ART163 - Europa EU

EUROPAPARLAMENTET
 






 
1999
2004
Plenarhandling
SLUTLIG VERSION
A5-0281/2003
REV1
21 augusti 2003
BETÄNKANDE
om situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i
Europeiska unionen (2002)
(2002/2013(INI))
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Fodé Sylla
RR\505056SV.doc
SV
PE 329.881
SV
PE 329.881
SV
2/131
RR\505056SV.doc
INNEHÅLL
Sida
PROTOKOLLSIDA ................................................................................................................... 4
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION ............................................. 6
MOTIVERING......................................................................................................................... 29
BILAGA I .............................................................................................................................. 118
BILAGA II ............................................................................................................................. 120
BILAGA III ............................................................................................................................ 121
FÖRSLAG TILL RESOLUTION - B5-0154/2003 ............................................................... 122
FÖRSLAG TILL RESOLUTION - B5-0155/2003 ............................................................... 124
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KULTUR, UNGDOMSFRÅGOR, UTBILDNING,
MEDIER OCH IDROTT ....................................................................................................... 126
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH
JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR .............................................................................................. 129
RR\505056SV.doc
3/131
PE 329.881
SV
PROTOKOLLSIDA
Vid plenarsammanträdet den 17 januari 2002 tillkännagav talmannen att utskottet för
medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 163 i
arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om situationen när
det gäller de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2002).
Vid plenarsammanträdet den 13 mars 2003 tillkännagav talmannen att ärendet även hänvisats
till utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och
konsumentfrågor, utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, utskottet
för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för framställningar, som utsetts
till rådgivande utskott.
Vid utskottssammanträdet den 10 oktober 2001 hade utskottet för medborgerliga fri- och
rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor utsett Fodé Sylla till föredragande.
Vid utskottssammanträdet den 20 mars 2003 beslutade utskottet att återge följande
resolutionsförslag i sitt betänkande:
–
B5-0154/2003, av Mauro Nobilia med flera, om inrättande av en europeisk
ombudsman för skydd av minderåriga, hänvisat den 10 mars 2003 till utskottet för
medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som utsetts till
ansvarigt utskott,
–
B5-0155/2003, av Mauro Nobilia med flera, om upprättande av ett europeiskt centrum
för övervakning av ungdomsbrottslighet, hänvisat den 10 mars 2003 till utskottet för
medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som utsetts till
ansvarigt utskott.
Vid utskottssammanträdet den 10 juli 2003 behandlade utskottet förslaget till betänkande.
Vid detta sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 24 röster för och
17 röster emot.
Följande var närvarande vid omröstningen: Jorge Salvador Hernández Mollar (ordförande),
Robert J.E. Evans, Johanna L.A. Boogerd-Quaak och Giacomo Santini (vice ordförande),
Fodé Sylla (föredragande), María del Pilar Ayuso González (suppleant för Bernd Possel
i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Mary Elizabeth Banotti, Kathalijne Maria
Buitenweg (suppleant för Alima Boumediene-Thiery), Marco Cappato (suppleant för Mario
Borghezio), Michael Cashman, Charlotte Cederschiöld, Carmen Cerdeira Morterero, Carlos
Coelho, Gérard M.J. Deprez, Anne Ferreira (suppleant för Adeline Hazan i enlighet med
artikel 153.2 i arbetsordningen), Francesco Fiori (suppleant för Marcello Dell'Utri i enlighet
med artikel 153.2 i arbetsordningen), Cristina Gutiérrez Cortines (suppleant för Hartmut
Nassauer i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Marie-Thérèse Hermange (suppleant
för Thierry Cornillet), María Esther Herranz García (suppleant för Timothy Kirkhope i
enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Margot Keßler, Eva Klamt, Alain Krivine
(suppleant för Giuseppe Di Lello Finuoli), Jean Lambert (suppleant för Pierre Jonckheer),
Baroness Ludford, Lucio Manisco (suppleant för Ole Krarup), Patricia McKenna (suppleant
PE 329.881
SV
4/131
RR\505056SV.doc
för Patsy Sörensen), Manuel Medina Ortega (suppleant för Sérgio Sousa Pinto), Marcelino
Oreja Arburúa, Elena Ornella Paciotti, Paolo Pastorelli (suppleant för Giuseppe Brienza),
Hubert Pirker, José Ribeiro e Castro, Martine Roure, Heide Rühle, Ilka Schröder, Ole
Sørensen (suppleant för Bill Newton Dunn), Joke Swiebel, Anna Terrón i Cusí, Maurizio
Turco, Christian Ulrik von Boetticher och Olga Zrihen Zaari (suppleant för Ozan Ceyhun).
Yttrandena från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och
utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och återges i betänkandet. Utskottet
för sysselsättning och sociala frågor beslutade den 2 juli juli 2003 att inte avge något yttrande,
utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor beslutade den 19 mars 2003 att inte avge
något yttrande och utskottet för framställningar beslutade den 10 juni 2003 att inte avge något
yttrande.
Betänkandet ingavs den 17 juli 2003.
RR\505056SV.doc
5/131
PE 329.881
SV
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen
(2002) (2002/2013(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av resolutionsförslagen från:
a) Mauro Nobilia med flera, om inrättande av en europeisk ombudsman för skydd av
minderåriga, (B5-0154/2003),
b) Mauro Nobilia med flera, om upprättande av ett europeiskt centrum för övervakning
av ungdomsbrottslighet, (B5-0155/2003).

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av artiklarna 6, 7 och 13 i EU-fördraget,

med beaktande av EU:s fjärde årsrapport om de mänskliga rättigheterna,

med beaktande av alla internationella konventioner på området,

med beaktande av rapporterna från Europeiska centrumet för övervakning av rasism och
främlingsfientlighet och Europarådets och berörda frivilligorganisationers fackorgan,

med beaktande av den offentliga utfrågningen den 17-18 februari 2003 med föreningen
Europeisk ungdom,

med beaktande av den offentliga utfrågningen den 24 april 2003 med företrädare för de
nationella parlamenten, frivilligorganisationer och journalister om situationen när det
gäller de grundläggande rättigheterna i EU,

med beaktande av rättspraxisen vid Europeiska gemenskapernas domstol och
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna,

med beaktande av sammanfattningen från samordnaren för medlemsstaternas oberoende
nätverk av människorättsexperter, under kommissionens ledning,

med beaktande av resolutionerna av den 21 juni 20011 och den 15 januari 20032om
situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2000 och 2001,

med beaktande av artiklarna 163 och 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt
rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur, ungdomsfrågor,
1
2
EGT C 65 E, 14.3.2002, s. 350.
T5-0012/2003.
PE 329.881
SV
6/131
RR\505056SV.doc
utbildning, medier och idrott och utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor (A5-0281/2003).
INLEDNING
1.
Europaparlamentet konstaterar att stadgan om de grundläggande rättigheterna
sammanfattar de grundläggande värderingar på vilka EU baseras. Det innebär att alla
dess principer erkänns (artikel 7 i avsnitt II) och finns med i del II i den text till förslag
till konstitution som utarbetats av konventet. Detta erkännande och det faktum att texten
finns med i konventets förslag räcker ändå inte, eftersom det inte sägs explicit att
stadgan är juridiskt bindande, och inte heller att en direkt och individuell begäran om
prövning hos EG-domstolen är möjlig.
2.
Europaparlamentet noterar att den nya artikel 7.1 i EU-fördraget innebär att EU:s
institutioner, och då framför allt Europaparlamentet, kan kontrollera inom sina
respektive befogenhetsområden hur medlemsstaterna respekterar de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
3.
Europaparlamentet välkomnar rapporten om situationen gällande de grundläggande
rättigheterna i Europeiska unionen och dess medlemsstater 2002, som utarbetats av
EU:s nätverk av oberoende experter för grundläggande rättigheter och som är mycket
informationsrik och användbar. Rapporten innehåller viktiga byggstenar för
utformandet av EU:s politik för de mänskliga rättigheterna, både på kort sikt och i ett
längre tidsperspektiv.
4.
Europaparlamentet anser att för att uppnå en så rigorös och objektiv kontroll av
tillämpningen av stadgan som möjligt måste Europaparlamentets årliga föredragande
kunna använda sig av alla de medel som behövs, bland annat
- den sammanfattande rapporten från samordnaren för nätverket av nationella
oberoende experter på frågor som rör grundläggande rättigheter som lades fram
första gången i mars 2003 och vars omfångsrikedom och användbarhet måste betonas
men som i framtiden måste kunna läggas fram tidigare för kommissionen och
Europaparlamentets föredragande tidigare och gå lättare att använda (t.ex. innehålla
en tydlig översikt över vad Europaparlamentet prioriterat och hur dess
rekommendationer påverkat tillämpningen av de grundläggande rättigheterna under
det år som granskats),
- en så komplett lista som möjligt över god praxis som införts under 2002,
- ett mycket mer fördjupat samarbete med de nationella och regionala parlamentens
fackutskott, frivilligorganisationer och organ för mänskliga rättigheter och friheter
samt ett interinstitutionellt förfarande som, på grundval av en rapport från
människorättsexperterna, involverar Europaparlamentet, rådet och kommissionen
(årsrapporten om de mänskliga rättigheterna, frivilligorganisationernas forum),
- med hänsyn till rådets ansvar för tillämpningen av de grundläggande rättigheterna
inom EU (årlig rapport och övervakning av medlemsstaterna enligt artikel 7.1) och
RR\505056SV.doc
7/131
PE 329.881
SV
när så är lämpligt, deltagande av ledningen för rådets arbetsgrupp COHOM vid
sammanträdena för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och eventuellt
organiserande av ad hoc-sammanträden med parlamentets föredragande och
skuggföredragande,
- tillgång till en hemsida på Internet som särskilt behandlar de grundläggande
rättigheterna i EU och som ständigt uppdateras, likt den som finns och ständigt
förbättras på Europaparlamentets webbplats, samt en plats för utbyte med
medborgarna,
- en precis och okränkbar tidtabell för nästa valperiod (datum för framläggande och
antagande av förslaget till betänkande i utskottet och kammaren, utfrågningarnas
datum och antal) för att kunna arbeta parallellt med utskottet för utrikesfrågor,
mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och stödjas av de
rådgivande utskotten.
5.
Europaparlamentet anser att denna hemsida även bör innehålla samtliga texter som är
juridiskt giltiga på Europeiska unionens territorium, samt de nationella
människorättsexperternas rapporter, så att var och en lättare kan få kunskap om sina
rättigheter och kontrollera att bestämmelserna efterlevs.
6.
Europaparlamentet anser att det är dessa förhållanden som Europaparlamentets årliga
betänkande om situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i
Europeiska unionen skall behandla, bedöma eller varna för. Detta är ännu viktigare med
hänsyn till betänkandets roll i samband med de risker för kränkningar av de
grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna som förutses i det nya varningssystemet
i artikel 7.1 i Nicefördraget.
7.
Europaparlamentet anser att det utvidgade EU måste baseras på en stark respekt för
värderingarna i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det är tyvärr nödvändigt att
konstatera att 2002 utmärktes av begränsade framsteg eller att det i vissa fall till och
med verkar ha skett en tillbakagång på flera områden i de femton medlemsstaterna. Det
räcker inte att proklamera rättigheterna, de måste kontrolleras och respekteras.
8.
Europaparlamentet anser att Europaparlamentets årliga betänkande om de
grundläggande rättigheterna skulle kunna vara ett tillfälle att jämföra de bästa
tillvägagångssätten och med andra ord understryka det europeiska mervärdet på området
när det gäller respekten för värderingar, samtidigt som varje medlemsstats egen kultur
och situation beaktas.
KAPITEL I: Människans värdighet
Rätt till liv
9.
Europaparlamentet välkomnar att alla medlemsstater har undertecknat protokoll nr 13
till konventionen om de mänskliga rättigheterna om avskaffande av dödsstraffet under
PE 329.881
SV
8/131
RR\505056SV.doc
alla omständigheter (krig) och ber enträget medlemsstaterna att omgående ratificera
detta protokoll, med undantag för Belgien, Danmark, Irland och Sverige som redan har
ratificerat det.
10.
Europaparlamentet fördömer utan förbehåll terrorism som kränker de grundläggande
rättigheterna och hotar att destabilisera demokratierna, oavsett vilket uttryck den tar sig
och oberoende av om dess ursprung eller verksamhet sker inom eller utanför Europeiska
unionen.
11.
Europaparlamentet påminner emellertid om att terrorismen har som mål att destabilisera
rättsstaten, och att politiken för att förebygga och slå ned terrorism därför främst bör
syfta till att vidmakthålla och stärka rättsstaten.
12.
Europaparlamentet upprepar att terrorismen orsakar irreparabla skador och enormt
lidande för dem som drabbas och deras familjer. Parlamentet anser därför att
bestämmelser som tar hänsyn till de särskilda omständigheter som gäller bör antas, till
exempel EU-föreskrifter om ersättning.
13.
Europaparlamentet upprepar sitt stöd för åtgärderna för terrorismbekämpning, och
påminner om att dessa måste vidtas inom de gränser som definierats av rättsstaten och
under fullständigt beaktande av de mänskliga rättigheterna och de allmänna friheterna.
14.
Europaparlamentet är oroat över konsekvenserna av det internationella samarbetet med
Förenta staterna som tillämpar normer som är annorlunda och mindre utvecklade än
EU:s normer såväl när det rör sig om överförandet av sådana personuppgifter som krävs
av flygbolag eller som lämnas av Europol som när det gäller de unionsmedborgare som
sitter fängslade på Guantanamobasen.
15.
Europaparlamentet uppmärksammar andra aspekter av rätten till liv som under 2002 i
flera medlemsstater har handlat om den fortfarande aktuella frågan om
avkriminalisering av aktiv dödshjälp, en mycket känslig fråga, men kring vilken det inte
går att undvika en europeisk medicinsk och etisk reflektion.
Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling
16.
Europaparlamentet beklagar starkt att konventionen mot tortyr och annan omänsklig
eller förnedrande bestraffning och behandling fortfarande inte har ratificerats av Irland
(resolution 39/46)
17.
Europaparlamentet fördömer starkt alla former av återupptagande, godkännande eller
rättfärdigande av tortyr och uppmanar medlemsstaterna att under alla omständigheter se
till att totalförbudet mot tortyr verkställs utan inskränkningar, speciellt om detta förbud
ifrågasätts av företrädare från politiken, rättsväsendet eller polisväsendet.
18.
Europaparlamentet välkomnar antagandet av det frivilliga protokollet till FN:s
konvention mot tortyr och annan omänsklig eller förnedrande bestraffning och
behandling den 10 december 1984 som syftar till att upprätta ett system för regelbundna
besök på anstalter för att förhindra tortyr eller annan omänsklig och förnedrande
RR\505056SV.doc
9/131
PE 329.881
SV
behandling och inrättandet av en förebyggande underkommission till kommission mot
tortyr, och införandet i varje signatärstat av en nationell förebyggande mekanism
bestående av ett eller två oberoende organ för att besöka de platser där frihetsberövade
personer befinner sig. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att underteckna och
snabbt ratificera detta protokoll.
19.
Europaparlamentet konstaterar ännu en gång att polisen använder oproportionerligt
mycket våld vilket under 2002 resulterade i att minst 10 personer misshandlades till
döds i EU trots att de inte utgjorde någon verklig fara och på grund av oacceptabel
polisbrutalitet.
20.
Europaparlamentet uppmärksammar också att situationen för fängslade personer i EU
har försämrats i de flesta medlemsstater under 2002 främst på grund av överfulla
fängelser (Portugal, Belgien, Italien och Frankrike) vilket leder till spänningar mellan
fångar och fångvaktare, våld mellan fångar, bristande övervakning (som har lett till ett
ökat antal självmord eller försök till självmord) och hinder för återintegrering i
samhället. Parlamentet konstaterar bekymrat att andelen tredjelandsmedborgare och
narkomaner har ökat på fängelserna, och uttrycker oro över att detta är ett resultat av
misslyckade socialpolitiska åtgärder för att integrera invandrare, och av en politik som i
mångt och mycket är repressiv i stället för att vara inriktad på att stödja en
återintegrering.
21.
Europaparlamentet anser därför att det är nödvändigt, särskilt med tanke på
utvidgningen av EU, att medlemsstaterna vidtar kraftigare åtgärder för att bland annat
- förbättra polisutbildningen och rekryteringen av poliser och kriminalvårdspersonal,
- inrätta, där så ännu inte har skett, (Grekland, Österrike och Förenade kungariket
gjorde det under 2002) oberoende kontrollorgan för att kontrollera polisens
verksamhet och hur fängelserna fungerar,
- om nödvändigt skapa effektiva förfaranden för att överklaga beslut om disciplinära
påföljder som utdöms på fängelserna, tillåta de intagna att ha tillgång till en advokat
från första stund och vid behov en läkare samt rätten att kontakta de närmast
anhöriga,
- främja system med administrativa straff och/eller böter för smärre brott och
alternativa straff såsom samhällstjänst, samt i så hög utsträckning som möjligt
utveckla systemen med öppna eller delvis öppna anstalter, med möjlighet till
villkorliga permissioner,
- särskilt se till att personer som dömts till långa straff ges möjlighet till tillräcklig
verksamhet där de inte utnyttjas och att de ges möjlighet till utbildning och kultur,
samt till speciella omskolningsprogram med tyngdpunkt på återintegrering i
samhället, både för fångar som kommer från det land där de avtjänar sitt
fängelsestraff och för fångar från utlandet som efter avtjänat fängelsestraff vill
återvända till sitt hemland,
PE 329.881
SV
10/131
RR\505056SV.doc
- se till att de stora bristerna inom polisen och fängelserna omgående åtgärdas av de
rättsliga myndigheterna och domstolarna oberoende av hur allvarliga handlingarna är,
- åtminstone säkerställa miniminormer för de sanitära förhållandena och
boendevillkoren för fångarna,
- se över häktingsförfaranden för att säkerställa att mänskliga rättigheter inte kränks,
inte tillämpa onödigt långa häktningstider och se till att omprövning av
häktningsgrund sker regelbundet.
22.
Europaparlamentet uppmanar dessutom berörda medlemsstater att omgående vidta
åtgärder mot vissa kategorier av fångar, bland annat
- för att begränsa den tid som minderåriga sitter fängelser, på ungdomsvårdsanstalter
eller flyktingförläggningar (Belgien, Frankrike, Luxemburg, Förenade Kungariket),
- för att skapa alternativ till fängelsestraff för interner som är mycket gamla eller som
har allvarliga och obotliga sjukdomar (Frankrike),
- för att se till att narkomaner får tillgång till den läkarvård och ersättningsbehandling
som krävs, utan att diskrimineras,
- för att förbättra kontrollen av mentalsjukhus (informera patienterna om deras
rättigheter och förhindra eventuella övergrepp)(Belgien och Danmark).
23.
Europaparlamentet anser rent allmänt att det inom ett europeiskt område med frihet,
säkerhet och rättvisa också måste mobiliseras krafter för att förbättra polis- och
fångvårdssystemet, exempelvis genom att
- främja insamling av uppgifter om bästa praxis och göra det möjligt att utbyta
information beträffande polisen, fängelserna och mentalsjukhusen mellan de
ansvariga i olika medlemsstater,
- uppmuntra medlemsstaterna att ansluta sig till Europarådets program om
polisväsendet och de mänskliga rättigheterna,
- utarbeta ett rambeslut om minimivillkor till skydd för de internerades rättigheter i
EU.
Förbud mot slaveri och tvångsarbete
24.
Europaparlamentet betonar på nytt att människohandel måste fördömas och kraftfullt
bekämpas eftersom det strider mot den mänskliga värdigheten och leder till sexuellt
utnyttjande och arbetsutnyttjande under slavliknande förhållanden. Offren är oftast
kvinnor, unga flickor eller barn.
25.
Europaparlamentet rekommenderar därför
- alla medlemsstater att ratificera Förenta nationernas konvention mot
RR\505056SV.doc
11/131
PE 329.881
SV
gränsöverskridande organiserad brottslighet,
- alla övriga medlemsstater som ännu inte har ratificerat det frivilliga protokollet till
konventionen om barnets rättigheter beträffande handel med barn, barnprostitution
och barnpornografi att göra detta så snabbt som möjligt,
- alla medlemsstater att ratificera konventionen om brottslighet på nätet, med undantag
för Danmark och Luxemburg, som redan har gjort så,
26.
Europaparlamentet framhåller att EU bör anta en effektiv politik mot människohandel,
bland annat genom att
- främja Brysseldeklarationen – som antagits av både rådet och kommissionen –
tillsammans med alla regeringar i dess nuvarande och framtida medlemsstater och
regeringarna i ursprungs- och transitländerna,
- inrätta ett system för utbyte av information,
- upprätta en europeisk databas, i samförstånd med Europol och Interpol, inriktad på
försvunna personer som tros ha fallit offer för människohandel,
- skapa ett bättre rättsligt skydd för offer genom att anta rådets direktiv om tillfälligt
uppehållstillstånd för offer för medhjälp till olaglig invandring och människohandel
som samarbetar med de behöriga myndigheterna, vilket antogs av parlamentet i
december 2002,
- inrätta särskilda program för att utrota fattigdomen i ursprungsländerna.
27.
Europaparlamentet kräver att det skall bedrivas en omfattande europeisk politik mot
människohandel – den moderna formen av slaveri – som skall inbegripa hela kedjan,
ursprungsländer, transitländer och destinationsländer i lika hög grad, och som skall
riktas mot rekryterare, personer som transporterar offren, exploatörer, andra
mellanhänder, kunder och mottagare.
KAPITEL II: Friheter
28.
Europaparlamentet anser att det utan strikta garantier för de olika medborgerliga och
politiska rättigheterna inte finns något effektivt skydd för personers värdighet.
Skydd av personuppgifter
29.
Europaparlamentet rekommenderar
- Luxemburg och Spanien, och samtliga medlemsstater förutom Tyskland och Sverige,
att så snabbt som möjligt underteckna respektive ratificera tilläggsprotokollet till
konventionen om skydd för personer i samband med automatisk behandling av
personuppgifter när det gäller de myndigheter som kontrollerar detta och den
gränsöverskridande strömmen av uppgifter,
PE 329.881
SV
12/131
RR\505056SV.doc
- Frankrike att införliva direktiv 95/46/EG om skydd av personuppgifter i sin
lagstiftning,
- EU att utrusta sig med ett juridiskt bindande instrument, som på de områden som
faller under andra och tredje pelaren erbjuder garantier likvärdiga dem som ges
genom direktiv 95/46/EG om skydd av personuppgifter,
- Medlemsstaterna och unionen att se till att bestämmelserna för bevarande av
kommunikationsuppgifter är förenliga med Europadomstolens rättspraxis, dvs.
tidsbegränsade, proportionerliga och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, och att
i annat fall ändra eller upphäva dem.
30.
Europaparlamentet oroar sig över innehållet i direktiv 02/58/EG som öppnar en
möjlighet att bevara uppgifter om elektronisk kommunikation, och förespråkar ännu en
gång att man skall vidta åtgärder för att skydda sig mot olaglig avlyssning av
meddelanden.
31.
Europaparlamentet är starkt oroat över de avtal som håller på att förhandlas fram eller
som redan ingåtts, och som innebär att personuppgifter kan överföras mellan EU och
externa instanser (såsom Interpol) eller tredje länder (såsom USA) som inte garanterar
samma nivå när det gäller uppgiftsskydd. Sådana avtal måste under alla omständigheter
bibehålla den skyddsnivå som ges genom direktiv 95/46/EG, och parlamentet begär
därför att avtalen skall innehålla bestämmelser om att ett organ skall inrättas som skall
följa upp och kontrollera att de garantier som ges i ovan nämnda direktiv till fullo
respekteras då avtalen tillämpas.
32.
Europaparlamentet oroar sig framför allt över de amerikanska myndigheternas krav att
flygbolagen skall ge dem tillgång till de passageraruppgifter de förfogar över vid resor
över Atlanten. En sådan bestämmelse är inte i överensstämmelse med gemenskapsrätten
och parlamentet begär alltså att den omedelbart avskaffas så länge den inte uppfyller
gemenskapsrättens skyddsregler.
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
33.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att främja den interreligiösa
dialogen där denna fördömer all slags fanatism och fundamentalism, liksom att
garantera principen om sekularisering, vilket inte innebär avskaffande av undervisning i
religionshistoria i skolorna. Inom ramen för en sådan dialog eller undervisning skall lika
mycket tid ägnas åt icke-religiös livsåskådning.
34.
Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom Greklands framsteg när det gäller
respekten för religionsfriheten och samvetsfriheten. Parlamentet önskar att
lagstiftningen om proselytvärvning avskaffas och att muslimer kan få tillstånd att bygga
moskéer och anlägga kyrkogårdar där de kan begrava sina döda enligt de egna religiösa
traditionerna.
35.
Europaparlamentet rekommenderar återigen Finland och Grekland att modifiera sin
lagstiftning om längden på vapenfri tjänst för att se till att denna inte utgör ett straff eller
RR\505056SV.doc
13/131
PE 329.881
SV
är diskriminerande.
36.
Europaparlamentet uppmärksammar på nytt medlemsstaterna på farorna för så kallade
sekter, som hotar enskilda individers mentala eller fysiska integritet. Parlamentet
uppmanar medlemsstaterna att med stöd av sin normala straffrättsliga och civilrättsliga
lagstiftning bekämpa oegentligheter och missförhållanden i dessa så kallade sekter.
Yttrandefrihet och informationsfrihet
37.
Europaparlamentet rekommenderar på nytt Belgien, Danmark och Irland att ratificera
och underteckna Europarådets konvention om television utan gränser och uppmanar
Grekland, Luxemburg, Nederländerna och Sverige att ratificera den. (Portugal
ratificerade konventionen under 2002.) Parlamentet uppmanar dessa länder och även
Portugal att ratificera protokollet av den 1 oktober 1998 om ändring av denna
konvention.
38.
Europaparlamentet beklagar att EU har ett problem med mediekoncentration där
medierna är i händerna på några stora grupper och att man fortfarandet inte har hittat en
lagstiftningslösning. Parlamentet påminner om sin resolution av den 20 november 2002
i vilken det ansåg det nödvändigt att skapa en europeisk mediemarknad för att motverka
ökade skillnader i de nationella bestämmelserna och för att bevara informationsfriheten
och informationens mångfald. Parlamentet beklagar att det, särskilt i Italien, fortfarande
finns en situation där makten över medierna är i händerna på premiärministern utan att
det har antagits några lagar som reglerar intressekonflikterna.
39.
Europaparlamentet upprepar att alla ideologier är legitima så länge de uttrycks
demokratiskt, och visar därför sin avsky för de terroristorganisationer som hotar och
dödar personer för att de har politiska uppdrag och/eller är aktiva inom vissa politiska
grupper.
40.
Europaparlamentet tillbakavisar kraftfullt alla våldshandlingar, trakasserier eller hot
som kan försöka styra det fria utövandet av journalistyrket. Samtliga medlemsstater
uppmanas därför respektera och försvara rätten till åsikts- och yttrandefrihet, och
parlamentet upprepar sin solidaritet med journalister som blivit utsatta för attentat, även
inom Europeiska unionen, för att de inte låter sig kuvas utan fritt utövar sin rätt.
41.
Europaparlamentet uppmanar i samband med detta kommissionen att
-
anordna ett samråd för att utarbeta en ny aktualiserad grönbok,
-
se till att de offentliga och privata medierna tillhandahåller medborgarna korrekt
information, undviker diskriminering och ger olika grupper, kulturer och yttringar
utrymme, särskilt i samband med val och folkomröstningar,
-
planera för införandet av en europeisk rättslig ram i slutet av 2005,
-
tillsammans med medlemsstaterna planera åtgärder för att bekämpa våldshandlingar
mot journalister i deras yrkesutövande.
PE 329.881
SV
14/131
RR\505056SV.doc
Mötes- och föreningsfrihet
42.
Europaparlamentet rekommenderar enträget Österrike och Luxemburg att modifiera sin
lagstiftning som förbjuder utlänningar eller icke nationella medborgare att ingå i
företagskommittéer. Det rör sig om en lag som kränker fackföreningsrätten.
Rätt till utbildning
43.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med alla medel garantera gratis och
effektiv skolgång för alla barn inklusive barn till mycket fattiga familjer och vissa
grupper av romer eller flyktingar, inklusive funktionshindrade barn med särskilda
framkomlighetsbehov. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra allt för att
säkerställa en effektiv integrering av barn till flyktingar, asylsökande och invandrare i
utbildningssystemet.
Rätt till asyl och skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning
44.
Europaparlamentet rekommenderar enträget
- Österrike och Portugal att ratificera Genèvekonventionen om statslösas ställning,
- Spanien, Grekland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Portugal och Finland att ratificera
konventionen om minskning av antalet statslösa,
- Grekland att ratificera och underteckna protokoll nr 4 (förbud mot kollektiva
utvisningar) till konventionen om de mänskliga rättigheterna, Spanien och
Förenade kungariket att ratificera protokoll nr 4 till samma protokoll, Belgien och
Förenade kungariket att underteckna och ratificera protokoll nr 7 (utvisningsvillkor)
samt Tyskland, Spanien, Nederländerna, Portugal och att ratificera protokoll nr 7.
45.
Europaparlamentet kritiserar dröjsmålen när det gäller att anta nödvändiga instrument
för den gemensamma asyl- och invandringspolitiken och beklagar att de
överenskommelser som hittills gjorts alla godkänts med minsta möjliga marginal.
Parlamentet påminner om att politiken bör
- strängt respektera de asylsökandes rättigheter och grundas på en icke restriktiv
tolkning av Genèvekonventionen och dess protokoll från 1967, och även behandla
sådan förföljelse som utövats av icke statliga tjänstemän, förföljelse grundad på
könstillhörighet och förföljelse vid allmänna väpnade konflikter,
- bygga på rekommendationerna och slutsatserna från FN:s flyktingkommissariat och
garantera full integrering för personer vars rätt till asyl blivit fastställd.
46.
Europaparlamentet noterar vissa framsteg under 2002 mot en harmoniserad gemensam
asyl- och invandringspolitik men beklagar att medlemsstaternas befintliga
gemenskapslagstiftning baserar sig på minimibestämmelser som ligger på en alltför låg
nivå och som omfattar främst restriktiva och negativa åtgärder inom asyl- och
invandringspolitiken.
RR\505056SV.doc
15/131
PE 329.881
SV
47.
Europaparlamentet vädjar enträget till medlemsstaterna att endast i undantagsfall
fängsla asylsökande, och enbart av sådana skäl som fastställs i riktlinjerna från FN:s
flyktingkommissariat avseende kriterier och normer för fängslande av asylsökande.
48.
Ett stort antal människor dog under 2002 då de sökte fly till Europeiska unionen. Detta
är oroväckande och Europaparlamentet anser att denna dramatiska situation kräver en
balanserad politik, med legala invandringsmöjligheter.
49.
Europaparlamentet vädjar enträget till medlemsstaterna att maximalt begränsa
fängslande av asylsökande och att garantera fungerande mottagningar av asylsökande
bland annat på flygplatser, samt att se till att de får hjälp av advokater och tolkar, ge
dem möjlighet att kommunicera med berörda frivilligorganisationer och med sina
familjer och se till att de betraktas som fria människor i väntan på att deras fall avgörs.
50.
Europaparlamentet vädjar enträget till rådet att snarast möjligt anta förslaget till direktiv
med bestämmelser om hjälp för personer som inte omfattas av Genèvekonventionen
men som inte kan sändas tillbaka till sina hemländer på grund av a) hot om tortyr eller
omänsklig eller förnedrande behandling, b) allmänt våld eller händelser som allvarligt
påverkar den allmänna ordningen eller c) humanitära skäl.
51.
Europaparlamentet kritiserar den allvarliga situationen för minderåriga asylsökande utan
vuxet sällskap bland annat i Belgien, Spanien, Italien, Österrike och Sverige.
52.
Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att modifiera sina bestämmelser
och praxis för utvisningar eftersom dessa allt för ofta kränker de mänskliga rättigheterna
och den mänskliga värdigheten. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att
rent allmänt övervaka villkoren för genomförande av kollektiva utvisningar, eftersom
detta är förbjudet, och tvångsutvisningar som ibland har lett till dödsfall.
53.
Europaparlamentet vädjar enträget till medlemsstaterna att avhålla sig från alla initiativ
som syftar till att förändra själva Genèvekonventionens text.
54.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vägra att lämna ut personer till länder
där de skulle kunna dömas till döden för sina brott och där de skulle kunna riskera tortyr
eller omänsklig eller förnedrande behandling.
55.
Europaparlamentet vädjar enträget till konventet och regeringskonferensen att föreslå att
Aznars protokoll till Amsterdamfördraget skall utgå, eftersom det, vilket FN:s
flyktingkommissariat flera gånger påpekat, strider mot Genèvekonventionen då det
begränsar en asylsökandes individuella rättigheter.
KAPITEL III: Jämlikhet
Icke-diskriminering
56.
Europaparlamentet beklagar att endast Danmark, Nederländerna, Österrike, Portugal,
och Sverige har ratificerat Europakonventionen om nationalitet.
PE 329.881
SV
16/131
RR\505056SV.doc
57.
Europaparlamentet insisterar på att stadgan om de grundläggande rättigheterna skall
respekteras, särskilt rätten till asyl, rätten till ett effektivt rättsmedel och respekten för
principen om ”non-refoulement”.
58.
Europaparlamentet rekommenderar på nytt Danmark, Spanien, Frankrike, Sverige och
Förenade kungariket att underteckna protokoll nr 12 till konventionen om de mänskliga
rättigheterna (icke-diskriminering) och uppmanar samtliga medlemsstater att ratificera
detta protokoll.
59.
Europaparlamentet rekommenderar på nytt Frankrike, som är den enda medlemsstat
som inte gjort så, att underteckna konventionen om skydd av nationella minoriteter.
Parlamentet noterar att denna konvention endast tillämpas i tio medlemsstater.
60.
Europaparlamentet rekommenderar starkt Belgien, Grekland, Irland och Portugal att
underteckna den europeiska stadgan om regional- eller minoritetsspråk och uppmanar
Frankrike och Luxemburg att ratificera denna stadga.
61.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att alla barn som finns på
deras område kan utnyttja rätten till utbildning oavsett familjens administrativa
situation.
62.
Europaparlamentet vädjar enträget till medlemsstaterna att garantera att varje person
som bor på deras område har tillgång till hälsovård oavsett administrativ situation.
Kamp mot rasism och främlingsfientlighet
63.
Europaparlamentet uppmärksammar det fortsatta fysiska våldet med rasistiska förtecken
under 2002, särskilt i Spanien och Frankrike, liksom den kraftigt ökade verbala
rasismen mot muslimer, särskilt på den tyska musikscenen, rasistiska budskap på
hemsidor på Internet och på fotbollsarenorna i Italien.
64.
Europaparlamentet oroar sig för ökningen av hat och diskriminering av antimuslimsk
och antisemitisk karaktär efter attackerna den 11 september 2001. Parlament välkomnar
däremot de åtgärder för att öka medvetenheten som har vidtagits av flera regeringar
(Tyskland, Finland, Portugal, Sverige och Förenade kungariket) för att göra
medborgarna uppmärksamma på faran av att blanda ihop begreppen och tala om krockar
mellan olika ”civilisationer”.
65.
Europaparlamentet rekommenderar därför medlemsstaterna att snabba på arbetet med
att fullständigt och effektivt införliva de direktiv om icke-diskriminering som rådet
antog under 2000.
66.
Europaparlamentet ställer sig bakom förslagen om att på EU-nivå anta en gemensam
flerårig handlingsplan för att främja en säkrare användning av Internet.
67.
Europaparlamentet välkomnar särskilt Förenade kungarikets initiativ som bestod i att till
alla tjänstemän i den offentliga förvaltningen dela ut en uppförandekod med regler för
hur de skulle bemöta allmänheten oavsett personernas etniska ursprung för att främja
RR\505056SV.doc
17/131
PE 329.881
SV
lika möjligheter.
68.
Europaparlamentet uppmanar Spanien, Grekland, Frankrike, Italien och Portugal att föra
en mer aktiv politik för att eliminera rasistiskt beteende.
69.
Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Danmark, Tyskland,
Irland, Nederländerna, Finland, Sverige och Förenade kungariket för att skapa ett
system för att samla in pålitliga uppgifter, vilket är oumbärligt för en effektiv politik
mot rasism. Parlamentet uppmanar medlemsstater som Belgien, Spanien, Grekland,
Italien och Portugal att göra samma sak.
70.
Europaparlamentet välkomnar de initiativ som tagits av flera medlemsstater för att
minska uppmärksamheten för politiska partier som sprider rasistisk och
främlingsfientlig propaganda och uppmanar Danmark, Grekland, Italien, Nederländerna
och Österrike att vara mer aktiva på detta område. Parlamentet uppmanar enträget de
demokratiska partier som ännu inte gjort så att underteckna de europeiska politiska
partiernas stadga för ett samhälle utan rasism från 1998, oavsett om det rör sig om
partier i EU eller i kandidatländerna.
71.
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en analys och en rapport om
genomförandet av direktivet mot rasdiskriminering (2001) och att belysa eventuella
olikheter i samband med medlemsstaternas införlivande av direktivet.
Diskriminering av minoriteter
72.
Europaparlamentet förespråkar i enlighet med principen ”non bis in idem” att man skall
upphöra med dubbla straff (dom + utvisning).
73.
Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att mjuka upp förfarandet för att
en person skall räknas som nationell medborgare, så att de invånare av utländskt
ursprung som önskar kan få fullvärdigt medborgarskap.
74.
Europaparlamentet kritiserar de fortsatta rasistiska handlingarna mot romer och
utländska arbetstagare under 2002.
75.
Europaparlamentet gläder sig åt det finländska förslaget om att inrätta ett permanent
europeiskt forum för romerna och de grekiska myndigheternas ansträngningar för att
genomföra ett integreringsprogram för romer.
76.
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att anta en gemensam och integrerad
strategi för att lösa de problem som den romska minoriteten har. Romerna fortsätter
tyvärr att utsättas för diskriminering i stor utsträckning.
77.
Europaparlamentet uppmanar Frankrike att underteckna Europarådets ramkonvention
om skydd för nationella minoriteter och uppmanar Belgien, Grekland, Luxemburg och
Nederländerna att ratificera denna konvention.
78.
