Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Mänskliga rättigheter Argentina 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Argentina är komplex. Generellt
sett fäster regeringen stor vikt vid att stärka och efterleva de mänskliga
rättigheterna, inte minst genom lagstiftning och stöd till olika myndigheter.
Flera enskilda organisationer liksom FN:s kommittéer relaterade till dessa
frågor påpekar dock brister i implementeringen av såväl internationella som
nationella lagar och normer. Positivt är fortsatta framsteg i lagstiftningen
gällande hbt-personer i kölvattnet av att Argentina som första land i
Latinamerika tillät samkönade äktenskap 2010. Under 2012 har möjligheten till
samkönat äktenskap i samtliga provinser utsträckts till att gälla oavsett
medborgarskap eller hemvist, vilket gör att människor från andra länder söker
sig till Argentina för att gifta sig. En annan nyhet från 2012 är den lag om
könsidentitet som gör det möjligt att registrera sig som vilket kön och med
vilket namn man vill utan att behöva bevisa någon fysisk eller psykisk
könstillhörighet.
Samtidigt fortsätter det argentinska rättsväsendet att vara överbelastat och
ineffektivt. Till de största problemen hör att tiotusentals människor tillbringar
flera år i häkte i väntan på dom. Provinsfängelserna är i stor utsträckning
överbelagda och förhållandena undermåliga. Enskilda organisationen Centro de
Estudios Legales y Sociales, CELS, rapporterar om övergrepp och våld i fängelser
och häkten. Övervåld och ibland dödsfall liksom godtyckliga
frihetsberövanden förekommer i samband med polisingripanden.
Ansvarsutkrävandet för tjänstefel och korruption i brott som misstänks vara
begångna av polis och andra myndighetsutövare anses av enskilda
organisationer vara otillräckligt. I Transparency Internationals korruptionsindex för
2012 innehar Argentina plats 102 av 176 länder.
2
Domstolsprocesserna för brott begångna under diktaturen fortsätter vara en
central fråga för den sittande regeringen.
Det finns uppskattningar av att så många som 30 procent av befolkningen
lever i fattigdom. Det statliga institutet med ansvar för statistik kritiseras för att
inte ta hänsyn till den reella inflationen i landet. Enligt kritikerna blir
konsekvensen att många fattiga inte får de bidrag som de med hänsyn till sin
reella inkomst borde ha rätt till.
Den federala regeringen anklagas av bland annat fristående
journalistorganisationer för att främja vänligt inställd media genom de alltmer
betydande medel som läggs på offentlig annonsering.
På grund av en stor informell sektor inom arbetslivet, främst inom lantbruk
och privata hem, utesluts många arbetstagare från befintlig arbetsrättslig
lagstiftning även om vissa framsteg har skett de senaste åren. Den argentinska
regeringen har ännu inte följt den högsta domstolens beslut om att ändra den
lagstiftning som missgynnar mindre fackföreningar och dess medlemmar till
förmån för den peronistiska landorganisationen.
Argentinsk lagstiftning garanterar gratis hälsovård till alla som söker hjälp
oavsett medborgarskap. Dock förekommer brister i tillgängligheten till vård, i
synnerhet på landsbygden och i de fattigaste provinserna.
All diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt lag men förekommer i
praktiken inom flera samhällssektorer. I december 2012 är 97 av undre
kammarens 257 ledamöter och 28 av senatens 72 ledamöter kvinnor. En lag
antagen i november 2012 gör genusrelaterade motiv vid mord på kvinnor och
transpersoner till försvårande omständigheter vid straffbestämning. Många
kritiker menar att kvinnors mänskliga rättigheter inskränks av landets mycket
restriktiva abortlagstiftning. Amnesty International anger att mellan 460 000 och
600 000 olagliga aborter utförs i Argentina varje år. 2011 fälldes Argentina i
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att ha brutit mot flera artiklar i
ICCPR genom att vägra en kvinna abort i ett fall där det enligt lag var tillåtet.
Urfolk åtnjuter generellt sett sämre levnadsvillkor och tillgång till utbildning
och hälsovård än övriga invånare.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Följande konventioner har ratificerats:
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
1966 samt det fakultativa protokollet om enskilda klagorätt, 1986.
3
-
-
-
-
-
-
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt, 1985 respektive 2007.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) samt det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt, 2008.
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet,
1986 respektive 2008.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr, 1986 respektive 2004.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi, 1990
respektive 2002 och 2003.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (CED) 2007.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
1968.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt
det tillhörande protokollet från 1967, 1961 respektive 1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), 2001.
Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, samt
tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
1984 respektive 1993.
Argentina har undertecknat och ratificerat alla FN:s centrala konventioner och
protokoll rörande mänskliga rättigheter. Argentina har i stor utsträckning
kommit med de rapporter som konventionerna efterfrågar, men ligger efter
med att rapportera till FN:s tortyrkommitté, Committee Against Torture (CAT).
Under 2011 besökte FN:s särskilde rapportör för ändamålsenligt boende
Argentina och under 2010 genomförde FN:s särskilde rapportör avseende
människohandel ett besök i landet.
I oktober 2012 granskades Argentina för andra gången av FN:s råd för
mänskliga rättigheter (i en så kallad Universal Periodic Review, UPR). I
beredningen av den rapport från argentinska staten som inkom till rådet inför
granskningen hade inte civilsamhället konsulterats, men ett antal enskilda
organisationer lämnade in egna rapporter.
4
Under 2011 mottog den Interamerikanska kommissionen för mänskliga
rättigheter 1 658 anmälningar, av vilka 159 berörde Argentina. Fem argentinska
fall avgjordes i Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter samma
år.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Övervåld förekommer vid polisingripanden, men får sällan rättsliga
konsekvenser för inblandade poliser. De som drabbas av våld från poliser är
ofta unga män från fattiga områden som har låg benägenhet att anmäla vad
som skett. Den enskilda organisationen Centro de Estudios Legales y Sociales,
CELS, rapporterar om flera fall med dödlig utgång från senare år, där vapen
använts mot personer som inte utgjort ett hot och där poliser bland annat
skyllt på att de förväxlat skarp ammunition med gummikulor. CELS anger att
131 personer dog i konfrontationer med polis under 2011, av vilka 31 var
poliser. Fall av påtvingade försvinnanden har rapporterats under 2000-talet.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter liksom enskilda organisationer, bland
andra Amnesty International, Human Rights Watch och CELS, beskriver
förhållanden i häkten och fängelser som undermåliga. Fall av tortyr och
omänsklig eller förnedrande behandling har rapporteras. Federala fängelser och
häkten håller en bättre standard än provinsernas motsvarigheter. De typer av
missförhållanden som uppmärksammas är bland annat förekomst av våld och
fysisk bestraffning, hot, utebliven vård, bruten kontakt med familj, isolering,
dåliga materiella förhållanden, brist på rent vatten, näring, hygien eller städning,
ständiga genomsökningar, slumpmässiga sanktioner och undermåligt
brandskydd. Rapporter vittnar även om att kvinnor i fängelse utsätts för våld
och kränkande kroppsvisiteringar. Anläggningarna är i regel inte anpassade till
att kvinnor med barn vistas där. Minst 50 procents överbeläggning beräknas
råda på fängelserna och häktena i provinsen Buenos Aires, där ungefär hälften
av Argentinas frihetsberövade sitter. Häktade får inte hållas tillsammans med
dömda fångar, men i praktiken är det vanligt ändå. CELS noterar att 60
procent av de frihetsberövade i Buenos Aires väntar på rättegång. Under 2011
dog 121 personer i Buenos Aires fängelser. Den vanligaste dödsorsaken var
hiv/aids. I början av 2012 dog fången Patricio Barros Cisneros efter att, iförd
handklovar, ha blivit misshandlad av fängelsevakter.
