARA GRÄNSTER FÖR DE OLIKA VERKSAMHETERNAS ROLLER KRING
UTSATTA KVINNOR? ............................................................................................................. 29
5.6 VILKEN BETYDELSE HAR EKONOMI FÖR SAMVERKAN? ................................................ 30
5.7 FINNS DET STÖD FRÅN CHEFER NÄR DET GÄLLER SAMVERKAN? .................................. 31
5.8 HUR MAN SER PÅ ATT SAMVERKA MED EN ANNAN ORGANISATIONSTYP? .................... 32
6.DISKUSSION ...................................................................................................................... 34
7.LITTERATURFÖRTECKNING ...................................................................................... 38
7.1 TRYCKTA KÄLLOR .......................................................................................................... 38
7.2 ALLMÄNNA DOKUMENT ................................................................................................. 38
7.3 ELEKTRONISKA KÄLLOR ................................................................................................ 39
3
1. Inledning
1.1 Bakgrund
1.1.1 Samverkan som arbetsform
De senaste femton år som har gått har den svenska välfärden och dess organisering förändrats
samtidigt har samverkan blivit ett viktigt ledord inom socialt arbete. Under dessa femton år har
det bedrivits flertalet samarbetes- och samverkansprojekt mellan olika myndigheter och
organisationer inom den svenska välfärden för att effektivisera arbetet samt för att kunna bedriva
verksamheten på ett så korrekt sätt som möjligt utifrån de lagar som finns (Danermark &
Kullberg, 1999). Nordenfelt (1999) skriver att grunden till att vi idag samverkar och samarbetar
inom vårt välfärdssystem beror på de ekonomiska ramarna som blev mindre i början av 1990talet i samband med att Sverige hade en stor ekonomisk kris. Att skatteintäkterna minskade men
samma statliga ansvar för välfärdsfrågor kvarstod, innebar att man var tvungen att finna ett annat
sätt att organisera de statliga myndigheterna och organisationerna på. Nordenfelt (1999) beskriver
vidare att Sverige i början av 1990- talet gick från en välfärdsstat till en välfärdsstad. Med det
menas att den frivilliga sektorn började göra en större entré i svenskt socialt arbete och att man
var tvungen att finna nya arbetsformer för att de resurser som fanns skulle räcka till och
möjliggöra att de som behövde hjälp och stöd från den aktuella myndigheten fick det.
Under samma period börjar det offentliga monopolet kring välfärdslösningar luckras upp och
andra alternativ växer fram. Dessa frivilliga alternativ eller välfärd som bedrivs på annat sätt, än
statligt, var de statliga myndigheterna och organisationerna nödgade att samarbeta med
(Nordenfelt, 1999). En anledning till att samverka inom välfärden är att nå de uppsatta målen och
få ut det bästa av en verksamhet, att se till att de ekonomiska resurserna används på ett så korrekt
sätt som möjligt. En grundtanke bakom samverkan är att man ska kunna effektivisera och skapa
bättre förhållande för den enskilda individen som är i behov av hjälp och stöd. Det föreligger
även ekonomiska skäl till varför man ska samverka. De ekonomiska resurserna ska användas på
bästa möjliga sätt (Danermark & Kullberg, 1999).
4
1.1.2 Ansvar för samverkan kring kvinnofrid
När det gäller samverkan kring kvinnor som har blivit utsatta för våld och hot framgår det i flera
lagrum vilken myndighet som är ansvarig för att detta ska ske. I Socialtjänstlagen, SoL, finns det
reglerat i flera paragrafer att det är socialtjänsten som har huvudansvaret då en kvinna blir utsatt
för våld. 5 kap. 11 § SoL kallas för kvinnofridsparagrafen. I november 2006 ändrades 5 kap. 11
§, för att tydliggöra att det åligger socialnämnden att ta ansvaret för denna utsatta grupp i
samhället. I paragrafen 5:11 SoL står det följande “Socialnämnden skall vid behov ge stöd och
hjälp till den som har utsatts för brott samt till dennes anhöriga. Nämnden skall härvid ge stöd
och hjälp till kvinnor som är eller har blivit utsatta för våld eller andra övergrepp av någon
närstående…”. Det finns även flera andra paragrafer i Socialtjänstlagen (SoL) där socialtjänstens
ansvar framgår när det gäller stöd och insatser kring våldsutsatta kvinnor. Socialtjästen är
skyldiga att erbjuda vissa insatser enligt SoL. Dessa insatser kan bestå utav råd- och stödsamtal,
skyddat boende, ekonomiskt bistånd, kontakt med kvinnojour och stöd vi rättegång (SOU
2006:65).
Kvinnojourer är organisationer som oftast bedrivs på frivillig grund och till stor del får ett
ekonomiskt stöd för att kunna bedriva sitt arbete med kvinnofrid. Det ekonomiska bidraget till
kvinnojourens verksamhet kommer i de flesta fall från den kommunala budgeten för de sociala
frågorna. I vissa kommuner finns det överenskommelser mellan kvinnojouren och socialtjänsten
att kvinnojouren ska tillhandahålla skyddsbostad, ha telefonjour, utbilda arbetsplatser och skolor
om hot och våld mot kvinnor samt även ha ett nära samarbeta med socialtjänsten (SOU 2006:65)
Sedan några år tillbaka pågår nationell myndighetssamverkan kring kvinnofrid, vid namet
Nationell myndighetssamverkan. Denna samverkan är ett initiativ av Socialstyrelsen och
myndigheter som Brottsförebygganderådet, Länsstyrelserna och Polisen. Gruppen träffas fyra
gånger per år för att utbyta kunskaper om kvinnofrid. De driver även en kvinnofridsportal på
Internet, www.kvinnofrid.se, som är ett kunskapscentrum med information från de delaktiga
mynigheterna om mäns våld mot kvinnor (SOU 2006: 65).
5
1.1.3 Kvinnofrid - kvinnojourer
Mäns våld mot kvinnor är ett aktuellt ämne i Sverige som internationellt. Frågor som hur
samhället bör agera preventivt för att kvinnor inte ska bli utsatta för de våldshandlingar som
begås samt utröna vilket ansvar myndigheterna har i det förebyggande arbetet såväl som när ett
brott har begåtts är viktiga i detta arbete. Kvinnofrid handlar om att ge kvinnor frid i samhället,
att man måste förändra de samhälleliga strukturena för att se till att mer jämställda vilkor skapas,
att könsmaktsordningen förändras. Ett samhälleligt ansvar innebär att inte lägga skulden på
kvinnan som blir slagen eller mannen som slår. Det finns individuella, sociala och kulturella
förklaringsmodeller till varför en kvinna blir slagen av en man i nära relation. Detta är något som
inte bör glömmas bort i den samhälleliga debatten kring kvinnofrid och det är även viktigt att
fundera kring hur man ska agera för att detta stora och viktiga samhällsproblem ska minska i vårt
välfärdssamhälle Sverige ( SOU 2004:121). Det mesta arbetet som pågår i Sverige för att skydda
kvinnor som har varit och är utsatta för våld i nära relationer är oftast förlagt till en ideell, frivillig
organisation i Sverige som kallas för kvinnojour. En kvinnojour ser till att hjälpa kvinnor som
befinner sig i en situation där de blir utsatta för våld och ger dessa kvinnor en möjlighet till att
komma ur den situation som de befinner sig i. Oftast har kvinnojouren ansvaret för att arbeta
preventivt i den kommun som de bedriver sin verksamhet i. Detta genom att föreläsa, synas utåt
och ha en hjälptelefon för att kvinnor ska kunna nå de och prata om deras situation i ett våldsamt
förhållande (SOU 1995:60).
1.2 Problemformulering
Då socialtjänstlagens paragraf är ny inom kvinnofridsområdet vill jag titta på hur samverkan
fungerar mellan de aktörer som finns inom detta område i en mellanstor kommun i Sverige. De
aktörer som jag har valt att titta på är socialtjänstens och kvinnojourens verksamhet. Kommunen
har huvudansvaret i detta arbete men i de flesta mellanstora kommunerna finns kvinnojourer som
får bidrag från den kommunala budgeten. Kvinnojouren får därmed i uppdrag bedriva viss
verksamhet för att stödja kvinnorna i deras utsatta position i samhället. Därför av det av stor vikt
att undersöka hur samverkan fungerar mellan dessa två verksamheter, hur de ser på samverkan
och vilka möjligheter och svårigheter det finns då de samverkar med varandra. Hur kan
6
socialtjänsten och kvinnojouren se till att kvinnofridsparagrafen blir uppfylld?
1.3 Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur kvinnojouren och socialtjänsten samverkar kring
kvinnofridsfrågor i en mellanstor kommun i Sverige.
1.4 Frågeställningar
Hur ser samverkan ut mellan kvinnojour och socialtjänst ?
Vad styr samverkan mellan verksamheterna?
Hur uppfattar personal/aktiva inom socialtjänst och kvinnojour att samverkan fungerar i en
mellanstor svensk kommun?
7
2. Metod
För att får en djupare förståelse kring hur samverkan kring kvinnofridsfrågor mellan socialtjänst
och kvinnojour går till har jag valt att göra en kvalitativ studie. Det handlar om samverkan i
vardagliga kontakter för att kunna ha ett bra samarbete kring de kvinnor som har blivit utsatta för
våld. Jag har intervjuat två personer som har stora och viktiga roller för att samverkan ska
fungera mellan de två parterna, en person från varje organisation.
