NOS Nu Och Sen
- Om kognitivt stöd
Projektledare: Jenny Ekbäck, 2011
SAMMANFATTNING
Projektidén växte fram när Hjälpmedelsinstitutet [HI] lyste ut pengar för projekt inom
området psykiatri. Solna Stad sökte pengar och projektet har drivits i samarbete med
Sundbyberg Stad, socialpsykiatrin och Stockholms Läns Landsting (SLL) psykiatriska
öppenvårdsmottagningar i Solna och Sundbyberg.
Syftet har varit att kartlägga regelverket för förskrivning av kognitiva hjälpmedel för
målgruppen personer med psykisk funktionsnedsättning samt att ta fram en
handlingsplan för hur samarbetet och ansvarsfördelning mellan olika huvudmän kan
utformas.
Rapporten kombinerar information som förmedlats under genomförda studiebesök, i
form av erfarenheter och kännedom om kognitivt stöd och hjälpmedel, samt resultat
från tidigare gjorda studier. Behovet av kognitiva hjälpmedel är stort men det råder
okunskap inom området Närmare 90 000 personer i åldern 16-64 år bedöms ha
psykiska funktionsnedsättning. En nationell enkät visar att endast en person av tio, 10
%, med psykiska funktionsnedsättningar har tillgång till de kognitiva hjälpmedel de
anses behöva, en siffra som måste öka. Kognitivt stöd och hjälpmedel kan leda till ökad
livskvalitet och självbestämmande (empowerment) vilket leder till ett minskat behov av
hjälp av samhället och anhöriga. Kognitiva hjälpmedel kan minska belastningen på
sjukvården i form av minskat vårdbehov, färre besök på psykakuter och minskat behov
av mediciner.
Under de studiebesök som genomförts har det visat sig att personal, klienterna,
anhöriga och närstående mycket sällan har kunskap om vilka kognitiva hjälpmedel som
finns på marknaden, vart man kan vända sig samt vilken hjälp som kan fås. Detta medför
att klienterna i mindre utsträckning kommer i kontakt med kognitivt stöd och
hjälpmedel.
I diskussionen tas det upp olika förslag till framtida arbetssätt. Ett förslag som
behandlas är att samordna informationsspridning och kompetensutveckling inom
området kognitiva hjälpmedel genom att tillsätta en person eller att en befintlig person
arbetar med detta. Ett annat tillvägagångssätt är att ordna kontinuerliga studiecirklar
med boendestöd, anhöriga personal, klienter. Ett annat alternativ är att en eller flera
arbetsterapeuter arbetar på ett sätt så att de inte är styrda av om klienten bor på boende
eller egen lägenhet eller vart klienten är inskriven eller har kontaktperson någonstans.
Ett alternativ är också att stärka distriktsarbetsterapeuternas roll och att hitta ett bra
samarbete med kommun och SLL.
Kognitivt stöd och hjälpmedel är ett omfattande ämne och projektet har, under
projekttiden, tagit form av ett förprojekt. Det har varit ett gränsöverskridande projekt
mellan olika huvudmän och det vore spännande att utveckla det vidare. Ett projekt där
man går vidare med att utveckla förslagen som tagits fram samt att göra målgruppen
mer delaktig.
2
ABSTRACT
The project was developed as Hjälpmedelsinstitutet [HI] decided to announce money for
projects in the area of psychiatry. The city of Solna applied for money a project was
started in collaboration with the city of Sundbyberg, social psychiatry, the county
council of Stockholm (SLL) and psychiatry outpatient care in Solna and Sundbyberg.
The objective of the project has been to identify the legal aspects of prescribing cognitive
aids for people with psychological disabilities and develop an action plan for how
collaboration and responsibility sharing between involved authorities should be
designed.
The report is combining information that has been gathered during study visits and
results from earlier studies. The need for cognitive aids is substantial but the current
knowledge in the area is limited. Close to 90 000 individuals in the age 16-64 are
considered to have psychological disabilities. A national study shows that only one out
of ten, i.e., 10%, of individuals with psychological disabilities have access to the cognitive
aids they need. This number has to improve. Cognitive support and aids can improve
quality of life and empowerment, which would result in that less involvement of the
society and relatives would be needed. Cognitive aids would reduce the pressure on the
national health care, due to reduced need of care, fewer visits to ER and less medication.
The study visits have shown that employees, patients and relatives, rarely have
knowledge of what cognitive aids that are available or who to contact to get them. As a
result of these patients do not get cognitive aids to the extent that is needed.
In the discussion several possible future processes are evaluated. One proposal is to
assign a person to coordinate information sharing and trainings of cognitive aids.
Another proposal is to offer study circles for patients, relatives and personnel.
Furthermore, one proposal is to make the way occupational therapists independent of
where the patient lives or is treated. Occupational therapist role should also be
strengthened and the collaboration between occupational therapist, county and county
council should be improved.
Cognitive aids are an extensive area why this project can be seen as a pre study. The
project has involved several functions and it would be recommended to follow up the
project and further develop the proposals.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ........................................................................................................................................................ 5
Vad är kognition? ......................................................................................................................................... 5
Kognitivt stöd och hjälpmedel ................................................................................................................ 6
Att leva med kognitivt funktionsnedsättning ................................................................................... 6
SYFTE ................................................................................................................................................................... 7
METOD................................................................................................................................................................. 7
RESULTAT .......................................................................................................................................................... 8
DISKUSSION.................................................................................................................................................... 11
REFERENSER ................................................................................................................................................. 16
4
BAKGRUND
Projektidén växte fram när Hjälpmedelsinstitutet [HI] lyste ut pengar för projekt inom
området psykiatri. Solna stad socialpsykiatriska enheten och Centrummottagningen tog
upp diskussion om kognitivt stöd och hjälpmedel och det behov som finna hos
klienterna de möter. Centrummottagningen är en öppen psykosmottagning i Solna som
har upptagningsområde från både Solna och Sundbyberg. De ville se över regelverket för
förskrivning av kognitiva hjälpmedel för målgruppen men psykisk funktionsnedsättning.
De insåg snabbt att det råder otydlighet gällande rutiner och ansvarsområden. Landsting
och kommuner har organiserat sig på olika sätt och förskrivningsrätten kan se olika ut
beroende på var i landet man bor. Även avtalen för vilka produkter man får skriva ut
skiljer sig åt. De såg att problemet med att hitta rätt i kommunens och landstingets
organisation, att man får stöd och hjälpmedel man behöver och har rätt till, delar Solna
och Sundbyberg med många andra kommuner och landsting i landet.
Eftersom Solna stad socialpsykiatriska enheten och Centrummottagningen har kontakt
med klienter från Solna och Sundbyberg tillfrågade Sundbyberg Stad om de ville delta i
projektet vilket de var positiva till. Det råder okunskap om kognitivt stöd inom såväl
målgruppen, som bland anhöriga och personal om vem som ska göra vad och vem som
har rätt att förskriva stöd och hjälpmedel.