Tortyr är förbjudet enligt konstitutionen och är i den argentinska brottsbalken
belagt med samma straffsats som mord. I november 2012 godkände
kongressen en lag om en nationell mekanism mot tortyr, i enlighet med landets
åtaganden enligt det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr,
CAT. Frånvaron av en sådan lag hade innan dess kritiserats av flera nationella
5
och internationella organisationer. Mekanismen innebär ett nationellt regelverk
för förhållanden och inspektioner på fängelser och andra anstalter.
Det nationella register för fall av tortyr och annan omänsklig och förnedrande
behandling som skapades 2010 identifierade 670 fall under sitt första
verksamhetsår. Både Amnesty International och CELS påpekar att enbart ett fåtal
av anmälningarna mot polis och fängelsepersonal om tortyr och andra sorters
omänsklig eller kränkande behandling leder till åtal och dom. I de domar som
avkunnas klassas brottet sällan som tortyr och hamnar i den högre straffskalan.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är förbjudet enligt konstitutionen.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt Argentinas konstitution får ingen frihetsberövas utan en häktningsorder.
Häktning av misstänkt tillåts för förhör efter beslut av polis eller domstol.
Förhör måste äga rum inom 24-48 timmar, något som inte alltid respekteras.
Misstänkta grips ibland på lösa grunder och hålls kvar utan att kunna kontakta
anhöriga eller advokat.
Många provinser har lagar som strider mot konstitutionen och som i praktiken
innebär att lokala polischefer, utan beslut av domstol, kan besluta om häktning
och häktningstid. Enligt enskilda organisationer och advokatsamfund i
provinserna är bruket av sådana lagar vanligt. Över hela landet drabbar
godtyckliga arresteringar i störst utsträckning mindre bemedlade invånare, som
inte har råd med privata advokater eller har bristfälliga kunskaper om sina
rättigheter.
Antalet frihetsberövade har ökat kraftigt de senaste 15 åren vilket förklaras
med ökande brottslighet, längre straff samt långa handläggningsprocesser vid
domstolar och ett mer omfattande bruk av häktning utan tillräckliga bevis. När
rättegång så småningom äger rum frikänns en betydande andel. Rätten att
överklaga ett häktningsbeslut finns men processen är komplicerad, kostsam
och långdragen. Enligt enskilda organisationer, bland annat CELS, dröjer det i
många fall minst två år innan frihetsberövade får sin sak prövad i rättegång,
vilket är längsta tillåtna häktningstid enligt lag. Över hälften av de
frihetsberövade i Argentina har inte fått sin slutliga dom, vilket gör Argentina
till ett av länderna med störst andel häktade i Latinamerika.
Straffmyndighetsåldern är 16 år. Barn i åldern 16-18 år kan endast lagföras för
grövre brott. Särskilda domare handlägger mål rörande barn under 18 år.
Minderåriga som misstänks för brott kan dock frihetsberövas för utredning
och under särskilda omständigheter även för en länge tid. Organisationen
Colectivo de Derechos de Infancia y Adolescencia de Argentina kritiserar det faktum att
6
det inte görs någon tydlig åtskillnad mellan möjligheten att frihetsberöva en
minderåriga på grund av dennes behov av omvårdnad och ett frihetsberövande
till följd av själva brottet (se även avsnitt 17).
Enskilda organisationer har uppmärksammat de framsteg som den nya lagen
om psykisk hälsa från 2010 innebär. Lagen införde ett nytt synsätt på psykisk
sjukdom och en vision om avvecklande av institutionaliseringen. Samtidigt
förekommer det alltjämt att personer som inte kunnat dömas för brott på
grund av psykisk otillräknelighet hålls inlåsta på obestämd tid till skydd för
allmänheten utan att erbjudas någon behandling. Även personer som inte är i
behov av sluten vård hålls på institutioner på grund av att alternativa
vårdmöjligheter saknas.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
En stor del av befolkningen har ett lågt förtroende för rättsväsendet vars
företrädare ofta uppfattas som inkompetenta, politiserade eller korrupta. I
Transparency Internationals index över upplevd korruption för 2012 hamnade
Argentina på plats 102 av 176 länder. I synnerhet i provinserna anses domarna
vara föremål för politiska påtryckningar. Det finns en utbredd uppfattning om
att straffrihet råder för politiker och tjänstemän. Trots frekventa avslöjanden
och anmälningar om korruption förekommer få fällande domar. För de flesta
medborgare är rättsväsendet svårtillgängligt. Alla har rätt till ett offentligt
ombud, men väntetiderna är långa. Rättprocesserna är ofta mycket långsamma.
Argentinas domstolsväsende består av federala och provinsiella domstolar.
Enligt konstitutionen ska domstolarna vara självständiga. I praktiken har de
emellertid ofta varit knutna till den verkställande makten. Domare i Argentinas
högsta domstol utnämns av presidenten och ska godkännas av senaten med två
tredjedelars majoritet. Under 1990-talet politiserades Argentinas högsta
domstol och antalet domare utökades från fem till nio. President Nestor
Kirchner (2003-07) undvek att fylla två vakanser och fastställde i lag antalet
domare till sju. Han slog även fast att antalet domare genom naturliga avgångar
åter ska minskas till fem. I december 2012 satt alltjämt sju domare i högsta
domstolen, av vilka fyra utsågs under Kirchners regeringstid.
Konstitutionen fastställer hur federala domare ska utses. Ett kollegium
bestående av jurister och politiker, Consejo de la Magistratura, utser tre
kandidater, varav presidenten väljer en som sedan måste godkännas av senaten.
Urvalsprocessen har under senare år blivit mer öppen och reglerad. För att
snabbt fylla vakanta domarposter har dock nämnda kollegium utsett ”tillfälliga”
domare direkt. Enskilda organisationer uppgav i oktober 2012 att cirka en
femtedel av domarna var tillfälligt förordnade och varnade för att det faktum
att kollegiet ensamt tillsätter dessa domare ökar risken för godtycklighet samt
för att deras avsaknad av skydd mot avsättning hotar domstolens oberoende.
