PR_INI

EUROPAPARLAMENTET
2009 - 2014
Plenarhandling
A7-0211/2011
8.6.2011
BETÄNKANDE
om framsteg vid åtgärder mot minor
(2011/2007(INI))
Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Geoffrey Van Orden
RR\869978SV.doc
SV
PE458.687v03-00
Förenade i mångfalden
SV
PR_INI
INNEHÅLL
Sida
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION ............................................. 3
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET ................................................. 12
PE458.687v03-00
SV
2/12
RR\869978SV.doc
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om framsteg vid åtgärder mot minor
(2011/2007(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Ottawakonventionen av den 3 december 1997 om förbud mot
användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt
om deras förstöring (i fortsättningen kallad ”Ottawakonventionen”) som trädde i kraft den
1 mars 1999,
– med beaktande av 1980 års konvention om vissa konventionella vapen (CCW) och
tillhörande protokoll, i synnerhet det ändrade protokoll II om förbud mot eller restriktioner
i användningen av minor, försåt och andra anordningar samt protokoll V om explosiva
lämningar efter krig,
– med beaktande av sina senaste resolutioner av den 22 april 2004 om antipersonella
landminor1, av den 7 juli 2005 om en värld utan minor2, av den 19 januari 2006 om
funktionshinder och utveckling3, av den 13 december 2007 om tioårsdagen av
Ottawakonventionen från 19974 och av den 6 september 2001 om åtgärder för att främja
en utfästelse från icke-statliga aktörers sida om att verka för ett totalförbud av
truppminor5,
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1724/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder
mot antipersonella landminor i utvecklingsländer och rådets förordning (EG)
nr 1725/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje
länder än utvecklingsländer6,
– med beaktande av den s.k. handlingsplanen från Cartagena för perioden 2010–2014 med
titeln ”Ending the Suffering Caused by Anti-personnel Mines” som antogs vid andra
konferensen för översyn av Ottawakonventionen från 1997 som ägde rum i Cartagena i
Colombia den 30 november–4 december 2009,
– med beaktande av kommissionens riktlinjer för Europeiska gemenskapens åtgärder mot
minor 2008–2013,
– med beaktande av sina många resolutioner om klustervapen, varav den senaste antogs
den 8 juli 20107, och om ikraftträdandet av Oslokonventionen, som undertecknades av
94 stater och trädde i kraft den 1 augusti 2010,
1
EUT C 104, 30.4.2004, s. 1075.
EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 473.
3
EUT C 287 E, 24.11.2006, s.336.
4
EUT C 323 E, 18.12.2008, s.485.
5
EGT C 72 E, 21.3. 2002, s. 352.
6
EGT L 234, 1.9.2001, s. 6.
7
Antagna texter, P7_TA-PROV(2010)0285.
2
RR\869978SV.doc
3/12
PE458.687v03-00
SV
– med beaktande av 2009 års rapport från FN:s minröjningstjänst,
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0211/2011), och av
följande skäl:
A. EU har aktivt deltagit i åtgärder mot minor, i synnerhet sedan den gemensamma åtgärden
1995, och verkar för ett totalförbud mot och eliminering av antipersonella minor i hela
världen. EU är en av de främsta anhängarna av och bidragsgivarna till åtgärder mot minor.
Detta är en av EU:s prioriteringar när det gäller mänskliga rättigheter samt humanitärt stöd
och utvecklingsstöd.
B. ”Åtgärder mot minor” omfattar kartläggning, detektering, utmärkning och röjning av
antipersonella landminor och andra explosiva lämningar efter krig – till exempel
övergiven och oexploderad ammunition, rester av klustervapen och improviserade
sprängladdningar – samt utbildning i minrisker och risker med explosiva lämningar efter
krig, med särskilda utbildningsprogram för barn, hjälp åt offren samt förstöring av lager.
Dessa åtgärder kombineras med främjande åtgärder för universalisering av relevanta
konventioner och fördrag i syfte att stoppa framställningen, handeln och användningen av
antipersonella landminor.
