1
Nytt från
Europadomstolen 9/10
Redaktör: F.d. kammarrättsrådet Margaretha Ericsson
Kontaktperson på
Sveriges domstolar: John S. Panofsky, Förvaltningsrätten i Göteborg
INNEHÅLL
Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 31 augusti - den 12 oktober 2010. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets ”startsida” under ”Vägledande avgöranden” som Du hittar under rubriken ”Genvägar” på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se . I månadens nummer har även medverkat Mattias Henriksson, jurist
på Domstolsverkets juridiska enhet, Katarina Fast, doktorand i finansrätt vid Stockholms universitet
och Philip Mielnicki, doktorand i civilrätt vid Stockholms universitet.
REGISTER
På Sveriges domstolars webbsida finns också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad, från och med nr 1/01. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består
av sju olika kolumner. Registret kan sorteras efter bl.a. part, svarandestat eller avgörandedag.
På samma sida finns vidare en ”lathund” med anvisningar om hur man lättast hittar och sorterar eller
söker i registret. Där finner du en beskrivning med tydliga exempel på hur du går till väga för att hitta i
registret till Nytt från Europadomstolen.
UPPLYSNING
Nyhetsbladet kommer även i fortsättningen att publiceras som en pdf-fil. Det innebär att det inte längre
kommer att finnas länkar från innehållsförteckningen direkt till de olika referaten. Ett enkelt sätt att
hitta direkt till det referat man vill läsa är att markera namnet på den klagande i målet och sedan klicka
på ”Redigera” och vidare på ”Sök” samt på ”Sök nästa”. Man kan naturligtvis också via ”Redigera” gå
till ”Sök” och skriva in hela eller del av namnet på den klagande och sedan klicka på ”Sök nästa”.
2
FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER
EUROPADOMSTOLENS DOMAR
Domar och beslut mot Sverige
Beslut avskriva mål
Balsberg mot Sverige, beslut 2010-08-31
Målet avskrivet då det kunde antas att klaganden inte önskade fullfölja sin talan.
Domar mot andra länder
Uzun mot Tyskland, 2010-09-02
Fråga om polisens övervakning med hjälp av GPS samt användandet av sådan bevisning i den efterföljande rättegången utgjorde en kränkning av rätten till privatliv. Med hänsyn till att tillräckliga rättssäkerhetsgarantier förelåg samt att tvångsmedlet hade använts på ett proportionerligt sätt, fastställde
domstolen att det inte hade skett någon kränkning av artikel 8.
Danev mot Bulgarien, 2010-09-02
Ett överdrivet formellt synsätt, som innebar att domstolarna krävde bevisning om att ett olaga frihetsberövande hade orsakat en ideell skada, kränkte artikel 5.5.
Shopov mot Bulgarien, 2010-09-02
Polis och åklagare beslöt att tvångsvis föra en person till sjukhus för psykiatrisk vård, trots att domstol
beslutat att den tvångsmässiga vården skulle genomföras som öppenvård. Härigenom överskred myndigheterna sina befogenheter och frihetsberövandet saknade stöd i lag. Det skedde därför en kränkning
av artikel 5.1. När beslutet om tvångsvård inte omprövades kränktes även artikel 8.
Xiros mot Grekland, 2010-09-09
Terrorist, som skadades svårt när en bomb exploderade i hans händer och som dömts till livstids fängelse, fick avslag på begäran om uppskov med verkställigheten för att kunna genomgå specialistvård på
ögonklinik. Även om han i stor utsträckning fått behandling för sin syn bedömdes tillhandahållen vård
som bristfällig. Med fyra röster mot tre fann domstolen att det skett en kränkning av artikel 3.
Florea mot Rumänien, 2010-09-14
Att en fånge utsattes för intensiv passiv rökning bidrog till att förhållandena i fängelset bedömdes som
undermåliga. Det skedde därför en kränkning av artikel 3.
Dink mot Turkiet, 2010-09-14
En journalist väckte genom uttalanden i artiklar, vilka feltolkades, extrema nationalisters hat. Han fälldes i domstol för sina uttalanden och blev därefter mördad, trots att polisen förvarnats om dådet. Myndigheterna brast i sin skyldighet att skydda hans liv och yttrandefrihet och det medförde kränkningar
av artikel 2 och artikel 10.
Iskandarov mot Ryssland, 2010-09-23
Bortförandet av en politiker till Tadzjikistan, trots att begäran om utlämnande hade avslagits, var helt
utan lagstöd och medförde att han utsattes för misshandel och umbäranden, vilket innebar att det skedde allvarliga kränkningar av artiklarna 3 och 5.1.
J.M. mot U K, 2010-09-28
En frånskild mor med underhållsskyldighet fick betala ett högre underhåll till sina barn, när hon levde i
ett samkönat förhållande, än hon skulle ha betalat om hon levt tillsammans med en man. Det skedde
därför en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.
Kerimova mot Azerbajdzjan, 2010-09-30
Ogiltigförklaring av hela valresultatet i en valkrets, på grund av att oriktiga ändringar gjorts i
valprotokollen till fördel för en förlorande kandidat men utan påverkan på den vinnande kandidatens
röstetal, var godtycklig och fråntog den vinnande kandidaten hennes plats i parlamentet. Det skedde
därför en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.
3
Konstantin Markin mot Ryssland, 2010-10-07
Bestämmelse om rätt till tre års föräldraledighet gällde kvinnliga men inte manliga soldater i den ryska
armén. När en manlig soldat vägrades sådan föräldraledighet kränktes artikel 14 i förening med artikel
8.
Saaristo m.fl. mot Finland, 2010-10-12
Journalister fälldes för artikel om presidentkandidats informationschef och hennes privatliv och dömdes att betala oproportionerligt högt skadestånd. Åtgärden hade inte varit nödvändig i ett demokratiskt
samhälle och det skedde därför en kränkning av artikel 10.
Domar och beslut i Grand Chamber
McFarlane mot Irland, 2010-09-10
Irländsk lagstiftning innehöll inget effektivt rättsmedel för att klaga över oberättigade dröjsmål i
brottmål. När det gick mer än tio år från det att en man greps till dess att han frikändes, kränktes artikel
13 i förening med artikel 6.1 och artikel 6.1.
Sanoma Uitgevers B.V. mot Nederländerna, 2010-09-14
Tidningsförlag tvingades under hot om husrannsakan och beslag att lämna ut en CD-skiva med fotografier som kunde avslöja journalisters källor, så att uppgifterna på skivan kunde användas i polisens
brottsutredning. Tillämplig lagstiftning var inte av den kvaliteten att åtgärden kunde anses ”föreskriven
i lag”. Det skedde därför en kränkning av artikel 10.
Mangouras mot Spanien, 2010-09-28
Borgensbeloppet för en kapten på ett fartyg, som släppt ut stora mängder olja och orsakat stora ekologiska skador, fastställdes till tre miljoner euro, vilket avsevärt översteg kaptenens tillgångar, bedömdes
inte vara för högt. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 5.3.
ALLMÄNT
Enligt domstolens statistik per den 31 augusti 2010 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal
40 650 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 10 % i förhållande till föregående
års 36 900 klagomål för motsvarande period. 5 250 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en
ökning med 21 %. 21 281 klagomål har avgjorts, 1 176 genom dom och 20 105 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 7 900 klagomål har avgjorts genom
administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av
lottade mål uppgick den 31 augusti till 138 200 mål. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 augusti till 21 200. – Statistiken per den 30 september 2010 visar på 46 400 inkomna mål
som lottats på sektion. 5 693 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 14 %.
25 763 klagomål har avgjorts, 1 442 genom dom och 24 321 genom beslut att förklara klagomålet
inadmissible eller genom att målet avskrivits. 8 650 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut, när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 30 september till 139 700 mål, vilket är en ökning med 17 % från den balans om 119 300 mål
som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 48 750 på avgörande i kammare, 2 450 har lottats på kommitté och 88 500 på ensamdomare. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick till
20 800, en ökning med 4 % från de 20 000 mål som förelåg vid årsskiftet.
Den 31 augusti 2010 beslutade domstolen att förklara klagomålet Soros mot Frankrike, ansökan nr
50425/06, för delvis admissible. Målet gäller den kände amerikanske finansmannen S, som genom sitt
bolag QF köpte upp aktier i några nyligen privatiserade franska bolag, bl.a. banken X. S hade några
dagar tidigare erbjudits att delta i ett försök att ta över banken men hade avböjt erbjudandet. Ett par
dagar efter det att QF köpt 160 000 aktier i banken för 11,4 miljoner dollar sålde bolaget några av dem
med en vinst om 2,28 miljoner dollar. Den franska börsens kontrollorgan, COB, inledde i februari
1989 en utredning om insiderbrott men fann att det enligt den dåvarande lagstiftningen var omöjligt att
dra någon gräns mellan vad som varit lagligt och inte. Enligt S antogs till följd av hans mål en förord-
4
ning i juli 1990 om användandet av insiderinformation. Dessutom antogs ett EU-direktiv för att klargöra begreppen ”insider- uppgift” och ”insider”. En förundersökning inleddes mot S som, tillsammans
med andra, misstänktes för att ha använt insideruppgifter för att handla på börsen. Undersökningen
pågick i tio år och leddes av fyra olika undersökningsdomare efter varandra. S fälldes som skyldig till
insiderbrott och dömdes att betala böter vilka slutligen fastställdes till drygt 940 000 EUR. – I Europadomstolen klagade S bl. a. över att han inte fått en rättvis rättegång och åberopade artiklarna 6.1, 6.2 i
sig och i förening med artikel 14 samt 6.3 d). Klagomålet i dessa delar bedömdes uppenbart ogrundat.
S åberopade vidare artikel 7 och klagade över att den franska rätten på området inte var tillräckligt
förutsebar och över tillämpningen av gemenskapsrätten. När det gällde klagomålet över den franska
lagstiftning bedömdes det väcka komplicerade frågor som borde prövas i sak. Klagomålet förklarades
därför i den delen för admissible och i övriga delar för inadmissible.
Samma dag, den 31 augusti, förklarade domstolen enhälligt målet Gas och Dubois mot Frankrike,
ansökan nr 25951/07, för admissible. G och D lever i ett samkönat förhållande sedan 1989. År 2000
födde D en dotter, A, efter en konstgjord befruktning i Belgien med sperma från en anonym donator.
Barnet har ingen kontakt med fadern i enlighet med belgisk lag. I april 2002 ingick G och D ett registrerat partnerskap och G ansökte i mars 2006 om att få adoptera A, vilket D gett sitt medgivande till
inför en notarie. Hennes ansökan avslogs emellertid och alla överklaganden var förgäves. – I Europadomstolen klagade G och D över den vägrade adoptionen och hävdade att beslutet innebar ett intrång i
deras rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv samt att det var diskriminerande. De åberopade artikel 14 i förening med artikel 8. Domstolen fann att artikel 14 i förening med artikel 8 var tillämplig
och att klagomålet väckte allvarliga faktiska och rättsliga frågor som borde prövas i sak. Klagomålet
var inte uppenbart ogrundat och det förklarades därför admissible.
Den 2 september 2010 meddelade domstolen dom i det första pilotmålet mot Tyskland, Rumpf mot
Tyskland, ansökan nr 46344/06. Målet gällde det utdragna förfarandet inför nationella domstolar, dvs.
domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1, ett återkommande problem som ligger bakom mer
än hälften av alla domar mot Tyskland. Även om Tyskland vidtagit vissa lagstiftningsåtgärder för att
komma till rätta med problemet har man ännu inte fått till stånd åtgärder som förbättrar situationen.
Domstolen fann därför att Tyskland nu utan dröjsmål och senast inom ett år från den dag då domen
vinner laga kraft måste införa ett effektivt nationellt rättsmedel. Ett rättsmedel skulle anses effektivt
om det kunde användas antingen för att skynda på domstolarnas handläggning av ett mål eller ge den
klagande lämplig gottgörelse för det dröjsmål han redan fått utstå.
I beslut den 14 september 2010 förklarades klagomålet Farcas mot Rumänien, ansökan nr 32596/04 i
sin helhet för inadmissible. Målet handlade om en svårt handikappad man som led av tilltagande muskeldystrofi, vilket hindrade honom från att kunna komma in i vissa byggnader. Han klagade bl.a. över
att han inte kunnat komma in i domstolar där han velat väcka talan. F åberopade i Europadomstolen ett
flertal olika artiklar. Domstolen ansåg emellertid att klagomålet skulle prövas mot bakgrund av artiklarna 6.1 och 8 tagna var för sig och i förening med artikel 14. Domstolen fann vidare att artikel 34 i
sig och i förening med artikel 14 skulle prövas. Domstolen fann sammanfattningsvis, när det gällde
klagomålet enligt artikel 6.1 och 34 i sig och i förening med artikel 14, att varken rätten att få tillgång
till domstolsprövning eller rätten till enskilt klagomål hade hindrats. Det fanns inte heller något som
tydde på en diskriminerande behandling från myndigheternas sida. Klagomålet var därför i denna del
uppenbart ogrundat. Domstolen fann vidare att klagomålet enligt artikel 8 inte var förenligt med konventionen ratione materiae. Därav följde att artikel 14 inte blev tillämplig och klagomålet kunde därför i den delen inte prövas av domstolen.
Målet Association of Jehovah´s Witnesses mot Frankrike, ansökan nr 8916/05, gäller föreningens
vägran att deklarera erhållna donationer och skattemyndighetens beslut att skönsmässig bestämma
tillkommande skatt till nära 45 miljoner euro, därav ca 23 miljoner i skatt och 22 miljoner i skattetill-
5
lägg. Föreningen klagade förgäves hela vägen upp till kassationsdomstolen. - I Europadomstolen klagade föreningen över att skatteförfarandet kränkte dess rätt till religionsfrihet och att det var diskriminerande. Föreningen åberopade artikel 9 i sig och i förening med artikel 14. Europadomstolen konstaterade att föreningen inte hade gjort gällande att den utsatts för diskriminering i kassationsdomstolen.
Inhemska rättsmedel hade därför inte uttömts och klagomålet förklarades i den delen för inadmissible.
När det gällde rätten till religionsfrihet fann domstolen, mot bakgrund av vad parterna anfört, att klagomålet väckte svåra faktiska och rättsliga frågor som inte kunde lösas på det nuvarande stadiet utan
som borde prövas i sak. Domstolen förklarade därför i beslut den 21 september 2010 klagomålet i den
delen för admissible.
I beslut den 23 september förklarade domstolen målen Nagovitsyn och Nalgiyev mot Ryssland, ansökningar nr 27451/09 och 60650/09, samt Fakhretdinov m.fl. mot Ryssland, ansökningar nr
26716/09, 67576/09 och 7698/10, för inadmissible. Målen gäller klagomål över för långdragna förfaranden. Bakgrunden är Europadomstolens dom den 15 januari 2009 i pilotmålet Burdov mot Ryssland
(nr 2), jämför nr 2/09. I den domen ålades Ryssland att införa ett rättsmedel som kan lämna lämplig
gottgörelse vid kränkningar på grund av bristande verkställighet av domar genom utebliven eller fördröjd betalning av förmån eller ersättning som tillerkänts en klagande av nationell domstol. Till följd
härav antogs lagen om ersättning, som trädde i kraft den 4 maj 2010, och som ger möjlighet till ersättning i inhemska domstolar för fördröjd verkställighet av nationella domar mot staten och för långdragna rättsliga förfaranden. Europadomstolen anmodade alla de fem klagande att använda sig av det nya
rättsmedlet inom den i ersättningslagen angivna sexmånadersfristen. En av de klagande uppgav att han
gjort så och att han fått en dom till sin fördel men att han klagade över den, eftersom han ansåg den
tillerkända ersättningen otillräcklig. De övriga klagandena uppgav att de också väckt talan enligt den
nya lagen eller att de avsåg att göra det. Samtliga vidhöll emellertid sina klagomål i Europadomstolen
och ifrågasatte det nya rättsmedlets möjligheter att tillhandahålla lämplig gottgörelse. De hävdade att
det i bästa fall kunde leda till viss ersättning men att det inte säkerställdes att staten skulle rätta sig
efter domen. Europadomstolen konstaterade att det inrättats ett nytt rättsmedel för att behandla frågor
om fördröjd verkställighet av domar och alltför utdragna rättsliga förfaranden på ett effektivt och meningsfullt sätt. Det var visserligen sant att de inhemska domstolarna ännu inte hade hunnit bilda någon
fast praxis enligt ersättningslagen men domstolen fann inte anledning att tro att det nya rättsmedlet inte
skulle kunna ge de klagande möjlighet att få lämplig och tillräcklig ersättning. Domstolen medgav att
det kan uppkomma fråga om det nya rättsmedlets effektivitet men att det var för tidigt att nu göra en
teoretisk bedömning av den frågan. Domstolen fann det lämplig att kräva att de klagande använde sig
av det nya rättsmedlet trots att det inrättats efter det att de gett in sina klagomål till domstolen och noterade att ersättningslagen också innehöll övergångsbestämmelser för personer som redan gett in klagomål till Europadomstolen när lagen trädde i kraft. Domstolen förklarade därför klagomålen för
inadmissible.
Europadomstolen har den 30 september börjat lansera en serie faktablad om sin praxis på olika områden. Faktabladen nås direkt via en länk, ”Factsheets” i vänsterspalten på hemsidans startsida. De finns
också under ”Press”. De ämnen som finns för närvarande är:
- Case-law concerning the European Union
- Child protection
- Data protection (English version in progress)
- Detention and Mental Health
- Detention conditions and treatment of prisoners
- Dublin cases
- The environment
- Expulsions and extraditions
- Forced labour and trafficking
- Homosexual rights
6
- Homosexuality: criminal aspects
- Mental Health
- Police arrest / assistance of a lawyer
- Prisoners health rights
- Reproductive Rights
- Roma and Travellers
- Terrorism
Framtagandet av faktabladen är en del av den handlingsplan som antogs i Interlaken i februari i år för
att göra domstolens praxis mer känd och därigenom förhindra onödiga mål i domstolen. I faktabladen
behandlas inte bara avgjorda mål utan även sådana som nu är anhängiga. Bladen kommer att uppdateras och utökas i takt med hur domstolens praxis utvecklas.
