Remissvar, Värdepappersmarknaden, MiFID II och MiFIR

1 (7)
2015-05-11
Anna Forslin
070-348 17 14
[email protected]
Finansdepartementet
103 33 Stockholm
Fi2015/578
Remissvar, Värdepappersmarknaden, MiFID II och MiFIR
Härmed avlämnar FTF – facket för försäkring och finans (FTF), synpunkter på
SOU 2015:2 Värdepappersmarknaden MiFID II och MiFIR.
FTF har ungefär 13 300 medlemmar anställda i försäkringsbolag, närstående
banker och försäkringsförmedlare. FTF är det enda fackförbund i Sverige som
är specialiserat på försäkringsbranschen.
Sammanfattning
FTF är positivt till utredningens förslag inom kapitel 5 t o m 7 samt 10 då de
leder till en harmonisering av de regelverk som omfattar
värdepappersmarknaden.
FTF delar utredningens uppfattning att minimiregeln i MiFID II avseende
definitionen av oberoende rådgivare bör utökas genom svensk lag.
FTF föreslår att Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden kompletteras på
det sätt utredningen föreslår samt att denna bestämmelse inte skall inkräkta på
parternas rätt att teckna kollektivavtal om belöningssystem.
FTF ser med oro på förslaget att Finansinspektionen skall ges i uppdrag att
genom föreskrifter definiera vilka ersättningar som är att betrakta som negativa
ur kundens intresse.
Vidare ser FTF med stor oro på förslaget att Finansinspektionen skall ges i
uppdrag att genom föreskrifter definiera kompetenskrav för finansiell
rådgivning.
FTF föreslår att Finansinspektionen kan inbjuda intressentgrupperna till dialog
och därigenom minska riskerna FTF ser enligt ovan.
2 (7)
FTF anser att utredningens förslag inte uppfyller de krav på skydd för
repressalier som MiFID II ger rätt till och föreslår att begreppet missgynnande
behandling arbetas in i svensk lag.
FTF är dock mycket positivt till förslaget att sekretess även skall omfatta fysisk
person som i en anmälan pekas ut som ansvarig för en överträdelse.
FTF menar att utredningen ger ett balanserat förslag rörande sanktioner mot
fysiska personer i företagets ledningsfunktion.
Inledning
FTF – facket för försäkring och finans (FTF), lämnar här remissvar till
Värdepappersmarknaden MiFID II och MiFIR. Remissvaret är generellt sett
utformat på en övergripande nivå. Därmed tillstyrker eller avstyrker vi inte de
föreslagna författningsförslagen var för sig.
Harmonisering av marknaden
En kund kan idag få finansiell rådgivning och genomföra finansiella
transaktioner i en mängd olika former och på en mängd olika marknadsplatser.
Att regler i så stor utsträckning som möjligt är harmoniserade mellan dessa
marknadsplatser är positivt. Det motsatta förhållandet ger utrymme för att
oseriösa företag optimerar verksamhet för att utnyttja svagheter i systemet
vilket skapar otrygghet för såväl konsumenter som arbetstagare samt osund
konkurrens. FTF har den generella synen att marknaden skall harmoniseras så
långt som möjligt och endast om starka skäl finns skall undantag göras.
Marknaden för Finansiell rådgivning är också, om än i varierande grad, global
och det finns ett behov av globala harmoniseringar. MiFID och MiFIR är
direktiv som skall implementeras i svensk lag. FTFs grundsyn är att avsteg från
direktivens nivåer för den svenska marknaden kan vara befogade men skall
vara väl motiverade.
FTF är positivt till utredningens förslag inom kapitel 5 t o m 7 samt 10 då de
leder till en harmonisering av de regelverk som omfattar
värdepappersmarknaden.
I kapitel 8 utvecklar utredningen sitt förslag rörande regler om ersättningar till
eller från tredjepart.
