analys - Lund University Publications

Lunds universitet
Sociologiska institutionen
Muslimska kvinnor i svenska media
Diskursen kring muslimska kvinnor i svenska dagstidningar
1999 – 2003
Författare: Eva Sejdevik
Uppsats Soc 464, 61 - 80 p
Höstterminen 2004
Handledare: Carl-Göran Heidegren
Abstract
Författare: Eva Sejdevik
Titel: Muslimska kvinnor i svenska media. Diskursen kring muslimska kvinnor i svenska
dagstidningar 1999 – 2003.
Uppsats Soc 464, 61 - 80 p
Handledare: Carl-Göran Heidegren
Sociologiska institutionen, höstterminen 2004
Muslimer framställs ofta på ett onyanserat sätt i västerländska media. Islam och muslimer
framställs både som ett hot mot och samtidigt som underlägsna västvärlden och
västerlänningar. Jag har i min uppsats fokuserat på nyhetsmediernas framställning av
muslimska kvinnor, som en del av den totala bild av muslimer som nyhetsmedia skapar.
Syftet med uppsatsen är att undersöka diskursen kring muslimska kvinnor i svenska
dagstidningar mellan 1999 – 2003. Jag har analyserat 108 artiklar med utgångspunkt i kritisk
diskursanalys och postkolonial teori. De tre teman som är störst i artikelmaterialet är:
kvinnoförtryck, våld mot muslimska kvinnor och muslimsk kvinnlig klädsel. Återkommande
drag i artikelmaterialet handlar om en polarisering mellan muslimer och västerlänningar.
Muslimer förknippas ofta med kvinnoförtryck, medan västerlänningar förknippas med
jämlikhet mellan män och kvinnor. Islam och muslimer framställs som ”omoderna”, medan
Väst och västerländska värderingar framställs som ”moderna” och som räddningen för
”förtryckta muslimska kvinnor”. På detta sätt bekräftas västerländska idéer om muslimer som
underlägsna och västerlänningar som överlägsna. Den dominerande diskursen kring
muslimska kvinnor i artikelmaterialet har starka samband med tidigare koloniala diskurser
kring muslimer. Det finns i artikelmaterialet en viss motdiskurs, dock ganska svag, mot den
dominerande diskursen, där bilden av ”den förtryckta muslimska kvinnan” ifrågasätts. I
artiklar där muslimska kvinnor själva kommer till tals genom intervjuer eller liknande, finns
en avsevärt jämnare fördelning mellan artiklar som bekräftar respektive ifrågasätter den
dominerande bilden av muslimska kvinnor som förtryckta, än i artikelmaterialet som helhet.
Sammantaget skapar artikelmaterialet en stereotyp bild av muslimska kvinnor, med vissa
rasistiska inslag där kulturella skillnader mellan muslimer och västerlänningar betonas som
väsensskilda och oförenliga.
Nyckelord: muslimer, islam, kvinnor, media, dagstidningar, rasism.
2
Innehåll
1 Inledning........................................................................................................................... 4
1.2 Syfte och frågeställningar .............................................................................................. 4
2 Forskning kring bilden av muslimer och islam i nyhetsmedia ......................................... 5
3 Tillvägagångssätt ............................................................................................................. 8
3.1 Artikelmaterialet ............................................................................................................ 8
3.2 Arbetets gång och reflektioner över arbetet med artiklarna .......................................... 9
4 Metodologiska och teoretiska perspektiv ......................................................................... 10
4.1 Diskursanalys ................................................................................................................ 10
4.1.1 Kritisk diskursanalys ............................................................................................ 11
4.1.2 Norman Faircloughs diskursanalytiska metod ..................................................... 12
4.1.3 Konsekvenser av kritisk diskursanalys för min uppsats....................................... 13
4.2 Postkolonial teori........................................................................................................... 13
4.2.1 Kritik mot postkolonial teori ................................................................................ 16
4.2.2 Konsekvenser av postkolonial teori för min uppsats ........................................... 17
5 Analys ............................................................................................................................... 17
5.1 Bilden av muslimska kvinnor som förtryckta ............................................................... 17
5.2 Våld mot muslimska kvinnor ........................................................................................ 21
5.3 Muslimsk kvinnlig klädsel ............................................................................................ 22
5.4 Ifrågasättande av bilden av ”den förtryckta muslimska kvinnan” ................................ 26
5.5 Muslimska kvinnors röster i artiklarna.......................................................................... 26
6 Avslutande diskussion ...................................................................................................... 28
7 Sammanfattning ................................................................................................................ 31
Referenser............................................................................................................................ 33
3
1 Inledning
Muslimer och muslimska delar av världen har länge varit i fokus i nyhetsmedia, inte minst
sedan terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och de efterföljande krigen i
Afghanistan och Irak. Det finns en tendens i media att polarisera muslimska delar av världen
och västerländska delar av världen. Islam och muslimer framställs ofta som ett hot mot
västvärlden. Samtidigt framställs muslimer på olika sätt som underlägsna västerlänningar.
Mitt eget intresse för hur muslimer framställs i media, grundar sig till stor del på att jag har
muslimska vänner. Genom åren har vi emellanåt diskuterat den bild av muslimer som media i
allmänhet förmedlar. Tillsammans med mina vänner har jag blivit alltmer frustrerad över
orättvisan i att bilden är så ensidig.
De bilder vi får av muslimer i media är ofta förknippade med våld och terror. Framför allt
förknippas muslimska män med den här typen av handlingar. Jag har blivit intresserad av att
särskilt undersöka hur muslimska kvinnor framställs i nyhetsmedia. Vilken roll spelar bilden
av muslimska kvinnor i den totala bild av muslimer som nyhetsmedia förmedlar?
Jag anser att det är angeläget att granska bilden av muslimer i media, eftersom media har
möjlighet att påverka så många människors attityder. Den bild av muslimer som media
förmedlar kan bidra till att bygga upp en föreställning om att en konfrontation mellan
muslimska delar av världen och västerländska delar av världen är mer eller mindre
oundviklig. Detta skulle till exempel kunna leda till en större acceptans i Väst av
västerländska krigshandlingar mot muslimska länder. Den bild av muslimer som media
förmedlar kan också få följder för hur muslimska minoriteter i västländer betraktas och
behandlas av majoritetssamhället.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med min uppsats är att undersöka diskursen kring muslimska kvinnor i svenska
dagstidningar under åren 1999-2003, och att sätta in den i ett historiskt och samhälleligt
sammanhang. Jag vill betona att min undersökning handlar om att lyfta fram och analysera
diskurser, och inte om att undersöka ifall påståenden som görs i artiklarna i sig är ”sanna”
eller ”falska”. Jag vill undersöka den diskurs kring muslimska kvinnor som artikelmaterialet
sammantaget skapar och relatera denna diskurs till övergripande västerländska diskurser kring
muslimer som framkommit i annan forskning. Jag kommer att fokusera på följande
frågeställningar:
4

Hur ser den dominerande diskursen kring muslimska kvinnor ut i artikelmaterialet?
Finns det motdiskurser till den dominerande diskursen?

Hur framställs relationen mellan muslimer som grupp och västerlänningar som grupp i
den dominerande diskursen?

Hur påverkas framställningen av muslimska kvinnor i artikelmaterialet av tidigare
koloniala föreställningar om muslimer och Tredje Världen?

I hur stor utsträckning kommer muslimska kvinnor själva till tals i artiklarna genom
intervjucitat och liknande? Hur påverkar detta artiklarna?
2 Forskning kring bilden av muslimer och islam i nyhetsmedia
För att ge en bakgrund till min undersökning av hur muslimska kvinnor framställs i svenska
tidningar, kommer jag nu att lyfta fram en del av den forskning som gjorts kring bilden av
muslimer och islam i allmänhet i nyhetsmedia. Jag har hittat anmärkningsvärt lite forskning i
ämnet (jag har dock funnit fler studier än de jag valt att presentera närmare nedan). Jag har
inte funnit någon svensk eller internationell studie som särskilt fokuserar på att undersöka
bilden av muslimska kvinnor i nyhetsmedia, vilket så vitt jag kan bedöma gör att min studie
tillför något nytt.
Elisabeth Poole skriver i sin bok Reporting Islam (2002) att den globala representationen
av muslimer i nyhetsmedia begränsas till några få stereotypa variationer. Islam framställs som
något enhetligt och skillnader mellan muslimer ignoreras. Muslimska kulturer framställs som
statiska. Islam och muslimer förknippas med misogyni och kvinnoförtryck. Islam framställs
som konfliktbenäget ”av naturen”. Bilden av ”den muslimska fundamentalisten” är den som
oftast används i media för att skapa bilden av muslimer som ett hot. Alla muslimska
handlingar som tolkas som extrema kopplas av media till ”fundamentalism”. Ordet
”fundamentalism” sätts som etikett på en rad helt olika politiska grupper och regeringar, med
olika mål och olika trosuppfattning. Fundamentalism sammankopplas i sin tur med terrorism.
Samtidigt som islam och muslimer framställs som ett hot mot Väst, framställs de också som
underlägsna. Denna motsägelsefulla bild av muslimer som både hotfulla och underlägsna, är
kärnan i den bild som framställs av islam och muslimer i västerländska media. Det saknas i
hög grad positiva och opolitiska bilder av muslimer, menar Poole.
Poole har bland annat gjort en intervjuundersökning bland brittiska ungdomar, för att
undersöka mediernas inflytande på hur allmänheten i Storbritannien uppfattar muslimer och
islam. Hon kommer fram till att det inte är någon större skillnad mellan icke-muslimska
5
ungdomar som inte har någon kontakt med muslimer och icke-muslimska ungdomar som har
muslimska vänner när det gäller hur islam uppfattas. De ungdomar som hade muslimska
vänner separerade dessa erfarenheter av muslimer från det som de uppfattade som ”det riktiga
islam”. Intervjuerna visade att uppfattningarna om ”det riktiga islam” var övervägande
negativa och huvudsakligen kom från media. ”Information” om muslimer via media visade
sig väga tyngre än direktkontakt med muslimer när det gällde att skapa en bild av muslimer
och islam i allmänhet. Poole drar slutsatsen att det finns ett starkt samband mellan mediernas
framställning av muslimer och publikens attityder (ibid.).
Jochen Hippler skriver i artikeln ”Foreign Policy, the Media, and the Western Perception
of the Middle East” (2000) att mediernas sätt att framställa muslimer och islam som ett hot,
bland annat hänger samman med en föreställning i Väst om att en konfrontation med
muslimska delar av världen är mer eller mindre oundviklig. Muslimska delar av världen ses
som auktoritära, antidemokratiska och antisekulära, vilket gör att de inte går att försona med
de kristna/sekulära delarna av världen. Samuel P. Huntington har varit central när det gäller
att sprida resonemang om västvärldens och den muslimska världens oförsonlighet. Huntington
publicerade 1993 artikeln ”The Clash of Civilizations?” i tidskriften Foreign Affairs, där han
förutspådde en sammandrabbning mellan den västerländska och den muslimsk-konfucianska
civilisationen. Enligt Huntingtons resonemang måste Väst se till att behålla den ekonomiska
och militära makt som är nödvändig för att försvara sina intressen i förhållande till dessa
civilisationer, annars riskerar Väst att gå under.
Hippler betonar i sin artikel nyhetsmediernas stora inflytande på utrikespolitiken i USA.
Han tar USA:s invasion i Somalia som exempel på hur utrikespolitiken då nästan uteslutande
drevs fram av politiska överväganden kopplade till media och den allmänna opinionen.
Hippler menar också att politikerna i sin tur använder medierna för sina syften. Invasionen i
Somalia skedde vid amerikansk televisions bästa sändningstid. Politiker använder media för
att ”marknadsföra” sin utrikespolitik. Politiker och journalister är sammanlänkade i en
symbiotisk relation. Det är enligt Hippler viktigt att förstå det här ömsesidiga beroendet
mellan journalister och politiker om man vill förstå hur islam framställs i Väst. Bilden av ”det
muslimska hotet” är användbart i media för att det skapar engagerande, ”underhållande” och
därmed säljande nyheter. ”Det muslimska hotet” är användbart för politiker för att driva fram
ett stöd för en utrikespolitik vars egentliga grund ofta handlar om helt andra saker än ett
muslimskt hot (ibid.).