Europarådets parlamentariska församling har den 5 oktober utsett två nya domare i domstolen för en
period av nio år. Det är Julia Laffranque som valts som domare för Estland och som i princip tillträder
den 1 januari 2011. Vidare valdes Linos-Alexander Sicilianos som domare för Grekland. Han tillträder
dock först den 18 maj 2011.
LÄNKAR
Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för
Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du
kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en
länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets
hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du
kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.
Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/
Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext,
ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som
resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr
EUROPADOMSTOLENS DOMAR
Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen
hänvisar till i den refererade domen.
DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE
Beslut avskriva mål
Balsberg mot Sverige
(Ansökan nr 4833/07, beslut den 31 augusti 2010)
Beslutet finns endast på engelska.
Målet avskrivet då det kunde antas att klaganden inte önskade fullfölja sin talan.
7
B led vid den aktuella tidpunkten av en allvarlig psykisk sjukdom och med anledning därav omhändertogs hennes två barn av socialnämnden med stöd av LVU. B fick endast ett begränsat umgänge och
kontakt med barnen. Hon överklagade dessa beslut utan framgång till högsta instans. – I Europadomstolen klagade B över att svenska myndigheter vägrade upphäva besluten om samhällsvård och att utöka hennes rätt till umgänge med barnen.
Europadomstolen kommunicerade klagomålet med regeringen och beredde sedan B tillfälle att yttra
sig över regeringens svar. Något svar erhölls emellertid inte. Genom ett brev i februari 2010 underrättade Europadomstolen B om att om hon inte svarade inom en angiven tidsfrist kunde målet komma att
avskrivas, om det kunde antas att hon inte ville fullfölja sin talan. I april underrättades hon genom ett
rekommenderat brev om att tidsfristen löpt ut den 31 mars 2010 och att det inte hade framställts någon
begäran om förlängning. Samma underrättelse sändes igen i maj men inget av breven löstes ut.
Domstolen fann mot bakgrund av dessa omständigheter att det kunde antas att B inte längre ville fullfölja sin talan. Domstolen fann vidare att det inte fanns några särskilda omständigheter som gällde respekten för mänskliga rättigheter som krävde en fortsatt prövning av målet. Domstolen beslöt därför
enhälligt att avskriva målet.
DOMAR MOT ANDRA LÄNDER
Uzun mot Tyskland
(Ansökan nr 35623/05, dom den 2 september 2010)
Domen finns på engelska och franska.
Fråga om polisens övervakning med hjälp av GPS samt användandet av sådan bevisning i den
efterföljande rättegången utgjorde en kränkning av rätten till privatliv. Med hänsyn till att tillräckliga rättssäkerhetsgarantier förelåg samt att tvångsmedlet hade använts på ett proportionerligt sätt, fastställde domstolen att det inte hade skett någon kränkning av artikel 8.
U hade varit föremål för en omfattande polisutredning som misstänkt för att ha deltagit i dåd utförda
av den s.k. Anti-Imperialistiska Cellen, som fortsatt den väpnade Röda Armé Fraktionens verksamhet.
En rad tvångsmedel användes vid utredningen mot U och hans misstänkte medbrottsling, såsom spaning, telefonavlyssning, rumsavlyssning, videoövervakning och spårning med sändare. Dessa åtgärder
misslyckades dock, eftersom de misstänkta upptäckte dem. Därför beslutade statsåklagaren att en GPSsändare skulle installeras på en bil som U ofta färdades med. Sändaren kom att användas under ungefär
tre månader, fram till gripandet av U. Med hjälp av GPS-övervakningen kunde U i rättegången bindas
till ett bombattentat.
I Europadomstolen påstod U att polisens GPS-övervakning och användandet av den bevisningen vid
rättegången emot honom utgjorde en kränkning av rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8. U
påstod att användandet av GPS-övervakning som bevisning i rättegången mot honom utgjorde en
kränkning av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.
Domstolen fann att det förelåg en inskränkning av rätten till respekt för privatlivet. Även om GPSövervakning ansågs vara av mindre ingripande natur än visuell och akustisk övervakning, innebar den
en systematisk insamling av information om den enskilde som leder till en inskränkning av rätten till
privatliv. Att bilen inte tillhörde U utan hans medbrottsling saknade betydelse, eftersom åtgärden syftade till att övervaka såväl U:s som hans medbrottslings förflyttningar.
8
Till frågan om inskränkning var motiverad i enlighet med artikel 8 andra stycket anförde domstolen
följande skäl. GPS-övervakningen var föreskriven enligt lag på ett förutsebart sätt. Den tyska straffprocesslagen föreskrev att tvångsmedel fick användas i syfte att fastställa var den misstänkte befann
sig och att det endast fick beslutas om sådan tvångsåtgärd vid särskilt allvarliga brott, även om det vid
den aktuella tidpunkten inte erfordrades ett domstolsbeslut. Domstolen konstaterade dessutom att det
fanns tillräcklig rättslig kontroll av GPS-övervakningen genom att bevisningen kunde uteslutas vid
rättegången för att motverka att polisen använde tvångsmedlet godtyckligt. Domstolen konstaterade att
tvångsmedlet hade legitima syften, eftersom det var fråga om flera fall av försök till mord, för vilka
den aktuella organisationen hade tagit på sig ansvaret och eftersom polisen försökte förhindra ytterligare bombattentat.
När det gällde frågan om GPS-övervakningen uppfyllde kravet på att vara nödvändig i ett demokratiskt
samhälle, konstaterade domstolen att polisens användande av detta tvångsmedel var proportionerligt.
Polisen hade innan man tillgrep GPS-övervakning använt sig av mindre ingripande åtgärder för att
utröna U:s inblandning i den aktuella brottsligheten. Till skillnad från GPS fordrade dessa dock en
närmare kunskap om var den övervakade befann sig. U och hans medbrottsling hade emellertid lyckats
förhindra att polisen spanade med hjälp av dessa andra åtgärder. Även om GPS-övervakningen innebar
en allvarlig inskränkning av U:s privatliv, pågick den under en relativt kort period (tre månader) och
då endast när U åkte i sin medbrottslings bil. Vidare beaktade domstolen vid proportionalitetsbedömningen att fråga var om mycket allvarliga brott, som innefattade flera fall av genomförda och planerade
mordförsök och bombattentat mot politiker och tjänstemän. Domstolen fann därför enhälligt att det
inte skett någon kränkning av artikel 8 och att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt
enligt artikel 6.
HÄNVISNINGAR
P.G. o. J.H. ./. UK, dom 2001-09-25
Peck ./. U K, dom 2003-01-28 (jfr nr 2/03)
Perry ./. U K, dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)
Rotaru ./. Rumänien (GC), dom 2000-05-04
Amann ./. Schweiz (GC), dom 2000-02-16
Herbecq o. Association “Ligue des droits de l’homme” ./. Belgien, kommissionens beslut 1998-01-14
Lambert ./. Frankrike, dom 1998-08-24
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Malone ./. UK, dom 1984-08-02
Valenzuela Contreras ./. Spanien, dom 1998-07-30
Bykov ./. Ryssland, dom (GC) 2009-03-10 (jfr nr 3/09)
Weber o. Saravia ./. Tyskland, beslut 2006-06-29
Association for European Integration and Human Rights o. Ekimdzhiev ./. Bulgarien, dom 2007-06-28
Liberty m.fl. ./. U K, dom 2008-07-01 (jfr nr 7/08)
Iordachi m.fl. ./. Moldavien, dom 2009-02-10 (jfr nr 2/09)
S.W. ./. U K, dom 1995-11-22
Streletz, Kessler o. Krenz ./. Tyskland, dom (GC) 2001-03-22
Klass m.fl. ./. Tyskland, dom 1978-09-06
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Dumitru Popescu ./. Rumänien (nr 2), dom 2007-04-26
Leander ./. Sverige, dom 1987-03-26
Messina ./. Italy (2), dom 2000-09-28
Danev mot Bulgarien
(Ansökan nr 9411/05, dom den 2 september 2010)
Domen finns endast på franska.
Ett överdrivet formellt synsätt, som innebar att domstolarna krävde bevisning om att ett olaga
frihetsberövande hade orsakat en ideell skada, kränkte artikel 5.5.
9
Ett brottmål inleddes mot D den 10 november 1997 efter en husrannsakan i hans fars hem vid vilken
man funnit diverse vapen. D anklagades för olaga vapeninnehav och häktades. Han släpptes den 26
november 1997 i brist på bevis. D förnekade all inblandning och hans fingeravtryck kunde inte spåras
på vapnen. Hans berättelse fick stöd av faderns vittnesmål. Åtalet lades ned den 12 december 1997. D
väckte en talan mot åklagarmyndigheten och utredningsenheten och begärde ersättning för den skada
han lidit till följd av häktningen. Han hävdade att frihetsberövandet hade stått i strid med den nationella lagen, att han hållits isolerad under dåliga förhållanden och att han lidit av oro, särskilt eftersom han
inte kunnat ta hand om sin dotter och sin handikappade bror. Ett vittne som hördes av rätten bekräftade
de problem D haft i det avseendet och uppgav att D när han frigavs hade lidit av depression och sömnsvårigheter. I juni 2003 tillerkändes D ersättning med 1 000 BGN, men han ansåg det vara otillräckligt
och överklagade. Appellationsdomstolen medgav visserligen att häktningen varit olaglig men avslog
överklagandet med motivering att D inte hade visat att han lidit någon ideell skada.
I Europadomstolen åberopade D artikel 5.5 och hävdade att hans rätt till ersättning för den olagliga
häktningen hade kränkts.
Europadomstolen konstaterade att trots att D fått en uttrycklig bekräftelse av att det skett en kränkning
av artikel 5.1 c) på grund av den olagliga häktningen så hade domstolarna ändå inte dömt till hans fördel. Hans yrkande om ersättning hade avslagits med motiveringen att han inte hade styrkt att han lidit
någon ideell skada. Domstolarna hade särskilt bortsett från vittnenas uttalanden, eftersom de avsett Ds
psykiska tillstånd efter och inte under frihetsberövandet. Ett sådant synsätt innebar för det första att en
ideell skada måste kunna upptäckas utvärtes och för det andra att de skadliga effekterna av en olaglig
häktning upphörde vid frigivandet. Domstolen fann emellertid att sådana skadliga effekter på en persons psykiska välbefinnande kunde bestå även efter frigivningen. Myndigheterna hade således infört
en skyldighet för den klagande att visa att han hade lidit ideell skada. Dessutom hade domstolarna inte
beaktat vare sig kränkningen av Ds rätt till frihet och säkerhet eller hans påståenden om sin svaga psykiska hälsa som bevisning om skadan. Detta formella synsätt innebar att det var osannolikt att någon
ersättning skulle tillerkännas i det stora antal mål där ett olaga frihetsberövande hade varat endast kort
tid och där effekten inte blivit en objektivt konstaterbar försämring av den häktades fysiska eller psykiska hälsa. D hade inte heller haft något annat rättsmedel tillgängligt för att få gottgörelse. Domstolen
fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.5.
HÄNVISNINGAR
Georgiev ./. Bulgarien, dom 2005-12-15
Kandzhov ./. Bulgarien, dom 2008-11-06 ( jfr nr 10/08)
Iovtchev ./. Bulgarien, dom 2006-02-02
Shopov mot Bulgarien
(Ansökan nr 11373/04, dom den 2 september 2010)
Domen finns endast på franska.
Polis och åklagare beslöt att tvångsvis föra en person till sjukhus för psykiatrisk vård, trots att
domstol beslutat att den tvångsmässiga vården skulle genomföras som öppenvård. Härigenom
överskred myndigheterna sina befogenheter och frihetsberövandet saknade stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 5.1. När beslutet om tvångsvård inte omprövades kränktes
även artikel 8.
S lider av en psykisk sjukdom med diagnosen paranoid schizofreni. Sedan hans bror, på inrådan av en
psykiatriker, gett in en ansökan i december 2002, begärde en distriktsåklagare att S skulle undersökas
av en expert, för att klargöra om han var i behov av psykiatrisk tvångsvård i enlighet med landets häl-
10
so- och sjukvårdslagstiftning, vilken gällde sedan 1973. Enligt en dom den 3 april 2003 beslutade distriktsdomstolen att S skulle tas in för tvångsvård, eftersom det enligt ett expertutlåtande fanns en risk
för att hans hälsa skulle kunna försämras vid utebliven behandling. Under det rättsliga förfarandet företräddes S av en advokat och han hördes personligen i domstol.
S överklagade beslutet och hävdade att processen inte var rättvis samt att han inte behövde någon psykiatrisk behandling. I en dom av den 9 oktober 2003 beslutade domstolen i Sofia att S inte utgjorde
någon fara för andra och att den enda hälsorisken härrörde från det faktum att S vägrade att genomgå
behandling samt att han kunde erbjudas medicinsk vård utanför en sluten sjukhusmiljö. Domstolen
ändrade därför beslutet till tvångsmedicinering inom den psykiatriska öppenvården.
Eftersom S vägrade att genomgå tvångsvård även inom den psykiatriska öppenvården, arresterades han
av polisen i sitt hem den 1 december 2003 på order av distriktsåklagaren. Han belades med handsfängsel och fördes därefter med tvång till det psykiatriska sjukhuset. Han fick medicinsk behandling och
skrevs ut från sjukhuset i slutet av december 2003. Till och med september 2009 har S regelmässigt
besökt den psykiatriska öppenvården för att genomgå psykiatrisk behandling enligt beslutet av domstolen i Sofia den 9 oktober 2003.
I Europadomstolen klagade S med stöd av artikel 5 § 1 om rätten till frihet och säkerhet och hävdade
att beslutet om psykiatrisk tvångsvård saknade lagstöd samt att det på ett godtyckligt sätt berövat honom hans frihet. Han anförde vidare med stöd av artikel 8 om rätten till privatliv att han under fem år
hade tvingats genomgå psykiatrisk tvångsvård inom den psykiatriska öppenvården.
Staten bestred Ss klagomål på samtliga punkter och menade att besluten om att tvångsvårda S fattats i
förenlighet med landets lagstiftning på området.
Europadomstolen konstaterade att intagningen för tvångsvård på det psykiatriska sjukhuset från den 1
till den 29 december 2003 skett mot Ss vilja. Intagningen hade begärts av allmän åklagare, trots att
domstolen i Sofia hade dömt S till tvångsvård inom ramen för den psykiatriska öppenvården. Europadomstolen fann därför att åklagaren och polisen hade överskridit sina befogenheter i förhållande till
den nationella domstolens dom. Ss intagning på sjukhuset för tvångsvård saknade därför lagstöd.
Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1 och det saknades därför anledning att pröva om frihetsberövandet omfattades av artikel 5.1 e).
När det sedan gällde artikel 8 konstaterade domstolen att de upprepade intrången i Ss rätt till respekt
för sitt privatliv var ett resultat av att tvångsvården mot Ss vilja hade haft stöd i statens hälso- och
sjukvårdslagstiftning från 1973, vilken gav stöd för psykiatrisk tvångsvård i sådana fall där det fanns
en risk för att en persons hälsa allvarligt försämrades. I Ss fall, hade det emellertid inte förekommit
någon regelmässig rättslig översyn av det fortsatta vårdbehovet, vilket krävdes enligt de då gällande
reglerna om psykiatrisk tvångsvård. Europadomstolen fann att tvångsbehandlingen hade beslutats för
obestämd tid.
Ss fortsatta tvångsvård inom den psykiatriska öppenvården, som pågått under mer än fem år, hade därför inte haft stöd i bulgarisk lag. Det framkom inte heller något som visade att S skulle ha kunnat överklaga den fortsatta vården, åtminstone inte under perioden före det att den nya hälso- och sjukvårdslagstiftningen trädde ikraft 2005 och upphävde den tidigare lagstiftningen från 1973. Domstolen fann
därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.
HÄNVISNINGAR
Artikel 5.1
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
Aerts ./. Belgien, dom 1998-07-30
11
Hutchison Reid ./. U K, dom 2003-02-20 (jfr nr 3/03)
Artikel 8 – admissibility
X. o. Y. ./. Nederländerna, dom 1985-03-26
Costello-Roberts ./. U K, dom 1993-03-25
Storck ./. Tyskland, dom 2005-06-16 (jfr nr 6/05)
Juhnke ./. Turkiet, dom 2008-05-13 (jfr nr 5/08)
Artikel 8 - i sak
Glass ./. UK, dom 2004-03-09 (jfr nr 3/04)
Halford ./. U K, dom 1997-06-25
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Xiros mot Grekland
(Ansökan nr 1033/07, dom den 9 september 2010)
Domen finns endast på franska.
Terrorist, som skadades svårt när en bomb exploderade i hans händer och som dömts till livstids
fängelse, fick avslag på begäran om uppskov med verkställigheten för att kunna genomgå specialistvård på ögonklinik. Även om han i stor utsträckning fått behandling för sin syn bedömdes
tillhandahållen vård som bristfällig. Med fyra röster mot tre fann domstolen att det skett en
kränkning av artikel 3.
X, som var medlem av den grekiska terroristgruppen ”17 november”, hade skadats allvarligt år 2002,
när en bomb hade exploderat i hans händer i samband med att han förberedde en attack. Han fick intensivvård i 65 dagar varpå han häktades. Den 8 och 17 december 2003 dömde straffdomstolen i Aten
honom till sex livstidsdomar samt 25 års fängelse för medlemskap i terroristgruppen och deltagande i
dess kriminella aktiviteter. X lider fortfarande av sviterna efter explosionen bl.a. i form av en amputerad hand samt allvarliga syn-, hörsel- och motoriska skador.
