Konsekvensutredning – Ändring i Transport

1 (21)
Konsekvensutredning
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
Handläggare
Birgitta Heed/Monika Norberg
Väg- och järnvägsavdelningen
Konsekvensutredning – Ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS
2010:125, ändrade genom TSFS 2012:19) om
medicinska krav för innehav av körkort m.m.
1
Vad är problemet och vad ska uppnås?
Inledning
Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125, ändrade
genom TSFS 2012:19) bör ändras av flera anledningar. Här beskrivs övergripande anledningar och syfte med förslagen. En närmare beskrivning av
problemet och vad som ska uppnås anges nedan.
Transportstyrelsen föreslår att kravet i 13 kap. avseende så kallade sidoprover vid grovt rattfylleri och upprepade fall av rattfylleri revideras.
Bestämmelserna avseende nya behörigheter i tredje körkortsdirektivet1 är
införda i körkortslagen2 och ska tillämpas från och med den 19 januari 2013.
Dessa behörigheter måste därför införas även i Transportstyrelsens
föreskrifter.
De övriga förslagen syftar till att ge ett bättre beslutsunderlag vid tidpunkten
för beslut om innehav av körkort m.m., en ökad rättsäkerhet, enhetlighet och
förutsägbarhet för den enskilde.
Dessutom sker viss redaktionell ändring i 3 kap. 1 §, 6 kap. 17 § och
17 kap. 3 §.
Övergripande frågeställningar
I.
Nya behörigheter i körkortslagen
II.
Läkares anmälningsskyldighet - taxiförarlegitimation (1 kap. 1 och
8 §§)
III.
Diagnosklassifikation (10 kap. 4 § och 15 kap. 2 §)
1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om
körkort, (EUT L 403, 30.12.2006, s.18, Celex 32006L0126), senast ändrat genom
kommissionens direktiv 2011/94/EU (EUT L 314, 29.11.2011, s. 31, Celex 32011L0094).
2
Ändring (2011:1580) av körkortslagen (1998:488).
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
IV.
Narkotikaklassade läkemedel (12 kap. 1 § sista stycket)
V.
Definition av begreppet observationstid (12 kap. 9, 11, 17 och 19 §§)
VI.
Definition av frekventa och upprepade prover (12 kap. 11 och
18 §§)
VII.
Kravet på så kallade sidoprover (13 kap. 2 § första stycket 2 och 3)
VIII. Synprövning och behörig utfärdare av intyg innan 45 år vid högre
behörigheter (16 kap. 2 och 8 §§)
IX.
Godtagbara identitetshandlingar (18 kap. 2 §)
X.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Närmare beskrivning av problemet och vad som ska uppnås
I.
Nya behörigheter i körkortslagen
Med anledning av införandet av nya behörigheter i körkortslagen
(1998:488) ska medicinföreskrifterna ändras. Nya körkortsbehörigheter är
A2, C1, C1E, D1 och D1E. De nya reglerna i körkortslagen träder ikraft den
19 januari 2013. Ändringarna i föreskrifterna gäller ett flertal bestämmelser.
I 2 kap. 7 a § körkortslagen införs utökad behörighet B. Enligt förarbetena
(prop. 2011/12:25, sid 69) har utökad behörighet B ansetts vara en
”obegränsad B-behörighet” medan den vanliga behörigheten närmast utgör
en begränsad behörighet. På körkortet framgår att körkortshavaren har den
utökade B-behörigheten med en gemenskapskod 96. Detta innebär enligt
föreskriftsgruppen att utökad B-behörighet följer de medicinska kraven för
behörighet B. Någon särskild reglering om detta behövs därför inte i
medicinföreskrifterna.
Läkares anmälningsskyldighet – taxiförarlegitimation (1 kap. 1 och
8 §§)
Hänvisningen i föreskrifterna avseende läkares anmälan måste ändras.
Bestämmelsen i 1 kap. 1 och 8 §§ om läkares anmälan hänvisar till 3 kap.
5 § yrkestrafiklagen (1998:490). Denna lag har upphört att gälla den 1 juni
2012 och bestämmelsen om läkares anmälan har införts i 3 kap. 5 § taxitrafiklagen (2012:211) som trädde ikraft samma dag.
II.
Även hänvisningen till yrkestrafiklagen i 4 kap. 2 § andra stycket måste
ändras till 3 kap. 3 § taxitrafiklagen.
III.
Diagnosklassifikation (10 kap. 4 § och 15 kap. 2 §)
2 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
Det föreslås att version IV av DSM och version 10 av ICD ska vara de
versioner som får användas både avseende diagnostisering av demens och
av utvecklingsstörning. En ändring har redan genomförts avseende detta i 12
kap. 4 § i medicinföreskrifterna genom TSFS 2012:19.
Då en myndighet hänvisar till en standard måste hänvisningen göras exakt,
d.v.s. till en specifik utgåva av standarden. I annat fall kan standardiseringsorganet genom ett senare beslut förändra innehållet i myndighetens föreskrifter, trots att organet inte har rätt att besluta föreskrifter. På samma sätt
bör en hänvisning till system för diagnosklassifikation utformas så att hänvisningen gäller en specifik version av sådana system.
Det föreslås också att till exempel tas bort i 10 kap. 4 §. Detta eftersom
DSM och ICD är de kriteriebaserade system för diagnosklassifikation som
används internationellt.
Det pågår en revidering av DSM-systemet men denna beräknas inte vara
klar förrän i maj 2013 och föranleder därför inte någon ytterligare ändring i
föreskrifterna för närvarande.
IV.
Narkotikaklassade läkemedel (12 kap. 1 § sista stycket)
Regeringen har beslutat att från den 15 mars 2012 klassas alla läkemedel
med substansen tramadol, (till exempel läkemedlen Tramadol, Tiparol och
Tradolan) som narkotika, oavsett mängden aktiv substans3. Det behövs
därför inte längre någon särskild reglering i föreskrifterna om att substansen
tramadol alltid ska omfattas av bestämmelserna om psykoaktiva substanser.
Det föreslås att andra meningen i 12 kap. 1 § sista stycket tas bort.