För att ha möjlighet att ställa frågor direkt till personen som jag intervjuade samt möjlighet till att
ställa följdfrågor, valde jag att göra två kvalitativa intervjuer. Kvale (1997) skriver i Den
kvalitativa forskningsintervjun att man genom en kvalitativ studie kan utforska och beskriva de
intervjuades livsvärld för att på så sätt kunna beskriva och tolka de teman som de intervjuade har
ett kunskapsförhållande till. Min utgångspunkt för intervjuundersökningen har varit hur de som
arbetar i dessa verksamheter uppfattar att samverkan fungerar mellan dessa två parter. Mot den
bakgrunden utformande jag intervjuguiden, se bilaga 1. Kvale (1999) beskriver den
fenomenologiska ansatsen utifrån livsvärldar där människan får kunskap om verkligheten utifrån
sin egen synvinkel. Den kvalitativa studien fångar upp de intervjuades livsvärld och kan ligga till
grund för mer abstrakta studier av den sociala miljön (Kvale, 1999). I denna uppsats har jag
fokuserat på hur de intervjuade upplever samverkan, utifrån deras upplevelser av livsvärlden. Jag
använder fenomenologin som ett verktyg för att kunna se olika perspektiv och på så sätt klargöra
hur samverkansprocessen ser ut mellan de olika verksamheterna samt hur de aktiva ser på
samverkan. Hur uppfattar de hur det är att arbeta tillsammans och hur de ser på möjligheterna att
utveckla samverkansprocessen?
2.1 Avgränsning
Jag har valt att avgränsa studien genom att fokusera på hur personalen inom socialtjänstens
verksamhetsområde samt kvinnojouren uppfattar hur samarbetet mellan dessa två organisationer
fungerar. Därför har jag endast intervjuat yrkesverksamma personer inom kvinnojouren och
socialtjänsten i den aktuella kommunen. Jag har valt att använda mig utav litteratur och forskning
som belyser det aktuella läget då det gäller samverkan kring kvinnofridsfrågor, då jag har skapat
avsnitten Kunskapsläge och Teoretiska perspektiv.
8
2.2 Urval
Denna studies syfte är att undersöka hur samverkan fungerar mellan socialtjänst och
kvinnojoursverksamheten. Därför är det av stor vikt att intervjua företrädare från de båda
organisationerna för att få en bild från de olika verksamheternas perspektiv för att kunna få ett
bra resultat som möjligt i studien. I Forskningsmetoder i socialt arbete (2005) skriver Lilja att det
inte är nödvändigt att välja informanterna slumpmässigt. Informanterna i denna studie arbetade
på något sätt med kvinnofridsfrågor i en mellanstor svensk kommun. Eftersom den akutella
undersökningskommunen inte har någon anställd för att arbeta med kvinnojoursfrågor på heltid
fanns det en mycket begränsad tillgång av personal som arbetade med kvinnofridsfrågor. Det har
därför varit problem med att finna intervjupersoner och att få de att ställa upp på en intervju. Inte
på grund av deras brist av intresse utav av tidsbrist, då de ofta har haft flera andra arbetsuppgifter
på sitt bord inom den kommunala verksamheten. Inbokade intervjuer har blivit inställda på grund
av tidsbrist eller sjukdom. Två personer har intervjuats i denna studie, båda med
socionomutbildning, och erfarenhet med att arbeta med kvinnofridsfrågor. En presentation av
dessa personer kommer längre fram i uppsatsen under Resultat och analys.
De intervjuer som genomfördes i denna studie har endast varit med kvinnor. Detta kan självklart
ha haft påverkan på svaren i intervjuerna, att deras svar är präglade av erfarenheter kopplat till
deras könstillhörighet. Jag är medveten om avsaknaden av representitivtet av de både könen men
på grund av de yttre omständigheterna som uppstod kring intervjuerna fick det bli på detta sätt.
Informanternas svar används mer som att de är representanter för den organisation som de arbetar
inom. Då spelar det troligen en mindre roll att de båda intervjupersonerna har samma kön.
2.3 Urval av litteratur
Jag har funnit min litteratur genom att använda mig utav MIMA, Mittuniversitets
bibliotekskatalog samt LiUB, Linköpings universitetsbiblioteks hemsida. De sökord som jag har
använt mig utav på dessa sidor har varit samarbete, samverkan, socialtjänst, kvinnor,
kvinnojourer och ideella organisationer. Denna litteratur har använts för att utforma Nuvarande
kunskapsläge och Teoretiska perspektiv i uppsatsen. Metodlitteratur kring den kvalitativa
9
forskningsintervjun och analysmetoder av det insamlade materialet har också sökts på MIMA och
LUB. Jag har även sökt mig vidare då jag har hittat författares namn i andrahandsmaterial för att
finna en förstahandskälla. Jag har även använt mig av Regeringskansliets hemsida för att söka
information samt Kvinnokonventionens hemsida, www.kvinnokonventionen.se.
2.4 Intervjuguiden
Intervjuguiden, se bilaga 1, var relativt strukturerad. May beskriver (2001) en semistrukturerad
intervjumodell. Med det menas att frågorna följer en tematisk inledning och att
intervjupersonerna ges möjlighet att fördjupa svaren från deras egna erfarenheter. Det finns tre
villkor enligt May (2001) som är bra att uppfylla för att åstadkomma en bra intervju. Den första
är tillgång, att man får tillgång den till den information som intervjupersonen har kring saken
ifråga. Den andra syftar på att intervjupersonen förstod vad som menades med frågorna. Den
tredje avser att det finns motivation från intervjupersonens sida att svara på de frågor som ställs
under intervjun (May, 2001). I denna studie försökte jag skriva lättförståeliga frågor och att
undvika en akademisk eller byråkratisk svenska. Allt för att göra det möjligt för intervjupersonen
att förstå vad jag menar med mina frågor under intervjutillfället. Trots denna ansträngning har jag
ibland fått förklara vissa frågor för att informanten skulle förstå innebörden.
2.5 Intervjusituationen
Informanterna kontaktades inledningsvis per telefon där jag berättade om intervjuns syfte.
Därefter tillfrågades de om sin medverkan. Alla som blev tillfrågade ville medverka men i
slutändan var det endast två personer som verkligen medverkade. På grund av sjukdom och
tidsbrist föll två intervjupersoner bort från studien. Intervjuerna skedde på intervjupersonernas
respektive arbetsplatser och varade mellan 40 minuter och en timme. Innan intervjun startade
informerade jag om konfidialitet det vill säga att namn på aktuell kommun ej skulle finnas med i
studien samt att intervjupersonernas namn skulle bli fingerade i studien. Den första person som
jag intervjuade ville inte att jag skulle spela in samtalet då hon kände en olust över situationen.
Jag förde då noggranna intervjuanteckningar under intervjun, där jag tog fråga för fråga, så att jag
kunde skriva ned det hon sa. Intervjupersonen såg även till att anpassa sig till detta så att jag hade
möjlighet att göra intervjusanteckningar. Intervjupersonen anpassade tempot på sitt tal och vi tog
10
en fråga i taget för att få ner allt på pränt under intervjuerna. Då jag genomförde den andra
intervjun, så informerade jag om att jag tänkt att göra intervjuanteckningar under intervjuns gång.
Jag kunde ha valt att spelat in den andra intervjun och transkriberat materialet i efterhand, men
valde att göra på detta sätt, så att allt intervjumaterialet behandlas på samma sätt. Efter intervjun
läste jag igenom de frågor där jag ansåg att det fanns oklarheter kring då jag skriv ned det så att
det fanns möjlighet att få det korrekt. Jag frågade också om jag fick kontakta intervjupersonerna i
efterhand om jag skulle upptäcka några oklarheter. Jag erbjöd även intervjupersonerna att ta del
av studien då den var klar så att de fick en möjlighet att se hur deras bidrag till studien har
använts.
2.6 Bearbetning och analys av materialet
Kvale (1997) skriver att det finns svårigheter då man översätter en persons muntliga tal till text.
Även om man försöker hålla sig till deras sätt att uttrycka sig är det svårt att få till en bra och
exakt utskrift av det som har sagts. Detta är relevant för min studie då jag har skrivit anteckningar
för hand under de två intervjuer som jag har genomfört.
När texten eller transkriberingen var klar bestod den av 8 sidor text. Detta material bearbetades
och olika tematiska områden som framkom var följande:
1. Hur uppfattar intervjupersonerna begreppet samverkan?
2. Blir man respekterad för sina kunskaper kring kvinnofrid?
3. Finns det klara gränser för de olika verksamheternas roll kring de utsatta kvinnorna?
4. Hur fungerar samverkan mellan socialtjänst och kvinnojour för kvinnor som har blivit
utsatta för våld?
5. Vilken betydelse hade ekonomin för samverkan?
6. Finns stöd från chefer när det gäller samverkan?
7. Hur man ser på att samverka med en annan organisationstyp?
Jag har använt mig av meningskoncentring som analysmetod. Enligt Kvale (1997) innebär det att
de meningarna som informanterna har utryckt formuleras mer precis och att det går att hitta vad
personen menar i mindre text, finna citat som säger mycket om det aktuella svaret på frågan. Det
11
innebär även att större intervjutexter blir mindre och koncenterade kring det aktuella tematiska
området. Det krävdes ett antal genomläsningar i materialet för att komma fram till de
ovanstående sju tematiska områdena. I min analys kommer jag även att ha ett diskursanalytiskt
perspektiv. Med det menas att jag kommer att titta på diskurser i det material som finns. Enligt
Foucault (1993) är en diskurs då språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer
när vi agerar inom olika sociala domäner. Man kan säga att språket är grunden till den sociala
verkligheten och därmed kan man tolka en social domän till hur samverkan fungerar mellan
kvinnojouren och socialtjänsten. Det handlar om hur intervjupersonerna tolkar den sociala
domänen via det talade ordet. Analysen har haft som utgångspunkt att undersöka skillnader och
likheter kring de tio olika tematiska områden som har blivit framtagna utifrån materialet, genom
att sammankoppla intervjumaterialets text och teori skapa verkligheten.
