Ål
Krafttag ÅL
Kraft
tag
Nyhetsbrev våren 2013
Hur tänker ålen?
Ålarna får skjuts till havet
ÅL – en akut hotad art
Det behövs mer kunskap om
överlevnad och ålbeståndens storlek
1
Krafttag ÅL
Fler ålar till
Sargasso genom
Krafttag Ål
Det europeiska ålbeståndet befinner sig i allvarlig kris eftersom invandringen av ålyngel har minskat kraftigt. Det har flera
tänkbara orsaker som fiske, vandringshinder t.ex. dammar och
kraftverk, utdikningar och utfyllnader av uppväxtområden, storskaliga förändringar i havsströmmar och miljögifter. 2007 antogs
ålförordningen (EG nr 1100/2007) om åtgärder för återhämtning
av beståndet av europeisk ål. Dess mål ska nås genom ett antal
olika åtgärder såsom nedskärning av fisket, minskad dödlighet i
kraftverk och utsättning av importerade ålyngel.
Innehåll:
Fler ålar till Sargasso
genom Krafttag Ål
sid. 2
Hur tänker ålen? sid. 3
Ålarna får skjuts
till havet
sid. 4
Fakta Krafttag Ål
sid. 5
Fakta Ål
sid. 6
Det behövs mer kunskap sid. 7
Notiser sid. 8
Inom programmet Krafttag ål gör vattenkraftföretagen frivilliga
åtgärder för ålens bevarande. Under 2012 sattes nära 400 000
ålyngel ut på västkusten och nästan 9000 vuxna ålar har också
fångats, transporterats och släppts nedströms nedersta kraftverket i Göta älv, Motala ström, Mörrumsån och Lagan.
Vattenkraftföretagen och Havs- och vattenmyndigheten stödjer
även forskning på området inom programmet Krafttag ål. Det
handlar om att sammanställa kunskapsläget kring ålens möjligheter till passage av kraftverk och att teoretiskt beräkna passageförluster av ål via vattenkraftturbiner. Kunskaperna om vad
som får ålen att påbörja sin långa vandring från svenska sjöar och
vattendrag till Sargassohavet ska också fördjupas och ett nytt
koncept till förbipassage för nedströms vandrande blankål ska
konstrueras och testas.
Krafttag ål är ett samarbete kring insatser
för ålens bevarande mellan E.ON Vattenkraft, Fortum, Holmen Energi, Statkraft,
Tekniska Verken i Linköping, Vattenfall,
Karlstad Energi och Havs- och
vattenmyndigheten.
Programmet Krafttag ål är ett konstruktivt samarbete mellan
myndigheter och vattenkraftföretag för att ta fram ny kunskap
som behövs för att kunna göra rätt
prioriteringar av åtgärder som
förbättrar ålens möjligheter att
passera kraftverksanläggningar.
I detta nyhetsbrev kan du läsa
mer om Krafttag ål som pågår
2011–2013 med en budget
på 18,5 miljoner kronor.
www.krafttagal.se
Läs även mer på programmets
webbplats www.krafttagal.se
Formgivning:
Gabriella Lindgren
Cristian Andersson
Omslagsfoto:
Lars Magnell
Kontakt: Cristian Andersson, Elforsk
[email protected]
Tfn 08-677 2534
Redaktör/texter: Lars Magnell, [email protected]
Tfn 070-592 37 75
Produktion: Kreativ Media AB
Tryck:
Planograf, Stockholm 2013
2
Foto: Lars Magnell
Krafttag ÅL
Försöken äger rum i en gren av Mörrumsån,
strax utanför Ryd i Småland där det tidigare
legat ett gammalt ålfiske.
Hur tänker ålen?
När en blankål stöter på ett
vandringshinder söker den
efter alternativa vägar förbi
hindret. Om man kan erbjuda
en attraktiv passageväg kan
detta sökbeteende öppna för
möjligheten att konstruera
nya effektiva förbipassager
vid kraftverk.
Tog sig över
I ett pilotförsök visade det sig att innestängda blankålar tog sig uppströms i
även mycket små utflöden av vatten.
