Klarhet och kraft

KLARHET OCH KRAFT
Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande
över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se
syner, och era gamla män skall ha drömmar. Ja, över mina tjänare och
tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera.
(Apg 2:17-18)
Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och
människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.
10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt,
också djupen i Gud.
11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet
heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande.
12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för
att vi skall veta vad vi har fått av Gud.
13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan
med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.
14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är
dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas
på ett andligt sätt.
15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte
bedömas av någon.
16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom?
Men vi har Kristi sinne.
(1 Kor 2:9-16)
Pingstdagen har kommit och alla är samlade. Och som vi sjöng väntar vi att det
under ska ske som väcker oss alla, det under som vi egentligen möter varje
gudstjänst, att Gud är här för att möta oss när vi samlas två eller tre eller fler i Jesu
namn. Men idag är det pingst, den helige Andes högtid, och därför ska vi söka
Gud särskilt på den helige Andes väg.
Märkte ni att predikotexten som jag läste inte var den vanliga bibeltexten för
pingst från Apostlagärningarna? Det är klart att den måste finnas med, och därför
läste Ingegerd den, men jag ville att vi skulle rikta blicken nu på hur vi möter den
helige Ande i våra liv här idag mer än på de spektakulära undren där i Jerusalem
för tvåtusen år sen.
1
Jag var där i Jerusalem – ja, kanske inte år 33 utan 2003 :-) - och jag tror att en del
av er också har varit där på Sionsberget och har sett Övre salen där det lär ha hänt.
Det är mäktigt att ha varit där i Israel på platserna där Jesus gick och talade. Och
hade det inte varit ännu mäktigare att vara där år 33 och möta Jesus själv? Guds
uppenbarelse i mänsklig gestalt, som Johannes säger och lite halvt skryter med i
Första Johannesbrevet: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi
med egna ögon har sett, det vi skådade och med händer rörde vid” (1 Joh
1:1). Aposteln Johannes kallade sig ”den lärjunge Jesus älskade”, och där vid den
första nattvarden lade han sitt huvud mot Jesu bröst och hörde hans hjärtslag, det
hjärta som bankar för hela vår värld och för varje människa som någonsin levat,
även för dig.
Johannes hörde Jesu hjärta, men pingsten handlar om att du och jag och varenda
människa är inbjuden till en ännu närmare gemenskap med Gud. Johannes berättar
i Johannesevangeliet 14 hur Jesus ger ett löfte: Och jag skall be Fadern, och han
skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande,
som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom
inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag
skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. (Joh 14:16-18)
Pingsten handlar om att Jesus efter sin himmelsfärd sänder sin egen Ande för att
inte bara vara hos oss, utan för att till och med vara i oss. Johannes hörde Jesu
hjärtslag, men den helige Ande är dig närmare än ditt eget hjärta, i dina hjärtslag.
Och om du är öppen för det, så vill han förmedla Guds eget hjärta till dig.
Därför ville jag som predikotext läsa Paulus undervisning om den helige Ande i
Första Korintierbrevet 2. Där säger han att för oss har Gud uppenbarat det
genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som
finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som
är i Gud utom Guds Ande.
Hör du att det finns två andar här? Guds Ande och människans ande. Och sedan
finns det förutom människans ande även människans själ. Vad är det för skillnad
på vår själ och vår ande och Guds Ande, den helige Ande?
Om jag hette Fredrik Möller skulle jag nu ha tagit fram en klargörande
Powerpoint där uppe på väggen. Men nu heter jag inte Fredrik Möller utan Tony
Larsson, så jag tänkte istället försöka visa det med handrörelser. :-) Jag vill visa
något av hur en människas inre är uppbyggt, så som jag förstår det utifrån Bibeln
och min erfarenhet.
2
Tänk dig en pelare, om vi gör som ett tvärsnitt. Längst upp finns kroppen, vår hud,
vårt skal mot omvärlden. Sedan finns det olika ingångar, våra fem sinnen med
syn, hörsel, smak, lukt och känsel, och de går in till den övre halvan av vårt inre,
det medvetna jaget, det som Bibeln kallar för själen. Själen är vårt medvetna jag
som tänker, väljer och känner.
I den medvetna själen finns tanken, viljan och känslan. Med tanken tänker vi och
bearbetar sinnesintrycken, som nu när ni försöker förstå det här som jag försöker
förklara för er. Med viljan avgör ni om vill försöka fortsätta lyssna eller om ni
hellre går ut och fikar eller tänker på annat. Och under det ligger känslorna,
kanske den djupaste liggande delen av själen, med t ex glädje och intresse, eller
oro eller irritation över onödigt krångliga predikningar.