Edward Said undersöker i sin bok Covering Islam (1997) hur media och experter påverkar
hur Väst ser på muslimska delar av världen. I sin bok undersöker han USA:s
6
nyhetsrapportering om belägringen av den amerikanska ambassaden i Iran 1981. Said menar
att denna händelse var avgörande för att cementera den orientalistiska diskurs kring islam som
används i bland annat media idag. Efter denna händelse ökade mediernas rapportering om
islam avsevärt. Från och med denna händelse associeras muslimer i västerländska media med
hot och anti-västerländska stämningar. Said skriver att det är bara en lätt överdrift att påstå att
muslimer och araber i media idag framställs antingen som oljeleverantörer eller som
potentiella terrorister. Said menar att de illvilliga generaliseringar om islam som görs i bland
annat media, är den senaste västerländska accepterade formen av nedvärdering av främmande
kulturer. Sådant som sägs i Väst om den muslimska mentaliteten, karaktären, religionen eller
kulturen som helhet, är inte längre accepterat att säga om till exempel andra asiater, afrikaner
eller judar (ibid.).
Håkan Hvitfeldt skriver i sin artikel ”Den muslimska faran – om mediebilden av islam”
(1998) om sin undersökning av hur islam eller islamiska frågor har behandlats i den svenska
televisionens tre största nyhetsprogram. Undersökningen omfattar åren 1991-1995.
Undersökningen visar att islam främst förekommit i nyheterna i samband med krig.
Krigstemat fanns med i 39% av alla inslag om islam. Det näst vanligaste temat var terrorism.
Nästan en fjärdedel av alla inslag handlade om terrorism. Det tredje vanligaste temat var
förföljelse av ”otrogna”, det vill säga de som inte följer ”den rätta läran”. Detta tema upptog
ca 7% av alla inslag om islam. Genom fokusering på terrorhandlingar och förföljelser av
”otrogna” framstår islam som en fanatisk religion, menar Hvitfeldt. I verkligheten
representerar terrorister och uttolkare av ”den rätta läran” extrema minoritetsriktningar inom
islam (ibid.).
Marina Ghersetti och Anna Levin undersöker i sin studie Muslimer och islam i svenska
nyhetsmedier (2002) rapporteringen av terrorattackerna i USA den 11 september 2001.
Undersökningen behandlar rapporteringen i svenska medier under den första månaden efter
attacken. Ghersetti och Levin kommer fram till att det finns flera problematiska drag i
nyhetsrapporteringen om muslimer och islam. Dessa problematiska drag består bland annat i
att muslimska länder buntas ihop och framställs som en enhet, muslimer framställs som
känslostyrda och obildade, starkt troende muslimer framställs som farliga, muslimska attribut
som slöjor och skägg mystifieras och muslimska länder och Väst polariseras. Ghersetti och
Levin menar att det finns en ambivalens i den bild som nyhetsmedia ger av muslimer och
islam. Å ena sidan framhåller en stor del av artiklarna att det inte finns något generellt
samband mellan islam och terrorattackerna i USA. Å andra sidan beskrivs muslimer och islam
på ett generaliserande och negativt sätt (ibid.).
7
3 Tillvägagångssätt
3.1 Artikelmaterialet
Jag har analyserat diskursen kring muslimska kvinnor i svenska dagstidningar under åren
1999-2003. Jag ville undersöka diskursen kring muslimska kvinnor under en längre
tidsperiod. Anledningen till detta var att jag tänkte att diskursen skulle kunna variera vid olika
tidpunkter till exempel beroende på krig och andra stora händelser som uppmärksammas i
media. Genom att undersöka diskursen kring muslimska kvinnor i ett artikelmaterial som
omfattade en femårsperiod, ville jag få med variationer i diskursen. En femårsperiod gav mig
också ett tillräckligt stort antal artiklar för att kunna göra vissa kvantitativa jämförelser.
Genom att använda Bibliotekstjänsts databas Artikelsök har jag funnit 108 artiklar som
handlar om muslimska kvinnor. Jag har rådgjort med Bibliotekstjänst som står bakom
databasen Artikelsök om vilka sökord som var lämpliga att använda, för att täcka in så många
artiklar som möjligt inom mitt ämnesområde. Artikelsök är den artikeldatabas som har störst
urval av tidningar. I databasen ingår de stora morgontidningarna, länstidningar, lokala
tidningar och kvällstidningar. Nackdelen med att använda databasen Artikelsök har varit att
jag inte kunnat få tillgång till samtliga artiklar som skrivits i mitt ämnesområde, eftersom
Bibliotekstjänst redan har gjort ett urval av artiklar. Det är möjligt att resultatet av min studie
hade sett något annorlunda ut om jag hade haft tillgång till samtliga artiklar. I andra
artikeldatabaser går det att få tillgång till samtliga artiklar inom en viss period, men endast i
ett fåtal tidningar. Jag valde att använda Artikelsök för att jag ville ha med så många olika
sorters tidningar som möjligt i min undersökning. Tidningars framställningar av omvärlden
kan se olika ut i olika slags tidningar, till exempel beroende på om de är lokaltidningar, stora
dagstidningar eller kvällspress, och beroende på tidningarnas politiska färg. Mitt material
innehåller artiklar från 24 tidningar. De tidningar som har haft flest artiklar inom mitt
ämnesområde har varit Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Expressen, i
nämnd ordning. Genom att ha med så många olika sorters tidningar som möjligt, har jag
försökt få med så många variationer som möjligt i tidningarnas sätt att framställa muslimska
kvinnor. Även om det finns vissa brister när det gäller urvalet, anser jag att Artikelsök har
varit det bästa tillgängliga alternativet.
Jag har valt att enbart analysera artikeltexter, och inte tillhörande bildmaterial. Det hade
varit intressant att analysera både texter och bilder, men då hade jag varit tvungen att begränsa
artikelmaterialet avsevärt för att studien inte skulle bli för omfattande. Jag har valt att
8
analysera ett relativt stort antal artiklar för att kunna göra en del kvantitativa jämförelser.
Fokuseringen på texter har även gett mig utrymme för en fördjupad analys av dessa texter.
3.2 Arbetets gång och reflektioner över arbetet med artiklarna
I databasen Artikelsök kan man få en förteckning över artikelrubriker inom ett visst område.
Efter att ha hittat artikelrubriker inom mitt ämnesområde via Artikelsök, har jag fått tag på
artiklarna i fulltext dels genom andra databaser på Internet (PressText och Mediearkivet) och
dels genom mikrofilm. Nästa fas av mitt arbete var att läsa artiklarna åtskilliga gånger, för att
ta ut övergripande teman. Detta arbete hade även kvantitativa inslag, då jag räknade artiklar
med olika teman. Det övergripande temat jag fann i artikelmaterialet var temat
kvinnoförtryck. De flesta artiklar jag har räknat till detta tema innehåller ordet kvinnoförtryck
eller variationer av detta ord (”förtryck av kvinnor” t.ex.). Andra typer av inslag som jag har
räknat till temat kvinnoförtryck har varit våld som speciellt har riktats mot kvinnor,
trakasserier på grund av kön, samt formuleringar om kvinnors bristande rättigheter och
bristande värde. Jag fann ett stort undertema till temat kvinnoförtryck som handlade om våld
mot kvinnor. Ytterligare ett stort tema som i artikelmaterialet framställdes på ett sådant sätt att
det fick starka kopplingar till temat kvinnoförtryck, var temat muslimsk kvinnlig klädsel. Vid
genomläsningen av samtliga artiklar undersökte jag också återkommande drag i texterna. Jag
uppmärksammade återkommande resonemang och uttryckssätt, och ifall det fanns alternativa
resonemang och uttryckssätt i förhållande till de dominerande. Jag jämförde uttryckssätt och
resonemang i artiklarna med koloniala diskurser genom att lyfta fram resonemang från
postkoloniala teoretiker. Vidare undersökte jag artiklarnas kopplingar till Sverige och EU
respektive länder i Tredje Världen, för att ta reda på om artiklarnas geografiska kopplingar
hade någon betydelse för artikelinnehållet. I samband med detta gjorde jag en kvantitativ
jämförelse. Slutligen undersökte jag i hur stor utsträckning muslimska kvinnor kom till tals i
artiklarna, och ifall det fanns någon betydande skillnad i artikelinnehållet mellan artiklar där
muslimska kvinnor direkt kom till tals respektive inte kom till tals.
Att arbeta med ett så omfattande material har varit en stor utmaning. Den stora fördelen
med mitt omfattande material har varit att jag genom en kvantitativ analys har fått starka
belägg för vissa generella slutsatser om hur muslimska kvinnor framställs i svenska
dagstidningar under 1999-2003. Detta ger också en viss tyngd åt den kritik jag har mot hur
artiklarna framställer muslimska kvinnor. Kvantitativa analyser av teman har också varit
viktiga för att få en utgångspunkt för övrig analys, till exempel vilka teman som var relevanta
att fokusera på. Nackdelen med omfattningen på mitt material har framför allt handlat om att
9
det har varit svårt att inom ramarna för min uppsats ge utrymme för alla variationer och
nyanser (till exempel när det gäller teman) i artikelmaterialet. Å andra sidan visade det sig
under analysens gång att ett tema var så totalt dominerande att det var relevant att fokusera på
det. Situationen hade möjligen varit svårare att hantera om artikelmaterialet hade varit mer
varierat.
4 Metodologiska och teoretiska perspektiv
Den metodologi och teori jag har valt att utgå ifrån är diskursanalys och postkolonial teori. I
diskursanalys är teori och metod sammanlänkade. Det finns vissa grundläggande teoretiska
förutsättningar för diskursanalys som metod.
4.1 Diskursanalys
Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips skriver i boken Diskursanalys som teori och
metod (2000) att begreppet diskurs är omtvistat. Lite förenklat kan man beskriva begreppet
diskurs som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursbegreppet innebär en idé
om att språket är strukturerat i olika mönster. Inom olika sociala domäner används olika typer
av diskurser. På det medicinska området används en ”medicinsk diskurs” och på det politiska
området en ”politisk diskurs”, och så vidare. Diskursanalys innebär att de språkliga mönstren
analyseras. Michel Foucault var den som först använde sig av diskursanalys på allvar (ibid.).
I boken Diskursens ordning (1971/1993) beskriver Foucault sin användning av begreppet
diskurs. Foucault menar att diskurser bygger på vissa utestängningsprinciper som gör att
människor anpassar sig till vissa sätt att uttrycka sig språkligt. Den första principen är
förbudet. Vissa saker är tabu att tala om. Det finns vissa ritualer för vad man talar om vid
olika tillfällen. Vissa personer har mer makt än andra att bestämma vad man får tala om. Den
andra utestängningsprincipen innebär en uppdelning och ett förkastande. Principen bygger på
motsättningen mellan ”förnuft” och ”vansinne”. En del saker anses ”förnuftiga” att säga och
värda att lyssna på, medan andra betraktas som ”vansinniga” (mer eller mindre) och inte värda
någon uppmärksamhet. Den tredje utestängningsprincipen baseras på motsättningen mellan
”det sanna” och ”det falska”. Det som betraktas som ”sant” är framför allt kopplat till
vetenskapen. Det finns starka kopplingar mellan diskurs och makt. Vissa grupper (till
exempel inom vetenskapen) har makt att fastlägga sanningar. Foucault menar att vad som
betraktas som ”sant” är föränderligt och växlar med historien. Han menar också att ett helt
system av institutioner inför och vidmakthåller ”sanningarna”, som inte kan upprätthållas utan
ett visst tvång. Förutom de tre utestängningsprinciperna pekar Foucault även på vissa inre
10
procedurer där diskurserna utövar kontroll över sig själva. En sådan kontrollprincip är de
vetenskapliga disciplinerna. Gränserna för diskursproduktionen fixeras genom de regler som
finns inom disciplinerna. En annan kontrollprincip innebär att det inte är vem som helst som
kommer till tals inom en diskurs. Man måste uppfylla vissa krav för att få tillgång till
diskurserna (ibid.).