En majoritet av ålarna valde att ta
sig in i och slingra sig upp genom en
förhållandevis trång och brant passageväg och kunde därmed ta sig över ett
fysiskt hinder.
– Det är en viktig iakttagelse. Hittills har man allmänt utgått ifrån att
blankålar alltid söker vägar i nedströms
riktning när de stöter på hinder under
sin vandring mot havet. Men vi har
kunnat konstatera att blankålar,
åtminstone om de är starkt motiverade,
även söker vägar i uppströms riktning, säger Arne Fjälling som försöker
konstruera en ny typ av passageväg
baserad på denna nyvunna kunskap.
Försöken äger rum i en gren av Mörrumsån, strax utanför Ryd i Småland där
det tidigare legat ett gammalt ålfiske.
På platsen har Arne Fjälling och hans
forskarkollega byggt upp ett galler som
sträcker sig tvärs över vattendraget och
som hindrar ålarna att passera. Nedströms gallret finns en fördämning som
bromsar upp vattnet så att ålarna inte i
hög fart stöter i gallret och skräms bort,
Foto: Arne Fjälling
Ålen uppvisar ett mycket individuellt
beteende och är troligtvis en mer rationell varelse än man tidigare antagit. Det
konstaterar Arne Fjälling som forskar
på ål vid SLU:s sövattenlaboratorium i
Drottningholm.
– Vad man vet är att ålar ofta tvekar
att gå in i intaget vid ett kraftverk. Man
har också kunnat observera att ålen
ogärna går ut genom öppna utskovsluckor när vattenhastigheten är alltför
hög. I stället går den ner till botten och
sticker sedan iväg uppströms för att
kanske inte återvända till platsen förrän
året därpå.
Det har visat sig gå bra att filma de ljusskygga ålarna med osynlig infraröd belysning när de kommer fram till hindret.
utan börjar söka sig fram. I gallret finns
också öppningar där flera olika typer av
passager ska testas.
Studera beteende
Det långsiktiga målet är att skapa något
slags passageväg som lockar ålen när
den har initierat sitt sökbeteende. Hur
den kan komma att se ut är dock för
tidigt att säga eftersom försöken ännu
är inne i sin inledande fas. Men i slutet
av 2013 hoppas forskarna kunna presentera en lösning som bygger på ålens
naturliga beteende och strävan att söka
efter alternativa passager.
– Man vet inte så mycket om ålens
beteende i detalj och vad som styr
deras beslut. Men det är välkänt i
forskningslitteraturen hur annan fisk
reagerar i olika situationer. Många fiskar
reagerar till exempel mycket starkt
på en flyktig skugga av fågel eller på
vibrationer, som när en fiskare halkar
på en sten på stranden. Så en viktig
del i projektet är att studera och förstå
hur ålen reagerar vid de passagevägar
vi bygger upp. Det gör vi med hjälp av
två digitala videosystem. Det har visat
sig gå bra att filma de ljusskygga ålarna
med osynlig infraröd belysning. Det var
inte helt självklart från början.
– Under 2013 kommer vi att förfina
mätningarna så att vi får ingående
omgivningsdata på vattennivå, strömbild, nederbörd, vattenföring, luft-/
vattentemperatur, ljusförhållanden och
månfas. Detta för att bättre förstå under
vilka specifika förhållanden ålen reagerar på ett visst sätt. Det är viktigt eftersom hinder som kraftstationer ser olika
ut och har olika yttre förhållanden.
3
Krafttag ÅL
Fiskaren Anders Nilsson och hans medhjälpare
Joakim Rignell vittjar ett bottengarn på ål.
Foto: Lars Magnell
Ålarna
får skjuts
till havet
Den enda kvarvarande yrkesfiskaren i sjön Roxen fiskar inte längre ål
för att sälja sin fångst på torget i Linköping. Nu fångar han ålarna för att
kunna transportera dem med bil till havet. Allt för att de ska kunna ta sig
förbi kraftverken och nå sina lekplatser i Sargassohavet.
I sakta mak lämnar vi fiskeläget vid
mynningen av Motala ström inte långt
från Bergs Slussar utanför Linköping.