2.7 Reliabilitet och validitet
I Den kvalitativa forskningsintervjun (1997) skriver författaren om att validitet handlar om att
man på den empiriska nivån undersökt det man sägs velat undersöka på den teoretiska nivån. Den
interna validiteten undersöker frånvaron av systematiska fel och att vi undersöker det vi vill
undersöka. Den externa validiteten undersöker om man kan generalisera de resultat som man har
fått fram, om det går att generalisera till populationen. Jag har i mitt syfte velat veta hur de som
arbetar med kvinnofridsfrågor inom socialtjänsten och kvinnojouren uppfattar att samarbetet
fungerar, hur de tänker kring samverkan och hur de uppfattar sin roll i samverkansprocessen.
Informanternas berättelse ligger till grund för analysen. Mot den bakgrunden kan man säga att jag
har haft en god begreppsvaliditet i min studie.
För att kunna uppnå en god relibalitiet har jag använt mig av en datainsamlingsmetod, intervjuer.
Där har intervjupersonerna fått samma frågor. Eftersom att jag har skrivit intervjuanteckningar
under intervjuerna har informanterna fått information om detta och anpassat sig till det. Det gör
att jag omedvetet kan ha använt mig av mitt eget språk och inte intervjupersonens. Efter att alla
intervjufrågor ställts har jag sedan repeterat intervjupersonernas svar så att de har haft möjlighet
att fylla i eventuella luckor.
12
2.8 Metodproblem
Det metodproblem som har varit är att finna akutell litteratur som belyser hur arbetsmetoden
samverkans fördelar och nackdelar beskrivs inom det svenska välfärdsområdet. Det har även varit
svårt att finna intervjupersoner som hade möjlighet att ställa upp och genomföra en intervju.
Detta på grund av att kommunen hade flera anställda att arbeta med kvinnofridsfrågor men dock
ingen som endast arbetade med dessa frågor på heltid, andra arbetsuppgifter som kolliderade med
kvinnofridsarbetet. När jag skulle ta kontakt med personer inom den kommunala verksamheten
som arbetade med kvinnofridsfrågor, tog det växeln i kommuen, 20 minuter att hitta en ansvarig
person för dessa frågor. Bortfall av intervjupersoner har varit ett problem i studien då
omstruktuering av den empirin som samlades in fick ske.
2.9 Etiska perspektiv
När jag kontaktade de tilltänkta intervjupersonerna via telefon berättade jag vem var, vad
meningen var med intervjun samt redogjorde för syftet med denna studie och hur uppgifterna
skulle användas. När jag kontaktade informanterna per telefon och frågade om de ville medverka
i min studie förklarade jag för de om de medverkade skulle de utlovas konfidialitet. De samtycke
då och var med om vilka villkor som gällde för intervjun, både under intervjusituationen och
även hur materialet skulle användas som framkom i intervjusitautionen. De båda
intervjupersonerna samtyckte i att medverka i min studie kring samverkan om kvinnofrid mellan
socialtjänsten och kvinnojouren i den akutella kommunen. När vi träffades före intervjun
informerade jag om att de kommer att få den färdiga rapporten och att jag garanterade de
konfidialitet i studien. Dock så har jag sedan skiljt på de i intervjuens utdrag och kallat dem för
Kvinnojour respektive Socialtjänst.
13
3. Kunskapsläge
3.1 Internationellt arbete kring kvinnofrid
År 1979 antog FN:s generalförsamling en konvention som fick namnet Konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Det som ligger som bakgrund till denna
konvention är att skapa ett normsystem kring mänskliga rättigheter, då bristen på jämlikhet fanns
i världen över. Sverige var den första staten som ratificerade konventionen och fram till 1994
hade den ratificerats av ytterligare 130 stater. Konventionen behandlar frågor som rör kvinnors
rättigheter inom sociala, ekonomiska, kulturella och politiska områden. Under en tio års period i
FN, hade man som temaområde kring kvinnor och deras rättigheter, där man arbetade aktivt med
dessa frågor för att få upp de på de politiska agendorna i FN:s medlemsstater världen över. 1993
kom det en deklaration där kvinnor är i fokus, Deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor.
I deklarationen framkommer tydligt att mäns våld mot kvinnor gör att de blir det ”andra könet” i
samhället och i världen (SOU 1995:60). Deklarationens artikel fyra är en uppräkning av olika
skyddsnät för kvinnor som blir utsatt för våld i nära relationer, och en vägledning för hur staterna
ska kämpa med att avskaffa våldet mot kvinnor. Det framgår tydligt att staterna bör med alla
lämpliga medel bekämpa våld mot kvinnor aktivt. Med det menas att politiska beslut och
ekonomiska resurser ska satsas på att utbilda och informera om våld mot kvinnor. Det är statens
ansvar att se till att våld mot kvinnor minskar och att man ser till att det finns resurser att ta hand
om de kvinnor som har blivit utsatta för våld. Kvinnor ska ha rätt till vård, rättshjälp och hjälp
från socialtjänstens verksamheter. Det är därför viktigt att utbilda och informera de professioner
som kommer i kontakt med de kvinnor som blivit utsatta för våld, som polis, socialsekretare och
vårdpersonal (www.kvinnokonventionen.se, 080409). Kommissionen för de mänskliga
rättigheterna tog ett beslut 1994 om att tillsätta en rapportör under tre år för frågor om våld mot
kvinnor. Rapportörens uppgift var att undersöka medlemsstaternas stöd och uppgift till de
våldsutsatta kvinnorna i FN:s medlemsstater. Rapporter avgavs med tydliga punkter om statens
ansvar, att ta hand om denna utsatta grupp, där ingick bland annat att fördöma våld mot kvinnor
och att alla stater ska utarbeta nationella handlingsplaner för att motverka våld mot kvinnor. Från
den första januari 1995 har Sverige implementerat Konventionen om de mänskliga rättigheterna i
14
de svenska lagarna, detta gäller även Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor (SOU
1995:60).
3.2 Begreppet kvinnofrids historia
År 1995 kom en Statlig Offentlig Utredning (SOU) från den svenska regeringen med namnet
Kvinnofrid. Där görs en grov begreppsförklaring kring vad kvinnofrid är och vad det innebär.
Fokus är att man vill få en ökad könsmaktsförståelse, men även en koppling mellan mäns våld
och maktskillnad. I propositionen Kvinnofrid tar regeringen den existerande obalansen mellan
könen som finns i Sverige år 1995 som kan orsaka att kvinnor kan råka ut för våldshandlingar
från män. I SOU har man valt en strukturell och inte en individuell förklaringsmodell för att
förstå varför en kvinna blir utsatt för våld av en man i en nära relation.På så sätt skambelägger
man inte kvinnan utan att lägga förklaringen på en samhällsstruktur. Det är könsmakten befinner
sig i en obalans. Med det perspektivet är det inte kvinnas fel till varför hon blir utsatt för våld,
utan man gör de strukturer som vi lever i, samhället är skyldigt. Där man måste rikta sina
förändringar på, att förändra samhällsstrukturen för att individer ska få en bättre livssituation
(SOU 1995:60a). Kvinnofrid används som begrepp för att samhället ska se och motverka och
förändra de könsmaktsförhållande om finns i dagens samhälle, en vardag utan våld för kvinnor.
3.3 Kvinnojourernas organisering
Kvinnojourer började komma till på 1970- och 1980-talen i Sverige och kan beskrivs som
organisationer som kämpar för att kvinnan ska ha makt över sin egen vardag och kunna leva ett
jämställt liv som det är möjligt. Målet i svensk politk är att det inte ska råda någon skillnad
mellan mäns och kvinnors levnadsvillkor på grund av kön. Kvinnojourer bedrivs oftast som
ideella föreningar, men det finns även fåtalet kvinnojourer som tillhör den kommunala
verksamheten, en ideell organisation som är beroende av ekonomiska bidrag från bland annat stat
och kommun. Varje enskild kvinnojour uppbär ekonomiska bidrag från kommunen,
men
storleken på dessa kommunala bidrag varierar, vilket gör att deras arbete har en skiftande omfång
och kvalitet. En kvinnojour kan ta emot bidrag från flera kommuner än en.
I SOU 1995:60 Kvinnofrid skriver de om det ekonomiska läget som kvinnojourerna i Sörmland
hade 1993, där den ena kvinnojouren fick 555 000 kr i bidrag och en andra 75 000 kr. De aktuella
15
kommunerna i Sörmland, har en väldigt lika befolkningsstruktur, men har en väldigt olik
bidragsfördelning till kvinnojourernas verksamhet. Socialt arbete i frivillig form började under
1990- talet ses som ett komplement till den kommunala verksamheten. När det gäller kvinnor
som har blivit utsatta för våld eller övergrepp i nära relationer, har kvinnojouren en viktig roll. De
har en god kunskapsinsikt kring denna problematik. Deras verksamhet har traumabehandling,
upplysningsverksamhet och även skyddat boende vid behov. Med skyddat boende menar man att
kvinnorna och deras barn får bo i en lägenhet inom kvinnojourens verksamhet, för att hon ska
komma bort från den situation som hon befinner sig i och att få ett boende utan våld (SOU
1995:60).
3.4 Samverkan mellan ideell och kommunal verksamhet
Den första lagstiftningen som kom kring kvinnofridsfrågor inom socialtjänstens ram, var år 1998.
Efter att Kvinnofrid (1995:60a) kom skrevs en proposition om en lagändring som innebar att
socialtjänsten som skulle verka för att kvinnor som varit eller är utsatta för våld, kan få stöd och
hjälp i sin livssituation. Den första juli 1998 trädde den nya paragrafen i kraft som löd:
”Socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra
övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin situation” redan där lade man ansvaret
på socialnämnden. Efter 3 år ändrade man denna paragraf för att den skulle bli mer kraftfull
paragraf med inriktning mot brottet, att kvinnor som blir utsatta för våld är också ett brottsoffer.
