Rapport om tillämpningen 2010 av
EU:s stadga om de grundläggande
rättigheterna
JUST
Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar
på dina frågor om Europeiska unionen.
Gratis telefonnummer (*):
00 800 6 7 8 9 10 11
(*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem.
Mer information om Europeiska unionen finns på internet (http://europa.eu).
Kataloguppgifter återfinns i slutet av publikationen.
Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2011
ISBN 978-92-79-19703-1
doi:10.2775/17868
© Europeiska unionen, 2011
Kopiering är tillåten med angivande av källan.
Printed in Luxembourg
Tryckt på återvunnet papper
3
Förord
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna presenterades högtidligt den
7 december 2000 av Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen. När Lissabonfördraget
trädde i kraft den 1 december 2009 blev stadgan rättsligt bindande och har nu samma juridiska
status som EU-fördragen.
Jag utnämndes till den första EU-kommissionären för området ”Rättvisa, grundläggande rättigheter
och medborgarskap” i ordförande Barrosos kommission den 10 februari 2010, efter Europaparlamen­
tets utfrågning. Precis som ordföranden krävde har jag gjort stadgan till en kompass för alla beslut
som fattas på EU-nivå. För att betona denna starka intention svor alla EU-kommissionärer den 3 maj 2010, för första gången någonsin, en ed inför
Europeiska unionens domstol som gällde såväl EU-fördragen som Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Som en
uppföljning av denna ed presenterade Europeiska kommissionen i oktober 2010 en strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av
stadgan. Med den här strategin infördes en checklista för grundläggande rättigheter för att systematiskt kontrollera förslag till EU-lagstiftning
från EU-institutionerna. Den omfattar också en årlig rapport om hur stadgan tillämpas.
Detta är den första årliga rapporten och i den beskrivs för allmänheten hur stadgan har tillämpats efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft.
Rapporten omfattar konkreta exempel på hur EU-institutionerna och medlemsstaterna tillämpar stadgan när de genomför EU-rätten. Den
belyser hur de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan är aktuella inom många av de politiska områden där EU har behörighet.
Det kan gälla allt från rättvisa och transportpolitik till gränsförvaltning.
Behovet av att skapa en solid EU-omfattande kultur för grundläggande rättigheter visar sig i de tusentals frågor och klagomål om möjliga
kränkningar av grundläggande rättigheter som Europeiska kommissionen varje år får från medborgare. Det faktum att många av dessa
klagomål fortfarande handlar om frågor som faller utanför EU-institutionernas behörighet genom EU-fördragen bör vara en stark erinran om
att en kultur för grundläggande rättigheter kan leva endast om den bygger på tillförlitlig information om var man kan söka upprättelse vid
kränkningar av grundläggande rättigheter. Rättvisans gång kan försenas om medborgarna inte vet vart de ska vända sig. Det är därför som
det är av yttersta vikt att medborgare över hela Europa får information om i vilka situationer de kan vända sig till EU-institutionerna och i sista
hand till Europeiska unionens domstol i Luxemburg, och i vilka situationer det i stället är de nationella myndigheternas ansvar att ge effektiv
rättslig prövning och när sista utvägen är att vända sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.
Europeiska ombudsmannen sa nyligen att 72 procent av de europeiska medborgarna inte ansåg sig väl informerade om stadgan om de
grundläggande rättigheterna. Detta är den första årliga rapporten om tillämpningen av stadgan och det första steget mot att förbättra den
situationen. Jag uppmanar alla EU-institutioner, Europeiska ombudsmannen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och
alla icke-statliga institutioner och organ som arbetar på området grundläggande rättigheter att bidra till att denna rapport blir läst av många,
för på så sätt främjas en EU-kultur för grundläggande rättigheter där medborgarna omedelbart vet vart de ska vända sig när det gäller
kränkningar av grundläggande rättigheter.
Viviane Reding
Viceordförande för Europeiska kommissionen
1
2
Innehåll
Rapport från kommissionen – Rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga
om de grundläggande rättigheterna (*)
5
Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapport
om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (**)
13
Inledning
13
Värdighet
19
Friheter
27
Jämlikhet
41
Solidaritet
55
Medborgarnas rättigheter
65
Rättskipning
75
(*) Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (KOM(2011) 160 slutlig).
(**) A rbetsdokument från kommissionens avdelningar – som medföljer rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om tillämpningen
2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (SEC(2011) 396 final).
3
4
Rapport från kommissionen –
om tillämpningen 2010 av EU:s stadga
om de grundläggande rättigheterna (1)
Inledning
När Lissabonfördraget trädde i kraft blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2) rättsligt bindande. Detta stärker
rättsstatsprincipen inom Europeiska unionen väsentligt och är ett viktigt led i det arbete som pågått i flera decennier. Tidigare reglerades
EU:s efterlevnad av de grundläggande rättigheterna genom EG-domstolens rättspraxis. Men stadgan är ett rättsligt bindande instrument
som ger en sammanhållen och konsekvent beskrivning av de grundläggande rättigheter som binder EU:s institutioner och organ.
Stadgan är inte bara en text med abstrakta principer. Den är tillämplig varje gång EU:s institutioner och organ agerar eller EU-rätten på annat
sätt genomförs, så att man bevarar enskilda människors grundläggande rättigheter. Därför antog Europeiska kommissionen år 2010 en
strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan (3). Tanken är att EU ska föregå med gott exempel. Stadgan ska naturligtvis
följas i varje etapp av lagstiftningsprocessen i EU – från det att Europeiska kommissionen börjar förbereda ett förslag, under de ändringar
som görs i lagstiftningsarbetet och fram till dess att bestämmelserna antas av Europaparlamentet och rådet, och tills det träder i kraft och
sedan tillämpas av medlemsstaterna.
Kommissionen har för sin del skärpt bedömningen av hur de grundläggande rättigheterna påverkas av nya lagförslag och använder nu en
checklista för grundläggande rättigheter för att systematiskt kontrollera att dess förslag är förenliga med stadgan.
I strategin meddelade kommissionen att den kommer att lägga fram en årlig rapport om hur stadgan tillämpats inom ramen för
EU:s behörighet. I den här första årsrapporten om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna görs en systematisk
genomgång av de viktigaste omständigheterna kring den dynamiska tillämpningen av stadgan.
Årsrapporten beskriver konkreta problem som uppkommit och förklarar hur EU:s institutioner agerat för att lösa problemen inom ramen
för sitt uppdrag, eller varför EU ibland inte kunnat agera när unionen inte varit behörig enligt fördragen. Årsrapporten beskriver även hur
EU:s institutioner, däribland kommissionen, beaktar de grundläggande rättigheterna när de förbereder, utarbetar och utvecklar EU:s politik.
Den här rapporten och de kommande rapporterna ska beskriva utfallet av EU-institutionernas tillämpning av stadgan.
(1)
(2)
(3)
Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – om tillämpningen 2010 av EU:s
stadga om de grundläggande rättigheterna (KOM(2011) 160 slutlig).
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, 30.3.2010, s. 389).
KOM(2010) 573 slutlig, finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0573:FIN:EN:PDF
5
1. FÖRTYDLIGA NÄR STADGAN ÄR TILLÄMPLIG
Allmänheten har stort intresse av och höga förväntningar på tillämpningen av stadgan. Men den är inte tillämplig på alla situationer som
avser de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Under 2010 tog kommissionen emot över 4 000 brev från allmänheten om de
grundläggande rättigheterna. I cirka tre fjärdedelar av fallen var EU inte behörigt att ingripa. Det är vanligt att allmänheten missförstår syftet
med stadgan och när den är tillämplig eller inte.
Skyddet av de grundläggande rättigheterna inom EU garanteras både nationellt av medlemsstaternas konstitutioner – som var i kraft före
stadgan och som givit upphov till en utvecklad rättspraxis – och på EU-nivå av stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Stadgan är tillämplig på åtgärder som vidtas av EU:s institutioner och organ. I synnerhet gäller den Europaparlamentets, rådets och
kommissionens lagstiftningsarbete som måste vara helt förenligt med stadgan för att uppfylla kraven i EU-rätten. Stadgan är också tillämplig
på Europeiska unionens externa åtgärder (4).
Stadgan är tillämplig på medlemsstaterna bara när de genomför EU-lagstiftningen. Den är inte tillämplig på situationer som inte inbegriper
EU-lagstiftning och den får enligt fördragen inte utvidga EU:s behörighet (5).
I situationer där stadgan inte är tillämplig fortsätter de grundläggande rättigheterna att garanteras på nationell nivå i enlighet med de
nationella konstitutionerna och grundlagarna. Medlemsstaterna har omfattande nationell lagstiftning om de grundläggande rättigheterna
och det är de nationella domstolarna som ska se till att den följs. Det är också de nationella myndigheterna, däribland domstolarna, som
ska genomföra de grundläggande rättigheterna. Men alla medlemsstater har också gjort vissa åtaganden enligt Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna, oberoende av de skyldigheter de har enligt EU-lagstiftningen. När alla tillgängliga rättsmedel på nationell nivå
uttömts är det därför i sista hand möjligt för enskilda att väcka talan vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg,
om de anser att en grundläggande rättighet enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har kränkts.
De nationella konstitutionerna och systemen för att skydda de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna kompletteras alltså av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, men stadgan ersätter
inte de övriga systemen.
2. GE STADGAN STÖRRE VERKAN FÖR ALLMÄNHETEN
Med tanke på allmänhetens ökande intresse för stadgan är det viktigt att informera bättre om när stadgan är tillämplig – nämligen när åtgärder
vidtas av EU:s institutioner och organ och när medlemsstaterna genomför EU-lagstiftningen – och om hur man i praktiken kan försvara sina
rättigheter om de skulle kränkas. Allmänheten bör känna till vart man kan vända sig för att få hjälp i sådana fall. Det bör också vara känt vart
man kan vända sig när stadgan inte är tillämplig, t.ex. när nationella myndigheter vidtar sådana åtgärder som inte påverkas av EU-rätten. Det
är viktigt att lämna lämplig information om att det finns faktiska möjligheter till upprättelse om dessa rättigheter har kränkts på något sätt.
(4)
(5)
66
I enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen ska unionens åtgärder i internationell sammanhang […] utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att
föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas
stadga och i folkrätten. När artikeln genomförs tillämpar EU stadgan och Förenta nationernas stadga om de mänskliga rättigheterna. EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter är en annan rapport som beskriver hur EU agerar för att främja
de mänskliga rättigheterna i länder utanför EU.
I artikel 51.2 i stadgan sägs att denna stadga [inte innebär] någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller
inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.
2.1 Vidta åtgärder på EU-nivå och nationellt
Stadgan skyddar fysiska och juridiska personer om EU:s institutioner och organ vidtar åtgärder som strider mot de grundläggande
rättigheterna. EU:s institutioner och organ är alltså skyldiga att följa stadgan.
Kommissionen är fast besluten att använda alla tillgängliga medel för att se till att stadgan följs på EU-nivå. Om någon av EU:s institutioner eller
något organ inte följer stadgan är EU-domstolen behörig att pröva åtgärdens lagenlighet; kommissionen är behörig att inleda motsvarande
förfaranden.
Medlemsstaternas offentliga myndigheter – som utövar den lagstiftande, verkställande och dömande makten – är skyldiga att följa stadgan
bara när de genomför EU-rätten, t.ex. när de tillämpar EU:s förordningar eller beslut eller när de genomför EU:s direktiv. Den som anser att en
nationell myndighet har brutit mot stadgan vid tillämpningen av EU-rätten kan vända sig till de nationella domstolarna i landet i fråga. Under
ledning av EU-domstolen är nationella domare behöriga att pröva om stadgan följts av medlemsstaterna när de genomfört EU-rätten. Man
kan också klaga till kommissionen, som är behörig att inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten i fråga.
Allmänhetens faktiska skydd kommer att öka genom bättre dialog mellan EU:s institutioner och de nationella organ som arbetar med att
skydda de grundläggande rättigheterna, t.ex. nationella jämställdhetsorgan.
2.2 Ställa klagomål till rätt instans
När medlemsstaterna agerar i andra frågor, som inte avser genomförandet av EU-rätten, skyddas de grundläggande rättigheterna genom de
nationella konstitutionerna, som innehåller bestämmelser om detta skydd. I sådana situationer bör enskilda vars grundläggande rättigheter
kan ha kränkts se till att deras klagomål utan dröjsmål riktas till den behöriga nationella instansen, vare sig det rör sig om regeringen,
nationella domstolar eller organ som är specialiserade på mänskliga rättigheter. När alla nationella rättsmedel uttömts erbjuder Europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna ännu en möjlighet. Det bör noteras att beslut från nationella eller internationella domstolar inte
kan överklagas till kommissionen.
Enskilda som anser att deras grundläggande rättigheter har kränks behöver praktisk information om vilka rättsmedel som finns
i medlemsstaterna. Kommissionen är fast besluten att fylla detta behov. Detta betyder inte att nya system för skyddet av de grundläggande
rättigheterna införs, utan att man främjar användningen av de befintliga instrumenten genom att informera allmänheten om vilka instanser
som är behöriga att hantera ett visst klagomål.
Som ett första steg på vägen kommer kommissionen att förbättra den europeiska e-juridikportalen med information om vart klagomål om
kränkningar av de grundläggande rättigheterna kan lämnas.
När stadgan inte är tillämplig kommer kommissionen att undersöka om man vid behov skulle kunna vidarebefordra klagomål på
medlemsstaters kränkningar av de grundläggande rättigheterna till relevanta nationella myndigheter. Inledningsvis kommer kommissionen
under 2011 att anordna ett seminarium med Europaparlamentets utskott för framställningar, med nationella institutioner för mänskliga
rättigheter och andra nationella myndigheter, såsom justitieministerier och jämställdhetsorgan, samt berörda parter för att undersöka hur
en sådan arbetsmetod skulle kunna se ut.
7
2.3 Klar och tydlig kommunikation om stadgan
De uppgifter som kommissionen samlade in om tillämpningen av stadgan 2010 visar på behov av tydligare kommunikation om när stadgan
är tillämplig och om vem som gör vad i fråga om de grundläggande rättigheterna (6). För att inte svika eller fördröja genomförandet av
de grundläggande rättigheterna bör nationella myndigheter samt EU:s institutioner och organ, däribland Europeiska unionens byrå för
grundläggande rättigheter, göra gemensamma ansträngningar för att informera allmänheten bättre om när stadgan är tillämplig och inte.
3. UTVECKLINGEN UNDER 2010
Rapporten om 2010 visar att de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan aktualiseras inom många av de politiska områden
där EU är behörigt och alltid bör tas under noggrant övervägande när EU utformar och genomför sina åtgärder, vare sig de avser rättvisa,
transportpolitik eller gränsförvaltning.
Rapporten ger många exempel på hur stadgans sex avdelningar (värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter och
rättskipning) tillämpats på ett antal av EU:s politikområden.
Respekten för de rättigheter som anges i avdelningen värdighet har varit av stor vikt för invandringspolitiken och har ägnats särskild
uppmärksamhet i den lagstiftning som antagits under 2010, t.ex. beslutet om övervakningen av de yttre sjögränserna (7) och ändringarna
av Frontexförordningen (8). Frågor kring den mänskliga värdigheten beaktades även i kommissionens meddelande om användning av
säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser (9).
Flera frågor har även format kommissionens åtgärder på de områden som omfattas av avdelningen friheter. Mediefrihet och näringsfrihet
ägnades särskild uppmärksamhet i kommissionens förslag till en förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet
av domar på privaträttens område (10).
Under avdelningen jämlikhet visade allmänheten och Europaparlamentet starkt intresse för barnets rättigheter och kommissionen lade
fram flera förslag på området, däribland en handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014) (11). Diskrimineringsförbudet,
däribland diskriminering på grund av kön eller ras, spelar en fortsatt stor roll på många områden, vilket också återspeglas i uppgifterna från
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.
När det gäller avdelningen solidaritet vidtog kommissionen åtgärder för att se till att bestämmelserna om arbetstagares grundläggande
rättigheter tillämpades i praktiken.
(6)
Detta intryck får stöd i en enkät som nyligen utfördes av Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentet. Enligt enkäten anser 72 procent av EU-medborgarna att de inte har tillräcklig information om stadgan
(Europeiska ombudsmannens pressrelease av den 18 mars 2011, EO/11/6).
(7) Rådets beslut 2010/252EU av den 26 april 2010 om komplettering av kodexen om Schengengränserna vad gäller övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas
av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 111, 4.5.2010, s. 20).
(8) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters
yttre gränser (Frontex) (KOM(2010) 61 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0061:FIN:SV:PDF
(9) KOM(2010) 311 slutlig, finns på: http://ec.europa.eu/transport/air/security/doc/com2010_311_security_scanners_EN.PDF
(10) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM(2010) 748 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0748:FIN:SV:PDF
(11) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010 – 2014) (KOM(2010) 213 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0213:FIN:SV:PDF
88
Flera domar i EU-domstolen gällde de rättigheter som nämns i avdelningen rättskipning, i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel.
Därutöver visar en analys av frågorna från allmänheten och Europaparlamentet att de ärenden som prioriterades under 2010 gällde skydd
av personuppgifter, tillgång till rättslig prövning, integration av romer och jämställdhet.
3.1 Skydd av personuppgifter
Stadgan garanterar alla rätt till skydd av de egna personuppgifterna (artikel 8 i stadgan). Européerna är mycket intresserade av dessa frågor
och ofta bekymrade över hur deras personuppgifter används, vilket framgår av de många frågor som allmänheten och Europaparlamentet
ställde under 2010. Frågorna gällde allt från skydd av personuppgifter vid användning av ny teknik till skyddet av personuppgifter i länder
utanför EU. Det gällde t.ex. fingeravtryckstagning av skolelever, Google Street View, videoövervakning på arbetsplatsen, nätmötesplatser,
uppgiftsinsamling vid folkräkning och finansiering av forskning om ny teknik på säkerhetsområdet.
Tekniken ger individer möjlighet att dela med sig av information om sina beteenden och preferenser offentligt och internationellt i en
aldrig tidigare skådad omfattning. Därför antog kommissionen år 2010 ett dokument om ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter
i Europeiska unionen (12). Dokumentet fastställer centrala mål för reformen av EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter för att stärka
individernas rättigheter (t.ex. genom ökad insyn och bättre möjligheter att kontrollera personuppgifter), stärka inremarknadsaspekten
(genom minskad byråkrati och likvärdiga förutsättningar), se över bestämmelserna om skydd av personuppgifter vid polisiärt och straffrättsligt
samarbete så att uppgifterna skyddas väl även när de överförs utanför EU, samt effektivisera tillämpningen av bestämmelserna (t.ex. genom
skärpning och ytterligare harmonisering av dataskyddsmyndigheternas uppgifter och behörighet). Under 2011 kommer kommissionen att
lägga fram förslag till en ny allmän rättslig ram för skyddet av personuppgifter (13).
Den 10 februari 2010 framhöll Europaparlamentet behovet av att skydda personuppgifter med avseende på de internationella avtalen om
dataöverföring för att bekämpa terrorism och röstade ner det föreslagna avtalet om ett program för att spåra finansiering av terrorism. Därför
lade kommissionen fram ett nytt förslag till avtal som erbjöd bättre skydd av personuppgifterna. Förslaget godkändes av Europaparlamentet
och trädde i kraft den 1 augusti 2010 (14). Också Europeiska unionens domstol betonade hur viktig den grundläggande rätten till skydd
av personuppgifter är genom att den 9 november 2010 ogiltigförklara den EU-lagstiftning som krävde publicering av namnen på fysiska
personer som fått finansiering från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (15).
(12) Kommissionens meddelande till Europarlamentet, rådet, Euroepiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen (KOM(2010) 609 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0609:FIN:SV:PDF
(13) Här bör vederbörlig hänsyn tas till andra grundläggande rättigheter i stadgan och andra målsättningar i fördragen när man garanterar den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter.
(14) Avtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet
för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) (EUT L 195, 27.7.2010, s. 5).
(15) Europeiska unionens domstols dom i förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker und Markus Schecke mot Land Hessen, Eifert mot Land Hessen, 9.10.2010.
9
3.2 Tillgång till rättslig prövning
Tillgången till rättslig prövning är en grundläggande rättighet, bl.a. enligt artikel 47 i stadgan, och har stort inflytande på många människors
vardag i hela EU. Några av de frågor som många européer måste hantera är t.ex. vart man ska rikta rättsliga anspråk som gäller en annan
medlemsstat eller vilka rättigheter brottsoffer har när det blir rättegång. År 2010 skrev många till kommissionen för att klaga på att de inte
känt till eller erbjudits tillräckligt stöd eller rättshjälp i pågående ärenden i nationella domstolar. Många klagade på långa eller dyra rättsliga
förfaranden som försvårade tillgången till rättslig prövning. Vissa brev innehöll påståenden om korruption, brott mot principen om att båda
parter ska ha en jämlik ställning inför rätten, jäv i vissa nationella domstolar och brister i rätten till en rättvis rättegång. Många av dessa frågor
kunde inte behandlas av kommissionen eftersom de ingår i medlemsstaternas behörighet.
För att hjälpa misstänkta och tilltalade som inte förstår det språk på vilket rättegången hålls antog EU under 2010 gemensamma
miniminormer om rätten till tolkning och översättning (16). Kommissionen föreslog också krav på att brottsmisstänkta ska informeras om
sina rättigheter på ett språk de kan förstå (17). Alla som anhålls misstänkta för brott eller med hjälp av en europeisk arresteringsorder ska
få skriftlig information om sina grundläggande rättigheter i samband med anhållan och information om vad de är misstänkta för i ett
dokument med titeln rättighetsinformation. År 2011 kommer kommissionen att fortsätta genomföra färdplanen om processuella rättigheter
med ett lagstiftningsprogram som ska garantera rättvisa rättegångar genom bestämmelser om rätten till juridisk rådgivning och om rätten
till kommunikation med familjemedlemmar, arbetsgivare och konsulära myndigheter.
I domstol är det inte bara den tilltalades utan även brottsoffrens rättigheter som måste bevakas, och kommissionen arbetar för att förbättra
offrens situation. Kommissionen kommer under 2011 att lägga fram ett åtgärdspaket för att stärka alla brottsoffers rätt, skydd och stöd både
under hela rättegången och därefter.
3.3 Romers grundläggande rättigheter
Artikel 2 i EU-fördraget ger personer som tillhör minoriteter vissa rättigheter, medan artikel 21 i stadgan förbjuder all diskriminering som
bygger på etniskt eller socialt ursprung eller tillhörighet till nationell minoritet. Europas största etniska minoritet är de 10–12 miljonerna
romer. Många av romerna i EU är hårt drabbade av arbetslöshet, extrem fattigdom, undermåliga boendeförhållanden, hälsoproblem och
problem med tillgång till utbildning. Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet är därför en prioritet för EU, vilket framhölls
i kommissionens meddelande av den 7 april 2010 där några av de största utmaningarna för integrationen av romer i alla EU:s medlemsstater
togs upp (18).
Alla EU-medborgare har rätt att röra sig och bo i andra medlemsländer utan att diskrimineras. Nationella myndigheter får utvisa
EU-medborgare eller dra in uppehållstillståndet bara under vissa förhållanden som klart och tydligt anges i EU:s direktiv om fri rörlighet
från 2004 (19). Det direktivet innehåller även rättssäkerhetsgarantier som ska förebygga godtyckliga, diskriminerande eller oproportionerliga
beslut och därmed garantera de grundläggande rättigheterna, däribland förbudet mot kollektiv utvisning (artikel 19.1 i stadgan). För att
säkra dessa rättigheter vidtog kommissionen omedelbara åtgärder efter sommaren 2010 då Frankrike utvisade EU-medborgare av romskt
(16)
(17)
(18)
(19)
10
10
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).
