Nioåriga elevers mentala karta över världen

Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
10 poäng
Nioåriga elevers mentala karta
över världen
Nine year old pupils’ cognitive map of the world
Emma Hervén
Helena Johansson
Lärarexamen 140 poäng
Samhällsorienterande ämnen och barns lärande
Höstterminen 2006
Examinator: Keijo Eriksson
Handledare: Niklas Gustafson
Sammanfattning
Detta är ett kombinerat forsknings- och utvecklingsarbete. Syftet är att öka förståelsen för
nioåriga elevers mentala karta och förmåga att utveckla denna. Ett utvecklingsarbete om den
mentala kartan ska göras med hjälp av en lektion kring världskartans utseende och funktion.
Tankar kring ämnet väcktes i samband med vår B-uppsats Barns mentala karta – av vad
påverkas den? som vi skrev våren 2005. Vi har valt att använda metoden aktionsforskning,
vilket är en metod som gör oss både till forskare och praktiker. Som praktiker har vi planerat
och genomfört ett undervisningstillfälle utifrån en problemställning. Som forskare har vi
sedan analyserat och diskuterat kring resultatet.
För att undervisningstillfället skulle tillgodose så många elever som möjligt anpassade vi den
till flera inlärningsstilar. Lektionen bestod av både diskussioner och praktiskt arbete. Ett, av
oss, hemmatillverkat världenpussel var en stor del av det praktiska.
Som forskare menar vi att det resultat vi fått fram visar att det går att utveckla nioåriga elevers
mentala karta till att innefatta världskartan. Vi har också insett att lärandemiljön har stor
betydelse för utvecklingen av den mentala världskartan. Finns inte olika typer av kartor
tillgängliga för eleverna, så kan det vara svårt att utveckla den mentala kartan.
Nyckelord: aktionsforskning, mental karta, nioåriga elever, pussel och världskarta
3
4
Innehållsförteckning
1 INLEDNING
1.1
1.2
1.2.1
1.2.2
1.2.3
7
SYFTE
BEGREPP
8
8
Mental karta
Karta
Mercators projektion
8
9
9
2 KUNSKAPSBAKGRUND
2.1
2.2
2.3
2.4
2.4.1
2.4.2
2.5
2.5.1
2.5.2
2.5.3
2.6
2.7
2.8
2.9
11
INTERNATIONALISERING I SKOLAN
LPO 94, INTERNATIONALISERING OCH MENTAL KARTA
MENTAL KARTA
INLÄRNINGSSTADIER
Bosowski
Piaget
11
12
13
14
14
15
INLÄRNINGSSTILAR
16
Vygotskij
Bruner
Dewey
16
17
17
KARTPROJEKTIONER
LÄNDERNAS FORM ETT MINNESKNEP
SAMMANFATTNING
FRÅGESTÄLLNING
18
18
19
20
3 METOD OCH MATERIAL
21
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.5.1
3.5.2
3.5.3
URVAL OCH PLATS
INTERVJUER MED LÄRARE
METODVAL I MÖTET MED ELEVERNA
PLANERING
HANDLING (GENOMFÖRANDE)
21
21
21
23
25
Första tillfället (27 november 2006)
Andra tillfället (28 november 2006)
Tredje tillfället (4 december)
25
26
28
4 OBSERVATION OCH REFLEKTION (RESULTAT)
4.1
4.2
4.3
4.4
4.4.1
4.4.2
4.5
4.5.1
4.5.2
4.6
4.7
4.8
LÄRARINTERVJU
SAMMANFATTNING
KATEGORISERING AV ELEVERNAS KARTOR
LILLA GRUPPEN (5 ELEVER)
Mental karta från första tillfället (27 november 2006)
Mental karta från tredje tillfället (4 december 2006)
STORA GRUPPEN (22 ELEVER)
31
31
32
32
34
34
34
37
Mental karta från första tillfället (27 november 2006)
Mental karta från tredje tillfället (4 december 2006)
UTVECKLINGEN AV BÅDA GRUPPERNAS MENTALA KARTA
TEORETISK TOLKNING
SLUTSATS
5
37
39
42
43
44
5 DISKUSSION
5.1
5.2
45
FORTSATTA STUDIER
FÖRSLAG TILL VIDARE UNDERVISNING
6 REFERENSLISTA
47
48
49
6
1 Inledning
Varje dag överöses vi alla av nya intryck från vår omvärld. Information sprids till elever via
TV och Internet, men också via klasskamrater och lärare. Eftersom nyheter sprids över jorden
på några sekunder, så är den värld vi lever i inte längre så stor som den var för 30 år sedan.
Ulf P. Lundgren skriver:
Forskarna talar idag om en ny fas i historien – den postmoderna eller postindustriella – och i
denna historiska omvandlingsfas utvidgas samhället som begrepp, från att ha gällt det nationella
och avgränsade till att omfatta det internationella och gränsöverskridande. (1996, s.5)
E-post och Internet är ett snabbt och enkelt sätt att få och sprida information. Man kan få
kontakt med en person på andra sidan jordklotet genom att dubbelklicka på musen. Även
barnen lever i detta informationssamhälle. De konfronteras med en verklighet som inte var
lika synlig för 20 år sedan. Detta menar Lars H Gustafsson (1996) som är barnläkare och
författare till ett flertal böcker rörande barns uppfostran.
Eftersom barn inte har lika mycket erfarenheter och kunskaper som vuxna blir
informationsflödet ibland feltolkat och osammanhängande. Barnen får höra att det finns
Disney World i Florida. Dit vill de åka; man kan ju åka till Skånes Djurpark. Att det tar sex
timmar att flyga till Florida och att det ligger att stort hav mellan Sverige och USA, ja, att
Florida ens ligger i USA, är inte lika självklart. För att barnen ska kunna hantera
informationsflödet bättre kan man hjälpa dem att utveckla sin mentala karta. Med en
utvecklad mental karta kan eleverna bättre förstå var händelser inträffar. De kan inse att allt
som händer inte direkt måste vara farligt för oss, men att det i förlängningen kan påverka oss.
Inspirationen till vårt examensarbete fick vi när vi skrev vår B-uppsats ”Elevers mentala karta
– av vad påverkas den?” (Hervén & Johansson, 2005). Då konstaterade vi att de flesta
nioåringar, som vi intervjuade, inte hade någon mental karta som liknade den världskarta vi
oftast ser. Våra upplevelser från VFT-skolor ger samma erfarenhet. Vi undrar om det är en
utvecklingsfråga – är nioåringar för små för att förstå och ta till sig en abstrakt världskarta,
eller handlar det bara om att eleverna måste få en chans att lära sig om världskartan genom att
exponeras för den på olika sätt? Vår erfarenhet säger oss också att världskartan introduceras
7
tidigast i fyran och kanske inte förrän i sexan. Enligt Mårtensson och Wennberg (1996) ska
geografiundervisningen i skolan hjälpa eleverna att få sammanhang i sin omvärld och förstå
hur den hänger ihop. I läroplanen finns det inskrivet ett internationaliseringsmål som ska gälla
från förskolan genom elevens hela skolgång. Då tycker vi det är sent att lära sig om
världskartan och världsdelarna först när man är 11 år.
1.1 Syfte
Syftet med vår undersökning är att öka förståelsen för nioåriga elevers mentala karta och
förmåga att utveckla denna. Ett utvecklingsarbete om den mentala kartan ska göras med hjälp
av en lektion kring världskartans utseende och funktion.
1.2 Begrepp
För att vårt arbete ska bli lättförståligt och överskådligt tycker vi det är nödvändigt med en
definition av de begrepp vi kommer att använda oss av. Vi och läsarna ska ha en gemensam
och likvärdig tolkning av begreppen för att slippa missförstånd.
1.2.1 Mental karta
Den bild av världen som finns i varje persons inre kallas för mental karta. I
Nationalencyklopedin står följande:
mental karta, inom geografi benämning på den inre bild av den geografiska verkligheten som
varje människa bär med sig och som används för att tolka omgivningens rumsliga innehåll och
organisation. (vår kursivering)
I Nationalencyklopedins förklaring av mental karta skriver de om ”omgivningens rumsliga
innehåll”. Gösta Wennberg (1990) förklarar det rumsliga med:
Den rumsliga traditionen som ytterst går tillbaka på kartläggningen av jordytan. Inom denna
riktning behandlar man utbredning, mönster och rörelser på jordytan och sambanden mellan
dom. (s. 19) (vår kursivering)
Oavsett om kartorna är korrekta eller inte så är de nödvändiga för att begripliggöra varje
persons plats i världen. Kartan måste alltså inte vara korrekt för att vara funktionell. (Holmén
& Anderberg, 1990)
8
Mental karta kan alltså vara både en inre bild av världskartan och av en geografiskt mindre
plats. I vår undersökning syftar vi på den mentala karta som förställer världskartan.
1.2.2 Karta
Enligt Nationalencyklopedin (1993) är en karta en avbildning av jorden eller en del därav
enligt en kartprojektion och i viss skala på ett plant material. En världskarta är enligt samma
källa en karta över hela världen. I vår undersökning är ordet karta också förbehållet
världskartan.
1.2.3 Mercators projektion
Kartan vi talar om är projicerad enligt Mercators projektion (se figur 1). Mercator Gerardus
var flamländare och levde på 1500-talet som kartograf i Frankrike. Han var bland annat
intresserad av navigation och tog därför fram en världskarta som fungerade att navigera efter.
Han sammanställde också kartverk i tre stora böcker vilka var ursprunget till dagens Atlas.
(Nationalencyklopedin band 13, 1994)
Figur 1 Mercators projektion
9
10
2 Kunskapsbakgrund
I detta kapitel tar vi upp tidigare forskning kring ämnen som rör vår uppsats.
Internationalisering i skolan och Styrdokumentens mål berörs och vidare presenterar vi olika
inlärningsstadier och inlärningsstilar. Det kommer också en genomgång kring mental karta
och kartprojektioner.
2.1 Internationalisering i skolan
Internationalisering är ett begrepp som blivit en viktig del i den svenska skolan. Det är dock
inget nytt begrepp. Dess utveckling har skett ända sedan 1900-talets början. Krig runt om i
världen och en önskan från Sveriges sida att hjälpa till i de drabbade länderna har gjort att
världen kommit närmre. Svenska skolan skapade på 1940-talet ett språkprogram som gav
ungdomar en chans att resa och se andra länder. Idag ger media eleverna en tydlig bild av vad
som händer runt om i världen. Vad som hände i krigsländer under andra världskriget var inte
så påtagligt för svenska barn som händelser i dagens krigsdrabbade länder är. På många barns
näthinnor finns idag en bild som är tydlig av hur krig ser ut i länder som Rwanda och
Bosnien. Förskollärare och grundskollärare måste idag handskas med frågor som tidigare
ställdes till högstadiets lärare. Allt yngre barn blir medvetna om verkligheten runt om i
världen. Därmed blir lärarens engagemang viktigt för att stötta oroliga barn när dessa svåra
frågor väckts. (Gustafsson, 1996).