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) utgår man inom det kultur- och
samhällsvetenskapliga området ofta från ett socialkonstruktionistiskt angreppssätt när man
använder diskursanalys. En socialkonstruktionistisk utgångspunkt innebär en kritisk
inställning till vad som betraktas som ”självklar” kunskap. Människors kunskap om världen
kan inte omedelbart betraktas som objektiv sanning. Den verklighetsbild människor bygger
upp är inte någon spegelbild av verkligheten, utan beror på människors sätt att dela in världen
i olika kategorier. Kunskaper om världen är alltid historiskt präglade, och därför förändras
människors världsbild över tid. Människors sätt att uppfatta världen, skapas och upprätthålls
genom social interaktion. Kunskap, identiteter och sociala relationer konstrueras genom
människors sätt att tala om dem. I den sociala interaktionen bygger man upp gemensamma
”sanningar” och kämpar om vad som ska betraktas som ”sant” och ”falskt”. Den sociala
konstruktionen av kunskap och sanning får konkreta sociala konsekvenser, eftersom olika
världsuppfattningar leder till olika handlingar. I en viss världsuppfattning blir vissa typer av
handlingar naturliga och andra otänkbara.
Winther Jørgensen och Phillips skriver att de diskursanalytiska angreppssätten också
bygger på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi. Enligt dessa perspektiv utgör
språket den viktigaste utgångspunkten för vår verklighetsuppfattning. Vi skapar
representationer av verkligheten med hjälp av språket. Dessa representationer är aldrig bara
speglingar av en redan existerande verklighet, utan bidrar till att skapa verkligheten. Den
fysiska världen finns, men den får bara betydelse genom diskurs (ibid.).
4.1.1 Kritisk diskursanalys
Vid analysen av mitt artikelmaterial har jag valt att hämta inspiration från den
diskursanalytiska riktningen ”kritisk diskursanalys”. Denna riktning utgår enligt Winther
Jørgensen och Phillips (2000) från att social och kulturell reproduktion och förändring sker
dels genom diskursiva praktiker, men också genom påverkan av samhälleliga fenomen som
inte har en språklig och diskursiv karaktär som till exempel det politiska systemets struktur
och mediernas institutionella struktur. Denna inriktning skiljer kritisk diskursanalys från det
11
poststrukturalistiska perspektiv som hävdar att verkligheten konstitueras uteslutande genom
diskurser.
Uppfattningen att diskurs fungerar ideologiskt, är en annan viktig utgångspunkt för kritisk
diskursanalys. Diskurser bidrar till att skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden
mellan sociala grupper, och de får därför sociala effekter. Kritisk diskursanalys ser det som
sin uppgift att klarlägga hur diskursiva praktiker bidrar till att upprätthålla den sociala värld
som innebär ojämlika maktförhållanden. Syftet med detta är att bidra till förändring mot mer
jämlika maktförhållanden i samhället. Kritisk diskursanalys är alltså ett angreppssätt som är
politiskt engagerat i social förändring. Till skillnad från objektivistisk samhällsvetenskap,
uppfattar man sig inom kritisk diskursanalys inte som politiskt neutral. Ett syfte med kritisk
diskursanalys är att resultaten ska kunna användas i kampen för social förändring. Man vill
avslöja diskursernas roll för upprätthållandet av ojämlika maktförhållanden, för att därigenom
göra människor mer medvetna om dessa maktförhållanden. På så sätt vill man ge människor
möjlighet att ifrågasätta den rådande sociala ordningen. Kritisk diskursanalys är ett
emancipatoriskt angreppssätt, som ställer sig på undertryckta samhällsgruppers sida (ibid.).
4.1.2 Norman Faircloughs diskursanalytiska metod
I mitt konkreta analysarbete har jag inspirerats av den analysmetod som Norman Fairclough
beskriver i boken Discourse and Social Change (1992). Fairclough arbetar med kritisk
diskursanalys på tre nivåer. Vid den första analysnivån undersöks den diskursiva praktiken.
Interdiskursiviteten i ett material undersöks, vilket innebär att man undersöker vilken typ av
diskurser som används. Finns det en eller flera diskurser? Om det finns flera, hur förhåller de
sig till varandra? Att undersöka den diskursiva praktiken innebär också att man undersöker
materialets intertextualitet. Finns det intertextuella kedjor, det vill säga serier av en viss typ av
text, där vissa textbudskap återkommer? Vid den andra analysnivån analyseras själva
”textens” egenskaper. Man undersöker bland annat den interaktionella kontrollen (relationen
mellan de som talar, och vem som bestämmer vad man ska tala om), etos (hur sociala
identiteter konstrueras genom kroppsliga och språkliga drag), teman, grammatik, ordval och
metaforer. Vid den tredje analysnivån analyseras den sociala praktiken, i vilken diskursen är
en del. Man belyser relationen mellan den diskursiva praktiken och den diskursordning, det
nätverk av diskurser, som den diskursiva praktiken ingår i. Vid analysen av den sociala
praktiken intresserar man sig också för vilka ideologiska och politiska effekter diskurser har
på till exempel sociala relationer, sociala identiteter och kunskapssystem (ibid.).
12
4.1.3 Konsekvenser av kritisk diskursanalys för min uppsats
Jag har valt kritisk diskursanalys som metod för att den fokuserar på maktskillnader. Jag
menar att det finns en maktskillnad mellan muslimska delar av världen och västerländska
delar av världen, till exempel på det ekonomiska och militära området. Det finns dessutom en
maktskillnad mellan muslimska minoriteter och majoritetsbefolkningar i västländer som till
exempel visar sig i ojämlikhet på arbetsmarknaden (se exempelvis Berggren & Omarsson
2001, om invandrare från Tredje Världen på den svenska arbetsmarknaden). För att förstå
diskursen kring muslimska kvinnor i svenska dagstidningar, menar jag att det är relevant att
lyfta fram dessa maktskillnader genom kritisk diskursanalys. Jag har kritiskt analyserat
resonemang och uttryckssätt i artiklarna genom att jämföra dem med tidigare koloniala
diskurser. Med en kritisk diskursanalytisk utgångspunkt har jag på detta sätt velat verka för en
större medvetenhet och därigenom möjligheter till ifrågasättande och förändring av rådande
diskurser.
En nackdel med kritisk diskursanalys som metod skulle kunna vara att fokuseringen på
maktskillnader blir så stor att man riskerar att missa nyanser och teman som faller utanför
detta område. En mer allmän diskursanalys utan den kritiska inriktningen, hade kunnat
innebära andra vinklingar på hur muslimska kvinnor framställs i svenska dagstidningar.
4.2 Postkolonial teori
I min uppsats använder jag postkolonial teori för att sätta in min diskursanalys i en
samhällelig och historisk kontext. Jag har valt postkolonial teori för att den ger mig verktyg
att förstå dagens sätt att framställa muslimska kvinnor i svenska tidningar mot bakgrund av
tidigare koloniala diskurser kring muslimska kvinnor. Muslimska delar av världen tillhör de
områden som har varit koloniserade, därför är postkolonial teori användbar och relevant.
Catharina Eriksson, Maria Eriksson Baaz och Håkan Thörn skriver i artikeln ”Den
postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället” (1999) att det finns ett
snabbt ökande intresse för postkolonial teori, som har att göra med att den tar ett samlat grepp
på aktuella problem i samband med globaliseringen. Globaliseringen kopplas i den
postkoloniala teorin till det faktum att vi lever i en postkolonial värld. Enligt det postkoloniala
perspektivet präglar det koloniala arvet världen idag i hög grad. På så sätt är kolonialismen
inte bara något som tillhör det förflutna. Hela världen präglas enligt postkolonial teori av det
koloniala arvet, inte bara de delar av världen som formellt varit koloniserade eller
koloniserande. Spår av det koloniala arvet finns t.ex. på det ekonomiska och det kulturella
området. Postkoloniala teoretiker analyserar sambanden mellan kultur och imperialism. Bland
13
annat analyseras samtida kulturella processer i förhållande till tidigare koloniala processer.
Postkolonial teori är influerad av ett poststrukturalistiskt perspektiv. Detta perspektiv betonar
språkets betydelse för hur identiteter, institutioner och politik skapas. Världen produceras och
reproduceras oupphörligen genom språket när det används i sociala praktiker. Den metod som
postkoloniala teoretiker främst använder sig av är diskursanalys (ibid.).
Ett par begrepp som används inom postkolonial teori och som är av betydelse för min
uppsats är begreppen ”de andra” och ”orientalism”. Edward Said har i sin bok Orientalism
(1978/1993) analyserat hur kolonisatörerna konstruerade bilden av ”de andra”, de
koloniserade, i västerländska texter om ”Orienten”. ”Orientalerna” betraktades som en
enhetlig grupp med vissa karaktäristiska egenskaper. De ansågs vara barbariska, ociviliserade
och översexuella. De betraktades som lögnaktiga och lättlurade. Dessutom ansågs de vara
barnsliga och irrationella. Européerna såg sig själva som ”orientalernas” motsats: de var
rationella, civiliserade, dygdiga, mogna och ”normala”. På detta sätt stärkte européerna sin
självbild som en överlägsen civilisation. Med argument om ”orientalernas” underlägsenhet
och irrationalitet, legitimerades också européernas kolonisering av ”Orienten” som en
välgärning. ”Orientalerna” ansågs oförmögna att styra sig själva. Förutom bilden av den
barbariska och ociviliserade ”orientalen”, fanns hos västerlänningarna också en fascination
över ”Orienten”. ”Orienten” sågs som något exotiskt och lockande. Västerländska män
fantiserade om den ”orientaliska” kvinnan som förknippades med fruktsamhet, sexuella löften
och outsinlig sensualitet. Said menar att ”Orienten” är något som helt och hållet skapats av
européerna. Européerna ”skapade” ”Orienten” genom att bygga upp en hel föreställningsvärld
kring ”Orienten” och genom att ge en del av världen beteckningen ”Orienten”. Said menar
också att européernas bild av ”Orienten” framför allt har tjänat som en motbild till Europa.
Därmed har den tjänat till att definiera Europa och vad som skulle betraktas som europeiskt.
Det europeiska sättet att konstruera ”Orienten” och ”orientaler” kallar Said ”orientalism”
(ibid.).
Eriksson m.fl. (1999) skriver att feminismen har en central plats inom det postkoloniala
forskningsfältet. Feministiska forskare har bland annat visat hur kolonisatörerna konstruerade
en bild av den koloniserade kvinnan som legitimerade kolonialismen som en moderniserande
och frigörande mission. De koloniserade kvinnorna framställdes som förtryckta av de
koloniserade männen. Genom kolonialismen skulle de koloniserade folken upplysas och på så
sätt skulle kvinnorna frigöras (ibid.). Meyda Yegenoglu har i boken Colonial fantasies (1998)
undersökt fenomenet ”orientalism” ur ett feministiskt perspektiv. Hon visar hur
framställningar av kulturella skillnader är kopplade till framställningar av könsskillnader.
14
Bland annat har hon undersökt föreställningar kring beslöjade kvinnor. Yegenoglu menar att
kolonisatörerna såg ”Orienten” som mystiskt och full av lockande hemligheter som måste
upptäckas och avslöjas. ”Orientens” ”kärna” var undflyende och dold, som bakom en slöja.
Kvinnorna ansågs djupast förknippade med ”sanningen” om ”Orienten”. De hinder som
kolonisatörerna upplevde stod ivägen för att nå ”sanningen” om ”Orienten”, de slöjor och
privata sfärer som kvinnorna ”dolde” sig bakom, måste penetreras. Yegenoglu menar att detta
begär att penetrera ”slöjan” (en bildlig eller bokstavlig slöja) kring de främmande ”andra”, är
ett grunddrag i den orientalistiska diskursen (ibid.).
Ytterligare ett par begrepp som används inom postkolonial teori och som är av betydelse
för min uppsats, är begreppen ”stereotyper” och ”rasism”. Stuart Hall beskriver i artikeln
”The Spectacle of the ´Other´” (1997) hur stereotyper skapas genom att vissa människors
egenskaper reduceras till några få essentiella karaktärsdrag, som förenklas, överdrivs och
framställs som oföränderliga. Stereotypisering innebär en maktutövning, där en viss
dominerande grupp har makt att definiera och underordna eller utesluta andra grupper (ibid.).