Förslag till direktiv om rätten till information i brottmål (KOM(2010) 392 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0392:FIN:SV:PDF
Meddelande om integreringen av romerna i samhället och i näringslivet (KOM(2010)133 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0133:FIN:SV:PDF
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring
av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
ursprung. Kommissionen undersökte noggrant om åtgärderna var förenliga med EU:s bestämmelser. Efter kommissionens ingripande har
Frankrike och andra medlemsstater nu ändrat sina bestämmelser för att anpassa dem till EU:s regler om fri rörlighet.
Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet kräver på det strukturella planet ett aktivt åtagande från medlemsstaternas sida, med
stöd från Europeiska unionen. Kort efter händelserna sommaren 2010 inrättade kommissionen en intern arbetsgrupp som ska bedöma
medlemsstaternas användning av EU-bidrag. Arbetsgruppens preliminära resultat visar att medlemsstaterna inte utnyttjar möjligheterna
till EU-finansiering på ett lämpligt sätt för att integrera romerna i samhället och näringslivet. De huvudproblem arbetsgruppen upptäckte
var svaga strategier, avsaknad av särskilda åtgärder för att lösa romernas problem, bristfälliga kunskaper, otillräcklig administrativ kapacitet
för att kunna utnyttja EU-finansieringen och bristande engagemang från det civila samhället och romska företrädare i utvecklingen och
genomförandet av integrationen.
År 2011 kommer kommissionen att anta en rättslig ram för nationella integrationsstrategier för romer. Kommissionen kommer också att
fortsätta se till att romerna kan åtnjuta sina rättigheter i egenskap av EU-medborgare utan att diskrimineras.
3.4 Jämställdhet
År 2010 gav kommissionen uttryck för sitt engagemang i jämställdhetsfrågorna genom att anta kvinnostadgan (20) och en jämställdhetsstrategi
(2010–2015) (21). Kommissionen framhöll att framstegen i arbetet mot könsdiskrimineringen går långsamt, trots den allmänna utvecklingen
i riktning mot ett jämlikare samhälle och en jämlikare arbetsmarknad. Kommissionen beskrev utmaningar och åtgärder på fem prioriterade
områden: likvärdiga möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika lön för lika eller likvärdigt arbete, jämställdhet i beslutsfattandet, värdighet,
integritet och ett slut på könsrelaterat våld samt jämställdhet utanför EU. Framsteg på alla dessa områden skulle öka valfriheten för både
män och kvinnor.
För att stödja funktionshindrade så att de till fullo kan utnyttja sina rättigheter och delta i samhällslivet antog kommissionen 2010 en
handikappstrategi (22). Strategin tar upp åtta huvudsakliga insatsområden: tillgänglighet, delaktighet, lika rättigheter och likabehandling,
sysselsättning, utbildning, socialt skydd, hälsa samt utrikespolitik. I december 2010 blev EU part i FN-konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning. I handikappstrategin fastställs metoder för hur EU ska genomföra konventionen, som ska komplettera
nationella insatser.
3.5 EU:s förberedelse inför anslutningen till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
Enligt EU-fördraget ska EU ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Därför rekommenderade kommissionen
den 17 mars 2010 att Europeiska unionens råd skulle inleda anslutningsförhandlingar med Europarådet. Med utgångspunkt i ett
förhandlingsmandat från rådet inledde kommissionen förhandlingarna den 7 juli 2010. EU:s anslutning till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna kommer att komplettera det starka skydd av de grundläggande rättigheterna som redan finns i EU:s rättssystem
(20) Meddelande från kommissionen: Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga: Europeiska kommissionens förklaring med anledning av Internationella kvinnodagen 2010 till minne av 15-årsdagen av den förklaring
och den handlingsplattform som antogs av FN:s kvinnokonferens i Peking och 30-årsdagen av FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (KOM(2010) 78 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0078:FIN:SV:PDF
(21) KOM(2010) 491 slutlig, finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0491:FIN:EN:PDF [ej på svenska].
(22) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (KOM(2010) 636 slutlig),
finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0636:FIN:SV:PDF
11
tack vare Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och den rättspraxis avseende de grundläggande rättigheterna
som med tiden vuxit fram i EU-domstolen. Europakonventionen kommer att ge ytterligare domstolskontroll av hur de grundläggande
rättigheterna skyddas inom EU. Anslutningen kommer att ytterligare befästa den gemensamma inställningen till skyddet av de grundläggande
rättigheterna i EU och visar att EU lägger vikt vid Strasbourgsystemet för skyddet av dessa rättigheter. Det kommer även att säkerställa en
harmoniserad utveckling av rättspraxis från EU-domstolen respektive Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Slutsats
För att medborgarna ska kunna dra full nytta av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör både EU-institutioner­
na och de nationella myndigheterna klart och tydligt förklara när stadgan är tillämplig och inte. Den här första årsrapporten är ett konkret
steg från kommissionen i denna riktning.
Kommissionen kommer att lägga fram en liknande rapport varje år för att bevaka framstegen med tillämpningen och efterlevnaden av
stadgan och för att se till att EU agerar oklanderligt i fråga om de grundläggande rättigheterna. Årsrapporterna ska stödja den konkreta
tillämpningen av stadgan på ett kontinuerligt, bestämt och insynsvänligt sätt där alla berörda parter är engagerade. Genom dessa rapporter
vill kommissionen ta tillfället i akt till årliga överläggningar med Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av stadgan. Kommissionen
vill under de kommande åren dra lärdom av erfarenheterna av den konkreta tillämpningen av stadgan, samt de problem som påtalats av
enskilda, och kommer att anpassa sina åtgärder i enlighet med detta.
12
12
Arbetsdokument från kommissionens
avdelningar som åtföljer rapport om
tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de
grundläggande rättigheterna
1/
Inledning
Checklista för grundläggande rättigheter
Vilka grundläggande rättigheter påverkas?
Är rättigheterna i fråga absoluta rättigheter (som inte får
begränsas, exempelvis mänsklig värdighet och förbud
mot tortyr)?
Vilken påverkan har olika politiska alternativ vid beaktandet av grundläggande rättigheter? Är påverkan gynnsam
(främjar grundläggande rättigheter) eller negativ (begränsar grundläggande rättigheter)?
Har alternativen både gynnsam och negativ påverkan, beroende på vilka grundläggande rättigheter det gäller (exempelvis negativ påverkan på yttrandefrihet och gynnsam
för immateriella rättigheter)?
Skulle en begränsning av grundläggande rättigheter formuleras på ett tydligt och förutsägbart sätt?
Skulle en begränsning av grundläggande rättigheter
— vara nödvändig för att uppnå ett mål av allmänt intresse eller för att skydda rättigheter och friheter för
andra (vilka)?
— vara proportionell i förhållande till det önskade målet?
— bevara innebörden i de berörda grundläggande
rättigheterna?
Stadgan om de grundläggande rättigheterna är EU:s rättighetsförklaring. När Lissabonfördraget
trädde i kraft blev stadgan rättsligt bindande. Det är ett historiskt genombrott när det gäller att
förstärka ett Europa som bygger på rättigheter och gemensamma värderingar. I stadgan förs alla
de grundläggande rättigheter som skyddas på unionsnivå samman i en enda text och får en
tydlig, exakt och förutsebar definition.
Stadgan är inte en text med värderingar och principer som bara kan tillämpas i teorin. Den utformades
Stadgan om de grundläggande rättigför att vara ett instrument som ger människor möjheterna – EU:s rättighetsförklaring
lighet att faktiskt åtnjuta grundläggande rättigheter i alla situationer som styrs av EU-rätten. Det är ett levande dokument som EU-institutionerna
ska tillämpa varje dag och som medlemsstaterna ska tillämpa när de genomför EU-rätten.
År 2010 antog Europeiska kommissionen en strategi för stadgans konkreta tillämpning, så att
människor ska kunna åtnjuta sina rättigheter i praktiken (1). Målet är att EU ska föregå med
gott exempel för att säkerställa att de grundläggande rättigheterna i stadgan blir verklighet.
Kommissionen vidtar åtgärder för att detta mål ska uppnås. Den kontrollerar att EU-rätten är
förenlig med stadgan i alla steg av lagstiftningsprocessen – från kommissionens förberedande
arbete till dess att lagförslagen antas av Europaparlamentet och rådet och sedan tillämpas
av medlemsstaterna. Som stöd för detta arbete har kommissionen tagit fram en Checklista
för grundläggande rättigheter för att stärka kontrollen av hur de grundläggande rättigheterna
påverkas av nya lagförslag. Kommissionen vill också ge medborgarna bättre information om
vart de ska vända sig för att få hjälp vid kränkningar av grundläggande rättigheter. För att bevaka
framstegen ska kommissionen varje år lägga fram en rapport om tillämpningen av stadgan.
(1)
14
Kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 – Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna
(KOM(2010) 573 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0573:FIN:SV:PDF
Skydd av de grundläggande rättigheterna i EU – vem gör vad?
Inom Europeiska unionen finns ett tydligt rättsligt krav att de grundläggande rättigheterna
måste skyddas. Detta skydd garanteras av olika institutioner på nationell nivå eller på EU-nivå,
beroende på om stadgan gäller. Om stadgan inte gäller ska de nationella konstitutionella
systemen garantera att de grundläggande rättigheterna respekteras.
Stadgan gäller för alla åtgärder från EU-­
institutioner. Kommissionens roll är att se till att
dess lagförslag följer stadgan. Alla EU-institutioner
(framför allt Europaparlamentet och rådet) har samma ansvar för att följa stadgan i hela
lagstiftningsprocessen. För medlemsstaterna är stadgan tillämplig endast i samband med
att de genomför EU-rätten. Om en nationell myndighet (förvaltning eller domstol) kränker
de grundläggande rättigheterna i stadgan när de genomför EU-rätten, kan kommissionen
föra ärendet till Europeiska unionens domstol. Kommissionen är inget juridiskt organ eller en
appellationsdomstol mot besluten i nationella eller internationella domstolar. Den kan heller
inte, av princip, bedöma ett enskilt fall utom när det är relevant för dess uppgift att se till att
medlemsstaterna tillämpar EU-rätten korrekt. Om kommissionen upptäcker ett mer omfattande
problem kan den kontakta de nationella myndigheterna för att få det åtgärdat, och i sista hand
föra en medlemsstat inför domstolen. Syftet med dessa förfaranden är att säkerställa att den
nationella lagen i fråga – eller praxis för en nationell förvaltning eller domstol – överensstämmer
med kraven i EU-rätten.
På EU-nivå
Europeiska unionens domstol
Domstolen i Luxemburg är en av Europeiska unionens
institutioner. Det är den slutliga instansen när det gäller fördrag, stadgan och EU-rätt. Den ser till att de tolkas
och tillämpas på samma sätt i hela unionen och att EU:s
institutioner och medlemsstater gör vad som krävs av
dem enligt EU-rätten. Europeiska unionens domstol har
sedan länge erkänt de grundläggande rättigheterna som
en ”integrerad del av EU-rättens allmänna principer” med
hänvisning till medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna.
När enskilda personer eller företag anser att en lag från EU-institutionerna, vilken direkt påverkar
dem, kränker deras grundläggande rättigheter, kan de föra fallet till domstolen, som enligt vissa
villkor har befogenhet att upphäva en sådan lag.
15
Informera medborgarna
om var de kan klaga
Enskilda personer kan förlora sin rätt till ersättning om
de, när de för sitt ärende inför rätt nationell domstol eller myndighet, inte håller den angivna tidsfristen när de
bevakar sina rättigheter. Kommissionen avser att, i samarbete med nationella organ som arbetar med att skydda de
grundläggande rättigheterna, ombudsmän och andra relevanta organ, bättre informera medborgarna om vart de
kan vända sig med klagomål. Skyddet av grundläggande
rättigheter inom EU ska inte vara en hopplös labyrint för
enskilda personer som försöker hävda sina rättigheter.
Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna
Europarådet är en internationell organisation med 47 europeiska länder. Den hanterar ärenden om mänskliga
rättigheter och har antagit Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna. Europarådet är åtskilt från EU.
Alla EU:s medlemsstater är också medlemmar i Europarådet och bundna av konventionen.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
(finns i Strasbourg) är en internationell domstol och ett
organ i Europarådet som styr anmälningar om påstådda
kränkningar av de rättigheter som anges i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Nationella myndigheter måste tillämpa stad­
gan när de följer bestämmelser inom EU-rät­
ten. Domare i medlemsstaterna har, under ledning
av domstolen, befogenhet att se till att medlemsstaterna följer stadgan endast när dessa genomför
EU-rätten. Enskilda personer kan också få ersättning
eller skadestånd om deras rättigheter enligt EU-rätten kränks.
På nationell nivå
När stadgan inte gäller, ska medborgarnas grundläggande rättigheter garanteras av
de nationella myndigheterna enligt det konstitutionella systemet. Medlemsstaterna
har omfattande nationella regler för grundläggande rättigheter, som garanteras av nationella
domare och konstitutionella domstolar. Om EU-rätten inte gäller för en viss situation, är det
medlemsstaten ensam som ska se till att deras skyldigheter vad gäller grundläggande rättigheter
uppfylls. Därför ska klagomål ställas till den nationella förstainstansrätten.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
i Strasbourg för också juridisk talan som en sista utväg
Rollen för Europeiska domstolen
för enskilda som anser att deras grundläggande
för de mänskliga rättigheterna
rättigheter har kränkts av en medlemsstat – vilka alla
har antagit Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna. När Lissabonfördraget trädde i kraft blev Europeiska unionen tvungen att ansluta
sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. När denna process är klar kan enskilda
personer som anser att deras mänskliga rättigheter har kränkts av EU också föra sitt ärende till
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna ska därför erbjuda ett externt kontrollsystem, oavsett vilken myndighet (nationell
eller EU) som har antagit en lag som eventuellt kan vara kränkande för en mänsklig rättighet.
Den här rapporten är ett viktigt redskap i ge­
nomförandet av rättigheterna och friheterna i
stadgan. Den ska för första gången med exempel
Årsrapport: Utfallet av stadgan
visa hur stadgan tillämpas. Rapporten informerar
allmänheten om situationer där de kan förlita sig
på stadgan och på Europeiska unionens roll när det gäller mänskliga rätigheter. Den anger vad
som har gjorts och vad som ska göras för att stadgan ska tillämpas till fullo. Rapporten bygger på
EU-institutionernas åtgärder och på analysen av brev från allmänheten och frågor och framställningar från Europaparlamentet. Rapporten täcker år 2010 och ska följas av en rapport varje år.
16
16
Framtida rapporter kommer att täcka alla bestämmelser i stadgan varje år och kommer därmed
att redogöra för var framsteg har gjorts och var nya problem har uppstått.
Översikt över brev och frågor om grundläggande rättigheter till kommissionen
Bland de brev från allmänheten om grundläggande rättigheter som kommissionen fick
under 2010, berörde ungefär en tredjedel situationer där stadgan kan tillämpas. I många fall
begärde kommissionen information från de berörda medlemsstaterna eller förklarade gällande
regler för den klagande. I andra fall skulle de klagande ha vänt sig direkt till de nationella
myndigheterna eller till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Om
det var möjligt hänvisades de klagande till andra organ för att få mer information (t.ex. nationella
dataskyddsmyndigheter).
Bland frågorna och framställningarna från Europaparlamentet 2010 berörde ungefär hälften
frågor inom EU:s behörighet. I många fall kontaktade kommissionen medlemsstaten för att få
BREV
FRÅGOR
... med specifik
uppföljning 19 %
... med specifik
uppföljning 12 %
Inom EU:s
behörighet 31 %
Utanför EU:s
behörighet
69 %
... ingen
specifik
uppföljning
12 %
Inom EU:s
behörighet
39 %
Utanför EU:s
behörighet
69 %
... ingen specifik
uppföljning
27 %
FRAMSTÄLLNINGAR
... med specifik
uppföljning
32 %
Inom EU:s
behörighet
49 %
Utanför EU:s
behörighet
51 %
... ingen specifik
uppföljning
17 %
17
förtydliganden om påstådda kränkningar. Svaren från kommissionen förklarade eller förtydligade
relevant politik och pågående initiativ.
Rapportens uppbyggnad
Rapporten är uppbyggd efter stadgans sex rubriker: Värdighet, Friheter, Jämlikhet, Solidaritet,
Medborgarnas rättigheter samt Rättskipning. Alla de sex kapitlen i rapporten innehåller följande
information om tillämpningen av stadgan:
•
Exempel på hur EU:s institutioner (2) och i relevanta fall medlemsstaterna (3) har tillämpat
stadgan under 2010.
•
Frågor och framställningar från Europaparlamentet (4) och brev från allmänheten
under 2010 som handlade om grundläggande rättigheter.
•
Relevant rättspraxis från domstolen (5).
•
Uppgifter som samlats in av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter under
2010 (6).
(2)
Exempel på kommissionens tillämpning av stadgan vid förberedelsen av de initiativ som antogs 2010, och exempel på tillämpningen av stadgan
i lagstiftningsprocessen under 2010 inför Europeiska parlamentet och rådet.
Exempel på medlemsstaternas tillämpning av stadgan vid genomförandet av EU-rätt under 2010.
Frågor från Europaparlamentet under 2010 och framställningar till Europaparlamentet, för vilka Europaparlamentet
under 2010 begärde ett yttrande eller en uppföljning från kommissionen.
Rättspraxis där domstolen direkt har citerat stadgan eller hänvisat till grundläggande rättigheter i slutledningen, offentliggjort under 2010.
Uppgifter från undersökningar och datainsamlingar om grundläggande rättigheter inom EU och som offentliggjorts i tematiska rapporter.
(3)
(4)
(5)
(6)
18
Människans värdighet
Rätt till liv
Människans rätt till integritet
Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling
Förbud mot slaveri och tvångsarbete
1/
Värdighet
Kommissionen föreslog under 2010 nya EU-bestämmelser för att bekämpa människohandel, något som uttryckligen
förbjuds i stadgan.
Kommissionen undersökte vilken effekt säkerhetsskanning på flygplatser kan ha på människans värdighet och andra grundläggande rättigheter. Syftet med denna teknik är att öka säkerheten vid flygningar och EU måste se till att
bestämmelserna om användning av skannrar skyddar människors värdighet och andra grundläggande rättigheter,
samt resenärernas hälsa.
Respekten för människans värdighet är särskilt viktig när det gäller bestämmelser för EU:s gemensamma yttre gränser. Nya bestämmelser om ingripanden mot migranter till sjöss, och regler för Europeiska byrån för förvaltningen av
det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), garanterar skyddet av
värdigheten för alla migranter.
Brev
Andra
Människans värdighet
Andra 11 %
Medborgarnas rättigheter 25 %
Värdighet 2 %
Rättskipning 36 %
Friheter 9 %
Jämlikhet 13 %
Solidaritet 4 %
20
Arrestering
Människans värdighet
Människans värdighet är utgångspunkten för alla grundläggande rättigheter. Den garanterar
att en människa skyddas från att behandlas som ett objekt av staten eller av andra medborgare.
Rättigheterna och friheterna under rubriken Värdighet, t.ex. rätten till liv och förbudet mot tortyr
och slaveri, måste respekteras så att vi kan utöva andra rättigheter och friheter i stadgan, t.ex.
yttrandefrihet och mötes- och föreningsfrihet. Ingen av de rättigheter som fastställs i stadgan får
användas för att skada en annan persons värdighet.
Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal brev från allmänheten och frågor och
framställningar från Europaparlamentet i denna fråga. De berörde huvudsakligen situationen för
olagliga immigranter vid de yttre gränserna och arresteringar.
Till följd av detta vidtog kommissionen i många fall åtgärder för att säkerställa att stadgan
efterlevs i förhållande till EU-rätten. Ett av fallen berörde respekten för människans värdighet vid
unionens yttre gränser, efter påståenden om misshandel.
I ett antal andra fall som kom till kommissionens kännedom 2010 handlade den påstådda
kränkningen av mänsklig värdighet inte om genomförandet av EU-rätt. Det gällde t.ex. påstådd
misshandel i samband med rutinmässiga poliskontroller.
Frågor
Rätt till liv
Medborgarnas
rättigheter 12 %
Rättskipning 16 %
Arrestering 2%
Andra 9 %
Solidaritet 11 %
Värdighet 6 %
Jämlikhet 28 %
Friheter 18 %
Förbud mot tortyr 3%
Respekten för människans värdighet
vid unionens yttre gränser
Icke-statliga organisationer uppmärksammade kommissionen på ett antal fall av påstådd misshandel och
kränkning av människans värdighet bland migranter,
kränkningar som utförts av de nationella gränsvakterna
i en medlemsstat.
Gränsförvaltningen vid de yttre gränserna i det så kal�lade Schengen-området omfattas av EU-bestämmelser
och kommissionen ingrep i det här fallet. När Schengenområdet bildades avskaffade medlemsstaterna gränskontrollerna och behöll dem bara vid gränser mot medlemsstater som inte är medlemmar i Schengen och mot
länder utanför EU. Nationella gränsvakter måste till fullo
respektera de grundläggande rättigheterna, däribland
människans värdighet, när de följer EU-bestämmelser om
gränsförvaltning.
Respekt för människans värdighet
från polisen i en medlemsstat
I ett fall hävdade en enskild person att han hade blivit
misshandlad under en rutinmässig poliskontroll på gatan,
vilket kränkte hans mänskliga värdighet.
Frågor som rör upprätthållandet av lag och ordning, såsom rutinmässiga poliskontroller på gatan, är medlemsstaternas ansvar. Det finns ingen unionslagstiftning på
detta område, vilket innebär att stadgan inte kan åberopas
i detta sammanhang och att kommissionen inte kan följa
upp sådana klagomål.
Den klagande ska söka upprättelse på annat håll, t.ex. hos
de nationella domstolarna. Domstolarna ska sedan tillämpa de konstitutionella principerna i medlemsstaten i fråga.
21
Säkerhetsskannrar och respekt
för människans värdighet
Viss teknik inom säkerhetsskanning kan ge en detaljerad
bild av människans kropp, däribland eventuella medicinska tillstånd, såsom proteser och blöjor. Detta kan äventyra
respekten för människans värdighet och privatliv. Att visa
detaljer om en persons kropp och medicinska tillstånd är
att behandla människor som objekt. Det kan kränka rätten
till respekt för människans värdighet, som kräver att människor behandlas som individer.
EU:s åtgärder på området flygsäkerhet syftar till
att förebygga olaglig störning av civil luftfart,
Hur respekteras människans värdighet
såsom kapning av flygplan eller transport av farligt
när säkerhetsskannrar används?
material. Under 2010 trädde nya EU-bestämmelser
om luftfartssäkerhet i kraft (7). Huvudprincipen för
såväl europeiska som internationella bestämmelser på detta område är att inte släppa ombord
farliga föremål som vapen, knivar och sprängmedel på flygplanet. Av den orsaken måste alla
passagerare, allt bagage och allt gods som åker eller sänds från en flygplats inom unionen, eller
kommer från ett tredjeland och byter plan på en flygplats inom unionen, genomgå kontroller.
För att resenärernas säkerhet ska garanteras används ny teknik som kan känna av osäkra föremål
på flygplatserna. En säkerhetsskanner är en anordning avsedd för att undersöka personer som
går in på skyddsområden, t.ex. passagerare som går ombord på ett flygplan, för att man ska
upptäcka föremål av metall och andra material som den personen bär och som en metalldetektor
kanske skulle missa att känna av.
Under 2010 antog kommissionen ett meddelande om användningen av säkerhetsskannrar
på unionens flygplatser (8). I meddelandet erinras om behovet att säkerställa respekten för
människans värdighet och privat- och familjelivet, skyddet av personuppgifter samt barnets
rättigheter, och där angavs att med den teknik som används måste olika aspekter ur hälsosynpunkt
beaktas (9). Kommissionen noterade möjligheten att avstå från att använda säkerhetsskannrar.
I meddelandet presenteras de typer av säkerhetsskannrar som är tillgängliga på marknaden
och som används för luftfartssäkerhet, rapporter om deras avkänningskapacitet och om deras
eventuella påverkan på människans värdighet och andra grundläggande rättigheter.
