FÅNG
DESS ETIOLOGI MED SÄRSKILD FOKUS PÅ
ÖVERKONSUMTION
Caroline Monthelie
Projekt i kursen ”Hästens utfodring”
7,5 hp
Sveriges Lantbruksuniversitet
Uppsala
A
INTRODUKTION
Detta är en deskriptiv studie som utifrån tidigare och nyare forskning visar på sambanden
mellan fång och hästens födointag.
B.1
DEFINITION AV FÅNG
Fång, även benämnd laminit eller pododermatitis aseptica diffusa, är en mångfaktoriell
sjukdom hos hästar som traditionellt definieras som en inflammation eller ödem i hovens
känsliga lameller. I nyare forskning anses hovskadorna uppkomma genom endera av två
huvudteorier eller eventuellt i samverkan – enzymteorin respektive
blodgenomströmningsteorin.
De patologiska förändringarna vid fång ger en smärtkänslighet i varierande grad, som i sin tur
medför motsvarande mobilitetsinskränkningar. CZECH, 2006)
B.2
FÖREKOMST
Fång förekommer över hela världen. Den första beskrivningen av fångsymptom föreligger
före kristen tid (CZECH, 2006). Med undantag av fång som kan hänföras till fodret och som
delvis förekommer vid säsongsberoende vegetation, finns det ingen lokal eller tidsmässig
begränsningsmöjlighet (CZECH, 2006). Bortsett från ponnies och kraftigt överviktiga djur
finns det ingen släkt- eller rasdisposition (CZECH, 2006), som också säger säger, att ston
mellan fyra och sju år och hankönade djur från sju till tio år löper större risk att drabbas av
fång.
B.3
ETIOLOGI
Även om fång betraktas som en mångfaktoriell sjukdom finns det några konstaterade
särskilda orsaker till dess uppkomst. Följande orsaker och/eller primärsjukdomar görs
ansvariga för uppkomst av fång (CZECH, 2006):
Systemiska sjukdomar
Gastrointestinal, särskilt vid medföljande endotoxinchock
o kolik
o samtidig inflammation i magsäck och tarm (gastroenterit)
o diarré
Reproduktiva
o inflammation i moderkakan (placentit)
o efterbördsförhållande
o cyklusanomalier
Bakteriella och virala allmänsjukdomar
o lunginflammation
o sepsis
Muskoloskelettal
o upplösning av tvärstrimmig muskulatur (rhabdomyolys)
Njurdysfunktion
o rubbad vätskebalans/chock
Endokrina obalanser
Cushing´s syndrom
o Pituitary Pars Intermedia Dysfunktion (PPID)
Sköldkörteldysfunktion (hyper- /hypotyreos)
2
Insulinresistens
Cyklusanomalier
Mekanisk överbelastning
Fång p.g.a. för hårda underlag
Belastningsfång (supporting limb alminitis)
Felaktig skoning eller lägesförändringar
Förgiftningar och/eller överkonsumtion av
svart valnöt (USA Black Walnut)
kärnvedsspån (heartwood shavings)
kortisonpreparat och/eller andra läkemedel
Överkonsumtion av kolhydrater
o nyvuxet gräs, gräs med hög fukthalt
o spannmål
Idiopatiska/okända orsaker
(Stress orsakar förhöjd endogen kortisolnivå)
B.4
TVÅ HUVUDTEORIER
Oaktat ovan uppräknade orsaker till fånguppkomst finns för närvarande två huvudteorier som
förklarar hur skadorna i hoven uppstår.
i.
Enzymteorin
Vid fång sker en försvagning, och i värsta fall en separation, mellan hovkapseln och
hovens inre mjukdelar. Hovbenet är förankrat till hovkapseln med hjälp av en stor mängd
lameller, som griper in i varandra. Lamellerna är av två slag; horn- och läderhudslameller.