Det är inte många år sedan alla barn som föddes i Sverige hade en svensktalande mormor.
Idag är det inte lika självklart. Att växa upp i Sverige innebär att barnet måste tala svenska,
men kunskaper i hemspråket är också nödvändiga, om man vill ha kontakt med sina rötter och
sin släkt. Boel Westerberg (1996), universitetslektor i religionskunskap, skriver om ett
klassrum där 3 av 25 elever har svenska som modersmål. Många olika kulturer och
nationaliteter finns representerade i skolan. Detta innebär att det internationella finns både
långt bort och nära. Inom skolvärlden står internationalisering för många olika saker.
Professor Björn Hettne (1996) skriver:
Det internationella perspektivet i undervisningen, kontaktnätet med andra skolor runt om i
världen, den ökade rörligheten bland elever och lärare, bättre språkkunskaper, ökad beredskap
för kulturmöten, samt internationella krav på undervisningens kvalitet. ( s. 27)
11
Detta ger en bild av internationaliseringen som något positivt. Här finns det roliga och det
spännande; det som väcker nyfikenhet och en lust att lära. Media visar emellertid också en
bild av vår omvärld som är negativ och skrämmande. Det behövs hos lärare en medvetenhet
och kunskap kring det som kan vara problematiskt. Skolan som institution får en viktig roll
för att bygga internationella kontakter och skapa en positiv men kritisk granskande bild av
världen. Det är värdefullt att ta tillvara den nyfikenhet som finns hos unga människor. Bodil
Jönsson (1996), fysiker vid Lunds tekniska högskola, menar att lärarens roll är att spinna
tanketrådar på vilka eleverna kan hänga upp sin kunskap. Hon skriver också om att vara en
inspirationskälla som väver ihop elevernas tankar och bilder av världen.
2.2 Lpo 94, internationalisering och mental karta
I Lpo 94 och de tillhörande kursplanerna finns mål uppsatta som handlar om eller går att
anknyta till internationalisering och mental karta. I Lpo 94 står följande:
Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt
sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta
kontakter över kultur- och nationsgränser. (s. 6)
Under Mål att uppnå i grundskolan i Lpo 94 läser vi:
(…) känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de (…)
samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskapsområdena.
(…) ha kunskaper om länders och världsdelars ömsesidiga beroende av varandra. ( s. 10)
Vi läser också att skolledningen ska verka för ett ökat internationellt samarbete och se till att
personalen är införstådda med de internationella dokument som Sverige ska följa. Lärarna ska
ha demokrati och mänskliga rättigheter som en grund i all undervisning. (Lpo94)
I kursplanen för Samhällsorienterade ämnen finns flera kunskapsområden som går att anknyta
till internationalisering, ”Kulturella mönster och kulturell variation” samt ”Lokala och globala
miljö- och överlevnadsfrågor” är exempel på sådana områden. (www.skolverket.se, 2006-1212)
12
I kursplanen för Geografi finns inskrivet:
Grundläggande för geografiämnet är att arbeta med en helhetssyn på omvärlden där centrala
begrepp och fakta vävs in i ett större sammanhang. (www.skolverket.se, 2006-12-12)
Vidare har vi att ta hänsyn till ”Mål att sträva mot” där man skall:
öka sin förståelse för människans levnadsvillkor genom vidgade kunskaper om natur och
samhälle och om sambanden där emellan i olika delar av världen. (www.skolverket.se, 200612-12)
Enligt kursplanen ska undervisningen i geografiämnet leda till utvecklade kunskaper om det
egna landet, världen och jorden som helhet. Olika delars skillnader och likheter ska
tydliggöras. För att ämnet ska bli överskådligt för eleverna är kartor en nödvändighet. Att
kunna se förändringar i sin omvärld är en del av kunskapen. När eleverna nått slutet av det
nionde skolåret ska de ha kunskaper om världskartan, världsdelarnas och ländernas läge och
deras storleksrelationer. (www.skolverket.se, 2006-12-12)
2.3 Mental karta
John J Chiodo (1997), professor vid universitetet i Norman, Oklahoma skriver i en artikel att
lärare måste hjälpa sina elever att förstå den mentala kartan över världen för att få en grund
till spatial medvetenhet och förståelse för omvärlden. Han har gjort en undersökning kring
utvecklandet av mental karta över världen hos skolbarn. Det finns ingen vedertagen forskning
som styrker undervisningen av mental karta som innefattar världen hos elever, då de är under
11 år. Chiodo menar att det är viktigare med utveckling av mental karta över närområdet i de
lägre stadierna. Han hänvisar dock till Geography for Life som menar att arbetet med
utveckling av mental karta kan genomföras redan i åldrarna 5 till 10 år, dock inte över hela
världen. I USA blir geografi ett separat ämne först när eleverna når 11 års ålder. Därför har
Chiodo valt att genomföra sin forskning med 12-åriga elever.
Alla har en unik inre karta över omvärlden. En viktig uppgift för läraren är att utveckla
barnens inre karta så att den blir användbar och någorlunda korrekt. Kartan blir då en
gemensam referensram som man kan diskutera kring. (Mårtensson & Wennberg, 1996)
13
Mental karta är ett redskap för att organisera kunskaper om världen. Detta skriver de båda
amerikanska professorerna Roger Downs och David Stea (1977) och tillägger att nya
kunskaper om världen kräver en omorganisering av den befintliga vetskapen. Mental karta
kan också hjälpa till att svara på frågan var, när och vad. Man kan förstå var och det hjälper
när man ska svara på när och vad. De avslutar sin bok Maps in minds med att skriva om Atlas
som tvingades att bära hela världen på sina axlar. Idag tvingas vi alla bära världen i våra
huvuden.
Thomas Blom (1996), docent och universitetslektor vid Karlstad universitet, har skrivit flera
artiklar och rapporter angående mentala kartor gjorda utifrån olika studier av elever och
studenter i skiftande åldrar. I några artiklar av Blom inleder han med att skriva om vad som
påverkar vår mentala karta och menar att media har en stor påverkan både positivt och
negativt för uppbyggandet av den mentala bild man skaffar sig av ett land eller en region.
En annan forskare, Anders Schaerström (1986), har skrivit en artikel om hur media
framställer kartor vid exempelvis nyhetsrapportering. Det visade sig att kartorna var belagda
med åtskilliga fel och brister. Till exempel saknades rubrik, kartorna var för röriga och allt för
små för att kunna sättas i sitt sammanhang.
Blom skriver också om centrum och periferi i vårt medvetande och menar att vi redan i unga
år skaffar oss en mental bild av vårt närområde. Det är vårt närområde som hamnar i centrum
för vår mentala karta. I periferin hamnar orter/platser/länder som inte är viktiga för oss just
då. Ju viktigare något är desto närmare centrum för vårt tänkande ligger de. Det kan enligt
Blom alltså vara så att Kanarieöarna kan ligga närmre vårt mentala centrum än Ven, även om
det geografiska avståndet är det motsatta. (Blom & Arvidsson, 2000)
2.4 Inlärningsstadier
För att hitta en lämplig urvalsgrupp, i förhållande till ålder, har vi tagit del av Piagets och
Bosowskis tankar om inlärningsstadier. Båda har på olika sätt undersökt elevers inlärning vid
olika åldrar.
2.4.1 Bosowski
Elaine F. Bosowski (1997), forskare på Villanovauniversitetet i Philadephia, har undersökt
elevers kognitiva världsbild och kommit fram till att elever har stor förmåga att ta till sig och
14
lära sig fakta kring geografi vid olika stadier under uppväxten. Vid 8, 11 och 14 års ålder har
eleverna en ökad förmåga att ta till sig geografiska kunskaper. Att studera hur mycket
geografikunskaper eleverna besitter, bör man därför göra året efter dessa toppar av geografisk
inlärning och förståelse.
2.4.2 Piaget
Bosowskis teorier leder oss vidare till Piaget, som talar om teorier om den kognitiva
utvecklingen. Teorierna bygger på fyra utvecklingsstadier där vart och ett innebär ett
karakteristiskt sätt att tänka. Evenshaug och Hallen (2001) beskriver Piagets stadier.
Det sensori-motoriska stadiet (0-2 år) – Barnet bygger med hjälp av sin omgivning upp en
förståelse för verkligheten och hur den fungerar. Under detta stadium existerar inte ett föremål
om barnet inte kan se det. Barnens kunskap blir kopplad till deras egna handlingar. De kan
inte lösa ett problem med enbart tankens hjälp.
Det preoperationella stadiet (2-7 år) – Symboliskt resonerande framträder under denna
period, men barn i detta stadium är egocentriska och har svårt att se en situation ur någon
annans synvinkel. Enligt Piaget är detta typiskt för barn i förskoleåldern.
Det konkret operationella stadiet (7-11 år) – Under denna period utvecklar barnet förmågan
att använda sig av logiska principer för att kunna tolka sin omvärld och händelserna där i. Det
viktiga är att allt är konkret.
Det formellt operationella stadiet (11-16 år) – Barnets kognitiva utveckling börjar nu likna en
vuxens. Det är först nu barnet kan tänka rationellt och abstrakt.
Förflyttningen från ett stadium till ett annat beror på att det har skett en förändring i det
kognitiva tänkandet hos barnet. Det är en förändring som sker med hjälp av assimilation och
ackommodation. Genom assimilation tar barnet till sig ny fakta och ombildar den så att den
passar in i redan befintlig kunskap. När barnet får fakta som inte går att anpassa till tidigare
kunskap måste barnet anpassa sig efter omgivningen detta kallas för ackommodation. Barnet
får tänka på ett helt nytt sätt och anpassa sig till de nya förutsättningarna.
15
2.5 Inlärningsstilar
Vårt examensarbete är både en uppsats och ett utvecklingsarbete. Utvecklingsarbetet går ut på
att planera och genomföra ett lektionstillfälle med världskartan som grund. Pussel är en del av
den tänkta lektionen och det ska tilltala olika typer av inlärare. Därför har vi tagit del av olika
forskares teorier om inlärningsstilar.
Det finns fyra typer av inlärare:
•
den visuella som lär sig bäst genom att se bilder och diagram och att läsa.