Europeiska unionen motsätter sig dödsstraff kraftigt, har konsekvent stått bakom ett allmänt
avskaffande och fortsätter arbetet mot detta mål. Kommissionen uppmärksammades på det
faktum att företag med säte inom EU säljer vissa kemikalier (tiopentalnatrium) till USA, vilka
används vid avrättningar. Kommissionen överväger att ändra EU-bestämmelserna så att export
av läkemedel för användning för dödsstraff kan undvikas och avser att lägga fram formella
förslag 2011.
(7)
(8)
(9)
22
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 (EUT L. 97, 9.4.2008, s. 72) och dess genomförandelagstiftning som är i kraft sedan den 29 april 2010.
KOM(2010) 311 slutlig, finns på: http://ec.europa.eu/transport/air/security/doc/com2010_311_security_scanners_en.pdf
I meddelandet fastställs att fotografering och behandling av en bild av en identifierad eller oidentifierbar person med säkerhetsskannrar, för att en människa ska kunna
granska den i en säkerhetsrelaterad bedömning, faller under EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd. Kriterierna som skanningen ska bedömas mot är i) om den föreslagna
åtgärden är lämplig för att uppnå målet (att upptäcka icke-metalliska föremål och därmed uppnå en högre säkerhetsnivå), ii) om det inte går utöver vad som behövs
för att nå detta mål och iii) om det inte finns några mindre inkräktande sätt.
Kommissionen fäste i meddelandet särskild vikt vid hälsoaspekten, som en återspegling av stadgans krav att en hög nivå av hälsoskydd för människor ska garanteras
i fastställandet och genomförandet av all politik och alla verksamheter inom unionen.
Förbud mot omänsklig eller
förnedrande behandling
I stadgan föreskrivs att ingen ska utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning.
Denna bestämmelse är särskilt relevant när det gäller genomförandet av EU:s lagstiftning om
gränskontroll, som ger gemensamma standarder och förfaranden för kontroller vid de yttre
gränserna av Schengenområdet (10). Bestämmelserna garanterar respekten för de grundläggande
rättigheterna för alla resenärer.
En särskilt utmanande uppgift är gränsövervakningen vid de yttre sjögränserna vid
Medelhavet. Under 2010 lade kommissionen fram förslag till nya bestämmelser (11) för att göra
gränsövervakningen till sjöss effektivare och på samma gång garantera att de grundläggande
rättigheterna respekteras för migranter som plockas upp till havs. Framför allt måste de
nationella myndigheterna informera de upplockade migranterna om den tilltänkta platsen för
landstigning, så att de kan motsätta sig att föras till länder där de kan utsättas för tortyr. Behoven
hos barn, offer för människohandel, personer i akut behov av läkarvård eller internationellt skydd
och andra sårbara grupper måste tillgodoses.
Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens
medlemsstaters yttre gränser (Frontex) spelar en viktig roll i samordningen av medlemsstaternas
agerande. Under 2010 föreslog kommissionen också ändringar i de bestämmelser som styr
Frontex (12). De föreslagna ändringarna kräver att all personal som deltar i gränskontroller får
utbildning i grundläggande rättigheter, att alla incidenter under arbetet, inbegripet sådant som
rör grundläggande rättigheter, måste rapporteras till nationella myndigheter och följas upp,
samt att Frontex tar fram detaljerade riktlinjer för behandlingen av medborgare från tredjeland
som sänds tillbaka till sitt hemland (ska bygga på de riktlinjer för bästa praxis som redan finns).
Exempelvis ska en oberoende övervakare vara närvarande vid tillbakasändande och rapportera
till kommissionen hur operationerna överensstämmer med EU-rätten.
EU:s bestämmelser om över­
vakning av sjögränser
2010 antog EU nya bestämmelser om gränsövervakning
till sjöss vilket ökar säkerheten till sjöss och garanterar
att de grundläggande rättigheterna för migranter som
plockas upp till sjöss respekteras.
Exempelvis krävs i dessa regler att de nationella myndigheterna informerar migranter som har tagits upp till sjöss
om den tänkta platsen för landstigning, så att de kan motsätta sig att föras till länder där de kan utsättas för tortyr.
Dålig behandling av migranter
vid den yttre gränsen
Efter ett antal påståenden om dålig behandling av migranter vid gränsen mellan Grekland och Turkiet fortsatte
kommissionen diskussionerna med Grekland, vilka inleddes under 2009, angående landets misslyckanden med att
uppfylla sin skyldighet att respektera de grundläggande
rätigheterna vid genomförandet av EU:s lagstiftning om
yttre gränser.
(10) Schengenområdet är ett område inom EU utan gränskontroller. Det omfattar territorierna för de medlemsstater som har beslutat att upphäva gränskontrollerna
sinsemellan. Yttre gränser är gränser mellan medlemsstater anslutna till Schengenområdet och medlemsstater som inte anslutna till Schengen samt tredjeländer.
(11) Rådets beslut 2010/252/EU av den 26 april 2010 om komplettering av kodexen om Schengengränserna vad gäller övervakningen av de yttre sjögränserna
inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens
medlemsstaters yttre gränser (förslag som antogs av kommissionen den 27 november 2009; antaget av rådet den 26 april 2010) (EUT L 111, 4.5.2010, s. 20).
(12) Förslag till förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa
samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, 24 februari 2010 (KOM(2010) 61 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0061:FIN:SV:PDF
23
Kommissionen har fortsatt att följa situationen på plats vad gäller medlemsstaternas tillämpning
av EU-rätten. Under 2010 har ett antal nationella domstolar hänvisat frågor till Europeiska
unionens domstol om överföring av asylsökanden till Grekland, inom ramen för EU:s regelverk
om hur det ska avgöras vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan.
Kommissionen fortsatte diskussionerna med Grekland om underlåtenheten att korrekt
undersöka rapporter om kränkningar av grundläggande rättigheter. Dessa förfaranden
berör också ett brott mot EU:s asyllagstiftning. Kommissionen är bekymrad över påståenden
om underlåtenheten att ge tillträde till ett förfarandesystem som gör det möjligt att lämna in
och få en asylansökan korrekt bedömd, och ett antal rättsliga bestämmelser om behandling av
ensamkommande minderåriga asylsökande.
Inom EU-rätten om återvändande för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna tas full hänsyn till vikten av att medlemsstaterna respekterar tredjelandsmedborgares grundläggande rättigheter. Återvändandedirektivet (13) omfattar ett antal garantier för att de
grundläggande rättigheterna ska respekteras för potentiella återvändare, särskilt vad gäller principen om non-refoulement, som förbjuder att människor sänds tillbaka till länder där de kan utsättas
för tortyr. Fristen för införlivande av de flesta bestämmelserna i direktivet löpte ut den 24 december
2010 och kommissionen ska fortsätta att på nära håll granska medlemsstaternas införlivande och
tillämpning av direktivet under 2011 och framåt. Under 2010 gav kommissionen stöd till medlemsstaterna om hur de kan anpassa nationella lagar till återvändandedirektivet samtidigt som de
följer förbudet mot omänsklig och förnedrande behandling och andra grundläggande rättigheter.
Det skedde genom regelbundna möten med medlemsstaterna.
Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal brev från allmänheten om arrestering. I breven
uttrycktes oro över dåliga förhållanden på grund av överbeläggning i nationella fängelser, mot
bakgrund av kraven i Europarådets ”Europeiska fängelseregler”. Många brevskrivare klagade på
att de anhållna före rättegången tvingades bo tillsammans med dömda fångar. Kommissionen
inledde under 2010 förberedelser för en grönbok om arrestering för att diskutera dessa frågor.
Förbud mot människohandel
Människohandel är en ny form av slaveri som kränker människans värdighet. I stadgan förbjuds
uttryckligen människohandel. I en rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande
rättigheter uppskattas att ett avsevärt antal människor, mest kvinnor och barn, faller offer för
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare
som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).
24
handel för sexuellt utnyttjande, utnyttjande av arbetskraft, slaveriliknande arbete i hemmet,
tiggeri, avlägsnande av organ eller för andra syften (14).
Under 2010 föreslog kommissionen nya EU-bestämmelser (15) i syfte att utveckla en omfattande
strategi mot människohandel för sexuellt utnyttjande och utnyttjande av arbetskraft.
Syftet med dessa bestämmelser är att uppnå effektivare rättsliga åtgärder från nationella
myndigheter mot människohandlare över gränserna. I bestämmelserna föreslås enhetliga
definitioner och gemensamma standarder för sanktioner, ansvar och behörighet. Om detta
förslag antas skulle medlemsstaterna bli skyldiga att införa system för att på ett tidigt stadium
identifiera offer och på ett tidigt stadium ge stöd åt offer. Offer skulle också få kostnadsfri
juridisk rådgivning och ett juridiskt ombud. Om offren för människohandel är barn utökas
skyddsåtgärderna i förslaget till ensamkommande barn och barn som har skilts från sina
anhöriga. Den nya definitionen av människohandel kräver endast rekrytering eller överföring
och efterföljande utnyttjande där barn är inblandade, oavsett om barnen har tvingats eller inte.
Förslaget skyddar också barn från negativa effekter av domstolsförfaranden genom att fastställa
hur förhör med barn ska genomföras. När medlemsstaterna antar lagar på detta område måste
de ta hänsyn till de tilltalades rättigheter i brottmål.
Kommissionen antog en rapport (16) om genomförandet i medlemsstaterna av EU:s
bestämmelser (17) som kräver att uppehållstillstånd utfärdas till tredjelandsmedborgare
som blivit offer för människohandel. Syftet med dessa bestämmelser är tudelat. Å ena sidan
skyddar de offrens grundläggande rättigheter och säkerställer att det finns åtgärder som stöd
för deras återhämtning (t.ex. läkarvård, tolkning och uppmärksamhet på barns speciella behov).
Å andra sidan ger de konkret stimulans till offer, t.ex. utfärdandet av uppehållstillstånd, för att
samarbeta för att avslöja människohandlares nät.
(14) Rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ”Child Trafficking in the EU: challenges, perspectives and good practices” (juli 2009), finns på:
http://www.fra.europa. eu/fraWebsite/attachments/Pub_Child_Traffi cking_09_en.pdf
(15) Förslag till direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer och om upphävande av rambeslut 2002/629/RIF (KOM(2009) 136
slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0095:FIN:SV:PDF
(16) Rapport från kommissionen om tillämpning av rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer
för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med behöriga myndigheter (KOM(2010) 493 slutlig), finns på:
http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/malmstrom/archive/COMM_PDF_COM_2010_0493_F_EN_RAPPORT.pdf
(17) Rapport från kommissionen om tillämpning av rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel
eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med behöriga myndigheter (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19).
25
Rätt till frihet och säkerhet
Respekt för privatlivet och familjelivet
Skydd av personuppgifter
Rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
Yttrandefrihet och informationsfrihet
Mötes- och föreningsfrihet
Frihet för konsten och vetenskapen
Rätt till utbildning
Fritt yrkesval och rätt att arbeta
Näringsfrihet
Rätt till egendom
Rätt till asyl
Skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning
2/
27
Friheter
Bland rättigheterna och friheterna under den här rubriken var skydd av personuppgifter det intressantaste området.
Det återspeglades i antalet frågor från EU-medborgare och Europaparlamentet. För att kunna svara på utmaningar
som uppkomsten av ny teknik bestämde kommissionen att genomföra en reform av de befintliga EU-bestämmelserna på detta område. Rätten till egendom nämndes också ofta i frågor från Europaparlamentet och även i brev från
allmänheten. De främsta frågorna var återlämnandet av egendom som förstatligats eller konfiskerats av kommunistiska totalitära regimer, samt nationella lagar för att skydda miljön.
Religionsfrihet togs upp i frågor från Europaparlamentet, huvudsakligen i samband med användningen av burka
eller slöja.
För första gången förklarade domstolen en bestämmelse inom EU-rätten för ogiltig eftersom den kränkte stadgan.
Fallet gäller offentliggörandet av mottagare av EU:s jordbrukssubventioner, en praxis som domstolen ansåg stå
i strid med rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter.
brev
Andra
Mötes- och föreningsfrihet
Rättskipning 36 %
Dataskydd
Andra 11 %
Yttrandefrihet och informationsfrihet
Friheter 9 %
Solidaritet 4 %
Religionsfrihet
Andra aspekter av rätt till
egendom 2 %
Jämlikhet 13 %
Medborgarnas rättigheter 25 %
Återlämnande av förstatligad / konfiskerad
egendom 2 %
Värdighet 2 %
28
Respekt för familjelivet
Stadgan garanterar rätten för alla till respekt för hans eller hennes privatliv och familjeliv.
EU:s bestämmelser om fri rörlighet erkänner rätten till familjeliv för alla EU-medborgare som flyttar
och bosätter sig i en annan medlemsstat. EU-bestämmelserna om återförening av familjer (18)
erkänner rätten till familjers återförening för tredjelandsmedborgare som bor lagligt inom EU.
Majoriteten av de brev kommissionen fick på det här området under 2010 berörde problem
bland EU-medborgare som ville att en familjemedlem, en tredjelandsmedborgare, skulle
få återförenas med dem i deras egen medlemsstat. EU:s bestämmelser om fri rörlighet gäller
för familjemedlemmar i tredjeland när EU-medborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet (t.ex.
om de bor i en annan medlemsstat än sin egen). Om problemen rör en familjemedlem till en
EU-medborgare som inte har utövat rätten till fri rörlighet (t.ex. en spanjor i Spanien), gäller
nationell lagstiftning.
Under 2010 fortsatte kommissionen att ta emot brev och frågor om praxis hos tyska sociala
myndigheter med ansvar för barn och ungdom (Jugendamt) att be icke-tyska föräldrar att
endast tala tyska med sina barn under övervakade möten med Jugendamt. Enligt de iakttagelser
som lämnats till Europaparlamentets utskott för framställningar tänker de tyska myndigheterna
främst på barnets bästa och det är möjligt att besöksrätten utövas under övervakning för att
skydda ett barn från risken för kidnappning. Stadgan gäller endast när medlemsstaterna följer
bestämmelser som har fastställts inom EU-rätt. De specifika fall som togs upp omfattade inte
tillämpningen av EU:s lagar och handlade om väsentliga beslut från nationella myndigheter.
Respekt för en EU-medborgares familjeliv
Under 2010 uppmärksammade kommissionen myndigheterna i en medlemsstat på det faktum att deras lagstiftning
inte garanterade rätten till respekt för familjelivet enligt
domstolens rättspraxis. Medlemsstaten ändrade sin lagstiftning för att säkerställa att om EU-medborgare flyttar
dit kan deras familjemedlemmar från ett tredjeland ansluta
sig eller följa med utan krav på att familjemedlemmarna
tidigare ska ha varit bosatta inom EU.
Domstolens mål Chakroun (19) gällde tolkningen av EU:s direktiv om rätt till familjeåterförening
mot bakgrund av nationell lagstiftning som ställer vissa krav på hur stora ekonomiska resurser
som tredjelandsmedborgare som vill få uppehållstillstånd för sin äkta make/maka ska ha
tillgång till. Det gällde dessutom huruvida nederländsk lagstiftning, vid tillämpningen av
detta inkomstkrav, kan göra skillnad beroende på om familjeförhållandet uppstod före eller
efter det att tredjelandsmedborgaren kom till medlemsstaten i fråga. Domstolen betonade
att bestämmelserna i denna EU-lagstiftning måste tolkas mot bakgrund av grundläggande
rättigheter, särskilt respekten för familjelivet som föreskrivs i stadgan. Domstolen fastslog att
EU-rätten hindrade nationell lagstiftning från att innehålla sådana bestämmelser.
(18) Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).
(19) Domstolen, mål C-578/08, Chakroun, 4.3.2010.
29
Google Street View
Frågan om fotograferade panoramavyer över europeiska gator, som företaget Google tillhandhåller, togs flera
gånger upp i frågor från ledamöter i Europaparlamentet.
Detta kan omfatta behandling av personuppgifter och i sådana fall gäller EU:s dataskyddslagstiftning. Google måste
i förväg ge information om insamling av data, t.ex. fotografering för tjänsten Street View, inte bara via sin webbplats, utan också via information i nationell, regional eller
lokal press, eller på andra lämpliga sätt. Enskilda måste få
möjlighet att med hjälp av ett enkelt förfarande motsätta
sig publiceringen av personuppgifter som rör dem.
Dialog med sökmotoroperatörer
Under 2010 erinrade kommissionen tre större företag
(Yahoo!, Microsoft och Google) om behovet att korta lagringsperioden för sökdata till sex månader innan den anonymiseras, vilket skulle innebära att deras policy överensstämde med EU:s dataskyddslagstiftning. En användares
sökhistorik innehåller också spår av användarens intressen
och personliga relationer och kan därför bettraktas som
personuppgifter.
Fingeravtryck från skolbarn
Föräldern till ett skolbarn klagade till kommissionen om
att skolan tog foto och fingeravtryck från eleverna i syfte
att utfärda måltidskort och för att övervaka användningen
av skolbiblioteket.
Behörighetskontroll i skolor omfattar behandling av personuppgifter och därför gäller EU:s bestämmelser om
dataskydd. Innan sådana åtgärder vidtas ska skolmyndigheterna noga tänka igenom om de är nödvändiga och
står i proportion till det mål som ska uppnås. Enligt EU:s
bestämmelser om dataskydd får personuppgifter samlas
in endast på tillåtet sätt och endast om det är lämpligt,
relevant och rimligt i förhållande till ändamålet som de
samlas in för. Kommissionen har begärt mer information
från medlemsstaten i fråga, för att fastställa om dataskyddsbestämmelserna har kränkts.
Dataskydd
Stadgan garanterar skydd av personuppgifter, ett område som européerna visar stort
intresse för. Medborgarnas frågor och farhågor täcker en mängd ämnen, från användningen
av personuppgifter i tillämpningen av ny teknik till respekt för dataskyddsbestämmelser
i tredjeländer. Vad händer med personuppgifter när du går ombord på ett flygplan, öppnar ett
bankkonto eller lägger ut foton på internet? Hur används dessa data och av vem?
Utvecklingen av ny teknik gör våra liv enklare,
Hur skyddas mina personuppgifter
hjälper oss i kommunikationen och skyddar oss från
i tillämpningen av ny teknik?
vissa faror. Men den kan också utgöra ett problem
i fråga om grundläggande rättigheter eftersom den
påverkar integriteten, som vid användningen av personuppgifter i tillämpningen av ny teknik.
Sociala nätverkssajter (t.ex. Facebook och Twitter) ger stora möjligheter att interagera med
människor och dela foton, åsikter och annan information på internet. Eftersom dessa webbsidor
också innehåller personuppgifter som måste skyddas, erinrade EU:s dataskyddsmyndigheter
företag som har undertecknat Safer Social Networking Principles (principer för ökad säkerhet på
sociala nätverkssajter) om deras skyldighet att följa EU:s dataskyddsbestämmelser. Exempelvis
får personuppgifter på sociala nätverkssajter inte delas och behandlas ytterligare utan samtycke
från de berörda enskilda personerna.
Att söka information på internet (surfa) är en del i en daglig rutin för många människor. Även om
många tror att de surfar på internet anonymt är det oftast inte så, eftersom de lämnar efter sig
historik över vad de har sökt. Reklamföretag på internet använder denna värdefulla information.
Detta kallas beteendebaserad reklam på internet och innebär att man spårar användare när
de surfar på internet och bygger upp en personlig profil över tid, vilken sedan kan användas för
att skicka reklam som matchar deras sökhistorik. Sådan praxis får inte förekomma på bekostnad
av de enskildas rätt till integritets- och uppgiftsskydd. Sökmotorer måste tydligt informera
användare om det faktum att deras beteende på internet kan sparas och sekretessinställningar
måste ge användarna möjlighet att som standard välja det minst inkräktande alternativet.
Ett antal frågor från Europaparlamentet berörde EU-finansiering av forskning om ny teknik på
säkerhetsområdet, såsom INDECT-projektet (20). Detta är ett projekt genom vilket EU finansierar
forskning om nya metoder och tekniker avsedda för polisen och andra brottsbekämpande
myndigheter. Kommissionen har klargjort att det förblir medlemsstaternas ansvar att fastställa
hur dessa nya tekniker ska användas.
(20) Intelligent information system supporting observation, searching and detection for security of citizens in urban environment.
30
Personuppgifter överförs ibland till länder utanför
EU. Det kan ge upphov till ett antal frågor eftersom
Vad händer med mina personuppgifter
skyddsnivån för personuppgifter utanför EU ibland
utanför EU – i tredjeländer
kan vara lägre. Kommissionen underhåller en lista över
tredjeländer där säkerhetsnivån för personuppgifter
anses överensstämma med EU:s bestämmelser om uppgiftsskydd och dit personuppgifter kan
överföras utan ytterligare försiktighetsåtgärder. Överföring av personuppgifter till alla andra
länder får ske endast om EU-exportören tillhandahåller adekvat skydd av rättigheter, särskilt via
specialavtal mellan EU-exportören och den utländske importören som ska ta emot och behandla
uppgifterna i enlighet med EU:s bestämmelser.
Under 2010 fick kommissionen många frågor om hur personuppgifter skyddas i tredjeländer.
Kommissionen har infört ett antal åtgärder för att skydda EU-medborgare.
Andra
Mötes- och föreningsfrihet
FRÅGOR
Rätt till egendom
Rättskipning 16 %
Andra 9 %
Religionsfrihet 2 %
Medborgarnas
rättigheter 12 %
Yttrandefrihet och informationsfrihet 4 %
Friheter 18 %
Solidaritet 11 %
Värdighet 6 %
Dataskydd 9 %
Jämlikhet 28 %
31
Företag från USA kan förbinda sig att följa ett antal principer som kallas ”Safe Harbor” och
som ger adekvat dataskyddsnivå. Om personuppgifter överförs mellan företag som tillhör
samma multinationella bolag, måste det finnas bindande bolagsregler som har godkänts av
berörda nationella dataskyddsmyndigheter. För att underlätta för och skynda på godkännandet
av dessa bindande regler från de nationella dataskyddsmyndigheterna, erkänns dessa beslut
automatiskt i 16 av 27 medlemsstater (21).
Garantier för starkare dataskydd togs upp i avtalet mellan EU och USA om behandling och
överföring av data från EU till USA i syfte att bekämpa terrorism (det s.k. TFTP-programmet –
”Terrorist Finance Tracking Programme”). Avtalet slöts den 28 juni 2010 och innehåller specifika
bestämmelser, såsom rätten att få tillgång till personuppgifter som behandlats av amerikanska
myndigheter, rätten att korrigera radera eller ta bort personuppgifter och rätten till administrativ
och rättslig upprättelse. Avtalet godkändes av Europaparlamentet och trädde ikraft den 1
augusti 2010.
En ny strategi för uppgiftsskydd
Att kontrollera information om dig själv, ha tillgång till
dina uppgifter, kunna ändra eller ta bort dem – det är
viktiga rättigheter som måste garanteras i dagens digitala
värld. För att hantera dessa frågor har kommissionen
ställt upp en strategi om hur enskilda personers
uppgifter på alla politikområden ska kunna
skyddas, inbegripet brottsbekämpning, samtidigt
som den administrativa bördan för företag ska minskas
och man ska garantera fri rörlighet för data inom EU.
Kommissionen ska använda denna strategi tillsammans
med resultatet från ett samrådsförfarande och föreslå
ändringar i EU-bestämmelserna om dataskydd.
I sin rapport identifierade Europeiska unionens
byrå för grundläggande rättigheter följande viktiga
Hur reagerar EU på utmaningarna utmaningar för dataskyddssystemet inom EU:
på området uppgiftsskydd?
a) brister hos dataskyddsmyndigheter, b) bristande
kontroll i dataskyddssystem, c) bristande med­ve­
tenhet om dataskyddslagstiftning och dataskyddsmyndigheter, d) bristande dataskydd i den
tidigare EU:s tredje pelare, e) undantag från dataskyddet för säkerhet och försvar, samt f ) nyare
och pågående tekniska utvecklingar (t.ex. videoövervakning) (22).
