1
MEDMÄNNISKAN
Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en
som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte
lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss:
han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.
Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och
sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade
oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett
Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt
mål i oss.
(Första Johannesbrevet 4:7-12)
Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad
skall jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i
lagen? Vad läser du där?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av
hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt
förstånd, och din nästa som dig själv". Jesus sade till honom: "Du svarade
rätt. Gör det, så får du leva." Då ville mannen försvara sig och frågade
Jesus: "Vem är då min nästa?"
Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och
råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom.
Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom
händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På
samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick
förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg
mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde
olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin
åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han
fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och
kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre
tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" Han
svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till
honom: "Gå du och gör som han."
(Lukasevangeliet 10:25-37)
2
MIN NÄSTA – DEN JAG MÖTER
Vårt tema idag den här söndagen är ”Medmänniskan”, det som i Bibeln brukar
kallas ”min nästa”. ”Min nästa” är ett lite gammalt ord, och det kan nog vara på
sin plats med en förklaring innan vi går in i bibeltexten. Som farisén frågade:
”Vem är min nästa?” – Min nästa är den som är näst intill mig, den som är
närmast mig just nu, den som jag möter i varje stund.
Just nu har du en nästa till höger eller vänster om dig i kyrkbänken – och
eftersom vi ska tala en hel del om ”din nästa” nu i predikan, så kan det vara bra
att veta hur en nästa ser ut. Så du kan väl vända dig om till din nästa och skaka
hand?
Och nu, om du har din uppmärksamhet riktad mot mig just nu, så är jag din
nästa för just den här stunden. Det som sker här i kyrkan, på förmiddagsmötet,
är ett möte – på ett plan mellan varandra, just nu mellan dig och mig, på ett
djupare och viktigare plan mellan dig och Gud. I Guds kalender står det: Ditt
namn, Opalkyrkan, möte kl 10.
HÅLLA LIVET PÅ AVSTÅND
Gud är här för att möta dig. Men den stora frågan, i livet och i den här predikan,
är: Är DU här?
Gud är alltid där, han har alltid sin uppmärksamhet riktad mot dig. Han är Livet
– i honom är det du lever och rör dig och finns till (Apg 17:28). Men vi är inte
alltid där, vi har så många sätt att skydda oss från Mötet - med Gud eller Livet,
med andra människor, med oss själva. Var och en av oss har sina egna sätt. Det
finns de som bygger sig en fantasivärld och lever i den istället för att vara här.
Vi kan säkert komma på människor som går maktens väg och försöker behärska
sina medmänniskor, som pratar på eller manipulerar eller på andra sätt inte
släpper fram dem till sig själv så att Mötet sker. Och det finns de som spelar en
roll, kanske det stackars Offret eller den lustige Spelevinken, och så har man en
mask framför sig själv så att människor möter den istället för en själv.
Eller också kan man göra som farisén i evangeliet – hans roll heter Religiös, och
för att slippa undan Mötet med Livet och levande människor, så teoretiserar han
sin värld i ett system med färdiga fack. Det går bra att prata om att ”älska Gud
och älska din nästa”. Men Jesus säger: ”Bra! Där har du Livet, gör så och gå in i
det!” – då drar han sig undan och vill fortsätta diskutera för att ha koll på saker
och ting. ”Så… hur definierar du ordet ’nästa’? Och hur definierar du ’älska’?”
Jag vet inte om du känner igen dig i något i den snabba skiss jag gjorde över
olika mönster och försvar för att hålla Livet på avstånd. Jag själv gör det i flera.
3
Men om vi tänker till och lyssnar inåt, så kan vi bli medvetna om våra sätt – om
vi vill och vågar.
VARFÖR GÖR VI SÅ?
Men en fråga är: Varför gör vi så här – ibland eller ofta eller nästan hela tiden?
Varför hindrar vi människor, och Gud, och oss själva, från att möta oss sådana
som vi verkligen är?
Är det inte så att vi innerst inne är rädda – vare sig vi nu är försynta eller döljer
det under hårdhet och maktsökande säkerhet? Är det inte så att vi alla kan säga
som Adam en gång inför Gud: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev
rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig” (1 Mos 3:10).
Vi bär på så mycket av rädsla och skam och skuld, dels genom egna synder men
kanske i minst lika stor grad genom andras synder mot oss – som mobbing och
manipulation och att de inte var där för oss, eftersom de själva var skadade
genom att deras föräldrar inte var där för dem – och så går arvsyndens kedja
tillbaka, från generation till generation, ända till Adam och Eva, som var de
första som flydde från mötet med Gud och med varandra och med sig själva.