Consejo de la Magistratura har anklagats för att vara dominerat av representanter
7
knutna till regeringen snarare än av domare och jurister. Under 2012 infördes
en möjlighet för högsta domstolen att avgöra i viktiga mål trots att alla
instanser inte passerats, fallen inte bara angår parterna utan även allmänheten,
så kallat per saltum. Den nya regleringen har kritiserats av den enskilda
organisationen Poder Ciudadano för att vara vagt formulerad, i synnerhet
definitionen av när ett per saltum ska vara möjligt. I samband med konflikten
med Clarín (se avsnitt 8) uttalade sig president Fernández de Kirchner i media
om hur den behöriga domstolen enligt hennes mening borde döma. Även i
provinserna har domstolarna i flera fall anses brista i självständighet i
förhållande till den verkställande makten.
Militärdomstol finns inte i fredstid och även i en krigssituation regleras
processer mot militärer av den allmänna strafflagen.
Det i slutet av 2010 inrättade säkerhetsministeriet ansvarar för Argentinas
nationella polisstyrkor som utgörs av federala polisen, gendarmeriet,
flygplatspolisen och kustbevakningen. Ministeriet har under sina första två år
genomfört ett antal reformer för att bland annat bekämpa korruptionen samt
diskrimineringen av kvinnor och hbt-personer i poliskårerna. Provinserna har
egna poliskårer som lyder under provinsguvernören. Trots de insatser som
gjorts mot korruption inom polisen är det fortfarande ett omfattande problem,
vilket bland annat kan förklaras med att löne- och utbildningsnivåerna är låga.
Det finns flera myndigheter som tar emot anmälningar om kränkningar av
enskildas rättigheter. Justitieministeriet har ett sekretariat för mänskliga
rättigheter som ska övervaka att staten lever upp till sina skyldigheter.
Sekretariatet har emellertid inte självt möjlighet att rättsligen utreda och driva
fallen. I praktiken lämnas fallen över till exempelvis polisens avdelning för
internutredningar. Få fall leder till fällande domar. Sekretariatets resurser är i
regel små. Ombudsmannen, Defensor del Pueblo, ska kontrollera att den federala
administrationen respekterar de mänskliga rättigheterna. Institutionen tar emot
klagomål från enskilda medborgare rörande den federala statens ekonomiska
och sociala förvaltning. Ombudsmannen kan inleda en undersökning på eget
initiativ eller med anledning av en medborgares anmälan. Resultatet av en
undersökning kan karakteriseras som en rekommendation utan laglig verkan.
Institutionens ringa budget, som beslutas av kongressen, medför att
verksamheten är begränsad. Ombudsmannainstitutet har fått kritik för att
medvetet hålla en låg profil i politiskt känsliga frågor. Ombudsmän finns även i
vissa provinser.
7. Straffrihet
Straffriheten anses omfattande vad beträffar brott begångna av polis, politiker
och fram till nyligen för militär, inte minst på grund av politiseringen av
rättsväsendet (se avsnitt 5 och 6). I Argentina diskuteras dock straffrihet
framför allt i samband med de kränkningar av de mänskliga rättigheterna
8
(försvinnanden, mord, tortyr) som begicks under den senaste militärdiktaturen
(1976-1983). Två amnestilagar utfärdade 1987 hindrade under många år
lagföring av många av förbrytarna från diktaturtiden. Lagarna upphävdes dock
av kongressen 2003. 2005 förklarade högsta domstolen att de, på grund av
deras retroaktiva tillämpning, stred mot konstitutionen. Före amnestilagarnas
tillkomst hade flera medlemmar av militärregeringarna dömts, men de
benådades därefter genom presidentdekret utfärdade av president Carlos
Menem 1989-1990. Högsta domstolen förklarade dock i juli 2007 att
benådningsdekreten stred mot konstitutionen.
Sedan amnestilagarna avskaffades har ett flertal fällande domar avkunnats.
Organisationen CELS anger att i december 2011 hade 259 fall tagits upp av
vilka 92 procent lett till fällande dom. Under 2012 pågick flera stora rättegångar
rörande förbrytelser i hemliga tortyrcenter med ett omfattande antal offer,
vittnen och tilltalade. Bland annat har man kommit till en andra omgång av
processer rörande brott begångna i det ökända tortyrcentret Escuela de Mecánica
de la Armada. Merparten av de som åtalats för brott under diktaturtiden är före
detta poliser eller militärer, men åtal mot civila utgör nio procent. CELS
uppmärksammar att många fall drar ut på tiden, inte minst från det att de
avgjorts i första instans tills slutgiltig dom kan fastställas efter överklaganden.
Militären Alfredo Astiz, som misstänks ha varit inblandad i svenskan Dagmar
Hagelins försvinnande 1977, dömdes i oktober 2011 till livstids fängelse för ett
flertal förbrytelser, bland annat mord. Hagelins försvinnande var dock inte
med bland åtalspunkterna.
Det är fortfarande oklart hur många människor som försvann under åren med
diktatur. Den nuvarande regeringen och flera enskilda organisationer hävdar att
cirka 30 000 människor försvann men sifforna varierar. Det antas att cirka 300400 barn föddes av frihetsberövade och olagligen adopterades av militärer,
poliser eller andra personer. Organisationen Las Abuelas de Plaza de Mayo letar
efter barn till sina försvunna anhöriga med hjälp av informationskampanjer
och DNA-tester. I december 2012 hade 107 personer återfunnits.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrandefriheten garanteras av konstitutionen. Merparten av det argentinska
medieutbudet är fristående från statsmakten och pressfrihet råder. Det finns
också ett par statligt ägda TV- och radiokanaler. Ägarkoncentrationen inom
den privata sektorn är hög. Regeringen har under senare år haft en svår
konflikt med några av de privata medieägarna, samtidigt som regeringsvänlig
media påstås få en otillbörligt gynnsam behandling. Detta har lett till
anklagelser om kränkningar av yttrande- och pressfriheten. Enskilda
organisationer kritiserar det faktum att rätten att ta del av offentlig information
är begränsad i Argentina. Ett lagförslag om tillgång till offentlig information
9
har godkänts i senaten men väntar sedan 2010 på att behandlas i
deputeradekammaren.
År 2010 antogs en kontroversiell lag för audiovisuell media som syftar till att
fördela medieutrymmet mellan privat sektor, civilsamhället och staten.
Regeringen menar att lagen kommer öka pluralismen i medierna och stärka
press- och yttrandefriheten. Motståndarna anser istället att den främst har till
syfte att minska specifika regeringskritiska aktörers inflytande. Lagen innehåller
en begränsning av antalet licenser för audiovisuell media hos en och samma
ägare och innebär att de som överskrider denna gräns måste avveckla sitt
innehav. Den bestämmelse som anger detta har överklagats av mediegruppen
Clarín, vilket lett till att domstol skjutit upp dess ikraftträdande.
