Kvinna i världens mest jämställda land

Kvinna i världens mest jämställda land
En handbok om kvinnors rättigheter framtagen av CEDAW-nätverket och Sveriges Kvinnolobby
Förord
Kvinnokonventionen, The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW), är okänd bland den svenska befolkningen. Den antogs 1979 av FN:s generalförsamling och trädde i
kraft i september 1981 efter att Konventionen ratificerats av behövligt antal medlemsländer – alltså för mer
än 26 år sedan.
Den svenska regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport (september 2006) till FN:s Kvinnokommitté,
har kritiskt granskats av en mängd svenska kvinno- och MR-organisationer.
CEDAW-nätverket och paraplyorganisationen Sveriges Kvinnolobby har i samarbete arbetat fram en så
kallad skuggrapport som sedan utgjorde underlag vid utfrågningen i Genève 2008. Samarbetet mellan
CEDAW-nätverket och Sveriges Kvinnolobby har gjort det möjligt med en bred representation och djupt
engagemang i olika sakfrågor.
Arbetet har kombinerats med andra aktiviteter och den svenska handboken som du nu håller i din hand,
kommer att användas vid regionala seminarier och framtida utbildningar i jämställdhet. Denna handbok är
en fördjupning av den engelska skuggrapporten.
Rapporten och handboken har tagits fram i arbetsgrupper under perioden 2006–2007. Den har
sammanställts av Ingrid Osika, ekonom som arbetar utifrån ett genderperspektiv.
Stockholm mars 2008
CEDAW-nätverket
Gunvor Ngarambe
Koordinator
Sveriges Kvinnolobby
Eva Fager
Ordförande
Inledning
I en global jämförelse har vårt land kommit långt när det gäller utvecklingen mot ett jämställt samhälle. Enligt
World Economic Forum - Gender Gap Report, som kontinuerligt genomför jämställdhetsanalyser av världens
länder hade Sverige uppnått 81 procent av målet om full jämställdhet mellan kvinnor och män år 2006.1 Det
placerar Sverige i »top-of-the-list«.
Trots att Sverige kommit långt på jämställdhetsområdet i en internationell jämförelse återstår
diskriminering och ojämställdhet på många områden. I denna bok kommer vi att peka ut de områden där
förändringar är nödvändiga för att kvinnor och män ska ha samma fri- och rättigheter att forma sina egna liv
och samhället i stort utan att utsättas för diskriminering av något slag.
Alltjämt ojämställt
Kvinnor i Sverige har fortfarande huvudansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. De ägnar lika
mycket tid åt betalt som obetalt arbete. Män lägger dubbelt så mycket tid på betalt arbete jämfört med obetalt
arbete. Skillnaderna i fördelningen mellan betalt och obetalt arbete leder till negativa konsekvenser för
kvinnors karriärmöjligheter, inkomster och pensioner.
Både utbildningssektorn och arbetsmarknaden är starkt könssegregerad och kvinnors löner är lägre än
mäns löner. En tredjedel av alla kvinnor arbetar inom traditionellt kvinnodominerade områden. Män uppvisar
en större spridning när det gäller arbetsområden men detta är delvis en konsekvens av att traditionellt
manliga yrken statistiskt sett är mer uppdelade i olika yrkesklassificeringar än traditionellt kvinnliga yrken.
En majoritet av näringslivets ledare är män och det finns färre kvinnor som är toppchefer i Sverige än
exempelvis i England och USA.
Ohälsotalen i Sverige är högre för kvinnor och har ökat mer jämfört med männens ohälsotal. Mäns våld
mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Anmälda sexualbrott ökar och de senaste åren har nya former av
våld mot kvinnor uppmärksammats som heders-relaterat våld och människohandel för sexuella ändamål. En
nödvändig förändring gäller attityder och normer i samhället. Rådande attityder och normer blir särskilt
tydliga inom massmedia där kvinnor och män ofta framställs på ett stereotypt sätt. Massiva satsningar för att
ändra attityder och normer kring kvinnor och män och jämställdhet behövs för att diskrimineringen av
kvinnor ska upphöra.
En skuggrapport – en handbok
Denna handbok bygger på den skuggrapport som CEDAW-nätverket skickade in till FN:s Kvinnokommitté i
november 2007. Rapporten har nu utvidgats och omarbetats något för att den ska kunna användas som
handbok för studier i FN:s Kvinnokonvention och hur vi i Sverige kan arbeta för att fullt ut förverkliga
denna viktiga konvention.
Enligt FN:s Kvinnokonvention är regeringen skyldig att vart fjärde år lämna en rapport till FN:s
Kvinnokommitté om vilka framsteg på jämställdhetsområdet som uppnåtts och vilka åtgärder staten vidtagit
för att Konventionen ska uppfyllas. I september 2006 skickade regeringen in sin sjätte och sjunde periodiska
rapport i ämnet. Den skuggrapport som CEDAW-nätverket skickade in till Kommitt-én i november 2007
kompletterar och vidgar bilden av hur Sverige uppfyller Kvinnokonventionen och hur långt
jämställdhetsarbetet har kommit.
En komplikation i skuggrapportskrivandet har varit att Sverige bytte regering hösten 2006. Det var den
förra socialdemokratiska regeringen som skrev regeringsrapporten medan den nuvarande alliansregeringen
utfrågades av FN:s Kvinnokommitté i januari 2008. Alliansregeringen genomförde även en rad förändringar
när det gäller jämställdhetsarbetets inriktning under skuggrapport-skrivandets gång.
Regeringens jämställdhetsarbete
Sammanfattningsvis vittnar regeringens rapport om goda ambitioner och höga målsättningar när det gäller
jämställdhetsarbetet. Många insatser har gjorts, handlingsplaner har skrivits, metoder utvecklats och
utbildningsinsatser genomförts. Även lagar och regler är på många områden väl utformade för att
jämställdhet ska kunna uppnås. Däremot saknas verkningsfulla strategier och rutiner för att följa upp hur
mål, lagar och regler omsätts i praktiken. Det som också saknas är klara sanktioner som bestraffar dem som
inte följer uppsatta jämställdhetsmål.
I stor utsträckning förlitar sig regeringen på den goda viljan och enskilda eldsjälar när det gäller
jämställdhetsarbetet i Sverige. Alltför få chefer och personer i ledande befattning tar frågan om jämställdhet
på allvar.
Handbokens innehåll
Förutom de nio artiklar ur Kvinnokonventionen som tas upp i bok-ens olika avsnitt behandlas inledningsvis
bakgrunden till Kvinnokonventionen och FN:s arbete för kvinnors rättigheter. Därefter följer två angelägna
ämnen av mer övergripande karaktär; Flerfaldig diskriminering och Gender Budgeting. Som bilagor ligger en
sammanfattning av Kvinnokommitténs rekommendationer till regeringen, Kvinnokonventionens Artiklar 1–
16, och en lista på läsvärd litteratur.
FN:S KVINNOKONVENTION – CEDAW
FN:s Kvinnokonvention
områden. Ordet
är ett kraftfullt dokument som slår fast kvinnors och flickors rättigheter på alla livets
den engelska förkortningen av Konventionen om avskaffande av all
CEDAW grundar sig på
slags diskriminering av kvinnor .1 När Sveriges regering ratificerade Konventionen år 1980 2 förband den sig
därmed att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och flickor. Kvinnokonventionen finns bilagd i
slutet av handboken. Läs och lär och använd den i din vardag!
Kvinnokonventionen består av 30 artiklar varav de första 16 innehåller definitioner och rättigheter. Artikel
2 och 3 behandlar den grundläggande förpliktelsen att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor. I Artikel
4 förordas tillfälliga, särskilda åtgärder medan Artiklarna 5–16 redovisar mer specifika förpliktelser.
Resterande artiklar behandlar Kvinnokommitténs arbete, undertecknandet av Konventionen,
Konventionsländernas rapportering samt hur tvister rörande tolkningen ska hanteras.
Konventionens Artiklar kompletteras och förtydligas av allmänna rekommendationer som
Kvinnokommittén antagit. Genom dessa rekommendationer, för tillfället 25 till antalet, undviks frågor om
ändringar i konventionstexterna. Ändringar skulle kunna innebära en försvagning av konventionstexterna
som av många experter anses vara mycket radikala.
Mänskliga rättigheter – kvinnors rättigheter
När FN antog den allmänna Deklarationen om de mänskliga rättigheterna 1948, gällde dessa naturligtvis
kvinnor i lika hög grad som män. I Artikel 2 stadgas att »envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter,
som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk
eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt«.
Det stod snart klart att de allmänna mänskliga rättigheterna inte var ett tillräckligt starkt skydd för att
skydda kvinnors mänskliga rättigheter och för att undanröja diskriminering av kvinnor. Efter erfarenheter av
att kvinnors rättigheter förnekats, begränsats och på många håll helt satts ur spel började FN 1974 att på
allvar arbeta för en separat konvention för kvinnors rättigheter. 1979 antogs så Kvinno-konventionen –
CEDAW – av FN:s generalförsamling!
I mars 1980 godkändes den av Sverige som första land i världen och ratificerades i juli samma år. När
tillräckligt många medlemsländer ratificerat Konventionen trädde den slutligen i kraft i september 1981. Idag
har 185 av FN:s medlemsstater ratificerat Konventionen. Bland dem som inte ratificerat den kan USA och
Somalia nämnas. Många länder har tyvärr omfattande reservationer mot olika delar av Kvinnokonventionen.
Reservationerna gäller framförallt kvinnors rättigheter när det gäller reproduktion och arvsrätt. En
ratificering av Kvinnokonventionen innebär att landet i fråga måste genomföra förändringar av lagar och
regler så att dessa inte strider mot Konventionen. Därefter ska regeringen inom två år avge en rapport till
Kvinnokommittén där de redovisar i vilken utsträckning landet uppfyller Konventionens artiklar. En sådan
rapport lämnas sedan vart fjärde år.
Kvinnokommitténs granskning
När en regering lämnat in sin rapport till FN:s Kvinnokommitté kallas representanter för regeringen till ett
möte med Kommittén. Under mötet diskuteras rapporten och en utfrågning av regeringen äger rum.
Kommittén lämnar därefter ett slutomdöme som visar hur regeringen uppfyller sina åtaganden enligt
Kvinnokonventionen – -CEDAW – och rapporterar sedan vidare till FN:s generalsekreterare. En
sammanfattning av Kvinnokommitténs slutomdöme från granskningen av Sverige i januari 2008 finns med
som bilaga i denna bok.
Frivilligorganisationerna uppmanas i Kvinnokommitténs allmänna rekommendationer att inkomma med
en så kallad skuggrapport/parallellrapport till Kommittén i samband med att deras respektive land granskas.
Även denna rapport presenteras inför Kommittén och representanterna bereds tillfälle till en muntlig
presentation och en dialog med Kommitténs ledamöter. På så sätt får Kvinnokommittén en mer fullödig och
rättvisande bild av hur Konventionen uppfylls i de länder som granskas. Kvinnokommittén är ett expertorgan
som består av 23 medlemmar som väljs för en period på fyra år genom en hemlig omröstning. Dess
nuvarande säte ligger i Genève.
Kvinnokonventionen har efter många års förberedelser kompletterats med ett tilläggsprotokoll. Enskilda
individer i de länder som ratificerat protokollet kan vända sig till Kvinnokommittén om de uttömt alla
möjligheter i sitt hemland för att få gehör för kränkningar de blivit utsatta för. Tilläggsprotokollet ger också
Kommittén rätt att på eget initiativ undersöka misstankar om kränkningar av Kvinno-konventionen. Sverige
ratificerade tilläggsprotokollet i april 2003.
Skuggrapporten
Varje land är enligt Kvinnokonventionen skyldigt att göra Konventionen känd och rekommenderas att på
landets språk informera och utbilda allmänheten och sina tjänstemän om Konventionens innehåll. Detta
innebär att befolkningen i Konventionsstaterna bör ges utbildning i Konventionen och att
frivilligorganisationer uppmanas skriva skuggrapporter.
1998 bildades CEDAW-nätverket i Sverige, vars huvudsyfte har varit att sammanställa en svensk
skuggrapport till FN:s Kvinnokommitté. En stor del av verksamheten har även handlat om att informera och
utbilda allmänheten om FN:s arbete för kvinnors rättigheter. 2001, efter mer än två års arbete var den första
svenska skuggrapporten klar. I denna första rapport valde Nätverket att fokusera på:
- Utnyttjande av kvinnor/ våld mot kvinnor
- Utbildning diskriminering från förskola till universitet
- Arbetsmarknaden
- Kvinnor och hälsa.
Skuggrapporten presenterades i New York i samband med Kvinnokommitténs granskning av regeringens
rapport. Skuggrapporten ledde till att Kommittén gav regeringen ett flertal rekommendationer för hur
jämställdhetsarbetet i Sverige skulle förbättras.
Efter 2001 har arbetet i Nätverket fortsatt och utvecklats. När regeringen i september 2006 lämnade in sin
sjätte och sjunde periodiska rapport till Kvinnokommittén intensifierade CEDAW-nätverket arbetet genom att
ta fram en ny, utvidgad skuggrapport. Nätverkets medlemmar arbetade i sex arbetsgrupper med följande
teman: Kultur, attityder och media, Mäns våld mot kvinnor, Arbetsmarknad och näringsliv, Kvinnor och
hälsa, Kvinnor och utbildning och Gender Budgeting. I november 2007 var rapporten klar och översändes till
FN:s Kvinnokommitté. Under januari 2008 var tre representanter på plats i Genève för att presentera
rapporten för Kommitt-én och svara på frågor. CEDAW-nätverkets arbete gav stor belöning. Många av de
kommentarer och rekommendationer som Kommittén gav regeringen i sitt slutomdöme efter granskningen
2008 fanns med i CEDAW-nätverkets skuggrapport eller lyftes fram av nätverkets representanter på plats i
Genève.
Mer information finns på www.kvinnokonventionen.se. och
www.sverigeskvinnolobby.se
FLERFALDIG DISKRIMINERING
Många flickor och kvinnor i Sverige upplever diskriminering på flera grunder, så kallad flerfaldig
diskriminering. Dessa flickor och kvinnor diskrimineras utifrån kön och därutöver även på grund av hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, språk, religion, politisk åskådning eller annan uppfattning,
funktionsnedsättning, sexuell läggning, social härkomst, ålder eller ställning i övrigt.
De som är särskilt utsatta för flerfaldig diskriminering är kvinnor och flickor inom olika minoritetsgrupper
som till exempel kvinnor med invandrarbakgrund, kvinnor med funktionsnedsättning, romska kvinnor och
samiska kvinnor.
Det övergripande målet med den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma
makt att forma samhället och sina egna liv oberoende av ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, sexuell
läggning och så vidare. Detta jämställdhetsperspektiv ska genomsyra samtliga politikområden i Sverige. Men
det är tydligt att det saknas kunskaper om hur de olika diskrimineringsgrunderna samverkar. Omfattande
forskning behövs för att synliggöra detta. Därutöver saknas redskap för att hantera frågan. Ett mer holistiskt
synsätt bör införas som innefattar åtgärder på lagstiftningsområdet, i policyarbetet och inom utbildnings- och
arbetsmarknadssektorn.Arbetsmarknadsområdet framstår som den samhällssektor där flerfaldig
diskriminering är mest framträdande.
Kvinnor med invandrarbakgrund
Den religiösa och etniska mångfald som följer av invandringen är en pågående utmaning för det svenska
samhället. Fördomar mot personer med utländsk bakgrund leder till påtaglig diskriminering på
arbetsmarknaden och på andra viktiga samhällsområden. Invandrarkvinnor drabbas ofta hårdare än män med
invandrarbakgrund, detta uppmärksammas dock sällan i samhällsdebatten och politiken.
Många kvinnor, framför allt de som har låg utbildning eller har invandrat illegalt utsätts för våld, sexuell
exploatering, dåliga arbetsförhållanden, låga löner och lider av dålig reproduktiv hälsa.
Yakin Ertürk, FN:s speciella rapportör för övervakande av våld mot kvinnor, påpekar i sin rapport om
Sverige att vissa grupper av kvinnor, framförallt invandrade kvinnor, asylsökande och flyktingar befinner sig
i en särskilt utsatt situation och löper en högre risk för att bli utsatta för våld. Det juridiska skydd som finns i
det svenska samhället kommer inte dessa kvinnor till del i den omfattning som skulle behövas. Kvinnorna
själva kan ha svårt att påkalla hjälp på grund av otillräckliga språkkunskaper, bristande information om
institutioner och lagar. De hyser ofta en generell misstro mot myndigheter.
Att invandra till Sverige kan vara positivt för kvinnor eftersom de i Sverige lättare kan frigöra sig från
förtryckande strukturer i de samhällen de kommer ifrån. Men ett problem är att unga män och pojkar i en del
marginaliserade invandrargrupper försöker bevara sin identitet genom att hysa väldigt inskränkta åsikter om
hur kvinnor bör uppträda för att vara respektabla. Debatten om unga invandrarkvinnors situation stannar ofta
vid hedersmorden. Sällan diskuteras att invandrarkvinnor ofta hindras från att utöva sina mest grundläggande
medborgerliga rättigheter på grund av den kontroll, isolering och ryktesspridning som de utsätts för.
Roma kvinnor
Många vittnesmål talar om att diskriminering av kvinnor och våld mot kvinnor är utbredd bland
minoritetsgrupper, men att tillgången till skydd hos kvinnojourer är mycket begränsad för denna grupp. Inom
den romska kulturen upplevs det som ett brott i sig om en kvinna går till en kvinnojour som inte är romsk
och därmed inte uppfyller de traditionella regler som genomsyrar den romska kulturen. Detta leder bland
annat till att en misshandlad romsk kvinna inte gärna vill söka stöd och skydd hos en icke-romsk kvinnojour.
Samekvinnor
Den samiska kulturen har starka patriarkala strukturer. Skilsmässa är i vissa områden en social omöjlighet
och det finns inga kvinnojourer i de svenska samebyarna. Detta leder till att det blir socialt och ekonomiskt
svårt för våldsutsatta kvinnor att ta sig ur sin situation. Samiska kvinnor har inte samma politiska möjligheter
att arbeta för jämställdhet som andra kvinnor i Sverige. Sametinget, som består av en tredjedel kvinnor, har
ett politiskt jämställdhetsprogram. Men arbetet har inte kunnat prioriteras då programmet saknar egna
pengar.
Kvinnor med funktionsnedsättning
Enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken från år 1999 beaktas inte könsaspekter inom
handikappområdet trots att kvinnors och mäns roller och livsvillkor skiljer sig åt på flera sätt. 3 Även inom
handikappsområdet slår könsmaktsordningen igenom genom att kvinnor och män bedöms olika trots samma
behov. Detta innebär att kvinnor och män med funktionsnedsättning idag inte har samma möjligheter att få
samhällets stöd. 4 Kvinnor med funktionsnedsättningar utsätts även för negativ särbehandling inom
arbetslivet och utbildningssystemet. 5 Män med funktionsnedsättning får aktiverande samhällsinsatser
inriktade på arbetsliv medan kvinnor med funktionsnedsättning oftare erbjuds passiva insatser som ersätter
olika former av sysselsättning och arbete. 6 Kvinnor beviljas även kortare perioder av arbetsträning och
utbildning än män. 7 Kvinnorna har generellt en lägre utbildningsnivå jämfört med männen och är inte heller
lika fast förankrade på arbetsmarknaden vilket påverkar deras ekonomi negativt. 8
I uppföljningen av handlingsplanen för handikappolitiken betonas att jämställdhetsperspektivet måste öka
och att metoder och kunskaper om bland annat genusperspektivet behöver utvecklas i det handikappolitiska
arbetet. 9
De flesta studier om personer med funktionsnedsättning saknar könsperspektiv. Även den feministiska
forskningen har osynliggjort kvinnor med funktionsnedsättning genom att utesluta dessa ur studier om
kvinnors levnadsvillkor och erfarenheter. Detta gäller även våldsforskning där kvinnor med
funktionsnedsättning som utsatts för våld först på senare år börjat uppmärksammas. 10
I FN:s senaste Konvention om mänskliga rättigheter – rättigheter för personer med funktionsnedsättning –
som hittills undertecknats av ett 80-tal stater behandlas flerfaldig diskriminering både i inledningen och
under Artikel 5. Personer med funktionsnedsättning ska garanteras lika och effektivt rättsligt skydd mot
diskriminering på alla grunder. Konventionen har hittills undertecknats av ett 80-tal stater. Sverige har ännu
inte ratificerat den, något som bör ske snarast. Denna ratificering bör leda till att flerfaldig diskriminering
uppmärksammas vid genomgång av svensk lagstiftning och samhällets övriga regelverk.
GENDER BUDGETING
Gender Budgeting är ett verktyg för att uppnå jämställdhet och rätt-visa mellan kvinnor och män på det
ekonomiska området och i den offentliga resurstilldelningen. Dels är det ett instrument för att synliggöra
resursfördelningen mellan kvinnor och män, dels hand-lar det om att rätta till resursfördelningen när
missförhållanden upptäcks. Genom omprioritering i fördelningen av de gemensamma (offentliga) resurserna
skapas jämställdhet mellan kvinnor och män. Gender Budgeting är därför ett effektivt sätt att införliva
jämställdhetsperspektiv i offentliga budgetar men leder även till att andra viktiga politiska mål främjas
exempelvis utveckling och tillväxt.
I Kvinnokonventionens inledning och i Artikel 1, 3 och 13 slås fast att kvinnor inte får diskrimineras på
det ekonomiska området. I Artikel 3 förbinder sig konventionsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder,
inklusive lagstiftning, för att säkerställa grundläggande friheter och jämställdhet på det ekonomiska området.
Artikel 14 tar upp det obetalda arbetet som representerar ett stort samhällsekonomiskt värde och som
framförallt utförs av kvinnor. Regeringen beskriver i sin rapport att ett av huvudmålen för
jämställdhetspolitiken är ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män. De lyfter fram arbetet med att
jämställdhetsintegrera den nationella budgeten och budgetprocessen och det arbete med Gender Budgeting
som genomförs. 11 Det är viktigt att detta arbete vidareutvecklas och fördjupas.
Gender Budgeting är ett bra verktyg för att fastställa om regeringens jämställdhetsmål har översatts till
budgetmässiga beslut. Större kunskap om budgetens könsmässiga effekter leder också till att politiker kan
ställas till svars för vad som uppnåtts och vad som inte uppnåtts när det gäller regeringens jämställdhetsmål.
I mer än femtio länder världen över har denna typ av budgetanalyser genomförts i syfte att göra offentliga
budgetar mer genuskänsliga och öka jämställdheten. Pionjärer på området är bland andra Sydafrika och
Australien. Vid FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 tog arbetet för genusanalyser av statsbudgetar och
offentliga budgetar fart genom FN:s kvinnopolitiska dokument Platform for Action 12.
Resursfördelningen mellan kvinnor och män ska vara rättvis. Ibl-and betyder det att lika mycket resurser
och samma typer av stöd ska gå till kvinnor och män, men ibland ser kvinnor och mäns behov och
preferenser olika ut vilket då kan leda till olika typer av stöd.
En förutsättning för att analysera hur en budget påverkar och samspelar med kvinnor respektive män som
grupper är att genomgående producera och använda könsuppdelad statistik.
Både den betalda och den obetalda ekonomin är viktiga att uppmärksamma inom Gender Budgeting.
Nedskärningar inom offentlig sektor leder ofta till att kvinnors obetalda arbetsbörda ökar13. Det finns
beräkningar som visar att när nedskärningar genomförs inom sjukvården leder det till att släktingar –
framförallt kvinnliga släktingar – ökar sitt obetalda arbete med att vårda sjuka anhöriga i hemmet. Detta
medför att dessa kvinnor minskar sitt förvärvsarbete vilket i sin tur leder till minskade skatteinkomster. En
nedskärning inom offentlig sektor kan alltså i slutändan bli en samhällsekonomiskt dyr affär.
Gender Budgeting kan även innebära att räkna ut samhällsekonomiska kostnader för kvinnor och mäns
beteenden och att uppskatta kvinnor och mäns samhällsekonomiska värdeskapande på olika områden. I en
analys av rättsväsendet i Sverige som bygger på Gender Budgeting framkommer att mäns brottslighet kostar
25 miljarder kronor och kvinnors 6 miljarder per år14. Vad mäns våld mot kvinnor kostar i ett
samhällsekonomiskt perspektiv finns beskrivet under avsnittet Mäns våld mot kvinnor längre fram i denna
bok.
Ett stort samhällsekonomiskt värde skapas av det obetalda arbetet som främst kvinnor utför och av att
kvinnor producerar barn, det vill säga befolkningen. Detta är i dagens samhälle ett relativt osynligt
värdeskapande och räknas inte med i BNP och nationalräkenskaperna. Stora delar av framför allt kvinnors
samhällsekonomiska värdeskapande är obetalt och underbetalt – och delvis osynligt. Det beror på att
ekonomiska teorier, det ekonomiska tänkandet och samhällets ekonomiska organisering är utvecklat och
utformat av män för män under hundratals år. Det är därför hög tid att anlägga ett genusperspektiv på
nationalekonomin. Alla ekonomiska och nationalekonomiska utbildningar i Sverige bör innehålla
genusperspektiv på samtliga nivåer.
ARTIKEL 2
Skyldighet att avskaffa diskriminering av kvinnor
Sverige har politiska mål samt lagar och regler som ska garantera likabehandling och lika möjligheter oavsett
kön, etnisk och kulturell bakgrund samt sexuell läggning och funktionsnedsättning. Dessa åtaganden
beskrivs även i Sveriges grundlagar. Vi har fyra grundlagar i Sverige: Regeringsformen från år 1974,
Tryckfrihetsförordningen från år 1949, Yttrandefrihetsgrundlagen från år 1991 och Successionsordningen
från år 1810. Grundlagarna är överordnade övriga lagar och kan endast ändras efter två riksdagsbeslut med
mellanliggande val. Övriga lagar kan ändras genom ett riksdagsbeslut.