Året 2001, blev den första kvinnofridsparagrafen även en brottsofferparagraf. Den senaste
ändringen är gjord till hänsyn till barn som bevittnar våld, att de finns med och har möjlighet att
få stöd och hjälp av socialtjänstens olika insatser vid behov (SOU 2006:65).
I boken Den ideella sektorn – organisationerna i det civila samhället (2002), skriver författarna
om hur de statliga myndigheterna och de frivilliga organisationerna samverkar inom
välfärdssfären. Under 1990- och början av 2000- talet har de ideella verksamheterna förändras
och blivit en del i välfärden, då de samhällsekonomiska förutsättningarna i början på 1990- talet
var inte så ljusa började man att involvera flera frivilliga organisationer som komplement till de
statliga och kommunala alternativen. De ideella organisationernas slagkraft i samhället, är
beroende på vad som händer i samhället i stort. Kvinnojourer tillhör de ideella verksamheternas
16
arena och de har varit pådrivande ifråga kring kvinnors status i det svenska samhället. Man har
under slutet av 1990- talet påtalat vikten om ett samarbete mellan kommunal verksamhet och
ideella organisationer från regeringshåll. (Wijkström & Lundström, 2002)
Redan 1982 skrev Kurt Karlsson om varför samarbete inom socialt arbete är ett måste för att få
en helhetssyn i socialtjänstens arbete. För att hålla samman organisationen och dess olika
arbetsenheter som finns, förvaltningen - och nämndorganisation. Karlsson (1982) påpekar även
vikten av att samarbeta både inom organisationen som att göra det utåt, att både delar måste
finnas med för att socialt arbete i stora kommunala organisationer ska fungerar väl (Karlsson,
1982). Danermark & Kullberg (1999), har skrivit om hur det är att samverka mellan olika
myndigheter inom välfärdens område. Dock är det inte samverkan mellan myndighet och frivillig
organisation i deras studie som står i fokus. Danermark och Kullbergs studie (1999) är gjord på
basala teorier om samverkan och vad som är möjligheter och hinder vid samverkan. Deras studie
är gjord om hur samverkan fungerar mellan socialtjänsten och andra statliga myndigheter men
appliceras på denna studie där fokus ligger mellan kan appliceras på denna studie, då studiens
syfte är att undersöka hur samverkan fungerar mellan socialtjänsten och kvinnojouren. Då
författarna tar upp samhällets förändrade struktur om att organisera välfärden samt även om hur
man får samverkan fungerande mellan olika organisationer som utför välfärdstjänster. I boken
Samverkan – himmel eller helvete?, beskrivs olika förutsättningar för samverkan, från
gemensamma mål till hur man uppnår en bra samverkansprocess. Författaren beskriver även vad
som kan gå i fel då samverkar med andra, med olika förhållningssätt och det gemensamma
synsättet som inte finns (Danermark, 2005).
3.5 Samverkansprojekt kring kvinnofridsfrågor
Det har skrivits rapporter som samverkan kring kvinnofridsfrågor tidigare, då oftast fler aktörer
än kvinnojour och socialtjänst inblandade. I rapporten Våga se - kunna handla. Utväg Skaraborg
-samverkan för kvinnofrid (2001) beskrivs ett samverkansprojekt som har pågått sedan 1996, det
vill säga innan den första kvinnofridsparagrafen i SoL fanns. I det projektet samverkar följande
myndigheter; socialtjänst, polisen, kriminalvården, åklagarmyndigheten, hälso- och sjukvården
samt
frivilliga
organisationer
som
kvinnojourer
17
och
kvinnohus.
Modellen
och
samverkansprojektet Utväg Skaraborg har blivit en förebildsmodell då det gäller att bekämpa
våld mot kvinnor. Idag finns modellen i Göteborg och i Södra Älvsborg, för att nämna några.
Grunden till detta samarbetsprojekt är att sprida kunskap om kvinnofrid i länet Skaraborg och på
så sätt kunna minska mäns våld mot kvinnor. De använder sig av helhetssyn i sitt arbete då de
vänder sig mot alla som blir berörda då en kvinna blir utsatt för våld, både män, kvinnor och
barn. Helhetssynen är väldigt viktig för att projektet ska fungera. Kvinnan blir erbjuden de stöd
och hjälpinsatser som hon behöver och alla osm har bevittnat våldet i familjen får till exempel
traumabehandling. ( Socialstyrelsen, 2001).
1999 genomförde Björk & Nilsson en studie kring samverkan i Jämtlands län, vid namnet Mäns
våld mot kvinnor - Samverkan mellan myndigheter i Jämtlands län. I deras studie framkommer
att kvinnofridsarbete och samverkan är inget lätt arbete. Det handlar om att de olika
samarbetsorganen har olika sätt att se på kvinnofrid och hur man hanterar kvinnor som har blivit
utsatta för våld i nära relationer. De olika myndigheterna har olika roller och bemötande då det
gäller att möta kvinnor i en utsatt position i samhället. Som exempel kan vi ta psykiatrin som
anser att det är brist på en normaliseringsprocess bland de som misshandlar och Qvinnojouren
som ansåg att det inte gick att förklara utifrån ett sjukdomsbegrepp, utan att det är en
samhällsfråga och ett folkhälsoproblem. Björk & Nilsson (1999) tar även upp att bristen på ett
enhetligt synsätt är ett problem då det gäller att samverka inom kvinnofridsfrågor. Man måste
utveckla gemensamma strategier och planer för att man ska kunna nå kärnans problem kring
kvinnofridsarbete (Björk & Nilsson, 1999).
3.6 Satsningar på samverkan kring kvinnofrid
I november 2007 kom, Handlingsplan för att bekämpa våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld
och förtryck samt våld i samkönade relationer. Där slår den nuvarande regeringen fast sin politik
för hur mäns våld för kvinnor ska förhindras och stävjas under mandatperioden, till 2010. Det är
en åtgärdsplan för det arbete som skall ske under de två kommande åren som handlar om
nationella, regionala och lokala satsningar på att färre kvinnor blir offer för våld i nära relationer.
Det handlar om att ge kommunerna ekonomiska bidrag, och att ge bättre ekonomiska
förutsättningar till kvinnojouren. Att stödet till de kvinnor som har blivit utsatta eller är utsatta för
18
våld för ett bättre stöd och hjälp i sin vardag. Vidare ska man se till att socialtjänsten ska få en
ökad kunskap och få möjlighet att utveckla sina metoder för att kunna möta kvinnorna på bästa
möjliga sätt.
Regeringen ska öka det organisationsstöd som varje år delas ut till kvinnojoursverksamhet via
Socialstyrelsen. Lokal och regional samverkan vad gäller att stödja samordningen kring
kvinnofridsfrågor och preventivt arbete kring denna fråga, att motverka kvinnors utsatthet för
våld i samhället. Med det menas att myndigheter och organisationer ska få bättrre förutsättningar
att kunna mötas och utbyta erfarenheter kring kvinnofridsfrågor. Det står följande i
handlingsplanen om samverkan: ”På flera håll i landet har myndigheter och ideella
organisationer som kommer i kontakt med våldsproblematik utvecklat modeller för samarbetet...
Modellerna bygger på en helhetssyn rörande problematiken med mäns våld mot kvinnor där
kvinnor får det skydd och stöd hon behöver...” (Skr. 2007/08:39 p. 34). Regeringen ska tillsätta
pengar så att des samverkansorgan som finns kan fortsätta utvecklas och i de kommuner där
sådan samverkansarbete inte finns, kan sättas igång och få en grund till en samverkande
organisation. Då samverkan behövs för att kunna tillsammans arbeta med dessa frågor,
myndigheter och ideella organisationer i samverkan (Skr. 2007/08:39).
19
4. Teorietiska perspektiv
4.1 Samverkansprocessen
I boken Samverkan – en fråga om makt (2004) skriver Danermark om samverkan som en process
mellan människor och organisationer emellan. Det handlar om två eller fler personer som arbetar
och interagerar för att nå ett specifikt syfte och processen för att nå detta syfte. När man
interagerar med andra, som man kan göra i ett samverkansprojektet, innebär det att man utbyter
information genom formella och informella möten. De formella mötena är
inbokade och
återkommande möten, där man pratar om frågor som rör projektet, en planerad tid med agenda
för mötet.Informella mötena sker då man råkas träffas av olika anledningar och småpratar om
samverkansprojektet. För när man samverkar om något, gör man alltid med andra, för att kunna
få det att fungera. Det blir en mänsklig process, om hur man hanterar att samverka med andra
människor och de människornas olika synsätt (Danermark, 2004).
4.2 Syftet för samverkan
I SOU 2006:65 skriver författarna att man måste ha väldefinierande målsättningar och
handlingsutrymme för de olika professionerna från börja då man inleder ett samverkansprojekt
för att minska de problem som kan uppstå på grund av en maktkamp mellan två eller flera
professioner. Av den anledningen är det viktigt att göra en analys och göra en lätt
omvärldsbevakning, om hur det ser ut på området man vill samverka kring. Detta för att kunna
klargöra vilka behov det finns och kunna identifiera de brister som finns i det akuella området
(Danermark, 2004). I boken Samverkan – en fråga om makt (2004) skriver Danermark om att
syftet till att samverka kan handla om att samla de ekonomiska resurserna för att kunna göra ett
så bra arbete som möjligt kring till exempel en utsatt grupp i samhället. Myndigheter och
organisationer måste arbeta effektivt för att hålla sig inom de ekonomiska ramarna som finns.
Genom samverkar ser man till att personer inom välfärdsområdet inte hamnar mellan de bekanta
stolarna, att de får den hjälp och stöd som de behöver. En gemensam metod, principer, mål och
förhållningssätt, gör det möjligt att samverkan fungerar bättre mellan de olika organisationerna
och då har man ett mer klargjort syfte mot vad man ska arbeta emot (Danermark & Kullberg,
1999).