Europaparlamentet uppmanar rent allmänt de medlemsstater som har ratificerat
konventionen om skydd för minoriteter att fortsätta sina åtgärder till förmån för
PE 329.881
SV
18/131
RR\505056SV.doc
minoriteter så att dessa kan behålla och utveckla sin identitet, men också att säkerställa
minoriteternas frihet och främja deras integrering i samhället.
79.
Europaparlamentet uppmanar Belgien, Grekland, Irland och Portugal att underteckna
den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk och uppmanar
Frankrike och Italien att ratificera denna stadga.
80.
Europaparlamentet uppmanar Europarådet att anta ett protokoll till stadgan om
regionala språk och minoritetsspråk som främjar teckenspråk för att minska
diskrimineringen av döva (1,6 miljoner i EU) genom utbildning i teckenspråk och
tillgång till arbetsmarknaden.
Diskriminering grundad på sexuell läggning
81.
Europaparlamentet uppmanar på nytt medlemsstaterna att avskaffa all slags
diskriminering - i lagstiftning och i praktiken - som homosexuella fortfarande utsätts för
t.ex. när det gäller rätt att gifta sig och att adoptera barn.
82.
Europaparlamentet gläder sig åt de stora framsteg som gjorts under 2002 i Österrike
(avskaffandet av artikel 209 i strafflagen) och Finland (erkännandet av transsexuellas
rättigheter) och Belgien (giftermål mellan homosexuella).
83.
Trots detta uppmanar Europaparlamentet Österrike att slutföra alla pågående rättegångar
som gäller artikel 209 i (den gamla) strafflagen och att vidta rehabiliteringsåtgärder för
de personer som dömts enligt denna lagstiftning. Parlamentet uppmanar även Österrike
att tillämpa den nya artikeln 207b i strafflagen på ett icke-diskriminerande sätt.
84.
Europaparlamentet uppmanar, Grekland, Irland och Portugal att omgående modifiera
sin lagstiftning som fastställer olika tillåten lägsta ålder för sexuellt umgänge beroende
på sexuell läggning, vilket ger bestämmelserna en diskriminerande karaktär.
85.
Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att på ett allmänt plan tillåta ickeäktenskapliga partnerskap både mellan personer av olika kön och mellan personer av
samma kön och att jämställa dessa partnerskap med ett äktenskap i fråga om rättigheter,
bland annat genom att vidta åtgärder för att garantera att dessa par har rätt till fri
rörlighet i EU.
86.
Europaparlamentet är oroat över urvattningen av ramdirektivet om sysselsättning (2001)
och uppmanar enträget kommissionen att analysera genomförandet och införlivandet av
direktivet och att belysa eventuella skillnader mellan medlemsstaterna.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
87.
Europaparlamentet rekommenderar Belgien och Luxemburg att ratificera
tilläggsprotokollet till FN:s konvention om avskaffande av alla former av diskriminering
av kvinnor och Förenade kungariket att underteckna och ratificera detta protokoll.
88.
Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2002/73/EG om genomförandet av
principen om likabehandling av kvinnor och män. Parlamentet önskar att det oberoende
RR\505056SV.doc
19/131
PE 329.881
SV
organ som fastställs i detta direktiv och som har till uppgift att stödja personer som
utsätts för könsdiskriminering, att genomföra studier om diskriminering, att
offentliggöra rapporter och att utfärda rekommendationer om alla ämnen med koppling
till diskriminering, skall inrättas så snabbt som möjligt i alla medlemsstater.
89.
Europaparlamentet beklagar att kvinnors integrering på arbetsmarknaden (särskilt när
det gäller minoriteter) fortfarande är långt ifrån verklighet, även om flera positiva
åtgärder tagits i denna riktning under 2002 i Belgien, Spanien, Grekland, Italien och
Sverige (kvoter för utnämning av kvinnor till ledande poster inom företag och till
ledande befattningar som högre tjänstemän).
90.
Europaparlamentet begär att den grekiska regeringen upphäver de straffrättsliga
bestämmelser i artikel 43b i det grekiska lagdekretet nr 2623/1953/A-258 som
föreskriver ett fängelsestraff på mellan 2-12 månader för kvinnor som bryter mot
förbudet att besöka Athosberget. Parlamentet återupprepar sin begäran om att förbudet
för kvinnor att besöka Athosberget skall upphävas och konstaterar att detta förbud är ett
brott mot principerna om jämställdhet och icke-diskriminering på grundval av kön och
mot de internationella konventionerna på detta område samt mot de bestämmelser om
fri rörlighet för personer som fastställs i den grekiska grundlagen och i
gemenskapslagstiftningen.
91.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt förbättra kvinnors ställning,
bland annat genom att vidta tillfälliga särskilda åtgärder för att jämställdhet mellan
kvinnor och män snabbare skall kunna uppnås i praktiken i enlighet med deras
skyldigheter enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor (CEDAW), särskilt artiklarna 3 och 4. Parlamentet rekommenderar att
europeiska institutioner i samband med bedömningen av lagenligheten hos de åtgärder
för positiv särbehandling som vidtas på grundval av artikel 141.4 i EG-fördraget,
förklaring nr 28 till Amsterdamfördraget och direktiven på basis av artikel 13 i
EG-fördraget, tar hänsyn till den verkliga jämställdhetsstrategi som följer av denna
konvention, vilket betyder att (bland annat) tillfälliga särskilda åtgärder anses vara ett
lämpligt instrument för att nå reell jämställdhet i stället för ett inkräktande på den
formella principen om lika behandling.
92.
Europaparlamentet konstaterar med oro att trots de senaste fem årens framsteg är
könsskillnaderna (bland annat löneklyftorna på i medeltal 16 procent) fortfarande stora
och att detta är något man måste ta itu med om sysselsättningsmålen från toppmötena i
Lissabon och Stockholm skall kunna uppfyllas.
Barnets rättigheter
93.
Europaparlamentet rekommenderar Belgien, Spanien, Nederländerna och Finland att
underteckna och ratificera Europakonventionen om adoption av barn och uppmanar
Frankrike och Luxemburg att ratificera denna konvention.
94.
Europaparlamentet rekommenderar på nytt Belgien, Tyskland, Spanien, Nederländerna
och Finland att underteckna och ratificera Europakonventionen om den rättsliga
ställningen för barn födda utom äktenskapet. Frankrike och Italien uppmanas dessutom
PE 329.881
SV
20/131
RR\505056SV.doc
att ratificera denna konvention.
95.
Europaparlamentet gläder sig åt att Tyskland i likhet med Grekland under 2002
undertecknade Europakonventionen om barnets rättigheter. Övriga medlemsstater
uppmanas att omgående underteckna och ratificera denna konvention. Parlamentet
uppmanar Förenade kungariket (där minderåriga som inte har fyllt aderton år
fortfarande inkallas till militärtjänstgöring) att underteckna det frivilliga protokollet till
den internationella konventionen om barnens rättigheter.
96.
Europaparlamentet uppmanar Danmark, Spanien, Irland, Portugal, Finland, Sverige och
Förenade kungariket att underteckna och ratificera Europakonventionen om repatriering
av minderåriga. Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna
och Österrike uppmanas att ratificera denna konvention.
97.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt Belgien, Spanien och Förenade
kungariket, att på ett bättre sätt förhindra våld mot barn (avskaffande av hänvisningen
till ”skälig” bestraffning, förbud mot att placera barn i häkte och bekämpning av
könsstympning av flickor).
98.
Europaparlamentet välkomnar att Belgien, Danmark och Sverige har antagit flera lagar
som förbättrar minderårigas situation inom ramen för en rättsprocess. Parlamentet
välkomnar rent allmänt att barnens intressen och åsikter beaktas allt mer och önskar en
rättslig stadga för barn i EU:s kommande konstitutionella fördrag.
99.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa skolfrånvaro och garantera
alla barn på EU:s territorium, inklusive barn till romer och flyktingar och
funktionshindrade barn, fullständig tillgång till utbildning.
Äldres rättigheter
100. Europaparlamentet gläder sig åt att Finland och Portugal har undertecknat den
reviderade sociala stadgan (artikel 23) och uppmanar enträget Tyskland och
Nederländerna att underteckna och ratificera denna stadga. Belgien, Danmark, Spanien,
Grekland, Luxemburg, Österrike och Förenade kungariket uppmanas att ratificera
stadgan.
101. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och regeringarna eller de behöriga
myndigheterna att komma till rätta med den direkta eller indirekta diskriminering som
äldre personer utsätts för (särskilt när det gäller möjlighet till arbete för personer mellan
50 och 65 år och tillgång till fortbildning - inom flera olika ämnesområden - under
samma tid av deras yrkesverksamma liv och deras återintegrering i arbeten där deras
erfarenhet tas tillvara) och se till att äldre sjuka eller funktionshindrade personers
värdighet garanteras (tillräckliga pensioner, särskilt för äldre kvinnor; vanvård på
ålderdomshem; bekämpning av isolering).
Funktionshindrade personers rättigheter
102. Europaparlamentet uppmanar Belgien och Förenade kungariket att ratificera
RR\505056SV.doc
21/131
PE 329.881
SV
konventionen om funktionshindrade personers återanpassning på arbetsmarknaden.
103. Europaparlamentet välkomnar de många initiativ som EU antog under 2002 vilka
förbättrar tillgången till tjänster för funktionshindrade personer, särskilt när det gäller
transport, information och kommunikationsteknik, och uppmanar enträget
medlemsstaterna att i god tid vidta åtgärder för att införliva direktivet om generella
rambestämmelser för likabehandling på sysselsättningsområdet.
104. Europaparlamentet påminner om att begreppet ”funktionshinder” omfattar fysiskt
handikapp, sensoriska störningar, förståndshandikapp och psykiska handikapp liksom
multipla problem och problem som varierar beroende på individens handikapp och
ålder. Parlamentet kritiserar de fall där funktionshindrade personer ännu inte har samma
politiska, sociala ekonomiska och kulturella rättigheter som andra medborgare.
Parlamentet förslår med anledning av att 2003 är det europeiska handikappåret, att det
fastställs en minimikvot för antalet anställda personer med funktionshinder på företag
med fler än femtio anställda.
KAPITEL IV: Solidaritet
105. Europaparlamentet bekräftar att kränkandet av de ekonomiska och social rättigheterna
bland annat när det gäller rättvisa och jämlika arbetsförhållanden och drägliga
levnadsförhållanden (bostad, tillgång till allmänna hälsotjänster och transporter) utgör
ett allvarligt hot mot människors värdighet och de facto kränker de grundläggande
rättigheterna.
Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget
106. Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002
om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i
Europeiska gemenskapen.
107. Europaparlamentet efterlyser, med anledning av det nuvarande arbetet med att se över
fördragen, en förstärkning av de bestämmelser om icke-diskriminering som fastställs i
fördraget.
Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder
108. Europaparlamentet rekommenderar Danmark, Spanien, Irland och Förenade kungariket
att modifiera de bestämmelser som inte är förenliga med artiklarna som rör
kollektivförhandlingar i den reviderade sociala stadgan och den sociala stadgan.
109. När det gäller införandet av en FN-konvention om de funktionshindrades rättigheter
uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att komma överens om en gemensam
hållning. Parlamentet upprepar sitt stöd för en sådan konvention, som skall bygga på
bestämmelserna i FN:s standardregler på ett sådant sätt att de funktionshindrades
rättigheter erkänns fullt ut och främjas. Denna FN-konvention skall vara rättsligt
bindande.
PE 329.881
SV
22/131
RR\505056SV.doc
110. Europaparlamentet uppmanar Tyskland, Danmark, Frankrike, Irland och Italien att
modifiera de delar av lagstiftningen som inte är förenliga med utövandet av strejkrätten
för personer i offentlig tjänst enligt den reviderade sociala stadgan.
Skydd mot uppsägning utan saklig grund
111. Europaparlamentet gläder sig åt antagandet av direktiv 2002/74/EG som utvidgar
skyddet för arbetstagare vid en arbetsgivares insolvens till att gälla även deltidsanställda
och tillfälligt anställda.
112. Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom inrättandet av ett europeiskt
observationscentrum för omställning vid Europeiska fonden för förbättring av levnadsoch arbetsvillkor. Parlamentet önskar att arbetet vid detta centrum skall bidra till att man
skall kunna förutse ekonomiska och tekniska förändringar med hjälp av prognoser och
framtidsforskning och därigenom underlätta arbetstagarnas anpassning till olika
aspekter av förändring.
113. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att lägga fram förslag med
förebyggande strategier för att förhindra de drastiska konsekvenserna vid konjunkturella
uppsägningar vars ekonomiska och psykologiska effekter på arbetstagarna är
fruktansvärda och oacceptabla.
Rättvisa arbetsförhållanden
114. Europaparlamentet uppmanar på nytt
- medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd för
migrerande arbetstagares rättigheter och deras familjer av den 18 december 1990,
- Österrike och Finland att ratificera den europeiska socialförsäkringslagen från 1964,
- Tyskland, Danmark, Grekland, Frankrike, Irland, Finland, Sverige och
Förenade kungariket att ratificera den europeiska konventionen om social trygghet.
115. Europaparlamentet noterar att det i Europa huvudsakligen finns fyra kategorier personer
som utsätts för diskriminering (utlänningar, tillfälligt anställda, funktionshindrade
personer och kvinnor). Medlemsstaterna uppmanas enträget att vidta de åtgärder som
krävs för att få bort denna diskriminering bland annat när det gäller maximal arbetstid,
tillträde till arbetsplatsen, garantier för verklig säkerhet (5 000 dödsolyckor i EU under
2002) och hälsa på arbetsplatsen, förhindrande av mobbning på arbetsplatsen (9 procent
av arbetstagarna i EU) och fastställande av en skälig minimilön (Spanien, Grekland och
Irland har en minimilön som är lägre än 50 procent av den genomsnittliga nettolönen).
Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet
116. Europaparlamentet välkomnar att Tyskland och Belgien under 2002 ratificerade ILO:s
konvention om de värsta formerna av barnarbete.
117. Europaparlamentet kritiserar att flera medlemsstater (Frankrike, Italien, Portugal och
RR\505056SV.doc
23/131
PE 329.881
SV
Nederländerna) fortfarande inte respekterar de bestämmelser för barnarbete som
fastställs i den sociala stadgan och den reviderade sociala stadgan. Dessa medlemsstater
uppmanas att modifiera sin lagstiftning för att åtgärda detta.
Familjeliv och yrkesliv
118. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att så mycket som möjligt underlätta
familjeåterföreningar för de migrerande arbetstagare som visas lagligt i unionen.
119. Europaparlamentet rekommenderar institutionerna och medlemsstaterna att försöka hitta
en optimal strategi för att förena arbetsliv och yrkesliv, genom bestämmelser om
tjänstledighet, föräldraledighet eller genom andra lagstiftningsåtgärder.
Social trygghet, socialt stöd och framför allt kampen mot social utslagning
120. Europaparlamentet framhåller att de två grundläggande aspekterna av den europeiska
”sociala modellen” (rätten till social trygghet och kampen mot utslagning) måste
bevaras.
121. Europaparlamentet kritiserar det faktum att en rad medlemsstater (Belgien, Tyskland,
Spanien, Grekland, Irland, Luxemburg och Österrike) vägrar att betala ut barnbidrag om
det barn som en invandrare har vårdnaden om inte bor på medlemsstatens territorium
eller saknar uppehålls- eller arbetstillstånd, vilket missgynnar utlänningar.
122. Europaparlamentet rekommenderar Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Irland,
Nederländerna och Finland att garantera att invandrade arbetstagare får tillgodoräkna
sig den sammanlagda försäkrings- eller sysselsättningsperioden.
123. Europaparlamentet framhåller att gemenskapsprogrammet för att bekämpa social
utslagning, vilket har som mål att minska andelen personer som lever under
existensminimum i EU med 10 procent till 2010, måste drivas effektivt.
Hälsoskydd
124. Europaparlamentet välkomnar antagandet av det gemensamma handlingsprogrammet på
folkhälsoområdet av den 23 september 2002 (2003-2008).
125. Europaparlamentet uppmanar Belgien (vaccineringsavgifter), Grekland (kamp mot
tobaksmissbruk), Italien och Irland (hygien på arbetsplatsen), Sverige (otillräckliga
hälsokontroller), Frankrike och Österrike (nyligen införda restriktioner för tillgång till
gratis sjukvård för de sämst ställda) att övervaka folkhälsan med större uppmärksamhet
och modifiera sin lagstiftning i enlighet med rapporterna från 2002 från Europeiska
kommittén för sociala rättigheter.
PE 329.881
SV
24/131
RR\505056SV.doc
KAPITEL V: Att förstärka unionsmedborgarskapet
Rösträtt och valbarhet i lokala val och valet till Europaparlamentet
126. Europaparlamentet rekommenderar på nytt Belgien, Tyskland, Spanien, Grekland,
Frankrike, Irland, Luxemburg, Österrike och Portugal att underteckna och ratificera
Europakonventionen om utlänningars deltagande i det politiska livet på lokal nivå.
Förenade kungariket uppmanas att ratificera denna konvention.
127. Europaparlamentet framhåller att alla lämpliga åtgärder måste vidtas av institutionerna
och medlemsstaterna för att gynna ett så stort deltagande som möjligt i valet till
Europaparlamentet i juni 2004, bland annat genom informationskampanjer i syfte att
öka medvetenheten, förbättra bilden av EU och göra unionen mer synlig.
128. Europaparlamentet rekommenderar särskilt medlemsstaterna att så mycket som möjligt
gynna inskrivningen av medborgare från andra medlemsstater som är bosatta på deras
territorium i vallängden för att underlätta deras deltagande både som röstande och
kandidater i lokala val och i valet till Europaparlamentet.
129. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till
att alla val är materiellt tillgängliga för alla funktionshindrade personer.
130. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och de politiska partierna att anstränga
sig för att sträva mot en jämlik fördelning mellan kvinnor och män i lokala val och valet
till Europaparlamentet.
131. Europaparlamentet uppmanar på nytt regeringarna, särskilt i de länder där kvinnors
deltagande i beslutsfattande organ fortfarande är lägre än 30 procent, att se över
valsystemens konsekvenser för könsrepresentationen i valda organ och eventuellt
justera eller reformera dessa system för att uppnå balans mellan könen.
132. Europaparlamentet anser också att det är nödvändigt att utvidga begreppet
unionsmedborgare så att det betyder något mer än att vara medborgare i en medlemsstat,
och att göra det möjligt för tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i en
medlemsstat under en längre tid (tre år) att rösta i de lokala valen och i valen till
Europaparlamentet.
Rätt till god förvaltning och tillgång till handlingar
133. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som Europeiska ombudsmannen spelar
vid tillämpningen av principen om god förvaltning och tillgång till handlingar.
134. Europaparlamentet ber enträget Europeiska unionen att genomföra förordning
1049/2001 om tillgång till handlingar i en anda av öppenhet, att tillämpa undantag och
bestämmelser om särskild behandling av känsliga handlingar endast då det är absolut
nödvändigt, och att så snart som möjligt anta ett instrument som gör bestämmelserna
om tillgången till Europeiska unionens institutioners och organs handlingar
överensstämmande med förordningen.
RR\505056SV.doc
25/131
PE 329.881
SV
135. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att fullt ut tillämpa medborgarnas rätt
till tillgång till handlingar. I detta sammanhang påpekas följande:
- Det är viktigt att garantera tillgång till rättstjänsternas yttranden, såvida dessa inte
kan liknas vid en kommunikation mellan en advokat och dennes klient inom ramen
för ett rättsligt förfarande.
- Rådet uppmanas att garantera tillgång inte bara till de nationella delegationernas
ståndpunkter utan också till deras identitet när det diskuterar och godkänner lagar
eller förordningar.
- Kommissionen uppmanas att sluta att tillämpa sin nuvarande praxis som består i att
automatiskt avstå från att offentliggöra en handling om den medlemsstat som
utarbetat handlingen lägger in sitt veto mot ett offentliggörande.
- Medlemsstaterna uppmanas att åtminstone tillämpa de europeiska bestämmelserna
om tillgång till handlingar när det gäller de dokument som tagits fram på nationell
nivå och som behandlar utarbetandet och genomförandet av EU-politiken.
136. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att åtminstone ge parlamentets
ledamöter systematisk tillgång till handlingar inom ramen för lagstiftningsförfarandet,
till vilka medborgarna inte skulle ha direkttillgång enligt förordning
(EG) nr 1049/20011.
Rörelse- och uppehållsfrihet
137. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta
nödvändiga åtgärder för fullständigt verkställande av den fria rörligheten för personer, i
enlighet med artikel 14 i EG-fördraget.
138. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undanröja de
hinder för den fria rörligheten för personer som fortfarande kvarstår, bland annat när det
gäller etableringsfrihet. Parlamentet kritiserar också de oacceptabla hindren för
romernas rörelse- och uppehållsfrihet i vissa av EU:s medlemsstater vilket gör dem till
andra klassens medborgare.
139. Europaparlamentet begär att lagstiftningen om fri rörlighet för personer skall förenklas
så att den följer principen att alla tredjelandsmedborgare skall ha full rätt att röra sig
fritt, vistas och etablera sig så snart de har ett lagligt långvarigt uppehållstillstånd.
140. Europaparlamentet välkomnar att rådet lyckades uppnå en politisk överenskommelse
om förslaget till direktiv om ställningen för tredjelandsmedborgare som är varaktigt
bosatta i unionen och som bland annat garanterar dem rätt till fri rörlighet inom EU.
1
För rådet rör det sig om handlingar med beteckningen ”LIMITE”.
PE 329.881
SV
26/131
RR\505056SV.doc
KAPITEL VI: Tillgång till opartiskt rättsväsende
141. Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om garantier för misstänkta och
åtalade i brottmål i Europeiska unionen. Kommissionen uppmanas emellertid att utan
dröjsmål gå vidare och lägga fram ett förslag till rambeslut.
142. Europaparlamentet uppmanar rådet att anta ett rambeslut om gemensamma
processrättsnormer, till exempel om bestämmelser avseende beslut som fattas innan
domslut avkunnas (pre-trial order) och om försvarets rättigheter, inklusive bestämmelser
om kriterier och metoder för utredning och bevisföring, i syfte att garantera en
gemensam nivå för skyddet av de grundläggande rättigheterna i hela EU. Ett sådant
rambeslut bör träda i kraft samtidigt som den europeiska arresteringsordern.
143. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att se till att en ”rättighetsförklaring”
publiceras och översätts för att delas ut till personer som skall förhöras, antingen då de
kommer till polisstationen eller till den plats där förhöret skall äga rum.
144. Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att lägga fram en grönbok om
tillnärmning, erkännande och verkställande av straffrättsliga påföljder i
Europeiska unionen. Parlamentet rekommenderar starkt att denna grönbok följs av ett
rambeslut om samma ämne före slutet av 2003.
145. Europaparlamentet välkomnar direktivet om förbättrade möjligheter att väcka talan vid
domstol vid gränsöverskridande brott, vilket kommer att garantera att mindre
bemedlade unionsmedborgare och företag från tredje länder verksamma i EU ges
verklig möjlighet att väcka talan vid domstol.
146. Europaparlamentet gläder sig åt utvecklingen i fråga om domsluten från
förstainstansrätten och EG-domstolen om prövningen av Europeiska unionens stadga
om de grundläggande rättigheterna (Max.mobil mot kommissionen), och rättsskydd för
enskilda (Jégo-Quéré mot kommissionen).
147. Europaparlamentet är bekymrat över de allvarliga kränkningar som Europadomstolen
för de mänskliga rättigheterna har konstaterat när det gäller rätten till en dom inom
skälig tid (Italien och Belgien), möjlighet att väcka talan, rätt till försvar och en rättvis
rättegång (Spanien, Grekland, Frankrike, Italien, Österrike, Finland, Sverige och
Förenade kungariket).
148. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga och utan dröjsmål efterleva
utslagen från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna om garantier för
rättskipning och att se till att deras lagstiftning anpassas i överensstämmelse med dessa
utslag.
149. Europaparlamentet uttrycker än en gång sin oro över det stora antal fall där
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har konstaterat att Italien har kränkt
rätten till rättegång inom skälig tid. Parlamentet anser att detta inte bidrar till ett
förtroende för rättsstaten och uppmanar Italien att vidta alla åtgärder som krävs för att
garantera snabba och rättvisa rättsprocesser.
RR\505056SV.doc
27/131
PE 329.881
SV
150. Europaparlamentet anser att innehållet i denna resolution inte skall ha någon
begränsande effekt för (framtida) tolkningar och utveckling av de rättigheter, friheter
och principer för medborgarna i Europeiska unionen som anges i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna.
151. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet,
kommissionen, Europeiska gemenskapernas domstol, Europadomstolen för de
mänskliga rättigheterna, Europeiska ombudsmannen, Europarådet och regeringarna och
parlamenten i medlemsstaterna och kandidatländerna.
PE 329.881
SV
28/131
RR\505056SV.doc
MOTIVERING1
Detta betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna inom Europeiska unionen
(2002) bygger precis som de två föregående på strukturen i Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna.
Betoningen läggs på vissa centrala punkter som jag anser vara verkliga politiska
prioriteringar, såsom
-
bekämpning av alla former av diskriminering,
förhållanden vid arresteringar och häktningar,
konsekvenser av händelserna den 11 september,
frågor rörande pressfrihet.
Europeiska unionen står inför en ny utmaning, den kommande utvidgningen. Snart måste EU
se till att arbetskapaciteten bibehålls samtidigt som unionens allmänna och grundläggande
värderingar sprids, såsom respekt för människans värde, frihet, demokrati, samtliga
grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen.
Många strider återstår, inte minst när det gäller att bekämpa diskriminering, att integrera de
personer som lider av ett fysiskt eller psykiskt handikapp, att kämpa för informations- och
yttrandefrihet, att förbättra skyddet för barn och kvinnor samt för minoriteter i allmänhet, att
främja jämställdhet och att fördöma alla nya former av slaveri.
För mig är detta betänkande ett utmärkt referensdokument för utarbetandet och
genomförandet av vår politik. Det bygger på en öppen samordningsmetod som ger värde åt
det positiva arbete som utförs i medlemsstaterna, samtidigt som det innebär att deras olika
initiativ blir jämförbara och kompatibla. Det främjar och stödjer inrättandet av den
förebyggande mekanism som planeras i artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen. Det bör
även bidra till att Europaparlamentets åtaganden på detta särskilda område blir kända och
sprids, och dessutom bidrar det till öppenhet och dialog med det civila samhället.
EU vill ytterligare fördjupa denna relation, såväl när det gäller medlemsstaternas regeringar
som när det gäller EU-institutionerna. Dialog och samarbete mellan regeringarna och det
civila samhället är, liksom stöd till människorättsaktivister, oerhört viktigt, och målet är
naturligtvis att åstadkomma globala framsteg i fråga om tillämpningen av de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Det handlar alltså inte om att utarbeta ett betänkande som innehåller en uttömmande
förteckning över angreppen på de mänskliga rättigheterna, utan vad det gäller är att göra
stadgans text begriplig så att varje medborgare kan tillgodogöra sig den. För att uppnå det
krävs utbyten av bästa praxis när det gäller grundläggande rättigheter. Det är vår plikt att
försöka medvetandegöra, informera, få med oss, eller med andra ord uppmana samtliga
1
När det gäller utvecklingen av nationell lagstiftning och rättspraxis 2002, hänvisas till sammanfattningen av
arbetet inom det europeiska nätverket av nationella människorättsexperter
http://europa.eu.int/comm/justice_home/news/intro/news_intro_en.htm.
RR\505056SV.doc
29/131
PE 329.881
SV
medborgare att arbeta tillsammans med oss.
Man måste finna en balans, och vägra att falla i fördomsfällan. Man måste bortse från sina
egna intressen. Man måste tillämpa en annorlunda arbetsmetod.
I Europaparlamentets lokaler och med stöd av den fransk-tyska ungdomsbyrån och den
franska organisationen ”Bouge Europe” organiserades den 17-18 februari 2003 i denna anda
ett första symposium, där ett hundratal europeiska ungdomar fick delta i stadgans arbete.
Samtidigt firades fyrtioårsdagen av de fransk-tyska samarbetsavtalen, det så kallade
Elyséefördraget. Efter detta givande symposium utsågs fyra ombud som fick i uppdrag att
bidra till att detta betänkande utvecklas konstruktivt och att delta i samtliga evenemang till
dess att betänkandet läggs fram och går till omröstning.
Inom ramen för den årliga utfrågningen i Europaparlamentet om situationen för de
grundläggande rättigheterna, där samtliga EU-institutioner deltar tillsammans med de främsta
frivilligorganisationerna på området, och denna gång även under medverkan av journalister,
fick vi ta del av värdefulla uppgifter som sedan införts i betänkandet.
I texten går jag först in på effekterna av händelserna den 11 september, och därefter på
situationen i fängelserna. Jag utvecklar mitt arbetssätt och min vision.
Min önskan har varit att tränga in i fängelsevärlden, uppmärksamma förhållandena vid
arresteringar och fängslanden, för att bidra till ett nytt synsätt. För det handlar om att göra
dessa miljöer mänskligare i samtliga medlemsstater. Fängelset orsakar kroppsliga och
själsliga sår, och ingenstans står det skrivet att det måste fungera som en avstjälpningsplats
där hoppet dör skrev den franska tonsättaren och författaren Yves Simon i en artikel i
Libération den 22 februari 2000. Inom fängelsernas värld måste man kraftfullt kämpa mot alla
former av våld, betona behovet av utbildning och anpassning, för det är riktigt som Victor
Hugo en gång skrev, att den som öppnar en skoldörr stänger en fängelsedörr. Jag tror även på
idén om att fångarnas personlighet måste byggas upp på nytt, att de behöver specialistvård.
Det som hände den 11 september var förskräckligt och föranledde starka känslor, men i mina
ögon är det säkerhetspådrag som följt inte motiverat. Här skulle jag vilja påminna om när
Nelson Mandela 1994 just kommit till makten i Sydafrika, och en rapport från Rand
Corporation om terrorismen samtidigt lades fram. I denna rapport hade ingen hänsyn tagits till
den nya politiska situationen, och ANC klassades som en terroristorganisation. Behöver man
även påminna om att de franska motståndsmännen ansågs som terrorister under den tyska
ockupationen och utsattes för värsta tänkbara övergrepp? FN har räknat ut att det finns över
142 definitioner av terrorism. Var och en har sina motståndare.
Varje sak måste ses i sitt sammanhang för att man skall kunna göra en objektiv analys av
situationen. Om det är en terroristsituation kommer den att betraktas på olika sätt beroende på
vilken gerilla eller motståndsrörelse det handlar om. Och den kommer att betraktas på olika
sätt även av underliggande skäl. Handlar det till exempel om en kamporganisation som
arbetar mot en makt som använder våld mot sin egen befolkning eller mot en makt som inte
använder våld, är den dömande makten oberoende eller ej? Om man skall besvara frågan
huruvida en väpnad aktion kan rättfärdigas eller ej måste man självklart analysera varje fall
PE 329.881
SV
30/131
RR\505056SV.doc
för sig.
Icke desto mindre har känslan av fara efter den 11 september förändrat balansen mellan
begreppen säkerhet och frihet.
Säkerheten är frihetens motsats, men har idag starkt positiva konnotationer. Man mäter och
väger inte längre som förr. Dessutom verkar det som om de mest kraftfulla vapnen inte längre
är statsmonopol, såsom kärnvapnen, bakteriologiska och kemiska vapen.
Rädslan för det slutliga attentatet vars destruktionskraft är omätbar får i detta sammanhang
ibland oanade följder.
Jag vill därför be alla vara mycket vaksamma. Att använda undantagslagar ideligen måste
fördömas, de innebär en viss risk för demokratin.
När undantagsfall åberopas innebär säkerheten att man vidtar åtgärder som man alltid säger
skall vara tidsbegränsade, och alla tror att de snart skall avskaffas igen. Men i verkligheten
blir det tidsbegränsade varaktigt. På det viset hotas både de medborgerliga friheterna och
samhällets grundvalar.
Kriget mot terrorismen är mer ett slags rituell besvärjelse än en verklig strategi. Man får dock
inte glömma bort att terrorismen kränker rätten till liv och och till värdighet för de personer
som faller offer för den. Inför hotet av denna osynliga fiende, måste vi tänka över hur länge
arbetet skall pågå. Först måste vi kanske inrikta oss på att visa på hur motsägelsefulla de
hemliga organisationerna är, visa hur dåligt de mål de säger sig ha överensstämmer med
resultaten, påminna om skillnaden när det gäller de inblandades styrkeförhållande och
legitimitet, organisera ett skydd genom diskreta men regelbundna åtgärder.
Vi måste alltså bekämpa alla former av diskriminering, alla fördomar och förenklingar. En
verklig social sammanhållning måste finnas, vi måste se varandra, utveckla en
brödrafolkskultur, medverka till att grupper med olika synsätt och värderingar kan existera
sida vid sida. Det finns ingen anledning att försöka säkra vårt territorium genom att
återupprätta Maginot-linjerna, utan det bästa skyddet är och förblir att försöka lära nya
värderingar, tillämpa dem och föregå med gott exempel.
Sammanfattningsvis kan sägas:
Vi har upplevt två brytpunkter. Först Berlinmurens fall, sedan händelserna den 11 september.
De tycks totalt motstridiga. Vid den första blåste en frihetsvind genom världen som orsakade
verkliga svindelkänslor. Den andra träffade USA mitt i hjärtat. Sedan dess frestas de
amerikanska myndigheterna ständigt att analysera allt med tanke på säkerhetsaspekterna. Mitt
förslag går ut på att föra en annan strategi, att se de olika hoten såsom terrorism, spridning av
massförstörelsevapen, fundamentalism eller regionala konflikter som problem vars lösning
kräver en känsla av solidaritet och rättvisa om vi skall kunna bygga upp en värld med
mångfald och med mer än ett maktcentrum.
Kollektivt ansvar i en värld där styrkedemonstrationer och våld inte tas till förrän som absolut
RR\505056SV.doc
31/131
PE 329.881
SV
sista utväg, det är min väg. Låt oss tillsammans bygga ett samhälle där fred och tolerans
härskar, och låt oss bevara den kulturella mångfalden!
När det gäller EU:s område med frihet, säkerhet och rättvisa har onekligen framsteg
åstadkommits. I en del andra frågor har våra förväntningar ännu inte uppfyllts eller förtjänar
att förbättras, och vi har flera fält att utforska. Men klart framgår att begreppen frihet, säkerhet
och rättvisa är oskiljaktiga.
Frihet innebär dock något mer än fri rörlighet i ett område utan inre gränser. Att leva i ett
område där man fruktar för sin fysiska integritet innebär en oacceptabel inskränkning av
värdet i det grundläggande begreppet ”frihet”.
Ett domstolsväsende som fungerar effektivt och är tillgängligt för alla är något nödvändigt.
Medborgaren måste finna sig tillrätta i detta nya område, han eller hon måste befinna sig i
centrum av vår politik, i centrum av våra projekt.
Jag önskar inrikta min politiska kamp på Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna, för att den skall få styrka och kraft, och för att området med frihet, säkerhet och
rättvisa skall förverkligas.
KAPITEL I: RESPEKT FÖR MÄNNISKANS VÄRDIGHET
Rätten till liv (artikel 2)
Kampen mot den internationella terrorismen
I.
Kampen mot den internationella terrorismen
Kampen mot terrorismen, som utgör en allvarlig och oacceptabel kränkning av människornas
säkerhet, motsvarar kravet att skydda rätten till liv.
De undantagsbestämmelser, som ofta antas i största hast, oavsett om de är europeiska eller
nationella, riskerar emellertid många gånger att kränka en persons grundläggande rättigheter
på grund av att de är juridiskt otydliga, inte ger tillräckliga garantier eller innebär en utökning
av polisens befogenheter.
Som Internationella federationen för mänskliga rättigheter (IFHR) har konstaterat, medverkar
de så kallade undantagslagstiftningar som införts på detta område generellt till en situation av
växande rättsosäkerhet. Detta bekräftas bland annat av exemplet med Förenade kungariket,
som genom antagandet av ”Antiterrorism, Crime and Security Act” från 2001 tillåter
kvarhållande utan bevis eller dom. Denna lag, som IFHR anser vara orättvis och godtycklig,
förefaller dessutom missbrukas, eftersom endast 3 av 604 arresteringar som gjorts med stöd
av denna lag sedan den 11 september 2001 skulle ha utmynnat i anklagelser om terrorism 1.
1
Respekten för de grundläggande rättigheterna: situationen i EU 2002. Gemensam rapport från IFHR-AE och
IFHR, april 2003, s. 13.
PE 329.881
SV
32/131
RR\505056SV.doc
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta Nationerna
FN:s konvention om bekämpande av bombattentat av terrorister1 undertecknades den
15 december 1997 av samtliga medlemsstater och trädde i kraft den 23 maj 2001.
FN:s konvention om bekämpande av finansiering av terrorism2 undertecknades den
9 december 1999. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft. Den ratificerades 2002 av
Danmark, Spanien, Grekland, Frankrike, Italien, Österrike, Portugal och Sverige. Finland
ratificerade konventionen i början av 2003.
I september 2002 lade FN fram 31 rekommendationer för att bekämpa terrorism. Den första –
i prioritetsordning – understryker betydelsen av att medlemsstaterna undertecknar, ratificerar
och effektivt tillämpar de tolv antiterroristkonventioner som antagits av FN och framför allt
den konvention som avser bekämpa finansieringen av terrorism3.
FN:s insatser mot terrorismen4:
- Europarådet:
Protokoll nr 13 till den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna om avskaffande av dödsstraff under alla
förhållanden5.
Kort presentation av förslaget till riktlinjer för mänskliga rättigheter och kampen mot
terrorism, som håller på att utarbetas av CDDH6.
Rekommendationer och resolutioner från den parlamentariska församlingen och
ministerkommittén.
- Rekommendation 1550 (2002) om kampen mot terrorism och respekten av mänskliga
rättigheter.
- Riktlinjer för mänskliga rättigheter och kampen mot terrorism, som ministerkommittén
antog vid sitt 804:e möte den 11 juli 2002.
- Rapport från kommissionen för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter om kampen mot
1
Ratifications FR http://untreaty.un.org/French/Terrorism/Conv11.pdf
EN http://untreaty.un.org/English/Terrorism/Conv11.pdf
2
Ratifications FR http://untreaty.un.org/French/Terrorism/Conv12.pdf
EN http://untreaty.un.org/English/Terrorism/Conv12.pdf
3
FR http://www.un.org/french/terrorism/index.html EN http://www.un.org/terrorism
4
FR http://www.un.org/french/terrorism/index.html EN http://www.un.org/terrorism
5
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=187
EN http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=187
6
Styrkommittén för mänskliga rättigheter, dok. CM/Inf(2002) 16, 4 april 2002).
