Akademiska sjukhuset
Division:
Psykiatridivisionen
Enhet:
Barn- och ungdomspsykiatri
Verksamhetsområde: Barn- och
ungdomspsykiatri
ID.nr
Titel:
Dokumenttyp
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
Godkänt av: A
Kategori:
Skapat av:
/ Agneta Rosling, verksamhetschef
Organisation, Vård/medicinska riktlinjer,
Monica Hartzell, psykolog och Per Boork,
psykolog
Reviderat av:
Godkänt den:
Vårdprogram
2010-11-22
Skapat den:
2010-10-25
Reviderat den:
Inledning
Detta är ett handlingsprogram som avser att beskriva hur arbetet med barn och
ungdomar som har eller misstänks ha varit utsatta för övergrepp och/eller upplevt
trauma är organiserat inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Uppsala län. Det avser också
att ge vägledning i vart man kan vända sig och hur man kan agera om man i sitt
yrkesutövande inom BUP kommer i kontakt med ärenden med inslag av övergrepp
och/eller trauma.
Bakgrund
Inom BUP finns en specialiserad grupp som arbetar med barn och ungdomar som har
eller misstänks ha varit utsatta för övergrepp och/eller upplevt trauma. Verksamheten
benämns Trossen och den bildades 2003. Den består av psykologer och socionomer.
Behandlarna inom Trossen finns lokaliserade på Svartbäckens mottagning, samt på
ytterteamens mottagningar. Trossen har möten 1 gång per månad då bland annat
gruppens verksamhet, metodutveckling, utbildning och information diskuteras. Dessa
möten protokollförs. Behandlare tillhörande Trossen erhåller också traumaspecialiserad
handledning.
Målgrupp
Trossens arbete riktar in sig på barn och ungdomar (0-18 år) som har eller misstänks ha
varit utsatta för övergrepp och/eller upplevt trauma som till sin art kan vara psykiska,
fysiska, sexuella och/eller depraverande/försummande.
Trossens ansvar och roll
BUP:s och således också Trossens ansvarsområde handlar om bedömning, utredning och
behandling. BUP utfärdar även intyg om barnpsykiatrisk bedömning/utredning samt
deltar i arbetet på Barnahus (se utförligare beskrivning under rubriken Barnahus).
Uppgiften att bedöma, utreda och behandla barn och familjer med denna problematik
ställer stora krav på kompetens och erfarenhet. Handläggning och behandling vid
misstänkta övergrepp mot barn och ungdomar kräver samverkan mellan flera
myndigheter och instanser. BUP behöver i varierande grad samverka med socialtjänst,
polis och åklagare samt även med skola/förskola. Det är också viktigt med ett snabbt
bemötande där familjen bör erbjudas en snar tid för ett första samtal.
Trossen kan konsulteras av andra enheter inom BUP vid pågående ärenden där
övergrepps- och traumaproblematik föreligger. Medarbetare i Trossen kan erbjuda viss
utbildning eller konsultation till andra organisationer vid förfrågan. Trossen deltar även
på ett organisatoriskt plan i förebyggande arbete.
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 1 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Samverkan och avgränsningar
Barnahus
Sedan hösten 2006 finns i Uppsala ett Barnahus för Uppsala län, som arbetar med barn
och ungdomar som misstänks vara utsatta för vålds- eller sexualbrott. Syftet med
verksamheten är att anpassa de utredningar som görs i samband med misstankar om
att barn utsatts för brott till barnen. Barnahus är en länsövergripande verksamhet och
bygger på en tvärprofessionell samverkan mellan polismyndigheten, socialtjänsterna i
länet, åklagarkammaren, rättsmedicinska avdelningen, landstinget och länsstyrelsen.
När en anmälan om våld och/eller sexuellt övergrepp kommer till polis eller socialtjänst
kallas berörd personal till samrådsmöte i Barnahus. Vid dessa samrådsmöten finns polis,
åklagare, socialsekreterare, psykolog eller socionom från BUP och barnläkare med. Vid
behov kan även annan som har bedömts lämplig medverka, till exempel skolsköterska,
lärare eller någon annan som har mer kännedom om barnet. Vid ett gemensamt möte är
förutsättningarna för samverkan större.
