Kom som du är – inga perfekta
människor är välkomna
Av: Johannes Djerf
-
Filmklipp, Galenskaparna – att göra järpar
Precis som dessa glada män hade varsin uppgift och behövde varandra så
behöver jag dig! Jag behöver dig för att leva livet med Jesus. Jag behöver
din personlighet, jag behöver dina gåvor, dina visioner och dina drömmar.
Du kanske i perioder har lämnat Gud. Du kanske till och med medvetet
har svikit både Gud och även dina närmsta vänner. Du bryter mot Guds
vilja dagligen, du vet vad som är rätt men ändå låter du ibland bli att göra
det, vet du… jag behöver dig ändå! Du har kanske inte samma bakgrund
som jag och uppvuxen i kyrkan, du kanske kommer ifrån en trasig familj,
kanske ifrån ett annat land, men jag behöver dig ändå! Du kanske inte
kan spela piano, sjunga, vara scout ledare, hålla en andakt för barnen
eller servera kaffe. Men vet du, jag behöver dig ändå! Du och jag, vi kan
inte springa runt själva på planen i livets hårda skola, vi behöver
varandra, för att tillsammans sprida det som har färgat vår insida, Jesus
Kristus! Jag behöver dig för att du är du och tillhör Guds familj. Paulus
skriver i 1 kor.12:14 att kroppen, alltså församlingen består inte av en
enda lem, en enda medlem, utan av många”. Som en kropp så är vi alltså
beroende av varandra.
Det finns en väldigt bra berättelse i Bibeln om några vänner som är
beroende av varandra för att komma nära Jesus. Vi läser, Lukas.5:17–26.
Jag kan tänka mig att den lame mannen var ganska så osäker på om det
verkligen skulle gå, skulle han komma hela vägen fram. Hoppet hade
börjat plockas fram inom honom när hans vänner gjort i ordning en bår till
honom där han kunde ligga och med all sin iver fått honom fram till
platsen där Jesus var. De försökte komma fram i folkmassan, men det
verkade som att ingen såg dem. Där fanns religiösa ledare som ägnat all
sin tid på att diskutera en mängd religiösa regler som man samlat på sig i
över 400 år. De kände de sig hotade eftersom Jesus ifrågasatte giltigheten
utav dem och dessutom var Jesus populär, så det var inte konstigt att det
nu trängdes människor omkring honom. Det fanns många som i detta
tillfälle bara tänkte på sig själva, de stod där de stod och de hindrade den
lame mannen och andra sjuka och frälsningssökande att komma fram till
Jesus. De var upptagna med sitt eget. Att få fram sin vilja och låta sin röst
bli hörd. Att själva bara få se vem denna Jesus var, och plötsligt så blev
det stopp och den lame mannen och hans vänner kom plötsligt inte
vidare.
Kanske är det så, att du känner igen dig här. Du vill tro, du vill vara med i
gemenskapen, du vill komma till Jesus men det känns som att ingen ser
dig. Vet du att det allra första namnet som Gud fick var inte ”konung”
eller ”allsmäktig” eller ”herre”. I första mosebok läser vi om hur
slavflickan hagar blev utjagad i öknen av hennes matmor som blev sur på
henne. Hagar var rädd och ensam och dessutom så var hon också gravid.
Men så läser vi om hur Gud möter henne när hon behövde det som mest,
och hagar gav Gud namnet ”seendets Gud”. Du är också sedd av Gud.
Ibland så gömmer vi lätt detta och vi har istället lätt att se de perfekta
människorna, och utifrån det stannat och inte kommit vidare. Du kanske
har känt att alla verkar vara så bra på allting, så perfekta och vad har jag
att komma med, ingenting! Inte märks det någon skillnad om jag kommer
till Gudstjänsten eller inte… Du kanske har försökt att visa dig öppen, ärlig
och sårbar men bara fått ryggen emot dig och inte kommit fram till Jesus.
Eller så har den andra tanken flugit genom vårt huvud om att jag själv är
så pass självständig. Precis som många av de religiösa ledarna tänkte tror
jag när de tittade runt omkring sig i folkmassan. Jag klarar mig precis lika
bra utan kristna vänner, utan kyrkan”. Tron är en privatsak, och jag
behöver inte andra och alla deras problem.
Det finns ett uttryck att ”var och en blir salig på sin tro”, men jag tror inte
att det stämmer. Inte minst av denna bibelberättelse, så kan vi förstå att
vi blir saliga på varandras tro. Mannen var beroende av sina vänner för att
komma nära Jesus och jag tror inte vi kan komma ifrån det. Livet är till
för att delas med andra! Tror att många utav oss har fått upptäcka detta
de senaste månaderna i kyrkan, när vi byggt om. Tror att alla kan berätta
om hur vi kommit varandra närmare genom att vi upptäckt våra gåvor
och även varandras svagheter. Vi har lärt oss att vara ärliga, för om vi
inte hade kunnat erkänna att, oj… nu spikade jag visst i fel bräda, eller
säga ”du, jag har inte en aning om vad ventilation ens är, kan inte jag få
måla istället, så hade inte kyrkan sett ut som den gör. Tror att vi insett att
vi alla är beroende av varandra. Vi skulle inte klarat oss utan alla dessa
människor som gjort fika, de människor som bara kommit till kyrkan och
kollat läget och uppmuntrat, och inte minst alla förebedjare!
