LEVANDE
HERREN Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en
festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.
Han skall på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det
täckelse som täcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet.
Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks
vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat.
På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss. Ja, här är HERREN som vi väntade på. Låt oss vara
glada och fröjdas över hans frälsning.
(Jes 25:6-9)
Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni
tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna
er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var
det förgäves att ni kom till tro.
Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att
Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han
uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas
och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder
på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. Sedan
visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade
han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster…
Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de
insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de
dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall
också i Kristus alla göras levande.
Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans
ankomst, de som tillhör honom. Därefter kommer slutet, då han
överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje
makt och kraft.
Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som
den siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han lagt under hans
fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart
att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. Och när allt har
blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har
lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.
(1 Kor 15:1-8, 20-28)
1
LEVANDE
(Jes 25:6-9, 1 Kor 15:1-8, 20-28)
Kristus är uppstånden! Det är en fantastisk tid att få predika under den här tiden,
nu under påsktiden. För precis som vi har haft fyrtio dagar före påsk som kallas
fastetiden, när vi särskilt får leva oss in i Jesu kamp och lidande, så är vi nu inne
i en tid av fyrtio dagar efter påsk, fram till Kristi himmelsfärd, när vi särskilt får
glädja oss över Jesu uppståndelse. Hans liv är vårt eviga liv. Eller som man säga
särskilt till alla UV-scoutledare: Kristus har uppstått, vi kan uppstå.
Och när Paulus ska tala om det här, så kallar han det för det allra viktigaste.
Eller som när Anna Ahlström predikade en gång här över den här texten och
läste från 1917 års översättning, där det står att det är ”ett huvudstycke” i vår tro:
Och så säger Paulus något väldigt viktigt: Jag meddelade er vad jag själv har
tagit emot. I veckan roade jag mig med att läsa lite i latinska Bibeln, och där
står det tradidi quod et accepi: jag överlämnade, tradidi, en tradition, som jag
själv en gång har tagit emot, accepi, accepterat.
För mig satte det här fingret en sak: evangeliet, berättelsen om Jesus och
frälsningen, är en helig tradition. Något som har traderats, överlämnats, från
generation till generation. Är det inte så också för dig som för de flesta, att när
du kom till tro på Kristus så var det genom någon mer erfaren kristen som har
fört vidare till dig det som han eller hon själv en gång har tagit emot? Om trons
låga brinner i ditt hjärta, tron på Jesus och på frälsningen och uppståndelsen, så
är det i 99 fall av 100 för att Gud har låtit ett annat ljus komma nära och ge
elden till dig. Jag tänker att det är gott att komma ihåg våra andliga fäder och
mödrar, och hedra även vår andliga far eller mor så som vi hedrar vår jordiska
far eller mor.
Och Paulus, som är vår andlige farfars farfars farmors morfars farfars och så
vidare i väldigt många generationer, han överlämnar till oss hur det gick till där
en gång i Jerusalem och Galileen. Hur Jesus dog för våra synder som det var
förutsagt i de heliga Skrifterna, och hur han kom ut från sin grav levande efter
att ha besegrat döden. Som de sjunger i den ortodoxa kyrkan: med din död
dödade du döden. Kristus har uppstått som den förste av de insomnade. Han
var död, men se, han lever i evigheters evighet. Och han har nycklarna till döden
och dödsriket för att hämta ut alla dem som vill vara hans.
Och jag tror: Är inte det här något som vi människor, du och jag, innerligt
behöver höra? Att graven inte är slutet? Jag hörde en sekulariserad svensk
reflektera över att många av de saker som kyrkan gör finns det andra som gör,
2
som musik och gemenskap och ungdomsverksamhet och så, men när det gäller
evigt liv så finns det inte så mycket konkurrens på den marknaden. Här finns
ett behov som alla har och så är ni de enda som har något som möter det behovet
– vilket guldläge, tyckte han.
Och visst är det roligt att se på saker och ting med glimten i ögat ibland, man
behöver ju humor för att orka med ibland. Men om man talar om det med större
allvar, så är det nog så att döden det absolut mest skrämmande som finns. Allt
det vi bygger upp här på jorden, alla de människor som vi älskar, och även vi
själva, den här kroppen som vi sköter om eller försummar – allt ska en dag
läggas i jorden och multna bort och vara som om det aldrig hade funnits. Om allt
i slutändan ska möta dödens isande grin, vad finns det då för mening?
Det är jätteviktigt hur vi tänker om de här sakerna. För så som vi tänker, så blir
vårt liv. Om vi tänker att vårt slutliga öde är att kallna i en grav, då sprider sig
den kylan till vårt liv här och nu och kramar oss med ett isande grepp.
Hebreerbrevet talar om ”de som av fruktan för döden har levt som slavar i hela
sitt liv” (Heb 2). Slavar på flykt, slavar under hålligång, slavar under begär och
konsumism. Redan för 2000 år sen citerar Paulus i samma kapitel några som inte
tror på det eviga livet: Låt oss äta och dricka, för i morgon ska vi dö.
Det är så många människor runt omkring oss har det. Jag tror det är viktigt för
oss att förstå hur livet ser ut för den som utan hopp och utan Gud i världen. Så
levde jag mitt liv under de första 15 åren. Om det här livet är allt som finns, då
är vi de mest ömkansvärda av alla människor.
Men evangeliet säger: Men nu har Kristus uppstått från de döda som
förstlingen av de insomnade… Liksom i Adam alla dör, så skall också i
Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som
förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.