Närmare 90 000 personer i åldern 16-64 år bedöms ha psykisk funktionsnedsättning.
En nationell enkät visar att endast en person av tio, 10%, med psykiska
funktionsnedsättningar har tillgång till de kognitiva hjälpmedel de anses behöva,
(Folkesson & Karlsson, 2010). En siffra som måste öka.
Vad är kognition?
Kognitiva funktionshinder kan ge begränsningar i aktivitetsutförande och minska
delaktighet inom olika aspekter av individens liv.
Kognition är komplext och innefattar de processer som sker i hjärnan då vi tar emot,
bearbetar och förmedlar information. Det kan bland annat handla om förmåga att
minnas, orientera sig i tid och rum, problemlösningsförmåga eller språklig förmåga. Alla
dessa förmågor är väsentligt för att kunna utföra dagliga livets aktiviteter.
Kognitiv nedsättning kan yttra sig som bland annat:
- Svårigheter med tidsuppfattningen, att planera och organisera och att kunna
skapa egna rutiner.
- Sömnrubbningar, att man sover för lite, för mycket eller får ojämn sömnrytm.
- Svårigheter att se helheter. När man ska göra något fastnar man lätt i detaljer och
kan inte avsluta aktiviteter.
- Svårigheter kan även innefatta att fungera i sociala sammanhang, att veta hur
man ska vara tillsammans med andra.
- Minnessvårigheter, framförallt arbetsminnet. Det minnet som hjälper oss att
komma ihåg vad som hände för 30 sekunder till några minuter sedan. (Dahlberg,
2010).
Syftet med kognitivt stöd kan vara att förbättra, kompensera eller vidmakthålla
funktioner eller förmågor för ökad självständighet och delaktighet i samhället
5
(Blomquist & Nicolaou, 2007). Hjälpmedel är ett kostnadseffektivt sätt att förbättra
livssituationen för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det har visats att en
investerad krona ger efter fem år 3 kronor tillbaka (Dahlberg, 2010).
Kognitivt stöd och hjälpmedel
Kognitivt stöd är allt som gör det lättare att förstå, minnas, tänka, planera, välja och
hantera tid. Kognitivt stöd kan både innefatta låg- och hög teknologiska lösningar.
Lågteknologiskt stöd kan vara att få hjälp med att hitta bra rutiner och strategier för att
underlättar vardagliga aktiviteter. Exempel kan vara att anpassa med färger, bilder och
symboler. Ett veckoschema där man får en bra överblick över dag/veckan/månad. I
schemat kan man anpassa med text, bilder eller symboler, hitta en layout som personen
lär sig att behärska. Det kan även vara att hitta ett sätt eller nya rutin.
Högteknologiska stöd kan till exempel vara att genom en handdator få bättre struktur på
dagen och dagliga aktiviteter. Då man med hjälp av handdatorn bland annat kan lägga in
påminnelser och lägga upp checklistor. Det kan även vara att man lär sig att ta hjälp av
sin egen mobiltelefon. Där till exempel kalender och kameran kan vara till hjälp. De finns
även smarta applikationer som går att ladda ner till en smartphone.
Det kan till exempel vara inspelningsverktyg där man kan spela in röstmeddelanden,
telefonsamtal, meddelanden och påminnelser. Ett annat exempel på applikation är en
budget applikation där man kan lägga upp en budget för att se hur mycket pengar man
har och hur mycket man kan spendera (Applikation, 2011).
Att leva med ett psykiskt funktionshinder i dagens samhälle kan får stora konsekvenser i
individens dagliga liv. Det är väl belagt att denna typ av hjälpmedel ger klienten ökad
självkänsla, trygghet och livskvalitet.
Att leva med kognitivt funktionsnedsättning
Ett kognitivt funktionshinder syns inte på utsidan men begränsar i vardagen i lika stor
utsträckning som till exempel ett rörelsehinder.
Att ha ett kognitivt funktionshinder kan leda till stora konsekvenser för individens
möjlighet att leva ett harmoniskt och utvecklande liv tillsammans med andra.
I västerländsk kultur är till exempel normen om tidspassning viktig, att kunna passa
tider och att komma ihåg vad man har bokat in och med vem. För att klara detta krävs en
viss struktur på vardagen. Att ha den typen av problematik i dagens samhälle kan leda
till mycket stora svårigheter i det dagliga livet. Människor som inte kan leva upp till
normen upplevas ofta som slarviga och nonchalanta. Ett tidshandikapp gör också att det
kan vara svårt att studera eller förvärvsarbeta. Det blir problem när man bokat in tid hos
läkare eller frisör vilket medför att tiden måste bokas om och ibland betala dubbelt.
Kamrater och vårdpersonal blir irriterade och visar sitt missnöje. Att få den typen av
bemötande kan göra att det ökar känslan av utanförskap, stigmatisering.
Stigmatisering är ett nedvärderande utpekande, en psykologisk brännmärkning, ett
förakt mot grupp eller enskild individ som avviker från den egna samhällsnormen
6
(Wikipdia den 2011). Mycket talar för att människor utvecklar sina föreställningar
kring psykisk ohälsa tidigt i livet (Brunt & Hansson, 2005). Det finns mycket fördomar
om psykisk ohälsa och med detta formas förväntningar om hur de flesta människor
kommer att bemöta en person med psykisk problematik. Har man förväntningar och
föreställningar om att de flesta inte vill ha en person med psykisk ohälsa till vän,
anställd, granne och att de flesta människor kommer att se på en människa med psykisk
funktionsnedsättning som mindre trovärdig, intelligent och kompetent skapar det en
rädsla om att det ska drabba en personligen. Dessa värderingar lever personer med
psykisk funktionsnedsättning med varje dag.
Stigmatisering gäller inte alltid bara individen med psykisk funktionsnedsättning. Även
familjen och närstående kan känna sig stigmatiserad. Det är vanligt att de känner skuld.
Många undrar om de gjort något fel eller om speciella händelser kan vara orsak till den
psykisk ohälsa. Att bli ifrågasatt i sina försök att stödja och hjälpa bidrar till känslan av
utstötthet och stigmatisering (Östlinder, 2004), att vara närstående till en person med
psykisk ohälsa.
SYFTE
Syftet med projektet är att kartlägga regelverket för förskrivning av kognitiva
hjälpmedel för målgruppen personer med psykisk funktionsnedsättning samt att ta fram
en handlingsplan för hur samarbetet och ansvarsfördelning mellan olika huvudmän kan
utformas. De huvudmän som avses är främst Stockholms läns landstings två psykiatriska
öppenvårdsmottagningar och kommunerna Solna – Sundbyberg.
