Vad är trauma
och vad får det för konsekvenser?
D
etta är den första artikeln i en artikelserie om fem som på olika sätt
berör Traumamedveten omsorg – en förståelseram för hur
den som är en viktig vuxen behöver möta barn och ungdomar med
traumatiska erfarenheter i deras vardag. En del av de ensamkommande barn
och ungdomar som kommer till Sverige har utsatts för traumatiska upplevelser
och ännu fler av dem har levt under stark stress och med svåra påfrestningar.
Personal på boenden, i skolan och förskolan, volontärer och stödpersoner,
fritidsledare och tränare är potentiella viktiga vuxna vars bemötande kan
spela en avgörande roll för möjligheten till läkning och återhämtning hos
barn och ungdomar som bär på traumatiska erfarenheter. Det är detta
bemötande samt förståelsen för vad trauma är och hur det påverkar som på
ett pedagogiskt sätt beskrivs i Traumamedveten omsorg. Artiklarna innefattar
teorier, exempel och diskussionsfrågor och syftar till att ge en sammanfattad
bild av den aktuella kunskap som finns och som vi vet har god effekt för den
psykiska hälsan hos utsatta barn och ungdomar.
Värdegrund
Arbetet med Traumamedveten omsorg präglas av ett
synsätt där önskan om att förstå människor i ljuset
av vad de har upplevt, inte utifrån förhandsbestämda
ramar och kategorier, är centralt. Den amerikanske
psykologen Ross Greene har myntat uttrycket Kids
do well if they can – Barn gör rätt om de kan, vilket
harmonierar väl med Traumamedveten omsorg. Ett
annat uttryck som återfinns i profilfilmen för
norska RVTS (Regionalt ressurssenter om Vold,
Traumatisk stress og Selvmordsforebygging) stämmer
väl överens med arbetssättet: Det finns inte svåra
barn. Det finns bara barn som har det svårt.
Varma vuxna gör skillnad.
Utmanande beteende
– en vanlig utmaning!
Som viktig vuxen är det inte ovanligt att hamna
i situationer där det ingår att möta och hantera
utmanande beteenden hos unga. Det kan handla
om ungdomar som avskärmar sig och tappar sitt
driv, likaväl som ungdomar med ett explosivt och
utåtagerande beteende. Dessa beteenden kan vara
både provokativa och väcka starka känslor hos oss
vuxna som möter barnet eller ungdomen. Alla som
flytt hit har sin egen historia. Hur själva flykten och
tiden innan sett ut är olika. Den har inte varit enkel
för någon, men ändå svårare för vissa än för andra.
En del av ungdomarna har varit utsatta för en eller
flera traumatiserande händelser, andra för långvarig
stress och svåra påfrestningar. Om uppväxten
präglats av utsatthet eller varit god fram till en
viss punkt spelar också roll för hur barnet eller
ungdomen påverkas av svåra situationer.
Ny kunskap om vardagsbemötande av traumatiserade
barn och ungdomar
Psykologen Howard Bath från Australien har lång
erfarenhet av att jobba med barn och unga som
varit med om trauma och bott i familjehem eller på
institution. Utifrån befintlig kunskap och forskning
har han skapat en förståelseram för vad den som är
en viktig vuxen behöver tänka på i arbetet med
barn och unga som varit utsatta för stark stress eller
trauma. Detta förhållningssätt, Traumamedveten
omsorg, belyser viktiga och avgörande faktorer i det
vardagliga arbetet och kontakten med barnen och
ungdomarna. Det är alltså ingen behandlingsform,
utan en vägledning kring förståelse, bemötande och
förhållningssätt.
Det finns mycket forskning om traumabehandling.
En del barn och ungdomar som har varit med om
svåra påfrestningar och utsatts för trauma behöver
behandling, men alla barn som varit med om trauma
behöver god omsorg och ett bra bemötande.
Traumamedveten omsorg vilar på tre pelare;
trygghet, relation och coping, som har en central
roll i den vardagliga omsorgen av utsatta barn och
unga. De tre pelarna kommer att beskrivas mer
längre fram. Först följer ett avsnitt om vad trauma är
och hur det påverkar hjärnan. Förståelsen för trauma
utgör grunden och på denna vilar de tre pelarna.
Vad är trauma?