Plötsligt drar fiskaren Anders Nilsson
på gasen och den öppna lilla aluminiumbåten stegrar sig och skjuter fart
över vattnet. Det slår i botten när den
studsar fram på vågorna i den krabba
sjön så att vattnet stänker över oss.
Inga problem för den overallbeklädda
besättningen, det vill säga fiskaren och
hans medhjälpare Joakim Rignell. För
den tillfällige och illa klädda besökaren är inte de höstkalla duscharna så
behagliga. Men detta är faktiskt inget
macho-fiske utan en räddningsaktion
för den starkt hotade ålen.
Vi befinner oss på sjön Roxen i
Östergötland och vårt mål är de bottengarn som nu ska vittjas vid den
norra änden av sjön. Ålarna ska fångas
in för att senare transporteras med bil
till havet så att de kan simma vidare till
sina lekplatser i Sargassohavet.
Det hela ingår som ett av delprojekten i Krafttag Ål och syftar till att få
så många ålar som möjligt i Roxen och
kringliggande vattendrag att klara sin
vandring mot havet. Något som hittills
varit besvärligt eftersom kraftstationerna kring sjöarna och dess utflöden
utgör effektiva vandringshinder. Ålen
är extra känslig eftersom den har en
långsmal kropp och få ålar klarar att
”Det här gör vi
för att rädda ålen.
Jag vill ju att vi
ska kunna fiska ål
även i framtiden”
ta sig igenom en kraftverksturbin
utan att dödas, än mindre ta sig upp
från havet till sjöarna. Därför har ålbeståndet endast kunnat upprätthållas
genom utplantering av så kallad glasål
(yngel).
Även skarven ett hot
Väl tillbaka i fiskeläget kan Anders
Nilsson konstatera att dagens fångst
uppgår till 60 kilo. Anders Nilsson
tycker att det känns angeläget att vara
med i projektet, som leds av Tekniska
Verken.
– Det här gör vi för att rädda ålen.
Jag vill ju att vi ska kunna fiska ål även
i framtiden, säger han och berättar att
man numera bara tar upp omkring två
ton ål ur Roxen per år. Förr fångade
yrkesfiskarna som då var fler omkring
sju ton.
– Men jag tror att en stor bov i
dramat också är skarven som har
förökat sig kraftigt på senare år. Varje
skarv äter omkring sju hekto fisk om
dagen och det är klart att det blir en hel
del ål också.
Tar sig in i garnen
Att skarven numera finns i stora skaror
kunde vi också se med egna ögon när
vi tidigare under dagen tog oss över
sjön för att dra upp de första garnen.
På himlen flög en stor flock svarta
fåglar, i vägskrämda av båten.
Och när garnen tömdes fanns döda
skarvar i flera av dem. De tar sig in men
kan sedan inte komma ut.
forts. sid 6.
4
Krafttag ÅL
FAKTA
KRAFTTAG ÅL
Inom Krafttag ål gör Vattenkraftföretagen frivilliga åtgärder. Under 2012
sattes nära 400 000 ålyngel ut på
västkusten. Nästan 9000 vuxna ålar
har också fångats, transporterats och
släppts nedströms nedersta kraftverket i fyra vattendrag under 2012.
Vattenkraftföretagen och Havs- och
vattenmyndigheten stödjer även
gemensamt forskning på området
inom Krafttag ål.
Foto: Lars Magnell
Det handlar om att sammanställa
kunskapsläget kring ålens möjligheter till passage av kraftverk och att
teoretiskt beräkna passageförluster
av ål i vattenkraftturbiner. Kunskapen om vad som får ålen att påbörja
sin långa vandring från svenska sjöar
och vattendrag till Sargassohavet
ska fördjupas. Ett nytt koncept till
förbipassage för nedströms vandrande blankål ska konstrueras och
testas. Åtgärderna och forskningen
drivs inom ramen för programmet
Krafttag ål.
KRAFTTAG ÅL
5
Krafttag ÅL
”Det gäller att köra mjukt
i svängarna annars kan
ålarna bli åksjuka”
Nåväl, nu ska ålarna lyftas över i den
syresatta tank som Anders Nilsson
har bak på sin flakbil för vidare transport till Slätbaken, havsviken som
via Göta kanal leder in till Söderköping. På slingriga vägar kör vi mot
slutstationen Stegeborgs färjeläge.