I regeringens rapport hänvisas kort till Sveriges grundlag som ett instrument mot könsdiskriminering. 15 Men
faktum är att ingen av grundlagarna präglas av könsperspektiv eller jämställdhetsperspektiv.
2004 beslutade regeringen att se över Regeringsformen. 19 I denna grundlag regleras bland annat
statskickets grunder och de mänskliga rättigheterna. En parlamentarisk kommitté bildades som koncentrerat
sig på att stärka och fördjupa det svenska folkstyret, öka medborgarnas förtroende för demokratins
funktionssätt och höja valdeltagandet. 20
Kvinnor och män har enligt Regeringsformen lika formella rättigheter (de jure) men det har funnits
oklarheter kring hur utredningen ska hantera regeringsformen i förhållande till faktisk jämställdhet (de
facto).
Regeringsformen ur jämställdhetsperspektiv
Efter kritik från jurister och mediebevakare tillsattes i december 2006 en utredare med uppgift att för första
gången granska Regerings-formen ur ett jämställdhetsperspektiv. I utredarens rapport: Regeringsformen ur
ett könsperspektiv – en övergripande genomgång är slutsatsen att den svenska konstitutionen inte är i
samklang med tidens normer och värderingar när det gäller jämställdhet. Trots att Sverige i övrigt vill vara
ett föregångsland på detta område.
- Regeringsformen speglar 1960- och 1970-talens föreställningar om jämställdhet.
- Medborgaren framställs konsekvent i maskulin form (han, hans), vilken tenderar att osynliggöra kvinnor.
- Avståndstagande från könsrelaterat våld och statens ansvar för att detta upphör saknas helt.
- Skillnaden mellan formell och faktisk jämställdhet behöver tydliggöras i Regeringsformen.
I de två paragrafer där kön behandlas i Regeringsformen betonas den universella medborgarens rätt till lika
behandling och icke-diskriminering. Den tidigare formuleringen »tillförsäkra kvinnor och män lika
rättigheterit« byttes år 2002 till den nuvarande lydelsen, att det allmänna ska »verka« för att »alla
människor« ska uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället, samt att diskriminering på grund av kön,
hudfärg, nationellt och etniskt, etc. ska motverkas. Förskjutningen från »tillförsäkra« till »verka«, samt från
»kvinnor och män« till »alla människor« är ur könsperspektiv en försvagning av regelverket.
Regeringsformen saknar formuleringar där statens ansvar för att aktivt främja jämställdhet betonas. Den är
bevarande till sin karaktär snarare än förändringsinriktad.
Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen
Det är av stor vikt att även Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen utreds ur
jämställdhetsperspektiv. Några sådana initiativ har hittills inte tagits.
Ett av regeringens fokusområden under 2002–2006 har varit Sexualiseringen av det offentliga rummet och
medias roll. Mot den bakgrunden borde pornografi och könsdiskriminerande reklam granskas som
konstitutionell fråga.
I den svenska grundlagen hanteras pornografi som en tryckfrihets- och yttrandefrihetsfråga. I
Tryckfrihetsförordningen (kap.6, §2) står att pornografi inte får visas på allmän plats på ett sätt som väcker
anstöt eller spridas till barn och ungdom, då det kan medföra fara för de ungas sedliga fostran. Pornografi
definieras alltså som en sedlighetsfråga snarare än som en fråga som handlar om kön och makt.
I Tryckfrihetsförordningen beskrivs olaga våldsskildring där sexuellt våld skildras som ett tryckfrihetsbrott
om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Barnpornografibrott undantas generellt från Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen och
regleras i brottsbalken. År 1980 beslutades om förbud av produktion av barnpornografi och 1998 förbjöds
innehav av barnpornografi. Barns skyddsvärde anses högre än värdet av tryckfriheten och FN:s
Barnkonvention används som rättesnöre.
Pornografibegreppet i Tryckfrihetsförordningen utgår inte från en analys som bygger på kön, jämställdhet
och makt. I stället definieras begreppet som en sedlighetsfråga. Om pornografi ses som ett uttryck för
samhällets sexualsyn är denna inte förenlig med samhällets mål om jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Kompensatoriska lagar
I den svenska regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport redogörs under Artikel 2 för de lagar som ska
tillförsäkra kvinnors rättigheter på framförallt arbetsmarknad, skola och högskola. Dessa lagar är att betrakta
som kompensatoriska lagar som tillkommit för att kvinnor under lång tid missgynnats.
ARTIKEL 3, 6 OCH DEN ALLMÄNNA REKOMMENDATIONEN NR 19
Mäns våld mot kvinnor
Då Kvinnokonventionen inte uttryckligen behandlar våld mot kvinnor är det under Artikel 3 som regeringen i
sin rapport beskriver sina initiativ i arbete för att minska mäns våld mot kvinnor och arbetet för kvinnofrid.
Under denna artikel, Artikel 3, har Sveriges regering förbundit sig att vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive
lagstiftning för att säkerställa kvinnors fulla åtnjutande av de mänskiga rättigheterna och grundläggande
friheterna. Frihet från våld är en grundförutsättning för att kvinnor ska kunna utöva dessa rättigheter.
Sedan 1979, när Kvinnokonventionen antogs av FN:s generalförsamling, har Kvinnokommittén fortlöpande
utarbetat allmänna rekommendationer som fördjupar och vidgar Konventionens användbarhet och förklarar hur
Artiklarna i Konventionen ska tolkas. 1992 kom den allmänna rekommendationen nr 19 som behandlar våld
mot kvinnor och konventionsstaternas ansvar för att detta våld upphör.
Våld mot kvinnor tillhör den mest avskyvärda typen av diskriminering av kvinnor och flickor.
»Könsbaserat våld« definieras i rekommendationen som »våld som riktas mot en kvinna i egenskap av att
hon är kvinna, eller våld som får en oproportionerligt stor åverkan på kvinnor«.
År 1993 gick FN vidare i frågan och generalförsamlingen antog Deklarationen om avskaffande av våld mot
kvinnor. I Deklarationen fördöms allt våld mot kvinnor och flickor vare sig det utövas i hemmet eller på
offentlig plats. Alla kvinnor har rätt att leva sina liv fria från våld. Detta gäller alla typer av våld; fysiskt våld,
psykiskt våld, hedersrelaterat våld eller våld riktat mot kvinnor med funktionsnedsättning, etniska
minoriteter eller andra minoriteter. Det är statens ansvar och skyldighet att se till att allt våld mot kvinnor
upphör. Staten ansvarar även för att skydda och hjälpa de kvinnor som utsatts för våld och straffa
förövarna. 21
Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en grov form av våld mot kvinnor och flickor
som faller under Artikel 6 i Kvinnokonventionen. Under denna artikel har Sverige förbundit sig att vidta alla
lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor för sexuella
ändamål.
Mäns våld mot kvinnor
Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av att det inte råder jämställdhet i Sverige. Tvärtemot
vad man kan förvänta sig har jämställdhetsarbetet, och framgångarna i det offentliga livet inte lett till att
mäns våld mot kvinnor i nära relationer har upphört. 22 Trots de ansträngningar som gjorts för att stoppa
detta våld ökar antalet anmälda brott varje år. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) beror detta både på en
ökad anmälningsbenägenhet och på en ökning av det faktiska våldet riktat mot kvinnor. Dessutom är
mörkertalet stort. Många våldsbrott anmäls aldrig och kommer därför inte med i brottsstatistiken. Brå
uppskattar att bara vart femte misshandelfall anmäls till polisen. Forskningsrapporten Slagen Dam, från
2001 23, visade att 46 procent av alla kvinnor någon gång utsatts för våld av någon man och att 56 procent
trakasserats sexuellt. Kvinnojourernas erfarenheter och flera undersökningar bekräftar att kvinnor i alla
åldrar och från alla samhällsgrupper utsätts för våld av män som de har, eller har haft, en nära relation med.
UNICEF uppskattar att det finns 46 000 barn i Sverige som bevittnar hur deras mamma misshandlas. Även det
sexuella våldet har ökat och förövarna blir allt yngre. 24 Många kvinnor är också rädda för att bli överfallna
när de är ute på offentliga platser.
Trots det utbredda våldet mot kvinnor i Sverige visar undersökningar att myndigheter och kommuner inte
prioriterar frågan. Handlingsplaner saknas och få anmälda brott leder till åtal och dom. Bara fem procent av
alla polisanmälda våldtäkter ledde till en fällande dom 2006. Ingen gemensam strategi finns för bemötandet
av våldsutsatta kvinnor. 25 Särskilt utsatta är kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnor från invandraroch minoritetsgrupper som inte får tillräckligt skydd och stöd.
Att skydda kvinnor från våld
Myndigheternas arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor har låg prioritet. Utredningen Ett slag i luften
26 visar att våldet förminskas, osynliggörs och framställs som något som inte kräver särskild politisk
diskussion, organisering eller institutionalisering. Den lagstiftning som finns tillämpas inte och
handlingsplaner saknas, framförallt lokalt. En kvinna som blivit utsatt för fysiskt eller psykiskt våld bemöts
olika beroende på vilken kommun hon bor i eller vilken myndighet hon vänder sig till. Inget enhetligt
omhändertag-ande finns hos polis, åklagare, domstolar, sjukvård eller socialtjänst. Hot och riskbedömningar
görs väldigt olika beroende på var i landet kvinnan bor.
Kvinnojourerna
Trots diskussioner om att socialtjänsten och hälso- och sjukvård borde införliva skydd av våldsutsatta
kvinnor i ordinarie verksamhet på ett bättre sätt, och trots att kommunerna har en skyldighet att hjälpa sina
invånare, bär kvinnojourerna fortfarande det yttersta ansvaret för våldsutsatta kvinnor. Det finns 150 kvinnooch tjejjourer i landet. Många av dessa arbetar enbart med volontärer. Av de pengar regeringen budgeterade
för kvinnojoursverksamhet år 2006, nådde endast en liten del fram. Villkor ställdes på att verksamheten var
organiserad på länsnivå vilket gjorde att bara rikstäckande kvinnoorganisationer kunde ansöka. Små
kvinnojourer uteslöts därigenom från dessa medel. Kommuner lämnar frivilliga ekonomiska bidrag till
kvinnojourer ute i landet. Denna kommunbaserade tilldelning är godtycklig och leder till att vissa kommuner
inte bidrar alls medan andra bidrar med alltifrån små till större belopp.
Besöksförbud
År 2003 infördes en lag 27 om besöksförbud i gemensamt hem, för att skydda kvinnor (och barn) från
våldsamma män som förföljer kvinnor för att återfå makt och kontroll. Denna lag har visat sig fungera dåligt
i praktiken. Åklagare anser att den är svår att tillämpa och den används därför i väldigt få fall. En utredning
ser nu över lagen. Denna utredning undersöker även hur man ska straffbelägga så kallad stalking (förföljelse
av person som inte nödvändigtvis behöver vara av våldskaraktär) och införandet av elektronisk fotboja som
straff vid överträdelse av besöksförbudet.
Kvinnor utan permanent uppehållstillstånd
Kvinnor utan permanent uppehållstillstånd som utsätts för våld är särskilt utsatta och sårbara. Många vågar
inte lämna sina misshandlande män och står ut med vilken behandling som helst för att inte riskera att sändas
tillbaka till sina hemländer där det kan vara omöjligt att leva som frånskild kvinna. Enligt
kvinnoorganisationer och frivilligorganisationer används möjligheten i Utlänningslagen, att ge fortsatt
uppehållstillstånd till en kvinna som utsatts för våld, i alldeles för liten omfattning. Kvinnorna får därigenom
en osäker rättsställning. Dessutom gör språksvårigheter och okunskap om kvinnors rättigheter i Sverige att
de inte känner till vilken hjälp som myndigheter kan erbjuda.
Pornografi och sexuella övergrepp
I Sverige finns en lag sedan 1999 som förbjuder köp av sexuella tjänster. 28 Denna lag är den första i sitt slag
i världen då den kriminaliserar köpare och inte säljare av sexuella tjänster.
Lagen har visat sig framgångsrik när det gäller att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella
ändamål, även kallat trafficking. Mot bakgrund av denna lag och de värderingar den bygger på är det svårt att
förstå hur Sverige kan tillåta att övergrepp mot kvinnor som är förbjudna enligt sexköpslagen får visas i
pornografiskt bildmaterial med hänvisning till yttrandefriheten. Inom pornografin skildras kvinnor som
passiva dehumaniserade objekt som männen kan använda precis som de vill. Den kvinnosyn som
pornografin tillhandahåller normaliserar och sexualiserar våldet i samhället. Pornografi handlar, i likhet med
allt våld mot kvinnor, om dominans, makt och kontroll. Pornografi som avbildar övergrepp mot kvinnor
borde falla under Brottsbalken och inte under Tryckfrihetsförordningen.
Förbudet mot barnpornografi
Den svenska Brottsbalken förbjuder barnpornografi.29 Det är förbjudet att skildra, sprida, överlåta, förevisa
eller på något annat sätt göra barnpornografi tillgänglig. Det är också förbjudet att förvärva, bjuda ut eller
inneha sådana bilder och att förmedla kontakt mellan köpare och säljare. Ett barn definieras som en individ
vars pubertala utveckling ännu inte är fullbordad eller av att det är uppenbart att 18-årsåldern ännu inte är
nådd. Detta betyder att en brottslig handling mot ett barn blir laglig om barnets »pubertetsutveckling är
fullbordad«. Detta är orimligt, en tydlig 18-årsgräns borde skydda alla barn.
IT
Internet är den nya inkörsporten till prostitution, våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Var tredje elev i nionde
klass (15–16 åringar) har någon gång fått en sexuell invit från en vuxen genom Internet. 48 procent av
flickorna och 18 procent av pojkarna har blivit kontaktade på detta sätt. 30 Sexuell kontakt med vuxna
förmedlad via Internet kan få förödande konsekvenser för barn och unga människors liv.
Våldtäkt
Antalet anmälda våldtäkter ökar varje år. 31 Många övergrepp anmäls inte och mörkertalen är stora. Mellan
januari och november 2007 anmäldes 4347 våldtäkter, det är en ökning med 11 procent jämfört med samma
period 2006. Mellan 1996 och 2006 var ökningen hela 162 procent. Ofta begås våldtäkterna av en bekant till
offret och de flesta utsatta är kvinnor och flickor. Nära 100 procent av förövarna år 2006 var män. Många
som utsätts för våldtäkt är mycket unga. Nästan 30 procent av de anmälda våldtäkterna begicks mot personer
under 18 år, det vill säga mot barn enligt FN:s Barnkonvention. Även förövarna är i ökande grad mycket
unga. Bara under 2005 polisanmäldes 377 pojkar för att ha begått sexuella övergrepp, hälften av dem var
under 15 år.
2005 trädde en ny sexualbrottslag i kraft. 32 Genom denna lagändring utvidgades begreppet våldtäkt till att
också innefatta handlingar som tidigare klassificerades som sexuellt utnyttjande. I lagens inledande text står
det att »Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en
person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens
art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och
högst sex år«. Trots lagändringen anses våldtäktsbrott vara mycket svårt att bevisa i domstol. År 2006
polisanmäldes 4 208 våldtäkter, men bara 226 fällande domar utfärdades gällande våldtäkt. 33 Detta betyder
att bara 5 procent av alla polisanmälda våldtäkter ledde till en fällande dom 2006. De flesta fall lades ned
redan på förundersökningsstadiet. Utan omfattande stödbevisning anses kvinnans vittnesmål inte räcka när
ord står mot ord. Åklagaren måste bevisa att samlag skett utan kvinnans samtycke. Europadomstolen för
mänskliga rättigheter fastställde i en dom mot Bulgarien att det bristande samtycket ska vara kriteriet för
våldtäkt och inte frågan om gärningsmannens fysiska våld och offrets fysiska motstånd. 34 Brottsutredningen
ska koncentrera sig på »icke samtycke« annars uppfylls inte kraven i Europakonventionen Artikel 3 och 8.
Att fokusera på bevis relaterade till våld och våldsamt motstånd anses i internationell rätt som
ålderdomligt. Ett expertutlåtande i Bulgarien-domen visade att det är vanligt att kvinnor blir så chockade av
det sexuella övergreppet att de inte gör våldsamt motstånd. Europadomstolens domar är vägledande för hur
Europakonventionens artiklar ska tolkas. När Europakonventionen inkorporerades i svensk lagtext betonade
regeringen att Europadomstolens praxis är föränderlig och att svensk lagtolkning ska följa dess praxis.
Detta innebär att Sverige borde se över samtyckesregeln. Mannen bör åläggas ett aktivt ansvar för att
förvissa sig om att kvinnan samtycker till den aktuella sexuella handlingen. Det bör även fastställas en gräns
för hur stora skador det ska vara tillåtet att samtycka till.
En allvarlig brist i svensk sjukvård är att det saknas rutiner för att tillfråga kvinnor om de utsatts för
misshandel eller sexuellt våld. Rutiner saknas också för att dokumentera och bevara bevisning om skador
efter sexuella övergrep. Dessa tekniska bevis är ofta en förutsättning för att en gärningsman ska kunna fällas
i domstol. 35
Brister inom rättsväsendet
Enligt Brottsförebyggande rådet leder mycket få vålds- och sexualbrott till åtal och dom. Endast fem till tio
procent av alla fall tas upp i domstol. Det betyder att den faktiska rättstillämpningen sker redan på
förundersökningsstadiet, när de bevis samlas in som ligger till grund för beslut om åtal och dom.
Förundersökningen görs av polisen, utan offentlig insyn. Att polisen är förundersökningsledare när det gäller
våldsbrott mot närstående bryter mot Riksåklagarens allmänna råd. I dessa framhålls att åklagare ska leda
denna typ av förundersökning. 36
Dåligt skötta förundersökningar leder till att alldeles för få fall tas upp till domstolsprövning och alldeles
för få förövare döms. Det är inte ovanligt att identifierade gärningsmän aldrig förhörs, även om de erkänner
brottet. Ibland påstår man att en utredning inte kan drivas på grund av att kvinnan inte vill eller orkar
medverka. Men åklagare är ändå skyldiga att föra samhällets talan mot mannen, även om kvinnan inte
medverkar i utredningen. Våld mot kvinnor faller nämligen under allmänt åtal.
En brist i den svenska kriminalstatistiken är att det saknas könsuppdelad statistik över domar i förhållande
till brottsoffer. Därför är det omöjligt att ur brottsstatistiken utläsa hur många åtal gällande misshandel och
grov misshandel mot kvinnor som i slutänden leder till fällande dom. År 2006 gjordes 25 000 anmälningar
om misshandel mot kvinnor. Samma år dömdes 8 800 personer för misshandel men det går inte att utläsa ur
statistiken om domarna gällde misshandel mot kvinnor eller mot män.
Språkbruket i samband med våldtäktsfall
När våldtäktsfall tas upp i domstol ställs regelmässigt kränkande frågor till kvinnan om hennes klädsel och
sexuella historia. Provokativ klädsel och ett »aktivt sexuellt leverne« innan våldtäkten tolkas som att kvinnan
signalerat samtycke och uppmuntrat till våldtäkten. 37 Om kvinnan har dokumenterade underlivsskador
förklaras detta med att många gillar hårda tag när de har sex. Man refererar då till vad som är normalt inom
pornografin. Dessa tolkningar av fakta och omständigheter kan ge lindrigare påföljder eller helt fria
förövaren från straff. 38
Sexualbrottslagstiftningen i Sverige idag beaktar inte det strukturellt ojämställda maktförhållande som
råder mellan kvinnor och män. Lagstiftningen är könsneutral. 39
Obligatoriska kurser om mäns våld mot kvinnor ingår inte som krav i juristexamen, vilket strider mot
Kvinnofridspropositionen. I denna understryker regeringen vikten av att inkludera obligatoriska moment
kring frågor om jämställdhet, kvinnors och mäns skilda villkor i samhälle och familj, samt könsrelaterat våld
i de grundutbildningar på högskolenivå där man i sitt blivande yrke kommer i direktkontakt med kvinnor
som utsatts för våld. 40
Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning
Att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld och övergrepp har först under de senaste åren
uppmärksammats i Sverige. Rapporten Mäns våld mot kvinnor med funktionshinder från 2007 41 visar att en
av tre kvinnor med funktionsnedsättning är eller har varit utsatta för våld och övergrepp. För kvinnor med
fysisk funktionsnedsättning finns mycket få skyddade boenden eftersom de flesta kvinnojourer inte är
handikappanpassade. Kommunerna har inte heller avsatt pengar eller planerat för att kunna sätta in assistans
och hemtjänst på kvinnojourerna om det kommer en kvinna med funktionsnedsättning och söker skydd.
Inom sjukvården ställs vanligtvis inte frågor om våld och övergrepp till kvinnor med funktionsnedsättning.
Sjukvården verkar tolka skador hos dessa kvinnor som en följd av funktionsnedsättningen eller den kroniska
sjukdomen. Intervjuer med kvinnor med funktionsnedsättning visar att våldet ofta riktas mot själva
funktionshindret. Kvinnan tvingas till exempel till sexuella aktiviteter för att få sin medicin. Synskadade
kvinnor vittnar om att de ofta blir berörda på ett helt oacceptabelt sätt.
Våld mot kvinnor med psykisk sjukdom
En annan studie visar att sju av tio kvinnor – 70 procent – som sökt psykiatrisk hjälp har en historia av våld
och övergrepp från barndomen, vuxenlivet eller både och. 42 Kvinnor som varit utsatta för övergrepp
kopplar själva dessa till sin psykiska ohälsa. Men de erbjuds inte någon hjälp för att hantera de trauman de
varit med om, vare sig från sjukvården eller från samhällets övriga stödinstanser som jourer och kriscentra
och liknande. Kvinnornas erfarenheter anses inte trovärdiga och de anmäler därför sällan sina förövare. I de
fall där vårdpersonal misstänker övergrepp eller upptäcker missförhåll-anden, uppmuntrar de inte kvinnorna
att göra en polisanmälan.
De kvinnojourer och kriscentra som finns i Sverige tar inte emot kvinnor med psykisk ohälsa. Detta är ett
allvarligt problem särskilt när det gäller kommunala kriscentra, eftersom kommunerna har en skyldighet att
hjälpa och bistå alla sina invånare.
Ingenting har hänt
Förra gången Sverige granskades av Kvinnokommittén, 2001, fick regeringen kritik för det bristande skydd
kvinnor med funktionsnedsättning som blivit utsatta för våld erhåller. 43 Tyvärr har inget hänt sedan dess för
att förbättra skyddet för dessa kvinnor. Ingen kommun i Sverige har tagit sitt ansvar och byggt upp jourer där
kvinnor med psykisk ohälsa och kvinnor med funktionsnedsättning kan söka skydd och hjälp. Det saknas
både kunskaper och rutiner hos dem som möter dessa kvinnor inom kommuner, skolor, sjukvård och polis.
Till och med Sveriges handikapprörelse visar svagt intresse för att arbeta med våld mot kvinnor med
funktionsnedsättning. Staten, som beviljar pengar till handikapprörelsen, ställer inte heller några sådana krav.
Hedersrelaterat våld 44
Frågan om hedersrelaterat hot och våld har uppmärksammats en hel del på senare år i Sverige. Tusentals
unga kvinnor lever idag under ett hedersrelaterat förtryck, som i vissa tragiska fall har lett till döden. Enligt
en studie genomförd av Länsstyrelserna (år 2003) är 1500–2000 personer utsatta för hedersrelaterat förtryck.
15 procent av dem är i behov av skyddat boende. En doktorsavhandling om kön och etnisk bakgrund i
grundskolan, visar att 27 procent av flickor med utländsk bakgrund har restriktioner som kan kopplas till
hedersrelaterat förtryck.45
Trots att frågan om hedersrelaterat våld uppmärksammats och utbildningsinsatser genomförts har inga
märkbara attitydförändringar skett. Det finns stora brister i hur myndigheter samverkar kring det
förebyggande och långsiktiga arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kommunerna integrerar inte
denna fråga i sin ordinarie verksamhet. Det saknas både resurser och kunskaper för att bemöta offren och ge
snabb hjälp. Bristande samordning mellan och inom myndigheter är vanligt och kan orsaka säkerhetsrisker.
Unga kvinnor befinner sig ofta i mycket hotfulla situationer där skydd inte alltid finns inom den egna
familjen eller släkten. Fadern, brodern eller maken är sällan de enda förövarna utan våldet kan sanktioneras
av hela det omgivande samhället. Det skapar situationer som kan vara mycket svårlösta, särskilt då den
våldsutsatta kvinnan är underårig och vill eller behöver fly från sin familj. Här borde barnperspektivet
tydligare lyftas in och lagen om vård av unga tillämpas i mycket högre utsträckning än vad som görs idag.
Sekretesskyddet för kvinnor och flickor med skyddade personuppgifter måste årligen förnyas. Detta leder
till många praktiska problem och orsakar stor personlig stress. Sekretesskyddet borde istället gälla flera år i
taget så att dessa flickor och kvinnor skulle slippa åtminstone en del av den stress de upplever och istället
fick fokusera på att planera sina liv och sin framtid på längre sikt.
ID-handlingar
Kvinnor med utländskt medborgarskap kan inte skaffa ID-handlingar i Sverige utan att en nära anhörig
intygar vem kvinnan är. Konsekvensen för kvinnor som utsatts för våld av nära anhöriga, och som därmed
har tvingats säga upp kontakten med dessa, är att de hamnar i en situation där de inte kan skaffa ett
bankkonto eller söka vård.