Många av de ensamkommande ungdomarna har
utsatts för eller bevittnat svåra saker vid många
tillfällen och under lång tid. Det kan handla om att
ha varit utsatt för eller bevittnat sexuella övergrepp,
psykiskt och fysiskt våld. Det kan också handla om
extrema situationer och katastrofer som skett i ens
hemland där det kanske pågått krig, eller dramatiska
erfarenheter från flykten. Kärnan i ett trauma är
att de erfarenheter och resurser som en person
har inte är tillräckliga för att bemästra den
upplevda situationen. Det innebär att en situation
eller händelse inte per automatik är traumatiserande,
utan skiljer sig från person till person. En svår
händelse är därför potentiellt traumatiserande
och hur den påverkar beror på hur den aktuella
livssituationen ser ut, och på vilka inre resurser och
yttre stöd från omgivningen som är tillgängliga för
ungdomen. Av den anledningen är det viktigt att se
till varje enskild ungdom – om det finns en förutfattad
förväntan på hur de ungdomar som kommer till
Sverige ska vara och vad de har upplevt är risken att
felaktiga slutsatser dras som varken speglar eller
gynnar den enskilda ungdomen.
Vilka konsekvenser ger
traumatiska upplevelser?
Trauma kan bestå av enskilda eller flera händelser.
Vid upprepad utsatthet över tid talas det ofta om
komplext trauma. Ett annat begrepp är utvecklingstrauma. Hjärnan påverkas i hög grad av samspelet
med andra och allra mest under de första levnadsåren.
Vid utvecklingstrauma utsätts ett barn för upprepade
hotfulla situationer, samtidigt som det upplever stora
brister i stödet med att reglera de egna känslorna
och reaktionerna. På sikt kan det ha en negativ
påverkan på barnets förmåga att uppfatta och
hantera hot och stress.
Det är inte ovanligt att de ungdomar som kommer
hit har utvecklingstrauman. Det handlar då om
upprepad utsatthet för svåra händelser och
påfrestningar över tid, som kan få allvarliga
konsekvenser. Ju mer omfattande traumatiska
upplevelser tidigt i livet desto större risk för negativ
påverkan på hjärnans utveckling och ungdomens
mående. Kunskapen om utvecklingstraumans
påverkan på hjärnan vilar på en neurobiologisk
forskningsgrund, där kunskap från både utvecklingsoch traumapsykologi sammanfogats.
• Får jag stanna här på boendet?
• Får jag asyl?
• Hur mår de som finns kvar i hemlandet?
Lever de?
• Vad har hänt med min familj?
• Vad gör jag om jag måste flytta?
• Vad gör jag om jag får avslag?
• Vad gör jag om min enda kompis jag har här
tvingas flytta eller får avslag?
Figuren visar på relationen mellan individens skydds- och
riskfaktorer samt typen och omfattningen av traumat, och
hur detta tillsammans påverkar upplevelsen av den svåra
situation och måendet efter. Skyddsfaktorer är det som
skyddar oss och riskfaktorer det som gör oss sårbara.
Figuren ovan är också användbar för att förstå
reaktioner på situationer som kan uppstå på
boenden, i skolan eller på träningar. Eftersom
ungdomens upplevelser så starkt hänger samman
med tidigare erfarenheter kan situationer som verkar
bagatellartade för de flesta, innebära starka reaktioner
hos någon som varit med om svåra påfrestningar.
För den som lever med en hög allmän belastning
och stressnivå är sårbarheten för situationer som
skiljer sig från den typiska vardagen större. Den
allmänna stressnivån är rimligtvis ganska hög för
den som dagligen funderar på:
Vid starka reaktioner och utmanande beteenden kan
det vara lätt att underskatta betydelsen av faktorer
som inte är förknippade med själva situationen.
Ibland verkar kanske ungdomarnas reaktioner
orimliga och svåra att förstå. I dessa fall behövs
förmågan att kunna släppa fokus på de faktiska
reaktionerna och beteendet och istället intressera sig
för och försöka förstå vad som ligger bakom. Ofta
finns det en anledning till att barn och ungdomar
reagerar och beter sig på ett visst sätt.
Trauman och påfrestningar
kan märkas i beteendet
För den som bär på traumatiska erfarenheter är
det inte alls självklart att detta är något som går att
prata om eller kännas vid. Ofta är det kanske svårt
att lita på vuxna, av den anledning att vuxna kan
ha gjort en illa eller svikit på andra sätt. Istället blir
det genom beteendet som måendet och de tidigare
upplevelserna kommuniceras. Påfrestningarna och
erfarenheterna kan visa sig i till exempel:
• Dysfunktionella utåtagerande beteenden,
till exempel explosiv ilska
• Känsla av hopplöshet
• Passivitet och ointresse
• Undandragande och avstängdhet
• Svårigheter att koncentrera sig och hålla fokus
•Impulsivitet
• Svårigheter i nära relationer
• Oro och ångest
• Somatiska besvär och kroppsliga symtom.