Étienne Balibar skriver i sin artikel ”Finns det en nyrasism?” (2002) att det idag finns en ny
form av rasism som inte som tidigare bygger på idén om biologiska raser. Den nya rasismen
bygger istället på föreställningar om kulturer som väsensskilda och statiska. Dessa kulturer
måste hållas isär antingen för att de annars riskerar att drabba samman, eller för att det är ett
värde i sig att ”autentiska” kulturer bevaras. Balibar menar att den nya formen av rasism inte
som tidigare naturaliserar rastillhörighet, utan istället naturaliserar ett rasistiskt beteende. I sin
förlängning kan detta synsätt få till följd att det anses ”naturligt” med etniska konflikter och
främlingsfientliga handlingar (även om dessa handlingar i och för sig inte är önskvärda).
Balibar kallar denna nya form av rasism för ”differentialistisk rasism” (ibid.).
Jag vill avsluta det här avsnittet med att skriva något om termerna ”islam” och ”muslimer”,
som i uppsatsen ofta används kontrasterande mot termerna ”Väst” och ”västerlänningar”. Said
(1997) skriver att vi sällan vet vad vi egentligen menar när vi använder orden ”islam” och
”Väst”. Dessa ord ställs i olika texter i motsatsförhållande till varandra. Något som man kan
notera är att det alltid är ordet ”Väst” och inte ”kristendom” som ställs i motsatsförhållande
till ordet ”islam”. Said menar att bakom detta ligger en föreställning om att ”Väst” är
någonting större än sin huvudsakliga religion, och har kommit förbi det stadium då religionen
var grundläggande för samhället. ”Den muslimska världen” kopplas däremot på ett enhetligt
och självklart sätt till religion, trots sina olika samhällen och olika historier. ”Väst” betraktas
som något mer än summan av sina många och mångfasetterade beståndsdelar, medan ”den
muslimska världen” inte är något mer än just islam, som kan reduceras till några få
15
oföränderliga särdrag (ibid.). När jag skriver om gruppen ”muslimer” och gruppen
”västerlänningar” bygger dessa kategorier framför allt på de idéer om dessa grupper som finns
i det västerländska samhället (som bland annat postkoloniala studier har visat), och som
kommer till uttryck i mitt artikelmaterial. Jag relaterar också till kategorierna som
övergripande sociala kategorier som ingår i sociala maktrelationer på både global och lokal
nivå. De övergripande idéerna i ”Väst” om ”muslimer” kontra ”västerlänningar” eller ”islam”
kontra ”Väst” utesluter varandra. Dessa uteslutande kategorier menar jag är relevanta att
relatera till eftersom de finns så starkt i vår västerländska föreställningsvärld och bidrar till att
upprätthålla vissa sociala maktrelationer mellan ”muslimer” och ”västerlänningar”. Jag menar
alltså inte att kategorierna behöver utesluta varandra i ”verkliga livet”. En person ”i verkliga
livet” kan givetvis identifiera sig som både muslim och västerlänning till exempel.
4.2.1 Kritik mot postkolonial teori
Det föreligger en del kritik mot postkolonial teori, och inte minst förs en livlig debatt inom det
postkoloniala forskningsfältet. Kritiken handlar enligt Yegenoglu (1998) bland annat om att
det finns en tendens att essentialisera kolonialismen. Kritikerna menar att kolonialismen inte
var något homogent fenomen, och att de koloniala processerna såg olika ut på olika ställen i
världen. De koloniserade framställs i postkolonial forskning ofta som offer och fixeras i en
underordnad position. Man lyfter sällan fram självständighet och motstånd mot
kolonisatörerna bland de koloniserade. Genom att fixera kolonisatörer och koloniserade i
motsatta och essentialiserade grupper, återskapas de statiska och essentiella kategorier som
postkolonialistiska teorier samtidigt försöker dekonstruera. Den här typen av kritik har lett till
att postkolonial forskning alltmer har börjat beskriva komplexiteten i kolonialismen. Ett sätt
för en del forskare att undvika att framställa de koloniserade som passiva offer, har varit att
mer fokusera på dem som aktörer. Kolonialism sätts också in i olika geografiska och
historiska sammanhang. Många forskare talar snarare om flera kolonialismer än om en
kolonialism. Yegenoglu menar att det å ena sidan är berättigat att lyfta fram kolonialismens
mångsidighet. Å andra sidan finns det också en risk med att man av denna anledning inte
vågar generalisera. Det finns en risk att man aldrig kan kritisera ett kolonialt/postkolonialt
fenomen för att man alltid kan hitta motsatta exempel. Yegenoglu menar att det trots allt går
att använda begreppet kolonialism på ett generellt sätt, och att det finns skäl att göra det för att
man ska kunna kritisera fenomen som har med kolonialismen att göra. Hon menar att det går
att använda begreppen kolonialism och koloniala diskurser som övergripande enheter,
samtidigt som man erkänner komplexiteten inom dessa enheter (ibid.).
16
4.2.2 Konsekvenser av postkolonial teori för min uppsats
Under mitt uppsatsskrivande har jag brottats mycket med frågor som handlar om hur
uppsatsen i sig möjligen skulle kunna bidra till en essentialiserande bild av muslimska
kvinnor och svenska/västerländska journalister. Användandet av postkoloniala teorier skulle i
viss mån kunna bidra till detta. Det fullständigt dominerande temat i mitt artikelmaterial är
kvinnoförtryck. Det finns en risk att muslimska kvinnor i min uppsats återigen främst
framställs som offer, denna gång för oförstående och ofta förtryckande journalistik. Jag har
frågat mig om jag skulle ägna min analys mer åt teman som avviker från temat
kvinnoförtryck, för att komma ifrån denna polariserande bild av muslimska kvinnor kontra
svenska/västerländska journalister. Jag har dock kommit fram till att temat kvinnoförtryck var
så dominerande att det var angeläget att fokusera på det. Genom att fokusera på temat
kvinnoförtryck, har jag kunnat ägna mig åt att fördjupa analysen av temat. Jag anser att det
har varit viktigt att lyfta fram detta dominerande tema i artikelmaterialet för att kunna kritisera
hur temat hanterats, och därmed i någon mån försöka bidra till en större medvetenhet. Om
man ska kunna kritisera måste man ibland, som Yegenoglu skriver, våga generalisera. Jag har
i viss mån försökt bryta bilden av muslimska kvinnor som förtryckta genom att även lyfta
fram artikelcitat som ifrågasätter denna bild, och genom att lyfta fram muslimska kvinnor som
aktörer i tidningarnas intervjuer.
5 Analys
I mitt analyskapitel kommer jag först att ägna mig åt temat kvinnoförtryck, som är
artikelmaterialets dominerande tema. Jag kommer bland annat att ta upp vissa återkommande
drag i artiklarnas uttryckssätt och illustrera detta genom att särskilt lyfta fram och analysera
en artikel. Jag kommer sedan att redogöra för och analysera ytterligare två stora teman i
artikelmaterialet, temat våld mot kvinnor och temat muslimsk kvinnlig klädsel, som har
kopplingar till det dominerande temat. Därefter visar jag på en motdiskurs till den
dominerande diskursen kring muslimska kvinnor, genom att ta upp artiklar där den
dominerande diskursen ifrågasätts. Till sist undersöker jag i vilken utsträckning muslimska
kvinnor själva direkt kommer till tals i artiklarna, och vad detta har för inverkan på artiklarna.
5.1 Bilden av muslimska kvinnor som förtryckta
Det dominerande temat i artikelmaterialet är kvinnoförtryck bland muslimer. Eftersom detta
tema är så fullkomligt dominerande i mitt artikelmaterial, kommer jag i huvudsak att ägna
min analys åt detta. I 93 av artiklarna, eller ca 87 % av alla artiklar, tas temat kvinnoförtryck
17
upp på något sätt, antingen som huvudtema eller bitema. I 77 artiklar finns inslag som pekar
på förekomst av kvinnoförtryck bland muslimer. I 11 artiklar finns inslag som ifrågasätter
massmediernas dominerande bild av muslimska kvinnor som förtryckta. I 9 artiklar finns både
inslag som bekräftar och ifrågasätter den dominerande bilden av den muslimska kvinnan. När
det gäller de typer av kvinnoförtryck som artiklarna tar upp, så är våld mot kvinnor
dominerande. I 51 artiklar (dvs. ca 47% av samtliga artiklar, eller 54% av de artiklar som tar
upp temat kvinnoförtryck) finns inslag som handlar om våld mot kvinnor. Andra typer av
kvinnoförtryck som behandlas är bl.a. kvinnors bristande rättigheter under talibanregimen i
Afghanistan, ojämlika sharia-lagar, kvinnors underordnade position i äktenskapet,
tvångsäktenskap och muslimsk kvinnlig klädsel (vissa artiklar förknippar muslimsk kvinnlig
klädsel med kvinnoförtryck).
Av samtliga 108 artiklar är 58 kopplade till länder i Tredje Världen, 22 artiklar är kopplade
till Sverige och 18 artiklar har ingen särskild geografisk koppling. Av de övriga artiklarna är
ett fåtal kopplade till EU och resten har blandade kopplingar. Av de 58 artiklar som är
kopplade till länder i Tredje Världen finns i 55 av artiklarna (ca 95%) inslag som pekar på
förekomst av kvinnoförtryck bland muslimer. Av de 22 artiklar som är kopplade till Sverige
finns samma typ av inslag i 8 av artiklarna (ca 36%), och av de artiklar som inte har någon
särskild geografisk koppling finns dessa inslag i 7 artiklar (ca 39%). Inslag som pekar på
förekomst av kvinnoförtryck bland muslimer är alltså anmärkningsvärt högre i de artiklar som
är kopplade till länder i Tredje Världen än i de artiklar som är kopplade till Sverige eller inte
har någon särskild geografisk koppling. I sin studie av hur islam framställs i tidningar i
Storbritannien, kommer Poole (2002) fram till att ju längre ifrån Storbritannien en
nyhetshistoria rapporteras, desto mer essentialiserande blir den bild av islam och muslimer
som framställs. Ju närmare Storbritannien, desto större sannolikhet finns för större variationer
i de teman om och bilder av islam och muslimer som presenteras (ibid.). Jag vill hävda att det
finns en liknande tendens i svenska tidningar när det gäller att framställa en essentialiserande
bild av muslimska kvinnor som förtryckta. Sannolikheten ökar om det finns ett stort
geografiskt avstånd. Vid genomgången av mitt artikelmaterial kan jag också konstatera att det
kvinnoförtryck som beskrivs genomgående är grövre i artiklar med kopplingar till Tredje
Världen än i övriga artiklar. I artiklar med kopplingar till Sverige finns en större chans att
hitta mer vardagliga och något mer positiva beskrivningar av muslimska kvinnors liv.
Vid genomgången av de artiklar som tar upp temat kvinnoförtryck, finns vissa
återkommande drag hos många artiklar som jag skulle vilja sammanfatta så här:

Islam framställs som en enhetlig religion och muslimer som en enhetlig grupp.
18

Islam och muslimer framställs som kvinnoförtryckande, medan Sverige och
västvärlden framställs som föredömen när det gäller synen på människovärde och
jämlikhet mellan könen.

Islam framställs som föråldrat och omodernt, medan västvärlden står för modernitet.

Västvärldens värderingar och levnadssätt framställs som lösningen på muslimers
”problem” med ”omoderna” idéer. Framför allt framställs västvärldens värderingar
och levnadssätt som förtryckta muslimska kvinnors räddning.
För att illustrera detta kommer jag nu att särskilt lyfta fram en artikel som bär alla dessa drag
och granska den närmare.
Artikelförfattaren P.M. Nilsson skriver i Expressen (2000-01-16):
Det är lätt att stå för religionsfrihet och för människors rätt att bli saliga på sitt eget vis. Men det är
svårt att tolerera kvinnoförtryck och känna respekt för många troende muslimska mäns nästan
maniska kontrollbehov över sina kvinnor. (…) Koranen, liksom Bibeln, har skrivningar som
frontalkrockar med kvinnors rätt till frihet. Den muslimska traditionen, liksom delar av den
kristna, legitimerar ett systematiskt förtryck av kvinnor. Precis på samma sätt som kristendomens
utövare kompromissat med civilisatoriska landvinningar måste islams följeslagare göra det.