Ekonomiska konsekvenser av mäns våld mot kvinnor
Studier visar att mäns våld mot kvinnor är kostsamt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En mans våld mot
kvinnor i hans nära relationer kostar samhället 2.5 miljoner kronor i form av utgifter för rättsväsende, hälsooch sjukvård och sjukfrånvaro.46 I denna beräkning är inte kvinnans psykiska och fysiska lidande värderat.
Den påverkan som en misshandlande man har på eventuella barn är inte heller medräknat. Inte heller är
kvinnans ekonomiska förluster i form av minskad arbetsinkomst och därigenom minskad framtida pension
inräknat Den misshandlade kvinnan får själv stå för merparten av kostnaderna.
Enligt en studie från Socialstyrelsen uppgår kostnaden för våld mot kvinnor i nära relation till cirka tre
miljarder kronor per år. Man baserar denna beräkning på att 75 000 kvinnor är drabbade och att varje fall
kostar 30 000–40 000 kronor. Inte heller i denna studie beräknas kostnaderna för smärta och lidande. Enligt
internationella studier tiofaldigas våldets kostnader om kostnader för smärta och lidande räknas in i
totalbeloppet. Detta skulle för Sveriges del ge en totalsumma på 30 miljarder kronor per år. Enligt
Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor ska regeringen anslå tillräckliga resurser i den statliga
budgeten för verksamheter som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor.
Människohandel för sexuella ändamål
Det är i dagens läge ingen som säkert vet hur många kvinnor och flickor som utsätts för människohandel för
sexuella ändamål i Sverige. Denna typ av människohandel innebär att sårbara personer under falska
förespeglingar, hot, tvång eller maktmissbruk rekryteras, förflyttas och hålls kvar i syfte att utnyttjas sexuellt.
Människohandel för sexuella ändamål är ett av de allvarligaste brotten mot kvinnors rättigheter och leder till
att kvinnan lider allvarlig skada.
Den svenska sexköpslagen ser ut att fungera som hinder mot organiserad prostitution inom Sverige men
även mot sådan som organiseras internationellt. Enligt information från Polisen i Sverige används Sverige
som transitland för människohandel för sexuella ändamål och organiserad prostitution. Enligt
Rikskriminalpolisens rapport från 2006 inkom det 44 anmälningar angående människohandel under 2005.
Samma år dömdes sju personer för människohandel för sexuella ändamål.47 Offren var i samtliga fall under
18 år.
Människohandelsbrott är i regel svåra att bevisa, dessutom är de av olika anledningar mycket
resurskrävande att utreda. Det är därför viktigt att polisen även fortsättningsvis tilldelas tillräckliga medel för
att bekämpa denna typ av brottlighet på ett effektivt sätt. 2002 infördes en ny bestämmelse mot
människohandel i Sverige. Bestämmelsen har ansetts svår att tillämpa i praktiken. Den har i huvudsak
använts när barn varit exploaterade. I dessa fall är frågor om samtycke och om gärningsmannen använt
otillbörliga medel inte aktuella.
När människohandel för sexuella ändamål gäller vuxna offer försvåras tillämpningen av de krav
bestämmelsen ställer. Bland annat ställs krav på att gärningsmannen har haft ett direkt uppsåt att utnyttja
offret och att denne använt sig av otillbörliga medel. Bevis-svårigheterna gällande bestämmelsens krav har
gjort att åklagare istället valt att åtala för koppleri eller grovt koppleri eller så har åtalet för människohandel
ogillats, dvs. fallet har lagts ned.
En översyn av människohandelsbestämmelsen pågår för närvarande. En ny bestämmelse bör tydligt
uttrycka att samtycke saknar relevans och i stället fokusera på utnyttjandesituationen, snarare än offrets
bakgrund, karaktär, vilja och sinnestillstånd.
Detta skulle överensstämma bättre med FN:s Palermoprotokoll 48. Enligt detta protokoll ska Sverige
straffa förövarna, förebygga människohandel och beskydda och hjälpa offren för människohandel. Hittills
har de flesta straff som utdömts i Sverige varit mycket milda och inte haft den avskräckande effekt på
människohandel som regeringen avsett. 49 Människohandel är ett av de grövsta brott mot mänskliga
rättigheter som finns.
Frågor om människohandel har avslöjat stora brister i Utlänningslagen. Kvinnor som blivit utnyttjade som
prostituerade har ingen rätt att få permanent uppehållstillstånd. De har däremot rätt att söka uppehållstillstånd
och fyra kvinnor har också beviljats detta. Nuvarande lagstiftning medger tillfälliga uppehållstillstånd under
tiden som ärendena handläggs hos polis, åklagare och domstolar. När processerna är avklarade överges
kvinnorna och i flera fall har de inte fått stanna i landet. Kvinnorna används som verktyg i jakten på
gärningsmännen och kvinnor som inte vittnar får inte alltid den hjälp av socialtjänsten de behöver i de
kommuner där de vistas. Information om skadestånd och domar översätts inte till de vittnande kvinnornas
språk, vilket lett till att i princip ingen ansöker om de skadestånd de tilldömts. Dessutom lever kvinnor som
vittnat i rädsla för repressalier från förövarna eftersom de inte får översatt information om att
människohandlarna blivit fängslade i Sverige.
Yakin Ertürk, FN:s särskilda rapportör för våld mot kvinnor besökte Sverige år 2006.50 I sin rapport
påpekade hon att Sverige inte ratificerat Europarådets konvention mot människohandel. Hon
rekommenderade regeringen att göra detta. Detta är ännu inte gjort vilket kan tyckas allvarligt. Enligt flera
myndigheter i Sverige är det viktigt att det upprättas en nationell handlingsplan med samverkansrutiner för
omhändertagande och återsändande av människohandelsoffer.
ARTIKEL 5
Könsstereotypa mönster
Det svenska medielandskapet karaktäriseras av en omedveten hållning till mänskliga rättigheter, kvinnors
rättigheter, stereotyper och jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhet som en fråga om makt
skildras sällan inom journalistiken.51 Konsekvensen är att medierna fungerar som en bevarande snarare än
förändrande kraft när det gäller att stärka kvinnors rättigheter och att uppnå jämställdhet.
Reklam och underhållning är starkt influerade av det globala medieflödet där kvinnor framförallt
framställs som objekt för att framkalla sexuella begär och konsumtionshunger. De roller som kvinnor
tilldelas i det kommersiella mediala utrymmet är mycket begränsade. Kropp, utseende, relationer och
sexualitet är teman som framförallt kvinnor får representera. Det journalistiska innehållet präglas av en
traditionell könsordning där kvinnor är systematiskt underrepresenterade och underordnade. Kvinnor får
illustrera värden som omsorg och relationer. De förekommer också ofta som våldsoffer eller som »vanlig«
människa.52 Kvinnor återfinns i så kallade »mjuka« nyheter som av hävd har lägre status i det redaktionella
innehållet än de värden män representerar det vill säga ekonomi, politik, rättsväsendeteknik, så kallade
»hårda« nyheter. I kraft av sitt kön dominerar män i nyhetsmedierna. 53
Medierna slipper ansvar för jämställdhet
Medierna verkar under yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Könsdiskriminering samt
kränkande och nedvärderande framställningar och bilder är inte förenliga med målet om jämställdhet eller
med grundlagen i allmänhet – även om bilderna hittills skyddats av yttrandefriheten. Kvinnokonventionen,
Pekingdeklarationen och EU-kommissionens ställningstaganden för ökad kvinnorepresentation och för att
motverka stereotypa skildringar är föga kända på de svenska medieföretagen. Det behövs sannolikt både
lagar och olika självreglerande mekanismer för att motverka att medier reproducerar och sprider snedvridna
könsroller.
Det etiska regelverk som idag finns i mediebranschen tillåter ett mer jämställt och icke-stereotypt innehåll
än vad som faktiskt produceras. Staten kan driva på för att redan inom existerade regelverk skapa medialt
innehåll som stämmer överens med målen i Kvinno-konventionen och Pekingdeklarationen. De som är
verksamma inom nyhetsförmedling, övriga medier och reklam kan göra mer för att förmedla balanserade
kvinnobilder. På ett mer medvetet sätt kan medier avspegla kvinnors olika liv och bidrag till
samhällsutvecklingen i enlighet med Pekingdeklarationen och EU-kommissionens Ramstrategi för
jämställdhet 2001–2005, samt EU-kommissionens Vägkarta för jämställdhet 2006–2007.
Enligt Svenska Journalistförbundet är ungefär hälften av dem som arbetar inom journalistkåren i dag
kvinnor, men andelen kvinnor på ledande positioner i medievärlden är fortfarande betydligt lägre. Detta kan
illustreras av tabellen nedan, som anger kvinnors och mäns positioner och genomsnittslöner inom
reklambranschen. Undersökningen bygger på en enkät, som besvarats av 127 reklambyråer med sammanlagt
1 689 anställda.
antal individer per befattning
(andel i procent inom parantes) samt medellön, uppdelat på kön
(kvinnors andel av mäns löner inom parantes).
befattning och lön
antal
medellön (tkr)
antal
medellön (tkr)
Kvinnor
Kvinnor
Män
Män
202
Art Director
96
(33%)34
(67% 37
(93%)
(51% 22
(100%)
(66% 22
(150%)
(89% 49
(80%)
(30% 39
(79%)
(44% 37
(92%)
(49% 28
(100%)
(92% 30
*
(50% 29
(93%)
)
39
Assistent
41
(49% 22
)
)
127
Copywriter
65
(34%)34
)
40
Creative Director
5
(11%) 39
)
21
Ekonomiansvarig
49
(70%)31
)
7
PR-konsult
9
(56%)34
)
38
Grafisk formgivare
39
(51%)28
)
12
IT-ansvarig
1
(8%) *
)
71
Orginalare
72
(50%)27
)
20
Planner
6
(23%)38
(77% 42
(90%)
(13% 28
(28%)
(85% 24
*
(57% 44
(64%)
)
29
Produktionsledare
203
(87%)30
)
11
Programmerare
2
(15%)*
)
143
Projektledare
107
(43%)28
)
558
Receptionister
(100 21
2
(0%) *
%)
96
VD/byråledare
29
(23%)50
(77% 48
(104%)
(90% 26
*
(75% 36
(89%)
)
19
Webdesigner
2
(10%)*
)
21
Övriga befattningar
7
(25%)32
)
Total
787
(47%)31
900 (53%)
Medellön per befattning och kön avrundat till jämna tusen kronor.
* ingen uppgift på grund av för få svarande i underlaget.
Källa: Sveriges Reklamförbund, pressinformation 2006-12-18.
38
(81%)
Den totala lönesumman ligger på över 34 miljoner kr för männen och dryga 24 miljoner kr för kvinnorna.
Neutraliseras beräkningen med hänsyn till att männen är fler än kvinnorna tjänar männen 6 miljoner kr mer
totalt sett. Om alla män i snitt skulle överlåta 3 500 kr av sina löner till kvinnorna skulle läget vara
lönemässigt jämställt.
Begreppet stereotyper bör etableras i Sverige
Det internationellt etablerade begreppet stereotyper används inte i regeringens rapport. Att kategorisera efter
stereotypa uppfattningar är ett slags maktdemonstration och ett sätt att diskriminera. 54 I
Kvinnokonventionens Artikel 5 står att medlemsstaterna förbinder sig att ändra mäns och kvinnors sociala
och kulturella beteendemönster för att avskaffa fördomar samt seder och bruk som grundar sig på
föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stereotypa roller för män och kvinnor.
Segregering och stereotyper
Mediernas framställningar av kvinnor och män präglas av en segregering inom nyheter, film, reklam och
underhållning. 55 Kvinnor och män tilldelas olika roller, fokus och positioner. Teman som förknippas med
kvinnlighet är skönhet, sexualitet, relationer och omsorg. Utifrån dessa teman stereotyperas kvinnor. I
konstruktioner av manlighet betonas yrkesroll, aktion, prestation och aggression/våld/kriminalitet. Männen
finns i en offentlig sfär, kvinnorna i en privat. Kvinnor reduceras till kroppar och kön, till objekt. Några
vanliga kvinnostereotyper är Kärleksgudinnan och Skönhetsslaven 56. Den förra bygger på den klassiska
uppdelningen i hora/madonna och återkommer i såväl mediernas mittfåra som i pornografin. Skönhetsslaven
som kategori utgår ifrån den starka betoningen och problematiseringen av kvinnors utseende i medierna.
Betoningen på kvinnors utseenden, kroppar och sexualitet bidrar till att vidmakthålla idén om kvinnors
tillgänglighet och begärlighet (för män). För att uppfylla idealet om den begärliga kvinnan krävs en
omfattande kroppsdisciplinering – ofta förmedlad av medierna. Disciplineringstekniker maskeras av retorik
som för tanken till kvinnors frigörelse. Ord som »vågad, fritt val, rättigheter« används i presentationer av hur
den individuella kvinnan kan bli vackrare. Kvinnor uppmanas att vara konstant observanta på alla kroppsliga
förändringar: rynk-or, fett, celluliter, grått hår, kroppsbehåring, hudförändringar, nagelkvalitet med mera för
att åtgärda »bristerna« när så behövs. Denna kulturella norm för kvinnlighet är en typ av symbolisk kontroll
över kvinnokroppen – och ritar upp det utrymme som är reserverat för kvinnor. 57 Indirekt blir det också en
mer konkret kontroll, därför att normen internaliseras, tas över av kvinnor själva. Kvinnor uppmanas från
tidig ålder att hålla efter sina kroppar – också av medierna. På så sätt fostras kvinnor till egenvård, vilket
paradoxalt nog sammanfaller med att kvinnor får sämre omvårdnad, sämre medicinsk behandling än män i
den svenska sjukvården (se Artikel 12 – Hälsa och sjukvård – Hudsjukvård).
I framställningarna av kvinnor ingår en stark norm om heterosexualitet – heteronormen – som det
universella och för alla givna sättet att vara. Den dominerande idén är att motsatser dras till varandra och
kompletterar varandra. Detta i sin tur bygger på de traditionella konventionerna om manlighet och
kvinnlighet. En följd av det är att homosexuella kvinnor framstår som avvikande och problematiska.
Mediernas traditionella genusordning och hetero-norma-tivitet samverkar med normer om svenskhet och
normalitet som bidrar till ytterligare exkludering av kvinnor i medierna.
På senare år har diskussionen om hedersrelaterat våld resulterat i att »utsatt flicka« – flicka eller ung
kvinna som på grund av viss etnisk bakgrund är eller antas vara offer för patriarkalt våld och hot om våld –
gjorts till en ny stereotyp. Denna sammanfaller väl med »offret« men får också illustrera det främmande,
oroande, avvikande från »svensk« kultur. Samtidigt finns en stereotyp föreställning som upprätthålls i
medierna om den »flexibla invandrarkvinnan« – som vill ha »svensk« jämställdhet och tvåsamhet. Den
»flexibla invandrarkvinnan« framstår som möjlig att »befria« eller integrera i det svenska samhället. 58
De stereotypa budskapen om den vältränade, ungdomliga och slanka kvinnokroppen som sprids genom
media leder till att kvinnor med funktionsnedsättningar ses som avvikare och annorlunda. »Trots att«-
tendensen är vanlig i framställningar av kvinnor med funktionsnedsättning. Den beskriver en person som
lyckas nå sina mål – trots sin funktionsnedsättning. Därmed antyds att det finns en motsättning mellan att ha
en funktionsnedsättning och att vara framgångsrik. 59
Könsstereotyper påverkar uppfattningen av kvinnor i negativ riktning. I en nyligen utkommen studie 60
framgår att en tv-publik bedömer manliga politiker som mer trovärdiga, kunniga och övertygande än
kvinnliga politiker, trots att kvinnor blivit alltmer aktiva i partipolitiken under de senaste 25 åren. Studien
gjordes visserligen i Norge, men eftersom jämställdhetspolitiken och utvecklingen där är snarlik den i
Sverige är resultaten troligen jämförbara. Skådespelare av båda könen framförde ett till innehållet likadant
tal, öppningsanförandet av stortingssessionen år 2000, som sedan skattades av kvinnor och män i publiken.
Inspelningen utfördes på samma sätt som de görs inom public service-tv, med samma logotype,
kameravinkel och samma sorts redigering. Särskilt den manliga publiken favoriserade manliga politiker.
Alltjämt köns stereotypa mönster
Trots allt som gjorts och görs för att främja jämställdhet 61 förändras kvinnors och mäns attityder mycket
långsamt. Flickor och kvinnor nedvärderas och utsätts för olika härskartekniker. Det krävs fler och mer
kraftfulla åtgärder för att motverka dessa mönster i hela samhället. Sådana måste sättas in tidigt, redan på
förskolan och fortsätta i utbildningssystemet och i arbetslivet samt inom olika organisationer och
folkrörelser. Beslutsfattare på olika nivåer måste påverkas och fullt ut ta ansvar för det som Sverige som
nation åtagit sig att leva upp till dels genom att underteckna och ratificera Kvinno-konventionen dels genom
att formulera nationella jämställdhetspolitiska mål.
Könsdiskriminerande reklam
År 2006 tillsattes en utredning om könsdiskriminerande reklam62 som presenterade sina förslag i januari
2008. Med hänsyn till yttrandefrihetsgrundlagen är det osäkert om det blir ett förbud mot
könsdiskriminerande reklam. Det måste därför anses tveksamt om Sverige lever upp till den punkt i
Pekingdeklarationen, som anger att lagstiftning kan behövas för att motverka pornografi och våld mot
kvinnor och barn som förmedlas via medierna.
Politiskt, rättsligt och publicistiskt råder alltså en motsättning mellan å ena sidan jämställdhet och å andra
sidan yttrandefrihet och tryckfrihet. Jämställdhet är inbyggd i demokratibegreppet. Demokrati, enligt den
svenska modellen, innebär allas rätt till delaktighet på livets alla områden och allas rätt till respekt.63
Yttrandefriheten och mediernas pressfrihet är viktiga medel för att säkerställa demokratin. Eftersom
jämställdheten och yttrandefriheten är viktiga för demokratin har de skydd i grundlagen och i internationella
konventioner.
Pekingdeklarationen i svensk politik
Det tog tio år innan Pekingdeklarationen fick utslag i det svenska policyskapandet. Detta skedde genom att
riksdagen i maj 2006 antog proposition 2005/o6:115 om en ny jämställdhetspolitik. Ett av delmålen i denna
är en jämn fördelning av makt och inflytande inom det demokratiska styrelseskicket. Men även makten över
till exempel medierna bör fördelas mer demokratiskt. Mediemakten har stor betydelse för formandet av vårt
samhälle. I delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män ska åtnjuta kroppslig
integritet innefattas även kroppslig integritet i symbolisk mening, däribland i medieutbudet. »Den ökande
exploateringen och kommersialiseringen av kvinnokroppen bidrar till att upprätthålla föreställningar om
kvinnors underordning. När kvinnor reduceras från människor till objekt bidrar det till utsatthet för våld och
kränkningar«, står det i målformuleringen. I de nya politiska målen för jämställdhet har också begreppet
stereotyper använts för första gången. »Regeringen anser att motverkandet av stereotypa och objektifierande
bilder av kvinnor, liksom att motverka kommersialisering och exploatering av kvinnor i pornografin utgör
viktiga delar i att också motverka och förhindra våldet mot kvinnor.«
Sexualisering av det offentliga rummet
Den förra regeringen avsatte medel för att i projektform arbeta mot sexualiseringen av det offentliga
rummet 64. Det är svårt att bedöma vad dessa enskilda projekt lett till och det har heller inte genomförts
någon uppföljning av aktiviteterna. En arbetsgrupp tillsattes för att diskutera, analysera och komma med
konkreta förslag på hur regeringens arbete mot sexualiseringen av det offentliga rummet borde utformas.
Arbetsgruppen tillsatte en expertgrupp, bestående av personer med speciell kompetens på olika områden –
forskare, branschfolk, medier och organisationer. Gruppen upplöstes i samband med att mandatperioden
löpte ut. Ett konkret resultat blev att en utredning om en lag mot könsdiskriminerande reklam tillsattes, vilket
gjorts i Sverige tre gånger tidigare. Regeringen redovisar inte hur man strategiskt avser att arbeta med
sexualiseringen av det offentliga rummet.
Svenska Filminstitutet fick i uppdrag att under 2003 och 2004 genomföra skolbiovisningar av filmen Lilja
4-ever i Sveriges gymnasieskolor samt vissa visningar för Sveriges värnpliktiga. Filmen och en handledning
användes som grund för samtal om jämställdhet och om de synsätt och attityder som finns kring kvinnors
och mäns sexualitet, mäns våld mot kvinnor och flickor, pornografi, prostitution och människohandel.
Filmen visades för över 35 000 elever i närmare 90 kommuner. Av proposition 2005/06:155, som behandlar
de nya jämställdhetspolitiska målen, framgår att regeringen stött-at det samnordiska forskningsprojektet
Unga, kön och pornografi i Norden som pågick mellan 2004 och 2006. Projektet finansieras av de nordiska
länderna och Nordiska Ministerrådet. Syftet med forskningsprojektet är att undersöka pornografins inverkan
på könsförståelsen hos nordisk ungdom och deras uppfattning om sexualitet. Fokusområdet Sexualiseringen
av det offentliga rummet finns inte längre kvar i den nya regeringens jämställdhetspolitik.
Kvinnor som aktiva subjekt i stället för sexobjekt
Regeringen har genomfört insatser riktade till unga människor65. FLICKA-projektet pågick från november
2003 till juni 2005 med målet att öka medvetenheten om kommersialiseringen och sexualiseringen av flickor
och pojkar. Den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen fick regeringens uppdrag att utvärdera Projekt
FLICKA. (Projekt Flicka, Ungdomsstyrelsens slutrapport 2007:9) Utvärderingen konstaterar att projektet
visserligen startade mediediskussioner och uppmärksammades stort i en del kommuner men att Flicka inte
lett till några långsiktiga effekter, till exempel attitydförändringar. Upplägget var ogenomtänkt och saknade
styrning från regeringen.
Vidare har Medierådet år 2003 fått i uppdrag att minska risken för att barn och unga utsätts för skadligt
medieinnehåll samt våldsskildringar och pornografi. Även här saknas en utvärdering av vad dessa insatser
fått för resultat.
Nyhetsutbudet är inte omnämnt i den svenska regeringens rapp-ort. Nyheter som genre har ett
verklighetsanspråk, till skillnad från exempelvis reklam. Därför är det av stor vikt att nyheter och journalistik
skildrar kvinnor på ett balanserat och icke-stereotypt sätt. Till två tredjedelar är det män som uttalar sig eller
omtalas i nyheterna. Detta mönster är stabilt i Sverige sedan åtminstone början av 1990-talet. Därför kan
man tala om en strukturell underrepresentation av kvinnor i nyhetsutbudet. Yttrandefrihetsorganisationen
Article 19 använder begreppet genusbaserad censur. Kvinnors åsikter, tankar, handlingar och världar värderas
lägre än mäns, menar Agnés Callamard, chef för Article 19. I kraft av sitt kön upptar män det allra största
utrymmet i nyheterna – och i flera andra mediegenrer. I de svenska etiska riktlinjerna för press, radio och tv
finns inga riktlinjer för att motverka diskriminering av kvinnor i text eller bild.66 Regeringen har sedan
Pekingdeklarationen antogs 1995 avstått från att diskutera nyhetsmediernas ansvar för demokratiska och
grundlagsstadgade värden, såsom kvinnors rättigheter och jämställdhet.
Sedan den svenska rapporten sammanställdes har regeringen uppmärksammat jämställdhet i nyheter och
medier genom en debattdag67 arrangerad av utbildnings- och kulturdepartementet, i linje med den strategi
som angavs i Proposition 2005/06/155 om nya mål i jämställdhetspolitiken. När det gäller hur kvinnor och
män framställs i medierna aviserar regeringen i Budgetpropositionen för 2006 ytterligare initiativ som ökar
fokus på dessa frågor, bland annat genom att sammanställa forskning på området och anordna seminarier.
Till debattdagen inbjöds bland annat forskare, mediechefer och intresseorganisationer samt jurister.
Ny regering
Efter valet i september 2006 valdes en ny regering att leda landet, den så kallade alliansregeringen. Denna
nämner inte i sina politiska mål eller i budgetproposition för 2007 det problematiska i hur kvinnor och män
framställs i medierna. En slutsats av detta är att området inte anses prioriterat.
Jämställdhetsutbildning för aktörer inom medier
Det framgår inte specifikt av regeringens rapport om olika aktörer inom medierna fått
jämställdhetsutbildning så att de i medieproduktionen kan bidra till att bryta traditionella könsmönster. I
propositionen Viktigare än någonsin! Radio och TV i allmänhetens tjänst 2007–2012 finns förslag till villkor
och riktlinjer som ska gälla under kommande tillståndsperiod för den radio- och TV-verksamhet som bedrivs
inom Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio.68 Regeringen konstaterar att
Radio och TV i allmänhetens tjänst har en viktig roll när det gäller att inte sprida schabloniserade och
stereotypa bilder av män och kvinnor eller av maktstrukturer och könsroller i samhället. Radio och TV bör i
ställ-et motarbeta stereotypa skildringar och sprida positiva förebilder.
ARTIKEL 7
Avskaffa diskriminering av kvinnor i landets politiska och offentliga liv
Sverige är inte ett jämställt land. Vi har en starkt könsuppdelad yrkesutbildning och arbetsmarknad. Få
kvinnor uppnår inflytelserika positioner inom ekonomi och näringsliv. Många kvinnor förvärvsarbetar deltid
och arbetar därutöver mer tid oavlönat i hemmet. Kvinnor tar ut mer än 80 procent av föräldraledigheten.
Sammantaget leder detta till att kvinnor har mindre makt, inflytande och är mindre ekonomiskt självständiga
än män i Sverige. I en nyligen publicerad studie framkommer att det ekonomiska och sociala genusgapet är
alarmerande. Det är 65 procent större risk att kvinnor har svårt att få pengarna att räcka till i det dagliga livet
och 33 procent mer sannolikt att de haft erfarenhet av ekonomisk kris jämfört med män. Kvinnor känner
också större otrygghet i vardagen.69 Mäns våld mot kvinnor är ytterligare ett allvarligt problem.
