Vad gör du när Jesus besöker dig?
Av: Johannes Djerf
I tron på att en predikan inte ska vara så dålig att den inte kan predikas
mer än en gång och i tron på att nattens tankar som kom till mig ändå
kan säga dig något idag så vill jag ta med dig till två händelser i Jesu liv
som vill tala om mötet med Jesus, den här adventssöndagen. Och vi
börjar i Nasaret.
Där det är lördag morgon. Och det ligger en stor förväntan i luften inne i
synagogan (Bild) Det var många som hade hört att Jesus var hemma. Han
som vuxit upp mitt ibland dem och som nu var en känd lärare. Man hade
hört att hans undervisning hade spridit sig och vänt många människors
hjärtan till Gud. Så Människorna som hade samlats denna morgon var
väldigt stolta över Jesus tror jag. De skulle få lyssna till en av deras egna
och spänningen var förstås väldigt hög. Dagens text ifrån lagen (bild),
alltså moseböckerna som man läste 6 gånger och så läste en sjunde man
ifrån en profettext,(bild) Och just när de hade kommit fram till den sjunde
läsningen så hade det blivit Jesus tur att läsa. Som bibelnörd så tycker jag
sånt här är häftigt för när Jesus tar skriftrullen av tjänaren som slagit upp
dagens text åt honom och börjar läsa så läser han just de här orden
"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens
budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de
fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett
nådens år ifrån Herren.” och så stannade han. Precis innan orden om
hämndens dag så rullade han ihop skriftrullen, gav den till en tjänare som
troligen hade de största pingisbollarna till ögon du kan tänka dig. Hela
synagogan vibrerade av känslor. Vad skulle han säga? Alla ögon var fästa
på honom. Efter en hel del mummel ibland besökarna så börjar Jesus
prata. Men han ger dem inte någon lång utläggning som de kanske
förväntat sig utan säger bara en enda mening. ”I dag har detta skriftställe
gått i uppfyllelse inför er som lyssnar”. Va, vad menar han? Menar han att
all den längtan som de hade, allt deras hopp på en messias, en befriare,
hade fått ett svar. Glädje, befrielse, frihet, har allt detta fått sin
uppfyllelse i honom? De kände hur det började bubbla i deras inre. För det
var ord fulla av nåd och kärlek. Inom dem så steg en frimodighet och
plötsligt så kände de att de ville ge sitt vittnesbörd till honom. De ville på
något sätt visa att de prisade honom för orden som han precis talat. För
det kändes verkligen som att orden ifrån Jesaja var givna till att höra ihop
med Jesus.
Det som fanns på deras insida av längtan efter att möta Gud, att få
uppleva frihet som Jesaja talade om i skriften började för en stund bli
verklighet för dem och hjärtat bubblade bara mer och mer och mer när de
tittade på Jesus.
Men, så är det som att det plötsligt tar stopp. Det är som att allt hopp
tystnar och förnuftet börjar plötsligt forma många av de samlades tankar
istället. ”vänta nu, det är ju Jesus, Josefs son”, snickaren! Visst är vi stolta
att han blivit känd runt omkring, men stoppa pressarna för ett ögonblick.
Han är ju ifrån Nasaret, precis som oss. Hallå! Nasaret, denna obetydliga
och lilla stad. Dessutom är han son till en vanlig sketen snickare! Nae,
detta kan inte vara Messias!” Det låter kanske märkligt men nu så ville
man inte ha mer. Hyllningarna tystnade och övergick ganska snart till att
många blev ursinniga och till slut så jagar de faktiskt ut Jesus ut ur
synagogan och ut ur staden troligen mot denna klippa som staden låg på.
(bild)
När Jesus ville möta människorna i Nasaret, så lade de locket på.