20
4.3 Olika nivåer för samverkan
Grunden i all samverkan är att man ska börja på en låg ambitionsnivå för att målet för
samverkansprojektet inte ska bli för högt, vilket kan göra att man inte når sitt slutresultat alls.
Genom att börja på en låg nivå kan man höja ambitionsnivå eftersom och därmed utveckla
samverkansprojektet (Danermark, 2005).
Kollaboration eller samverkan kallas det då myndigheter och organisationer samverkar och det
sker i en viss form, som till exempel ett samverkansfourm eller liknande. Koordination eller
samordning är då myndigheters och organisationers insatser kompletterar varandra kring den
aktuella frågan och på så sätt når de, det bästa möjliga resultat. När en yrkesgrupp gör tillfälliga
bedömningar i ett ärende, som till exempel en socialsekreterare gör bedömningar i ett
kvinnofridsärende. Det kallas för konsultation. När två eller flera organisationer, verksamheter,
går samman för att arbeta tillsammans med en fråga kallas det för integration eller
sammansmältning, då man arbetar med frågan i en hög grad av ambitionsnivå (Danermark &
Kullberg, 1999).
4.4 Ledning för samverkan
Ledningen i de olika organisationerna måste vara välmedvetna om den problematik eller andra
orsaker till varför man måste samverka kring den aktuella ämnet. Det är viktigt att
ledningspersoner finns med under hela samverkansprocessen för att arbetet ska gå så smidigt som
möjligt, samt även har den förståelse och kompetens till att leda ett samverkansprojekt mellan de
olika organisationerna. Ledaren ska kunna hantera människor med andra synsätt på
problematiken än vad hon själv har. Under ett samverkansprojekt uppkommer det oftast frågor
som ska hanteras på ledningsnivå, därför är det bra att ledningen är med under arbetet, för att
kunna besvara dessa frågor. Hur den aktuella ledningsfunktionen är organiserad beror på vilken
ambitionsnivå det finns för det nuvarande samverkansprojektet. Ledarna från de olika
organisationer måste besitta god kunskap samt kompetens inom det akutella ämnesområdet och
ha erfarenhet att leda och organisera arbetet på (Danermark, 2005).
21
4.5 Maktförhållande i samverkan
I Samverkan – en fråga om makt (2004) beskriver Danermark om olika maktförhållande i
samverkansarbetet och hur det påverkar samverkansarbetet. Det finns olika grunder till
maktutövning som kan styra och styr ett samverkansprocess, det handlar om bland annat
lagstiftning, professioners status och ekonomiska resurser. Lagar, regler och förordningar styr
myndigheter hårdare än ideella organisationers verksamheter. Det finns makt som är grundad på
professionernas status, att man värderar olika yrken högre eller lägre beroende på vad människor
anser har högre och lägre status. Dessa värderingar gör att man ger en person mer makt i en
arbetsgrupp för att personen tilldelas högre status i arbetsgruppen. Bli tilldelad eller få makt
beroende på vilket kön man har, är och har varit den stor debatt i samhället de senare åren.
De ekonomiska resurserna och ramarna är en stor maktfaktor i ett samverkansarbete mellan två
eller flera organisationer. Den organisation som har de ekonomiska förutsättningarna kan utnyttja
detta vid samverkan, för att sätta press eller styra den samverkande organisationernas verksamhet
åt den riktning de vill. Den betalande organisationen vill få valuta för pengarna är ett vanligt
synsätt men farligt då man bedriver ett samverkansprojekt mellan två organisationer (Danermark,
2004).
4.6 Språket som maktinstrument
Språket visar hur väl insatt en person är i det aktuella ämnet då det samtals omkring område och
de rätta och aktuella begreppen används Danermark, 2005). Olika professionerna eller
organisationernas företrädare är upplärda och har erfarenheter från olika kunskapstraditioner och
därmed har olika synsätt att se saker och ting. Danermark (2005) skriver även att varje
profession, yrkesidentitet, har en egen utveckling av begrepp, begreppsförklaringar samt en
jargong i sitt språk. Detta sker då den enskilda professionen utvecklar olika begrepp i de olika
yrkesmässiga situationerna och sammanhang de befinner sig inom. När man samverkar flera
yrkeskategorier emellan eller samma profession med annan organisatorisk bakgrund, kan det
uppstå en viss irritation eftersom att man inte har förståelse för varandras begrepp. Då man möter
människor som använder sig utav olika begrepp, ett annat språk, då man träffas kan leda till att de
man ska ha ett samarbete med känner sig stigmatiserade. Att använda ett välvårdat och ett enkelt
språk gör att alla förstår i samverkansprocessen och därmed är det enklare att mötas kring
22
gemensanna frågor ( Danermark, 2005).
4.7 Politisk styrning
De olika organisationernas nivå av politisk styrning kan vara avgörande om hur ett
samverkansprojekt fungerar. Då det inte är chefer som tar övergripande beslut utan folkvalda
personer, politiker, i styrelser och kommunfullmäktige (Danermark, 2005).
Vidare i boken Samverkan – himmel eller helvete? (2005), skriver Danermark att socialtjänstens
verksamhet har en stark politisk styrning, där politikerna tar beslut kring socialsekreterarnas
utredningar om eventuell behandlingsåtgärer. Socialsekreterarna är påverkande av den politiska
styrningen i deras dagliga arbete, vilket gör att deras arbete inte bara är styrt av lagar och regler
utan även av politiska beslut. Det finns en större frihetsgrad där den politiska styrningen är
mindre för de olika parterna i en samverkans process samt att det finns större möjligheter att
kunna få ett gott samverkansklimat. De olika frihetsgrader går sällan att påverka för de
inblandade utan att de får anpassa sig till de olika organisationas struktur. Då går in i en ny
samverkans process måste de olika parterna klargöra de likheter och olikheter som finns i
organisationer då det gäller politisk styrning (Danermark, 2005).
4.8 Social ekonomi
Ett relativt nytt begrepp som har uppkommit via samarbete mellan offentlig och frivilliga
organisationer är social ekonomi. Med social ekonomi menar man organiserade verksamheter
som har syfte till att deras ändamål ska gagna samhället och dess utveckling, som bygger på
demokratiska
värderingar
och
är
frikopplade
från
statliga
myndigheter
(www.kooperativutveckling.se 080423). I den sociala ekonomin finns det fyra olika
organisationstyper, dessa är kooperativ, ömsesidiga företag, föreningar och stiftelser. Social
ekonomi kan ses som ett partnerskap, vilket kan ses i denna fråga om samhällets kunskaper och
resurser kring kvinnofridsfrågor. Wijkström & Lundström (2002) skriver om att under de senaste
15 åren i Sveriges välfärdssamhälle, har man accepterat mer och fler frivilliga organisationer som
ett komplement till den statliga och kommunala verksamheterna. Ideella organisationer som
bedriver tjänstproduktion är den del av den växande sociala ekonomin i Sverige. Man har varit på
sin vakt för privatiseringar av denna verksamhet, avregleringar som leder till profitering av
23
välfärden och dess lösningar. Därmed ser man samarbete med den sociala ekonomin, som en
bättre lösning för att kunna nå de politiska mål för verksamheterna uppnås. Den aktuella
kommunen försöker samarbeta, i detta fall med kvinnojouren, för att få hjälp att utföra ett arbete
inom kvinnojourens intresse och kunskapsområde (Wijkström & Lundström, 2002).
24
5. Resultat och analys
5.1 Presentation av intervjupersonerna
Socialtjänst arbetar som nämndansvarig tjänsteman för den sociala nämnden i kommunen. Hon
har arbetat med denna tjänst i 2 år. Intervjupersonen är utbildad socionom med en
vidareutbildning till samtalsterapeut Hon har arbetsuppgifter som går ut att vara en länk mellan
politiker och socialtjänstens verksamhet i kommunen. Hon har ansvar för att revidera
kommunens kvinnofridsprogram, ett handlingsprogram om hur man ska hantera då kvinnor blir
utsatta för våld. Socialtjästens uppgifter är reglerad enligt Socialtjänstlagen, då det gäller stöd till
kvinnor som har blivit utsatta för våld. De kan få traumabehandling, ekonomiskt bistånd och
skyddat boende. Myndigheten har ansvar för barnen som bevittnat våld i en nära relation.
Socialtjänsten har det övergripandet ansvaret då det gäller samverkan kring kvinnofridsfrågor..
Kvinnojour arbetar med att ta och bemöta de hjälpsökande kvinnorna och deras barn som
kommer till kvinnojouren. Har en socionomutbildning med vidareutbildning till psykoterapeut,
steg ett, och även tillgång till vidareutbildning på arbetsplatsen kring kvinnor som blir utsatta för
våld. Arbetet handlar om med hjälp till självhjälp och det finns även ett skyddat boende för de
kvinnor som har ett stort hjälpbehov. Har telefonkontakt med många som söker hjälp. Sysslar
även med föreläsningar på skolor och arbetsplatser om våld mot kvinnor. Hon har arbetat med
våldsutsatta kvinnor i 11 år på kvinnojouren.
5.2 Hur uppfattar intervjupersonerna begreppet samverkan?
Man kan se på samverkan på olika sätt, efter de olika referensramar man har ifrån
samverkansprojekt. Samverkansprocess handlar enligt Danermark (2004) om att tillsammans
med andra människor och organisationer skapar något gemensamt att arbeta utefter. Det handlar
om att utbyta information och att kunna genom ett gemensamt mål gör det bättre för de personer
som i behov av hjälp och stöd i sin vardag av dessa verksamheter. De båda intervjupersoner tog
upp under respektive intervju om att det handlar om att finna gemensamma mål som man kan
arbeta med, för att kunna förbättra sin verksamhet. Målet är att kunna bistå med bästa möjliga
stöd och hjälp, då en kvinna blir utsatt för våld. Att det finns en kunskap hos de båda
organisationerna om de olika verksamheterna som pågår inom socialtjänst och kvinnojour, när
25
det gäller kvinnofridsarbetet. Det finns även ett preventivt mål, att ingen kvinna ska bli utsatta för
våld.