Allt jämställdhetsarbete hänger ihop. Nedvärderingen av kvinnor, kvinnors arbete, meriter och prestationer
är beroende av hela samhällets syn på kvinnor. Alla dessa områden måste påverkas samtidigt för att reell och
hållbar jämställdhet skall uppnås. Det är även viktigt att fokusera på mångfaldsperspektivet. Ett stort antal
kvinnor diskrimineras även utifrån, etnicitet funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning.
Syftet är gott – resultaten låter vänta på sig
Den svenska regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport vittnar om höga ambitioner när det gäller
jämställdhet i Sverige. Förändringsambitioner, projekt, utredningar, konferenser, diskussioner eller statistik
är inte det som saknas. Bristerna handlar istället om avsaknad av konkreta åtgärder, sanktioner och påföljder
när jämställdhetsmålen inte uppnås. Regeringens arbete med att förändra attityder behöver därför
kompletteras med tydligare lagstiftning och kännbara påföljder. Här har staten ett tydligt ansvar både i sin
roll som myndighet och i sin roll som arbetsgivare.
Offentliga styrelser, myndighetschefer och offentligt ägda företag
Regeringens mål är att uppnå jämställdhet inom offentliga styrelser, bland myndighetschefer och inom
offentligt ägda företag. Regeringen har stora möjligheter att påverka till staten och den offentliga ekonomin
knutna verksamheter. Även ur trovärdighetssynpunkt är det viktigt att dessa mål uppnås. När Sveriges
regering granskades av FN:s Kvinnokommitté, år 2001, uppmanades regeringen att öka
kvinnorepresentationen i verkställande och beslutande ställning inom både privat och offentlig sektor.70
Ändå kan vi konstatera att regeringen inte har lyckats uppnå jämn könsfördelning i de centrala statliga
styrelserna. I dessa är dessutom två tredjedelar av ordförandena män. 71 Av myndighetscheferna är 66
procent män medan andelen kvinnor är 34 procent. 72 I offentligt ägda företag innehar män 86 procent av
VD-posterna och 77 procent av befattningarna i ledningsgrupperna. 73
I Kvinnokommitténs granskning av Sverige 2008 återupprepar Kommittén uppmaningen att
kvinnorepresentationen på ledande poster i samhället måste öka. Se bilagan CEDAW-kommitténs kommentarer och rekommendationer till Sveriges regering.
Privata näringslivet
Inom det privata näringslivet går utvecklingen mycket långsamt. Mansdominansen på ledande positioner i
stora organisationer och i den privata sektorn består. Kvinnors andel i styrelser i privatägda aktiebolag har
endast ökat från 2 procent till 8 procent under de senaste tio åren. 74 Mansdominansen i börsbolagens
styrelser minsk-ade från 95 procent år 2000 till 84 procent år 2005. 75
Kvotering
Regeringen tillsatte en utredning med uppdrag att undersöka om och i så fall hur en lagstiftning om kvotering
på grund av kön i styrelserna skulle kunna införas i svensk lagstiftning. 76 Utredningen redovisade sina
resultat 2006 och dessa skickades därefter ut på remiss. Regeringen såg kvotering som en åtgärd som skulle
påskynda en nödvändig utveckling eftersom andelen kvinnor i företagens styrelser är låg och behöver ökas
markant. Målgruppen för den utredda åtgärden är cirka 1000 bolag med aktier i allmänhetens ägo.
Utredningen visade att det går att lösa till exempel frågan om äganderättsintrång. Norge har hittat en lösning
som rör ca 440 bolag. Dessa måste ha en kvinnorepresentation på minst 40 procent i sina styrelser. Uppfylls
inte detta krav riskerar bolaget att likvideras, det vill säga avvecklas. Frankrike förbereder en liknande lag
och även Schweiz överväger frågan. I Sverige blev resultatet av utredningen att regeringen beslutade att inte
lägga fram något förslag om kvotering. Regeringen litar istället på att »den goda viljan« inom näringslivet
kommer att vara tillräcklig. Mycket tyder på att så inte är fall-et. Det är enbart under hotet om kvotering som
näringslivet uttalar intresse att själva hantera frågan om ökad kvinnorepresentation genom att bland annat
delta i olika projekt och konferenser. I maj 2006 såg det ut som om regeringens uppsatta mål om 40 procent
kvinnor i styrelserna skulle kunna nås 2014, åtta år senare. Men efter att regeringen dragit tillbaka hotet om
att lagstifta om kvotering sjönk andelen kvinnliga styrelseledamöter från 21.5 procent 2006 till högst 21
procent ett år senare. Den högre siffran 2006 anses bero på att valberedningarna känt sig pressade att öka
antalet kvinnor i styrelserna på grund av det flera år gamla hotet om kvotering.
Som nämnts tidigare uppmanade FN:s Kvinnokommitté regeringen redan 2001 att öka
kvinnorepresentationen i verkställande och beslutande ställning inom både privat och offentlig sektor.77
Denna uppmaning upprepades även 2008; se bilagan CEDAW-kommitténs kommentarer och
rekommendationer till Sveriges regering.
I Artikel 4 i FN:s Kvinnokonvention står det att konventionsstaterna kan vidta tillfälliga och särskilda
åtgärder för att påskynda faktisk jämställdhet mellan kvinnor och män, och att dessa då inte betraktas såsom
diskriminering enligt Konventionen. De särskilda åtgärderna skall upphöra när jämställdhet har uppnåtts.
Kvotering till företagens styrelser har stöd i Kvinnokonventionen eftersom det handlar om just en tillfällig
åtgärd.
Fler kvinnor i styrelser – färre kvinnor som chefer
En nyligen publicerad studie visar att det idag finns tre gånger fler kvinnor i bolagsstyrelserna jämfört med
2002. 78 Denna utveckling har skett samtidigt som antalet kvinnliga chefer minskat. Andelen kvinnliga
chefer ökade från 9 procent 1990 till toppnoteringen 32 procent 2004. Tre år senare – i maj 2007 – hade
andelen sjunkit till 25 procent. Nedgången gäller både börsbolag och övriga privata företag. En slutsats som
dras i studien är att det i svenska bolag saknas strategier och strukturer för hur man klättrar inom företaget.
Detta är till nackdel för kvinnor. Det finns heller inga handlingsplaner för hur antalet kvinnor på ledande
poster ska öka och kvinnor saknar möjlighet att träna på de arbetsuppgifter som meriterar dem till
toppositioner. Inom bank-, finans- och försäkringsbranschen har andelen kvinnliga chefer minskat mest.
Bland de börsnoterade bolagen står telekombranschen och medieföretag för den största minskningen. Som
exempel kan nämnas att 28 procent av de 22 000 anställda på Ericsson är kvinnor och 20 procent av
cheferna. I koncernledningsgruppen återfinns dock bara en kvinna; personalchefen.
En annan undersökning visar att av de 44 börsbolag som noterades 1990 och som fanns kvar bland
företagen på börslistan vid årsskiftet 2006/2007 hade nästan hälften, 21 företag, inte lyckats befordra någon
kvinna på 17 år!
Domare
När regeringen granskades av FN:s Kvinnokommitté 2001 oroade sig Kommittén över den låga andelen
kvinnliga domare i Sverige. Regeringen uppmanades att vidta åtgärder för att undanröja diskriminering och
andra hinder så att andelen kvinnliga domare skulle öka. 79 Fortfarande är kvinnors andel inom domarkåren
låg när det gäller högre tjänster inom det allmänna och administrativa domstolsväsendet. Men kvinnors andel
har ökat på de lägre tjänsterna inom domarkåren.
Kommitténs kritik från förra gången – inga stora förändringar
Den kritik som Sverige fick efter Kvinnokommitténs granskning av Sverige 2001 kvarstår i stort sett
oförändrad inom områdena näringsliv och landets offentliga liv. 80 Mycket lite har hänt sedan dess.
ARTIKEL 10
Jämställdhet och utbildning
Efter Kvinnokommitténs granskning av Sverige år 2001 konstaterades att det inte finns några egentliga
hinder för att implementera, det vill säga praktiskt tillämpa och förverkliga Kvinnokonventionen på ett
effektivt sätt i Sverige. Det finns goda förutsättningar att både fullfölja Konventionen och avskaffa all
diskriminering av kvinnor. Många av de jämställdhetsproblem vi ser idag hänger samman med kvardröjande
könsstereotypa attityder och föreställningar. Därför är det viktigt att de kunskaper och goda
forskningsresultat som framkommit under senare år tillämpas fullt ut.
Utbildningssektorn är kanske en av de allra viktigaste områdena att förändra för att jämställdhet ska kunna
uppnås i Sverige. Kunskaper kring genus och jämställdhet behöver föras in i förskolan och ända upp till
forskarnivå för att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Tillämpad
kunskap är vägen till framgång.
Fortfarande finns uppenbara jämställdhetsbrister på alla nivåer i det svenska utbildningssystemet. Men det
finns vägar att påverka de värderingar, beteenden och insikter som människor behöver för att utvecklas som
individer. Denna syn inger hopp om att det går att skapa ett jämställt och integrerat samhälle på ett effektivt
sätt. Utbildningens roll i fråga om social mognad, särskilt social integration 81, måste därför behandlas med
stort allvar inte bara i allmänna Deklarationer utan framförallt i konkreta handlingsprogram. Det som
investeras i barn och unga kommer att förränta sig under lång tid framöver.
Fokus på den grundläggande utbildningen
Förskola, barnomsorg och skola behöver ställas i centrum för att förändra attityder och för att uppnå ett
jämställt samhälle. Föräldrarna och hemmiljön har ett stort inflytande på barns uppfattning av könsroller,
men ny forskning understryker betydelsen av att föräldrar och skolans personal tillsammans diskuterar
demokratiska värden, gör sig av med diskriminerande normer och maktstrukturer och visar på möjligheter till
förändring. 82
Barn påverkas starkt under uppväxtåren av vilka vuxna kvinnor och män de möter i olika yrkesroller.
»Rollfördelningen« ger dem klara indikationer på vad de som flicka respektive pojke ska välja som yrke när
de blir stora. Vuxenvärldens könssegregerade arbetsmarknad avspeglas därför klart och tydligt i de
utbildningsvägar flickor och pojkar väljer, både i gymnasieskolan och senare i den högre utbildningen. Men
effekterna av denna prägling kan påverkas på gott och ont genom de attityder som möter barnen i
barnomsorg och skola. Studier visar att redan förskolans arbetssätt oavsiktligt kan skapa eller förstärka
ojämställdhet genom särbehandling av pojkar och flickor, från de vuxnas sida. 83
Jämställdhetsarbetet i förskola och skola är en pedagogisk uppgift, som kräver lärare med kunskap,
kompetens och öppenhet för genusfrågor. Lärarutbildningen är därför en av nycklarna i jämställdhetsarbetet.
Skälen för ojämställdhet, som fortfarande dominerar i de allra flesta kulturer i världen, behöver analyseras ur
ett sociologiskt och historiskt perspektiv för att lärarna ska kunna ge god undervisning i dagens
mångkulturella skola.
Förskola och skola – en hjärtefråga för regeringen
I den svenska regeringens sjätte och sjunde rapport till Kvinnokommittén beskrivs ett enastående ambitiöst
program för genomförande av Kvinnokonventionens visioner i skola och förskola. Ett referensmaterial för att
intensifiera skolornas jämställdhetsarbete har tagits fram och distribuerades över hela landet hösten 2003. I
programmet ingick ett särskilt stödmaterial för skolor med barn i miljöer som är starkt präglade av
patriarkala värderingar.
Mellan 2002 och 2004 avsattes medel för utbildning av pedagogiska resurspersoner i jämställdhet och
genuskunskap som skulle arbeta praktiskt med att förändra könsroller och öka jämställdheten inom förskola,
skola och gymnasieskola. Under perioden utbildades 255 genuspedagoger, som nu arbetar ute i kommunerna.
År 2004 tillsatte den dåvarande regeringen Delegationen för jämställdhet i förskolan. Dess rapport kom att
innehålla en mängd viktiga och konstruktiva förslag. Intensifierad kompetensutveckling, rekrytering av fler
män till förskolan och fortsatt satsning på utbildning av genuspedagoger var några av dem. Målet angavs
vara en genuspedagog per 25 anställda i förskolan. Delegationens budskap kan sammanfattas med; »det som
behövs är mer kunskap, inte mer lagar och bestämmelser«.84 Resultaten av dessa satsningar har ännu inte
kunnat utvärderas i sin helhet. Men rapporter från de län, som tidigt utnyttjade det stöd för
jämställdhetsarbete som erbjöds, är i stort sett positiva.85
Rapporten från ett projekt i Dalarnas län pekar på att förändringsarbetet varit framgångsrikt.86 Flera
kvantitativa och kvalitativa faktorer som har betydelse för möjligheten att uppnå förändring har identifierats.
Förutsättningarna för att arbetet i förskolan och grundskolan ska leda till ett vuxenliv på lika villkor har fått
en tydlig förstärkning. Dessutom tjänar erfarenheterna från projektet som värdefull kunskap för kommande
verksamhet.
Trots framgångar visade resultaten från den avslutande intervjuundersökningen att endast 35 procent av
den intervjuade personalen kunnat iaktta »ett ökat genusöverskridande hos barnen eller de unga«. Det är
välkänt att denna typ av förändringsarbete tar tid men arbetsrapporten pekar ändå på tydliga strukturella
problem som måste åtgärdas. Det är viktigt att genuspedagogerna ges ökat stöd så att deras arbete kan få fullt
genomslag. Bland annat behöver de bättre förutsättningar, mer tid och makt för att genomföra den
jämställdhetspedagogik och det förändringsarbete som ska ge barnen frihet att forma sin egen identitet som
vuxna, utan traditionella förväntningar på vad en flicka eller pojke, kvinna eller man bör eller ska göra.
Ett hinder för att jämställdhet ska kunna uppnås på ett framgångsrikt sätt i skolan är det faktum att männen
är i klar minoritet bland de yngre barnens lärare. I förskolan är bara tre av hundra lärare män. Grundskolan
har en knapp tredjedel män och drygt två tredjedelar kvinnor bland den pedagogiska personalen. I
gymnasieskolan, sedd som helhet, är könsfördelningen jämn.87 Det är därför viktigt att manlig personal
rekryteras till de lägre nivåerna.
De könsbundna studievalen i gymnasieskolan
Tvärtemot de utbildningspolitiska målen om en jämn könsfördelning är gymnasieskolan fortfarande starkt
segregerad. Segregeringen är både köns- och klassbaserad. I de studieförberedande programmen, med
undantag för teknik, är könsfördelningen ganska balanserad medan den i de yrkesförberedande programmen
är mycket ojämn. Utbildningarna omvårdnad och barn och fritid har en låg andel pojkar. Men det har skett
en liten nedgång av andelen flickor inom omvårdnad och undervisning. 88 Flickorna saknas nästan helt inom
de fem yrkesförberedande tekniska utbildningarna; el, bygg, energi, fordon och industri. En avsevärt högre
andel av pojkarna än flickorna går i starkt könssegregerade utbildningar. De könsbundna valen av
gymnasieprogram följer sedan med upp i den högre utbildningen och ut på arbetsmarknaden och leder till
den stereotypa könsfördelning som återfinns där.
Tyvärr har gymnasieskolan inte fått del av samma tydliga jämställdhetssatsningar som förskolan och
grundskolan. Det är av stor vikt att de goda resultat som uppnåtts på de lägre nivåerna i skolan
vidareutvecklas och förstärks under gymnasietiden. Risken finns annars att det som uppnåtts på
jämställdhetsområdet fördärvas under gymnasietiden. De erfarenheter och kunskaper som samlats under
många års forskning och försöksverksamhet inom förskola och skola behöver översättas och anpassas till
gymnasienivån.
Kön och studieframgång
Idag når flickor högre betygsnivåer i alla skolformer jämfört med pojkar. I en OECD-kartläggning från 2003
framkommer att Sverige tillhör den grupp länder där könsskillnaderna till flickors fördel är störst när det
gäller läsning, matematik och naturvetenskap.
När flickorna började uppvisa högre betyg även i matematik uppstod en bred debatt i Sverige. Betydelsen
av intelligens, värderingar, attityder och motivation för betygsresultaten diskuterades livligt. I en rapport som
Myndigheten för skolutveckling beställt lyfter Mats Björnsson vid utbildningsdepartementet fram betydelsen
av ett mansideal som innefattar en »antiplugg-attityd« som påverkar pojkar i yngre åldrar. 89
Kvinnohistorikern Christina Florin har framhållit att flickors bättre skolresultat troligen haft betydelse för
att det idag finns fler kvinnliga än manliga studenter på universitet och högskolor. Hon diskuterar även vad
dessa skillnader kan leda till i framtiden. Förr kom pojkarna ikapp flickorna på de högre nivåerna i
skolsystemet – detta gäller inte längre. 90
Vuxenutbildningen
Vuxenutbildning har länge ansetts som ett viktigt instrument för att motverka diskriminering. Mellan 1997–
2002 genomfördes det så kallade Kunskapslyftet inom den kommunala vuxenutbildningen. Syftet var att
gruppen vuxna som inte hade gymnasial behörighet skulle få möjlighet att läsa in denna kompetens. 91 Under
åren 2003–2006 omvandlades kunskapslyftet till ett rekryteringsbidrag för vuxenstuderande.
År 2007 innebar en stor omställning för vuxenutbildningen. Det statliga bidraget till kommunerna skars
ned kraftigt – från 1,8 miljarder 2006 till 1,2 miljarder 2007. Bara ett fåtal kommuner har valt att kompensera
denna statliga neddragning med kommunala medel. Detta har inneburit en kraftig minskning av antal
studieplatser. En undersökning från Skolverket tyder på att vuxenstuderande på gymnasienivå har minskat
med 18 procentenheter. Neddragningen har även drabbat studerande som sökt yrkesutbildningar. Dessutom
har rekryteringsbidraget tagits bort. Dessa förändringar och neddragningar drabbar framförallt kvinnor
eftersom kvinnor utgör två tredjedelar av det totala antalet vuxenstuderande. 92
Sverige har lång erfarenhet av nyttan och nödvändigheten av en väl fungerande vuxenutbildning. Den har
varit en erkänt lönsam investering i kvinnors möjligheter att förbättra sina liv och försörjningsmöjligheter.
De nedskärningar som nu har genomförts utgör ett allvarligt hot mot dessa möjligheter.
Etnisk bakgrund och kön i grundskolan.
Avhandlingen Utbildning på (o)lika villkor – om kön och etnisk bakgrund i grundskolan av Sara Högdin 93
visar att en ganska stor andel av skolflickorna i Sverige begränsas av hederstraditioner. Detta leder till att
flickornas liv och möjligheter inskränks. Bland annat förekommer det relativt ofta att elever får dispens från
att delta i olika ämnen i skolan med hänvisning till religiösa eller kulturella skäl. Sådana dispenser får inte
förekomma enligt skollagen. Elever har rätt till hela sin utbildning.
Integrationsministern meddelade i maj 2007 att lärarna kommer att utfrågas kring dessa fenomen i en
nationell enkät i samband med den utredning om hedersvåld och dispenser för invandrarflickor som
regeringen planerar. 94
Jämställdheten i skolan – den samhälleliga bakgrunden
Den politiska situationen i Sverige kommer med största sannolikhet leda till en total förändring av
grundskola, gymnasial utbildning, Komvux, SFI och hela lärarutbildningen. Tidigare beslutade förändringar
avbryts eller skjuts upp. En helt ny statlig myndighetsstruktur söks för skolan, förskolan, skolbarnomsorgen
och vuxenutbildningen. 95 Förändringen ska träda i kraft 1 juli 2008. Besparingar inom Komvux och flera
andra förändringar har redan genomförts. En utredning om reformering av lärarutbildningen har tillsatts
med förra universitetskanslern Sigbritt Franke som utredare 96. En satsning på fortbildning för lärare,
Lärarlyftet, har aviserats för åren 2007–2009. 97
Det största oppositionspartiet socialdemokraternas företrädare Morgan Johansson medger att en ny,
trovärdig skolpolitik måste arbetas fram. I en debattartikel i DN skriver han att hans parti måste göra upp med
regeringspartierna om gymnasieskolan. 98 Detta pekar mot att det kan bli möjligt att genomföra en
långsiktig, gränsöverskridande reform. En sådan behöver innehålla kraftfulla åtgärder för att förstärka och
utveckla jämställdhets- och genusperspektivet inom hela utbildningssystemet.
Högre utbildning
Regeringen har sedan 2001 gjort en del tydliga insatser för att åstadkomma en jämnare könsfördelning bland
såväl studenter som personal och ledning vid universitet och högskolor. 99 Rapporter om hur
genusperspektivet ingår i undervisningen har sedan 2005 lämnats i utbildningsinstitutionernas
årsredovisningar. Det pågår också en viss utjämning av tidigare obalanser.
Könsbundna studieval inom grundläggande högskoleutbildning
Fler kvinnor än män väljer att fortsätta att studera efter gymnasiet. Läsåret 2005/06 fanns det 320 000
studerande i grundutbildningarna på universitet och högskolor, 59 procent av dem var kvinnor och 41
procent män. 100 Totalt examinerades 33 200 kvinnor och 17 800 män på högskolans grundutbildningsnivå
2004/2005. 101
Val av högskoleutbildningen är något mindre könssegregerad än val av gymnasieprogram. Men
fortfarande dominerar kvinnor i vård- och lärarutbildningarna, medan män dominerar inom tekniska ämnen.
Några större förändringar tycks inte ha inträffat beträffande detta sedan 2001. 102 Män på lärarutbildningar
har dock ökat med tre procentenheter sedan 2000/1. 103
de fem största examensämnena på universitet och högskola 2006
Kvinnor (%)
Män (%)
Lärarutbildningen
84
16
Sjuksköterskeutbildningen
87
13
Civilingenjörsutbildningen
32
68
29
Högskoleingenjörsutbildningen
Ekonomiutbildningen
55
71
45
Läsåret 2005/06 hade fem av de mindre programmen omkring 60 procent kvinnliga studenter enligt
högskoleverket. Dessa var läkarutbildningen, arkitektutbildningen, juristutbildningen, teologie
kandidatutbildningen och den konstnärliga högskoleutbildningen. I resten av de mindre programmen var
kvinnors andel högre än 60 procent.
När det gäller teknik och naturvetenskap har en könsutjämning börjat ske. Andelen examinerade kvinnor
inom teknikområdet har ökat de senaste tio åren från drygt 20 procent till 30 procent. Samtidigt har antalet
nyregistrerade kvinnor på teknikområdet sjunkit sedan 2000/2001, vilket kan resultera i en lägre andel
examinerade kvinnor i framtiden.104
Inom IT-utbildningarna är denna trend särskilt tydlig. Där har andelen kvinnor bland de nyintagna sjunkit
drastiskt. 2006 var 13 procent av de examinerade på civilingenjörsprogrammet i datateknik kvinnor samtidigt
som endast 3 procent av de nyintagna var kvinnor. Situationen är likartad för samtliga högre tekniska
utbildningar i Sverige.
2005 fick Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i uppdrag av regeringen att ta fram en åtgärdsplan för att
främja jämställdheten inom IT-sektorn. Detta uppdrag avslutades i september 2007 och resulterade i ett 40-tal
rekommendationer och åtgärdsförslag.105 Se även avsnitt Artikel 11 – arbetsmarknad och arbetsliv – där den
könssegregerade IT-sektorn behandlas vidare.
Lärarutbildningarna
Regeringen har i flera beslut betonat hur viktigt det är att det finns en balans mellan kvinnor och män i
grundskolans lärarkår. Detta har setts som särskilt viktigt när det gäller vidareutvecklingen av
lärarutbildningarna. 106 Men resultat har låtit vänta på sig.
CEDAW-nätverkets förra skuggrapport från 2001 betonade bristen av genusperspektiv och
jämställdhetssatsningar i lärarutbildningarna. De planerade medel som hade avsatts för att förändra detta
ansågs som allt för knappa för att lärarhögskolorna skulle kunna leva upp till regeringens ambitioner. Som
signalerats tidigare i denna skrift spelar lärarutbildningen en avgörande roll för allt jämställdhetsarbete. Att
de blivande lärarna ägnar allt för lite av sin studietid åt genus- och jämställdhetsfrågor har påtalats från
många håll. Läroplanen och centralt fattade beslut får helt enkelt inte genomslag i den konkreta utbildningen
eller i de studerandes val av kurser.
I en ny rapport har Margareta Havung 107 granskat lärarutbildningen vid 23 lärarhögskolor. Hon
konstaterar att utbildningen i genus- och jämställdhetsfrågor ofta är eftersatt. »Regeringen har lämnat över
till de enskilda lärosätena att utforma utbildningen. Idag formas den utifrån den kunskap som redan finns på
lärosätet – OM den finns!« 108 Havung har kommit till den utmanande slutsatsen att det krävs entusiaster –
de är till och med en förutsättning - för att frågor om jämställdhet och genus ska få mer än ett slumpmässigt
utrymme i kurserna.
Kunskaperna hos lärarna på lärarhögskolorna är alltså fortfarande bristfälliga. Även om kunskaperna i sig
finns, dels i läroplanerna och dels i alla de doktorsavhandlingar som har skrivits i ämnet. Men kunskaperna
måste användas! Havung poängterar också att skolledningens inställning till genus och jämställdhetsfrågor är
central för om dessa får genomslag i undervisningen. Tydliga signaler om att jämställdhet är ett prioriterat
område är avgörande för kunskapsområdets utveckling.