(Nilsson 2000-01-16, Expressen)
Texten beskriver islam och muslimer som om det handlade om en enhetlig religion och en
enhetlig religiös grupp med en enhetlig ”muslimsk tradition”. Enligt Majid Theranian (2000)
är ungefär 20% av världens befolkning muslimer och det finns 55 muslimska länder i världen.
Leif Stenberg (1999) skriver att det finns flera övergripande religiösa riktningar inom islam,
varav sunna och shia är de största, och dessa är i sin tur indelade i olika riktningar. Det är
därför orimligt, menar jag, att tala om en ”muslimsk tradition” som ”legitimerar ett
systematiskt förtryck av kvinnor”. Nilsson tillstår att även ”delar” av den kristna traditionen
(den kristna traditionen framställs här som varierad till skillnad från den muslimska),
legitimerar ett kvinnoförtryck, men att kristna har ”kompromissat med civilisatoriska
landvinningar”. ”Islams följeslagare” har ännu inte nått så långt i sin civiliseringsprocess,
enligt Nilssons synsätt, och måste nu ta itu med det. Jag menar att det finns tydliga kopplingar
mellan artikelförfattarens sätt att resonera och tidigare koloniala diskurser både när det gäller
att behandla muslimer som en enhetlig grupp och när det gäller muslimers civilisatoriska
utveckling. Said (1978/1993) menar att kolonisatörerna såg ”orientalerna” som en enhetlig
massa med ett visst gemensamt sätt att tänka. De ansågs ociviliserade och förknippades med
egenskaper som irrationalitet och barbari. Européerna såg sig själva som civiliserade och
rationella, och i allt väsentligt som ”orientalernas” motsats (ibid.). Att muslimer i Nilssons
artikel särskilt lyfts fram som kvinnoförtryckande, till skillnad från kristna västerlänningar,
kan också ses ur ett postkolonialt perspektiv. Enligt Eriksson m.fl. (1999) har feministiska
19
postkoloniala forskare visat hur kolonialismen legitimerades som en moderniserande och
frigörande mission genom att framställa de koloniserade kvinnorna som förtryckta av sina
män och därmed i behov av kolonisatörernas hjälp. Genom kolonialismen skulle de
”ociviliserade” koloniserade folken upplysas, och detta skulle medföra frigörelse för
kvinnorna (ibid.). Enligt Ylva Brune (2003) har den koloniala föreställningen om den
mörkhyade mannen som ett hot mot både den ”egna” kvinnan och mot den vita kvinnan levt
kvar in i våra dagar. I Sverige förkroppsligas den farlige ”andre” i media av män som
betecknas som muslimska, arabiska eller från Mellanöstern. Nyhetshistorierna fokuserar
”´hans´ våldsamma kontrollbehov av kvinnor och hat och förakt mot samhället” (ibid. s.69).
Nilsson fortsätter sin artikel:
I den här processen tror jag att man som västerlänning bör odla sitt goda självförtroende. Idén om
alla människors lika värde och lika rätt till frihet är starkare än någonsin. (…) Människor över hela
världen strävar mot ett mer västerländskt levnadssätt. (…) Mängder av svenska muslimska flickor
bryter med gamla levnadsmönster och bejakar sin frihet. Det skapar ibland svåra konflikter i
familjerna, men trenden är entydig. Den långt gångna jämställdheten i Sverige är en av de
viktigaste integrationsmotorerna vi har. Flickor från alla länder har allt att vinna på att anamma de
svenska systrarnas självsyn. (Nilsson 2000-01-16, Expressen)
Said (1978/1993) menar att bilden av ”Orienten” framför allt har tjänat som en motbild till
Europa. Bilden av ”Orienten” har framför allt bidragit till att definiera Europa, där ”Orienten”
var Europas motsatta idé, motsatta personlighet och motsatta erfarenhet (ibid.). Chandra
Talpade Mohanty (1999) menar att dagens framställningar av kvinnor i Tredje Världen ofta
har funktionen att definiera den västerländska kvinnans identitet. Kvinnor i Tredje Världen
framställs som en homogen grupp som fungerar som den västerländska kvinnans negativa
spegelbild. ”Tredjevärldenkvinnan” framställs som sexuellt förtryckt, outbildad, fattig,
traditionsbunden, religiös, familjeorienterad, gjord till offer, etc. Detta i motsats till
självförståelsen hos västerländska kvinnor som välutbildade, moderna, fria att fatta egna
beslut och med kontroll över sina egna kroppar (ibid.). Väst och Sverige framställs i Nilssons
artikel som motsatsen till ”den muslimska traditionens” kvinnoförtryck. Väst framställs som
frihets- och jämlikhetsideal, och Sverige lyfts särskilt fram som föregångare på
jämställdhetsområdet. Resonemanget skapar en samhörighet mellan ”oss” svenskar, medan
”de andra”, muslimerna, är avvikande. Uppfattningen om ”oss” som jämlika och ”dem” som
kvinnoförtryckare bekräftar en föreställning om svensk/västerländsk överlägsenhet och
muslimers underlägsenhet. Att projicera problem med jämställdhet på muslimer, kan också
ses som ett bekvämt sätt för västerlänningar att slippa se och ta itu med egna problem på
jämställdhetsområdet.
20
Nilsson avslutar artikeln:
De flickor som nu söker en mer modern identitet har långt större chanser än om de skulle ha levt i
ett muslimskt land. (…) Imamerna har i längden inget att förlora på att islam moderniseras och
accepterar att kvinnor har precis samma fri- och rättigheter som män. Också i detta avseende är det
bra att islam finns här. Genom sin närvaro i Europa kan islams utövare lättare frigöra sig från den
konservatism som den muslimska världen lidit av i århundraden. (Nilsson 2000-01-16, Expressen)
I artikeln står Sverige för eftersträvansvärd modernitet. Islam borde enligt artikelförfattaren
också moderniseras. Yegenoglu (1998) menar att Väst under kolonialtiden avgränsade bilden
av det egna samhället som humant, civiliserat och universellt, genom att placera in samtida
kulturer i en utvecklingsskala. Man tänkte sig att den mänskliga samhällsutvecklingen
generellt följde en viss ”naturlig” bana och att Väst hade nått längst i denna utveckling,
medan icke västerländska kulturer sågs som efterblivna och traditionella. Man ordnade
kulturer efter en viss kronologisk, historisk och ”naturgiven” utvecklingsordning, och på så
sätt skapades idén om ett ”tidsmässigt” avstånd mellan västerländska och icke västerländska
kulturer. Det västerländska levnadssättet var i slutänden det riktiga för alla mänskliga
samhällen (ibid.). Islam framstår i Nilssons artikel som en religion som ligger efter i
utvecklingen, med en ”konservatism som den muslimska världen lidit av i århundraden”.
Europa och Sverige ses som lösningen och befrielsen, som genom sitt upplysande inflytande
ska förändra islam. Jag menar att det finns ett infantiliserande drag i detta synsätt. Muslimer
framställs som irrationella som fortfarande håller fast vid ”konservativa” ideal, och de
”behöver” en västerländsk hjälpande hand som visar dem tillrätta. Enligt Hall (1997) var
infantilisering av de koloniserade folken en central del i den kolonialistiska diskursen. Det
fanns en hotfullhet i bilden av den koloniserade ”andre”, som ansågs vara vild, ociviliserad,
sexuellt ohämmad och oberäknelig. Genom att infantilisera andra ”raser”, kunde
kolonisatörerna på ett symboliskt plan ”kastrera” de koloniserade och deras hotfullhet. De
koloniserade sågs istället som barn som behövde kolonisatörernas hjälp och stöd (ibid.).
Genom att framställa muslimer på ett infantiliserande sätt, menar jag att Nilsson i sin artikel
symboliskt ”kastrerar” den hotfulle, kvinnoförtryckande, muslimske mannen som han inleder
artikeln med. Bilden av ett överlägset Sverige/Europa och ett underlägset ”islam” bekräftas
återigen.
5.2 Våld mot muslimska kvinnor
Som jag har skrivit tidigare finns det i 51 artiklar inslag som handlar om våld mot muslimska
kvinnor. De former av våld mot kvinnor som främst tas upp i artikelmaterialet är: stening (18
artiklar), mord som i artiklarna kopplas till begreppet ”heder” (15 artiklar), kvinnomisshandel
21
(9 artiklar) och våldtäkter (8 artiklar). Gemensamt för de flesta artiklar som tar upp temat våld
mot kvinnor, är att det handlar om våld som på något sätt (åtminstone i framställningen)
skiljer sig från västerländska former av våld mot kvinnor. Stening är något som inte
förekommer i västerländska samhällen. Så kallade ”hedersmord” skiljer sig enligt definitionen
i artiklarna från västerländska former av kvinnomord genom att de utgår från
kulturella/religiösa föreställningar om heder.1 När det gäller kvinnomisshandel kopplas detta i
flera artiklar till islam. När det gäller våldtäkt, handlar flera av artiklarna om våldtäktsoffer
som straffas med döden, antingen av sina familjemedlemmar eller genom sharia-domstolar.
Uma Narayan (1997) har undersökt vilken typ av nyheter om kvinnoförtryck i Tredje Världen
som presenteras i västerländska medier. Hennes undersökningar visar att de former av
kvinnoförtryck som lyfts fram är de former som skiljer sig mest åt från västerländska former
av kvinnoförtryck. Detta befäster en idé om att kvinnoförtrycket i Tredje Världen inte har
några likheter med kvinnoförtrycket i Väst, och att människor från Tredje Världen är
”främmande” och annorlunda (ibid.).
I mitt artikelmaterial finns förutom de 51 artiklar som tar upp våld mot muslimska kvinnor,
ytterligare 9 artiklar som har en våldsanknytning (som inte är särskilt riktad mot kvinnor).
Totalt har alltså 60 artiklar, eller ca 56% av artikelmaterialet någon form av våldsanknytning.
Flera studier om islam i europeiska media visar att våld är ett av de teman som är mest
dominerande i samband med skildringar av islam och muslimer (se till exempel Hafez, 2000;
Hvitfeldt, 1998; Poole, 2002). Hvitfeldt (ibid.) har i sin undersökning av hur islam eller
islamiska frågor har behandlats i huvudsändningarna i den svenska televisionens tre största
nyhetsprogram mellan 1991-1995 kommit fram till att hela 85% av inslagen om islam har en
anknytning till våld. Hvitfeldt skriver att våldsanknytningen i TV:s nyhetsrapportering
överhuvudtaget är stor. Runt en fjärdedel av nyhetsinslagen brukar ha våldsanknytning.
Våldsanknytningen när det gäller inslag om islam är alltså ändå markant större (ibid.).
5.3 Muslimsk kvinnlig klädsel
Temat muslimsk kvinnlig klädsel har i artikelmaterialet mycket starka kopplingar till temat
kvinnoförtryck. I 65 artiklar, eller ca 60% av alla artiklar, finns temat kvinnlig muslimsk
klädsel med på något sätt. I 21 artiklar, eller ca 19% av samtliga artiklar, är muslimsk kvinnlig
klädsel huvudtema. Det förs argument både för och emot uppfattningen om muslimsk
Att på detta sätt skilja mellan så kallade ”hedersmord” och andra mord på kvinnor av närstående män, har
ifrågasatts av flera debattörer och forskare. I boken Debatten om hedersmord (Englund & Larsson red. 2004)
finns en utförlig beskrivning av debatten i ämnet.
1
22
kvinnlig klädsel som kvinnoförtryckande, men i båda fallen finns alltså temat kvinnoförtryck i
botten.
I artiklar om kvinnor i talibanernas Afghanistan uttrycks överlag ett starkt avståndstagande
från bruket av den typ av heltäckande klädsel för kvinnor som kallas burqa.
Kvinnorna i Afghanistan var talibanernas första offer. De har levt och lever i ett ovärdigt helvete,
klädda i fotsida burqas så att deras kroppar inte syns och i klacklösa skor på det att deras steg ska
bli ljudlösa. Kvar blir skuggor. (Marteus 2001-10-08, Expressen)
Andra artiklar behandlar muslimska slöjor i allmänhet, i Sverige och i andra länder.