Socialtjänst: ”Att tillsammans jobba mot ett gemensamt mål”.
Kvinnojour: ”Att olika professioner hjälps åt för att arbeta kring
en gemensam fråga”
Citaten visar att bådas syn på hur de uppfattar vad samverkan är överensstämmer. Att ha
gemensamma begrepp är viktigt för samverkansprocessen, skriver författaren i SOU 2006:65,
likaså Danermark och Kullberg (1999), det vill säga en samsyn på samverkan kan göra att själva
samverkansprocessen går smidigare.
De olika intervjupersonerna tar upp olika områden som de samverkar kring inom deras
samverkansorgan för kvinnofridsfrågor. De tar upp svårigheter och möjligheter kring att
samverka kring kvinnofridsfrågor och vad som behöver förbättras. Det finns olika nivåer då man
samverkar enligt Danermark och Kullberg (1999), och i på den samverkan som pågår i
kommunen kring kvinnofrid inom socialtjänstens och kvinnojourens verksamhet finns två nivåer.
Den ena är samverkan, då man har en samverkan till en viss form, som till exempel genom ett
samverkansforum. I forumet träffas man och diskuterar gemensamma frågor utefter en uppställd
agenda. Då dessa två verksamheter kompletterar varandra, de gör det bästa för att underlätta
vardagen för den aktuella målgruppen.Det handlar om en koordination av verksamheten.
Kvinnojour:” Vi är inte en myndighet eller en behandlade organisation,
vi lyssnar på kvinnorna och stödjer de i vardagen.”
Socialtjänst: ”Kvinnojouren vet vilket stöd det finns i kommunen kring,
kvinnas situation...”.
Kvinnojouren pekar på sina arbetsuppgifter kring kvinnornas situation, och skiljer på deras roll
samt myndighetens roll runt denna problematik. Socialtjänsten påpekar att kvinnojouren vet vad
det finns för stöd finns kring kvinnans situation och vart de kan vända sig. Socialtjänstens syn på
samverkan är att kvinnjouren ska veta vad den kommunala verksamheten har att erbjuda.
Kvinnojouren anser att de sysslar med olika saker och på så sätt kompletterar varandra samt att
26
det sker ett samarbete mellan de olika organisationernas verksamheter. Danermark (2005) skriver
att samverkan måste börja på en låg nivå och eftersom höja ambitionsnivån samt ha gemensamt
syfte för arbetet. Enligt dessa citat verkar det som att kvinnojouren och socialtjänsten har olika
syn på hur långt de har nått i samverkansprocessen, organisationerna emellan. Intervjupersonerna
påtalar både möjligheten med att samverka, att det handlar om att göra det bästa för målgruppen
och att kunna hjälpa och stödja deras vardag på bästa möjliga sätt. Att det handlar om att
gemensamt handla för att kunna se till att den behövande inte ska ”hamna mellan stolarna”.
Kvinnojouren anser att det finns svårigheter att få den tillgång till stöd och hjälp till kvinnorna,
vid akuta händelser. Detta på grund av att socialtjänsten måste utreda kvinnans situation innan de
kan hjälpa.
5.3 Vems kunskap gäller kring kvinnofridsarbete?
Språket blir lätt ett maktinstrument då man samverkar med andra professioner eller
organisationer (Danermark, 2005). I detta fall har de båda intervjupersonerna liknande
utbildningsbakgrund, socionomutbildning som är kompletterad med en vidareutbildning till
samtalsterapeut. Men eftersom att de har olika organisationsbakgrund kan deras syn på begreppet
kvinnofrid vara olika. Danermark (2005) tar upp problematiken kring olika syn på begreppen, att
det kan göra att man skapar en oförståelse och att människor i samverkansgruppen känner sig
stigmatiserade, för att de inte förstår begreppshanteringen. Detta blir ohanterligt i en
samverkansprocess.
Kvinnojour:” Jo, det är ett väldefinierat begrepp, där vi arbetar mot
samma mål.”
Socialtjänst: ”Kvinnofrid har funnits länge nu, vi båda har god kunskap
vad det handlar om, vi kan begreppet utantill”
Samverkansparterna har en gemensam begreppsförklaring, då det handlar om kvinnofrid och
arbetet runt området. Kvinnofrid som begrepp som har funnits i ett antal år nu och börjar bli väl
vedertaget, även utanför de verksamheter som inte arbetar med dessa uppgifter aktivt. Men
intervjupersonerna verkar avsaknad en gemensam samsyn vad gäller begreppet kring arbetet i
27
den kommun där de arbetar aktivt med kvinnofridsfrågor. I nuläget har de tagit den nationella
definitionen på kvinnofridsbegreppen. Detta gör att det inte finns någon gemensam samsyn på
vad kvinnofrid är och vad det innebär för den aktuella kommunen. Arbeta utan en gemensam
samsyn kan ge komplikationer i arbetet, då de kan tolka den nationella begreppsförklaringen på
olika sätt. Intervjupersonen Socialtjänst har som arbetsuppgift att ta fram ett nytt kommunalt
kvinnofridsprogram, där kvinnojouren finns med i arbetet vid framtagandet av det nya
programmet.
5.4 Blir man respekterad för sina kunskaper kring kvinnofrid?
I ett samverkansprojekt kan det vara så att ett yrke har en högre status än ett annat och därmed
också anses ha större makt. Det kan också handla om att en organisation har en högre
maktställning i samarbetet än den andra och det påverkar samarbetet i stor grad. Att det kan ha en
högre maktställning då de träffas för att samverka. Detta kan även beror på orsaker, utifrån vilket
kön de olika personerna har i samverkansgruppen, om man gör en skillnad på könen. Vilket yrke
man har och utbildningsbakgrund kan göra att man får en högre status tilldelad sig, utan någon
egentlig förklarar. (Danermark, 2004). Det är fokus på de båda nivåerna i denna analys, då både
kön och organisatorisk hemkomst står i fokus. Svårt att skilja människan från sitt kön, då hon
arbetar i en organisation kring kvinnofridsfrågor. Urskilja intervjupersonens berättelser för att
endast få en organisatorisk betraktelse är inte möjligt, då de representerar sin egen person och
organisationen som de arbetar inom.
Då båda intervjupersonerna är kvinnor i detta fall, kan det inte vara skillnad utifrån vilket kön de
har, då de båda är kvinnor. Men det kan finnas en organisatorisk skillnad, att en organisation
ligger bättre till i hierarkin än den andra. Men det verkar som att det inverkar då de två olika
verksamheterna träffas för att diskutera kvinnofridsarbetet som pågår inom kommunen som
geografiskt område. De båda intervjupersonerna har liknande utbildningsbakgrund, det vill säga
socionomutbildning
med
vidareutbildning
mot
samtalsterapeutisk
inriktning.
Den
samverkansgrupp som finns i nuläget i kommunen ingår kvinnojouren och socialtjänstens olika
verksamhetsområden som ekonomiskt bistånd, samtalscentrum för barn och familjebehandlingen.
De flesta som ingår i nuläget i samverkansgruppen har en socionomutbildning, därför bör ej
högre eller lägre status kring utbildning vara något problem när organisationerna samverkar. Det
28
finns en snedvriden könsfördelning i samverkansgruppen, det är fler kvinnor än män som ingår i
den.
Socialtjänst: ”De lyssnar på mig och jag får göra mig hörd”.
Kvinnojour: ”Uppfattar alltid att de lyssnar”.
Intervjuerna framkommer att de upplever att de bli lyssnade på och får möjlighet att göra sig
hörda kring sina
kunskaper om kvinnofrid. De anser att alla som ingår i samverkansgruppen kring kvinnofridsfrågor har den möjligheten, att de får göra sig hörda och blir lyssnade. Intervjupersoner anser
att det finns ett gott klimat då de träffas för att samtala om kvinnofridsfrågor i kommunen.
5.5 Finns det klara gränser för de olika verksamheternas olika roller kring utsatta kvinnor?
När man samverkar är det viktigt att det finns ett avgränsat och väldefinierat syfte kring det man
ska arbeta gemensamt kring. Detta är för att man ska tillsammans veta vilka behov som finns och
vilka brister som man ska åtgärda i och med att samverka med varandra (Danermark, 2004). Det
är viktiga grundstenar i att ett samverkansprojekt skall fungera. Eftersom att både socialtjänsten
och kvinnojouren har verksamheter som handlar om att ta hand om de kvinnor som har blivit
utsatta för våld. Det kräver att de har klara definierande roller när det gäller att möta kvinnor i
utsatta situationer.
Socialtjänst: ”Kommunen stöttar barnen, har och göra med allt omkring
försörjningsstödet och hjälpa till runt mannens situation.”
Kvinnojour: ”Utan vi arbetar endast med kvinnan och tror på vad de säger.”
I dessa två citat kan man se hur de definierar i vilket område de ska agera inom då en kvinna blir
utsatta för våld. Socialtjänsten inriktar sig på att hjälpa barnen, mannen som slår och ser till att
den utsatta kvinnan får tillgång till en god ekonomi via försörjningsstöd. Kvinnojourens uppgift
är att endast arbeta med kvinnan och traumabehandling. Det gör att de täcker upp varandras hål
att fylla i verksamheten. Det verkar som att socialtjänsten har gett kvinnojouren det formella
29
ansvaret för att ta hand om den traumatiserade kvinnan som har blivit utsatta för våld. Men det
finns samtalsstöd inom socialtjänstens verksamhetsområde att få, så kallad familjebehandling, för
kvinnan och för familjen i helhet. Intervjupersonen från kvinnojouren berättade senare under
intervjun att de arbetar med barn som har bevittnat våld men kontakter till socialtjänsten sker
endast om kvinnan tillåter det. Men det formella ansvaret när det gäller skyddat boende ligger
idag på kvinnojouren. Är det möjligt att ålägga en ideell verksamhet ett formellt ansvar som är
reglerat enligt Socialtjänstlagen (SoL), att våldsutatta kvinnor ska kunna erbjudas ett skyddat
boende. Det finns klara gränser om vad de olika organisationernas verksamheter sysslar med då
det gäller stöd vid ett kvinnofridsärende.