Den formulering som används i direktivet där förbud om tredjeparts
provisioner uttrycks som ett förbud att ta emot och behålla provisioner från
3 (7)
tredje part för att få kalla sig oberoende rådgivare skulle vara svår att hantera
på ett effektivt sätt. FTF delar därför uppfattningen att Sverige bör utnyttja
möjligheten att genom reglering utöka nivån i direktivet på det sätt som
föreslås i utredningen.
Utredarna resonerar kring möjliga alternativ till reglering av hur ersättningar
från tredje part skulle kunna regleras. Bland annat redogörs för hur detta har
reglerats i Holland respektive Storbritannien. FTF menar att redogörelsen
förvisso är korrekt, men att man allvarligt måste överväga om dessa regleringar
har varit i kraft länge nog för att man skall kunna dra slutsatser om huruvida
den finansiella rådgivningen är tillgänglig för befolkningen i stort. FTF ser
betydande risk att exempelvis ett totalt förbud mot ersättning av tredje part
skulle leda till att professionell finansiell rådgivning är något som bara är
tillgängligt för personer med höga inkomster eller stora likvida tillgångar.
Marknaden för finansiell rådgivning är i Sverige diversifierad på så sätt att
befolkningen har haft ett stort utbud där finansiell rådgivning har varit möjligt
att erbjuda även för mycket låga nivåer av sparande. Detta har också lett till att
sparandet inom finansiella tjänster är högt i Sverige. Andra positiva effekter av
detta är att det finns en förhållandevis hög medvetenhet kring finansiella
tjänster.
Ett totalt provisionsförbud skulle, enligt FTFs bedömning, innebära en stor risk
att befolkningen som helhet över tid, blir mer ointresserade av vilken roll
sparande, placeringar och finansiella tjänster påverkar vardagsekonomin. Detta
skulle också kunna få mycket negativa konsekvenser inom pensionssystemen.
Utredningen föreslår att i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ta in
bestämmelser om att värdepappersinstitut inte får ta emot ersättningar från
tredjepart när investeringsrådgivning eller portföljförvaltning tillhandahålls
icke-professionella kunder om ersättningen kan påverka kundens intressen
negativt. FTF menar att detta förvisso föranleder en hel del frågeställningar att
lösa kring vad som är en sådan ersättning. FTF ser också att en sådan
begränsning kan leda till samma typ av farhågor som ett totalt provisionsförbud
enligt ovan och FTF anser att det närmre regelverket behöver utvecklas med
stor eftertänksamhet. FTF förespråkar därför en modell där föreskrifterna
utformas efter grundlig dialog med de nära intressentgrupperna vilket
utvecklas i nästa avsnitt.
Reglering av kompetenskrav, belöningssystem och ersättningssystem
Utredningen föreslår att Finansinspektionen (FI), av Regeringen, skall ges i
uppdrag att genom föreskrifter definiera vilka ersättningar som är att betrakta
som negativa ur kundens intresse. Vidare föreslås att Lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden kompletteras med en bestämmelse om att
värdepappersinstitut inte ska belöna eller bedöma sin personal på ett sätt som
4 (7)
kommer i konflikt med företagets skyldighet att iaktta kundernas intressen.
Likaså föreslår utredningen att i Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
ge rätt till FI att genom föreskrifter fastställa och ange kraven på kompetens
och kunskap för fysiska personer som ger lämnar investeringsrådgivning eller
ger information om investeringstjänster, finansiella instrument eller
sidotjänster.
FTF menar att helhetsgreppet av frågorna om tredjepartsprovision,
belöningssystem och kompetens är mycket komplex.
