Argentina sphyraena Silverfisk NE NA LC Fiskar DD NT VU EN CR RE Livskraftig (LC) Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Osmeriformes (norsartade fiskar), Familj: Argentinidae (guldlaxfiskar), Släkte: Argentina, Art: Argentina sphyraena - silverfisk Linnaeus, 1758 Synonymer: Kännetecken Silverfisk är en långsmal, storögd och silverglänsande fisk med fettfena. I Sverige finns den bara i de djupare delarna av Skagerrak och i norra Kattegatt. Totallängd 35 cm, vanligen 20-25 cm. Kropp mycket långsträckt, något sammanpressad från sidorna och rektangulär i tvärsnitt; närmast jämnsmal men något smalare baktill på den korta stjärtspolen. Det korta huvudet domineras från sidan sett av det stora ögat, vars diameter är jämnstor med eller något mindre än noslängden. Munnen är liten och framåtriktad, nosen kort och avrundad framtill. Överkäken är kort och når inte bakåt till ögats framkant. Underkäken når ungefär lika långt fram som överkäken. Tänder saknas på käkarna, men tung-, gom- och plogbenen är tandförsedda. Första gälbågen har 13-14 gälräfständer, varav 7-10 sitter på den nedre delen. Ryggfenan är smal men relativt lång, och de främre strålarna är betydligt längre än de bakre. Långt bak på ryggen ovanför analfenan sitter en liten smal, bakåtböjd fettfena. Analfenan är kort och smal, och den sitter långt bak på kroppen. Bröstfenorna är korta och lågt placerade. Bukfenorna är smala men förhållandevis långa. Stjärtfenan är djupt inskuren och har spetsiga lober. Kroppen är klädd med stora, nästan släta fjäll som lätt faller av. Jämfört med guldlaxens sträva taggfjäll har silverfisk taggarna svagare utvecklade, och fjällen upplevs därför som släta. Sidolinjen löper i en närmast rak linje från gällocket till stjärtfenbasen. Levande och färska fiskar är nästan genomskinliga med grönskimrande rygg samt mässingsglänsande och grönblå längsband. Döda och konserverade fiskar är gråaktiga på ryggen och vita på buken, och längs vardera kroppssidan löper ett brett silverband. Samtliga fenor är i det närmaste genomskinliga. Några andra könsskillnader än att romstinna honor har mer uppsvälld buk är inte kända. Färska exemplar har en tydlig doft av färsk gurka. Fenstrålar och fjäll: D i-iii.8-9, A ii-iii.9-10, P i.12-13, V i.9. Fjäll längs sidan 50-54. Utbredning och status I Sverige finns silverfisk bara i de djupare delarna av Skagerrak och mer sällsynt i norra Kattegatt. I övrigt förekommer arten vid Färöarna, Shetlandsöarna och Island samt längs den europeiska kontinentalsockeln från norra Norge och söderut, i Medelhavet och längs den nordafrikanska kusten. Ekologi Silverfisk är en marin stimfisk som uppehåller sig på djupt vatten nära bottnen, vanligen över mjukbottnar på 50-500 meters djup. Födan utgörs av bottenlevande, ryggradslösa djur, planktiska kräftdjur och mindre fiskar. Leken sker på djupt vatten under perioden mars-juli. Ägg och larver är pelagiska. Tillväxten är långsam, och könsmognad nås vid en ålder av 3-4 år samt en längd av 12-13 cm. Livslängden kan uppgå till ca 16 år. Övrigt Namngivning: Argentina sphyraena Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 315. Svensk synonym: strömsill (från norska strømsild). Etymologi: sphyraina (gr.) = antikens namn för barracuda. Uttal: [Argentína sfyréna] ArtDatabanken - artfaktablad 1 Litteratur Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Författare Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). ArtDatabanken - artfaktablad 2