Kommissionen ska fortsätta att övervaka situationen i medlemsstaterna där det finns tvek­
samheter om dataskyddsmyndighetens fullständiga oavhängighet.
Kommissionen ska också trygga korrekt tillämpning av dataskyddsregler. Under 2010 hanterade
kommissionen 15 överträdelseärenden om påstådd kränkning av EU-lagstiftningen om
uppgiftsskydd (23). Exempelvis varnade kommissionen Finland (24) att dess dataskyddslagstiftning
kanske bröt mot EU:s bestämmelser eftersom den inte skyddar personliga skatteuppgifter som
har publicerats i media. De finska uppgiftsskyddsreglerna täcker inte personuppgifter som har
offentliggjorts i media.
Enligt EU:s bestämmelser får personuppgifter samlas in endast för berättigade ändamål och får
behandlas ytterligare endast för de specifika ändamål som de samlades in för.
(21) Österrike, Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Cypern, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Slovenien, Spanien och Storbritannien.
(22) Rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ”Data Protection in the EU: the role of National Data Protection Authorities”, finns på:
http://www.fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/Data-protection_en.pdf
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(24) Kommissionens pressmeddelande IP/10/673, 3.6.2010.
32
Domstolen gav vägledning i tolkningen av EU-rätten (25) genom att tydliggöra att medlemssta­
ter måste se till att myndigheter med uppgift att övervaka behandlingen av personuppgif­
ter är helt fria från all extern och intern påverkan. Redan en liten risk för påverkan på övervakningsorgan anses av domstolen som tillräckligt som hinder för att uppgifterna ska utföras på
ett oberoende sätt.
Två ärenden inför domstolen berörde frågan om publicering av namn och plats för
mottagare av stöd på jordbruksområdet (26). EU-bestämmelserna kräver att namn och
plats för mottagare av stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket och från Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling publiceras på en webbsida, med uppgift om summan
som mottagits. Stödmottagare i Tyskland bad domstolen att inte publicera uppgifterna om
dem och hävdade att det skulle bryta mot rätten till uppgiftsskydd. Den nationella domstolen
bad Europeiska unionens domstol att undersöka EU-bestämmelsernas giltighet för publicering
av uppgifter. Domstolen förklarade med hänvisning till artiklarna 7 och 8 i stadgan att
EU:s bestämmelser om offentliggörande av stödmottagare – fysiska personer – som
ogiltiga. Den erkände att i ett demokratiskt samhälle har skattebetalare rätt att få information
om hur allmänna medel används, men beslutade att publicering av namnen på stödmottagare
som är fysiska personer och med de exakta summorna som mottagits, kränker deras rätt till
Domstolens
rättspraxis
Uppgiftsskydd och straffrätt
Som svar på skrivelser om radering av personuppgifter
från brottsregister på grund av upprättelse i nationella
domstolar förklarade kommissionen att EU-lagstiftningen
om uppgiftsskydd inte gäller för behandling som rör
allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet och statens
verksamhet på området straffrätt.
Tillsynen av lagligheten i behandlingen av denna typ av
data faller under nationella dataskyddsmyndigheters
behörighet och ska framställas hos dem.
Skydd av personuppgifter 6 %
Rättskipning 34 %
Respekt för privatlivet och familjelivet 9 %
Friheter 34 %
Medborgarnas rättigheter 3 %
Rätt till asyl 9 %
Solidaritet 6 %
Jämlikhet 23 %
Rätt till egendom 9 %
(25) Domstolen, mål C-518/07, kommissionen mot Tyskland, 9.3.2010.
(26) Domstolen, förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker und Markus Schecke och Eifert , 9.10.2010.
33
respekt för privatlivet och framför allt till skydd av sina personuppgifter, enligt vad som
anges i artiklarna 7 och 8 i stadgan.
EU-institutionerna hade inte undersökt om kravet på insyn i hur allmänna medel delas ut till
enskilda personer skulle ha kunnat tillgodoses med regler som begränsar publiceringen av
uppgifter till perioderna för vilka de fysiska personerna har fått stöd, eller till frekvensen eller
typen och summan mottaget stöd.
Religionsfrihet
Stadgan garanterar att alla har rätt till religionsfrihet, vilket innefattar rätt att byta religion och
utöva den genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
Frågan om att bära religiösa symboler (bära burka eller slöja och krucifix i skolan (27) togs ofta
upp i frågor och framställningar från Europaparlamentet och i brev från allmänheten. Frågan
om religiösa symboler i offentliga byggnader är en fråga där unionens lagstiftning inte gäller.
Användningen av burka och slöja väcker ett antal komplexa frågor och berör olika grundläggande
rättigheter på samma gång, särskilt religionsfrihet och principen om icke-diskriminering på
grund av kön eller religion. Frågan faller under nationell lagstiftning och medlemsstaterna har
antagit olika strategier.
Kommissionen fick en fråga från Europaparlamentet om användningen av burka och slöja
inom EU:s offentliga lokaler. Kommissionen svarade att tillträdet till kommissionens byggnader
medför en identitetskontroll av säkerhetsskäl. Kommissionens säkerhetsvakter måste kunna
kontrollera att det fysiska utseendet hos en person som vill komma in stämmer med fotografiet
på identitetskortet eller andra identitetshandlingar. När en person är klädd på så sätt att alla
identifierande egenskaper döljs, särskilt ansiktet, kan en ordentlig säkerhetskontroll inte
genomföras. I sådana fall kan tillträde till kommissionens byggnader nekas, efter en väl avvägd
bedömning med hänsyn till religionsfrihet, icke-diskriminering och behovet att ombesörja
säkerheten för kommissionens tjänstemän, besökare och gäster.
(27) Beträffande domen i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, 3.11.2009, Lautsi mot Italien.
34
Yttrandefrihet
Stadgan garanterar att alla har yttrandefrihet. Denna rättighet innefattar åsiktsfrihet samt frihet
att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentliga myndigheters inblandning och
oberoende av territoriella gränser.
Under 2010 fördes ett ärende inför domstolen om ett system som operatörer infört, vilket
filtrerade elektronisk kommunikation i syfte att identifiera användare som skadar upphovsrätt
eller tillhörande rättigheter (28) Detta ärende ger upphov till frågor som rör yttrandefrihet,
eftersom ett system som filtrerar all elektronisk kommunikation skulle kunna påverka denna
frihet. Domstolen hade i slutet av 2010 ännu inte lämnat sitt avgörande.
Kommissionen tog emot många brev från allmänheten och frågor från Europaparlamentet om
lagstiftningen (strategi för nationellt försvar) som antogs av Rumäniens högsta försvarsråd (CSAT),
som beskrev media som ett säkerhetshot och Rumänien som sårbart på grund av påstådda
presskampanjer i syfte att sprida falska uppgifter om de statliga institutionerna verksamhet.
Kommissionen svarade att den, inom sitt behörighetsområde, arbetar för att säkerställa och
främja respekten för yttrandefriheten. I det här fallet handlade den berörda medlemsstaten inte
i enlighet med EU-rätten och det är de nationella myndigheterna som ska se till att de fullföljer
sina skyldigheter i fråga om grundläggande rättigheter.
Den litauiska lagen om skydd
av minderåriga
Under 2010 övervägde de litauiska myndigheterna att
anta en lag som innehöll information om att homosexualitet är skadligt för minderåriga och därför skulle förbjudas. Detta förslag berörde ett antal frågor som faller inom
EU-rättens område, exempelvis reglerna i direktivet om
audiovisuella medietjänster och e-handelsdirektivet.
Kommissionen intog ståndpunkten att detta kunde stå
i strid med stadgan, särskilt förbudet mot diskriminering
och yttrandefriheten. Det litauiska parlamentet tog bort
den mest omtvistade bestämmelsen i lagen, som trädde
i kraft i mars 2010. Kommissionen övervakar genomförandet av lagen för att se till att den till fullo stämmer med
principerna i stadgan, framför allt den om yttrandefrihet..
Kommissionen tog kontakt med de ungerska myndigheterna angående den nationella
medielagstiftningen och uttryckte sin oro vad gäller deras överensstämmelse med direktivet
om audiovisuella medietjänster (29) och andra bestämmelser i EU-rätten såsom etableringsfrihet,
frihet att tillhandahålla tjänster och stadgan. Efter kommissionens ingripande samtyckte
den ungerska regeringen till att ändra den nationella medielagstiftningen via ett påskyndat
förfarande så att den överensstämmer med det som kommissionen uttryckte.
Näringsfrihet
Stadgan erkänner näringsfrihet i enlighet med gemenskapsrätten och nationell lagstiftning och
praxis. Denna artikel bygger på domstolens rättspraxis där friheten att utöva en ekonomisk eller
kommersiell verksamhet och avtalsfrihet erkänns, och på artikel 119.1 och 119.3 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt, där konkurrensfrihet erkänns. Dessa rättigheter innebär att
(28) Domstolen, mål C-70/10, Scarlet Extended, Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d’appel de Bruxelles (Belgien) den 5 februari 2010.
(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar
och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95. 15.4.2010, s. 1).
35
rättssystemet ska verkställa parternas vilja. Näringsfriheten måste beaktas på många olika av EU:s
politikområden, inbegripet IT-säkerhet och civilrätt.
Under 2010 föreslog kommissionen ändringar i
EU-reglerna om behörighet och om erkännande
Hur tar EU:s bestämmelser om civilrätt
och verkställighet av domar på privaträttens
hänsyn till näringsfriheten?
område (30). I förslaget ges maximal verkan för
parternas vilja i business to business-avtal genom
att de får möjlighet att komma överens om vilken domstol som ska ha behörighet att avgöra
eventuella tvister (val av forum), och om ärendet ska hänskjutas till skiljedom (skiljedomsklausul).
Konsekvensbedömningen visade att denna strategi skulle förbättra avtalsfriheten och deras
situation vad gäller näringsfrihet.
Under senare år har antalet angrepp mot in­
formationssystem stadigt ökat i Europa. Nya
problem, såsom spridning av skadlig programvara
som skapar ”botnät” – nätverk med infekterade
datorer som kan fjärrstyras för att utföra storskaliga
samordnade angrepp – har dykt upp.
Hur kan man skyddainformationssystem mot angreppsamtidigt som
näringsfriheten skarespekteras?
För att reagera på dessa problem föreslog kommissionen 2010 ändringar i EU:s bestämmelser för
att skydda informationssystem mot angrepp (31) Genom dessa bestämmelser straffbeläggs
användningen av verktyg för att begå vissa brott, illegala ingrepp i informationssystem
straffbeläggs och det europeiska straffrätts- och polissamarbetet förbättras. De innehåller
också åtgärder för datalagring och utbyte av data mellan brottsbekämpande enheter, vilka
överensstämmer med EU:s bestämmelser om dataskydd. Den förstärkta straffbeläggningen för
att tillverka, sälja, anskaffa i syfte att använda och att importera, distribuera eller på annat sätt
tillgängliggöra utrustning/verktyg som kan användas för att begå brott på internet formulerades
noggrant för att inte straffbelägga lagenligt beteende som när internetsäkerhetsföretag
använder botnät för att testa sina produkters effektivitet. Kriminaliseringen av sådana handlingar
skulle kränka näringsfriheten, som fastslås i stadgan.
(30) Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område,
(KOM(2010)748 slutlig av den 14.12.2010), finns på: http://ec.europa.eu/justice/policies/civil/docs/com_2010_748_en.pdf
(31) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådet rambeslut 2005/222/RIF (KOM(2010) 517 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0517:FIN:SV:PDF
36
Framställningar
Andra
Religionsfrihet
Rättskipning 29 %
Andra 3 %
Friheter 7 %
Medborgarnas rättigheter 38 %
Dataskydd 4 %
Jämlikhet 14 %
Solidaritet 9 %
Rätt till egendom
Stadgan skyddar allas rätt till egendom, vilket inbegriper rätten att äga, nyttja och förfoga
över lagligen förvärvad egendom. Frågor som berörde rätten till egendom togs frekvent upp
i framställningar från Europaparlamentet och i brev från allmänheten.
En fråga som ofta lyftes fram till kommissionen var återlämnandet av egendom som för­
statligats eller konfiskerats i medlemsstater under en period av kommunistiskt styre.
Framställningar och brev hänvisade särskilt till långa förfaranden och administrativa hinder.
I fördragen föreskrivs att ”bestämmelser i fördraget ska på intet sätt påverka de bestämmelser
i medlemsstaterna som styr systemet för äganderätt”. Det är därför medlemsstaterna som ska
besluta om omfattningen på återlämnande av egendom och enligt vilka villkor de ska samtycka
Nationella lagar för kustområden
Många frågor (och brev) berörde genomförandet av den
spanska kustlagen. Denna lagstiftning syftade till att
skydda kusten från skadligt byggande och gäller privat
egendom som löper risk att förstöras eftersom den ligger
i områden som regleras av kustlagen.
Kommissionen skrev till de spanska myndigheterna för att
se till att den spanska kustlagen tillämpas i enlighet med
principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet
så som anges i stadgan.
Återlämnande av egendom som
förstatligats eller konfiskerats under
kommunistregim
En EU-medborgare skrev till kommissionen och klagade på
de nationella myndigheterna som hade avslagit hans begäran om återlämnande av egendom som förstatligades
under kommunistregimen.
I situationer där EU-rätt inte gäller, faller nationell lagstiftning om återlämnande av förstatligad eller konfiskerad
egendom under perioden av kommunistisk regim under
nationell behörighet. Den klagande ska söka upprättelse
hos de nationella myndigheterna, däribland domstolar,
i enlighet med nationell lagstiftning.
37
till att återlämna egendom till tidigare ägare, vilken blev föremål för exproprieringsbeslut före
anslutningen till Europeiska unionen.
Stadgan garanterar skydd för immateriell egendom.
Hur skyddar EU immateriell egendom?
Under 2010 framförde kommissionen i meddelandet
32
På väg mot en inre marknadsakt ( ) förslag för att
främja och skydda kreativitet. Målet är att lägga
grunden för ett EU-patent, öka tillgången till innehåll på internet genom att förbättra den
elektroniska hanteringen av upphovsrätt och bekämpa förfalskningar och piratkopiering.
Rätt till asyl
Den nationella lagstiftningen ska
överensstämma med EU:s bestäm­
melser om asyl
En icke-statlig organisation skrev till kommissionen om
den svåra situationen för asylsökande i en medlemsstat
och hävdade att myndigheterna inte möjliggjorde adekvat
tillgång till asylförfaranden eller materiellt stöd. Därför var
många asylsökande utblottade och berövades en rättvis
chans att få sitt fall prövat, vilket ledde till en kränkning
av deras rätt till asyl.
Rätten till asyl garanteras i stadgan. Kommissionen fick ett antal brev från medborgare,
asylsökande och flyktingar angående genomförandet av EU:s asyllagstiftning. EU håller på att
utforma en lagstiftning om asyl.
Under 2010 ägde förhandlingar rum i Europaparlamentet och rådet om ett antal
lagstiftningsförslag (33) som lagts fram av kommissionen. Förslagen är avsedda att ändra en del
befintliga bestämmelser i det gemensamma europeiska asylsystemet i syfte att säkerställa högre
skyddsstandarder och en mer enhetlig behandling av asylsökande i medlemsstaterna.
Kommissionens förslag innehåller särskilt bestämmelser som ska förhindra godtyckligt
kvarhållande och skydda människans värdighet med tanke på häktningsförhållanden för
asylsökande.
Förslagen syftar också till att visa större omsorg om att hålla ihop familjer i asylrelaterade beslut,
förbjuda arrestering av ensamkommande minderåriga och underlätta tillgång till effektiva
rättsmedel för asylsökande.
(32) KOM(2010) 608 slutlig, finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0608:FIN:sv:PDF
(33) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om
internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (KOM(2008) 820 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2008:0820:FIN:SV:PDF
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2008) 815 slutlig),finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2008:0815:FIN:SV:PDF
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses
berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (KOM(2009) 551 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2009:0551:FIN:SV:PDF
38
Domstolens mål Ayadin Salahadin Abdulla m.fl. (34) berörde irakiska medborgare vars
flyktingstatus återkallades i Tyskland, efter det att Saddam Husseins regim fallit. Domstolen
betonade att bestämmelserna i den relevanta EU-lagstiftningen (35) måste tolkas mot bakgrund
av grundläggande rättigheter, särskilt rätten till asyl som föreskrivs i stadgan. Domstolen gav
ett antal anvisningar som hjälp att garantera rätt tillämpning av den relevanta EU-lagstiftningen
i medlemsstaterna.
I enlighet med EU-reglerna om asyl har asylsökande rätt att
ansöka om asyl och få sin ansökan ordentligt granskad av
en medlemsstat, utifrån gemensamma kriterier som avgör
vem som är i verkligt behov av skydd. EU:s bestämmelser
ger asylsökande rätt till mottagningsförhållanden såsom
bostad. Det är de nationella myndigheternas ansvar
att se till att dessa regler verkligen följs. Kommissionen
begärde förtydligande från medlemsstaten och inledde
överträdelseförfaranden om huruvida den nationella
lagstiftningen överensstämmer med EU:s bestämmelser
om asyl, framför allt effektiv tillgång till asylförfarandet
och mottagningsförhållanden.
Rätt till asyl
En medborgare i ett tredjeland skrev till kommissionen
och berättade att hans asylansökan i en medlemsstat
hade avslagits och begärde att kommissionen skulle
bevilja honom asyl. EU:s bestämmelser fastställer villkor
och kriterier för erkännande av tredjelandsmedborgare
eller statslösa personer som ansöker om asyl i en
medlemsstat. Endast behöriga nationella myndigheter
kan bevilja internationellt skydd beroende på enskilda
omständigheter för varje sökande.
Kommissionen svarade att den inte har behörighet att
bedöma asylansökningar och bevilja internationellt skydd
för enskilda sökande. Enskilda personer som anser att de
inte har beviljats de rättigheter om föreskrivs i EU-rätten
ska söka upprättelse hos behöriga nationella myndigheter,
inbegripet domstolar.
(34) Domstolen, mål C-175/08, Aydin Salahadin Abdulla m.fl., 2.3.2010.
(35) Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar
eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet
(EUT L 304, 30.9.2004, s. 12).
39
Likhet inför lagen
Icke-diskriminering
Kulturell, religiös och språklig mångfald
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Barnets rättigheter
Äldres rättigheter
Integrering av personer med funktionshinder
3/
41
Jämlikhet
Bland rättigheterna och friheterna under denna rubrik var barnets rättigheter det som oftast togs upp i brev, frågor
och framställningar.
Undersökningar av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter visar att rasism och främlingsfientlighet
fortfarande är ett problem för många etniska och religiösa minoriteter inom Europeiska unionen och bekräftar
utestängningen av romer i Europa.
Andra
Icke-diskriminering
Jämställdhet mellan könen
Homofobi
BREV
Rättskipning 36 %
Andra 11 %
Rasism och främlingsfientlighet 2 %
Jämlikhet 13 %
Nationella eller språkliga minoriteter 3 %
Solidaritet 4 %
Medborgarnas rättigheter 25 %
42
Friheter 9 %
Värdighet
2%
Barnets rätt 5 %
Icke-diskriminering
I stadgan förbjuds all diskriminering på grund av sådant som kön, ras, hudfärg, etniskt
eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan
åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller
sexuell läggning. Stadgan förbjuder också diskriminering på grund av nationalitet, inom ramen
för tillämpningen av fördragen och utan påverkan på någon av deras specifika bestämmelser.
Diskriminering på grund av ras eller etniskt ur­
sprung är också en kränkning av principen om li­
Vad gör EU för att bekämpa
ka behandling och är förbjuden på och utanför
diskriminering?
arbetsplatsen. Människor är skyddade genom lag,
om exempelvis arbetsgivare vägrar befordran eller
utbildning på grund av en persons ras eller etniska
ursprung. Utanför arbetsplatsen är människor skyddade om de exempelvis vägras tillträde till
skola eller högre utbildning enbart på grund av sin ras eller sitt etniska ursprung.
När det gäller anställning och sysselsättning förbjuder EU-rätten diskriminering på grund
av religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Arbetsgivare måste grunda
klassificeringssystem för lön på samma kriterier, oberoende av religion eller tro, funktionshinder,
ålder eller sexuell läggning. De måste också ombesörja rimliga lokaler för att en funktionshindrad
person som är kvalificerad ska kunna delta i utbildning eller avlönat arbete. Det finns dock
situationer då skillnader i behandling är tillåtet, t.ex. följande: faktiska yrkeskvalifikationer,
skillnader i behandling på grund av ålder, positiva åtgärder. Dessa situationer är begränsade och
måste vara väl motiverade.
Under 2010 fortsatte kommissionen att följa förhandlingarna i rådet om förslaget till ett nytt
direktiv mot diskriminering, avsett att minska diskriminering på grund av religion eller
övertygelse, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning utanför arbetsplatsen, tillgång till varor
och tjänster såsom bank, utbildning, transport och hälsa.
Domstolen hänvisade till artikel 21 i stadgan i målet Kücükdeveci (36) med avseende på
diskriminering på grund av ålder. Fallet rörde de uppsägningstider som en arbetsgivare måste
följa vid avskedande. I tysk lagstiftning föreskrevs att uppsägningstiden skulle öka progressivt
med anställningstidens längd. Vid beräkning av uppsägningstiden tas dock ingen hänsyn till
anställningsperioder som en anställd haft före 25 års ålder. Kücükdeveci, som började arbeta
i företaget vid 18 års ålder, avskedades när hon var 28. Företaget beräknade uppsägningstiden som
om hon hade endast tre års tjänstgöringstid, fastän hon hade arbetat för samme arbetsgivare i tio år.
Diskriminering på grund av ras
eller etniskt ursprung
En person skrev till kommissionen och klagade över att det
allmänna elbolaget hade stängt av elen för alla boende
i ett distrikt som huvudsakligen beboddes av romer. Detta
gjordes oavsett om invånarna hade betalt elräkningen eller ej. Kommissionen kontaktade medlemsstaterna för att
begära information och situationen löstes därefter.
Diskriminering på grund
av funktionshinder
En person med funktionshinder klagade på att hon inte
kunde komma in på ett museum.
I EU-lagstiftningen föreskrivs för närvarande skydd vid
funktionshinder endast när det gäller anställning.
Förslaget till ett nytt direktiv om lika behandling skulle
täcka sådana situationer.
Diskriminering på grund av politiska
åsikter vid anställning
En klagande förde ett ärende mot sin arbetsgivare inför
domstol med anklagelsen att han hade blivit diskriminerad och trakasserad på arbetet på grund av sina åsikter
om landets asylsystem (som han hävdade skyddades som
”tro”). Österrikes högsta domstol avslog anklagelsen och
fastslog att politiska åsikter inte skyddas av EU-rätt och
nationell lagstiftning om lika behandling.
(36) Domstolen, mål C-555/07, Kücükdeveci, 19.1.2010.
43
Han skrev sedan till kommissionen och hävdade att högsta
domstolen skulle ha hänskjutit ärendet till EU-domstolen
för en tolkning av relevant EU-rätt. Han hävdade också att
hans rättigheter enligt stadgan hade kränkts. Kommissionen svarade att den höll med i Österrikes högsta domstols
tolkning att politiska åsikter inte täcks av EU:s lagstiftning
om lika behandling. Eftersom fallet ligger utanför EU-rättens område kan det inte anses föreligga någon kränkning
av stadgan.
Diskriminering på arbetsplatsen
på grund av sexuell läggning
En enskild person skrev till kommissionen och klagade på
att han hade blivit trakasserad på arbetet på grund av sin
sexuella läggning och att han på grund av det hade förlorat jobbet. Han bad kommissionen att se till att företagsledningens och medarbetarnas beteende skulle straffas.