Allt det här, med tanke och vilja och känsla, sitter här uppe i den medvetna delen
av själen. Men jag undrar om du också har gjort erfarenheter av att det finns
djupare nivåer hos dig än de medvetna tankarna? Paulus säger att ”ibland fattar
jag inte att jag handlar som jag gör” (Rom 7). Ibland får vi tankar som vi inte
vet var de kommer ifrån, och ibland har vi drömmar på natten som förmedlar
något där inifrån (jag brukar alltid skriva upp mina drömmar när jag vaknar för att
se om det finns något som de vill säga mig). Ibland hör vi en sång eller känner en
doft som vi inte har hört eller känt sedan barndomen, och plötsligt är vi där, sju år
gamla igen – i rädslan för mobbare, i lyckan över att vara barn, i förundran över
det som är stort och större än jag.
Paulus talar om djupen, och att ingen vet vad som finns i människan utom
människans egen ande. Och jag tror att Tomas Tranströmer talar om samma sak
när han diktar: ”Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig
färdig, och det är som det skall.”
Ingen vet vad som finns i dig utom din ande, när du är i kontakt med ditt djupaste
jag. Din ande är ditt djupaste jag, men din ande är inte den allra djupaste bottnen
inom dig. För under din ande öppnar sig en oändlig underjordisk ocean, ett hav
som med ömhet omsluter din ande och min ande och alla människors ande. Och
det havet är Guds Ande.
Och Guds Ande finns där runt omkring oss och djupt inom oss för att vi ska veta
vad vi har fått från Gud, säger Paulus. Han säger i Romarbrevet 14 att ”Guds rike
handlar inte om mat och dryck, utan om rättfärdighet och frid och glädje i
den helige Ande”. Guds Ande är kraftens, kärlekens och självbehärskningens
Ande (2 Tim 1). Han är sanningens Ande, säger Jesus, som ger klarhet och kraft.
3
Och det här namnet ”Sanningens Ande” tror jag faktiskt är väldigt djupt. För det
är bara i sanningens punkt som vi kan möta Gud, när vi är sanna inte bara mot
Guds ord utan också mot oss själva. Det är bara när vår medvetna själ har kontakt
med vår ande som vi därigenom kan ha kontakt med Guds Ande. Det är bara när
själens vattenyta får stillna och bli spegelblank som vi ser ner i djupet, och där
möter vi samtidigt både oss själva och Guds Ande på samma gång. För Sanningen
är En.
Några av oss kanske undrar: är det inte risk för att det här blir någon slags
buddhistiskt navelskåderi? Hade jag suttit här i bänken för tio-femton år sedan och
hört någon predika så där, så kunde jag nog ha tänkt den tanken. ”Jag är väl
fullständigt ointressant, jag är väl ingenting att ha, det ska väl vara 100% Gud och
0% Tony?”
Så tänkte jag, och kanske finns det en tid för allt under himlen. Det finns en tid för
den härliga förälskelsen i Gud när man helt går upp i den man älskar, och det är
gott och rätt och sant, och jag lyckönskar er som är i det och er som har upplevt
det. Men visst är det också så att varje kärleksrelation har två poler? Kristi kors är
pluspolen och vi bristfälliga människor är minuspolen, men båda polerna måste
finnas för att det ska bli spänning. En bro måste ha två fästen för att kunna bära
hela vägen från ena sidan till den andra. Och på samma sätt tror jag att jag måste
få vara jag för att Gud ska kunna vara Gud. 100% Gud och 100% Tony. (Det är att
tro på inkarnationen, på en Herre som både är 100% Gud och 100% människa.)
För i en relation möts vi både i det som är ditt och i det som är mitt. Det ena
hållet, det är när vi sjunger till Gud: ”Att lära känna dig är min längtan”. Gud
kommunicerar sig själv genom sin Ande till din och min ande. I bönen, i
lovsången, i stillheten, i det andefyllda bibelstudiet, och vi känner igen kontakten,
samhörigheten, friden i tron.
Men det finns också ett annat håll som jag stavar på, något som jag har börjat
upptäcka nu på senare tid. För visst säger Paulus längre fram i Korintierbrevet,
8:3, ”Om någon älskar Gud är han känd av honom”, och i Galaterbrevet ”Nu
när ni känner Gud, ja än mer har blivit kända av Gud” (4:3).
Nu, när ni kommit till tro, har ni blivit kända av Gud. Känner inte Gud alla
människor? ”Innan ordet är på min tunga, Herre, känner du det till fullo” (Ps
139). Jo, men jag tror att skillnaden ligger i när vi låter oss bli kända av Gud. När
vi delar det som är vårt i bön inför honom, när vi lär känna oss själva tillsammans
med honom, när vi förstår djupen i vår ande och vår själs utveckling och vårt livs
berättelse infogad i Hans stora berättelse. Det är att börja bli känd av Gud, att inte
4
längre vara det osynliga barnet utan bli synlig och träda fram inför Gud på Sion
(Ps 84).