Ett annat syfte med Barnahus är att samla kompetens och kunskap och att utveckla
metoder som kan spridas i de berörda organisationerna. I Barnahus arbetar en polis och
en socionom som samordnare på heltid. En psykolog från BUP är knuten till
verksamheten på deltid och har bland annat som uppgift att handleda och arbeta med
metodutveckling. Övriga behandlare verksamma inom Trossen står till förfogande för
Barnahus. BUP är via Trossen verksamma inom Barnahus totalt 16 timmar per vecka.
Vid misstänkta sexuella övergrepp är det ofta viktigt att polisen får utföra videoinspelat
förhör med barnet i ett mycket tidigt skede. Detta sker på Barnahus, särskilt om barnet
är under 15 år. Polisens barnutredare ansvarar för dessa förhör på Barnahus.
Anmälan till socialtjänsten och socialtjänstens ansvar
Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialtjänsten behöver
ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta. Alla som arbetar inom barnomsorg, skola,
sjukvård eller kommunal familjerådgivning har skyldighet att anmäla sin misstanke till
socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att
socialtjänsten behöver ingripa till ett barns skydd. Den som uppmärksammar eller får
kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall genast
anmäla detta till socialtjänsten. Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma är
skyldiga att lämna socialtjänsten alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning
av ett barns behov av skydd (SoL 14 kapitlet). Vid oklara och svårbedömda situationer
kan fallet dras anonymt för socialtjänsten och råd erhållas.
Socialtjänstens ansvar och uppgift i samband med en anmälan om misstänkta övergrepp
kan sammanfattas i följande punkter:
•
•
•
•
•
•
•
Göra en första skyndsam värdering av misstanken
Bedöma och tillgodose barnets behov av skydd och insatser
Bedöma och tillgodose familjens behov av omhändertagande och stöd
Ta ställning till eventuell polisanmälan
Bedöma eventuellt behov av information till berörda
Samordna samarbetet med andra myndigheter
Konsultera barn- och ungdomspsykiatrin.
Anmälan till polisen
De sociala myndigheterna avgör vanligtvis om polisanmälan ska göras eller ej. Personal
inom sjukvården har ingen skyldighet att göra polisanmälan, men får göra sådan
anmälan. Sekretessen utgör inget hinder mot att polisanmäla sexualbrott/misshandel
mot
den
som
är
under
18
år
(§14:2
sekretesslagen).
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 2 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Definitioner
Våld och övergrepp
I ett större sammanhang kan övergrepp och trauma inräknas under det mer
övergripandet begreppet våld. WHO (2002) definierar våld som:
”...uppsåtligt fysiskt våld eller makt, hotande eller faktisk, mot sig
själv, annan person eller mot en grupp eller ett samhälle, som
antingen leder till eller med stor sannolikhet leder till dödsfall,
psykiska skador, utvecklingsavvikelser, eller depravering.”
Vidare enligt WHO (2002) kan våldsamma handlingar (dvs. övergrepp) te sig på fyra
olika sätt: fysiskt, sexuellt, psykiskt eller depraverande/försummande.
Fysiska övergrepp kallas förövande handlingar som orsakar barnet faktisk fysisk skada
eller som har potential att orsaka skada.
Sexuella övergrepp innebär utnyttjande av annan för egen sexuell tillfredsställelse.
Sexuella övergrepp mot barn kan definieras som handlingar eller situationer med sexuell
innebörd där en vuxen eller en ung person utnyttjar en underårig för att tillfredsställa
egna sexuella eller andra behov (Jakobsson, Hartzell & Sörbom, 2001). Även barn och
unga kan förgripa sig sexuellt på andra barn. Övergrepp blir det fråga om när den enes
behov kommer före ett hänsynstagande till den andre och där tvång eller hot ingår, eller
då ett barns underlägsenhet utnyttjas. Sexuella övergrepp kan delas in i fyra olika typer:
-
Övergrepp utan fysisk kontakt.
Övergrepp med fysisk kontakt.
Sexuell exploatering av barn och unga i kommersiella och liknande sammanhang.
Övergrepp via Internet, vilket innefattar så kallad digital våldtäkt samt
dokumenterade sexuella övergrepp.