Bakgrunden är att vissa beredningar för medicinskt eller vetenskapligt bruk
av substansen tramadol tidigare inte varit narkotikaklassade. Eftersom det
finns en uppenbar risk för missbruk även av sådana beredningar har
Transportstyrelsens föreskrifter innehållit en särskild reglering om att
substansen tramadol alltid ska betraktas som psykoaktiv substans, d.v.s.
oavsett beredning. Denna bestämmelse är numera överflödig.
V.
Definition av begreppet observationstid (12 kap. 9, 11, 17 och 19 §§)
Någon definition av begreppet observationstid ska inte införas. Det har
framförts, vid remissförfarandet avseende föreskrifterna om alkolås (TSFS
2011:71), ett behov av en definition av begreppet observationstid.
Förvaltningsrätten i Malmö noterade i sitt remissyttrande att konsekvensutredningen innehöll en beskrivning av vad som avses med begreppet
3
Förordning (2012:43) om ändring i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
Förordningen trädde ikraft den 15 mars 2012.
3 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
observation. Förvaltningsrätten ansåg det vara lämpligt att införa ett
förtydligande av begreppet observation genom allmänna råd i alkolåsföreskrifterna. Detta för att göra den enskilde uppmärksam på att observation kunde omfatta personlig kontakt med läkare och sjuksköterska,
telefonsamtal samt uppgifter eller iakttagelser från polis och andra personer.
Förvaltningsrätten i Göteborg påpekade i sitt remissvar att begreppet
observationstid bör av rättssäkerhetsskäl definieras i alkolåsföreskrifterna.
Observationstid kan starta med till exempel ett läkarbesök, besök hos sjuksköterska, en provtagning och avslutas med en slutbedömning av läkare vid
ett läkarbesök, genom en sammanfattande bedömning av erhållna provsvar.
Om en definition av observationstid införs i föreskrifterna skulle det kunna
försvåra tillämpningen både kliniskt och vid myndigheters bedömning av
körkortsinnehav. Här bör nämnas att kravet på kontinuerlig läkarkontakt i
12 kap. 11 § punkt 1 innebär att det inte är tillräckligt med ett enda läkarbesök inför utfärdande av intyg enligt detta kapitel.
Även inom Transportstyrelsen har frågan ställts om begreppet observationstid bör definieras som perioden från den första till den sista provtagning som
ligger till grund för läkarintyget. Detta förslag kan få oönskade
konsekvenser då det förekommer att läkarbesök sker före den första
provtagningen och efter den sista provtagningen. Hela perioden från det
första till det sista läkarbesöket bör då få tillgodoräknas som observationstid. Det kan också förekomma att den första provtagningen sker innan
läkarbesök och att den sista provtagningen sker innan det sista läkarbesöket.
Därför kan observationstid inte heller definieras som tiden mellan det första
och sista läkarbesöket.
I 12 kap. 11 § första stycket anges ett krav på kontinuerlig läkarkontakt,
varför det inte behöver specificeras att det måste vara fråga om flera
läkarbesök. Rutiner vid provtagning och läkarbesök varierar mellan olika
mottagningar och mellan enskilda fall, utan att detta behöver vara någon
nackdel i körkortsärendet. Det är inte ovanligt att den första provtagningen
sker innan det första läkarbesöket. Om denna tidpunkt inte får tillgodoräknas som observationstid, blir det till nackdel för den enskilde (om
provresultaten är utan anmärkning). Krav på ytterligare ett läkarbesök
innebär en ökad kostnad och ett senareläggande av utfärdande av intyg. Om
provresultaten är normala är det också vanligt att något läkarbesök inte
krävs efter den sista provtagningen. Intyg utfärdas då utifrån tidigare besök
och övriga uppgifter. Även provtagningstillfälle som ligger efter det sista
läkarbesöket bör därför få tillgodoräknas som observationstid.
4 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
För att förtydliga att de tidsperioder som anges i 9, 11, 17 och 19 §§ avser
den observationstid som krävs har detta uttryckligen skrivits in i respektive
bestämmelse.
VI.
Definition av frekventa och upprepade prover (12 kap. 11 och
18 §§)
Det bör definieras vad som avses med frekventa och upprepade prover för
verifiering av nykterhet vid diagnosen missbruk och beroende. Denna
definition bör anges i allmänna råd.
Läkare har vid remissförfaranden avseende medicinföreskrifterna (TSFS
2010:125, ändrade genom TSFS 2012:19) och föreskrifterna om alkolås
(TSFS 2011:71, ändrade genom TSFS 2012:65) framfört önskemål om
behov av en definition av begreppen frekventa och upprepade prover.
Behovet av en definition behandlades inte i nämnda föreskriftsarbeten
eftersom frågan ansågs vara av sådan betydelse att det krävde ny remissomgång. En definition skulle kunna öka förutsägbarheten för den enskilde
som ska lämna läkarintyg till Transportstyrelsen inför bedömning av
körkort.
Bestämmelserna i 12 kap. gäller bruk av alkohol, narkotika (inkl. narkotikaklassade läkemedel), andra psykoaktiva substanser och läkemedel som inte
är psykoaktiva men som ändå kan påverka förmågan att köra motordrivet
fordon. Det bör observeras att bruk hos den enskilde kan avse en eller flera
substanser inom dessa grupper. Vid utredning och i samband med bedömning ska det därför beaktas att beroende eller missbruk hos den enskilde kan
relatera till en, två eller flera olika substanser som påverkar förmågan att
köra motordrivet fordon. Till exempel kan körkortshavaren vara beroende
av heroin och samtidigt missbruka bensodiazepiner och kokain. Detta anses
vara separata substanser som ska analyseras var för sig och redovisas i
läkarintyg.
Frekventa prover krävs enligt 12 kap. 11 § i föreskrifterna avseende den
eller de substanser som diagnos relaterar till. Hur många provtagningar som
krävs enligt förslaget till definition är beroende av vilken eller vilka
substanser det gäller. När alkohol är den substans som diagnosen relaterar
till föreslås att nykterheten ska verifieras med minst fyra provtagningar
avseende alkoholmarkörer under varje observationstid om sex månader.
När diagnosen relaterar till en eller flera andra psykoaktiva substanser eller
läkemedel föreslås att nykterheten verifieras med minst sex provtagningar
under varje observationstid om sex månader avseende den eller dessa
substanser.