5.6 Vilken betydelse har ekonomin för samverkan?
De ekonomiska resurserna i en samverkansprocess är en stor maktfaktor, då ekonomin styr vad
en grupp gemensamt kan göra för att utveckla arbetet kring kvinnofrid i den aktuella kommunen.
Det handlar om vem som har pengarna och hur tilldelningen sker av pengarna. Vilken
organisation som ställer upp med vilka resurser för att samverkansprocessen ska gå framåt i
arbetet kring kvinnofrid. Dock så finns det en risk då man talar om resurstilldelning i ett
samverkansprojekt, och det är att den organisation som har pengarna kan sätta höga krav för att få
valuta för sina pengar (Danermark, 2004).
Kvinnojour: ” Vi har ingen dålig ekonomi, så vi behöver inte
snåla med resurserna”.
Socialtjänsten: ”Det har varit en enighet över alla partigränser
att satsa pengar på kvinnojoursverksamhet
och annan verksamhet som satsar och stödjer
kvinnornas utsatta situation”.
Kvinnojouren är en ideell verksamhet som till stor del måste ha bidrag från kommun och stat för
att kunna bedriva sin verksamhet. Socialnämnden i kommuen. tilldelar ett ekonomiskt bidrag till
kvinnojours verksamheten för att deras verksamhet skall fungera. De får ingen direkt information
om vad kvinnojouren inte får göra för de pengarna som de tilldelas från kommunen. Utan att de
30
ska gå till kvinnojourens verksamhet.Att kvinnojouren får bidrag från kommunen gör att de
hamnar i en beroendeställning till socialtjänsten och till hela den kommunala verksamheten. Där
finns också möjligheten att socialtjänsten inom kommunen, tar det som en fördel i ett
samverkansprojekt då kvinnojouren är beroende av dessa bidrag. Socialtjänsten kan ställa krav på
kvinnojourens verksamhet för att man ska få ut något från den verksamhet som man betalar för.
Detta är ett problematiskt område då maktbalansen i samverkansprocessen blir ojämn på grund av
detta faktum.
5.7 Finns stöd från chefer när det gäller samverkan?
För att ett samverkansprojekt skall fungera så måste det finnas stöd från ledningen som har
verksamheten inom sina organisationsramar. Det krävs att de vet vad det gäller och har koll på
vad samverkansprojektet handlar om. Ledningen i de olika organisationerna måste ha en
medvetenhet om vad det är för problematik och de orsaker till varför de ska samverka kring
denna problematik (Danermark, 2005).
Kvinnojour: ”De tycker att det är väldigt viktigt att samverka”.
Socialtjänst: ”Nämnden är min uppdragsgivare och de stödjer
mitt arbete”.
För de två olika representanterna för de två olika organisationerna ser deras situation lika ut.
Kvinnojouren har en styrelse som har arbetsgivaransvaret för den anställde inom deras
organisation. Socialtjänstrepresentanten har en chef men även socialnämnden och politikerna som
uppdragsgivare då hon arbetar med kvinnofridsfrågor inom kommunen. Båda har stöd från sina
chefer eller uppdragsgivare då de arbetar med samverkan kring kvinnofridsfrågor i kommunen.
Informanten som arbetar inom socialtjänstens verksamhetsområde har andra arbetsuppgifter på
sitt bord än kvinnofridsfrågor, vilket gör att hennes engagemang är tidsmässigt begränsat i dessa
frågor. Medan informanten som arbetar inom kvinnojouren har samverkan som första prioritet i
sina arbetsuppgifter och då hon har stöd att arbeta med samverkan kan detta göras varje dag. Det
är positivt, då cheferna eller uppdragsgivaren ger stöd åt samverkansarbetet finns det större
möjlighet att de når bättre resultat i sitt arbete tillsammans kring kvinnofrid.
31
5.8 Hur ser man på att samverka med en annan organisationstyp?
Att samverka med en organisation som socialtjänsten kan vara svårt, eftersom att deras
verksamhet är väldigt uppbyggd efter den politiska styrningen. Socialsekreterarna arbete
påverkas av de politiska beslut som tas och detta gäller även samverkansprojekt. Vid hög grad av
politisk styrning, kan man säga att det finns en lägre grad av frihet i samverkansprojektet. De
olika frihetsgraderna går sällan att påverka, utan är de som finnas och man får anpassa sig efter
de (Danermark, 2005). Det kan också finnas lagar och regler som styr de olika organisationerna,
som påverkar samverkansprocessen på olika sätt och vis (Danermark, 2004). Social ekonomi har
de senaste åren blivit ett begrepp i välfärden då man pratar om att samverka mellan offentlig och
ideell verksamhet. Det kan ses som ett partnerskap att samhället samlar sina resurser kring
kvinnofridsfrågor för att kunna göra det bästa för de utsatta kvinnorna (Wijkström & Lundström,
2002).
Kvinnojour: ” Socialtjänsten är en väldigt styrd organisation
av det fyrkantiga, lagar och regler.”
Socialtjänst: ”I nämnden diskuteras insynen i kvinnojourens
verksamhet, eftersom att de är en ideell organisation
finns det ingen krav på insyn.”
De har båda synpunkter på varandras organisationer och hur de fungerar då man ska samverka
med dem tillsammans. Kvinnojouren anser att socialtjänsten har en väldigt styrd organisation, att
lagar och regler styr mest. De konsekvenser som finns i och med att socialtjänsten är en
lagreglerad myndighet och är att de inte kan ge de utsatta kvinnorna det stödet som de behöver på
en gång. Det kan till exempel handla om ekonomiskt bistånd eller ett så kallat kommunkontakt,
att kommunen hyr ut en lägenhet i andrahand, till en kvinna som måste komma ifrån sin
nuvarande livssituation. Kvinnojouren anser att de regler som finns gör ibland att människor bli
lidande i onödan, för att man måste utreda allt innan ett beslut kan tas. De kvinnojouren tog ej
upp den politiska styrningen i sitt svar på frågan.
Enligt Socialtjänst vill den sociala nämnden som styr socialtjänstens verksamhet, anser att det är
32
svårt med att de inte har kontroll över vad kvinnojouren gör i sin verksamhet. Det är det politiska
styret som vill påverka hur samverkan ska gå till och genom det försöka öppna upp den ideella
verksamheten mer. En ökad kontroll mot en ideell organisation är vad politikerna strävar efter då
kvinnojouren får motkrav som avrapporteringar inom deras verksamhet. Beslutsfattarna vill ha
mer insyn i kvinnojourens verksamhet, de vill ha valuta för sina pengar och veta hur de används
och vilka som får del av dem. Det är lite så att politikerna vill göra kvinnojouren till en
kommunaliserad verksamhet med insyn i, utanför kommens ramar. Vill de kontrollera
kvinnojourens verksamhet genom att samverka med den, att på det sättet få en kontroll och få
rapporter samt återkopplingar om vad kvinnojouren sysslar med. Kvinnojouren vill fortsätta att
vara en ideell organisation med ingen insyn, att det är en fördel i deras arbete med kvinnorna. Att
kvinnorna behöver en fristad där myndigheter inte finns, om de inte själva vill träffa
myndighetsutövande socialarbetare.
Det finns en motsättning mellan socialtjänsten och kvinnojouren, att myndigheten vill ha mer
kontroll och kunna utöva mer makt inom kvinnojourens organisation. Då organisationerna
samverkar tillsammans för att kunna ha en den bästa kunskap vad gäller kvinnofridsfrågor i
kommunen. Det gör att de är en social ekonomi, en kommunal och ideell verksamhet som går
samman för att se till att de resurser som finns för kvinnor som har blivit utsatta för våld, används
på ett sätt att det gynnar varje enskild individ.
33
6. Diskussion
Det är socialtjänsten som har denna otroligt viktiga uppgift på sitt bord, att se till att kvinnor blir
skyddade och får det stöd som de behöver. I de flesta kommuner finns även en kvinnojour, vars
verksamhet går ut på att ta hand om kvinnor som har blivit utsatta för våld samt att de bedriver
preventiv verksamhet genom att föreläsa på arbetsplatser och skolor. Då dessa två aktörer finns i
en kommun, behövs det en samverkan mellan socialtjänst och kvinnojour. Denna uppsats har
undersökt hur den samverkan går till, vad som fungerar och vilka svårigheter som finns.
Jag har fått fram ett resultat där man kan se likheter och skillnader i hur de olika organisationerna
ser på sin roll i en samverkansprocess. Det går även med hjälp av Danermark (2004 & 2005), att
titta närmare på makt och skillnader i makt då socialtjänsten och kvinnojouren samverkar med
varandra i den valda kommunen för studien. Jag har valt att göra en tematisk redovisning på de
områden som finns i denna studie sedan tidigare, se metodavsnittet i uppsatsen.
Företrädarna för de olika organisationerna har en samsyn på vad samverkan är , det vill säga att
arbeta tillsammans kring en gemensam fråga och ett gemensamt mål. Enligt Danermark (2004)
som definierar samverkan, handlar det just om att nå samverka kring ett gemensamt mål med
andra människor och organisationer. Intervjupersonernas syn på samverkan stämmer överrens
med Danermark (2004) som har gjort en definition av samverkan i sina studier kring samverkan i
välfärden.