Ifrån att gett sitt vittnesbörd och prisa honom i hopp om att han är den
utlovade messias så blev de plötsligt motståndare till vad de själva för en
stund upplevt som riktigt. Och visst kan vi känna igen oss. När Jesus vill
möta oss, visa vem han verkligen är. När Jesus vill befria oss, ge oss av
sin glädje och det liv som flödar över så lägger vi locket på. Vi har känt
hur Guds närvaro möter oss, börjar påverka oss, skapar en längtan efter
att handla och säga ja, Jesus kom som du vill och möt mig. Men sedan är
det som att det tar stopp någonstans, det finns en sorts spärr som vi
hakar i, när det börjar bli för overkligt och vi låter inte det som vi för en
stund upplevde som riktigt komma tillräckligt nära, förändra oss och fylla
på vårt hjärta så som Gud vill. Vi är rädda för vad som ska hända. Vi är
rädda för det vi inte vet så mycket om, som vi inte prövat innan. Som när
jag och Lisa var i Israel. Varje kväll så fanns det berg av olika sallader,
frukter, röror, kött och såser att äta. Allt du kan tänka dig ingick! Det såg
otroligt gott och vackert ut, allt var fantastiskt uppdukat och alla grytorna
var öppna och det luktade så gott men jag lade locket på och tog ändå
bara det som jag var van vid. Kycklig och ris och inget mer varenda kväll.
Fruktansvärt tråkigt i längden! Och det är en bra bild på hur vi ibland
svarar Jesus när han vill möta oss. Vi vill bara ha det som vi själva vet
funkar. Och vi är rädda för att testa något nytt, ta ett steg närmre. Men
vet du, Gud vill beröra dig med allt han har, med allt det som vi faktiskt
har tillgång till. Allt ligger dukat framför oss. Vi läser orden ännu en gång
som Jesus citerade ifrån Jesaja 61. HERRENS Ande är över mig, ty
HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa
ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett
nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta
alla sörjande”.
Guds ande, har sänt honom att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta
står det, och jag tycker det är vackert. Livet kan vara fullt av sår både till
kropp och till själ men Jesus kommer till dig med sin förbandslåda för att
linda om dina sår (visa) Föra samman allt igen, sätta ihop allting på nytt.
Allt som gått fel och allt som gått sönder lägger han sitt varma förband
om, och läker det som är trasigt. Detta är första hjälpen, brukar vi säga,
inte andra, inte tredje utan första. Det är en hjälp som alltid kommer
behövas. Och frågan är till dig idag. Låter du Jesus vara din första hjälp?
Han är sänd, han har kommit för att ropa ut frihet för dig som känner dig
fången. För dig som är fången av frågor utan svar, för dig som är fången
av rädsla att ta nya steg, För dig som är bunden av gamla minnen och
sorg, så finns det befrielse! Även om det låter helt overkligt och inte går
ihop med vårt förnuft!
Vad gör du när Jesus besöker dig? Jesus längtar efter dig. Bordet med allt
det goda som ger frid ligger framdukat… vågar du äta eller lägger du
locket på?
För att förtydliga denna längtan som Jesus har att få komma dig nära så
tänkte jag att vi även ifrån oljebergets sluttning skulle närma oss staden
Jerusalem tillsammans med Jesus. Jesus har lämnat Nasaret för ett bra
tag sedan och är nu på väg mot hans sista dagar i livet. Han vet om det.
Och han är fast beslutsam står det att gå och genomlida döden för din och
min skull. Och Ifrån denna bild (bild) så ser vi hur det såg ut ifrån
Oljebergets sluttning på väg mot Jerusalems murar. Runtomkring oss
ligger en enorm judisk kyrkogård (bild) Detta är då en nytagen bild ifrån
när jag var där för några veckor sedan, men denna kyrkogård räknas som
världens äldsta kyrkogård och låg där på samma sätt även när Jesus gick
nedför berget tillsammans med hans lärjungar.
När lärjungarna tittar på alla gravar så kan jag tänka mig hur de i deras
inre börjar titta tillbaka på allt de varit med om den senaste tiden. Hur
Jesus gett dem och många andra människor läkedom och ja, till och med
liv. De hade bokstavligt fått sett hur människor kommit tillbaka ifrån
döden. Men inte minst hur Jesus väckt hoppet i människors hjärtan så att
allt till kropp och själ kändes levande.