Pojkars stereotypa yrkesval
I den allmänna skoldebatten har det tidigare framhållits att det är alarmerande att flickor begränsar sina
yrkesvalsmöjligheter genom konventionella studieval. Men pojkarnas konventionella studieval är minst lika
oroande.
Det borde därför vara dags att vända på perspektiven och försöka få in pojkarna på de områden där de är
så oerhört underrepresenterade som till exempel inom vård och omsorg. Flickorna tycks ju ändå ha lättare att
själva flytta på sig. En jämn könsfördelning inom alla yrkeskategorier i vården och inom alla nivåer i skolan
skulle ge många fördelar. Dels skulle det vara bra för eleverna och vårdtagarna och dels skulle lönerna i
dessa kvinnodominerade yrken förbättras liksom arbetsmiljön!
Forskarutbildning
Inom forskarutbildningen pågår en tydlig utjämning av fördelningen mellan män och kvinnor. Bland
nyintagna till forskarutbildningen hade en balans mellan könen uppnåtts redan läsåret 2004/2005. Då var 49
procent kvinnor och 51 procent män.109 Samma siffror rapporteras för 2006. 110 Men även här finns stora
variationer mellan ämnesområdena. I rapporten Forskarutbildning och forskarkarriär 111 har
Högskoleverket undersökt den så kallade avlänkningen av kvinnliga studenter under forskarkarriären, från
grundexamen till högre tjänster inom högskolan.
Redan vid övergången från grundutbildning till forskarutbildning är andelen män som går vidare större än
andelen kvinnor inom de flesta ämnesområdena. Totalt går 15 procent av männen vidare och 12 procent av
kvinnorna. Eftersom kvinnorna utgjorde 47 procent av den undersökta gruppen på totalt 33 674 personer
betyder en skillnad på 3 procent mellan kvinnor och män i benägenhet att fortsätta studera att det rör sig om
ett stort antal individer. Val av ämnen inom grundexamen är mer eller mindre avgörande för hur många som
sedan väljer att fortsätta inom forskarutbildningen och även här är skillnaden mellan könen märkbar.
Det är framförallt inom naturvetenskap och humaniora som oddsen för män att fortsätta som
forskarstuderande är markant högre. Anmärkningsvärt nog fanns ingen sådan skillnad inom de tekniska
utbildningarna. Men givetvis kommer även dessa forskarutbildningar att domineras av män eftersom det är
så många fler män inom de tekniska grundutbildningarna. Utredningen kan inte ge svar på frågan om orsaken
till dessa könsskillnader.
Det finns inga enkla samband som förklarar varför det ser ut som det gör. Men många värdefulla projekt
har genomförts för att hitta orsakerna till könsskillnaderna och stödja förändring. 112 Det så kallade IDASprojektet 113, vars syfte är att få fler kvinnor på höga akademiska poster, har stött ett antal lokala projekt som
exempelvis Att vara man väger tyngre – en studie om karriärstrukturer vid Luleå tekniska universitet,
Maskrosfysiker – arbetsplatsundersökning ur genusperspektiv vid Fysiksektionen i Uppsala, Karriärvägar
och karriärmönster bland disputerande läkare och medicinare eller Mission (im)possible? Kvinnor om att
vara akademisk ledare i forskningstunga miljöer av Ulrika Haake. Därtill kommer intervjuundersökningar
som visar att studerande känner sig särbehandlade.114
Forskarkarriären – den läckande rörledningen
Det är tydligt att forskarkarriären ser annorlunda ut för män än den gör för kvinnor eftersom svenska
professorer till 83 procent är män.115 Den stora frågan är vart kvinnorna tar vägen efter doktorsexamen.116
Att få en anställning som forskarassistent är ofta det första steget i forskarkarriären. Bland doktorander
som disputerade mellan 1985 och 1990 fick män sådana anställningar i något större utsträckning än kvinnor.
Det visar Högskoleverkets statistik.117 Därefter inföll en kort period då något fler kvinnor anställdes,
sannolikt på grund av särskilda satsningar för att anställa kvinnor.
Högskoleverket konstaterar även att andelen doktorer som anställs som forskarassistenter har minskat –
det har generellt blivit svårare att få en forskarassistenttjänst. Detta innebär att meriteringsmöjligheterna
inom högskolan har minskat över tid. I Högskoleverkets årsrapport 2005 framkommer att män fortfarande är
något överrepresenterade som forskarassistenter. Av totalt 1010 forskarassistenter är 60 procent män.
Anställning som lektor, det vill säga universitetslärare, är ett viktigt steg i karriären efter doktorsexamen.
Även här försvinner kvinnorna – år 2005 var 34 procent av lektorerna kvinnor och 66 procent män. 118
»Möjligheten att få en fast anställning som lektor är en distinkt flaskhals i jämställdhetsarbetet, snarare än
det som hittills oftast antagits; andelen kvinnliga doktorander. Ett exempel där detta är särskilt tydligt är den
biologiska sektionen. Andelen kvinnliga doktorander har i åtskilliga år legat omkring 50 procent eller högre,
men detta har inte alls lett till någon ökning av andelen kvinnliga universitetslärare« skriver tekniska
fakulteten i Uppsala.119
Efter att detta faktum uppmärksammats infördes ett finansiellt stöd till de institutioner som anställde en
kvinna. Dessutom beslöt fakulteten att alla etablerade lärare inom tre år skulle delta i en halvdagsutbildning i
könsmedveten pedagogik. Det är förmodligen just drastiska åtgärder som måste till om maktbalanser inom
universitetsvärldens ska förändras.
För som en jämställdhetsansvarig vid Uppsala universitet förklarar: »Jämställdhetsarbetet har en tendens
att upprepa sig, att begränsas, att upphöra att betyda. Vi måste våga bryta med läpparnas bekännelse i
akademin och utforma en hållbar organisation för jämställdhet«. 120
Professorerna i pyramidens topp – kvinnor avlänkas
Det verkar vara likadant idag som när CEDAW-nätverket skrev sin förra rapport i samband med
Kvinnokommitténs granskning 2001. Bara »manliga« drag anses professorliga nog. Män är fortfarande starkt
överrepresenterade i den svenska professorskåren, 83 procent är män och 17 procent är kvinnor. 121
För att utjämna fördelningen mellan könen har regeringen sedan 1997 kontinuerligt angett rekryteringsmål
avseende professorstjänster. Det eftersträvade fördelningsintervallet ligger mellan 40 och 60 procent. Men
metoderna för att uppnå detta har inte varit effektiva.
Avlänkningen av kvinnor (det vill säga att kvinnorna inte befodras) är mycket tydlig. För samtliga
doktorskullar från 1980 till 1991 har en större andel manliga doktorer anställts som professor inom tolv år
efter examen. Männens chans att bli professor är dubbelt så hög som kvinnornas!
Befordringsreformen för lektorer från 1999 medförde att det blev lättare att påverka könsbalansen i
forskarkarriären i mer jämställd riktning genom lektors- och professorstillsättningar. Men varken denna
reform eller andra liknande reformer har hittills varit tillräckliga för att kvinnor och män ska kunna göra
professorskarriär i samma utsträckning. 122
Andelen kvinnliga professorer varierar något mellan ämnesområdena. Könsskillnaderna är minst inom
samhällsvetenskap och medicin och störst inom humaniora och naturvetenskap. Humaniora och
naturvetenskap är två ämnesområden där kvinnor tydligt avlänkas i alla led från grundutbildning till
professorsnivå.
Den skeva fördelningen av professorstjänster är ett allvarligt kvalitetsproblem inom högre utbildning och
forskning som regeringen behöver komma till rätta med. Orsakerna till skevheterna är förmodligen många
och det finns ingen allmänt accepterad förklaring. Men frågan har analyserats ingående från olika
synvinklar.123
Ansvariga myndigheter och särskilt Vetenskapsrådet har – efter misskrediterande avslöjanden124 – lagt
sig vinn om att sjösätta ett objektivt meritvärderingssystem för att undanröja misstankar om att det är detta
som är barriären för kvinnor. Om skillnader uppstår i beviljningsgraden av forskningsresurser mellan kvinnor
och män skall detta motiveras skriftligt. 125 Men samma öppenhet finns inte i hela forskningssystemet. Vid
värdering av mycket stora projekt (exempelvis centers of excellence och strategiska forskningssatsningar)
används också »reasoning« det vill säga »resonemang« som utvärderingsmetod vilket visat sig medföra
högre risk för kvinnor att exkluderas av orsaker som inte är relaterade till kompetens eller kvalitén på
föreslagna projekt. 126
Ett antal stora anslagsfördelningar har uppmärksammats i dagspressen. Elva kvinnliga forskare konstaterar
att tre av de forskningsmiljöer som fått anslag kommer att ledas av kvinnor. De övriga 25 för
kunskapsutvecklingen in i framtiden under överinseende av män. Sammanfattningsvis kommer nästan nio av
tio strategiska skattekronor att gå till manliga forskare, en linje som nu är cementerad ett decennium
framöver. 127
Könsdiskriminering vid tillsättning av tjänster är förbjuden enligt jämställdhetslagen. Ändå är det inte
självklart att den formaliserade rekryteringsprocess som tillämpas vid professorstillsättningar och i
beviljandet av forskningsanslag alltid leder till könsneutrala beslut. Vissa kriterier kan vara möjliga att
anpassa och manipulera. Det finns risk för att sakkunnigprocessen, den process som till exempel leder fram
till en professors utnämning, innehåller »homosocialitet« på samma sätt som rekryteringen av företagsledare
innehåller sådana element. 128
Ur individens, lärosätenas och samhällets synvinkel är det av stor betydelse vilka forskarna och
professorerna är. Den bristande könsbalansen är ett klart kvalitetsproblem för dagens högre utbildning och
forskning. Det är regeringens ansvar att rekryteringsprocessen och beviljandet av forskningsanslagen
detaljgranskas och att nya, effektiva och könsneutrala bedömningsmetoder tas fram.
ARTIKEL 11
Arbetsmarknad och arbetsliv
Lika lön
När FN:s Kvinnokommitté granskade hur Sverige levde upp till Kvinnokonventionen 2001 oroades
Kommittén av löneskillnaderna mellan kvinnor och män i Sverige och uppmanade regeringen att vidta ett
antal åtgärder för att bekämpa denna diskriminering.129 Flera av dessa åtgärder har genomförts, men ändå är
resultatet mycket begränsat. Nuvarande löneskillnaden har varit nästan oförändrade i tjugo års tid.
Svenska kvinnors marknadsinkomster utgör 66 procent av mäns marknadsinkomster. Efter skatter och
transfereringar utgör kvinnors disponibla inkomster 77 procent av mäns disponibla inkomster.130 I snitt är
kvinnors löner 83 procent av mäns löner (när heltidslöner jämförs). Efter en standardvägning är kvinnors
löner i snitt 92 procent av mäns löner. En sådan tar hänsyn till ålder, utbildning, sektor, arbetstid (omräknat
till heltid för dem som arbetar deltid) och yrkesgrupp.131 Den faktor som förklarar mest av löneskillnaden
är yrkestillhörighet. Hälften av alla svenska kvinnorna arbetar i stora yrken inom offentlig sektor där
lönerna är låga.
Forskning visar att kvinnor har för låga befattningar i förhållande till sin utbildningsnivå, det vill säga att
kvinnor ofta är överutbildade. Detta påverkar kvinnors löner negativt.132
Den könssegregerade arbetsmarknaden
Den könssegregerade arbetsmarknaden är av flera skäl ett jämställdhetsproblem. Ett antal så kallade
brytprojekt har genomförts med finansiering från bland annat EU för att minska könssegregeringen på
arbetsmarknaden. Men utfallet har varit magert i förhållande till insatserna.
Den statliga och resten av den offentliga sektorn är en stor arbetsgivare med en starkt könssegregerad
yrkesuppdelning, där finns många lågavlönade kvinnor och löneskillnaderna mellan kvinnor och män är
stora. Inom staten och landstingen har förhållandet mellan kvinnor och mäns löner inte förändrats på tio år.
Det är rimligt att kräva att staten och den offentliga sektorn går före och avskaffar könsdiskriminerande löner
och på så sätt blir en förebild och föregångare för hela arbetsmarknaden.
I vissa fall finns motståndet mot jämställdhet och jämställda löner även inom staten. Den svenska
jämställdhetslagen föreskriver att arbetsgivare genomför regelbundna lönekartläggningar och betalar lika lön
för lika och likvärdigt arbete. I flera artiklar av opinionsbildande karaktär och interna skrivelser har
myndighetschefer inom den statliga byråkratin pläderat för en friare lönesättning utan »pekpinnar« från
lagstiftarna. Dessa inlägg har fått fortgå under flera års tid.
Statistik
Statistik är ett viktigt instrument för att mäta insatser och resultat. Den har en viktig roll i opinionsbildning
och när beslut ska fattas. Det är därför viktigt att den statistik som används är tydlig och lättförståelig och
inte blir till ett tvistefrö i sig.
Dagens lönestatistik innehåller fortfarande brister. Ett exempel på detta är att de kvinnodominerade
yrkesgrupperna inte delas upp med samma precision och i lika många nivåer som mansdominerade
yrkesgrupper. Dessutom särskiljs inte alltid arbetsledning och specialistfunktioner från gruppen. Detta leder
till att statistiken ifrågasätts och många jämförelser blir meningslösa.
Föräldraskap och obetalt arbete
Under Artikel 11 i Kvinnokonventionen står det att konventionsstaterna ska göra det möjligt för föräldrar att
förena föräldraskap och förvärvsarbete. Även i Artikel 5 framhålls vikten av att stödja familjebildningen och
att män och kvinnor har ett gemensamt ansvar för sina barns uppfostran och utveckling. Hitintills har män
inte tagit tillräckligt stort ansvar för jämställdhet och jämställdhetsarbete.133 En undersökning som gjordes
för tio år sedan visade att det bara var i relationer där mannen var arbetslös och kvinnan arbetar heltid som de
delade det obetalda hushållsarbetet lika.134
Enligt Statistiska Centralbyråns senaste tidsanvändningsundersökning 135 arbetar kvinnor och män lika
mycket per dag, cirka åtta timmar. Kvinnor arbetar lika mycket betalt som obetalt, medan män arbetar
dubbelt så mycket betalt som obetalt. Kvinnor har inte förändrat den tid de förvärvsarbetar mellan år 1991
och 2001. Män har däremot minskat sin tid i förvärvsarbete med tre timmar per vecka. Kvinnor har minskat
sin tid i obetalt arbete något, men män har varken ökat eller minskat sin tid i obetalt arbete under denna
period. Under en vecka utför kvinnor drygt 28 timmar och män knappt 20 timmar obetalt arbete. Tiden för
obetalt arbete varierar inte bara mellan könen utan också mellan olika faser i livet.
Föräldraledighetens effekter
Den svenska föräldraförsäkringen är en av de mest utvecklade i världen. Ambitionen har varit att möjliggöra
och stödja båda föräldrars rätt till förvärvsarbete och aktivt föräldraskap. Tyvärr har föräldraförsäkringen
visat sig vara en fälla för kvinnor. Mindre än 20 procent av föräldraledigheten tas ut av papporna. Uttag av
föräldraledighet när barn är sjuka fördelas mer jämställt. Kvinnor tar 64 procent och män 36 procent av
denna ledighet.136 Forskning visar att föräldraförsäkringens utformning är en av orsakerna till
lönediskrimineringen av kvinnor.137 Kvinnor och män sorteras på arbetsmarknaden på basis av förväntad
frånvaro. Kvinnor utgör »högriskgruppen« och bestraffas lönemässigt från början, vare sig de planerar barn
eller inte. När de får barn och är föräldralediga bestraffas de lite till. Män tillhör lågriskgruppen och får högre
lön. De bestraffas först lönemässigt när de tar en längre tids föräldraledighet, men då bestraffas de hårdare än
kvinnor. Mycket tyder på att mäns låga uttag av föräldraledighet snarare reflekterar arbetsgivarnas
preferenser än männens egna önskemål.
En individualiserad föräldraförsäkring det vill säga att föräldrarna tilldelas halva tiden var skulle sprida
frånvaroriskerna jämnare mellan kvinnor och män och stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. En
sådan reform skulle även stärka pappa-barn relationen.
De senaste åren har en rad förslag presenterats som syftar till att stimulera män att ta ut mer av
föräldraledigheten. Förutom kvotering, att fler månader reserveras för både pappan och mamman och
individualisering av föräldraledigheten, har en jämställdhetsbonus förts fram som förslag för att belöna ett
jämställt uttag av föräldraledigheten. Den nya regeringen föreslår nu två åtgärder: dels en
jämställdhetsbonus, dels ett vårdnadsbidrag till den förälder som väljer att stanna hemma med barnen. Ett
viktigt mål är att öka valfriheten för föräldrarna. Erfarenheter visar tydligt att mer behöver göras för att
föräldrar ska dela ledigheten lika och för att män ska ta ett större ansvar för det obetalda arbetet med hem,
barn och äldre släktingar. Sådana åtgärder måste rikta sig både till enskilda föräldrar, arbetsgivare och
fackliga företrädare.
IT-sektorn en framtidsbransch endast för män?
Av regeringens proposition Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället 2004/05 framgår att
denna sektor i mycket hög grad leds och domineras av män. Det finns dessutom betydande löneskillnader
mellan kvinnor och män inom IT-relaterade yrken, både i privat och offentlig sektor. Också när det gäller
utbildningar på IT-området råder en sned könsfördelning.138 Andelen kvinnor bland nybörjarna inom ITutbildningar har sjunkit drastiskt. Av studenter som examinerades på civilingenjörsprogrammet i datateknik
år 2006 var 13 procent kvinnor – men samma år var endast 3 procent av nybörjarna kvinnor. Läget är likartat
på samtliga högre tekniska utbildningar i Sverige. 2005 fick KTH (Kungliga Tekniska Högskolan)
regeringsuppdraget att ta fram en åtgärdsplan för att främja jämställdheten inom IT-branschen. Detta uppdrag
avslutades i september 2007 och utmynnade i ett 40-tal rekommendationer och förslag till åtgärder.139
Redan i CEDAW-nätverkets rapport från 2001 påtalades att alarmerande få kvinnor genomgick högre
akademisk IT-utbildning. nätverket föreslog då att man borde genomföra kvotering till IT-utbildningarna, en
metod som prövats i Norge med gott resultat.
År 2001 föreslog FN:s Kvinnokommitté att regeringen skulle tillämpa tillfälliga, särskilda åtgärder enligt
Artikel 4.1 för att öka kvinnors andel i den privata sektorn.140 Inom IT-området borde sådana tillfälliga
särskilda åtgärder prövas; genom till exempelkvotering eller positiv särbehandling.
Företagande och tillväxt
Regeringen vill öka sysselsättning, nyföretagande och tillväxt i hela landet. Idag drivs ca 25 procent av
företagen i Sverige av kvinnor. Kvinnors företag är mindre och de är oftare ensamföretagare jämfört med
män. Regeringens mål är att 40 procent av alla nystartade företag ska startas av kvinnor.
Under 2007 har resurscentrum för kvinnor runt om i landet trängt in i den av den nya regeringens antagna
strategi »En nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007–2013«.
Denna strategi styr de regionala och länsvisa strukturfondsprogrammen, ESF-programmen 141 och
landsbygdsprogrammen. Sammantaget ska dessa program stimulera arbetsmarknaden och näringslivet och
skapa tillväxt. Resurscentrum för kvinnor arbetar för att det i Sverige ska bli en jämställd arbetsmarknad och
ett jämställt näringsliv. Inom de ovan uppräknade utvecklingsprogrammen finns ekonomiska resurser för att i
projektform arbeta för ett jämställt näringsliv och en jämställd arbetsmarknad. Aktiviteter i denna riktning
har förekommit i samtliga län i Sverige.
Resurserna går till män
Enligt NRC, (Svenska Riksförbundet Nationellt Resurs Centrum för kvinnor) fördelas 90 procent av de medel
som 2007 avsattes inom regionalpolitiken till män och 10 procent till kvinnor. Mycket arbete och omfattande
attitydförändringar krävs för att uppnå jämn resursfördelning, det vill säga hälften till kvinnor och hälften till
män.
Vinova är en statlig myndighet som arbetar för att höja tillväxten i hela landet. Detta görs bland annat
genom Vinnväxt som stöder samverkan mellan forskning och småföretag. 90 procent av programmets medel
har kommit män till del, framförallt på grund av kravet om att mottagaren ska vara ett aktiebolag. Dessutom
finns ett antal andra organisationer som ska stödja utveckling och tillväxt (exempelvis Ideon, Sideum). Dessa
är ofta knutna till universitet och högskolor och fördelar offentliga medel. Organisationernas anställda är till
största delen män och de tjänar bra. En månadslön på 60.000 kronor är inte ovanligt för en VD. De projekt
som får ekonomisk stimulans genom dessa organisationer, är mycket mansdominerande. Som jämförelse kan
nämnas att under 2007 fick lokala resurscentrum för kvinnor 85 000 kronor och regionala resurscentrum för
kvinnor 115 000 kronor i basfinansiering. Detta räcker inte ens till löner.
Programmen är konstruerade utifrån mäns intressen och värderingar
Efter en utvärdering av hur kvinnor upplevt de satsningar som gjorts inom Nationellt Resurs Centrum för
kvinnor konstateras att programmen och stöden är utformade i enlighet med mäns intressen och värderingar.
Kvinnorna känner inte igen sig i skrivningarna och upplever att programmen inte berör dem och deras behov
och intressen.
Programmens prioriteringar gynnar branscher som framförallt män verkar inom och där män driver på
utvecklingen. Det kan gälla till exempel gruvnäring, vattenkraft, träindustri, fordonsindustri, rymdindustri
samt läkemedelsindustri. Beskrivningen av hur tillväxt skapas utgår framförallt från teknisk utveckling och
man prioriterar tekniska innovationer och utvecklingen av nya apparater, vilket framförallt gynnar män.
Samtidigt är kvinnorna medvetna om att för att bli beviljade medel till sina utvecklingsprojekt måste de
använda sig av dessa »till mäns fördel snedvridna« program. Kvinnorna framhåller att kvinnors önskemål
och idéer för utveckling av arbetsmarknaden och näringslivet ska stimuleras och respekteras i lika stor
utsträckning som mäns önskemål och idéer. Landets cirka 150 lokala och regionala resurscentrum för
kvinnor ska ses som ett innovationssystem där varje lokalt resurscentrum ska ges möjlighet att arbeta
projektorienterat för en jämställd arbetsmarknad och för ett jämställt näringsliv genom en tryggad
basfinansiering på 750 000 kronor per år. Denna basfinansiering ska sedan kunna ökas på genom att utgöra
medfinansiering i olika EU-finansierade projekt.
Även friskvård, djurvård, heminredning, mode, turism och besöksnäringen ska ses som tillväxtbranscher.
Löjligt låga skadestånd
I Sverige döms få företag för könsdiskriminering och sexuella trakasserier i Arbetsdomstolen. I de fall
företagen fälls är skadestånden mycket låga, framförallt i jämförelse med USA och England. Svenska
arbetsgivare kan därför göra den affärsmässiga bedömningen att de har råd att fortsätta diskriminera
människor. Om det kostar 50 000 kronor i skadestånd att säga upp en gravid kvinna kan det bli billigare än
att först omplacera henne och sedan hitta och skola in en vikarie. Orsaken till att Sverige har så låga
skadestånd är att här bedöms könsdiskriminering som en arbetsrättslig fråga bland många andra. I
Storbritannien och USA betonar man kränkningen av individens mänskliga rättigheter.142
Arbetsskador
Försäkringskassans senaste arbetsskadestatistik visar att män lättare får ersättning för sina arbetsskador än
kvinnor.143 Mäns sjukdomar godkänns som arbetsskador dubbelt så ofta jämfört med kvinnor. 26 procent av
de anmälda fallen från män som kommer upp till prövning får bifall jämfört med 13 procent av kvinnornas.
72 procent av de kvinnor som ansökte nekades ersättning eftersom de inte ansågs ha en arbetsskada jämfört
med 59 procent av männen. Kvinnors besvär bedöms mer sällan som arbetsskador vilket får betydande
negativa konsekvenser för arbetsskadade kvinnors ekonomi.
Kvinnor och män har olika typ av skador och kvinnors skador kännetecknas oftare av diffusa symptom
och smärtor. Detta beror på att kvinnor oftare har enformiga och upprepande arbetsuppgifter som orsakar
denna form av smärtor. Alla arbetsskador som inte orsakas av olyckor kallas för arbetssjukdomar varav de
flesta beror på belastningsskador. Den internationella forskningen om belastningsskador handlar mest om
tunga lyft som är vanliga inom manligt dominerade yrken. Det finns inte tillräckligt mycket forskning om
hur upprepad lättare belastning påverkar kroppen vilket är en av anledningarna till att kvinnor inte får sina
smärtor godkända som arbetsskador. Även kvinnor som utsätts för tyngre belastning, som vårdpersonal, har
svårt att få sin värk erkänd som arbetsskada. De svåraste skadorna kommer efter flera år med tunga lyft och
förflyttningar av patienter. Vårdarbete är ett av de allra tyngsta arbetena, men det finns dåligt med
dokumentation av arbetsskadorna inom detta område. Även forskningen är eftersatt, vilket ligger kvinnor i
fatet. Försäkringskassan saknar kunskap om arbetsmiljön inom vården och anser nästan alltid att skadan
saknar samband med arbetet. I stället betraktas den som en naturlig åldersrelaterad förändring. Dessutom tar
man kvinnors smärtor på mindre allvar än mäns smärta.
1999 anmälde TCO svenska staten till EU-kommissionen med argumentet att lagen om
arbetsskadeförsäkring strider mot EU:s jämställdhetsdirektiv. Försäkringen ansågs inte vara könsneutral och
missgynnade kvinnorna. TCO drog senare tillbaka sin anmälan efter att riksdagen 2002 gjorde bevisregeln i
arbetsskadeförsäkringen mer generös. På så sätt skulle kvinnor få en rimlig chans till arbetsskadelivränta.