GUD SÖKER OSS
Men – som vi hörde i episteltexten – så är inte Gud sådan att han bara ser på om
vi murar in oss i ensamhet. Gud är kärlek. Gud är möte. Gud är Faderns och
Sonens eviga möte i den helige Andes kärlek – och ”Så uppenbarades Guds
kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva
genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han
har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.”
Jesus har kommit hit för att möta människor som flyr, som farisén. Och allt det
som trycker dig i ditt hjärta innerst inne, allt av rädsla för att inte räcka till, och
oro och skam och synd och självförakt – det är inget som Jesus är främmande
för. Han har tagit allt ditt mörker och låtit det komma över honom där han
hängde på korset och blödde för dig.
Och jag tror att många av oss har erfarenhet av att om vi försöker komma undan
genom att skapa vår egen verklighet, då blir vi inte fria. Sorger drunknar inte så
lätt, vare sig i sprit eller fantasier eller prestationer. Men Jesus säger:
”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8:31). Om du tar emot hans verklighet, om
du möter hans blick och ger honom ditt mörker, så ger han dig sitt ljus istället.
Det är som Anna brukade säga, ord som har satt sig inom mig: ”Vilka gåvor ska
vi ge till Jesus? Ge honom din tomhet, så blir han din Skapare. Ge honom din
4
synd, så blir han din Frälsare.” Det är det som de kallar ”det saliga bytet” –
mötet med Jesus som förvandlar en människa.
Det är som med den förlorade sonen – han som gick från sin Far och stod där i
sin självförvållade förnedring, och så står det att han ”kom till besinning” (Luk
15), eller i grundtexten ”kom till sig själv”. Först slutade han fly och kom till sig
själv, mötte sig själv sådan han var – och sedan kom han till sin Far och mötte
honom sådan han var och blev förvandlad – en ny mantel så att han var klädd i
en ny värdighet, nya skor som gav en ny grund under fötterna, och en ring som
uttryckte hans samhörighet med en Far som älskar honom.
MÖTA MEDMÄNNISKAN
Och när vi vågar möta oss själva och vågar möta Gud, då har vi en grund för att
våga möta vår medmänniska – vår nästa, den som vi möter där vi är i varje
stund. Farisén flydde för mötet, och i Jesu liknelse så flydde prästen och leviten
för mötet med den trasige mannen – de gick över på andra sidan och gick förbi.
Prästen fick inte röra vid en död människa, för då fick han inte utföra sin
prästtjänst på ett tag – så han var nöjd med sitt religiösa system och hittade skäl
för att undvika mötet där.
Men så kommer den här samariten – jag tror att vi har svårt att fatta hur
provocerande det är att Jesus låter en ”samarit” vara hjälte och förebild i
liknelsen. Samariterna var de som tillbad ”typ” samma Gud, fast inte så som
Gud lärde i Bibeln, utan efter sina egna idéer. Samariten, det är ”den andre”, det
är ”de” – de som är annorlunda, de som har fel, de som är farliga.
Och om vi ska jämföra med världen idag, så motsvarar samariten ganska exakt
muslimerna – de som tillber ”typ” samma Gud, fast de har egna idéer om vem
Gud är. Så vår Jesus står där och berättar liknelsen om den barmhärtige
muslimen, och den duktigt bibelsprängde skriftlärde teologen får som förebild
en enkel muslim som råkade bry sig om den som han mötte, den som var hans
nästa.
DEN SOM ÄLSKAR KÄNNER GUD
Och man kan dra olika stora teologiska växlar på det här, men jag tror att Jesus
vill säga till oss som är hans folk: Akta dig för självbelåtenhet! Paulus säger:
”Den som tror sig stå ska se till att han inte faller.”
Vi som är kristna har inte monopol på kärlek här i världen. Judarna trodde att de
hade monopol på Gud, och Jesus kom för att visa att Gud är större än så. Det
kan vara värt att ställa sig frågan: är det nu vi kristna som har stelnat i en
självbelåten monopolsituation?
5
”Guds ord bär inte bojor” (Fil 1). Johannes säger i episteltexten: ”Gud är
kärlek, och den som älskar känner Gud”. Det är som att han antyder att den
som vågar ge sig hän åt kärleken – riktig kärlek nu, inte så som samhället
förbilligar ordet som bara den köttsliga attraktionen, utan den som går in i
agape, i det sanna Mötet – han får en slags kontakt med Gud, även om han själv
inte använder ordet Gud för att beskriva det.