Psykiska eller känslomässiga övergrepp innebär att förmågan till att ge barnet en
tillbörlig och stödjande omgivning brister och inkluderar handlingar som har en
ogynnsam inverkan på barnets psykiska hälsa och utveckling. Sådana handlingar
innefattar till exempel att begränsa rörelseförmågan, nedlåtande uttalanden,
förlöjliganden, skrämsel och hotelser, diskriminering, bortstötning och annan icke-fysisk
illvillig behandling, vilket också inkluderar manipulering av olika slag.
Depravering/försummelse innebär att vårdnadshavaren inte ombesörjer barnets
utveckling – trots att denne besitter möjlighet att göra det – på ett eller flera av följande
områden: hälsa, utbildning, känslomässig utveckling, nutrition, skydd och säkra
levnadsbetingelser.
Trauma
Alla människor har en varierande förmåga att hantera stressfyllda händelser i livet. Den
enskilda individens medfödda sårbarhet och uppväxtmiljö påverkar denna förmåga. De
flesta klarar av normal psykisk stress, men vissa händelser kan upplevas så svåra att
barn och ungdomar inte klarar av att hantera dessa utan drabbas av psykiska symtom.
Trauma innebär att barnet eller ungdomen upplevde, bevittnade eller konfronterades
med en händelse eller en serie händelser som innebar död, allvarlig skada (eller hot om
detta), eller hot mot egen eller andras fysiska integritet. Barnet eller ungdomen
reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Hos barn kan detta ta sig i
uttryck i desorganiserat eller agiterat beteende (DSM-IV, 1998).
En traumatisk händelse kan vara en enstaka dramatisk händelse såsom vid stora olyckor
och katastrofer men också en del av ett återupprepat mönster av traumatiska
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 3 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
situationer, t.ex. misshandel i hemmet. En händelse är i sig inte traumatisk men
upplevelsen och tolkningen av densamma definierar den som sådan.
Tecken eller symtom hos barnet
Barn som är traumatiserade kan uppvisa en rad olika psykiska symtom,
beteendeproblem och svårigheter. Hur symtomen tar sig uttryck kan se olika ut
beroende på ålder (för en utförlig lista relaterat till ålder se SKL, 2009). En del barn och
ungdomar som har upplevt trauma kan utveckla PTSD, posttraumatiskt stressyndrom
(efter engelskans posttraumatic stress disorder). PTSD är ett ångesttillstånd och
karaktäriseras av tre olika typer av symtomgrupper:
Återupplevande - Barnet eller ungdomen återupplever den traumatiska händelsen om
och om igen genom återkommande och plågsamma minnesbilder, t.ex. när det försöker
somna. Barn kan även upprepa ett visst beteende i lek, teckningar och tal.
Undvikande - Barnet eller ungdomen vill inte prata om det som hänt, eller betraktar de
hemska händelserna utifrån ett sakligt och oberört perspektiv. Håglöshet, likgiltighet,
undvikande av sådant som förknippas med traumat och ovilja att leka med sina
kamrater kan också vara tecken på undvikande.
Överdriven vaksamhet eller överspändhet – Tecken på överdriven vaksamhet eller
överspändhet kan vara motvilja att gå till skolan, ängslan och panikreaktioner,
sömnsvårigheter, mardrömmar, mörkerrädsla, retlighet och koncentrationssvårigheter.
Barn och ungdomar som är traumatiserade kan också utveckla depression, andra
ångesttillstånd, akut stressyndrom, uppvisa tecken på dissociation eller annan
psykiatrisk problematik. Alla barn och ungdomar som upplevt trauma utvecklar dock inte
några betydande psykiatriska problem.