Kommissionen svarade att de relevanta EU-bestämmelserna mot diskriminering hade införlivats i medlemsstatens nationella lag. Klagomålet skulle leda till förfarande
inför den nationella domstolen. Kommissionen hänvisade
tillbefintliga nationella rättsfall som var relevanta för
detta fall, och lämnade kontaktuppgifter till det nationella
organet för lika behandling.
Ingen hänsyn togs till de anställningsperioder Kücükdeveci hade haft före 25 års ålder. Hon förde
ärendet inför domstolen för att utreda uppsägningen och hävdade att lagstiftningen utgör
diskriminering på grund av ålder, vilket är förbjudet enligt Europeiska unionens rätt. Hon ansåg
att uppsägningstiden skulle ha varit längre, motsvarande tio års tjänst och inte tre år. Domstolen
ansåg att de tyska reglerna om uppsägning är diskriminerande eftersom de omfattar en skillnad
i behandling på grund av ålder, vilken inte kan motiveras.
Under 2010 fick kommissionen ofta klagomål om påstådd diskriminering på grunder som
täcks av EU-rätt, men där EU-rätten korrekt har införlivats i den berörda medlemsstaten. Om
införlivandet är korrekt och klagomålet berör ett enskilt fall av felaktig tillämpning av lagen,
ska den berörda personen söka hjälp hos det nationella organet för lika behandling eller vidta
rättsliga åtgärder på nationell nivå.
Kommissionen är angelägen om att principen om
icke-diskriminering på grund av sexuell läggning,
som föreskrivs i stadgan, ska tillämpas systematiskt
i förberedelse, antagning och genomförande av
EU-rätt.
EU-medborgare har rätt att fritt flytta och bosätta sig i en annan medlemsstat, tillsammans med
sina familjer. Dessa EU-regler som garanterar fri rörlighet och bosättning gäller också för
samkönade par.
I sin dom i målet Schalk och Kopf mot Österrike (37) hänvisade Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna (som inte är en av Europeiska unionens institutioner) till stadgan och
till bestämmelserna i två EU-direktiv (om familjeåterförening och fri rörlighet) för att
stärka rätten till respekt för privatlivet och familjelivet enligt Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna genom att utvidga begreppet ”familjeliv” till samkönade par. Europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna ansåg att det var ”artificiellt” att upprätthålla åsikten
att, till skillnad från ett par av olika kön, ett samkönat par inte kan leva familjeliv i den mening
som avses i artikel 8 i Europakonventionen.
(37) Tillämpning nr 30141/04 av den 24.6.2010.
44
Vad innebär ett förbud mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning i praktiken?
Homofobi är en blandning av negativa attityder
och känslor mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner. Det är en oacceptabel kränkning av
människans värdighet och det är inte förenligt med
EU:s grundläggande värden (38).
Hur kan EU bidra till att bekämpa
homofobi?
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter rapporterar att HBT-personer
(homosexuella, bisexuella och transpersoner) i hela EU upplever trakasserier, mobbning
och diskriminering (39). Enligt denna rapport gör dock majoriteten av dem som blir offer för
homofobiska brott ingen polisanmälan. Ibland utsätts HBT-personer för våldsamma fysiska
angrepp. Byrån förbereder en undersökning om diskriminering och hatbrott mot HBT-personer,
vilken ska genomföras under 2011. Hets mot folkgrupp på internet är ett särskilt oroande
fenomen och det gäller också hets mot folkgrupp från offentliga personer (40). Ett ökande
antal kända personer, särskilt inom idrotten, har stått upp för HBT-personers rättigheter och
uppmuntrat till strid mot fördomar och stereotyper.
Homofobi
FRÅGOR
Nationella och språkliga minoriteter 2 %
Rasism och främlingsfientlighet 2 %
Andra 9 %
Rättskipning 16 %
Integrering av personer med
funktionshinder 3 %
Romer 3 %
Medborgarnas rättigheter 12 %
Jämlikhet 28 %
Solidaritet 11 %
Icke-diskriminering 4 %
Barnets rätt 6 %
Friheter 18 %
Värdighet 6 %
Jämställdhet mellan könen 6 %
(38) Med anledning av Internationella dagen mot homofobi den 17 maj 2010 talade Herman Van Rompuy, ordförande för Europeiska rådet, Jerzy Buzek,
ordförande för Europaparlamentet, och Viviane Reding, vice ordförande för europeiska kommissionen och kommissionär för civilrättsliga frågor, grundläggande
rättigheter och medborgarskap, tillsammans och fördömde homofobi.
(39) Rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ”Homophobia and Discrimination on Grounds of Sexual Orientation and Gender Identity in the
EU Member States: Part II – The Social Situation”, Mars 2009, finns på: http://www.fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/FRA_hdgso_report-part2_en.pdf
(40) Se rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ovan, avsnitt I.2.
45
Även om HBT-personer i de flesta medlemsstaterna fritt kan utöva sin rätt till mötesfrihet,
rapporterar byrån att förbud och administrativa hinder skapat problem vid organiserandet av
fredliga offentliga HBT-demonstrationer i vissa medlemsstater (41) och att organiserade attacker
mot sådana demonstrationer har ägt rum i andra (42).
Diskriminering på grund av kön
vid anställning
En brittisk medborgare klagade till kommissionen att han
diskriminerades på grund av kön. Han påstod att han vägrades anställning eftersom han är man och åberopade att
jämställdhetslagstiftningen i Nordirland inte är förenlig
med EU:s bestämmelser.
Kommissionen undersöker fallet och har begärt informa-
Stadgan förbjuder all diskriminering på grund av
kön och fastställer rätten till lika behandling av män
och kvinnor.
Hur kan EU främja jämställdhet mellan
könen och bekämpa diskriminering på grund av kön?
Jämställdhet mellan kvinnor och män måste vara
garanterad vad gäller anställning, arbete och lön. På
arbetsplatsen är män och kvinnor skyddade mot trakasserier och sexuella trakasserier, eftersom
detta står i strid med principen om lika behandling. Kvinnor skyddas också mot all diskriminering
på grund av graviditet. Män och kvinnor måste behandlas lika även vad gäller tillgång till och
tillhandahållande av varor och tjänster.
tion från de nationella myndigheterna.
Diskriminering på grund av kön
i fråga om flyktingstatus
Kommissionen fick ett klagomål som hävdade att barnen
till kvinnor med status fördriven person diskrimineras av
de cypriotiska myndigheterna. Till skillnad från barn till
män med status fördriven person verkar kvinnorna inte ha
rätt till flyktingstatus och förvägras därför vissa förmåner
som flyktingar har. Kommissionen har sänt en begäran om
information till Cypern.
Under 2010 bekräftade kommissionen sitt engagemang för jämställdhet genom att anta
Kvinnostadgan (43) och Strategi för jämställdhet (2010–2015) (44). Kommissionen påpekade
att trots en allmän trend mot ökad jämställdhet i samhället och på arbetsmarknaden, går
framstegen för att undanröja ojämställdhet mellan könen långsamt. Den fastställde utmaningar
och åtgärder för följande fem prioritetsområden: lika ekonomiskt oberoende; lika lön för lika
arbete och arbete av lika värde; jämställdhet i beslutsfattandet; värdighet, integritet och slut på
könsrelaterat våld; samt jämställdhet utanför unionen. Om framsteg uppnåddes på alla dessa
områden skulle många kvinnor och män få riktiga valmöjligheter.
Antagandet av ett förslag från kommissionen om tillämpning av principen om lika­
behandling av kvinnor och män som är egenföretagare innebar en viktig utveckling.
Detta förslag föreskriver föräldraledighet för kvinnor som är egenföretagare och kvinnor som
är makar eller livspartner till egenföretagare, vilket ger dem möjlighet att göra avbrott i sin
yrkesverksamhet (45).
Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal klagomål som berörde diskriminering på grund
av kön på olika områden.
(41) I Litauen hotades Baltic Pride 2010 med indragning med kort varsel och i Lettland utmanas fortfarande rätten att ordna marscher av myndigheter. Icke-statliga
HBT-organisationer lyckades dock organisera sina arrangemang i Polen, Rumänien och Bulgarien. Se rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande
rättigheter om ”Homophobia, Transphobia and Discrimination on grounds of Sexual Orientation and Gender Identity, 2010 update”, september 2010, finns på:
http://www.fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/FRA-LGBT-report-update2010.pdf
(42) Tjeckien, Ungern, Italien och Sverige. Se not 39.
(43) Meddelande från kommissionen Ett förstärkt engagemang för jämställdhet Kvinnostadga Europeiska kommissionens förklaring med anledning
av internationella kvinnodagen 2010 till minne av 15-årsdagen av den förklaring och den handlingsplattform som antogs av FN:s kvinnokonferens
i Peking och 30-årsdagen av FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (KOM(2010) 78 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0078:FIN:SV:PDF
(44) KOM(2010) 491 slutlig, finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0491:FIN:SV:PDF
(45) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som
är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, 15.7.2010, s. 1).
46
Vad gör EU för att bekämpa rasism,
främlingsfientlighet och andra former
av intolerans?
Undersökningar från Europeiska unionens byrå
för grundläggande rättigheter visar att rasism
och främlingsfientlighet fortsätter att vara ett
problem för många etniska och religiösa minoriteter
inom Europeiska unionen (46).
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter rapporterade en allmän upp­
åtgående trend i antalet rasistiska brott i tio av tolv medlemsstater, som samlat in tillräckligt
tillförlitliga uppgifter om brott (47). Antalet antisemitiska brott steg mellan 2001 och 2008 i fem
av sex medlemsstater som hade adekvata uppgifter på detta område (48). Var tionde person
med bakgrund som immigrant eller från en etnisk minoritet som intervjuades för EU-MIDIS
undersökning 2008 har utsatts för rasistiska eller främlingsfientliga angrepp, hot eller allvarliga
trakasserier under de senaste tolv månaderna. Romer och afrikaner från söder om Sahara
rapporterades vara särskilt utsatta för sådana brott.
Majoriteten av dem med bakgrund som immigrant eller från en etnisk minoritet som intervjuades
för EU-MIDIS-undersökningen hade inte gjort någon polisanmälan fastän de hade utsatts för
angrepp eller hot. Antalet fall av allvarliga trakasserier som inte anmäldes – var ännu högre
beroende på grupp, 75 till 90 procent av dessa incidenter anmäldes inte (49). Huvudorsaken till
detta var offrens bristande tilltro till polisens förmåga eller vilja att göra någonting åt deras fall (50).
Al-Aqsa TV
EU har bestämmelser som förbjuder hets mot folkgrupp, exempelvis regler enligt vilka
medlemsstaterna är skyldiga att straffa den som offentligt hetsar till vålds- eller hataktioner på
grund av ras, hudfärg, religion, härkomst eller nationell tillhörighet eller etniskt ursprung (51). Från
den 28 november 2010 är medlemsstaterna skyldiga att följa EU:s lagstiftning som förbjuder
hets mot folkgrupp med rasistisk eller främlingsfientlig innebörd. Dessa bestämmelser
innebär att rasistiskt beteende utgör ett brott i alla medlemsstater och ska förhindra att förövare
undkommer åtal genom att flytta till en annan medlemsstat. EU har också antagit bestämmelser
som kräver att medlemsstaterna ska se till att audiovisuella mediatjänster (såväl sändningar
som beställningstjänster) med ursprung inom deras territorium inte innehåller något
som uppmanar till hets mot folkgrupp på grund av ras, kön, religion eller nationalitet (52).
Sådan hets mot folkgrupp är förbjudet enligt EU:s audiovi-
Kommissionen fick ta emot ett antal klagomål om hets
mot folkgrupp på grund av religion, nationalitet eller ras
i program som sändes av Al-Aqsa TV. TV-kanalen sändes
via en fransk satellit och var tillgänglig för tittare inom EU.
suella bestämmelser.
Under 2010 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Frankrike. I juni 2010 krävde franska myndigheter att Al-Aqsa TV stoppade sina sändningar inom EU,
vilket också skedde. Kommissionen avslutade överträdelseförfarandet och ska fortsätta att övervaka utvecklingen
i nära samarbete med nationella myndigheter.
(46) Se exempelvis årsrapporten 2010 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter: European Union Minorities and Discrimination Survey. Main Results
Report 2009 and Antisemitism summary overview of the situation in the European Union 2001–2009.
(47) Årsrapporten 2010 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, avsnitt 2.2. De tolv länderna är Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland,
Österrike, Polen, Slovakien, Finland, Sverige och Storbritannien (England, Wales och Skottland).
(48) Ibidem. De fem länderna är Österrike, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Storbritannien. Tyskland uppvisade en lätt nedåtgående trend (- 0,3 procent).
(49) Ibid. s. 71–72. Se även European Union Minorities and Discrimination Survey. Main Results Report 2009, s. 65 och 67.
(50) Ibid. s. 74.
(51) Rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet
enligt strafflagstiftningen (EUT L 328, 6.12.2008, s. 55).
(52) Artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas
lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95. 15.4.2010, s. 1).
47
Om kommissionen får bevis på att program med sådant innehåll erbjuds inom EU, kan den
inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten.
Hatbrott är brottsliga handlingar som utlöses av intolerans eller hat mot en speciell grupp. I EU:s
bestämmelser krävs att medlemsstaterna dömer till högre straff för brott som begås med ett
rasistiskt eller främlingsfientligt motiv (53).
Fördrivning av romer
Under sommaren 2010 började de franska myndigheterna
utrymma otillåtna läger på sitt territorium och utfärdade
utvisningsorder och order om att lämna franskt territorium
för dem som bodde i lägren, mestadels rumänska och
bulgariska romer. Eftersom det handlade om utvisning av
EU-medborgare, undersökte kommissionen åtgärdernas
förenlighet med EU:s bestämmelser om fri rörlighet.
Nationella myndigheter har rätt att besluta att utvisa
EU-medborgare eller att dra in deras uppehållstillstånd
enligt vissa stränga och tydliga villkor. Kommissionen har
undersökt huruvida de här åtgärderna har utförts i full
överensstämmelse med dessa EU-bestämmelser, särskilt
med rätten för EU-medborgare att flytta och bosätta
sig i ett annat EU-land och rätten att inte diskrimineras
på grund av en viss nationalitet. Efter kommissionens
begäran är de franska myndigheterna i färd med att ändra
sina bestämmelser för att anpassa dem helt efter EU:s
bestämmelser om fri rörlighet. Om medlemsstaterna och
EU-medborgarna ska få rättsäkerhet är det viktigt att de
formella och materiella skyddsåtgärder som ingår i EU:s
bestämmelser om fri rörlighet införlivas till fullo och på ett
korrekt sätt av och i medlemsstaterna.
Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal brev om olika former av och uttryck för rasism
och främlingsfientlighet, riktade mot olika grupper eller enskilda som tillhör dessa grupper
(judar, muslimer, romer osv.). Kommissionen ingriper i fall av rasism och främlingsfientlighet
när efterlevnaden av EU-rätten ifrågasätts, t.ex. EU-bestämmelserna som förbjuder yttringar av
rasism och främlingsfientlighet i TV-sändningar (54) eller de som förbjuder diskriminering. Många
brev rapporterade om fall av rasistiska eller antisemitistiska yttranden eller våld och på så sätt
informerades om händelser som kan visa om medlemsstaterna har anpassat den nationella
lagstiftningen efter EU-bestämmelserna.
Det finns mellan tio och tolv miljoner romer i Europa.
Hur kan EU förbättra situationen för romerna? Många
Hur kan EU förbättra av dem lever i fattigdom, får utstå diskriminering och
situationen för romerna?
åtnjuter inte samma rättigheter och möjligheter som
andra EU-medborgare. Romer har lägre förväntad
livslängd, bor ofta i dåliga bostäder och är oftare arbetslösa. Romska barn slutför sällan sin
skolgång. Rapporterna om romernas situation som publicerades av Europeiska unionens byrå
för grundläggande rättigheter bekräftar romernas situation som utestängda i Europa (55).
Om romerna ska integreras krävs att medlemsstaterna och Europeiska unionen samarbetar.
Kommissionen stöder dessa ansträngningar genom att erbjuda modeller för tillvägagångssätt
för romernas sociala och ekonomiska integration (56). Europeiska unionen stöder
medlemsstaterna med ekonomisk hjälp för att integrera de romska grupperna med bostäder,
utbildning och sysselsättning. Roma Task Force, inrättad av kommission, har som mål att hjälpa
medlemsstaterna att använda dessa medel på ett effektivare sätt för att romerna verkligen ska
integreras. Den 21 december 2010 rapporterade arbetsgruppen sina första resultat (57). Den
noterade att även om EU-medel ger en avsevärd potential för att stötta romernas integration,
(53) Artikel 4 i rambeslut 2008/913/RIF, se fotnot 51 ovan.
(54) Rambeslut 2008/913/RIF och direktiv om audiovisuella medietjänster, se fotnoterna 51 och 52 ovan.
(55) Housing conditions of Roma and Travellers in the EU – Comparative report (oktober 2009), finns på:
http://www.fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/ROMA-Housing-Comparative-Report_en.pdf
The situation of Roma EU citizens moving to and settling in other EU Member States (november 2009), finns på:
http://fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/Roma_Movement_Comparative-fi nal_en.pdf
(56) Meddelande om Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet (KOM(2010) 133 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0133:FIN:SV:PDF
(57) Roma Integration: First Findings of Roma Task Force and Report on Social Inclusion, MEMO/10/701, 21.12.2010, finns på:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/10/701&type=HTML
48
begränsas de ändå av flaskhalsar på nationell, regional och lokal nivå. Roma Task Force kommer
att fortsätta sitt arbete med att hitta konkreta sätt att förbättra användningen av dessa medel.
Resultatet ska ingå i en Europeisk handlingsplan för nationella strategier för integration av romer
i medlemsstaterna, vilken ska läggas fram av kommissionen under våren 2011, och diskuteras
i Europaparlamentet och rådet.
I en ny undersökning – som kommissionen presenterade den 21 december – analyserades
åtgärder för nationell integration av romer i 18 EU-länder och ett antal framgångsrika strategier
fastställdes. Undersökningen visar att en kombination av politik och projekt som angriper flera
olika orsaker till social utslagning är det bästa sättet att förbättra romernas situation i Europa.
När det gäller romernas integration är det inte bara finansieringen som kräver åtgärder.
Rättigheterna enligt EU-rätten måste övervakas ordentligt på nationell nivå. Kommissionen
övervakar på nära håll att relevanta EU-bestämmelser efterlevs, såsom direktivet om fri rörlighet
(58), lagen mot diskriminering (59) och lagen mot hets mot folkgrupp (60).
Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal
brev från medborgare och föreningar, och även
Vad gör EU när det gäller nationella frågor från Europaparlamentet, om situationen för
och språkliga minoriteter?
personer som tillhör minoriteter. Det handlade
om frågor som användningen av regionala språk
eller minoritetsspråk i officiella kontakter, stavning
i officiella dokument av namn på personer som tillhör minoriteter och av gatunamn i områden
där det lever minoriteter, utbildningsförhållanden för minoriteter och vallagarnas påverkan på
röstberättigade i minoriteter.
Respekten för minoritetspersoners rättigheter är ett av de grundläggande värdena inom
Europeiska unionen och nämns uttryckligen efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft (61).
I stadgan förbjuds uttryckligen diskriminering på grund av tillhörighet till en nationell minoritet.
Kommissionen ska se till att medlemsstaterna, när de inför EU-rätten, följer principen om ickediskriminering enligt artikel 21 i stadgan, där all slags diskriminering förbjuds.
När det gäller språkanvändning har kommissionen utarbetat en strategi (62) för att främja
officiella, nationella och regionala språk och minoritets- och invandrarspråk inom EU.
(58) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla
sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG,
73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
(59) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras
eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).
(60) Se fotnot 51 ovan.
(61) Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EUT C 115, 9.5.2008, s. 1).
(62) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Flerspråkighet: en tillgång för
Europa och ett gemensamt åtagande (KOM(2008) 566 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2008:0566:FIN:SV:PDF
49
Användningen av minoritetsspråk
i medlemsstaterna
En förening som representerar en språklig minoritet i en
medlemsstat skrev till kommissionen och klagade på olika
saker som hindrar hans minoritet från att använda sitt
eget språk i den medlemsstaten.
Eftersom EU inte har befogenhet att anta lagar om
användning av minoritetsspråk kan stadgan inte användas
och kommissionen kan inte göra någon uppföljning av
klagomålet.
Föreningen kan söka upprättelse på annat håll, antingen
via nationella myndigheter eller hos Europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna.
Denna strategi bekräftar kommissionens stöd för alla språk som talas inom Europeiska unionen,
däribland de språk som talas av minoriteter. Kommissionen bekräftar att det krävs en samlad
insats för att se till att flerspråkighet integreras inom ramen för befintliga resurser som en fast del
i ett antal av EU:s politikområden, exempelvis livslångt lärande, sysselsättning, social integration,
konkurrenskraft, kultur, ungdom, det civila samhället, forskning och medier.
I strategin påpekas att en framgångsrik flerspråkighetspolicy skulle stärka medborgarnas
livschanser. Det kan öka deras sysselsättningsmöjligheterna, underlätta tillgången till tjänster och
rättigheter och bidra till solidaritet genom ökad interkulturell dialog och social sammanhållning.
Det är viktigt att komma ihåg att medlemsstaterna har allmän befogenhet att fatta beslut om
minoriteter och språkanvändning på sina respektive territorier. Det finns ingen EU-rätt som
reglerar språkanvändningen i medlemsstaterna. Rätten att använda ett regionalt språk eller ett
minoritetsspråk faller under medlemsstaternas ansvar. Europarådet, som är en internationell
organisation med säte i Strasbourg, spelar en viktig roll i det avseendet (63).
Frågor som rör erkännandet av en minoritets status faller under medlemsstaternas ansvar, vilka
måste använda alla tillgängliga medel för att garantera att grundläggande rättigheter faktiskt
skyddas, i enlighet med nationella och internationella bestämmelser.
Barnets rätt
Stadgan garanterar barn rätten till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd
(artikel 24 i stadgan). Artikeln bygger på Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter,
som har ratificerats av alla 27 medlemsstaterna. Stadgan erkänner barnen som innehavare av
egna rättigheter, inte bara objekt i behov av skydd. Den erkänner behovet att skydda barn från
utnyttjande, försummelse, kränkande av deras rättigheter och situationer som äventyrar deras
välfärd.
Rätt till information i brottmål
Kommissionen antog 2010 ett förslag till lag som ska
garantera rätten för misstänkta att få information under
brottsmålsförfaranden.
I förslaget tas hänsyn till barnens bästa. Det säkerställer
att vid en arrestering ska barnen få information om sina
rättigheter i förfarandet på ett sätt som de kan förstå.
Stadgan föreskriver att barnets bästa alltid måste
komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör
Hur skyddas barnets intressen
barnet. Denna princip gäller för alla åtgärder som
i EU-lagstiftningen?
rör barn. Det omfattar barnens rätt att upprätthålla
kontakt med båda föräldrarna vid en skilsmässa,
rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att barnens åsikter ska beaktas i frågor som rör dem. En
viktig princip i stadgan är att när beslut fattas om vad som är bäst för barnen, ska barnen ha
möjlighet att uttrycka sina åsikter och åsikterna ska beaktas.
(63) Europeisk stadga för regionala språk och minoritetsspråk (CETS 148) och Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter är två instrument från Europarådet.
50
Under 2010 diskuterade kommissionen barnets rättigheter med ett brett urval barn från
alla 27 medlemsstaterna och med olika bakgrund, inbegripet etniska minoriteter. Barn med
speciella behov deltog också i diskussionerna (64).
En del barn är särskilt sårbara och det återspeglas i brev från allmänheten och i frågor från
Europaparlamentet, särskilt vad gäller barn som lever i fattigdom, barn med speciella behov,
föräldralösa barn och barn som lever på vårdinstitutioner, som säljs eller utnyttjas sexuellt, barn
från etniska minoriteter, såsom romer, sinti och barn till resandefolk, eller migrantbarn med
behov av särskilt skydd.