METOD
Utgångspunkten för denna rapport har varit att kartlägga regelverket för förskrivning av
kognitiva hjälpmedel samt att ta fram en handlingsplan för hur samarbetet och
ansvarsfördelning mellan olika huvudmän kan utformas. Rapporten kombinerar
information som förmedlats under genomförda studiebesök, i form av erfarenheter och
kännedom om kognitivt stöd och hjälpmedel, samt resultat från tidigare gjorda studier.
Finansiering av projektet ”NOS Nu Och Sen - om kognitivt stöd” erhålls av
Hjälpmedelsinstitutet. Regeringen har gett Hjälpmedelsinstitutets i uppdrag att sprida
kunskap om, och utveckla hjälpmedel till personer med psykiska
funktionsnedsättningar. Denna satsning pågår i tre år 2009-2011 och kallas ”Hjälpmedel
i fokus”.
Projektet har en tidsram om 5 månader. En projektansvarig och projektledare är
anställd samt en styrgrupp har tillsatts. Styrgruppen består av enhetschefer från
landstingets psykiska öppenvårdsmottagningar och kommunens socialpsykiatri samt
legitimerade arbetsterapeuter från både landstinget och kommunerna.
En gång i månaden har projektansvarig och projektledare rapporterat till styrgruppen,
rapportering har skett i skriftlig samt muntlig form. Den skriftliga informationen har
skickats ut en vecka innan varje månadsmöte och innehållit data om projektets
utveckling sedan senaste mötet.
7
8 juni, 2011 hålls en konferens hållas i kommunfullmäktigesalen i Solna stadshus. Då
kommer projektet att presenteras för alla inblandade samt politiker och andra
intressenter som har bjudas in.
Insamling av data har skett via telefonintervjuer samt studiebesök på olika
enheterna/verksamheter i Stockholm Stad. Störst fokus har legat vid Solna och
Sundbybergs kommun och landstingsenheter för att ta reda på mer om deras
upplevelser och erfarenheter. Även för att få mer kunskap om deras arbetssituation och
hur de arbetar med frågan med utskrivning av kognitiva hjälpmedel. Under intervjuerna
har det även diskuterats hur kunskapsnivån om psykiska och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar ser ut och hur de arbetar med utbildningar för att öka
kunskapen om dessa funktionsnedsättningar samt kognitivt stöd och hjälpmedel.
En viktig grundidé har varit att materialet skull bidra till fortsatt/ökad
kunskapsspridning inom området kognitivt stöd och hjälpmedel. Tanken är även att
belysa den problematik som råder inom detta område och otydligheten i
ansvarsfördelningen. Även att belysa den kunskapsbrist, som råder, om kognitivt stöd
och hjälpmedel. Grundidén är även att projektet ska ge vägledning och idéer till hur man
kan arbeta vidare för gott samarbete mellan olika huvudmän samt öka kompetensen
inom området kognitivt stöd och hjälpmedel.
Då kunskapsspridning av är väldigt central har det, under projekttiden, genomförts en
föreläsning om kognitivt stöd och hjälpmedel för klienter och personal. Föreläsningen
genomfördes på Väntorp som är en sysselsättningsenhet inom socialpsykiatrin i Solna
Stad. Inbjudan skedde till verksamheter i Solna samt Sundbyberg.
I slutet av projekttiden genomför styrgruppen ett studiebesök till Tentacuclus
visningslägenhet i Stockholm. Detta för att tillsammans få bättre förståelse för de
kognitiva stöd och hjälpmedel som finns på marknaden.
RESULTAT
Under projekttiden har jag varit i kontakt med personer arbetande inom Stockholms
läns landsting och socialpsykiatrin samt gjort studiebesök hos olika aktörer inom Solna
Stad, Sundbyberg Stad samt besökt några socialpsykiatriska verksamheter i Stockholm.
Under projektets gång har det visat sig att det råder otydlighet gällande rutiner och
ansvarsområden om kognitivt stöd och hjälpmedel samt att det råder okunskap inom
området. Vem ansvarar för att fånga upp de individerna med behov av kognitivt stöd?
Vart kan man vända sig för att få tillgång till behovsbedömning samt kognitivt stöd och
hjälpmedel? Det är inte helt tydligt hur regelverket ser ut, vem som har ansvar att lyfta
behovet. Att det upplevs som problematiskt att hitta rätt information och veta vart och
till vem man ska vända sig framkom tydligt vid studiebesöken.
Enligt SOU 2006:100 (Folkesson & Karlsson, 2010) har personer med psykisk
funktionsnedsättning risk att drabbas av långvariga problem, varför det både ur individoch samhällsperspektiv är viktigt med effektiva insatser för minskad tyngd på vården
vilket bidrar till samhällsekonomisk vinst. Målgruppen uppges även ha sämre
8
levnadsförhållanden både i jämförelse med andra funktionshindersgrupper och den
övriga befolkningen.
Kognitivt stöd och hjälpmedel kan leda till att de dagliga aktiviteterna underlättas för
klienten. Det kan även leda till att ökad livskvalitet och självbestämmande
(empowerment) vilket leder till ett mindre behov av hjälp av samhället och anhöriga
(Dahlberg, 2010). Personer med psykisk funktionsnedsättning har generellt sett en
svagare förankring på arbetsmarknaden och fler har upplevelser av marginalisering
(Folkesson & Therese Karlsson 2010). Kognitiva hjälpmedel kan bidra till att individen
kan påbörja eller fortsätta en utbildning, förvärvsarbeta eller behålla eller öka sitt
förvärvsarbete vilket blir en samhällsekonomisk vinst. Kognitiva hjälpmedel kan minska
belastningen på sjukvården i form av minskat vårdbehov, färre besök på psykakuter och
minskat behov av mediciner (Dahlberg, 2010).
Under de studiebesök som genomfört har det visat sig att både klienter och deras
omgivning mycket sällan har kunskap om vilket kognitivt stöd som finns på marknaden,
vart man kan vända sig samt vilken hjälp som kan fås. Detta medför att klienterna i
mindre utsträckning kommer i kontakt med förskrivare av kognitiva hjälpmedel vilket
även går i linje med tidigare gjord rapport av Hjälpmedelsinstitutet (Dahlin, 2010). En
viktig faktor här är även att klienterna ofta har svårt att formulera sina svårigheter och
önskemål om hjälp och saknar många gånger stöd med detta (Jönsson, Oknemark &
Walleborg, 2008)
Stödet till personer med psykisk funktionsnedsättning har förbättrats men det finns
många utvecklingsområden. Att verksamheter inte har utvecklats i den takt som
behoven efterfrågas, anses bero på både bristande rutiner brist på kompetens
(Folkesson & Karlsson, 2010). Tillgången till adekvat och evidensbaserad vård, socialt
stöd och rehabilitering är bristfällig. Detta innebär att flertalet personer med psykisk
funktionsnedsättning inte erbjuds rehabilitering och stöd som motsvarar deras behov
för ökad delaktighet i samhället.