X fick medicinsk vård ända från början av sin internering. Han genomgick fyra ögonoperationer under
tiden 2002 till 2004. Under 2005 observerade chefen för ögonkliniken vid Penteli-sjukhuset att Xs syn
försämrades och att han var i behov av regelbundna och systematiska kontroller för att förhindra att
synen skulle försämras dramatiskt. Prover som därefter hade utförts vid det allmänna sjukhuset i Aten
under 2005 och 2006 visade emellertid att synens tillstånd var stabilt. X genomgick vidare olika undersökningar och behandlingar för sina andra hälsoproblem, vilka emellertid inte medförde några längre
sjukhusvistelser.
Under de första 6 månaderna av sin internering, delade X, på grund av sina hälsoproblem cell med sin
bror som också hade dömts för sitt medlemskap i terroristorganisationen ”17 november”. Brodern
hjälpte honom med dagliga göromål. Därefter har X haft en egen cell om cirka 12 kvadratmeter. Han
har dagligen assisterats, när det har varit nödvändigt, av fängelsepersonalen och andra medfångar. Han
har en egen dusch och toalett i den uppvärmda cellen. Han har vidare tillgång till en rastgård under
cirka 8-9 timmar per dag.
X lämnade in flera klagomål rörande interneringen på grund av sina hälsoproblem. Enligt ett av klagomålen, som gjordes till straffdomstolen i Pireus i maj 2006, begärde X att domstolen skulle lämna
uppskov med verkställigheten av interneringen, så att han kunde få erforderlig sjukhusvård vid en specialiserad ögonklinik. Domstolen inhämtade expertutlåtanden från två rättsmedicinska experter, för att
klargöra om den av X efterfrågade åtgärden var nödvändig. Experterna kom i sina utlåtanden fram till
att X behövde vårdas på sjukhus och att ett uppskov med fängelsevistelsen därmed skulle vara berättigat. Domstolen avvisade emellertid Xs begäran med hänvisning till att X redan fick erforderlig sjukhusvård vid Korydallosfängelset samt att de undersökningar som utförts vid det allmänna sjukhuset i
Aten inte hade visat att det var nödvändigt för X att vårdas inneliggande vid specialistklinik.
12
I Europadomstolen åberopade X särskilt artikel 3. Han anförde att med hänsyn till hans hälsotillstånd
innebar den fortsatta interneringen tortyr eller en omänsklig eller förnedrande bestraffning. Han klagade också över att det saknats medicinsk omvårdnad som var tillräcklig och anpassad efter hans besvär.
Han åberopade även artikel 3 i förening med artikel 5.4.
Europadomstolen fann att klagomålet skulle prövas enbart enligt artikel 3 och hänvisade till sin tidigare praxis samt förtydligade att staterna är skyldiga att sörja för vård av sjuka interner, vilket omfattar
tre särskilda skyldigheter. För det första måste en stat se till att endast sådana interner fängslas, som är
i tillräckligt god kondition för att klara av vistelsen. Domstolen tog i beaktande de sviter som X lidit
efter attentatsförsöket, men noterade att ingen av de läkare som vårdat honom under den aktuella tiden
hade ansett att han inte varit i kondition för att kunna klara av att sitta av sitt straff. De hade endast
rekommenderat ett uppskov med verkställigheten av fängelsedomen under de perioder då hans hälsotillstånd krävde särskild sjukhusvård. Xs begäran om uppskov hade avslagits, men det var fortfarande
möjligt för honom att lämna in ett nytt klagomål med en ny begäran, för det fall att hans hälsotillstånd
ytterligare skulle försämras. Domstolen fann därför inte att Xs situation kunde hänföras till den kategori av sällsynta fall där en intern inte kan anses vara i stånd att överhuvudtaget klara av en fängelsevistelse.
För det andra är en stat enligt artikel 3 skyldig att se till att interner får den vård de behöver. Detta kriterium var av särskild betydelse i Xs fall med hänsyn till hans särskilt allvarliga hälsotillstånd. Domstolen konstaterade att X hade fått erforderlig vård när det gällde hans hörselproblem samt hans neurologiska och andningsrelaterade problem. När det däremot gällde Xs synproblem, hade tre av fyra experter kommit fram till att X behövde särskild specialistvård under viss tid. Detta till trots hade straffdomstolen i Pireus nekat honom uppskov med verkställigheten av fängelsedomen i syfte att kunna genomgå sådan specialistvård. Det ankom inte på domstolen att uttala sig om hur själva ansökan om uppskovet skulle ha hanterats. Domstolen ansåg dock att straffdomstolen inte till fullo hade beaktat den
bevisning som lagts fram. För det fall den nationella domstolen inte hade ansett att den framlagda bevisningen varit tillfyllest, borde den ha inhämtat ytterligare expertutlåtande, istället för att på egen
hand fatta beslut avseende en kontroversiell medicinsk frågeställning, som varit så central för klagandens behandling. Detta, i synnerhet som det stod klart att den vård som kunde erbjudas via Korydallosfängelset i viss mån inte var tillräckligt kvalificerad för att behandla så allvarliga medicinska tillstånd
som X led av (detta bestyrktes av flera rapporter däribland en rapport från CPT – European Committee
for the Prevention of Torture and Inhuman and Degrading Treatment or Punishment). Mot bakgrund
av detta menade Europadomstolen, att de nationella myndigheterna inte hade gjort tillräckligt för att
tillgodose den klagandes rättigheter enligt artikel 3.
För det tredje slutligen, har staterna en skyldighet att anpassa samtliga villkor för interneringen till en
persons särskilda hälsotillstånd. Detta villkor har också särskild relevans i det förevarande fallet med
hänsyn till Xs allvarliga funktionsnedsättningar och till att han var hänvisad till dessa förhållanden
under resten av sitt liv. Europadomstolen fann att det inte kunde riktas några anmärkningar mot t.ex.
storleken på Xs cell eller hans möjligheter till motion etc. Domstolen noterade att X levde ensam i sin
cell utan någon assistans för sina dagliga göromål. Likväl hade X inte begärt någon sådan hjälp och
han hade i början av interneringen fått lov att dela cell med sin bror. Sammanfattningsvis menade Europadomstolen att fängelsemyndigheterna hade visat att de varit villiga att vara X behjälplig med behandling som utförts inom specialistsjukvård i en medicinsk miljö. Icke desto mindre fann domstolen
att det förelegat brister i den behandling som X fått för sina synproblem. Domstolen fann därför med
fyra röster mot tre att det skett en kränkning av artikel 3.
13
Skiljaktiga meningar
Domarna Jebens (Norge), Malinverni (Schweiz) och Nicolaou (Cypern) var skiljaktiga och menade, i
en gemensam skiljaktig mening, att staten inte hade gjort sig skyldig till brott mot artikel 3 när det
gällde vården rörande Xs synproblem. Tvärtom hade X undersökts av flera specialister. Han hade opererats vid fyra tillfällen utanför fängelset i syfte att förhindra en fortsatt försämring av hans syn och i
övrigt erhållit vård utanför fängelset på specialistkliniker i den mån det varit nödvändigt. De skiljaktiga kom således sammantaget till slutsatsen att statens myndigheter hade gjort vad som rimligen kunde
krävas för att tillgodose Xs ögonvård under interneringen.
HÄNVISNINGAR
Artikel 3
Ramirez Sanchez ./. Frankrike, dom (GC) 2006-07-04 (jfr nr 7/06)
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Saadi ./. Italien, dom 2008-02-28 (GC) (jfr nr 3/08)
Mikadze ./. Ryssland, dom 2007-06-07
Dybeku ./. Albanien, dom 2007-12-18 (jfr nr 1/08)
Ilaşcu m.fl. ./. Moldavien o. Ryssland, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Lorsé m.fl. ./. Nederländerna, dom 2003-02-04 (jfr nr 2/03)
Soukhovoy ./. Ryssland, dom 2008-03-27
Benediktov ./. Ryssland, dom 2007-05-10
Mouisel ./. Frankrike, dom 2002-11-14 (jfr nr 10/02)
Matencio ./. Frankrike, dom 2004-01-15 (jfr nr 1/04)
Sakkopoulos ./. Grekland, dom 2004-01-15 (jfr nr 1/04)
Rojkov ./. Ryssland, dom 2007-07-19
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Gennadiy Naumenko ./. Ukraina, dom 2004-02-10 (jfr nr 2/04)
Soysal ./. Turkiet, dom 2007-05-03
Gorodnitchev ./. Ryssland, dom 2007-05-24 (jfr nr 6/07)
Serifis ./. Grekland, dom 2006-11-02
Rohde ./. Danmark, dom 2005-07-21 (jfr nr 8/05)
Iorgov ./. Bulgarien, dom 2004-03-11 (jfr nr 3/04)
Sediri ./. Frankrike, beslut 2007-04-10
Kotsaftis ./. Grekland, dom 2008-06-12
Mathew ./. Nederländerna, dom 2005-09-29 (jfr nr 9/05)
Price ./. U K, dom 2001-07-10
Vincent ./. Frankrike, dom 2006-10-24 (jfr nr 10/06)
Khudobin ./. Ryssland, dom 2006-10-26
Sarban ./. Moldavien, dom 2005-10-04
Valasinas ./. Litauen, dom 2001-07-24
Nurmagomedov ./. Ryssland, beslut 2004-09-16
Sotiropoulou ./. Frankrike, beslut 2007-01-18
Florea mot Rumänien
(Ansökan nr 37186/03, dom den 14 september 2010)
Domen finns endast på franska.
Att en fånge utsattes för intensiv passiv rökning bidrog till att förhållandena i fängelset bedömdes som undermåliga. Det skedde därför en kränkning av artikel 3.
F är en rumänsk medborgare som under tiden mars 2002 till februari 2005 var intagen i fängelse och
på sjukhus. När han fängslades led F av kronisk leverinflammation och för högt blodtryck. I fängelset
fick han under 8-9 månader dela en cell med endast 35 bäddar med mellan 110 och 120 andra fångar.
Enligt F var ca 90 % av hans medfångar rökare. Även under sina tre sjukhusvistelser var han i sällskap
med rökare. I januari 2005 råddes han av sina läkare att undvika rökning. F klagade och justitieministeriet medgav att det p.g.a. överbeläggning ibland var nödvändigt att två fångar delade bädd och att
det var omöjligt att skilja rökare och icke-rökare åt p.g.a. utrymmesbrist. Kriminalvårdsmyndigheten
14
uppgav att rökning var tillåten endast på toaletter och rastgårdar. Varken för fängelset eller sjukhuset
fanns uppgifter om antalet personer som bodde i var cell resp. sjuksal. F frigavs villkorligt den 15 februari 2005 och enligt kriminalvårdsmyndigheten hade hans hälsotillstånd varit stabilt under fängelsetiden. I april begärde F ersättning p.g.a. att hans hälsa hade försämrats genom att han varit placerad tillsammans med rökande fångar och genom de dåliga förhållandena. Hans talan avslogs med motiveringen att det inte kunde fastställas något orsakssamband.
I Europadomstolen åberopade F artikel 3 och klagade över överbeläggningen och de dåliga hygieniska
förhållandena och över att han varit placerad tillsammans rökare både i fängelset och på sjukhuset
samt över att den diet han fått varit olämplig med hänsyn till hans medicinska förhållanden.
Europadomstolen avslog den rumänska regeringens invändning att F inte hade uttömt de inhemska
rättsmedlen och konstaterade att internering i fängelse, långt ifrån att frånta personer deras rättigheter
enligt konventionen, i stället innebar att det ibland krävdes ett förstärkt skydd för sårbara personer.
Staten måste säkerställa att alla fångar internerades under förhållanden med respekt för deras mänskliga värdighet, att de inte utsattes för plågor eller påfrestningar av en omfattning som överskred den
oundvikliga nivå som ett frihetsberövande alltid medförde och att deras hälsa inte äventyrades. Domstolen har fastställt det minimiutrymme för en fånges personliga utrymme till 3 kvm. Om utrymmet
översteg den gränsen tog domstolen hänsyn till andra faktorer som t.ex. hygienisk standard. I Fs fall
framgick att han hade haft mellan 1,57 och 2,36 kvm som personligt utrymme i fängelset och mellan
1,89 och 3,63 kvm på sjukhuset. Domstolen noterade att justitieministeriet hade medgett att fängelsets
resurser hade överskridits och att det funnits systematiska överbeläggningsproblem i landets fängelser.
F hade således tillbringat nära tre år under mycket överbefolkade förhållanden med ett personligt utrymme som understeg en europeisk standard. Domstolen fann vidare att F hade varit instängd i sin cell
under 23 timmar per dygn under bedrövliga hygieniska förhållanden, där samma rum användes både
för att äta och för att sova. Han fick ingen annan sysselsättning än en timmas promenad på en rastgård
som var mycket liten. När det gällde frågan om passiv rökning konstaterade domstolen att det inte
fanns någon samsyn mellan konventionsstaterna när det gällde skyddet mot passiv rökning i fängelser.
Till skillnad från de klagande i vissa andra mål hade F aldrig haft en egen cell och han hade fått stå ut
med medfångarnas rökning även på fängelsesjukhuset trots sin läkares rekommendationer. Även om
förhållandena nu har förbättrats något stred förhållandena under Fs frihetsberövande sammantaget mot
artikel 3. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3.
HÄNVISNINGAR
Admissiblity
Stan ./. Rumänen, beslut 2008-05-20
Petrea ./. Rumänien, dom 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Măciucă ./. Rumänien, dom 2009-05-26
Bragadireanu ./. Rumänien, dom 2007-12-06
Marian Stoicescu ./. Rumänien, dom 2009-07-16
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Artikel 3
Korbert Sikorski ./. Polen, dom 2009-12-22
Dougoz ./. Grekland, dom 2001-03-06
Alver ./. Estland, dom 2005-11-08
Karalevičius ./. Litauen, dom 2005-04-07
Kantyrev ./. Ryssland, dom 2007-06-21
Andreï Frolov ./. Ryssland, dom 2007-03-29
Kadikis ./. Lettland, dom 2006 05-04
Melnyk ./. Ukraina, dom 2006-03-28 (jfr nr 4/06)
Vlassov ./. Ryssland, dom 2008-06-12
Babouchkine ./. Ryssland, dom 2007-10-18,
Trepachkine ./. Ryssland, dom 2007-07-19
Aparicio Benito ./. Spanien, beslut 2006-11-03
Stoine Hristov ./. Bulgarien (nr 2), dom 2008-10-16
15
Dink mot Turkiet
(Ansökningar nr 2668/07, 6102/08 m.fl., dom den 14 september 2010)
Domen finns endast på franska.
En journalist väckte genom uttalanden i artiklar, vilka feltolkades, extrema nationalisters hat.
Han fälldes i domstol för sina uttalanden och blev därefter mördad, trots att polisen förvarnats
om dådet. Myndigheterna brast i sin skyldighet att skydda hans liv och yttrandefrihet och det
medförde kränkningar av artikel 2 och artikel 10.
Klagande i målet är sex personer, D, hans hustru, deras tre barn och Ds bror. D var en turkisk journalist av armeniskt ursprung. Han var utgivare och chefredaktör för den tvåspråkiga turkisk-armeniska
veckotidningen ”Agos” som gavs ut i Istanbul sedan 1996. Mellan november 2003 och februari 2004
publicerade D åtta artiklar där han gav uttryck för sina synpunkter på identiteten hos turkiska medborgare med armeniskt ursprung. Han uttryckte bl.a. att armeniernas besatthet av att få sin ställning som
offer för ett folkmord erkänd hade blivit en livsnödvändighet. Enligt hans uppfattning var det turkiska
inslaget i armenisk identitet både ett gift och ett motgift. Han ansåg att armenisk identitet endast kunde
komma överens med sin turkiska del på två sätt. Antingen kunde det turkiska folket visa empati mot
armenierna, vilket kunde vara svårt att uppnå på kort tid, eller så kunde armenierna tillägna sig en annan syn på händelserna 1915. I februari 2004 anmälde en nationalistisk extremist D för brott och påstod att han hade förolämpat det turkiska folket genom sitt uttalande ” det renade blod som kommer att
ersätta det blod som förgiftats av turken finns i de nobla venerna som förenar armenier med Armenien.” I april samma år väckte åklagarmyndigheten åtal mot D enligt en bestämmelse i strafflagen som
gjorde det till ett brott att tala nedsättande om turkisk identitet. I maj 2005 framhölls i ett expertutlåtande att Ds uttalande inte hade varit kränkande eller nedsättande för någon, eftersom det han hade
beskrivit som ”gift” inte var turkiskt blod utan snarare armeniernas besatthet av att få händelserna
1915 erkända som folkmord. Brottmålsdomstolen dömde emellertid i oktober 2005 D för att ha talat
nedsättande om turkisk identitet till sex månaders fängelse villkorligt. Domstolen fann att allmänheten
inte kunde förväntas läsa hela Ds artikelserie för att förstå den verkliga meningen med hans uttalanden.
Denna dom fastställdes av Kassationsdomstolen. Härefter väckte statsadvokaten vid Kassationsdomstolen en extraordinär laglighetsprövning och hävdade att Ds yttrandefrihet måste skyddas. Hans talan
avslogs.
Den 19 januari 2007 dödades D av tre skott som träffade i huvudet. Den misstänkte förövaren arresterades i Samsun i Turkiet. Åtal väcktes mot 18 personer och målet är ännu inte avgjort.