Upprepade prover krävs för att belysa förekomst av annat substansbruk, så
kallade sidoprov. När det gäller bruk av annan substans än den som
5 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
diagnosen eller diagnoserna relaterar till föreslås två provtagningar under
varje observationstid om sex månader oavsett om det är fråga om alkohol
eller annan psykoaktiv substans.
Den observationstid under vilken varaktig nykterhet ska verifieras enligt
12 kap. 9 § är ibland längre än sex månader. I dessa fall innebär frekventa
prover avseende alkoholmarkörer minst fyra prover under varje period av
sex månader och avseende andra psykoaktiva substanser eller läkemedel
minst sex prover under varje period av sex månader. Minimiantalet prover
påverkas alltså av verifieringstidens längd. Motsvarande gäller upprepade
prover för att belysa förekomst av annat substansbruk.
Vid prövning av frågan om fortsatt innehav enligt 12 kap. 17 §, bör normalt
minimiantalet prover inte påverkas av observationstidens längd. Under den
sista perioden av tolv månader bör fyra respektive sex prover vara tillräckligt. Motsvarande resonemang bör gälla även för upprepade prover för
att belysa förekomst av annat substansbruk, så kallat sidoprov. Allmänna
råd införs därför även i 18 §. Till skillnad från allmänna råd i 11 § anges här
antalet prover under varje observationstid istället för under visst antal
månader. Det innebär att samma antal prover krävs oavsett om observationstiden är 6 eller 12 månader.
Allmänt sett är möjligheten att påvisa hög och skadlig alkoholkonsumtion
bättre ju fler prover som tas men en avvägning mellan möjlighet att påvisa
detta och kostnaden för den enskilde måste göras. Alkoholmarkörerna CDT
och GT är obligatoriska markörer vid provtagning. Alkoholmarkören CDT
har en halveringstid på 10 till 14 dagar och ett förhöjt CDT-värde
normaliseras normalt inom 3-5 veckor vid total avhållsamhet från alkohol.
Halveringstiden för alkoholmarkören GT är något längre än för CDT, två till
tre veckor, och ett förhöjt värde normaliseras normalt inom ett par månader.
När alkohol är den substans som diagnosen relaterar till och med kunskap
om dessa alkoholmarkörers (CDT, GT) halverings- och normaliseringstider
borde minst sex prover per period av sex månader tas för att upptäcka hög
alkoholkonsumtion. Efter avvägning utifrån bland annat den enskildes
kostnader för provtagning är det dock rimligt att godta minst fyra prover
under en period av sex månader för att med tillräckligt hög sannolikhet
upptäcka ett skadligt bruk av alkohol.
När diagnosen relaterar till en eller flera psykoaktiva substanser än alkohol
eller läkemedel krävs tätare provtagning. I dessa fall analyseras själva
substansen och inte en markör. De flesta substanser har en betydligt kortare
halveringstid än vad alkoholmarkörerna har. Det är därför rimligt att kräva
minst sex prover per period av sex månader avseende den eller dessa
substanser.
6 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
12 kap. avser personer där diagnosen missbruk eller beroende har ställts och
upprepade prover krävs då för att belysa förekomst av annat substansbruk.
Den som är beroende av en psykoaktiv substans har svårt att klara sig utan
denna substans, bland annat på grund av abstinenssymtom, och återfaller
därför lätt till substansbruk eller övergår till bruk av annan eller andra
psykoaktiva substanser. Vid beroendebehandling är det därför vanligt att ge
så kallad substitutionsbehandling med ett ersättningspreparat. Det förekommer också att den som är beroende på egen hand skaffar sig dessa
ersättningspreparat. Vid missbruk av en psykoaktiv substans är dessa
förhållanden mindre uttalade men risk för återfall finns och det finns även
en ökad risk för bruk av andra psykoaktiva substanser. Då diagnosen
beroende eller missbruk ställts ger dessa förhållanden belägg för att kräva
provtagning av andra psykoaktiva substanser än den eller de substanser som
diagnosen relaterar till.
För att utreda sidobruk, det vill säga annat substansbruk än det som
diagnosen relaterar till är det en rimlig avvägning att utifrån halveringstider
och den enskildes kostnader för provtagning att kräva åtminstone två
analyser per period av sex månader avseende alkohol respektive andra
psykoaktiva substanser eller läkemedel för att med acceptabel sannolikhet
upptäcka ett sidobruk. Det föreslås för att förtydliga och för att upptäcka
bruk av annan psykoaktiv substans att provtagning bör omfatta de fem
vanligast förekommande substansgrupperna (amfetaminer, cannabinoider,
bensodiazepiner, opiater och kokain). För den som endast har diagnosen
alkoholberoende eller alkoholmissbruk avser sidoprover provtagning av en
eller flera andra psykoaktiva substanser beroende på omständigheter i det
enskilda fallet. För den som har diagnosen beroende eller missbruk av till
exempel amfetamin bör sidoprover avse bruk av alkohol och bruk av annan
psykoaktiv substans.
Vid känt bruk (som inte är missbruk eller beroende) är det av stor betydelse
att detta utreds med provtagning. Det föreslås därför i allmänna råd att sådan
substans bör ingå i provtagningen.
Definitionerna beskriver vad som bör ses som ett minimikrav avseende
provtagning. Det ska göras individuella bedömningar i varje ärende, utifrån
bland annat provsvar, och då kan i sällsynta fall färre antal prover
accepteras. Därför föreslås allmänna råd istället för strikta krav i
föreskrifterna.
Transportstyrelsen tillämpar idag, i samband med ansökan om körkortstillstånd, vid omprövning av innehav och uppföljning av fortsatt medicinsk
lämplighet vid diagnoserna missbruk och beroende, samma minimiantal
provtagningar för alkoholmarkörer som nu föreslås.
7 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
När det gäller minimiantal provtagningar avseende andra psykoaktiva
substanser eller läkemedel är bilden mer komplex. Idag krävs vanligen i
körkortsutredningar inte fler provtagningar än avseende alkoholmarkörer.
Den föreslagna definitionen av frekventa prover innebär en skärpning för
den enskilde när diagnosen relaterar till annan eller andra substanser än
alkohol på så sätt att minimiantalet provtagningar höjs från fyra till sex. När
diagnosen relaterar till annan eller andra substanser än alkohol innebär
förslaget även ett lägre krav för den enskilde eftersom prover endast
behöver analyseras avseende den eller de substanser som diagnos relaterar
till. Idag krävs vanligen minst fyra provtagningar och analyser avseende alla
de fem vanligast förekommande substanserna, oavsett vilket substansbruk
som tidigare är känt eller inte känt.