RR\505056SV.doc
33/131
PE 329.881
SV
terrorismen och respekten av de mänskliga rättigheterna (dokument 9331, 22 januari
2002).
Besök av en delegation från den europeiska kommittén för förebyggande av tortyr
(Committee for the prevention of torture and inhuman or degrading treatment or punishment,
CPT) i Förenade kungariket den 18-22 februari 2002, för att kontrollera behandlingen av
personer som misstänks för internationell terrorism eller som kvarhålls med stöd av lagen från
2001 om bekämpning av terrorism.
b) Europeisk lagstiftning 2002
Europeiska unionen
Europeiska rådets slutsatser från Sevilla den 21-22 juni 2002.
Förslag till rådets rambeslut
Medlemsstaterna skall före utgången av 2002 bringa sina lagstiftningar i överensstämmelse
med rambeslutet om den europeiska arresteringsordern.
Detta rambeslut omfattar en förteckning på 32 överträdelser, utan kontroll av dubbel
straffbarhet över en gräns på tre års fängelse. För övriga överträdelser kan den dubbla
straffbarheten kontrolleras. Arresteringsordern skall också tillämpas på medborgarna i det
land den riktar sig till. Den träder i kraft i början av 2004. Varje medlemsstat kan fritt
meddela om den kommer att utnyttja arresteringsordern på överträdelser som begåtts före
detta datum. De flesta medlemsstater har meddelat att de inte tänker införa en
tidsbegränsning.
- Bekämpande av terrorism (KOM(2001) 521 av den 19 september 2001) och en europeisk
arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (KOM(2001) 522 av den
19 september 2001).
Dessa två rambeslut antogs formellt vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den
13 juni 2002. Redan i slutet av 2001 hade principiell politisk enighet uppnåtts om dessa texter.
I förhållande till den nuvarande situationen, där de flesta medlemsstater inte har haft specifika
bestämmelser med hänsyn till terrorism, och i förhållande till det traditionella
utlämningssystemet, utgör dessa texter ett avsevärt framsteg, som i huvuddragen tillmötesgår
de mål och angelägenheter som framförts av Europaparlamentet.
Sex medlemsstater beslutade dessutom i februari 2002 vid det informella rådsmötet i
Santiago de Compostela att föregripa den europeiska arresteringsorderns ikraftträdande under
loppet av det första halvåret 2003.
Europaparlamentet godkände formellt de två förslagen vid plenarmötet den 6 februari 2002.
Betänkanden som antagits av Europaparlamentet under 2002:
PE 329.881
SV
34/131
RR\505056SV.doc
- ”Området med frihet, säkerhet och rättvisa: Ersättning till brottsoffer. Grönbok”1
- ”Bekämpning av terrorism - utvärdering av de rättsliga bestämmelserna / polissamarbete
(spanskt initiativ)”2
B. Utvärdering
1.
Otydlig definition av terrorism
Enligt legalitetsprincipen på straffrättens område skall överträdelsen ”terrorism” ges en
tillräckligt snäv definition. Den nuvarande utvecklingen visar emellertid inte på att
svårigheterna skulle ha övervunnits på detta område, långt därifrån.
Grundläggande faktorer, som hur allvarlig en handling är eller föremålet för handlingen,
räcker inte för att med tillräcklig precision avgränsa terrorhandlingen såsom den definieras i
rambeslutet i förhållande till andra allmänna överträdelser.
De definitioner som hittills har använts i nationell lagstiftning (införlivandet av rambeslutet)
har inte bidragit till att ge en mer exakt definition av terrorhandling. I vissa fall verkar det till
och med finnas en tendens till att organiserad brottslighet och terrorism blandas samman.
Denna tendens har kunnat konstateras i Irland, där gränsen mellan ”störande av den allmänna
ordningen” och terroristbrott i stor utsträckning urvattnats till följd av antagandet 2002 av
”Criminal Justice (Terrorist Offences) Bill”, eftersom alla brott som begåtts med avsikt att ”på
ett otillbörligt sätt tvinga regeringen att göra eller avhålla sig från att göra något” hädanefter
likställs med en terroristhandling. Detta kommer enligt IFHR att leda till att sociala rörelser
kriminaliseras, eftersom de berörda brotten ofta begås i samband med tillåtna
demonstrationer3.
2.
Det ömsesidiga erkännandet av straffrättsliga beslut mellan medlemsstaterna ger inte
tillräckliga garantier
Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och förfarandena för utlämningar mellan
medlemsstater följer principen om ömsesidigt erkännande av straffrättsliga beslut och bygger
på idén om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna.
De fastställda garantierna är dock otillräckliga. Det finns nämligen bara följande två
säkerhetsmekanismer:
-
Att neka att genomföra en utlämning om det finns skäl att tro att arresteringsordern
utfärdats i syfte att åtala en person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska bakgrund,
nationalitet, språk, politiska åsikter eller sexuella läggning.
- Att avbryta förfarandet (artikel 7) om en medlemsstat, i detta fall den ansökande staten,
1
Roberta Angelilli, A5-0309/2002.
Gerardo Galeote Quecedo, A5-0305/2002.
3
Respekt av de grundläggande rättigheterna: situationen i EU 2002. Rapport från IFHR-AE och IFHR,
april 2003, s. 13.
2
RR\505056SV.doc
35/131
PE 329.881
SV
allvarligt kränker EU:s grundläggande värderingar.
Dessa garantier lämnar mycket i övrigt att önska. Avsaknaden av garantier när det gäller
respekten av de grundläggande rättigheterna i den stat som utfärdat arresteringsordern kunde
vara en grund för att inte uppfylla utlämningsskyldigheten. Dessutom är hänvisningen i
ingressen till artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget endast av begränsat värde. Verkställandet av
den europeiska arresteringsordern sker nämligen på ett individuellt plan medan konstaterandet
i artikel 7 i EU-fördraget görs på ett generellt plan.
3.
Riskerna med samarbetet med Förenta staterna
Kraven på bekämpning av terrorismen leder till ett allt större internationellt samarbete. Men
detta samarbete mellan stater som tillämpar andra och mindre omfattande normer än EU kan
utgöra en risk för skyddet av de grundläggande rättigheterna (förutom dödsstraffet, risken för
tortyr, ingen rätt till en rättvis rättegång, brott mot asylrätten). Det rättsliga samarbetet med
Förenta staterna och kravet på att översända personuppgifter är två exempel på detta.
Europaparlamentet har betonat svårigheterna med att ingå ett avtal om rättsligt samarbete med
Förenta staterna. EU:s förhandlingsmandat anger vilka begränsningar som finns, framför allt
när det gäller att avstå från att verkställa dödsstraffet.
De bilaterala straffrättsliga samarbetsförbindelser som fortfarande finns kvar mellan Förenta
staterna och vissa medlemsstater betyder att Förenta staterna kan få igenom sina krav genom
dessa förbindelser. De gränser som fastställts av bland annat Europaparlamentet skulle således
kunna kringgås till förfång för de individuella rättigheterna.
Det största hindret är förstås att Förenta staterna fortfarande har kvar dödsstraffet. Med tanke
på detta utgör situationen för de europeiska fångar, det vill säga ett femtontal talibanska
soldater av europeisk härkomst, som tillfångatogs i Afghanistan och som för närvarande
kvarhålls på Guantanamobasen, ett problem för sex medlemsstater.
I februari 2002 antog Europaparlamentet en resolution om situationen för fångarna i
Guantanamo, i vilken parlamentet kräver att det i FN-regi inrättas en domstol med behörighet
när det gäller Afghanistan1.
4.
Utvidgning av befogenheterna till undersökning, övervakning och åtal
Terrorism har en sak gemensamt med den internationella brottsligheten, nämligen att den är
organiserad. Detta medför att vissa medlemsstater gör det straffbart att tillhöra en organisation
utan ytterligare bevis på terrorhandlingar, vilket skapar en risk för att undantagsbestämmelser
även tillämpas på personer som inte är terrorister.
De olika initiativ som EU och medlemsstaterna har tagit innebär alla, i olika hög grad,
inskränkningar i de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd för privatlivet, rätten
till försvar i en brottmålsprocess och rätten till frihet och säkerhet. Som exempel kan nämnas:
1
PE 313.865, 7.2.2002.
PE 329.881
SV
36/131
RR\505056SV.doc
a)
Utarbetande av profiler av personer som förmodas ha begått terroristhandlingar
Rådets rekommendation om utarbetandet av så kallade ”terroristprofiler” banar vägen för
allvarliga hot mot de medborgerliga fri- och rättigheterna. Införandet av vissa
identifieringsaspekter kräver förmodligen mycket strängare skyddsåtgärder, inte minst som det
finns en uttalad koppling till invandringspolitiken. Rutinerna för utarbetandet verkar inte vara
tillräckliga när det gäller frågan om huruvida uppgifterna är sanna och tillförlitliga, och den
totala avsaknaden av kontroll är oacceptabel.
b)
Överföring av personuppgifter från EU till Förenta staterna
Uppgifter från flygbolag:
De personuppgifter som Förenta staterna kräver går utöver de uppgifter som är nödvändiga
för att identifiera en person. Direktiv 95/46/EG kräver också vissa garantier från
mottagarstaten, som Förenta staternas lagstiftning för tillfället inte ger.
Uppgifter från Europol:
I artikel 18 i Europolkonventionen fastställs de villkor under vilka personuppgifter kan
överlämnas till tredje land. Det finns emellertid anledning att tvivla på kvaliteten hos de
garantier Förenta staterna kan ge, eftersom landet inte har ratificerat Europarådets konvention
nr 108. Därför har kritik förts fram i vissa medlemsstater (EG-domstolen har ingen behörighet
på området och Europaparlamentet hörs inte om denna typ av avtal, som inte är föremål för
ratificering på nationell nivå).
c)
Förstärkt kommunikationsövervakning
Det finns anledning att oroa sig över det växande antalet kränkningar av respekten för
privatlivet, som till exempel bevarande av uppgifter på området för telekommunikationer.
I enlighet med direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd
inom sektorn för elektronisk kommunikation kan medlemsstaterna anta lagstiftning som ger
rätt att lagra uppgifter under en begränsad period och av ett begränsat antal skäl (nationell
säkerhet, försvar, allmän säkerhet och åtal för brott).
d)
Utvidgning av de brottsbekämpande myndigheternas befogenheter
Användning av underrättelsetjänsternas metoder vid straffrättsliga undersökningar
För att bekämpa terrorismen har polisen fått tillstånd att använda samma metoder som de
militära underrättelsetjänsterna, till exempel infiltration eller kommunikationsavlyssning.
Detta gäller framför allt i Belgien, Tyskland och Österrike.
I Belgien är sådana metoder, som medför stora risker för kränkningar av privatlivet eller
rätten till försvar, lagliga enligt lag från januari 2003. Detta är än mer alarmerande eftersom
dessa metoder används i förebyggande syfte, det vill säga de används innan man har
konstaterat att ett brott verkligen har begåtts.
RR\505056SV.doc
37/131
PE 329.881
SV
Särskilda förfaranden vid åtal för terroristhandlingar
En särskild dimension i medlemsstaternas reaktion är också valet av ett särskilt straffrättsligt
förfarande för vissa allvarliga brott, såsom terrorism. Detta kännetecknas av följande:
- Inrättande av myndigheter som är specialiserade när det gäller rättsliga åtal för
terroristhandlingar, exempelvis inrättandet av en federal åklagarmyndighet i Belgien och
den federala byrån för skydd av författningen och bekämpning av terrorismen i Österrike,
specialåtgärder som inskränker rätten till försvar, möjlighet till husrannsakan utanför
lagstadgade tider, visitering av fordon och genomsökning av bagage i Frankrike (lagen om
inre säkerhet).
- Förlängning av de maximala fristerna för förundersökningar i Italien.
- Restriktioner när det gäller friheten att välja advokat i Spanien och Grekland.
Frihetsberövande
I Förenade kungariket ger den nya lagen mot terrorism från 2001 inrikesministern utökade
befogenheter att arrestera och kvarhålla utländska medborgare som misstänks vara terrorister
oavsett artikel 5 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Därför gjorde
Europarådets tortyrkommitté ett besök den 18-22 februari 2002 för att se hur man behandlade
personer som misstänks för internationell terrorism, vilka utan att ha blivit dömda var
fängslade på obestämd tid i särskilt säkra fängelser.
5.
Restriktiv tillämpning av lagstiftningen om utlänningars vistelse
På rådets begäran har kommissionen preciserat vilka juridiska mekanismer som står till
medlemsstaternas förfogande för att undanta från internationellt skydd de personer som
misstänks för terrorism, särskilt den möjlighet som erbjuds i den så kallade
undantagsklausulen från artikel 1 F i Genèvekonventionen om flyktingar. UNHCR anser
emellertid med rätta att medlemsstaterna måste vidta olika åtgärder med lämpliga juridiska
garantier innan dessa undantagsbestämmelser tas i bruk.
Till följd av ett ökat utbyte mellan de myndigheter som skall handlägga asylansökningar och
underrättelsetjänsterna, har vissa medlemsstater en tendens till att avvisa eller utlämna
”misstänkta utlänningar” till stater där de riskeras att utsättas för grym, omänsklig eller
förnedrande behandling (särskilt Sverige).
Inre terrorism
A. Rättslig utveckling
Spanien antog den 27 juni 2002 en ny lag om politiska partier1. Med denna lag, som för övrigt
är förenlig med principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna samt rättsstaten, fastställs ett förfarande och kriterier som gör det
1
Organisk lag 6/2002.
PE 329.881
SV
38/131
RR\505056SV.doc
möjligt att genom ett domstolsbeslut förbjuda ett politiskt parti. Enligt artikel 9 i lagen kan ett
politiskt parti förbjudas och upplösas om dess verksamhet strider mot de demokratiska
principerna och de mänskliga rättigheterna.
Det baskiska partiet Batasuna blev den 26 augusti 2002 föremål för ett provisoriskt beslut från
den nationella domstolen, enligt vilket partiet förbjöds att utöva sin verksamhet under en
period på 3 år. Beslutet bekräftades av Spaniens högsta domstol. Detta beslut fattades inom
ramen för ett straffrättsligt förfarande avseende händelser som inträffat före augusti 2002.
Ett lagförslag om förebyggande och frysning av finansieringen av terrorism förelades
parlamentet den 11 mars 20021. Detta lagförslag grundas på resolution 1373 (2001) från FN:s
säkerhetsråd och på slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 21 september 2001.
Lagförslaget har som mål att möjliggöra frysning av konton och andra finansiella medel.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Även 2002 drabbades EU av många terroristattentat.
- I Nordirland begicks det enligt Amnesty International 80 bombattentat och 19 personer
dödades2.
- I Finland dödades sju personer den 11 oktober 2002 efter en explosion i ett köpcentrum
(Myyrmanni). Mellan tusen och tvåtusen kunder fanns i köpcentrumet3. I Spanien 32
attentat utförda av ETA, med 5 dödsfall och 90 skadade som följd.
- I Nordirland åtalades två medlemmar av Sinn Fein (katolska nationalister) – den politiska
grenen av IRA:s väpnade avdelning – för terrorism. Polisen beslagtog listor över
framträdande personer, nästan 2000, bland andra högt uppsatta politiker – med detaljerade
uppgifter (adresser, rutter), som den framställer som ”mållistor” som utarbetats av IRA4.
Ett visst antal personer som misstänks för terrorism har arresterats i medlemsstaterna och är
för närvarande fängslade i Belgien, Tyskland, Spanien, Italien och Förenade kungariket 5.
Dödshjälp
Dödshjälp (frivillig aktiv dödshjälp) är en möjlighet att frivilligt framkalla en annan persons
död, genom att under vissa förhållanden tillmötesgå den berörda personens uttryckliga
önskan.
A. Rättslig utveckling
Rättspraxis
I ärendet Pretty mot Förenade kungariket av den 29 april 2002 uttalade sig Europeiska
1
121/000072.
Amnesty International, UK: Escalating sectarian violence must be addressed, 18.1.2002.
3
Le Monde, 12.10.2002.
4
Le Monde 7.10.2002.
5
Le Monde 18.2.2002 och 12.3.2002.
2
RR\505056SV.doc
39/131
PE 329.881
SV
domstolen för de mänskliga rättigheterna för första gången om frågan om det straffrättsliga
förbudet mot hjälp till självmord1. Käranden led av en obotlig sjukdom och kunde inte begå
självmord utan hjälp. Domstolen avslog ansökan eftersom artikel 2 i Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna, som garanterar varje persons rätt till liv, enligt domstolens
tolkning inte samtidigt garanterar ”rätten att dö”.
Nationell lagstiftning
På lagstiftningsplanet blev däremot Belgien det andra EU-landet efter Nederländerna2 att
avkriminalisera dödshjälp. Enligt den belgiska lagen av den 28 maj 2002 om dödshjälp3,
innebär frivillig aktiv dödshjälp att man framkallar en annan människas död genom att gå
hans eller hennes vilja till mötes under det att man respekterar strikta villkor (avsiktligt
framkalla en annan människas död på den berörda personens begäran, varvid den sjuke måste
vara myndig, rättskapabel och vid medvetande, lida av en obotlig sjukdom och en outhärdlig
och konstant fysisk och psykisk smärta).
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Den 20 januari 2003 offentliggjorde Europeiska rådet en undersökning4 om dödshjälp och
hjälp till självmord i lagar och/eller praxis i 34 medlemsstater och Förenta staterna, som har
observatörsstatus i organisationen. I pressmeddelandet om offentliggörandet av
undersökningen, som genomfördes av styrkommittén för bioteknik (CDBI) till följd av
rekommendation 1418 om skyddet av de mänskliga rättigheterna och obotligt sjukas och
döendes värdighet, antagen av Europarådets parlamentariska församling 1999, framgår det av
resultatet av det frågeformulär som undersökningen grundas på att endast ett land, Belgien,
har preciserat att dess rättsliga ramar gjorde dödshjälp möjlig (9 länder gav inga specifika
svar). Två länder (Estland och Schweiz) preciserade att deras rättsliga ramar möjliggör hjälp
till självmord (10 länder gav inga specifika svar). Men det faktum att till exempel
Nederländerna, vars lag från april 2001 ligger nära den belgiska lagen från 2002, som den i
själva verket inspirerat5, inte specifikt angivit om den nederländska lagen gjorde dödshjälp
möjlig, illustrerar svårigheterna med sådana jämförande tillvägagångssätt, framför allt då
dessa grundas på divergerande uppfattningar av begreppet ”dödshjälp”, och till exempel
inkluderar i detta begrepp såväl icke-frivillig dödshjälp och dödshjälp som utförs på
patientens begäran, eller tolkar det som dödshjälp på patientens begäran, oavsett om andra
objektiva villkor uppfylls eller inte.
1
Formulerat i den brittiska lagen om självmord, Sucide Act, från 1961.
Den lag av den 12 april 2001 om hjälp till självmord och ändring av de straffrättsliga bestämmelserna – som
trädde i kraft den 1 april 2002.
3
Lag av den 28 maj 2002 om dödshjälp, offentliggjord den 22 juni 2002.
4
http://www.coe.int/euthanasia-report
5
Den belgiska och den nederländska lagen uppvisar dock avsevärda skillnader. Den nederländska lagen gäller
för minderåriga från och med tolv år (föräldrarnas samtycke krävs från 12 till 15 år), medan den belgiska lagen
endast gäller en begäran som uttalats av myndiga personer som är vid medvetande.
2
PE 329.881
SV
40/131
RR\505056SV.doc
Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
(artikel 4)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta Nationerna
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning har fortfarande inte ratificerats av Irland (resolution 39/46).
- Förenade kungariket har fortfarande inte ratificerat protokollet till konventionen om skydd
av barn (och därför rekryteras barn under 18 år till armén).
Den 18 december 2002 antog FN:s generalförsamling det frivilliga protokollet till
konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning av den 10 december 1984. Syftet med detta är att inrätta ett system för
regelbundna besök på kvarhållningsplatserna för att förebygga tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Det frivilliga protokollet medför både inrättandet av en ”underkommission för förebyggande”,
som skall underställas Europeiska tortyrkommittén, och inrättandet i varje medlemsstat av en
nationell mekanism för förebyggande, bestående av ett eller flera oberoende organ, som skall
inspektera de platser där personer frihetsberövas.
- Rapporter från den europeiska tortyrkommittén (CR/28/2) om Luxemburg, (CR/28/1) om
Danmark och (CR/28/6) om Sverige.
- Europarådet:
- Alla medlemsstaterna undertecknade den 3 maj 2002 protokoll nr 13 till Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna om avskaffande av dödsstraff under alla
omständigheter. De har fortfarande inte ratificerat protokollet.
- Konventionen om Internetrelaterad brottslighet (STE 185) av den 23 november 2001 har
undertecknats av de flesta medlemsstater.
- Förenade kungariket har upphävt artikel 5 i den europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna (begäran om undantag i enlighet med artikel 15 – vid händelse av krig eller
annan offentlig fara – i konventionen för att tillämpa anti-terroristlagstiftningen).
Rekommendationer från Europarådets parlamentariska församling:
- Rekommendation 1547(2002) om utlämningsförfaranden som överensstämmer med de
mänskliga rättigheterna och genomförs med respekt för säkerhet och värdighet.
RR\505056SV.doc
41/131
PE 329.881
SV
Rekommendationer från Europarådets ministerråd, antagna 2002.
- 12:e allmänna verksamhetsrapporten från Europeiska tortyrkommittén (2001),
offentliggjord den 3 september 2002.
Denna rapport bekräftar tendensen till att upphäva konfidentialiteten och snabbt offentliggöra
de nationella rapporterna. Europeiska tortyrkommittén betonar särskilt de normer som skall
respekteras i förbindelse med kvarhållande i polishäkte.
Europeiska tortyrkommittén offentliggjorde under 2002 sina rapporter efter besöken i
Belgien, Danmark, Spanien, Grekland, Nederländerna och Förenade kungariket.
Slutsatserna från människorättskommissionären om psykiskt sjukas rättigheter1.
b) Rättspraxis
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg
Det framgår av samtliga domar2 som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
uttalade under 2002 att staten har en positiv förpliktelse att säkra proportionerligt bruk av våld
och acceptabla förhållande för de kvarhållna.
d) Internationella konferenser
Multilateral konferens om europeiska normer och standarder när det gäller polisetik den
21-22 mars 2002 i Vilnius (Litauen).
B. Sammanfattning av det aktuella läget
1) Dåligt fungerande polis
De olika rapporterna för 2002 från FN:s kommission mot tortyr, Europarådets tortyrkommitté
och berörda frivilligorganisationer innehåller liksom tidigare år uppgifter om olika och alltför
många tillfällen där polisen har fungerat dåligt (i en eller flera medlemsstater och ofta i de
flesta av dem):
Bland annat kan nämnas att under toppmötena i Barcelona och Sevilla gjorde polisen i
Spanien bruk av oproportionerligt mycket våld mot demonstranterna, särskilt mot två
portugisiska parlamentsledamöter. Detta skedde också vid toppmötena i Italien (Genua) och
Sverige (Göteborg) 2001.
1
CommDH(2003)1.
Mål Mouisel/Frankrike nr 67263/01 av den 14.11.2002 – Domstolen konstaterade också en kränkning av
artikel 8 (eftersom A.B:s korrespondens med sin advokat snappades upp) - Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna, A.B mot Nederländerna (dom), nr 37328/97, 29 januari 2002 - Europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna, fjärde avdelningen, nr 43290/98, slutlig dom den 28 maj 2002 (EN).
2
PE 329.881
SV
42/131
RR\505056SV.doc
Flera dödsfall (ett tiotal) är också att beklaga under 2002 till följd av okontrollerade
polisaktioner i Danmark, Tyskland, Grekland (varför regeringen 2002 lade fram ett lagförslag
om användning av eldvapen och utbildning av polisen), Österrike och Portugal för att inte tala
om rasistiskt våld1. Av de 500 fängslade medlemmarna av terroristorganisationen ETA i
Spanien har flera utsatts för fysisk och psykisk tortyr under häktningstiden (incommunicado)
(5 dagar).
Bristerna inom polisen beror framför allt på följande:
a) Bristande lagstiftning, såväl när det gäller innehåll som tillämpning, till exempel
-
-
-
avsaknad av en tydlig definition av tortyr i strafflagen,
avsaknad av oberoende myndigheter som kan kontrollera polisens verksamhet eller hur
fängelserna fungerar (under 2002 inrättade Grekland, Österrike och Förenade kungariket
oberoende kontrollorgan),
ingen möjlighet att överklaga disciplinära påföljder (för närvarande i Irland och Belgien),
och i Italien kan personer som misstänks eller anklagas för terroristverksamhet, inom
ramen för kampen mot terrorismen, ställas utanför den vanliga fängelseordningen utan
möjlighet att överklaga,
bristande tillgång till advokat, läkare eller anhöriga inom den första timmen,
inga videoinspelade förhör.
b) Brister i samband med rekrytering och utbildning av poliser
Regeringarna bör tillsammans med polisen sträva efter att:
-
-
förbättra rekryteringen och integrera de grundläggande rättigheterna i
rekryteringskriterierna (se europeisk kodex för polisetik), som för övrigt i så stor
utsträckning som möjligt skall återspegla samhällets multietniska karaktär,
införa eller genomföra regelbundna och effektiva kontroller för att se till att polisen
fungerar på lämpligt sätt,
strikt beakta och behandla alla klagomål och tillämpa relevanta sanktioner,
genomföra utbyten av bästa arbetsmetoder (ett ”polis- och människorättsprogram” inom
EU skulle kunna införas baserat på de som finns inom Europarådet).
Polisstyrkornas förmåga att respektera de grundläggande rättigheterna, som är en av de
viktigaste och mest konkreta indikatorerna för hur demokratiskt ett land är, måste gradvis
förstärkas.
2. De dåliga förhållandena i fängelserna
Fängelserna i EU fungerar dåligt, vilket Europarådets tortyrkommitté, FN:s tortyrkommission
och frivilligorganisationer har konstaterat i sina rapporter. Detta visar sig i form av våld
mellan interner, bristande övervakning och brutalitet från fångvaktarnas sida. Det finns flera
orsaker till detta:
1
Se bland annat Amnesty Internationals rapport för 2002.
RR\505056SV.doc
43/131
PE 329.881
SV
a) Våldet i fängelserna
Utöver det våld som ibland utförs av fångvaktare och som ofta orsakas av den spända
situationen, tillkommer det ofta förekommande våldet mellan fångar (6 000 fall i Frankrike
1999), självförvållade skador (3 000 fall i Frankrike 1999) och våld mot fångvakterna (850
fall i Frankrike 1999). Våldsnivån ökar i takt med att allt fler långa fängelsestraff utdöms
(uppgifter från OIP).
b) Överbelastade fängelser
Baserat på den senaste statistiken från Europarådet kan man se de stora skillnaderna mellan
medlemsstater när det gäller antalet fångar i fängelserna, straffens längd och deras koppling
till antalet dödsfall eller självmord.
Statistiken den 1 september 2001 (SPACE1) visar att i EU
-
-
varierar antalet fångar per 100 000 invånare mellan 58 (Danmark och Finland), 126
(Förenade kungariket) och 132 (Portugal),
varierar antalet fångar per 100 platser mellan ett genomsnitt på 80 till 119 (Portugal),
127 (Belgien) och 129 (Italien),
uppgår antalet fångar som inte har fått en slutlig dom till 15 procent av det totala antalet
fångar i Sverige och Danmark, 26 procent i Frankrike, 35 procent i Belgien och 43 procent
i Italien,
har antalet strafftider som understiger ett år ökat från 5 till 10 procent i Belgien, Grekland
och Portugal, till 30 procent i Frankrike och till 39 procent i Nederländerna,
varierar antalet dödsfall i fängelserna mellan 20 per 10 000 fångar i Spanien och Sverige
till 30 i Italien, 46 i Frankrike och 60 i Portugal,
varierar slutligen antalet självmord i fängelserna mellan i genomsnitt 10 per 10 000 fångar
till 19 i Belgien och 24 i Frankrike.
c) Överdrivet många fångar i särskilt säkra fängelser
I alla medlemsstater placeras de fångar som bedöms utgöra en särskild säkerhetsrisk i så
kallade särskilt säkra avdelningar. Denna åtgärd grundas på de brott som begåtts, hur fångarna
reagerar på kraven i fängelserna eller deras psykiatriska profil. Denna grupp borde endast
utgöra en mycket liten andel av det totala antalet fångar, men så är det inte. Dessutom borde
deras hårda villkor i fängelset kompenseras med ett tillräckligt aktivitetssprogram och av
möjligheten att träffa medfångar för att undvika att de isoleras socialt och för att förbereda
dem för frisläppandet. Man måste dessutom regelbundet utvärdera om denna placering är
lämplig. (I Frankrike har de fångar som är medlemmar i ”Action Directe” nu varit isolerade i
14 år, vilket lett till upprepade hungerstrejker. Detsamma gäller personer som isolerats enligt
paragraf 41a i Italien, som tillämpas av ett dussintal italienska fängelser och som härrör från
en lag från 2002 om fångar som dömts för människohandel eller terrorism).
d) Fångarnas arbete
PE 329.881
SV
44/131
RR\505056SV.doc
Det framgår av en jämförande undersökning, som dock endast gäller sex medlemsstater
(Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna och Förenade kungariket) att det finns
ganska stora skillnader både när det gäller principen om arbetsplikt (endast tre av de berörda
länderna - Danmark, Spanien och Frankrike - utesluter principen om arbetsplikt för fångarna),
effektiviteten av det arbete som erbjuds fångarna (24 procent i Italien, 80 procent i Tyskland
och nästan alla i Nederländerna), och deras arbetsvillkor, även om arbetet under alla
omständigheter utförs under otillbörliga villkor ur ett allmänrättsligt perspektiv, med undantag
av säkerhets- och hygienreglerna. För att endast nämna några exempel varierar månadslönen
mellan 200 euro i månaden (Danmark, Tyskland, Spanien och Frankrike) till ett lägre belopp
(Nederländerna) och till endast 45 euro i månaden1 (Förenade kungariket).
Fångarnas arbetstider varierar mellan 38 timmar i de flesta berörda länder (Danmark,
Tyskland, Spanien och Frankrike) till 26 timmar (Nederländerna) och 22 timmar (Förenade
kungariket).
e) Särskilda fånggrupper
- De minderårigas oroande situation
I Frankrike tillåter de nya bestämmelserna i lagen av den 13 februari 2003 om inre säkerhet i
vissa fall tillfälligt kvarhållande av 13-åringar och inrättandet av slutna ungdomsanstalter. I
den nya lagen betonas straffaspekten mer än utbildningsaspekten.
Situationen för de minderåriga är inte heller tillfredsställande i Luxemburg, där FN:s
tortyrkommission konstaterar att minderåriga ibland spärras in i fängelser för vuxna. Även i
Förenade kungariket behandlas minderåriga dåligt i flera specialanstalter, särskilt i Nordirland. I
Belgien skall unga nordafrikaner ha utsatts för rasistiska övergrepp i vissa anstalter.
Tortyrkommissionen påminner om att fängsling måste vara en sista utväg.
1
Arbetsdokument från senaten (Frankrike), i serien jämförande lagstiftning, nr LC maj 2002.
RR\505056SV.doc
45/131
PE 329.881
SV
- Situationen för mycket gamla och allvarligt sjuka fångar
Amnesty International ifrågasätter Frankrikes tillämpning av lagen av den 4 mars 2002 om de
rättigheter som mycket sjuka fångar eller sjuka fångar vars behandling är oförenlig med
fängsling har när det gäller att få straffet upphävt (lagen har tillämpats på den före detta
prefekten Maurice Papon, men till exempel inte på den bretonska nationalisten Alain Solé,
som är allvarligt sjuk, och inte på de fyra medlemmar av ”Action Directe”, som har suttit
fängslade i 15 år och vars hälsa är allvarligt hotad).
Denna artikel i strafflagen, se ovannämnda lagstiftning, fastställer att straffet kan upphävas
oavsett karaktären av det kvarstående straffet och för en tidsperiod som inte preciseras, för
dömda fångar för vilka det fastställts att de lider av en sjukdom som inverkar på
levnadsprognosen, eller om deras hälsotillstånd varaktigt är oförenligt med fortsatt fängsling1.
3) Dåliga förhållanden vid andra platser där människor hålls kvar
- Flykting- och invandrarförläggningar
EU:s allt hårdare asylpolitik, vars överdrivet säkerhetsmässiga och restriktiva karaktär IFHR
beklagar2, har lett till administrativa frihetsberövanden av ett allt större antal avvisade
personer och därmed till en stadig försämring av förhållandena i dessa flykting- och
invandrarförläggningar. I Roissy kvarhölls fler än hundra personer i ett ur hygieniskt
perspektiv olämpligt rum och utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Många
personer i dessa flykting- och invandrarförläggningar utsätts dessutom för polisvåld utan
några som helst grunder. I Spanien är situationen mycket oroande, till följd av de allt fler
invandrarna på Kanarieöarna (5 000 under 2002), framför allt i Fuerteventura, där
förhållandena i flyktingförläggningarna är oacceptabla. Dessutom har invandrarna inte
tillgång till information på deras eget språk och saknar tolk eller advokat. De har följaktligen
ingen möjlighet att formulera en asylansökan.
IFHR påpekar att invandring ofta associeras med kriminalitet och anser att detta bland annat
beror på det faktum att båda frågorna under en viss tid föll under samma pelare. Enligt IFHR
leder en systematisk sammankoppling av dessa två fenomen självklart till en först och främst
säkerhetsmässig syn på migrationsfrågan3.
- Mentalsjukhus
Europarådets tortyrkommitté (rapport om Belgien som offentliggjordes 2002) önskar en
översyn av lagen från 1995, som uttryckligen bör nämna patientens samtycke till behandling
1
Den 1 september 2002 kunde den potentiellt beröra 1 683 fångar på över 60 år, 369 på över 70 år, 39 på över
80 år och 2 på över 90 år: Le Monde, 1 januari 2003. Denna nya garanti för sjuka fångar har redan kommit
Maurice Papon till godo (se Appelationsdomstolen i Paris, 18 september 2002: domaren tillfogar ett nytt villkor
till lagen, nämligen krav på att den offentliga ordningen inte störs genom upphävandet av straffet).
2
Respekt av de grundläggande rättigheterna: situationen i EU 2002. Rapport från IFHR-AE och IFHR,
april 2003, s. 6.
3
Respekt av de grundläggande rättigheterna: situationen i EU 2002. Rapport från IFHR-AE och IFHR,
april 2003, s. 6.
PE 329.881
SV
46/131
RR\505056SV.doc
och ett förfarande för regelbunden omprövning vid tvångsintagning. Både i Belgien och i
Danmark rekommenderar kommittén de psykiatriska institutionerna att i mindre utsträckning
passivera patienterna (120-180 dagar per år i Belgien i vissa fall).
Psykiskt sjuka är många gånger ovetande om sina rättigheter (rätt till besvär och rätten till
privatliv, till kommunikation med omvärlden t.ex.) och missbrukas av skrupellösa
familjemedlemmar.
Det är därför viktigt att skilja mellan placering och behandling, som båda kräver särskilda
beslut. Behovet av placering eller behandling skall styrkas av en oberoende medicinsk
myndighet, som också skall göra en regelbunden utvärdering av patientens situation.
För att komma till rätta med de dåliga förhållandena i fängelserna och andra
kvarhållningsplatser bör åtgärder vidtas när det gäller
-
-
överbelastningen av fängelserna (vilket skapar våld mellan fångar, vartill kommer
spridning av smittsamma sjukdomar), genom att oftare välja alternativa strafformer,
långvarig isolering i cellen (ibland endast 1 timmes utegång om dagen),
de långa fängelsestraff som alltför ofta utdöms,
den allt för höga andelen kvarhållanden i förebyggande syfte,
bristen på såväl allmän som medicinsk personal,
avsaknaden av eller bristen på regelbundna kontroller av behovet att i flera år låta fångar
sitta i särskilt säkra fängelser,
det otillräckliga utbudet av arbetstillfällen (och de mycket varierade ersättningsnivåerna
mellan medlemsstaterna) liksom det otillräckliga utbudet av andra mer generella
aktiviteter,
problemet med frigivning av mycket gamla eller sjuka fångar,
situationen för minderåriga vid slutna anstalter och ibland i fängelser för vuxna, vilket
borde vara en sista utväg,
den regelbundna avsaknaden av rättsliga påföljder för poliser och fängelsepersonal.
När man läser domar, som uttalats till följd av fel från polisens eller fängelsernas sida, slås
man av hur långsamma förfarandena är och hur ofta statstjänstemännen undgår eller får
relativt lindriga straff, grundade på självförsvar, eller hur låga de utdömda straffen är i
förhållande till hur allvarliga brotten är.
Med hänsyn av problemens omfattning borde det upprättas ett europeiskt kontor, som skulle
samla in uppgifter om bästa arbetsmetoder och ge möjlighet till informationsutbyten mellan
myndigheter från de olika medlemsstaterna.
Förbud mot slaveri och tvångsarbete (artikel 5)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna:
RR\505056SV.doc
47/131
PE 329.881
SV
Tilläggsprotokollet till FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor1 av den 6 oktober 1999 har fortfarande inte ratificerats av Belgien, Luxemburg och
Sverige. Det trädde i kraft 2002 i Tyskland, Grekland, Nederländerna och Portugal. Förenade
kungariket är det enda land som inte undertecknat och ratificerat detta protokoll.
Den internationella konventionen om organiserad brottslighet, som var öppen för underskrift
fram till 12 december 2002, har ännu inte ratificerats av medlemsstaterna.
Det frivilliga protokollet till konventionen om barnets rättigheter avseende handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi2, som antogs den 25 maj 2000, har undertecknats av
13 medlemsstater men har fortfarande inte ratificerats. Det trädde i kraft 2002 i Italien.
Tilläggsprotokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter avseende barns deltagande i
väpnade konflikter, trädde ikraft 2002 i Belgien, Danmark, Spanien, Irland, Italien, Österrike
och Finland.
ILO:s konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete3 av den 17 juni 1999 har
ratificerats av samtliga medlemsstater. 2002 ratificerades den av Belgien, Tyskland och
Nederländerna.
- Europarådet:
Europeiska konventionen om utövande av barns rättigheter4 (STE 160) av den 25 januari 1996
trädde i kraft den 1 juli 2000 och ratificerades 2002 av Tyskland. Den har fortfarande inte
undertecknats av Belgien, Danmark, Nederländerna, Österrike och Förenade kungariket och
har inte ratificerats av signatärstaterna (Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Finland
och Sverige).