- Slöjan är inte bara en religiös symbol, den är också en symbol för kvinnoförtryck. Den
representerar en syn på förhållandet mellan könen som är minst sagt märklig. Det krävs bara att
man surfar lite på muslimska sajter på Internet för att inse att slöjans huvudfunktion är att
förhindra att kvinnan frestar män med sin kroppslighet. (Ljung 2003-06-01, Hufvudstadsbladet)
- (…) Slöjan bekräftar att kvinnan är mannens egendom. En signal till de andra hannarna. Detta är
mitt. Ni får inte ens se det! (Neuman 2000-08-07, Svenska Dagbladet):
Muslimsk kvinnlig klädsel framställs i dessa citat som kvinnoförtryckande, ovärdig och
påtvingad. I det sista citatet blir slöjan till och med en symbol för att mannen äger kvinnan.
Västerländska uppfattningar om muslimsk kvinnlig klädsel som kvinnoförtryckande har en
mycket lång historia. Under kolonialismens epok gick kolonisatörerna i vissa områden in för
att avskaffa bruket av slöjor hos muslimska kvinnor. Loubna Skalli (2004) menar att
europeiska kolonialmakter under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, såg muslimska
kvinnor som ett potentiellt strategiskt verktyg för att pacifisera upproriska arabisk-muslimska
samhällen. Islam och muslimer demoniserades som kvinnoförtryckande, medan västerländsk
civilisation sågs som det enda egalitära alternativet. Segregation av kvinnor och slöjbärande
blev för kolonisatörerna de främsta symbolerna för kvinnoförtryck och kulturell
underutveckling. Kvinnorna skulle befrias av kolonisatörerna genom att ge dem tillträde till
offentliga platser och genom att avskaffa slöjan (ibid.). Frantz Fanon ( 1959/1999) beskriver
hur kolonisatörerna i Algeriet drev kampanjer för att ”av-slöja” Algeriets kvinnor. Den
algeriska kvinnan skulle omvändas till en ny livsstil och nya värderingar och på så sätt skulle
kolonisatörerna erövra en verklig makt också över den algeriske mannen. Den algeriska
kvinnan sågs av kolonisatörerna som navet i den algeriska kulturen. Utan hennes medverkan
till den algeriska kulturens upprätthållande skulle den falla, vilket skulle innebära att det blev
lättare för kolonisatörerna att uträtta sin civilisatoriska mission. Varje slöja som föll, varje
naket kvinnoansikte som visade sig, sågs som en seger för civilisationen (ibid.). Jag menar att
den syn på slöjor och muslimsk klädsel som finns i citaten ovan bär med sig den implicita
föreställningen om att det finns en klädsel som är ”neutral”, och dit hör inte den muslimska
23
klädseln. Yegenoglu (1998) skriver att det inte är mer neutralt att gå klädd utan slöja än att gå
klädd i slöja. Det finns ingen klädsel som i sig är neutral. Alla klädstilar har kulturella
kopplingar. Yegenoglu konstaterar att den västerländska kvinnliga klädstilen i likhet med den
muslimska kontrollerar kvinnors kroppar och rörelsemönster på olika sätt. Som exempel
nämner hon västerländska bh:ar, korsetter och höga klackar (ibid.).
Vissa artiklar lyfter fram krav på förbud mot slöjor.
Två elever i ett Göteborgsgymnasium kom till skolan med beslöjat ansikte. Det är ett exempel på
kulturbrytningar som vi nog kommer att få se mer av i fortsättningen. (…) När främmande
sedvänjor uppenbart leder till att flickor avskärmas, isoleras och hålls tillbaka finns det skäl att
sätta stopp. Den svenska skolan får inte abdikera från sitt ansvar för omyndiga flickor som av sina
föräldrar hålls kvar i traditionella mönster som till sin effekt är könsdiskriminerande. (”Skall man
tillåta burqa i skolan?” 2003-10-09, Vestmanlands Läns Tidning)
Är då slöjan ett tecken på att de muslimska kvinnorna är fria och aktade som muslimerna själva
ofta påstår? Självklart är det tvärtom. Man skulle kunna hjälpa de muslimska kvinnorna till större
frihet om slöjorna förbjöds. (Winberg 2002-02-09, Vasabladet):
De muslimska kvinnorna framställs här som om de behöver hjälp från det svenska
samhället för att uppnå en större frihet genom att förbjudas bära slöjor och därmed ”befrias”
från dem. Artikelförfattarna utgår från att kvinnorna har blivit tvingade att bära slöjor, och
om det skulle vara så att de själva valt att bära slöjor så förstår de inte sitt eget bästa.
Återigen bekräftas bilden av muslimer som irrationella och som i behov av en hjälpande
västerländsk hand för att komma ur sitt irrationella beteende.
I vissa artiklar beskrivs ingående hur afghanska kvinnor ser ut under burqorna.
…Sharifa Akhlas är nämligen en påfallande tilldragande ung kvinna. Jag är inte säker på att hon är
vacker på filmstjärnors vis, men hennes ansikte är oerhört uttrycksfullt och hennes alldeles
bärnstensgula ögon glittrar och lyser när hon talar. Hon ler lätt och gärna, skrattar mycket tydligt.
Hon bär en tunn sjal över hjässan och axlarna som sig bör, men den tenderar att glida bakåt. Hon
har ljusa strimmor i sitt mörka hår. Jag undrar om det är bitvis blondhet som man köper på
apoteket, men jag vågar inte fråga. (Lundegård 2001-09-23, Dagens Nyheter):
I citatet träder den ”av-slöjade”, mystiska och exotiska muslimska kvinnan fram. Kvinnans
”exotiska” bärnstensgula ögon betonas. Kvinnan kläs bildligt av när sjalen som borde stannat
på hjässan glider bakåt, och artikelförfattaren skyndar sig att rapportera vad han ser där under,
det mörka håret med ljusa strimmor. I delar av den koloniala diskursen om ”Orienten” fanns
förutom en nedvärderande syn också en fascination över ”Orienten”. Det fanns en lockelse i
”Orienten”, den orientaliska kulturen och inte minst den orientaliska kvinnan. Yegenoglu
(1998) menar att en av de mest centrala delarna i den orientalistiska koloniala diskursen
bestod i en önskan om att penetrera ”Orientens” mysterier och därigenom avslöja ”Orientens”
hemligheter. ”Orientens” ”kärna” sågs som onåbar och undflyende, och mest onåbar och
undflyende var den orientaliska kvinnan. Till henne knöts den djupaste sanningen om
24
”Orientens” mysterier. Hon förknippades med ”Orientens” djupaste tradition och kultur.
Västerländska orientalister var därför besatta av att försöka få tillgång till de orientaliska
kvinnornas rum, deras kroppar och deras sanningar. Ofta uttrycktes detta genom en önskan att
lyfta på slöjorna och att få tillträde till det förbjudna område som haremet utgjorde (ibid.).
Kanske har vår västerländska upptagenhet idag av slöjor och annan muslimsk kvinnlig klädsel
också att göra med en frustration över att kvinnor döljer sina kroppar. Kvinnors kroppar ska
vara tillgängliga för den västerländske mannen, åtminstone för hans blick. Reklamen är full av
halvnakna kvinnor med åtsmitande kläder. Till och med småflickor förväntas i det nuvarande
modet att visa sina magar och bära tätt åtsmitande kläder. Muslimska kvinnor som döljer delar
av sin kropp på ett medvetet och markerat sätt, kan utgöra en provokation mot den
västerländska normen där kvinnors kroppar ska vara tillgängliga för mäns blickar. I artikeln
som jag har citerat ovan skymtar en mans (artikelförfattaren är man) förtjusning över att få se
något som han vanligtvis inte får se hos afghanska kvinnor. Han ”erövrar” kvinnan med sin
blick. Yegenoglu (1998) skriver om den frustration som väcktes hos kolonisatörerna över
beslöjade kvinnor som placerade sina kroppar utom räckhåll för den västerländske mannens
blick och åtrå, vilket väckte hans frustration. Genom att beslöja sig bröt kvinnorna mot den
västerländske mannens ”rätt” och privilegium i det västerländska samhället att få betrakta
kvinnor. De beslöjade kvinnorna vände på villkoren – de kunde betrakta utan att själva
betraktas. Önskan att ta bort kvinnornas slöjor syftade till att göra dem tillgängliga för
västerländska mäns begär att äga dem, att ha makt över dem (ibid.).
I vissa artiklar uttrycker muslimska kvinnor sin frustration över icke-muslimers fokusering
på kvinnlig muslimsk klädsel som kvinnoförtryckande.
- De som påstår att vi är förtryckta diskriminerar oss genom att omyndigförklara oss. Vi bär slöja
och döljer våra behag för att folk inte ska bedöma oss enligt reklamens falska skönhetskriterier.
Slöjan vill visa att man ska bedöma kvinnan utifrån hennes intelligens och personlighet, inte
utifrån hennes utseende, säger Mariama. (Ljung 2003-06-01, Hufvudstadsbladet):
- Slöjan ses som en symbol för oberoende, för kulturell och religiös självständighet: Väst vill
tvinga på oss sina seder och synsätt, därför måste vi värna om vår tradition, och i den ingår slöjan.
(Neuman 2000-08-07, Svenska Dagbladet):
Slöjan ses här som ett sätt för kvinnor att bli sedda som personer, och att inte vika sig för
den västerländska reklamens skönhetsideal. Till skillnad från tidigare presenterade citat
framställs muslimska kvinnor med muslimsk klädsel som medvetna, kulturellt och religiöst
självständiga och oberoende av Väst. Kanske handlar tidningsartiklarnas upptagenhet med
kvinnlig muslimsk klädsel som det sista citatet antyder också om en större symbolisk kamp
om nationella och kulturella identiteter inom västvärlden. Slöjor kanske uppfattas som
hotfulla i Sverige för att de blir synliga tecken på att den svenska nationella identiteten inte är
25
enhetlig. Michela Ardizzoni (2004) menar att slöjan i Frankrike har blivit en symbol för
islams ökade närvaro i landet. Den har blivit symbol för islamisk extremism och för islam
självt. Den religiösa och kulturella klädkoden utgör centrum för en maktkamp som handlar
om nationell, kulturell och religiös identitet. Denna maktkamp bedrivs bland annat i
Frankrikes skolor där man inte vill att eleverna ska bära religiösa muslimska symboler
(ibid.).
5.4 Ifrågasättande av bilden av ”den förtryckta muslimska kvinnan”
Som jag tidigare har skrivit finns det i 11 artiklar inslag som ifrågasätter massmediernas
dominerande bild av muslimska kvinnor som förtryckta. Jag vill ge några exempel på citat
från den typen av artiklar för att visa på att det trots allt finns en motbild till den dominerande
bilden av ”den förtryckta muslimska kvinnan” i mitt artikelmaterial.
- De muslimska kvinnorna är inte svaga och förtryckta – inte enligt religionen islam. De är starka
och stolta, och har mycket makt. De har huvudansvaret för barnen som är det viktigaste av allt i
den muslimska kulturen. (Anttila 2002-01-19, Norrländska Socialdemokraten)
Fatima Mernissi kallar det ironiskt att medan de västerländska männen drömmer om lättjefulla och
passiva haremsvarelser så fantiserar muslimska män om självsäkra, viljestarka och okontrollerbara
kvinnor. I den muslimska litteraturen eller måleriet är kvinnorna aktiva. I gamla
miniatyrmålningar har kvinnor dragit ut på jakt eller spelar hästpolo. I den persiska berättelsen
”Shirin och Khosrou” rider prinsessan ensam i flera hundra mil för att hitta sin älskade. (Arai
2002-08-19, Dagens Nyheter)
Andra kvinnor som konverterat identifierar sig som feminister. Man tolkar delar av Koranen som
budskap om jämställdhet och hittar idéer som stämmer väl överens med egna värderingar kring
kvinnosyn och könsroller.
- Det går ju stick i stäv med den bild som omgivningen har om islam. Därför blir det extra viktigt
att hela tiden framhålla att man inte är förtryckt. (Andersson 2002-12-07, Skånska Dagbladet)
Muslimska kvinnor framställs här som starka, stolta och aktiva. Det sista citatet lyfter fram
muslimska feminister som hittar jämställdhetsbudskap i Koranen. Ett gemensamt drag i de tre
citaten är att de utgår från en försvarsposition, vilket är vanligt även i övriga artiklar som
lyfter fram en positiv bild av muslimska kvinnor. På olika sätt försvarar man sig mot den
dominerande bilden av muslimska kvinnor som förtryckta.