Under 2010 lyftes i ett antal brev från allmänheten
och frågor från Europaparlamentet frågan om
Hur kan EU-bestämmelser hjälpa i
administrativa beslut om att frånta en eller båda
gränsöverskridande vårdnadsärenden?
föräldrarna vårdnaden för ett barn. Dessutom
gjorde EU-bestämmelser (65) det lättare för se­
parerande föräldrar att veta vilken domstol som skulle besluta vid en eventuell vårdnadstvist
om barnet. Det gjorde det också lättare för föräldrarna att få domstolsbeslut erkända i en annan
medlemsstat, exempelvis beslut som rör vårdnaden om barnet och hur ofta och enligt vilka
villkor den andra föräldern får besöka barnet. Slutligen, i de fall då en förälder som inte har
vårdnaden tar barnet till en annan medlemsstat och bryter mot domstolens beslut (kallas också
”bortförande av barn”) gör bestämmelserna det lättare att föra tillbaka barnet till vårdnadshavaren. Kommissionen kan inte göra en ny undersökning av fakta i ett beslut från en nationell
domstol i enskilda fall som rör vårdnadsfrågor. Besluten kan överklagas hos behöriga nationella
domstolar. Detsamma gäller nationella bestämmelser om vårdnaden av barn.
Den första domen i domstolen (målet Detiček) ( ) efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft
och där domstolen tillämpade stadgan gällde vårdnadsrätten efter en skilsmässa mellan
föräldrar från två olika medlemsstater.
66
Målet Detiček
Skilsmässodomstolen i Italien, där barnet bodde, tilldelade
fadern tillfällig vårdnad. Modern tog sedan barnet till
Slovenien. När det italienska tillfälliga domslutet erkändes
i Slovenien, begärde modern att hon av den slovenska
domstolen skulle tilldelas tillfällig vårdnad. Hon hävdade
att barnet numera var bosatt i Slovenien med sin mamma
och att omständigheterna därmed hade ändrats.
Domstolen tillämpade stadgan och slog fast att om
man inte följde ett redan utfärdat och erkänt italienskt
domslut skulle det strida mot barnets bästa. Barnets
grundläggande rättigheter att regelbundet upprätthålla
ett personligt förhållande till och direkta kontakter med
båda föräldrarna, vilket garanteras i stadgan, skulle också
kränkas.
(64) Eurobarometer Qualitative study on the Rights of the Child, oktober 2010, finns på: http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/quali/ql_right_child_sum_en.pdf
(65) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål
om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).
(66) Mål C-403/09 PPU, Detiček, 23.12.2009.
51
Slå 116 000 – Europeiskt larmnummer
för försvunna barn
116 000 är ett telefonnummer som i alla medlemsstater
är reserverat för att rapportera om försvunna barn och
där det ges psykisk hjälp och stöd till det försvunna
barnets föräldrar. I slutet av 2010, två år efter det att
kommissionen hade reserverat numret, var det i bruk
i endast 13 medlemsstater. Under 2010 fastställde
kommissionen i meddelandet Dial 116 000: The European
hotline for missing children följande hinder för införandet
av larmnumret 116 000:
1) Brist på information om att det reserverade numret
116 000 finns.
2) Kostnaden för att driva larmtjänsten.
Förbud mot att fängsla
ensamkommande barn
i asylförfaranden
Under 2010 ägde förhandlingar rum i Europaparlamentet
och rådet om ett antal lagstiftningsförslag som lagts
fram av kommissionen på området asyl. Kommissionens
förslag föreskrev ett absolut förbud mot att fängsla
ensamkommande barn.
EU:s handlingsplan för
ensamkommande barn
Planen som antogs under 2010 föreskriver att en­
samkommande barn måste behandlas i enlighet med
stadgan. Alla åtgärder måste ske med tanke på varje
enskilt barns bästa.
Barn ska skyddas från människohandlare och kriminella
grupper och alla former av våld och utnyttjande. Allt
måste göras för att hitta barnets familj och för att
återförena dem, under förutsättning att detta är den bästa
lösningen för barnet i fråga. Alla barn måste få tillgång till
ett juridiskt ombud. Ett beslut om varje barns framtid ska
fattas så snabbt som möjligt. Ensamkommande barn ska
alltid placeras i ett lämpligt boende och behandlas så att
dess fysiska och mentala välbefinnande skyddas.
Ett annat område som togs upp i brev och
parlamentsfrågor 2010 var frågan om försvunna
Hur kan EU hjälpa till barn. Barn kan försvinna oavsett ålder, kön och
när barn försvinner?
social status. När barn försvinner utsätts de för
enorma risker, för sin säkerhet, mentala och fysiska
hälsa, välbefinnande och liv. De kan råka ut för våld och utnyttjande. De kan säljas eller tvingas
till tiggeri och prostitution. Under 2010 fick kommissionen ett antal brev och frågor som rörde
problemet med försvunna barn.
Under 2010 togs sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi upp i ett antal frågor
och brev. Sexuellt utnyttjande av barn kan ta sig många former, såsom att tvinga ett barn till
prostitution, utnyttja sådana handlingar, tvinga ett barn till sex och betala pengar för sex med
barn. Under 2010 föreslog kommissionen nya bestämmelser för att bekämpa barnpornografi
och sexuellt utnyttjande av barn. Syftet med förslaget är att åtala förövare, förebygga brott och
skydda offer. Det tar upp nivån på skydd och hjälp som ges till utsatta barn, säkerställer att barn
ska ha lättare att få tillgång till rättvisa och inte behöva genomlida ytterligare trauma under
domstolsförfaranden.
De tusentals barn som inte är EU-medborgare
och som kommer till EU utan föräldrar eller
vårdnadshavare (ensamkommande barn) utgör
Hur skyddar EU ensamkommande barn?
en av de mest sårbara grupperna barn. Enligt
Europeiska unionens byrå för grundläggande
rättigheter kan dessa barn, även i statens vård, få leva i olämpliga bostäder (inbegripet i häkte,
i väntan på beslut om deras ansökan om asyl), sakna bra läkarvård, lika tillgång till lämplig
undervisning och utbildning. De kan bli offer för diskriminering eller till och med misshandel,
och de har ofta fått otillräcklig information om de rättsliga förfaranden och möjligheter som
är tillgängliga för dem (67). Dessa barn är särskilt utsatta för risken att bli offer för organiserad
brottlighet, såsom människohandel, prostitution, sexuellt utnyttjande, illegal handel med
människoorgan eller rekrytering till kriminell verksamhet. Utifrån ett förslag från kommissionen
antog EU under 2010 en plan (68) för att öka skyddet för ensamkommande migrantbarn
inom EU. Planen bygger på rättigheterna i stadgan.
Under 2010 fick kommissionen också ta emot många brev och frågor om behandlingen av
funktionshindrade barn som lever skilda från sina föräldrar på statliga institutioner.
Kommissionen har ingen befogenhet enligt stadgan att ingripa på detta område. Kommissionen
(67) Rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ”Separated, asylum-seeking children in EU Member States”, november 2010, finns på:
http://www.fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/FRA-fullreport-sep-asylum-conference-2010_EN.pdf
(68) Meddelande från kommissionen om handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014) (KOM(2010) 213 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0213:FIN:SV:PDF
52
stöder medlemsstaterna i deras ansträngningar att ge institutionsvård och långtidsvård till barn
med funktionshinder (69).
Framställningar
Rasism och främlingsfientlighet 2 %
Rättskipning 29 %
Andra 3 %
Barnets rätt 5 %
Jämlikhet 14 %
Medborgarnas rättigheter 38 %
Friheter 8 %
Icke-diskriminering 7 %
Solidaritet 8 %
Äldres rättigheter
Stadgan föreskriver att unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och
oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.
Antalet äldre personer kommer att öka snabbt under de kommande åren, särskilt till följd av att
de många som föddes under ”babyboomen” nu når pensionsåldern. Detta kommer att göra det
allt svårare för medlemsstaterna att se till att äldre personer kan leva ett värdigt och oberoende
liv och att de kan delta i det sociala och kulturella livet. Kommissionen föreslog i september 2010
att utnämna 2012 till Europeiska året för aktivt åldrande. Målet för detta europeiska år är
att höja medvetenheten om åldrandet och dess konsekvenser och att uppmuntra intressenter
på alla nivåer att ta nya initiativ som kan undanröja hinder för äldre personer att delta aktivt på
arbetsmarknaden och i samhället och att möjliggöra för dem att förbli självständiga så länge
(69) Det ekonomiska stödet kom från Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden.
53
som möjligt. EU ska främja ett längre aktivt liv, större socialt deltagande bland äldre i samhället
och ökad representation av äldre (som kan bidra till samhället med sin erfarenhet och med
volontärarbete).
EU stöder forskningen om förebyggande av Alzheimers sjukdom. Inom ramen för Europa
2020-strategin, inom Innovationsunionen, har EU lanserat ett europeiskt partnerskap för aktivt
och hälsosamt åldrande.
Integrering av personer med
funktionshinder
I stadgan föreskrivs att unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshin­
der att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmäs­
siga integrering och deltagande i samhällslivet.
För att ge kvinnor och män med funktionshinder möjlighet att till fullo åtnjuta sina rättigheter och
helt kunna delta i samhället lanserade kommissionen 2010 Handikappstrategin (70). I strategin
fastställs åtta insatsområden: tillgänglighet, delaktighet, lika rättigheter och likabehandling,
sysselsättning, utbildning, socialt skydd, hälsa och utrikespolitik. I december 2010 blev EU part
i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD).
I strategin definieras EU:s instrument för att genomföra den här konventionen, som ska
komplettera nationella åtgärder.
(70) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s handikappstrategi
2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (KOM(2010) 636 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0636:FIN:SV:PDF
54
Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget
Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder
Rätt till tillgång till arbetsförmedlingar
Skydd mot uppsägning utan saklig grund
Rättvisa arbetsförhållanden
Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet
Familjeliv och yrkesliv
Social trygghet och socialbidrag
Hälsoskydd
Tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
Miljöskydd
Konsumentskydd
4/
SOLIDARITET
Solidaritet
Mot bakgrund av den aktuella krisen med dess allvarliga socioekonomiska följder vidtog kommissionen åtgärder för
att tillämpa EU:s instrument för arbetstagarnas grundläggande rättigheter. I ett antal viktiga domar från domstolen
användes stadgan för att förtydliga EU-bestämmelserna på detta område.
Stadgans rättigheter och friheter under den här rubriken har genomförts genom ett antal av EU:s rättsakter. Under
rubriken Solidaritet finns många bestämmelser som ger vägledning för EU-institutionerna när de utarbetar förslag
till EU-regler och för medlemsstaterna endast när de tillämpar EU-rätten.
Andra
Rättvisa arbetsförhållanden
Uppsägning utan saklig grund
Kollektiva förhandlingar och åtgärder
BREV
Värdighet 2 %
Rättskipning 36 %
Hälsoskydd
Solidaritet 4 %
Medborgarnas rättigheter 25 %
Friheter 9 %
Jämlikhet 13 %
Andra 11 %
56
Konsumentskydd 2 %
Arbetstagares rätt till information
och samråd
I stadgan föreskrivs att arbetstagare eller deras representanter på lämpliga nivåer ska garanteras
information och samråd vid lämplig tidpunkt och på de villkor som föreskrivs i EU-rätten och
i nationell lagstiftning och praxis.
Ett textmeddelande (SMS) till
arbetstagare om att fabriken
ska stängas
Arbetstagares rätt till information och samråd på arbetet garanteras i många EU-direktiv.
Mot bakgrund av den aktuella krisen med dess allvarliga socioekonomiska följder vidtog
kommissionen under 2010 åtgärder för att arbetstagare som påverkades av omstrukturering
eller nedläggning av företaget där de jobbade, verkligen skulle kunna använda sig av denna
grundläggande rättighet. Kommissionen lanserade en ”kvalitetskontroll” i syfte att
kontrollera att den aktuella EU-lagen är ”ändamålsenlig”. Kommissionen fokuserar på tre
EU-lagar som ger arbetstagare rätt till information och samråd på nationell företagsnivå (71). Dess
syfte är att kontrollera om dessa lagar kan uppfylla kraven från aktuella och framtida utmaningar,
även med hänsyn till den aktuella krisen, och för att identifiera allt för tunga administrativa
bördor, klyftor, inkonsekvenser och/eller föråldrade åtgärder som kan ha dykt upp med tiden.
Denna granskning knyter ihop regeringar och arbetsmarknadens parter och förväntas senast
2012 ge konkreta resultat om effektiviteten och mervärdet för befintliga EU-bestämmelser och
även om behovet att vidta ytterligare åtgärder på området. Kommissionen stödde också bästa
praxis på området information och samråd för medarbetare (72).
De anställda på en skofabrik fick ett textmeddelande un-
Under 2010 återspeglades brister på detta område
i en serie parlamentsfrågor, exempelvis angåen­de
Hur effektiv är rätten till information och
samråd för arbetstagare i EU-omfattande förlorade jobb hos stora fordonstillverkare, nedläggningen av en anläggning med 1 000 an­
(multinationella) företag?
ställda hos ett företag som åberopade ame­
rikanska konkurslagar samt omorganisationen av
finansiella institutioner. Kommissionen hjälpte medlemsstater att genomföra den nya rättsliga
ramen för Europeiska företagsråd som antogs 2009. Ändringarna ska vara genomförda senast
i juni 2011 och syftet är att garantera att arbetstagarnas gränsöverskridande rätt till information
och samråd verkligen respekteras.
der semestern och där stod följande: ”Företaget läggs ner
på måndag. Du kommer att få ett brev med information
om att du har blivit friställd.” När de kom tillbaka var fabriken stängd.
Kommissionen hänvisade i dessa fall till EU-rätten som
föreskriver att de anställdas representanter ska få information och samråd i god tid och i vilket fall innan arbetsgivaren fattar beslut om att lägga ner företaget eller göra
kollektiva uppsägningar. Medlemsstaten i fråga hade
införlivat EU-rätten korrekt. I detta fall finns behöriga nationella myndigheter och framför allt nationella domstolar
vars sak det är att se till att EU-rätten tillämpas korrekt och
effektivt när det gäller information till och samråd med
arbetstagarna, och för att säkerställa att arbetsgivarna
uppfyller sina skyldigheter.
Under 2010 besvarade kommissionen många parlamentsfrågor om konkreta fall där anställda
har hävdat att de inte har fått information eller haft samråd på rätt sätt i omstruktureringsfall.
(71) Med undantag för EU-omfattande företag som styrs av det nyligen antagna direktivet om inrättande av ett europeiskt företagsråd.
(72) Budgetpost 04.03.03.03 Information, Consultation and Participation of representatives of undertakings, finns på:
http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=157&langId=en&callId=242&furtherCalls=yes
Se även budgetpost 04.03.03.01 och Progress programme.
57
I gällande EU-lag kan arbetstagare till sjöss undantas, om medlemsstater beslutar det, från
bestämmelser i EU-direktiv som tilldelar arbetstagare rätten till information och samråd.
Kommissionen genomförde två samråd med de europeiska arbetsmarknadsparterna under
2010 och arbetar för närvarande på en konsekvensbedömning för de olika alternativ som finns
tillgängliga med avsikten att slutligen ta bort detta undantag och utvidga dessa grundläggande
rättigheter till arbetstagare till sjöss.
Förhandlingsrätt och rätt till
kollektiva åtgärder
Strejkrätten
En parlamentsledamot uppmärksammade kommissionen
på att en del fackföreningar hade slutit avtal med sin
arbetsgivare om att fortsätta tillverkningen i Italien
och förhindra hotet om nedläggning av fabriken och
den därpå följande friställningen av tusentals arbetare
i utbyte mot minskad strejkrätt (som garanteras i den
italienska konstitutionen). Det skulle bli straffbart och
leda till disciplinära åtgärder om denna rätt utövades; den
sista sanktionen skulle vara uppsägning. Kommissionen
svarade att även om rätten att vidta strejkåtgärder måste
erkännas som en grundläggande rättighet som utgör en
viktig del av de allmänna principerna inom EU-rätten,
verkade det inte finnas någon koppling till någon av
EU:s rättsakter i det här fallet. Det var därför behöriga
italienska myndigheters, inbegripet domstolarna, uppgift
att bedöma lagligheten i restriktionerna i strejkrätten
i det här fallet och att kontrollera relevant nationell
lagstiftning med hänsyn till de tillämpliga internationella
skyldigheterna för medlemsstaten.
Stadgan föreskriver att arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer,
i enlighet med EU-rätten och nationell lagstiftning och praxis, har rätt att förhandla och ingå
kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva
åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.
Det finns ingen specifik EU-lag som reglerar villkoren och konsekvenserna för att utöva dessa
rättigheter på nationell nivå (73). Medlemsstaterna förblir naturligtvis bundna av stadgans
bestämmelser, inbegripet strejkrätten, i fall där de genomför EU-rätten. Exempel på sådana fall
finns bland målen inför domstolen. Laval-målet (74) gällde huvudsakligen frågan om de svenska
fackföreningarna kunde utöva sin strejkrätt för att tvinga ett lettiskt företag som tillhandahöll
tjänster i Sverige att förhandla om arbetsvillkoren för sina utstationerade arbetare, inklusive
dem som gick utanför vad som är tillåtet i EU-direktivet om utstationering av arbetstagare (75).
I kölvattnet på Laval och andra domar (76) intensifierade kommissionen sina ansträngningar att
främja debatt med intressenter och underlätta administrativt samarbete mellan medlemsstaterna
i fall med utstationerade arbetare. För att få en omfattande och tydlig bild av problemen i fråga,
genomförde kommissionen under 2010 större undersökningar av såväl de rättsliga som de
ekonomiska och sociala effekterna av direktivet om utstationering av arbetstagare i syfte
att granska det juridiska ramverket när det gäller tillhandahållande av tjänster.
Under 2010 riktade kommissionen särskild uppmärksamhet på transnationella företagsav­
tal (77). Transnationella företagsavtal är texter som är resultatet av transnationella förhandlingar
på bolagsnivå och täcker situationer i olika länder där de europeiska/multinationella företagen
är verksamma eller som påverkas av bolagsbeslut.
(73) I artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt stipuleras att det inte gäller för strejkrätten.
(74) Domstolen, mål C-341/05, Laval un Partneri, 18.12.2007.
(75) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med
tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
(76) Jämför: Domstolen, mål C-346/06, Rüffert, 3.4.2008 och mål C-319/06, kommissionen mot Luxemburg, 19.6.2008.
(77) Se: http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=707&langId=en&intPageId=214
58
Hittills har kommissionens avdelningar registrerat cirka 200 transnationella företagsavtal och
gemensamma utkast i 100 företag med sammanlagt 9,8 miljoner anställda. Dessa avtal handlar
vanligen om omstrukturering, omorganisation och föregripande åtgärder, men också om
anställningspolicy, mobilitet och utbildning. De handlar även om dataskydd, etik, hälsa och
säkerhet på arbetsplatsen, arbetsvillkor och lika möjligheter. De räknas till de mest innovativa
åtgärderna för att utveckla socialt ansvarstagande företag. Det är ett effektivt redskap för att främja
efterlevnaden av grundläggande rättigheter i multinationella företag och bland deras intressenter.
Tillgång till arbetsförmedlingar
Stadgan garanterar att alla har rätt till kostnadsfri arbetsförmedling.
Medborgarnas rätt till arbetsförmedlingar är genomförd inom EU genom kostnadsfria tjänster
till arbetssökande (såväl arbetslösa som de som söker nytt arbete) genom de offentliga
arbetsförmedlingarna (PES). I sitt meddelande om ”Youth on the Move” den 15 september
2010, uppmanade kommissionen medlemsstaterna att se till att alla ungdomar arbetar, får
vidareutbildning eller deltar i aktiveringsåtgärder inom fyra månader efter det att de har slutat
skolan. Detta kräver ofta att stödet från arbetsförmedlingen utökas.
Eures, nätverket för samarbete mellan kommissionen och arbetsförmedlingarna i medlemsstater
som har undertecknat EES-avtalet och andra partnerorganisationer, erbjuder information,
råd och rekryterings-/förmedlingstjänster till såväl arbetstagare som arbetsgivare och till alla
medborgare som vill utnyttja principen om fri rörlighet för personer. Under 2010 utvecklade
Eures-nätverket ytterligare sin tjänsteverksamhet på området arbetsförmedling för
mobila arbetssökande och definierade arbetsförmedlingstjänster till medborgarna som ett av
nätverkets strategiska mål. Under 2010 hade Eures-nätverket cirka 2 miljoner kontakter med
kunder på områdena information, rådgivning och arbetsförmedling.
Skydd mot uppsägning utan
saklig grund
Stadgan föreskriver att alla arbetstagare har rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund
i enlighet med EU-rätten samt nationell lagstiftning och praxis.
EU:s lagstiftning förbjuder diskriminering på vissa grunder, såsom nationalitet, kön, ras eller
etniskt ursprung, religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, och täcker också
fall av uppsägning utan saklig grund.
59
Vissa EU-direktiv om arbetstagares rätt till information och samråd ger också skydd för
arbetstagares representanter, särskilt om de avskedas på grund av sin status eller funktion som
arbetstagarrepresentanter.
Under 2010 besvarade kommissionen många brev från medborgare och parlamentsfrågor
om enskilda uppsägningar. Vid flera tillfällen förklarade kommissionen att, förutom i tidigare
nämnda fall, finns det inga specifika EU-bestämmelser som förbjuder arbetsgivare från att
avskeda enskilda utan att ange något skäl. Det finns heller inte, som angavs ovan, några specifika
EU-bestämmelser som styr tidpunkt, metod eller konsekvenser av enskilda uppsägningar.
Enskilda personer som påverkas av en uppsägning som de anser vara utan grund måste själva
föra ärendet inför domstol i den berörda medlemsstaten.
FRÅGOR
Rättvisa arbetsförhållanden
Skydd av ungdomar i arbetslivet
Rättskipning 16 %
Medborgarnas rättigheter
12 %
Hälsoskydd
Andra 9 %
Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva
åtgärder 2 %
Solidaritet 11 %
Konsumentskydd 2 %
Jämlikhet 28 %
Värdighet 6 %
Friheter 18 %
Arbetstagares rätt till information och
samråd inom företaget 4 %
60
Rättvisa arbetsförhållanden
Stadgan garanterar alla arbetstagares rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.
Alla arbetstagare har rätt till begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och
veckovila och årlig betald semester.
Det finns omfattande EU-lagstiftning på detta område, särskilt vad gäller hälsa och säkerhet på
arbetsplatsen (78). Kommissionen fortsatte att fästa särskild uppmärksamhet vid att regelverket
i direktivet om hälsa och säkerhet genomförs effektivt och korrekt i medlemsstaterna, eftersom
denna lag fastställer specifika arbetsvillkor som varje arbetstagare ska garanteras.
Under 2010 antog kommissionen en rapport om genomförandet av arbetstidsdirekti­
vet (79), åtföljt av ett arbetsdokument med domstolens bestämmelser och avgöranden an­
gående arbetstidens förläggning. Kommissionen håller för närvarande på med en omar­
betning av detta direktiv, utifrån ett samråd med arbetsmarknadens parter på EU-nivå och
utifrån en detaljerad konsekvensbedömning, vilket förväntas leda till ett förslag om ändring
av de befintliga reglerna under 2011.
Under 2010 avgav domstolen många domar som ytterligare förtydligade EU-bestämmel­
serna om maximal veckoarbetstid, viloperioder och årlig betald semester. I ett fall (80) var
en brandman tvungen att arbeta i genomsnitt 54 timmar i veckan i stället för det maximala
genomsnittet 48 timmar per vecka enligt direktivet. När brandmannen insisterade på
48-timmarsgränsen omplacerades han mot sin vilja till ett jobb där 48-timmarsgränsen
tillämpades. Domstolen slog fast att de nationella bestämmelserna som tvingade en arbetstagare
att arbeta längre än 48 timmar i genomsnitt per vecka stod strid med arbetstidsdirektivet och
därmed var olagliga, och att de nationella bestämmelser som tillåter en arbetsgivare inom
offentliga sektorn att med tvång omplacera en arbetstagare till ett annat jobb för att personen
ber att få arbeta inom 48-timmarsgränsen också var olagliga. Även om direktivet inte specifikt
fastställer att en arbetstagare inte kan straffas för att han insisterar på sin rätt att inte överskrida
direktivets gräns för veckoarbetstid, grundade domstolen sin motivering på artikel 47 i stadgan
där det fastställs att lagen måste ge effektivt skydd för lagstadgade rättigheter.