Men könsproblematiken i arbetsskadeförsäkringen kvarstår och utvecklingen i önskad riktning går alldeles
för sakta.
Riksrevisionen har under 2007 granskat Försäkringskassans arbetsskadeförsäkring och kritiserat denna
utifrån bland annat jämställdhetsperspektivet.144
Arbetsmiljölagen
Enligt arbetsmiljörättsjuristen Maria Steinberg vid Örebro universitet är arbetsmiljölagen och
arbetsmiljöverkets författningssamling sexistiska och föråldrade. Arbetsmiljölagen fyller 30 år i år och har
bara genomgått smärre förändringar. Lagen och regelverket måste anpassas efter dagens arbetsliv och till det
faktum att hälften av arbetstagarna är kvinnor. Som exempel kan nämnas att lagens tillämpningsområde inte
gäller personliga assistenter, en kår som domineras av kvinnor.
När arbetsmiljön beskrivs i kapitel 2 i Arbetsmiljölagen handlar det nästan uteslutande om fysisk
arbetsmiljö. Kvinnor har dock ofta människor och relationer som sin arbetsmiljö. Lagens utformning och
manliga inriktning har påverkat tillsynsmyndighetens organisation liksom dess bedömningar. Steinberg anser
att verkets tjänstemän ägnar mer arbetstid åt att förebygga skador hos män än hos kvinnor. Regeringen bör
införa en helt ny – nutidsanpassad – icke-diskriminerande arbetsmiljölag.
Kvinnor med funktionsnedsättning
I regeringens rapport framhålls att en femtedel av befolkningen har någon form av funktionsnedsättning. 145
Kvinnor med funktionsnedsättning erhåller färre och mindre kostsamma stödåtgärder jämfört med män med
funktionsnedsättning – både stöd i relation till arbetslivet och i relation till studier. 146
Kvinnor med funktionsnedsättning arbetar även ofrivilligt deltid i mycket högre utsträckning än män som
befinner sig i samma situation. Vad gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår det inte av regeringens
rapport hur jämställdhetsperspektivet ska integreras i åtgärder som berör kvinnor med funktionsnedsättning.
Kommitténs kritik från förra gången – ingenting har hänt
Den kritik som Sverige fick efter Kvinnokommitténs granskning av Sverige 2001 kvarstår i stort sett
oförändrad inom området arbetsmarknad.147 Vilket är mycket allvarligt – det visar att regeringen inte tagit
kritiken på fullt allvar.
Förändringar av de i rapporten beskrivna planerna
Den förra, socialdemokratiska regeringen, som stod bakom skrivningarna i den svenska regeringens sjätte
och sjunde periodiska rapport, ersattes av den borgerliga alliansregeringen vid valet hösten 2006. Sedan
dess har en del förändringar beträffande planerna för jämställdhetsarbetet i Sverige skett. I s-regeringens
rapport beskrivs den handlingsplan för jämställda löner som regeringen överlämnat till riksdagen 2006. 148
Denna har efter regeringsskiftet dragits tillbaka.
I s-regeringens rapport beskrivs även den utredning som regeringen tillsatte och som undersökte
möjligheterna att stärka rätten till heltidsarbete. 149 Att arbetsgivare endast erbjuder deltidsarbete är ett
ihållande problem inom kvinnodominerade områden som leder till ofrivillig deltidsarbetslöshet för många
kvinnor som önskar arbeta heltid. Avsikten var att lägga ett lagförslag om stärkt rätt till heltidsarbete. Efter
regeringsskiftet har planerna om ett sådant lagförslag skrotats.
I s-regeringens rapport framgår också att regeringen har till avsikt att inrätta en
jämställdhetsmyndighet. 150 Denna myndighet ska ha till uppgift att bidra till utvecklandet av en effektiv
jämställdhetspolitisk. Efter regeringsskiftet har dessa planer lagts på is.
Den nya regeringen har beslutat att slå ihop Jämo (Jämställdhetsombudsmannen med övriga
diskrimineringsombudsmän till en gemensam myndighet. Det föreligger en risk att jämställdhetsfrågorna
drunknar i mängden och jämställdhetsarbetet tappar sting och fokus.
ARTIKEL 12
Hälsa och sjukvård
Kvinnor i Sverige har sämre hälsa än män men lever i genomsnitt längre. Här håller dock förändringar på att
ske. Livslängden fortsätter att öka generellt i befolkningen. Medellivslängden är idag 82,8 år för kvinnor och
78,4 år för män, men ökningstakten är snabbare för män än för kvinnor.
Kvinnor har högre ohälso- och sjukskrivningstal jämfört med män. Regeringen och socialstyrelsen satsar
på att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning skall halveras fram till 2008. För att uppnå detta
har ersättningen i sjukförsäkringen sänkts. Detta drabbar kvinnor hårdare än män.
Orsaken till varför kvinnor är mer sjukskrivna och har högre ohälsotal jämfört med män förmodas vara
flera. Det handlar om dubbelarbete, att kvinnor förvärvsarbetar i högre utsträckning än kvinnor i andra
länder, samtidigt som de även arbetar mer obetalt med hem och barn jämfört med män i Sverige.
Kvinnor utför även en större del obetald omsorg och vård av äldre och sjuka anhöriga jämfört med män.
Många kvinnor återfinns i branscher med låga löner, stress, dåliga arbetsvillkor, lite inflytande och låg
kontroll. Detta är en konsekvens av de neddragningar inom den offentliga sektorn som ägde rum i början av
90-talet, men är också ett resultat av den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden.
Forskning visar att kvinnor som både gör karriär och har ansvar för hem och barn har sämre
hälsoutveckling än de kvinnor som delar ansvaret för det obetalda arbetet med sin partner.151 Dessutom
påverkas kvinnor, som påpekats tidigare, negativt av utseendefixeringen och sexismen i samhället och av
våld från män.
JÄMSTÄLLD VÅRD
Jämställd vård kan vara olika vård, men den ska grundas på kunskap om kvinnors och mäns olika
sjukdomsbild och olika behov. Kvinnor och män bemöts olika i vården och får även olika behandling. En
orsak till detta är att medicinsk forskning och utveckling ofta utgått från män och deras fysiska och sociala
förutsättningar. Kvinnor och män behöver inte alltid ha samma vård för att få likvärdig vård. 152
Att anlägga ett genusperspektiv på det medicinska området kan innebära att ställa nya frågor om hur
kvinnor och mäns olika villkor i samhället påverkar deras hälsa. Den medicinska genusforskningen måste
koncentrera sig på både det biologiska och det sociala könet.153
De senaste åren har medicinskt omotiverade skillnader mellan kvinnor och män påvisats när det gäller
tillgång till utredning och behandling vid ett flertal olika sjukdomar. 154 Kvinnor drabbas oftare av
kvalitetsbrister och problem i vården och har sämre tillgång än män till vård inom en rad olika områden.
Därmed inte sagt att det handlar om medveten eller avsiktlig diskriminering. Det rör sig snarare om
omedvetna värderingar av kvinnor och män och deras sjuklighet.
Hjärt- kärlsjukdomar
Forskning på hjärt- och kärlsjukdomar har traditionellt utförts på manliga patienter och mannen har blivit
norm inom hjärt- och kärlsjukvården. Kvinnor med denna typ av sjukdomar uppvisar andra typer av symtom
och förlopp. De har setts som avvikande och svåra att diagnostisera. De sämre kunskaperna om kvinnor med
hjärt- och kärlsjukdom har lett till att kvinnor riskerat att få sämre vård och har i vissa fall lett till att kvinnor
avlidit. Analyser har visat att ambulansen tar längre tid på sig för att komma om larmet gäller en kvinna med
hjärtbesvär jämfört med en man i samma situation.155
Grå starr
Operation av grå starr, så kallad kataraktoperation är det vanligaste kirurgiska ingreppet i Sverige. Analyser
tyder på att kvinnor har sämre tillgång till kataraktoperationer än män. Kvinnor opereras senare i
sjukdomsförloppet, får vänta längre på operation och är äldre när de opereras jämfört med män. 156
Hudsjukvård
Kvinnor och män har olika tillgång till behandling av hudsjukdomar vilka är lika vanliga och allvarliga
hos båda könen. Forskare har hittat skillnader både vid ordinerad och vid utförd behandling. Män fick i
större utsträckning behandling på mottagning med insmörjning och ljusbehandling. Kvinnor fick oftare
recept utskrivna på preparat som de fick köpa ut på Apoteket och behandla sig själva i hemmet med. Detta
innebär en ökad risk att kvinnors behandling blir mer kostsam för dem själva jämfört med männen.
Högkostnadsskyddet är nämligen lägre för sjukvård jämfört med högkostnadsskyddet för mediciner157.
Stroke
Dödligheten i stroke hos kvinnor och män är mycket lika. Tillgång till specialiserad strokevård är av
avgörande betydelse när det gäller risken att dö Analyser visar att färre kvinnor får vård på de förhållandevis
dyra och »livräddande« stroke-enheterna jämfört med män.158
Läkemedel
Kostnaderna för läkemedel är totalt sett högre för kvinnor än för män men kostnaden per recept är högre för
män. Män får oftare nyare och därmed dyrare läkemedel jämfört med kvinnor. Det har även visat sig att inte
bara nya dyrare läkemedel utan även medicinska teknologier först sprids till medelålders män.159
Kvinnor rapporterar oftare biverkningar och drabbas oftare av läkemedelsrelaterad sjuklighet än män. I
vissa studier har man funnit skillnader mellan kvinnor och män när det gäller läkemedelseffekter – vilka kan
få mycket allvarliga konsekvenser.
Fler områden
Analyser har även visat att kvinnor får vänta längre på vård vid besök hos allmänläkare vid vårdcentral och
att de har mindre tillgång till operation av knäledsartros, höftledsartros och spinal stenos.160 Kvinnliga
patienter lider oftare av ospecificerade symtom och tillstånd som tas om hand i primärvården och där
kvalitetsuppföljning och forskning saknas. Dessutom finns könsskillnader när det gäller livskvalitet för
patienter med olika diagnoser. Även klassbakgrund, etnicitet och funktionsnedsättning spelar in när det gäller
upplevelse av ohälsa och bemötande inom hälso- och sjukvården.
ÄLDRE KVINNOR
Vid vissa ingrepp kan det vara motiverat att ha olika behandlingspolicy för yngre och äldre patienter, medan
andra ingrepp är relativt riskfria oavsett ålder. Ändå finns det indikationer på att äldre har sämre tillgång till
även riskfria ingrepp. Denna åldersdiskriminering drabbar kvinnor i högre utsträckning än män eftersom
kvinnor lever längre än män och drabbas av sjukdomar och hälsoproblem i relativt hög ålder. Då kvinnor
utgör en så stor andel av de äldre innebär diskriminering av äldre även en indirekt könsdiskriminering.
Då det har visat sig att det finns en benägenhet att nya och dyrare medicinska teknologier sprids först till
medelålders män verkar det vara motiverat att fråga sig om inte den omvända ordningen gäller vid
kapacitetsproblem och nedskärningar. Att äldre och kvinnor får nöja sig med sämre tillgång till vård och
behandling även om de bevisligen skulle ha nytta av den.
Rättviseproblematiken när det gäller tillgång till avancerad vård och behandling förstärks av det faktum att
äldre kvinnor i genomsnitt har en svagare socioekonomisk ställning jämfört med äldre män. Den äldre
kvinnan lever oftare ensam – utan stöd från make eller sambo – och har en sämre pension än män i
motsvarande ålder. Detta innebär att de äldre kvinnornas möjligheter att kompensera bristande tillgång till
offentlig vård och stöd med köp av privata tjänster är mer begränsade än männens. De äldre kvinnorna är
således mer utlämnade till den offentliga vårdens och omsorgens utbud och utveckling.161
FÖREBYGGANDE SJUKVÅRD
Regeringen hänvisar i sin rapport till skrivelsen Folkhälsopolitik för jämlikhet i hälsa och hållbar tillväxt162 i
vilken man betonar att förebyggande insatser inom hälso- och sjukvård ska ges hög prioritet. Det handlar om att
minska risken för sjukdom och att förebygga ohälsa.
Kondylom är en allt vanligare könssjukdom hos kvinnor och flickor. I dag finns det ett effektivt vaccin
mot kondylom, det så kallade. HPV-vaccinet, som används i en del landsting. Vaccinet är också effektivt mot
livmoderhalscancer. För att skydda flickors och kvinnors framtida hälsa borde detta vaccin inlemmas i det
allmänna vaccinationsprogrammet.
En annan viktig orsak till ohälsa hos framförallt medelålders och äldre kvinnor, är benbrott och skador
till följd av benskörhet, så kallad osteoporos. Sverige är det land som ligger högst i statistiken över frakturer.
Varje år inträffar cirka 70 000 frakturer som har samband med osteoporos och de totala samhällsekonomiska
kostnaderna för dessa uppgår till cirka 8 miljarder kronor. I Storbritannien har en nationell handlingsplan för
att hantera problematiken med osteoporos antagits. Även vi i Sverige är i behov av en nationell
handlingsplan, i vilken man exempelvis erbjuder kvinnor i en viss åldersgrupp så kallad bentäthetsmätning.
PSYKISK OHÄLSA
Kvinnors och flickors psykiska hälsa har försämrats kraftigt de senaste åren. Andelen i befolkningen som
uppger att de känner ängslan, oro eller ångest har ökat sedan början på 1990-talet efter en nedgång under
1980-talet. 25 procent av kvinnorna och 15 procent av männen rapporterar ängslan, oro eller ångest 2003.163
En annan indikator på kvinnors psykiska ohälsa är att det säljs nästan dubbelt så mycket antidepressiva
mediciner till kvinnor jämfört med män.164
Tre befolkningsgrupper vars psykiska ohälsa är betydligt sämre än andras är kvinnor med utlandsfödda
föräldrar, ensamstående kvinnor med barn och kvinnor med funktionsnedsättning.165
Men det finns även forskning som visar att depression är en »könad« sjukdom i läkemedelsreklamen.
Reklamen förmedlar en bild där det endast är kvinnor som drabbas av depression och där förskrivarna av
antidepressiva medel är män. Men faktum är att både män och kvinnor drabbas av denna sjukdom, däremot
kan symptomen variera. Det finns risk för att läkare underdiagnostiserar män med depression och
överdiagnostiserar kvinnor och att läkemedelsreklamen underhåller och förstärker en könsstereotyp
diagnostisering och behandling.166
UNGA KVINNORS PSYKISKA OHÄLSA
Den största ökningen av psykisk ohälsa återfinns hos kvinnor mell-an 16 och 34 år.167 Medan de flesta
svenskars hälsa blir allt bättre är unga kvinnors hälsa sämre nu än den var för 10 år sedan. Mest oroväckande
är att unga kvinnor i åldrarna 15 till 24 år har en fortsatt ogynnsam utveckling av sitt psykiska
välbefinnande.168 När det gäller skolbarn i åldern 15 år har flickor med psykisk ohälsa ökat från 14 procent
1985 till 37 procent 2005. Andelen pojkar med motsvarande besvär har ökat från 5 procent 1985 till 15
procent 2005.
Nyligen genomförd forskning visar att barn och ungdomar som uppger psykisk ohälsa även i högre grad
uppvisar kärlförändringar. Detta samband mellan psykisk ohälsa och förändringar av blodkärlens
funktionssätt gäller framförallt flickor. De uppmätta kärlförändringarna skulle hos en vuxen individ tolkas
som begynnande tecken på åderförkalkning.169
Droger
Unga kvinnor har under de senaste tio åren ökat sin droganvändning. Alkoholkonsumtion och
alkoholförgiftning har ökat markant vilket bidragit till den ökade psykiska ohälsan.170
Självmord
Andelen som vårdas efter självmordsförsök eller annan självtillfogad skada har varit konstant sedan 1987 i
befolkningen i stort. Det enda undantaget gäller unga kvinnor mellan 15–24 år, där andelen ökat något sedan
1992.171 Jämfört med andra europeiska länder, bortsett från de baltiska länderna, ligger den svenska
självmordsfrekvensen relativt högt för kvinnor. För män ligger den på en ungefärlig europeisk nivå.172
Våld
En annan faktor som påverkat kvinnors fysiska och psykiska hälsa negativt är att andelen som utsatts för våld
eller hot nästan fördubblats sedan början av 1980-talet. Under 1990-talet var det de yngsta kvinnorna, 16–24
år, som svarade för denna ökning. 2003 uppgav 12 procent av kvinnorna i åldersgruppen att de utsatts för
våld eller hot vilket nästan uteslutande utövats av män.173
Ett hårdnande samhällsklimat
Den psykiska ohälsan hos flickor och unga kvinnor har många orsaker och beror bland annat på en allmän
attitydförändring och medie-påverkan. Dessutom har samhällsklimatet hårdnat och ökat press-en på
individuella prestationer och framgångar inom framförallt skola och arbetsliv.174 Utseendefixeringen och
sexualiseringen inom media och reklam – av det offentliga rummet – påverkar flickor och unga kvinnors
självförtroende negativt och bidrar till att många mår dåligt.
Skolhälsovård
Ekonomiska neddragningar har lett till försämringar inom välfärdssystemet. Särskilt allvarliga är dessa
försämringar när det gäller skolhälsovården där möjligheterna att fånga upp och förebygga psykisk ohälsa
minskat.175 Det finns för närvarande alltför få skolsköterskor i förhållande till antal elever i de svenska
skolorna.176 Detta leder till att skolsköterskor inte har någon rimlig chans att tidigt fånga upp de barn och
unga som mår dåligt, något som skollagen anger i enlighet med Socialstyrelsens Riktlinjer för skolhälsovård.
Skollagen bör därför skrivas om så att en god skolhälsovård och elevhälsa garanteras alla barn och unga.
Den oroande utvecklingen bland unga kvinnor i Sverige har många orsaker och är kopplad till ungas
förändrade levnadsvillkor. Ökad stress, mobbning, dålig arbetsmiljö i skolan, mindre tid med vuxna, ökade
krav och ökad utsatthet är bidragande faktorer. Det finns inga resurser avsatta för dessa växande problem
bland unga, särskilt unga kvinnor.177
Det som behövs för att motverka den negativa trenden är enligt Barnombudsmannen (BO) mer samverkan
mellan de olika aktörerna kring de unga, såsom socialtjänst, primärvård och skola. Barn- och
ungdomspsykiatri (BUP) menar även att det behövs mer resurser till föräldrastöd och att det i skollagen ska
framgå att det inom skolhälsovården alltid behöver finnas tillgång till psykologer och kuratorer – förutom
läkare och sjuksköterskor.
FUNKTIONSNEDSÄTTNING OCH FLERFALDIG DISKRIMINERING
Kvinnor med funktionsnedsättning är en särskilt utsatt och sårbar grupp i samhället. Generellt har personer
med funktionsnedsättning betydligt sämre hälsa och upplever svårare hälsobesvär i högre grad än
befolkningen i övrigt.178 Därutöver har kvinnor med funktionsnedsättning en ännu sämre hälsa än män med
funktionsnedsättning.179 Men variationerna är stora beroende på typ av funktionsnedsättning. Här spelar
även ålder en viktig roll, äldre personer med funktionsnedsättning har svårare hälsobesvär än yngre.
Hur människor betraktar sitt hälsotillstånd beror mycket på hur man upplever sin livssituation. Personer
med funktionsnedsättning lever ofta i en ekonomiskt svår situation. Detta gäller inte minst kvinnor.
Exempelvis är ungefär 60 procent av synskadade kvinnor i yrkesverksam ålder ofrivilligt arbetslösa.
Varannan person med psykiska besvär har svårt att klara de löpande utgifterna, närmare en femtedel med
rörelsehinder eller dövhet har inte råd med alla nödvändiga behandlingar och hjälpmedel.
Kvinnor med funktionsnedsättning har även ofta fler funktionsnedsättningar utöver det »primära« och
kvinnornas läkemedelskonsumtion är högre än bland männen med funktionsnedsättning. Bland annat gäller
detta smärtstillande medel, sömnmedel, antidepressiva medel och lugnande medel. Kvinnor med
funktionsnedsättning som utsatts för våld har sämre hälsa än andra våldsutsatta kvinnor.180
Personer med annan etnisk bakgrund har generellt sett sämre hälsa. Störst är skillnaden mellan svenskar
och personer som kommer från länder utanför Europa. Men oavsett ålder och etnicitet är andelen kvinnor
som upplever att de har svåra hälsomässiga besvär större än andelen män.181
Stödinsatser
Studier visar att fler funktionshindrade män än kvinnor får kommunala insatser såsom kommunalt stöd och
service och personlig assistans enligt lagen om stöd och service, LSS.182 Kvinnor med
funktionsnedsättningar har sämre tillgång till hjälpmedel och i de fall de får hjälpmedel, är de enklare och
mindre avancerade.
Diskriminering av kvinnor förekommer även när det gäller handikappersättning och färdtjänst.183 Det är
lättare för en man med funktionsnedsättning att beviljas färdtjänst än för en kvinna. Tröskeln för att få stöd
av socialtjänsten ser ut att vara högre för flickor och kvinnor än den är för pojkar och män.
Rehabilitering
Kvinnor och mäns grundläggande rehabiliteringsbehov är detsamma. Alla vill hitta ett arbete som de kan
sköta trots funktionsnedsättning, värk eller sjukdom. Reglerna för rehabilitering ser ut att vara könsneutrala
men faktum är att de gynnar mäns livssituation, villkor och förutsättningar. Detta leder exempelvis till att
män får rehabilitering tidigare och insatserna är även mer omfattande jämfört med kvinnor. Större resurser
satsas på män när det gäller utbildning och arbetsträning i rehabiliteringssyfte.184
När det gäller könsperspektiv på arbetsskador och arbetsmiljö se avsnittet Artikel 11 – Arbetsmarknad och
arbetsliv.
ARTIKEL 13
Avskaffa diskriminering av kvinnor inom konst och design
Sveriges regering har de senaste åren satsat på design och formgivning. Både konsthantverk och industriell
design har använts för att profilera och marknadsföra Sverige ute i världen. Men tyvärr tar regeringen inte
ansvar för alla de kvinnor som utbildat sig inom konst, konsthantverk och design. 80 procent av
konsthantverkarna är kvinnor och 60 procent av bildkonstnärerna är kvinnor
Konstnären/konsthantverkaren är oftast en kvinna som har svårt att finna anställning och förväntas vara
entreprenör.
Bland högskoleutbildade personer med konstnärlig inriktning är det bara 20–30 procent som har etablerat
sig på arbetsmarkanden ett år efter examen. Av de som etablerat sig som konsthantverkare har 35 procent av
männen sidoinkomster. Av kvinnliga konsthantverkare hade 62 procent mer än hälften av sina inkomster från
annat håll än från konsthantverket.
49 procent av kvinnorna och 25 procent av männen har högskoleutbildning inom sitt eget fack.
Följaktligen tjänar kvinnor mindre på sin konst trots högre utbildning.
Kvinnliga konstnärer i Sverige har en svårare ekonomisk situation jämfört med manliga konstnärer. Även
inom detta område i samhället har kvinnor lägre lön vilket även leder till lägre pensioner, oftast enbart
grundpension. En annan följd är en låg, ofta så gott som obefintlig, sjukpenning.
Endast 4 procent av de kvinnliga konsthantverkarna kommer upp i en lön som motsvarar
existensminimum. Det betyder att 96 procent arbetar med en lön som ligger under existensminimum. Det
handlar om välrenommerade, välutbildade och i konstlivet väl etablerade kvinnliga konstnärer. Situationen
ser likartad ut för konstnärer med annan inriktning, till exempel bildkonstnärer.185
CEDAW-KOMMITTÉNS KOMMENTARER
Rekommendationer till Sveriges regering efter granskningen
januari 2008
Rekommendationerna är sammanfattade av Mandana Kolahdozan och Emma Tengdahl.
Hela dokumentet finns på Sveriges Kvinnolobbys hemsida www.sverigeskvinnolobby.se
Kommittén uppmanar Sverige att fokusera på nedanstående punkter i sin implementering av Konventionen
och att redovisa genomförda åtgärder och uppnådda resultat i sin nästkommande rapport. Sverige uppmanas
sprida de avslutande anmärkningarna till berörda departement, riksdag och rättsväsende för att säkerställa
full implementering.
Kommittén…
1. är bekymrad över en ny statlig utredning som drar slutsatsen att regeringsformen i den svenska grundlagen
är könsblind, och könsomedveten, och att begreppet jämlikhet i grundlagen inte är i linje med Konventionen.
Sverige uppmanas därför att genomföra en könsmedveten granskning av grundlagarna.
2. uppmuntrar Sverige att använda den kommande antidiskrimineringslagstiftningen för att bland annat
införliva Konventionen i svensk lag och uppmanar Sverige att redovisa framsteg som görs i detta avseende
i nästa periodiska rapport, inklusive om Konventionen har åberopats av kvinnor inför svensk domstol.
3. välkomnar regeringens nya initiativ för att förena nuvarande antidiskrimineringslagstiftning i en enda
antidiskrimineringslag som täcker sju diskrimineringsgrunder, inklusive diskriminering på grund av kön.
Dock är Kommittén oroad över att diskriminering mot kvinnor kan bli mindre synlig och därigenom få
mindre uppmärksamhet. Den nya antidiskrimineringslagen bör tillämpas för att förstärka det nationella
regelverket för att främja, skydda och uppfylla kvinnors mänskliga rättigheter i Sverige.
4. är oroad över Sveriges generella omedvetenhet om Konventionen och tilläggsprotokollet, särskilt i
kommunerna. Därför rekommenderar Kommittén att Sverige arbetar för ökad medvetenhet om
Konventionen och tilläggsprotokollet och Kommitténs allmänna rekommendationer bland domare, åklagare
och advokater för att säkerställa att Konventionens tanke, mål och bestämmelser blir välkända och flitigt
använda i rättsliga processer.