I slutet av 2011 antogs en lag som förpliktigade landets pappersleverantörer att
tillämpa samma priser mot alla köpare samt att sträva efter att produktionen
ska möta efterfrågan på tidningspapper. Om inte regelverket följs kan staten
enligt lag öka sitt inflytande över de privata pappersleverantörerna. Den
federala statens annonsbudget används enligt undersökningar som tagits fram
av organisationen Poder Ciudadano för att gynna regeringsvänlig media. Den
statliga annonsbudgeten har växt kontinuerligt och beräknas stå för en tiondel
av argentinska mediers totala annonsintäkter. Poder Ciudadano menar att det inte
finns något samband mellan antalet tittare/läsare och graden av statlig
annonsering. Det finns inga regler för hur statliga annonsmedel får användas
men politiska initiativ till sådan reglering tas emellanåt. I ett domslut från mars
2011 fann Argentinas högsta domstol att ett tidningsförlag hade rätt att få del
av den statliga annonseringen, något som ännu inte efterlevts.
President Fernández de Kirchner är känd för att aldrig hålla presskonferenser
men uppträder ofta i media. Under senare delen av 2012 har det förekommit
att nyhetskanaler avbrutit sina sändningar för att ge utrymme åt tal från
presidenten.
Den federala lag som stipulerade fängelsestraff för ”förtal” av politiker och
offentliga tjänstemän avskaffades år 2009. Dock menar organisationen CELS
att de skadestånd som kan utdömas i förtalsmål tenderar att vara så höga att de
i praktiken utgör en begränsning av journalisters yttrandefrihet. Organisationen
Reporters Without Borders menar att förföljelser av journalister är relativt ovanliga
i Argentina jämfört med grannländerna men rapporterar om fall från senaste
året av våld mot journalister där polis förhållit sig passiv.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Förenings- och församlingsfrihet garanteras av konstitutionen. Demonstrationer är vanligt förekommande och polis intar ofta en passiv hållning även
om inget formellt tillstånd finns för dessa. Sammandrabbningar mellan
demonstranter och polis förekommer dock och poliser har anklagats för
10
övervåld. I november 2012 uppmärksammade Internationella
arbetsorganisationens, ILO, kommitté för föreningsfrihet de
sammandrabbningar som 2011 ledde till fyra arbetares död som ett
alarmerande fall. Enskilda organisationer har uttryckt oro över att ny
lagstiftning mot terrorism kan komma att användas mot sociala protester, då
den definierar terrorism som handlingar som syftar till att påverka myndigheter
och anger att sådana kan leda till fördubbling av ordinarie straffsatser.
Handlingar relaterade till vad som definieras som utövandet av mänskliga,
sociala eller konstitutionella rättigheter är undantagna från definitionen, något
som inte övertygar lagens kritiker.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfrihet garanteras av konstitutionen. Cirka 80 procent av befolkningen
är katoliker. Konstitutionen anger att ”den federala regeringen upprätthåller
den romersk-katolska tron”. Den katolska kyrkan mottar ekonomiskt stöd från
staten. Den allmänna skolan är sekulär men i några provinser förekommer
katolska inslag. Trossamfund kan fritt utöva sin verksamhet. Cirka tio procent
av befolkningen är protestanter. I Argentina finns Latinamerikas största judiska
minoritet (cirka 300 000 personer) samt mindre sunni och shiamuslimska
samfund. Rapporter om uttryck för antisemitism förekommer. Motståndet mot
abort i Argentina kan delvis kopplas till katolska kyrkans inställning.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Argentina är en federal republik vars konstitution föreskriver en maktdelning
mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. De politiska
ämbetena på federal och provinsnivå tillsätts i allmänna och fria val. I oktober
2012 godkändes en lag som ger rösträtt från 16 års ålder. Från 18 års ålder är
det obligatoriskt att rösta. I de fall en giltig ursäkt inte kan uppvisas finns det
utrymme för påföljder. Valen i Argentina är fria och systematiskt valfusk anses
inte förekomma.
Presidentval hålls vart fjärde år. Presidenten kan väljas för högst två på
varandra följande mandatperioder. Den nuvarande stats- och regeringschefen
Cristina Fernández de Kirchner omvaldes i oktober 2011 med 54 procent av
rösterna. Över 70 procent av de röstberättigade deltog i valet. Ledamöter i
kongressens övre kammare, senaten, innehar mandat på sex år. Medlemmar av
kongressens undre kammare, deputeradekammaren, är valda på fyra år.
Kongressval äger rum vartannat år då en tredjedel av senatens och hälften av
deputeradekammarens mandat förnyas. Under senare delen av 2012 har
möjligheten till en tredje mandatperiod för Fernández de Kirchner debatterats.
En sådan skulle kunna möjliggöras genom en ändring av konstitutionen vilket i
sin tur kräver två tredjedelars stöd i kongressen.
11
Politisk mångfald råder men argentinsk politik domineras av peroniströrelsen
och dess olika fraktioner. Statschefens befogenheter är långtgående.
Regeringssammanträden förekommer inte. Presidenten kan gå förbi den
lagstiftande makten genom att utfärda dekret. Förre presidenten Néstor
Kirchner utfärdade under sin regeringsperiod (2003-2007) 270 sådana, medan
Cristina Fernández de Kirchner inte har utnyttjat möjligheten i samma grad –
dock har viktiga statsbudgetbeslut tagits genom dekret även under hennes tid.
Kvotering av kvinnor till kongressen sker genom att 30 procent av
kandidaterna i valen måste vara kvinnor. I december 2012 är 97 av undre
kammarens 257 medlemmar och 28 av senatens 72 ledamöter kvinnor. Tre av
14 ministrar är kvinnor.
I Transparency Internationals korruptionsindex 2012 innehar Argentina plats 102
av 176 länder. Flera institutioner har till uppgift att kontrollera den federala
förvaltningen och dess tjänstemän. En av dem är Oficina de Anticorrupción som
under första halvåret 2012 påbörjade 178 ärenden om korruption. Liknande
myndigheter finns på provinsiell nivå.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Argentinsk lagstiftning förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av kön,
hudfärg, nationalitet, religion, politisk åsikt, ålder eller anslutning till
fackförening. Argentina har ratificerat Internationella arbetsorganisationens,
ILO, åtta centrala konventioner. Konstitutionen ger rätt till semester, rimlig
och lika lön, värdiga arbetsförhållanden samt strejkrätt. Arbetsvillkor och
minimilön regleras i lag. I praktiken förekommer dock avvikelser från
bestämmelserna om arbetstid och arbetsvillkor. Arbetstagare ska enligt lag
genom sin anställning vara försäkrade mot olyckor under arbetet och på väg till
och från arbetet. I september 2012 var minimilönen 2 670 pesos i månaden
(cirka 540 USD). Sedan 2011 omfattas även arbetare i jordbruket av reglering
av arbetsvillkor och en minimilön kunde fastställas efter en långdragen konflikt
mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer.