Himlen hade blivit påtaglig och upplevelsen var total. Och just nu, när de
såg porten till den heliga staden framför sig och tittade på Jesus så fick de
bara ett ord i deras inre, ifrån profeten Sekarja: ”Fröjda dig storligen, du
Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer
till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en
åsna, på en åsninnas föl”. Lärjungarna tittade på varandra och innan de
riktigt tänkt efter så mycket vad de gjorde så började de ta av sig sina
mantlar och lade ner dem i smutsen för att på något sätt visa sin
tacksamhet. Och de kände hur en sång började nunnas fram inom dem,
och inom några sekunder så sjöng de som de aldrig gjort förr. Det
kvittade om någon sjöng falskt, för sången stämde. ”Hosianna! Välsignad
är han som kommer i Herrens namn! De sjöng den om och om och om
igen, de kunde inte sluta.
Några fariséer som följde Jesus och hans lärjungar i folkmassan kunde
dock inte stämma in i sången och de säger åt Jesus att få hans lärjungar
att tiga. Men Jesus svarar dem ”Jag säger er att om de tiger, kommer
stenarna att ropa!”. Och om ni tittar en gång till på bilden och tänker på
hur det ser ut runt omkring så är det som att håret reser sig på armarna
tycker jag. Även om människornas rop skulle tystna så skulle de tusentals
stenarna runt omkring dem som var ett minne för de döda ropa ut att
Jesus är kung! Jesus är Herre över liv och död! Genom de orden så tror
jag att tårarna rann nedför lärjungarnas kinder, och sången blev bara
högra och högre ljuvligare och starkare för varje steg de gick.
Sången ifrån berget gick igenom dalen och in i staden som gjorde att allt
kom i rörelse. Precis som du kanske känner att du vill röra på dig, dansa
lite, sjunga med när du hör någon viss sång ifrån välta tält t.ex. Och även
de började ta av sina mantlar och lägga ut på vägen och herr och fru
palmkvist började skära av kvistar ifrån palmerna för att hylla honom. De
hade förväntat sig att få se en stor och hög häst som bar segerfursten in i
staden. Så ingenting stämde egentligen med mannen på åsnan. Bara
ropet som kom ifrån lärjungarna berättade om himmelens hälsning. Och
frågan är, skulle de tro på dem, skulle ta emot sången i deras hjärtan?
När Jesus kom närmare staden så står det så här i Luk.19:41-44.
Jag vet inte hur ofta du låter dina tårar komma nedför dina kinder, men
jag tror att vi alla vet hur det är. Någon kanske gråter när man är glad.
Som en tjej som jag spelade med en sommar på missionsbåten shalom. Vi
spelade i kompbandet.
Jag trummor och hon piano, och varje gång jag eller någon annan i
bandet spelade fel så började hon skratta, och om vi log eller skrattade
tillbaka så brast hon i ett sådant skratt som inom några sekunder innebar
att hon också grät! Tårarna sprutade i stora floder, och då överdriver jag
inte. Hon var så lycklig! Tårarna kunde rinna en hel konsert. Hon kunde
inte få stopp på dem. Helt fantastiskt. Så tårar kan många gånger höra
ihop med glädje. Man kan också bli rörd till tårar av något vackert som
man ser, eller något mäktigt och stort som man får uppleva som att få
vara med om ett under som Gud gör i en annan människas liv, eller efter
ett stort engagemang se någon idrottsstjärna ta guld, eller se på film hur
de till slut får varandra och ger varandra den där smäktade och fuktiga
avslutningskyssen... då gråter jag oftast faktiskt. Jag är liten film snyftare,
och det är jag stolt över.
Men det som jag tror att de flesta av oss förknippar tårar med är sorg.
