William Labov (1966) The Social
Stratification of English in New York City
- (1972) Language in the Inner City
Narrativ – valet av en teknik för att berätta
om förflutna händelser
“Were you ever in a situation where you
were in serious danger of being killed?”
narrativer om personliga erfarenheter
temporal organisering
Per-Anders Forstorp
[email protected]
•
•
Open 2007
Berättelser
•
•
•
Vad är en berättelse?
”Imagine a world without narrative.
Going through life not telling others what
happened to you or someone else, and not
recounting what you read in a book or
saw in a film. Not being able to hear or see
or read dramas crafted by others. No
access to conversations, printed texts,
pictures, or films that are about events
framed as actual or fictional. Imagine not
even composing interior narratives, to and
for yourself. No. Such a universe is
unimaginable, for it would mean a world
without history, myths or drama; and lives
without reminiscence, revelation and
interpretive revision”
(Elinor Ochs)
-
som ett sätt att organisera
information och betydelse
som en förståelseform, för att
förstå sig själv och andra
Lower East Side, Södra Harlem 1960-talet
African American Vernacular English
(AAVE , AAE eller Ebonics)
Vernacular – det första språk man
tillägnar sig, perfekt kompetens, bara
använt av de som talar samma språk
Hur talar de när de inte observeras?
•
abstract – “My brother put a knife
in my head”
orientering – “This was just a few
days after my father died”
komplicerande handling – “I
twisted his arm up behind him”
värdering – “Ain’t that a bitch?”
resultat/resolution – “After all a
that I gave the dude the cigarette,
after all that”
coda – “And that was that”
Vad gör en berättelse till en berättelse?
Berättelse och intrig. Ex. ”Konungen dog.
Sedan dog drottningen” (händelse och
temporal relation); Ex. ”Först dog
konungen. Sedan dog drottningen av
sorg” (händelse, temporal relation och
kausal relation)
Berättelsens logiska form
T1 (ordning och balans)
T2 (oordning och obalans)
T3 (ordning och balans)
Narratologi
Om relationen mellan betecknande och
betecknat. Ordning, hastighet, modus,
röst, tid, nivåer.
Aristotelisk berättelse:
Berättelse som avslutad helhet: början,
mitt, slut
Hur berättar man bra?
- spänning
- undvik monotoni
- variation
- främmandegöring
- dramtisera
-
cliff-hanger
Story – verklig händelseutveckling över
tid, substans och innehåll i berättelsen
Discourse – sättet på vilket texten berättar
en historia
(OBS! detta är en annan betydelse av
diskurs än t ex Norrby har)
Story är textens innehåll med dess
händelser och karaktärer
Början, mitten, slut – tidssekvens
Plot, ger struktur åt en serie händelser
Point, poäng, en konflikt som skall lösas,
ett mål, ett mysterium
Utveckling av problem eller gåta, ökande
spänning
Resolution,
Linjära berättelser (Det var en gång)
Faktuella berättelser (nyheter)
Manipulerade (flashbacks)
Annonser: före/efter
Centrala och perifera händelser
Centrala och perifera karaktärer
En plats för dessa att agera på
Länkade händelser, orsaksmässiga länkar
Narrativa personer är inte verkliga
personer (?) utan deltagare i en historia
De har funktioner i berättelsen genom att
göra olika saker
Star Wars: Pinsessan Leia har bl a
funktionen att skapa spänning mellan
Luke Skywalker och Han Solo
Fysiska, sociala, psykologiska egenskaper
Medier använder och manipulerar
berättelser
Variationer på några teman
Nyanserar grundmönster snarare än att
skapa nyheter
”Cliffhangers” skapar spänning (en
berättelse slutar med en stor fråga som är
olöst: ”Who killed Laura Palmer?”)
Discourse
Samma historia kan berättas på flera sätt
Vem berättar för vem, i vilken situation
och med vilket syfte
Att undersöka hur något berättas
Narrator (den som berättar) upprätthåller
en relation mellan berättelsen och
publiken
Narratee (den för vilken något berättas)
Narrator ofta i berättelsen, som en
karaktär, denne definierar perspektivet
som läsaren får, man ser det hela genom
någons ögon
Ex. ”Det var en mörk och stormig kväll
och kaptenen samlade sina män en och
en” ”Kapten, berätta en historia för oss” sa
de och han började ”Det var en mörk och
stormig kväll…”
Ibland känner man inte berättaren, det är
en anonym figur, nyheter
En allvetande berättare
Visuella narrativer – berättaren är
kameran, kamerans perspektiv och
perception berättar
Narrators kan beskrivas i termer av vilken
relation de har till historien och deras
kunskap om den
Identifiering – den process i vilken
publiken knyter an till någon person i
texten, en jag-berättelse inbjuder till
identifikation med jaget
Ex. ”I got up at nine, drank three cups of
coffee, bathed the back of my head with
ice-water and rad the two morning papers
that had been thrown against the
apartment door” (Raymond Chandler)
Berättade som han/hon/det blir mer
distanserad “Demonstranter ockuperade
Wiens gator även idag…”
En oberoende berättare: ”No Comment”
Någon/några måste höra berättelsen:
narratee
TV ofta en levande publik
Konversation
Narrator och narratee är inte
Författare och publik
Implied author, implied audience
Dvs. Vilken bild får vi av författaren
genom texten, ex. Stephen King eller
Stephen Spielberg
Temporal relation mellan story och
discourse: narration
Äger händelserna rum samtidigt som de
berättas? Eller senare? I framtiden?
Hur hjälper oss dessa tidsdimensioner att
skapa en komplex upplevelse av världen
och livet?
Paul Ricoeur: Time and Narrative
Kronologisk dimension
Den narrativa tiden är mänsklig tid, inte
klocktid
Martin Heidegger: Sein und Zeit Existentiell tid och fysisk tid
Tid är en fusion av det förflutna, det
närvarande och framtiden
Berättelser hjälper oss att lyfta in det
förflutna i det samtida skeendet och
hjälper oss att få en känsla av kontinuitet
hos jaget och samhället, men även en att
hantera en osäker framtid
Vladimir Propp
Hjälten som söker någonting
Skurken som hindrar eller tävlar med
hjälten
Givaren, som ger någon form av magiskt
föremål som hjälper hjälten
Hjälparen som hjälper hjälten med sin
uppgift
Hjältinnan, som fungerar som mål för
hjältens handlingar och ett objekt för
skurken att manipulera
