Argentina sphyraena
Silverfisk
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Osmeriformes (norsartade fiskar), Familj: Argentinidae
(guldlaxfiskar), Släkte: Argentina, Art: Argentina sphyraena - silverfisk Linnaeus, 1758 Synonymer:
Kännetecken
Silverfisk är en långsmal, storögd och silverglänsande fisk med fettfena. I Sverige finns den bara i de djupare
delarna av Skagerrak och i norra Kattegatt.
Totallängd 35 cm, vanligen 20-25 cm. Kropp mycket långsträckt, något sammanpressad från sidorna och rektangulär
i tvärsnitt; närmast jämnsmal men något smalare baktill på den korta stjärtspolen. Det korta huvudet domineras från
sidan sett av det stora ögat, vars diameter är jämnstor med eller något mindre än noslängden. Munnen är liten och
framåtriktad, nosen kort och avrundad framtill. Överkäken är kort och når inte bakåt till ögats framkant. Underkäken
når ungefär lika långt fram som överkäken. Tänder saknas på käkarna, men tung-, gom- och plogbenen är
tandförsedda. Första gälbågen har 13-14 gälräfständer, varav 7-10 sitter på den nedre delen. Ryggfenan är smal men
relativt lång, och de främre strålarna är betydligt längre än de bakre. Långt bak på ryggen ovanför analfenan sitter en
liten smal, bakåtböjd fettfena. Analfenan är kort och smal, och den sitter långt bak på kroppen. Bröstfenorna är korta
och lågt placerade. Bukfenorna är smala men förhållandevis långa. Stjärtfenan är djupt inskuren och har spetsiga
lober. Kroppen är klädd med stora, nästan släta fjäll som lätt faller av. Jämfört med guldlaxens sträva taggfjäll har
silverfisk taggarna svagare utvecklade, och fjällen upplevs därför som släta. Sidolinjen löper i en närmast rak linje från
gällocket till stjärtfenbasen.
Levande och färska fiskar är nästan genomskinliga med grönskimrande rygg samt mässingsglänsande och grönblå
längsband. Döda och konserverade fiskar är gråaktiga på ryggen och vita på buken, och längs vardera kroppssidan
löper ett brett silverband. Samtliga fenor är i det närmaste genomskinliga. Några andra könsskillnader än att
romstinna honor har mer uppsvälld buk är inte kända. Färska exemplar har en tydlig doft av färsk gurka.
Fenstrålar och fjäll: D i-iii.8-9, A ii-iii.9-10, P i.12-13, V i.9. Fjäll längs sidan 50-54.
Utbredning och status
I Sverige finns silverfisk bara i de djupare delarna av Skagerrak och mer sällsynt i norra Kattegatt. I övrigt
förekommer arten vid Färöarna, Shetlandsöarna och Island samt längs den europeiska kontinentalsockeln från norra
Norge och söderut, i Medelhavet och längs den nordafrikanska kusten.
Ekologi
Silverfisk är en marin stimfisk som uppehåller sig på djupt vatten nära bottnen, vanligen över mjukbottnar på 50-500
meters djup. Födan utgörs av bottenlevande, ryggradslösa djur, planktiska kräftdjur och mindre fiskar. Leken sker på
djupt vatten under perioden mars-juli. Ägg och larver är pelagiska. Tillväxten är långsam, och könsmognad nås vid en
ålder av 3-4 år samt en längd av 12-13 cm. Livslängden kan uppgå till ca 16 år.
Övrigt
Namngivning: Argentina sphyraena Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 315. Svensk synonym:
strömsill (från norska strømsild).
Etymologi: sphyraina (gr.) = antikens namn för barracuda.
Uttal: [Argentína sfyréna]
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