Det gäller att köra mjukt i svängarna annars kan ålarna bli åksjuka,
säger Anders Nilsson. Väl framme
backar han försiktigt ner bilen
till strandkanten, fäller flaket och
öppnar tankens bottenplugg så att
vattnet forsar ut. Med en håv fiskar
han upp ålarna och låter dem surfa
med det utrusande vattnet och ner i
Östersjön där de kvickt simmar iväg.
Förhoppningsvis klarar de sig hela
vägen fram till Sargassohavet, ett
vidsträckt område mellan Nord- och
Sydamerika i Atlanten.
FAKTA ÅL
ÅL – en akut hotad art
Ålen är akut hotad. Bland annat har
mängden unga ålar som ska bygga upp
beståndet rasat sedan 1980-talet. Ålfiske
är nu förbjudet i Sverige, med undantag
för vissa yrkesfiskare och specifika vatten.
Flera åtgärder har införts för att
skydda ålbeståndet. EU har beslutat om
en återhämtningsplan och för att genomföra den finns en nationell förvaltningsplan i Sverige.
Karin Larsson miljöingenjör
på Tekniska verken och projektledare för Krafttag åls
aktiviteter i Motala ström,
noterar dagens fångst.
Vid Slätbaken, havsviken
som leder in till Göta kanal
via Söderköping, släpps
ålarna fria igen.
vintern i Sargassohavet. Ägg och larver är
planktoniska.
Vandringar
Ålen är en långvandrande art där
larverna transporteras av strömmar mot Europas kuster. Den
resan kan förmodligen ta upp till tre år.
När ålen vuxit upp till blankål vandrar
den under några månader tillbaka till Sargassohavet 700 mil bort där den sedan
dör efter fullgjord lek.
Utbredningsområde
Ålen är utbredd över nästan hela landet
med undantag för fjällregionen och vissa
vatten på svenska höglandet. Den finns
också längs våra kuster inklusive runt och
på Öland samt Gotland.
Ålder vid könsmognad
De blanka ålhonor som idag lämnar Östersjön genom Öresund är mellan 5 och
28 år med en medelålder om 12 år. Blankålar från sjöar som Mälaren, Vänern och
Bolmen är däremot mellan 16 och 18 år.
I varmare klimat med snabbare tillväxt är
ålarna både mindre och betydligt yngre
vid könsmognad.
Lek
Ålen leker sannolikt på djup under vår-
Maximal ålder och storlek
En ål som levde hela sitt liv i ett akvarium
6
6
blev 88 år och en omtalad s.k. brunnsål
skulle idag kunna vara 150 år. Ålhanar blir
i allmänhet inte över 50 cm i längd och
den största honål som fångats i modern
tid var 133 cm och vägde 6,6 kg.
Biologi
Efter kläckning är ållarven genomskinlig och tillplattad som ett pilblad. När
den når Europas kuster är den fortfarande genomskinlig men har fått en mer
normal ålform och kallas då glasål. Efter
pigmentering kallas ålen under uppväxtstadiet i söt- och brackvatten för gulål.
Efter många års tillväxt når ålen det mer
könsmogna blankålsstadiet och påbörjar
lekvandringen mot Sargassohavet.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten
Krafttag ÅL
Det behövs
mer kunskap
Många fler ålar lyckas
troligtvis ta sig till havet
via Göta älv än man
tidigare antagit. Samma
sak gäller Kävlingeån i
Skåne och Motala ström
i Östergötland med flera
vattendrag. Samtidigt
visar beräkningar
att man överskattat
överlevnaden på andra
ställen som till exempel
i Rönne å.
Det framkommer i forskarna Olle
Calles och Jonas Cristianssons kunskapssammanställning/rapport över
de prioriterade vattendrag som ingår
i projektet Krafttag Ål. Att mera precist
känna till hur många ålar som överlever i respektive vattendrag efter en
kraftverkspassage är angeläget, menar
de båda.