Hornlamellerna glider ner från läderhudslamellerna när hornet växer. Bindningarna
mellan lamellerna är därför dynamiska; de bryts ned och återuppbyggs kontinuerligt i takt
med att hoven växer. I en frisk hov är det en perfekt balans mellan nedbrytning och
återuppbyggnad av lameller.
Enligt enzymteorin går nedbrytningen av lameller snabbare än återuppbyggandet vid fång
därför att de nedbrytande enzymerna – matrix metalloproteinaserna – blir överaktiverade.
ii.
Blodgenomströmningsteorin
Blodgenomströmningsteorin beskriver hur små blodproppar, vätskeansamlingar och en
nedsatt blodgenomströmning till hovvävnaden kan ge upphov till vävnadsdöd i
lamellerna, som får hovbenet att lossna från hovkapseln.
B.5
FÖRLOPP
i.
Utvecklingsfasen
Utvecklingsfasen startar när hästen utsätts för den utlösande faktorn, t.ex.
överkonsumtion. Utvecklingsfasen är lömsk eftersom nu uppkommer inledande skador i
hoven, men utan att man kan se det på hästen. Först efter ca 24 timmar i slutet av
utvecklingsfasen, kommer symtomen. Det betyder att när de börjar har det redan skett
betydande skador i hoven.
ii.
Den akuta fasen
Den akuta fasen varar från det symtomen börjar tills man kan se synliga förändringar hos
hoven. Efterhand som den akuta fasen framskrider blir symtomen kraftigare.
3
iii.
Den kroniska fasen
Den kroniska fasen startar när de akuta symtomen har försvunnit och karakteriseras av
fortsatt synliga förändringar hos hoven till följd av hovbenets rotation eller sänkning. Tån
blir längre och mer snabelformad.
C
MATSMÄLTNINGSAPPARATEN
Hästens mag-/tarmkanal består av foderstrupe, magsäck, tolvfingertarm, tunntarm, blindtarm
och tjocktarm (gemensamt benämnd stortarm) samt ändtarm.
Magsäcken har en låg elasticitet och kan därför inte rymma stora mängder foder. Tunntarmen
är likaledes kort. Där tillförs matsmältningsenzymer, som bidrar till att ta upp socker,
stärkelse, protein och fett. Kapaciteten för att ta upp stärkelse är begränsad på grund av att
fodret bara exponeras för en liten mängd matsmältningsenzym och snabbt passerar igenom
tunntarmsavsnittet. Sålunda är det för hästens välbefinnande nödvändigt och för utnyttjande
av kraftfodret, att den fodras ofta och med små måltider, precis som den under naturliga
förhållanden ägnar större delen av dygnet åt att äta. I annat fall föreligger risk för att det som
borde tagits upp av tunntarmen fortsätter osmält till stortarmen.
I stortarmen bryts fodret ner ytterligare av olika mikroorganismer, som utgör hästens
tarmflora. Mikroorganismerna jäser där kolhydrater till kortkedjiga fettsyror, d.v.s. till
ättiksyra, propionsyra och smörsyra. Dessa syrliga produkter är essentiella som energikälla för
hästen. Men, om dessa syror genereras så snabbt att hästen inte kan klarar av att ta upp dem
innan tarmens innehåll blir för surt, är detta skadligt för hästen. Detta läge kan uppkomma,
om hästen får för mycket lättsmälta kolhydrater från kraftfoder eller gräs. I stortarmen skadas
de goda och nyttiga mikroorganismerna av för mycket syra och metabolacidos respektive
endotoxiner kan uppstå, vilket i sin tur är en av grunderna för fång. (LINTRUP, R et al.))