•
den auditiva inläraren som lär sig bäst genom att höra, det kan vara musik samtal och
diskussioner.
•
den kinestetiska inläraren som lär sig bäst genom att vara delaktiga, att få röra sig och
experimentera.
•
den taktila inläraren som gärna vill röra på eller rita på något medan denne på andra
sätt, till exempel auditivt, lär sig något annat.
Varje elev kan ha delar av alla inlärningsstilarna, men oftast är en av inlärningsstilarna mer
framträdande. För att inlärningen, hos alla elever i ett klassrum, ska bli så effektiv som
möjligt bör alla fyra inlärningsstilarna tillgodoses. (Boström & Wallenberg, 2001)
2.5.1 Vygotskij
Den ryske forskaren L. Vygotskij (1995) har skrivit en rad böcker om psykologiska teorier.
Han har skrivit om inlärningsprocesser och han skriver om fantasi och kreativitet som
grundläggande för inlärning oavsett ämne. Fantasin är fantastisk för att den låter människan
föreställa sig saker som aldrig funnits eller som hon aldrig sett. Fantasin blir rikare ju mer
erfarenheter människan samlat på sej. Detta innebär att fantasin är rikare hos en vuxen än hos
ett barn. Men fantasin är viktigare hos ett barn just därför att erfarenheterna är färre. Då
behövs den för att väva samman fragment från verkligheten. Fantasierna måste omvandlas till
verklighet och erfarenhet för att på så sätt göras rikare. Vygotskij skriver:
Den pedagogiska slutsats man kan dra av detta är att det är nödvändigt att vidga barnets
erfarenheter om vi vill skapa en tillräckligt stadig grund för dess skapande verksamhet. Ju mer
ett barn har sett, hört och upplevt, ju mer det vet och har tillägnat sig, ju större mängd
verklighetselement det besitter i sin erfarenhet, desto betydelsefullare och produktivare blir dess
fantasi vid i övrigt lika förutsättningar. (s. 20)
16
Det kreativa skapandet med händerna tillsammans med reproduktion utvecklar minnet och
tänkandet. Fantasi och kreativitet blir inlärning.
2.5.2 Bruner
Psykolog J. Bruner intresserade sig för inlärningsprocessen. Huvudtanken i hans teorier är att
människan har en medfödd vilja att lära. Hos varje människa finns tre drivande krafter för
denna vilja, nyfikenhet, ömsesidighet och kompetens.
•
Nyfikenhet är barnets medfödda intresse för allt som är nytt. Denna måste beaktas så
att den inte hämmas av skolans formaliserade inlärningssituationer.
•
Ömsesidighet är alls önskan att fungera tillsammans och förstå varandra.
•
Kompetens är en önskan om att kunna saker för kunnandets skull. Barnet vill inte lära
sig för att få beröm utan kunskap för barnet handlar om att vidga sin världsbild.
Dessa tre drivkrafter bör finnas i lärarens tankar vid planeringen av undervisningen. Det
måste finnas en mening för barnet för att kunskapen ska gå att binda samman och inte bli
lösryckta fragment. Inlärningen måste också vara aktiv (Kylemark & Winther, 1999).
2.5.3 Dewey
På 1800-talet skapade professor John Dewey (1999) en rad teorier som är aktuella än idag. En
av de mest kända teorierna är Learning by doing. Denna teori bygger på att låta eleverna ”lära
genom att göra”. Han menar att kunskap som är allt för vetenskaplig, och ej kopplad till
elevernas vardag, resulterar i endast memorerad fakta utan mening. I Lpo94 talar man om de
fyra f:n, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa fyra krävs för att eleven faktiskt
ska ha tagit till sig undervisningen. Vi menar att förståelse, färdighet och förtrogenhet infinner
sig om man undervisar på ett mer praktiskt sätt, så som Dewey förespråkar. Han skriver att
aktivt görande med kroppen och hanteringen av material måste integreras i den vetenskapliga
förmedlingen. Dessutom visar erfarenhet att barn har naturliga behov att röra sig. Blir dessa
tillfredställda går lärandet lättare. I boken Hur och när lär sig elever? beskriver Arfwedson
(1992) Piaget, Bruner och Vygotskij som:
Det finns många gemensamma drag hos Vygotskij, Bruner och Piaget. Betydelsen av konkret
handling i förbindelse med problemlösning för utveckling av abstrakt tänkande betonas hos dem
alla. Barnet konstruerar sin egen kunskap. Grunderna till mentala operationer finns i
handlingsvärlden. Analysen av mänsklig kunskap och intelligens måste börja med studiet av
motoriska färdigheter och praktisk problemlösning. Barn måste vara aktiva och konstruktiva för
att utveckla sin förståelse av världen. (s. 25)
17
Med detta sammanfattat kan man konstatera att en undervisning kombinerad av fakta och
praktisk problemlösning framstår som ett gott alternativ i vårt utvecklingsarbete.
2.6 Kartprojektioner
Kartan är en generalisering av och därmed inte en direkt avbild av jordytan. Detta gör att
elever kan ha svårt att ta till sig den. Globen är oftast en mer riktig avbildning av jorden.
Denna är svåranvänd i klassrumsundervisningen, då den är otymplig och svår att mäta avstånd
på. Man kan heller inte se alla delar av världen samtidigt. Den kartprojektion som eleverna
exponeras för är oftast Mercatorsprojektionen (Mårtensson & Wennberg, 1996). Detta är en
av flera olika kartprojektioner. Att det finns flera beror på att ingen karta kan bli helt korrekt
när den är tvådimensionell. Vinklar, yta, avstånd och riktning blir på ett eller annat sätt
förvrängd. Därför finns det olika projektioner beroende på vad kartan ska användas till. Att
Mercatorsprojektionen är den som används i klassrummet beror på att den har räta vinklar,
vilket gör att länderna blir överskådliga. Ytriktigheten stämmer dock inte. Länder som ligger
nära polerna är mycket förstorade. Det finns mer ytriktiga projektioner och de börjar bli mer
använda,
men
på
dessa
kartor
blir
formerna
på
världsdelarna
deformerade.
(Nationalencyklopedin, band 10, 1993)
Saarinen (1988) skriver om centreringen av världsdelar. I hans undersökning fanns studenter
från olika delar av världen som fick rita sina mentala kartor. Det visade sig att studenterna
valde att centrera olika världsdelar beroende på var de kom ifrån. Den centrering som är
vanligast i Europa kallas eurocentrisk och det är den som vanligen avbildas i svenska
kartböcker och på väggkartor i klassrum.
2.7 Ländernas form ett minnesknep
John J. Chiodo (1997), skriver om hur elever kan ta till sig kunskap om världens geografiska
utseende. Han hävdar att det är lärarna som har ansvaret att ge eleverna de verktyg som
behövs. Undersökningen Chiodo gjort visar att det är viktigt att ha en fortlöpande
undervisning kring kartans utseende. En karta eller jordglob ska alltid finnas i klassrummet
för att elever och lärare ständigt ska kunna ha dem nära till hands.
18
I boken Handbok i geografi skriver Gunilla Björklund (1993) att det är bra att associera
länder till olika figurer eller geometriska former. Exempelvis kan Frankrike som en pentagon
(se figur 2) och Italien ses som en stövel (se figur 3).
Figur 2 Frankrike liknas vid en pentagon
Figur 3 Italien liknas vid en stövel
Detta sätt att konstruera minnesbilder främjar skapandet av den personliga mentala kartbilden.
Att ständigt ha en världskarta och/eller jordglob förekommande i klassrummet och i
undervisningen underlättar också. (Björklund, 1993)
Saarinen (1973) talar om faktorer som avgör vilka länder och världsdelar en person kommer
ihåg. Factor of area innebär att storleken på landet får betydelse. Ju större landet är desto
större är möjligheten att man kommer ihåg det och tar med det på sin karta. Att inkludera
hemlandet och de angränsande länderna kallas för Factor of proximity. Att de kommer med
beror på att de länderna är de mest kända för tecknaren. Formen på landet, Factor of shape,
menar Saarienen också gör det lättare att komma ihåg. Liknar landet en känd enkel form
minns man den just därför. Den blir också enklare att rita.
2.8 Sammanfattning
Internationalisering har blivit allt viktigare i skolan. I Lpo 94 finns flera punkter som anknyter
till ämnet. Fler och yngre barn blir allt mer medvetna om verkligheten runt om i världen.
Detta gör att en gemensam mental karta över världen blir viktig. Det blir en gemensam
referensram kring vilken undervisningen kan byggas upp. Samtidigt ges också eleverna en
global känsla och en helhetsbild i vilken de kan placera in mindre delar av världen. Den
kartprojektion som eleverna bör ha till grund för sin gemensamma mentala karta är
Mercatorsprojektionen.
19
Bosowski och Piaget tangerar varandra i sina tankar om utveckling i stadier. Piaget pratar om
utveckling av det kognitiva tänkandet och Bosowski om geografiutveckling. Det finns ett
flertal olika inlärningsstilar och många tankar om varför människan lär sig. Dewey har skrivit
om Learning by doing, Bruner om nyfikenhet och Vygotskij om fantasi och kreativitet. Alla
är viktiga att betänka vid planeringen av en lektion, vilken ska passa alla elever. En lektion
som ska handla om världskartan och dess utseende bör innefatta tankar kring landdelarnas
former.
2.9 Frågeställning
Teorierna i vår kunskapsbakgrund har gett oss en grund inför vårt utvecklingsarbete.
Forskarnas teorier leder oss fram till våra frågeställningar:
Kan man som lärare hjälpa nioåriga elever att utveckla en mental karta så att den innefattar
världskartan enligt Mercators projektion?
Om svaret blir ja, kan den då utvecklas under kort tid, med hjälp av ett pussel och en lektion
kring världskartans utseende och uppbyggnad?
20
3 Metod och material
3.1 Urval och plats
Vi genomförde vår undersökning och vårt utvecklingsarbete på en skola i nordvästra Skåne på
landsbygden. Valet är gjort på grund av vår närhet till skolan samt att vi har personliga
relationer till skolan, vilket gjorde att vi enklare fick tillträde dit. Eleverna i undersökningen
är nio år gamla och går i år 3. Att vi valt just nioåringar beror på Bosowskis teorier (se sidan
14). Samtliga elever i år 3 som går på denna skola är med i undersökningen. Elevgruppen är
uppdelad i två klasser bestående av sju elever i den ena (i fortsättningen kallad Lilla gruppen)
och tjugotvå i den andra (i fortsättningen kallad Stora gruppen). Lilla gruppen ingår i en
åldersblandad klass 2-3. Att vi valt plocka ut dessa sju nioåringar beror på att vi vill ha en
åldershomogen grupp. Stora gruppen är en åldershomogen klass från början.
