Maria Isacsson har alltid varit troende men det är först på senare tid

Upptäck livet
text Anna Sternfeldt • foto Anna Sternfeld och Ellen Telbe
Maria Isacsson har alltid varit troende men det är först
på senare tid som tilliten till Gud har fått en särskild
inriktning, med fokus på att hjälpa andra.
När Gud får leda
M
aria Isacsson, 57 år, lärare
och fyrabarnsmor från
Borås, har sedan barndomen varit troende men det
är under de senaste åren som hon på ett
mer konkret, och ibland mirakulöst, sätt
har fått se Guds förmåga att verka.
Det började för fyra år sedan med att
Maria och hennes man Björn anställde
en romsk, före detta asylsökande kvinna,
Milena, i makens snickeri- och städserviceföretag, Björn Fixare. – Vi var på ett asylcafé och tyckte att
vi kan inte bara säga att vi inte kan göra
något, börjar Maria sin berättelse.
Vi kände att vi i vår tro borde ta
några praktiska steg när vi såg behoven
framför oss. Och det handlar inte om
immigranter specifikt, utan vi vill låta
Gud leda oss. De människor som finns
just här där vi är, det är dem vi är satta
att tjäna med Guds kärlek på alla sätt vi
kan. Som den kända missionären Heidi
Baker säger: ”Stop for the one” – den
som är framför dig just nu.
Turerna kring den romska kvinnan Milenas öde var många innan hon
som en sista utväg fick arbetstillstånd
och arbete i Marias makes företag och
därmed uppehållstillstånd. I samband
med Milenas anställning utvecklades
företaget och nu har flera före detta asylsökande fått arbetstillstånd och arbete i
Björn Fixare, berättar Maria.
– Det handlar om barmhärtighet. Vi
måste fråga oss vad vi kan göra, vad vi
54 • JUNIA 2015
kan bidra med. Det var så min man
och jag började då för fyra år sedan
med allt det som hände kring Milena.
Enligt Maria kan man inget göra
om man vill sitta i orubbat bo, utan
man måste ta av egen tid och egna
pengar, men om man ställer sig frågan
om vad Jesus skulle göra i en liknande
situation så blir det ganska självklart.
– Ta vilka orättvisor som helst.
Som tiggare på gatan. Vill Gud ha det
så? Nej, det vill han inte, men vi kan
inte vänta på att han ska göra något,
utan han vill att vi själva agerar. Ställer
man sig bara frågan vad Gud skulle
säga så blir det tydligt. Och jag vill
uppmuntra folk att ta små steg, man
behöver inte göra stora omvälvande saker
för att det ska ha betydelse. Sedan handlar det mycket om att ha tillit till Guds
möjligheter att hjälpa.
För att illustrera tilliten till Gud berättar
Maria om en familj som gömde sig i fyra
år och sedan fick nej av migrationsmyndigheten. Familjen gömde sig på nytt,
allt som allt i 10 år. Sedan fanns inga
valmöjligheter kvar. – Vad säger man i en sådan situation?
Det är inte lätt. Men vi ställde frågor
om vad man saknar, och vad man har,
och försökte visa på hur man kan leva i
det man har. Och sedan överlämna det
omöjliga till Gud.
Ta vilka orättvisor
som helst. Som
tiggare på gatan. Vill
Gud ha det så? Nej,
det vill han inte, men
vi kan inte vänta
på att han ska göra
något, utan han vill
att vi själva agerar.
JUNIA 2015 • 55
Upptäck livet
I den här familjens fall så kom någon
i sista stund på ett arrangemang som
ingen hade tänkt på tidigare som gjorde
att Maria och Björn kunde söka ett arbetstillstånd genom sitt företag.
– Och det i sista stund. Man ska inte
tro att det inget finns att göra, att inget
hjälper, man kan göra det lilla, om det så
bara är att be. Det handlar om att ta de där små stegen.
Då kan mirakel visa sig. Faktum är
att vi räddar oss själva genom att vara
barmhärtiga.
Vid ett tillfälle hade Maria och Björn
kontakt med en man som var utsatt för
hot och gömde sig på grund av blodsfejd.
De hyrde en lägenhet, först för två personer, men med tiden handlade det om
hela 16 personer som behövde gömmas
för att det var så många familjemedlemmar som blev involverade. Med tiden
kostade det 15 000 kronor i månaden
med lägenhet och omkostnader.
– Det var ett steg i tro, vi hyrde lägenheten med tillit till Gud. Vi bad till
Gud att Han skulle vara med och ”fixa”
detta. Sen dök det upp flera människor
som ville vara med och stödja ekonomiskt, så det löste sig.
Som med den tidigare familjen Maria
berättat om så hade man även till den här
familjen sagt att de skulle fokusera på det
Det var ett steg
i tro, vi hyrde
lägenheten med
tillit till Gud … sen
dök det upp flera
människor som
ville vara med och
stödja ekonomiskt.
som de hade, och att de själva bara hade
Jesus att erbjuda. Familjen blev besvikna
och tyckte att det var ju lätt för dem att
säga.
– Många tror att vi alltid har det bra,
att vi inte har några problem, men då
berättade jag att jag har fått diagnosen
leukemi och att vi också kan välja var vi
ska lägga fokus i våra liv. Det gav familjen
56 • JUNIA 2015
en tankeställare och det mynnade ut i
att hela familjen bad för mig, och sedan
själva fick en tro på Gud. Så de som Gud
använde mig att komma till blev sedan de
som Han använde för att rädda mig.
Maria berättar vidare om en man som
var så desperat att han tänkte hoppa ner
från ett tak, men som efter övertalning
från ett av sina barn åkte upp till lasaret-
tet och där träffade han en landsman som
han och barnen fick bo hos tillfälligt.
Senare blev mannen de bott hos dålig
och då blev det den desperate mannen
som i sin tur räddade livet på sin räddare.
– Det handlar om att ta de där små
stegen. Då kan mirakel visa sig. Faktum
är att vi räddar oss själva genom att vara
barmhärtiga.