D
INDELNING AV KOLHYDRATER
Kolhydrater delas in i icke-strukturella och i strukturella. Hästen nyttjar bägge typerna som
näringskälla, men det är bara de icke-strukturella kolhydraterna som kopplas samman med
feljäsning i dess tarmsystem.
o Icke strukturella kolhydrater (kallas även lättjästa eller lättsmälta)
Socker (tas upp i tunntarmen, överskott passerar till tjocktarmen, där det jäses,
finns i melass)
Stärkelse (bryts ned och tas upp i tunntarmen, överskott passerar till
tjocktarmen, där den jäses, finns i havre, vete, korn och majs)
Fruktan (osmältbart i tunntarmen, jäses i tjocktarmen, finns i gräs)
o Strukturella kolhydrater (kallas även fibrer)
Smältbara fibrer (pektin, cellulosa och hemicellulosa, som finns i ensilage,
betfor, hö och lucern ).
Icke smältbara fibrer (t.ex. lignin)
E
KRAFTFODER OCH GRÄS
Den nuvarande kunskapen om födans inverkan på uppkomsten av fång har ännu inte nått fram
till en total förklaring/verifiering av orsakssambanden, men partiella kunskaper ger upphov
till en common sense, att så här är det sannolikt. I detta arbete framlagda förklaringar och/eller
teorier är hämtade ur den litteratur som upptas bland litteraturreferenserna. Vissa av dessa
lägger större vikt vid att förklara orsakerna bakom fång, medan andra mer går in på åtgärder
4
för att förebygga respektive bota fång. Syftet med detta arbete är att på en och samma plats
beskriva den samlade kunskapen om fång och dess orsakssamband.
Vi vet att överföring till tjocktarmen av i tunntarmen icke upptaget socker eller stärkelse kan
leda till en metabolacidos som medför att ett stort antal mikroorganismer dör, vilket i sin tur
ger en endotoxinförgiftning. (Endotoxinförgiftning uppkommer genom att giftiga substanser
bildas i bakteriecellerna och frigörs först när bakterien faller sönder.) (ORSINI, JAMES A. et
al., LINTRUP, RANDI et al.): Av stor vikt är därför att hästar får små men frekventa
tilldelningar av kraftfoder över dygnet. För fångbenägna hästar kan eller bör kraftfoder
ersättas med olja som energigivare. Hästen tar från början inte upp denna spontant utan
behöver 7-8 veckors tillvänjning med successivt ökad dos. Samma förfarande gäller för övrigt
för all föda hästen ska inta; successiva tillvänjningar – från ett bete till ett annat, från
hö/hösilage till gräsbete, vid upp- eller nedtrappning av kraftfoder – detta för att inte rubba
mikrofloran till för stor obalans.
Tabellen nedan visar hur stor procent av olika spannmål (som ges som kraftfoder) som smälts
och tas upp där de ska tas upp, nämligen i tunntarmen (LINTRUP, R. et al.):
Spannmålstyp
Havre
Korn
Majs
Bearbetning
Hel
Valsad
Valsat
Förmalt till mjöl
Värmebehandlat
Hel
Krossad
Mikroniserad
Poppad
Digestion i tunntarmen
84 %
85 %
22 %
30 %
Ca 75 %
29 %
30 %
90 %
90 %
Gräsets tillväxt sker med hjälp av fotosyntes varvid plantan omvandlar koldioxid och vatten
till sockerarter, vatten och syre med hjälp av solens ljus. Vid respiration sker en motsatt
process, där sockret omvandlas till energi, som gräset använder för tillväxt.
Gräsets innehåll av socker stiger under grässäsongen och är som högst vid frösättningen. Vid
växtstarten efter vintern använder gräset den energi som finns upplagrad i rötter och
växtpunkter. Vid denna tidpunkt är sockerinnehållet i gräset högt. När gräset kommer i gång
med sin tillväxt sker det med energi från fotosyntesen och inte från lagrad energi i rötterna.