(78) Det centrala dokumentet är rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa
i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1) med allmänna principer för skyddar arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Det finns flera specifika direktiv som täcker
ett antal specifika risker, t.ex. arbetstagares exponering för biologiska och kemiska ämnen på arbetsplatsen, buller, arbete på byggplatser, manuell hantering
av laster osv. En annan viktig lagstiftningsakt täcker arbetstiden och reglerar frågor som lägsta viloperiod per dag och vecka, raster, högsta
veckoarbetstid, nattarbete och årlig semester.
(79) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 18.11.2003, s. 9).
(80) Domstolen, mål C-243/09 Fuß (I), 14.10.2010.
61
I ett annat fall (81) beslutade domstolen att arbetstagare som är tillfälligt anställda på semesteroch fritidscentra har rätt till viloperioder. Det var inte tillräckligt att den franska lagen begränsade
denna typ av arbete till högst 80 dagar per år eftersom det inte skyddar arbetstagarnas hälsa och
säkerhet under arbetstiden.
Domstolen har särskilt angett hur viktigt det är att ha viloperioder varje dag så att arbetstagarna
kan återhämta sig från arbetet, något som också minskar riskerna för deras hälsa och säkerhet.
Ett tredje fall (82) handlade om arbetsvillkoren för deltidsanställda offentliga tjänstemän jämfört
med heltidsanställda. Domstolen slog fast att det var olagligt att minska den betalda årliga
semestern som en arbetstagare har rätt till med heltidsjobb när han eller hon byter till deltidsjobb.
Skydd av ungdomar i arbetslivet
Stadgan föreskriver att ungdomar som har anställning ska ha arbetsvillkor som är anpassade
till deras ålder samt skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot allt arbete som kan vara till
skada för deras säkerhet, hälsa, fysiska, mentala, moraliska eller sociala utveckling eller äventyra
deras utbildning.
Under 2010 utarbetade kommissionen en rapport om utvärdering och effekt av tilllämpningen av direktivet om skydd av minderåriga i arbetslivet (83). Direktivet har spelat en
viktig roll genom att bidra till att öka det rättsliga skyddet för ungdomar. Ungdomar skulle ha löpt
större risk att råka ut för arbetsplatsolyckor än äldre arbetstagare om inte detta speciella skydd
som direktivet ger funnits. Enligt tillgängliga uppgifter sjönk den standardiserade frekvensen
för arbetsplatsolyckor med mer än tre dagars förlorad arbetstid för unga arbetstagare från över
3 procent 1995 till ungefär 2,5 procent under 2000 och 1,9 procent 2004. Även om frekvensen
överraskande nog steg under 2005 till närmare 2, 8 procent (inom EU-15), föll den igen till cirka
2,5 procent under 2007. Motsvarande frekvens för alla arbetstagare var cirka 2,8 och 3,8 procent
för arbetare i åldersgruppen 18–24 år. Den standardiserade frekvensen för dödsolyckor på
arbetsplatsen var också lägre för ungdomar än för de andra två grupperna.
Social trygghet
Stadgan erkänner rätten till social trygghet och socialtjänst som garanterar skydd i sådana fall
som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, omsorgsbehov eller ålderdom samt vid arbetslöshet.
(81) Domstolen, mål C-428/09, Union syndicale Solidaires Isère, 14.10.2010.
(82) Domstolen, mål C-486/08, Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols, 22.4.2010.
(83) Rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet (EGT L 216, 20.8.1994, s. 12).
62
Alla som bor och förflyttar sig lagligt inom Europeiska unionen har rätt till social trygghet och
sociala förmåner i enlighet med EU-rätten och nationell lagstiftning och praxis. Medlemsstaterna
har frihet att bestämma detaljerna i sina socialförsäkringssystem, inbegripet vilka förmåner som
ska ges, villkoren för att vara berättigad till dem, hur förmånerna ska beräknas och hur stort
understöd som ska betalas.
Familjeförmåner för EU-medborgare
som arbetar i en annan medlemsstat
De europeiska reglerna ska dock garantera att tillämpningen av olika nationella lagstiftningar
följer de grundläggande principerna om lika behandling och icke-diskriminering. De ska
garantera att migrerande EU-arbetare behandlas på samma sätt som de inhemska och att
tillämpningen av de olika nationella lagstiftningarna inte påverkar dem negativt.
förmåner i Österrike avslogs på grund av att barnen inte
Under 2010 fortsatte kommissionen att övervaka tillämpningen av EU-bestämmelser om
samordning av socialsystem för att säkerställa att personer som flyttar över gränserna inom EU
inte förlorar sin rätt till förmåner. När det gäller exempelvis pensioner garanterar EU-bestämmelser
att försäkringsregistret i varje medlemsstat sparas tills arbetare nått pensionsåldern. Det
samma gäller vid ansökan om arbetslöshetsunderstöd. Då måste institutionerna ta hänsyn till
försäkringsperioder i andra medlemsstater om så krävs för att personen ska vara berättigad
Kommissionen fick en begäran från en polsk medborgare
som bodde med sina barn i Polen medan hennes make
arbetade i Österrike. Hennes makes ansökan om familjebodde tillsammans med honom under samma tak och
inte ingick i hans hushåll. Kommissionen ansåg att detta
var oacceptabelt eftersom EU-rätten föreskriver att om
barnen i huvudsak är beroende av arbetstagaren ska de
betraktas som familjemedlemmar och ska därför ha rätt
till familjeförmåner från den medlemsstat där arbetsgivaren finns. Efter kommissionens ingripande beviljades den
klagande österrikiska familjeförmåner, inklusive retroaktiv
utbetalning.
Fair and just working conditions
Framställningar
Förhandlingsrätt och rätt till
kollektiva åtgärder 2 %
Rättskipning 29 %
Andra 3 %
Solidaritet 9 %
Medborgarnas rättigheter 38 %
Friheter 7 %
Konsumentskydd 7 %
Jämlikhet 14 %
63
till förmånen. För personer som bor och arbetar i olika medlemsstater, avgör EU-rätten var
de ska betala sina sociala avgifter och vilket land som ansvarar för att ge dem hälsovård och
familjeunderstöd. Under 2010 besvarade kommissionen ett stort antal klagomål från enskilda
personer och vidtog åtgärder där det behövdes.
Konsumentskydd
Konsumentskydd för paketresor
En EU-medborgare hade köpt en paketresa av en researrangör i en annan medlemsstat och fick inte full återbetalning när researrangören gick i konkurs. Efter klagomålet
kontaktade kommissionen medlemsstaten som senare
ändrade de nationella reglerna och införlivade EU:s direktiv om paketresor som skyddar konsumenterna i en sådan
situation.
Stadgan föreskriver att unionens politik ska ge högt konsumentskydd. Denna bestämmelse ger
EU-institutionerna ledning när de utformar förslag till och tillämpar EU-lagstiftning.
Det var högt konsumentskydd som styrde de pågående förhandlingarna i rådet och i Europa­
parlamentet om förslaget till direktiv om konsumenträttigheter och kommissionens
arbete med att modernisera direktivet om paketresor. Genom överträdelseförfaranden
säkerställde kommissionen att det skydd som olika konsumentskyddsdirektiv ger, t.ex. om vissa
aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, faktiskt
garanteras i nationell lagstiftning.
Under 2010 fick kommissionen ett antal brev från allmänheten om konsumentskydd i olika
situationer, såsom felaktiga produkter, time sharing, paketresor, försäkringar, marknadsföring
av produkter och tjänster för distanshandel (t.ex. på internet) och otillbörliga affärsmetoder.
Eftersom kommissionen inte kan ingripa i tvister mellan konsumenter och operatörer,
informerades medborgarna om EU-bestämmelserna och hänvisades till relevanta nationella
myndigheter och Europeiska konsumentcenter.
64
Rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet
Rösträtt och valbarhet i kommunala val
Rätt till god förvaltning
Rätt till tillgång till handlingar
Europeiska ombudsmannen
Rätt att göra framställningar
Rörelse- och uppehållsfrihet
Diplomatiskt och konsulärt skydd
5/
MEDBORGARNAS
RÄTTIGHETER
Medborgarnas rättigheter
Medan de andra avsnitten i stadgan innehåller rättigheter för alla inom EU, oavsett nationalitet, innehåller detta
avsnitt i huvudsak rättigheter för EU-medborgare – i medlemsstaterna. Rätt till god förvaltning, tillgång till handlingar och rörelse- och uppehållsfrihet gäller dock i vissa situationer även icke-EU-medborgare. Bland de rättigheter
och friheter som finns i detta avsnitt utgjorde rörelse- och uppehållsfriheten de främsta frågorna under 2010, vad
gäller brev, frågor och framställningar till kommissionen.
De främsta förändringarna vad gäller EU-medborgares rättigheter sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, finns angivna i ”Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter”, och i ”Om arbetet för ett
väl fungerande EU-medborgarskap 2007−2010”, som båda publicerades den 27 oktober 2010.
Tillgång till handlingar
Rösträtt
EU-medborgarskap
BREV
Andra 11 %
Rätt till god förvaltning 4 %
Rättskipning 36 %
Medborgarnas rättigheter 25 %
Rörelse- och uppehållsfrihet 18 %
Solidaritet 4 %
66
Jämlikhet 13 %
Friheter 9 %
Värdighet 2 %
Rösträtt och valbarhet i val
Stadgan garanterar alla EU-medborgare rätt att rösta i europeiska val oavsett vilken medlemsstat
de är bosatta i. Stadgan föreskriver också EU-medborgares rättighet att rösta och vara valbara
vid kommunala val i den medlemsstat där de är bosatta. Dessa rättigheter utgör hörnstenen för
demokratin på EU-nivå. De är mycket viktiga för att knyta an EU-medborgarna till de direktvalda
representanterna på EU-nivå – ledamöterna i Europaparlamentet. De är också mycket viktiga
för att ge EU-medborgarna möjlighet att påverka politiken på lokal nivå – genom att rösta eller
ställa upp i kommunala val när de är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen.
Rösta i den medlemsstat man är bosatt i
I rapporten ( ) från kommissionen om 2009 års val till Europaparlamentet utvärderades
genomförandet av EU:s bestämmelser om val (85). Rapportens slutsats blev att medborgarna
är medvetna om sina rättigheter när det gäller val. År 2007 visste endast 54 procent av de
tillfrågade att utländska EU-medborgare har rätt att rösta i Europaparlamentsvalen i den stat där
de är bosatta, men medvetenheten om denna rättighet ökade till 69 procent år 2010. Allt fler
EU-medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen utövade sin rösträtt.
lemsstaten för att se till att den nationella lagstiftningen
84
En EU-medborgare skrev till kommissionen och klagade
över villkoren för att bli registrerad som röstberättigad i en
annan medlemsstat än sin egen. Han hävdade att hans
rösträtt hade kränkts eftersom det ställdes ytterligare krav
på honom, nämligen att visa ett ID-kort som har utfärdats
av bosättningslandet. Kommissionen kontaktade medinte lägger ytterligare krav på medborgare från andra
medlemsstater när de registrerar sig för att rösta. Medlemsstaten gick med på att ändra sin lagstiftning.
(84) Rapport om valet av ledamöter i Europaparlamentet (1976 års akt ändrad genom beslut 2002/772/EG, Euratom) och om unionsmedborgarnas
deltagande i val till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta (rådets direktiv 93/109/EG) (KOM(2010) 605 slutlig), finns på:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0605:FIN:SV:PDF
(85) Rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet
för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 329, 30.12.1993, s. 34).
67
I rapporten framlades åtgärder för att öka deltagandet i val och se till att EU-medborgarnas
valrättigheter tillvaratas. Det visade sig att ett antal medlemsstater endast lät sina egna
medborgare bli medlemmar i politiska partier eller grunda ett. Det innebär att EU-medborgare
från en annan medlemsstat som är bosatt där, inte till fullo kan delta i det politiska livet och utöva
sina valrättigheter. Kommissionen har tittat på lagstiftningen i dessa medlemsstater och håller på
att vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med problemet.
Kommissionen analyserade hur medlemsstaterna följer EU:s valbestämmelser (86) om tidigt
offentliggörande av resultaten i valen till Europaparlamentet. Den ska nu vidta åtgärder för att se
till att medlemsstaterna följer dessa regler.
Under 2010 avslutade kommissionen en jämförande undersökning om möjliga gemensamma
EU-principer om valarrangemang. Undersökningen ger information om hur EU:s valbestämmelser
skulle kunna ändras i framtiden.
Rätt till tillgång till handlingar
FRÅGOR
EU-medborgarskap
Rösträtt och valbarhet till EP och
kommunala val
Rättskipning 16 %
Solidaritet 11 %
Andra 9 %
Medborgarnas rättigheter 12 %
Jämlikhet 28 %
Rörelse- och uppehållsfrihet 8 %
Värdighet 6 %
Friheter 18 %
(86) 1976 års akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, ändrad genom rådets beslut 2002/772/EG, Euratom av den 25 juni 2002
och av den 23 september 2002 om ändring av akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga
till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).
68
Rätt till god förvaltning
Alla har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av
unionens institutioner, organ och byråer. Det omfattar också rätten att bli hörd och få ett svar.
Hur tillämpar kommissionen rätten till god förvaltning?
Medborgarna ställer en enorm mängd frågor
till kommissionen, per telefon, e-post eller brev.
Kommissionen anstränger sig för att svara på
lämpligaste sätt och så snabbt som möjligt.
Kommissionen får ett stort antal brev från
allmänheten. Om denna korrespondens hanteras effektivt kan det ha positiv påverkan på rätten
till god förvaltning. Den allmänna regel som tillämpas hos kommissionen är att alla brev ska
registreras och, med undantag för dem som är orimliga, återkommande eller smädande, ska
ha besvarats inom 15 arbetsdagar från det datum då de mottogs. I slutet av 2010 hade alla
kommissionens avdelningar gått över till det gemensamma registreringsverktyget ARES. Det
hjälper avdelningarna att interagera med varandra och snabbare följa upp korrespondens.
Kommissionen är också mån om att skicka svar på brevskrivarens eget språk, under förutsättning
att brevet skrevs på ett av unionens officiella språk.
För klagomål och frågor från medborgare om tillämpningen av EU-rätten, har kommissionen
infört CHAP (Complaint Handling), ett IT-verktyg för registrering och handläggning av denna
typ av korrespondens. Under 2010 skapades 4 020 filer i CHAP (83 procent klagomål och 17
procent frågor).
CHAP interagerar med ARES och med EU Pilot, ett verktyg som kommissionen har utvecklat för
att handlägga frågor och klagomål från medborgare om tillämpningen av EU-rätt genom dialog
med medlemsstater. Under 2010 anslöt sig ytterligare tre medlemsstater till EU Pilot, vilket
innebär att det i slutet av 2010 var totalt 18 medlemsstater som deltog. EU pilot ger möjlighet
att på ett tidigt stadium avgöra om det föreligger en överträdelse av EU-rätten och hur den i så
fall kan åtgärdas. På så sätt kan man undvika att inleda formella överträdelseförfaranden. Det
gör att man snabbare kan svara på medborgarnas frågor, vilket förbättrar samarbetet mellan
kommissionen och medlemsstaterna.
Rätten till god förvaltning är relevant på olika
områden av EU-rätten. Ett av dem är konkurrens,
Vilken påverkan har rätten till god där kommissionen har ansvaret för att se till
förvaltning på EU:s konkurrensregler?
att marknaderna fungerar på rätt sätt (dvs. att
konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids
på grund av konkurrensbegränsande avtal, missbruk av dominerande ställning eller fusioner).
69
För att uppnå detta är det kommissionens uppgift att förhindra eller korrigera beteenden som
begränsar eller snedvrider konkurrensen. Kommissionen har en mängd olika inspektions- och
kontrollbefogenheter (t.ex. att undersöka företag, utdöma böter och/eller kompensation). Det
gjorde det möjligt för kommissionen att vidta framgångsrika åtgärder mot många företag då
konkurrensen snedvridits och det var troligt att konsumenter eller konkurrenter skulle lida skada
eller redan hade gjort så. Under 2010 sanktionerade kommissionen många avtal mellan företag
som gjort upp om priser; det handlade om så vitt skilda produkter som badrumskopplingar
och djurmat. Kommissionens åtgärder sparade pengar åt konsumenterna genom att de inte
behövde betala mer för samma produkt, något som betyder mycket i vardagslivet för miljontals
européer.
Rätten att bli hörd om ett förbud att
komma in i kommissionens byggnader
En person skrev till Europeiska ombudsmannen att
kommissionen hade infört ett förbud för honom att
komma in i dess byggnader på grund av påstådda
trakasserier mot EU-personal.
Ombudsmannen ansåg att det förelåg ett brott mot rätten
att bli hörd eftersom den klagande inte hade fått tillfälle
För att ge insyn och bättre förståelse för rätten till god förvaltning publicerade kommissionen
under 2010 förklaringar till hur dessa förfaranden fungerar i praktiken (87). Det gör det
lättare för företag som granskas att förstå hur undersökningen ska föregå, vad de kan förvänta
sig av kommissionen och vad kommissionen förväntar sig av dem (88).
Under 2010 hanterade Europeiska ombudsmannen
164 fall där medborgare hävdade att förvaltningen
hade misslyckats med att svara på lämpligt sätt
eller inte svarat alls.
Hur tillämpar den europeiska ombudsmannen rätten till god förvaltning?
att framföra sina iakttagelser innan förbudet antogs.
Rätt till tillgång till handlingar
Rätt till tillgång till rapporter om
kliniska studier av läkemedel
Forskare skrev till Europeiska ombudsmannen att
Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) avslog deras
begäran om att få tillgång till rapporter om en klinisk
studie av två läkemedel mot fetma.
Ombudsmannen höll inte med i EMA:s bedömning att
offentliggörandet skulle skada läkemedelstillverkarnas
kommersiella intressen och EMA gick sedan med på att ge
Stadgan garanterar att alla EU-medborgare och alla fysiska eller juridiska personer som är
bosatta eller har sitt säte i en medlemsstat, har rätt till tillgång till handlingar från institutioner,
organ, kontor och byråer inom EU.
Under 2010 fick kommissionen ta emot över 6 000 begäranden om tillgång till handlingar,
jämfört med cirka 5 000 under 2008 och 2009. Som tidigare beviljades fyra av fem begäranden
i det ursprungliga skedet. Under 2010 fick kommissionen 184 bekräftande ansökningar.
Sådana ansökningar får en ny bedömning av handläggare som agerar oberoende av dem
som handlade den ursprungliga ansökan. Denna granskning har lett till att ökad tillgång
beviljas i ungefär hälften av fallen.
offentlig tillgång till rapporterna.
(87) Förklaringarna finns i tre dokument: Best Practices for antitrust proceedings, Best Practices for the submission of economic evidence (both in antitrust
and merger proceedings) och Guidance on the role of the Hearing Officers in the context of antitrust proceedings.
(88) Best Practices ska läsas tillsammans med relevanta rättsliga, tolkande och administrativa åtgärder som styr förfaranden inför kommissionen.
Förfaranden som rör tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt styrd framför allt av rådets
förordning (EG) nr 1/2003 (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1) och genomförandeförordning (EG) nr 773/2004 (EUT L 123, 27.4.2004, s. 18). Även tillkännagivanden
om tillgång till handlingar (EUT C 325, 22.12.2005, s. 7) och handläggningen av klagomål (EUT C 101, 27.4.2004, s. 65) och kompetensområdet
för förhörsombudet (EGT L 162, 19.6.2001, s. 21) innehåller många bestämmelser som är relevanta.
70
Under 2010 handlade Europeiska ombudsmannen 22 fall som berörde den grundläggande
rättigheten tillgång till handlingar.
Domstolen avkunnade flera domar som rörde tillgång till handlingar. I det första fallet (89) ogillade
domstolen förstainstansrätten i ett fall där tillgång söktes till en handling från kommissionen där
namn på enskilda personer angavs (90). Kommissionen hade nekat att offentliggöra namnen på
personer som inte hade gett sitt samtycke till detta. Domstolen slog fast att EU-bestämmelser om
skydd av personuppgifter (91) blir tillämpliga i sin helhet. Kommissionen hade därför med rätta
kontrollerat om de registrerade hade lämnat samtycke till offentliggörandet av personuppgifter
om dem. Det andra fallet (92) rörde tillgång till kommissionens administrativa handlingar i fall som
rör statligt stöd. Domstolen ansåg att en sökande kan vederlägga det allmänna antagandet om
otillgänglighet. En sökande kan vederlägga antagandet och visa att ett särskilt dokument inte
ska täckas eller att det finns ett överskuggande allmänt intresse av offentliggörandet. Det tredje
fallet (93) rörde tillgång till kommissionens inlägg i domstolsfall. Domstolen ansåg att det finns ett
allmänt antagande att offentliggörande av skriftliga inlägg i pågående domstolsärenden skulle
skada skyddet vid domstolsförhandlingar. I de tre domarna tolkade domstolen undantagen
i EU-bestämmelserna om tillgång till dokument i samband med andra relevanta bestämmelser:
bestämmelser om statligt stöd, domstolens stadga och bestämmelse om förfaranden liksom om
skydd av personuppgifter.
Rätt att vända sig till Europeiska
ombudsmannen
I stadgan föreskrivs att alla EU-medborgare och alla fysiska och juridiska personer som är bosatta
eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid
missförhållanden i EU:s institutioners, organs, kontors eller byråers verksamhet, med undantag
för domstolen då den utövar sin domstolsfunktion. Under 2010 åberopade 2 667 personer sin
rättighet att vända sig till ombudsmannen.
Under 2010 fick Europeiska ombudsmannen ta emot ett antal brev från medborgare med
anledning av problem de stött på med medlemsstaterna. Klagomål mot offentliga myndigheter
i medlemsstaterna faller inte inom ombudsmannens behörighet.
Rätt till tillgång till uppgifter om
frånvaro av medicinska skäl för
ledamöter i Europaparlamentet
En journalist skrev till Europeiska ombudsmannen om
Europaparlamentets vägran att lämna ut statistik om
frånvaron av medicinska skäl för ledamöter i parlamentet.
Europeiska ombudsmannen rådgjorde med Europeiska
datatillsynsmannen, som ansåg att enskilda ledamöter i
Europaparlamentet skulle kunna identifieras i de begärda
uppgifterna.
Ombudsmannen slog fast att om Europaparlamentet
genomförde denna databehandling skulle det bryta mot
bestämmelserna om dataskydd och att Europaparlamentet hade rätt att avslå den klagandes begäran.
Ett klagomål inom den nationella
ombudsmannens behörighet
En tjeck som var bosatt i Irland och fick arbetslöshetsersättning fick tillåtelse att resa till Tjeckien för att gå på en
kurs. När han var där gjorde han en tentamen den dag som
var bestämd för hans återresa. På grund av hans försenade
returresa beslutade det irländska socialförsäkringsdepartementet att han inte var berättigad till någon form av
arbetslöshetsersättning eller arbetslöshetsunderstöd.
Europeiska ombudsmannen vidarebefordrade klagomålet
till den irländske ombudsmannen som framhöll relevanta
EU-bestämmelser. De irländska myndigheterna granskade
beslutet och betalade arbetslöshetsersättning retroaktivt
för perioden i fråga och tills den period han var berättigad
för löpte ut. De förband sig också att granska hans rätt till
arbetslöshetsunderstöd en gång till.