FTFs grundsyn är att utformning av belöningssystem i första hand är en fråga
för arbetsmarknadens parter. När arbetstagarna är involverade i företagens
processer leder det till ökad förståelse för verksamhetens mål och mening
vilket är till gagn för alla intressenter samt främjar en god arbetsmiljö. Att
belöningssystem kan styras i detalj genom föreskrifter är något som vi starkt
emotsätter oss. Systemet där belöningssystemens detaljer regleras i centrala
och lokala kollektivavtal är till fördel för alla intressenter på såväl kort som
lång sikt. Parternas möjlighet att reglera lön och belöningssystem genom
kollektivavtal är skyddsvärd i ett brett perspektiv och rätten bör inskränkas
ytterligt restriktivt. Det finns, enligt FTF, inga skäl att befara att de
kollektivavtalsslutande parterna inte skulle reglera frågan om belöningssystem
på ett sätt som är lämpligt med hänseende till de lagar och föreskrifter som i
övrigt omfattar hur verksamhetens bedrivs. Det torde normalt sett ligga i de
anställdas intresse att belöningssystem utformas på ett sådant sätt att de främjar
en sund finansiell rådgivning.
FTF föreslår därför att Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
kompletteras på det sätt utredningen föreslår samt att denna bestämmelse inte
skall inkräkta på parternas rätt att teckna kollektivavtal om belöningssystem.
Utredningen föreslår att i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden skall
tas in en bestämmelse om att värdepappersinstitut ska säkerställa att de fysiska
personer som lämnar investeringsrådgivning samt information om finansiella
instrument, investeringstjänster eller sidotjänster har den kunskap och
kompetens som krävs för att uppfylla institutets skyldigheter gentemot sina
kunder. FI föreslås ges rätt att utfärda föreskrifter som närmare anger kraven på
kunskaper och kompetens.
FTF håller med om att ansvaret för att arbetstagare har den kompetens som
krävs för att utföra arbetet vilar på värdepappersinstitutet. FTF håller också
med om att det kan finnas ett behov av att kompetenskraven i lämpliga delar
regleras genom föreskrifter. Men FTF ser med stor oro på hur detta praktiskt
skall hanteras så att föreskrifterna väger in alla relevanta aspekter. Att FI
genom dialog med företagen i samband med tillsynsarbete och
remissförfarande utger föreskrifter är en arbetsmetod FTF inte anser vara
optimal för att hantera kompetenskravfrågor.
FTF möter arbetsgivarna kontinuerligt i kompetensfrågor. Att arbetstagare har
5 (7)
rätt kompetens och möjlighet att utvecklas till framtida kompetenser är
självklart högt prioriterat av såväl företagen som FTF. Frågan har en spännvidd
över branschens förtroende, affärsmöjligheter, medborgarnas möjlighet till god
ekonomi och framtida arbetstillfällen. FTF och företagen besitter därför god
kännedom om kompetensen i branschen.
En annan grupp som torde ha stort intresse och kunskap om kompetensfrågor
är kunderna (konsumenterna). Det gäller såväl de konsumenter som nyttjar
execution only tjänster som dem som, genom olika kanaler, möter fysiska
personer och får investeringsrådgivning samt information om finansiella
instrument, investeringstjänster eller sidotjänster.
FTF menar att FI bör verka för att träffa företrädare för dessa
intressentgrupper, tillsammans och i dialogform.
Med en sådan ordning, som det naturligtvis finns utrymme för FI att besluta
om, menar FTF att förutsättningarna för väl avvägda föreskrifter ökar.
Vidare ökar intressentgruppernas kunskap och förståelse för frågan och
parterna ges goda möjligheter till att - på sätt som är utöver lag, allmänna
rekommendationer eller föreskrifter - ta initiativ som ytterligare förbättrar
rådgivning och information.
Även i fråga om att FI föreslås få i uppdrag att föreskriva vilka typer av
ersättningar som är att betrakta som negativa ur konsumentens intresse ser FTF
ett behov av dialog. En konsultationsgruppering sammansatt enligt samma
principer som rörande kompetenskraven enligt ovan, skulle ha stora
förutsättningar att ge den bästa samlade bedömningen om vilka föreskrifter
som är lämpliga för att uppnå en god och fungerande marknad.