Gräset bygger sockerämnen med hjälp av fotosyntesen. Dessa sockerämnen förbränns
efterhand som gräset växer. När solen går upp börjar gräset producera socker. Gräs producerar
och lagrar sockerämnena som glukos (druvsocker) och fruktos (fruktsocker). Fram mot
förmiddagen är plantan helt fulltankad med socker, varefter sockeröverskottet lagras i gräset
som fruktan, som består av mer komplexa sockerarter. Efter solens nedgång och under natten
använder gräset socker för sin tillväxt. Socker förbränns vid respiration och energi friges som
omsätts till tillväxt.
En ljum sommarkväll/natt förbrukar gräsplantan det mesta av dagens sockerproduktion, och
är nollställd med socker nästa morgon. En kall kväll och natt hejdar tillväxten, varför gräset
nästa morgon har gott om socker, som omvandlas till fruktan. Slutsats 1 blir följaktligen att
vår och höst med potentiellt varma dagar och kalla nätter medför risk för fruktanomvandling.
Slutsats 2 blir att gräsets sockerinnehåll är lägst vid optimala tillväxtförhållanden och det
motsatta vid hämmad tillväxt.
5
Forskning har (ännu) inte kunnat påvisa huruvida och i så fall hur fruktan och/eller andra
lättsmälta kolhydrater i gräs och andra foderämnen har ett negativt inflytande på hästen i form
av fång eller kolik. Det som talar för att fruktan kan vara skadligt och en av anledningarna till
fång, är att det inte tas upp i tunntarmen utan jäses i tjocktarmen.
Fruktan är en gemensam beteckning på mer eller mindre sammankopplade kedjor av
fruktosmolekyler. Det finns olika fruktantyper och varierande innehållsprocent av fruktan i
olika grässorter. I de sex nedan upptagna grässorterna innehåller italienskt rajgräs mest
fruktan och hundgräs minst, sålunda ju högre upp på listan desto mer fruktan.
Italienskt rajgräs
Vanligt rajgräs
Rödsvingel
Ängsgröe
Timotej
Hundgräs
F
SAMMANFATTNING
Denna uppsats ingår i kursen ”Hästens utfordring” HV0016 och beskriver fång, dess symtom,
hur det framskrider, och kända orsaker till dess uppkomst. Särskilt fokus läggs på hästens
digestionsapparat och hur denna hanterar olika typer av föda som hästen intar, d.v.s. föda som
ökar respektive minskar risken för fång. Därvid beskrivs olika typer av kraftfoder och hur de
bör vara behandlade för optimal upptagning i tunntarmen. En motsvarande beskrivning över
gräsets tillväxtdynamik och uppkomst av sockerarterna fruktan, som inte heller kan tas upp i
tunntarmen, görs. En specifikation över de vanligaste betesgrässorternas sockerinnehåll och
därmed deras potens att förorsaka fång ges.
G
REFERENSFÖRTECKNING
CZECH, CHRISTIAN (2006):
Die digitale Phlebographie des an Hufrehe erkrankten Pferdes.
München, Tierärtz. Fakultät Ludwig-Maximilians-Universität, dr.-avh.
LIMAN, JENNY (2004):
Tillfrisknande och användning av hästar med fång
Examensarbete 2004:39, Veterinärprogrammet, Veterinärmedicinska fakulteten SLU, Uppsala
LINDBERG, CHARLIE, ANDERSSON, INGRID (2002):
Hästveterinären
ICA BOKFÖRLAG
LINTRUP, RANDI et al. (2007):
Den store forfangenheds guide.
Magasinet Hest
McEWEN, JOHN, GLOVER-HILL, JANE (2005):
Djurdoktorn Häst.
Prisma
MOLIN, BIRGITTA (1997):
Hälsoråd för häst.
BM-DjurHälsoråd
6
ORSINI, JAMES A. et al. (2008):
PennVet Laminitis Institute
Internetutgåva
PLANCK, CHRISTINA, RUNDGREN, MARGARETA (2005):
Hästens Näringsbehov och utfodring.
Natur och Kultur/Fakta etc.
VOGEL, COLIN J. (1993):
Om din häst blir sjuk
WAHLSTRÖMS
7
