Mercosur: Utvecklingfrån sektoriella avtal till liberalisering
1.1979: tripartite avtal (Argentina, Brazil, Paraguay) för att reglera användning
av vattenresurser I gränsområdena
2. Nov 1985: Deklaration Iguazú: Arg +Br
3. 1986: Program för integration och ekonomiskt samarbete (PICE): sektoriella
avtal
4. 1988: Avtal om integration, samarbete och utvecklinggemensam marknad
inom 10 år
5. 1990: Br.+ Arg: ”Buenos Aires akt”: gemensam marknad1995
6. mars 1991: Asuncións avtalArg, Br., Paraguay, Uruguay.
Frihandel som en del av neoliberaliserings reformer och strategieranpassning
till globaliseringen
4 verktyg för att åstadkomma en gemensam marknad:
1-gemensam extern tullavgift
2-koordinering av makroekonomisk politik
3-sektoriella avtal
4-handelsliberaliserings program
Övergångsperioden 1991-94
-organisationsstruktur:
-beslut genom konsensus mellan regeringar
-Gemensam marknadsråd: CMCutrikes och ekonomi ministrar: högsta organ
-Gemensam marknadsgrupp: GMC implementerande organ-koordinerad av
utrikesministrar med funktionärer och arbetsgrupper.
-främsta mål: implementering av ett program av minskning av tullavgifter.
-Protokoll Ouro Preto 1994: slut på övergångsperiod:
-Mercosur: juridisk personlighet för att delta som bloc inom internationella
förhandlingar
-CMC + GNC försätter + en ny handelskommission CT, gemensam
parlamentarisk kommission PT + Rådgivande forum (ekonomisk + sociala
frågor med representanter från näringslivet och arbetaresorganisationer)
-tullunionen träder i kraft, flera produkter undantag-hänsyn till lokala
industrier, ex: datorer och kapitalvaror fr Brasil.
-investeringar: att skydda investeringar i regionen (”fair treatment”,
”performance” regler försvinner). Flera undantag speciellt fr Br. Konfliktlösnings mekanismer inkluderade
Processen och resultat
-olika situationer: Brasilien: inflation och devalveringarbättre export
performance, Argentina (paritet med dollar) mindre bra export performance:
överskott för Brasilien
-konflikter: Argentina: anti-dumping avgifter mot brasilienska produkter
-handel inom regionen ökar: 8% 1991-19% 1994-21% 1996:
-Brasiliens export till regionen ökar 37% per år, till resten av världen: 11%
-Dec 1995: Mercosurs aktionsprogram inför år 2000 eller Agenda 2000fördjpning av integrationen
-nya förhandlingar i 1996-7: nya regler för import av andra länder, kring
miljöfrågor, tekniska frågor, bilavtal, osv
-externa relationer: 1993: SAFTA: Mercosur, Andinska länder + Chile: icke
implementerad
-subreg. Avtal: Mercosur+ Chile (1996), Mercosur +Bolivia (1996), Mercosur
+andiska länderna (i förhandling)
-Ekonomiskt samarbete med Eu: 1995
-FTAA: USA-bilaterala avtal; Br: multilaterala (95: godkänd)
Mercosur: strukturella problem, utmaningar
-ojämn storlek bland länderna: Brasilien: 70% av regionens BNP: ojämn
fördelning av makten.
Br: 63% av exp fr regionen, Arg: 31%. Br exporterar mest till Europa,
ArgALADI, Uruguay –Paraguay till Mercosur
-brist på supraregionella institutioner
-brist på formella mekanismer för makroekonomisk koordinering + skillnader i
ekonomiska strategier
-prioritet till konsolideringsplaner för stabilisering och omstrukturering,
Underordningarmonisering av ekonomiska politik av medlemsländerna
-olika perceptioner av lämpliga strategier framför globaliseringen: BrasilienArgentina.