3.2 Intervjuer med lärare
För att få kunskap om elevernas lärandemiljö i skolan kring världskartan kommer vi att
genomföra intervjuer med lärarna som arbetar i de båda klasserna. Vi behöver denna
information för att förstå varför de olika klassernas kartor från första tillfället ser olika ut, om
de gör det. De intervjuer vi genomför kommer att vara kvalitativa, Patel och Davidson (2003)
skriver:
Syftet med en kvalitativ intervju är att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten
hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen. (s.78)
Vi har också valt att ha en låg grad av standardisering då vi helst vill föra intervjun i
samtalsform. Med låg grad av standardisering får vi som Trost (2005) skriver stora
variationsmöjligheter i vårt samtal.
3.3 Metodval i mötet med eleverna
Vår metod bygger på aktionsforskning som Maj-Britt Johansson Lindfors (1993) beskriver i
sin bok Att utveckla kunskap – om metodologiska och andra vägval vid samhällsvetenskaplig
kunskapsbildning. Hon skriver att aktionsforskningen angriper forskningen genom sex
grundläggande punkter:
21
•
inrikta sig på förändringsproblem.
•
ha sin grund i det hermeneutiska kunskapsidealet.
•
baseras på gemensamma värdemässiga utgångspunkter hos praktikerna och forskarna.
•
handla både om praktisk problemlösning och om teoretisk utveckling.
•
bygga på samarbete, ömsesidigt lärande och gemensam kompetensutveckling.
•
ge helhetsförståelse av ett problem. (s. 68)
Enligt Johansson Lindfors är aktionsforskning en typ av fallstudie. Vårt fall handlar om
nioåringar och utvecklingen av deras mentala karta. Genom denna metod vill vi förändra och
utveckla elevernas mentala karta. Detta tillsammans med intervjuer av lärarna anser vi
lämpligt för att genomföra undersökningen. Vi har övervägt andra metoder så som
observationer och intervjuer med elever, men har inte funnit dessa lämpliga för vår
undersökning. I vår B-uppsats gjorde vi intervjuer som gav oss kunskaper om hur mentala
kartor kan se ut hos nioåringar. Med denna C-uppsats är det förändringen som är målet och då
fungerar inte intervjumetoden. Observationsmetoden skulle vara möjlig om det fanns mer tid
och om undervisningen i klasserna handlat om det berörda ämnet. Med nuvarande
undersökning förutser vi således att vårt metodval, aktionsforskning, är det lämpligaste.
Genom aktionsforskning kommer vi att följa de fyra stadier som Lewin, aktionsforskningens
fader, nämner tolkad av Johansson Lindfors (1993). Stadierna är planering, handling,
observation, och reflektion. McNiff har enligt Johansson Lindfors också fyra stadier vilka är:
(…) problembeskrivning, formulering av lösning, implementering av lösning, utvärdering av
lösning och nya modifierade planer. (s. 71)
Aktionsforskning sker kontinuerligt och man kan se det som en spiral, där de fyra stadierna
återkommer om och om igen. I vår studie följer vi spiralen ett varv genom planering,
handling, observation, och reflektion. Metoden bygger på som vi tidigare pekat på att det
finns en forskare och en praktiker som genomför förändringarna. Ofta är detta samma person,
en fördel då praktikern ofta är den som ser problemet och vill se en lösning. Så kommer det
också att vara i vårt fall. Den kritik som riktas mot aktionsforskning är emellertid bristande
teoriutveckling, vilket sannolikt beror på att forskaren och praktikern ofta som nämnts är
samma person. När man har fått resultatet menar kritikerna att man inte ägnar tillräckligt med
tid till reflektion och teoretisk utveckling. Metoden ger resultat men den teoretiska grunden
utvecklas dåligt, när man inte fullföljer processen. Vi ser oss själva som både forskare och
22
praktiker; forskare med en teori som vi vill testa praktiskt, men vi är också praktiker som
upplever ett problem, som vi vill förändra.
3.4 Planering
Vi utgår från Lewins fyra stadier med Planering, Handling, Observation och Reflektion.
Under Planering kommer vi att beskriva vår lektionsplanering som innefattar tre tillfällen.
Under rubriken Handling kommer vi att beskriva hur lektionerna faktiskt genomfördes. Under
Observation och Reflektion följer vårt resultat av undersökningen.
Första tillfället: vi presenterar oss för eleverna och återkommer vid flera tillfällen. Det är
därför viktigt att eleverna har förståelse för vår närvaro. Eleverna får rita sin mentala karta av
världen. Innan vi startar vår aktivitet har vi sett till att det inte finns några synliga kartor eller
jordglober.
Andra tillfället: vi träffar eleverna för ett lektionstillfälle på 40 minuter. Lektionen handlar om
världskartan. Eleverna får tillgång till material i form av ett pussel, som vi som forskare och
praktiker har tillverkat. Pusslet finns kvar hos klassen till vårt sista tillfälle med eleverna.
Tredje tillfället: eleverna får återigen rita sin mentala bild av världen.
23
Lektionsplanering använd vid examensarbete
Första tillfället, 20 min
•
Presentation av oss för eleverna.
•
Eleverna får rita sin mentala bild av världen. 15 min.
•
Tack för idag.
5 min.
Andra tillfället, 60 min
Material: Uppblåsbar jordglob, sönderskuren boll föreställande jordklotet, skolatlas, två
pussel föreställande världen (egentillverkat), en reliefvärldskarta 1,50m x 2m.
•
Jordgloben. Vad finns på den, världsdelar, hav, land och städer.
•
Hur många världsdelar finns det och vad heter dem?
•
Hur blir jordgloben en karta? Vi visar en sönderskuren boll föreställande jordklotet.
•
Hur kan ett runt klot bli platt som en karta?
•
Vi visar en världskarta och letar upp världsdelarna och namnger dem.
•
Stilla Havet finns både på kartans vänstra sida och den högra, hur hänger det ihop?
•
Klassen delas i mindre grupper, bestående av max sex elever.
•
Med hjälp av kartan får de bygga världenpussel.
•
Eleverna ritar av pusslet.
Tredje tillfället, 25 min
•
Resumé från förra tillfället.
5 min.
•
Eleverna får rita sin mentala bild av världen.
15 min.
Delar ut första kartan så de kan jämföra och själva se förändringen.
24
3.5 Handling (Genomförande)
Vi följer Lewins fyra stadier och har nu kommit fram till Handling. Vi åkte till vår
undersökningsskola och fick kontakt med rektorn och klasslärarna för respektive klass.
Eleverna fick ett informationsbrev med sig hem till föräldrarna (Bilaga 1). Med detta ansåg vi
i enlighet med Forskningsetiska principer i humanistiska och samhällsvetenskaplig forskning
att vi hade uppfyllt informationskravet. Undersökningen är enligt oss inte av etiskt känslig
karaktär, så därför behövde vi inte ha föräldrarna samtycke på papper. Den information vi får
genom undersökningen är konfidentiell vilket Trost (2005) skriver såhär om:
Med konfidentialitet menas att det som sägs inte kommer föras vidare – ingen skall kunna få
reda på vem som sagt eller gjort vad. (s. 41)
3.5.1 Första tillfället (27 november 2006)
3.5.1.1 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER)
Vid denna tidpunkt bestod gruppen av fem elever, då två var sjuka. Eleverna samlades i
grupprummet med var sin penna och radergummi. Vi började med att presentera oss och en
förklaring till varför vi var där. Därefter fick eleverna 15 minuter på sig att rita sin
världskarta. Vi bad inte eleverna att namnge länder eller världsdelar, men alla valde att göra
det. Kartorna märktes med elevens initialer för att senare användas vid analysen av resultatet.
3.5.1.2 STORA GRUPPEN (22 ELEVER)
Vid denna tidpunkt bestod gruppen av nitton elever, några var sjuka och någon var ledig.
Eleverna satte sig i sina bänkar. Vi började med att presentera oss och gav en förklaring till
varför vi var där. Därefter fick eleverna 15 minuter på sig att rita sin världskarta. Eleverna
frågade om de fick färglägga sina kartor, vilket vi godkände då vi ansåg att det inte skulle
påverkar vår undersökning. Inte heller här bad vi eleverna att skriva namn på världsdelar eller
länder, men några gjorde det ändå. Även i denna grupp märktes kartorna med elevernas
initialer för att sedan användas vid analysen av resultatet.
Eftersom de två grupperna var av olika storlek blev de yttre omständigheterna olika. Lilla
gruppen satt i grupprummet nära varandra med möjlighet att se varandras kartor. Stora
gruppen satt i klassrummet i sina bänkar. De kunde se några av klasskamraternas kartor, men
inte allas. Vi uppmanade eleverna att rita kartorna utan att titta på varandra. Inledningsvis fick
vi påminna dem om att inte titta på varandra, men efter en lite stund blev vår uppfattning att
25
de fokuserade på vad de själva ritade. Vi överraskades av Stora gruppen, när de frågade om de
fick färglägga sina kartor. Först var svaret att det inte behövdes, men efter en stunds
funderande insåg vi att det inte påverkade vår undersökning. Att Lilla gruppen inte frågade
kan bero på att de satt i grupprummet och där inte hade tillgång till några färgpennor och att
det fanns elever i båda grupperna som namngav landdelar såg vi som positivt, men ej som
avgörande för vår undersökning. Båda grupperna var såväl intresserade som uppmärksamma
från början. Vi fick en känsla av att alla tyckte det var roligt att vara med i vår undersökning.
3.5.2 Andra tillfället (28 november 2006)
3.5.2.1 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER)
För att genomföra lektionen vid andra tillfället behövdes material. Det vi använde oss av var
en uppblåsbar jordglob, en sönderskuren boll föreställande jordklotet, en skolatlas och två
pussel föreställande världen (egentillverkat). Lektionen började med att vi tillsammans tittade
på en uppblåsbar jordglob. Vi diskuterade vad som finns på jordgloben; hav, städer och länder
vi diskuterade de olika stora landdelarna, att de kallas världsdelar och att de är sju till antalet.