Ytterligare exempel på symtom/tecken på att barnet eller ungdomen har upplevt trauma
är:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Störning i tillväxt och utveckling hos barnet (så kallat ”Failure to thrive”)
Psykomotoriska och kognitiva förseningar
Svårigheter att föra och stanna kvar i en dialog, både gentemot vuxna och andra
barn
Brister i det sociala samspelet
Utagerande och aggressivt beteende, eller passivt och tillbakadraget beteende
Desorienterat förhållningssätt
Blåmärken eller andra tecken på misshandel
Patologisk lek, t.ex. tvångsmässiga sexuella lekar
Sexualiserat beteende
Oro och koncentrationssvårigheter i inlärningssituationen
Försenad emotionell utveckling
Inlärningssvårigheter
Dissociation
Självdestruktivitet som ett sätt att hantera ångest och självförakt
Att ungdomen utsätter sig för risker och fara på olika sätt
Missbruk
Kriminalitet
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 4 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Risk- och skyddsfaktorer
Riskfaktorer förknippade med vårdnadshavare
Barn som lever i riskmiljöer och/eller där omsorgsförmågan hos vårdarna brister löper
större risk att fara illa. Psykisk sjukdom, missbruk, kriminellt eller våldsamt beteende
hos föräldrarna kan vara faktorer som leder till ökad risk. Även funktionshinder av olika
slag, omsorgsbrist, brister i anknytning samt långdragna vårdnads- och umgängestvister
som resultat av föräldrarnas konflikter kan utgöra riskfaktorer. Barn som kommer till
Sverige utan vårdnadshavare (sk. ensamkommande flyktingbarn) kan också vara utsatta
för förhöjd risk att fara illa.
Riskfaktorer förknippade med barnet
Fysiska handikapp, intellektuella svagheter, neuropsykiatriska problem, svårigheter inom
det emotionellt instabila spektrat, medicinska problem, identitetssvårigheter eller
barnets/ungdomens sexuella läggning (HBT-ungdomar) kan resultera i ökad känslighet
eller sårbarhet och därför medföra en förhöjd risk att fara illa.
Riskfaktorer förknippade med barnets miljö
En förhöjd risk att fara illa kan finnas för barn och ungdomar som lever i miljöer utanför
familjen där det finns risk att bli utsatt för fysisk misshandel, sexuella övergrepp,
psykisk misshandel, kränkningar och allvarliga hotsituationer. Även mobbning, hot, våld
och andra övergrepp från jämnåriga, involvering i destruktiva subkulturer, samt
situationer på Internet kan innebära risker för att barn råkar illa ut.
Flera riskfaktorer föreligger ofta samtidigt, vilket gör att problematiken förstärks.
Skyddsfaktorer
Att barnet/ungdomen får adekvat socialt och emotionellt stöd från föräldrar, nätverk och
omgivande vuxna är av stor vikt vid all psykiatrisk problematik. När det gäller barn och
ungdomar som upplevt eller misstänks ha upplevt trauma är detta särskilt viktigt.
Förebyggande insatser från samhällets sida behövs för att minimera risken att det
uppstår en situation i familjen där barnet/ungdomen far illa. Detta inkluderar stöd till
föräldrar via MHV och BHV. Vid misstänkt eller konstaterat övergrepp skall även stöd till
föräldrar via BUP erbjudas. Vidare är goda möjligheter till trygga och stabila relationer
samt en god skolmiljö av stor vikt. Barnets/ungdomens intellektuella begåvning och
mognad kan ha en förebyggande betydelse liksom en betydelse för vilka konsekvenser
övergrepp får för den enskilde individen.
Insatser
Utredning och bedömning
Efter den initiala bedömningen kan en vidare barnpsykiatrisk utredning göras och
fungera som ett mer omfattande underlag för behandlingsinsatser. I de fall socialtjänst
eller domstol så begär görs en barnpsykiatrisk utredning. I båda fallen kan det i dialog
med dessa instanser avgöras vilka frågor som ska belysas. Vad som kan ingå i en
barnpsykiatrisk utredning är en bedömning av barnets/den ungas psykiska
hälsotillstånd, resurser, brister och behov, vilken art och grad barnets symptom och
problem är av, den emotionella och kognitiva utvecklingen, eventuella tecken på
traumatisering, samspels- och anknytningsmönster samt barnets egen beskrivning av
sig själv. Utredningen bör även innefatta barnets uppfattning om omvärlden och sina
relationer till andra, samt tydliggöra föräldrarnas förmåga att delta i en behandling.
Utredningen ger underlag för att bedöma diagnos, differentialdiagnos, samsjuklighet,
risk- och skyddsfaktorer och funktionsnivå.
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 5 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Oavsett vem som i första hand initierar en utredning, är det viktigt att lägga sig vinn om
ett gott samarbete med familjen vid uppläggning, genomförande och delgivning av
utredningen.
