Vicia pisiformis
Ärtvicker
NE
NA
LC
Kärlväxter
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Starkt hotad (EN)
B2ab(ii,iv,v)
Klass: Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning: Fabales (ärtordningen), Familj: Fabaceae
(ärtväxter), Släkte: Vicia (vickrar), Art: Vicia pisiformis - ärtvicker L. Synonymer:
Kännetecken
Ärtvicker är en flerårig ärtväxt med 1–2 m hög stjälk. Småbladen (3–5 par) är stora och brett äggrunda med tvär bas.
Bladen har klängen med vars hjälp växten klättrar. De nedersta småbladen sitter alldeles invid stjälken. Blommorna
är blekt gröngula och sitter i en tät, ensidig klase. Den blommar i regel under första hälften av juli.
Utbredning och status
Ärtvickern är en av våra mest sällsynta ädellövskogsväxter. Den är idag känd från ett 25-tal lokaler i Sverige. De
flesta ligger i Östergötland (14). Därutöver finns den på ett fåtal platser i norra Småland (6), Västergötland (5),
Dalsland (1) och Uppland (1). I övriga Norden är den endast känd från sydöstra Norge, huvudsakligen
Oslofjordsområdet. Huvudutbredningen är förlagd till den öppna skogsstäppen i Östeuropa.
Ekologi
Ärtvickern växer i stenig och snårig terräng, där trädskiktet utgörs av ädla lövträd, såsom ek, hassel och lind.
Växtplatserna ligger oftast i syd/västexponerade rasbranter med lundvegetation. Den förefaller kalkgynnad och
förekommer ofta i ett fältskikt med rik örtflora på relativt torr, mullrik jord. Den trivs bäst med ett måttligt
ljusinsläpp. Blomning uteblir vid alltför kraftig beskuggning. Den är något kulturgynnad.
Hot
Ärtvickern har försvunnit från ett flertal lokaler, främst i Östergötland. Arten är begärlig för kreatur, varför bete är
olämpligt på lokalerna. Största hotet numera är "vårdande" röjningar i framför allt buskskiktet och
skogsavverkningar. Granplanteringar har skett på några växtplatser.
Åtgärder
Samtliga lokaler måste skyddas. Av största vikt är att behålla ett rikt utbildat buskskikt och förhindra avverkning av
ädellövträden. En mycket försiktig röjning av alltför tät vegetation, t ex uppträngande granplantor, är nödvändig. En
försiktig, successiv förnyelse av trädbeståndet har troligen inte någon negativ effekt. Bete får inte förekomma. Arten
bör övervakas av floraväktare.
Övrigt
Ärtvicker är fridlyst. Utländska namn – NO: Ertevikke, DK: Ærte-Vikke, FI: Hernevirna.
Naturvård
Fridlysning: Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela
landet
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Andersson. P.-A. 1984. Floristiska nyheter på Dal. Svensk Bot. Tidskr. 78: 95–111.
Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län
1997:4.
Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.
Black-Samuelsson, S. 1997. Genetic Variation and Phenotypic Plasticity in the Rare Plant Species Vicia pisiformis L.
and V. dumetorum L. (Fabaceae). Acta Univ. Agricult. Suec. Silvestria 30.
Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16:
3–111.
Engström, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter I Östergötland – Trender för nationellt och regionalt
rödlistade arter I Östergötlands län 1995 – 2005. Rapport 2006:20. Länsstyrelsen Östergötland.
Eriksson, G. 1999. Fynd av Vicia pisiformis i Uppland. Daphne 10: 36–37.
Gustafsson, L. 1990. Årtvicker, Vicia pisiformis i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 85: 21–32.
Haglund, E. 1912. Lokal för Vicia pisiformis m.m. Fauna och flora 1912: 256–257.
Hannerz, A. & Hannerz, E. 1912. Ytterligare om Vicia pisiformis. Fauna och flora 1912: 141.
Janson, O. 2005. Om ärtvicker, ljungsnärja och kal tallört i Lerdala. Calluna 22 (3): 22–25.
Kasselstrand, S., 1979. Ny lokal för Vicia pisiformis i Tjust. Svensk Bot. Tidskr. 73: 86.
Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.
Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten I Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.
Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.
Svedjemyr, O. 1981. Ärtväxtvägen - en märklig växtlokal i Malexander, Östergötland. Svensk Bot. Tidskr. 75: 211–
214.
Örtenblad, T. 1982. Botaniska strövtåg i södra Tisselskog. Natur på Dal. 8 (1): 32–33.
Författare
Lars-Åke Gustafsson 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