Arbetslösheten låg 2012 på 7,2 procent enligt statistik från Argentinas
arbetsministerium. Ytterligare cirka nio procent av befolkningen är
undersysselsatt enligt officiell statistik. Fler kvinnor än män är arbetslösa och
fler kvinnor än män beräknas arbeta i lågutbildade yrken samt i den informella
sektorn. Enligt offentlig statistik är en stor del av den arbetande befolkningen
verksam inom den informella sektorn. Många som arbetar i den informella
sektorn är papperslösa invandrare. Statliga initiativ för att minska den
informella sektorn finns och ger visst resultat.
12
Av arbetstagarna beräknas cirka 40 procent vara medlemmar i en fackförening.
Alla löntagare har i teorin rätt att fritt ansluta sig till eller bilda en fackförening.
ILO har vid upprepade tillfällen rekommenderat Argentina att upphäva
bestämmelser som endast ger den största fackföreningen inom varje sektor så
kallad personería gremial, en särskild arbetsrättslig status som innebär rätt att
förhandla med arbetsgivare om kollektivavtal. Förutom att andra
fackföreningar saknar rätt att förhandla om kollektivavtal är regleringen
diskriminerande genom att den fackförening som erhållit personería gremial är
skattebefriad och dess företrädare har ett förstärkt anställningsskydd på
arbetsplatserna i förhållande till andra fackföreningars representanter.
Lagstiftningen gynnar i praktiken den peronistiska landsorganisationen
Confederación General de Trabajo. Sedan 1990-talet har den största alternativa
fackföreningen Central de Trabajadores Argentinos, CTA, krävt att erhålla personería
gremial, något som trots internationell kritik och en dom i Argentinas högsta
domstol från 2009 ännu inte har skett.
Tvångsarbete och människohandel för prostitution är uppmärksammade
problem i Argentina. Under 2011 identifierades 1 597 offer för människohandel för sexuell exploatering eller tvångsarbete av argentinska myndigheter.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Enligt statistik från Världshälsoorganisationen,WHO, spenderade Argentina
8,1 procent av bruttonationalprodukten ,BNP, på hälsovård 2010.
Sjukvårdssystemet ses som fragmenterat och föga rättvist, både i organisering
och i tillgänglighet. Det finns offentliga sjukhus som är kostnadsfria men de är
många gånger överbelastade och illa utrustade. Privata vårdinrättningar håller
en högre standard men många har inte råd att uppsöka dessa. Många
arbetstagare har en sjukvårdsförsäkring via sin anställning och har därigenom
tillgång till privat sjukvård.
Trycket på de offentliga sjukhusen är stort. Ansvaret för den offentliga vården
ligger på provinsregeringarna, vilket har kritiserats av FN:s program för
utveckling. Skillnaderna är stora mellan stad och landsbygd avseende kvalitet
och tillgång till vård. Människor som tillhör urfolken har ofta bristfällig tillgång
till hälsovård, bland annat eftersom de till stor utsträckning bor i fattiga
områden. Många organisationer menar att Argentinas restriktiva
abortlagstiftning är ett hinder mot kvinnors åtnjutande av rätten till bästa
uppnåeliga hälsa. Organisationen Fundación para Estudio e Investigación de la Mujer
rapporterade 2012 att antalet personer med hiv/aids ökat, att många av de
drabbade var flickor och kvinnor och att smittade diskrimineras i vården.
Enligt Unicef beräknades över 100 000 personer i Argentina vara smittade av
hiv år 2009. Tillgången till preventivmedel är begränsad i delar av landet.
Organisationen CELS har flera gånger rapporterat att situationen i vården av
psykiskt sjuka är otillfredsställande. Medellivslängden var 79 år för kvinnor och
72 år för män enligt WHO:s statistik från 2009.
13
14. Rätten till utbildning
Enligt konstitutionen har alla invånare rätt till gratis undervisning. För barn är
ett års förskola vid fem års ålder obligatoriskt liksom tolvårig skolgång från sex
års ålder. Både grundskola och högre undervisning är kostnadsfri men många
går i avgiftsbelagda privatskolor. Skolan är främst provinsernas ansvar och
såväl resurserna som avsätts som den uppnådda kvaliteten varierar kraftigt
mellan dessa. Enligt lag ska statens utgifter för utbildning motsvara minst sex
procent av BNP. I den nationella budgeten för 2012 fick utbildningsväsendet
ökande anslag jämfört med tidigare år. Dessa skulle främst användas till
utveckling av universiteten, höjda lärarlöner och förstärkning av infrastruktur
och materiella resurser.
Enligt Unicef är 99 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år är skriv- och
läskunniga. Enligt statistik från 2010 påbörjas den obligatoriska grundskolan av
96 procent av barnen i Argentina, men 38,5 procent (oftast från fattiga
familjer) slutar innan de totalt tretton årens obligatoriska skolgång fullbordats.
Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter har barnbidragsprogrammet
Asignación Universal por Hijo lett till ökad närvaro i såväl förskola som
grundskola. Endast en knapp tredjedel av alla ungdomar fullbordar en
gymnasieutbildning och det råder brist på vuxenskolor.
FN:s särskilde rapportör för urfolk uppmärksammade vid sitt besök i
Argentina 2011 att urfolks tillgång till utbildning många gånger är bristfällig.
Orsakerna är brist på skolor på landsbygden, brist på tvåspråkiga lärare (trots
att urfolk enligt konstitutionen har rätt till tvåspråkig undervisning) samt det
faktum att många, särskilt flickor, måste arbeta istället för att studera. UNICEF
uppskattar att cirka 95 procent av barn mellan fem och 14 år som tillhör urfolk
går i skolan men bara en liten andel avslutar grundskolan och än färre påbörjar
högre studier. Positiva insatser görs dock i form av utbildningsprogram,
kampanjer mot analfabetism och speciella stipendier till studenter som tillhör
urfolk. Immigranter utan uppehållstillstånd har rätt till skolgång men har svårt
att få den rätten i praktiken eftersom identitetshandlingar krävs för att börja i
allmän skola. Flera organisationer uppmärksammar att lagen från 2006 om
sexualundervisning i skolorna inte följs i flera provinser.
Insatser har gjorts för att öka kunskapen om de mänskliga rättigheterna, som
numera är ett obligatoriskt inslag i undervisningen i grundskolan och
gymnasiet. Blivande polismän får utbildning i mänskliga rättigheter vid
polisskolan.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
14
Levnadssituationen för argentinarna bär fortfarande spår av den ekonomiska
krisen 2001-2002. Många personer som förlorade sina tillgångar för tio år
sedan lever fortfarande i fattigdom. Samtidigt har medelklassen växt under
senare år. Enligt den statliga statistikmyndigheten INDEC levde 6,5 procent av
befolkningen i fattigdom och 1,7 procent i extrem fattigdom i början av 2012.