Definitionen av frekventa och upprepade prover i allmänna råd påverkar
inte tidsintervallet för håranalyser. Hårprover följer tidsintervallet enligt 12
kap. 12 § andra stycket.
VII. Kravet på så kallade sidoprover (13 kap. 2 § första stycket 2 och 3)
Kravet på sidoprover tas bort i 13 kap. 2 § första stycket 2 och 3 och
punkten 1 och 2 får ny lydelse. Det införs också allmänna råd i 13 kap. 2 §.
Med sidoprover avses här den eller de substanser som inte påvisats vid
trafiknykterhetsbrottet eller trafiknykterhetsbrotten.
Vid grovt rattfylleri och efter upprepade fall av rattfylleri föreslås följande
provtagningar avseende blod- och urinprover. När alkohol påvisats vid
trafiknykterhetsbrottet ska laboratorieprover avseende alkohol ha tagits vid
minst fyra tillfällen. När det gäller andra psykoaktiva substanser som
påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska laboratorieprover avseende denna
eller dessa substanser ha tagits vid minst sex tillfällen. Det krävs tätare
provtagning avseende psykoaktiva substanser än avseende alkohol. I dessa
fall analyseras själva substansen och inte en markör. De flesta substanser
har en betydligt kortare halveringstid än vad alkoholmarkörerna har. Det är
därför rimligt att kräva minst sex prover per observationstid avseende den
eller dessa substanser. Se redogörelse för halveringstider under VI.
Fördelen med att ta sidoprover för att upptäcka annat substansbruk har
ställts mot värnandet om den personliga integriteten och kostnader för
provtagning. Det finns vetenskapliga belägg för att blandmissbruk
förekommer men hur vanligt detta är hos personer som gjort sig skyldiga till
trafiknykterhetsbrott bedöms inte tillräckligt belagt.
Då kravet på sidoprover tas bort bör intygsskrivande läkare noggrant
kommentera eventuellt sidobruk av alkohol respektive narkotika. Om
läkaren bedömer att det inte finns något annat bruk av psykoaktiv substans
8 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
bör underlaget för bedömningen redovisas. Denna reglering sker i allmänna
råd.
VIII.
Synprövning och behörig utfärdare av intyg innan 45 år för högre
behörigheter (16 kap. 2 och 8 §§)
Intyg om synprövning innan 45 år, vid ansökan om förlängd giltighet för
innehav av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE, får utföras
av sådan person som anges i 16 kap. 1 § 1–2, med undantag för optometritekniker och införs i 16 kap. 2 § andra stycket.
I 16 kap. 8 § förtydligas att synprövningen sker enligt 16 kap. 1 § 2 och 3
och orden utförd av annan än läkare tas bort. Detta är en redaktionell
ändring som sker genom att en hänvisning görs till lagrummet. Detta för att
klargöra vilken synprövning som avses. Rubrikernas uppgift är att göra det
lätt för läsaren att hitta i författningen (jfr Ds 1998:43, sid 89 och Ds
1998:66, sid 37).
Det föreslås att det införs ett nytt andra stycke i 16 kap. 8 § avseende vad
synprövningen ska omfatta för de som ansöker om förlängd giltighet och har
körkort med högre behörigheter men ännu inte har fyllt 45 år.
Från och med den 19 januari 2013 ska enligt 3 kap. 6 § körkortsförordningen (1998:980) en hälsodeklaration och intyg om synprövning ges in vid
ansökan om förlängd giltighet av högre behörigheter för den som inte fyllt
45 år. En hänvisning sker till 3 kap. 1 § andra stycket första meningen i
körkortsförordningen. Där anges att det till ansökan ska bifogas en
hälsodeklaration som ska vara undertecknad av sökanden och ett intyg om
synprövning. Frågan är vilka som får utföra synprövningen och vad
synprövningen ska omfatta.
Vid intyg om synprövning för de lägre behörigheterna gäller enligt 16 kap.
1 § 1-3 att synprövning bland annat får utföras av läkare, legitimerad
optiker, ögonsjuksköterska och den som är anställd hos optiker och vid
trafikskola och har genomgått viss utbildning.
Enligt 16 kap. 8 § medicinföreskrifterna ska synprövning för de lägre
behörigheterna enligt 16 kap. 1 § 2 och 3 som utförs av annan än läkare
omfatta synskärpeprov och fastställa dels den binokulära synskärpa, dels
synskärpan i varje öga för sig, samt synfältsundersökning ska utföras med
apparatur avsedd för synfältsprövning.
Utifrån minimikraven i EU:s körkortsdirektiv föreslås att för de som inte
fyllt 45 år och ansöker om förlängd giltighet av högre behörigheter ska
synprövningen omfatta följande förhållanden och återges i intyget.
9 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
Prövningen ska omfatta undersökning av synskärpa och om föreskriven
synskärpa inte uppnås utan korrektion ska även synskärpa med korrektion
anges inklusive korrektionsglasens styrka. Synprövningen ska även omfatta
undersökning av ögonrörlighet, uppgift om eventuellt dubbelseende och
eventuell nystagmus (ofrivilliga ögonrörelser), uppgift om eventuellt
allvarligt begränsat seende vid nedsatt belysning samt synfältsundersökning
utförd med apparatur avsedd för synfältsprövning.
För både lägre och högre behörigheter gäller om föreskriven synskärpa inte
uppnås utan korrektion ska även synskärpa med korrektion fastställas
binokulärt och i varje öga för sig.
Vilka personer får utföra dessa undersökningar? I 16 kap 2 § medicinföreskrifterna anges att undersökning för högre körkortsbehörigheter endast får
utföras av läkare. Det föreslås att utöver läkare, tillåta att leg. optiker,
oftalmologassistent, ortoptist, ögonsjuksköterska eller sjuksköterska med
vidareutbildning i ögonsjukvård göra synundersökning och utfärda intyg för
de som inte fyllt 45 år och ansöker om förlängd giltighet av högre behörigheter (16 kap. 1 § 1–2, med undantag för optometritekniker).