Intervjupersonerna Socialtjänst och Kvinnojour anser att de båda vet vad kvinnofridsbegreppet
innebär och att de båda har stor kunskap kring området. Men det verkar som att de inte finns
någon gemensam samsyn på begreppet, inte heller verkar att de har gjort någon
begreppsdefinition om vad som gäller för deras samverkansprocess verksamheterna emellan att
existera. Danermark (2005) skriver att språket är en maktfaktor som kan göra en
samverkansprocess svår att genomföra om man inte har gemensamma begrepp.
Hade en
gemensam samsyn på kvinnofrid gjort att deras samverkan var mer välutvecklad än vad den är
idag?
Professioner och organisationer kan ha en högre ställning gentemot den partner som de
samverkar med, detta kan göra att samverkansprocessen inte fungerar då den ena partnern är i
högre maktställning. Denna högre status är något som tilldelas, utan någon egentlig förklaring
varför (Danermark, 2004). Både Socialtjänst och Kvinnojour anser att de blir lyssnande på och
att de får göra sig hörda, när de träffas för att diskutera frågor som rör kvinnofrid i den aktuella
34
kommunen. Detta är väldigt viktigt, för om de kan prata med varandra och blir hörda, finns det
goda grunder till att genomföra ett samverkansprojekt kring kvinnofridsfrågor i kommunen.
Socialtjänst och Kvinnojour uppfattar att de har klara gränser i sin verksamhet, kring de utsatta
kvinnorna. Att de vet syftet för sina egna verksamheter, genom att ha tydliga gränser för sin den
egna verksamheten, är det lättare att finna ett syfte för den samverkansprocess som de två
organisationerna ska arbeta med tillsammans. Kvinnojourens verksamhet tar hand om den
våldsutsatta kvinnan och socialtjänsten stöttar barnen, ser till att kvinnan får en fungerande
ekonomi och se till att mannen får behandling. Danermark (2004) skriver att när man ska
samverka är det viktigt att det finns ett avgränsat syfte kring det man ska arbeta kring. För att
kunna veta vilka behov som finns och vilka samt brister som finns i de olika verksamheterna, att
man kan tillsammans täppa ihop ett hål. För så verkar det vara i detta fall, då dessa två
organisationer samverkar, att de samordnar sina verksamheter för att kunna ta hand om de
kvinnor som har blivit utsatta för våld och dess anhöriga.
Ekonomin i ett samverkansprojekt spelar stor roll, för att projektet ska ha resurser för att kunna
utveckla sitt arbete samt att det är en maktfaktor. Det handlar om hur tilldelningen av de
ekonomiska resurserna och vilken attityd det finns till den organisationen som har de ekonomiska
resurserna (Danermark, 2004). Kvinnojouren anser att de har en god ekonomi och har möjligt att
kunna göra den verksamhet som de vill. Socialtjänsten uppger att de satsar pengar på
kvinnojoursverksamheten och annan verksamhet som stödjer kvinnans situation, att den sociala
nämnden är enig om att det är en viktig verksamhet. Det är med andra ord den kommunala
organisationen som betalar för att kvinnojouren kan bedriva sin verksamhet. I samverkans
konstellationen kan detta bli ett problem, eftersom att det är socialtjänsten som har ett
maktövertag då det är den kommunala verksamheten som ger den ideella organisationen bidrag
för att den ska kunna leva vidare.
Att samverkan blir till kommunens fördel, att de vill veta vart skattepengarna går och får en
kontroll på vad kvinnojouren gör för det ekonomiska bidrag som de får. Samverkan blir då ett
sätt att få valuta för sina pengar och socialtjänsten får ett maktövertag då dessa två parter
samverkar kring kvinnofrid. Kontroll över skattepengar som kanske i framtiden kan skada den
samverkan som finns mellan socialtjänst och kvinnojour, då ett stort motstånd finns till en mer
strikt kontroll av den ideella verksamheten. Istället för en högre kontroll, på grund av
35
snedfördelad makt om vem som har de ekonomiska resurserna, borde det ligga i socialtjänstens
intresse att ha en bra och välutvecklad dialog med kvinnojouren. Den kan vara svår eller till och
med omöjlig att få ett bra samverkans klimat då den ena partner mest vill kontrollera den andra i
och med att de uppbär ett ekonomiskt bistånd. Kontroll och maktövertag hör inte hemma då
organisationer samverkar.
För att ett samverkansprojekt ska fungera mellan två organisationer eller fler, krävs det att det
finns stöd från organisationens ledning för att det ska bli ett lyckat projekt. Ledning måste aktivt
stödja projektet och finnas närvarande för de som arbetar med projektet (Danermark, 2005). Detta
anser de båda intervjupersonerna att de har i sitt arbete, dvs. samverkan kring kvinnofridsfrågor.
Dock så nämner inte Socialtjänst att hon har stöd från sin chef, utan bara från sin uppdragsgivare
som är i detta fall nämnden som styr socialtjänstens verksamhet. Vilket är intressant, att
Socialtjänst chef inte är involverad på något sätt då det gäller att arbeta med kvinnofridsfrågor.
Hade deras samverkansprojekt varit bättre och mer utvecklat om intervjupersonen från
socialtjänsten, hade haft stöd från sin chef att delta i verksamheten?
Då det handlar om att samverkan ska fungera mellan en offentlig- och ideell organisation, är det
självklart intressant att undersöka, hur intervjupersonerna ser på hur det är att samverka med en
annan organisationstyp. Socialtjänsten har en hög nivå av politisk styrning i sitt vardagliga arbete
(Danermark, 2005). Social ekonomi är då ideell- och offentlig verksamhet arbetar tillsammans
för att kunna göra det bästa för den aktuella målgruppen (Wijkström & Lundström, 2002).
Kvinnojour anser att socialtjänsten är en styrd organisation, medan Socialtjänst vill ha mer insyn
i kvinnojourens verksamhet. De tar upp det problematiska kring två olika organisationers
kulturer. Kvinnojouren som har en verksamhet som inte är styrd av lagar och regler, vill att
socialtjänsten ska bli mer öppnare. Socialtjänsten som är styrd av politiker, lagar och regler vill
att kvinnojouren ska bli mer öppen som myndigheten är. Det vill säga att socialtjänsten vill ha
större tillgång till vad kvinnojouren gör för verksamhet för de kommunala bidragen de får. En
större ökad kontroll på kvinnojourens verksamhet då ekonomiska frågorna och hur man ska
kunna undersöka hur kvinnojouren använder de ekonomiska medel till. Då blir det en obalans i
makten mellan kvinnojouren och socialtjänsten, där socialtjänsten har mest makt. Då går det att
diskutera om det verkligen blir samverkan då mellan socialtjänst och kvinnojour i den aktuella
kommunen, eller om det blir ett sätt för socialtjänsten att kontrollera och följa upp kvinnojourens
36
verksamhet. I nuvarande form då dessa parter träffas, utan fler kontrollåtgärder, så bedriver de en
social ekonomi tillsammans. Att kommunal och ideell verksamhet går samman för att gemensamt
skapa de resurser som behövs för att kunna hjälpa och stödja kvinnor som har blivit utsatta för
våld i nära relationer.
Då samverkan mellan kvinnojour och socialtjänst är ett område som är dåligt utforskat, vore det
bra om man gjorde studier inom detta område. Hur deras verksamheter fungerar och om det finns
någon samverkan i de svenska kommunerna. Lagen är ny inom detta otroligt viktiga område, att
skydda och stödja en kvinna som har blivit utsatt för våld i nära relationer och dess anhöriga. Det
skulle vara väldigt intressant att göra en studie, där kvinnan är i fokus, och inte verksam personal.
Hur kvinnorna som har blivit utsatta för våld uppfattar hur samverkan mellan kvinnojour och
socialtjänst fungerar. Det behövs mer kunskap om hur samverkan fungerar inom
kvinnofridsområdet och forskning inom detta område behövs för att kunna utveckla nya metoder
och få en bättre förståelse.
37
7.Litteraturförteckning
7. 1 Tryckta källor
Björk, M-L & S. Nilsson. (1999) Mäns våld mot kvinnor Samverkan mellan myndigheter i
Jämtlands län, Jämtlands Läns Landsting.
Danermark, B (2004). Samverkan – en fråga om makt. Örebro: LäroMedia Örebro AB.
Danermark, B. (2005). Samverkan – himmel eller helvetet. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Danermark, B. & C. Kullberg (1999). Samverkan. Välfärdsstatens nya arbetsform. Lund:
Studentlitteratur
Karlsson, K. (1982). Socialt arbete - en bok om ideologier, metoder och organisationsformer.
Malmö: Svenska kommunförbundet
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Larsson, S. J. Lilja & K. Mannheimer (Red.). (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund:
Studentlitteratur.
May, T. (2001). Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur.
Nordenfelt, M (1999). Hemlöshet i välfärdsstaden. En studie av relationerna mellan
socialtjänsten och frivilliga organisationer - i Stockholm och Göteborg. Uppsala: Uppsala
University, Department of Social and Economic.
SOU 1995:60a. Kvinnofrid. Del A. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
SOU 2004:121. Slag i luften – en utredning om myndigheter, mansvåld och makt. Stockholm:
Fritzes Offentliga Publikationer.
SOU 2006: 65. Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor.
Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
Socialstyrelsen. (2001). Våga se – kunna handla. Utväg Skaraborg – samverkan för kvinnofrid.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Wijkström, F. & T. Lundström (2002). Den ideella sektorn: organisationerna i det civila
samhället. Stockholm: Sober Förlag.
7. 2 Allmänna dokument
Skr. 2007/08-.39. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld
och förtryck samt våld i samkörande relationer. Stockholm: Regeringen.
7. 3 Elektroniska källor
38
Coompanion – kooperativ utveckling (080423) www. kooperativutveckling.org
Kvinnokonventionen (080409) www.kvinnokonventionen.se
39