De erfarenheter som delgetts under studiebesöken är att antalet förskrivare, i Solna och
Sundbyberg Stad, är otillräckliga samt att det råder brist på rutiner. Även kunskapen om
kognitivt stöd och hjälpmedel är varierande både bland personal, klienter och
närstående. Vart ska jag vända mig för att få hjälp? Vart hittar man information, vilka
hjälpmedel finns på marknaden, vilka är förskrivningsbara?
Ibland tipsas klienten om att ta kontakt med distriktsarbetsterapeuter. När jag pratat
med distriktets arbetsterapeuter beskriver de att de sällan har kontakt med målgruppen
med psykisk funktionsnedsättning och förskriver därav sällan kognitiva hjälpmedel till
dessa. De gånger de kommer i kontakt med målgruppen gäller de ofta
omvårdnadshjälpmedel. I Solna och Sundbyberg har distriktets arbetsterapeuter rätt att
förskriva kognitiva hjälpmedel med undantag för till exempel tyngdtäcken. Om
distriktsarbetsterapeuter har rätt att förskriva kognitiva hjälpmedel kan se olika ut
beroende på vart i landet man är bosatt.
Tillgången till ett hjälpmedel ska vara behovsstyrt och kräver därför en
behovsbedömning av förskrivare (Folkesson & Karlsson, 2010). Under studiebesöken
beskrivs att förskrivningsprocessen kan vara olika lång beroende på åtgärd och individ.
En rapport av Hjälpmedelsinstitutet (Dahli, 2010) tittat på vilka kognitiva hjälpmedel
som går att förskriva i stort över landet och sett att det finns stora regionala skillnader.
9
Detta grundas i att det ofta är efterfrågan som styr vilka produkter som går att förskriva.
En påverkande orsak kan vara att kognitiva hjälpmedel är ett relativt nytt fenomen inom
psykiatrin vilket medför att det finns många frågor som till exempel vilken nytta har
personer med psykisk ohälsa av kognitiva hjälpmedel? Och därför förskrivs dessa
hjälpmedel i mindre utsträckning. Att instruera om ett hjälpmedel kan ta lång olika lång
tid beroende på hjälpmedel och individ. Det är viktigt att ta hänsyn till hur klienten tar
in information om den ska ges muntligt, skriftligt, båda eller vad det är som fungerar
bäst.
Kommunförbundet Stockholms Län (KSL) och Stockholms Läns Landsting (SLL) har
förtydligat ansvars- och kostnadsfördelning av hjälpmedel. Upprättades 1997
(hjälpmedelsguiden, 2011).
Hjälpmedel som är förtecknade i Stockholms läns landstings
hjälpmedelsförteckning och som är personligt utprovade och anpassade för en
person bekostas av landstinget. Specialanpassningar bekostas alltid av
hjälpmedelscentralen.
Den som förskriver ett hjälpmedel ska inneha yrkeskompetens. På vilket sätt behovet
tillgodoses är beroende av de ramar som sjukvårdshuvudmannen har fastställt. För att
hjälpmedlen ska nyttjas så bra som möjligt krävs att förskrivningen bygger på den
enskilda individens totala livssituation (Blomquist & Nicolaou, 2007). För att få en bra
grund för sin bedömning är det bra att göra den vid flera olika tillfällen och i olika
aktiviteter då till exempel förmåga, motivation och dagsform kan påverka utförandet
(Jönsson, Oknemark & Walleborg, 2008). Då förskrivaren inte har tillräcklig kunskap för
att förskriva ett hjälpmedel ska annan personal med mer kompetens konsulteras. Om
det är konsumentprodukt ska förskrivaren informera brukaren om lämpliga produkter
och vart de kan inköpas. En viktig faktor i förskrivningsprocessen är uppföljning. Att det
finns tid att följa upp klienten och se över att hjälpmedlet fungerar bra (Blomquist &
Nicolaou, 2007). Om förskrivaren inte själv kan ansvara för samtliga faser i
förskrivningsprocessen ska ansvaret överrapporteras till den som tar över
vårdansvaret. De är förskrivarens ansvar att klienten kan använda och hantera
hjälpmedlet på det sätt som är avsett och om målet med hjälpmedlet är uppnått.
I en rapport från hjälpmedelsinstitutet, där en enkät skickats ut till
hjälpmedelskonsulenter, framkom att de genomförts utbildningsinsatser inom
kognitionsområdet. I samma rapport går det också att se att mängden utbildningar som
genomför skiljer sig mellan regioner (Dahlin, 2010). Majoriteten av de tillfrågade
hjälpmedelskonsulenterna anser att bara några av förskrivarna har tillräcklig
kompetens om förskrivningsprocessen och att man ser att kunskapen varierar beroende
på inom vilken verksamhet förskrivaren arbetar. Vanliga hjälpmedel som förskrivs är
Handi och Timstock. Detta är ett sammantaget resultat av flera diagnosgrupper. I
rapporten kunde även ses att förskrivningen av de nyare hjälpmedlen som Tyngdtäcke
och Handifon har ökat. Detta är positivt då det visar att förskrivarna följer med i
utvecklingen av nya hjälpmedel (Dahlin, 2010).
Detta resultat kan tolkas med att informationsspridning är viktigt för att förskrivaren
ska ha aktuell kunskap om vad som finns på marknaden och på det sättet kunna öka
förutsättningarna att målgruppen med psykiska funktionsnedsättningar får de
hjälpmedel de har behov av. Viktigt är även att informationsspridning når ut till alla i
10
klientens närhet så som anhöriga, boendestöd och annan personal då alla är ett stöd till
ökad kunskap och utveckling.
Under studiebesöken har den gemensamma uppfattningen varit att det är för få Leg.
Arbetsterapeuter med förskrivningsrätt samt att ett alternativ skulle vara att det finns
fler förskrivare inom kommunens dagliga sysselsättningsverksamheter än de som finns
idag. Arbetsterapeuterna som arbetar inom kommunens verksamheter, daglig
sysselsättning, har nära kontakt med klienterna och ser dem i dagliga aktiviteter. De
kommer även i kontakt med klienter som inte tidigare har någon kontaktperson inom
landstinget där de förskrivande arbetsterapeuterna finns. Kognitiva hjälpmedel
förskrivs mer sällan än andra hjälpmedel (Dahlin, 2010).
DISKUSSION
I nuläget råder otydlighet gällande regler och rutiner. Ansvaret behöver förtydligas och
det behöver ske återkoppling mellan huvudmännen och det behöver utvecklas och
jämföras med nuvarande organisation. Det är viktigt att alla aktörer gemensamt får tid
tillsammans att samordna en struktur vilket är viktigt då ansvaret spänner över flera
olika huvudmän. Eftersträvansvärt är även god kunskapsspridning, att kunna ge
konkreta tips om kognitivt stöd och hjälpmedel till chefer, personal och klienter samt
personer i deras närhet, och hitta en väl fungerande arbetssätt.