Om sökanden inte uppnår gällande synkrav eller vid misstanke om ögonsjukdom ska undersökning göras av läkare med specialistkompetens i
ögonsjukdomar.
Transportstyrelsen bedömer att den som genomgått utbildning till
optometritekniker inte har den medicinska kompetens som krävs för att
undersöka ögonrörlighet och värdera eventuell förekomst av dubbelseende,
nystagmus eller begränsat seende vid nedsatt belysning.
Annan personal hos optiker eller personal vid trafikskola bedöms inte heller
ha kompetens att bedöma ögonrörlighet, dubbelseende och nystagmus.
Rätten att göra synundersökning och utfärda synintyg för de personer som
inte har fyllt 45 år och söker högre behörighet bör därför inte omfatta sådan
personal.
IX.
Godtagbara identitetshandlingar (18 kap. 2 §)
I 18 kap. 2 § tas punkt 2 bort och redaktionella ändringar görs i punkt 3 och
6. Detta då en ändring avseende identitetshandlingar har skett i ett antal av
Transportstyrelsens föreskrifter och motsvarande ändring bör därför ske i
medicinföreskrifterna. Gällande föreskrifter tillåter användandet av svenskt
tjänstekort utfärdat av statlig myndighet (punkt 2) som godtagbar identitetshandling. I de fall en identitetshandling är SIS-märkt omfattas den av punkt
1. Är identitetshandlingen inte SIS-märkt uppfyller handlingen inte de
standardiserade säkerhetskrav som normalt krävs för identitetshandlingar
10 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
och som Transportstyrelsen följer inför utlämnandet av körkort. Dessa
svenska tjänstekort utfärdade av statlig myndighet har tagits bort som
godtagbara identitetshandlingar även i andra föreskrifter, till exempel
Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förarprov,
gemensamma bestämmelser, Transportstyrelsen föreskrifter om förnyelse av
körkort genom förmedling av utlandsmyndighet.
Dessutom föreslås att andra stycket tas bort. Generellt gäller att en IDhandling ska vara giltig. Ytterligare en anledning att ta bort stycket är att
föreskrifterna ska överensstämma med Transportstyrelsens övriga föreskrifter till exempel Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
förarprov, gemensamma bestämmelser. Några argument har i övrigt inte
framkommit för att behålla detta stycke.
X. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Föreskriften föreslås träda ikraft den 1 mars 2013.
De nya behörigheterna ska tillämpas från den 19 januari 2013 och det skulle
vara lämpligt om föreskrifterna träder ikraft samma dag. Detta är inte
möjligt eftersom föreskrifterna innehåller förslag till förändringar som
kräver ett omfattande utredningsarbete och remissförfarande. När arbetet
med föreskrifterna påbörjades våren 2012 ansågs det inte lämpligt att
påbörja två separata föreskriftsarbeten.
2. Med anledning av ändringar i 13 kap. föreslås övergångsbestämmelser i
fråga om att den som meddelats villkor eller föreläggande om läkarintyg och
provtagning före ikraftträdande omfattas av tidigare gällande regler, om de
äldre föreskrifterna ställer lägre krav än dessa föreskrifter.
Om villkor om läkarintyg eller föreläggande om läkarintyg enligt 13 kap.
har meddelats före den 1 mars 2013 ska bedömningen av detta intyg ske
enligt de äldre föreskrifterna. Denna övergångsregel motiveras av att den
som i ett beslut om villkor eller föreläggande meddelats vissa förutsättningar för fortsatt innehav eller återfående av behörighet bör kunna förlita
sig på detta. Den som därefter (den 1 mars 2013 eller senare) får ett nytt
beslut om villkor eller föreläggande om läkarintyg omfattas inte av de
äldre föreskrifterna.
Den som däremot i ett beslut om återkallelse eller ett beslut om avslag
på ansökan informerats om gällande regler för att få en behörighet
omfattas däremot inte av de äldre föreskrifterna. Detta motiveras av
att det enligt Transportstyrelsens mening är av stor vikt att de högre
kraven enligt 13 kap. i de nya föreskrifterna får genomslag så fort
11 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
som möjligt. Tidigare information innebär inte heller något krav på att
senast ett visst datum komma in med föreskrivet intyg. Det är därför
möjligt att personen ifråga återkommer först efter en mycket lång
period eller till och med flera år efter det att informationen har
lämnats. Det är enligt Transportstyrelsens mening inte rimligt att de
tidigare bestämmelserna ska få tillämpas i dessa fall. Utformningen av
övergångsbestämmelsen innebär att personer som påbörjat provtagning i överensstämmelse endast med tidigare information (men som
inte fått något föreläggande att komma in med läkarintyg eller
meddelats något villkor att komma in med läkarintyg) omfattas av de
nya reglerna och att detta blir känt för den enskilde först vid ansökan
om körkortstillstånd.
Någon övergångsregel som medger bedömning enligt de äldre föreskrifterna endast för att körkort, körkortstillstånd, traktorkort eller
taxiförarlegitimation meddelats före den 1 mars 2013 finns inte.
2
Vilka alternativa lösningar finns och vad blir effekterna om
någon reglering inte kommer till stånd?
2.1 Alternativa lösningar
Behörigheter
När det gäller införlivandet av minimikraven avseende behörigheter från
direktivet finns det inga alternativa lösningar.
Definition av begreppet observationstid
En definition av begreppet observationstid skulle eventuellt kunna förbättra
kvaliteten på läkarintyg i vissa fall och kanske också i viss mån kunna
underlätta för läkare och myndigheter. Transportstyrelsen anser dock att
sannolikheten är större att effekten blir den motsatta i flertalet fall. Om
observationstiden anges omfatta tiden från första läkarbesök till sista
läkarbesök eller från första provtagning till sista provtagning skulle detta
kunna innebära en nackdel för den enskilde. Annan observation hos till
exempel mottagningssköterska ska också tillmätas betydelse.
Sammanfattningsvis bedömer Transportstyrelsen att fördelarna för den
enskilde överväger om begreppet observationstid inte närmare definieras.