I februari 2007 öppnades en utredning av utredare från inrikesdepartementet och säkerhetspolisen för
att fastställa om säkerhetspolisen i Trabzon hade varit försumlig eller hade brustit i sin skyldighet att
förhindra dödsfallet mot bakgrund av att en person uppgett att han varnat två underofficerare vid säkerhetspolisen om brottet. Underofficerarna uppgav att de lämnat uppgiften vidare till sina överordnade, vilka beordrat dem att förneka att de fått några uppgifter. Underofficerarna, men inte deras överordnade, åtalades. Målet är ännu inte avgjort.
Åklagarmyndigheten i Istanbul begärde att åklagaren i Trabzon skulle inleda ett förfarande mot polismyndigheterna i Trabzon på grund av att en av de anklagade också hade lämna uppgifter till Trabzonpolisen om förberedelserna för mordet. Polismyndigheten hade inte brytt sig om att försöka förhindra
dådet utan lämnat uppgiften vidare till polisen i Istanbul. Åklagarmyndigheten i Trabzon beslöt emellertid att inte vidta någon åtgärd mot polisen, utan godtog polisens uppgift att de inte hade fäst någon
tilltro till uppgifterna. De klagande i målet överklagade beslutet men fick avslag.
16
Den utredning som åklagarmyndigheten i Istanbul gjorde bekräftade att polisen i Trabzon hade upplyst
polisen i Istanbul om att D sannolikt kunde bli dödad och hade identifierat de misstänkta. Polisen i
Istanbul hade inte agerat. Till följd härav väcktes efter tre olika utredningar talan mot vissa personer i
ledningen för Istanbulpolisen. Den regionala förvaltningsdomstolen fann emellertid att utredningen
varit otillräcklig.
Slutligen inleddes en förundersökning med anledning av klagomål från Ds familj avseende medlemmar i polisen och säkerhetspolisen i Samsun för att ha försvarat brottet. Medan den misstänkte förövaren befann sig i polisarrest hade de berörda personerna låtit sig fotograferas tillsammans med den
misstänkte som höll en turkisk flagga. I juni 2007 beslöt allmänne åklagaren i Samsun att lägga ned
förfarandet mot de aktuella poliserna på grund av att försvar av brott utgjorde ett brott endast om det
uttalades offentligt. Disciplinära åtgärder vidtogs dock mot poliserna.
I Europadomstolen åberopade alla de klagande utom D själv artikel 2 och klagade över att staten brustit i sin skyldighet att skydda Ds liv och över att de brottmålsförfaranden som inletts hade varit ineffektiva. De åberopade i denna del även artikel 13. D och de övriga klagandena åberopade vidare artikel 10
och hävdade att det förhållandet att D befunnits skyldig till nedsättande uttalanden om den turkiska
identiteten hade inskränkt hans yttrandefrihet och gjort honom till en måltavla för nationalistiska extremister.
Europadomstolen fann att de turkiska säkerhetsstyrkorna skäligen kunde anses ha varit medvetna om
den intensiva fientligheten mot D i nationalistiska kretsar. De utredningar, som utförts av åklagarmyndigheten i Istanbul och av inrikesministeriets utredare, hade visat på förhållandet att polisen i både
Trabzon och Istanbul och säkerhetspolisen hade upplysts om sannolikheten för ett mordförsök och
även om de misstänkta förövarnas identitet. Mot den bakgrunden kunde hotet om ett mord anses ha
varit verkligt och överhängande. Domstolen prövade vidare om myndigheterna hade gjort allt de rimligen kunnat göra för att förhindra att D dödades. Ingen av de tre myndigheterna som upplysts om det
planerade och näraliggande mordet hade vidtagit någon åtgärd för att förhindra det. D hade visserligen
inte begärt något polisbeskydd men han kunde omöjligt ha känt till planerna på att mörda honom. Det
hade ankommit på de turkiska myndigheterna som kände till planerna att handla för att skydda Ds liv.
Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.
Domstolen prövade vidare de brottmål som väckts efter noggranna och detaljerade utredningar avseende det sätt på vilket den militära säkerhetspolisen i Trabzon och Istanbul hade hanterat de upplysningar de fått om det planerade mordet. Domstolen noterade att provinsguvernören hade vägrat tillåta
ett brottmål mot säkerhetspolisens i Trabzon personal med undantag för de två underofficerarna. Det
fanns inget rättsligt avgörande om skälen till att de officerare, som haft befogenhet att vidta åtgärder
sedan de fått upplysningarna från de två underofficerarna, hade underlåtit att vidta någon åtgärd. Vidare hade underofficerarna tvingats lämna falska uppgifter till utredarna. Det var fråga om ett uppenbart brott mot skyldigheten att vidta åtgärder för att samla bevisning om händelserna i fråga och om ett
handlande i samförstånd för att hindra utredningen om vem som var skyldig. När det gällde Trabzonpolisens brister noterade domstolen att åklagarmyndighetens i Trabzon beslut att inte vidta någon åtgärd hade grundats på omständigheter som motsades av annan bevisning i utredningen. Sammantaget
hade åklagarmyndighetens utredning inte inneburit annat än att de berörda poliserna försvarades. När
det gällde Istanbulpolisens brister noterade domstolen att det inte väckts något åtal mot dem heller,
trots att inrikesministeriets utredare konstaterat att polismyndigheten inte hade vidtagit de åtgärder som
situationen krävde och att det inte lämnats någon förklaring till varför polisen inte hade reagerat på
hotet. Domstolen noterade att brottmålet mot de misstänkta gärningsmännen fortfarande pågick men
konstaterade samtidigt att alla åtal där myndigheterna varit inblandade hade avskrivit, bortsett från
målet mot de två underofficerarna. Till sist konstaterades att utredningarna av den militära säkerhetspolisen i Trabzon och av Istanbulpolisen hade utförts av tjänstemän inom den verkställande myndighe-
17
ten och att Ds familj inte hade varit inblandade i förfarandet – ett förhållande som underminerade utredningarna. Dessutom hade misstanken om att en av polischeferna hade stött de anklagades handlingar inte varit föremål för utredning. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende
hade skett en kränkning av artikel 2. Det hade i denna del även skett en kränkning av artikel 13.
När det slutligen gällde frågan om Ds yttrandefrihet, konstaterade domstolen att det skett ett intrång,
eftersom den högsta brottmålsdomstolen hade fastställt domen om att han talat nedsättande om turkisk
identitet. Enligt domstolens praxis kan ett sådant intrång godtas endast om det varit föreskrivet i lag,
haft ett legitimt syfte och varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann det tveksamt
om de två första kriterierna var uppfyllda men koncentrerade sin prövning till det tredje rekvisitet.
Domstolen delade statsadvokatens uppfattning att Ds uttalanden hade feltolkats och noterade bl.a. att
D skrivit de aktuella artiklarna som journalist och i en fråga av allmänt intresse. Domstolen fann sammanfattningsvis att den fällande domen mot D inte hade svarat mot ett trängande samhällsbehov.
Domstolen betonade vidare att det krävs av staten att den skapar en gynnsam miljö för deltagande i
den allmänna debatten för alla berörda personer, som gör det möjligt för dem att ge uttryck för sina
uppfattningar och idéer utan fruktan. I ett fall som det aktuella måste staten inte bara avhålla sig från
att inskränka individens yttrandefrihet utan den hade också en positiv skyldighet att skydda hans eller
hennes rätt till yttrandefrihet mot angrepp även från enskilda individer. Turkiet hade inte uppfyllt sina
skyldigheter i detta hänseende. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av
artikel 10.
Skiljaktig motivering
Den ungerske domaren András Sajó, med vilken den georgiska domaren Nona Tsotsoria instämde,
lämnade en utförlig skiljaktig motivering, främst i fråga om artikel 10.
HÄNVISNINGAR
Artikel 2 - liv
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Kılıç ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Opuz ./. Turkiet, dom 2009-06-09 (jfr nr 6/09)
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
Gongadze ./. Ukraina, dom 2005-11-08 (jfr nr 10/05)
Artikel 2 – utredning
Branko Tomašić m.fl. ./. Kroatien, dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Maiorano m.fl. ./. Italien, dom 2009-12-15
Finucane ./. U K, dom 2003-07-01 (jfr nr 7/03)
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Güleç ./. Turkiet, dom 1998-07-27
Ogur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Ergi ./. Turkiet, dom 1998-07-28
Hugh Jordan ./. U K, dom 2001-05-04
Kelly m.fl. ./. U K, dom 2001-05-04
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Adalı ./. Turkiet, dom 2005-03-31
Gül ./. Turkiet, dom 2000-12-14
Batı m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-06-03
Özgür Kılıç ./. Turkiet, beslut 2002-09-24
Indelicado ./. Italien, dom 2001-10-18
Öneryıldız ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
18
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom 2004-02-26 (jfr nr 3/04)
Artikel 10
Bowman ./. U K, dom 1998-02-19
Özgür Gündem ./. Turkiet, dom 2000-03-16
Fuentes Bobo ./. Spanien, dom 2000-02-29
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
Nölkenbockhoff ./. Tyskland, dom 1987-08-25
Müller m.fl. ./. Schweiz, dom 1988-05-24
Ezelin ./. Frankrike, dom 1991-04-26
Margareta o. Roger Andersson ./. Sverige, dom 1992-02-25
Prager o. Oberschlick ./. Österrike, dom 1995-04-26
Castells ./. Spanien, dom 1992-04-23
Handyside ./. U K, dom 1976-12-07
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
De Haes o. Gijsels ./. Belgien, dom 1997-02-24
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
Goodwin ./. U K, dom 1996-03-27
Ceylan ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Wingrove ./. U K, dom 1996-11-25
Seher Karataş ./. Turkiet, dom 2002-07-09 (jfr nr 7/02)
Incal ./. Turkiet, dom 1998-06-09
Giniewski ./. Frankrike, dom 2006-01-31
Chauvy m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-06-29 (jfr nr 7/04)
Artikel 13
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Öneryıldız ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Kamer Demir m.fl. ./. Turkiet, dom 2006-10-19
Iskandarov mot Ryssland
(Ansökan nr 17185/05, dom den 23 september 2010)
Domen finns endast på engelska.
Bortförandet av en politiker till Tadzjikistan, trots att begäran om utlämnande hade avslagits,
var helt utan lagstöd och medförde att han utsattes för misshandel och umbäranden, vilket innebar att det skedde allvarliga kränkningar av artiklarna 3 och 5.1.
I är medborgare i Tadzjikistan och var under inbördeskriget på 1990-talet en av ledarna för Förenade
tadzjikistanska oppositionen och han valdes i september 1999 till ordförande i det demokratiska partiet. Han kritiserade öppet landets president och anklagades i november 2004 för terrorism och olika
andra brott och efterlystes internationellt. Han flyttade den 1 december 2004 till Ryssland, där riksåklagaren mottog en begäran om att han skulle utlämnas. I greps den 9 december 2004 och fängslades i
avvaktan på utlämnandet. Begäran om utlämnande avslogs emellertid den 1 april 2005 med hänvisning
till Is anhängiga asylansökan. Han frigavs den 4 april och har därefter bott hos vänner. I har uppgett att
han under en kvällspromenad den 15 april 2005 greps av två män som bar trafikpolisens uniform och
som fick hjälp av flera män med slaviskt utseende, vilka hade omringat området. Han försågs med
handbojor och sattes i en bil och kördes bort. Han hölls frihetsberövad under natten i en bastu någonstans och fördes sedan ut i skogen där männen som gripit honom talade på ryska utan accent med
andra män, som han uppfattade tillhöra den ryska ordningsmakten. Han fördes med ögonbindel till ett
flygfält och sattes på ett flygplan utan att hans identitetshandlingar kontrollerades och utan att han hörde något av det som vanligen sägs vid en civil flygning. Han fick bära ögonbindel under hela flygtiden
och när planet landat överlämnades han till polisen i Tadzjikistan. De första 10 dagarna hölls han frihetsberövad under falskt namn och han hävdade att han blev slagen regelbundet, att han hölls i en liten, smutsig cell, att han inte tilläts promenera eller tvätta sig och att han knappast fick någon mat alls.
Under hot om att bli dödad lämnade han för honom själv komprometterande uppgifter. Först efter 13
19
dagar fick han träffa sin advokat, dock endast i närvaro av fängelsepersonal. I oktober 2005 dömdes I
till fängelse i 23 år. Härefter sände han otaliga klagomål till de ryska myndigheterna över det olagliga
gripandet och utlämnandet. Alla hans klagomål blev obesvarade eller avslagna.
I Europadomstolen åberopade I artiklarna 3 och 5 och klagade över att han olagligen hade gripits och
utlämnats till Tadzjikistan, vilket fått till följd att han misshandlats och blivit förföljd för sina politiska
åsikter.
Europadomstolen konstaterade att den var tvungen att fastställa fakta i målet, eftersom parternas uppgifter var motstridiga och vitt skilda. Domstolen godtog Is uppgifter om hur han gripits av ryska statstjänstemän och förblivit under deras kontroll till dess att han, utan normala gränskontroller, förts till
Tadzjikistan och överlämnats till myndigheterna där. Domstolen beaktade det allmänna politiska klimatet i Tadzjikistan vid den aktuella tidpunkten och fann att förhållanden gällande mänskliga rättigheter där, inklusive behandlingen av frihetsberövade personer, hade gett upphov till allvarlig oro. Särskilt
hade olika rapporter visat att statens tjänstemän hade använt tortyr som en vanlig metod och att förövarna hade åtnjutit immunitet. Fängelseförhållandena hade varit kärva och t.o.m. livshotande och ett
antal fångar hade avlidet av hunger. När det gällde Is personliga förhållanden noterade domstolen att
han varit en av utmanarna till presidenten. När han hade förts från Ryssland hade en annan prominent
oppositionsledare som kritiserade regimen, S, blivit misshandlad. Även om det inte hade varit möjligt
att fastställa om I verkligen blivit misshandlad i Tadzjikistan borde de särskilda omständigheterna ha
lett de ryska myndigheterna till att kunna förutse att han kunde bli misshandlad i Tadzjikistan. Eftersom det inte funnits något beslut om utlämnande hade I inte kunnat överklaga utlämnandet i domstol.
Bortförandet hade därför stridit mot de ryska myndigheternas skyldighet att skydda honom mot risken
för misshandel. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3.
Domstolen fann det vidare ytterst beklagansvärt att ryska statstjänstemän använt skumma metoder mot
I. Domstolen betonade att frihetsberövandet av I inte hade gjorts med stöd av något beslut som fattas i
enlighet med nationell lag. Domstolen fann att I olagligen hade utlämnats för att kringgå den ryske
riksåklagarens beslut att avslå begäran om utlämnande. Frihetsberövandet av I hade inte vare sig bekräftats eller antecknats i något arresterings- eller frihetsberövanderegister och det hade således utgjort
ett totalt förnekande av rätten till frihet och säkerhet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett
en kränkning även av artikel 5.1.
HÄNVISNINGAR
Fastställande av fakta
McKerr ./. U K, beslut 2000-04-04
Altun ./. Turkiet, dom 2004-06-01
Mathew ./. Nederländerna, dom 2005-09-29 (jfr nr 9/05)
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom (GC) 2005-07-06 (jfr nr 7/05)
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07)
Artikel 3 – admissibility
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Cruz Varas m.fl. ./. Sverige, dom 1991-03-20
Mechenkov ./. Ryssland, dom 2008-02-07
Artikel 3 – i sak
T. ./. U K, dom (GC) 1999-12-16
Boujlifa ./. Frankrike, dom 1997-10-21
N. ./. U K, dom (GC) 2008-05-27 (jfr nr 6/08)
Ahmed ./. Österrike, dom 1996-12-17
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
H.L.R. ./. Frankrike, dom 1997-04-29
Cruz Varas m.fl. ./. Sverige, dom 1991-03-20
Nnyanzi ./. U K, dom 2008-04-08
20
Said ./. Nederländerna, dom 2005-07-05 (jfr nr 7/05)
Al-Moayad ./. Tyskland, beslut 2007-02-20
Fatgan Katani m.fl. ./. Tyskland, beslut 2001-05-31
Muminov ./. Ryssland, dom 2008-12-11 (jfr nr 11/08)
Ryabykh ./. Ryssland, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Artikel 5.1 – admissibility
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Medvedyev m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 2010-03-29 (jfr nr 4/10)
X o. Y ./. Sverige, kommissionens beslut 1976-10-07
X ./. Österrike, kommissionens beslut 1979-12-13
Bozano ./. Frankrike, dom 1986-12-18
Artikel 5.1 – i sak
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Ladent ./. Polen, dom 2008-03-18 (jfr nr 4/08)
Medvedyev m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 2010-03-29 (jfr nr 4/10)
Bozano ./. Frankrike, dom 1986-12-18
Kafkaris ./. Cypern, dom (GC) 2008-02-12 (jfr nr 2/08)
Mooren ./. Tyskland, dom 2009-07-09 (jfr nr 7/09)
Benham ./. U K, dom 1996-06-10
Stasaitis ./. Litauen, dom 2002-03-21 (jfr nr 4/02)
Giorgi Nikolaishvili ./. Georgien, dom 2009-01-13
Cypern ./. Turkiet, dom (GC) 2001-05-10
J.M. mot U K
(Ansökan nr 37060/06, dom den 28 september 2010)
Domen finns endast på engelska.
En frånskild mor med underhållsskyldighet fick betala ett högre underhåll till sina barn, när
hon levde i ett samkönat förhållande, än hon skulle ha betalat om hon levt tillsammans med en
man. Det skedde därför en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.
J är brittisk medborgare och mor till två barn. Hon och hennes man skildes och J lämnade hemmet.
Fadern fick vårdnaden om barnen och J förväntades bidra till barnens försörjning. Sedan 1998 har J
levt i ett förhållande med en annan kvinna. Hennes underhållsskyldighet fastställdes i september 2001 i
enlighet med dåvarande lagstiftning, som angav ett nedsatt underhåll om den frånvarande föräldern
levde i ett nytt förhållande, gift eller ogift. Bestämmelsen gällde dock inte för samkönade förhållanden.