Konventionen om Internetrelaterad brottslighet5 (STE 185) av den 23 november 2001 har
undertecknats av samtliga medlemsstater. Den har ännu inte ratificerats av någon
medlemsstat.
Det andra tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i
brottmål6 (STE 182) öppnades för underskrift den 8 november 2001 och har undertecknats av
flera medlemsstater – Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Irland,
Nederländerna, Portugal, Sverige och Förenade kungariket – men har hittills endast
undertecknats av Danmark (15 januari 2003).
Rekommendation från Europarådets parlamentariska församling
1
Ratifications FR: http://www.unhchr.ch/pdf/reportfr.pdf
Ratifications FR: http://www.unhchr.ch/pdf/reportfr.pdf
3
Ratifications FR http://ilolex.ilo.ch:1567/scripts/ratifcf.pl?C182
4
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=160
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=160
5
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=185
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=185
6
FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=182
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=182
2
PE 329.881
SV
48/131
RR\505056SV.doc
- Rekommendation 1526 (2002) om en kampanj mot handeln med minderåriga för att
oskadliggöra det östeuropeiska nätet: situationen i Moldavien
Rekommendationer från Europarådets ministerkommitté, antagna 2002
- Rekommendation Rec (2001)5 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd av
kvinnor mot våld.
b) Europeisk lagstiftning 2002
Europeiska unionen
-
-
Rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om kampen mot människohandel (2002/629/RIF)1,
som medlemsstaterna skall ha införlivat i sina lagstiftningar till den 1 augusti 2004,
föreskriver att medlemsstaterna skall straffbelägga verksamhet som rör människohandel
och som karaktäriseras av att ”maktmissbruk eller utnyttjande av en utsatt belägenhet
förekommer, som är av sådan art att personen inte har något annat verkligt eller
godtagbart val än att ge efter för det missbruk eller utnyttjande som utövas” eller när
handlingarna utförts ”för arbetskraftsexploatering eller sexuell exploatering”2.
Rådets beslut 2002/630/RIF från juli 2002 om inrättande av ett ramprogram om
polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Agis).
Förslag till en övergripande strategi mot olaglig invandring och människohandel i
Europeiska unionen (EGT C 142, 14.6.2002).
”Upplysningar om arrangemang avseende handel med människor3”
Betänkanden som antagits av Europaparlamentet under 2002:
- ”Årligt betänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2001 och EU:s politik för de
mänskliga rättigheterna” (Van Hecke, A5-0106/2002).
- ”Området med frihet, säkerhet och rättvisa: Ersättning till brottsoffer. Grönbok” (Roberta
Angelilli, A5-0309/2002).
- ”Tillfälligt uppehållstillstånd för offer för olaglig invandring och människohandel” (Patsy
Sörensen, A5-0397/2002).
c) Internationella konferenser
1
EGT L 20, 1.8.2002, s. 1. Ramdirektivet upphäver rådets gemensamma åtgärd 97/154/RIF av den 24 februari
1997 om åtgärder mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn (EGT L 63, 4.3.1997, s. 2) när det gäller
kampen mot människohandel.
2
Se artikel 1, paragraf 1 i rambeslutet. Dessa handlingar skall ha utförts ”i syfte att exploatera den personens
arbetskraft eller tjänster, inbegripet åtminstone tvångsarbete eller obligatoriska tjänster, slaveri eller sådana
förhållanden som kan liknas vid slaveri eller träldom, eller i syfte att exploatera honom eller henne i prostitution
eller andra former av sexuell exploatering, inbegripet i pornografi”.
3
http://europa.eu.int/comm/employment_social/equ_opp/news/traffick_fr.htm
RR\505056SV.doc
49/131
PE 329.881
SV
-
Den europeiska konferensen om förebyggande av och kampen mot människohandel den
19-20 september 2002, som organiserades av Internationella migrationsorganisationen,
Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Människohandel är oacceptabelt, strider mot den mänskliga värdigheten och kännetecknas av
sexuellt utnyttjande eller exploatering av en persons arbetskraft under förhållanden som kan
liknas vid slaveri. Offren är oftast kvinnor, unga flickor och barn.
De olika sätt på vilka medlemsstaterna angriper detta problem kräver europeiska åtgärder av
olika slag:
- Åtgärder av juridisk karaktär
När det gäller människohandel är vissa viktigare konventioner ännu inte ratificerade av alla
medlemsstater (protokollet till FN:s konvention om alla former av diskriminering av kvinnor
är ännu inte ratificerat av Belgien, Luxemburg och Sverige, och det frivilliga protokollet till
FN:s konvention om barnets rättigheter avseende handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi har endast trätt i kraft i Italien).
Det har heller inte gjorts något för att ändra Wienkonventionen från 1961 om diplomatiska
förbindelser, som ger diplomater straffrättslig immunitet, vid händelse av våld mot eller dålig
behandling av tjänstefolk. När det gäller Genèvekonventionen från 1951 finns det fortfarande
inga planer på att likställa sexuellt våld mot kvinnor med andra former av förföljelse. I detta
avseende bör man notera resultaten från en rapport som utarbetades 2002 av Europarådet om
våld i hemmet1, ur vilken det framgår att för kvinnor mellan 16 och 44 år utgör våld i hemmet
den främsta orsaken till dödsfall och invaliditet, före cancer, bilolyckor och krig.
De flesta medlemsstater har fortfarande inga specifika anklagelsepunkter i sin lagstiftning, som
anpassats till dessa former av slaveri.
- Förstärkt samarbete
EU har större möjligheter än medlemsstaterna att föra en effektiv politik med
informationsutbyten och införande av handlingsprogram i nära samarbete med olika
internationella aktörer. En europeisk databas som är särskilt inriktad på försvunna personer
som fallit offer för människohandel, skulle kunna inrättas i samarbete med Europol och
Interpol, och det polisiära och rättsliga samarbetet på kriminalområdet (AGIS 2) skulle kunna
utvecklas till förmån för STOP-programmet mot människohandel.
- Skydd för brottsoffer
Barns sårbarhet och deras behov bör i högre grad erkännas på internationell och nationell
nivå. Barn, som kan falla offer för pedofili, kunde registreras med hjälp av ny teknik, och sex
1
Omnämndes av Europeiska kvinnolobbyn i dess bidrag till den utfrågning som Europaparlamentet anordnade
den 24 april 2003.
2
Ramprogram om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Grotius-Oisin).
PE 329.881
SV
50/131
RR\505056SV.doc
på Internet kunde bekämpas mer effektivt.
För att hjälpa identifierade offer bör dessa åtminstone tilldelas tillfälliga uppehållstillstånd, för
att underlätta deras integration och minska risken för återfall. Brottsoffer som går med på att
samarbeta med de rättsliga myndigheterna och vittna i rättegångar mot människohandlare bör
skyddas mot repressalier. Användningen av DNA-tester som bevismedel bör utvidgas.
-
Undersökning om de djupliggande orsakerna till sexuellt utnyttjande
Det bör skapas särskilda program för att utrota fattigdom, särskilt bland befolkningsgrupperna
och omfattandes kvinnor och unga flickor, i alla ursprungs-, transit- och mottagarländer
(sociala skyddsåtgärder och åtgärder för att främja lika tillgång till arbete och varaktig
ekonomisk utveckling).
RR\505056SV.doc
51/131
PE 329.881
SV
KAPITEL II: FRIHETER
Respekt för privatlivet och familjelivet (artikel 7)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna:
Den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16
december 1966 har redan antagits av medlemsstaterna i Europeiska unionen.
- Europarådet:
Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna1
(STE nr 005) av den 4 november 1950 (artikel 8: Rätten till respekt för privatlivet och
familjelivet) har ratificerats av alla medlemsstater i Europeiska unionen.
Artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 7 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna där
vissa rättssäkerhetsgarantier föreskrivs i samband med utvisning av utländska medborgare har
bara ratificerats av nio medlemsstater (Danmark, Grekland, Frankrike, Irland, Italien,
Luxemburg, Österrike, Finland och Sverige).
b) Europeisk lagstiftning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av
personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv
om integritet och elektronisk kommunikation). (Se artikel 8.)
c) Europeisk rättspraxis
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och EG-domstolen har i flera domar 20022
dömt medlemsstaterna för att ha kränkt privat- och familjelivet eftersom de inte har följt
principen att
- rätten till utvisning bör tillämpas med hänsyn till respekten för familjelivet,
1
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=005
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=005
2
Mål Kutzner mot Tyskland (nr° 46544/99) av den 21 februari 2002 - mål P., C. och S. mot Förenade kungariket
(n° 56547/00) av den 16 juli 2002 - mål Colas Est mot Frankrike (nr° 37971/97) av den 16 april 2002 - mål MG
mot Förenade kungariket (nr°39393/98) av den 24 september 2002 - mål A.B. mot Nederländerna (nr°37328/97)
av den 29 januari 2002 - mål Amrollahi mot Danmark (nr°56811/00) av den 11 juli 2002 - mål Armstrong mot
Förenade kungariket, av den 16 juli 2002, Taylor-Sabori mot Förenade kungariket, av den 22 oktober 2002 och
Allan mot Förenade kungariket av den 5 november 2002.
PE 329.881
SV
52/131
RR\505056SV.doc
- transsexuellas rättigheter bör ses utifrån dagens medicinska framsteg som gjort det möjligt
att närma sig det kön som dessa personer känner att de tillhör (rätt att gifta sig),
- fråntagande av föräldrars vårdnadsrätt (på grund av mentala störningar) bör tillämpas med
hänsyn till vikten av att upprätthålla de nödvändiga banden mellan barn och deras
föräldrar,
- öppnandet av en interns brev eller övervakning utan tillstånd strider mot artikel 7.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Flera medlemsstater har gjort framsteg under 2002. Danmark, Tyskland, Grekland,
Luxemburg och Finland har ändrat sin lagstiftning eller rättspraxis i den känsliga frågan om
avvägningen mellan rätten för en offentlig person att skydda sitt privatliv och medborgarnas
rätt till information.
Nederländerna, Finland och Förenade kungariket har beviljat barn som fötts efter konstgjord
befruktning, eller som har adopterats, rätt att få reda på sina biologiska föräldrars identitet.
Belgien, Danmark och Italien har infört nya mindre stränga regler för utlämning och
familjeåterförening. När det gäller familjeåterförening är det beklagligt att artikel 1 i protokoll
nr 7 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna hittills bara har ratificerats av
9 medlemsstater.
Nederländerna och Italien har också klargjort sin inställning när det gäller tillåtna medel för
övervakning av personer. Slutligen är det helt förkastligt att romernas husvagnar i vissa fall
inte betraktas som bostäder (poliskränkningar).
2002 utvidgade regeringarna i Tyskland, Nederländerna och Förenade kungariket
tillämpningsområdet för lagarna om myndigheternas befogenheter när det gäller undersökning
och övervakning1.
Skydd av personuppgifter (artikel 8)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner:
- Förenta nationerna:
Den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den
16 december 1966 har ratificerats av alla medlemsstater i Europeiska unionen.
- Europarådet:
1
Act about the Customs Criminal Office and the Customs-Investigation Offices av den 16 augusti 2002
(Tyskland), Staatsblad 2002, 429 och 459 (Nederländerna), Police Reform Act av den 15 september 2002 (UK).
RR\505056SV.doc
53/131
PE 329.881
SV
Konventionen om skydd för personer i samband med automatisk behandling av
personuppgifter (STE nr 108) av den 28 januari 1981 har ratificerats av alla medlemsstater i
Europeiska unionen.
Tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för personer när det gäller automatisk
behandling av personuppgifter när det gäller de myndigheter som kontrollerar detta och den
gränsöverskridande strömmen av uppgifter (STE nr 181) av den 8 november 20011 har inte
undertecknats och ratificerats av Luxemburg och Spanien. Det har endast undertecknats av
Nederländerna den 12 maj 2003, Belgien 2002, Danmark, Finland, Grekland, Frankrike,
Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket. Detta protokoll har endast ratificerats av
Sverige 2001, av Tyskland i mars 2003 och av Österrike.
Europarådets rekommendationer 2002
Ministerkommittén:
Rekommendation R(2002)9 om skydd för personuppgifter som samlats in och behandlats för
försäkringsändamål
b) Europeisk lagstiftning 2002
Europeiska unionen
Rådets resolution av den 28 januari 2002 om en europeisk strategi för en nät- och
informationssäkerhetskultur.
Rådets akt av den 28 februari 2002 om ändring av rådets akt av den 12 mars 1999 om
antagande av regler om överföring av personuppgifter från Europol till tredje land och
utomstående organ.
Rekommendation till rådets beslut av den 18 mars 2002 om skydd av personuppgifter som
samlats in och behandlats för försäkringsändamål.
Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut nr 1247/2002/EG av den 1 juli 2002
om tjänsteföreskrifter och allmänna villkor för utövande av funktionen som europeisk
datatillsynsman.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av
personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv
om integritet och elektronisk kommunikation).
Förslag till rådets rambeslut om angrepp mot informationssystem (KOM(2002) 173 av den
19 april 2002.
1
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=181
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=181
PE 329.881
SV
54/131
RR\505056SV.doc
Förslag till rådets beslut om antagande av ett flerårigt program (2003-2005) för övervakning
av eEurope, spridning av goda arbetsmetoder och förbättrad nät- och informationssäkerhet
(MODINIS)
Rådets (rättsliga och inrikes frågor) antagande den 28 och 29 november 20021 av en
rekommendation om utarbetande av en ”terroristprofil”. Det handlar om att identifiera
terroristmål och terroristorganisationer och samla in uppgifter om dessa i samarbete med
Europol.
Rådets (rättsliga och inrikes frågor) antagande den 19 december 2002 av texten till ett projekt
för att garantera skydd för uppgifter av rasmässig, politisk eller religiös karaktär. Dessa
uppgifter skall endast utlämnas när yttersta nödvändighet så kräver och under statligt
överinseende.
Den 13 juni 2002 ändrade rådet tilläggsbestämmelserna till Europolkonventionen, dvs. rådets
akt av den 12 mars 1999 om antagande av regler om överföring av personuppgifter från
Europol till tredje land och utomstående organ.
Betänkanden från Europaparlamentet under 2002:
- Elektronisk kommunikation: behandling av personuppgifter, skydd för privatlivet (Marco
Cappato, A5-0130/2002).
c) Rättspraxis
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
Domstolen2 ansåg att eftersom den sökande inte hade kunnat få full tillgång till sina
handlingar som utgjorde den främsta informationskällan när det gäller hans utbildningsår
borde den berörda staten dömas eftersom den underlåtit att uppfylla sin skyldighet att skydda
den sökandes privatliv och familjeliv i fråga om de handlingar som berörde honom.
d) Konferenser:
Den internationella konferensen i Cardiff (9-11 september 2002)3 om skydd för
personuppgifter. Den förklaring som antogs vid denna konferens föreskriver att en
systematisk och obligatorisk lagring av uppgifter i samband med användning av alla former
av telekommunikation under en period på ett år eller mer utgör en oproportionerlig och
oacceptabel åtgärd.
1
RIF-rådet den 28 och 29 november, dok. 14817/02 (Press 875), bilaga II s. 21. Denna rekommendation nämns
egendomligt nog inte i sammanfattningen av slutsatserna.
2
Mål MG mot Förenade kungariket (nr 39393/98) av den 24 september 2002.
3
http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/dataprot/wpdocs/wp64_it
RR\505056SV.doc
55/131
PE 329.881
SV
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Nya bestämmelser om villkor för att använda sig av DNA-tester i brottsutredningar utreds för
närvarande också i Spanien och Förenade kungariket.
Belgiens förslag1 om att offentliggöra uppgifter om hyresgäster som gått i konkurs för att
skydda hyresvärdar är diskutabelt.
Nederländerna, Sverige2 och Portugal3 har antagit bestämmelser om användning av
videoövervakning på offentliga platser eller arbetsplatser.
I Frankrike har Conseil d’État4 givit tillstånd till utlämning av de personuppgifter som finns
lagrade i Schengeninformationssystemet. Den person som vill kan hädanefter få direkt
tillgång till vissa uppgifter förutsatt att dessa inte innebär någon risk för statens, försvarets
eller allmänhetens säkerhet.
Under 2002 oroade sig de europeiska institutionerna mycket för överföringen av
personuppgifter till USA. Problemet, som ännu inte fått någon definitiv lösning, handlar om
hur en sådan överföring skulle kunna äga rum utan att man inkräktar på de berörda
personernas privatliv.
Arbetsgruppen kring artikel 29 om uppgiftsskydd har avgivit ett yttrande5 om huruvida det
krav som ställts på flygbolagen av myndigheterna i USA är förenliga med direktiv 95/46/EG
av den 24 oktober 1995. Slutsatsen i yttrandet är att de personuppgifter som myndigheterna
kräver skall överlämnas går utöver det strikt nödvändiga för att identifiera en person.
Rent allmänt saknas det tillräckligt skydd för personuppgifter i EU. De direktiv som finns har
inte införlivats med lagstiftningen i alla medlemsstater och de täcker dessutom inte de
oacceptabla övervakningsåtgärder som vidtas av staten, oavsett om övervakningen sker av
säkerhetsskäl eller för att beivra brott6.
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (artikel 10)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Europarådet
1
Förslag från november 2002 från hyresvärdarnas nationella fackförening.
Riksdagsbeslut av den 31 januari 2002.
3
Rekommendationer antagna av dataskyddsmyndigheten.
4
Beslut Moon Sun Myung av den 6 november 2002.
5
Yttrande nr 6/2002 av den 24 oktober 2002.
6
Se direktiv 59/46/EG och direktiv 97/66/EG.
2
PE 329.881
SV
56/131
RR\505056SV.doc
Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(STE nr 005) av den 4 november 1950 (artikel 9: tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet).
b) Rättspraxis
Under 2002 har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna meddelat en dom i
målet Agga mot Grekland som ger viktiga förtydliganden när det gäller omfattningen av
friheten att manifestera sin religionstillhörighet1. Agga hade av lokala troende utvalts till
mufti av Xhanti. När den grekiska staten utsåg en annan mufti vägrade Agga att avgå. Han
ställdes inför rätta anklagad på grundval av artiklarna 175 och 176 i straffrätten för att ha
bemäktigat sig ledarskapet för en ”erkänd religion” (”religion reconnue”). Europadomstolen
ansåg att Aggas övertygelse gav honom rätt att enligt artikel 9 i konventionen ”tillsammans
med andra och offentligt ... manifestera sin religion ... genom religionsutövning [och]
undervisning”. Enligt domstolen kan bestraffning av en person enbart för att denne
presenterar sig själv som den religiösa ledaren för en grupp som villigt följde honom knappast
anses vara förenligt med kraven på religiös mångfald i ett demokratiskt samhälle. I frånvaro
av några ”tvingande sociala hänsyn” som skulle berättiga den fällande domen ansåg
domstolen att artikel 9 i konventionen hade överträtts.
I ett annat mål som gällde Grekland förklarade Europadomstolen att den talan som väckts av
fyra grekiska medborgare inte kunde tas upp till sakprövning. Dessa ansåg att förbudet mot att
även frivilligt få ange religionstillhörighet på ett ID-kort utgjorde en åtgärd som var oförenlig
med religionsfriheten2
c) Internationella konferenser
- Seminarium om huruvida principerna om mänskliga rättigheter, kultur och religion är
förenliga som anordnades av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter i
Louvain la Neuve 9-10 december 2002.
- Årsrapporten om internationell religionsfrihet (5.3.2002). Denna rapport består av en
inledning, en sammanfattning och ett kapitel där situationen för religionsfriheten i vart och
ett av världens 195 länder beskrivs. Rapporten var beställd av och presenterades för den
amerikanska kongressen3.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
a) Religion
Vid sitt besök i Grekland (2-5 juni 2002) tog Europarådets kommissarie för de mänskliga
rättigheterna, Gil Robles, upp frågan om respekt för religionsfriheten och samvetsfriheten
med de grekiska myndigheterna. Samtidigt som han konstaterade att det skett framsteg och att
1
Europadomstolen, mål Agga (nr 2) mot Grekland (nr 50776/99) av den 17 oktober 2002.
Europadomstolen, beslut av den 12 december 2002 om möjlighet till sakprövning av följande ansökningar:
nr 1988/02, 1997/02 och 1977/02 framlagda av V. Sofianopoulos, K. Spaidiotis, G. Metallinos och S.
Kontogiannis.
3
Internetadress: http://www.state.gov/g/drl/rls/irf/2001.
2
RR\505056SV.doc
57/131
PE 329.881
SV
den ortodoxa religionen är dominerande (97 procent av befolkningen) uttryckte han önskemål
om att strafflagstiftningen om värvning av proselyter skulle avskaffas och att muslimerna,
som har ökat i antal på grund av den omfattande invandringen, skulle få tillstånd att uppföra
en offentlig moské i Aten och förfoga över en kyrkogård där de kan begrava sina avlidna
enligt de egna religiösa traditionerna. Man bör tillägga att Grekland är det enda land i EU som
förbjuder kremering.
- särskilda frågor (muslimsk huvudduk, rituell slakt)
Frågan om klädsel har varit fortsatt aktuell i många medlemsländer. I Belgien har
jämställdhetskommittén i yttrande nr 54 av den 13 september 2002 valt att skilja på när
huvudduken bärs frivilligt, som uttryck för ett individuellt val, och när den påtvingas av den
ursprungliga miljön. I det senare fallet bör de offentliga institutionerna ge ett effektivt stöd.
Det är i samband med yrkesutövning som frågan om religiösa emblem kommit upp vid ett
flertal tillfällen i Tyskland och i Belgien där arbetsgivare efter rättsliga beslut tvingats
respektera den muslimska arbetstagarens religionsfrihet. I Sverige har ombudsmannen
behandlat flera liknande fall av diskriminering som berott på ett ökat intolerant klimat och
negativa attityder i samhället.
Frågan om rituell slakt av djur har också lett till konflikter beroende på synen på djurskydd.
Dessa konflikter har lösts på helt olika sätt (rituell slakt är förbjuden på luxemburgskt område
men däremot tillåten i Tyskland).
b) Kontrollen av sekter
Vissa sekters uppförande kan utvecklas i farlig riktning för medlemmarna, särskilt för barnen,
vilket framhölls vid den kongressen som FECRIS1 anordnade i Barcelona 2002. Till följd av
vissa sekters verksamhet slutar barn skolan (5 000 barn har lämnat skolan i Frankrike) och ett
barns medlemskap i en sekt kan ge upphov till allvarliga psykiska följder, till exempel ge en
tudelad bild av världen, leda till brott med familjen och innebära risker för den fysiska hälsan
(vägran att låta vaccinera barnen, undernäring, misär beroende på gruppens livsvillkor och
guruns rekommendationer när det gäller föda och sömn).
FECRIS har dessutom visat att det finns ett synnerligen oroande samband mellan sekterna och
barnpornografi. Man citerar i detta sammanhang Internationella kommittén för barnets
rättigheter (CIDE) som vid ovannämnda kongress konstaterade att frågan om sekter har
mycket gemensamt med problematiken kring sexuellt utnyttjande2 och som hänvisade till de
videokassetter med barnpornografi som beslagtagits i Frankrike hos sekten ”Guds barn”.
Enligt FECRIS förekommer det också att sekter i Italien utnyttjar och torterar barn samt begår
rituella mord på barn som ett led i den kriminella pedofilverksamheten.3
1
Fédération européenne des centres de recherche et d'information sur le sectarisme.
http://griess.st.at/gsk/fecris.htm
2
CIDE, ”Comité International pour la Dignité de l’Enfant”, inlägg vid kongressen i Barcelona som anordnades
av FECRIS i maj 2002.
3
Rapport av vice ordföranden i den italienska föreningen inom FECRIS som citerades i det dokument som
delades ut vid Europaparlamentets utfrågning den 24 april.
PE 329.881
SV
58/131
RR\505056SV.doc
c) Vapenvägrare av samvetsskäl
I Grekland har den alternativa civiltjänsten för den som är vapenvägrare av samvetsskäl en
diskriminerande karaktär och liknar bestraffning. De som ansöker om att befrias från
militärtjänstgöring på grund av samvetsskäl klagar över att behandlingen av deras
ansökningar försenas (jfr rapport AI 2002 sidorna 178 och 191). Detta konstaterade även
Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna, Gil Robles, vid sitt besök i
Grekland i juni 2002 då han uppmanade myndigheterna att se till att den alternativa
civiltjänsten förkortades till en rättvis tidslängd. Han uppmanade också myndigheterna att se
till att de administrativa befogenheterna för att erkänna vapenvägrarnas ställning förflyttas
från försvarsministeriet till en oberoende civil allmän tjänst. Som det konstateras i rapporten
AI är den gällande lagstiftningen inte förenlig med internationella normer eftersom den
alternativa civiltjänsten är diskriminerande och bestraffande. Ett tjugotal vapenvägrare
riskerar att dömas till fängelsestraff för att de offentligt kritiserat lagen eller för att de varit
fackligt verksamma.
Finland
I rapporten AI uppmanas även de finska myndigheterna att upprätta en verklig civiltjänst som
inte har straffkaraktär för vapenvägrare. För närvarande tvingas vapenvägrarna att fullgöra en
alternativ civiltjänst på 362 dagar, dvs. mer än det dubbla än alla övriga värnpliktiga enligt
den nya lagstiftningen.
Yttrandefrihet och informationsfrihet (artikel 11)
Yttrandefriheten, en av de viktigaste faktorerna för en välfungerande demokrati, stöter på allt
större hinder även i EU.
Vid den offentliga utfrågning om de grundläggande rättigheterna som anordnades av
Europaparlamentet den 24 april 2003 uttalade sig två inbjudna, journalisten Gérard Saint Paul
(tv-kanalen Arte) och tv-journalisten Magloire om yttrandefriheten och om ungdomars
intresse för politik. Enligt Gérard Saint Paul kräver yttrandefriheten av pressen och tv att ”allt
måste tryckas” och ”allt sägas”. Även om det inte längre finns någon censur i egentlig mening
finns det fortfarande självcensur. Yttrandefriheten kan inte underordnas säkerhetskrav och
kampen mot terrorism kan inte motivera vissa ytterligheter i detta avseende. Om det inte finns
en stark europeisk motvikt kommer vi att få två olika kulturer. Information är lika centralt
som bröd i en demokrati. Magloire betonade för sin del ungdomars rätt att demonstrera när de
politiska omständigheterna så kräver (till exempel mot le Front National i Frankrike i
samband med den andra omgången i presidentvalet). De unga känner sig verkligen som
Europamedborgare, men de kan också vara helt ointresserade av det offentliga livet när de
inte är motiverade.
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Europarådet
RR\505056SV.doc
59/131
PE 329.881
SV
Europarådets konvention om gränsöverskridande television av den 5 maj 19891 (STE nr 132)
ratificerades 2002 av Portugal. Belgien, Danmark och Irland har inte undertecknat
konventionen och Grekland, Luxemburg, Nederländerna och Sverige har enbart undertecknat
den.
Europarådets protokoll om ändring av Europakonventionen om gränsöverskridande
television2 (STE nr 171) av den 1 oktober 1998 trädde i kraft den 1 mars 2002. I Tyskland,
Spanien, Frankrike, Italien, Österrike, Finland och Förenade kungariket trädde den i kraft
2002. Den har ännu inte undertecknats av Belgien, Danmark, Grekland, Irland, Luxemburg,
Nederländerna, Portugal och Sverige.
Europakonventionen om skydd av det audiovisuella kulturarvet3 (STE nr 183) undertecknades
2002 av Frankrike (den 14 mars 2002) och Österrike (den 5 juni 2002).
Europarådets protokoll om ändring av Europakonventionen om gränsöverskridande
television4 (STE nr 184) av den 8 november 2001 undertecknades 2002 av två ytterligare
medlemsstater (Österrike den 5 juni 2002 och Frankrike den 14 mars 2002). Den har
emellertid inte ratificerats av medlemsstaterna.
Konventionen om brottslighet på nätet5 (STE nr 185) av den 23 november 2001 har
undertecknats av samtliga medlemsstater. Irland undertecknade den 20026 och Luxemburg
20037. Ingen medlemsstat har hittills ratificerat den.
Tilläggsprotokollet till konventionen om brottslighet på nätet undertecknades den
28 januari 2003. Nio medlemsstater har redan ratificerat den: Belgien, Tyskland, Grekland,
Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige.
Förslaget till förklaring om fri kommunikation på Internet8 som utarbetats av
specialistgruppen på onlinetjänster och demokrati den 15 oktober 2002.
Europarådets rekommendationer
Ministerkommittén:
1
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=132
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=132
2
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=171
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=171
3
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=183
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=183
4
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=184
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=184
5
Ratificeringar FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=185
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=185
6
Den 28 februari 2002.
7
Den 28 januari 2003.
8
http://www.humanrights.coe.int/media/documents/Draftdeclaration2(F).rtf
PE 329.881
SV
60/131
RR\505056SV.doc
Rekommendation från Europarådets ministerkommitté (2002)2 om tillgång till offentliga
handlingar antogs den 21 februari 2002.
Rekommendation R(2002)7 från ministerkommittén till medlemsstaterna om åtgärder för att
höja skyddet för närstående rättigheter när det gäller radio- och televisionsföretag.
b) Europeisk lagstiftning 2002
Europeiska unionen
Förslag till rådets beslut om antagande av ett flerårigt program (2003-2005) för övervakning
av eEurope, spridning av goda arbetsmetoder och förbättrad nät- och informationssäkerhet
(MODINIS). Kommissionens förslag KOM(2002) 425 av den 26 juli 2002.
Meddelande av den 28 maj 2002 från kommissionen till rådet, Europaparlamentet,
Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, eEurope 2005: Ett
informationssamhälle för alla1.
Betänkanden antagna av Europaparlamentet
”eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga webbplatser och deras innehåll”. Föredragande:
Bastiaan Belder, A5-0147/2002.
”Finansmarknaderna: insiderhandel och marknadsmissbruk”. Föredragande: Robert Goebbels,
A5-0343/2002.
”Europaparlamentets resolution om mediakoncentration” av den 20 november 2002.
c) Rättspraxis 2002
- Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna:
Domstolen har meddelat flera domar som främjar yttrandefriheten2.
d) Internationella konferenser
En regional konferens om förtal och yttrandefrihet ägde rum i Strasbourg,
17-18 oktober 2002.
Europarådet höll en konferens den 30 september och den 1 oktober i Luxemburg om
mediernas roll i ett demokratiskt samhälle. Bland de frågor som behandlades fanns skyddet
för journalisternas källor, begränsningarna i yttrandefriheten enligt artikel 10 i
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
1
[KOM(2002) 263 - Ej offentliggjort i EUT].
Mål Krone Verlag Gmbh & co. KG mot Österrike av den 26 februari 2002 - mål Unabhangige Initiative
Informationsvielfalt mot Österrike (n° 28525/96) av den 26 februari 2002 - mål Dichand mot Österrike
(n°29271/95) av den 26 februari 2002 - mål Nikula mot Finland (n°316111/96) av den 21 mars 2002 - mål
Stambuk mot Tyskland (n° 37928/97) av den 17 oktober 2002 - mål Colombani med flera mot Frankrike
(nr°51279/99) av den 25 juni 2002.
2
RR\505056SV.doc
61/131
PE 329.881
SV
friheterna och möjligheten att förena principen om att en person är oskyldig tills motsatsen
bevisats med principen om yttrandefrihet1.
Vid Europaparlamentet anordnade gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen en konferens
den 13 november 2002 under rubriken ”Medier, makt och demokrati”.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Mediekoncentration
Eftersom medierna inte tillhandahåller några vanliga varor och tjänster kan de inte enbart
betraktas ur ekonomisk synvinkel. Europarådet hade under 2002 tillfälle att varna för
oligopolsituationer där medierna endast blir ett sätt att skaffa sig makt.
Det är oroande att makten över medierna ligger i händerna på några få storkoncerner (till
exempel i Italien där regeringschefen har kontroll över det statliga radio- och TV-bolaget RAI
men även äger landets största privata mediekoncern2). I sin resolution av den
20 november 2002 ansåg Europaparlamentet att det, med tanke på omvandlingen av den
kommersiella mediesektorn och den tekniska utvecklingen, behövdes skapas en gemensam
europeisk mediemarknad för att kompensera för de växande skillnaderna mellan de olika
nationella bestämmelserna. Europaparlamentet uppmanade kommissionen att
-
genomföra grundliga samråd för att i slutet av 2003 utarbeta en ny uppdaterad grönbok,
överväga att införa en europeisk ramlagstiftning till slutet av 2005 (till exempel ett särskilt
ramdirektiv för att skydda yttrandefriheten och för att främja den kulturella mångfalden),
förelägga framtidskonventet ett förslag om att ge principen om mediefrihet en starkare
ställning i det framtida fördraget.
Denna europeiska lagstiftning bör utvidgas till att omfatta både Internet och kabelnäten.
Lagstiftningen bör gälla operatörerna och tillgången till näten. Dessutom bör den omfatta
åtgärder för att förebygga mediakoncentration. Det finns belägg för att de oberoende
medieregleringsorganen har en oumbärlig roll, men flera medlemsstater saknar fortfarande
sådana instanser3.
Andra hinder för yttrandefriheten
Vid sidan av det allmänna problemet med mediernas ekonomiska och politiska oberoende bör
några andra viktiga hinder nämnas:
- Våld mot journalister
Våldet mot journalister är oroväckande eftersom de arbetar för att belysa frågor av allmänt
1
http://.coe.int/T/E/Communication and Research/Press/events/6
Mediaset.
3
Se även Europeiska audiovisuella observationsorganet. Detta organ, som inrättades 1992, har till uppgift att
lagra och sprida information om den audiovisuella industrin i Europa. Organet har 33 medlemsstater och dess
verksamhet regleras av ett avtal i Europarådet.
2
PE 329.881
SV
62/131
RR\505056SV.doc
intresse, korruptionsskandaler och myndighetsmissbruk. Det rör sig om polisbrutalitet eller
ännu oftare om våld som begås av extremistgrupper. I Spanien har pressorgan attackerats av
terroristorganisationen ETA. I årsrapporten om Spanien utarbetad av reportrar utan gränser
2002 hänvisades det till den terrorkampanj som genomförs av ETA i Baskien och i övriga
delar av Spanien. Inom ett par dagar dödades en journalist och en annan skadades allvarligt.
- Medierna och rätten till en rättvis rättegång
Förhållandet mellan rätten till information och rätten till rättvisa blir allt svårare. Den
mediebevakning som vissa personer utsätts för vid rättsprocesser är oroande och
mediekampanjer kan utgöra ett intrång i rätten till en rättvis rättegång.
På grund av olikheterna i de nationella juridiska traditionerna är det svårt att skapa en
gemensam europeisk modell. Antagandet att man är oskyldig till motsatsen bevisats och rätten
till information är rättigheter som står i strid med varandra och en acceptabel jämvikt har ännu
inte uppnåtts.
- Etik och självreglering
Det är även ändamålsenligt att införa en kod för god praxis, att skapa läsarpaneler, att öka
deltagandet i det redaktionella arbetet och att göra journalisterna alltmer oberoende av interna
och externa påtryckningar. Journalisterna bör inleda en intern diskussion om den försämrade
kvaliteten i medieinnehållet. Pressetiken bör bygga på tre principer: sanningsenlighet,
oberoende och förståelse för de konsekvenser som en publicering kan leda till. Bestämmelsen
om att man inte behöver handla mot sitt samvete är en viktig rättighet på detta område. Man
kan i diskussionerna även ta upp samreglering, som är en form av självreglering stödd av
rättsliga påföljder. Europaparlamentet antog den 24 oktober 2002 en resolution om
insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)1. I denna text, som riktar
sig mot pressen, fastslås att marknadsmissbruk kan bero på spridning av falsk eller
vilseledande information. Parlamentet begär att ”informationen presenteras sakligt” och att
journalisterna ”uppger vilka intressen de har eller anger intressekonflikter”.
- Källskydd
Det sista hindret för yttrandefriheten är det bristande källskyddet. Den journalistiska
kvaliteten kan bli lidande om källskyddet är för svagt. Problemen fortsätter att dyka upp bland
annat inom rättsväsendet (mediernas skyldighet att lämna ifrån sig filmer som bevis vid
allvarliga brott och reportrars instämman inför domstol för att vittna). Redan 1996 fastslog
dock Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att källskyddet utgör ett viktigt
inslag i yttrandefriheten, som fastställs i artikel 10.
1
A5-0343/2002 - Föredragande: Robert Goebbels, 9359/6/2002 – C5-0384/2002.
RR\505056SV.doc
63/131
PE 329.881
SV
Mötes- och föreningsfrihet (artikel 12)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna
Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 11 av den 12 november 19211 om
förenings- och organisationsrätt för jordbruksarbetare och ILO:s konvention nr 87 av den
9 juli 19482 om föreningsfrihet och skydd av organisationsrätten har ratificerats av EU:s
medlemsstater.
- Europarådet
I den reviderade Europeiska sociala stadgan från den 3 maj 19963 (STE 163) fastställs (i
artikel 5) att ”Varje arbetstagare och arbetsgivare har rätt att fritt organisera sig i nationella
och internationella sammanslutningar för att tillvarata sina ekonomiska och sociala intressen”.
Stadgan ratificerades 2002 av Finland4 och Portugal5 och undertecknades av Belgien,
Danmark, Spanien, Grekland, Luxemburg, Österrike och Förenade kungariket. Hittills har den
dock inte vare sig undertecknats eller ratificerats av Nederländerna och Tyskland.
b) Europeisk lagstiftning 2002
Europeiska unionen
Kommissionen lade den 5 juni 2002 fram tre meddelanden om förbättringar av EU:s
lagstiftningsarbete och av området för rättsliga och inrikes frågor. Ett av dessa meddelanden
har titeln: ”Mot en bättre struktur för samråd och dialog. Förslag till allmänna principer och
miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter” (KOM(2002) 277).
Gemenskapsstadgan om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare
I artikel 11 i gemenskapsstadgan om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare ges
arbetsgivarna och arbetstagarna i Europeiska gemenskapen rätt att fritt organisera sig för att
bilda valfria yrkesförbund eller fackföreningar för att skydda sina ekonomiska och sociala
intressen. Det fastlås uttryckligen att alla arbetsgivare har rätt att ansluta sig till dessa
organisationer eller att stå utanför, utan att detta medför personligt lidande eller yrkesmässig
skada.