Behandling
En generell erfarenhet från såväl Trossen i Uppsala som övriga behandlingsenheter i
Sverige (t.ex. BUP Elefanten i Linköping) och utomlands är att man arbetar utifrån varje
enskild patient/familj och utgår från terapeutens egen kunskap och förutsättningar, med
lyhördhet för patientens preferenser. Barnet och familjen är ofta i kris när de kommer till
BUP, varför manualbaserade insatser eller utarbetade program inte självklart är
användbara i alla lägen.
Den troligen viktigaste faktorn för hur barn lyckas hantera övergrepp och trauma är hur
föräldrarna kan ge barnet stöd (Scheinberg & Fraenkel, 2001), varför barnets familj och
närmaste omgivning ses som den bas vilken behandlingen sker i samarbete med. Det
hindrar inte att man i olika skeden träffar barnet eller föräldrarna såväl enskilt som
tillsammans. Barn, föräldrar och syskon kan behöva både individuellt stöd och
familjesamtal.
Terapeuten har en aktiv hållning och hjälper såväl barnet/tonåringen som familjen att i
deras takt tydliggöra och sätta ord på det som hänt. Kognitiva inslag är viktiga då det
gäller behandling av traumatiserade personer för att lyfta fram barnens och familjernas
resurser. Även affektiva, relationella, dynamiska och kognitivt beteendeterapeutiska
moment kan förekomma i behandlingen. Utvecklingspsykologiska kunskaper samt
familjesystemperspektiv är också viktiga i dessa ärenden.
Behandlingen innehåller ofta flera komponenter, däribland:
• Konsultation – åt socialtjänsten, polisen, primärvården/barnhälsovården,
barnmedicin, skola/förskola.
• Krisintervention för barn och familj
• Individualterapi (olika psykoterapeutiska ansatser finns att tillgå)
• Familjestöd/familjeterapi
• Gruppterapi (endast på planeringsstadiet)
Behandlingen anpassas också efter ärendets art där det är viktigt att ta hänsyn till:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Typ av övergrepp eller traumatisk upplevelse
Misstänkt eller konstaterat övergrepp
Pågående/inte pågående övergrepp
Om övergrepp skett vid enstaka eller vid upprepade tillfällen
Om övergrepp skett inom eller utom familjen
Om övergreppen skett nyligen
Barnets ålder
Typ av symtom
Barnets/ungdomens motivation och känsla av meningsfullhet inför kontakten med
BUP
Anknytningsmönster
Samarbetspartners
Den misstänkte förövarens ålder
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 6 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Riktlinjer för kollegor - vid misstanke om att ett barn far illa
När Du som inte är knuten till Trossen kommer i kontakt med ett ärende där du
misstänker eller får bekräftat att ett barn (0-18 år) utsatts eller utsätts för fysiska eller
sexuella övergrepp, alternativt kränkningar eller försummelse, tänk på följande:
•
Gå inte för snabbt fram
•
Fatta inte egna beslut
•
Diskutera med andra, exempelvis kolleger, någon i Trossen eller Barnahus, innan Du
agerar (t.ex. gör anmälan till socialtjänsten).
•
Du har fått ett stort förtroende i och med att barnet har berättat för Dig (om det är
så). Det kan vara det bästa för barnet att få behålla kontakten med Dig (eventuellt
med handledning från någon i Trossen) och inte byta behandlare.
•
Om Du oroar Dig för om barnet är skyddat från fortsatta övergrepp och kränkningar
eller inte, är det en fråga för socialtjänsten, inget som Du är skyldig att aktivt
åtgärda.
•
I vissa fall finns det mycket att vinna på att anmälan till socialtjänsten görs i
överenskommelse med de parter i barnets familj som barnet upplever står på hans
eller hennes sida.
•
Som personal är Du vid misstanke skyldig att anmäla till socialtjänsten. Det är Din
misstanke Du anmäler; Du behöver inte ha några "bevis". Du bör dock berätta för
barnet att det är Din skyldighet att anmäla till socialtjänsten när Du misstänker att
ett barn far illa. När det gäller polisanmälan, görs det i första hand av socialtjänsten.