J klagade över att skillnaden var väsentlig och att hon var skyldig att betala ungefär 47 £ per vecka,
medan hon, om hon levt tillsammans med en man, endast skulle ha betalat 14 £. Hennes talan bifölls i
tre instanser men ändrades av majoriteten i House of Lords. Js åberopande av artikel 8 i Europakonventionen avslogs, särskilt när det gällde frågan om ”familjeliv”. Majoriteten fann att situationen inte
heller föll inom tillämpningsområdet för artikel 1 i protokoll nr 1. Ledamöterna ansåg att den bestämmelsen främst avsåg expropriation av tillgångar för allmänna ändamål och att den inte gällde verkställighet av en frånvarande förälders personliga skyldighet. De ansåg att det skulle vara konstlat att anse
att underhåll till barn berövade den frånvarande föräldern dess egendom.
I Europadomstolen hävdade J att myndigheterna hade diskriminerat henne på grund av hennes sexuella
läggning, när de fastställde hur mycket hon skulle betala i underhåll till sina barn. Hon åberopade artikel 14 och hävdade att den artikeln var tillämplig på hennes situation i förening med artikel 8 och/eller
artikel 1 i protokoll nr 1.
Europadomstolen fann att målet mest naturligt föll inom tillämpningsområdet för artikel 1 i protokoll
nr 1. De belopp som J betalade från sina egna ekonomiska tillgångar till sina barns uppfostran skulle
21
anses som ”bidrag”, på samma sätt som socialbidrag eller beskattning, eftersom betalningsskyldigheten fastställdes enligt den relevanta lagstiftningen. Artikel 14 var därför tillämplig. Domstolen fann det
vid sådant förhållande inte nödvändigt att pröva om målet även föll inom området för artikel 8.
För att en fråga skall uppkomma enligt artikel 14 måste det finnas en skillnad i behandling av personer
i liknande situationer. När det var fråga om klagomål som gällde diskriminering på grund av sexuell
läggning, måste staten lämna särskilt övertygande och tunga skäl för att berättiga en sådan skillnad i
behandling. Domstolen konstaterade att J kunde jämföra sin situation med situationen för en annan
frånvarande förälder som hade ingått i ett nytt förhållande med en person av motsatt kön. Den enda
skillnaden mellan henne och en sådan person var hennes sexuella läggning. Hennes underhållsskyldighet i förhållande till barnen hade därför blivit bestämd på ett annorlunda sätt på grund av arten av hennes nya förhållande. Med hänsyn till syftet med den nationella lagstiftningen, som var att det inte skulle läggas en alltför tung ekonomisk börda på frånvarande föräldrar i deras nya förhållanden, fann domstolen att det inte fanns skäl för en sådan skillnad i behandling. Det var i själva verket inte klart varför
Js levnadskostnader skulle bedömas annorlunda än om hon hade levt tillsammans med en man. Det
saknades därför ett tillräckligt berättigande för en sådan diskriminering under åren 2001-2002. De förändringar som senare infördes med den nya partnerskapslagen var, hur lovvärda de än var, inte tilllämpliga på den nu aktuella frågan. Domstolen fann därför enhälligt at det skett en kränkning av
artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.
Skiljaktig motivering
Domarna Lech Garlicki, Polen, Päivi Hirvelä, Finland, och Nebojsa Vučinić, Montenegro, lämnade en
gemensam skiljaktig motivering. Enligt deras mening hade domstolens ståndpunkt i fråga om målets
ställning när det gällde artikel 8 inte uttryckts i tillräckligt klara ordalag. Målet handlar inte om tillfälligt samboende som inte kan jämföras med familjeliv. Fallet J gav goda möjligheter att bidra till en
ändring av domstolens praxis. Dessvärre hade majoriteten inte velat inta en tydlig ställning. Juridisk
återhållsamhet är ofta en dygd men inte i mål där domstolar borde erkänna sina egna misstag. Det kan
inte uteslutas att domstolen haft fel redan i ett tidigare mål. I vart fall borde domstolen nu inte ha avhållit sig från en entydig bekräftelse av att idag, år 2010, kan begreppet familjeliv inte längre begränsas
till enbart heterosexuella par.
HÄNVISNINGAR
Artikel 14 – tillämplighet
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
National Union of Belgian Police ./. Belgien,dom 1975-10-27
Schmidt och Dahlström ./. Sverige, dom 1976-02-06
Andrejeva ./. Lettland, dom (GC) 2009-02-18 (jfr nr 3/09)
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
Carson m.fl. ./. U K, dom (GC) 2010-03-16 (jfr nr 4/10)
Burrows ./. U K, beslut 1996-11-07
P.M. ./. U K, dom 2005-07-19 (jfr nr 8/05)
Darby ./. Sverige, dom 1990-10-23
Van Raalte ./. Nederländerna, dom 1997-02-21
Mata Estevez ./. Spanien, beslut 2001-05-10
Artikel 14 - diskriminering
Carson m.fl. ./. U K, dom (GC) 2010-03-16 (jfr nr 4/10)
Karner ./. Österrike, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Kozak ./. Polen, dom 2010-03-02
E.B. ./. Frankrike, dom (GC) 2008-01-22 (jfr nr 2/08)
P.M. ./. U K, dom 2005-07-19 (jfr nr 8/05)
Kerimova mot Azerbajdzjan
(Ansökan nr 20799/06, dom den 30 september 2010)
22
Domen finns endast på engelska.
Ogiltigförklaring av hela valresultatet i en valkrets, på grund av att oriktiga ändringar gjorts i
valprotokollen till fördel för en förlorande kandidat men utan påverkan på den vinnande
kandidatens röstetal, var godtycklig och fråntog den vinnande kandidaten hennes plats i
parlamentet. Det skedde därför en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.
K kandiderade för oppositionsblocket Azadliq i parlamentsvalet 2005. De kopior hon fick av
valresultatet från den lokala valkommissionen i slutet av valdagen visade att hon hade fått det största
antalet röster i sin valkrets. Hon hade fått 5 566 röster jämfört med 3 922 röster som avgetts för en
kandidat för det regerande partiet. Till följd av det officiella valresultatet infördes K i valprotokollet
som ”den valda kandidaten”. Den 8 november ogiltigförklarade den centrala valkommissionen
valresultatet i Ks valkrets, eftersom den fann att protokollen hade ändrats vilket fått till följd att det var
omöjligt att avgöra hur väljarna valt. K överklagade och hävdade att ändringarna i protokollet i själva
verket hade minskat antalet röster som registrerats till fördel för henne och ökat rösterna för den
kandidat som kom efter henne. Hon påpekade att hon stod kvar som vinnare trots förfalskningarna till
hennes nackdel. Hennes överklaganden vann inget gehör. Under tiden fälldes två valförrättare i
brottmål för att ha förfalskat valresultatet i Ks valkrets till fördel för andra kandidater än henne.
I Europadomstolen åberopade K artikel 3 i protokoll nr 1 och klagade över att ogiltigförklaringen av
valresultatet i hennes valkrets hade varit godtycklig och olaglig och hade skadat hennes valrättigheter
som vinnare i valet. K klagade också över att hon, trots att hon klart vunnit valet godtyckligt hade
fråntagits sin plats i parlamentet på grund av att hon tillhörde ett oppositionsparti och hon åberopade i
den delen artikel 14.
Europadomstolen noterade att det blivit tillräckligt klarlagt att K, såväl före som efter ändringarna,
hade stått som vinnare i valet. Trots det hade valmyndigheten i sitt beslut att ogiltigförklara
valresultatet inte lämnat någon motivering till varför den ansett att ändringarna hade fördunklat
valresultatet. Myndigheten hade inte ens övervägt möjligheten att räkna om rösterna när ändringarna
väl upptäckts. Beslutet om ogiltigförklaring hade därför varit ogrundat och godtyckligt.
Domstolen fann vidare att den vid tidpunkten relevanta nationella lagstiftningen, Vallagen, hade
förbjudit ogiltigförklaring av valresultat på varje nivå på grundval av konstaterade ändringar till
förmån för en kandidat som förlorat. Oberoende av den bestämmelsen, som skyddade det röstande
folkets opinion och fria vilja och syftade till att förhindra att en vinnande kandidat bestraffades
felaktigt, hade de nationella domstolarna helt enkelt återupprepat valkommissionens slutsatser.
Myndigheternas olämpliga synsätt hade fått till följd att valprocessen i hela valkretsen hade saboterats
av två valförrättare, som hade missbrukat sin ställning genom att ändra i ett antal valprotokoll. Genom
att godtyckligt förklara valresultaten ogiltiga på grund av dessa valförrättares handlande hade de
nationella myndigheterna väsentligen hjälpt dem att hindra valet. Medan de två valförrättarna inte hade
lyckats påverka det slutliga valresultatet hade ogiltigförklaringen i sig fått den effekten. Det beslutet
hade godtyckligt skadat Ks valrättigheter, genom att frånta henne fördelen av att ha blivit invald i
parlamentet, och hade också visat bristande omsorg om valprocessens integritet, vilken inte kunde
anses förenlig med rätten till fria val. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning
av artikel 3 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt
artikel 14.
HÄNVISNINGAR
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
23
Gitonas m.fl. ./. Grekland, dom 1997-07-01
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
Chassagnou m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-04-29
Lykourezos ./. Grekland, dom 2006-06-15 (jfr nr 6/06)
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Namat Aliyev ./. Azerbaijan, dom 2010-04-08
Kovach ./. Ukraina, dom 2008-02-07 (jfr nr 2/08)
The Georgian Labour Party ./. Georgien, dom 2008-07-08 (jfr nr 7/08)
Konstantin Markin mot Ryssland
(Ansökan nr 30078/06, dom den 7 oktober 2010)
Domen finns endast på engelska.
Bestämmelse om rätt till tre års föräldraledighet gällde kvinnliga men inte manliga soldater i
den ryska armén. När en manlig soldat vägrades sådan föräldraledighet kränktes artikel 14 i
förening med artikel 8.
M, som är en rysk soldat, skildes från sin hustru samma dag som deras tredje barn föddes i september
2005. Föräldrarna träffade därefter en överenskommelse enligt vilken deras tre barn skulle bo hos M.
Hustrun skulle betala underhåll för barnen. M ansökte därför hos chefen för sin militära enhet om tre
års föräldraledighet. Hans ansökan avslogs, eftersom föräldraledighet i den omfattningen endast kunde
beviljas kvinnlig militär personal. M beviljades inledningsvis tre månaders ledighet men efter några
veckor, i november 2005, återinkallades han i tjänst. M överklagade beslutet om återinkallelsen men
förgäves. Samtidigt väckte M talan mot sin militära enhet och yrkade tre års föräldraledighet. De
militära domstolarna avslog hans yrkanden i mars och april 2006, eftersom det saknades laglig grund
för hans yrkanden. I oktober 2006 beviljade chefen för Ms militära enhet honom föräldraledighet till
september 2008 då hans yngste son fyllde tre år. Han fick därefter ekonomiskt bistånd motsvarande
5 900 EUR, vilket beviljats med hänsyn till hans svåra familjesituation och avsaknaden av andra
inkomstmöjligheter. I ett beslut i december 2006 kritiserade militärdomstolen den militära enheten för
att inte ha följt domstolens dom. I augusti 2008 ansökte M hos konstitutionsdomstolen och hävdade att
bestämmelserna i den militära lagstiftningen om tre års föräldraledighet inte var förenliga med
jämställdhetsbestämmelsen i konstitutionen. I januari 2009 avslog konstitutionsdomstolen hans talan
och fann att genom att ta tjänst som soldat hade M godtagit vissa begränsningar i sina civila rättigheter
för att det skulle skapas lämpliga villkor för en effektiv yrkesverksamhet inom landets försvar.
Konstitutionsdomstolen påpekade att möjligheten för kvinnliga soldater att ta föräldraledigt tog hänsyn
till kvinnors begränsade deltagande i det militära samt till den roll kvinnor har som är förenad med
moderskapet. Om en manlig soldat beslöt att ta hand om sina barn själv hade han möjligheten att få
avsluta sin tjänstgöring i förtid av familjeskäl.
I Europadomstolen åberopade M artikel 14 i förening med artikel 8 och klagade över vägran att bevilja
honom föräldraledighet. Han gjorde gällande att den innebar diskriminering på grund av kön.
Europadomstolen avslog regeringens yrkande att klagomålet skulle avskrivas med hänsyn till de
åtgärder som myndigheterna vidtagit för att rätta till Ms förhållanden. Domstolen underströk
emellertid att dess domar inte bara syftar till att gottgöra en enskild person utan också till att skydda
och utveckla Europakonventionens regler. Den påstådda diskrimineringen enligt rysk lag mot manliga
soldater när det gällde rätten till föräldraledighet innefattade viktiga frågor av allmänt intresse som
domstolen ännu inte hade prövat.
Domstolen lät sig inte övertygas av den ryska konstitutionsdomstolens argument att skillnaden i hur
manlig och kvinnlig militär personal behandlades var berättigad genom moderns särskilda roll när det
24
gällde barnens uppfostran. I motsats till mödraledighet, som främst avsåg att göra det möjligt för
modern att återhämta sig från födseln och amning avsåg föräldraledigheten den efterföljande perioden
och syftade till att göra det möjligt för föräldrarna att ta hand om barnet i hemmet. När det gällde den
rollen befann sig föräldrarna i en likartad situation.
Under det senaste årtiondet hade rätten till föräldraledighet utvecklats och i en majoritet av
Europarådets medlemsstater gav lagstiftningen nu möjlighet för både mödrar och fäder att få
föräldraledighet. Ryssland kunde därför inte stödja sig mot frånvaron av en gemensam standard i de
europeiska staterna för att berättiga den aktuella skillnaden i behandling. Domstolen lät sig inte heller
övertygas av konstitutionsdomstolens argument att militärtjänst krävde oavbruten tjänstgöring och att
det därför skulle få negativa följder för effektiviteten i de väpnade styrkornas verksamhet om soldater i
stor omfattning tog föräldraledigt. Det fanns i själva verket varken statistisk eller utredningar som
visade i vilken omfattning soldater kunde befinna sig i en sådan situation att de kunde begära tre års
föräldraledighet och vilka som skulle vara villiga att göra det. Konstitutionsdomstolen hade således
grundat sitt beslut på rena antaganden. Att inte bevilja manliga soldater föräldraledighet medan
kvinnliga soldater var berättigade till sådan ledighet var inte skäligen berättigat. Domstolen fann
därför med sex röster mot en att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.
Skiljaktig mening
Den ryske domaren Kovler lämnade en skiljaktig mening där han anförde bl.a. följande. Han kände för
det första stor tveksamhet inför den klagandes ställning som ”offer”, eftersom han så småningom
beviljats en lång föräldraledighet. Han hade också svårt att instämma i tillämpningen av diskrimineringsbegreppet och framhöll att det är tillämpligt bara på samma eller likartade förhållanden. Vidare
frågade han sig var det berömda begreppet ”positiv diskriminering” passade in i det här fallet. Han
fann den ryska konstitutionsdomstolens argument mer övertygande än domstolens egna och han var
beredd att godta konstitutionsdomstolens skäl som ett objektivt och skäligt berättigande av den skilda
behandlingen av militär och civil personal när det gällde rätten till föräldraledighet. Villkoren för och
kraven i det militära livet är till sin natur skilda från vad som gäller i det civila livet och vissa
rättighetsbegränsningar, som inte kan åläggas civila individer, godtas i armén. M hade av fri vilja valt
att fullfölja sin militära karriär och genom att underteckna tjänstgöringsavtalet hade han godtagit det
militära systemet. Mot denna bakgrund ansåg domare Kovler att skillnaden i behandling av soldater
och alla andra föräldrar, nämligen kvinnliga soldater och civila män och kvinnor, när det gällde rätten
till föräldraledighet var skäligen och objektivt berättigad.
HÄNVISNINGAR
Ställning som “offer”
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
Artikel 37 – frågan lösts
Akman ./. Turkiet, beslut (avskrivning) 2001-06-26
Pisano ./. Italien, dom avskriva (GC) 2002-10-24
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Karner ./. Österrike, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Rantsev ./. Cypern o. Ryssland, dom 2010-01-07 (jfr nr 1/10)
Capital Bank AD ./. Bulgarien, dom 2005-11-24 (jfr nr 11/05)
Artikel 14
Van Raalte ./. Nederländerna, dom 1997-02-21
Petrovic ./. Österrike, dom 1998-03-27
Ünal Tekeli ./. Turkiet, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
Gaygusuz ./. Österrike, dom 1996-09-16
Rasmussen ./. Danmark, dom 1984-11-28
Inze ./. Österrike, dom 1987-10-28
Weller ./. Ungern, dom 2009-03-31
25
Stafford ./. U K, dom (GC) 2002-05-28 (jfr nr 6/02)
Burghartz ./. Schweiz, dom 1994-02-22
Schuler-Zgraggen ./. Schweiz, dom 1993-06-24
Smith o. Grady ./. U K, dom 1999-09-27
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Kalaç ./. Turkiet, dom 1997-07-01
Larissis m.fl. ./. Grekland, dom 1998-02-24
Hadjianastassiou ./. Grekland, dom, 1992-12-16
Pasko ./. Ryssland, dom 2009-10-22
Saaristo m.fl. mot Finland
(Ansökan nr 184/06, dom den 12 oktober 2010)
Domen finns endast på engelska.
Journalister fälldes för artikel om presidentkandidats informationschef och hennes privatliv och
dömdes att betala oproportionerligt högt skadestånd. Åtgärden var inte nödvändig i ett demokratiskt samhälle och det skedde därför en kränkning av artikel 10.