5.5 Muslimska kvinnors röster i artiklarna
I större delen av artiklarna beskrivs muslimska kvinnor utifrån. Artikelförfattarna skriver om
muslimska kvinnor utan att låta dem själva komma till tals. I 29 artiklar kommer muslimska
kvinnor till tals direkt genom intervjuer (jag har även räknat in artiklar med mycket korta
intervjucitat). I ytterligare 5 artiklar kommer muslimska kvinnor indirekt till tals genom
hänvisningar till andra tidningars intervjuer eller citat i böcker skrivna av muslimska kvinnor.
I fem artiklar kommer muslimska kvinnor till tals som artikelförfattare (i det här
26
sammanhanget räknar jag bara artiklar där det tydligt framgår att artikelförfattaren är muslim,
vilket gör denna siffra något osäker). Sammanlagt kan man alltså säga att muslimska kvinnor
kommer till tals i 39 artiklar, det vill säga ca 36% av det totala artikelmaterialet. Omvänt kan
man också säga att i ca 64% av artiklarna kommer muslimska kvinnor inte själva till tals på
så sätt att deras uttalanden syns i texten. Att muslimska kvinnor i så liten utsträckning
kommer till tals i artiklar som handlar om dem menar jag förstärker en bild av muslimska
kvinnor som passiva objekt. Det förstärker en bild av muslimska kvinnor som förtryckta,
passiva offer som inte klarar av att representera sig själva. Said (1978/1993) hävdar att ett av
den moderna orientalismens kännetecken är att subjekten inte får representera sig själva.
De muslimska kvinnor som kommer till tals i mitt artikelmaterial har oftast någon form av
högre samhällsposition. De är professorer, forskare, ministrar, ledare för
kvinnorätts/människorättsorganisationer och journalister. Ett fåtal är universitetsstudenter. I 8
artiklar tituleras kvinnorna inte. Att det framför allt är kvinnor i högre samhällspositioner
som kommer till tals i artiklarna, utgör enligt min mening i sig en motvikt till den
dominerande bilden i artikelmaterialet i stort av muslimska kvinnor som förtryckta och
passiva. Att muslimska kvinnor med höga samhällspositioner på det här sättet synliggörs, tar
i någon mån hål på föreställningen om muslimska kvinnor som en enhetlig och förtryckt
grupp. I artikelmaterial där muslimska kvinnor själva får komma till tals finner jag en
betydligt jämnare fördelning än i artikelmaterialet som helhet mellan inslag som bekräftar
bilden av muslimska kvinnor som förtryckta och inslag som ifrågasätter denna bild eller i alla
fall tar avstånd ifrån att islam i sig är en kvinnoförtryckande religion. I 11 artiklar finns
inslag i kvinnornas uttalanden som ifrågasätter bilden av muslimska kvinnor som förtryckta, i
13 artiklar finns inslag i kvinnornas uttalanden som bekräftar bilden av muslimska kvinnor
som förtryckta och i 5 artiklar finns både bekräftande och ifrågasättande inslag. (Jämför med
siffrorna över artikelinslag om kvinnoförtryck i stort i början på kapitel 5.1, s.17-18) Detta
talar enligt min mening för att diskussionen kring muslimska kvinnor och kvinnoförtryck
hade sett annorlunda ut och blivit mer nyanserad om artikelförfattarna i högre grad hade låtit
muslimska kvinnor själva komma till tals i artiklarna. Detta hade möjligen i någon mån
kunnat ändra på innehållet i artiklarna, även om artikelförfattarens makt över innehållet i en
artikel fortfarande dominerar genom exempelvis val av ämne, val av intervjuperson och
tolkning av materialet.
27
6 Avslutande diskussion
Inom ramen för min uppsats har jag kunnat ge en övergripande bild av hur muslimska
kvinnor framställts i svenska dagstidningar mellan 1999-2003. Jag har kunnat peka på
övergripande teman och tendenser i uttryckssätt. Jag vill dock betona att den bild jag har
kunnat ge av hur muslimska kvinnor framställs i artikelmaterialet är just övergripande. En
ännu mer omfattande analys av mitt stora artikelmaterial, hade kanske kunnat ge en något
mer nyanserad och varierad bild av hur muslimska kvinnor framställs i materialet.
Att ca 87% av artiklarna i mitt artikelmaterial innehåller temat kvinnoförtryck och att ca
47% av artiklarna tar upp våld mot muslimska kvinnor anser jag vara anmärkningsvärt. Jag
syftar inte till att ifrågasätta att det förekommer förtryck och våld mot kvinnor bland muslimer
och i muslimska samhällen, liksom det gör i alla samhällen, men jag menar att siffrorna talar
för att det finns en överfokusering på dessa teman i artikelmaterialet. Ska man skriva om
muslimska kvinnor, så ska det till någon del handla om kvinnoförtryck. Temat har
uppenbarligen ett stort nyhetsvärde. Man skulle kunna tänka sig många fler intressanta
områden att skriva om när det gäller muslimska kvinnor. Många av artiklarna skildrar ett
fruktansvärt våld. Artiklarna skildrar ingående hur det går till när kvinnor stenas, hur domar
för otrohet på uppåt 200 piskrapp i praktiken betyder döden, och hur kvinnor mördas av sina
egna familjemedlemmar för att de begärt skilsmässa eller till och med för att de blivit
våldtagna. Det finns å ena sidan, menar jag, skäl att uppmärksamma våld och förtryck mot
muslimska kvinnor på samma sätt som det finns skäl att belysa våld och förtryck mot kvinnor
oavsett religiös, kulturell och nationell tillhörighet. Att inte lyfta fram detta våld och förtryck
skulle kunna innebära färre möjligheter att ifrågasätta det och därmed också att verka för en
förändring. Å andra sidan menar jag att när det finns så få alternativa bilder i media när det
gäller muslimska kvinnor, är risken stor att artiklarna mest fungerar som ett sätt att bekräfta
den allmänna bilden av muslimer (som domineras av muslimska män) som hotfulla,
våldsamma och ”främmande”. Jag vill här göra en jämförelse med svensk journalistik kring
invandrare som jag menar har en del gemensamt med journalistiken kring muslimer i mitt
artikelmaterial när det gäller att skapa vissa stereotyper. Oivvio Polite (1998) skriver: ”När
jag som enskild journalist skriver om en ung invandrarkille som är på väg in i tung
kriminalitet för att han känner sig utestängd av samhället, så berättar jag något som är sant,
men om många av mina kollegor skriver liknande artiklar och om denna typ av artiklar är den
enda vi skriver om unga invandrare, så producerar vi tillsammans en lögn” (s.125). På samma
sätt menar jag att även om enskilda artiklar i mitt artikelmaterial skildrar ett förtryck och ett
28
våld mot muslimska kvinnor som verkligen förekommer, så är risken stor att alla dessa
artiklar tillsammans skapar en väldigt skev bild av muslimska kvinnor, eftersom det finns så
få alternativa bilder.
Said (1978/1993) menar att det inte finns någon slutgiltig ”sann” bild av islam och
muslimer som han kan hänvisa till när han kritiserar västerländsk litteratur. Däremot menar
han att man kan gradera kunskap om islam som mer eller mindre god, och att man kan
framställa muslimer på ett mer eller mindre rättvist sätt (ibid.). När jag skriver om risken för
en skev bild av muslimska kvinnor i media, vill jag förtydliga detta genom att tillägga att jag
inte menar att det finns en ”sann” bild av muslimska kvinnor som man på ett enkelt sätt
skulle kunna tillgripa istället. Jag menar dock att man kan ge en mer eller mindre rättvis bild,
och att en mer rättvis bild rimligen bör innehålla fler variationer än de som mitt
artikelmaterial uppvisar.
Alla dessa artiklar om förtryckta muslimska kvinnor skapar sammantaget en stereotyp bild
av muslimska kvinnor. I kapitel 2 i denna uppsats lyfte jag fram den stereotypa bild som
framställs av muslimer och islam överhuvudtaget i västerländska media. Muslimer kopplas
framför allt till våld, terrorism och fanatisk religiositet. Bilden av muslimska kvinnor som
förtryckta förstärker och bekräftar denna negativa bild. Enligt Hall (1997) skapas stereotyper
genom att man reducerar allt hos en person, eller grupper av personer, till några få essentiella
karaktärsdrag. Dessa karaktärsdrag överdrivs, förenklas och uppfattas som oföränderliga.
Genom att skapa stereotyper markerar man vad som ska betraktas som ”normalt” och vad
som är ”avvikande”. Det handlar om att markera vilka som tillhör ”oss” och är inbegripna i
gemenskapen och vilka som tillhör ”de” som är uteslutna ur gemenskapen. På detta sätt
hjälper stereotyper till att upprätthålla en viss social ordning. Hall menar att människor
stereotypiseras särskilt i sammanhang där det råder mycket ojämlika maktförhållanden.
Dominerande samhällsgrupper har makt att definiera underordnade grupper på ett visst sätt.
Människor utesluts eller underordnas socialt genom den typ av maktutövning som skapandet
av stereotyper innebär (ibid.). Jag menar att det är viktigt att framhålla att stereotypiseringen
av muslimer sker i ett maktsammanhang. Det finns en skillnad i makt mellan västländer och
de flesta muslimska länder inte minst på det ekonomiska och det militära området. Det finns
också en skillnad i makt mellan vita infödda västerlänningar och de muslimer som har
invandrat till västländer, vilket till exempel visar sig i ojämlikhet på arbetsmarknadsområdet
(se till exempel Berggren & Omarsson 2001, om invandrare från Tredje Världen). En
stereotypisering av muslimer medverkar enligt min mening till att bekräfta och upprätthålla
29
en hierarkisk ordning mellan västerländska länder och muslimska länder och mellan infödda
vita västerlänningar och muslimer som har invandrat till västländer.
Stereotypiseringen av muslimer handlar enligt min mening också om rasism. Balibar
(2002) menar att det idag finns en ny ”rasism utan raser”. Denna nya rasism baseras inte
längre på idén om mänskliga biologiska raser, utan istället på föreställningen om mer eller
mindre oöverstigliga och orubbliga skillnader mellan kulturer. Balibar kallar denna typ av
rasism för ”differentialiserad rasism”. Denna nya rasism innehåller också uppfattningen att
dessa väsensskilda kulturer ska hållas åtskilda, annars riskerar man etniska konflikter. På
detta sätt kan rasistiska beteenden i samhället ”förklaras” som ”naturliga”. Balibar skriver
också att den nuvarande fientligheten mot araber i bland annat Frankrike hänger samman
med en föreställning om islam som en ”världsuppfattning” som inte går att förena med
europeiskhet (ibid.). Jag menar att den stereotypiserande bilden av muslimska kvinnor i mitt
artikelmaterial bidrar till att markera kulturella skillnader mellan muslimer och
västerlänningar, och att ge näring åt idéer om muslimska och västerländska kulturer som
väsensskilda och svårförenliga/oförenliga. På detta sätt menar jag att den dominerande bilden
av muslimska kvinnor medverkar till en rasistisk syn på muslimer överhuvudtaget. Genom
att betona kulturella skillnader och oförenlighet mellan västerlänningar och muslimer, skulle
man till exempel kunna uppfatta marginaliseringen av muslimer i västerländska länder (till
exempel på arbetsmarknadsområdet) , eller krig mellan västerländska länder och muslimska
länder som något ”naturligt” och oundvikligt. Katarina Mattsson (2001) pekar på tendensen
bland forskare och myndigheter i Sverige att förklara invandrares svårigheter på
arbetsmarknaden med deras ”kulturella avstånd” i förhållande till infödda svenskar.