Kristus är levande. Kristus är förstlingen. När man skördade i det gamla Israel,
så tog man den allra första kärven från åkern och bar fram den i templet inför
Gud som ett förstlingsoffer. Den förstlingen var ett tecken på att allt det andra
tillhörde Gud också, även om det fick vara kvar på åkern.
Och på samma sätt är Kristus, vår broder, den levande förstlingen. Han har som
människa stigit upp till Gud, till Guds tempel i himlen. Och det är ett tecken på
alla vi andra också tillhör den levande Guden, även när vi är kvar här i jordens
åker.
Om vi lever med honom här och nu, ska vi fortsätta leva med honom på andra
sidan döden. Om vi inte vill leva med honom här och nu, kommer vi inte att leva
med honom på andra sidan döden. För när aposteln Johannes ska sammanfatta
3
evangeliet, då säger han: Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss
evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som
inte har Guds Son har inte livet. Detta skriver jag till er för att ni skall veta
att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. (1 Joh 5:11-13)
Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv… Jag som står här
och predikar kan säga precis samma sak som Johannes: Jag säger det här till dig
som sitter där i bänken för att du ska veta att du har evigt liv, du som tror på
Guds Sons namn Jesus. För att du ska veta det med hela din varelse.
Om du är döpt in i Kristus, om du vill tillhöra honom, då kommer det att bli för
dig precis som det var för honom: han dog, han låg i graven en tid, och sedan
uppväcktes han av Gud till ett liv som aldrig dör. Och på samma sätt kommer du
en gång att få läggas i en grav, och sedan sova en tid, och sedan få höra den där
Rösten som väcker dig ur din sömn. Och du får gå ut levandegjord till ett liv
som aldrig mer ska dö.
Hur kommer det att bli på den dagen? Jag har börjat fundera en del på hur
himlens liv kommer att bli. För om jag nu ska vara verksam som researrangör
och boka in människor till det allra bästa resmålet, då är nog bra om jag försöker
ta reda på lite grann om resmålet först. Det blir liksom lite mer övertygande
då…
Så vad säger vår resekatalog här? Den är illustrerad med bilder, inte foton utan
bilder i text, jordiska bilder som försöker förmedla något från en helt överjordisk
verklighet med mänskliga ord som vi kan förstå. Det talas om detta berg, en
upphöjd plats ovan denna värld, en plats som är fridfull och där man ser klart.
Han ska ta bort slöjan som ligger över våra liv. Han ska ta bort dimman,
mörkret, så vi får se och höra och känna lika starkt som när vi var barn, eller tio
gånger starkare. Han ska göra oss levande.
Och han ska torka våra tårar och läka våra sår. Alla svek och alla besvikelser
och alla taggar och allt ont vi har behövt vara med om ska vara läkta i Kristi sår.
Och sitt folks vanära ska han ta bort från hela jorden. Alla gånger du har hamnat
utanför för att du följer Jesus, alla gånger du fått böja dig och komma i andra
hand, all skam som du bär inom dig och som du inte kan sätta ord eller namn på
– det ska vara borta, och du ska vara levande.
Och det väntar en festmåltid för alla folk, en fest där alla får vara med som inte
stänger ute sig själva, som den äldre brodern till den förlorade sonen. Feta rätter,
gamla viner, det bästa vinet från bröllopet i Kana, väl klarat. De fattiga får
äntligen äta och bli mätta, och de som har varit rika får vara med av nåd.
4
Det är himlen: frid och fest i de levandes land. Men det största utav allt, det är
att på den dagen ska vi säga: Se, här är vår Gud! Som vi hoppats på, han som har
frälst oss. Här är Herren som vi hoppats på. På jorden har vi vandrat i tro, utan
att se. Men på den dagen ska vår tro förbytas i åskådning.
Och vi ska se, och vi ska omslutas, och vi ska uppfyllas. På den dagen, säger
Skriften, ska Gud vara allt i alla. Jesaja berättar att himmel och jord är full av
hans härlighet, att jorden ska vara full av kunskap om Herren på samma sätt som
havet är fullt av vatten. Vi ska vara omslutna och uppfyllda av Gud lika nära
som barnet är omslutet av mammas fostervatten och uppfyllt av mammas blod.
Så som det en gång har varit, så ska det åter vara, i de levandes land hos den
levande Guden.
Tror du detta? Säger din ande djupt inom dig att det är sant? Det är sant och
visst, det är beseglat med hans blod som heter Trofast och Sann. Du är en
himmelsmedborgare.
Därför vill jag som sista punkt uppmuntra dig: lev redan nu här på jorden med
rak rygg som en medborgare i himlen. Koltrasten börjar sjunga sin lovsång långt
innan solen går upp. Han sjunger redan i nattens mörker för att han vet inom sig
att solen kommer att gå upp.
Och jag skulle vilja utmana dig att gå in här och nu på jorden och leva dig in i
himlens liv. Att föreställa dig hur det kommer att bli. Lära dig himlens
förhållningssätt redan här på jorden. Sjunga himlens sånger som man gör under
väckelsetider, som vi ser i våra gamla läsarsånger. Läsa Guds ord om hur det
kommer att bli. Prata om himlen med vänner och familj. Levandegöra himlen
här och nu, och själv i detta bli levandegjord av den levande Guden.
Nu är han fördold, men på den dagen kommer vi att få säga: Se, här är vår Gud.
Jag vill avsluta med att läsa från 1 Pet 1:8-9: Honom älskar ni utan att ha sett
honom, och fastän ni inte ser honom, tror ni på honom och jublar över
honom i obeskrivlig, himmelsk glädje då ni nu är på väg att vinna målet för
er tro: era själars frälsning. (1 Pet 1:8-9)
5
