Predikan Rönnekyrkan 26 januari 2014: Årshögtid
Tema: Vad är en församling?
Introduktion:
Vad är en församling?
Många här har levt med en församling i många år, i stort sett hela livet. Några
har varit i olika församlingar. Några har sett församlingar komma och gå, bli
större och mindre, sett verksamheter och gudstjänstformer förändras.
Vi lever, som alltid, med frågan:
vart ska vi nu ta vägen?
Hur ska vi utforma verksamheten?
Vad vill Gud att vi ska göra?
Vad vill Gud att vi ska vara?
Och alla dessa frågor bottnar i den här, grundläggande frågan:
Vad är en församling?
Hur ofta försöker vi att formulera ett svar på den frågan?
Jag tror att vi har en intuitiv känsla för vad en församling är, vad en församling
kan vara. Och vad vi skulle önska att församlingen vore.
Det hör till människans natur att drömma, och drömmar har fört mänsklighetens
utveckling framåt. Drömmar om fred, rättvisa och frihet. Drömmar om
gemenskap mellan Gud och människa, och människor emellan.
1
Om jag frågade dig, vad en församling är, vad skulle du svara?
-
En gemenskap?
En grupp människor som firar gudstjänst tillsammans?
Olika verksamheter och en massa som måste göras?
Som en familj, vare sig man är släkt eller inte?
En plats där du får utvecklas i de gåvor Gud har lagt ner i dig?
En gemenskap där du kan vara dig själv?
En plats där du får lära känna Gud bättre?
Kristna människor som arbetar tillsammans för att andra skall bli kristna,
med mission och evangelisation?
Jag ska snart gå in på en vision för Rönnekyrkan, men jag vill ta en liten omväg.
Olika modeller för församlingen i Nya testamentet:
Jag vet inte hur det är med dig, men jag har hört ett antal pastorer, predikanter
och andra ledare beskriva den urkristna församlingen, och säga att såhär vill
Gud att vi ska vara idag.
Därför vill jag gärna dela med er några av de bilder som används av
församlingen i Nya testamentet, och de visioner som finns i olika bibelböcker.
Vi börjar med Lukas bild av församlingen. Lukas, som skrev Lukas evangelium
och Apostlagärningarna, beskriver en missionerande kyrka. I Lukas evangelium
ser vi hur Jesus drar från plats till plats och förkunnar det glada budskapet, och
hur Han sedan sänder ut lärjungarna att göra samma sak. I Apostlagärningarna
1:8 får lärjungarna befallningen att ”gå ut” och vittna om Jesus i Jerusalem och i
hela Judéen och Samarien och ända till Jordens yttersta gräns. Och genom
Apostlagärningarna får vi följa dem som Lukas då tyckte var viktiga ledare, de
som fullföljde kyrkans uppgift: vi får följa först Petrus på hans missionsresor,
och sedan Paulus på hans.
I Apostlagärningarna ser vi en fantastisk utveckling, men också en förskönad
bild av hur församlingarna fungerade. Det ser vi om vi jämför med Paulus brev,
där han hela tiden har problem att lösa, interna stridigheter att försöka bryta upp,
och människor som inte alls lyder hans råd.
Lukas församlingssyn är en stark och effektiv kyrka, som försätter berg och
krossar allt motstånd. Men som också lätt blir triumfatorisk, som ställer
2
likhetstecken mellan sig själv och Guds rike, och som lätt kan inspirera till
envälde.
Vi går vidare till Johanneskyrkan. Johannes evangelium och Johannes brev,
vill också att människor skall komma till tro. Men fokus ligger på den egna
gudsrelationen, den egna upplevelsen, den mystika upplevelsen. Delaktighet på
djupet, men samtidigt lätt världsfrånvänt. Vi ser det i kyrkor som inte vill
engagera sig i hur människor har det på jorden, för det viktigaste är att bli frälst
och komma till himlen. Visst har man gemenskap: man har gemenskap i
gudstjänsten och i bönen, i liturgin och i de andliga upplevelserna. Men: som
Johannes brev visar oss, finns det en risk för överandlighet och att kyrkan
splittras, då man vill söka den absolut renaste gemenskapen.