När saker och ting inte blir som vi tänkt oss. När trötthet bekymmer,
trasighet, sår, sjukdom, död, orättvisor, lidande och inte minst när nöd för
andra människor drabbar oss, så skapar det tårar. Jag kan många gånger
gråta när jag ser människor välja bort Guds kärlek och inte vill ha med
honom att göra. Och inte minst när jag ser hur människor kan kalla sig
kristna men lever som att Gud inte bryr sig om vad de gör med sin vardag
och sina liv. Som redan är nöjda, som inte vågar närma sig Guds bord
med allt det goda och underbara som han har utan nöjer sig med kyckling
och ris. Människor som säger sig ha frid med Gud men söker och söker
efter frid och lycka i helt andra saker än Gud själv. Det gör ont och det
skapar tårar. Och det var detta som drabbade Jesus, även om min nöd
och din nöd inte kan komma i närheten av den smärta som Jesus kände
för människorna i Jerusalem. När Jesus hör sången ljuda ifrån staden, så
brister Jesus ut i gråt. Han gör inget segertecken, utan hans
ansiktsuttryck visar bara tårar, tårar som jag tror håller sig kvar hela
vägen in i Jerusalem. Han kunde inte längre hålla tillbaka sin klagan. Så
många gånger hade han räckt ut sina händer till ett folk som behövde
honom. ”Kom till mig! Alla ni som törstar, kom till mig och drick! Den som
tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram!
Han ville ge dem allt, men ingen lyssnade. Han längtade efter varje
människas hjärta som just nu stod och sjöng sången om honom, men inte
ville ha med honom att göra, och tårarna rann. Jerusalems hjärta var
stängt för honom. Jerusalem var fullt av människor som kunde sin teologi
och hade stor kunskap. Men det var ändå stängt för teologins
huvudperson Jesus.
Hur är det i ditt liv? Hur är det med ditt hjärta? Jag frågar dig ännu en
gång. Vad gör du när Jesus besöker dig? Är adventssångerna som vi
sjunger idag bara fina sånger som är mysiga att sjunga när julen börjar
närma sig eller låter du dem beröra ditt hjärta?
Det finns en tid då du kanske tydligare hörde hans röst och levde med
Guds beröring i ditt liv. Men det handlar inte om vad som hände för ett år
sedan och inte ens igår. Hela vårt liv är en sökningstid! Varje dag vill
Jesus möta dig med allt det goda han har! Jesus tårar är inte uttryck för
överkänslighet utan det handlar om allvaret i att kasta bort tillfället att
möta Jesus. Och det är kanske en ovan tanke att möta en adventssöndag
men jag tror att Jesus gråter högljutt och klagande för dig varje gång som
du som du säger, nae Jesus, jag kan inte tro på dig, det är för bra för att
vara sant. Eller nae Jesus, inte idag, nästa advent kanske, men inte idag,
nu vill jag bara sjunga och känna julstämning. Eller Ok Jesus kom och möt
mig, men inte för mycket. Kom inte med något nytt som jag inte vet
något om. Du får inte komma för nära, och du får inte göra mig
annorlunda bara. Då tror jag Jesus gråter för ditt hjärta.
Inte inom den grekiska mytologin, inte inom den judiska tron så finns det
någon jude som gråter över sitt folk, inte inom islam och inte inom någon
annan religion finns det någon Gud som gråter över ditt och mitt
förhållningssätt till honom. Men Jesus grät. För han var angelägen om
varje människas hjärta. Han är angelägen om ditt hjärta. Han älskar dig
så mycket in i minsta detalj. Han vill förbli kung i ditt inre, inte bara en
vacker sång. Våra sånger handlar inte bara om fladdrande stearinljus och
julgranar utan om honom. Han ställer sig mitt i vägen för dig idag och han
säger med tårarna rinnandes nerför kinden ”Om du bara ville lyssna, om
du bara förstod vad din frid tillhör. Om jag bara fick möta dig som den jag
är, med glädje, helande, mina första hjälpen låda, befrielse, frihet och
tröst. Jesus gick hela vägen till korset för att göra detta möjligt för dig.
Han gick rakt in i Jerusalems portar även om han visste att de glada
människorna inte skulle ta emot honom som den han var. Och medans vi
fortfarande var syndare och inte ville ta emot honom så gick han hela
vägen mot korset och det smärtsammaste av allt, döden. Jesus älskade
världen så mycket, Jesus älskar dig så mycket för att ingen av oss ska gå
under utan ha ett evigt liv. Därför frågan dig, vem du än är även idag. Får
jag komma till dig? Jag vill möta dig. Jag vill dig allt du behöver. Jag ger
dig verklig frid. Vad svara du? Vad gör du idag, just nu, när Jesus vill
besöka ditt hjärta och stanna.