– I den svenska ålförvaltningsplanen bedöms dödligheten vid varje
kraftverk enligt ett medelvärde som
har satts till 70 procent *. Men det är
ett alldeles för trubbigt mått eftersom
man vet att dödligheten varierar stort
mellan olika typer av kraftverk. För att
utreda dödligheten för ål i de prioriterade vattendragen krävs en detaljerad
kunskap om förutsättningarna för
lyckad ålpassage vid just de kraftverk
som ålen ska passera, menar Olle
Calles.
Ål och turbinpassage
Skaderisken för ålen vid turbinpassage
påverkas bland annat av rotationshastiget, fallhöjd, löphjulsdiameter
(turbinstorlek) och turbintyp. De två
Illustration: Vattenfall
Skaderisken för ålen vid turbinpassage påverkas bland annat av rotationshastiget,
fallhöjd, löphjulsdiameter (turbinstorlek) och turbintyp.
vanligaste löphjulstyperna är Kaplan
och Francis. Francislöphjul har många
skovlar och relativt liten diameter,
vilket gör att Francis generellt sett
orsakar högre dödlighet vid passage
än Kaplanlöphjul. Francis används
oftast vid högre fallhöjder än Kaplan,
vilket också ger upphov till en högre
dödlighet genom en högre vattenhastighet. Det kan dock vara svårt
att fastställa exakt vilken faktor som
bestämmer passagedödligheten vid
ett visst kraftverk. Det faktiska utfallet
är dessutom helt beroende av omständigheterna som råder vid undersökningstillfället.
Behövs mer kunskap
Eftersom dödligheten i vissa fall förväntas understiga och i andra fall överstiga
70 procent, så blir det reviderade utfallet
på antal blankålar som når havet i vissa
fall lägre än vad förvaltningsplanen
visat och i andra fall högre, konstateras
i rapporten som också redovisar en
reviderad skattning för de prioriterade
vattendragen. Den visar att betydligt fler
ålar sannolikt överlever kraftverkspas-
* Grundat på en litteratursammanställning av turbindödlighet i kraftverk.
sager i Göta älv,
Kävlingeån och
Motala ström
med flera vattendrag än
man tidigare
antagit. Medan
dödligheten i till
exempel Rönne
å förväntas vara
Olle Calles,
större än tidiKarlstad universitet
gare beräkningar.
– Till detta kommer en övergripande osäkerhetsfaktor om hur mycket ål
som faktiskt finns och hur produktiva
vattendragen är. Därför rekommenderar vi åtgärder som kan förbättra
kunskapen om omfattning och lokalisering av ålbestånden.
En annan rekommendation är att
använda beprövad teknik som kan
bidra till en ökad passageöverlevnad
i ålrika vattendrag. För även om en
mera ingående kunskap om mängden
ål i stort sett saknas så finns kännedom om vilka vattendrag som är
högproduktiva och att flera av dessa
är förhållandevis små.
forts. nästa sida
7
Krafttag
ÅL ÅL
Krafttag
Foto: Tekniska verken
NOTISER
Stora vattendrag med hög ålproduktion och förhållandevis få
vandringshinder är Göta älv, Motala ström och Norrström.
Bilden föreställer Motala kraftstation.
Låga kostnader
I Rönne å, Kävlingeån, Örekilsälven, Nyköpingsån, Skräbeån och
Borgvikeälven, bedömer man i studien att betydligt mer ål skulle
kunna räddas till förhållandevis låga kostnader. I större vattendrag
är det dock avsevärt mycket svårare att återställa fria vandringsvägar, men i många fall mycket angeläget och inte på något sätt
omöjligt, framhåller Olle Calles. Stora vattendrag med hög ålproduktion och förhållandevis få vandringshinder är Göta älv, Motala
ström och Norrström.
– Vi rekommenderar att det fortsatta arbetet även fokuserar på
att testa åtgärder i ett eller flera av dessa vattendrag.
När det gäller Mörrumsån och Lagan har dessa det gemensamt att de innehåller ett stort antal kraftverk mellan huvudproduktionsområdet och havet, vilket i princip innebär att inga ålar
förmår att nå havet. Men båda vattendragen har åluppsamlingsanläggningar med god potential för en hög överlevnad, konstateras i
rapporten.