C. Antipersonella landminor och explosiva lämningar efter krig, inbegripet improviserade
sprängladdningar och rester av klustervapen, utgör ett allvarligt hinder för
återuppbyggnadsarbetet i de drabbade länderna förutom att de orsakar förluster av
människoliv, framför allt bland civilbefolkningen, och kan användas som råmaterial för
improviserade sprängladdningar.
D. Den 1 december 2010 hade 156 stater formellt accepterat att underteckna
Ottawakonventionen.
E. Under 1999 dödades cirka 18 000 personer av antipersonella minor och andra explosiva
lämningar efter krig. År 2009 hade denna siffra, enligt övervakningsorganet Landmine
and Cluster Munition Monitor, sjunkit till omkring 4 000. Uppskattningsvis 70 procent av
dessa offer är civila, varav en tredjedel barn. Fortfarande utsätts väldigt många människor
runt om i världen för antipersonella minor och andra explosiva lämningar efter krig.
F. Endast två regeringar – Burma/Myanmar och Libyen – har nyligen lagt ut antipersonella
minor. Ingen export eller överföring mellan stater av antipersonella minor finns
registrerad och endast tre stater antas fortsätta tillverkningen, men rebelliska grupper, t.ex.
Farc, fortsätter att framställa egna sprängladdningar.
G. De flesta beväpnade styrkor har slutat använda antipersonella minor, men olika beväpnade
icke-statliga aktörer fortsätter att använda dem tillsammans med improviserade
sprängladdningar som aktiveras av offren och klustervapen.
H. I över 90 länder finns fortfarande i viss utsträckning antipersonella minor och andra
explosiva lämningar efter krig, men de hårdast drabbade länderna är Afghanistan,
Colombia, Pakistan, Myanmar, Kambodja och Laos.
PE458.687v03-00
SV
4/12
RR\869978SV.doc
I. I första hand är det de drabbade staterna som är skyldiga att ta itu med problemen i
samband med antipersonella minor och andra explosiva lämningar efter krig på det egna
territoriet före, under och efter en konflikt.
J. I många drabbade länder där konflikten har upphört men stora beväpnade styrkor finns
kvar har endast små militära personalresurser satts in för minröjning.
K. Behovet av stöd till offren kommer att återstå långt efter det att hotet från antipersonella
minor har undanröjts.
L. Det internationella samfundet har på ett imponerande sätt reagerat på utmaningen från
mintragedin genom att bidra med 3,9 miljarder USD till minröjning mellan 1999 och
2009, och de största bidragsgivarna har varit Förenta staterna (902,4 miljoner USD), EU
(521,9 miljoner USD), Japan (336,9 miljoner USD), Norge (342,7 miljoner USD), Kanada
(259,8 miljoner USD), Storbritannien (220,6 miljoner USD), Tyskland
(206,9 miljoner USD) och Nederländerna (201,9 miljoner USD).
M. Hotet från antipersonella minor uppfattas ofta som större än det i verkligheten är.
Siffrorna visar att enbart 2 procent av all den mark som är föremål för kostsamma insatser
för att fysiskt röja minor har förorenats med antipersonella minor och explosiva lämningar
efter krig. Det finns tydliga tecken på att de medel som avsatts för åtgärder mot minor
används på ett ineffektivt sätt. Bättre undersökningsmetoder och bättre förståelse av
undersökningsresultaten kan och har under de senaste åren dramatiskt minskat behovet av
fullständig röjning av misstänkt farliga områden.
N. Tekniken som används i samband med detektering av explosiva ämnen har trots
omfattande investeringar inte gjort några stora framsteg, och det finns nya behov på grund
av den ökande förekomsten av improviserade sprängladdningar.
O. Utbildning i riskreducering har en avgörande betydelse när det gäller att hjälpa människor,
i synnerhet barn, i mindrabbade områden att leva ett tryggare liv och lära sig om farorna
med antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig.
Globala insatser för minröjning
1. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts inom minröjning under det
senaste decenniet, men understryker att man nu måste flytta fokus för insatserna och höja
tempot om hotet från antipersonella minor ska kunna elimineras under överskådlig tid.
