En klimatpilgrimsvandring
SIDA
DATUM
NAMN
1 av (4)
2015-08-31
Petter Jakobsson
Detta är ett förslag till en vandring med några rastplatser under vandringen. Ekobönen och sändningsorden kan användas i början och slutet av vandringen eller
vid varje stopp. Som ledare behöver du bara ha med några enkla föremål eller så
finner du dem längs vägen.
Ekobönen
Gud, du som är livets ursprung och mål. Gud, du som blev en av oss.
Gud, du som inspirerar oss. Du hör alla rop på hjälp. Inför dig vill vi lyfta fram jorden som
du gett oss som hem och ansvar. Vi ber för vattnet och marken, för grödan, djuren och
människorna.
Hjälp oss att vi med våra liv bidrar till en rättvisare värld. Bevara oss i hoppet att för dig
är allting möjligt.
Vi ber för klimatmötet i Paris, för goda beslut. Låt alla ledas av din kärlek och vishet så
att tro och liv gagnar hela din skapelse och ger eko.
Amen
Sändningsord i vår tid
Vi hade tro, vi hade hopp och vi hade kärlek.
Kanske tron är borta, men då har vi hopp och kärlek kvar.
Låt oss börja där i så fall.
Kanske är hoppet också borta i en värld som vår.
Kanske är då kärlek allt vi har kvar, om så bara en gnutta.
Så låt oss då börja där. Låt oss gå med en gnutta kärlek till världen.
– kanske möter vi tro och hopp hos någon på väg åt samma håll som vi.
AMEN
Stopp 1 Sten
Många materail eller föremål har en symbolisk betydelse i den bibliska berättelsen, men
också en socio-ekonomisk berättelse. När de två berättelserna möts uppstår andlighet.
När berättelserna om t.ex. stenen som symbol möter verklighetens berättelser om stenar
uppstår en dynamik i andligheten. När bön och politik möts uppstår andlighet.
Sten: Hörnsten, stenen som kastas, stenen som huvudkudde, stenen istället för bröd.
När de som borde få bröd av världen får sten istället. Stenarna som ropar. Murar som
byggs.
Stenarna som blottläggs i Arktis när isen smälter.
Fundera på vad stenen är för dig i vanliga liv; det socioekonomiska. Fundera på vad den
står för i ditt religiösa liv. Se om de två bilderna rör vid varandra.
Stopp 2 Trä
Sverige kommer att tjäna på klimatförändringar. Vårt gröna guld som är en så viktig
exportvara kommer bara att växa bättre med ökad temperatur och fuktigare klimat. De
allra flesta länder kommer att förlora på klimatförändringar. Vi kommer att vinna, i alla fall
om allt fortsätter att vara som det är i världsordningen. Träet är vårt guld. Vi som ställt till
det genom årtionden av fossil överkonsumtion kommer att vinna på katastrofen. Läs
Natans strafftal till David om den fattige mannens enda lamm som den rike tar ifrån
honom. 2a Samuelsboken 12.
ADRESS
BESÖK
TEL
FAX
PG
Box 140 38
167 14 Bromma
Gustavslundsvägen 18
Alviks Torg
08 453 69 00
08 453 69 29
90 33 04-4
diakonia.se
SIDA
Stopp 3 Frön
Berättelsen om senapskornet. Jesus berättar liknelsen om Guds rike och senapskornet.
När han talar om det lilla fröet vet lärjungarna precis vad han menar. När han beskriver
hur det växer så förstår de vad han menar, men när han säger att det ska bli ett stort träd
så inser de att han inte har så goda kunskaper i botanik. Men han har kanske inte dåliga
biologikunskap utan han ser en annan bild. Han håller upp ett litet för och tänker i tre
steg: Så här lite har vi, så här mycket vet vi. Så HÄR mycket kan det bli, ett träd där alla
himmelsens fåglar kan bygga bo. Så är det också med Guds rike. Detta ser vi – ett litet
frö. Så här långt sträcker sig våra erfarenheter- en meterhög planta. Men löftet är så
mycket större, ett stort träd där alla himlens fåglar kan bygga sina bon.
Stopp 4 Veteaxet
En kristen symbol så laddad med berättelse. Vetekornet som faller i jorden för att leva
igen. Vetekornet som faller i god eller dålig jord.
Men också vetekornet som vi kan göra etanol av och köra bil på. Att tanka en stor
familjebil med etanol kräver lika mycket vete som kan föda en familj i ett år. Vi skulle
kunna flyga alla värdlens flygplan på biobränsle. Men det skulle kärva all odlingsbar
mark i Europa. Den bibliska bilden krockar med den socioekonomiska.
Stopp 5 Vatten
Under de pilgrimsvandringar som går genom Norden mot Paris sommaren och hösten
2015 bär man med sig en vattenflaska. Istället för att tömma den så fyller man på den
vartefter och vattenmolekyler från många platser blandas. Vattnet bär ett budskap om
enhet och beroende. Läs gärna denna betraktelse vid ett stopp under vandringer vid en
sjö eller bäck, eller varför inte i en kyrka vid dopfunt eller dopgrav.
En andakt om vatten, rädsla och hopp!
Man kan berätta den bibliska berättelsen med många perspektiv. Men det som kommer
först och sist i berättelsen är Vattnet. Inte det lilla och livgivande utan det stora
uppslukande och brusande. Jag ska berätta havets historia genom bibeln.