Interna instruktioner avseende frekventa och upprepade prover
Transportstyrelsen har idag interna instruktioner avseende frekventa och
upprepade prover. Om den ordningen behålls blir det svårt för läkare och
enskilda att ta del av dessa instruktioner. För att uppnå en ökad
rättssäkerhet, enhetlighet och förutsägbarhet för den enskilde samt i
12 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
förlängningen en ökad trafiksäkerhet vid tidpunkten för beslut om innehav
av körkort m.m., bör Transportstyrelsen införa allmänna råd.
Behålla sidoprover enligt 13 kap.
På bekostnad av integriteten och ökade kostnader för provtagning för den
enskilde kan ett alternativ vara att behålla de så kallade sidoproverna för
andra substanser än de som påvisats vid grovt rattfylleri och upprepade fall
av rattfylleri.
2.2 Effekter om reglering inte kommer till stånd
Nya behörigheter i körkortslagen
När det gäller de krav som nu införs (nya behörigheter) skulle underlåtenhet
att införa dessa i nationell författning innebär att Sverige inte uppfyller de
minimikrav som gäller enligt EU-direktivet.
Diagnosklassifikation
När det gäller hänvisning till specifika system för diagnosklassifikation 10 kap. 4 § och 15 kap. 2 § är alternativet att inte ange vilka specifika
versioner av systemen som avses. Hänvisningen anses ändå avse en bestämd
utgåva, i allmänhet den som gällde när föreskrifterna beslutades. Detta är
dock en otydligare reglering. Då en myndighet hänvisar till en standard
måste hänvisningen göras exakt, d.v.s. till en specifik utgåva av standarden.
I annat fall kan standardiseringsorganet genom ett senare beslut förändra
innehållet i myndighetens föreskrifter, trots att organet inte har rätt att
besluta föreskrifter. På samma sätt bör en hänvisning till system för
diagnosklassifikation utformas så att hänvisningen gäller en specifik version
av sådana system. En fördel är att föreskrifterna inte behöver ändras när
systemen för diagnosklassifikation ändras. Vad gäller DSM 5 planeras
preliminär publikation i maj 2013 (med arabiska siffror framöver).
Verifierad nykterhet
Om Transporstyrelsen inte inför allmänna råd eller föreskrifter om
innebörden av frekventa och upprepade prover för verifiering av nykterhet i
12 kap. kan det för den enskilde innebära krav på komplettering med
läkarintyg och ytterligare provtagningar. Detta i sin tur innebär förseningar
och fördyringar för den enskilde samt längre handläggningstider och ökade
kostnader för Transportstyrelsen.
3
Vilka berörs av regleringen?
Enskilda körkortshavare och de som ansöker om körkortstillstånd, läkare,
laboratorier och övrig sjukvård, Rättsmedicinalverket och allmänna
13 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
förvaltningsdomstolar. Internt inom Transportstyrelsen berörs
körkortsavdelningen och sektion trafikmedicin.
4
Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser medför
regleringen och hur ser de olika konsekvenserna ut för de
övervägda regleringsalternativen om man jämför?
4.1
Kostnadsmässiga och andra konsekvenser
Kostnadsanalys
Det har varit särskilt intressant att undersöka vilka ekonomiska
konsekvenser ett borttagande av krav på redovisning av sidoprover i
läkarintyg efter trafiknykterhetsbrott enligt 13 kap. kan medföra. Skills AB
har, på uppdrag av Transportstyrelsen, under tiden juli – augusti 2012
genomfört en kostnadsanalys för att ta fram vissa prisuppgifter gällande
kostnader för provtagning avseende alkohol och narkotika genomfört av
landsting respektive privata medicinska mottagningar i hela landet. Av de
21 landsting och 21 privata aktörer (totalt 42 st) som har kontaktats har 27
aktörer gett fullständiga svar på Transporstyrelsens frågeställningar. Av
dessa aktörer är 14 landsting och 13 privata aktörer. Kostnadsanalysen i sin
helhet finns publicerad som bilaga.
Nedan följer utdrag ur kostnadsanalysen (se bilaga tabellerna 2.2 – 2.4). De
förutsättningar som gavs till Skills AB inför analysen redovisas under
rubrikerna A, B och C.
A. Prisuppgifter provtagning alkohol
Vid provtagning avseende alkohol (tabell A, för diagram se bilagan sid 9)
ska detta ske i form av blodprover vid minst fyra tillfällen. Om endast
alkohol har påvisats ska provtagning avseende narkotika ske vid minst ett
tillfälle (s.k. sidoprov). Obligatoriska tester för alkohol är CDT och GT.
Dessutom tas ibland ASAT, ALAT och MCV och ibland även PEth. Vid
urinprov avseende ”drogscreening” sker oftast test för de fem vanligaste
drogerna (amfetamin, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner).
Istället för urinprov kan håranalys ske.
Prisuppgifterna relaterar till kostnaden för den aktuella personen för att
erhålla ett läkarintyg för alternativ A, provtagning avseende alkohol.
Kostnaden inkluderar blodprov vid minst fyra tillfällen, provtagning
(urinprov eller håranalys) avseende narkotika vid minst ett tillfälle,
läkarbesök samt läkarintyg.
14 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
A. Prisuppgifter alkohol
Offentliga
aktörer
Pris för
alternativ A
(kronor)
Privata
aktörer
Pris för
alternativ A
(kronor)
Blekinge
3 300
Dalarna
8 500
Gävleborg
2 800
Dalarna
4 600
Halland
1 438
Gävleborg
2 500
Jönköping
1 650
Kronobergs län
5 900
Kalmar
2 400
Norrbotten
4 900
Kronoberg
2 250
Skåne
6 000
Norrbotten
3 500
Stockholm
5 300
Södermanland
1 500
Stockholm
5 500
Värmland
2 500
Uppsala4
3 600
Västerbotten
3 900
Uppsala
6 500
Västernorrland
2 500
Uppsala län
6 875
Västmanland
2 500
Värmland
5 800
Örebro
7 500
Västra Götaland
6 400
Östergötland
6 500
B. Prisuppgifter provtagning narkotika
Vid provtagning avseende narkotika (tabell B, för diagram se bilagan sid
11 och 12) ska detta ske i form av urinprover vid minst fyra tillfällen. Vid
urinproven avseende ”drogscreening” sker provtagningen oftast för de fem
vanligaste drogerna (amfetamin, cannabis, opiater, kokain och
bensodiazepiner). Istället för urinprov kan håranalys ske. Om endast
narkotika har påvisats ska provtagning avseende alkohol ske vid minst ett
tillfälle (s.k. sidoprov). Obligatoriska tester för alkohol är CDT och GT.