2. Europaparlamentet välkomnar att 156 länder nu har undertecknat och ratificerat
Ottawakonventionen, inklusive 25 av EU:s medlemsstater, men beklagar att 37 länder
fortfarande inte har anslutit sig. Parlamentet uppmanar alla länder som ännu inte anslutit
sig till Ottawakonventionen och konventionen mot klustervapen att underteckna dessa.
Parlamentet uppmanar i synnerhet de EU-medlemsstater som ännu inte har anslutit sig till
konventionen att göra detta. Parlamentet anser i detta sammanhang att man bör efterstäva
större synergieffekter mellan de olika internationella instrumenten.
3. Europaparlamentet välkomnar att 56 länder nu har undertecknat konventionen mot
klustervapen, inklusive 15 av EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar även
RR\869978SV.doc
5/12
PE458.687v03-00
SV
antagandet av deklarationen och handlingsplanen från partsmötet i Vientiane 2010.
Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja universaliseringen och
genomförandet av såväl Ottawakonventionen som konventionen mot klustervapen.
4. Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till den handlingsplan som antogs i Cartagena och
som inbegriper en ingående femårsplan med åtaganden på samtliga områden för åtgärder
mot minor, och uppmanar rådet att snarast möjligt anta ett beslut om att stödja denna plan.
5. Europaparlamentet betonar att man behöver skapa synergieffekter mellan de olika typerna
av åtgärder mot minor, i synnerhet när det gäller humanitära aspekter och
utvecklingsaspekter, men också när det gäller att öka det lokala egenansvaret och
deltagandet i relaterade projekt för att bättre tillgodose behoven hos de människor som är
direkt drabbade.
6. Europaparlamentet inser vikten av bidragen från internationella givare, internationella
organ och icke-statliga organisationer och den internationella och lokala personalens
hängivna och uppoffrande arbete i kampen mot det gissel som antipersonella minor utgör.
7. Europaparlamentet välkomnar att ytterligare sju länder har meddelat att de slutfört sina
minröjningsaktiviteter under 2009 och 2010, vilket innebär att 16 stater nu har gjort det.
8. Europaparlamentet konstaterar att Förenta staterna har varit en ledande global kraft i
arbetet mot minor genom att lämna ett starkt stöd till internationella program för att röja
minerad mark och hjälpa offren och att USA redan har uppfyllt de flesta av de viktigaste
bestämmelserna i Ottawakonventionen. Parlamentet vädjar därför till Förenta staterna att
underteckna fördraget.
9. Europaparlamentet vädjar till Ryssland att ansluta sig till Ottawakonventionen och
konstaterar att Ryssland, som tidigare var en viktig leverantör av antipersonella minor och
länge registrerats som användare av minor, togs bort från 2010 års lista efter att ha
förklarat att man slutat lägga ut minor.
10. Europaparlamentet erinrar fördragsstaterna om att de har en internationell skyldighet att
förstöra lager med antipersonella minor. Parlamentet oroas över att Kina och Ryssland har
de största lagren av antipersonella minor, uppskattningsvis 100 miljoner respektive
24,5 miljoner. Parlamentet uppmanar EU att i sina förhandlingar med Ryssland och Kina
ta upp frågan om att länderna ska förstöra sina befintliga lager och snabbt ansluta sig till
Ottawakonventionen. Vidare anser parlamentet att EU bör fortsätta att främja
universaliseringen av Ottawakonventionen och andra relevanta konventioner, bland annat
genom att inkludera frågan om åtgärder mot minor i sin politiska dialog och de avtal som
ingås med tredjeländer.
11. Europaparlamentet beklagar djupt att antipersonella minor fortfarande används av
rebelliska grupper, terroristgrupper och andra icke-statliga aktörer, och hänvisar i detta
avseende till situationen i Colombia, där Farc anses vara den rebelliska grupp som
använder mest antipersonella minor i världen.
PE458.687v03-00
SV
6/12
RR\869978SV.doc
Fallstudie – Afghanistan
12. Europaparlamentet konstaterar att en spridd och ohämmad användning av antipersonella
minor under mer än tre decennier av konflikt innebär att Afghanistan är ett av världens
mest förorenade länder, något som förvärras ytterligare genom talibanernas användning av
improviserade sprängladdningar.