Myndighetens uppgifter är dock starkt ifrågasatta av flera fristående bedömare
som menar att den inte tar hänsyn till den reella inflationen i landet, vilket leder
till missvisande statistik. Enligt kritikerna får detta som konsekvens att många
fattiga inte får rätt till de bidrag som de med hänsyn till sin reella inkomst
borde ha rätt till. Alternativa siffror, bland annat från Universidad Católica
Argentina, anger att cirka 30 procent av befolkningen lever i fattigdom eller
extrem fattigdom.
I oktober 2009 lanserade regeringen programmet Asignación Universal por Hijo
para Protección Social (ungefär att översätta med ”universellt barnbidrag för
socialt skydd”) som syftar till att bekämpa fattigdomen. Ett bidrag betalas ut
varje månad till fattiga familjer mot att vårdnadshavaren ser till att barnet
uppfyller skolplikten och deltar i erbjudna hälsokontroller och vaccinationer.
Familjer med barn med funktionsnedsättning kan erhålla ett högre belopp.
Enligt socialministeriet nådde programmet i oktober 2010 runt 3,7 miljoner
fattiga barn och ungdomar i landet. Enskilda organisationer menar att
programmet har haft en positiv inverkan på fattigdomen men uppger att vissa
personer, exempelvis immigranter, inte har möjlighet att få del av programmet.
Ett förstatligande av pensionssystemet och åtgärder för att minska den
informella sektorn har bidragit till minskad fattigdom.
I Buenos Aires med förstäder uppskattas en miljon människor bo i
slumliknande förhållanden med bristfällig tillgång till rinnande vatten och
fungerande avlopp. FN:s särskilde rapportör för boendefrågor besökte
Argentina under 2011 och fann brister i statens tillgodoseende av rätten till
boende. Rapportören noterade bland annat avsaknad av offentlig statistik och
att staten under många år inte har investerat tillräckligt i byggandet av lämpliga
bostäder.
FN:s utvecklingsprogram, UNDP, placerade i sitt Human Development Index
Argentina år 2012 på plats 45 bland 187 länder.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Argentina antog 1991 en lag som stadgar att 30 procent av partiernas
kandidater till kongressens undre kammare ska vara kvinnor. En liknande lag
antogs 2001 gällande senaten. Samtliga provinser har antagit liknande
kvoteringslagar avseende provinsparlamenten. Av deputeradekammarens 257
15
medlemmar är 97 kvinnor. Av senatens 72 ledamöter är 28 kvinnor. Av 24
provinsguvernörer är 2 kvinnor. 3 av 14 ministrar är kvinnor.
All diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt lag men diskriminering
förekommer i praktiken inom olika samhällssektorer. Kvinnor har tillträde till
de flesta yrken, men arbetar oftare än män inom lågavlönade yrken.
Kvinnornas löner är generellt 30-40 procent lägre än männens för likvärdigt
arbete. Fler kvinnor än män är arbetslösa och fler kvinnor än män arbetar i den
informella sektorn. Det finns inga betydande skillnader i utbildningsnivå eller
analfabetism mellan kvinnor och män.
Enligt Observatorio de Equidad de Genero de la Ciudad de Buenos Aires (ungefär
Buenos Aires jämställdhetsobservatorium) begicks 282 genusrelaterade mord i
Argentina under 2011. Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, har uppgett
att 25 procent av alla argentinska kvinnor utsätts för våld i hemmet vid någon
tidpunkt under sitt liv. I juli 2010 antogs en nationell lag som ska förebygga
genusrelaterat våld. Lagen ska gälla bland annat fysiskt, psykologiskt, sexuellt,
ekonomiskt och symboliskt våld, såväl i familjen som institutionellt, på
arbetsmarknaden och i media. Enskilda organisationer rapporterar att lagen
inte har implementerats till fullo på grund av bristande resurser samt att
myndigheternas insatser mot våld mot kvinnor är dåligt koordinerade och
ibland inte fullföljs. I november 2012 antogs en lag som vid mord på kvinnor
och transpersoner gör genusrelaterade motiv till försvårande omständigheter
vid straffbestämning.
I Buenos Aires finns en mottagning under högsta domstolen med 24timmarsservice för offer för våld i hemmet. Mottagningens statistik visar att allt
fler fall av våld mot kvinnor anmäls. Justitieministeriet driver i Buenos Aires ett
program riktat mot offer för våld mot kvinnor och sexuellt våld. Ansvariga för
programmet menar att behovet av att kompetensutveckla berörda
myndigheter, inte minst poliser, är stort men anser sig se en positiv utveckling.
En lag om sexuell och reproduktiv hälsa antogs 2003. Den ger alla kvinnor rätt
till gratis preventivmedel samt sexualupplysning på olika hälsocentraler i hela
landet. Flera enskilda organisationer menar dock att tillgången till
preventivmedel är begränsad i flera provinser.
Många enskilda organisationer, bland annat CELS, menar att kvinnors
mänskliga rättigheter kränks av Argentinas agerande i abortfrågan. Frågan
uppmärksammas visserligen i media och av det civila samhället, men det
politiska stödet för en ändring av abortlagstiftningen är begränsat. Abort har
vid två tillfällen under 2011 och 2012 debatterats i parlamentet. Enligt
konstitutionen skyddas mänskligt liv från och med befruktningen. Abort är
förbjuden med två undantag: efter våldtäkt på förståndshandikappad kvinna
eller om graviditeten medför fara för kvinnans liv eller hälsa.
16
Mödradödligheten uppgick 2010 till 4,4 per 10 000 levande födslar och
komplikationer efter illegala aborter utgör den största enskilda orsaken till
dessa dödsfall (20-30 procent av fallen). Officiella siffror gör gällande av 40
procent av alla graviditeter slutar i illegal abort och Amnesty International anger
att mellan 460 000 och 600 000 olagliga aborter utförs i Argentina varje år. År
2007 lanserade hälsoministeriet en guide för vårdpersonal med praxis för ickestraffbara aborter, enligt vilken abort kan vara laglig i våldtäktsfall. Några
provinser har utformat lokala riktlinjer i enlighet med denna men enskilda
organisationer menar att det generellt saknas politisk vilja att implementera
guiden. Processen för att få till stånd en abort på de grunder som tillåts enligt
nationell lag är omständlig och byråkratisk och det finns flera dokumenterade
fall där kvinnor som haft rätt till abort ändå nekats.
I april 2011 fälldes Argentina av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för
att ha brutit mot flera artiklar i ICCPR efter att en 19-årig
förståndshandikappad kvinna nekats abort efter att ha blivit våldtagen. I mars
2012 kom Argentinas högsta domstol i ett historiskt avgörande fram till att
abort är tillåtet i våldtäktsfall oavsett kvinnans mentala hälsa, men domslutet
har ännu inte lett till några ändringar i lagar eller riktlinjer på nationell nivå.
Provinserna Chubut och Santa Fe samt staden Buenos Aires har dock riktlinjer
som överensstämmer med domslutet. Opinionen för en legalisering av abort i
Argentina har ökat de senaste åren.