Visselblåsning och skydd mot repressalier
Försäkrings- och finansbranschen är en sektor av stor vikt för samhället, där
förtroende är avgörande. En väl fungerande tillsyn med konstruktiv dialog
mellan tillsynsmyndigheter och företag är viktig. Att arbetstagare, utan risk för
repressalier, kan väcka uppmärksamhet på ett misstänkt missförhållande är
viktigt och bidrar till en bättre finansbransch. I de allra flesta fall kan
naturligtvis en arbetstagare helt öppet i dialog med exempelvis sin
verksamhetsledare belysa fel och brister och detta tas omhand på ett bra sätt.
Det är likväl viktigt att såväl interna som externa visselblåsarsystem skapas så
att, när en arbetstagare så bedömer, misstänkta brister kan anmälas på ett tryggt
sätt.
FTF menar att utredningen i huvudsak lämnar ett bra förslag inom detta
område. Exempelvis stöder FTF förslaget om en ändring i 30 kap. 4 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) så att även en identifierad anmäld
persons identitet skall vara sekretessbelagd. Men på en punkt anser FTF att
utredningens förslag inte uppfyller direktivets intention.
I MiFID II artikel 73.1b skall medlemsstaterna säkerställa att anställda vid
finansiella institut som rapporterar överträdelser som begåtts inom
6 (7)
finansinstitutet har lämpligt skydd mot åtminstone repressalier, diskriminering
och andra former av missgynnande behandling. Detta gäller såväl potentiella
som faktiska överträdelser. (För tydlighets skull vill vi här påpeka att det i
utredningen benämns artikel 73.2b, vilket är en felskrivning).
FTF menar att utredningens förslag inte når upp till det skydd mot repressalier,
i synnerhet inom begreppet missgynnande behandling, som anges i MiFID II.
Det finns heller inget skäl att inte söka uppnå den nivån.
Utredningen hänvisar dessutom till att frågan kan komma att regleras genom
lagstiftning som föreslagits i SOU 2014:31. FTF vill påminna om att någon
proposition ännu ej föreligger och att det därmed är svårt att ta ställning till om
den kommande propositionen är tillräcklig i detta avseende. Såväl TCO som
Finansförbundet har i sina remissvar rörande SOU 2014:31 uppmärksammat
flera behov av förändringar som FTF ställer sig bakom.
Huruvida en arbetstagare har missgynnats på grund av en visselblåsning måste
rimligen bedömas utifrån ett bredare perspektiv än 7 och 18 §§ lagen om
anställningsskydd (1982:80).
FTF anser att formuleringen om missgynnande behandling från MiFID artikel
73.1b bör arbetas in i lag. Arbetsmarknadens parter och samhällets
rättsinstanser har därmed kapacitet att pröva frågan genom förhandling och
eller process.
Sanktion mot fysisk person
Frågan om sanktioner mot enskilda fysiska personer i företagsledning är
invecklad och kräver proportionalitet. En utveckling med en alltför stor
personlig risk utifrån oklara och oförutsägbara regelverk ger stora risker att
leda till en osund ersättningsstruktur.
Ett sanktionssystem som rör fysiska personer måste ha hög igenkänningsfaktor
med den allmänna meningen om rättssäkerhet, exempelvis att man har
möjlighet att få sin sak prövad samt att sanktionen står i proportion till den
skada som åsamkats.
FTFs uppfattning är att utredningens förslag är balanserat och tydligt anger
rättsordningen för hur sanktionsavgift för fysisk person skall bestämmas och
prövas.
7 (7)
Anders Johansson
Förbundsordförande
Jimmy Johnsson
Föredragande
Kopia till:
TCO
Finansinspektionen
Finansförbundet
Kontaktuppgifter för avsändaren:
FTF – facket för försäkring och finans
Olof Palmes gata 17
103 54 Stockholm
E-post: [email protected]