Namnen på dessa sju räknades upp och eleverna fick se deras lägen på globen. Därefter visade
vi en sönderskuren boll föreställande jordklotet. Vi visade hur ett runt klot kan bli platt, och vi
förklarade att det hav som finns till vänster på kartan är det samma som det som finns till
höger. Vi visade sedan skolatlasen och slog upp kartan över hela världen för att tydligare se
den platta versionen. Nu plockade vi fram våra hemmagjorda världenpussel. Dessa pussel har
vi tillverkat av plywood i storlek 1m x 0,7m. Vi har sågat ut varje världsdel som en pusselbit
och delat havet emellan i olika lagom stora delar. Varje världsdel har fått en egen färg för att
tydligt kunna skilja de olika delarna från varandra. Vi valde att göra pusslen (bild 1 och 2)
efter Mercatorsprojektionen. Detta är den kartbild av världen som oftast exponeras för
eleverna (se s. 18) (Mårtensson & Wennberg, 1996).
Bild 1 Föreställer vårt ena världenpussel
Bild 2 Föreställer vårt andra världenpussel
26
Gruppen delades i två delar, tre pojkar i den ena gruppen och två flickor i den andra. Eleverna
valde själv gruppindelningen. Med kartbokens hjälp fick eleverna lägga pusslen. Sedan fick
de rita av dem. Bilderna fick de spara i sina bänkar och pusslet fick de behålla i grupprummet
under kommande vecka. Lektionen tog 60 minuter och de fem elever som var närvarande vid
första tillfället var även närvarande vid detta tillfälle.
3.5.2.2 STORA GRUPPEN (22 ELEVER)
Vid det andra tillfället för den Stora gruppen var lektionsplaneringen och materialet i stort sett
det samma som för den Lilla gruppen. Några saker skilde sig dock åt beroende på gruppernas
storlek och de olika miljöerna de befann sig i. Materialet som användes var en uppblåsbar
jordglob, en sönderskuren boll föreställande jordklotet, en skolatlas, två pussel föreställande
världen (egentillverkat) samt en reliefvärldskarta 1,50m x 2m. Även denna grupps lektion
började med att vi tillsammans tittade på en uppblåsbar jordglob. Vi diskuterade vad som
finns på jordgloben; hav, städer och länder och vi diskuterade vidare de olika stora
landdelarna, att de kallas världsdelar och att de är sju till antalet. Namnen på dessa sju
räknades upp och eleverna fick se deras läge på globen. Därefter visade vi även nu en
sönderskuren boll föreställande jordklotet. Vi visade hur ett runt klot kan bli platt och vi
förklarade att det hav som finns till vänster på kartan är det samma som det som finns till
höger. I denna grupp visades inte skolatlasen utan istället en reliefkarta och eleverna fick peka
på och namnge de olika världsdelarna. Sedan delades klassen i fyra grupper. Två grupper
bestod av fem elever och två bestod av sex. De blev indelade efter hur de är placerade i
klassrummet. Två grupper gick på rast, de andra två blev placerade i olika rum. Där fick de,
med reliefkartans och skolatlasens hjälp, lägga våra hemmagjorda världenpussel. När eleverna
pusslat färdigt fick de rita av pusslen. Dessa bilder fick eleverna spara i sina bänkar och ett
pussel fick de behålla i grupprummet under kommande vecka. Den totala lektionstiden för
varje elev var 60 minuter utan rast. Tjugotvå elever var närvarande. De tre som var
frånvarande vid första tillfället vara närvarande vid detta. De tre har inte fått göra någon första
mental karta av världen, men fick ändå delta i dagens övningar.
27
Den stora skillnaden mellan grupperna vid tillfälle två var definitivt antalet elever. Med Lilla
gruppen satt vi åter i grupprummet och kunde använda oss av en kartbok för att titta på
världskartan. När pusslet skulle läggas satt tre och lade med ett pussel och två lade med det
andra. I grupp två lyfte vi in en stor världskarta från grupprummet för att kunna visa
världskartan så att alla kunde se. Denna fick en av oss hålla upp medan den andra pratade och
pekade. Vidare fick vi också dela klassen i flera små grupper för att de skulle kunna lägga
pusslet. De blev fem till sex elever i varje grupp när pusslet skulle läggas, och alla fick inte en
chans att hjälpa till. Gruppdynamiken gjorde sig tydligt påmind, när så många elever skulle
lägga ett och samma pussel. Det var lättare både för eleverna och för oss med en mindre
grupp, men diskussionen kring kartan blev bättre med fler elever. När gruppen bestod av färre
elever kunde vi finnas till hands och stötta varje elev men med fler elever fanns det fler
infallsvinklar i diskussionen. Momentet att rita av världenpusslet tog ungefär 20 minuter för
alla grupper utom en. Denna grupp bestående av sex elever hade behövt mer tid. Detta
berodde på att eleverna i gruppen påpekade varandras missar, medan de ritade, men också på
att de hade svårt för proportionerna och därför började om flera gånger. Detta löste vi genom
att hjälpa dessa elever att vika papperet så att olika rutor kunde motsvara olika världsdelar. På
så sätt kom de lite längre. Pusslet lämnade vi i klassen så de fick en chans att avsluta sina
kartor vid ett senare tillfälle.
3.5.3 Tredje tillfället (4 december)
3.5.3.1 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER)
Det här var vårt sista tillfälle med eleverna. Vi samlade dem i grupprummet. De fick 15
minuter på sig att åter igen rita en världskarta. Några av eleverna satte ut namn på
världsdelarna. När alla eleverna hade ritat klart delade vi ut den första kartan, så att de fick se
om det blivit någon förändring. Gruppen bestod av samma fem elever som tidigare.
3.5.3.2 STORA GRUPPEN (22 ELEVER)
Eleverna satt i sina bänkar och fick 15 minuter på sig att rita en världskarta. De som ville fick
färglägga kartan. Några valde också att sätta ut namn på världsdelarna. När eleverna ritat klart
sin karta delade vi ut den första kartan, så att de fick se om det blivit någon förändring.
Gruppen bestod vid detta tillfälle av 20 elever. Detta gjorde att tre elever som inte ritat någon
karta vid första tillfället gjorde det denna gång medan två elever som ritade vid första tillfället
var frånvarande. Följaktligen kommer dessa fem elevers kartor inte att räknas med i resultatet,
då de inte varit närvarande vid hela undersökningen.
28
Eleverna i Lilla gruppen berättade att de hade tittat på pusslet under veckan, men inte lagt det.
Elever i Stora gruppen mötte oss i dörren och berättade att de hade övat på världsdelarna
under veckan som gått. De hade även pusslat med vårt pussel. Återigen fick vi frågan i Stora
gruppen om de fick lov att färglägga sina kartor, vilket vi accepterade.
3.5.4 Sammanfattning
Vid första tillfället lät vi eleverna rita en mental karta över världen. De fick papper och penna
och de kartor som fanns i elevernas närhet plockades bort. Andra tillfället var ett
lektionstillfälle om världskartan. Vi tittade på världskartan, skar sönder en boll och visade hur
globen kunde bli platt och eleverna fick lägga ett världenpussel och slutligen rita av pusslet.
Mellan lektion två och tre var det en tidsperiod på cirka en vecka. Under denna tid fick
eleverna använda pusslet hur mycket de ville. Tredje tillfället var åter igen ett tillfälle då
eleverna fick rita sin mentala världskarta. De hade endast papper och penna och det fanns inga
kartor i deras närhet.
29
30
4 Observation och Reflektion (Resultat)
Enligt Lewins fyra stadier, tolkade av Johansson Lindfors (1993), har vi nu kommit till
Observation och Reflektionsstadiet. Detta menar vi kan liknas vid ett Resultat och därför har
vi valt att kalla detta kapitel för Observation och Reflektion.
4.1 Lärarintervju
Vi intervjuade lärarna som arbetar i de båda klasserna vi undersökt. Frågorna vi ställde gav
oss svar på hur mycket eleverna arbetat med världskartan i skolan tidigare och vilka metoder
som använts. Vi ställde följande frågor:
- Använder ni världskartan?
- Hur använder ni världskartan?
- Varför använder ni inte världskartan?
- Finns det någon världskarta eller jordglob i klassrummet?
Läraren till Lilla gruppen svarade att de använder världskartan då och då. Eleverna har använt
världskartan i samband med forskning om olika djur. De har då fått rita den världsdel som
djuret lever i. Under forskningen om dinosaurier fick de rita av en karta som visade var man
hittat fossil. Hon berättade också att de använder världskartan när de pratar om händelser i
världen. Hennes tanke var att det var viktigt att eleverna fick se helheten, att gå från det
globala till det lokala. För att visa att jorden är rund och att den kan se olika ut, beroende på
var man bor i världen och hur man väljer att se världskartan, har hon också tagit upp att
Europa oftast ligger i mitten på vår världskarta. I Kina kan det vara Asien som är centrerad.
Lilla gruppen har ett klassrum utrustat med jordglob och ett Montessoripussel förställande
världen. De har också Barnens Jätteatlas av Stefan Lemke (1989) och en världskarta i
grupprummet. Allt detta material används ofta och är nödvändiga i lärarens undervisning.
Läraren i Stora gruppen svarade att de inte använder världskartan. Hon har inte introducerat
världskartan och hur den fungerar för eleverna och menade att, om kartan ska bli en naturlig
del i undervisningen måste eleverna ha kunskaper om hur den är uppbyggd och hur en glob
kan bli platt. Eftersom eleverna inte har fått denna kunskap tyckte läraren att det var svårt att
använda den. Läraren har pratat om världen och olika länder i samband med FN-dagen, men
inte tittat på kartan.
31
Stora gruppen har ingen världskarta i klassrummet, men de har en reliefkarta i grupprummet.
Just därför att det är en reliefkarta brukar den väcka elevernas nyfikenhet. Det finns ingen
jordglob och de enda kartorna som finns i klassrummet föreställer Sverige. Därför blir det
svårt att visa världskartan i klassrummet, vilket läraren tycker är synd. Hela klassen måste gå
ut i grupprummet för att alla ska kunna se världskartan.
4.2 Sammanfattning
Av intervjuerna med lärarna framgår att eleverna har olika lärandemiljöer, vilket har del i
deras olika förståelse för världskartan. Detta gör att vi har valt att dela upp resultatet i Lilla
gruppen och Stora gruppen. Lilla gruppen består av sju tredjeklasselever utplockade från en
åldersintegrerad klass. Stora gruppen består av 22 elever som går tillsammans i en
åldershomogen tredjeklass. Från Lilla gruppen har vi valt att plocka bort två elevers kartor, då
de inte varit närvarande vid hela vår undersökning. Från Stora gruppen har vi valt att ta bort
fem elevers kartor av samma skäl. Följaktligen är fem elevers kartor från Lilla gruppen och 17
elevers kartor från Stora gruppen med i resultatet.