13. Europaparlamentet beklagar djupt att Afghanistan fortfarande har ett av de högsta
dödstalen i världen, trots att minröjning har bedrivits i landet i mer än ett decennium av
världens största och mest välfinansierade humanitära minröjningsprogram. Det är djupt
oroande att över hälften av de 508 offren för antipersonella minor och andra explosiva
lämningar mellan den 1 mars 2009 och den 1 mars 2010 var barn.
14. Europaparlamentet inser att de pågående konflikterna på många platser gör minröjningen
oerhört riskfylld och att talibanerna har attackerat FN:s kontor och såväl lokal som
internationell personal.
15. Europaparlamentet konstaterar att cirka 80 miljoner USD donerades av det internationella
samfundet för åtgärder mot minor i Afghanistan under 2009 och att EU:s finansiella och
tekniska bistånd på 89 miljoner euro sedan 2002 har bidragit till att antipersonella minor
eliminerats på ett cirka 240 km² stort område i landet, vilket har lett till att denna mark kan
utnyttjas ekonomiskt och att man kunnat återuppbygga egendom så att familjer kan
återvända hem. Parlamentet betonar att man i högre grad bör fokusera på att hjälpa offren
och ge utbildning i minrisker.
16. Europaparlamentet välkomnar att operationerna utförs praktiskt taget uteslutande av cirka
10 000 lokalt anställda med internationellt stöd, vilket stärker det lokala egenansvaret i
processen.
17. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den uppenbara oviljan från den afghanska
regeringens sida att ta ansvar för åtgärderna mot minor på central och provinsiell nivå.
Fallstudie – Angola
18. Europaparlamentet påpekar att 30 år av konflikt har medfört att Angola, liksom
Afghanistan, är ett av de länder som är värst drabbade av antipersonella minor.
19. Europaparlamentet konstaterar att den nationella sektorsövergripande kommissionen för
minröjning och humanitär hjälp (CNIDAH) är nu väl etablerad som en nationell
myndighet för åtgärder mot minor, men att givarländerna har lite att säga till om och att
regeringen har tillgång till sina egna omfattande finansiella resurser, framför allt från
oljeintäkter.
20. Europaparlamentet känner djup oro över de många strukturella problem som lyfts fram i
kommissionens utvärdering från 2009, till exempel det ineffektiva utnyttjandet av de
2,7 miljoner euro som lagts ut på 22 anställda inom CNIDAH. Parlamentet uppmanar EU
att övervaka, kontrollera och utvärdera hur pengarna faktiskt används och se till att de
anslagna medlen används på ett effektivt och riktat sätt för att uppnå vad som krävs, dvs.
minröjd mark.
RR\869978SV.doc
7/12
PE458.687v03-00
SV
21. Europaparlamentet beklagar att omfattningen av hotet från antipersonella minor och
explosiva lämningar efter krig fortfarande inte är känd med säkerhet trots genomförandet
av en nationell undersökning 2007 och ett omfattande program för åtgärder mot minor,
och att det med den nuvarande takten kommer att ta 100 år att röja hela landet.
Parlamentet understryker det kraftiga behovet av att skapa en annan relation mellan
regeringen och de internationella givarna, avsätta större nationella resurser åt problemet,
införa bättre teknik för arealreduktion och öka den nationella minröjningskapaciteten så
att mark kan frisläppas snabbare för produktiv användning.
Fallstudie - Bosnien
22. Europaparlamentet beklagar att Bosnien och Hercegovina, 16 år efter det att konflikten
upphörde i området, fortfarande är kraftigt förorenat med antipersonella minor och
explosiva lämningar efter krig, med cirka 11 000 minfält och uppskattningsvis
220 000 aktiva antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig i hela landet,
vilket utgör en allvarlig säkerhetsrisk och ett hinder för den ekonomiska och sociala
utvecklingen.
23. Europaparlamentet konstaterar att åtgärderna mot minor fått en bättre ledning genom
inrättandet av centrumet för åtgärder mot minor i Bosnien och Hercegovina, men beklagar
att Bosnien och Hercegovina har halkat långt efter de mål om finansiering och minröjning
som fastställs i landets begäran om förlängning enligt Ottawakonventionen.