För många ungdomar hänger dessa beteenden och
besvär ihop med att det är svårt att kontrollera
och reglera de egna känslorna och beteendet. Det
egna känsloregleringssystemet, som har till uppgift
att lugna reaktioner och styra impulser, är mer
eller mindre bristfälligt utvecklat. I artikelseriens
del två kommer vi att gå djupare in på hur detta
regleringssystem utvecklas och vad det syftar till. Ofta
finns det även många svåra minnen som det läggs
mycket kraft på att undvika och hålla borta. Minnen
som är för smärtsamma att tänka på och tala om.
Frågor att arbeta vidare
med i personalgruppen
Checklista
Referenser
•
För barn och ungdomar med traumatiska
erfarenheter, kan du som viktig vuxen genom
ditt bemötande spela en avgörande roll för
möjligheten till återhämtning och läkning.
Bath, H. (2015).
The Three Pillars of TraumaWise Care: Healing in
the Other 23hours. Reclaiming Children and Youth,
11–5 ,)4(23.
•
Reaktioner i en stressfull situation hänger
samman med tidigare erfarenheter och vilka inre
och yttre resurser som är tillgängliga.
•
• Är det lättare eller svårare att hantera ett
inåtvänt och undandragande beteende eller ett
utåtagerande och explosivt beteende?
Av ovanstående anledning kan beteenden
som vid första anblick ter sig obegripliga
och irrationella vara logiska för den enskilda
ungdomen.
Berkaak, H. (Regissör). (2015).
Profile film RVTS Sør [Film]. Tillgänglig från
http://sor.rvts.no/.
•
• Har vi i personalgruppen olika uppfattning om
vad som är lättare och svårare att bemöta?
Med vårt beteende kommunicerar vi hur vi mår
och vad vi upplevt.
•
När det är svårt att förstå en ungdoms beteende
kan vi som viktiga vuxna behöva släppa fokus
på det konkreta beteendet och istället intressera
oss för vad som ligger bakom det.
• Hur förstår vi de barn och ungdomar vi möter
utifrån ovanstående text om trauma? Finns det
sådant vi inte tänkt på tidigare?
• Hur har vi hittills tolkat och förstått olika typer
av utmanande beteenden?
• Hur hanterar vi olika typer av beteenden som
kan hänga ihop med svåra påfrestningar och
traumatiska erfarenheter?
• Hur kan vi stötta varandra i detta arbete och
kommunicera till varandra när en situation är svår
att hantera?
Brolin, M., Calleberg, P. & Westrell, M. (2011).
Krishantering i arbetslivet – nya perspektiv.
Lund: Studentlitteratur.
Dønnestad, E. (2015). Reisen mot mening.
Tillgänglig från http://sor.rvts.no/.
Greene, R. W. (2014). Explosiva barn: ett nytt sätt
att förstå och behandla barn som har svårt att tåla
motgångar och förändringar.
Lund: Studentlitteratur.
• Kan vi dra nytta av om vi har olika saker som vi
tycker är lättare och svårare att hantera?
Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag.
Lund: Studentlitteratur.
• Hur går vi vidare?
Nordanger, D. & Braarud, H. C. (2014). Regulering
som nøkkelbegrep og toleransevinduet som modell
i en ny traumepsykologi. Tidsskrift for Norsk
Psykologforening, 536–530 ,)7(51.
Tips!
Lyssna på:
Rädda Barnen (2015). Mellan stolarna.
Avsnitt 4. Trauma: hur vuxna bemöterbarn.
Rädda Barnens poddradio, 12-05-2015.
Tillgängligt från
http://www.raddabarnen.se.
Titta på:
Filmad föreläsning om Traumamedveten omsorg,
med Camilla Küster, kurator på Rädda Barnen:
http://www.ur.se/Produkter/-188334URSamtiden-Internationella-brottsofferdagen-2015Traumamedveten-omsorg
Fyra korta filmklipp med tips för den som möter
barn och ungdomar som flytt till Sverige, med Rädda
Barnens psykologer Pernilla Rempe Sjöstedt och
Jannes Grudin : https://www.raddabarnen.se/
vad-vi-gor/barn-pa-flykt/ankomsten-till-nyttland/bemota-barn-pa-flykt/
Om barnhjärnan och trauma, med Dag Nordanger,
specialist i klinisk psykologi: https://www.youtube.
com/watch?v=xyxzSKQB6Ks
© Rädda Barnen 2016
Text. Anna Hellberg, leg. psykolog
Foto: Oskar Kullander
Form: Rädda Barnen
Rädda Barnen
88 107 Stockholm
Landsvägen 39, Sundbyberg
Tel: 00 90 698-08
[email protected]
www.räddabarnen.se