Ibland kan socialtjänsten avvakta med att göra polisanmälan om de t ex bedömer att
andra, pågående insatser kan leda till att det blir bättre för barnet. Det är inte alltid
som man kan utgå från att en polisanmälan blir till barnets bästa.
•
Som personal på BUP kan Du kan göra en anmälan direkt till polisen. Anmälan till
socialtjänsten ska då rutinmässigt göras av polisen.
•
Ta inte ställning i skuldfrågan, eftersom det kan leda till en polarisering i hela
ärendet. Att ta reda på vad som hänt och om någon är skyldig till brott är polisens
sak att utreda.
Sammanfattningsvis: Ta ställning för barnet, men se upp med att låsa Dig i ett
ställningstagande kring skuldfrågan eller vad som kan ha hänt.
Agneta Rosling
verksamhetschef
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 7 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Statistik gällande hur våldet kan ta sig uttryck i Sverige
Under 2007 anmäldes över 82 000 misshandelsbrott till polisen, av dessa var ungefär 16
% mot barn och ungdomar under 18 år (Socialstyrelsen, 2009). Underrapporteringen är
dock stor för våld i nära relationer och i privata miljöer utan insyn, liksom för sexualbrott
och barnmisshandel. I en nyligen genomförd svensk studie rapporterar Annerbäck,
Wingren, Svedin och Gustafsson (2010) att 15% av barnen (som var 13, 15 och 17 år)
uppger att de har blivit slagna av föräldrar eller vårdnadshavare.
Positiva attityder till och praktiserandet av barnaga har minskat kraftigt under de
senaste decennierna. Ungefär 1 till 2 % av skolbarnen rapporterar att de ofta blivit
fysiskt bestraffade under det senaste året. Kroppslig bestraffning är vanligare i familjer
med svag ekonomi. Därtill är barn med någon långvarig sjukdom, särskilt
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, mer utsatta för kroppsliga bestraffningar,
liksom barn i familjer där det förekommer våld mellan föräldrarna. Knappt tio procent av
alla föräldrar anger att de använt sig av fysiskt våld som en uppfostringsmetod någon
gång under det senaste året (SOU, 2001).
Mellan 7-8 % av kvinnorna och 1-3 % av männen i Sverige uppger att de någon gång
utsatts för sexuella övergrepp. Mellan 1-2 fall per 1000 barn under 15 år anmäls årligen
till polisen pga. att det misstänks att de varit utsatta för sexuellt övergrepp. Endast en
mindre del av dessa leder till åtal och fällande dom. Sexuella övergrepp är
överrepresenterade hos barn, ungdomar och vuxna i psykiatrin, vilket gör sexuell
traumatisering till en viktig bakgrunds-/orsaksfaktor till psykisk ohälsa (Svedin, ur
Svedin och Banck, 2002).
Referenser
Annerbäck, E-M, Wingren, G, Svedin, CG och Gustafsson, PA (2010). Prevalence and
characteristics of child physical abuse in Sweden – findings from a population-based
youth survey. Acta Pædiatrica, Early view.
American Psychiatric Association (1998). MINI- D IV. Diagnostiska kriterier enligt DSMIV. Danderyd: Pilgrim press.
Jakobsson, E., Hartzell, M. och Sörbom, K. (2001). Vårdprogram – Misstänkta sexuella
övergrepp mot barn och ungdomar - barn och ungdomspsykiatrins ansvar och insatser.
Akademiska sjukhuset, Psykiatricentrum, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
Sheinberg, M. och Fraenkel, P. (2001). The relational trauma of incest. A family-based
approach to treatment. New York: The Guilford Press.
Sveriges Kommuner och Landsting (2009). Rätt insats på rätt nivå för barn och
ungdomar med psykisk ohälsa – en kunskapssammanställning. WWW:
http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39561_1.pdf.
Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapport 2009. WWW:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8495/2009-12671_200912671.pdf .
SOU (2001). Barnmisshandel – Att förebygga och åtgärda, 2001:72
World Health Organization (2002). World report on violence and health. WWW:
http://www.who.int/violence_injury_prevention/violence/world_report/chapters/en/inde
x.html.
Titel
Dokumentet senast sparat
Handlingsprogram för utsatta barn och ungdomar
2010-11-22 11:38
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 8 av 8
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