4.3 Kategorisering av elevernas kartor
När vi samlat ihop kartorna från första och tredje tillfället kunde vi konstatera att det fanns
några olika kategorier under vilka alla elevernas kartor kunde sorteras in. Vi har delat in
kartorna i fem kategorier och valt att kalla dem:
•
Mönster
•
Globen
•
Land och hav
•
Världsdelskarta
•
Utvecklad världsdelskarta
För att komma fram till dessa kategorier lade vi ut alla kartor på golvet. På så sätt fick vi en
bra överblick. Första tillfällets kartor lades under varandra i en lång rad till vänster. Tredje
tillfällets lades i en lång rad till höger. Vi kunde då jämföra alla kartor med varandra och se
förändringen från första till tredje tillfället. I de kategorier som vi då kom fram till kan vi se
en utveckling, något som vi vill kalla progression. Mönster är den kategori som minst liknar
världskartan därefter följer Globen, Land och hav, Världsdelskarta och till sist Utvecklad
världsdelskarta. Utvecklad världsdelskarta är den som vi ser som mest lik världskartan. Alla
kategorierna har vi jämfört med Mercators projektion (se s. 18). Att vi valt att kalla kategorin
Världsdelskarta och inte världskarta beror på att vi i denna uppsats med världskarta avser
32
Mercators projektion av världskartan. Det var den kartprojektion som vi valde att jämföra
med och i studien använde som utgångspunkt för utvecklandet av den mentala kartan. Varje
kategori har några specifika drag som vi speciellt observerat för att kunna göra en indelning.
•
Mönster är en karta som kan vara rund eller fyrkantig. Det finns inget som tydligt
visar vad som är land och vad som är hav. Det finns inte namngivna länder eller
världsdelar på några av kartorna. Mönsterkartan har inga likheter med världskartan.
•
Globen är en karta som alltid är rund. Man kan likna Globenkartorna vid en sattelitbild
över jorden. Man kan se skillnad på land och hav, men landdelarna kan inte liknas vid
de på världskartan och inga världsdelar eller länder är namngivna.
•
Land och hav är kartor som alla är fyrkantiga. Det är tydligt vad som är land och vad
som är hav, men landdelarna liknar inte världsdelarna på världskartan. På dessa kartor
finns ofta länder utsatta, men de ligger inte på rätt plats och har inte den form som de
har på världskartan.
•
Världsdelskartorna har sex eller sju världsdelar utritade. Världsdelarna är korrekt
placerade i förhållande till varandra, men formen på flertalet av dem liknar inte de på
världskartan. Alla dessa kartor är fyrkantiga.
•
Utvecklad världsdelkarta är en karta med alla sju världsdelarna representerade.
Formen på världsdelarna liknar de på världskartan och ligger rätt i förhållande till
varandra. Det som skiljer en del av dessa kartor från världskartan är att Afrika sitter
ihop med Europa och Asien. Alla kartorna är fyrkantiga.
33
4.4 Lilla gruppen (5 elever)
4.4.1 Mental karta från första tillfället (27 november 2006)
De fem kartorna ritade av Lilla gruppen bildade endast en kategori som vi kallar
Världsdelskarta.
4.4.1.1 VÄRLDSDELSKARTA
Alla fem elevernas första mentala världskartor har likheter med Mercators projektion. Sju
världsdelar finns representerade på alla fem kartorna. På tre kartor är Afrika sammanbundet
med Europa och/eller Asien. Bild 3 visar en karta där Afrika sammanfogats med Europa.
Världsdelarna är namngivna.
Bild 3 Världsdelskarta från Lilla gruppens
första tillfälle
4.4.2 Mental karta från tredje tillfället (4 december 2006)
Vid tredje tillfället ritade två av eleverna en karta som visade tydlig utveckling och fler
likheter med Mercators projektion. Vi valde att kalla kategorin Utvecklad världsdelskarta. Det
som utmärkte dessa två var att formerna var tydligare och mer liknade världskartans. Läget på
världsdelarna har också blivit bättre. De övriga tre kartorna visade ingen tydlig förändring
varför de räknades in i kategorin Världsdelskarta.
34
4.4.2.1 VÄRLDSDELSKARTA
På tre kartor är utvecklingen mycket liten. En viss utveckling syntes, men om den beror på vår
insats under tillfälle två, eller om den bara är en tillfällighet, går ej att avgöra. På två av
kartorna har Nordamerika fått en form som mer liknar världskartans, men de övriga
världsdelarna har inte förändrats till det bättre. Afrika sitter fortfarande ihop med Europa eller
Asien. Bild 4 visar ett utvecklat Nordamerika men ett Afrika fortfarande sammanbundet med
Europa.
Bild 4 Världsdelskarta från Lilla gruppens
tredje tillfälle
4.4.2.2 UTVECKLAD VÄRLDSDELSKARTA
Det som har förändrats mest vid tredje tillfället är Nordamerikas form samt läget på
världsdelarna i förhållande till varandra. På bild 5 har Nordamerika fått en tydlig form i likhet
med världskartan. Afrika sitter inte ihop med Europa eller Asien.
Bild 5 Utvecklad världsdelskarta från
Lilla gruppens tredje tillfälle
35
4.4.2.3 JÄMFÖRELSER
För att tydligt se vad som har förändrats mellan tillfälle ett och tre har vi valt att jämföra
bilder från de båda tillfällena här nedan. Bild 6 och 7 visar båda kartor från kategori
Världsdelskarta båda ritade av samma elev. Bild 6 är ritad vid tillfälle ett och bild 7 vid
tillfälle tre. Bild 8 och 9 består av en karta från Kategori Världsdelskarta och en från kategori
Utvecklad världsdelskarta båda ritade av samma elev. Bild 8 är ritad vid tillfälle ett och bild 9
vid tillfälle tre.
Bild 6 Världsdelskarta från Lilla gruppens
första tillfälle
Bild 8 Världsdelskarta från Lilla gruppens
första tillfälle
Bild 7 Världsdelskarta från Lilla gruppens
tredje tillfälle
Bild 9 Utvecklad världsdelskarta från Lilla
gruppens tredje tillfälle
36
4.5 Stora gruppen (22 elever)
4.5.1 Mental karta från första tillfället (27 november 2006)
Stora gruppen ritade kartor som skilde sig mer åt från världskartan än Lilla gruppen. Här fann
vi fyra kategorier, Mönster, Globen, Land och hav och Världsdelskartan.
4.5.1.1 MÖNSTER
Kartorna som vi valt att kategorisera som Mönster kan vara runda eller fyrkantiga. Det finns
två sådana kartor och på dessa finns inga namn utsatta. Gemensamt för dessa är att man inte
kan se skillnad på land och hav. De består av olika mönster. Bild 10 liknar en landsväg som
går runt en palm med dess skugga.
Bild 10 Mönster från Stora gruppens
första tillfälle
4.5.1.2 GLOBEN
Av de kartor vi fått in som vi kallar Globenkartor ser man tydligt att eleverna insett att jorden
är rund. Det är åtta kartor som kan liknas vid en sattelitbild av jorden. Landdelarna har inte
formen av de världsdelar som finns på världskartan. Ingen av dessa kartor är särskilt
detaljerade. Man ser bara land och hav utan inbördes struktur och ordning. På två av kartorna
finns några länder och världsdelar namngivna. De liknar på inget sätt Mercators projektion.
Bild 11 är en karta i form av en glob med land och hav tydligt markerade.
Bild 11 Globen från Stora gruppens
första tillfälle
37
4.5.1.3 LAND OCH HAV
Sex elever ritade Land och hav-kartor. De är fyrkantiga och
består av hav och landdelar. Landdelarna har namn efter
länder och världsdelar men har inte form och placering efter
världskartan. Bild 12 visar en karta där landdelarna är
namngivna, några med länder och några med världsdelar.
Alla sex kartorna har på olika sätt namngivna landdelar. De
länder som är namngivna på alla är Sverige och Danmark.
Bild 12 Land och hav-karta från
Stora gruppens första tillfälle
4.5.1.4 VÄRLDSDELSKARTA
Det finns en karta som vi valt att kategorisera Världsdelskartan och som liknar Mercators
projektion. Antarktis fattas men de övriga sex är bra placerade i förhållande till varandra.
Några länder har blivit placerade som öar i haven. Bild 13 visar denna karta och man kan se
att Nordens länder finns utsatta.
Bild 13 Världsdelskarta från Stora gruppens
första tillfälle
38
4.5.2 Mental karta från tredje tillfället (4 december 2006)
På elevernas mentala karta från tredje tillfället har kartbilden förändrats mycket. Vi kan nu se
två kategorier, en vi kallar Världsdelskarta och en vi kallar Globen.
4.5.2.1 GLOBEN
Det är två kartor som fortfarande hamnar i kategorin Globen. De har formen av en glob. På
båda kartorna kan man se skillnad på land och hav men landdelarna liknar ej de på
världskartan. Bild 14 visar en karta från tredje tillfället som kategoriserats Globen.
Bild 14 Globen från Stora gruppens
tredje tillfälle
39
4.5.2.2 VÄRLDSDELSKARTA
Alla kartorna är fyrkantiga och har världsdelarna väl utplacerade i förhållande till varandra.
Fyra av kartorna består av sex världsdelar. Världsdelen Afrika har glömts bort på tre av dessa
kartor och Australien på en. Nio kartor har alla sju världsdelarna. Gemensamt för dessa kartor
är att formerna på de flesta världsdelarna inte liknar världskartan. Bild 15 och bild 16 är båda
kartor från tredje tillfället som kategoriseras Världsdelskarta.
Bild 15 Världsdelskarta från Stora gruppens
första tillfälle
Bild 16 Världsdelskarta från Stora gruppens
tredje tillfälle
4.5.2.3 JÄMFÖRELSER
Nedan följer bilder som visar förändringen, hos några elever, från de båda tillfällena. Bilderna
till vänster är från första tillfället och representerar kategorierna Mönster, Globen, Land och
hav och Världsdelskarta. Bilderna till höger är ritade vid tredje tillfället och är från
kategorierna Världsdelskarta och Globen. Varje bildpar är ritade av samma elev.
Bild 17 Stora gruppen, första tillfället
Bild 18 Stora gruppen, tredje tillfället
Detta bildpar visar utvecklingen från Globen till Världsdelskarta. På världsdelskartan har det
dessutom tillkommit namn delvis korrekta.
40
Bild 19 Stora gruppen, första tillfället
Bild 20 Stora gruppen, tredje tillfället
Detta bildpar visar utvecklingen från Land och hav till Världsdelskarta. De namn som nämns
på Världsdelskartan är mer korrekt placerade än de på Land och hav-kartan.