Dessutom tas ibland ASAT, ALAT och MCV och ibland även PEth.
4
Denna privata mottagning erbjuder endast alternativ A
15 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
Prisuppgifterna relaterar till kostnaden för den aktuella personen att erhålla
ett läkarintyg för alternativ B, provtagning avseende narkotika. Kostnaden
inkluderar urinprov/håranalys vid minst fyra tillfällen, blodprov avseende
alkohol vid minst ett tillfälle, läkarbesök samt läkarintyg.
B. Prisuppgifter narkotika
Offentliga
aktörer
Pris för
alternativ B
(kronor)
Privata
aktörer
Pris för
alternativ B
(kronor)
Blekinge
3 300
Dalarna
8 000
Gävleborg
5 300
Dalarna
3 600
Halland
1 438
Gävleborg
5 000
Jönköping
1 650
Kronobergs län
5 900
Kalmar
2 400
Norrbotten
4 900
Kronoberg
2 250
Skåne
6 000
Norrbotten
3 100
Stockholm
5 300
Södermanland
3 000
Stockholm
5 500
Värmland
5 000
Uppsala
7 500
Västerbotten
3 900
Uppsala län
8 125
Västernorrland
2 900
Värmland
10 100
Västmanland
5 000
Västra Götaland
5 400
Örebro
15 000
Östergötland
5 275
C. Prisuppgifter provtagning alkohol och narkotika
Vid provtagning avseende både alkohol och narkotika (tabell C, för
diagram se bilagan sid 14 och 15) ska prover ha tagits vid minst fyra
tillfällen av alla de substanser som har påvisats vid trafiknykterhetsbrottet/en. Obligatoriska tester för alkohol är CDT och GT. Dessutom tas
ibland ASAT, ALAT och MCV och ibland även PEth. Vid provtagning för
narkotika sker detta genom ”drogscreening”, oftast med test av de fem
vanligaste drogerna (amfetamin, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner). Istället för urinprov kan håranalys ske.
16 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
Kostnaden för den aktuella personen för att erhålla ett läkarintyg för
alternativ C, provtagning avseende alkohol och narkotika inkluderar
provtagning vid minst fyra tillfällen av alla de substanser som påvisats vid
trafiknykterhetsbrottet/en samt läkarbesök och läkarintyg.
C. Prisuppgifter alkohol och narkotika
Offentliga
aktörer
Pris för
alternativ C
(kronor)
Privata
aktörer
Pris för
alternativ C
(kronor)
Blekinge
3 300
Dalarna
11 200
Gävleborg
5 300
Dalarna
7 600
Halland
1 838
Gävleborg
7 500
Jönköping
1 650
Kronobergs län
5 900
Kalmar
2 400
Norrbotten
4 900
Kronoberg
3 750
Skåne
6 000
Norrbotten
5 200
Stockholm
5 300
Södermanland
3 000
Stockholm
5 950
Värmland
5 000
Uppsala
9 250
Västerbotten
3 900
Uppsala län
8 125
Västernorrland
3 700
Västra Götaland
9 200
Västmanland
5 000
Örebro
15 000
Östergötland
6 900
Kommentarer till kostnadsanalysen.
Priserna för provtagning enligt alternativen A – C varierar kraftigt oavsett
om provtagningen avser alkohol, narkotika eller både alkohol och narkotika,
(se kostnadsanalys i bilagan tabellerna 2.2-2.4). Dessutom varierar priset för
provtagning oavsett om provtagningen sker i landstingets försorg eller vid
en privat medicinsk mottagning. Det går däremot inte att utläsa om det är
någon skillnad geografiskt mellan landsting och privata medicinska
mottagningar. Detta då det inte finns någon kongruens mellan vilka
landsting och privata medicinska mottagningarna som svarat och i vilket län
17 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
mottagningarna ligger (se kostnadsanalys i bilagan stycket 2.1 och rådata
sidorna 21-23).
När det gäller prisförändringar vid borttagande av urin- och/eller blodprover
eller att lägga till urin- och/eller blodprover var landstingen mindre benägna
att ändra priserna än de privata medicinska mottagningarna (se kostnadsanalysen bilagan styckena 2.5-2.6). Ungefär hälften av de privata
medicinska mottagningarna var benägna att förändra priserna när prover
lades till eller togs bort i förhållanden till en femtedel av landstingen.
Om landstingen tar bort sidoprovet i form av urinprov (alternativ A) skulle
priset sjukna med 340 respektive 500 kr (endast två landsting har preciserat
med belopp) per urinprov som tas bort. Skulle landstingen lägga till ett eller
flera sidoprover i form av urinprov skulle priset öka med 500 kr (endast ett
landsting har preciserat med belopp) per urinprov som läggs till.
Om de privata aktörerna tar bort sidoprovet i form av urinprov (alternativ A)
skulle priset sjukna mellan 500 kr och 1 000 kr per urinprov som tas bort.
Skulle de privata aktörerna lägga till ett eller flera sidoprover i form av
urinprov skulle priset öka mellan 300 kr och 1 000 kr per urinprov som
läggs till.
Om landstingen tar bort sidoprovet i form av blodprov (alternativ B) skulle
priset sjukna med 270 respektive 875 kr (endast två landsting har preciserat
med belopp) per blodprov som tas bort. Skulle landstingen lägga till ett eller
flera sidoprover i form av blodprov skulle priset öka med 875 kr (endast ett
landsting har preciserat med belopp) per blodprov som läggs till.
Om de privata aktörerna tar bort sidoprovet i form av blodprov (alternativ
B) skulle priset sjunka mellan 500 kr och 1 090 kr per blodprov som tas
bort. Skulle de privata aktörerna lägga till ett eller flera sidoprover i form
av blodprov skulle priset öka mellan 500 kr och 1 090 kr per blodprov som
läggs till.
Nästan hälften av samtliga landsting och privata medicinska mottagningar
(13 av 27 stycken, se kostnadsanalysen i bilagan stycket 2.7) erbjöd
paketpris för provtagningarna avseende A, B och C (se ovan). En skillnad
mellan landstingen och de privata medicinska mottagningarna var att
paketpriset hos de landsting som erbjöd detta var i genomsnitt högre än de
individuella priserna hos landstingen för provtagningarna A, B och C.