24. Europaparlamentet inser att resursmobiliseringen innebär betydande utmaningar för
regeringen och att strategin för åtgärder mot minor 2009–2019 ännu inte har antagits.
Parlamentet beklagar att det regeringsorgan som ansvarar för åtgärder mot minor –
kommissionen för minröjning – inte har träffat företrädarna för givarländerna som funnits
i Sarajevo i flera år och att dess medlemmar inte har närvarat vid Ottawakonventionens
internationella möten sedan den andra konferensen för översyn av konventionen 2009.
Parlamentet uppmanar regeringen att ta på sig det fulla ansvaret för minröjningen och se
till att den planeras och hanteras på ett strategiskt sätt.
25. Europaparlamentet gratulerar den Slovenienbaserade internationella fonden för stöd åt
minröjning och hjälp åt landminornas offer (ITFD) för dess bidrag till åtgärderna mot
minor i Bosnien och Hercegovina, och understryker behovet av att behålla fokuseringen
på Bosnien och Hercegovina till dess problemet har lösts helt.
26. Europaparlamentet konstaterar att 33 ackrediterade minröjningsorganisationer är
verksamma i Bosnien och Hercegovina men att militär personal kunde användas i större
utsträckning.
27. Europaparlamentet berömmer Eufor Althea och dess instruktörer som har utbildat
tusentals människor i minrisker, och uppmuntrar dem att fortsätta med sitt arbete.
Fallstudie - Egypten
28. Europaparlamentet konstaterar att FN år 2000 sände en delegation till Egypten för att
diagnostisera det problem som orsakades av en mängd explosiva lämningar från andra
världskriget i landets nordvästra kustregion, bland annat antipersonella minor.
PE458.687v03-00
SV
8/12
RR\869978SV.doc
Hjälp åt offren
29. Europaparlamentet inser att livsbetingelserna och utkomstmöjligheterna för de som
drabbats av antipersonella minor och andra explosiva lämningar av krig försämras för all
framtid, att de flesta av dem är civila – ofta bland de fattigaste i några av världens
fattigaste länder – och att de kommer att behöva mycket specialiserat och kontinuerligt
medicinskt och socialt stöd under många år, även om det inte skulle tillkomma några nya
offer.
30. Europaparlamentet välkomnar att antalet offer minskats kraftigt genom åtgärderna mot
minor men beklagar att civilpersoner utgjorde 70 procent av alla offer under 2009.
Parlamentet beklagar framför allt den stora andelen barn bland offren.
31. Europaparlamentet beklagar att de överlevande och deras organisationer deltog i
genomförandet av hjälpen åt offren i mindre än hälften av de drabbade länderna och håller
med om att de överlevandes synpunkter och rättigheter måste respekteras fullt ut.
Parlamentet uppmanar det internationella samfundet och EU att kraftigt öka den andel av
finansieringen som kan utnyttjas för hjälp åt offren, dock inte på bekostnad av
minröjningen.
Framsteg inom tekniken för detektering och kartläggning av minor
32. Europaparlamentet inser att lokalbefolkningen i mindrabbade områden har bäst kunskaper
om var ett minhot föreligger.
33. Europaparlamentet konstaterar att framsteg visserligen har gjorts inom
mindetekteringsteknik och utbildning men att snabba, pålitliga och kostnadseffektiva
lösningar fortfarande är svåra att hitta och att tekniker där man använder manuella sonder
fortfarande är vanligt förekommande. Parlamentet konstaterar att FN:s internationella
standarder för minröjning (IMAS) har haft stor betydelse för att förbättra
minröjningsarbetets säkerhet och effektivitet genom att fastställa standarder och ge
vägledning, samt att FN:s minröjningstjänst har haft en viktig roll när det gäller att
samordna minröjningsarbetet.
34. Europaparlamentet konstaterar att skräddarsydda metoder baserade på en kombination av
ett antal olika tekniska lösningar för att undvika nya skador och utföra minröjningsarbetet
med minsta möjliga miljöpåverkan erbjuder de bästa möjligheterna att göra tekniska
framsteg inom detektering.