1
Ratifications FR http://www.ilo.org/ilolex/cgi-lex/ratifcf.pl?C011 EN http://www.ilo.org/ilolex/cgilex/ratifce.pl?C011
2
Ratifications FR http://ilolex.ilo.ch:1567/french/docs/declworldf.htm
3
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=163
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=163
4
Den 21 juni 2002.
5
Den 30 maj 2002.
PE 329.881
SV
64/131
RR\505056SV.doc
c) Rättspraxis
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
I mål Wilson m.fl. mot Förenade kungariket1, fastslog domstolen att det inte är förenligt med
artikel 11 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna att ge en journalist
löneförmåner på villkor att han accepterar att hans fackförening inte längre erkänns av
arbetsgivaren.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
- Föreningsfrihet
Föreningsfriheten (artikel 5 i den sociala stadgan) respekteras inte i Österrike och i
Luxemburg, där det finns ett förbud för utlänningar eller personer som inte är luxemburgska
medborgare att delta i företagsråd. Även kollektivanslutning, dvs. skyldigheten att tillhöra en
fackförening för att få prioritet vid anställning, strider mot den sociala stadgan. Detta
fackföreningsmonopol kvarstår de jure eller de facto i Irland, Nederländerna (tryckerisektorn),
Sverige och Frankrike (fackförbundet CGT för förlagsindustrin).
- Frihet att delta i fredliga sammankomster
Vid internationella toppmöten har det ofta förekommit omfattande demonstrationer. Flera
medlemsstater har försökt att kontrollera dessa demonstrationer (i Finland har man föreslagit
ett förbud mot att bära huvor och ansiktsmasker; i Belgien, Irland och Luxemburg har det
förekommit lagförslag om att godkänna medborgargarden).
- Förbud mot politiska partier
I Tyskland pågår ett förfarande vid författningsdomstolen för att förbjuda högerflanken i det
tyska nationaldemokratiska partiet. I Spanien (se ovan i artikel 2) fastställs i den
konstitutionskompletterande lagen nr 6/2002 av den 27 juni 2002 att politiska partier som
systematiskt kränker de demokratiska principerna skall ogiltigförklaras. Denna lag är för
övrigt förenlig med principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna samt rättsstaten. I Frankrike har man upplöst rörelsen ”Unité
radicale”, som bl.a. gärningsmannen bakom attentatet mot Jacques Chirac den 14 juli 2002
tillhörde.
Rätt till utbildning (artikel 14)
A. Rättslig utveckling
- Europarådet
1
Mål nr 30669/96 av den 2 juli 2002.
RR\505056SV.doc
65/131
PE 329.881
SV
I den reviderade Europeiska sociala stadgan1 (STE 163) av den 3 maj 1996 fastställs i
artikel 10 att alla arbetstagare har rätt till ändamålsenlig yrkesutbildning. Stadgan ratificerades
2002 av Finland2 och Portugal3 och har undertecknats av Belgien, Danmark, Spanien,
Grekland, Luxemburg, Österrike och Förenade kungariket. Hittills har den dock inte vare sig
undertecknats eller ratificerats av Tyskland och Nederländerna.
Ministerkommitténs rekommendationer
R(2002)6 av den 15 maj 2002 om politiken för högre utbildning när det gäller att skapa ett
livslångt lärande.
R(2002)12 av den 16 oktober 2002 om utbildning i ett demokratiskt medborgarskap.
Europeiska unionen
Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet
av den 27 juni 2002, om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet4.
Tempus II-programmet 2000-20065 som har till syfte att främja utvecklingen av system för
högre utbildning för stödberättigade länder genom ett så balanserat samarbete som möjligt
med partners i alla gemenskapens medlemsstater.
Leonardo da Vinci (fas II) 2000-2006 ”för ett kunskapens Europa”.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
a) Effektiv skolgång för alla
Det är nödvändigt att alla garanteras en kostnadsfri minimiskolgång. Denna princip har dock
inte förverkligats för barn till mycket fattiga familjer (transportkostnader, matkostnader,
skolboksinköp), barn i vissa romska samhällen (förbud mot att parkera tillräckligt länge på en
plats) och flyktingbarn6.
b) Europeisk dimension inom utbildningen
Kommissionen har med framgång infört många utbytesprogram mellan skolor och universitet.
Denna europeiska dimension av utbildningen måste uppmuntras men den måste finansieras på
ett sådant sätt att den förblir tillgänglig (medan den nuvarande tendensen är att minska det
ekonomiska stödet). Annars kan man få ett utbildningssystem i två hastigheter.
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=163
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=163
2
Den 21 juni 2002.
3
Den 30 maj 2002.
4
EGT C 168, 13.7.2002, s.2-5.
5
EGT L 120, 8.5.1999.
6
I Frankrike hade man 80 000 fall av rapporterat skolk under 2002. Detta ledde till 58 000 varningar och
2 900 indragna barnbidrag.
PE 329.881
SV
66/131
RR\505056SV.doc
Rätt till asyl (artikel 18)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna
Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om
flyktingars rättsliga ställning.
Konventionen av den 28 september 19541 om statslösa personers rättsliga ställning.
År 2002 hade den fortfarande inte ratificerats av två medlemsstater (Portugal och Österrike).
Konventionen av den 30 augusti 19612 om en minskning av antalet statslösa medborgare. År
2002 hade den fortfarande inte ratificerats av flera medlemsstater (Spanien, Grekland,
Frankrike, Italien, Luxemburg, Portugal och Finland).
Konventionen av den 10 december 19843 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning har fortfarande inte ratificerats av Irland.
Internationella konventionen av den 18 december 1990 om skydd för migrerande
arbetstagares och deras familjers rättigheter.
Den tredje årsrapporten från Förenta nationernas särskilda föredragande om migranters
mänskliga rättigheter E/CN.4/2002/94.
Resolutionerna från kommittén för medborgerliga fri- och rättigheter om migranters
mänskliga rättigheter (2002/62), skydd för migranter och deras anhöriga (2002/59) och våld
mot kvinnliga migrerande arbetstagare (2002/58).
- Europarådet
Rekommendation från den parlamentariska församlingen
Rekommendation (2002)4, som antogs den 26 mars 2002, om den rättsliga ställningen för
personer som givits rätt till familjeåterförening.
Ministerkommitténs rekommendationer
-
Rekommendation om den rättsliga ställningen för personer som givits rätt till
familjeåterförening, Rec (2002)4 av den 26 mars 2002.
Rekommendation till medlemsstaterna om den rättsliga ställningen för personer som givits
1
http://www.unhchr.ch/french/html/menu3/b/treaty3b_fr.htm
http://www.unhchr.ch/french/html/menu3/b/treaty4a_fr.htm
3
http://www.unhchr.ch/pdf/reportfr.pdf
2
RR\505056SV.doc
67/131
PE 329.881
SV
-
rätt till familjeåterförening, Rec (2002)4.
Riktlinjer av den 11 juli 2002 om de mänskliga rättigheterna och kampen mot terrorismen
(kap. XII).
b) Europeisk lagstiftning 2002
Europeiska unionen
Grönbok om en gemenskapspolitik för återvändande av personer som vistas olagligt
(KOM(2002) 175).
Rådets direktiv 2003/9/EG av de 27 februari 2003 om miniminormer för mottagande av
asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18).
Betänkanden som Europaparlamentet antog under 2002:
”Medlemsstat med ansvar för att pröva en asylansökan som gjorts av medborgare i
tredje land” (Luis Marinho A5-0081/2002), ”Handlingsprogram för administrativt samarbete:
yttre gränser, visering, asyl och invandring (Argo)” (Arie M. Oostlander, A5-0085/2002),
”Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en
asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat” (Luis Marinho,
A5-0081/2002), ”Gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna”
(Christian Ulrik Von Boetticher, A5-0078/2002), ”Miniminormer för när medborgare i
tredje land och statslösa personer skall betraktas som flyktingar” (Jean Lambert,
A5-0333/2002), ”Förslaget till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av
asylsökande i medlemsstaterna” (Jorge Hernández-Mollar, A5-0112/2002) och ”Direktiv om
villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som
anställd eller egenföretagare” (Anna Terrón i Cusi, A5-0010/2003).
c) Internationell konferens
Den 53:e sessionen för flyktingkommissariatets verkställande kommitté.
För att minska strömmarna av ekonomiska och illegala invandrare betonar UNHCR att det är
viktigt att införa demokratiklausuler i handelsavtal och utvecklingsåtgärder. Samtidigt betonar
man vikten av bistånd för att återintegrera dessa invandrargrupper. Enligt
flyktingkommissariatets riktlinjer i ”konventionsplanen” skall man ingå särskilda avtal som är
bindande eller åtminstone förpliktigande för signatärländerna, för att säkerställa ett effektivare
och mer förutsägbart svar på de kraftiga flyktingströmmarna och för att uppnå en rättvisare
fördelning av bördorna för utvecklingshjälpen. Härigenom kan man även göra det möjligt för
flyktingar och repatrierade personer att försörja sig själva (repatriering, återintegrering,
rehabilitering och återuppbyggnad). Slutligen beklagar UNHCR att EU endast har avsatt
mycket begränsade medel till detta arbete i sin budget.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Under 2002 antog EU många rättsakter (direktiven om miniminormer för asylsökande och
flyktingstatus, ”Dublin II”-förordningen och direktivet om familjeåterförening 2003). Dessa
PE 329.881
SV
68/131
RR\505056SV.doc
åtgärder utgör första steget mot en gemensam invandringspolitik.
Dessa texter har emellertid ofta antagits på grundval av den minsta gemensamma nämnaren.
Därför kan följande sägas:
-
-
Rätten att begära asyl är begränsad (mottagarlandet skall garantera en lämplig grad av
hälsovård och bistånd, den asylsökandes tillgång till arbete är starkt begränsad, det finns
bara begränsade garantier för att familjen hålls samman).
Rätten till familjeåterförening rör bara den närmaste familjen och barn under 12 år.
Dublin II-förordningen är framför allt ett instrument för att bekämpa illegal invandring
och ”asylum shopping” (ansvaret för att pröva en asylansökan faller efter ett år på den
sista medlemsstat där den asylsökande bott). Andelen beviljade asylansökningar är i de
flesta medlemsstater mycket låg. Denna utveckling riskerar att stärka uppfattningen om att
det finns säkra tredje länder. Som Internationella federationen för mänskliga rättigheter
(FIDH) har påpekat, kan detta leda till en restriktiv tolkning av medlemsstaternas ansvar
inom asylpolitiken och till att bördorna övervältras på tredje länder.1
Flyktingkommissariatet har betonat risken för att de länder som troligen kommer att ansvara
för prövningen av asylansökan ytterligare begränsar tillgången till sitt territorium och till sina
förfaranden. Detta illustreras av de nya mycket restriktiva lagar som anges ovan. UNHCR är
även, inom ramen för kampen mot terrorismen, oroat över risken för en överanvändning av
den klausul som utesluter asylrätt för asylsökande som begått grova brott före ankomsten till
värdlandet (artikel 1 F i konventionen). Flyktingkommissariatet anser att det inte är
ändamålsenligt att tillämpa påskyndade förfaranden i detta fall eftersom de inte gör det
möjligt att kontrollera brottets allvarlighetsgrad eller att värdera förhållandet mellan detta
brott och konsekvenserna av en utesluten asylrätt för den asylsökande. Enligt Europeiska
rådet för flyktingar och fördrivna (ECRE) är inte ens anslutning till ett terrornätverk ett
tillräckligt skäl för att utesluta asylrätt för en asylsökande. Det måste nämligen finnas bevis
för att terrorhandlingar utförts eller att den sökande har haft för avsikt att utföra sådana
handlingar.
Den sista rättsakt som rådet skall anta i år – direktivet om miniminormer för att bevilja och
dra tillbaka statusen som flykting – är ett mycket viktigt dokument. Detta bör bli ett tillfälle
för att trygga det som allmänt avses med flyktingstatus (statlig eller icke-statlig förföljelse,
distinktionen mellan frågorna om tillåtlighet och ansvar, en djupintervju mellan den
asylsökande och en kvalificerad person, rättsmedel och till sist rättshjälp).
Slutligen måste man ta upp den svåra situationen för minderåriga asylsökande utan vuxet
sällskap (i Österrike kan en minderårig under 14 år interneras för en period av sex månader). I
Belgien hölls en femårig kongoles utan vuxet sällskap internerad på en sluten anstalt i
två månader, trots att denna anstalt inte alls var anpassad efter hans åldersgrupp. I Italien och i
Sverige sänds minderåriga utan vuxet sällskap tillbaka till sina ursprungsländer utan att
rådfrågas och utan att ordentliga förhör hålls av myndigheterna.
1
Respekten för de grundläggande rättigheterna: situationen i EU 2002. Gemensam rapport från FIDH-AE och
FIDH, april 2003, s. 19.
RR\505056SV.doc
69/131
PE 329.881
SV
UNHCR har konstaterat att situationen på asylområdet i stort sett inte har ändrats särskilt
mycket under 2002. Faktum är att situationen för de asylsökande snarare har förvärrats i vissa
avseenden. Enligt detta organ har man under 2002 noterat en utveckling i alla medlemsstater
mot att kvarhålla ett växande antal asylsökande. Ofta sker detta utifrån diskriminerande
kriterier.
Skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämnande (artikel 19)
A. Rättslig utveckling
Internationella konventioner
- Förenta nationerna
I konventionen av den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning1 (som fortfarande inte ratificerats av Irland)
fastställs att ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan
stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för
tortyr.
I internationella konventionen om skydd för migrerande arbetstagares och deras familjers
rättigheter fastställs i artikel 22.1 att de migrerande arbetstagarna och deras familjer inte kan
bli föremål för grupputvisning, och att varje utvisningsfall måste prövas på individuell basis.
- Europarådet
Protokoll nr 42 av den 16 september 1963 (STE 046) till Europakonventionen har ännu inte
ratificerats av flera medlemsstater (Grekland, Spanien och Förenade kungariket)
Protokoll nr 73 av den 22 november 1984 (STE 117) till Europakonventionen har ännu inte
ratificerats av flera medlemsstater (Belgien, Tyskland, Spanien, Nederländerna, Portugal och
Förenade kungariket).
Tilläggsprotokollet av den 15 oktober 1975 (STE 086) till Europeiska
utlämningskonventionen4 har ännu inte ratificerats av Tyskland, Grekland, Frankrike, Irland,
Italien, Österrike, Finland och Förenade kungariket.
Europeiska sociala stadgan, artikel 19.8
1
FR http://www.unhchr.ch/pdf/reportfr.pdf EN http://www.unhchr.ch/pdf/report.pdf
FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=046
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=046
3
FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=117 EN
http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=117
4
FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=086
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=086
2
PE 329.881
SV
70/131
RR\505056SV.doc
Rekommendationer från den parlamentariska församlingen
-
Rekommendation 1577 (2002) om upprättande av en stadga om illegal invandring, vilken
antogs den 23 september 20021.
Rekommendation 1547 (2002) av den 22 januari 2002 om utvisningsförfaranden som sker
i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och som genomförs med hänsyn till
säkerheten och värdigheten.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
EU:s nuvarande praxis vid utvisningar ger upphov till oro eftersom utvisningarna alltför ofta
genomförs i strid med de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten.
a)
Utvisningar som strider mot de mänskliga rättigheterna
- utvisningar utan sakliga skäl
Den europeiska kommittén för sociala rättigheter anser att det strider mot den sociala stadgan2
att utvisa gästarbetare på det sätt som i enlighet med lagstiftningen görs i Luxemburg (på
grund av otillräckliga ekonomiska medel) och Spanien. Kommittén anser också att det strider
mot stadgan att automatiskt utvisa den utvisades familj när familjemedlemmarna omfattats av
familjeåterförening (Nederländerna).
- utvisningar som inte respekterar förfarandet
Utvisningarna genomförs ofta med ett snabbförfarande som inte följer lagstadgade regler när
det gäller rättsmedel eller en ordentlig handläggning av ärendet. Detta är fallet i exempelvis
Spanien (illegala invandrare sänds omedelbart tillbaka) och Grekland (omedelbart
återsändande)3. I Italien, Österrike och Sverige utvisades under 2002 personer utan att ha haft
möjlighet att överklaga besluten och utan att man tog hänsyn till de risker de kunde löpa4.
- kollektiva utvisningar
Trots förbud enligt flera konventioner5 ökar användningen av kollektiva utvisningar och de
används ofta i vissa medlemsstater (enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna
är dessa endast tillåtna om varje utvisad persons situation har prövats enskilt enligt gällande
regler, vilket långt ifrån alltid är fallet).
FN:s särskilda föredragande för de migrerande personernas rättigheter ger i sin senaste
1
Se DOC 9522, rapport från migrationskommittén, föredragande Wilkinson.
Redovisning 2002 i samband med den sociala stadgans 40-årsdag.
3
Under 2001 har Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna fördömt de rutiner som innebär att
invandrarna avvisas vid flygplanen.
4
Här kan man nämna de framsteg som gjorts när det gäller det förbud mot att utvisa en person med långvarigt
uppehållstillstånd, förutom om personen utgör en allvarlig fara för den allmänna ordningen, som anges i artikel 13
i kommissionens förslag om vilken ställning tredjelandsmedborgare med långvarigt uppehållstillstånd har.
5
Artikel 19 i den sociala stadgan, artikel 4 i protokoll nr 4 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,
ILO:s konvention om de mänskliga rättigheterna för migrerande arbetstagare som just har trätt i kraft.
2
RR\505056SV.doc
71/131
PE 329.881
SV
rapport (E/CN.4/2002/94), som offentliggjordes den 15 februari 2002, en redogörelse för
Spaniens utvisning av två nigerianska kvinnor, vars spädbarn anförtroddes åt bekanta i
Spanien. Dessa kvinnor hade sannolikt inte möjlighet att överklaga utvisningsbeslutet,
eftersom utvisningen ägde rum samma dag.1 I sin rapport tar föredraganden även upp de
många fall med marockanska barn som utvisats från den självständiga staden Melilla till
Marocko och som överlämnats till polisen.
b)
Utvisningar som kränker den mänskliga värdigheten
Under 2002 ledde utvisningar i Frankrike och Tyskland till att personer dog av kvävning
under resan2.
Man måste omgående tillämpa de rekommendationer som antagits av Europarådets
parlamentariska församling om att utvisningar måste vara förenliga med de mänskliga
rättigheterna. Man måste således
-
inrätta en expertgrupp som skall utarbeta en uppförandekod samt skapa oberoende
kontroller av förfarandena,
-
införa ett strängt förbud mot ett antal farliga rutiner (hel eller delvis blockering av
luftvägarna, användning av munkavlar, paralyserande gas, lugnande medel osv.) och
fortbilda de personer som ansvarar för utvisningarna,
-
begränsa tiden i flyktingförläggningar och införa förbud mot att spärra in personer,
förutom personer som utgör en avsevärd fara, samt utarbeta frivilliga
återvändningsprogram.
c) Repatrieringsavtal
I sin rapport3 om det repatrieringsavtal som ingåtts mellan Europeiska gemenskapen och
Hong Kongs regering – som är det första av sitt slag – redogör föredragande Graham Watson
för det problem som uppkommit genom artikel 16 i detta avtal. I denna ”ickepåverkansklausul” fastställs nämligen följande: ”Detta avtal skall inte påverka tillämpningen
av de rättigheter och skyldigheter och det ansvar som följer av internationell lagstiftning som
är tillämplig på gemenskapen, medlemsstaterna och den särskilda administrativa regionen
Hong Kong.” Dock glömmer föredraganden bort att uttryckligen ange de aktuella folkrättsliga
instrumenten, vilket i hög grad försvagar avtalets räckvidd. Detta kritiseras av
flyktingkommissariatet som tycker det är dåligt att ingen hänvisning görs till
Genèvekonventionen4.
1
Enligt SOS Rasism utvisades 37 nigerianer från Spanien 2001 utan att deras fall prövades enskilt (2002 års
rapport).
2
I sin rapport från 2002 nämner Amnesty International framför allt fallet Ricardo Barrientos, en argentinsk
medborgare som avled i samband med sin utvisning från Frankrike.
3
Rapport om rådets beslut om att ingå ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och regeringen i Folkrepubliken
Kinas särskilda administrativa region om tillbakatagande av illegala invandrare.
4
Omnämns i FIDH:s rapport som tillhandahölls vid den utfrågning som Europaparlamentet anordnade den
24 april 2003.
PE 329.881
SV
72/131
RR\505056SV.doc
I Europaparlamentets betänkande behandlas även andra frågor som framför allt rör de
kontrollmekanismer som kommissionen och rådet tänker använda för att kontrollera att dessa
rättigheter respekteras i händelse av repatriering.
KAPITEL III: JÄMLIKHET
Icke-diskriminering (artikel 21)
1.
Kampen mot rasism och främlingsfientlighet
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna
Vid slutet av den 56:e sessionens arbete antog generalförsamlingens sociala, humanitära och
kulturella kommitté den 26 februari 2000 fyra resolutionsförslag om rasism och
rasdiskriminering.
Österrike godtog tillämpningen av artikel 14 i konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering (system med inlämning av klagomål till kommittén).
- Europarådet
Europeiska konventionen om medborgarskap1 (STE 166) har ratificerats av Danmark2 och har
undertecknats av Tyskland3 men har ännu inte ratificerats av Belgien, Tyskland, Spanien,
Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Finland och Förenade kungariket.
Konventionen mot Internetrelaterad brottslighet4 (STE 185), som antogs den 8 november
2001 och öppnades för undertecknande den 23 november 2001, har undertecknats men inte
ratificerats av Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Grekland, Frankrike, Irland (år 2002),
Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade
kungariket5.
Den 14 februari 2002 offentliggjorde expertkommittén PC-RX ett utkast till det första
tilläggsprotokollet till konventionen om Internetrelaterad brottslighet, som rör åtal för
datorrelaterade brott av rasistisk eller främlingsfientlig natur.
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=166 EN
http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=166
2
Den 24 juli 2002.
3
Den 4 februari 2002.
4
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=185
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=185
5
Senast den 22 april 2003 och den 28 januari 2003.
RR\505056SV.doc
73/131
PE 329.881
SV
Protokoll nr 12 (STE 177)1 till Europakonventionen, i vilket det utfärdas ett generellt förbud
mot alla former av diskriminering, har ännu inte undertecknats av Danmark, Spanien,
Frankrike, Sverige och Förenade kungariket, och har inte heller ratificerats av någon
medlemsstat.
Ministerkommitténs rekommendationer
-
Ministerkommitténs resolution Res(2002)8 om stadgan för Europeiska kommissionen mot
rasism och intolerans (ECRI).
ECRI:s handlingsprogram om förbindelser med det civila samhället, vilket antogs den
20 mars 2002.
Den parlamentariska församlingen
- Förslag till rekommendation av den 10 januari 2003 om användning av teckenspråk.
b) Europeisk lagstiftning 2002
- Europaparlamentets och rådets förslag till beslut av den 22 mars 2002 om ändring av beslut
nr 276/1999/EG. Detta beslut omfattar gemenskapens fleråriga handlingsplan fram till
december 2004 för att främja en säkrare användning av Internet genom att bekämpa
olagligt och skadligt innehåll och beteende, däribland rasism och våld, som sprids på de
globala näten.
- Kommissionens meddelande (KOM(2002) 152) av den 22 mars 2002 om uppföljning av
gemenskapens fleråriga handlingsplan för att främja en säkrare användning av Internet
genom att bekämpa olagligt och skadligt innehåll på globala nät.
Betänkande från Europaparlamentet som antogs 2002:
- Bekämpande av rasism och främlingsfientlighet, betänkande om rådets förslag till
rambeslut som syftar till harmonisering av lagstiftningen och en förstärkning av samarbetet
(Ozan Ceyhun, A5-0189/2002).
c) Rättspraxis
- Europeiska gemenskapernas domstol
År 2002 fällde domstolen Italien i ett mål som rörde diskriminering på grund av nationalitet2.
Det finns i den italienska trafikförordningen en bestämmelse där det fastställs att en
lagöverträdare från en annan medlemsstat skall betala en särskild avgift. Denna bestämmelse
är inte i sig förkastlig, men avgiftsbeloppet får inte diskriminera dem som inte är italienska
medborgare.
- Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=177
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=177
2
Mål C-224/00, kommissionen mot Italien av den 19 mars 2002.
PE 329.881
SV
74/131
RR\505056SV.doc
- Mål Wessels-Bergervoet mot Nederländerna1.
Domstolen konstaterar att den nederländska lagstiftningen inte motsätter sig att en gift kvinna,
såsom käranden, kumulerar pensionsrättigheter. Eftersom hon 1989 erhöll en ålderspension
som var 38 procent lägre än vad en gift kvinna skulle ha erhållit i samma situation, slog
domstolen fast att Europakonventionens artikel 14 hade åsidosatts.
- Mål Willis mot Förenade kungariket2.
Domstolen slog fast att artikel 14 hade åsidosatts eftersom käranden, en änkeman, nekats
bidrag på grund av könsdiskriminering. Den berörde personen fick en betydligt lägre
ekonomisk ersättning än vad som hade varit fallet om han hade varit en kvinna.
d) Nationell lagstiftning
Arbetet med att införliva de direktiv mot diskriminering som rådet antog 2000 går trögt och är
i många fall ofullständigt. Detta beror på att vissa länder har straffrättsliga bestämmelser men
saknar relevanta civilrättsliga och administrativa bestämmelser (Grekland och Österrike). I
något fall saknas bestämmelser som rör diskriminering på arbetsplatsen (Danmark) eller
samråd med frivilligorganisationer (Österrike). Sedan finns det även exempel på att den
oberoende kommission som enligt direktivet skall registrera klagomål inte har något verkligt
oberoende (i Italien fastställs sammansättningen av regeringen och i Danmark rör det sig efter
omstruktureringen om en enda kommission för samtliga frågor som rör de mänskliga
rättigheterna).
e) Internationella och europeiska konferenser
-
Världskonferensen i Durban mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och
därmed förbunden intolerans (som hölls i Sydafrika mellan den 31 augusti och den 7
september): Konferensen antog en förklaring och ett handlingsprogram som
offentliggjordes i januari 2002.
CERD:s offentliggörande av rapporter om Belgien, Danmark och Österrike. ECRI:s
offentliggörande av nationella rapporter (2001) om Irland, Italien, Portugal och Finland
och av sin årliga verksamhetsrapport.
-
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Tack vare de berörda frivilligorganisationerna och rapporterna från ECRI och CERD
tillhandahålls en hel del information. Härutöver utgörs den främsta informationskällan av
RAXEN-nätverket, som förvaltas av europeiska centrumet för övervakning av rasism och
främlingsfientlighet.
a)
rasistiskt våld
Det fysiska våldet har minskat. I flera länder rapporter man emellertid om verbala
1
2
Mål nr 34462/97 av den 4 juni 2002.
Mål nr 36042/97 av den 11 juni 2002.
RR\505056SV.doc
75/131
PE 329.881
SV
förolämpningar mot muslimer, inklusive en ökning av rasistiska meddelanden på Internet.
Efter attentaten den 11 september 2001 och konflikten mellan israeler och palestinier har det
fysiska våldet och skadegörelsen, uttrycken för hat och diskriminering alltmer fått en
antimuslimsk och antisemitisk karaktär. Detta våld har ökat och jämfört med tidigare är det
inte bara högerextremistiska grupper som står för våldet utan även parterna i konflikten.
Romer och invandrare i allmänhet fortsätter att vara måltavla för rasistiskt våld och
diskriminering. Rasismen har även ökat på den tyska musikscenen och på de italienska
fotbollsarenorna.
Bland de faktorer som utlöser rasistiska handlingar finns ofta fördomar, ekonomiska hot inom
ramen för en ökad arbetslöshet, avsaknaden av en relevant och genomförd lagstiftning mot
rasism, mediernas roll som återger eller blåser liv i rasistiska och främlingsfientliga
stereotyper samt den alltför liberala inställningen till extremistpartier som under valkampanjer
använder sin talartid i medierna i propagandasyfte.
Det är framför allt av dessa skäl som man måste vidta upplysningsåtgärder.
b)
upplysningsåtgärder
Efter attentaten den 11 september och därefter har regeringsföreträdare och företrädare för de
demokratiska politiska partierna i de flesta av EU:s medlemsstater (med undantag för några
malplacerade uttalanden av exempelvis den italienske premiärministern Silvio Berlusconi)
försökt göra medborgarna uppmärksamma på faran av att generalisera och av att överdriva
kultursammanstötningarna.
I Förenade kungariket genomfördes ett mycket intressant experiment under 2002. Alla
tjänstemän i den offentliga förvaltningen fick en uppförandekod med regler för hur de skulle
bemöta allmänheten oavsett personernas etniska ursprung. Syftet med detta experiment var att
främja lika möjligheter. Olika former av upplysningsåtgärder har också genomförts i
Tyskland, Portugal, Finland och Sverige. Dialogen mellan olika kulturer utvecklar sig i vissa
länder i form av en dialog mellan olika religioner eller utbildningsinitiativ.
Man måste emellertid beklaga de få initiativ, eller återkallande av tidigare initiativ, som gjorts
i stater som Danmark, Grekland, Nederländerna, Österrike (där den nuvarande
koalitionsregeringen– konservativa partiet och FPÖ – inte bara är inaktiva på detta område
utan stöder ett populistiskt parti) och Italien (inklusive den främlingsfientliga
propagandakampanj som Lega Nord fortsätter att bedriva).
c)
kampen mot rasism på Internet
Kampen mot rasism på Internet finns med bland slutsatserna från FN-konferensen i Durban.
De flesta medlemsstater har börjat vidta åtgärder som antingen är uppförandekoder för
Internetleverantörer eller initiativ från frivilligorganisationer som INACH (International
Network Against Cyber Hate).
För att kringgå dessa hinder använder sig de grupper som sprider rasistiska budskap ofta av
PE 329.881
SV
76/131
RR\505056SV.doc
Internetoperatörer som är belägna utanför EU, framför allt i Förenta staterna där
yttrandefriheten oavsett innehållet i princip är en rättighet som är skyddad av konstitutionen.
Rättspraxisen från Yahoo-fallet i Frankrike visar ändå att det inte är omöjligt att bekämpa
kriminalitet på Internet.
Protokollet till konventionen om Internetrelaterad brottslighet bör slutligen ratificeras av
samtliga medlemsstater eftersom det är ett komplement till kampen mot rasism på Internet.
d)
begränsad uppmärksamhet för politiska partier som sprider rasistisk och
främlingsfientlig propaganda
I flera medlemsstater bedrivs en aktiv politik för att minska uppmärksamheten för politiska
partier som sprider rasistiska idéer, exempelvis i Förenade kungariket, Tyskland (där man
planerar att förbjuda nynazistiska partier), Sverige och Finland där 16 av 18 partier har skrivit
på de europeiska politiska partiernas stadga för ett samhälle utan rasism.
Däremot har det vidtagits få initiativ i Danmark, Grekland, Italien, Nederländerna (trots den
extra uppmärksamheten för populistiska eller extremistiska partier under valkampanjen) och
Österrike. Den belgiska lagstiftningen om att dra in det ekonomiska stödet till de politiska
partier som stöder rasdiskriminering har fortfarande inte trätt i kraft, eftersom man sedan
nästan 4 år väntar på en kunglig kungörelse1.
De europeiska politiska partiernas stadga för ett samhälle utan rasism från 1998 förbjuder
uttryckligen alla regeringskoalitioner med ett extremistiskt parti som är rasistiskt. Stadgan bör
undertecknas av ett mycket större antal partier, särskilt i EU:s framtida medlemsstater.
e)
tillförlitlig information
Att samla in tillförlitlig information är en komplex uppgift som kräver ordentliga medel. Utan
tillförlitlig information blir kampen mot rasism mycket svårare (det blir då svårt att veta hur
vanlig företeelsen är och vilka grupper som drabbas). Tillförlitlig information är en oumbärlig
grundförutsättning.
Det har gjorts framsteg i flera medlemsstater (Tyskland, Irland, Nederländerna, Finland,
Sverige och Förenade kungariket). Däremot har andra stater som Belgien, Grekland, Spanien,
Italien och Portugal hamnat rejält på efterkälken.
Under våren 2002 offentliggjorde Finland resultatet av den största undersökning som
någonsin gjorts i landet om de personer som fallit offer för rasistiska brott.
2. Diskriminering av minoriteter, särskilt romerna
A. Rättslig utveckling
1
Respekten för de grundläggande rättigheterna: situationen i EU 2002. Gemensam rapport från FIDH-AE och
FIDH, april 2003, s. 16.
RR\505056SV.doc
77/131
PE 329.881
SV
- Europarådet
- Ramkonvention för skydd av nationella minoriteter1 (STE 157) av den 1 februari 1995.
Portugal ratificerade denna konvention 2002. Frankrike är därmed enda land i EU som
ännu inte ratificerat konventionen. Belgien, Grekland, Luxemburg och Nederländerna har
undertecknat men inte ratificerat den. I åtta medlemsstater tillämpas alltså inte
konventionen.
- Europeisk stadga om regionala språk och minoritetsspråk2 (STE 148) av den 5 november
1992. Stadgan har fortfarande inte undertecknats av Belgien, Grekland, Irland och
Portugal, och inte ratificerats av Frankrike och Luxemburg, vilket innebär att den inte
tillämpas i sex medlemsstater.
- Protokoll nr 12 (STE 177) till Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 20003. Den 4 november
2000 undertecknades protokollet av flera medlemsstater: Belgien, Tyskland, Spanien,
Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal,
Finland, Sverige och Förenade kungariket har ännu inte undertecknat det. Protokollet har
ännu inte ratificerats av medlemsstaterna.
Rekommendationer från den parlamentariska församlingen
- Rekommendation nr 1537 (2002) om romernas rättsliga situation i Europa (föredragande
Csaba Tabajdi) antagen i april 2002.
- Rapport om skydd av minoriteter i Belgien (dok. 9395 av den 25 mars 2002).
Betänkanden och yttranden
- Yttrande från Europarådets kommitté för demokrati och rätt av den 12 mars 2002
(Venedigkommiteén) om de grupper på vilka ramkonventionen för skydd av nationella
minoriteter skulle kunna tillämpas i Belgien.
- Yttrande från det rådgivande utskottet om Tysklands och Österrikes tillämpning av
ramkonventionen.
Ministerkommitténs rekommendationer
- Resolution om Italiens tillämpning av ramkonventionen (ResCMN(2002)10).
- Rekommendation om Tysklands tillämpning av den europeiska stadgan om regionala språk
och minoritetsspråk (ReChl(2002)1).
B. Sammanfattning av det aktuella läget
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=157
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=157
2
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=148
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=148
3
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=177
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=177
PE 329.881
SV
78/131
RR\505056SV.doc
Skydd för minoriteter i allmänhet
Den rådgivande kommitté som inrättades för att följa upp ramkonventionen om skydd för
nationella minoriteter har offentliggjort sitt yttrande över läget i Förenade kungariket,
Tyskland och Österrike:
-
I Förenade kungariket välkomnar kommittén särskilt inrättandet av en ombudsman för
polisen i Nordirland. Den rekommenderar bättre tillgång till undervisning på irländsk och
skotsk gäliska och medier på dessa språk i Nordirland. Det som är mest beklagligt är att
det saknas lagstiftning för att skydda individer mot diskriminering på grund av religion
(avskaffande eller utökning av lagen om hädelse).
-
I Österrike framhåller kommittén förbättringar för den slovenska minoriteten i Steiermark
liksom för den tjeckiska, slovakiska och ungerska minoritetsbefolkningen (radio- och
teveprogram och användning av dessa språk vid myndighetskontakter).
-
I Tyskland uppmanar kommittén myndigheterna att förbättra medietillgången för den
danska och frisiska minoritetsbefolkningen, liksom användning av dessa språk vid
myndighetskontakter och att mer allmänt rätta till de bristande statistiska uppgifterna.
-
I Italien understryker ministerkommittén de svårigheter som vissa minoriteter (albaner,
francoprovençaler, ladiner) har när det gäller att behålla och utveckla sin identitet.
-
Främjande av teckenspråk
Inte bara när det gäller minoritetsspråk utan även när det gäller teckenspråk saknas det ett
gemensamt synsätt inom EU (1,6 miljoner döva). Dessa språk diskrimineras således beroende
på medlemsstat (Finland är det land där teckenspråk respekteras bäst, i Portugal, Grekland och
Nederländerna erkänns teckentolk som yrke). De döva har inte rätt till utbildning och arbete
på lika villkor som de hörande, eftersom deras rätt att kommunicera till största delen
ignoreras. Det är nödvändigt att definiera mål för att förbättra situationen, utbilda
teckentolkar, öka de dövas möjligheter till utbildning och ha tevesändningar på teckenspråk.
Diskriminering av den romska minoriteten
Den viktigaste minoritetsbefolkningen (10-12 miljoner i det utvidgade EU) är romerna. De
fortsätter att diskrimineras (tillgång till offentliga tjänster, utbildning, bostäder,
sysselsättning). Frågorna som togs upp under 2002 gällde särskilt:
-
Den fria rörligheten och romernas bosättningar: trots att de är unionsmedborgare tvingas
romerna visa upp särskilda dokument vid inspektioner och får bara slå sig ned på speciella
rastplatser vilka till antalet är alltför få och sällan uppfyller minimikraven för beboelighet.
I vissa medlemsstater är vistelsen begränsad till 48 timmar och i de flesta stater begränsad
till 30 dagar (vilket leder till svårigheter när det gäller barnens skolgång och tillgången till
arbete). Ett av de största problemen är att minska de lokala myndigheternas
betänksamheter. När Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna besökte
RR\505056SV.doc
79/131
PE 329.881
SV
Grekland i juni 2002, intresserade han sig för romernas situation i detta land (de utgör
mellan 150 000 och 200 000 personer, varav hälften har stadig bostad). De grekiska
myndigheterna har satt igång en plan (2002-2008) till förmån för romerna, med anslag på
300 miljoner euro, i vilken boendefrågor och tillgång till samhällsservice är
huvudfrågorna. Oroande nog uppstår det problem med de lokala myndigheterna då planen
skall genomföras. Den grekiska regeringen måste försöka överbrygga dessa hinder.
-
Romerna måste vara offentligt representerade på alla nivåer: lokal, regional, nationell och
internationell för att de själva skall kunna rå över sin framtid och inte bara bistås. Därför
är det finländska förslaget om att skapa ett permanent europeiskt forum för romer särskilt
intressant.
Man måste också uppmärksamma de ansträngningar som har gjorts av Grekland, som antagit
ett program för att integrera romer.
Med tanke på utvidgningen måste EU ha ett integrerat gemensamt synsätt för att lösa de
problem som denna viktiga minoritetsbefolkning möter.