Bild 21 Stora gruppen, första tillgället
Bild 22 Stora gruppen, tredje tillfället
På detta bildpar ser vi utvecklingen från Mönster till Globen. Man kan urskilja skillnaden på
land och hav. Det finns dock inga likheter med världskartan.
Bild 23 Stora gruppen, första tillfället
Bild 24 Stora gruppen, tredje tillfället
Dessa två bilder visar en utveckling men tar inte tecknaren från en kategori till en annan. Båda
kartorna är Världsdelskartor. På bild 24 finns inte några länder utsatta som öar i havet.
41
4.6 Utvecklingen av båda gruppernas mentala karta
Hos båda grupperna har en förändring skett från första tillfället till tredje, det vill säga efter
undervisningsinsatsen. Antalet kategorier var vid första tillfället fyra stycken och vid tredje
tillfället, tre stycken. Det är inte längre någon elev vars karta hamnar i den lägsta kategorin,
Mönster. Två finns under nästkommande kategori Globen, men ingen hamnar under kategorin
Land och hav. Först på kategorin Världsdelkarta är det många som faller in. Där är det 18 som
placerar sig och dessutom tillkommer en högre kategori, Utvecklad världsdelkarta. I Diagram
1och 2 visas hur elevernas kartor grupperas efter kategori och tillfälle. I Diagram 2 ser vi hur
eleverna fördelar sig vid tillfälle tre. Tydligt är att antalet elever som faller in under kategorin
Världsdelskarta ökar betydligt vid tredje tillfället. I Diagram 2 kan vi även se Utvecklad
världsdelskarta då det är två elever som hamnar under denna kategori vid tillfälle tre.
Båda grupperna, första tillfället
Ut vecklad
världsdelskarta; 0
M önster; 2
Världsdelskarta;
6
Globen; 8
Land och hav; 6
Diagram 1 Hur båda gruppernas kartor fördelar sig i kategorierna vid första tillfället
Båda grupperna, tredje tillfället
Utvecklad
världsdelskarta; 2
M önster; 0
Globen; 2
Land och hav; 0
Världsdelskart a;
18
Diagram 2 Hur båda gruppernas kartor fördelar sig i kategorierna vid tredje tillfället
42
4.7 Teoretisk tolkning
Mental karta är en inre geografisk bild som är individuell och inte kan vara felaktig. Den kan
dock ha mer eller mindre gemensamma drag med andra människors. När människor har en
liknande mental karta över världen kan denna användas som referensram, vilket gör att vi
förstår varandra bättre och därmed lättare kan tolka händelser i vår värld. Lärarens roll i detta
är att hjälpa elever att utveckla en mental världskarta med så lika drag som möjligt. Av våra
resultat kan vi se betydelsen av att världskartan får en roll i undervisningen. När Lilla gruppen
ritat sin första mentala karta slogs vi av hur väl de stämde överens med Mercators världskarta.
När vi frågade om de använt kartan tidigare visade de oss kartor de ritat när de läste om
dinosaurierna. Alla elever i denna grupp hade redan då en liknande mental världskarta. Lars
H. Gustafsson skriver i Långt borta. Och nära (1996) att allt yngre barn får en klar bild av
omvärlden och den hårda verklighet vi lever i. Detta kan göra barn otrygga, då de inte kan
förstå avståndet mellan det otäcka och hemma. Vi tror därför att det är viktigt med en
utveckling av den mentala karta över världen redan när eleverna är nio år. När Stora gruppen
ritat sina första mentala kartor fanns det en stor variation i deras resultat. Vi anser att deras
mentala kartor hade kommit olika långt i utvecklingen. Några hade inte insett skillnaden på
land och hav. De hade inte heller förstått skillnaden på en bild av världen och en karta över
världen. Flera av eleverna ritade världskartan som en Glob. Om vi hade bett eleverna rita en
bild av världen hade detta inte kunnat sägas vara fel. Eftersom vi emellertid bad dem rita en
världskarta blev Glob något inkorrekt. I Lpo 94 står det att internationalisering ska vara en del
av den svenska skolan. Det innebär inte att nioåringar måste ha en liknande mental karta över
världen, men vi tror att det är att föredra. I klassen, den Stora gruppen, hade läraren valt att
inte fokusera på kartan.
Vid tillfälle två, vårt undervisningstillfälle, möttes vi av två grupper mycket nyfikna och
engagerade elever. Vi försökte tilltala alla typer av inlärare (se s. 15) genom att ha en del i
undervisningen som var visuell och auditiv, men också en del som kunde tilltala den
kinestetiske och den taktila. Med Deweys, Bruners och Vygotskijs teorier i ryggen ansåg vi
det också viktigt att ta till vara elevernas nyfikenhet, kreativitet och vilja att lära. Eleverna
fick ställa frågor, lägga pussel, rita och fundera. Med hjälp av denna undervisning ville vi
alltså utveckla elevernas mentala karta över världen. Genom att lägga pussel, där varje bit
föreställde en världsdel, försökte vi ge eleverna en känsla för form och storlek. Saarinen
(1973) och Björklund (1993) menar att medvetenhet om form och storlek hjälper till att
43
konstruera minnesbilder. Den mentala kartan kan på så sätt bli mer utförlig. Vi är medvetna
om att det kan vara riskabelt att fokusera på storlek och form, då dessa kan variera beroende
på projektionen på kartan, men den projektion vi valt är den som vi oftast ser enligt
Mårtensson & Wennberg (1996), varför vi anser att den är bra att ha som gemensam grund för
tänkandet. Saarinen (1973) understryker att Factor of area och Factor of shape är viktiga
minnesknep.
Spänningen hos oss var stor inför tredje tillfället. Skulle elevernas mentala kartor bli
annorlunda denna gång? Hade vårt utvecklingsarbete varit en framgång? Med Lilla gruppens
resultat i handen kan vi konstatera att deras utveckling inte var så stor. Vi insåg att precis som
Bosowski (1997) säger så kan man lära elever i åttaårsåldern fakta kring geografi. Dessa
elever har fått goda kunskaper i ämnet trots att Piaget (Evenshaug & Hallen, 2001) skriver att
de är för unga för den typen av abstrakt tänkande. Att det inte skett någon stor förändring kan
bero på att deras mentala världskartor var väl utvecklade redan vid första tillfället.
Stora gruppen mötte oss med öppna armar. De ville visa hur de övat under veckan och att de
lagt pussel och tittat på kartan i grupprummet. När de fått rita sin nya karta fick de jämföra
den med sin första. I mångas ögon lyste glädjen över den stora förändringen. Vi kan nu se att
det hänt mycket i deras mentala kartvärld. Alla utom två hade utvecklat en karta som nu
liknar en världskarta. De två som inte kommit så långt i utvecklingen har ändå gått från en
nivå till nästa. Åter igen ställer vi oss tveksamma till Piagets stadier (se s. 15). Även dessa
elever har kunnat ta till sig abstrakt fakta och göra det till sin kunskap.
4.8 Slutsats
Att den mentala kartan kan utvecklas hos eleverna är klart. Av deltagarna i vår undersökning
var det endast två som inte utvecklade den så att den innefattar världskartan. Att utveckla den
mentala kartan på kort tid fann vi också möjligt med rätt redskap. Pusslet som redskap gav
eleverna en möjlighet att känna formen på världsdelarna. När de klarat uppgiften att lägga
pusslet fick de också en bild av helheten. Vi kan konstatera att om eleven vid nio års ålder
inte har någon mental karta över världen, så kan man på kort tid utveckla en som stämmer
överens med Mercatorsprojektionen. Om det däremot redan finns en Utvecklad
världsdelskarta krävs det mer undervisning och tid för att utveckla den vidare.
44
5 Diskussion
Vårt urval är gjort på 29 elever. Sju elever är borträknade från resultatet, då de inte kunde
närvara vid hela undersökningen. 22 elever har ritat mentala kartor vid två tillfällen. Kartornas
utseende varierar både mellan varje elev och från det ena tillfället till det andra. Eleverna går
också i två olika klasser, vilket gör att deras lärandemiljö varierar. Den ena gruppen,
bestående av sju elever, har en lärandemiljö som innefattar världskartan. Denna används i
undervisningen på ett naturligt sätt och är därför en del av deras medvetande. Den andra
klassen, bestående av 22 elever, har en lärandemiljö där världskartan aldrig finns närvarande.
Även om eleverna hade olika utgångspunkter valde vi att genomföra en lektion med samma
lektionsplanering i båda grupperna. Detta gjorde vi för att kunna genomföra en jämförande
studie av elevernas resultat. De moment som ingick i lektionsplaneringen hade ingen av
eleverna varit med om tidigare.
Att genomföra undersökningen var roligt och givande. Alla elever var engagerade och villiga
att hjälpa oss. När undersökningen var klar var vi nöjda med resultatet, men vi ställer oss
några frågor.
•
Vad ger pussel den som är auditiv?
•
Är Bosowskis stadier relevanta? Om de är relevanta borde vi då valt en annan
åldersgrupp till vår undersökning?
•
De elever som redan hade en mental världskarta utvecklade inte den särskilt mycket
med vår hjälp. Hade det blivit annorlunda om vi haft mer tid och fler lektionstillfällen
med dessa elever? Kan det finnas en vidare lektionsplanering som de skulle vara
hjälpta av?
•
Hur kan vi använda detta som lärare?
Här nedan söker vi svar på dessa frågor och börjar med vad pussel ger den som är auditiv. Vår
lektionsplanering var upplagd så att den skulle tilltala alla typer av inlärare. En viktig del var
pusslet och arbetet med att lägga det och rita av det. Detta skulle hjälpa elever med starka
visuella, kinestetiska och taktila drag då dessa fick se, känna och vara aktiva i denna övning.
Men under övningen kan den auditive ha hamnat utanför. Det fanns inga moment i övningen
som handlade om ljud och att lyssna och diskutera. För att det skulle bli givande var eleven
tvungen att se och känna och tänka logiskt. Eftersom de flesta eleverna har drag av alla typer
45
av inlärare så kan pussel bli mer eller mindre givande för de flesta. Vi upplevde att resultatet
med användandet av pusslet var positivt. Väljer man dessutom att göra denna övning i grupp,
så blir det frågan om en samarbetsövning och då får övningen en ytterliggare karaktär som är
viktig för alla elever oavsett inlärningsstil. Man ska dock ha i åtanke vid planeringen av en
lektion av detta slag, att det finns moment i undervisningen som även handlar om att lyssna
och diskutera.