I Petrus brev handlar det mycket om hur man uppför sig i församlingen.
Församlingen beskrivs som ett heligt tempel med levande byggstenar, och som
ett heligt prästerskap. Det är en markant helgelselära, som ofta sätter
likhetstecken mellan vad som är uppskattat i samhället, och vad som är Guds
vilja. Uppför er väl bland hedningarna, så att de inte får anledning att tala illa
om er. Missionera inte, men lev så att människor blir nyfikna, och besvara då
deras frågor om varför ni lever som ni gör.
Risken för att man anpassar sig till samhället för mycket är stor i Petruskyrkan.
Men den har självklart också sina fördelar, genom att man inte ständigt väcker
onödiga strider med samhället. Dessutom finns där ett drag av att göra gott mot
de marginaliserade, med Jesus och profeterna som förebilder.
Så har vi då Paulus. Från Paulus har vi 13-14 brev, beroende på om man räknar
Hebreerbrevet eller inte. Paulus brev är skrivna under 10 års tid, från år 50 till år
60, och Paulus hinner utveckla sin församlingssyn under den tiden.
Det viktigaste och vanligaste begreppet i Paulus brev är ”i Kristus”. Som kristna
är vi ”i Kristus”, vi är ett ”i Kristus”, Kristus är (också) som en livs-sfär.
Den manifesteras i Paulus vanligaste, och viktigaste bild av församlingen: Kristi
kropp.
3
Bilden av en kropp används på olika sätt, vid olika tillfällen. Å ena sidan är en
församling en kropp: de olika medlemmarna i församlingen är som olika lemmar
i samma kropp. De är olika, med olika gåvor, och kan därigenom komplettera
varandra. Paulus skräder inte orden när han beskriver hur oerhört dumt han
anser det vara av vissa, att tro att bara just de behövs i församlingens
gemenskap:
Från 1 Kor. 12:12-20
Lemmarna i den kropp som är Kristus
12Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många
kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. 13Med en och
samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är
judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att
dricka. 14Kroppen består inte av en enda del utan av många. 15Om foten säger:
”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen.
16Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen”, så hör det
likafullt till kroppen. 17Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln?
Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? 18Men nu har Gud gett varje
enskild del just den plats i kroppen som han ville. 19Om alltsammans var en
enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? 20Nu är det emellertid många
delar, men en enda kropp.
Men parallellt är alla kristna, genom tid och rum, en kropp, delar av Kristi
kropp.
Man skulle kunna tro att den enskilda församlingen skulle vara sig själv nog i
början, särskilt som det ofta var långa geografiska avstånd mellan. Men tvärtom
ser vi i breven hur människor åker mellan församlingarna och hälsar på, och hur
de samlar in medel för att hjälpa församlingar som drabbas av ekonomiska
problem, framför allt hungersnöd.
Vår tids samfund och insamlingar till inre och yttre missionen och diakonalt
arbete är alltså inte så långt från urkyrkan som man ibland kan tro.
4
Fördelen med olika modeller för församlingen:
Så: när vi söker i Bibeln efter svar på vägen framåt för Rönnekyrkan, ser vi att
svaret inte är helt glasklart. I Bibeln har vi flera olika visioner och modeller för
hur Guds församling skall vara och vad man skall fokusera på. Och det är därför
Bibeln har fungerat, och fungerar, som vägledning genom tid och rum. Inte för
att alla skall pressas in i samma mall, utan därför att det finns olika modeller att
tillgå, som passar olika bra i olika tider, länder, kulturer och i olika tider i en
församlings liv.
Min favoritbild: församlingen som Kristi kropp
För mig ligger bilden av församlingen som Kristi kropp nära till hands. En
anledning till det är att den kan rymma så mycket av det bästa av de andra
bilderna och modellerna.