Klagande är tidningsförlaget Ilta-Sanomat Oy, som ger ut tidningen Ilta-Sanomat, en av dess journalister, S, och tidningens chefredaktör, H. I februari 2000 under presidentvalskampanjen publicerade tidningen en kort artikel, skriven av S och godkänd av H. I den uppgavs att en politisk reporters före detta
make hade funnit en ny partner, OT, som var en av presidentkandidaternas, Es, informationschef. I
artikeln uppgavs vidare att OT och hennes nya partner hade varit aktiva i samma politiska parti innan
hon kom med i kampanjen. Det lämnades också uppgifter om hennes privatliv. På OTs begäran utredde polisen frågan och i juli 2001 väckte allmänne åklagaren åtal för brott mot S och H. OT framställde
ett yrkande om skadestånd. I februari 2002 dömde tingsrätten S och H för att ha kränkt OTs privatliv
och dömde dem till böter och ålade dem att tillsammans med tidningsförlaget betala skadestånd till OT
med 5 000 EUR. De dömda överklagade och hävdade att OT, på grund av sin ställning i presidentkampanjen och som lokal politiker, var en offentlig person och att ämnet i artikeln var relevant för den
allmänna debatten, eftersom kampanjen fokuserade på familjevärderingar. Högsta domstolen fastställde domen i juli 2005 i ett majoritetsavgörande och framhöll särskilt att artikeln inte hade rapporterat
om ett förhållande som hade någon politisk betydelse och att, trots hennes funktion i presidentvalskampanjen hade OT inte ställning som skulle ha tvingat henne att i sitt privatliv stå upp för de värderingar som kandidaten förde fram.
I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 10 och klagade över att det skett en kränkning av
deras rätt till yttrandefrihet.
Europadomstolen underströk att för att fylla sin betydande funktion i ett demokratiskt samhälle var
pressen skyldig att förmedla information och idéer i alla frågor av allmänt intresse. Journalistisk frihet
täckte också eventuellt användande av ett visst mått provokation. Gränserna för tillåten kritik var vidare för politiker än för privatpersoner, eftersom de förra utsatte sig för allmänhetens granskning och
därför måste visa större tolerans. S och H hade i sin egenskap av journalister dömts och fått ett bötesstraff på grundval av de uttalanden som gjorts i en artikel. I artikeln hade OTs funktion i valkampanjen
och hennes nya förhållande med den före detta maken till en politisk reporter presenterats på ett objektivt sätt. Det fanns ingen bevisning eller påståenden om att faktiska förhållanden hade förvrängts och
det fanns inte heller något som talade för att uppgifterna om OT hade erhållits på olaglig väg.
Även om OT inte var en offentlig tjänsteman eller politiker i traditionell mening, så var hon inte heller
helt och hållet en privatperson med hänsyn till att hon på grund av sin funktion i valkampanjen offentligt hade främjat en av presidentkandidaternas mål. När hon antog tjänsten som informationschef måste hon ha förstått att hennes egen person också skulle komma att tilldra sig allmänhetens intresse och
26
att omfattningen av hennes skyddade privatliv skulle begränsas. Domstolen fann att den finska högsta
domstolen inte hade gett tillräcklig tyngd åt den politiska karaktären på hennes uppdrag och åt det offentliga sammanhang i vilket hon utförde det. Artikeln hade bidragit till en viktig fråga av allmänt intresse, nämligen presidentvalskampanjen, i form av politisk bakgrundsinformation. Det förhållandet att
OTs nya partners f.d. hustru hade lett valdebatterna i TV och att artikeln avsåg att påverka kampanjen
var av stor betydelse i sammanhanget.
Domstolen noterade vidare att de påföljder som dömts ut för de klagande hade varit stränga. S och H
hade dömts enligt strafflagen och det belopp som de ålagts att utge som skadestånd måste anses betydande, med hänsyn till att det maximibelopp som vid den tiden tillerkändes offer för allvarliga kränkningar hade legat runt 17 000 EUR. Enligt domstolens mening hade de nationella domstolarna brustit
när det gällde att upprätthålla en rimlig jämvikt mellan de motstående intressena i målet. De skäl som
åberopats för att fälla de klagande hade inte varit tillräckliga för att visa att intrånget i deras yttrandefrihet hade varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. De sammanlagda påföljderna hade inte varit
proportionerliga i förhållande till OTs rätt till respekt för sitt privatliv. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.
HÄNVISNINGAR
Karhuvaara o. Iltalehti ./. Finland, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Eerikäinen m.fl. ./. Finland, dom 2009-02-10 (jfr nr 2/09)
Flinkkilä m.fl. ./. Finland, dom 2010-04-06 (jfr nr 4/10)
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Nilsen o. Johnsen ./. Norge, dom (GC) 1999-11-25
Janowski ./. Polen, dom (GC) 1999-01-21
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Barfod ./. Danmark, dom 1989-02-22
News Verlags GmbH & CoKG ./. Österrike, dom 2000-01-11
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
De Haes o. Gijsels ./. Belgien, dom 1997-02-24
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20
Prager o. Oberschlick ./. Österrike, dom 1995-04-26
Incal ./. Turkiet, dom 1998-06-09
Castells ./. Spanien, dom 1992-04-23
Nikula ./. Finland, dom 2002-03-21 (jfr nr 4/02)
Von Hannover ./. Tyskland, dom 2004-06-24 (jfr nr 7/04)
Tammer ./. Estland, dom 2001-02-06
Krone Verlag GmbH & Co. KG ./. Österrike, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Lindon, Otchakovsky-Laurens o. July ./. Frankrike, dom (GC) 2007-10-22 (jfr nr 10/07)
Radio France m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-03-30 (jfr nr 4/04)
Rumyana Ivanova ./. Bulgarien, dom 2008-02-14 (jfr nr 3/08)
Niskasaari m.fl. ./. Finland, dom 2010-07-06
Ruokanen m.fl. ./. Finland, 2010-04-06 (jfr nr 4/10)
Cumpana o. Mazare ./. Rumänien, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)
Dlugolecki ./. Polen, dom 2009-02-24
DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER
Domstolen har under perioden meddelat tre domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns
både på engelska och på franska.
McFarlane mot Irland
(Ansökan nr 31333/06 dom den 10 september 2010)
27
Irländsk lagstiftning innehöll inget effektivt rättsmedel för att klaga över oberättigade dröjsmål i
brottmål. När det gick mer än tio år från det att en man greps till dess att han frikändes, kränktes artikel 13 i förening med artikel 6.1 och artikel 6.1.
Sökanden M, född 1951, är irländsk medborgare och bor i Belfast. Målet avser omotiverade förseningar i brottmålet mot honom för brott som påstås ha begåtts 1983 och i vilket han frikändes 2008.
I januari 1998 blev M villkorligt frigiven efter att ha avtjänat ett fängelsestraff i Nordirland för inblandning i ett bombattentat på 1970-talet som IRA var ansvarigt för. Några dagar efter frigivningen
blev han arresterad och kvarhållen av den irländska polisen och åtalad i den särskilda brottmålsdomstolen (SCC) i Dublin för bl.a. olaga vapeninnehav, brott som han påstods ha begått 1983 när han var
på rymmen från fängelset. Den 13 januari 1998 släpptes han mot borgen, med anmälningsskyldighet.
begärde rättslig prövning av åtalet och hävdade att dröjsmålet med att väcka åtal mot honom hade
äventyrat hans möjlighet till en rättvis rättegång och att åklagarmyndighetens underlåtenhet att hålla
bevisning, som t.ex. fingeravtryck, tillgängliga för inspektion hade begränsat hans möjligheter att fullt
ut ifrågasätta arten och styrkan av den bevisning som lades fram mot honom. Hans talan ogillades slutligen av Högsta domstolen 2006, som fann att det ingick i åklagarmyndighetens befogenhet att besluta
om när åtal ska väckas. Ytterligare en ansökan om att inte tillåta åtal på grund av försening avslogs i
januari 2008. Under brottmålsförfarandet mot M anmälde han sig hos SCC vid ett 40-tal tillfällen. Det
innebar varje gång en resa på 32 mil tur och retur. M frikändes i juni 2008.
M
I Europadomstolen klagade M med stöd av bl.a. artikel 6.1 över att de irländska myndigheterna dröjt
med att väcka åtal mot honom och, enligt artikel 13, över att det inte fanns något effektivt rättsmedel
enligt irländsk lag för hans klagomål, särskilt när det gäller förfarandets längd.
Europadomstolen ansåg inte att något av de nationella rättsmedlen som den irländska regeringen åberopat var effektiva. Beträffande det första och huvudsakliga rättsmedlet som föreslagits - talan om skadestånd för brott mot den konstitutionella rätten att få en dom meddelad inom rimlig tid - fann domstolen att det förelåg betydande osäkerhet om dess tillgänglighet. Även om rättsmedlet varit tillgängligt i
teorin i nästan 25 år, hade det aldrig åberopats. Utvecklingen av och tillgången till rättsmedel som påstås existera, inbegripet dess omfattning och tillämpning, måste anges tydligt och bekräftas eller
kompletteras av tillämpning eller rättspraxis, även inom ramen för ett common law-inspirerat system
med en skriven författning som ger en uttrycklig rätt till rättegång inom rimlig tid (som i Irland). Domstolen ansåg också att det inte hade visats att en sådan åtgärd skulle kunna utgöra en lösning när det
gällde en domares dröjsmål med att meddela en dom. Dessutom utgjorde det föreslagna rättsmedlet ett
institut i High and Supreme Court för vilket det inte utvecklats något förfarande. Det föreslagna rättsmedlet utgjorde därför en, ur såväl juridisk som förfarandemässig synvinkel, komplicerad konstitutionell talan för skadestånd. Domstolen identifierade två problem som underminerade effektiviteten av
rättsmedlet, dels den tid förfarandet tog (sannolikt flera år), dels de potentiellt höga kostnader som en
sådan talan medförde.
När det gällde övriga rättsmedel som den irländska regeringen hade åberopat konstaterade domstolen
att 2003 års lag om införlivande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna inte
var tillämplig bl.a. p.g.a. att den inte var tillämpbar på domstolarnas dröjsmål. Vad gällde en ansökan
om förbud p.g.a. på grund av fördomar och verklig risk för orättvis rättegång konstaterade domstolen
att M, utan framgång, hade fullföljt två framställningar om förbud på grund av försening. Den irländska regeringen hade inte visat att något av de anvisade rättsmedlen utgjorde ett effektivt rättsmedel,
vare sig i teorin eller i praktiken, vid den aktuella tidpunkten. Domstolen fann därför med tolv röster
mot fem att det skett en kränkning av artikel 13 i förening med artikel 6.1.
28
Domstolen erinrade om att skäligheten i ett förfarandes längd måste bedömas med hänsyn tagen till
omständigheterna i målet där man ska beakta målets komplexitet, klagandens eget beteende, relevanta
myndigheters beteende och vad som står på spel för klaganden. Domstolen beaktade att brottmålsförfarandet mot M pågått i över tio år och sex månader, från det att han arresterades den 5 januari 1998 till
dess att han frikändes den 28 juni 2008. M:s handlande har i viss mån bidragit till förseningen, men det
förklarade inte den totala längden av förfarandet. Regeringen hade inte kommit med några övertygande
förklaringar till vissa förseningar som kunde tillskrivas myndigheterna, vilka bidrog till den totala
längden av brottmålsförfarandet. Domstolen beaktade även att M, under en tid av tio år och sex månader stått anklagad för allvarlig brottslighet för vilken han riskerade straff samt att han under denna tid
hade anmälningsskyldighet som innebar att han var tvungen att inställa sig inför SCC i Dublin. Domstolen kom till slutsatsen att den totala längden på det straffrättsliga förfarandet mot M varit alltför
utdraget. Domstolen fann därför med tolv röster mot fem att det skett en kränkning även av artikel 6.1 samt förklarade klagomålet i övrigt för inadmissible.
Skiljaktiga meningar
Domare Gyulumyan, Ziemele, Bianku och Power lämnade en gemensam skiljaktig mening och domare
Lopez-Guerra lämnade en egen skiljaktig mening. Gemensamt för de skiljaktiga meningarna var att de
ansåg att målet skulle ha förklarats inadmissible på grund av att klaganden enligt deras mening inte
uttömt alla inhemska rättsmedel.
HÄNVISNINGAR
Mifsud ./. Frankrike, beslut (GC) 2002-09-11
Leandro Da Silva ./. Luxembourg, dom 2010-02-10
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Paulino Tomás ./. Portugal, beslut 2003-03-27
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Martins Castro o. Alves Correia de Castro ./. Portugal, dom 2008-06-10
Barry ./. Irland, dom 2005-12-15
Yuriy Nikolayevich Ivanov ./. Ukraina, dom 2009-10-15
Prince Hans Adam II de Liechtenstein ./. Tyskland, dom (GC) 2001-07-12
Riccardi Pizzati ./. Italien, dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Former King of Greece m fl ./. Grekland, dom (GC) 2000-11-23
Wittek ./. Tyskland, dom 2002-12-12 ( jfr nr 11/02)
Forrer-Niedenthal ./. Tyskland, dom 2003-02-20 (jfr nr 3/03)
Jahn m.fl. ./. Tyskland, dom (GC) 2005-06-30 (jfr nr 7/05)
Burdov ./. Ryssland (nr 2), dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)
Vernillo ./. Frankrike, dom 1991-02-20
Sejdovic ./. Italien, dom (GC) 2006-03-01 (jfr nr 3/06)
Apostol ./. Georgien, dom 2008-11-28
Gama da Costa ./. Portugal, beslut 1990-03-05
Lutz ./. France (nr 1), dom 2002-03-26
Broca o. Texier-Micault ./. Frankrike, dom 2003-10-21
Berlin ./. Luxemburg, beslut 2002-05-07
Grzinčič ./. Slovenien,dom 2007-05-03
Nogolica ./. Kroatien, beslut 2002-09-05
Vinčić m.fl. ./. Serbien, dom 2009-12-01
D. ./. Irland , beslut 2006-06-28
Šoć ./. Kroatien, dom 2003-05-09
Paroutis ./. Cypern, dom 2006-01-19
Eckle ./. Tyskland, dom 1982-07-15
O'Reilly ./. Irland, kommissionens rapport 1995-02-22
Somjee ./. UK. dom 2002-10-15
Obasa ./. UK, dom 2003-01-16
O'Reilly m.fl. ./. Irland, dom 2004-07-29
McMullen ./. Irland, dom 2004-07-29
Ernst m.fl. ./. Belgien, dom 2003-07-15 (jfr nr 8/03)
Pine Valley Developments Ltd m.fl. ./. Irland, dom 1991-11-29
Tomé Mota ./. Portugal, beslut 1999-12-02
29
Belinger ./. Slovenien, beslut 2001-10-02
Ilić ./. Serbien, dom 2007-10-09
Lukenda ./. Slovenien, dom 2005-10-06
Vidas ./. Kroatien, dom 2008-07-03
Deweer ./. Belgien, dom 1980-02-27
Sürmeli ./. Tyskland, (GC) 2006-06-08
Reinhardt o. Slimane-Kaïd ./. Frankrike, 1998-03-31
Etcheveste o. Bidart ./. Frankrike, dom 2002-03-21
Malkov ./. Estland, dom 2010-02-04
Jordan ./. UK (nr 2), dom 2002-12-10
Boczoń ./. Polen, dom 2007-01-30
Massey ./. UK, dom 2004-11-16
Mitchell o. Holloway ./. UK, dom 2002-12-17
Bullen o. Soneji ./. UK, dom 2009-01-08
Foley ./. UK, dom 2002-10-22
Price o. Lowe ./. UK, dom 2003-07-29
Crowther ./. UK, dom 2005-02-01
Richard Anderson ./. UK, dom 2010-02-09
Barfuss ./. Tjeckien, beslut 1999-09-07
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Smith o. Grady ./. U K, dom 1999-09-27
Roche ./. U K, dom (GC) 2005-10-19 (jfr nr 10/05)
Steel o. Morris ./. U K, dom 2005-02-15 (jfr nr 2/05)
Sanoma Uitgevers B.V. mot Nederländerna
(Ansökan nr 38224/03, dom den 14 september 2010)
Tidningsförlag tvingades under hot om husrannsakan och beslag att lämna ut en CD-skiva med
fotografier som kunde avslöja journalisters källor, så att uppgifterna på skivan kunde användas
i polisens brottsutredning. Tillämplig lagstiftning var inte av den kvaliteten att åtgärden kunde
anses ”föreskriven i lag”. Det skedde därför en kränkning av artikel 10.
Klaganden, S, är ett tidningsförlag och målet gällde fotografier som skulle användas i en artikel om
olagliga racertävlingar. Den 12 januari 2002 hölls en olaglig racertävling på ett industriområde i utkanten av staden Hoorn. Enligt förlaget hade journalister som arbetade för dess tidning ”Autoweek” och
som gjorde ett reportage om olagliga biltävlingar fått tillstånd att bevaka tävlingen under förutsättning
att de inte identifierade de inblandade. Fotografierna skulle maskeras för att förhindra att bilar eller
deltagare kunde identifieras. Därefter sparades bilderna på en CD-ROM. Tävlingen avbröts av polisen
som också var närvarande men det gjordes inga arresteringar. Polisen misstänkte emellertid att en av
bilarna, en Audi RS4, som deltagit i tävlingen också hade använts som flyktbil vid ett rån i februari
2001, vid vilket en bankomat blev stulen och åskådare hotades med skjutvapen. Polisen försökte få
förlaget att lämna ifrån sig CD-ROM skivan med bilder. Förlaget vägrade för att skydda journalisternas källor. Allmänne åklagaren i Amsterdam förelade då förlaget att lämna in fotografierna och annat
material som gällde tävlingen. Tidningens chefredaktör vägrade och åberopade journalisternas åtagande att inte avslöja de deltagande i tävlingen. Chefredaktören greps och fördes till åklagaren. Han släpptes efter fyra timmar. Undersökningsdomaren, som visserligen inte ansåg sig behörig, ansåg att brottsutredningen tog över förlagets journalistiska privilegier. Förlaget gav därefter under protest in CDROM skivan, som beslagtogs. Bolaget väckte en talan för att återfå CD-skivan och yrkade också att
polisen skulle åläggas att förstöra kopior av materialet och att polisen skulle förbjudas att använda materialet. Domstolen biföll talan endast såvitt gällde återlämnandet av skivan.