Det är som vi sjunger i psalmen, ”Jesus från Nasaret går här fram, än som i
gången tid”. Och det sägs så vackert i Svenska Kyrkans nattvardsliturgi:
Han är ditt eviga Ord som går ut över hela jorden,
för att möta människor och gripa in i deras liv.
Över hela jorden sker under,
när människor känner igen honom
som din Son, vår Frälsare.
Jag tror att det runt omkring oss finns många människor som anar vad livet
handlar om, som har smakat något av vad kärlek och Möte är, som har rört inte
vid Guds ansikte men vid Guds hand och låtit sig bli berörda av den handen som
är utsträckt här i världen. Och som Anna lärde, så är det din uppgift och min
uppgift som kristna att hjälpa dem att se att detta är Jesus som de redan haft
kontakt med. När vi träffar den barmhärtige muslimen – själv säger han: ”Jag
gjorde bara vad vemsomhelst skulle göra!” – så får vi hjälpa honom så att undret
sker, att han känner igen godheten och kärleken som Guds utflöde genom Jesus
Kristus.
ATT GE SIG HÄN ÅT KÄRLEKEN
Men – och nu ska jag, på ett kanske ofullkomligt sätt, säga något som kanske är
något av det viktigaste du får höra i ditt liv. Mycket viktigare än att du förklarar
för andra om Jesus i deras liv, är att du själv i ditt eget liv ger dig hän åt kärleken
och Mötet – med Gud, med dig själv, och med din medmänniska.
Bibeln säger: ”Den som inte älskar, är kvar i döden” (1 Joh). Det handlar om
att delta i Livet – både nu och i evigheten. När Jesus berättar om fåren och
getterna, om dem som kommer in i himlen och de som är utanför, så
klassificerar han dem inte efter teologisk kunskap. Det var en sak som framför
allt kännetecknade fåren, de frälsta, och det var: De älskade. De brydde sig. De
gav mat åt de hungriga och kläder åt dem som frös, de tog hand om sjuka och
hemlösa och fångar.
Bibeln säger: ”Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga
utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. Men att ta sig
an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av
6
världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och
Fadern.” (Jak 1:26-27)
DE SOM JAG BEUNDRAR
Det finns de som beundrar mig för att jag kan läsa Bibeln på grekiska och
hebreiska. Men de som jag beundrar, det är de som älskar – de som älskar sin
familj, de som tar hand om stökiga scouter och ungdomar, de som kan möta
människor med trasiga liv och visa dem Guds väg till kärlek och upprättelse –
det är människor som får min beundran.
Jag känner en väns vän, en tjej som är i Bangladesh och har ett kristet arbete
bland prostituerade där. Man undrar om det går att komma lägre – kvinnor, i ett
muslimland, som tvingats in i att sälja sina kroppar. Men det finns de som är
ännu mer osedda, och det är deras oönskade barn – som kommit för att de inte
har råd med p-piller.
Så kommer den här tjejen med några från församlingen till horkvarteret och går
runt bland de här undernärda barnen, pratar med dem, ser dem, ger dem mat, lär
dem lite kristna barnsånger och berättar att de har en Far trots allt i himlen – och
så drömmer hon om att kunna bygga ett kristet barnhem för dem. Det är sådana
människor som får min beundran.
GÅ DU OCH GÖR SOM HON
Och Jesus säger, till mig och till oss alla: Gå du och gör som hon. Låt oss alla
be Gud, nu och varje ny dag, att han visar oss: vem är vår nästa, och att han ger
oss mod att stiga fram i kärlek till Mötet med honom. Då ska vi en dag få höra
Konungen säga:
Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att
dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde
mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder eller systrar, det
har ni gjort mot mig. (Matt 25:35-40)
7
LÄR MIG HÖRA DIN RÖST PÅ BUSSEN
(Psalmer och Sånger, 704)
Lär mig höra din röst på bussen
en novembermörk morgon i stan.
Lär mig se dina ögon i vimlet
en lördag på köpcentrumsplan.
Lär mig se dina hungrande händer
som sträckes mot rikemans bröd.
Lär mig, Herre, att du själv lider
i förtryck, förnedring och nöd.
Lär mig höra ditt rop ifrån cellen
genom anstaltens hårda betong.
Lär mig höra din gråt i kvällen
genom kyrkrummets aftonsång.
Allt jag gjort mot dessa de minsta,
så löd dina egna ord,
har jag gjort dig, min Gud och min Herre,
som är här hos oss på vår jord.
Förlåt mig min präktighets otro,
förlåt mig min ohörsamhet.
Och ge mig rättfärdighetshänder
mot förnedring och ofrihet.