En intressant faktor som uppkommit under projektet är att det saknas gemensam
informationsspridning. Då kognitiva hjälpmedel inom målgruppen med psykisk ohälsa
är ett växande område är det viktigt att personal, klienten samt alla i klientens närhet
håller sig uppdaterade på utvecklingen. Detta för att kunna ge individen bästa möjliga
förutsättningar till delaktighet, självständighet och självbestämmande (empowerment) i
deras vardag.
Ett alternativ till att samordna informationsspridningen och kompetensutveckling inom
området kognitiva stöd är att en befintlig person, eller att en ny tjänst skapas. Det skulle
kunna utformas med att den personen kontinuerligt sammanställer ett månadsbrev som
skickas ut till samtliga berörda inom Solna och Sundbyberg, kommuner, landsting,
chefer, personal, boendestöd. Denna tjänst kan även innehålla utrymme för att hålla
utbildningar. I en rapport från hjälpmedelsinstitutet framkom att förskrivare inom
psykiatrin har mindre kunskap om förskrivningsprocessen än övriga grupper. En
anledning kan vara just att kognitiva hjälpmedel är relativt nytt fenomen inom
psykiatrin (Dahlin, 2010). Detta förstärker hur viktig det är att fortsätta lägga resurser
inom detta område så målgruppen kan få samma möjlighet till självständighet och
delaktighet. Det är även viktigt att titta på hur kunskapen om psykisk- och
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ser ut hos förskrivarna. I nämnd rapport
framkom att bara några enstaka förskrivare har tillräcklig kunskap.
Det är viktigt att kompetensen hos klienter, deras omgivning samt hos förskrivare är
hög för att de ska förstå behovet av hjälpmedel. Kognitiva hjälpmedel ger ett klart
positivt ekonomiskt utfall för såväl klienter som för staten, kommun, landsting och
samhällsekonomin i stort. Det rapporteras även att vuxna med psykisk och
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inte får de hjälpmedel de har behov av vilket
enligt rapporten beror på brist på kompetens hos förskrivarna samt i viss mån otydliga
11
regler (Dahlin, 2010). Det råder även kunskapsbrist hos målgruppen samt hos deras
omgivning och boendestödjare vilket kan påverka möjligheten att länkas till förskrivare.
Information gör att man känner inflytande och ger möjlighet att påverka sin situation.
Att inte ha tillgång till information reducerar möjligheten att påverka.
Att öka informationsspridningen och höja kunskapen, om kognitivt stöd och hjälpmedel,
kan göras på många olika sätt. Ett alternativ är det som nämnts ovan med samordnade
tjänst för informationsspridning samt utbildning. Ett annat tillvägagångssätt är att ordna
kontinuerliga studiecirklar med personal, boendestöd, klienter, anhöriga. Här skulle den
tillsatta informationsspridaren kunna vara delaktig att organisera samt följa upp och
vara spindeln i nätet. Samarbete skulle kunna ske med förslagsvis
folkutbildningsförbund, olika anhörig föreningar och intresse- och brukaorganisationer.
Ju fler som har kunskap om vilket stöd och resurser som finns tillgängligt och vart man
kan vända sig öka möjligheten att nå fram till de individerna med behov av kognitivt
stöd. Informationen ger ökad möjlighet till inflytande och självbestämmande samt
möjliggör att själv kunna efterfråga det kognitiva stöd som individen upplever behov av.
Flera klienter som har kontakt inom psykiatrin är nöjda med den information de fått
kring aktuella hjälpmedlen (Folkesson & Karlsson, 2010).
Ett alternativ till att öka tillgängligheten till kognitiva hjälpmedel är att
biståndshandläggarna i större utsträckning har möjlighet att samarbeta och
överrapportera till förskrivande arbetsterapeuter. Handläggarna behöver inte vara
specialister på marknadens produkter men kan se att det finns behov av kognitivt stöd.
I dagsläget är primärvården, distriktsarbetsterapeuten, första länken inom psykiatrin.
Idag har distriktsarbetsterapeuten, i Solna och Sundbyberg, inte så mycket kontakt med
denna målgrupp angående kognitivt stöd och hjälpmedel. Länken till distriktet skulle
kunna stärkas genom närmre samarbeta med handläggare.
Även att läkare kan länka vidare till arbetsterapeuter, med förskrivningsrätt, för att nå
ut till de klienter som inte är inskriva inom psykiatrin eller har kontakt inom
landstinget. Det är inte ovanligt att personer med psykisk ohälsa inte har kontakt med
vare sig landstingets eller kommunens psykiatri. Fler har istället söker sig till andra
aktörer för att få hjälp med ekonomi eller för att ta sig ut i arbetslivet eller till studier
(Folkesson & Karlsson, 2010).
I Folkesson och Karlsson (2010) rapport beskrivs att merparten av de intervjuade
klienterna i studien upplever att informationen om hjälpmedel sällan förekommer i
mötet med yrkesprofessionella och att man som klient måste inhämta kunskap och
information själv. Detta kan många gånger upplevas problematiskt då det råder
osäkerhet i vart man kan vända sig. Måendet kan också begränsa möjligheterna att orka
och ha förmåga att ta sociala kontakter och att ta till sig information.
Det är viktigt att ha tillgång till olika informationskällor beroende på de individuella
förutsättningarna att ta till sig information.
Det är viktigt att nå ut med informationen till förskrivare, chefer, boendestöd men inte
minst till klienter och deras omgivning. Majoriteten av klienterna har inte kännedomen
om de hjälpmedel som finns innan de föreslagits av personal (Folkesson & Karlsson,
2010). Informations- och kunskapsspridning i större utsträckning kommer sannolikt att
öka efterfrågan på förskrivare av kognitiva hjälpmedel.
12
Stiftelsen ”Parasoll” är en verksamhet där personliga ombud arbetar på uppdrag för
klienten. Målsättningen är att bidra till att klienten uppnår bästa tänkbara livssituation
utifrån sina egna behov och önskningar. Parasoll drivs av lokala intresseföreningar inom
Riksförbundet för social och mental hälsa [RSMH] vilket innebär att Parasoll är
brukardrivet.
En intressant lösning som vuxit fram under projekttiden är att det skulle kunna finnas
en arbetsterapeut, med förskrivningsrätt, som arbetar på liknade sätt som Parasoll
organisationen. Arbetsterapeuten är då anställd av landsting eller kommun, men med
samma tanke att arbeta för klienten. Alltså, är inte styrd av om klienten bor på boende
eller egen lägenhet eller vart klienten är inskriven eller har kontaktperson någonstans.
Detta skulle kunna avlastas med en eller fler arbetsterapeuter inom Solna och
Sundbyberg. Större tillgång till arbetsterapeuter med möjlighet till förskrivning av
hjälpmedel kan ge större möjlighet att nå ut till målgruppen med psykisk
funktionsnedsättning.