Och Gud blir inte trött av att höra dig prata om dig. Du kan bli trött på dig själv,
men inte Gud. Varenda detalj hos den man älskar är underbart intressant. Jesus
säger: Vartenda hårstrå på ditt huvud är räknat. Kan du se framför dig hur
Guds öga far fram över din hårbotten och räknar hårstrå efter hårstrå, varje
morgon, och hur han säger: Idag har mitt älskade barn 32 602 hårstrån. Det är två
färre än igår. :-)
Men får man tänka så som kristen? Ska man inte vara osjälvisk och jämt vara till
för andra? Vad är skillnaden mellan att vara felaktigt självisk och att på ett rätt sätt
låta sig älskas av Gud?
Jag tror att skillnaden ligger i att skilja mellan själ och ande. Paulus säger i
predikotexten att ”en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds
Ande”, och det ordet ”oandlig” kan man översätta som i 1917 års översättning
ordagrant med ”själisk”. Att vara själisk är att bara röra sig i uppe i den medvetna
själen, att hålla igång genom att jaga sinnesintryck för att mata medvetandet: det
kan vara tveksamma ting som våld och porr, det kan vara neutrala ting som mail
och facebook och nyheter och TV, det kan vara positiva ting som engagemang och
ansvarsuppgifter eller vad det än är. Allt kan bli en distraktion från Gudskontakt,
men allt kan också bli en öppning för Gudskontakt och en landningsbana för Guds
Ande, om man låter det sjunka in, tar in det på djupet, och tackar Gud för det.
Predikaren säger: ”Bättre en handfull med gudsfruktan och frid än två händer
fulla med fåfänglighet och jagande efter vind.” Och jag hörde något så bra från
en rabbin i Jerusalem en gång. Han sade: Ett äpple kan vara bara ett äpple för oss
– då rör vi oss på de övre nivåerna, ett sinnesintryck. Och om vi bara äter det som
ett sinnesintryck, då kan det föra oss bort från Gud, som för Adam och Eva en
gång.
Men om vi ber en tackbön, om man så bara säger ”Tack Gud” och öppnar sig för
att det här äpplet är en gåva från Gud, så blir det här äpplet platsen för ett
Gudsmöte. Då går sinnesintrycket in i vårt medvetande och sedan raka vägen ner
genom vår själ, ner i vår ande, och ner till Guds Ande.
Det blir ett flöde av mening och liv genom hela vår varelse, och det är att vara
fylld av den helige Ande. Att inte blockera vägen ner till sin ande, att inte hålla
Guds Ande på plats därnere, utan låta honom röra sig fritt upp i vårt medvetande
och vår själ, och väcka lovsång, förundran, tacksamhet, engagemang, kärlek,
5
glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, ödmjukhet och självbehärskning.
Och när vi nu går in för landning även med den här predikan, så vill jag fråga: Hur
känns det i ditt inre? Får Guds Ande ha ett någorlunda fritt spelrum för att komma
och gå som han vill? Får Gud lära känna dig, inte bara din hårbotten utan även din
själ, med dina tankar, din vilja och dina känslor? Får han dessutom lära känna de
djupare skikten i dig, de du själv knappt är medveten om, så att ni får upptäcka
dem tillsammans?
Hur känner du inför dessa djupare nivåer inom dig? Nyfikenhet på det som
djupast är ditt? Längtan att bli en helare människa? Förundran över att vara
betraktad som intressant för Gud?
Eller kanske en oro inför vad som kan dölja sig därnere i djupet? En rädsla för vad
som kan hända med ditt känsliga inre om du vågar öppna det och släppa in Guds
Ande så nära inpå livet? Eller kanske en stum tomhet och kontaktlöshet inför allt
det här som jag säger om djupare nivåer och så, så att det inte känns som du?
Vi är alla på olika ställen i vår inre resa, i vår livsvandring med Gud. Men något
som har varit ovärderligt för mig som jag vill skicka med som ett gott råd, det är
att göra som kung David och skriva ner sina böner och sina inre tankar. Att tänka
högt i skrift i en dagbok eller en datafil har hjälpt mig att komma i kontakt med
min ande och i en djupare kontakt med Guds Ande. Så om du är nyfiken på den
här inre vägen och inte redan skriver dagbok någon gång då och då, kanske det
kan vara något att prova?
Och nu ska vi få möjlighet att ta en liten stund för att samla oss och pejla lite i vårt
inre var vi befinner oss i relation till vårt inre och till den helige Ande. Vad vår
ande vill säga oss. Om det finns något som blockerar kontakten för oss: en synd
eller outredd konflikt, en rädsla eller försvarsmur, en tagg med agg.
Kan du höra Guds Ande viska: ”Sök mitt ansikte”? Kan du höra hur djup ropar till
djup, eller något annat som din ande vill säga till Guds Ande? Det står att Gud
har behag till sanning i hjärtegrunden (Ps 51).
Nu ber vi och sedan tar vi några minuter med egen bön inför Gud…
6