35. Europaparlamentet inser att värdet av en korrekt genomförd kartläggning är helt beroende
av den efterföljande rapporteringens noggrannhet och effektivitet och att givarna måste
vara säkra på att deras finansiering av sådana aktiviteter utnyttjas väl.
36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta ytterligare forskningsmedel åt
teknik för kartläggning och detektering av minor, i nära samarbete med internationella
partner som är specialiserade på detta område, och att utnyttja de medel som finns att
tillgå genom det sjunde ramprogrammet och området för säkerhetsforskning
RR\869978SV.doc
9/12
PE458.687v03-00
SV
Mot ett slut på hotet från antipersonella minor
37. Europaparlamentet oroas över att vissa av de länder som lider av hotet från antipersonella
minor litar för mycket på internationellt finansiellt stöd för åtgärder mot minor och inte
satsar tillräckligt mycket av sina egna resurser i fråga om personal eller inkomster.
Parlamentet uppmanar EU att se till att de drabbade länderna engagerar sig mer och att
påminna dessa länder om deras ansvar. Parlamentet kräver i synnerhet att situationen i
Angola ska granskas för att man ska kunna mobilisera ett större nationellt bidrag.
38. Europaparlamentet oroas över att resurser för ”minröjning” avleds till områden där det
finns ett litet hot mot människor eller den ekonomiska utvecklingen, eller där man
upplever ett hot som inte finns i verkligheten, till nackdel för fokuseringen på områden där
det finns ett starkt hot mot människors liv. Parlamentet uppmanar till ökade insatser för att
förbättra verksamhetens planering och ledning och noggrannare inledande kartläggning
och rapportering av misstänkta områden.
39. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den bristfälliga säkerheten och kontrollen vid
militära förråd som innehåller vapen och explosivt krigsmateriel, t.ex. landminor, i
synnerhet i länder där revolt och oro råder.
40. Europaparlamentet anser att det internationella samfundet bör inrikta sin uppmärksamhet
på de länder som har minst förmåga att hjälpa sig själva, och på minröjning och hjälp åt
offren, samt att syftet bör vara att snabbare övergå till en situation där länderna kan
förklaras fria från minor som hotar mänskligt liv och ekonomisk utveckling.
41. Europaparlamentet uppmanar givarna att se till att finansieringens inriktning, övervakning
och utvärdering blir effektivare.
42. Europaparlamentet anser att insatserna bör koncentreras till att skapa och utveckla större
lokal kapacitet, vilket kan inkludera att lokal personal får strukturerad och fackmässig
specialutbildning eller att man i högre grad utnyttjar militära enheter som fått utbildning i
humanitär minröjning i ett läge när konflikterna har upphört.
43. Europaparlamentet uppmanar till förbättrad nationell planering där man utnyttjar bästa
praxis och till ökad internationell samordning av åtgärder mot minor som tydligare
inriktas på resurser till prioriterade områden, samtidigt som man bibehåller förenklade
byråkratiska strukturer.
44. Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tillförlitlig sammanställning över det
nuvarande antalet offer för antipersonella minor, explosiva lämningar efter krig och
improviserade sprängladdningar, och uppmanar till en grundlig analys som en hjälp för att
rikta in resurserna effektivare med större hänsyn till offrens och deras familjers behov.
45. Europaparlamentet beklagar att EU sedan den särskilda budgetrubriken togs bort 2007 inte
har förfogat över något instrument som är flexibelt och inriktat på flera olika länder och
som kan reagera konsekvent på prioriteringar i samband med åtgärderna mot minor samt
att EU:s totala finansiering av åtgärder mot minor rent kvantitativt har minskat.
Parlamentet kräver därför att man återgår till en mer riktad strategi med en enda
budgetrubrik under ett enda ansvarigt direktorat för att signalera styrkan i EU:s fortsatta
PE458.687v03-00
SV
10/12
RR\869978SV.doc
engagemang för åtgärder mot minor. Denna strategi måste ta hänsyn till de enskilda
ländernas särskilda behov, i enlighet med strategidokumenten för de olika länderna,
samtidigt som den måste ta hänsyn till att förekomsten av landminor har blivit en
strukturfråga i vissa länder och därmed en fråga för EU:s utvecklingspolitik.