3. Homosexuella
A. Rättslig utveckling
a) Internationell konvention
- Europarådet
Protokoll nr 12 (STE 177) till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna1 har ännu inte undertecknats av Danmark, Spanien,
Frankrike, Sverige och Förenade kungariket, och inte ratificerats av någon medlemsstat.
Genom detta protokoll förbjuds på ett allmänt sätt alla former av diskriminering.
b) Europeisk lagstiftning
- Rådets beslut 2000/750/EG av den 27 november 2000 om inrättande av gemenskapens
handlingsprogram mot diskriminering (2001-2006), med en budget på nästan 100 miljoner
euro.
- Mycket viktigt är rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för
likabehandling, men man måste se till att direktivet verkligen tillämpas i medlemsstaterna
under 2002.
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring
av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av
kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt
arbetsvillkor2. Genom detta direktiv förbjuds diskriminering grundad på könsidentitet vid
anställning, eftersom EU-lagstiftningen betraktar diskriminering av transsexuella personer
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=177
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=177
2
EGT L 269, 5.10.2002, s. 15-20.
PE 329.881
SV
80/131
RR\505056SV.doc
som ett slags könsdiskriminering.
Europaparlamentet betänkanden
Europaparlamentets betänkande om förslaget till rådets direktiv om miniminormer för när
medborgare i tredje land och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som
personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga
ställning (betänkande av Jean Lambert1).
c) Rättspraxis
- Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna ansåg i mål Fretté mot Frankrike2 att
eftersom det inte fanns någon konsensus på EU-nivå, är en vägran att ge adoptionstillstånd åt
en homosexuell person något som tillhör medlemsstaternas beslutanderätt, och att det därför
inte kan anses som en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna i kombination med kravet på icke-diskriminering. Domslutet skall emellertid inte
tolkas som att Europadomstolen anser att de skillnader som medlemsstaterna skapar mellan
olika grupper av människor med olika sexuell läggning inte är diskriminerande om man ser
till möjligheten till privatliv och familjeliv.
d) Internationella eller europeiska konferenser
ILGA-konferensen för erkännande av mångfald och främjande av jämställdhet, i Lissabon,
Portugal den 23-27 oktober 2002, 24:e internationella konferensen för föreningen för lesbiska
och homosexuella.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Miljoner människor i Europa fortsätter att diskrimineras på grund av sexuell läggning eller
kön, men vissa framsteg har ändå gjorts under 2002.
I Österrike har författningsdomstolen äntligen förklarat att bestämmelserna i artikel 209 i
brottsbalken om lägsta ålder för sex mellan homosexuella strider mot författningen och
uppmanat lagstiftaren att ändra denna artikel under 2003. Trots översynen av den
straffrättslagstiftning som påbörjades den 14 augusti 2002 fortsätter de tidigare inledda
processerna i stället för att avslutas. Lägsta ålder för sexuellt umgänge fortsätter att skilja sig
åt beroende på sexuell läggning och är diskriminerande i Grekland, Irland och Portugal.
I Finland erkänner lagen av den 3 maj 2002 transsexuellas rättigheter. En dom av
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg i målet Godwin mot Förenade
kungariket hade samma innebörd.
1
2
A5-0333/2002.
Europadomstolen, dom i mål Fretté mot Frankrike, nr. 36515/97 av den 26 februari 2002.
RR\505056SV.doc
81/131
PE 329.881
SV
I Sverige har lagstiftningen som förbjuder hets mot folkgrupp utvidgats till att även gälla dem
som anses sexuellt avvikande. Belgien har slutligen godkänt äktenskap mellan homosexuella.
EU-medlemsstaterna borde anta en vidare juridisk definiering av begreppet familj, så att ett
partnerskap mellan två personer av samma kön innebar samma rättigheter som för gifta
makar.
I Italien innebär lagen om invandring från 2002 att förföljelse på grund av sexuell läggning
inte räknas som ett fall som ger rätt till asyl. Medlemsstaterna bör erkänna förföljelse på
grund av sexuell läggning eller könsidentitet då de fastställer flyktingars och asylsökandes
status.
Rent generellt måste EU förr eller senare införa tvingande bestämmelser för att tillåta
homosexuella par att röra sig fritt utan att förlora de rättigheter som erkänns i hemlandet.
Slutligen bör medlemsstaterna aktivt göra människor medvetna och inom all relevant
gemenskapspolitik, gemenskapsprogram och gemenskapsinitiativ verka för att könsfrågorna
beaktas i arbetet mot diskriminering grundad på sexuell läggning och könsidentitet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel 23)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna
Konventionen om rätt att ingå äktenskap, minsta ålder för äktenskap och registrering av
äktenskap av den 10 december 1962 har ännu inte ratificerats av Belgien, Grekland, Frankrike
och Italien1.
ILO-konventionen om betald ledighet för utbildning2 (C 140) av den 24 juni 1974 har ännu
inte ratificerats av Danmark, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Österrike och Portugal.
ILO-konventionen om arbetstagare med familjeansvar3 (C-156) av den 23 juni 1981 har ännu
inte ratificerats av Belgien, Danmark, Irland, Italien, Luxemburg, Österrike och Förenade
kungariket.
ILO-konventionen om uppsägningar4 (C 158) av den 22 juni 1982 har fortfarande inte
1
FR : http://www.unhchr.ch/french/html/menu3/b/treaty3_fr.htm
EN : http://www.unhchr.ch/html/menu3/b/treaty3_.htm
2
Ratifications http://ilolex.ilo.ch:1567/cgi-lex/ratifcf.pl?C140 EN http://ilolex.ilo.ch:1567/cgilex/ratifce.pl?C140
3
Ratifications http://ilolex.ilo.ch:1567/cgi-lex/ratifcf.pl?C156 EN http://ilolex.ilo.ch:1567/cgilex/ratifce.pl?C156
4
Ratifications http://ilolex.ilo.ch:1567/cgi-lex/ratifcf.pl?C158 EN http://ilolex.ilo.ch:1567/cgi-
PE 329.881
SV
82/131
RR\505056SV.doc
ratificerats av flera medlemsstater: Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Irland, Italien,
Nederländerna, Österrike och Förenade kungariket.
Konventionen om skydd av mödraskapet1 (C 183) av den 15 juni 2000 har endast ratificerats
av Italien.
Det frivilliga protokollet till konventionen av den 6 oktober 1999 om avskaffande av alla
former av diskriminering av kvinnor2 trädde år 2002 i kraft i Tyskland, Grekland,
Nederländerna och Portugal, men har ännu inte ratificerats av Belgien, Luxemburg, Sverige
och Förenade kungariket.
- Europarådet
Protokoll nr 123 (STE 177) till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna har ännu inte ratificerats av EU:s medlemsstater.
Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan4 (STE 128) av den 5 maj 1988 har ännu
inte ratificerats av Belgien, Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Luxemburg,
Österrike och Portugal.
Den reviderade europeiska sociala stadgan5 (STE 163) av den 3 maj 1996 har ratificerats av
Finland (21/6 2002) och Portugal (30/5 2002) men ännu inte av flera andra medlemsstater
(Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Österrike och
Förenade kungariket).
Rekommendationer från Europarådets ministerråd:
Rekommendation (Rec (2002) 5) från ministerrådet till medlemsstaterna om att skydda
kvinnor mot våld
b) Europeisk lagstiftning
Europeiska unionen:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring
av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av
kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt
lex/ratifce.pl?C158
1
Ratifications http://ilolex.ilo.ch:1567/cgi-lex/ratifcf.pl?C183 EN http://ilolex.ilo.ch:1567/cgilex/ratifce.pl?C183
2
http://www.unhchr.ch/french/html/menu3/b/opt_cedaw_fr.htm
EN http://www.unhchr.ch/html/menu3/b/opt_cedaw.htm
3
Ratifications http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=177
EN : http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=177
4
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=128
EN : http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=128
5
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=163
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=163
RR\505056SV.doc
83/131
PE 329.881
SV
arbetsvillkor. I detta direktiv betonas behovet av att inrätta ett oberoende organ med
uppgift att bekämpa könsdiskriminering och underlätta det underrepresenterade könets
yrkesverksamhet genom beslut om särskilda fördelar.
- Rådets beslut av den 20 december 2000 om ett handlingsprogram avseende gemenskapens
strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2005) [EGT L, 19.1.2001, s.22].
Jämställdhet mellan kvinnor och män1 (Europeiska kommissionen)
B. Sammanfattning av det aktuella läget
År 2002 har präglats av antagandet av rådets och Europaparlamentets direktiv 2002/73/EG
om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till
anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. I detta direktiv betonas
nödvändigheten av att i varje medlemsstat inrätta ett oberoende organ med ansvar för att
bekämpa könsdiskriminering, underlätta yrkesverksamhet för det underrepresenterade könet
och fastställa särskilda förmåner. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att
vidta de åtgärder som behövs för att den skada en person som utsatts för diskriminering lidit
skall repareras.
Kvinnors integrering i yrkeslivet är fortfarande långt ifrån verklighet. I Belgien2 är 80 procent
av kvinnor mellan 25 och 29 år ute på arbetsmarknaden, men de utgör 90 procent av de som
arbetar deltid och en majoritet av dem som har tillfälliga arbeten. I januari 2002 var
arbetslösheten 9,9 procent för män mot 14,0 procent för kvinnor, som hade i snitt 84 procent
av männens lön. I Finland var en industriarbetarlön för män 24 procent högre än för kvinnor. I
Danmark har FN:s kommission mot alla former av diskriminering av kvinnor funnit att den
internationella konventionen i fråga inte har införlivats med nationell lagstiftning och att
grundlagen inte innehåller någon särskild bestämmelse om diskriminering av kvinnor. I
Danmark är endast 41 procent av kvinnor från en etnisk minoritet ute på arbetsmarknaden.
Positiva åtgärder har vidtagits i Spanien, Grekland, Italien och Sverige .
I Grekland fastställs i en lag från 1999 att en kvot på 15 procent kvinnor kan antas till
polishögskolan. Denna lag har förklarats strida mot den europeiska sociala stadgan och vara
oförenlig med gemenskapsrätten enligt kommittén för sociala rättigheter. Efter dessa negativa
yttranden har det grekiska parlamentet beslutat att avskaffa kvoten genom en ändring av lagen.
I Italien presenterade den nationella kommittén för lika möjligheter till arbete den
23 maj 2002 ett program för att främja kvinnors deltagande i företagsledningar.
I Sverige har jämställdhetsministern lagt fram ett förslag om att introducera ett
kvoteringssystem för att välja in kvinnor i företagens styrelser.
I Spanien föreslår en lag förtur till arbete för personer som varit offer för våld i hemmet och
1
Site Internet FR http://europa.eu.int/comm/employment_social/equ_opp/index_fr.htm EN
http://europa.eu.int/comm/employment_social/equ_opp/index_en.htm
2
Uppgifter från rådet (jämställdhetsfrågor).
PE 329.881
SV
84/131
RR\505056SV.doc
inrättande av ett program för att aktivt föra ut kvinnor med särskilda svårigheter på
arbetsmarknaden.
Kvinnor måste i lika hög grad som män delta i beslutande organ. Belgien har i författningen
bland annat infört en garanti för kvinnors och mäns lika rättigheter till alla befattningar,
offentliga ämbeten och förtroendeuppdrag.
I Förenade kungariket syftar den s.k. Sex Discrimination Act till att minska snedfördelningen
mellan antalet kvinnor och män som utses till partikandidater. I Spanien däremot ger de
politiska grupperingarna ingen prioritet åt jämställdhetsfrågorna, och vissa partier anser att
kvoter som syftar till att öka andelen kvinnor skulle kunna innebära nackdelar för kvinnorna
själva.
Uppdelningen av familjeansvaret, och till följd av detta erkännandet av hushållsarbetets värde,
har gett upphov till flera domar i Tyskland (den federala författningsdomstolen har likställt
hushållsarbete med lönearbete för att beräkna pensionsbelopp efter ett skilsmässoförfarande).
I Frankrike har regeringsrätten (Conseil d'Etat) utgått från jämställdhetsprincipen för att ge
män ett års erfarenhetsbonus för varje barn de uppfostrat, på egen hand eller tillsammans med
någon, vid uträkningen av pensionsrättigheter för tjänstemän. Detta hade dittills förbehållits
kvinnor. I Förenade kungariket har änklingars klagomål över att inte få samma pension som
en änka i motsvarande fall skulle fått, lett till en uppgörelse i godo vid Europadomstolen för
de mänskliga rättigheterna.
I Sverige har Arbetsdomstolen avkunnat en dom gällande förbud mot direkt diskriminering av
gravida kvinnor. Fem kvinnor hade sökt ett arbete som barnmorska vid ett sjukhus, och i strid
med jämställdhetslagen hade de som behandlade ansökningarna direkt avfärdat den ansökan
som inlämnats av en gravid kvinna som sökt jobbet, trots att hon hade bättre meriter än de
andra. Sjukhuset dömdes att betala skadestånd och ränta till kvinnan.
Barnets rättigheter (artikel 24)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Europarådet:
Protokoll nr 7 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (STE 117) av den
22 november 19841 har undertecknats av Tyskland, Spanien, Nederländerna och Portugal,
men ännu inte undertecknats och ratificerats av Belgien och Förenade kungariket.
Europakonventionen om adoption av barn2 (STE 058) av den 24 april 1967, har ännu inte
ratificerats av flera medlemsstater (Belgien, Spanien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=117
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=117
2
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=058
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=058
RR\505056SV.doc
85/131
PE 329.881
SV
och Finland).
Europakonventionen om repatriering av minderåriga1 (STE 071) av den 28 maj 1970 har ännu
inte undertecknats av Danmark, Spanien, Irland, Portugal, Finland, Sverige och Förenade
kungariket, men däremot av Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Luxemburg,
Nederländerna och Österrike. Det enda land som både undertecknat och ratificerat denna
konvention är Italien.
Europakonventionen om utomäktenskapliga barns rättsliga ställning (STE 085) av den
15 oktober 19752 har ännu inte undertecknats och ratificerats av Belgien, Tyskland, Spanien,
Nederländerna och Finland. Frankrike och Italien har undertecknat men inte ratificerat
konventionen.
Europakonventionen om barnets rättigheter (STE 160)3 av den 25 januari 1996 ratificerades
2002 av Tyskland4, men Belgien, Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket har
varken undertecknat eller ratificerat konventionen och signatärstater som Spanien, Frankrike,
Irland, Italien, Luxemburg, Portugal, Finland och Sverige har ännu inte inlett
ratificeringsprocessen.
Rekommendationer från den parlamentariska församlingen:
- Rekommendation 1286 (1996) av den 26 mars 2002 - om att i det tjugoandra århundradet
bygga ett samhälle med och för barnen - uppföljning av EU:s barnstrategi.
- Rekommendation 1291 (2002) av den 26 juni 2002 om internationella bortrövanden av
barn som utförs av en av barnets föräldrar.
b) Europeisk lagstiftning
Europaparlamentets resolutioner
Europaparlamentets resolution av den 11 april 2002 om kommissionens utvärderingsrapport
till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av rådets rekommendation av den
24 september 1998 om skydd för minderåriga och mänsklig värdighet (KOM(2001)106 –
C5-0191/2001 – 2001/2087(COS)).
Europaparlamentets resolution av den 11 april 2002 om unionens ståndpunkt vid FN:s
generalförsamlings särskilda session om barn. I denna resolution uppmanas EU och
medlemsstaterna att aktivt verka för att konventionen om barnets rättigheter verkligen
tillämpas. Texten betonar särskilt förhållandet mellan barn och familj, rätt till utbildning,
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=071
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=071
2
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=085 EN
http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=085
3
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=160
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=160
4
Den 1 augusti 2002.
PE 329.881
SV
86/131
RR\505056SV.doc
behovet av att skapa ett oberoende organ med ansvar att följa upp hur konventionens mål
uppfylls och antagande av nationella detaljerade program som kan utvärderas. Slutligen
uppmanar Europaparlamentet kommissionen att se till att alla direktiv, politiska åtgärder och
program som föreslås av EU genomgår en barnkonsekvensanalys så att eventuella följder för
barnen kan bedömas
Europaparlamentets resolution av den 4 september 2002 om översynen efter halva tiden av
Daphneprogrammet (2000-2003) (2001/2265(INI)), i vilken programmets genomförande
dittills godkändes.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2002 om förslaget till rådets
förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i
äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning
(EG) nr 1347/2000 och om ändring av förordning (EG) nr 44/2001 vad avser mål om
underhållsskyldighet (KOM(2002) 222 – C5-0234/2002 – 2002/0110(CNS)).
c) Rättspraxis
- Europadomstolen i Strasbourg:
De klagande1 hade utsatts för flera fall av omänsklig eller kränkande behandling (misshandel)
av moderns sambo. Domstolen menade att de sociala myndigheterna borde insett att barnen
utsattes för risker eftersom socialkontoret informerats om att misshandel förekom. Staten
ansågs alltså ansvarig för att inte ha vidtagit åtgärder som skulle kunnat innebära verkliga
möjligheter att förändra situationen eller att lindra den skada som lidits.
d) Internationell konferens
FN:s generalförsamlings extra sammanträde ägnat åt barn2 (8-10 maj 2002).
Generalförsamlingen organiserade i samarbete med Internationella rödakorskommittén en
konferens i New York den 15 oktober 2002 om främjande och skydd av barnets rättigheter.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Med anledning av de rapporter som presenterats under 2002 om följande medlemsstater
rekommenderar FN:s kommission för barns rättigheter
-
Italien att rent allmänt förbättra situationen för invandrarbarn och barn till romer,
-
Spanien att se över artikel 154 i civilrättslagstiftningen för att stryka hänvisningen till
”skälig bestraffning”, att bekämpa könsstympning av unga kvinnor med ursprung i Afrika
söder om Sahara samt skolfrånvaro,
-
Förenade kungariket att upphöra att placera barn i vuxenfängelser, att skapa oberoende
institutioner för att skydda barn och att inte längre rekrytera minderåriga under 18 år till
1
2
Mål E m.fl./UK nr. 33218/96, av den 26 november 2002.
Officiell hemsida på Internet: http://www.unicef.org/french/specialsession
RR\505056SV.doc
87/131
PE 329.881
SV
armén,
-
Danmark att förbättra insamlingen av uppgifter, säkerställa barnets intressen och åsikter
och inte spärra in barn i vuxenfängelser,
-
Belgien att förstärka lagstiftningen för att förebygga våld mot barn och att inte sätta barn i
häkte,
-
Grekland att förbättra hänsynen till barnets intressen och åsikter, att förbättra situationen
för prostituerade pojkar som inte skyddas av lagstiftningen och att ompröva fallen med
minderåriga över 17 år som kan spärras in i vuxenfängelser.
Frivilligorganisationen Euronet uppmanar EU-institutionerna att ge barn en rättslig ställning
som stadfästs i det reviderade EU-fördraget, eftersom det i EU-lagstiftningen för närvarande
endast finns tillfälliga ad hoc-synsätt när det gäller barnens ställning. Euronet begär även att
artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skall ändras så att det i stadgans
ingress hänvisas till FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnkonventionen garanterar
nämligen principen om icke-diskriminering och stadgar att barnen har rätt att fritt uttrycka sin
åsikt, medan artikel 24 däremot inte innehåller dessa principer.
Äldres rättigheter (artikel 25)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Europarådet
Europakonventionen om social trygghet1 av den 14 december 1972 (STE 078). Genom
artikel 4 i tilläggsprotokollet2 (STE 128) av den 5 maj 1988 till den europeiska sociala stadgan
av den 18 oktober 1961 förpliktas parterna att se till att äldre omfattas av
socialförsäkringssystemet. Protokollet har ännu inte ratificerats av Belgien, Tyskland,
Frankrike, Irland, Luxemburg, Österrike, Portugal och Förenade kungariket.
Den reviderade europeiska sociala stadgan3 (STE 163) av den 3 maj 1996 utgör ett
internationellt fördrag som i en enda text samlar alla rättigheter som garanteras av 1961 års
stadga och dess tilläggsprotokoll (STE 128) från 1988. Ändringarna gäller bland annat bättre
skydd för äldre. Den reviderade europeiska sociala stadgan ratificerades 2002 av Finland4 och
Portugal5, och den har undertecknats av Belgien, Danmark, Spanien, Grekland, Luxemburg,
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=078
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=078
2
Ratifications FR http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=128
EN http://conventions.coe.int/Treaty/EN/searchsig.asp?NT=128
3
Ratifications: FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=163
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=163
4
Den 21 juni 2002.
5
Den 30 maj 2002.
PE 329.881
SV
88/131
RR\505056SV.doc
Österrike och Förenade kungariket. Den har fortfarande inte undertecknats och ratificerats av
Tyskland och Nederländerna.
b) Europeisk lagstiftning
Europeiska unionen:
Betänkanden antagna av Europaparlamentet 2002:
- Resolution och betänkande om att stödja nationella strategier för trygga och stabila
pensioner genom ett integrerat förhållningssätt1.
- Resolution om FN:s andra världskonferens om åldrande2.
c) Internationella konferenser
FN:s andra världskonferens om åldrande i april 2002 i Madrid.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Europa befinner sig i främsta ledet när det gäller åldrandet i världen. Andelen personer över
60 år representerar redan 20 procent av Europas invånare och kommer att uppgå till
33 procent 2050 och andelen personer över 80 år kommer att fördubblas fram till 2015. Detta
innebär att vi står inför tre utmaningar:
-
-
-
Att garantera tillräckligt med resurser för äldre personer, dvs. kunna garantera säkra och
pålitliga pensioner.
Att på samma gång garantera ett aktivt åldrande, vilket bland annat innebär en
hälsoreform i syfte att förebygga sjukdomar som typiskt drabbar äldre personer, en ny
företagskultur med ett livslångt lärande och avskaffande av förtidspensionering.
Att garantera ett värdigt liv för funktionshindrade och sjuka åldringar, avseende t.ex.
förhållanden på ålderdomshem (ökning av antalet fall av vanvård på grund av otillräckliga
kontroller, bristande respekt för privatlivet) och stödja de äldres rätt att ta hand om sig
själva i sin vanliga miljö så länge som möjligt vilket förutsätter att de närmaste anhöriga
tillåts ge dem nödvändigt stöd.
Inrättandet av ett europeiskt övervakningscentrum för äldre för att stödja ett utbyte av de
bästa arbetsmetoderna.
Äldre utsätts för olika typer av diskriminering3:
-
Äldre kvinnor är de mest diskriminerade när det gäller ekonomiska resurser. De pensioner
som betalas ut till kvinnor är 15 procent lägre än de som betalas ut till män. Kvinnor som
är ensamma mödrar är de som drabbas hårdast.
-
”Äldre” personer diskrimineras på arbetsmarknaden, särskilt mellan 50 och 65 år. De har
1
A5-0071/2002 föredragande Carlo Fatuzzo.
P5_TA(2002)0184.
3
Enligt frivilligorganisationen Age.
2
RR\505056SV.doc
89/131
PE 329.881
SV
mycket mindre tillgång till fortbildning (företagen anser med orätt att denna investering
inte lönar sig längre efter en viss ålder). De drabbas slutligen av vissa åldersbegränsningar
när det gäller vård, försäkringar eller tillgång till utbildning.
-
Äldre sjuka personer som vårdas på ålderdomshem underkastas slutligen ofta opassande
tider och sköts av en personal som är otillräckligt eller för lite utbildad, när de inte helt
enkelt vanvårdas.
Regeringarna och EU bör åtgärda denna direkta eller indirekta diskriminering, kontrollera att
det finns objektiva skäl till alla åldersgränser och se till att synen på åldringar i medierna
uppvärderas.
Integrering av personer med funktionshinder (artikel 26)
A. Rättslig utveckling
a) Internationella konventioner
- Internationella Arbetsorganisationen (ILO)
ILO:s konvention om funktionshindrades återanpassning och anställning1 från den 20 juni
1983, C 159, har ännu inte ratificerats av Belgien och Förenade kungariket.
- Europarådet
I artikel 15 i Europeiska sociala stadgan2 (STE 035) av den 18 oktober 1961 fastställs att
fysiskt och mentalt funktionshindrade personer har rätt till yrkesutbildning och återanpassning
till yrkesliv och socialt liv. Stadgan har ratificerats av samtliga EU-medlemsstater.
Tillämpningen av den europeiska sociala stadgan och av den reviderade europeiska sociala
stadgan kontrolleras genom ett system som redan förstärkts genom protokoll3STE 142 från
1991 och genom protokoll4 STE 158 från 1995 om ett system för kollektiva klagomål.
Protokoll STE 142 har ännu inte ratificerats av Danmark, Tyskland, Luxemburg och Förenade
kungariket, och protokoll STE 158 har inte ratificerats av Belgien, Danmark, Tyskland,
Spanien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike och Förenade kungariket.
I Europarådets socialtrygghetsförordning fastställs normer och lägsta tröskelvärden när det
gäller det skydd parterna måste garantera avseende läkarvård, sjukersättning, ersättning till
äldre, ersättning vid arbetsolyckor och yrkessjukdomar samt invaliditetsersättning. Österrike
har ännu inte ratificerat texten.
1
http://ilolex.ilo.ch:1567/french/cvlist2F.htm#msp
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=035
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=035
3
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=142
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=142
4
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=158
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=158
2
PE 329.881
SV
90/131
RR\505056SV.doc
Protokollet till Europarådets förordning om social trygghet 1 (STE 048A) innehåller
bestämmelser som uppmanar parterna att försöka nå en högre nivå när det gäller social
trygghet än den som föreskrivs genom förordningens bestämmelser. Danmark, Spanien,
Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Österrike, Finland och Förenade kungariket har dock inte
ratificerat detta protokoll.
Europarådets text om social trygghet2 (STE 139) kompletterar och förbättrar bestämmelserna
om social trygghet på områden som invaliditet och medicinsk vård, men har ännu inte
ratificerat av alla EU-medlemsstater.
b) Europeisk lagstiftning
Europeiska unionen:
EU:s verksamhetsområde är här mycket omfattande, och vi hänvisar till texterna nedan.3
Europaparlamentets betänkanden:
Betänkande om meddelandet från kommissionen ”eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga
webbplatser och deras innehåll” - utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och
energi: ”Informationssamhället, eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga webbplatser”
(Bastiaan Belder)4.
c) Internationella konferenser
Första europeiska handikappkongressen organiserades i Madrid i mars 2002 av EU:s
ordförandeland Spanien. I Madridförklaringen5 fastställs den allmänna strategin och ramen för
den verksamhet som skall bedrivas under Europeiska handikappåret 2003.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
I EU finns det nära 37 miljoner personer som lider av ett funktionshinder (rörelsehinder,
utvecklingsstörningar och andra multipla besvär). Funktionshindrade personers rättigheter bör
garanteras i lag.
I flera fall har emellertid funktionshindrade personers rättigheter kränkts eller uppfyllts i
bristande utsträckning under 20026:
- Europarådet: Klagomål nr 13/2002 har inlämnats mot Frankrike av Autism - Europa,
1
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=048A
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=048A
2
Ratifications FR http://conventions.coe.int/treaty/FR/searchsig.asp?NT=139;
EN http://conventions.coe.int/treaty/EN/searchsig.asp?NT=139
3
EGT L 42, 13.2.2002 - KOM(2002) 18 - KOM(2002) 158 - KOM(2002) 263 - KOM(2003) 16.
4
A5-0147/2002.
5
http://www.madriddeclaration.org/fr/dec/dec.htm
6
Frankrike har blivit föremål för en kollektiv anmälan nr 13/2002 från Autism-Europa (Europarådet) för att ha
uppvisat oförmåga när det gäller att ta hand om autistiska barns utbildningsbehov.
RR\505056SV.doc
91/131
PE 329.881
SV
avseende artikel 15 (handikappades rättigheter), artikel 17 (barns och ungdomars rätt till
social, juridisk och ekonomisk hjälp) och artikel E (icke-diskriminering) i den reviderade
sociala stadgan. Anmälarna menar att Frankrike brutit mot bestämmelserna i stadgan
eftersom landet inte ordentligt tar hand om autistiska barns utbildningsbehov.
- En blind person som använde sin ledarhund blev nekad av flygbolaget Air France att ha
kvar hunden i kabinen under en resa till Strasbourg i oktober 2002. Efter långa
diskussioner fick dock hunden följa med.
- När en funktionshindrad person reser, händer det att han eller hon måste lämna tillbaka
tekniska hjälpmedel eller utrustning (rullstol, anpassad dator, blindskriftsläsare) och sedan
ansöka om samma hjälp på nytt. Men det finns viktiga tekniska hjälpmedel som utan
svårighet skulle kunna exporteras (förteckningen i förordning 1408 är föråldrad och
ogiltig; eftersom den utarbetades på 1980-talet borde den omarbetas och uppdateras).
Europarådets parlamentariska församling rekommenderar starkt att det vore lämpligt att1
- inkludera en direkt hänvisning till diskriminering på grund av funktionshinder i de två
huvudsakliga instrumenten för Europarådet: Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna och den reviderade europeiska sociala stadgan,
- påbörja arbetet med en konvention som fastställer en minimisysselsättningskvot för
funktionshindrade personer vid företag som har fler än femtio anställda.
Man måste dessutom uppmuntra
- de diskussioner som kommissionen för i FN:s särskilda kommission för att behandla
förslag som syftar till utarbetande av en integrerad världsomfattande internationell
konvention för att främja och skydda de funktionshindrades rättigheter och värdighet 2.
År 2003 är Europeiska handikappåret och borde utgöra ett bra tillfälle att åstadkomma
framsteg.
Kapitel IV: SOLIDARITET
A. Rättslig utveckling
27 – Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget
28 – Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder
29 – Rätt till tillgång till arbetsförmedlingar
30 – Skydd mot uppsägning utan saklig grund
31 – Rättvisa arbetsförhållanden
32 – Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet
33 – Familjeliv och yrkesliv
34 – Social trygghet och socialbidrag, särskilt kampen mot social utslagning
1
2
Rekommendation 1592(2003).
http://www.un.org/esa/socdev/enable/disA56168f1.htm
PE 329.881
SV
92/131
RR\505056SV.doc
35 – Hälsoskydd
a) Internationella konventioner
- Förenta nationerna
Den internationella konventionen om skydd för gästarbetare och deras familjer1 av den
18 december 1990 har fortfarande inte ratificerats av EU:s medlemsstater.
ILO-konventionen om främjande av sysselsättning och skydd mot arbetslöshet2 (STE nr 168)
av den 21 juni 1988 har endast ratificerats av Finland och Sverige.
ILO-konventionen om de värsta formerna av barnarbete (C182) av den 17 juni 1999 har
ratificerats av samtliga medlemsstater. Belgien, Tyskland och Nederländerna ratificerade
konventionen 20023.
ILO-konventionen om minimiålder (nr 138) från 1973 har ratificerats av samtliga
medlemsstater.
ILO-konventionen om främjande av sysselsättning och skydd mot arbetslöshet4 av den 21 juni
1988 har inte ratificerats av de flesta av EU:s medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland,
Spanien, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal
och Förenade kungariket).
WHO:s rapport om hälsoläget i Europa 1992.
- Europarådet
Den reviderade sociala stadgan5 (STE nr 163) av den 3 maj 1996 har fortfarande inte
ratificerats av flera av EU:s medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Grekland,
Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland och Förenade kungariket).
Konventionen om europeiska socialtrygghetsbestämmelser från 19646 (STE nr 048) har
fortfarande inte ratificerats av flera av EU:s medlemsstater (Danmark, Finland, Frankrike,
Tyskland, Grekland, Irland, Sverige och Förenade kungariket).
Europeiska konventionen om social trygghet1 av den 14 december 1972 (STE nr 078) har
ännu inte ratificerats av ett flertal medlemsstater (Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike,
Irland, Finland, Sverige och Förenade kungariket).
1
Resolution 45/158, ratificeringsläget: http://www.unhchr.ch/pdf/reportfr.pdf
Ratificeringar:
http://ilolexhttp://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=048&CM=1&DF=29/05/02.ilo.ch:1567/scrip
ts/ratifcf.pl?C168
3
FR http://webfusion.ilo.org/public/db/standards/normes/appl/applbyconv.cfm?conv=C182&lang=FR&hdroff=1
EN http://webfusion.ilo.org/public/db/standards/normes/appl/applbyconv.cfm?conv=C182&lang=EN&hdroff=1
4
n)168 ratificeringsläget: http://ilolex.ilo.ch:1567/scripts/ratifcf.pl?C168
5
Ratificeringar http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=163
6
Ratificeringar http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=048
2
RR\505056SV.doc
93/131
PE 329.881
SV
Protokollet till de europeiska bestämmelserna om social trygghet2 (STE nr 48A) har ännu inte
ratificerats av flera EU-länder (Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Österrike,
Finland, Sverige och Förenade kungariket).
Tilläggsprotokollet (1995) till Europeiska sociala stadgan innehåller bestämmelser om ett
kollektivt ersättningssystem som bland annat skall stå öppet för internationella
arbetsgivarorganisationer och europeiska fackförbund samt icke-statliga organisationer med
rådgivande ställning vid Europarådet. Endast sju EU-länder har ratificerat detta protokoll fram
till idag (Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Finland och Sverige).
Publicering under sommaren 2002 av slutsatserna från omgång XV-1 (de viktigaste
slutsatserna). Möjligheter till kollektiva ersättningskrav nr 12 Svenskt näringsliv, Sverige
(negativa aspekter av fackliga rättigheter) och nr 13 Autism – EU/Frankrike (handikappades
rätt till yrkesutbildning artikel 15).
Tyskland, Österrike och Förenade kungariket har ännu inte accepterat att vara bundna av
artikel 7.1 (förbud mot arbete för barn under 15 år) i den omarbetade Europeiska sociala
stadgan.
b) Europeisk lagstiftning
Genom direktiv 2202/74/EG om ändring av direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av
lagstiftningen i medlemsstaterna om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens har
man utökat direktivets tillämpningsområde till deltidsanställda, visstidsanställda och inhyrd
arbetskraft (artikel 30).
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2002 om fördömande av barnarbete vid
tillverkning av sportartiklar.
- Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 med
beslut om ett handlingsprogram för gemenskapen på området för folkhälsa (2003-2008)
(EGT L 271, 9.10.2002).
- Kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet inför Europeiska rådet i
Stockholm ”Mot ökat deltagande på arbetsmarknaden och främjande av aktivt åldrande”.
- Den 29 maj 2002, invigning av en platta på gatan vid Europaparlamentet med följande
inskription: ” När människor tvingas leva i misär kränks också de mänskliga rättigheterna.
Det är vår viktigaste uppgift att tillsammans se till att de mänskliga rättigheterna
respekteras.”
Europaparlamentets betänkanden
- Betänkande om Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om arbetsvillkoren för
inhyrd arbetskraft (Ieke van den Burg A5-0356/2002).
1
2
Ratificeringar http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=078
Ratificeringar http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=048
PE 329.881
SV
94/131
RR\505056SV.doc
Europeiska stiftelsen för förbättrade levnads- och arbetsvillkor:
Betänkande om personaluthyrning i EU och arbetskvalitén och tillträde till sysselsättning för
kvinnor 2002.
c) Rättspraxis
- Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter
I två mål1 har domstolen ansett att förbjudandet av en strejk skulle kunna anses som en
begränsning av föreningsrätten.
- EG-domstolen
Likaså har EG-domstolen ansett att den österrikiska regeringens beslut att tillåta en politisk
demonstration vid Brennerpasset var korrekt och att det inte stred mot artikel 28 i
EU-fördraget om fri rörlighet för varor2.
Domstolen annulerade3 kommissionens direktiv för att göra det möjligt att på gemenskapsnivå
göra omedelbara anpassningar i bilaga I till direktiv 76/769 om tillnärmning av rättsliga
bestämmelser för medlemsstaterna om begränsning av försäljning och användning av vissa
farliga ämnen och blandningar när nya risker har konstaterats för människors hälsa och
miljön, om inte analysen av läget stöds av pålitliga vetenskapliga fakta.
Under 2002 dömde domstolen i de mål som nämns nedan som handlade om social trygghet.
Domstolen fastställde principen om icke-diskriminering4.
d) Internationella konferenser
Första europeiska kongressen för rörelsehindrade i Madrid i mars 2002. I Madriddeklarationen5 fastställdes den allmänna strategin och ramen för åtgärder för Europeiska
handikappåret 2003.
FN:s generalförsamlings extra session om barn (UNGRASS) den 8-10 maj 2002 i New York
(se artikel 24).
Fjärde konferensen anordnad av Europeiska akademin för psykisk hälsa på arbetsplatsen
(EA-OHP) den 4-6 december 2002, vid Adolf-Czettel-Bildungszentrum i Wien i Österrike.
1
Ratificeringar: http://conventions.coe.int/Treaty/FR/searchsig.asp?NT=048A
Schmidberger/Österrike C-112/00 av den 11 juli 2002, yttrande av generaladvokat Jacobs.
3
Mål C-314/999 Nederländerna/kommissionen av den 18 juni 2002.
4
Mål C-55/00 Gottardo/ Istituto Nationale Previdenza Sociale (INPS) av den 15 januari 2002 – Mål C-277/99
Kaske/Landesgeschäftsstelle des Arbeitsmarktservice Wien av den 5 februari 2002 – Mål C-299/011
Kommissionen/ Luxemburg av den 20 juni 2002–11 juli 2002 D’Hoop/ONEM C-224/98 JTT 2002 s. 433.
5
http: //www.madriddeclaration.org/fr/dec/dec.htm
2
RR\505056SV.doc
95/131
PE 329.881
SV
-
Konferensen om tillgång till sociala rättigheter på Malta den 14 och 15 december 2002
(Europarådet).
Forum om nya sociala skyldigheter i en globaliserad värld, Strasbourg den 2 och 3 oktober
2002 (Europarådet).
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget (artikel 27)
Genom antagandet av direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 införs en allmän ram för
information till och samråd med arbetstagare i EU1. Detta är den viktigaste händelsen2 på
området under 2002.
Detta nya direktiv fastställer minimikrav när det gäller information till och samråd med
arbetstagare i företag inom gemenskapen. I direktivet anges att informationen eller samrådet i
synnerhet måste avse verksamhetens utveckling. Denna rätt till information är nödvändig för
att bättre än i dag förbereda arbetstagarna på hur deras företag kommer att utvecklas för att på
så sätt möjliggöra en maximal anpassning till konjunkturförändringar och
strukturförändringar, något som är mycket vanligt förekommande i dagens ekonomiska värld
och med så tunga konsekvenser (för den fysiska och mentala hälsan hos arbetstagare som
bryskt kastas ut i arbetslöshet utan hopp om sysselsättning).