(89) Domstolen, mål C-28/08P, kommissionen mot Bavarian Lager, 29.6.2010.
(90) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets,
rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(91) Europaparlamentets och rådets direktiv 45/2001/EG av den 18 december 2000 om skydd för enskilda personer då gemenskapsinstitutionerna
och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(92) Domstolen, mål C-139/07P, kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau, 29.10.2010.
(93) Domstolen, förenade målen C-514/07P, C-528/07P och C-532/07P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen, 21.9.2010.
71
Europeiska ombudsmannen samarbetar med nationella och regionala ombudsmän i Europeiska
ombudsmannanätverket för att säkerställa att klagomål hanteras snabbt och effektivt. I ett antal
fall vidarebefordrade Europeiska ombudsmannen ett klagomål han hade fått, eller rådde den
klagande att vända sig till, en medlem i nätverket.
Rörelse- och uppehållsfrihet
Behöver en tredjelandsmedborgare som
är gift med en EU-medborgare ha visum
för att resa till en annan medlemsstat?
En EU-medborgare var bosatt i en annan medlemsstat
tillsammans med sin fru som är tredjelandsmedborgare.
De ville resa på semester till en annan medlemsstat och
ville veta om frun skulle behöva visum för detta. Hennes
uppehållstillstånd är tillräckligt. Enligt direktivet om fri
rörlighet behöver familjemedlemmar till EU-medborgare
som har uppehållstillstånd inte ha visum för att resa till en
annan medlemsstat inom Schengenområdet.
Permanent uppehållstillstånd för
tredjelandsmedborgare som är gifta
med EU-medborgare bosatta i en annan
medlemsstat
Kommissionen fick ta emot ett antal klagomål från EUmedborgare som har varit bosatta i en annan medlemsstat i minst fem år med sin make/maka, en tredjelandsmedborgare. EU-medborgaren hade redan fått permanent
uppehållstillstånd i värdlandet, men de nationella myndigheterna avslog rätten till permanent uppehållstillstånd
till maken/makan.
Eftersom villkoret på fem års sammanhängande bosätt-
Stadgan föreskriver att alla EU-medborgare har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig, enligt vissa
villkor, inom medlemsstaternas territorium. Denna grundläggande rätt ingår också i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (94). EU har antagit lagstiftning som verkställer rörelseoch uppehållsfrihet i praktiken. Medlemsstaterna måste anpassa nationella bestämmelser efter
denna EU-lagstiftning och kommissionen övervakar så att de gör det.
Under 2010 inledde kommissionen en strukturerad dialog med varje medlemsstat för att undersöka deras nationella bestämmelser och för att se till att dessa följer EU-bestämmelserna om
rörelse- och uppehållsfrihet (95) som antogs 2004. Kommissionen hjälpte också medlemsstaterna
att anpassa sin nationella lagstiftning genom att leda multilaterala möten mellan experter för att
utbyta erfarenheter, kunskap och bästa praxis, bl.a. om att bekämpa missbruk och bedrägeri vad
gäller rätten till rörelse- och uppehållsfrihet.
Kommissionen fick ta emot ett antal klagomål om inrese- och upphållsvillkoren för EU-medborga­
res familjemedlemmar från tredjeland. För att hjälpa medlemsstaterna med anpassningen av
den nationella lagstiftningen efter EU-bestämmelserna och på samma gång underlätta för dem
att på ett konsekvent sätt hitta lämpliga lösningar i enskilda fall, har kommissionen antagit en
handbok för implementeringen av Schengens visumlag (96) med ett kapitel som ägnas åt be­
handling av visumansökningar från familjemedlemmar till EU-medborgare.
För att öka kunskapen om EU-medborgarnas rättigheter har kommissionen också publicerat
en läsvänlig guide för EU-medborgare om rörelse- och uppehållsfriheten i Europa (97).
Webbportalen Ditt Europa lanserades som en one-stop-shop där EU-medborgare på ett och
samma ställe lätt ska kunna hitta information om sina rättigheter och få praktiska tips om att
flytta runt i Europeiska unionen.
Under 2010 fick kommissionen frågor om blockeringen av den grekiska hamnen Pireus på
grund av en strejk. Kommissionen begärde information från de grekiska myndigheterna om
denna strejkåtgärd och hur den genomfördes. Eftersom strejken kan ha försvårat för EU-turister
ning med en EU-medborgare var uppfyllt, utfärdade de
nationella myndigheterna, efter kontakt mellan kommissionen och medlemsstaterna, permanenta uppehållstillstånd till dem.
72
(94) Artikel 20.2 och artiklarna 21 och 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
(95) Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 19.10.1968, s. 2) och Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
(96) Decision establishing the Handbook for the processing of visa applications, 19 mars 2010, COM(2010) 1620 final.
(97) Friheten att röra sig och bo i EU – En vägledning till dina rättigheter som unionsmedborgare, finns på:
http://ec.europa.eu/justice/policies/citizenship/docs/guide_free_movement_sv.pdf
att nå sina destinationer, innebar blockeringen av hamnen problem med förenligheten med
EU-rätten om fri rörlighet för EU-medborgare, varor och tjänster.
Stadgan innehåller både rätten till fri rörlighet för EU-medborgare och rätten för arbetstagare och
deras organisationer att vidta kollektivåtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.
Nationella myndigheter måste se till att utövandet av en grundläggande rättighet inte begränsar
en annan grundläggande rättighet på ett omotiverat sätt. För att ge ledning i situationer som
blockader av hamnar eller gränser antog EU regler (98) som kräver att de nationella myndigheterna
fastställer om en blockad kan utgöra hinder för fri rörlighet och om ett sådant hinder är motiverat
och proportionerligt. Vid omotiverade eller oproportionerliga restriktioner, måste de nationella
myndigheterna vidta nödvändiga och proportionerliga åtgärder för att förhindra alla hinder mot
fri rörlighet som orsakas av åtgärder från enskilda privatpersoner.
EU-medborgarskap
Framställningar
Andra
3%
Rösträtt 4 %
Rättskipning 29 %
Medborgarnas rättigheter 38 %
Rörelse- och
uppehållsfrihet 33 %
Friheter 7 %
Solidaritet 9 %
Jämlikhet 14 %
Diplomatiskt och konsulärt skydd
EU-medborgare som reser till ett icke-EU-land där deras eget land inte har någon ambassad eller
konsulat har rätt att begära hjälp hos varje annat EU-lands ambassad eller konsulat och få hjälp
på samma villkor som medborgarna i det landet.
(98) Rådets förordning (EG) nr 2679/98 av den 7 december 1998 om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten
för varor mellan medlemsstaterna (EGT L 337, 12.12.1998, s. 8).
73
Varje dag reser EU-medborgare på affärs- eller semesterresor till länder utanför EU. Över
30 miljoner EU-medborgare är permanent bosatta i länder utanför EU. Ibland hamnar
EU-medborgare i situationer då de behöver hjälp från en ambassad eller ett konsulat.
Det är bara i tre länder i världen som alla medlemsstater är representerade: USA, Kina och
Ryssland. På senare tid har många kriser i länder utanför EU direkt påverkat EU-medborgare som
befunnit sig i de länderna (t.ex. Egypten, jordbävning i Haiti och askmoln från en vulkan i Chile).
Om deras eget land inte har representation i ett tredjeland, garanterar stadgan EU-medborgare rätt
att söka diplomatiskt eller konsulärt skydd hos andra medlemsstaters ambassader eller konsulat
i detta land och på samma villkor som medborgarna i den staten. EU-medborgare måste kunna
lita på denna rättighet när de reser utomlands. Ett av sätten att få denna rättighet effektiv är att
ge information till tjänstemännen på representationer i länder utanför EU. Under 2010 utvecklade
kommissionen ett utbildningsmaterial för konsulatpersonal med information om EU:s
bestämmelser om konsulärt skydd.
Kommissionen håller på att bygga en webbplats om konsulärt skydd avsedd för medborgaren,
med adresser till alla tillgängliga ambassader/konsulat i världen samt restips från medlemsstater.
Den förbereder ett lagförslag om samordnings- och samarbetsåtgärder inom ramen för
Lissabonfördraget, så att denna rättighet ska bli effektivare.
Erhålla och förlora medborgarskap
En medborgare i ett land utanför EU ansökte om
medborgarskap i ett EU-land där hans far hade blivit
medborgare, men hans ansökan avslogs.
De nationella myndigheterna vägrade att göra undantag
för honom vad gäller ett språktest, trots att han hade en
funktionsnedsättning som fastställts av läkare.
Kommissionen svarade att den inte hade befogenhet att
ingripa i fallet och förklarade att varje EU-land har frihet
att fastställa villkoren för medborgarskap, samt att det var
de nationella myndigheterna som skulle besluta om hans
ansökan i enlighet med nationell lag.
Medborgarskap i unionen
Enligt EU-lag (99) är alla personer som har medborgarskap i en medlemsstat medborgare i unionen.
Unionsmedborgarskap är ytterligare ett medborgarskap och ersätter inte det nationella.
Unionsmedborgarskap motverkar inte principen i internationell lag att medlemsstaterna har
befogenhet att fastställa villkoren för att erhålla och förlora medborgarskap.
Europeiska unionens domstol har bekräftat denna princip i sin rättspraxis. Domstolen slog fast att
när medlemsstaterna utövar sina befogenheter vad gäller medborgarskap måste de ta hänsyn till
EU-rätten. I sin dom i Rottmann-målet (100) fastslog domstolen att de nationella bestämmelserna
om medborgarskap, om de påverkar rättigheter som skyddas av EU-bestämmelser, är öppna
för juridisk prövning mot bakgrund av EU-rätt. Den fastslog att ett beslut om återkallande
av naturalisation, som hade till följd att personen förlorade inte bara medborgarskapet i den
medlemsstat där denne naturaliserats utan också unionsmedborgarskapet, ska kontrolleras av
nationella domstolar med hänsyn till proportionalitetsprincipen i EU-rätten (101).
(99) Artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(100) Domstolen, mål C-135/08, Rottman, 2.3.2010.
(101) Innehållet och konsekvenserna av denna dom framställs mer detaljerat i Rapport enligt artikel 25 Om arbetet för ett väl fungerande
EU-medborgarskap 2007−2010 (KOM(2010) 602 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0602:FIN:SV:PDF
74
Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol
Presumtion för oskuld och rätten till försvar
Principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff
Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott
6/
RÄTTSKIPNING
Rättskipning
De flesta brev, frågor och framställningar som kommissionen handlägger på detta område handlar om tillgång till
rättskipning. Under 2010 lades viktiga förslag till EU-lagar fram eller antogs för att stärka rätten till en opartisk
rättegång oavsett var medborgarna befinner sig inom EU, för att göra det lättare för internationella par som vill
skiljas,och för att underlätta tillgången till rättskipning för företag och konsumenter.
Värdighet 2 %
BREV
Andra
Offers rättigheter
Nationella myndigheters
funktion 7 %
Medborgarnas rättigheter 25 %
Gränsöverskridande vårdnad 6 %
Rättskipning 36 %
Andra 11 %
Rätt till en rättvis rättegång och
rätt till försvar 10 %
Solidaritet 4 %
Jämlikhet 13 %
Friheter 9 %
76
Tillgång till rättskipning 11 %
Rätt till ett effektivt rättsmedel
Stadgan föreskriver att när EU-bestämmelser ger
en person en rättighet, kan han eller hon gå till
Vad innebär rätten till ett effektivt domstol om denna rättighet kränks. Detta skydd
rättsmedel i praktiken?
kallas rätt till ett effektivt rättsmedel, eftersom
det, om en myndighet använder EU-rätten på
fel sätt, ger enskilda personer en rättslig lösning som beslutas av en domstol. Rätten till ett
effektivt rättsmedel garanterar rättsligt skydd mot kränkningar av alla EU-bestämmelser som ger
rättigheter. Den spelar därför en mycket viktig roll för efterlevnaden av all EU-rätt.
Missnöje med nationella förfaranden
Under 2010 hänvisade ett antal domar i domstolen till rätten till ett effektivt rättsmedel
på många olika områden som socialpolitik (102), telekommunikationer och konsumentskydd (103),
konkurrens (104), gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (105) och rättshjälp (106).
garantera rätten till ett effektivt rättsmedel i enlighet med
När enskilda personer eller företag reser, gör affärer eller bosätter sig i en annan medlemsstat
än sin egen, ska de inte avskräckas från att utöva sina rättigheter och ska få lämplig tillgång till
rättskipning.
Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal brev från
allmänheten som uttryckte missnöje med förfaranden hos
nationella myndigheter på områden utanför EU-rätten.
Kommissionen förklarade att rätten till ett effektivt
rättsmedel endast gäller i situationer som faller inom
EU:s behörighet. I fall som faller utanför EU-rätten ska
de nationella myndigheterna, däribland domstolarna,
nationella bestämmelser.
Rätten till ett effektivt rättsmedel
och rättshjälp
Ett tyskt företag stämde den tyska regeringen för att
den inte genomförde EU-direktiv, men saknade medel
Enligt de nuvarande EU-bestämmelserna gäller
Hur kan medborgare och företag få
en dom från en medlemsstat inte automatiskt i en
domstolsdomar erkända i en annan
annan medlemsstat. För att genomföras i ett annat
medlemsstat?
land måste en domstol i det landet först validera
beslutet och förklara det verkställbart. Det sker i ett
särskilt förfarande efter det att domen har erhållits och innan konkreta verkställandeåtgärder kan
vidtas. Detta innebär att gränsöverskridande tvister blir besvärligare, mer tidsödande och kostsammare
än nationella tvister. Under 2010 föreslog kommissionen (107) att man skulle avskaffa onödiga
byråkratiska förfaranden, såsom medlingsförhandlingar som fortfarande behövs innan en dom
från en medlemsstat erkänns i en annan, för att ge lättare och effektivare tillgång till rättskipning.
Avskaffandet av ”exekvatur” kommer att leda till en situation där domar utfärdade i en annan
medlemsstat på privaträttens område kommer att behandlas som inhemska domar.
för att göra den nödvändiga förskottsbetalningen av
Kommissionen föreslog också förbättring av tillgången till rättskipning inför domstolar i Europa
även när svarande befinner sig utanför unionen.
Han återvände sedan hem och insåg att han inte hade råd
rättegångskostnader och att anlita en advokat. DEB
ansökte om rättshjälp för att täcka kostnaderna, men
detta avslogs eftersom tysk lag föreskrev ett villkor om
allmänt intresse. Domstolen fastställde i en dom att
principen om effektivt rättskydd gäller även för företag
som söker rättshjälp.
Talan i nationella domstolar mot
en svarande bosatt utanför EU
En konsument i Storbritannien undertecknade på en
semesterresa ett avtal om en time share-lägenhet i Turkiet.
med lägenheten och beslutade att häva avtalet.
(102) Domstolen, mål C-243/09, Fuß, 14.10.2010.
(103) Domstolen, de förenade målen C-317/08, C-318/08, C-319/08 och C-320/08, Alassini m.fl., 18.3.2010.
(104) Domstolen, mål C-407/08 P, Knauf Gips mot kommissionen, 1.7.2010.
(105) Domstolen, mål T-49/07, Fahas mot rådet, 7.12.2010.
(106) Domstolen, mål C-279/09 DEB Deutsche Energiehandels- und Beratungsgesellschaft, 22.12.2010.
(107) Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens
område (KOM (2010) 748 slutlig), finns på: http://ec.europa.eu/justice/policies/civil/docs/com_2010_748_en.pdf
77
Enligt EU:s time share-direktiv kan konsumenter häva
avtal inom 14 dagar. Den turkiske säljaren vägrade dock
att återbetala till konsumenten. Enligt engelsk lag har
ingen domstol i England behörighet att pröva fallet.
Konsumentens rättighet att få skydd enligt time sharedirektivet avslogs på grund av den bristande behörigheten i engelska domstolar. Den omarbetade Bryssel
I-förordningen ska ge medborgare och företag samma
möjligheter att lagsöka i nationella domstolar när en
svarande är bosatt utanför EU.
Under 2010 antog EU en kommissionsförord­
Hur fungerar gränsöverskridande
ning som fastställer vilka lagar som gäller
skilsmässor?
vid gränsöverskridande skilsmässor (108) – där
parterna kommer från olika medlemsstater. Syftet
med dessa bestämmelser är att ge rättsäkerhet till internationella par som vill skiljas. Den nya
lagstiftningen ska ge ett val i fråga om vilket lands bestämmelser som ska gälla vid en skilsmässa
för par av olika nationaliteter, för dem som lever åtskilda i olika länder och för dem som lever
tillsammans i ett annat land än sitt hemland. Även om denna förordning inte direkt berör
tillgången till rättskipning kan den bidra till att underlätta detta och förbättra rättssäkerheten
genom att fastställa vilka regler som ska gälla i sådana fall. Syftet med denna reglering är att minska
”forum shopping” och skydda svagare parter vid skilsmässotvister. Paren ska under äktenskapet
kunna bestämma vilken lag som ska gälla för deras skilsmässa. Det ger dem större rättssäkerhet,
förutsägbarhet och flexibilitet och bidrar till att skydda makar och barn från komplicerade och
utdragna processer. Internationella par får större kontroll över sin separation och det skyddar
svagare makar från att försättas i ett orättvist underläge i skilsmässoprocessen. Domstolarna ska
ha en gemensam formel för att besluta vilket lands lag som ska gälla om paren inte kan bestämma
det själva. Det påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att definiera äktenskap. Denna
förordning tillåter i begränsade situationer medlemsstaterna att åsidosätta EU-bestämmelser
om skilsmässa, genom att åberopa den allmänna ordningen (undantag för allmän ordning). Vid
tillämpningen av bestämmelser om skilsmässa, däribland undantaget om allmän ordning, är all
diskriminering på grund av bl.a. kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag,
språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet,
förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning förbjuden.
För att genomföra ”rätten” till effektivt rättsmedel
håller kommissionen på att utarbeta ett antal initiativ
Hur kan tillgång till rättvisa genomföras?
som ska underlätta tillgången till rättskipning. För
att hjälpa EU-medborgarna införde kommissionen
under 2010 en Europeisk e-juridikportal – en ny direkttjänst för medborgarna, tillgänglig via
Europeisk e-juridikportal. Portalen innehåller information som ger EU-medborgarna möjlighet att bli
mer medvetna om sina rättigheter och kan hjälpa dem att använda sig av dem (rättshjälp, medling,
översättning, osv.). Under 2011 ska den europeiska e-juridikportalen ge information om rättsmedel
vid påstådda kränkningar av grundläggande rättigheter. EU stödjer också utbildningsprogram om
EU-rätt för medlemmar av rättsväsendet inom EU (European Judicial Training Network) (109).
Medlemmar av rättsväsendet i medlemsstaterna måste känna till EU-bestämmelserna så att de kan
tillämpa dem i konkreta situationer och skydda de grundläggande rättigheterna.
(108) Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 29.12.2010,
s. 10). Med denna förordning införs dock endast ökat samarbete mellan Belgien, Bulgarien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta,
Österrike, Portugal, Rumänien och Slovenien och den är därför endast tillämpliga i dessa medlemsstater, medan andra medlemsstater kan ansluta sig senare.
(109) Finns på: http://www.ejtn.net/en/
78
Framställningar
Andra
3%
Andra
Friheter 7 %
Europeisk betalningsorder 2 %
Spridning av privata dokument 2 %
Ömsesidigt erkännande av domar 2 %
Medborgarnas rättigheter 38 %
Nationella myndigheters funktion 2 %
Rättskipning 29 %
Europeisk arresteringsorder 2 %
Konkurs/skuldindrivning 3 %
Offers rättigheter 4 %
Solidaritet 9 %
Jämlikhet 14 %
Gränsöverskridande vårdnad 5 %
Rätt till en opartisk rättegång och till försvar
Rätten till en opartisk rättegång garanterar att alla har rätt till en rättvis och offentlig prövning,
som måste äga rum inom skälig tid och av en oavhängig och opartisk domstol. När en enskild
person är inblandad i brottmål är en av de grundläggande rättigheterna garantin för en
oavhängig och opartisk domstol. Rätten till en rättvis rättegång omfattar rätten att inom skälig
tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång. Alla har rätt till detta, oavsett nationalitet
eller vilket språk de talar. Stadgan garanterar också rätten till försvar för den som åtalas. Den
garanterar framför allt att den misstänkte ska förstå det straffrättsliga förfarandet, om han eller
hon inte talar det språk som används i förfarandet.
När dessa rättigheter ska genomföras antar EU
gemensamma minimistandarder för lagföring
i brottmål, och där tas hänsyn till skillnaderna
mellan medlemsstaterna på området straffrätt.
Under 2010 antog EU bestämmelser om rätt till tolkning och till översättning vid
straffrättsliga förfaranden (110). Syftet med dessa bestämmelser är att förbättra rättigheterna
för misstänkta och anklagade som inte förstår eller talar språket vid förfaranden.
Hur kan man befästa rätten till en rättvis
rättegång och rätten till försvar?
(110) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid
straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).
79
De ger gemensamma minimistandarder för hela EU. Bestämmelserna beviljar misstänkta rätt till
tolkning under brottmålsförfaranden. De ger också misstänkta rätt att få skriftliga översättningar
av alla handlingar som är viktiga för att försvara sig och för att skydda rättvisan i förfarandena. Till
viktiga handlingar hör beslut om att frihetsberöva en person, anklagelser eller åtal samt domar.
Kommissionens förslag framfördes parallellt med ett initiativ från en grupp medlemsstater.
Eftersom kommissionens förslag var mer ambitiöst, integrerades dessa delar slutligen i det
antagna förslaget.
Misstänkta i brottmålsförfaranden måste veta vad de har för rättigheter om de ska kunna
utöva dem. Därför föreslog kommissionen 2010 bestämmelser som kräver att misstänkta
för ett brott måste informeras om sina rättigheter på ett språk som de förstår (111). Alla
som arresteras, antingen för ett brott eller enligt en europeisk arresteringsorder måste vid
arresteringen informeras skriftligt i en handling som kallas rättighetsinformation, om sina
grundrättigheter och vad de misstänks för. Kommissionens förslag innehåller en mall på alla
officiella EU-språk. Det ger enhetlighet för människor som reser över gränser och begränsar
översättningskostnaderna eftersom alla medlemsstater kan använda kommissionens mall.
Kommissionen arbetar på en tredje åtgärd om tillgång till advokat, och har haft en omfattande
konsultation under den senare delen av 2010.
FRÅGOR
Andra
Solidaritet 11 %
Medborgarnas rättigheter
12 %
Andra 9 %
Familjemedling
Offers rättigheter
Äktenskap
Rättskipning 16 %
Jämlikhet 28 %
Internationell adoption
Nationella myndigheters funktion 2 %
Värdighet 6 %
Rätt till en opartisk rättegång och
rätt till försvar 3 %
Friheter 18 %
Gränsöverskridande vårdnad 3 %
(111) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten till information i brottmål (KOM(2010) 392), finns på:
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/com/com_com(2010)0392_/com_com(2010)0392_sv.pdf
80
Europeiska kommissionen
Rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna
Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå
2011 — 80 sidor — 21x21cm
ISBN 978-92-79-19703-1
doi:10.2775/17868
NA-31-11-087-SV-C
I Årsrapporten om tillämpningen av stadgan 2010 får allmänheten och de andra EU-institutionerna
– för första gången – information om tillämpningen av stadgan efter ikraftträdandet av
Lissabonfördraget. Rapporten omfattar konkreta exempel på hur EU-institutionerna och
medlemsstaterna tillämpar stadgan i fall då de genomför EU-rätten. Den lyfter fram hur de
grundläggande rättigheter som stadgan föreskriver är relevanta på en rad olika politikområden som
unionen ansvarar för och som alltid noga måste beaktas när man utformar och genomför åtgärder
inom EU, oavsett om det gäller rättskipning, transportpolitik eller gränsförvaltning.
doi:10.2775/17868
ISBN 978-92-79-19703-1