46. Europaparlamentet beklagar att varken det exceptionella stödet (artikel 3) eller den
långsiktiga komponenten (artikel 4) i stabilitetsinstrumentet hittills har använts för att
finansiera minröjningsprogram.
47. Europaparlamentet understryker att åtgärder mot minor kan lämna betydande bidrag till
avrustning, demobilisering och återuppbyggnad efter konflikter, inte minst genom att
tillhandahålla mycket respekterade utbildningar och arbetstillfällen åt tidigare stridande.
48. Europaparlamentet uppmanar givarna att standardisera sina metoder för att bevaka och
utvärdera kostnadseffektiviteten hos åtgärderna mot minor så att de blir öppnare för
jämförelser och granskning, per land och inom ramen för stödgruppen för åtgärder mot
minor (MASG) för att identifiera och sprida bästa praxis.
49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina riktlinjer för Europeiska
gemenskapens åtgärder mot minor 2008–2013 så att de återspeglar de föreslagna
ändringarna i den institutionella arkitekturen och finansieringsstrukturen, medger en
snabbare och flexiblare spridning av medel och ger tydliga instruktioner om hur man får
tillgång till finansiering genom att fokusera på de viktigaste prioriteringarna och bästa
praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ”stödpaket” som gör det möjligt
för de mest behövande länderna att uppfylla sina skyldigheter enligt Ottawakonventionen
och att göra en korrekt kontroll och utvärdering av finansieringens effektivitet.
50. Europaparlamentet betonar att minröjningsåtgärder bör vara en obligatorisk del av
strategierna för de länder där man vet att minor förekommer och/eller lagras.
51. Europaparlamentet är övertygat om att en värld fri från hoten från antipersonella minor
mot liv, försörjning och ekonomisk utveckling är en realistisk möjlighet inom överskådlig
tid under förutsättning att man förbättrar den internationella samordningen och
prioriteringen, rutinerna för ledning, kartläggning, minröjning, övervakning och
rapportering samt utnyttjar tillgängliga medel på ett bättre sätt.
52. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och
medlemsstaternas regeringar, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, FN, Förenta
staternas president och kongress, regeringarna i de värst mindrabbade länderna och
internationella icke-statliga organisationer.
RR\869978SV.doc
11/12
PE458.687v03-00
SV
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande
24.5.2011
Slutomröstning: resultat
+:
–:
0:
Slutomröstning: närvarande ledamöter
Sir Robert Atkins, Dominique Baudis, Frieda Brepoels, Elmar Brok,
Arnaud Danjean, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes,
Andrzej Grzyb, Heidi Hautala, Anna Ibrisagic, Anneli Jäätteenmäki,
Jelko Kacin, Ioannis Kasoulides, Tunne Kelam, Nicole Kiil-Nielsen,
Evgeni Kirilov, Andrey Kovatchev, Paweł Robert Kowal, Eduard
Kukan, Alexander Graf Lambsdorff, Krzysztof Lisek, Sabine Lösing,
Ulrike Lunacek, Barry Madlener, Mario Mauro, Kyriakos
Mavronikolas, Willy Meyer, Francisco José Millán Mon, María Muñiz
De Urquiza, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Norica Nicolai, Raimon
Obiols, Kristiina Ojuland, Ria Oomen-Ruijten, Cristian Dan Preda,
Fiorello Provera, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca SánchezNeyra, Nikolaos Salavrakos, Jacek Saryusz-Wolski, Werner Schulz,
Marek Siwiec, Charles Tannock, Inese Vaidere, Geoffrey Van Orden,
Kristian Vigenin, Graham Watson, Boris Zala
57
0
2
Slutomröstning: närvarande suppleanter Reinhard Bütikofer, Tanja Fajon, Elisabeth Jeggle, Baroness Sarah
Ludford, Norbert Neuser, Doris Pack, Vittorio Prodi, Dominique
Vlasto, Luis Yáñez-Barnuevo García
Slutomröstning: närvarande suppleanter Joachim Zeller
(art. 187.2)
PE458.687v03-00
SV
12/12
RR\869978SV.doc