Genom att Jesus är huvudet för kroppen, har vi en bild för både Guds ledning
och för en närhet till Kristus.
Genom att vi alla är lemmar i samma kropp, har vi en bild för vårt beroende av
varandra, av att komplettera och kompletteras. Både inom församlingen, och
mellan församlingarna. Vi som delar av Rönnekyrkan kan arbeta tillsammans,
var och en med sina gåvor, för att Rönnekyrkan skall fungera som en Kristi
kropp på jorden. Men Rönnekyrkan kan inte ensam göra allt som människorna i
Ängelholm behöver. Vi kan göra en del, och andra församlingar kan göra en
annan. Så blir Jesus gestaltad av hela Kristi kropp i Ängelholm.
I denna bild finns också vårt uppdrag att finnas här för de svaga och
marginaliserade i samhället, liksom Jesus mötte både spetälska, tullindrivare och
prostituerade under sin jordetid, och hjälpte dem in i samhället och
gemenskapen.
I bilden av Kristi kropp finns möjlighet till vila och rekreation. Vår egen, fysiska
kropp, talar om för oss varje dag, eller natt, att kroppen behöver regelbunden
vila och återhämtning, för att kunna resa sig igen på morgonen, och utföra sitt
arbete. På samma sätt behöver församlingen tider av vila och kan på det sättet ha
nytta av till exempel en retreat,
5
Kroppen talar om att den behöver näring och påfyllnad för att fungera, precis
som vi behöver bön och undervisning.
Sist men inte minst: bilden av församlingen som Kristi kropp visar oss att ingen
människa är en ö. När någon i församlingen mår dåligt, påverkas vi alla. Precis
som hela kroppen påverkas när en kroppsdel lider.
En vision för Rönnekyrkan:
Till sist: en vision för Rönnekyrkan.
Se det här som ett förslag, en skiss, för: en vision för församlingen, den måste vi
jobba fram tillsammans.
Jag önskar att Rönnekyrkan skall kunna vara:
en varm, kristen gemenskap, där varje människa blir sedd och genom hela livet
får möjlighet att växa i tro, lära känna Kristus och använda sina gåvor. En
församling där vi tillsammans gestaltar Kristus så att Jesus blir synlig och
greppbar för människorna i Ängelholm.
Varje människas möjlighet att göra visionen till verklighet:
Vad kan vi göra för att bygga församling?
Ja, för det första kan vi komma på församlingens verksamheter och vara aktivt
deltagande. Även verksamhet som kanske inte är speciellt riktad just till oss eller
vår åldersgrupp.
Förutom att komma, så kan vi hjälpa till. Alla har vi olika gåvor. Låt oss
använda de gåvor Gud har gett oss för att tillsammans bygga upp församlingen
och Guds rike här i Ängelholm!
6
En sak som är väldigt viktigt, och som man kanske inte alltid tänker på: tala gott
om församlingen. Även om verksamhet som inte är riktad till oss specifikt! Se
inte den verksamheten som bortkastad, utan:
Bjud in! Vi har alla arbetskamrater, grannar, skolkamrater, vänner, släktingar
osv. Ingen annonsering i världen kan göra lika stor nytta som en personlig
inbjudan från någon som känner församlingen. Så: när programmet kommer ut
och du ser vad som ligger framför: tänk igenom för varje sak, vem du känner
som skulle kunna ha glädje eller nytta av att komma på den gudstjänsten, bönen,
konserten eller Trivselträffen, eller vad den än är. Och om den du bjuder in inte
vill gå själv, så följ med och stötta!
Tillsammans bygger vi upp Rönnekyrkan – och tillsammans bygger vi upp Guds
rike här i Ängelholm!
Avslutande bön:
Låt oss be att Gud hjälper och leder oss in i den framtid Han har för oss och för
Rönnekyrkan. Och låt oss tillsammans göra vad vi kan för att den skall bli
verklighet.
Amen.
7