Direktivet preciserar dessutom att informationen måste avse ”beslut som kan medföra
väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen”3 (exempelvis genom
införandet av ett automatiskt system för att behandla arbetstagarnas uppgifter,
videoövervakningssystem samt de medicinska test, genetiska test och personlighetstest som
används vid rekryteringen eller under anställningen).
Även om detta direktiv endast gäller företag med mer än 50 anställda eller arbetsplatser med
fler än 20 anställda (för att inte skapa hinder vid startandet av små och medelstora företag), är
arbetsgivare i företag som inte täcks av direktivet fortfarande bundna av artikel 21 i den
omarbetade socialstadgan.
Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder (artikel 28)
- Rätt till kollektiva förhandlingar
1
EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.
Bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av
rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid
arbetsgivarens insolvens, EGT L 270, 8.10.2002.
3
Artikel 4.2 c i direktiv 2002/14/EG.
2
PE 329.881
SV
96/131
RR\505056SV.doc
Bestämmelser som begränsar friheten att förhandla kollektivt endast till de fackföreningar
som har ett förhandlingstillstånd (Irland) eller som innebär att ett överklagande måste ske i
form av ett skiljedomsförfarande (Spanien) strider mot den reviderade sociala stadgan och den
sociala stadgan. Detsamma gäller Danmarks vägran att utvidga förhandlingsrätten till sjömän
som inte är bosatta i Danmark. Lagstiftningen i Förenade kungariket som ger arbetsgivare rätt
att erbjuda bättre arbetsvillkor för dem som avsäger sig rätten till kollektiva förhandlingar
strider däremot även mot den reviderade sociala stadgan.
- Rätt till kollektiva åtgärder
När det gäller strejkrätten respekteras inte denna i enlighet med bestämmelserna i den
reviderade sociala stadgan
- i Belgien och Nederländerna där domstolarna i praktiken gör en bedömning av om en
strejk är laglig (utdelar böter till strejkvakter),
- i Tyskland, Portugal, Finland och Sverige (offentliga tjänster) där strejk är förbjudet om
den inte är sanktionerad och varslad av ett fackförbund,
- i Frankrike där strejkrätten är förbehållen de största fackföreningarna,
- när det finns ett strejkförbud kan detta inte upphävas genom ett kollektivavtal som i
Finland.
Det erkänns att när det gäller samhällstjänster kan förbudet att strejka tillämpas på vissa
grundläggande samhällstjänster. Följande strider däremot mot den reviderade sociala stadgan:
-
Det allmänna strejkförbudet för alla kategorier av tjänstemän i Danmark och Tyskland.
Strejkförbudet i Frankrike för vissa sektorer som inte är livsnödvändiga.
Den mycket omfattande rätten i Italien att tvångsinkalla tjänstemän som strejkar.
Möjligheten i Irland för en arbetsgivare att säga upp arbetstagare som inte är medlemmar i
fackföreningen på grund av en strejk.
Rätt till tillgång till arbetsförmedlingar (artikel 29)
Rätten till tillgång till gratis arbetsförmedling måste finnas som en punkt i en politik som har
full sysselsättning som mål.
Dessa förmedlingars effektivitet förutsätter att de på ett effektivt sätt kan fullgöra sin uppgift i
förhållande till tillgången och efterfrågan på arbetsmarknaden och har tillräckliga medel för
att uppfylla sitt uppdrag.
Under 2002 har Tyskland och Österrike vidtagit åtgärder för att bli effektivare (nya
arbetsmetoder som påskyndar svaren och ökade anslag). En viss grad av konkordans mellan
tillgång och efterfrågan måste undersökas1.
1
Punkter som tas upp i Kommittén för sociala rättigheters rapport, Belgien, avsnitt XVI 1, 2002.
RR\505056SV.doc
97/131
PE 329.881
SV
Skydd mot uppsägning utan saklig grund (artikel 30)
- Rättsligt skydd mot uppsägning
Parterna till den reviderade sociala stadgan åtar sig att erkänna arbetstagarnas rätt att inte utan
sakligt skäl sägas upp på grund av hur de sköter sitt arbete eller på grund av företagets behov.
Kommittén för sociala rättigheter (avsnitt XVI 2) konstaterar att när det gäller uppsägningar i
form av repressalier måste återintegreringen av arbetstagaren vara en lagstadgad rättighet och
inte lämnas till arbetsgivarens godtycke som i Belgien och Finland. Uppsägningstiden är
dessutom fortfarande otillräcklig i Spanien, Grekland och Förenade kungariket. I Danmark
kan det vara skäl för uppsägning att arbetstagaren inte är medlem i någon fackförening
(anställningsavtal).
Uppsägningar är dessutom inte tillåtna enligt lag om skälen inte har med arbetsuppgifterna att
göra1 eller om de bevis som används kränker skyddet för privatlivets helgd.
Uppsägningar som företaget är tvunget att göra är däremot bara oacceptabla på villkor att en
oberoende myndighet, i allmänhet juridisk, kan avgöra om de skäl som anges är korrekta eller
ej (exempelvis allvarliga svårigheter som inte har kunna lösas på annat vis, tekniska
övergångar eller en omorganisation som behövs för att rädda företaget2).
- Ett ”framåtblickande” skydd för ekonomiska uppsägningar
En annan viktig aspekt för arbetstagarnas trygghet rör de sociala aspekterna av
företagsomstruktureringar. Ett europeiskt observationscentrum för förändring har under 2002
inrättats vid Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.
Detta centrums huvudsakliga uppdrag kommer att vara att studera vad som driver förändringar
i den europeiska ekonomin. Det skall vara ett redskap som gör det möjligt att förutse, bedriva
framåtblickande forskning och följaktligen underlätta anpassningen på alla nivåer.
Kommissionen har inte för avsikt att lägga fram ett direktiv för att förebygga
omstruktureringar och utbyte av bästa arbetsmetoder på området. Det verkar emellertid som
om de sociala planerna inte enbart är ineffektiva för arbetstagarna (i Frankrike är ett år efter
en ekonomisk uppsägning 60 procent fortfarande arbetslösa och 36 procent har inte hittat ett
arbete efter 5 år) utan att det även är mer och mer kostsamt för företagen att allt oftare vända
sig till företagsråd med ansvariga experter och domstolar. Att ta fram förebyggande strategier
för att förhindra drastiska uppsägningar med efterföljande ekonomiska och psykiska
konsekvenser skulle därför vara önskvärt.
1
En polis kan exempelvis sägas upp vid bevis på intresse för barnporr med hänsyn till eventuella risker.
Definitionen av ekonomisk uppsägning finns i den franska lagen av den 19 december 2001, delvis upphävd
2002, vars syfte sades vara att modernisera arbetsmarknaden och har till syfte att motverka ”börsrelaterade
uppsägningar”.
2
PE 329.881
SV
98/131
RR\505056SV.doc
Rättvisa arbetsförhållanden (artikel 31)
Flera förhållanden skulle kunna förenas för att se till att arbetsförhållandena blev rättvisa och
jämlika, vilket inte är fallet:
- Arbetets och anställningens kvalitet
a) Arbete som man frivilligt har åtagit sig
I strid med artikel 1.2 i den sociala stadgan gäller fortfarande straffåtgärder mot sjömän för
bristande disciplin även om säkerheten på fartyget eller passagerares hälsa inte är i fara
(Belgien, Grekland, Portugal).
Den obligatoriska tjänstgöringstiden i Grekland (25 år) och på Irland för yrkesofficerare
strider mot stadgan. Samma sak gäller Förenade kungariket och förbudet där för arbetslösa att
tacka nej till arbete med motiveringen att det inte motsvarar deras kvalifikationer. Den som
gör det riskerar att förlora sitt arbetslöshetsunderstöd.
b) Förbud mot direkt eller indirekt diskriminering på arbetsplatsen.
Fyra kategorier av personer utsätts för diskriminering
- Utlänningar
Lagstiftningen som begränsar utlänningars möjlighet till arbete inom offentlig förvaltning
strider mot den europeiska sociala stadgan (Grekland) för att inte tala om de mycket
restriktiva villkoren för flyktingars tillträde till arbetsmarknaden.
- Tillfälligt anställd personal
Tillfälligt anställd personal (1,8-2,1 miljoner personer i EU) lider av
-
-
mycket osäkra arbetsförhållanden (kortare kontrakt än 3 månader),
sämre arbetsskydd eftersom tillfälligt anställd personal ofta är män som sysslar med farligt
arbete (arbetsförmedlare och arbetsgivare kringgår antingen normerna eller frånsäger sig
ansvaret vid en olycka),
diskriminering beträffande ersättningen (30 procent lägre lön i Sverige och Tyskland)
eftersom tillfälligt anställd personal ofta är ett sätt att kringgå kollektivavtal. Det är därför
kommissionen har lagt fram ett nytt förslag för att komma till rätta med bristande respekt
för arbetsnormerna för tillfälligt anställd personal.
- Funktionshindrade personer
Den sociala lagstiftningen när det gäller tillgång till arbetsmarknaden berör de
funktionshindrade och är fortfarande otillräcklig i Belgien, Danmark och Grekland (inget
skydd vid uppsägning på grund av arbetsskada och 5-30 procent lägre lön).
RR\505056SV.doc
99/131
PE 329.881
SV
- Kvinnor
Löneskillnaderna tenderar gradvis att minska (i Frankrike runt 19 procent) men förblir i
Tyskland kring 25 procent och i Österrike 35 procent). Kvinnor drabbas dessutom av en
vertikal segregation (endast 21 procent av kvinnorna har en ledande ställning jämfört med
70 procent av männen).
Andelen kvinnor på arbetsmarknaden gick från 50,6 procent 1997 till 54,9 procent 2001 och
EU fastställde följande sysselsättningsmål vid Europeiska rådets möte i Lissabon: 57 procent
2005 och 60 procent 2010.
c) Maximal arbetstid
Kommittén för sociala rättigheter anser att antalet arbetstimmar per vecka är för högt för
säsongsarbetare i Tyskland (60 timmar), Irland (60 timmar oavsett arbete och 66 timmar för
hotellpersonal). Dessutom är de dagliga vilopauserna alltför korta (7 timmar, ibland till och
med 5 timmar) i Finland
d) Säkerhet och hälsa på arbetsplatsen
Enligt ILO saknas det information om olyckor och arbetsskador och trovärdiga och
jämförbara siffror vilket försämrar kvaliteten på det förebyggande arbetet.
Under 2000 steg antalet arbetsolyckor med dödlig utgång i EU till 5 052. I Portugal och
Grekland pekar det höga antalet arbetsolyckor på otillräckliga arbetsnormer och
arbetskontroller
e) Mobbning på arbetsplatsen
Under 2000 utsattes 2 procent av EU:s arbetstagare för fysiskt våld från sina kolleger
(sexuella trakasserier 2 procent, hot eller känslomässig mobbning 9 procent) Mot bakgrund av
detta allvarliga problem har flera medlemsstater förbättrat sin lagstiftning under 2002
(Belgien, Irland och Österrike).
f) En rättvis minimilön
Kommittén för sociala rättigheter anser att en rättvis minimilön bör vara 50 procent av den
genomsnittliga nettolönen. Detta är emellertid inte fallet i Österrike (vissa kollektivavtal),
Irland (6,5 procent får en minimilön som motsvarar 51 procent av en genomsnittlig nettolön),
Spanien (minimilönen motsvarar 45 procent av den genomsnittliga nettolönen) och Grekland
(minimilönen motsvarar 34 procent av den genomsnittliga nettolönen).
Övertidstimmar ersätts inte i enlighet med den sociala stadgan i Belgien och Luxemburg
(inom offentlig förvaltning) och ungdomar mellan 15 och 18 år får inte tillräcklig ersättning
(50 procent av en vuxnes lön) i Belgien, Spanien, Irland och Nederländerna (lärling första
året).
PE 329.881
SV
100/131
RR\505056SV.doc
g) Anställningstrygghet
Kommittén för sociala rättigheter har granskat de första rapporterna från Frankrike, Italien
och Sverige. Förutom påtagliga skillnader i sysselsättningsgraden mellan olika länder och
olika regioner konstaterar kommittén för sociala rättigheter påtagliga skillnader i
omfattningen och resultaten av de instrument som används för att bekämpa arbetslösheten. I
Frankrike berörde de sammanlagda sysselsättningsåtgärderna under 1999 25,5 procent av de
arbetslösa vilket är förhållandevis lite, med tanke på att långtidsarbetslösheten fortfarande är
mycket hög, 900 000 personer 2000. I Italien berördes drygt en halv miljon arbetslösa av
åtgärderna, som kostade 1,74 procent av BNP vilket är mindre än genomsnittet i EU-länderna.
I Sverige skall alla arbetslösa mellan 15 och 24 år ha påbörjat en individuell handlingsplan
inom 6 månader från det att de blivit arbetslösa och andelen långtidsarbetslösa gick från
15 procent 1999 till 6,7 procent 2000.
h) Fackliga rättigheter
Rätten att organisera sig fackligt som fastställs i artikel 5 i den sociala stadgan, respekteras
inte i Österrike och Luxemburg. Där finns förbud för utlänningar eller personer som saknar
medborgarskap i landet att sitta i företagsstyrelser. Negativa fackliga rättigheter, dvs att det är
obligatoriskt att vara medlem i en fackförening för att komma i fråga för en anställning strider
också mot stadgan (rättsligt fackföreningsmonopol enligt avtal eller de facto) i Irland,
Nederländerna (tryckeribranschen), Sverige och i Frankrike (CGT-medlemsskap).
Däremot ansåg EU:s kommitté för sociala rättigheter i sitt beslut efter klagomål nr 11/2001 av
den 21 maj 2002 att Portugal inte hade brutit mot bestämmelserna i artikel 5 i Europeiska
sociala stadgan när landet gav polisanställda föreningsfrihet, men inte rätt att organisera sig
fackligt.
Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet (artikel 32)
Av rapporterna från kommittén för sociala rättigheter om tillämpningen av den sociala
stadgan och den reviderade sociala stadgan framgår följande:
-
I Italien och Portugal respekteras ännu inte förbudet för barn under 15 år att arbeta,
särskilt inte i familjeföretag (i Italien rör det sig om 360 000-430 000 barn mellan 11 och
14 år som arbetar 8 timmar om dagen och ofta 6 dagar i veckan). Dessa uppgifter
överensstämmer inte med den undersökning som arbetsmarknadsministeriet begärde och
lade fram den 12 juni 2002 (144 000 barn som arbetar regelbundet, varav 31 000
utnyttjas).
-
I Frankrike förbjuder lagen av den 21 februari 2001 barn under 15 år att arbeta i
familjeföretag men arbete som utförs av barnmodeller eller barn som deltar i
föreställningar och som inte kan uppfylla sina skolplikter till fullo regleras inte. Samma
lag tillåter undantag för ungdomar under 18 år att arbeta med uppgifter som är farliga eller
hälsovådliga (i strid med artikel 7 i den sociala stadgan).
RR\505056SV.doc
101/131
PE 329.881
SV
-
I Italien finns det inga särskilda begränsningar av arbetstiden för ungdomar mellan 15
och 18 år och i Nederländerna får barn under 15 år arbeta två timmar på morgonen före
kl. 6 vilket förstör deras skolgång och gör att de inte får en tillräckligt lång vilotid under
skolloven. I Nederländerna finns det inte heller någon uppsägningstid för barn.
År 2002 drog IPEC (Internationella programmet för avskaffande av barnarbete) igång två
kampanjer ”Rött kort för barnarbete” och ”SCREAM – Stopp för barnarbete”. Dessa
kampanjer har bidragit till att medvetandegöra stora delar av samhället och uppmuntra
barnarbetarna att engagera sig mot barnarbete.
Familjeliv och yrkesliv (artikel 33)
I den sociala stadgan uppmanas medlemsstaterna att så långt det är möjligt underlätta
familjeåterföreningar för sådana invandrare som arbetar och vistas lagligt i EU. Grekland har
emellertid en frist på två år som fortfarande år för lång och Förenade kungariket nekar
familjeåterförening om den medför ökade socialförsäkringsutbetalningar till den migrerande
arbetaren.
- Optimal förening av familjeliv och yrkesliv
Det är svårt att hitta den bästa strategin för att förena familjelivet och yrkeslivet.
Förlängningen av mammaledigheten (utsträckt till 120 dagar i Portugal) eller
föräldraledigheten kan ge negativa effekter eftersom denna ledighet i allmänhet tas ut av
kvinnor vilket kan få negativa följder för andelen kvinnor på arbetsmarknaden. På grund av de
låga lönerna i Portugal är det vanligt att kvinnor har två jobb. De portugisiska kvinnorna är de
kvinnor i Europa som tillbringar minst tid med sina barn. I Österrike finns det ett nytt bidrag
på omkring 15 euro per dag och barn som betalas ut i två eller till och med tre år oavsett om
det är modern eller fadern som har tagit ut föräldraledighet. Denna politik tillsammans med
den kroniska bristen på dagisplatser skulle kunna driva kvinnor att stanna hemma.
I Nederländerna konstaterar kommittén för sociala rättigheter däremot att barnbidragen är
förenliga med normerna i europeiska koden för social trygghet och att antalet
barnomsorgsplatser för förskolebarn och skolbarn stadigt ökar. Detta beror delvis på att det
ges skattemässiga fördelar till de arbetsgivare som erbjuder sina anställda barnomsorg.
Vid Europeiska rådets möte i Barcelona fastställdes målen för utbudet av barnomsorg. Till
2010 skall det finnas barnomsorg för 90 procent av alla barn mellan tre år och den
obligatoriska skolåldern och för 33 procent av alla barn under tre år.
I dagsläget konstaterar kommissionen att möjligheten till barnomsorg trots förbättringar
skiljer sig påtagligt mellan olika medlemsstater (exempelvis för barn under tre år 4 procent i
Italien, 8,6 procent i Spanien och 77 procent i Sverige).
- Mammaledighet och amningspaus
PE 329.881
SV
102/131
RR\505056SV.doc
I Irland och Danmark är mammaledigheten kortare än de 6 veckor som är ett krav enligt den
sociala stadgan.
När det gäller betalda amningspauser existerar dessa fortfarande inte i Frankrike, Italien och
Sverige. I Frankrike och Finland följs uppsägning av kvinnor under mammaledigheten inte av
återintegrering och i Finland inte av en tillräcklig ersättning.
Social trygghet och socialbidrag: särskilt kampen mot social utslagning (artikel 34)
Inom ramen för dagens globalisering och liberalisering måste man betona bevarandet av
två grundläggande delar av den ”europeiska sociala modellen”:
a)
Rätten till social trygghet
I strid med den sociala stadgan vägrar flera medlemsstater att betala ut barnbidrag om det barn
som en invandrare har vårdnaden om inte bor på medlemsstatens territorium, vilket är
diskriminering på grund av nationalitet (detta är fallet i Belgien, Tyskland, Spanien, Grekland,
Luxemburg, Irland och Österrike ) eller ställer krav på minsta bosättningstid (5 år i Belgien)
eller anställningstid (Österrike), vilket i huvudsak missgynnar utlänningar.
Den sociala stadgan garanterar att alla försäkrings- eller sysselsättningsperioder får
tillgodoräknas, men denna bestämmelse respekteras inte i flera medlemsstater (Belgien,
Danmark, Tyskland, Irland, Nederländerna och Finland) när det gäller utlänningar som inte
omfattas av gemenskapsreglerna.
När det gäller socialbidrag beror de i Spanien på den tid som en invandrare har bott i landet. I
Danmark finns inga garantier för ett långvarigt socialbidrag och i Portugal beror de på de
lokala medel som finns tillgängliga.
b)
Kampen mot utslagning
I slutet av 2001 förelade rådet (sysselsättning och socialpolitik) Europeiska rådet i Laeken en
gemensam rapport om bekämpning av social utslagning. I EU finns det 60 miljoner fattiga
personer eller personer som drabbats av fattigdom vilket utgör 18 procent av befolkningen.
Barn och ungdomar, äldre personer, arbetslösa och ensamstående föräldrar löper störst risk att
drabbas av fattigdom. Den relativa fattigdomsgraden, dvs. 60 procent av den genomsnittliga
nationella minimilönen, varierar avsevärt mellan medlemsstaterna: från 8 procent i Danmark
till 23 procent i Portugal. Följande principer står alltså på spel:
-
Utvecklingen av en arbetsmarknad som motverkar social utslagning.
-
Bekämpandet av läs- och skrivsvårigheter.
-
Tillgång till acceptabla bostäder.
-
Tillgång till offentliga tjänster av god kvalitet.
RR\505056SV.doc
103/131
PE 329.881
SV
-
Förnyelse av regioner som är flerdubbelt missgynnade.
-
Främjandet av ett aktivt åldrande
-
Gränssnittet kön/fattigdom.
Målet för gemenskapsprogrammen för att bekämpa social utslagning (2002-2006) är att
minska utslagningen med 15 procent 2005 och 10 procent 2010 när det gäller den andel
personer som lever under existensminimum i EU. Programmet trädde i kraft i januari 2001
och budgetanslagen är 75 miljoner euro på 5 år. Programmets mål är att effektivisera de
nationella målen genom en bättre förståelse av den sociala utslagningen (definition av
jämförbara indikatorer), organisera utbyte av den politik som bedrivs och utveckla förmågan
för aktörerna att främja innovativa åtgärder.
Fattigdom måste erkännas som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är också det som
skall symboliseras med den platta som uppmärksammar och hedrar de människor som
tvingats och tvingas leva i ekonomisk misär som invigdes den 29 maj 2002 på initiativ av
Europaparlamentet. De som lever i fattigdom saknar grundläggande saker som bostad,
tillgång till offentliga tjänster (vattendistribution, tillgång till hälsovård) och deras barn
drabbas av segregation i skolan och får hålla till godo med en medioker undervisning, som
strider mot bestämmelserna i artikel 14, vilket även framhålls av organisationen ATD-Quart
Monde. Vad betyder de medborgerliga fri- och rättigheterna och de politiska rättigheterna och
EU-medborgarskapet för dem?
- Slutsatser
Som framgår av förklaringen från Malta i november 2002 om tillgången till sociala rättigheter
är det nödvändigt att
-
anpassningen av ekonomin till globaliseringen inte sker på bekostnad av den mänskliga
värdigheten utan att företagen tar etiska hänsyn som lönar sig i ett långsiktigt perspektiv,
-
strävan efter tillväxt inte blir ett mål i sig utan bidrar till hela befolkningens välfärd,
-
de sociala rättigheterna inte betraktas som kostnader utan som investeringar och ett
nödvändigt villkor för ett samhälle med stabilitet, sammanhållning och utan social
utslagning,
-
följaktligen mäta vilka konsekvenserna skulle bli om det gjordes avkall på dessa
rättigheter eller om de försvagades,
-
medlemsstaterna garanterar att tröskeln för utdelning av medel till de sämst ställda
utvidgas, att de mänskliga rättigheterna är odelbara och att de sämst ställda exempelvis
inte saknar bostad och därmed riskerar att även förlora andra rättigheter (utbildning, hälsa
osv.),
PE 329.881
SV
104/131
RR\505056SV.doc
-
de sämst ställda informeras bättre om sina rättigheter och att dessa rättigheter säkerställs
på det rättsliga planet.
Hälsoskydd (artikel 35)
Enligt rapporten 2002 från kommittén för sociala rättigheter är vaccineringsnivån för låg i
Belgien och kampen mot tobaksmissbruket i Grekland är för dålig.
Av rapporten framgår det dessutom att det finns brister i arbetshygienen i Italien när det gäller
egna företagare och bristande läkarkontroller av ungdomar mellan 15 och 18 år i Sverige samt
att kvinnliga arbetstagare har farliga eller hälsovådliga arbeten (torvbrytning) i Irland.
När det gäller den viktiga frågan om bidrag för vårdkostnader uppskattar kommittén att
ersättningsnivån för besök hos allmänläkare eller läkemedel i Belgien sedan 1980 varit en av
de lägsta i Europa. En lag av den 5 juli 2002 ändrar emellertid utgiftstaket för
hälsokostnaderna beroende på socialklass eller hushållets inkomst vilket ökar tillgången till
vård för de sämst ställda.
Den rådgivande kommittén för bioetik i Belgien beräknar att det nuvarande systemet med
”minimum clinical summaries” (översikt över patienternas sjukdomar, behandlingar och den
tid sjukhusvistelsen varar) i syfte att minska sjukhustiden utgör en etisk konflikt för den
medicinska världen där man inte längre tar hänsyn till patienternas verkliga behov.
I Frankrike modifierar finanslagen från 2003 tillgången till gratis vård för de sämst ställda
(den som söker vård betalar en patientavgift). En sådan åtgärd strider mot artikel 12 i den
internationella överenskommelsen om ekonomiska och sociala rättigheter (rätt till bästa
möjliga läkarvård och icke-diskriminering av minoriteter, asylsökande, illegala invandrare
och interner). I Österrike är ett liknande initiativ för att ekonomiskt avskräcka patienter från
att söka vård för närvarande föremål för ett överklagandeförfarande inför
författningsdomstolen.
KAPITEL V: MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER
Rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet (artikel 39)
A. Rättslig utveckling
Europeiska unionen
Kommissionens meddelande om en informations- och kommunikationsstrategi för EU,
(KOM (2002) 350).
Betänkande från utskottet för kultur, information och medier, A5-0053/2003.
Betänkande från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter om kommissionens tredje
rapport om EU-medborgarskapet, (KOM(2001) 506), (A5-0024/2002, Coelho).
RR\505056SV.doc
105/131
PE 329.881
SV
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Andelen personer som röstar i valet till Europaparlamentet har stadigt minskat sedan 1979 och
gått från 64 procent till 49 procent. Det är nödvändigt att göra något åt detta fenomen som
minskar Europaparlamentets legitimitet.
På kort sikt, dvs. inför valet i juni 2004, är det nödvändigt att samtliga institutioner och
medlemsstater, inklusive kandidatländerna, genomför en konsekvent informationspolitik på
en nivå som står i proportion till utmaningen (25 länder). Detta innebär följande:
-
Förbättring av bilden av EU som måste göras mer synligt genom att betona dess
ovedersägliga positiva effekter och dess minskande kostnader för medborgarna (mindre än
0,7 procent av BNP).
-
Insamling av information om olika befolkningsgrupper (kvinnor, ungdomar, mindre
gynnade eller sårbara grupper som romer och fångar osv.).
-
Bättre information till allmänheten om de grundläggande rättigheterna och de
medborgerliga fri- och rättigheterna när det gäller skydd av personuppgifter, kampen mot
diskriminering, öppenhet och insyn och försvaret av de mänskliga rättigheterna.
-
En årlig debatt i Europaparlamentet om EU:s informationspolitik på grundval av en årlig
rapport från kommissionen och påverkansindikatorer (Eurobarometern).
-
Utveckling av nya program för kommunikation och information som begagnar sig av de
fördelar som erbjuds av den nya tekniken.
-
Inrättandet av prioriterade kampanjer under ledning av kommissionen som samlar alla de
europeiska, nationella och regionala aktörerna.
Kommissionen arbetar för närvarande på att införa ett system för att förhindra dubbla röster
och den kommer också att lägga fram ett förslag till förordning1 om de europeiska partiernas
ställning och finansiering vars mål det är att på ett varaktigt och öppet sätt utarbeta en stadga
för de europeiska politiska partierna enligt demokratiska miniminormer:
- kontrollmekanism för Europaparlamentet om den demokratiska strukturen i politiska
partier som verkar på EU-nivå,
- partier eller partigrupperingar måste finnas företrädda i minst tre länder,
- fördelning av EU-anslagen, med utgångspunkt i ett schablonbidrag på 15 procent plus ett
bidrag som baseras på antalet valda företrädare (85 procent).
Rösträtt och valbarhet i kommunala val (artikel 40)
A. Rättslig utveckling
1
KOM(2003) 77.
PE 329.881
SV
106/131
RR\505056SV.doc
Se artikel 39.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
- EU-medborgarna
Enligt kommissionens rapport från maj 2002 om tillämpningen av direktiv 94/80/EG om
närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid kommunala val för EU-medborgare som
är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare gynnas 4 miljoner EU-medborgare av
detta direktiv. Men i praktiken är endast 26,7 procent upptagna i röstlängder (i Grekland och
Portugal 9 procent) och röstdeltagandet är mycket lågt med undantag för Tyskland och Irland.
Kommissionen anser att det låga valdeltagandet beror på otillräckliga informationskampanjer
från medlemsstaternas sida riktade direkt till de medborgare som berörs. Europaparlamentet
har därför uppmanat medlemsstaterna (Coelhos betänkande) att avhjälpa denna brist.
-
Unionsmedborgarskapet och varaktigt bosatta personer från tredje land
Definitionen av vem som är unionsmedborgare grundar sig på nationalitet och detta leder till
oförklarlig diskriminering mellan invånarna. Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare
(12-15 miljoner i EU) saknar bland annat politiska rättigheter och rätten till fri rörlighet.
Det handlar inte om att ta bort kopplingen mellan nationalitet och medborgarskap utan att
avlägsna dess exklusiva karaktär. Genom utvidgningen blir diskrimineringen mot
tredjelandsmedborgare dessutom de facto rasistiskt präglad när det gäller medborgare från
Afrika och Asien.
Visst är det chockerande att en utlänning som lagligt varit bosatt en lång tid i EU, och som är
välinformerad om det politiska livet, inte kan rösta medan en unionsmedborgare som totalt
struntar i politiken i sitt nya hemland däremot har rösträtt från och med det att han eller hon
anländer. Nationalitetsbegreppet är såväl juridiskt som etniskt, och därför måste ett utvidgat
unionsmedborgarskap införas. Europaparlamentet har redan uttalat sig i denna riktning genom
antagandet av sin resolution av den 5 juli 2001, punkt 121 (Cornillets betänkande).
Rätt till god förvaltning (artikel 41)
A. Rättslig utveckling
a) Europeisk lagstiftning
-
Europeiska unionen
Rapport från Europeiska ombudsmannen 2002
Meddelande från kommissionen om bättre övervakning av EG-rättens tillämpning,
(KOM(2002) 725).
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om
klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten, (KOM(2002) 141).
RR\505056SV.doc
107/131
PE 329.881
SV
-
Europarådet
Europeiska ombudsmannamyndigheternas konferens i Vilnius den 5-6 april 2002
CommDH(2002)3
Medlemsstater som ännu inte har inrättat några ombudsmannamyndigheter.
b) Rättspraxis
EG-domstolen1
Oavsett hur stort kommissionens kontrollområde är i tillämpningen av artikel 87 i
EG-fördraget (kontroll av offentliga medel) kan kommissionen inte avsäga sig skyldigheten
att skyndsamt och opartiskt utreda anmälningar och motivera sina beslut (artikel 41 i stadgan).
Förstainstansrätten erinrar2 om att ombudsmannen har omfattande kontrollmöjligheter inom
ramen för sitt uppdrag att finna lösningar som ligger i allmänhetens intresse. Rätten fastslår
därför att man inte kan åberopa ombudsmannens ansvar vid sidan om fördraget förutom i fall
av uppenbart och kraftigt åsidosättande av myndighetens skyldigheter. Ombudsmannen måste
aktivt eftersträva så bra lösningar som möjligt mellan målsägaren och den berörda
institutionen.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Det har skett en tydlig ökning av antalet anmälningar jämfört med 2001. (2 511 anmälningar
2002 varav 298 det år som gått) jämfört med 1 874 under 2001. Antalet anmälningar som
förklarats tillåtliga var 331 varav 222 har föranlett en undersökning. I 215 fall har Europeiska
ombudsmannen rått författaren att göra en framställan till Europaparlamentets utskott för
framställningar dit 12 anmälningar med författarnas samtycke vidarebefordrats.
Ombudsmannen har dessutom genomfört två undersökningar på eget initiativ, en om
yttrandefriheten för kommissionens tjänstemän och en annan om föräldraledigheten för
EU-tjänstemän.
Till följd av den första undersökningen har kommissionen åtagit sig att i tjänsteföreskrifterna
på ett tydligare sätt ange kriterierna för när kommissionen kan neka en tjänsteman att
publicera något (konflikt mellan yttrandefrihet och kravet på lojalitet). I den andra
undersökningen insisterar ombudsmannen på att kommissionen utan dröjsmål anpassar sina
bestämmelser för att garantera att rätten till föräldraledighet respekteras.
Klagomålen handlar huvudsakligen om brist på öppenhet och insyn (92 fall), diskriminering
(26 fall), underlåtenhet att respektera rätten till försvar (40 fall), maktmissbruk (45 fall),
förseningar och försumlighet.
1
2
Mål T54 av den 30 januari 2002.
Mål T-209/00 Lamberts/ Ombudsmannen av den 10 april 2002.
PE 329.881
SV
108/131
RR\505056SV.doc
Kommissionen har till Europeiska ombudsmannen bekräftat sin vilja att behandla alla
klagomål från medborgare i enlighet med uppförandekoden om god förvaltning (omkring
2000 klagomål per år varav 7 procent har lett till en uppfordran mot medlemsstaten i fråga).
Som avslutning på den konferens för europeiska ombudsmän som Europarådets
kommissionär för de mänskliga rättigheterna anordnade i april 2002 antog man slutsatser som
huvudsakligen handlade om ombudsmannen ställning (ombudsmannens oberoende garanteras
genom att han eller hon utses av en kvalificerad majoritet i det nationella parlamentet,
ombudsmannen kan inte avsättas och hans eller hennes mandat kan inte förnyas). När det
gäller ombudsmännens framgång verkar det som denna beror på flera faktorer: information
till medborgarna som inte fruktar att deras klagomål skall få negativa konsekvenser och tro på
systemets förmåga.
Artikel 42: Rätt till tillgång till handlingar
A. Rättslig utveckling
a) Europeisk lagstiftning
Rekommendation från Europarådets ministerkommitté1 R (2002) 2 av den 21 februari 2002
om tillgång till offentliga handlingar.
Rådets beslut2 2002/682/EG, Euratom av den 22 juli 2002 om antagande av rådets
arbetsordning3.
Interinstitutionellt avtal4 av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om
Europaparlamentets tillgång till känslig information från rådet på säkerhets- och
försvarsområdet5. I fortsättningen kommer Europaparlamentet att kunna läsa handlingar som
är klassificerade som ”konfidentiella”, ”hemliga” eller ”topphemliga” (läsning får ske i rådets
lokaler efter att en förfrågan lagts fram av Europaparlamentets talman och det särskilda
utskott med fyra ledamöter som utses av talmanskonferensen).
Kommissionens beslut6 2002/47/EG, EKSG, Euratom av den 23 januari 2002 om ändring av
dess arbetsordning (tillgång till interna handlingar)7.
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2002 om tillämpning av förordning
EG nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar.
1
http://cm.coe.int/stat/F/Public/2002/adopted_texts/recommendations/f2002r2.htm
http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexapi!prod!CELEXnumdoc&lg=fr&numdoc=32002D068
2&model=guichett
3
EGT L 230, 28.8.2002.
4
http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexapi!prod!CELEXnumdoc&lg=fr&numdoc=32002Q113
0(01)&model=guichett
5
EGT C 298, 30.11.2002.
6
http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexapi!prod!CELEXnumdoc&lg=fr&numdoc=32002D004
7&model=guichett
7
EGT L 21, 24.1.2002.
2
RR\505056SV.doc
109/131
PE 329.881
SV
Resolution av den 16 maj 2002 och reformen av rådet och öppenhet och insyn
(T5-0246/2002).
Europaparlamentet påpekar att förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar skall tillämpas på all lagstiftning.
Parlamentet anser att rådet måste närvara när parlamentet fattar beslut om nya lagar, och
omvänt när rådet fattar beslut om lagstiftning. Parlamentet kräver dessutom att det skall finnas
företrädare för rådet i förlikningskommittén. Parlamentet skulle gärna se att rådets
sammanträden vore öppna för allmänheten och att man sände diskussionerna och
omröstningarna direkt. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att dra igång en
informationskampanj som riktas till allmänheten och som handlar om medborgarnas rätt till
tillgång till EU-handlingar.
b) Rättspraxis
EG-domstolen
Förstainstansrätten erinrar1 om att tillgång till handlingar från institutionerna är en
principregel, och att avslag på en begäran endast sker i undantagsfall. Ett beslut om att vägra
lämna ut handlingar är endast giltigt om det baseras på ett undantag i enlighet med artikel 4 i
beslut 93/731. För att dessa undantag skall vara tillämpliga måste riskerna för allmänheten
vara rimligen påvisbara och inte enbart hypotetiska. Bara det faktum att vissa handlingar
innehåller negativ information eller uppgifter om det politiska läget eller skyddet av
mänskliga rättigheter i ett tredjeland betyder inte nödvändigtvis att man kan neka tillgång till
dessa handlingar. Man måste alltid kontrollera innehållet i dessa handlingar.
B. Sammanfattning av det aktuella läget
I artikel 42 i stadgan återges artikel 255 i EEG-fördraget. Rätten till tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar fogas uttryckligen till listan över
rättigheter som gäller för EU-medborgare, men även för andra fysiska och juridiska personer
som är skrivna i ett medlemsland.
Denna rätt svarar mot en skyldighet för institutionerna att uppvisa öppenhet och insyn. Det är
även en skyldighet att upprätthålla god förvaltning med skydd för personliga uppgifter och
rätt till korrigering av felaktiga uppgifter.
EU-institutionerna håller på att utveckla en strategi för att förbättra medborgarnas tillgång till
handlingar, men också deras rätt till information i största allmänhet. En av de viktigaste
idéerna är förslaget att inrätta en TV-kanal för EU, förenkling av språket på webbplatserna
och bättre samarbete mellan EU-länderna. Institutionerna håller på att ta fram medel för att
lära medborgarna hur de utöver att känna till sina rättigheter även kan använda sig av dem.
1
Mål T-211/00 Kuijer/rådet, 7 februari 2002.
PE 329.881
SV
110/131
RR\505056SV.doc
Införandet av medborgarnas rätt till information i det nya konstitutionella fördraget skulle
vara ett välkommet steg framåt.
Artikel 45: Fri rörlighet och uppehälle
A. Rättslig utveckling
a) Europeisk lagstiftning
- Europeiska unionen
Offentlig diskussion om utveckling av framtida utbildningsprogram, yrkesutbildningsprogram
och ungdomsprogram i EU efter 2006.
b)
EG-domstolens rättspraxis:
EG-domstolen kritiserade under 2002 flera medlemsstater för att de underlåtit att införliva
bestämmelserna om etableringsfrihet i sin lagstiftning.
