2005/06
mnr: Ju1
pnr: v002
Motion till riksdagen
2005/06:Ju1
av Rolf Olsson m.fl. (v)
med anledning av prop. 2005/06:11
Maskeringsförbud
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen
avslår
maskeringsförbud.
regeringens
proposition
2005/06:11
om
Inledning
En för demokratin oerhört viktig princip är att var och en ska ha rätt att
uttrycka sina åsikter vid demonstrationer och sammankomster. För
Vänsterpartiet är det mest naturliga att detta görs öppet och offentligt, och vi
uppmuntrar generellt sett till detta. Vem som helst bör dock ha en möjlighet
att göra annorlunda. Det kan vara för att man inte törs avslöja sin identitet, för
att göra det till en del av sin manifestation eller av något annat skäl som den
enskilde tilltalas av. Det är den enskildes ensak att bedöma denna fråga. Att
förbjuda någon att uttrycka sina åsikter offentligt och samtidigt vara anonym
är ett intrång i de mänskliga rättigheterna.
Tidigare remissbehandling
Alltsedan debatten kring ett maskeringsförbud tog fart på allvar och
regeringen utformade sina ursprungliga förslag till maskeringsförbud förra
året har Lagrådet och flera remissinstanser (exempelvis Svenska
Helsingforskommittén, Sveriges
advokatsamfund
och Riksdagens
ombudsmän) varit kritiska och avstyrkt förslagen. Andra organisationer som
särskilt arbetar för mänskliga rättigheter har instämt i kritiken.
Att ett maskeringsförbud begränsar demonstrations- och mötesfriheten är
en okontroversiell fråga. Det frågan gäller är ifall denna begränsning är
acceptabel enligt 2 kap. 14 § första stycket regeringsformen, att dessa friheter
endast får begränsas om det kan anses vara nödvändigt med hänsyn till
ordning och säkerhet. Enligt 2 kap. 12 § andra stycket får man dock inte gå
1
2005/06:Ju1
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
begränsningen och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen.
Europakonventionens artikel 11 innehåller liknande formuleringar. Var
och en har rätt att delta i fredliga sammankomster, och dessa får bara
begränsas om det är nödvändigt med hänsyn till den allmänna säkerheten, till
förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för andra personers frioch rättigheter.
Såväl remissinstanser som Lagrådet har ifrågasatt om ett maskeringsförbud
främjar ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster, det som är själva
syftet med och motivet till regeringens förslag. Bland annat har man sagt att
ett ingripande mot en maskerad person vid ett förbud kan tas som en
provokation och att ordning och säkerhet därmed kommer att motverkas.
Vidare har man framfört att ett förbud sannolikt inte skulle följas av en person
som har grundinställningen att använda våld och begå brottsliga handlingar
under en allmän sammankomst. Vänsterpartiet instämmer. Ordningen måste i
stället upprätthållas i första hand genom dialog och större konflikthanterande
kompetens från polisens sida, inte genom konfrontation och repression.
Människor i allmänhet har inte inställningen att begå brott vid allmänna
sammankomster.
Ett annat argument för ett maskeringsförbud har varit utökade möjligheter
att lagföra personer i efterhand, detta genom att man kan se personernas
ansikte på bilder. Även detta har ifrågasatts. Det förutsätter att
maskeringsförbudet efterföljs, vilket det sannolikt inte gör av någon som
redan bestämt sig för att begå ett brott och inte avskräckts av eventuella (i
allmänhet strängare) straff för detta. Argumentet är för övrigt irrelevant i
sammanhanget eftersom det rör vad som händer efter det att sammankomsten
med eventuella brott har ägt rum och inte ordningen och säkerheten vid
sammankomsten. Denna sak måste avhandlas först sedan grundlagsfrågan är
klarlagd. Det finns också risk att vissa grupper drabbas extra hårt av ett
förbud.
Förändringar i förslagen förändrar inget
Sedan remissinstanserna och Lagrådet gett sina synpunkter på regeringens
ursprungliga förslag, nämligen att införa ett totalförbud mot maskering vid
allmänna sammankomster, har regeringen gjort vissa förändringar i förslagen.
I nu liggande proposition vill regeringen att förbudet endast ska gälla när
polisen anser att det är befogat, dvs. ”vid ordningsstörningar eller när det
finns en omedelbar fara för sådana störningar”. Detta förändrar emellertid
ingenting i argumentationen mot förslagen.
Att regeringen har gjort förändringar sedan lagrådsremissen är ett tecken
på att dem håller med om den kritik som riktades mot förslagen som sa att ett
förbud är verkningslöst när det gäller att främja ordning och säkerhet. Detta
2
2005/06:Ju1
förändras inte för att man går från ett totalförbud till ett förbud som gäller
endast när ordningsstörningar är aktuella.
Ett konkret exempel på att ett maskeringsförbud saknar effekt är
händelserna vid toppmötet i Genua i juli 2001, där svåra konfrontationer
mellan poliser och demonstranter ägde rum trots italienska lagar om
maskeringsförbud.
Att ett förbud skulle vara verkningsfullt är alltså varken bevisat empiriskt
eller teoretiskt av forskningsexpertis, utan endast baserat på antaganden som
starkt har ifrågasatts av många betydelsefulla instanser. Det har inte klarlagts
att ett maskeringsförbud är förenligt med regeringsformens 2 kap. 14 §.
Ytterligare ett problem i sammanhanget är de bedömningar som enskilda
beslutsfattare inom poliser ska göra när det gäller vilka sammankomster som
ska beläggas med maskeringsförbud eller inte. De får ett ansvar som baseras
på subjektiva bedömningar. Förbudet är därmed mycket svårt att tillämpa, och
det finns risk för godtycke.
Regeringens proposition 2005/06:11 om maskeringsförbud bör avslås.
Stockholm den 3 oktober 2005
Rolf Olsson (v)
Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)
Tasso Stafilidis (v)
3