Handel med kvinnor och flickor för sexuell exploatering är ett stort problem i
Argentina. Enligt FN:s särskilde rapportör för handel med människor
förekommer både nationell och internationell trafficking. Offren är både
argentinskor och kvinnor från andra länder, främst Paraguay och
Dominikanska republiken, som kidnappas eller luras och sedan transporteras
inom Argentina eller till andra länder för att utnyttjas i sexhandel.
Det är olagligt att förmedla men inte att köpa eller sälja sexuella tjänster.
Provinserna kan dock förbjuda prostitution på allmän plats. Under 2011
förbjöds annonser för sexuella tjänster som ett led i kampen mot trafficking
och diskriminering av kvinnor. Flera fall där poliser varit inblandade i
människohandel har uppmärksammats av enskilda organisationer.
Argentina har ratificerat FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och
straffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (Palermoprotokollet). I april 2008 antogs en lag som förbjuder människohandel. Det
nationella centret för offer för människohandel hjälpte 1 597 personer under
2011, varav hälften var offer för sexuell exploatering. Antalet domar för
människohandel är dock få, under 2011 dömdes 39 personer enligt offentlig
statistik. Det finns även en enhet under justitieministeriet som arbetar mot
sexuell och kommersiell exploatering av barn och ungdomar, främst genom
information till allmänheten. Enskilda organisationer efterfrågar större statligt
engagemang för att bekämpa brott och bistå offer samt effektiva åtgärder mot
17
korruptionen inom polisen. Ett förslag till förbättrad lagstiftning om
människohandel skyndades på i slutet av 2012 av regeringen efter att en
frikännande dom i ett uppmärksammat fall orsakat stora protester.
17. Barnets rättigheter
FN:s barnkonvention är införlivad i Argentinas konstitution, men alla
provinser har inte ändrat sin lagstiftning i enlighet med konventionen. Alla
personer under 18 år definieras som barn. Den legala åldern för äktenskap var
fram tills 2009 lägre för flickor men är numera 18 år för båda könen. Lägsta
åldern för rekrytering till landets (frivilliga) militärtjänst är 18 år. Under 2012
ändrades åldern för rösträtt från 18 till 16 år.
Lagen om fullt skydd för barns och ungdomars rättigheter från 2005 syftar till
att samordna regler och institutioner för att skydda barn och ungdomars
rättigheter enligt nationell lag och FN:s barnkonvention. Lagen anger bland
annat att barn och unga har rätt att komma till tals och att ett barnombudsmannaämbete ska skapas, vilket dock ännu inte skett. Vidare anger lagen från
2005 att barn ska vara skyddade från våld och annan kränkande behandling.
Fysisk bestraffning i hemmet kan dock anses tillåten till en viss grad enligt
civilkodens bestämmelse om föräldrars rätt att uppfostra sina barn, vilket
kritiserats av FN:s kommitté för barnets rättigheter och enskilda
organisationer. Fysisk bestraffning är inte tillåten i skolor men det förekommer.
Produktion och distribution av barnpornografi är förbjudet men inte innehav
för personligt bruk om syfte att sprida materialet saknas. Sexuell exploatering
för kommersiella syften av minderåriga är straffbart. Enskilda organisationer
rapporterar att sexuell exploatering och människohandel av barn, särskilt
flickor i tonåren, är ett stort problem i Argentina och att de som drabbas
hårdast är gatubarn som tvingas in i kommersiell sexuell exploatering med våld
eller bedrägeri.
Barn under 16 år får enligt lag inte arbeta och vissa typer av arbeten är tillåtna
först från 18 års ålder. Trots detta förekommer barnarbete, särskilt på
landsbygden. Enligt Unicefs statistik från 2010 arbetade sju procent av alla
barn mellan 5-14 år i Argentina.
Många barn saknar tillgång till sjukvård. Barnadödligheten låg 2010 på 11,9
dödsfall per tusen levande födda enligt hälsoministeriet.
Straffmyndighetsåldern för grövre brott är 16 år och från 18 års ålder är man
fullt straffmyndig. Brott begångna av icke straffmyndiga döms enligt en speciell
strafflag för minderåriga som medger frihetsberövande på grunder som har att
göra med den minderåriges situation. Efter att den minderårige fyllt 18 år kan
straffet omvandlas till ett vanligt straff. I praktiken innebär detta att minderåriga i Argentina häktas och hålls frihetsberövade på oklara grunder. FN:s
18
kommittéer för mänskliga rättigheter och för barnets rättigheter liksom
enskilda organisationer har återkommande uppmärksammat situationen för
frihetsberövade minderåriga. Lagen har dessutom tolkats som att ungdomar
som begått brott mellan 16 och 18 års ålder kan dömas som vuxna efter det att
de fyllt 18. I början av 2012 uppgav organisationen Colectivo de Derechos de
Infancia y Adolescencia att fem ungdomar avtjänade icke-tidsbestämda
fängelsestraff för brott de begått som minderåriga. Frihetsberövanden av
minderåriga liksom de fall av polisvåld mot barn som rapporteras drabbar i stor
utsträckning människor från fattiga förhållanden. Enligt argentinska
fängelsemyndigheter levde 142 barn i fängelser år 2010 på grund av att deras
mödrar avtjänade straff.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av hudfärg och nationalitet.
Den statliga myndigheten Instituto Nacional contra la Discriminación, la Xenofobia y
el Racismo, INADI, arbetar mot diskriminering i Argentina. Urfolks rättigheter
bevakas av myndigheten Instituto Nacional de Asuntos Indígenas, INAI, som
numera innehåller representanter från landets grupper av urfolk.
Enligt officiella siffror definierar sig cirka 600 000 personer som tillhörande ett
urfolk vilket motsvarar 1,7 procent av befolkningen. Alternativa siffror anger
att uppåt två miljoner människor tillhör något urfolk. Till stor del bor dessa på
landsbygden men många har även flyttat till städerna. Konstitutionen
tillerkänner urfolken särskilda rättigheter, bland annat rätten till identitet
genom tvåspråkig undervisning och rätten att inneha och bruka sitt
traditionella territorium. Av landets 24 provinser har elva infört urfolks
rättigheter i sina provinskonstitutioner. FN:s särskilde rapportör för urfolk som
besökte Argentina 2011 uppmärksammade brister i implementering av lagar
om urfolks rättigheter. Det gällde framförallt rätten till land samt åtnjutandet
av rätten till rättvisa, utbildning och hälsa. Stora delar av de landområden som
traditionellt har tillhört urfolk upptas för odling och industrier. I vissa
provinser har land återlämnats till urfolken men inte i en utsträckning som
motsvarar deras anspråk. Argentina är skyldigt att konsultera berörda urfolk
inför användning av deras territorier enligt ILO:s konvention 169, men det
finns inget regelverk för sådana konsultationer. När urfolk har vänt sig till
domstol för att få sina landrättigheter erkända har det ofta varit utan framgång
då äganderätten har bedömts gå före. Protester mot avhysningar och krav på
landrättigheter har bemötts med åtal och våld, och dödsfall har förekommit.