5. erkänner Sveriges utförliga system för jämställdhetsintegrering på kommunal, läns- och statlig nivå,
inklusive planen för jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet 2004–2009, men är å andra sidan oroad
över att planen saknar effektiva metoder för uppföljning och ansvarsfördelning, inklusive sanktioner för
överträdelser.
6. välkomnar Sveriges försök att motverka stereotypa attityder som bevarar ojämställdhet mellan kvinnor
och män och hotar kvinnors rättigheter. Kommittén noterar att sådana attityder är vanliga i media där kvinnor
och män ofta avbildas på ett stereotypt sätt.
7. rekommenderar Sverige att fortsätta uppmuntra media att främja kulturella förändringar enligt Artikel 5 i
CEDAW-konventionen. Kommittén uppmanar Sverige att förstärka sina strategier för att tillförsäkra att
medieproduktion och medietäckning är icke-diskriminerande.
8. är fortfarande oroad över den låga andelen kvinnor i höga befattningar, särskilt inom den akademiska
världen där kvinnor blir färre ju högre upp på den akademiska stegen de kommer och där de i nuläget endast
innehar 17 procent av professurerna. Kommittén är oroad över den låga andelen kvinnor på chefsbefattningar
och i privata bolagsstyrelser. Kommittén beklagar också att de tillfälliga särskilda åtgärder som finns som en
möjlighet i Konventionen inte används systematiskt för att påskynda implementeringen av faktisk materiell
jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommittén uppmuntrar Sverige att använda och effektivt
implementera tillfälliga, särskilda åtgärder i enlighet med Artikel 4, första stycket, av Konventionen, och
med Kommitténs allmänna rekommendation nr 25, för att påskynda förverkligandet av faktisk jämställdhet
inom alla områden.
9. rekommenderar att den kommande strategin om jämställdhetsintegrering på arbetsmarknaden och i
näringslivet bör innehålla effektiva metoder för uppföljning och ansvarsfördelning, inklusive sanktioner
riktade mot arbetsgivare och andra berörda grupper vid överträdelse av lagen. Kommittén kräver att Sverige
följer upp utvecklingen angående kvinnors innehav av höga chefsbefattningar i syfte att ytterligare stödja
målet med fler kvinnor på höga befattningar genom juridiska eller politiska initiativ.
10. är fortfarande oroad över att mindre än 20 procent av föräldraledigheten tas ut av fäder och att kvinnor
har flest deltidsarbeten. Sverige förväntas fortsätta ge män ökade incitament att bruka sin rätt till
föräldraledighet. Trots ändringen i jämställdhetslagen för att införa begreppet »lika och likvärdigt arbete« i
lagtexten är Kommittén fortfarande orolig över den betydande yrkessegregationen och de bestående
löneskillnaderna.
11. uppmanar Sverige att prioritera förverkligandet av kvinnors faktiska jämställdhet på arbetsmarknaden för
att uppnå full efterlevnad av Artikel 11 i Konventionen. Sverige uppmanas att följa upp utvecklingen dels
genom inhämtning och analys av statistik uppdelad på kön, kompetens och deltids- kontra heltidsarbete inom
olika branscher dels genom att studera effekten av redan vidtagna åtgärder och uppnådda resultat. Utifrån
resultatet av detta ska nödvändiga åtgärder tas.
12. är fortfarande orolig över den höga förekomsten av våld mot kvinnor och flickor, särskilt hedersrelaterad
våld och brott i nära relationer, trots de olika åtgärder som genomförts för att eliminera våld mot kvinnor sedan
inlämnandet av den senaste periodiska rapporten, inklusive handlingsplanen mot våld 2007, ny lagstiftning om
sexualbrott 2005 och utökandet av bestämmelserna i lagen om besöksförbud. Kommittén oroar sig även över
den låga andelen åtal och fällande domar gällande våldsbrott i Sverige och beklagar att den svenska
brottsstatistiken inte är könsuppdelad i relation till brottsoffren. Vidare är Kommittén orolig över slutsatserna
från utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor som konstaterar att stödet varierar mellan
kommunerna och att vissa kommuner inte har möjligheten att erbjuda skyddat boende till alla kvinnliga
våldsoffer, inklusive kvinnor med särskilda behov såsom kvinnor med funktionsnedsättning. Kommittén
beklagar även bristen på statistik över antalet kvinnor och flickor som bor i Sverige och som har blivit
könsstympade.
13. uppmanar Sverige att avsätta tillräckliga ekonomiska resurser för att säkerställa en effektiv
implementering av handlingsplanen mot våld 2007, att studera och analysera alla fall av våld mot kvinnor,
särskilt de fall som resulterar i kvinnomord, och att implementera åtgärder för att förebygga sådant våld, ge
skydd, stöd och service till brottsoffren samt straffa och rehabilitera förövarna. Kommittén uppmanar även
Sverige att inhämta statistik uppdelad på kön, ålder och våldstyp samt relationen mellan förövaren och offret.
14. uppmanar Sverige att vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra bättre samarbete mellan staten,
länsstyrelserna och kommunerna. Vidare uppmanar Kommittén Sverige att följa upp tillhandahållandet av
socialtjänst i syfte att garantera tillgång till tillräckligt många kvinnojourer, utrustade så att de kan ta emot
kvinnor med funktionsnedsättning över hela landet.
15. noterar ett antal åtgärder som Sverige har genomfört för att motverka människohandel, inklusive
ratificeringen av FN:s tilläggsprotokoll som kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande,
organiserad brottslighet. Samtidigt noterar dock Kommittén med oro förekomsten av handel med kvinnor
och flickor till Sverige, men även över förekomsten av handel med flickor, prostitution och relaterade
handlingar som svenska medborgare är delaktiga i utomlands.
16. vill att Sverige i nästa rapport tillhandahåller övergripande information och statistik rörande
människohandel med kvinnor och flickor, samt utnyttjandet av kvinnor i prostitution, inklusive dold
prostitution, samt information om effekten av vidtagna åtgärder och uppnådda resultat. Kommittén
uppmuntrar Sverige att ta stor hänsyn till rekommendationerna som läggs fram av den särskilda FN
rapportören för våld mot kvinnor – orsaker och effekter. Kommittén uppmanar Sverige att förstärka
lagstiftningen så att den tillåter åtal av svenska medborgare som är delaktiga i sexuellt utnyttjande av flickor
utomlands och införa ett förbud mot att återutfärda pass till personer som har släpps mot borgen.
17. uppmuntrar Sverige att fortsätta utforma strategier och program för att förhindra kvinnor från att ge sig in
i prostitution och upprätta rehabiliterings- och stödprogram för kvinnor och flickor som vill sluta med
prostitution, inklusive information och stöd med anknytning till olika försörjningsalternativ.
18. uttrycker sin oro över resultaten i nya rapporter från Socialstyrelsen som pekar på brister i jämställdheten
i hälso- och sjukvården. Kommittén är också orolig över att kvinnor lider mer av stressrelaterade sjukdomar,
använder sjukvården oftare, äter mer medicin och har högre sjukfrånvaro än män. Vidare uttrycker
Kommittén sin oro över en allt sämre psykisk hälsa bland unga flickor, bland annat ökad konsumtion av
alkohol och droger, flera självmordsförsök och annan självtillfogad skada. Sverige uppmuntras därför vidta
nödvändiga åtgärder för att motverka detta.
19. uppmanar Sverige att genomföra ytterligare undersökningar och forskning samt integrera ett
könsperspektiv i alla hälsoprogram, vård och reformer i linje med Kommitténs allmänna rekommendation nr
24.
20. är oroad över att Sveriges nuvarande lagstiftning gällande bodelning vid skilsmässa kanske inte
motverkar könsbaserade ekonomiska skillnader mellan makarna i tillräckligt stor omfattning på grund av den
rådande könssegregeringen på arbetsmarknaden och att kvinnor i större utsträckning utför obetalt arbete.
Kommittén uppmanar Sverige att utreda skilsmässans ekonomiska effekter för båda makarna, med särskild
hänsyn till männens starkare humankapital och förbättrade inkomstmöjligheter.
21. noterar att handlingsplanen mot våld 2007 erkänner kvinnor med invandrar- eller utländsk bakgrund som
en särskilt utsatt grupp som behöver särskilt skydd, men förblir samtidigt oroad över våldet och
diskrimineringen de utsätts för på grund av deras kön. Kommittén uppmuntrar Sverige att vara pådrivande i
sitt arbete med att förebygga diskriminering av dessa kvinnor, både i deras egna samhällen och i det svenska
samhället i stort, att motverka våld mot dem, öka deras medvetenhet angående tillgång till socialtjänst och
rättsliga åtgärder samt göra dem medvetna om deras rätt till jämställdhet och icke-diskriminering.
Kommittén är också bekymrad över en ny regel från 2007 där utländska medborgare bara kan skaffa idhandlingar tillsammans med en nära anhörig, vilket kan påverka misshandlade utländska kvinnor negativt.
22. uppmuntrar Sverige att vidta effektiva åtgärder för att integrera dessa kvinnor på den svenska
arbetsmarknaden. Vidare uppmanar Kommittén Sverige att genomföra regelbundna och omfattande
undersökningar om diskriminering mot invandrar-, flykting- och minoritetskvinnor.
23. är trots utnämningen av Rådet för romska frågor fortfarande bekymrad över resterande
diskrimineringsformer som samiska och romska kvinnor upplever i olika sammanhang.
24. är fortfarande bekymrad över att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för flerfaldig diskriminering
och att de inte ses som en särskild grupp med särskilda behov. Kommittén beklagar avsaknaden av
information och statistik på hur Sveriges lagstiftning och politik i den sociala sektorn påverkar kvinnor med
funktionsnedsättning, samt bristen på data angående våld mot dessa kvinnor.
25. uppmanar Sverige att vidta effektiva åtgärder för att integrera dessa kvinnor på arbetsmarknaden och att
genomföra regelbundna och omfattande undersökningar om diskriminering mot dem och på all slags våld
som de kan utsättas för samt ge sådan information i nästa periodiska rapport.
26. uppmanar Sverige att, med hänsyn tagen till sina åtaganden enligt Konventionen, fortsätta nyttja
Pekingdeklarationen och handlingsplattformen. Dessutom uppmanar Kommittén Sverige att inkludera
information om detta i nästa periodiska rapport.
27. understryker att implementering av Konventionen är nödvändig för att uppnå FN:s millenniemål.
Kommittén påkallar integreringen av ett könsperspektiv och en tydlig spegling av konventionens
bestämmelser i allt arbete med att uppfylla millenniemålen och uppmanar Sverige att inkludera information
om detta i nästa periodiska rapport.
28. noterar att Sveriges efterlevnad av de nio stora internationella MR-instrumenten förbättrar kvinnors
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Kommittén uppmuntrar därför den svenska regeringen att
överväga att ratificera de fördrag som den ännu inte har undertecknat.
29. uppmanar Sverige att höja medvetenheten bland medborgarna, regeringstjänstemän, politiker,
riksdagsledamöter och kvinno- och MR-organisationer för stegen som har vidtagits för att förstärka kvinnors
formella rättigheter, faktisk jämställdhet och de ytterligare åtgärder som krävs i detta avseende.
30. uppmanar Sverige att svara på de orosmoment som uttrycks i de nuvarande avslutande anmärkningarna i
nästa periodiska rapport enligt Artikel 18 i Konventionen. Kommittén inbjuder Sverige att inlämna sin
åttonde periodiska rapport, som skall vara Kommittén tillhanda senast i september 2010 och sin nionde
periodiska rapport, som skall vara Kommittén tillhanda senast i september 2014, i en sammanslagen rapport
senast i september 2014.
BILAGA
Konvention om
avskaffande av all slags diskriminering
av kvinnor
De stater som har anslutit sig till denna Konvention (konventionsstaterna):
konstaterar att Förenta nationernas stadga bekräftar tron på grundläggande mänskliga rättigheter, på
människans värdighet och värde samt på lika rättigheter för män och kvinnor,
konstaterar att den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna slår fast principen om ickediskriminering och förklarar att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter samt att var och
en är berättigad till alla de fri- och rättigheter som anges däri, utan åtskillnad av något slag, inbegripet
åtskillnad på grund av kön,
konstaterar att de stater som tillträtt de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna är
skyldiga att säkerställa lika rätt för män och kvinnor att åtnjuta alla ekonomiska, sociala, kulturella,
medborgerliga och politiska rättigheter,
åberopar de internationella konventioner som antagits inom FN och dess fackorgan och som främjar lika
rättigheter för män och kvinnor,
uppmärksammar även de resolutioner, deklarationer och rekommendationer som antagits av FN och dess
fackorgan och som främjar lika rättigheter för män och kvinnor,
ser dock med oro att det trots dessa olika instrument fortfarande förekommer en utbredd diskriminering av
kvinnor,
erinrar om att diskriminering av kvinnor kränker principerna om lika rättigheter och respekt för människans
värdighet, är ett hinder för kvinnors deltagande, på samma villkor som män, i sina länders politiska, sociala,
ekonomiska och kulturella liv, hindrar ett ökat välstånd för samhälle och familj och försvårar den fulla
utvecklingen av kvinnors möjligheter i sitt lands och mänsklighetens tjänst,
ser med oro att där fattigdom råder är det kvinnorna som har minsta tillgången till föda, hälsovård,
utbildning av olika slag samt till anställningsmöjligheter och till tillfredsställande av andra behov,
är övertygad om att upprättandet av den nya ekonomiska världsordningen grundad på rätt och rättvisa, på ett
betydelsefullt sätt kommer att bidra till främjandet av jämställdhet mellan män och kvinnor,
betonar att utplånandet av apartheid, alla former av rasism, rasdiskriminering, kolonialism, nykolonialism,
aggression, utländsk ockupation och utländskt herravälde samt av inblandning i staters inre angelägenheter är
av största vikt för att män och kvinnor till fullo skall kunna åtnjuta sina rättigheter,
slår fast att stärkandet av internationell fred och säkerhet, internationell avspänning, ömsesidigt samarbete
mellan alla stater oberoende av deras sociala och ekonomiska system, allmän och fullständig nedrustning och
särskilt kärnvapennedrustning under sträng och effektiv internationell kontroll, befästande av principerna om
rättvisa, jämlikhet och ömsesidiga fördelar i förbindelserna mellan länder samt förverkligande av de under
främmande och koloniala herravälde och utländsk ockupation stående folkens rätt till självbestämmande och
oberoende samt respekt för nationell suveränitet och territoriell integritet kommer att främja socialt
framåtskridande och utveckling och som en följd härav medverka till uppnåendet av full jämställdhet mellan
män och kvinnor.
är övertygade om att en fullständig och allsidig utveckling av ett land, välfärden i världen samt fredens sak
kräver att kvinnorna deltar i största möjliga utsträckning på alla områden och på samma villkor som männen,
betänker kvinnornas stora, hittills inte fullt erkända bidrag till familjens välfärd och samhällets utveckling,
moderskapets sociala betydelse och båda föräldrarnas roll inom familjen och när det gäller barnens
uppfostran, och är medvetna om att kvinnornas roll som barnaföderskor inte får vara en grund för
diskriminering utan att ansvaret för barnuppfostran måste delas mellan män och kvinnor samt hela samhället,
är medvetna om att en ändring av mannens traditionella roll liksom av kvinnans roll inom samhället och
familjen är nödvändig för att full jämställdhet mellan män och kvinnor skall uppnås,
är beslutna att genomföra principerna i Deklarationen om avskaffande av diskriminering av kvinnor och
vidta de åtgärder som krävs för avskaffandet av sådan diskriminering i alla dess former och yttringar
har kommit överens om följande:
Artikel 1
I denna konvention avser uttrycket »diskriminering av kvinnor« varje åtskillnad, undantag eller inskränkning
på grund av kön som har till följd eller syfte att begränsa eller omintetgöra erkännandet av mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller medborgerliga
området eller något annat område för kvinnor, oberoende av civilstånd och med jämställdheten mellan män
och kvinnor som grund, eller åtnjutandet eller utövandet av dessa rättigheter och friheter.
Artikel 2
Konventionsstaterna fördömer diskriminering av kvinnor i alla dess former, är eniga om att på lämpligt sätt
och utan dröjsmål inrikta sin politik på att avskaffa diskriminering av kvinnor och åtar sig i detta syfte att:
a) införa principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i sina nationella grundlagar eller andra
lämpliga författningar, om så inte redan skett, och säkerställa att denna princip genomförs i praktiken genom
författningar och andra lämpliga medel;
b) vidta lämpliga lagstiftnings och andra åtgärder, vid behov innefattande påföljder, som förbjuder all
diskriminering av kvinnor;
c) skapa rättsligt skydd för kvinnors rättigheter på samma grunder som för män och att genom behöriga
nationella domstolar och andra offentliga institutioner säkerställa ett effektivt skydd för kvinnor mot varje
diskriminerande handling;
d) avstå från varje diskriminerande handling eller förfarande mot kvinnor och säkerställa att myndigheter
och offentliga institutioner handlar i överensstämmelse med denna skyldighet;
e) vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor från enskilda personers,
organisationers eller företags sida;
f) vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att ändra eller upphäva gällande lagar och
förordningar, sedvänjor eller bruk som innebär diskriminering av kvinnor;
g) upphäva alla nationella straffbestämmelser som innebär diskriminering av kvinnor.
Artikel 3
Konventionsstaterna skall på alla områden, och särskilt på de politiska, sociala, ekonomiska och kulturella
områdena, vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att säkerställa full utveckling och framsteg
för kvinnorna och därmed garantera dem utövande och åtnjutande av mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter på grundval av jämställdhet med männen.
Artikel 4
1. Konventionsstaternas vidtagande av tillfälliga särskilda åtgärder för att påskynda faktisk jämställdhet
mellan män och kvinnor skall inte betraktas såsom diskriminering enligt denna konvention, men får inte
medföra ett bibehållande av olikvärdiga eller skilda normer; dessa åtgärder skall upphöra när jämställdhet i
fråga om möjligheter och behandling har uppnåtts.
2. Konventionsstaternas vidtagande av särskilda åtgärder, inklusive de åtgärder som nämns i denna
konvention, för att skydda moderskapet, skall inte anses vara diskriminerande.
Artikel 5
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att
a) ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa fördomar samt
seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stelnade roller
för män och kvinnor;
b) säkerställa att familjeutbildningen bibringar en riktig uppfattning om moderskapet såsom social
funktion och erkänner att män och kvinnor har ett gemensamt ansvar för sina barns uppfostran och
utveckling, varvid barnens bästa alltid skall komma i första hand.
Artikel 6
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av
handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.
Artikel 7
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i landets
politiska och offentliga liv och särskilt säkerställa kvinnornas rätt att, på samma villkor som gäller för män,
a) rösta vid alla val och folkomröstningar samt vara valbara till alla genom allmänna val tillsatta organ;
b) delta i utformningen av de styrande samhällsorganens politik och i förverkligandet av denna samt
inneha ämbeten och fullgöra alla officiella åligganden på alla nivåer inom förvaltningen;
c) delta i icke-statliga organisationer och sammanslutningar inom landets offentliga och politiska liv.
Artikel 8
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att tillförsäkra kvinnor på samma villkor som män
och utan någon diskriminering möjligheten att företräda sina regeringar på internationell nivå och delta i
arbetet i internationella organisationer.
Artikel 9
1. Konventionsstaterna skall ge kvinnor samma rätt som män att förvärva, byta eller behålla sitt
medborgarskap. De skall särskilt säkerställa att varken äktenskap med en utlänning eller makens byte av
medborgarskap under äktenskapet automatiskt skall medföra ändring av hustruns medborgarskap, göra henne
statslös eller påtvinga henne makens medborgarskap.
2. Konventionsstaterna skall ge kvinnor samma rättigheter som män i fråga om deras barns medborgarskap.
Artikel 10
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor för att
tillförsäkra dem samma rättigheter som män när det gäller utbildning och särskilt, med jämställdheten mellan
män och kvinnor som grund, säkerställa
a) samma villkor för yrkesvägledning, tillträde till studier och erhållande av diplom från
utbildningsanstalter av alla slag, såväl på landsbygden som i städerna; denna jämställdhet skall säkerställas i
förskolor och i allmän, teknisk och högre teknisk utbildning liksom i all yrkesutbildning;
b) tillträde till samma studiekurser och examina, tillgång till lärarpersonal med lika höga kvalifikationer
samt skollokaler och utrustning av samma standard;
c) avskaffandet, på alla nivåer och inom alla former av utbildning, av stelnade uppfattningar av mans- och
kvinnorollerna genom att främja samundervisning och annat slags undervisning som kan bidra till att detta
syfte uppnås och särskilt genom att se över läroböcker och läroplanen samt anpassa undervisningsmetoderna;
d) samma möjligheter att få stipendier och andra studiebidrag;
e) samma möjligheter till återkommande utbildning, inklusive alfabetiseringsprogram för vuxna, särskilt
sådana som syftar till att så snabbt som möjligt minska klyftan i utbildning mellan män och kvinnor;
f) en minskning av antalet kvinnliga elever som avbryter sina studier och upprättande av studievägar för
flickor och kvinnor som har slutat skolan i förtid;
g) samma möjligheter att delta aktivt i idrott och gymnastikundervisning;
h) tillgång till detaljerad pedagogisk information för att bidra till att säkerställa familjernas hälsa och
välbefinnande, inklusive information och rådgivning om familjeplanering.
Artikel 11
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på
arbetsmarknaden för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa samma
rättigheter särskilt
a) rätten till arbete såsom en oförytterlig rätt som tillkommer alla människor;
b) rätten till samma anställningsmöjligheter, inklusive användning av samma urvalskriterier vid
anställning;
c) rätten till fritt val av yrke och anställning, rätten till befordran, anställningstrygghet samt alla
anställningsförmåner och tjänstevillkor, liksom rätten till yrkesutbildning och omskolning, inklusive
lärlingsutbildning, högre yrkesutbildning och återkommande utbildning;
d) rätten till lika lön, inklusive förmåner, och till lika behandling vad beträffar arbete av lika värde liksom
till lika behandling i fråga om arbetsvärdering;
e) rätten till social trygghet, särskilt då det är fråga om pensionering, arbetslöshet, sjukdom, invaliditet och
ålderdom samt annan arbetsoförmåga liksom rätten till betald semester;
f) rätten till arbetarskydd, inklusive skydd för fortplantningsfunktionen.
2. För att förhindra diskriminering av kvinnor på grund av äktenskap eller moderskap och för att säkerställa
kvinnors faktiska rätt till arbete, skall konventionsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att
a) förbjuda, med stöd av rättsliga påföljder, avskedande på grund av graviditet eller moderskapsledighet,
liksom också diskriminering vid avskedande grundad på civilstånd;
b) införa moderskapsledighet med lön eller jämförbara sociala förmåner utan förlust av anställning,
kvalifikationstid eller sociala bidrag;
c) främja nödvändig social service som gör det möjligt för föräldrar att förena familjeplikter med
yrkesansvar och deltagande i det offentliga livet, särskilt genom att verka för att ett system för barnomsorg
skapas och byggs ut;
d) ge särskilt skydd för gravida kvinnor i arbeten som visat sig ha skadlig inverkan på dem.
3. Skyddslagstiftning i frågor som behandlas i denna artikel skall regelbundet omprövas mot bakgrund av
vetenskaplig och teknologisk kunskap och skall vid behov ändras, upphävas eller utvidgas.
Artikel 12
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det
gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till
hälso- och sjukvård, inklusive sådan som avser familjeplanering.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ovan skall konventionsstaterna tillförsäkra kvinnor lämplig vård
vid havandeskap och förlossning samt under tiden efter nedkomsten, varvid fri vård skall stå till förfogande
när det är nödvändigt, liksom även lämplig kost under havandeskapet och amningstiden.
Artikel 13
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor inom andra
områden av det ekonomiska livet och samhällslivet för att med jämställdheten mellan män och kvinnor som
grund tillförsäkra dem samma rättigheter, särskilt
a) rätten till familjeförmåner;
b) rätten till banklån, hypotekslån och andra former av kredit;
c) rätten att delta i fritidsverksamhet, i idrott och i kulturlivet i alla dess former.
Artikel 14
1. Konventionsstaterna skall ta hänsyn till de särskilda problem som möter kvinnorna på landsbygden och
den viktiga roll dessa kvinnor spelar för sina familjens försörjning, särskilt genom sitt arbete i sektorerna
utanför penninghushållningen, och skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i
denna konvention tillämpas på landsbygdens kvinnor.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på
landsbygden för att säkerställa att de, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, deltar i och
drar fördel av landsbygdens utveckling, och skall särskilt tillförsäkra dessa kvinnor rätt att
a) delta i utarbetandet och genomförandet av utvecklingsplanen på alla nivåer;
b) få tillgång till tillfredsställande hälso- och sjukvård, inklusive upplysning, rådgivning och hjälp i
familjeplaneringsfrågor;
c) direkt dra nytta av program för social trygghet;
d) få teoretisk och praktisk utbildning av alla slag, inklusive sådan som avser läs- och skrivkunnighet,
samt dra nytta av bl a alla former av lokala samhälleliga tjänster och rådgivningsverksamhet för att öka sitt
tekniska kunnande;
e) organisera självhjälpsgrupper och kooperativer för att uppnå lika möjligheter på det ekonomiska planet
genom anställning eller egen verksamhet;
f) delta i alla slag av samhällsaktiviteter;
g) få tillgång till krediter och lån för jordbruksändamål, anordningar för marknadsföring och lämplig
teknologi samt att få lika behandling vid land- och jordbruksreformen liksom vid nyodlingsprogram;
h) ha tillfredsställande levnadsförhållanden, särskilt i fråga om bostäder, sanitära anläggningar,
elektricitets- och vattenförsörjning samt transporter och kommunikationer.