Från allra första början fanns bara mörker och vatten. Ingen ordning fanns och havet var
överallt. (Läs 1Mos 1:1-10 som berättar om de två första dagarnas skapelse.)
När Gud skapar börjar han med att skilja på ordning och oordning, han gör så att
människor kan leva. Han tar det som är helt vilt och gör det fantastiskt, vackert och
starkt. Vattnet är på sin plats. Livet kan börja. Allt är gott. Stolt sträcker Gud på sig och
stoltast är han över sin avbild. Människan, gjord av mineraler från marken; kol-atomer
och järn-atomer, av vattnet, av Anden från Gud.
2 av (4)
SIDA
Sedan vet vi hur det går, svek, beskyllningar och blygsel, förvisning och brodermord.
”Det var inte jag, det var hon”. Det blir fel i skapelsen och den fantastiska världen är
trasig. Den sköra väven spricker. Med människan faller skapelsen sönder. Då och nu.
Till slut går världen nästan under genom människornas ständiga felval. Gud blir så less
på vad han gjort att han låter kaos sluka nästan hela världen. Jag har svårt med den
gudsbilden, och uppenbarligen har Gud det också, för han ångrar sig. Världen dränks i
vatten, den stora floden kommer. Det som var ordning i skapelsen blir oordning igen. Det
som vi minns som berättelsen om Noa och alla djuren är berättelsen om hur skapelsen
nästan går under och räddas med en hårsmån. Skräcken över att livet är så sällsynt,
skört och hotat. Men ändå räddas. Det stora vattnet är hotet. Men Gud gör upp med sin
egen vresighet och lovar att det aldrig mer ska ske.
(Läs 1Mos 6:17-19)
När Jona, den kämpande profeten, vill fly undan Gud kommer han till livets yttersta
gräns, till botten av havet i en fisk. Omsnärjd av sjögräs är han så långt ut i kaos som en
poet kan beskriva, så skild från livet man kan bli. Havet bli bilden för den kämpande
irrande människans mest ångestfulla position. Men han kommer till sans, kommer till sig
själv. Han kommer upp på land.
Så går berättelsen vidare. När Gud ska göra ett folk av slavarna i Egypten så låter han
dem börja vandra tillsammans i öknen, men först går de genom vattnet. De blir ett folk
när de har gått igenom ett hav. Igenom kaos. När slavarna flyr från Egypten så delar
Gud på havet så att de kan fly och faraos armé går under i havet.
Långt senare kommer Jesus in i berättelsen. Gud blir också damm från marken och
vatten: kolatomer och mineraler. Inkarnation. Det första Jesus gör som underverk är att
han förvandlar vatten, den urgamla symbolen för död och undergång, till vin på en fest.
Han går på vattnet när det stormar. Han dansar fram på kaos. Han kallar sjövana fiskare
och båtbyggare till sina första följare.
Till slut når skapelsens sönderfall sin botten, även Gud själv går under genom
människorna. Gud dödas. Men där vänder det. Han är död men blir levande igen, som
en ny start på skapelsen. Kaosvattnet bryts. Ordning börjar byggas.
När de första kristna ska berätta om Jesu död och uppståndelse för nya troende så gör
de det genom dopet. Dopet, att sänka ner en människa i vatten och sedan lyfta upp den
igen är ett sätt att med kroppen berätta berättelsen om död och uppståndelse, ner i död
och kaos och upp igen som en levande och ny människa. Och samtidigt berättar vi hela
berättelsen i varje dop. Nu är du en del av Guds berättelse, nu har du varit med om kaos
före skapelsen, du har varit med Noa, du har gått genom havet med slavarna som blir
fria, du har gått på vågorna med Jesus, du är gjord av vattenmolekyler och kolatomer, du
är avbild och jord på samma gång. Du har gått ner i havet och kommit upp igen som en
ny skapelse. Du var död men du lever.
I bibelns allra sista bok, när den nya himlen och jorden ska beskrivas så står det att
havet inte mera fanns. Där finns vatten att dricka. Men kaos finns inte mer.
3 av (4)
SIDA
Berättelsen om skapelsen, om Noa, om Jona, om Israels barn som går genom havet, om
Jesu död och uppståndelse är egentligen samma berättelse. Berättelsen om att gå
igenom döden, det livsfarliga, det förskräckliga och sedan komma ut på andra sidan som
en ny och förändrad människa.
Det är vårt enda hopp, att någonting nytt ska födas ur kaos. Vi har berättelsen om att liv
är starkare än död, att omvändelse är möjlig, att livet är skört och utmaningen allvarlig,
men aldrig hopplös. Det är vår viktigaste lärdom och vårt hopp och vår varning.
Skicka så runt två skålar i gruppen, en med små stenar och en annan med antingen små
flytande värmeljus eller blad eller blommor.
I tystnad kan var och en fundera på det som man är mest rädd för och det man hoppas
på mest av allt.
Sedan kan var och lägga sin lilla sten i vattnet och sitt brinnande ljus, sin blomma eller
blad i vattnet.
Bön:
Gud, det jag är mest rädd för ger jag till dig, som en sten sjunker det i vattnet. Det jag
hoppas starkast på ger jag till dig, som ett blomblad flyter det på vattnet. Herre hjälp mig
att ta både mitt hopp och min rädsla på fullaste allvar.
AMEN
Materialet är sammanställt av Diakonia, Petter Jakobsson, i augusti 2015.
4 av (4)