Hjälpmedel minskar behovet av stödinsatser från kommun och landsting men även från
anhöriga och övriga närstående som lägger mycket tid på att stötta (Dahlberg, 2010).
Hjälpmedelsanvändningen bidrar även till ökad delaktighet, självständighet och
trygghet samt förbättrad livskvalitet och att personer med psykisk funktionsnedsättning
i större utsträckning kan bo kvar i eget boende i stället för särskilt boende, med
kostnadsminskningar som följd.
En stor andel av personer med psykisk funktionsnedsättning har inget arbete men för de
personer som har arbetet kan hjälpmedel betyda att möjligheten att behålla arbetet öka
eller skapa förutsättningar för att påbörja eller fortsätta en utbildning.
Andra ekonomiska konsekvenser, utöver att minska belastningen på sjukvården i form
av minskat vårdbehov, färre besök på psykakuter och minskat behov av mediciner, är att
hjälpmedel leder till bättre struktur i vardagen. Detta kan i sin tur betyda att det blir
lättare att passa tider för besök hos bland annat myndigheter, läkare, tandläkare.
Inom ett och ett halvt år får man täckning för sina kostnader för förskrivna hjälpmedel.
Redan efter fem år ger en satsad hjälpmedelskrona tre kronor i utbyte (Dahlberg, 2010).
En kommun i Stockholm har löst tillgängligheten av kognitiva hjälpmedel med att
arbetsterapeuterna inom kommunen har förskrivningsrätt samt att arbetsterapeuter
och boendestödet gemensamt byggt upp ett bra system för samarbete.
En arbetsterapeut deltar på veckomöten tillsammans med boendestödet för att hålla sig
uppdaterade om deras klienter. Det har nära samarbete och har tagit fram rutiner för
hur deras arbete ska se ut för att undvika frågetecken om vem som gör vad, hur
informationen ska nå fram och vems ansvar det är att lyfta behovet av kognitivt stöd hos
klienter. En viktig del i ledet är uppföljningen. Detta för att se hur det fungerar med
kognitivt stöd eller det förskrivna hjälpmedel för att uppnå bästa resultat. Detta har
denna kommun skapat goda rutiner för, där alla inblandade aktörer varit delaktiga att ta
fram riktlinjer. Vid de tillfällen det varit aktuellt att arbeta med kognitiva hjälpmedel
eller stöd arbetar arbetsterapeuter och boendestödet nära då det är vikigt att alla i
klientens närhet har kunskap om detta så alla kan arbeta åt samma mål och ge det stöd
som behövs. De håller även på att utarbeta en struktur för att arbeta närmre anhöriga
för att ytterligare förbättra livskvalitén för individen.
En önskan som beskrevs vid flera tillfällen vid de genomförda studiebesöken var att det
saknas möjlighet att visa för klienter vad kognitiva stöd kan vara. Möjlighet att få se och
13
att få prova hjälpmedel kan ge en annan förståelse för användbarheten av hjälpmedlet.
Så ett intressant projekt för framtiden kan vara att skapa ett visningsrum för klienter
med psykisk funktionsnedsättning i Solna och Sundbyberg.
Ett visningsrum ger möjlighet att lära sig mer om kognitiva hjälpmedel och stöd för både
klienter, personal och huvudmän. Kognitivt stöd kan både vara en låg- eller
högteknologiskt produkt som förskrivs av legitimerad arbetsterapeut men kan också
vara av annan form som inte kräver förskrivning. Det kan till exempel vara att skapa ett
schema med bild, text eller symboler eller att arbeta in nya rutiner och strategier för att
skapa struktur i vardagen och mycket annat. Allt detta kan alla i klientens närhet stödja
med.
Att ges möjlighet att se, känna och prova hjälpmedel är viktigt för förståelsen av vad ett
hjälpmedel kan bidra till (Folkesson & Karlsson, 2010). Att kunna erbjuda en miljö där
klienten erbjuds, att förutsättningslöst, prova bland de lösningar som finns. En sådan
metod skulle ge klienten möjlighet till inflytande och upptäcka flera olika alternativ. Ett
sådant tillvägagångssätt skulle också kunna leda till positiva effekter när det gäller
tidsaspekten, då klienten ges förutsättningar att snabbare hitta ett hjälpmedel som
passar just honom eller henne.
Det är viktigt att arbeta evidensbaserat samt att arbeta efter förskrivningsprocessen.
Tillgången till adekvat och evidensbaserad vård, socialt stöd och rehabilitering uppges
vara bristfällig (Folkesson & Karlsson, 2010) och det är viktigt att förbättra detta.
Socialstyrelsen har tagit fram nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid
schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd med tre rekommendationer grundade på
en sammanvägning av:
• evidensbaserad kunskap om olika åtgärders effekter
• tillståndets svårighetsgrad i form av kvarvarande symtom, nedsättning av
funktionsförmåga eller behov av kompenserande åtgärder
• bästa tillgängliga kunskap om åtgärdens kostnadseffektivitet eller kostnader.
(Wasberg, 2011).
Arbetsterapeuten har spetskompetens inom aktivitetsbedömningar samt innehar
yrkeskompetens att förskriva hjälpmedel.
Arbetsterapeuter använder bedömningsinstrument för att identifiera förmågor och
begränsningar i vardagen och även för att planera interventioner (Law, Baum & Dunn,
2005). Genom att använda standardiserade arbetsterapeutiska bedömningsinstrument
säkrar man att alla får samma möjlighet till vård och det gör det möjligt att följa upp och
utvärdera med vetenskaplig grund. Arbetsterapeutens arbetar alltid utifrån att se hela
individen. Målet med arbetsterapi är att främja klientens självständighet, egenmakt
(empowerment) och delaktighet i samhället. Detta för att ge klienten främsta möjlighet
att leva ett värdefullt liv utifrån sina egna önskemål och behov (Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter, 2005). Syftet med arbetsterapeutiska interventioner för personer
med kognitiv funktionsnedsättning är att minska svårigheter inom olika aktiviteter och
öka delaktighet i dagliga livets aktiviteter för en hälsosam och tillfredställande livsstil
(Toglia, Golisz & Goverover, 2009). Tillgången till kontinuerlig och metodisk
rehabilitering samt tillgången till arbetsterapeuter inom kommunal psykiatri ses som
mycket eftersatt (Folkesson & Karlsson, 2010).
14
En sammanställning av hur kartläggningen går till på de enheter jag besökt visar att de
båda används standardiserade och icke standardiserade bedömningsinstrument. Några
yrkesprofessionella bedömningsinstrument som används är Min mening, Canadian
Occupational Performance Measure [COPM] och ADL- Taxonomin. Det fanns även ett
intresse att få gå utbildning i det arbetsterapeutiska bedömningsinstrumentet The
Perceive Recall Plan Perform System of Task Analysis [PRPP] (se bilaga 1).