Artikel 15
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra män och kvinnor likhet inför lagen.
2. Konventionsstaterna skall på det civilrättsliga området tillförsäkra kvinnor samma rättsliga befogenheter
som män och samma möjligheter att utöva dessa befogenheter. De skall särskilt ge kvinnor samma rätt att
ingå avtal och förvalta egendom samt lika behandling under hela förfarandet inför domstol.
3. Konventionsstaterna kommer överens om att alla avtal och alla andra privata skriftliga handlingar med
rättsverkan som syftar till att inskränka kvinnors rättsliga handlingsförmåga skall anses ogiltiga.
4. Konventionsstaterna skall tillförsäkra män och kvinnor samma lagliga rättigheter såvitt avser rätten att
resa och friheten att välja bostad och hemvist.
Artikel 16
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor och i alla
frågor som gäller äktenskap och familjeförhållanden samt skall särskilt, med jämställdheten mellan män och
kvinnor som grund, säkerställa
a) lika rätt att ingå äktenskap;
b) lika rätt att fritt välja make och ingå äktenskap endast med sitt eget fria och fulla medgivande;
c) lika rättigheter och skyldigheter under äktenskapet och vid dess upplösning;
d) lika rättigheter och skyldigheter som föräldrar, oberoende av civilstånd, i frågor som gäller barnen,
varvid dock barnens bästa alltid skall komma i första hand;
e) lika rätt att fritt och under ansvar bestämma om antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen samt
att få tillgång till upplysning och utbildning liksom till de medel som erfordras för att kunna utöva denna rätt;
f) lika rättigheter och skyldigheter när det gäller förmyndarskap eller godmanskap för barn, vårdnad om
barn och adoption eller liknande, om sådana begrepp förekommer i nationell lag, varvid dock barnens bästa
alltid skall komma i första hand;
g) lika rättigheter i personligt hänseende som man och hustru, inklusive rätten att välja familjenamn, yrke
och sysselsättning;
h) lika rättigheter för båda makarna i fråga om ägande, förvärv, skötsel, förvaltning, förfogande och
avyttring av egendom, vare sig detta sker utan kostnad eller mot vederlag.
2. Barns trolovning och giftermål skall inte ha någon rättslig verkan och alla nödvändiga åtgärder, inklusive
lagstiftning, skall vidtas för att fastställa en minimiålder för äktenskap och för att göra officiell registrering
av äktenskap obligatorisk.
I Artiklarna 17–22 beskrivs hur Kvinnokommittén etableras och riktlinjer för hur staternas rapportering till
Kommittén ska gå till. Artiklarna 23–30 beskrivs hur man som stat ansluter sig till Konventionen, hur man
reserverar sig samt hur dispyter ska lösas.
För vidare information se www.kvinnokonventionen.se
Noter
1
På engelska: Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women.
2
Den 7 mars 1980 ratificerade Sverige FN:s Kvinnokonvention och den trädde i kraft den 3 september
1981.
3
Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken, prop.
1999/2000:79.
4
Skr 2002 Uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken 2002.
5
Barron, s. 34.
6
Socialstyrelsens lägesrapport 2005, Handikappomsorg, s. 8.
7
Jämställd socialtjänst – Könsperspektiv på socialtjänsten, Socialstyrelsen, 2004, s. 39.
8
Qvarlander, Anna, Jämställdhet - kvinnor och män med funktionshinder, s. 149 i Handikappolitiken i
praktiken, Om den nationella handlingsplanen. Brusén & Printz 2006
9
Skr 2005/06:110, Uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, s. 7.
10
Karin Barron, kap. 1 Genus och funktionshinder ur antologin Genus och funktionshinder Karin
Barron (red.), 2004, s.29 ff.
11
Se punkterna 7, 15, 16, 63 och 323 i regeringens rapport.
12
I Platform for action stöder paragraferna f – Kvinnor och ekonomi, g – Kvinnors inflytande och h –
Organisering av jämställdhetsarbetet på nationell nivå det angelägna arbetet med Gender Budgeting.
13
Elson, Diane (2006) Budgeting for Women’s Rights, Monitoring Government Budgets for
Compliance with CEDAW, unifem, New York.
14
Klerby, Anna & Osika, Ingrid (2007) Regeringens vårbudget 2007 – en genusmedveten analys,
Sveriges Kvinnolobby, Stockholm.
15
Se punkt 22 i regeringens rapport.
16
Svensk författningssamling; sfs 1974:152.
17
Europakonventionen tillkom för att lagstadga fn:s universella deklaration om de mänskliga
rättigheterna.
18
Svensk författningssamling; sfs 1994:1219.
19
En samlad översyn av regeringsformen Dir. 2004:96.
20
Översynen ska vara klar senast 31 december 2008.
21
För Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor se www.kvinnokonventionen.se. Se även
Kvinnors rättigheter – En handbok för aktivister, journalister och beslutsfattare, cedaw-nätverket, 2004.
22
Yakin Ertürk, fn:s särskilda rapportör för våld mot kvinnor, beskriver i sin rapport situationen i
Sverige, Mission to Sweden 2007.
23
Slagen dam, Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning, 2001, av Eva
Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kolliokoski, Fritzes, Stockholm.
24
Yakin Ertürk, Mission to Sweden 2007.
25
Se till exempel dn 15 februari 2008, Handbok i vården hjälp åt våldtäktsoffer.
26
sou 2004:121 Ett slag i luften – en utredning om myndigheter, mansvåld och makt.
27
Lag 2003:484.
28
Brottsbalken, Kap 6 § 11.
29
Brottsbalken 16:10 a.
30
Brotts förebyggande Rådet, hemsida www.bra.se. Se även boken Sexindustrin på nätet, Aktörer,
innehåll, relationer och ekonomiska flöden, Sven Axel Månsson, Malmö högskola och Peder Söderlind,
2004.
31
Brottsförebyggande Rådets hemsida: www.bra.se, se även Våldtäkt: En kartläggning av
polisanmälda våldtäkter, Rapport 2005:7, Brottförebyggande rådet.
32
Brottsbalken Kap 6 § 1.
33
SvD, 2 okt 2007, Ask vill ha ny sexuallag före valet.
34
Europadomstolen för mänskliga rättigheter, dom 4/12 2003, mot Bulgarien.
35
dn 15 februari 2008, Handbok i vården hjälp åt våldtäktsoffer.
36
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer, Amnesty 2004.
37
Wennstam, K, Flickan och skulden, 2002.
38
Diesen, C, Lernestedt, C & Linholm, T, Likhet inför lagen, 2005.
39
Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, 2007.
40
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer, Amnesty 2004.
41
Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, Utredningsinstitutet handu, 2007.
42
Bengtsson – Topps, Vi är många, 2004.
43
Se Kvinnokommitténs synpunkt 35 från 2001.
44
Detta avsnitt och de två nästkommande bygger på fakta från ett flertal rapporter och skrivelser: 1)
sou 2006:65 Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor; 2) Nationell
rapport om skyddat boende mm. 2004, Länsstyrelsen; 3) Personalens möte med utsatta flickor – arbete mot
hedersrelaterat våld, Rapport 2006:25; 4) Behovet av insatser mot så kallad hedersrelaterat våld i landet –
bedömning för 2007, Länsstyrelsen i Östergötland; 5) Insatser mot hedersrelaterat våld – en utvärdering av
projekten 2006, Länsstyrelsen i Stockholms län, Rapport 2006:20; 6) Hedersrelaterat våld och förtryck –
Ett kunskapsunderlag för hälso- och sjukvården; 7)Yakin Ertürk, Mission to Sweden 2007; 8) Dir 2006:84,
Förstärkt skydd för personer som utsätts för hot eller förföljelse.
45
Högdin, S, Utbildning på (o)lika villkor – om kön och etnisk bakgrund i grundskolan, avhandling.
46
Weinehall, K, Räkna med kostnader – en fallstudie om mäns våld mot kvinnor, Umeå universitet.
47
Rikskriminalpolisens rapport nr 8 2006:4., Se även 4 kap 1a § Brottsbalken.
48
fn:s Palermoprotokoll, Art 3b, som Sverige är bundet av sedan 2004.
49
Sverige sviker traffickingoffer artikelserie i Göteborgs Posten av Johanna Bäckström Lerneby.
50
Yakin Ertürk, Mission to Sweden, februari 2007.
51
Publicistiskt bokslut 2001–2005 av Tomas Andersson Odén, Institutionen för journalistik och
masskommunikation, Göteborgs universitet, Räkna med kvinnor! Rapport från nyhetsstudien Global Media
Monitoring Project, Allt är Möjligt 2005
52
Massmediernas enfaldiga typer, Kvinnor och män i mediebruset 1994, 2004, av Maria Edström,
Maria Jacobson, Göteborgs Universitet.
53
Könsmärkningen av SVT:s nyheter 1958–2003 av Monica Löfgren Nilsson, Nordicom Information
4:2004.
54
Se TV-rummets eliter. Föreställningar om kön och makt i fakta och fiktion av Maria Edström,
Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet 2006.
55
Kvinnornas svarta bok, red. Christine Ockrent & Sandrine Treiner, Damm förlag 2007, avsnittet
Medierna legitimerar manlig dominans.
56
Se Allt är Möjligt En handbok i mediekritik, Sveriges Tidskriftsverkstäder 2004.
57
Se Att bli respektabel. Konstruktioner av klass och kön av Beverly Skeggs, Daidalos 1997.
58
Se Kroppspolitik. Om Moder Svea och andra kvinnor av Maud Eduards, Atlas 2007.
59
På nära håll är ingen normal. Handikappdiskurser i Sveriges Television 1956–2000 av Karin
Ljuslinder, Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap, Umeå universitet 2002.
60
Gender stereotyping of political candidates. An experimental study of political communication av
Toril Aalberg & Anders Todal Jensen, Nordicom Review 1/07.
61
Se punkterna 120–122 i regeringens rapport.
62
Se Kommittédirektiv 2006:82 Könsdiskriminerande reklam. Denna nämns i punkt 127 i regeringens
rapport.
63
Staten, grundlagen och sexualiteten – pornografidebatten och statens ansvar för demokratins idéer
av Eva-Maria Svensson och Sari Kouvo. Värdegrundens publikationsserie nr 1/2000, Göteborgs universitet.
64
Se punkt 128 i regeringen rapport.
65
Se punkt 129–131 i regeringens rapport.
66
Sehttp://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38441&_dad=portal&_schema=PORTAL
67
Jämställt i bruset. Debattdag om media och jämställdhet,
Regeringskansliet 2006
68
Se punkt 132 i regeringens rapport.
69
Sarah Wamala, Folkhälsoinstitutet, dn Debatt 26 oktober 2006. en svensk redogörelse av studien:
Wamala, S, Blakely, T & Atkinson, J (2006) Trends in absolute socioeconomic inequalities in mortality in
Sweden and New Zealand. A 20-year gender perspective, bmc Public Health 2006, 6:162.
70
Se Kommitténs påpekande nummer 26 och 27 från 2001.
71
Se punkt 179 i regeringens rapport.
72
Se punkt 182 i regeringens rapport.
73
Se punkt 184 i regeringens rapport.
74
Se punkt 187 i regeringens rapport.
75
Se punkt 190 i regeringens rapport.
76
Se enligt punkt 191 i Regeringens rapport.
77
Se Kommitténs påpekande nummer 26 och 27 från 2001.
78
Studien redovisas på dn debatt 060531 och är en uppföljning av sns:s (Studieförbundet Näringsliv
och samhälle) projekt för fler kvinnor på ledande poster i näringslivet 2001–2004. Studien är gjord av
Monica Renstig Kvinnliga chefer i näringslivet: Statistik, Women´s Business Research Institut.
79
Se Kommitténs påpekande nr 28 och 29 från 2001.
80
Detta gäller Kommitténs påpekande 2001 i punkt 26, låg andel kvinnor i ledande ställning, både i
privat och offentlig sektor, och punkt 27, uppmaningen att öka andelen kvinnor i privat sektor genom
tillfälliga särskilda åtgärder enligt Artikel 4.1, samt åtgärder för att öka kvinnorepresentationen i
beslutsfattande poster inom alla sektorer. När det gäller punkt 28 och 29, låg andel kvinnor inom
domarkåren, har vissa förbättringar skett.
81
Se till exempel i$m Invandrare och Minoriteter 3/2007: Förskolan i fokus.
82
Sara Högdin, Utbildning på (o)lika villkor – om kön och etnisk bakgrund i grundskolan. Rapport i
socialt arbete 120, su. Doktorsavhandling socialt arbete vid Stockholms universitet 2007.
83
1) sou 2004:115. Den könade förskolan. Delbetänkande från Delegationen för jämställdhet i
förskolan; 2) Kajsa Wahlström: Flickor, pojkar och pedagoger. Jämställdhetspedgagogik i praktiken.
Stockholm: Sveriges utbildningsradio (ur) 2003.
84
Framlagd 27 juli 2006 Jämställd förskola – om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans
pedagogiska arbete, slutbetänkande från Delegationen för jämställdhet i förskolan, sou 2006:75.
85
Se till exempel www.jamstalldskola.se Projekt drivet av Länsstyrelsen i Västmanlands län. Slutsats:
»både förskola och skola kan utmana ungas föreställningar om vad kvinnor och män kan arbeta med«.
86
Christina Osbeck: Arbetsrapport September 2007. Utvärdering av projektet på lika villkor. Karlstads
universitet. Se också www.palikavillkor.se.
87
Budgetpropositionen för 2008, volym 8, s. 49 och 53.
88
Anna Sandell: Utbildningssegregation och självsortering : Om gymnasieval, genus och lokala
praktiker, Doktorsavhandling 2007, Lärarutbildningen, Malmö Högskola, Malmö studies in educational
sciences No. 31. tryckt hos Hombergs, Malmö 2007-09-25 www.mah.se/muep.
89
Mats Björnsson (2005) Kön och skolframgång – Tolkning och Perspektiv. Myndigheten för
skolutveckling.
90
Christina Florin (2005) Flickorna drar ifrån – Skolframgångar i ett könsperspektiv. Framtider 3.
91
Karin Lumsden Wass: Vuxenutbildning i omvandling – Kunskapslyftet som ett sätt att organisera
förnyelse. Doktorsavhandling Göteborgs Universitet 2004.
92
Lärarnas tidning nr 13, 7-20 sept 2007, Lathund för jämställdhet 2006, dn 4 jan. 2008-01-15.
93
Sara Högdin, Utbildning på (o)lika villkor – om kön och etnisk bakgrund i grundskolan. Rapport i
socialt arbete 120, su. Doktorsavhandling socialt arbete vid Stockholms universitet 2007
94
Integrationsministern i svd 9/5 2007.
95
Utredningsuppdrag till Hans Forsell. Rapport lämnas i november 2007. dn 16 mars 2007.
96
Utredningen ska föreslå hur ämneskunskaperna hos blivande lärare kan fördjupas. Utredningen ska
också överväga en återgång till fler lärarexamina i stället för dagens enda. Direktiven skissar på ett system med
flera olika examensbenämningar. Utredningen ska också bedöma hur ökat utrymme för ämnesfördjupning kan
skapas.
97
Intervju med Jan Björklund dn 9 sept. 2007.
98
dn Debatt 19 september 2007.
99
Se punkt 223–238 i regeringens rapport.
100
Budgetpropositionen för 2008, Volym 8, sid. 87
101
På tal om kvinnor och män lathund om jämställdhet 2006.
102
Se cedaw-nätverkets förra rapport från 2003, Jämställdheten granskad i skuggrapport.
103
Se punkt 228 i regeringens rapport.
104
Högskoleverket. Statistiska Meddelanden uf 20 sm 0701: Studenter och examina i grundutbildningen
(utkommer varje år i april).
105
kth-rapport: Jämställd IT-utveckling för ökad tillväxt. Annika Vänje 2007.
106
Regeringen underströk detta i sin proposition till ny lärarutbildning prop. 1999/2000:135.
107
Margareta Havung: Lärarutbildningen granskad vid 23 lärosäten Tidskrift för lärarutbildning och
forskning, Umeå universitet, 2006, nr 1.
108
Anki Wood refererar Havung i sulf, Sveriges Universitetslärarförbunds tidskrift: »Lärarutbildare
behöver mer genuskunskap«.
109
Högskoleverket Rapport 2007:33 r Årsrapport 2007; 152 sid. Red. Stig Forneng med flera
110
Högskoleverket Rapport 2007: 33 r.
111
Rapport 2006: 2 r Forskarutbildning och forskarkarriär – betydelsen av kön och socialt ursprung.
Red. Helen Dryler.
112
Val, villkor, värderingar av Sylvia Benckert och Else-Marie Staberg, Samtal med kvinnliga fysiker
och kemister Nr 9, år 2000 i Rapportserie från Kvinnovetenskapligt forum är ett tidigt exempel.
113
idas är ett 3-årigt nationellt chefs- och ledarförsörjningsprojekt inom suhf vars syfte är att få fler
kvinnor på höga akademiska poster inom universitet och högskolor i Sverige. Se http://www.idas.nu
114
Se t ex Högskoleverkets Studentspegeln 2007, en intervjustudie som besvarats av över 6000
studenter i landet Refererad i unt, Daniel Jansson.
115
Högskoleverkets årsrapport 2007: Rapport 2007: 33 R, Red. Stig Forneng med flera
116
Kvinnor, vetenskap, karriär. Vad händer efter avhandlingen? Framtider1/2006, Institutet för
Framtidsstudier.
117
Rapport 2006: 2 R Forskarutbildning och forskarkarriär – betydelsen av kön och socialt ursprung.
Red. Helen Dryler.
118
scb, På tal om kvinnor och män, 2006.
119
Jämställdhetsplan, Tekniska – Naturvetenskapliga fakulteten, Uppsala Universitet. Fastställd 200411-24 www.teknat.uu.se.
120
Fredrik Bondestam, i inbjudan till konferens om Jämställdhetsarbete i akademin – strategier,
motstånd, utmaningar, Helsingfors 15 okt. 2007.
121
Högskoleverket 2007:33 r
122
Rapport 2006: 2 r Forskarutbildning och forskarkarriär – betydelsen av kön och socialt ursprung.
Red. Helen Dryler.
123
1) Gender and Excellence in the making, eu-kommisionen 2004; 2) The 5th European Conference on
Gender Equality in Higher Education 2007 at Humboldt-University Berlin, Germany; 3) Kvinnor, vetenskap,
karriär. Vad händer efter avhandlingen? Framtider1/2006, Institutet för Framtidsstudier; 4) Vetenskapsrådet
och jämställdheten Rapport vr 17:2006; 5) Charlotte Silander, Högskolesystemet och könsbalansen, En studie
om jämställdheten i den svenska högskolan. Licentiatavhandling Växjö universitet.
124
1) Wennerås, C. & Wold, A: Nepotism and sexism in peer-review. Nature vol. 387, 22 May 1997, pp
341-343; 2) Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska: »Vi män har tusen knep att hindra en kvinna att komma
fram« s. 335–365 i Förbjuden frukt på kunskapens träd, Atlantis 2004, red. Britt-Marie-Fridh-Haneson och
Ingegerd Haglund.
125
Carolyn Glynn, Per Hyenstrand, Carl Jacobsson, Margareta Larsson, Elisabeth Lundberg, Daniel
Wadskog: Vetenskapsrådet och jämställdheten Rapport vr 17:2006
126
Göran Melin: Reviewing applications by women: critical use of additive and reasoning evaluation
methods. Working paper 2007–68 sister.
127
Varför bara män? Elva kvinnliga forskare, svd 30 juli 2006
128
Rekrytering av företagsledare. Avhandling vid Handelshögskolan, Stockholm, 2003; se också
Excellenta herrar och nya forskningskvinnor, Barbro Hedvall, dn, 1 aug. 2006
129
Se Kommitténs påpekande 22 och 23 från 2001.
130
Budgetpropositionen 2006/07. Se även Klerby, A & Osika, I (2007) Regeringens vårbudget 2007 –
en genusmedveten analys, Sveriges Kvinnolobby.
131
Se punkt 274 i regeringens rapport.
132
Katarina Katz har forskat kring detta bland annat Johansson, M & Katz, K (2006) Wage differences
between women and men in Sweden – the impact of skill mismatch, Institutet för framtidsstudier.
133
Under punkterna 123–125 i regeringens rapport redovisas några initiativ för att engagera män för
jämställdhet.
134
sou 1997:139 Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om arbete och pengar i familjen av Göran
Ahrne och Christine Roman.
135
scb, Tidsanvändningsundersökningen 2001.
136
scb 2005
137
Thoursie, A (2005) Föräldraförsäkringens effekter på sysselsättningen och löner – olika för kvinnor
och män, sou 2005:73, bilaga 7. Ekberg, J & Eriksson, R (2006) Effekter av de svenska pappamånaderna,
Sökelys på arbeidsmarkedet 2/2006, årgång 23, Institutet för samfunnsforskning.
138
Se punkt 264 i regeringens rapport.
139
kth-rapport: Jämställd it-utveckling för ökad tillväxt. Annika Vänje 2007
140
Se Kommitténs påpekande nummer 27 från 2001.
141
est-programmen är knutna till den Europeiska socialfonden.
142
Carlson, Laura Searching for Equality, Sex Discrimination, Parental Leave and the Swedish Model
With Comparisons to EU, UK and US Law, 2007, Juridiska institutionen, Stockholms Universitet.
143
Se exempelvis lo Tidningen 2007-08-24, Män får ersättning dubbelt så ofta.
144
RiR (Riksrevisionen) 2007:32, Försäkringskassans hantering av arbetsskadeförsäkringen.
145
Se punkt 251 och 252 i regeringens rapport.
146
scb, Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet 2006. Qvarlander, Anna
(2006) Jämställdhet – kvinnor och män med funktionshinder ur antologin Handikappolitiken i praktiken,
Brusén & Printz (red). Jämställd socialtjänst (2004) Socialstyrelsen.
147
Detta gäller Kommitténs påpekande 2001 i punkt 22, löneskillnader och den könssegregerade
arbetsmarknaden och punkt 23, lönediskriminering.
148
Se punkt 286 i regeringens rapport.
149
Se regeringens rapport punkt 257.
150
Se punkt 8 i regeringens rapport.
151
Månsdotter, A (2006) Health, Economics, and Feminism – on judging fairness and reform, Umeå
University, Print & Media.
152
Jämställd vård – olika vård på lika villkor, sou 1996:133.
153
Hammarström, Anne (2004) Genusperspektiv på medicinen – två decenniers utveckling av
medvetenheten om kön och genus inom medicinsk forskning och praktik, Högskoleverket.
154
(O)jämställdhet i hälso- och sjukvård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt, 2007, Sveriges
Kommuner och landsting.
155
Samma källa som ovan.
156
Samma källa som ovan.
157
Nyberg F, Osika I, & Evengård B (2008) The Laundry Bag Project – unequal distribution of
dermatological healthcare resources for male and female psoriatic patients in Sweden, International Journal
of Dermatology 2008, 47, 144-149.
158
(O)jämställdhet i hälso- och sjukvård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt, 2007, Sveriges
Kommuner och landsting.
159
(O)jämställdhet i hälso- och sjukvård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt, 2007, Sveriges
Kommuner och landsting; Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen, 2004.
160
(O)jämställdhet i hälso- och sjukvård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt, 2007, Sveriges
Kommuner och landsting.
161
Samma källa som ovan.
162
Se punkt 315 i regeringens rapport.
163
Folkhälsorapport 2005, Socialstyrelsen.
164
Samma källa som ovan.
165
Jämställd vård? Socialstyrelsen 2004.
166
Om jag syns, finns jag!: att synliggöra kvinnor och män med psykisk ohälsa: en rapport med fokus
på psykisk ohälsa, kön och samhällets insatser – Rapport från Nationell psykiatrisamordning, 2006.7.
167
Folkhälsorapport 2005, Socialstyrelsen.
168
Folkhälsa – Lägesrapport, 2006, Socialstyrelsen.
169
Osika, W (2007) Self-perceived Psychological Health and Vascular Changes in Childhood,
Göteborgs universitet, Göteborg.
170
Folkhälsa – Lägesrapport 2006, Socialstyrelsen. Även Folkhälsorapport 2005, Socialstyrelsen.
171
Folkhälsa – Lägesrapport 2006, Socialstyrelsen.
172
Folkhälsorapport 2005, Socialstyrelsen.
173
Samma källa som ovan.
174
Samma källa som ovan.
175
Samma källa som ovan.
176
Gunilla Fagerholt, ordförande Riksföreningen för skolsköterskor.
177
Barnombudsmannen rapporterar, br 2005:04 – Satsa tidigt – En undersökning av barn och
ungdomspsykiatrin.
178
scbs levnadsnivåundersökning, rapport 97, 2003.
179
Utredningsinstitutet handu, Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, 2007.
180
Samma källa som ovan.
181
Lägesbeskrivning 2004, Avgifter inom äldre- och handikappsomsorg, Socialstyrelsen.
182
sou 2001:56 Funktionshinder och välfärd.
183
Riskförsäkringsverket (rfv), Resurser för att leva som andra – en analys av kostnadsutvecklingen
inom assistansersättning, rfv Analyserar 2001:3; Hetzler, Antoinette, 1994, Socialpolitik i verkligheten – de
handikappade och försäkringskassan, Box Förlag, Lund.
184
Socialstyrelsen, Jämställd vård? 2004; Kvinnor, män och funktionshinder sou:138; Bäckström,
Ingegärd, 1997, Att skilja agnarna från vetet, Umeå universitet; Jämställd socialtjänst, Socialstyrelsen 2003.
185
Witt, Ann-Katrin (2004) Konsthantverkare Genus och omvänd ekonomi, doktorsavhandling på
sociologiska institutionen, Lunds universitet.