För omkring 10 år sedan, när solen för länge sedan hade gått ner, när de
flesta hade gått o lagt sig så stod det två killar vid korset vid vagngatan i
Kisa, och pratade långt, långt in på natten. Det var jag o min kompis Kalle
som stod och längtade, drömde om att våra vänner skulle få upptäcka det
som vi hade upptäckt. Det kvittade om det var 20 minusgrader ute,
spöregn eller en fin sommarnatt, vi var bara tvungna att få ut allt vi hade
inom oss!
Vi visste inte alltid var vi skulle ta vägen med alla våra tankar o visioner
när vår ständiga fråga dessa nätter var hur galet kommer det sig att inte
människorna runt omkring oss kan förstå vem Jesus är, och att det kristna
livet, livet med Jesus är det bästa livet man kan leva!
Vi hade drabbats av Kärleken ifrån Jesus. Visst låg det många gånger
utanför vårt förnuft att fatta, men upplevt det, det hade vi gjort! I ett
samhälle på 5000 invånare och där den kristna tonårsgruppen bestod av
jag, kalle, och en kille som hette Mikael, så var de här kvällarna de bästa
på hela veckan. Det var det som drog oss nära Jesus. Lätt var det inte,
och ibland så kände vi oss nog som den lame mannen som inte kunde gå
själv. Men tillsammans, som vänner, beroende av varandra, så drogs vi
närmre och närmre det bultande hjärtat för Jesus. Jesus visade för oss att
han var Gud själv.
Tillsammans så såg vi hopp, vi kunde tillsammans se en utväg den dagen
då det var tungt. Precis som vännerna till den lame mannen såg en ny
möjlighet. De såg taket på huset. Som många palestinska hus hade
troligtvis också detta hus en trappa upp till det platta taket, som till o med
Gud själv gett säkerhetsanordningar för. Taket var troligtvis gjort av
soltorkade tegelpannor, vilket gjorde att det inte alls var så svårt att göra
ett hål i taket och fira ner sin vän, mitt framför Jesus. Jesus besvarar
vännernas tro, deras förtroende för honom genom att bota mannen. Jesus
kände också hur det stod till på insidan hos mannen och började med att
ge förlåtelse. Jesus visade just nu för alla människor att han hade samme
makt som Gud fadern. När de här vännerna tillsammans hjälptes åt, sökte
Jesus med ett ärligt hjärta visade han vem han faktiskt var, att han var
Gud själv.
Jag tror att vi alla vill vara en församling som hjälps åt och som vill vara
en växtplats för alla. Men ingen kan förändras, ingen kan komma vidare
genom att bara se på de perfekta människorna. Vi behöver varandras
hjälp och tro på nya möjligheter för att komma vidare, fram till Jesus.
Idag så är min rubrik på predikan, Kom som du är – inga perfekta
människor är välkomna. Du och jag vet hur världen ser ut runt omkring
oss och vi vet att vi brottas oftast med samma frågor och samma problem
som alla andra människor. Men vi har oftast bara fokuserat på människors
dåliga beteende, och för många gånger glömt att se bjälken i vårt eget
öga. Vi har själva varit orsaken till att vi blivit de ”perfekta människorna” i
andras ögon. Vi har dragit oss ifrån att inte berätta om vad som pågår i
våra liv. Vi håller fasaden uppe för att allt ska kunna fortsätta rulla, så
som det alltid har gjort. Men vet ni… Jag tror att kyrkan snart kommer dö
ut om inte vi kan erbjuda helande i en så trasig värld som det är. Den
lame mannen förändrades inte av att ligga kvar på sin bår och därefter
försöka ändra sitt beteende och bli som alla andra i folkmassan.
Ingen kan förändras utan Jesus vidrörande, Guds nåd, och här behövde
han hans vänner för att verkligen förändras. Det är för många som har
föreställningen att de måste ändra sig och bli ordentliga innan de vågar
närma sig Gud. Men här visar Jesus att ingen är för trasig för att inte
kunna bli förändrad av Gud!
En sådan kyrka behöver vi ha en strävan efter att vilja vara! En
gemenskap med en öppen dörr så att människor kan snubbla in med all
sin kamp och längtan för att där få hjälp att bli helad. Jag är övertygad om
att alla människor kan förändras om de bara får chansen att komma i
kontakt med äkta och ärliga kristna som verkligen bryr sig.
Jag vet att någon får vara med och plantera och någon får vara med och
vattna! Jag är övertygad om att vi kan skapa rätt miljö för förändring. En
växtplats där Gud får ge växten.
Flera av er har läst de här orden, och hört dem flera gånger om… men låt
oss påminna oss och uppmuntra varandra med de orden den här dagen
I Törestorps Missionsförsamling är vi också i olika storlekar, gamla och
unga. Vi har olika personligheter, olika bakgrund, olika gåvor och
talanger, olika visioner och drömmar. Men trots att det ibland kan verka
som att det spretar åt alla möjliga håll, så behöver vi varandra för att
växa, för att tillsammans sprida det som har
färgat vår insida, Jesus Kristus. Vi tillhör varandra, vilka vi än är, för vi är
alla barn till en och samme far.
Vi vill vara en församling där olikheter berikar. Vi vill vara en plats där vi
vandrar tillsammans och växer i vår tro på Jesus, där någon får plantera,
någon får vattna, och där Gud får ge växten.
Vi vill vara med att skapa den platsen för alla människor i vår
närhet, en växtplats för alla.”
Bön