I Europadomstolen klagade förlaget över att det tvingats avslöja uppgifter som kunde avslöja journalisternas källor för polisen och åberopade artikel 10.
30
I dom den 31 mars 2009 fann domstolen i kammare att även om ett föreläggande att lämna ut journalistiskt material i princip kunde ha en avhållande effekt på utövandet av journalisters yttrandefrihet,
hade de nederländska myndigheterna inte varit förhindrade att väga de motstående intressena i målet
mot varandra. Särskilt som uppgifterna på CD-skivan hade varit relevanta och möjliggjort att förövarna av andra brott som polisen utredde hade identifierats. Myndigheterna hade vidare använt uppgifterna enbart i det syftet. Kammaren fann därför med fyra röster mot tre att det inte skett någon kränkning
av artikel 10.
Europadomstolen i stor sammansättning godtog nu på samma sätt som kammaren förlagets uppgift om
att journalisterna lovat att inte identifiera de personer som deltagit i den olagliga biltävlingen. Målet
gällde ett tvångsföreläggande att lämna ut journalistiskt material som innehöll uppgifter som kunde
göra det möjligt att identifiera journalisternas källor. Det räckte för att domstolen skulle kunna finna att
föreläggandet i sig innebar ett intrång i förlagets frihet att ta emot och förmedla uppgifter enligt artikel
10.1.
Till skillnad från kammaren fann domstolen nu att intrånget inte var föreskrivet i lag. Ledamöterna var
eniga om att det fanns en laglig grund men diskuterade lagens kvalitet, särskilt de formella garantier
som krävdes. Domstolen noterade att förelägganden att avslöja källor hade en skadlig effekt inte bara
på källorna, vars identitet kunde avslöjas, utan också på tidningen mot vilken föreläggandet riktades,
vars rykte kunde påverkas negativt särskilt inför eventuella framtida källor och på allmänheten som
hade ett intresse av att få information som förmedlats av anonyma källor. Den viktigaste säkerhetsåtgärden var skyddet genom omprövning av en domare eller ett annat oberoende beslutande organ.
Prövningen skulle göras av ett organ, som var skilt från den verkställande makten och från andra intresserade parter, och som hade befogenhet att avgöra om det fanns ett behov i det allmännas intresse
som tog över principen om skydd för journalisters källor innan material av ifrågavarande slag överlämnades. När det gällde viktiga förelägganden eller framställningar skulle en oberoende omprövning
ske åtminstone innan materialet lämnades ut och användes. Den skulle vara tillräcklig för att avgöra
om det uppkom en fråga om hemliga uppgifter och skulle väga de inblandade intressena mot varandra.
Varje prövning som gjordes efter överlämnandet av sådant material som kunde avslöja källor skulle
underminera själva kärnan i rätten till anonymitet. Domaren eller ett annat oberoende och opartiskt
organ måste därför kunna väga eventuella risker resp. intressen innan avslöjandet och mot bakgrund av
det då aktuella materialet. Det beslut som fattades måste styras av klara kriterier, innefattande frågan
om mindre inträngande åtgärder kunde räcka. Det skulle vara upp till domaren att vägra meddela ett
föreläggande eller att besluta om ett mindre ingripande för att skydda källorna från att avslöjas. Det
skulle finnas ett förfarande för att i brådskande fall identifiera och urskilja uppgifter, som kunde leda
till att källor identifierades, från uppgifter som inte medförde en sådan risk. I Nederländerna var denna
uppgift anförtrodd åt allmän åklagare i stället för en oberoende domare. I formell mening var åklagaren
att anse som part som knappast kunde anses objektiv och opartisk.
Europadomstolen kunde inte finna att undersökningsdomarens inblandning i målet kunde anses utgöra
tillräcklig säkerhet, eftersom han endast hade en rådgivande roll. Han kunde därför inte vare sig meddela ett föreläggande, avslå eller bifalla ett yrkande om föreläggande eller begränsa ett föreläggande på
lämpligt sätt. Ett sådant förhållande var inte förenligt med rättssäkerheten. De brister som förekom
hade inte rättats till av den regionala domstolen, som också saknade befogenhet att förhindra allmänne
åklagaren och polisen från att undersöka de fotografier som fanns på CD-skivan, när de väl fått denna i
sin besittning. Sammanfattningsvis var den aktuella lagstiftningens kvalitet bristfällig genom att det
inte fanns något förfarande med tillräckliga säkerhetsåtgärder tillgängligt för förlaget för att få till
stånd en oberoende bedömning av om brottmålsutredningens intresse tog över det allmänna intresset
av att skydda journalisters källor. Intrånget hade därför inte ”varit föreskrivet i lag”. Domstolen fann
därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.
31
Skiljaktig motivering
Den nederländske domaren Egbert Myjer lämnade en skiljaktig motivering, där han bl.a. förklarade
varför han nu röstade för en kränkning när han i kammaren tillhörde majoriteten som fann att det inte
skett någon kränkning.
HÄNVISNINGAR
Allmänna överväganden
Observer o. Guardian ./. U K, dom 1991-11-26
Goodwin ./. U K, dom 1996-03-27
Roemen o. Schmit ./. Luxembourg, dom 2003-02-25 (jfr nr 3/03)
Voskuil ./. Nederländerna, dom 2007-11-22
”Intrång”
British Broadcasting Corporation ./. U K, kommissionens beslut 1996-01-18
Goodwin ./. U K, dom 1996-03-27
Ernst m.fl. ./. Belgien, dom 2003-07-15 (jfr nr 8/03)
Tillack ./. Belgien, dom 2007-11-27
Roemen o. Schmit ./. Luxembourg, dom 2003-02-25 (jfr nr 3/03)
Voskuil ./. Nederländerna, dom 2007-11-22
Financial Times Ltd m.fl. ./. U K, dom 2009-12-15
Nordisk Film & TV A/S ./. Danmark, beslut 2005-12-08
Observer o. Guardian ./. U K, dom 1991-11-26
Sunday Times ./. U K (nr 2), dom 1991-11-26
Association Ekin ./. Frankrike, dom 2001-07-17
Alinak ./. Turkiet, dom 2005-03-29
Intrånget ”föreskrivet i lag” (utöver tidigare nämnda)
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Tolstoy Miloslavsky ./. U K, dom 1995-07-13
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Hasan o. Chaush ./. Bulgarien, dom (GC) 2000-10-26
Maestri ./. Italien, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Leyla Şahin ./. Turkiet, dom (GC) 2005-11-20 (jfr nr 10/05)
Wieser och Bicos Beteiligungen GmbH ./. Österrike, dom 2007-10-16 (jfr nr 10/07)
Mangouras mot Spanien
(Ansökan nr 12050/04, dom den 28 september 2010)
Borgensbeloppet för en kapten på ett fartyg, som släppt ut stora mängder olja och orsakat stora
ekologiska skador, fastställdes till tre miljoner euro, vilket avsevärt översteg kaptenens tillgångar, bedömdes inte vara för högt. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 5.3.
M var tidigare kapten på ett fartyg vid namn ”Prestige”, som i november 2002, när det seglade förbi
Spaniens kust, släppte ut 70 000 ton olja i Atlanten till följd av en läcka i skrovet. Oljan orsakade en
ekologisk katastrof, vars följder för den marina floran och faunan varade i flera månader och spreds
ända upp till den franska kusten. En brottsutredning öppnades och M häktades med en möjlighet att bli
frisläppt mot borgen på tre miljoner euro. M förblev häktad i 83 dagar och frigavs därefter tills vidare
när borgen hade betalats av fartygets ägares försäkringsbolag. Spanska myndigheter tillät senare M att
återvända till Grekland på villkor att de grekiska myndigheterna följde beslutet om periodisk övervakning som gällt i Spanien. M tvingades därigenom att anmäla sig var fjortonde dag på en polisstation.
Brottmålet mot honom är fortfarande anhängigt.
I Europadomstolen åberopade M artikel 5.3 och hävdade särskilt att det belopp som bestämts som borgen var överdrivet stort och hade bestämts utan hänsyn till hans personliga förhållanden.
Europadomstolen i kammare fann i dom den 8 januari 2009 enhälligt att det inte skett någon kränkning
av artikel 5.3.
32
Europadomstolen i stor sammansättning erinrade nu om att enligt artikel 5.3 kan borgen krävas så
länge de skäl som berättigar frihetsberövandet består. Myndigheterna måste vara lika noggranna när de
bestämmer borgen som när de avgör om frihetsberövandet är ofrånkomligt eller ej. Medan borgensbeloppet i princip skulle bestämmas med hänsyn till den anklagade och dennes tillgångar var det ibland,
under särskilda förhållanden, inte oskäligt att ta hänsyn även till den skada som han anklagades för att
ha orsakat. M hade varit berövad friheten i 83 dagar och hade släppts fri sedan en bankgaranti på
3 000 000 EUR hade lämnats in. När de spanska domstolarna bestämde borgensbeloppet hade de tagit
hänsyn till risken för att M skulle avvika och bedömt att det var av avgörande betydelse att säkerställa
att M inställde sig i domstolen. Förutom Ms personliga förhållanden hade domstolarna beaktat det allvarliga brott som han anklagades för, katastrofens betydelse för allmänheten och Ms yrkesmiljö, nämligen transporter till havs av petrokemiska ämnen.
Nya omständigheter måste beaktas vid tolkningen av kraven enligt artikel 5.3, nämligen den växande
oron både i Europa och internationellt när det gäller miljöbrott och tendensen att använda strafflagstiftning för att genomföra miljömässiga skyldigheter som krävs enligt europeisk och internationell
rätt. Domstolen hade den uppfattningen att den allt högre standard som krävs när det gäller skyddet för
mänskliga rättigheter också medför motsvarande större fasthet när det gäller att bedöma brott mot
grundläggande värderingar i demokratiska samhällen. Det kunde därför inte uteslutas att den yrkesmässiga miljö som bestämde utformningen av aktiviteten i fråga skulle beaktas när det gällde att bestämma borgensbeloppet, för att säkerställa att åtgärden var effektiv.
Med hänsyn till den speciella karaktären på Ms mål och de enorma miljömässiga skador som orsakats
av den marina föroreningen, i en omfattning som sällan skådats, var det knappast förvånande att de
rättsliga myndigheterna hade anpassat det begärda borgensbeloppet efter nivån på det skadestånd som
M ådragit sig, för att säkerställa att de ansvariga inte motiverades att undandra sig rättvisan och gå
miste om säkerheten. Det var inte säkert att en borgen som bestämts enbart med hänsyn till Ms tillgångar skulle ha varit tillräcklig för att säkerställa hans närvaro vid rättegången. Dessutom visade den
omständigheten att betalningen gjorts av fartygsägarens försäkringsbolag att det fanns ett förhållande
mellan M och de personer som skulle betala säkerheten.
De spanska domstolarna hade därför tagit tillräcklig hänsyn till Ms personliga situation och särskilt
hans ställning som anställd hos fartygsägaren, hans yrkesmässiga förhållande till de personer som skulle betala säkerheten, hans nationalitet och permanenta bosättningsort men också hans avsaknad av
band med Spanien och hans ålder. Med hänsyn till de speciella omständigheterna i målet och de katastrofala miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna hade det varit berättigat att myndigheterna tog
hänsyn till brottets allvar och det skadeståndsbelopp som M tillvitades. Domstolen fann därför med
tio röster mot sju att det inte skett någon kränkning av artikel 10.
Skiljaktiga meningar
Domarna Rozakis, Grekland, Bratza, UK, Bonello, Malta, Cabral Barreto, Portugal, David Thór
Björgvinsson, Island, Nicolaou, Cypern och Bianku, Albanien, lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg, att när de spanska domstolarna bestämde borgensbeloppet till 3 miljoner euro, ett belopp som vida översteg Ms tillgångar, med följd att M fortsatt fick vara kvar i häktet i sammanlagt 83
dagar, skedde det en tydlig kränkning av hans rättigheter enligt artikel 5.3. När beloppet bestämdes
gjordes ingen hänvisning till fartygets ägare eller dennes försäkringsbolag. Inte heller vid de prövningar som gjordes sedan M begärt att bli frisläppt gjordes någon sådan hänvisning. Det enda som nämnts
är Ms ”yrkesmässiga miljö” som av domstolarna ansågs innefatta Ms förhållande till fartygets ägare.
Det skedde inte heller någon kontroll av om denne eller försäkringsbolaget enligt lag kunde åläggas att
betala borgen. Enligt deras mening var de spanska domstolarnas beslut inte förenligt med de principer
33
enligt artikel 5.3 som domstolen slagit fast och vars grundläggande syfte är att säkerställa att ingen
berövas friheten godtyckligt.
HÄNVISNINGAR
Neumeister ./. Österrike, dom 1968-06-27
Musuc ./. Moldavien, dom 2007-11-06
Makarov ./. Ryssland, dom 2009-03-12
Vrenčev ./. Serbien, dom 2008-09-23
Bojilov ./. Bulgarien,dom, 2004-12-22 (jfr nr 1/05)
Skrobol ./. Polen, dom 2005-09-13
Hristova ./. Bulgarien,dom 2006-12-07
Georgieva ./. Bulgarien,dom 2008-07-03
Toshev ./. Bulgarien,dom 2006-08-10
Moussa ./. Frankrike, kommissionens beslut 1007-05-21
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
ÅTERKOMMANDE FRÅGOR
Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Marcos Barrios ./. Spanien, 2010-09-21; art. 6.1, dömd för mord utan förhandling efter frikännande i 1:a instans
Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2-3/05, 10-11/05, 2/06, 8-10/06, 1-7/07,
9/07, 11/07, 1-4/08, , 6/08, 7/08, 9/08, 11/08, 1/09, 6/09, 7/09, 9-11/09, 1/10, 2/10, 4/10 och 6/10.
Bestämmelse om klagofrist, strikt tolkning eller överdriven formalism hindrade domstolsprövning
Adamicek ./. Tjeckien, 2010-10-12; art. 6.1, för strikt tolkning
Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 8/07, 4/08, 5/08, 7/08, 1/09, 4/09, 7/09,
8/09, 1/10 och 8/10.
Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Chis ./. Rumänien, 2010-09-14;
Flaviu och Dalia Serban ./. Rumänien, 2010-09-14;
Kravchenko o. 23 andra ./. Ryssland, 2010-09-16; ej fått soldatbostäder, även art. 1 i protokoll nr 1
Bajanaru ./. Rumänien, 2010-09-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Matveyev m.fl. ./. Ryssland, 2010-09-30; även artikel 1 i protokoll nr 1
Maria Atanasiu m.fl. ./. Rumänien, 2010-10-12; endast art. 1 i protokoll nr 1, även art. 6.1 Rättvis Pilotmål
Liman-Is Sendikasi ./. Turkiet, 2010-10-12;
Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1-11/05, 1-11/06, 1-11/07, 1-11/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10,
5/10, 6/10, 7/10 och 8/10.
Diskriminering
Santos Couto ./. Portugal, 2010-09-21; ej kränkning art. 14 i förening med art.8, dömd för homosex. med ungdomar
Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet),
7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar),
8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass),
7/08 (militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 ( skattefri ersättning beskattad), 11/08 (könsdiskriminering), 1/09 (skattefri
förmån beskattad, könsdiskriminering) 2/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering), 3/09 (religion, uppehållstillstånd,
ras), 4/09 (religiös tillhörighet, nationalitet), 5/09 (könsdiskriminering), 8/09 (fackföreningstillhörighet), 1/10 (religionstillhörighet), 2/10 (etniskt ursprung, kurdiska namn), 3/10 (könsdiskriminering, homosex.), 6/10 (diskriminering pga. religion), 8/10
(religiös tillhörighet)
Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Murukin ./. Ukraina, 2010-09-02; Art. 5.1, olagligt
Vitruk ./. Ukraina, 2010-09-16; art. 5.1, 5.3 o. 5.4, olagligt, utan omprövning, även art. 6.1 Skälig tid
Zirovnický ./. Tjeckien, 2010-09-30; artikel 5.1, 5.4 och 5.5, olagligt häktad
34
Znaykin ./. Ukraina, 2010-10-07; art. 5.1 olagligt, även art. 3 Undermåliga
Karatepe ./. Turkiet, 2010-10-12; art. 5.1 c) olaglig förlängning, även art. 3 Våld
Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6-11/06, 3-11/07, 1-11/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10, 5/10, 6/10, 7/10 och
8/10.
Frågor om vårdnad, adoption, omhändertagande, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor
Mijuskovic ./. Montenegro, 2010-09-21; artikel 8, bristande verkställighet av dom om vårdnad
Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2-4/04, 6/04, 5-7/06, 11/06, 1-3/07, 5/07, 7/07, 8/07, 11/07, 1/08,
3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09, 3/09, 4/09, 6/09, 9-11/09, 2/10, 4/10 och 5/10.
Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten i strid med artikel 10
Turgay m.fl. ./. Turkiet (nr 2), 2010-09-21; publicering och spridning av tidning förbjuden som terroristpropaganda
Turgay m.fl. ./. Turkiet (nr 3), 2010-09-21; publicering och spridning av tidning förbjuden som terroristpropaganda
Turgay m.fl. ./. Turkiet (nr 4), 2010-09-21; publicering och spridning av tidning förbjuden som terroristpropaganda
Turgay m.fl. ./. Turkiet (nr 5), 2010-09-21; publicering och spridning av tidning förbjuden som terroristpropaganda
Ölmez och Turgay ./. Turkiet, 2010-10-05; publicering och spridning av tidning förbjuden som terroristpropaganda
Nur Radyo Ve Televizyon Yayinciligi A.S. ./. Turkiet (nr 2), 2010-10-12; sändningsförbud f. religiöst program
Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7-11/04, 1-7/05, 9-11/05, 1-5/06, 7-11/06, 1-11/07, 1-11/08, 1-11/09,
1/10, 2/10, 3/10, 4/10, 5/10, 6/10 och 7/10.