Huntingtons artikel ”The Clash of Civilizations?” beskriver en sammandrabbning mellan den
västerländska och den muslimska civilisationen som mer eller mindre oundviklig (Hippler
2000). Denna typ av rasistiska idéer ligger alltså i tiden. Som jag tidigare har skrivit, menar
Poole (2002) att det finns ett starkt samband mellan mediernas framställning av muslimer
och allmänhetens attityder mot muslimer. Hippler (2000) menar att det finns ett ömsesidigt
beroende mellan politiker och journalister, och att journalister därigenom har ett stort
inflytande på utrikespolitiken i USA. Mot denna bakgrund menar jag att den rasistiska bilden
av muslimer i bland annat mitt artikelmaterial i förlängningen kan få svåra följder.
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) ser Fairclough många parallella diskurser i
ett empiriskt material som ett tecken på en förändring av diskurser och ideologier. Finns
enbart en och samma diskurs genomgående i materialet tyder detta däremot på reproduktion
av det bestående (ibid.). Bilden av muslimska kvinnor som förtryckta utgör en dominerande
30
diskurs i mitt artikelmaterial. Det finns dock en viss motdiskurs i det fåtal artiklar där bilden
av muslimska kvinnor som förtryckta ifrågasätts. Dessutom utgör de muslimska kvinnor i
högre samhällspositioner som kommer till tals i vissa artiklar i sig en motvikt mot bilden av
muslimska kvinnor som förtryckta. Kanske detta trots allt antyder att det i artikelmaterialet
också finns ett frö till en förändring av den rådande diskursen.
7 Sammanfattning
Forskning om bilden av islam i västerländska nyhetsmedia visar att muslimer i allmänhet
framställs på ett onyanserat sätt i media. Framför allt träder en bild fram av muslimer som
både hotfulla och underlägsna i förhållande till västerlänningar. Jag har i min uppsats särskilt
intresserat mig för vilken roll bilden av muslimska kvinnor spelar i den totala bild av
muslimer som nyhetsmedia förmedlar. I uppsatsen undersöker jag hur muslimska kvinnor
framställts i svenska dagstidningar under åren 1999-2003.
Jag har med utgångspunkt i kritisk diskursanalys och postkolonial teori analyserat 108
artiklar. Min studie visar att det dominerande temat i artikelmaterialet är kvinnoförtryck.
Större delen av artiklarna presenterar en bild av muslimska kvinnor som förtryckta. Ett
mindre antal artiklar innehåller inslag där denna dominerande bild ifrågasätts. En stor andel
artiklar tar upp våld mot muslimska kvinnor. De flesta av dessa artiklar handlar om våld som
på något sätt skiljer sig från västerländska former av våld mot kvinnor. Detta befäster en idé
om att muslimer är ”främmande” och annorlunda, och att muslimers kvinnoförtryck inte har
några likheter med västerländskt kvinnoförtryck. Muslimsk kvinnlig klädsel är ett annat
mycket stort tema i artikelmaterialet. Detta tema kopplas i artiklarna oftast till temat
kvinnoförtryck. I artiklarna förs argument både för och emot uppfattningen om muslimsk
kvinnlig klädsel som kvinnoförtryckande. En motbild mot den dominerande bilden av
muslimska kvinnor i artikelmaterialet, kommer till uttryck dels genom artiklar där den
dominerande bilden ifrågasätts, dels genom att muslimska kvinnor i höga samhällspositioner
lyfts fram i vissa artiklar och i sig utgör en motbild till förtryckta och passiva kvinnor.
De flesta artiklar i min studie har kopplingar till länder i Tredje Världen. De artiklar som
har kopplingar till länder i Tredje Världen har i avsevärt högre grad än artiklar med
kopplingar till Sverige, inslag som pekar på förekomst av kvinnoförtryck bland muslimer. En
brittisk studie visar att den bild av muslimer som framställs i brittiska tidningar blir alltmer
essentialiserande ju längre ifrån Storbritannien en nyhetshistoria rapporteras. Jag menar att
min studie tyder på en liknande tendens i Sverige, när det gäller artiklar med kopplingar till
Sverige respektive Tredje Världen.
31
Återkommande drag i många av de artiklar jag har analyserat, handlar om en polarisering
mellan muslimer och västerlänningar. Muslimer framställs som kvinnoförtryckande, medan
västerlänningar förknippas med jämlikhet mellan könen. Islam framställs som omodern och
föråldrad, medan västvärlden förknippas med modernitet. Västvärldens värderingar och
levnadssätt framställs som räddningen för ”förtryckta” muslimska kvinnor.
Framställningarna bekräftar en bild av muslimer som underlägsna och västerlänningar som
överlägsna.
I 36% av artiklarna kommer muslimska kvinnor till tals genom intervjucitat, hänvisningar
till citat i andra tidningar eller böcker, eller i ett fåtal fall genom att artikelförfattarna själva är
muslimska kvinnor. Min studie visar att det finns en betydligt jämnare fördelning mellan
inslag som bekräftar respektive ifrågasätter bilden av muslimska kvinnor som förtryckta,
bland de artiklar där muslimska kvinnor själva får komma till tals än i artikelmaterialet som
helhet. Jag menar att detta tyder på att artikelinnehållet hade sett något annorlunda ut om
muslimska kvinnor i högre grad själva hade fått komma till tals i artiklarna.
Jag ifrågasätter inte att det förekommer kvinnoförtryck bland muslimer, liksom det
förekommer kvinnoförtryck i alla samhällen. Däremot ifrågasätter jag den överväldigande
fokuseringen på kvinnoförtryck i artikelmaterialet, och bristen på alternativa teman kring och
bilder av muslimska kvinnor. Jag ifrågasätter också det sätt många artiklar framställer temat
kvinnoförtryck på, som framför allt bekräftar en bild av västerlänningars överlägsenhet och
muslimers underlägsenhet. Jag menar att artikelmaterialet sammantaget skapar en stereotyp
bild av muslimska kvinnor. Jag menar också att denna bild har rasistiska inslag, genom att
den markerar kulturella skillnader mellan muslimer och västerlänningar som väsensskilda
och mer eller mindre oförenliga. Min studie visar på starka samband mellan
artikelmaterialets diskurs kring muslimska kvinnor och tidigare koloniala diskurser.
32
REFERENSER
Litteratur
Ardizzoni, Michela (2004). ”Unveiling the Veil: Gendered Discourses and the (In)Visibility
of the Female Body in France.” Women´s Studies, 33, 629-649.
Balibar, Étienne (2002). ”Finns det en nyrasism?” I: É. Balibar & I. Wallerstein, Ras, nation,
klass. Mångtydiga identiteter (Sven-Erik Torhell övers.). Göteborg: Daidalos. (Originalarbete
publicerat 1998)
Berggren, Katarina & Omarsson, Abukar (2001). Rätt man på fel plats – en studie av
utlandsfödda akademiker som invandrat under 1900-talet. URA:2001:5. Stockholm: AMS.
Brune, Ylva (2003). ”Den mystiska kulturkrocken. ´Invandrarkillen´ och ´invandrartjejen´ i
mediehändelsernas mitt.” I: T. Tufte (red.), Medierne, minoriteterne og det multikulturelle
samfund. Skandinaviske perspektiver. Göteborg: NORDICOM.
Englund, Cecilia & Larsson, Stig (red.) (2004). Debatten om hedersmord. Feminism eller
rasism. Stockholm: Svartvitts förlag.
Eriksson, Catharina; Eriksson Baaz, Maria & Thörn, Håkan (1999). ” Den postkoloniala
paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället.” I: C. Eriksson; M. Eriksson Baaz &
H. Thörn (red.), Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det
mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa.
Fairclough, Norman (1992). Discourse and Social Change. Cambridge: Polity Press.
Fanon, Frantz (1999). ”Algeriet av-slöjat” (Jonas J. Magnusson övers.). I: C. Eriksson, M.
Eriksson Baaz & H. Thörn (red.), Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen,
rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa. (Originalarbete publicerat
1959)
Foucault, Michel (1993). Diskursens ordning (Mats Rosengren övers.). Stockholm; Stehag:
B. Östlings bokförlag. Symposion. (Originalarbete publicerat 1971)
33
Ghersetti, Marina & Levin, Anna (2002). Muslimer och islam i svenska nyhetsmedier. Om
rapporteringen av terrorattackerna i USA den 11 september 2001. Norrköping:
Integrationsverket.
Hafez, Kai (2000). ”The Middle East and Islam in Western Mass Media: Towards a
Comprehensive Theory of Foreign Reporting.” I: K. Hafez (ed.), Islam and the West in the
Mass Media. Fragmented Images in a Globalizing World. New Jersey: Hampton Press.
Hall, Stuart (1997). ”The Spectacle of the ´Other´.” I: S. Hall (ed.), Representation: Cultural
Representations and Signifying Practices. London: SAGE Publications.
Hippler, Jochen (2000). ”Foreign Policy, the Media and the Western Perception of the
Middle East.” I: K. Hafez (ed.), Islam and the West in the Mass Media. Fragmented Images
in a Globalizing World. New Jersey: Hampton Press.
Hvitfeldt, Håkan (1998). ”Den muslimska faran – om mediebilden av islam.” I: Y. Brune
(red.), Mörk magi i vita medier. Svensk nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och
rasism. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Mattsson, Katarina (2001). (O)likhetens geografier – Marknaden, forskningen och de Andra.
Uppsala: Kulturgeografiska institutionen, univ.
Mohanty, Chandra Talpade (1999). ”Med västerländska ögon. Feministisk forskning och
kolonial diskurs.” (Elisabeth Mansén övers.). I: C. Eriksson, M. Eriksson Baaz & H. Thörn
(red.), Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det
mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa. (Originalarbete publicerat 1993)
Narayan, Uma (1997). Dislocating Cultures. Identities, Traditions, and Third World
Feminism. London: Routledge.
Polite, Oivvio (1998). ”För en ny journalistisk strategi.” I: Y. Brune (red.), Mörk magi i vita
medier. Svensk nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och rasism. Stockholm: Carlsson
Bokförlag.
34
Poole, Elisabeth (2002). Reporting Islam. Media Representations of British Muslims.
London: I. B. Tauris.
Said, Edward (1993). Orientalism (Hans O. Sjöström övers.). Stockholm: Ordfronts förlag.
(Originalarbete publicerat 1978)
Said, Edward (1997). Covering Islam. How the Media and the Experts Determine How We
See the Rest of the World (rev. ed.). New York: Vintage Books.
Skalli, Loubna (2004). ”Loving Muslim Women with a Vengeance: The West, Women and
Fundamentalism.” I: J. L. Kincheloe & S. R. Steinberg (eds.), The Miseducation of the West.
How Schools and the Media Distort Our Understanding of the Islamic World. Westport:
Praeger Publishers.
Stenberg, Leif (1999). Muslim i Sverige – Lära och liv. Stockholm: Bilda förlag.
Theranian, Majid (2000). ”Islam and the West: Hostage to History?” I: K. Hafez (ed.), Islam
and the West in the Mass Media. Fragmented Images in a Globalizing World. New Yersey:
Hampton Press.
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod
(Sven-Erik Torhell övers.). Lund: Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1999)
Yegenoglu, Meyda (1998). Colonial Fantasies. Towards a Feminist Reading of Orientalism.
Cambridge: Cambridge University Press.
Tidningsartiklar
Andersson, Lena (2002-12-07). ”Därför tar de steget in i islam.” Skånska Dagbladet , s.C1.
Anttila, Kerstin (2002-01-19). ”Muslimska kvinnor är starka och stolta.” Norrländska
Socialdemokraten, s.B12.
Arai, Anahita (2002-08-19). ”Muslimsk feminist granskar väst.” Dagens Nyheter, s.B4.
35
Ljung, Petra (2003-06-01). ”Mariama är stolt över sin slöja.” Hufvudstadsbladet, s.22.
Lundegård, Mats (2001-09-23). ”I de förtrycktas tjänst.” Dagens Nyheter, s.A5.
Marteus, Ann-Charlotte (2001-10-08). ”Talibanernas första offer: befria kvinnorna.”
Expressen, s.2.
Neuman, Ricki (2000-08-07). ”Den beslöjade kvinnan – vad är hon?” Svenska Dagbladet
s.A18.
Nilsson, P. M. (2000-01-16). ”Islam och kvinnosynen.” Expressen, s.2.
”Skall man tillåta burqa i skolan?” (2003-10-09). Vestmanlands Läns Tidning, s.2.
Winberg, Bo (2002-02-09). ”Inbillad fördomsfrihet.” Vasabladet.
36