– Det är av yttersta vikt att effektiviteten hos dessa anläggningar studeras, för att man ska kunna dra lärdom om deras för- och
nackdelar inför kommande, liknande projekt, säger Olle Calles.
Liten nytta i Dalälven
I Dalälven däremot är den uppskattade ålproduktionen låg och
det ligger många och stora kraftverk i älvens nedre delar, vilket
sammantaget gör att åtgärdskostnaderna för att rädda ål där
skulle bli höga och nyttan låg, menar Olle Calles.
För att man ska kunna uppnå det mål som satts upp för Krafttag Ål behöver man, utöver att trygga ålarnas väg till havet, sammanfattningsvis främst arbeta vidare med att öka kunskapen om
var och i vilken omfattning ålproduktionen sker säger Olle Calles.
– Vi behöver även säkerställa en fortsatt god rekrytering av
ålyngel till dessa vatten och vidta åtgärder som ökar överlevnaden
av ålarna tills de är redo för sin vandring till Sargassohavet.
Rapporten Ålens möjlighet till passage av kraftverk, Elforsk
rapport 12:37, kan gratis laddas ned från www.elforsk.se
Åtgärd i Ätran
Det finns få åtgärder för förbättrad nedströmspassage av vattenkraftverk i Sverige. Genomförda försök
som gjorts inbegriper fingaller i kombination med en
eller flera flyktöppningar. I ett kraftverk i Ätran byttes
befintliga intagsgaller mot galler med minskad spaltbredd och lutning i kombination med flyktöppningar. Åtgärden innebar bland annat att överlevnaden
för passerande blankål ökade från 30 till 90 procent.
Mer information: Johan Tielman, E.ON Vattenkraft
Upphängt galler
Inom Krafttag Ål pågår ett lovande försök vid Granö
kraftverk i Mörrumsån som ägs av E.ON. Där testas
ett galler som är upphängt i vajrar och som enkelt
kan höjas och sänkas. Därmed kan det lutas i olika
vinklar för att minska vattenhastigheten genom
gallret. På så sätt undviks att fisk sugs fast. På vintern,
när ingen ål vandrar, kan gallret läggas ner helt platt
på botten för att inte sättas igen av is. Materialet är
glasfiber som inte leder kyla och har bättre hydrauliska egenskaper än ett konventionellt stålgaller.
– Med hjälp av en pump, som gör att vattnet
strömmar genom öppningarna i gallret, kan vi fånga
ålen. Därefter kan de transporteras nedströms förbi
sex kraftverk och släppas ut där de har fri lejd till
havet. I samarbete med Karlstad Universitet genomförs en studie de två första åren för att få en uppfattning av anläggningens effektivitet, berättar E.ON
Vattenkrafts miljöchef Johan Tielman.
Vad får ålen att starta sin vandring?
Det är väl känt att ålens vandring i huvudsak sker på
natten under våren och hösten. Men exakt vilka de
utlösande faktorerna är som får ålen att vilja lämna
ett vattendrag och söka sig mot havet är inte närmare
kända. Men detta är förhoppningsvis något som
kommer att besvaras genom det doktorandarbete
forskaren Florian Stein driver inom ramen för
Krafttag ål.
Ett första mål i projektet är att identifiera och kvantitativt beskriva de utlösande faktorer som leder till att
ålen inleder sina vandringar för att därigenom kunna
utveckla metoder som mera precist kan förutse dessa.
I projektet sammanställs bland annat miljödata i
kombination med fångstdata. Det övergripande målet
är att kunna identifiera när optimala vandringsbetingelser råder för ålen.
Florian Stein är verksam vid Tekniska Universitetet
i München, avdelningen ekologi och ekologisystemförvaltning.
Krafttag ål är ett samarbete kring insatser för ålens
bevarande mellan E.ON Vattenkraft, Fortum, Holmen
Energi, Statkraft, Tekniska Verken i Linköping, Vattenfall, Karlstad Energi och Havs- och vattenmyndigheten.
www.krafttagal.se
8