Andra metoder som används är att be klienten att berätta om en vanlig dag, vad den
innefattar för aktiviteter. Några beskriver även att de satt ihop egna instrument som
skapats genom att välja ut relevanta delar ur olika arbetsterapeutiska
bedömningsinstrument för att uppfylla bästa passform.
Trots att hjälpmedel har många positiva effekter, är lönsamma samt att personer med
psykisk funktionsnedsättning har en så utsatt ekonomisk och social situation är
tillgången på hjälpmedel för gruppen klart otillräcklig. Tillgången varierar också mellan
olika regioner. Studier visar på att det endast är en mindre del av målgruppen med
psykisk funktionsnedsättning som har hjälpmedel i den utsträckning som skulle
behövas.
15
REFERENSER
Applikation, Hjälpmedelsinstitutet.
http://www.hi.se/Documents/kognitionsportal/Applikationer_folder%5b1%5d.pdf
2011-04-06.
Berglund, P., & Palaszewska, K. (2010). Applikationer -En rekommendation för personer
med psykiska funktionsnedsättningar. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet,
Kandidatuppsats.
Blomquist, U-B., Nicolaou, I. (2007). Förskrivningsprocessen för hjälpmedel till personer
med funktionshinder. Stockholm: Mixi Print AB.
Brunt, D., & Hansson, L. (2005). Att leva men psykiska funktionshinder- livssituatin och
effektiva vård- och stödinsatser. Författarna och Studentlitteratur: Lund.
Dahlberg, Å. (2010). Kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel till personer med
psykisk funktionsnedsättning. För hjälpmedel i fokus. Hjälpmedelsinstitutet: Stockholm.
Dahlin, E. (2010). Kognitiva hjälpmedel Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen
för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet.
Folkesson, P., & Karlsson, T. (2010). Tillgängligheten till kognitiva hjälpmedel för
personer med psykisk funktionsnedsättning. Karlstads universitet, Fakulteten för
samhälls- och livsvetenskaper, KARLSTAD.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Stockholm:
Globalt företagstryck AB.
Jönsson, H., Oknemark, E., & Walleborg, L. (2008). Hur arbetar arbetsterapeuter med
struktur? Struktur i vardagen för unga och vuxna med Asperger syndrom, ADHD och
lindrig utvecklingsstörning. Handikapp & Habilitering Stockholms läns landsting.
Sandberg, A-K., & Hellström, A. (2002). Struktur på vardagen – att planera och
organisera tiden. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet.
Toglia, J., Golisz, K., & Goverover, Y. (2009). Evaluation and intervention for cognitive
perceptual impairments. In E. Blesedell Crepeau, E. Cohn & B. Boyt Schell (Eds.). Willard &
Spackman’s Occupational Therapy (11th ed.). (pp 739-776.) Philadelphia: Lippincott
Williams & Wilkins.
Wasberg,I. (2011). Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller
schizofreniliknande tillstånd 2011 – stöd för styrning och ledning. Västerås: Edita Västra
Aros.
Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Stigmatisering_(sociologi) 2011-02-30.
16
Östlinder, G. (2004). Att vara närstående till en person med psykisk ohälsa. Närståendes
Behov. Stockholm: Bromma Tryck AB.
Länkar:
Hjälpmedelsinstitutet
www.hi.se
http://www.hi.se/sv-se/Hjalpmedelstorget/Kognition/-/Kognition/
Klara vardagen
http://www.klaravardagen.se/
Trollreda
http://www.trollreda.vgregion.se/
Kontaktuppgifter:
Susanne Struvert [email protected]
För kontakt med Jenny Ekbäck gå via Susanne Struvert.
17
Tillägg till NOS
Bakgrund beskrivning av projektupplägget, ansökningsförfarandet, resultat/implementering
och framtida visioner
- Beskrivning av projektupplägget, ansökningsförfarandet
En första ansökan till HI gjordes inför ansökningsperioden Mars -10 som dock fick avslag.
Den ansökan var betydligt mer omfattande. Våra ambitioner var i den ansökan att arbeta
mycket mer på direkt brukarnivå och även ha med personal/anhöriga i projektet. Vi ville
också lägga vikt vid en evidensbaserad utvärdering, genom att knyta forskningskompetens
från Karolinska Institutet till projektet.
Vi omarbetade ansökan och ansökte igen vid nästa ansökningstid September -10. Den
ansökan beviljades delvis, en ”tårtbit” ur den ursprungliga ansökan, en lägre summa
projektmedel och med ett betydligt smalare syfte.
Syftet: ”att kartlägga regelverket för förskrivning av kognitiva hjälpmedel för målgruppen,
personer med psykisk funktionsnedsättning, samt att ta fram en handlingsplan för hur
samarbetet och ansvarsfördelning mellan olika huvudmän kan utformas”. Givetvis var vi
glada för det och ville absolut göra någonting istället för ingenting. Men det är värt att redan
här nämna att pga. syftets begränsning blev väldigt många ambitioner beskurna och vi har
upplevt under projektets gång att det varit oerhört svårt att begränsa det och hålla sig till
syftet. Projektet har fått mer karaktär av ett förprojekt.
Projektet hade redan från första början haft en stark förankring och stöd från chefer ifrån de
olika huvudmännen. De har också varit de cheferna som tillsammans med arbetsterapeuter,
(också de från olika huvudmän), som utgjort styrgruppen. Styrgruppen har och har haft ett
stort engagemang, vilket har varit ytterst värdefullt och också nödvändigt för att projektet
under den korta tid de pågått ändå har uppnått resultat.
Vi riggade projektet så att en projektledare anställdes på 80 % under 5 månader och en
arbetsterapeut från den befintliga socialpsykiatriska verksamheten i Solna avsatte 10 % av sin
arbetstid för att arbetsleda, ge stöd och tillhandahålla kontakter, organisations kännedom mm.
Vikarieresurser på motsvarande 10 % ersatte bortfallet i den ordinarie verksamheten. Det
visade sig vara en god planering, då det ofta, för att inte säja alltid händer oförutsedda saker i
ett projekt. Projektledaren avslutade sitt uppdrag en månad tidigare pga. annat arbete.
18
Avslutning, implementering och framtida visioner/ambitioner kunde då fortgå eftersom
projektet var väl förankrat och projektledaruppgifterna kunde övertas.
Ett projekt på 5 månader är kort tid framförallt när sommarmånaderna med semestertider
ingår. Med bakgrund till detta har ändå projektet varit mycket framgångsrikt många har varit
engagerade och det har varit ett spännande, lärorikt och stimulerande projekt med många
frågetecken och många ”nya dörrar” att öppna. Behovet av att finna framtida
utvecklingsformer är uppenbart. Området är eftersatt men mycket angeläget då allt fler
personer med kognitiva funktionsnedsättningar har behov av stöd och hjälpmedel för att få ett
självständigare liv och en bättre fungerande vardag.
