Lissotriton vulgaris
Mindre vattensalamander
NE
NA
LC
DD
Grod- och kräldjur, Groddjur
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Amphibia (groddjur), Ordning: Caudata (stjärtgroddjur), Familj: Salamandridae (vattensalamandrar),
Släkte: Lissotriton, Art: Lissotriton vulgaris - mindre vattensalamander (Linnaeus, 1758) Synonymer: Triturus
vulgaris (Linneaus, 1758), mindre vattenödla
Kännetecken
En gråbrun salamander med mörkt gråaktiga fläckar som blir tydligare under leken. På huvudets sidor går en mörk
linje som ser ut att gå genom ögat. Undersidan är orange i mitten, ljusare mot sidorna, med bruna fläckar. Under leken
utvecklar hanen en ryggkam som löper från huvudet till svansspetsen. Längd upp till 10 cm. Kan förväxlas med större
vattensalamander. Skiljs från denna framför allt genom de mörka banden som löper längs med huvudets sidor och ser
ut att gå genom ögat, vilket större vattensalamander helt saknar. Ryggkammen som utvecklas under leken löper från
huvudet till svansspetsen, vilket skiljer den från större vattensalamander med sin avbrutna ryggkam. Mindre
vattensalamander är även något mindre och ljusare i färgen.
Utbredning och status
Större delen av landet utom Lappland.
Ekologi
Mindre vattensalamander är i huvudsak ett landlevande djur, men håller sig gärna året runt i närheten av sina
lekvatten. Dessa lekvatten kan vara av olika typer och bestå av såväl tillfälliga som permanenta småvatten. Efter
övervintringen vandrar djuren i april-maj till lekvattnen där parning och äggläggning sker. Då leken avslutats går de
tillbaka upp på land.
Äggen, som läggs ett och ett invirade i vattenvegetationen, kläcks efter 10 till 30 dagar. När salamanderlarverna vuxit
till och utvecklats till fullvuxna djur (via metamorfos) påbörjas deras landlevande fas. Detta sker vanligtvis i augustiseptember men under varma år redan i juli. Därefter stannar salamandrarna på land och återvänder inte till
lekvattnen förrän de är könsmogna, vilket sker vid två till tre års ålder för hanar och tre till fyra år för honor.
Landmiljön består av skiftande fuktiga biotoper såsom skogsbryn, skogar och trädgårdar. Arten är nattaktiv och lever
på insekter och andra småkryp. På dagen söker den gärna skydd under stenar, stockar, lövhögar eller på andra
fuktiga plaster. För övervintring krävs frostfria platser såsom i stenrösen, hålor, skrevor och liknande.
Naturvård
Konventioner: Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning: Mindre vattensalamander (Triturus vulgaris) är fridlyst enligt 6 § i hela landet. Undantag (11 §): Trots
förbudet i 6 § får i fråga om kopparödla, mindre vattensalamander, skogsödla, vanlig groda, vanlig padda och
åkergroda 1. ägg (rom) och larver (yngel) samlas in, om a) det sker i liten omfattning för studie av äggets eller larvens
utveckling till djur, b) det insamlade materialet eller, när det har utvecklats till djur, djuret snarast återutsätts på den
plats där materialet samlades in, och c) insamlingen inte har något kommersiellt syfte, eller 2. enstaka exemplar
tillfälligt fångas in för studie, om exemplaret inte flyttas från den plats där det fångades och snarast släpps tillbaka på
den platsen.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Arnold, E. N., Burton, J. A. 1978. A Field Guide to the Reptiles and Amphibians of Britain and Europe. William Collins
Sons & Co
Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995. Sveriges grodor, ödlor och ormar. ArtDatabanken och
Naturskyddsföreningen. Uppsala och Stockholm. 2:a uppl.
Cedhagen, T., Nilson, G. 1978. Grod- och kräldjur i Norden. En fälthandbok om vattensalamandrar, grodor, paddor,
ödlor och ormar. Fältbiologerna, Rahms i Lund, Lund 1:a upplagan
Kwet, A. 2009. European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers
Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 6.0 (2016-01-26). Electronic Database accessible at
http://research.amnh.org/herpetology/amphibia/index.html. American Museum of Natural History, New York, USA.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