Österrikes lagstiftning är oförenlig med gemenskapsrätten när det gäller fastställande av
ålderspension eftersom man inte beaktar perioder som ägnas barns utbildning, utlandsboende,
med undantag av perioden sedan förordning nr 1408/ (1971) trädde i kraft. Härigenom bryter
man mot artikel 45 om etableringsfrihet och artikel 15 om arbetstagares fria rörlighet1.
Spanien har dömts2 för att ha inte ha överfört gemenskapsbestämmelserna för att underlätta
den fria rörligheten för läkare (genom att tvinga vissa läkare att anpassa sig till det nationella
systemet Médico Interno Residente) och i fråga om erkännande av läkarlegitimation från
andra medlemsstater.
Även Italien har dömts av domstolen3 för att i strid med gemenskapsrätten inte låta advokater
från andra medlemsstater få tillgång till sådan infrastruktur som krävs för att sköta deras
arbete och för att tvinga dem att bosätta sig i en viss domsaga och därigenom inte fullständigt
överföra bestämmelserna i direktiv 89/48 om ett allmänt system för erkännande av
utbildningsbevis.
År 2002 förtydligade4 domstolen vad som gäller för barn till en EU-medborgare som bosatt
sig i en medlemsstat medan deras förälder utnyttjade rätten till uppehälle i egenskap av
migrerande arbetskraft. Dessa barn har rätt att bo i denna medlemsstat för att fortsätta sin
grundutbildning och det är en rätt som gäller även om föräldrarna skiljer sig och den förälder
som är medborgare i EU inte längre arbetar i medlemsstaten i fråga. Detta gäller även om
barnen inte själva är EU-medborgare. Därför har den förälder som har vårdnaden om barnen
rätt att bo i denna medlemsstat.
1
Mål C-28/00 Kauer, 7.2.2002.
Mål C-232/99 Kommissionen/Spanien, 16 maj 2002.
3
Mål C-145/99 Kommissionen/Italien, 7 mars 2002.
4
Mål C-413/99 Baumbast och R, 17 september 2002.
2
RR\505056SV.doc
111/131
PE 329.881
SV
B. Sammanfattning av det aktuella läget
Europaparlamentet godkände till stora delar det förslag till direktiv av den 23 maj 2001 som
handlade om europeiska medborgares fria rörlighet och vistelse i EU på samma villkor som i
deras hemländer. Bland de viktigaste bestämmelserna kan nämnas: rätten till permanent
uppehållstillstånd efter fyra års oavbruten vistelse för medborgaren och hans familj samt
förbud mot varje form av utvisning från territoriet, även av skäl som har med den allmänna
ordningen eller folkhälsan att göra.
Europaparlamentet godkände dessutom förslaget till direktiv om ställningen för
tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i unionen och som bland annat tilldelade
tredjelandsmedborgare ett långvarigt uppehållstillstånd i gemenskapen efter det att de lagligen
vistats 5 år i EU liksom rätt till fri rörlighet inom EU.
Situationen för den romska minoriteten är upprörande eftersom rätten till fri rörlighet och
uppehälle till stora delar nekas dem (se artikel 21).
KAPITEL VI: RÄTTSSKIPNING
Europeiska unionen
Skyddsåtgärder vid brottmålsprocesser i EU
Redan i början av 2002 publicerade kommissionen ett rådgivande dokument om införandet av
gemensamma minimistandarder för skyddsåtgärder i samband med rättegångar för personer
som misstänks, anklagas, åtalas eller döms för brott.1 I början av februari lade kommissionen
fram en grönbok om denna fråga. Dokumentet vill få till stånd mer jämlika rättsstandarder i
EU och innehåller exempelvis en förteckning över rättigheter som skall delas ut till misstänkta
och särskilda rättigheter för sårbara grupper. I ett område med frihet, säkerhet och rättvisa bör
det finnas ungefär samma processregler för att garantera att personer inte utsätts för ojämlik
behandling på grund av inom vems jurisdiktion deras mål faller. Medlemsstaterna bör
dessutom ha förtroende för andra medlemsstaters rättssystem (särskilt inom ramen för det
antagna rambeslutet om en europeisk arresteringsorder).
Rättshjälp
I slutet av januari beslutade rådet om ett direktiv för att förbättra tillgången på advokater vid
gränsöverskridande mål2.
Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47)
1
Den 19 februari 2003 publicerades en grönboken Rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål
i Europeiska unionen, (KOM(2003) 75).
2
EGT L 26/41, 31.1.2003, A5-312/2002.
PE 329.881
SV
112/131
RR\505056SV.doc
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (Strasbourg)
Skäliga tidsfrister
Skälig tid för väntan på dom – såväl i civilrättsliga mål som brottmål – är den största källan
till kränkningar som Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har konstaterat. Ingen
medlemsstat är besparad från detta fenomen. Men sedan flera år tillbaka rör detta särskilt
Italien, vilket statistiken tydligt visar1. Under 2002, har nästan 350 fall i denna stat skett på ett
sätt som enligt domstolen kränkt de mänskliga rättigheterna. Den 13 februari 2003, efter att ha
mottagit den andra årliga rapporten från de italienska myndigheterna om de generella åtgärder
som Italien vidtagit för att minska den onödigt långa rättegångstiden2, var Europarådets
ministerkommitté tvungen att konstatera att den positiva utveckling som konstaterades i den
första rapporten tyvärr verkar stagnerat, ja till och med gått tillbaka på vissa områden 3.
Belgien:4 Detta ärende handlar om en rättslig förundersökning mot Dumoulin.
Undersökningen påbörjades i maj 1995. Den dag dom föll var den rättsliga
förundersökningen fortfarande inte avslutad. EG-domstolen beslutade att även om
målet var komplicerat så kunde det inte motivera den långa tid som lagts ned på
förundersökningen (sex år och två månader).
Italien: Målsäganden hade åtalats för att ha försökt att lösa in en check i en bank.
Efter tre år och fyra månader och utan några klara resultat slutade förfarandet.
EG-domstolen förklarade att denna tidsperiod var orimlig eftersom den berodde på
dröjsmål från myndigheternas sida5.
Tillgång till en försvarare vid en opartisk rättegång
Italien:6 Målsäganden dömdes i högre instans för knarkinnehav fast han inte var
närvarande när domen föll och utan att bli underrättad om domen. Hans överklagan
ogiltigförklarades. EG-domstolen förklarade att man hade brutit mot målsägandens
rätt till försvar i sin frånvaro.
Sverige: Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ansåg att det svenska
systemet i praktiken hindrar åtalade från tillgång till försvarare. Dessutom gällde
ärendet brott mot rimliga tidsfrister7.
I och med domarna av den 28 juli 1999 har Europadomstolen för mänskliga rättigheter fastställt en ”praxis”
som möjliggör antagande av att det skett en kränkning av artikel 6.1 i Europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna. Se Europadomstolen för mänskliga rättigheter, mål Di Mauro mot Italien (nr 34256/96) av den
28 juli 1999, mål Bottazzi mot Italien (nr 34884/97) av den 28 juli 1999 och mål A. P. och Ferrari mot Italien
(nr 35256/97 och nr 33440/96) av den 28 juli 1999.
2
I enlighet med interimsresolution Res DH (2000)135.
3
Enligt expertnätverkets rapport från mars 2003,
http://europa.eu.int/comm/justice_home/news/intro/news_intr_en.htm.
4
Strategier och meddelanden i målet Demoulin mot Belgien (15 juni 2002) nr 37370/97, punkt 46.
5
Nuvoli mot italien (16 maj 2002). nr 41424/98, punkt 23 och 24.
6
Osu mot Italien (11 juli 2002), nr 36534/97, punkt 39 och 40.
7
Västberga Taxiaktiebolag mot Sverige (23 juli 2002), nr 36985/97, punkt 102 och 107.
1
RR\505056SV.doc
113/131
PE 329.881
SV
Förenade kungariket: I detta mål ansåg Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna att det inte skett en opartisk rättegång och att det inte givits tillgång till
försvarare. Några få timmar efter att domen föll fråntogs modern babyn eftersom man
fruktade för barnets hälsa. Därigenom medverkade barnavårdsmyndigheterna till att
föräldrarna fråntogs sina rättigheter av utan att de hade någon juridisk hjälp att tillgå1.
Finland: Anmälan om att domare felaktigt begränsat målsägandens rätt till fiske i
vissa fiskevatten. Målsäganden skulle ha haft tillgång till en försvarare2.
Spanien: EG-domstolen ansåg att målsägandens misstanke om att den tjänstgörande
domaren var partisk var berättigad. Domstolen grundar detta särskilt på det sätt som
domarna i målet uttalade sig på3.
Grekland: Mål angående expropriering av en ö. EG-domstolen konstaterade att man
överskridit skäliga tidsfrister. Rätten hade själv orsakat förseningar vid olika
tillfällen4.
Österrike: Målsäganden var utpekad som nynazist och anklagad för att ha skickat
brevbomber. Hans nekande till denna anklagelse avvisades av rätten utan att någon
förhandling hölls, vilket var en kränkning av rätten till en opartisk rättegång5.
Grekland: Målsäganden hävdar att hennes rätt att överklaga kränktes i samband med
domen, eftersom ingen motivering till utslaget lämnades och det därmed var omöjligt
att överklaga domen6.
Frankrike: Målsäganden hade fått böter för fortkörning. Han överklagade böterna vid
den så kallade tribunal de police (”polisdomstolen”). Överklagan godkändes inte av
tjänstgörande juridiskt ansvarig tjänsteman. Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna ansåg att beslutet att inte godkänna överklagan, vilket stoppade
målsägandens rätt till rättegång, kränkte målsägandens rättigheter7.
Likabehandlingsprincipen
Österrike: I detta mål ansåg Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att
det förelåg en kränkning av principen om likabehandling. Frågan gällde att den
österrikiske riksåklagaren inte hade låtit målsäganden ta del av slutsatserna vid
förhandlingen i Österrikes högsta domstol8.
EG-domstolen i Luxemburg
1
P., C., och S. mot Förenade kungariket (16 juli 2002), nr 56547/00, punkt 99 och 100.
Posti & Rahko mot Finland (24 september 2002), nr 27824/95, punkt 64 och 65.
3
Perote Pellon mot Spanien (25 juli 2002), nr 45238/99 punkt 51.
4
Tsirikakis mot Grekland (17 januari 2002), nr 46355/99, punkt 43 och 44.
5
A.T. mot Österrike (21 mars 2002), nr 32636/96, punkt 37 och 38.
6
AEPI mot Grekland (11 april 2002), nr…
7
Peltier mot Frankrike (21 maj 2002), nr 32872/96, punkt 39 och 40.
8
Josef Fischer mot Österrike (17 januari 2002), nr 33382/96, punkt 21.
2
PE 329.881
SV
114/131
RR\505056SV.doc
Max mobil mot kommissionen1: Detta mål var första gången förstainstansrätten uttryckligen
hänvisade till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Man hänvisade
till artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (principen om god förvaltning),
som anger att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och
inom skälig tid av unionens institutioner och organ”. Det anges dessutom att en sådan översyn
även är en av de grundläggande principerna i en rättsstat och gemensamt för
medlemsstaternas konstitutionella traditioner, vilket bekräftas av artikel 47 i stadgan om de
grundläggande friheterna där det anges att ”var och en vars rättigheter enligt
gemenskapsrätten har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol.”
Jégo-Quéré mot kommission2: var en viktig dom från förstainstansrätten som tog upp
rättspraxisen målet Plaumann om fysiska personers rätt att i enlighet med artikel 230 i
EG-fördraget väcka talan om att upphäva en normativ gemenskapsrättsakt. Domen utvidgade
på ett kraftigt sätt fysiska personers möjligheter till rättsmedel på grundval av bland annat
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de
grundläggande friheterna.
Ett av villkoren för att fysiska personer skall kunna väcka talan om upphävande i enlighet
med artikel 230 fjärde stycket i EG-fördraget är att de direkt berörs av ett beslut som riktas till
en annan person. Här används rättspraxisen från målet Plaumann (1963) enligt vilken en
fysisk eller juridisk person endast kan göra anspråk på att vara personligen berörd av en
rättsakt som inte riktar sig till honom, om denna rättsakt angår honom på grund av vissa
egenskaper som är utmärkande för honom eller på grund av en faktisk situation som särskiljer
honom från alla andra personer, och som därigenom försätter honom i en ställning som
motsvarar den som gäller för den person som ett beslut är riktat till. Förstainstansrätten slog
fast att den sökande inte kan betraktas som personligen berörd på det sätt som avses i
artikel 230 fjärde stycket i EG-fördraget på grundval av de kriterier som fastställts i tidigare
rättspraxis. Förstainstansrätten går emellertid längre än så och ifrågasätter om det för fysiska
personer finns ett effektivt rättsmedel. Den slår fast att (punkt 50):
”Under dessa förhållanden, och med beaktande av att det i fördraget har inrättats ett
fullständigt system med rättsmedel och förfaranden, som är avsett att anförtro
gemenskapsdomstolarna kontrollen av att institutionernas rättsakter är lagenliga
anser förstainstansrätten att det finns skäl att ompröva den hittills tillämpade strikta
tolkningen av begreppet person som berörs personligen, i den mening som avses i
artikel 230 fjärde stycket EG.”
och den nya regeln (punkt 51):
”Med hänsyn till vad som anförts ovan, och för att säkerställa ett effektivt rättsligt
skydd för enskilda, skall en fysisk eller juridisk person anses beröras personligen av
en gemenskapsrättslig bestämmelse med allmän giltighet som berör honom direkt om
bestämmelsen inverkar på hans rättsliga ställning på ett bestämt och omedelbart sätt
1
2
T-54/99 Max. mobil mot kommissionen, dom av den 30 januari 2002.
T-177/01 Jégo-Quéré mot kommissionen, dom av den 3 maj 2002.
RR\505056SV.doc
115/131
PE 329.881
SV
genom att hans rättigheter begränsas eller att han åläggs skyldigheter. Det är för
denna bedömning inte relevant hur många andra personer som också påverkas, eller
kan påverkas, av bestämmelsen och inte heller vilken situation som dessa personer
befinner sig i.”
Om denna rättspraxis tillämpas skulle det rättsliga skyddet utvidgas till fysiska personer och
detta skulle få stora konsekvenser för utnyttjandet av rättsmedel mot kommissionen.1
Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott (artikel 50)
EG-domstolen anser2 att det inte strider mot principen om att man inte skall kunna bli dömd
eller straffad två gånger för samma brott om det rättsliga beslutet leder till ett resultat som i
grunden består av antingen en sanktion eller en förklaring om att ett företag inte är ansvarigt.
- Nationell nivå
Fallet med flygplansskådarna3:
I slutet av november 2001 greps en organiserad grupp bestående av 14 brittiska och
nederländska flygplansskådare på en grekisk flyguppvisning. Det fanns en enda gemensam
anklagelse mot dem: att uppsåtligen och illegalt inhämtat militär information av värde för en
främmande makt. Det hölls en rättegång i en lägre domstol i slutet av april 2002. Det uttrycktes
tvivel om huruvida detta var en rättvis rättegång. Det var starka protester runt om i Europa,
fallet togs upp av de nederländska och brittiska parlamenten och av Europaparlamentet.
Domarna överlämnade i stort sett åt åklagarna att förhöra vittnena och de deltog knappt själva i
rättegången. I rättegångsprotokollet från första instans nämndes inget om bevis från
försvarssidan och detta beaktades inte. Samtliga personer som hade anteckningsblock och
skannrar dömdes till maximistraffet (5 år). Sex åtalade fick sina straff förkortade till tre år var i
fängelse men hade inte börjat avtjäna sitt straff på grund av överklagandena. Andra dömdes för
medhjälp till brott och fick vardera ett år villkorlig dom.
Överklagandet skedde i november 2002. Appellationsdomstolen var extremt aktiv i
förhörsrollen. Alla försvarsvittnens bevis införlivades fullständigt i domen. Denna gång
frikändes samtliga åtalade. Det grundläggande skälet till frikännandet tycks ha varit att hobbyn
1
Mål C-50/00 Unión de Pequeños Agricultores (Småjordbrukarnas förening) mot rådet. Domen av den
25 juli 2002 tar emellertid inte hänsyn till förstainstansrättens dom i målet Jégo-Quéré. I domen anges att:
”Domstolen framhåller slutligen att inom fördragets system för kontroll av rättsakters lagenlighet har en fysisk
eller juridisk person endast rätt att föra talan om giltigheten av en förordning när den berör denne, inte bara
direkt utan också personligen (punkt 44). och ” Även om det förvisso går att föreställa sig ett annat system för
prövning av lagenligheten av allmänt tillämpliga rättsakter än det som inrättats genom det ursprungliga
fördraget, vilket i detta avseende aldrig har ändrats på något mer genomgripande sätt, ankommer det, om så
skulle behövas, på medlemsstaterna att med tillämpning av artikel 48 EU besluta om nödvändiga ändringar i det
nuvarande systemet” (punkt 45).
2
Mål C-236/99, C-244/99, C-245/99, C-247/99, C-250/99 till C-252/99, Limburgse Vinyl Maatschappij NV med
flera mot kommissionen, 6 oktober 2002.
3
Se även ”Fair Trials Abroad”, http://www.f-t-a.freeserve.co.uk/home.htm och ”reflections on the ”planespotter”
trials in Kalamata, a study of one of Europe's dysfunctional justice systems”, http://www.f-ta.freeserve.co.uk/reports/reflections_on_kalamata.htm samt Reuters av den 6 november 2002.
PE 329.881
SV
116/131
RR\505056SV.doc
”flygplansskådning” var erkänd i andra delar av Europa och att personerna inte hade haft som
uppsåt att bryta mot grekisk lag.
RR\505056SV.doc
117/131
PE 329.881
SV
BILAGA I
Offentlig utfrågning om situationen för de grundläggande rättigheterna inom EU (2002) med
företrädare för icke-statliga organisationer torsdagen den 24 april 2003 i Bryssel
Vid denna utfrågning deltog
- Amnesty International, Dick Oosting
http://www.amnesty.org
- Internationella förbundet för mänskliga rättigheter (FIDH), Pierre Barge
http://www.fidh.org
- Human Rights Watch, Lotte Leicht
www.hrw.org
- International prisons observatory (OIP), Patrick Marest
- Fédération européenne des centres de recherche sur le sectarisme (FECRIS), Jean Nokin
http://www.fecris.org
- Europeiska rådet för flyktingar (ECRE), Maria Teresa Gil-Bazo
http://www.ecre.org
- Europeiskt kvinnoforum (EWL), Lydia Zijdel-Larivere
[email protected]
- Féderation nationale des maisons des Potes, Fadela Amara
- International Lesbian and Gay Association (ILGA), Alisa Spindler
http://www.ilga-europe.org
- Europeiskt handikappforum, Konstantatou
http://www.edf-feph.org/
- Mouvement ATD Quart-Monde, Sarah Kenningham
[email protected]
- Fair Trials Abroad, Stephen Jakobi
www.fairtrialsabroad.org
PE 329.881
SV
118/131
RR\505056SV.doc
Dessutom medverkade:
- Mouvement contre le racisme et pour l'amitié des peuples (MRAP)
http://www.mrap.asso.fr/
- International League against Racism and Antisemitism (LICRA), Patrick Gaubert
http://www.licra.org/
och Nathalie Rafort, f.d. generalsekreterare i läkarföreningen Médecins du monde och Valérie
Sebag, konferensledare vid Paris universitet i trettonde arr.
Föredraganden tackar hjärtligt alla dessa personer för deras medverkan och förtjänstfulla
bidrag.
RR\505056SV.doc
119/131
PE 329.881
SV
BILAGA II
Europaparlamentets och Fodé Syllas främsta verksamhet
när det gäller de grundläggande rättigheterna 2002
- I FN:s årsrapport för 2002 omnämns det ”pass för friheten” (passeport pour la liberté) som
skapats av Europaparlamentets ledamöter ( bl.a. Alain Madelin, Fodé Sylla, Michel Rocard,
Jean Pierre Thierry, Mario Soares, Daniel Cohn Bendit).
Detta frihetspass har nyligen överlämnats bland annat till Mumia Abu Jamal, Alpha Conde
och A. Zakaiev.
- Bokslut över de informationskampanjer om rasdiskriminering i Österrike som
organisationen SOS Mitmensch genomfört (medlem i Fédération internationale de SOS
Racisme).
- Undersökningskommitté ledd av medlemmarna i gruppen "Antiracisme et Egalité des
droits". En delegation ledd av dess ordförande Hernandez Mollar och ledamöterna Fodé Sylla,
Glyn Ford, Thierry Cornillet och Carmen Cerdeira, åkte till El Ejido i Spanien med anledning
av våldet mot säsongsarbetande marockaner. Rapporten från undersökningskommittén hade
föregåtts av arbetet inom det spanska SOS Rasism, medlem i Fédération internationale de
SOS Racisme (FISR).
- Arbetsresa till Irland avseende situationen för de första migranterna, i närvaro av
Europaparlamentets talman Pat Cox och Fodé Sylla, ledamot av Europaparlamentet.
- Under Nicole Fontaines ledning, medverkan vid finansministeriets utgivning av ett frimärke
med motivet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i Frankrike den
8 maj 2003.
Hemsidor
www.fsylla.net : Europaparlamentets ledamot besvarar era frågor
www.mirepoix.fr.: hemsida för de franska ungdomar som deltog vid utfrågningen där den
europeiska ungdomen och situationen för de grundläggande rättigheterna behandlades.
PE 329.881
SV
120/131
RR\505056SV.doc
BILAGA III
FÖRKLARING AV FÖRKORTNINGAR SOM KAN FÖREKOMMA I TEXTEN
AI
ANC
CAT
CDDH
CDBI
CEDS
CEDH
CERD
CIDE
CJCE
CPT
ECRE
ECRI
FECRIS
FI.ACAT
FIDH-AE
HCR
ILGA
IPEC
IRA
ONG
OIT
ONU
OIM
PE
PIB
PIDCP
UE
UNHCR
RR\505056SV.doc
Amnesty International
Afrikanska nationalkongressen
Kommitté mot tortyr
Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter
Europarådets styrkommitté för bioetik
Europarådets kommitté för sociala rättigheter
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
Kommitté för avskaffandet av rasdiskriminering (FN)
Internationellt center för barnets värdighet
Europeiska gemenskapernas domstol
Kommitté för förebyggande av tortyr (Europarådet)
Europeiska rådet för flyktingar
Europarådets kommission mot rasism och intolerans
Center för information och forskning om sekter
Internationella federationen av kristna mot tortyr
Europeiska människorättsförbundet
FN:s flyktingkommissarie
International Lesbian and Gay Association
Internationellt program för avskaffande av barnarbete
Irländska republikanska armén
Icke-statlig organisation (NGO)
Internationella arbetsorganisationen (ILO)
Förenta nationerna (FN)
Internationella migrationsorganisationen (IOM)
Europaparlamentet
Bruttonationalprodukt (BNP)
Internationell pakt för medborgerliga och politiska rättigheter
Europeiska unionen (EU)
FN:s flyktingkommissariat
121/131
PE 329.881
SV
21 februari 2003
FÖRSLAG TILL RESOLUTION - B5-0154/2003
ingivet i enlighet med artikel 48 i arbetsordningen
av Mauro Mauro Nobilia, Generoso Andria, Giuseppe Di Lello, Giuseppe Pisicchio, Luciana
Sbarbati, Maurizio Turco, Sylviane Ainardi, Niall Andrews, Roberta Angelilli, Mary Banotti,
Paolo Bartolozzi, Sergio Berlato, Roberto Bigliardo, Guido Bodrato, Alima BoumedieneThiery, André Brie, Renato Brunetta, Kathalijne Buitenweg, Marco Cappato, Marie-Arlette
Carlotti, Paulo Casaca, Luigi Cesaro, Luigi Cocilovo, Gerard Collins, Thierry Cornillet,
Thierry de La Perriere, Gianfranco Dell'Alba, Benedetto Della Vedova, Marie-Hélène
Descamps, Antonio Di Pietro, Harald Ettl, Concepció Ferrer, Enrico Ferri, James Fitzsimons,
Giuseppe Gargani, Jas Gawronski, Fiorella Ghilardotti, Koldo Gorostiaga, Liam Hyland,
Giorgio Lisi, Raffaele Lombardo, Mario Mantovani, Pietro-Paolo Mennea, Domenico
Mennitti, Cristiana Muscardini, Francesco Musotto, Antonio Mussa, Sebastiano Musumeci,
Giuseppe Nisticó, Sean O'Neachtain, Pasqualina Napoletano, Marco Pannella, Paolo
Pastorelli, Béatrice Patrie, Giovanni Pittella, Guido Podestà, Adriana Poli Bortone, Giovanni
Procacci, Frédérique Ries, Giacomo Santini, Amalia Sartori, Mariotto Segni, Antonio Tajani,
Francesco Turchi, Joaquim Vairinhos, Joan Vallve, Demetrio Volcic och Eurig Wyn
om inrättande av en europeisk ombudsman för skydd av minderåriga
PE 329.881
SV
122/131
RR\505056SV.doc
B5-0154/2003
Förslag till Europaparlamentets resolution om inrättande av en europeisk ombudsman
för skydd av minderåriga
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
 med beaktande av sin resolution av den 8 juli 1992 om en europeisk stadga för barnets
rättigheter,
 med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna,
 med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,
 med beaktande av rekommendation nr 1286 av den 24 januari 1996 som antagits av
Europarådets parlamentariska församling, och av följande skäl:
A. Varje människas barndom och särskilda familjeomständigheter och sociala miljö är av
avgörande betydelse för hur hennes liv som vuxen gestaltar sig.
B. Minderåriga är en av de mest utsatta grupperna i befolkningen och har särskilda krav som
måste tillfredsställas och skyddas.
C. Förebyggande av ungdomskriminalitet har blivit ett prioriterat område i medlemsstaternas
interventionspolitik.
1. Europaparlamentet uppmanas att utnämna en europeisk ombudsman för skydd av
minderåriga med uppgift att tillvara deras rättigheter och intressen, motta förfrågningar
och klagomål från dem och tillse genomförandet av lagar för att skydda dem, samt att
genom information och råd förmå offentliga myndigheter att agera på ett sätt som främjar
de minderårigas rättigheter.
2. Europaparlamentet uppmanar Europeiska konventionens medlemmarna att genomföra
nödvändiga ändringar i samband med förenklingen och moderniseringen av fördragen.
RR\505056SV.doc
123/131
PE 329.881
SV
21 februari 2003
FÖRSLAG TILL RESOLUTION - B5-0155/2003
ingivet i enlighet med artikel 48 i arbetsordningen
av Mauro Nobilia, Generoso Andria, Giuseppe Di Lello, Giuseppe Pisicchio, Luciana
Sbarbati , Maurizio Turco, Niall Andrews, Sergio Berlato, Roberto Bigliardo, Guido Bodrato,
Alima Boumediene-Thiery, Hiltrud Breyer, André Brie, Giuseppe Brienza, Renato Brunetta,
Marco Cappato, Marie-Arlette Carlotti, Paulo Casaca, Luigi Cesaro, Luigi Cocilovo, Gerard
Collins, Thierry de La Perriere, Gianfranco Dell'Alba, Benedetto Della Vedova, Marcello
Dell'Utri, Maire-Hélène Descamps, Antonio Di Pietro, Harald Ettl, Enrico Ferri, James
Fitzsimons, Giuseppe Gargani, Jas Gawronski, Vitaliano Gemelli, Fiorella Ghilardotti, MarieThérèse Hermange, Liam Hyland, Vincenzo Lavarra, Giorgio Lisi, Raffaele Lombardo, Mario
Mantovani, Paolo Mennea, Domenico Mennitti, Cristiana Muscardini, Francesco Musotto,
Antonio Mussa, Sebastiano Musumeci, Giorgio Napoletano, Giuseppe Nisticó, Sean
O'Neachtain, Elena Paciotti, Marco Pannella, Paolo Pastorelli, Béatrice Patrie, Giovanni
Pittella, Guido Podestà, Adriana Poli Bortone, Giovanni Procacci, Giacomo Santini, Mariotto
Segni, Maria Sornosa Martinéz, Antonio Tajani, Francesco Turchi, Joaquim Vairinhos,
Gianni Vattimo, Valter Veltroni, Demetrio Volcic, Myrsini Zorba och Eurig Wyn
om upprättande av ett europeiskt centrum för övervakning av ungdomsbrottslighet
PE 329.881
SV
124/131
RR\505056SV.doc
B5-0155/2003
Förslag till Europaparlamentets resolution om upprättande av ett europeiskt centrum
för övervakning av ungdomsbrottslighet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
 med beaktande av sin resolution av den 8 juli 1992 om en europeisk stadga för barnets
rättigheter,
 med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna,
 med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,
 med beaktande av rekommendation nr 1286 av den 24 januari 1996 som antagits av
Europarådets parlamentariska församling, och av följande skäl:
A. Varje människas barndom och särskilda familjeomständigheter och sociala miljö är av
avgörande betydelse för hur hennes liv som vuxen gestaltar sig.
B. Minderåriga är en av de mest utsatta grupperna i befolkningen och har särskilda krav som
måste tillfredsställas och skyddas.
C. Den 28 maj 2001 skapades ett europeiskt nät för förebyggande av brottslighet (EUCPN)
vilket har som prioriterat mål att intervenera mot ungdomsbrottslighet.
D. Förebyggande av ungdomskriminalitet har blivit ett prioriterat område i medlemsstaternas
interventionspolitik.
1. Europaparlamentet uppmanar behöriga gemenskapsorgan att ta de mått och steg som
krävs för att upprätta ett europeiskt centrum för övervakning av ungdomsbrottslighet, med
uppgift att insamla och analysera uppgifter samt genomföra statistiska undersökningar om
ungdomsbrottslighet samt de rättsliga åtgärder och program som tillämpas i olika
medlemsstater.
2. Europaparlamentet uppmanar Europeiska konventionens medlemmarna att genomföra
nödvändiga ändringar i samband med förenklingen och moderniseringen av fördragen.
RR\505056SV.doc
125/131
PE 329.881
SV
8 juli 2003
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KULTUR, UNGDOMSFRÅGOR,
UTBILDNING, MEDIER OCH IDROTT
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över situationen rörande grundläggande rättigheter i Europeiska unionen 2002
(2002/2013(INI))
Föredragande: Eurig Wyn
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 18 mars 2003 utsåg utskottet för kultur, ungdomsfrågor,
utbildning, medier och idrott Eurig Wyn till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 12 juni och 8 juli 2003 behandlade utskottet förslaget till
yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet nedanstående slutsatser med 18 röster
för och 2 nedlagda röster.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Michel Rocard (ordförande), Vasco
Graça Moura och Theresa Zabell (vice ordförande), Eurig Wyn (föredragande), Konstantinos
Alyssandrakis (suppleant för Alexandros Alavanos), Ole Andreasen (suppleant för Marieke
Sanders-ten Holte), Pedro Aparicio Sánchez, Juan José Bayona de Perogordo (suppleant för
Francis Decourrière), Christopher J.P. Beazley, Marielle de Sarnez, Michl Ebner (suppleant
för Sabine Zissener), Raina A. Mercedes Echerer, Ruth Hieronymi, Lucio Manisco, Maria
Martens, Pedro Marset Campos (suppleant för Geneviève Fraisse), Juan Ojeda Sanz, Roy
Perry, Christa Prets och Myrsini Zorba (suppleant för Barbara O'Toole).
PE 329.881
SV
126/131
RR\505056SV.doc
SLUTSATSER
Utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott uppmanar utskottet för
medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott
infoga följande i sitt resolutionsförslag:
Artikel 11 (Yttrandefrihet och informationsfrihet)
1.
Europaparlamentet uppmanar Belgien, Danmark, Grekland, Irland, Luxemburg,
Nederländerna, Portugal och Sverige att underteckna och ratificera både Europarådets
konvention om gränsöverskridande television och protokollet om ändring av denna
konvention.
2.
Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 20 november 2002 om
mediakoncentration och uttrycker oro över att mediernas frihet och mångfald hotas
genom ägarkoncentration.
3.
Europaparlamentet noterar att verksamhet som bedrivs i länder utanför gemenskapen
av företag som är etablerade i de nuvarande medlemsstaterna inte omfattas av
gemenskapens konkurrensregler. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka i
hur hög utsträckning medieägandet i länder utanför unionen är koncentrerat till sådana
företag.
Artikel 14 (Rätt till utbildning)
4.
Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att se
till att barn till flyktingar, asylsökande och invandrare verkligen integreras i
utbildningssystemen.
5.
Europaparlamentet uttrycker oro över att blivande studerande med funktionshinder
ofta inte kan delta i efterobligatorisk och högre utbildning. Parlamentet anser att denna
situation är oförenlig med de friheter som fastställs i artikel 14.1 i stadgan om de
grundläggande rättigheterna och uppmanar medlemsstaterna att ta itu med detta
problem.
Artikel 22 (Kulturell, religiös och språklig mångfald)
6.
Europaparlamentet uppmanar Frankrike att underteckna Europarådets ramkonvention
om skydd för nationella minoriteter och uppmanar Belgien, Grekland, Luxemburg och
Nederländerna att ratificera denna konvention.
7.
Europaparlamentet uppmanar Belgien, Grekland, Irland och Portugal att underteckna
den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk och uppmanar
Frankrike och Italien att ratificera denna stadga.
RR\505056SV.doc
127/131
PE 329.881
SV
8.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullfölja sina ansträngningar för att
förbättra situationen för minoritetsgrupperna romer och sinter genom att verka mot
diskriminering på sysselsättnings- och bostadsmarknaden och genom att ta hänsyn till
de speciella utbildningsbehoven för barn till romer och sinter.
PE 329.881
SV
128/131
RR\505056SV.doc
12 juni 2003
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH
JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över årsrapporten om situationen rörande grundläggande rättigheter inom Europeiska Unionen
2002
(2002/2013(INI))
Föredragande: Anna Karamanou
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 18 mars 2003 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor Anna Karamanou till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 20 maj och 10 juni 2003 behandlade utskottet förslaget till
yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Marianne Eriksson (ordförande för
sammanträdet), Jillian Evans (vice ordförande), Anna Karamanou (föredragande),
María Antonia Avilés Perea, Regina Bastos, Johanna L.A. Boogerd-Quaak, Lissy Gröner,
Mary Honeyball, María Izquierdo Rojo (suppleant för María Rodríguez Ramos),
Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Astrid Lulling, Thomas Mann, Maria Martens, Amalia Sartori,
Miet Smet, Patsy Sörensen, Joke Swiebel, Elena Valenciano Martínez-Orozco och
Sabine Zissener.
RR\505056SV.doc
129/131
PE 329.881
SV
SLUTSATSER
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för
medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott
infoga följande i sitt resolutionsförslag:
Rätt till personlig integritet
1. Europaparlamentet upprepar att åtgärder på EU-nivå för att bekämpa våld som ett brott
mot mänskliga rättigheter kräver en lämpligare rättslig grund än artikel 152 i EG-fördraget
som handlar om folkhälsa. Parlamentet uppmanar därför medlemmarna i Europeiska
konventet att föreslå att en särskild rättslig grund för att bekämpa könsrelaterat våld införs
i det nya konstitutionella fördraget.
Förbud mot slaveri och tvångsarbete
2. Europaparlamentet kräver att det skall bedrivas en omfattande europeisk politik mot
människohandel – den moderna formen av slaveri – som skall inbegripa hela kedjan,
ursprungsländer, transitländer och destinationsländer i lika hög grad, och som skall riktas
mot rekryterare, personer som transporterar offren, exploatörer, andra mellanhänder,
kunder och mottagare.
Åsikts-, samvets- och religionsfrihet
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera åsikts-, samvets- och
religionsfrihet liksom rätten att sakna trostillhörighet och att byta religion. Både kvinnor
och män bör självständigt kunna besluta om sina individuella, sociala, moraliska,
ekonomiska, materiella och politiska mål och kvinnor bör kunna förverkliga sig själva i så
hög grad som möjligt. Både kyrka och stat bidrar genom sina specifika och åtskilda
funktioner i samhället till att stärka denna frihet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt förbättra kvinnors ställning,
bland annat genom att vidta tillfälliga särskilda åtgärder för att jämställdhet mellan
kvinnor och män snabbare skall kunna uppnås i praktiken i enlighet med deras
skyldigheter enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor (CEDAW), särskilt artiklarna 3 och 4. Parlamentet rekommenderar att europeiska
institutioner i samband med bedömningen av lagenligheten hos de åtgärder för positiv
särbehandling som vidtas på grundval av artikel 141.4 i EG-fördraget, förklaring nr 28 till
Amsterdamfördraget och direktiven på basis av artikel 13 i EG-fördraget, tar hänsyn till
den verkliga jämställdhetsstrategi som följer av denna konvention, vilket betyder att
(bland annat) tillfälliga särskilda åtgärder anses vara ett lämpligt instrument för att nå reell
jämställdhet i stället för ett inkräktande på den formella principen om lika behandling.
5. Europaparlamentet konstaterar med oro att trots de senaste fem årens framsteg är
PE 329.881
SV
130/131
RR\505056SV.doc
könsskillnaderna (bland annat löneklyftorna på i medeltal 16 procent) fortfarande stora
och att detta är något man måste ta itu med om sysselsättningsmålen från toppmötena i
Lissabon och Stockholm skall kunna uppfyllas.
6. Europaparlamentet anser att ett framtida konstitutionellt fördrag som garanterar jämlikhet
och demokrati inte kan utformas om man inte ger jämställdhet samma rättsliga status som
Europeiska unionens övriga politik och om man inte betraktar jämställdhet som en av de
grundläggande värderingarna i unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och
EU-institutionerna att se till att det nya konstitutionella fördraget och alla framtida texter
skrivs på ett könsneutralt språk.
7. Europaparlamentet uppmanar alla regeringar i de medlemsstater där det fortfarande
existerar förbud för kvinnor att vistas på vissa platser och där kvinnor utesluts från vissa
organisationer och sammanslutningar att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till detta
förhållande som är oförenligt med principen om kvinnors och mäns jämställdhet och som
strider mot internationella konventioner om att ingen diskriminering får finnas på grund
av kön.
Rösträtt och valbarhet vid kommunala val
8. Europaparlamentet uppmanar på nytt regeringarna, särskilt i de länder där kvinnors
deltagande i beslutsfattande organ fortfarande är lägre än 30 procent, att se över
valsystemens konsekvenser för könsrepresentationen i valda organ och eventuellt justera
eller reformera dessa system för att uppnå balans mellan könen.
RR\505056SV.doc
131/131
PE 329.881
SV