Att få möjlighet att bedriva ett utvecklingsarbete i projektform som också är
gränsöverskridande mellan olika huvudmän är ytterst värdefullt. Att i projektform arbeta
utifrån syfte och fastställda mål, planera, följa upp och utvärdera är otroligt utvecklande. Det
är en spännande resa att göra tillsammans med andra, både med dem som är inkluderade i
projektet, men även med andra som på olika sätt kommer i kontakt med projektet. Nya idéer
och frågeställningar formuleras, nya möjligheter uppstår. Bieffekter som uppstår under och
efter ett projekt kan ofta bidra till en extra dimission, som kan vara väldigt värdefulla på lång
sikt.
På kort tid har mycket värdefulla tankar, kunskaper och ambitioner vuxit fram.
Projektmedlen har förutom syftet, möjliggjort möten som gynnat samarbetet mellan olika
huvudmän. Att implementera och utveckla vidare utifrån projektets resultat är en både en
utmaning och en självklarhet. Att också tillvarata och lära av erfarenheter från att driva,
genomföra och avsluta ett projekt är viktig kunskap inför framtiden. Det krävs både
fokusering på syfte och struktur, men också ett flexibelt och situationsanpassat
förhållningssätt. Den ekonomiska bokföringen och redovisningen kräver en hel del
administrativt arbete och kunskap, i det här projektet har en ekonomiansvarig på Solnas
socialförvaltning lagt ner mycket extratid, något som man kanske skulle kalkylera med i
framtida projekttänk.
- Reflektioner och resultat
I den styrgrupp som bildades för att följa upp och stödja projektet NOS, fanns förutom chefer,
fem arbetsterapeuter från olika arbetsplatser och huvudmän representerade. Under projektet
gång har behovet av ett nätverk mellan arbetsterapeuterna från olika huvudmän framkommit.
Vi kan se att ett samarbete och utbyte av kunskaper skulle höja arbetsterapeuternas kompetens
om kognitiva hjälpmedel för målgruppen psykiskt funktionshindrade. Vilket på sikt skulle öka
möjligheterna för målgruppen att i större utsträckning få sina behov tillgodosedda.
Under projektets gång har framkommit att det finns ett stort behov av information om
kognitiva hjälpmedel, användningsområden, metodik, tillgänglighet mm. Det har även
19
framkommit behov av att kunna se, känna, testa hjälpmedlen. En ambition som vuxit fram är
att skapa ett visningsrum på Väntorp (socialpsykiatriska enhetens sysselsättningsverksamhet i
Solna) Där det också skulle finnas möjligheter till information och finnas broschyrer
tillgängliga.
Innan projektets slut beslutade vi att bilda ett nätverk för arbetsterapeuter verksamma inom
olika områden och huvudmän, främst inom Solna och Sundbyberg. Ett första möte med
projekthandledning har ägt rum där syfte och visioner med ett nätverk formulerades samt
riktlinjer för första halvåret. En handlingsplan kommer senare att göras.
Syfte med nätverket är att
-
-
Sprida information om kognitiva hjälpmedel för målgruppen psykiskt
funktionshindrade.
Samarbeta och samnyttja varandras kunskap och kompetens
Utveckla och söka ny kunskap
Utveckla och sprida kunskap om metodik som kan underlätta det vardagliga livet för
målgruppen
Utbilda och handleda annan personal, t.ex. boendestödjare
Finna och kartlägga lämpliga bedömningsinstrument, kanske gemensam utbildning.
Iordningsställa ett lokalt visningsrum, både med information och att kunna se, känna,
testa kognitiva hjälpmedel.
Anordna föreläsningar och sprida information till brukare, anhöriga,
intresseorganisationer och allmänhet
Stärka arbetsterapeuten yrkesprofession
Nästa nätverks möte är inplanerat till den 15 september, vi kommer att förlägga mötena till
våra olika arbetsplatser och försöka knyta fler intresserade arbetsterapeuter till det. Eftersom
ingen av oss har avsatt tid för att utveckla nätverket och dess innehåll, kommer vi att ha
ambulerande ansvar för att sammankalla och förbereda mötena och ev. skapa ett
diskussionsforum i någon form på nätet.
Många kontakter har tagits under projektets gång, vilket känns viktigt att tillvarata i nätverket.
Kontakter har också knutits med andra projekt i landet som förhoppningsvis kan fortsätta vara
utvecklande.
- Spridning och implementering
Projektet NOS presenterades i kommunfullmäktigesalen i Solna stadshus den 8 juni -11.
Inbjudan gick ut brett till ett hundratal personer. En projektrapport hade också färdigställts till
det här tillfället, vi ville komma ut med information innan sommaren och semestertider tog
vid. Den sista månaden lades fokus på implementering, spridning och nät verkande. Eftersom
projektet avslutades den 7 juli, mitt i sommaren och semestertider, har vi lagt in en planering
att ha minst en projektpresentation på hösten efter projektets slut. Resultatet med rapporten
kommer efter projektets slutgiltiga projektredovisning att läggas ut på Solnas och HI hemsida.
20
Kontakter har också tagits med FSA (Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter) vi hoppas på att
få projektet presenterat i en artikel.
Sammanfattning och foton från presentationen den 8 juni lades ut på Solna Stads hemsida och
intranät. Projektet presenterades och mottogs med stort intresse av Solna Stads socialnämnd
på ett av deras sammanträden den 21 juni. Spridningseffekten har för övrigt varit god och
många har visat stort intresse, det har från många håll utrycks att det är angeläget att fortsätta
utvecklingen mot en ökad medvetenhet och användning av kognitiva hjälpmedel för
målgruppen.
Efter kontakter med andra förvaltningar har det framkommit att alltfler ungdomar upplevs
hamna mellan ”stolarna” om de inte tillhör LSS (lagen om särskilt stöd). Många skulle
behöva kognitiva hjälpmedel och stöd betydligt tidigare livet.
Avslutningsvis kan sägas att en fortsatt utveckling känns mycket angeläget, projektet har visat
på framtida förbättringsmöjligheter som skulle kunna förhöja livskvalitén för många
människor. Ett redan nu positivt resultat är att ett nätverk mellan arbetsterapeuter bildats som
kommer att arbeta vidare med syftet att utveckla kognitiva hjälpmedel och stöd. Nätverket har
planerat att tillsammans gå på Hjälpmedelsinstitutets ID-dagar i Uppsala den 19 och 20
oktober.
Några användbara webbadresser som nätverket tipsat varandra om, presenteras nedan.
Projektet har också hitintills spridit information, ökat intresset och medvetenhet om kognitiva
hjälpmedel och stöd som gynnar en framtida utveckling …på rätt väg men mycket mer finns
kvar att göra.
.
Förslag på webbadresser:
www.fks.org.se Föreningen för kognitivt stöd www.fungerandemedier.se
www.socialpsykiatriskforum.nu www.hihandisam.se
Susanne Struvert arbetsterapeut och projektledare för NOS 8/6 – 7/7 -11
21