När Bosowski talar om stadier handlar de om geografi. Hon menar att elever tar till sig
geografiska begrepp bättre under vissa stadier i uppväxten. För att eleverna ska ta till sig så
mycket som möjligt bör man ha geografiundervisningen förlagd till de år då eleverna är åtta,
elva och fjorton år. Vi kan konstatera att Lilla gruppen, gruppen med fem elever, har fått
geografiundervisning av sin lärare när de var åtta år. Vi kan också konstatera att de lärt sig
geografiska begrepp. Det vi ställer oss tveksamma till är om eleverna haft svårare att ta till sig
kunskapen om de varit nio år. Stora gruppen hade inte fått någon undervisning i geografi från
skolan under sitt åttonde år. De visade dock inga svårigheter att ta till sig vår undervisning nu
när de är nio år. Kanske det hade gått ännu lättare för dem om de varit ett år yngre och då
befunnit sig i det stadium som Bosowski skriver om. Frågan kvarstår, finns stadierna och är
de relevanta? Detta skulle kunna ligga till grund för vidare forskning.
Att Lilla gruppen inte utvecklade sin Mentala världskarta mer än vad de gjorde beror
troligtvis på de kunskaper eleverna hade med sig när vår undersökning började. Vad de fem
eleverna fick av oss, som de inte hade innan, var en förklaring till varför deras mentala karta
såg ut som den gjorde. För att utveckla den vidare hade fler lektionstillfällen krävts. Med fler
lektionstillfällen kunde vi hjälpt eleverna med mer exakta lägen på världsdelarna. Vi kunde
pratat om haven, deras namn och lägen. Vi kunde kopplat ihop pusselbitarna med geometriska
former. Vi kunde pratat om de olika färgerna på kartan, varför det är gult på en del ställen och
grönt på andra. För att sedan knyta länder och mer detaljerad geografi till världskartan kunde
vi placerat nyheter från olika platser på rätt ställe i världen. Vår metod beskriver en
arbetsgång som liknar en spiral. När man gått ett varv fortsätter men in på nästa. Eleverna i
Lilla gruppen hade från början gått ett varv med sin lärare och hade varit hjälpta av att börja
på varv två. Även Stora gruppen kan efter vår undervisning gå in på varv två och därför har vi
nu valt att utveckla det. I vår valda metod, aktionsforskning, är detta den naturliga
fortsättningen. I bilaga 2 finns lektionstips för att gå vidare med utvecklingen av den mentala
kartan.
46
Som lärare kan vi ha stor användning för vår undersökning, då den bekräftar våra tankar om
nioåringars förmåga. Som Lars H. Gustafsson (1996) skriver så är det allt yngre elever som
ställer svåra frågor om livet och världen. Krig och ohälsa syns dagligen på TV och det är ofta
skrämmande bilder som barnen ser. Gustafsson skriver att läraren har en viktig roll som stötta
till oroliga elever. Ett sätt att stötta på är att ge dem redskap för att tolka och förstå vad de ser.
En mental karta över världen är ett bra redskap om den är någorlunda lik världskartan. Den
kan då avvärja hot och bli och fungera som en trygghet. Nu vet vi att nioåringar kan ta till sig
och utveckla den mentala världskartan och detta är vad vi bär med oss in i yrkesrollen.
Vår undersökning visar att 9-åringar genom undervisning kan utveckla sin mentala karta. De
flesta kan utveckla den så att den innefattar världskartan. Vi vet också att undervisningen
varierar mycket beroende på läraren. Olika klasser får lära sig olika mycket i ämnet. Vår
undersökning visar att ett undervisningstillfälle som fokuserar på världskartan och dess
uppbyggnad kan stötta eleverna i sin utveckling av den mentala kartan. Pusslets betydelse i
undervisningen står i dagsläget inte helt klart för oss. Det vi vet är att det fångade elevernas
intresse.
5.1 Fortsatta studier
Förslag till fortsatta studier kan exempelvis vara vid vilken ålder barn kan utveckla sin
mentala karta över världen. Att vi valde nioåringar i vår undersökning berodde som vi tidigare
nämnt bland annat på Bosowskis (1997) teorier om stadier för geografiinlärning. I efterhand
ställer vi oss tveksamma till hennes teorier, vilket skulle göra vidare forskning i denna fråga
intressant. Betydelsen av pussel i undervisningen skulle också vara en intressant forskning.
Kan pussel stötta elever med olika inlärningsstilar? Vilken betydelse har pusslets utformning
för inlärningen?
47
5.2 Förslag till vidare undervisning
Världskartan i vardagen
Koppla världskartan till nyhetshändelser, sportevenemang, idoler, djur, mat och så vidare. Var
noga med att dessa får sin rätta plats på världskartan. Hela kartan måste användas varje gång,
inte bara de delar som innefattar händelsens centrum. Detta för att eleverna ska få en
helhetssyn.
Namngeografi
Undervisa eleverna om namn på världsdelar och hav. Därefter kan varje lands placering i
världen bli mer logisk för eleverna.
Berättelser
Koppla samman berättelser och autentiska bilder med olika delar av världen. Detta gör att
eleverna har lättare att komma ihåg världsdelarna då det finns fakta att koppla samman den
med.
Frihandsritning
Eleverna får träna på att rita världskartan på frihand, med eller utan mall. Jämför de olika
världsdelarna med enkla geometriska former så att det blir tydligare när eleverna ska rita. Låt
eleverna leta figurer i världsdelarnas utseende.
48
6 Referenslista
Arfwedson, G. (1992). Hur och när lär sig elever? En kritisk kommenterad sammanfattning
av kognitiva teorier kring elevers inlärning. Stockholm: HLS Förlag.
Björklund, Gunilla. (1993). Handbok i geografi. Stockholm: Natur och Kultur.
Blom, Thomas & Arvidson, Marie. (2000). Vi och dom - en studie av indiska och svenska
elevers världsbilder. I Geografiska notiser. (2, 97-106).
Blom, Thomas. (1996). Periferi och centralitet en fråga om perspektiv? Arbetsrapport 96:11,
Högskolan i Karlstad.
Bosowski. Elaine F. (1997). Inproving the Cognitive Development of Students Mental Maps
of the World. I Journal of Geogrphy, (96, 3, 154).
Boström, Lena & Wallenberg, Hans. (2001). Inlärning på elevernas villkor – inlärningsstilar
I klassrummet. Jönköping: Brain Books AB.
Chiodo, John J. (1997). Inproving the Cognitive Development of Students Mental Maps of the
World. I Journal of Geogrphy, (96, 3, 153-163).
Dewey, John. (1999). Demokrati och utbildning. Göteborg: Daidalos.
Downs, R. & Stea, D. (1977) Maps in minds USA: Harper & Row.
Evenshaug, Oddbjörn & Hallen Dag. (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Gustafsson, Lars H. (1996). Världen är så stor så stor. I Långt borta. Och nära. –
läroplanerna och internationaliseringsbegreppet. (9-15). Stockholm: Skolverket.
Hervén, Emma & Johansson, Helena. (2005). Barns mentala karta – av vad påverkas den?
Malmö: Malmö Högskola Lärarutbildningen.
Hettne, Björn. (1996). Skolvärlden i postwestfalisk era. I Långt borta. Och nära. –
läroplanerna och internationaliseringsbegreppet. (27-34). Stockholm: Skolverket.
Holmén, Hans & Anderberg, Stefan. (1990). Gymnasiet och bilden av omvärlden – geografi,
kunskaper och kunskapssyn i gymnasieskolan. Lund: Rapporter och notiser 97.
Johansson Lindfors, Maj-Britt, (1993). Att utveckla kunskap – om metodologiska och andra
vägval vid samhällsvetenskaplig kunskapsbildning. Lund: Studentlitteratur.
Jönsson, Bodil. (1996). Utbildningens internationalisering. I Långt borta. Och nära. –
läroplanerna och internationaliseringsbegreppet. (23-26). Stockholm: Skolverket.
Kylemark, Mimmi & Winther, Mia. (1999). ITIS Studiematerial Vad säger pedagogerna om
inlärning och kunskap? Stockholm: Utbildningsdepartementet.
49
Lemke, Stefan. (1989). Barnens Jätteatlas. Malmö: Förlagshuset Nordens Grafiska AB –
Coron.
Lundgren, Ulf P.(1996). Långt borta. Och nära. – läroplanerna och
internationaliseringsbegreppet. Stockholm: Skolverket.
Mårtensson, S & Wennberg, G, (red.). (1996). Geografi- världens ämne. Stockholm: Sveriges
Utbildningsradio.
Nationalencyklopedin band 10. (1993). Höganäs: Bra Böcker.
Nationalencyklopedin band 13. (1994). Höganäs: Bra Böcker.
Olsson, Lena. (1996). Långt borta. Och nära. – läroplanerna och
internationaliseringsbegreppet. Stockholm: Skolverket.
Patel, Runa & Davidson, Bo. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Saarinen, Thomas F. (1973). Student Views of the World. I Image & enviromet. (148-161).
Chicago.
Schaerström, Anders. (1986). Massmedierna och deras kartor. I Geografiska notiser. (1, 3334).
Skolverket (2005). Kursplan i geografi för grundskolan.
Skolverket. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet
(Lpo 94).
Trost, John. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet, (1990). Forskningsetiska principer i humanistisk och samhällsvetenskaplig
forskning.
Vygotskij, L. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos
www.skolverket.se (2006-12-12).
Wennberg, Gösta. (1990). Geografi och skolgeografi ett ämnes förändringar: en studie med
exempel. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Westerberg, Boel. (1996). När kulturer möts. I Långt borta. Och nära. – läroplanerna och
internationaliseringsbegreppet. (15-22) Stockholm: Skolverket.
50
Malmö Högskola
Lärarutbildningen, IS
Examensarbete10p, ht-06
Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Bilaga 1
2006-11-21
Hej!
Vi går just nu vår sista termin på lärarhögskolan i Malmö och håller på att skriva
vårt examensarbete. Det handlar om barns mentala karta och syftet är att vi ska
få en bättre förståelse för hur nioåringar ser på världen, hur den ser ut och var
olika länder ligger. Vi kommer att hålla tre lektioner som handlar om världen
och världskartan. Vid första tillfället kommer eleverna att få rita sin bild av
världskartan. Lektion två handlar om världskartan, vi kommer att diskutera och
pussla en världskarta. Lektion tre får eleverna en ny chans att rita sin
världskarta.
Vi har tystnadsplikt och ingen information om eleverna kommer att visas för
någon annan. Varken namn, klass, skola eller ort kommer att synas i rapporten
och om ni har några frågor eller invändningar så får ni gärna höra av er till oss.
Med vänliga hälsningar
Emma Hervén
Tel. 070-208 43 46
Tel. 0431-10806
Helena Johansson
Tel. 070-285 88 83
Tel. 0431-454932