Däremot var paketpriserna hos de privata medicinska mottagningarna som
erbjöd detta lägre än de privata medicinska mottagningar som hade
individuella priser för provtagningarna A, B och C.
Med hänsyn vad som framkommit vid kostnadsanalysen avseende
sidoprover enligt 13 kapitlet har det inte bedömts ändamålsenligt att låta
18 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
genomföra ytterligare en kostnadsanalys med anledning av förslaget till
definition av frekventa och upprepade prover för verifiering av nykterhet
enligt 12 kap. En viss ledning av kostnaderna för att ta bort och lägga till
prover kan ändå utläsas av genomförd kostnadsanalys.
Kostnad för ID-kort
Införskaffande av ett nytt ID-kort kostar detsamma oavsett tidpunkt när IDkortsinnehavaren skaffar nytt ID-kort. Det innebär kostnadsmässigt ingen
förändring att ta bort möjligheten att använda ett ID-kort som har upphört
att gälla. Det handlar enbart om att förskjuta kostnaden i sex månader.
4.2 Jämförelse av konsekvenser av de olika regleringsalternativen
Konsekvenserna av de olika regleringsalternativen har jämförts i avsnitt 1
och 2.
5
Överensstämmer regleringen med eller går den utöver de
skyldigheter som följer av EU-rättslig reglering eller andra
internationella regler Sverige ska följa?
I EU-direktivet om körkort (91/439/EEG) anges i bilaga 2 följande avseende
alkohol, narkotika och läkemedel följande minimikrav.
Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är
beroende av alkohol eller inte är i stånd att avstå från att föra fordon i
alkoholpåverkat tillstånd. För sökande eller förare som tidigare har varit
beroende av alkohol får körkort utfärdas eller förnyas efter en intygad
avhållsamhetsperiod, om detta stöds av ett läkarutlåtande och på villkor att
regelbundna hälsokontroller genomförs.
Körkort ska inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är
beroende av eller, utan att vara beroende, regelbundet missbrukar
psykofarmaka. Körkort ska inte utfärdas eller förnyas om sökande eller
förare regelbundet och i sådana mängder som kan påverka körningen
negativt använder psykofarmaka som kan försämra förmågan att köra
säkert. Detta gäller för alla andra läkemedel eller kombinationer av
läkemedel som påverkar körförmågan.
Transportstyrelsens föreskrifter innehåller mer detaljerade bestämmelser än
direktivet avseende alkohol, andra psykoaktiva substanser och läkemedel
som inte är av psykoaktivt slag men som bedöms kunna påverka förmågan
att framföra motordrivet fordon. Föreskrifterna går utöver de skyldigheter
som följer av direktivet men bedöms inte strida mot direktivet.
19 (21)
6
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
Behöver särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för
ikraftträdande och finns det behov av speciella
informationsinsatser?
Ja, de nya körkortsbehörigheterna enligt körkortslagen träder ikraft den 19
januari 2013.
Särskilda informationsinsatser behövs till läkare med anledning av de nya
föreskrifterna. Även enskilda körkortsinnehavare behöver särskild
information. Det är viktigt att informationen förs ut i samband med att
föreläggande skickas ut till enskilda körkortshavare. Även att detta sker i
Transportstyrelsens underrättelser och beslut i ärendet om lämpligheten att
ha körkort. Information kommer också att läggas ut på
www.korkortsportalen.se för båda dessa grupper. Det planeras artiklar i
fackpress till exempel läkartidningen.
Det behövs även särskild riktad information till körkortshavare som inte har
fyllt 45 år och som ska ansöka om förlängd giltighet för högre behörigheter
och till läkare samt optiker med flera. Informationen bör innehålla uppgift
om vilka personer som får utföra synprövning för de som inte har fyllt 45 år
och som ska ansöka om förlängd giltighet för högre behörigheter och vad
synprövningen ska omfatta.
7
Kan regleringen få effekter av betydelse för företags
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt?
De nya föreskrifterna får effekter för privatpersoner som har körkort eller
vill ha körkortstillstånd. Företag i allmänhet påverkas inte av vilka
medicinska krav som gäller för innehav av körkort på annat sätt än genom
personalens körkortsinnehav. De företag som i någon mån kan påverkas av
ändringarna i föreskrifterna är de mottagningar där läkarintyg utfärdas, de
mottagningar där intyg om synprövning utfärdas och laboratorier där
provsvar analyseras.
De nya reglerna för körkortshavare som inte fyllt 45 år och som ska ansöka
om förlängd giltighet för högre behörigheter har inte funnits tidigare. Den
nya regeln innebär att körkortshavaren ska lämna en hälsodeklaration och
intyg om synprövning. Detta påverkar både körkortshavare och indirekt
läkare och de som utför synprövning. Vilket innebär att efterfrågan på
synprövningar ökar. Det är svårt att med säkerhet säga vilka kostnader som
förslaget medför.
Synprövningen för de som inte fyllt 45 år och som ansöker om förlängd
giltighet för högre behörigheter omfattar andra undersökningar (se VIII) än
för de lägre behörigheterna, vilket också ställer högre krav på de som ska
utföra synprövningen. Det innebär att det behövs en särskild riktad
20 (21)
Datum
Dnr/Beteckning
2012-11-12
TSF 2012-196
information till körkortshavare som inte har fyllt 45 år och som ska ansöka
om förlängd giltighet för högre behörigheter och till läkare samt optiker med
flera. Informationen bör innehålla uppgift om vilka personer som får utföra
synprövning och vad synprövningen ska omfatta. Föreskriften föreslås träda
ikraft den 1 mars 2013 men reglerna i 3 kap. 6 § i körkortsförordningen
träder ikraft redan den 19 januari 2013. Transportstyrelsen har därför
utformat en blankett som kan användas redan när reglerna träder ikraft den
19 januari 2013.
_________________________
Om ni har några frågor med anledning av konsekvensutredningen eller
synpunkter ni vill framföra får ni gärna kontakta oss:
Utredare Birgitta Heed, 010-49 55 754
Överläkare Birgitta Stener, 010-49 55 902
Verksjurist Monika Norberg, 010-49 56 505
21 (21)