För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift el. oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning
Kuczera ./. Polen, 2010-09-14; ej kränkning
Garzicic ./. Montenegro, 2010-09-21; art. 6.1, erlagd avgift bedömd för låg och tillgång till domstolsprövning vägrad
Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9-11/08, 1-4/09, 6-9/09, 2/10,
3/10 och 7/10.
Granskning/ brist. befordran av fånges/häktads/internerads post, besöksförbud m.fl. beslut i strid med artikel 8
Mazgaj ./. Polen, 2010-09-21; häktads kontakter med familjen begränsade
Hinczewski ./. Polen, 2010-10-05; censurerad post
Przyjemski ./. Polen, 2010-10-05; häktads brevväxling med Europadomstolen hindrad
Jovancic ./. Serbien, 2010-10-05; fånges brevväxling öppnad
Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9-11/05, 6-11/06, 14/07, 6/07, 7/07, 9-11/07, 1-11/08, 1/09, 2/09, 6-11/09, 2/10, 3/10, 5/10, 6/10 och 7/10.
Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 – annat än expropriation o dyl.
Sadykov ./. Ryssland, 2010-10-07; häktad fråntagen sina bilar, även art. 13, art. 3 Ryska övergrepp o. art. 38 Svarandestat
Georgi Atanasov ./. Bulgarien, 2010-10-07; cykel som tagits i beslag som bevis återlämnades inte, även art. 13
Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7-11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 811/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10 och 6/10.
Mötes- och föreningsfrihet enligt artikel 11
Hyde Park m.fl. ./. Moldavien (nr 5och nr 6), 2010-09-14: upplösning av demonstration med tillstånd
Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 9/05, 10/05, 7/06, 11/06, 4/07, 5/07, 8/07, 11/07, 1/08, 8/08, 5/09, 2/10, 3/10, 5/10 och 6/10.
Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning – artikel 1 i
protokoll nr 1
Georgieva o. Mukareva ./. Bulgarien, 2010-09-02; otillräcklig ersättning
Madzharov ./. Bulgarien, 2010-09-02; otillräcklig ersättning
Yonkov ./. Bulgarien, 2010-09-02; otillräcklig ersättning
Serino ./. Italien, 2010-10-12; otillräcklig ersättning
Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4-10/04, 2/05, 4-11/05, 1-11/06, 1-11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08,
9/08, 10/08, 11/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 4/10, 6/10 och 7/10.
35
Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Yilmaz o. Zabun ./. Turkiet, 2010-10-12; ej fått kopia av åklagares yttrande i Högsta militära förvaltningsdomstol
Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9-11/04, 1/05, 2/05, 4-7/05, 9-11/05, 1-11/06, 1/07, 2/07, 4-11/07, 14/08, 6-9/08, 11/08, 2-6/09, 8-11/09, 1/10, 3/10, 5/10, 6/10 och 8/10.
Privat- eller familjeliv inte respekterat – artikel 8
Mincheva ./. Bulgarien, 2010-09-02; bristande verkställighet av dom om umgänge, även art. 6.1 Skälig tid
Kay m.fl. ./. U K, 2010-09-21;besittningsbesluts proportionalitet kunde inte prövas i domstol
Obst ./. Tyskland, 2010-09-23; ej kränkning, båda parters intressen skall vägas in vid avskedande av anställd inom kyrka
Schüth ./. Tyskland, 2010-09-23; kränkning, båda parters intressen skall vägas in vid avskedande av anställd inom kyrka
Vladimir Polishchuk o. Svetlana Polishchuk ./. Ukraina, 2010-09-30; kränkning betr. maka, husrannsakan, make ej ”offer”
Polanco Torres o. Movilla Polanco ./. Spanien, 2010-09-21; ej kränkning, artikel om domares hustru, anonym källa
Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1-5/09, 8-11/09, 1/10, 2/10, 4/10, 5/10, 6/10 och 8/10.
Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Sadykov ./. Ryssland, 2010-10-07; artikel 3 (tortyr o. utredning) o. art. 13, även art.1 i prot. nr 1 Intrång o art. 38 Svarande
Merzhuyeva m.fl. ./. Ryssland, 2010-10-07; art. 2 liv (försvinnanden) o. utredning jämte art. 13, även artiklarna 3 o. 5
Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7-11/07, 1/08, 4-7/08, 9-11/08, 1-11/09, 2/10, 3/10, 4/10, 5/10, 6/10,
7/10 och 8/10.
Rättvis rättegång? – t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Timofeyev ./. Ryssland, 2010-09-02; art.6.1 ej fått närvara vid prövning i appellationsdomstol, även art.6.1 Skälig tid
Subicka ./. Polen, 2010-09-14; art. 6.1 rättshjälpsbiträde vägrat överklaga till kassationsdomstol
Akin Sahin ./. Turkiet, 2010-09-14; art. 6.1 ej fått del av handlingar i militär förvaltningsdomstol
Anagnostou-Dedouli ./. Grekland, 2010-09-16; art. 6.1 tillgång t. prövning ej kränkning, art. 6.1 verkställighet kränkning
Chernichkin ./. Ryssland, 2010-09-16; art. 6.1 vägrad prövning av ersättning för utdraget förfarande
Tuksal m.fl. ./. Turkiet, 2010-09-21; art. 6.1 ej fått del av åklagarens yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen
Szyousz ./. U K, 2010-09-21; art. 6.1, ej kränkning, polis som gjort videoinspelning fick vara med när juryn såg videon
A.S. ./. Finland, 2010-09-28; art. 6.1 i förening med art. 6.3 d) ej fått ställa frågor till vittne (videoinspelat barn)
Rakic m.fl. ./. Serbien, 2010-10-05; art. 6.1, ej enhetlig bedömning av likartade mål
Balcer ./. Polen, 2010-10-05; art 6.1, rättshjälpsbiträde vägrat klaga till kassationsdomstol, ej kränkning
Kramarz ./. Polen, 2010-10-05; art 6.1, rättshjälpsbiträde vägrat klaga till kassationsdomstol
Staniszewski ./. Polen, 2010-10-05; art 6.1, rättshjälpsbiträde vägrat klaga till kassationsdomstol, ej kränkning
Szparag ./. Polen, 2010-10-05; art 6.1 i fören. m 6.3 c), rättshjälpsbiträde vägrat klaga till kassationsdomstol
Urbanowicz ./. Polen, 2010-10-05; art 6.1 i fören. m 6.3 c), rättshjälpsbiträde vägrat klaga till kassationsdomstol
DMD Group a.s. ./. Slovakien, 2010-10-05;art. 6.1,domare lottat mål på sig o. avgjort direkt, domstol ej upprättad enl. lag
Bogatova ./. Ukraina, 2010-10-07; art. 6.1, klagandens yrkande inte prövat
Maria Atanasiu m.fl. ./. Rumänien, 2010-10-12; art. 6.1 tillgång till domstol, även art. 1 i prot. nr 1 Brist. verkst. Pilotmål
Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3-11/06, 1-11/07, 1-11/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10,
5/10, 6/10, 7/10 och 8/10.
Rörelsefrihet m.m., artikel 2 i protokoll nr 4
Pokhalchuk ./. Ukraina, 2010-10-07; ej fått lämna bostadsort under långdraget brottmålsförfarande, även art.6.1 Skälig tid
Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 8/03, 10/03, 5/04, 4/05, 11/05, 6/06, 9-11/06, 1-3/07, 7/08, 4/09 och 3/10.
Svarandestaten inte samarbetat, inte underlättat prövningen, artikel 38
Tigran Ayrapetyan ./. Ryssland, 2010-09-16; ej lämnat begärda handlingar, även artikel 3 Våld
Sadykov ./. Ryssland, 2010-10-07; ej lämna begärda handlingar, även art. 3 Ryska o. art. 1 i prot. nr 1 Intrång
Se liknande mål i bl.a. nr 5/03, 4/05, 4/07, 7/07, 8/07, 5/08 och 2/09.
Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Bekirski ./. Bulgarien, 2010-09-02; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (tortyr o. utredning) och art. 38
Vlaevi ./. Bulgarien, 2010-09-02; art. 2 (liv o. utredning)
Ismail Altun ./. Turkiet, 2010-09-21; art. 2 (liv o. utredning) säkerhetspolis skjutit mot hungerstrejkande fångar
Korogodina ./. Ryssland, 2010-09-30; art. 2, bristande utredning av sonens död, medicinsk vårdslöshet
36
Karandja ./. Bulgarien, 2010-10-07; art.2 (liv o.utredning) polis skjutit ofarlig misstänkt som försökt fly
Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8-11/05, 1-5/06, 7-11/06, 1/07,
3/07, 5-9/07, 1-3/08, 6/08, 8-11/08, 1-4/09, 6/09, 8-11/09, 1/10, 3/10, 4/10, 5/10, 6/10 och 7/10.
Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte/förvar/transport, för stränga regler och/eller tvångsåtgärder i strid mot
artikel 2 eller 3
Iorgov ./. Bulgarien (nr 2), 2010-09-02; för sträng dom innebar ej kränkning av art. 3 eller art.5.4.
Danilin ./. Ryssland, 2010-09-16; artikel 3
Aleksander Leonidovich Ivanov ./. Ryssland, 2010-09-23; artikel 3, överbelagda celler
Pakhomov ./. Ryssland, 2010-09-30; art. 3 ej kränkning, bristande sjukvård i fängelse
Skachkov ./. Ryssland, 2010-10-07; art. 3 överbeläggning
Znaykin ./. Ukraina, 2010-10-07; art. 3 överbeläggning, även art. 5.1 Frihetsberövande
Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9-11/05, 2/06, 4-7/06, 10/06, 3-8/07, 10/07, 11/07, 1-11/08, 111/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10, 5/10, 6/10, 7/10 och 8/10.
Upphävande/ändring av lagakraftvunnen dom/beslut – artikel 6.1
Tayanko ./. Ryssland, 2010-09-02; även artikel 1 i protokoll nr 1
SC Placebo Consult SRL ./. Rumänien, 2010-09-21; även artikel 6.1 Skälig tid
Davletkhanov m.fl. “Chernobyl pensioners” ./. Ryssland, 2010-09-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Konenkova m.fl. “privileged pensioners” ./. Ryssland, 2010-09-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Popova m.fl. “Privileged pensioners” ./. Ryssland, 2010-09-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tyrtova m.fl. “Privileged pensioners” ./. Ryssland, 2010-09-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Stoian ./. Rumänien, 2010-10-12; även artikel 1 i protokoll nr 1, även art. 6.1 Skälig tid
Se liknande mål i bl.a. nr 6-11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8-11/05, 1/06, 35/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1-11/07, 1-11/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10, 6/10 och 8/10.
Utvisning, avvisning, utlämning vägrat uppehållstillstånd m m i strid med artikel 3
Y.P. och L.P. ./. Frankrike, 2010-09-02; utvisning av oppositionspolitiker till Belarus skulle kränka art. 3
Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 2/06, 7/06, 1/07, 5/08, 3/09, 4/09, 5/09, 9/09, 11/09, 4/10, 6/10, 7/10 och 8/10.
Utvisning, avvisning, utlämning vägrat uppehållstillstånd m m i strid med artikel 8
Kaushal m.fl. ./. Bulgarien, 2010-09-02; utvisning av indisk man splittrade familj och kränkte art. 8, art 13 o. art.1 i prot. 7
Bousarra ./. Frankrike, 2010-09-23; utvisning till Marocko av ensamstående man som kom till Frankrike 3 veckor gammal
Se liknande mål i bl.a. nr 7/02, 2/03, 4/03, 7/03, 7/05, 10/05, 2/06, 6/06, 10/06, 11/06, 1/07, 5-8/07, 11/07, 8/08, 1/09, 3/09,
4/09, 11/09, 2/10, 4/10 och 6/10.
Våld/dålig behandling från polis/säkerhetspolis eller i fängelse/häkte i Turkiet m.fl. länder
Dmitrachkov ./. Ryssland, 2010-09-16; art. 3 (misshandel och utredning)
Tigran Ayrapetyan ./. Ryssland, 2010-09-16; art 3 (tortyr och bristande utredning), även artikel 38.1 a) Svarandestaten
Gülizar Tuncer ./. Turkiet, 2010-09-21; art. 3 ( behandling o. utredning) demonstration skingrad med våld
Üzer ./. Turkiet, 2010-09-21; art. 3 (behandling o. utredning) ungdomar, varav två minderåriga, misshandlade under arrest
Popa ./. Moldavien, 2010-09-21; art. 3 (utredning) även artikel 13
San Argimiro Isasa ./. Spanien, 2010-09-28; art. 3 ( behandling ej kränkning, bristande utredning kränkning)
Marinov ./. Bulgarien, 2010-09-30; art. 3 behandling ej kränkning
Ghiga Chiujdea ./. Rumänien, 2010-10-05; art.3 (behandling ej kränkning, bristande utredning kränkning)
Pankov ./. Bulgarien, 2010-10-07; art. 2 ej kränkning, art. 13 ej kränkning, staten ej förhindrat man vådaskjuta sig själv
Karatepe ./. Turkiet, 2010-10-12; art. 3 (behandling), även art. 5.1 c) Frihetsberövande
Ayan ./. Turkiet, 2010-10-12; art. 3 (behandling) ej kränkning
Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9-11/05, 1/06, 3-5/06, 7-11/06,
1-6/07, 8-11/07, 1-11/08, 1-11/09, 1/10, 2/10, 3/10, 4/10, 5/10, 6/10, 7/10 och 8/10.
"SKÄLIG TID"
Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid
enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas
37
artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.
ARTIKEL 6.1
2 september
Rumpf ./. Tyskland (46344/06) även artikel 13, pilotmål
Mincheva ./. Bulgarien (21558/03) vårdnadsmål, även art. 13 och art. 8 Privat- och familjeliv
Timofeyev ./. Ryssland (12111/04) brottmål, ej kränkning
Fedina ./. Ukraina (17185/02) tvistemål
Konovski ./. Bulgarien (33231/04) även art. 13
Dzhagarova m.fl. ./. Bulgarien (5191/05)
Rosen Petkov ./. Bulgarien (65417/01) även art. 13
14 september
Taylan m.fl. ./. Turkiet (9209/04, 40056/04, 22412/05) skadestånd, expropriationsersättning, brottmål
Iskrzyccy ./. Polen (9261/02)
16 september
Baloga ./. Ukraina (620/05) brottmål
Vitruk ./. Ukraina (26127/03) brottmål
Breiler ./. Tyskland (16386/07) ej kränkning
Koukouris ./. Grekland (24089/08) även art. 13
Kyriazis m.fl. ./. Grekland (51382/08)
Papadopoulou ./. Grekland (53311/08)
21 september
Deeg ./. Polen (39489/08) brottmål
Ballai ./. Rumänien (37188/06) brottmål
SC Placebo Consult SRL ./. Rumänien (28529/04) skadeståndsmål, även art. 6.1 Upphävande
Conceria mandera SRL ./. Italien (nr 3978/03)
Pastuszenia ./. Polen (46074/07)
Vasiliu ./. Rumänien (29248/04)
Mošať ./. Slovakien (27452/05)
Şenyürek och Şahin och 17 andra ./. Turkiet (34986/05 m.fl.)
23 september
Fragner ./. Österrike (18283/06)
Isayev ./. Ryssland (24490/03) brottmål
Vasilchenko ./. Ryssland (34784/02) arbetstvist, ej kränkning
Yankov m.fl. ./. Bulgarien (4570/05) även artikel 13
Antyushina ./. Ryssland (23204/03) ej kränkning
28 september
Reina m.fl. ./. Italien (26311/03 m.fl.)
30 september
Deyanov ./. Bulgarien (2930/04) även artikel 13, tvistemål
5 oktober
Cechová ./. Slovakien (33378/06)
Szigetiová ./. Slovakien (40047/06)
7 oktober
Pokhalchuk ./. Ukraina (71993/02) tvistemål o. brottmål, även art. 2 i prot. nr 4 Rörelsefrihet
Utyuzhnikova ./. Ryssland (25957/03)
12 oktober
Bashan ./. Turkiet (15685/07) brottmål
Stoian ./. Rumänien (12221/06) ej kränkning, även art. 6.1 Upphävande
Massaro m.fl. ./. Italien (23744/03 m.fl.)
Piscitelli m.fl. ./. Italien (20193/03 m.fl.)
Florczyk m.fl. ./. Polen (30030/06)
Mikolaj Piotrowski ./. Polen (15910/08)
Uzarowicz ./. Polen (24523/08)
Babadağ ./. Turkiet (39616/06)
Barlas Törün ./. Turkiet (18535/05)
Erseven ./. Turkiet (23221/07)
Kamer Dündar ./. Turkiet (25759/07)
Mustafa Güngör ./. Turkiet (40853/05)
Naim Gürbüz ./. Turkiet (10818/06)
38
Özkoku ./. Turkiet (38668/07)
Selma Aksoy ./. Turkiet (26211/06)
Teknotes Mühendislik İnşaat Taahhüt Tic. Ve San. A. Ş. ./. Turkiet (5287/06)
ARTIKEL 5.3
21 september
Kevin O´Dowd ./. U K (7390/07) ej kränkning, för lång häktningstid
5 oktober
Hartman ./. Polen (20342/07) ej kränkning, för lång häktningstid
12 oktober
Jasari ./. Polen (17888/07) för lång häktningstid
Polanski ./. Polen (42146/07) för lång häktningstid
SVENSKA DOMAR M.M.
Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där
Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.