Organisationer som företräder personer med afrikanskt ursprung och
invandrare från Afrika rapporterar om rasism, diskriminering och social
marginalisering.
19
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Argentina har kommit långt vad gäller tillgodoseendet av hbt-personers
åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. År 2010 antogs en lag om
könsneutralt äktenskap som även innebar rätt till adoption för samkönade par.
Under 2012 har möjligheten till samkönat äktenskap i samtliga provinser
utsträckts till att gälla oavsett medborgarskap eller hemvist, vilket gör att
människor från andra länder söker sig till Argentina för att gifta sig. En annan
nyhet från 2012 är den lag om könsidentitet som gör det möjligt att registrera
sig som vilket kön och med vilket namn man vill utan att behöva bevisa någon
fysisk eller psykisk könstillhörighet. Under det första halvåret sedan lagens
tillkomst ändrade cirka 1 500 personer sitt juridiska kön enligt organisationen
Federación LGBT, FLGBT. I juli 2012 blev Argentina det första landet i världen
att registrera dubbelt faderskap till ett barn fött av en surrogatmamma utan en
föregående adoption. Lagen om kvinnomord från november 2012 (se avsnitt
16) är även den ett framsteg för hbt-personers rättigheter då den anger att vid
mord motiverade av sexuell orientering eller könsidentitet eller - uttryck ska
detta betraktas som försvårande omständigheter vid påföljdsbestämningen.
Organisationen FLGBT uppger att de lagar som tillkommit på senare år har
haft en bred politisk förankring och att de medfört en förändring av attityderna
i samhället i stort. Fortfarande sker dock förföljelser av och diskriminering mot
hbt-personer. Transpersoner är särskilt utsatta för diskriminering på
arbetsmarknaden. Enligt lagen om sexualundervisning från 2006 ska skolor lära
ut sexualkunskap utifrån ett perspektiv som inkluderar sexuell mångfald, men i
flera provinser finns ett motstånd mot att implementera lagen. Sexuell läggning
och könsidentitet har fortfarande inte införts som diskrimineringsgrunder i den
nationella antidiskrimineringslagen.
20. Flyktingars rättigheter
Ansökningar om flyktingstatus och asyl behandlas sedan 2006 av den
Nationella flyktingkommissionen. Kommissionens föregångare tog mellan
1985 och 2006 emot cirka 11 000 ansökningar om flyktingstatus varav cirka
3000 beviljades. Under 2011 års första åtta månader tog den nationella
flyktingkommittén emot 24 ansökningar om flyktingstatus av vilka 17
beviljades. Ytterligare 94 personer erhöll tillfälligt skydd med hänvisning till
humanitära skäl. De flesta ansökningarna kommer från personer från andra
latinamerikanska länder men andelen ansökningar från länder i Afrika ökar.
Många av ansökningarna kommer från minderåriga. Enligt FN:s flyktingorgan,
UNHCR, fanns det 4578 flyktingar och asylsökande i Argentina i januari 2012.
Organisationen Instituto Argentino para la Igualidad Diversidad e Integración uppger att
flyktingar och asylsökandes sociala och ekonomiska rättigheter inte skyddas i
tillräcklig mån av argentinska staten, särskilt vad gäller vissa etniska grupper
och personer utan dokument. Vuxna asylsökande får ingen ekonomisk hjälp
men har rätt att använda sig av det argentinska hälsovårds- och
utbildningssystemet. Det finns också program för exempelvis språkutbildning,
20
mikrokrediter och en arbetsförmedling. FN:s kommitté för konventionen om
migrantarbetares rättigheter noterade 2011 att flyktingar och migranter trots att
de har rätt till skola och sjukvård nekas tillgång om de inte har
identifikationshandlingar. Immigranter från MERCOSUR-länderna (Brasilien,
Paraguay, Uruguay, Venezuela och Bolivia) har genom programmet Patria
Grande tillgång till en förenklad process för uppehållstillstånd.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Enligt den enda nationella undersökningen i sitt slag från 2003 har cirka 2,2
miljoner argentinare någon form av funktionsnedsättning (cirka sju procent av
befolkningen). År 2010 hade 56 000 personer ett intyg på sin
funktionsnedsättning vilket ger tillgång till förmåner som exempelvis gratis
transport. Av dessa befann sig 58 procent i ekonomiskt aktiv ålder men bara
tio procent hade arbete.
Diskriminering av funktionsnedsatta är förbjudet när det gäller exempelvis
rätten till utbildning och övrig statlig service. Det finns många lagar och statliga
initiativ som syftar till att stärka rättigheterna för personer med
funktionsnedsättning. Exempelvis skapades 2011 ett Observatorio de la
Discapacidad som ska arbeta för att FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning implementeras och efterlevs. Ett annat
uppmärksammat framsteg är den nya lagen om psykisk hälsa. Stora problem
vad gäller tillgänglighet på alla plan i samhället för personer med
funktionsnedsättning kvarstår dock. Den lag som anger att fyra procent av
statliga anställningar ska innehas av personer med funktionsnedsättning
innehåller ingen påföljd för arbetsgivare som inte följer den. År 2011 hade 0,59
procent av de statligt anställda en funktionsnedsättning.
Många allmänna platser, skolor, transportmedel med mera är otillgängliga för
personer med funktionsnedsättning, inte minst utanför storstäderna. I
huvudstadsdistriktet Buenos Aires ska enligt lag trottoarer, pendeltåg- och
tunnelbanestationer samt vissa byggnader anpassas, något som inte alltid
uppfylls i praktiken. Buenos Aires ombudsman för mänskliga rättigheter
uppgav under 2012 att omkring 80 procent av tunnelbanestationerna i staden
fortfarande är otillgängliga för funktionshindrade. FN:s kommitté för
konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättnings noterade
2012 bland annat att personer med funktionsnedsättning inte åtnjuter likhet
inför lagen, att Argentina inte tillräckligt uppmärksammar situationen för
kvinnor och urfolk med funktionsnedsättningar, att tillgänglighetsproblemen
inte lösts på ett tillfredställande sätt och att tvångssteriliseringar förekommer
samt att många människor fortfarande är inlåsta på grund av sjukdom trots att
den nya lagen om mental hälsa ska innebära ett avvecklande av
institutionaliseringen.
21
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Argentina finns ett stort antal enskilda organisationer för mänskliga
rättigheter (se organisationen CELS hemsida www.cels.org.ar för en
förteckning). De återfinns framför allt i de större städerna. I provinserna är det
civila samhället svagare.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flera FN-organ bedriver verksamhet i Argentina relaterad till de mänskliga
rättigheterna, Unicef, UNDP, UNAIDS, FAO, WHO, UNHCR. Även ILO
och IOM har verksamhet i landet. Europeiska kommissionen driver flera
projekt i Argentina för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige
har inget bilateralt bistånd till Argentina.
