1. Socialpsykologer strävar efter att förstå människors beteende. Det mänskliga beteendet
kan bara förstås i hennes samspel med andra individer, alltså hur hon påverkas av
vänner, familj, grupper och samhället i stort bland annat. Detta är hur socialpsykologer
ser på psykologin. Ett välkänt exempel är Stanley Milgrams lydnadsexperiment vilket i
deltagarna uppmanades av en auktoritet att ställa frågor till en ”försöksperson” ( som
egentligen var en skådespelare) när ”försökspersonen” svarade fel på en fråga bad
auktoriteten deltagaren att straffa ”försökspersonen” genom att utsätta honom för en
elektrisk ström vars styrka man ökade för varje felaktigt svar.
2. Inom alla grupper finns det formella och informella ledare. En formell ledare är en vad
jag brukar kalla en artificiell ledare, han eller hon är utsedd att leda en grupp av några/
någon, en institution eller av sig själv. Den formella ledaren är ofta genom naturen av
sitt ledarskap en auktoritär figur eller intar en viss auktoritär roll som ledare och styr
genom hierarkier, bestraffning och med belöning för dom som lyder. Givetvis är
mänskliga interaktioner inte så enkla att en bild av sakers ting gäller i alla fall.
Exempelvis har en lärare en auktoritär roll, något som krävs inom yrket men kan
knappast anklagas för att styra genom att sätta upp och stärka hierarkier, dock så
existerar hierarkier inom skolan. Informella ledare är inte formellt utsedd att leda
gruppen, han eller hon bara gör det. Det finns givetvis olika sorters informella ledare
likvis som det finns olika sorters formella ledare men gapet är tydligare för informella
ledare. En viss typ av informella ledare kallar jag för guider. En guide har ett uppdrag för
en begränsad tid och strävar efter att göra sig själv i sin roll onödig. Han eller hon
utnyttjar inte härskartekniker utan är en jämlike med andra i gruppen. Grupper med en
guide kännetecknas också av att dom är frivilliga och inte påtvingade. Ett exempel på
en guide och legitim auktoritet är en förälder som hejdar sitt barn att springa ut i vägen,
ett annat kan vara att den som spelat mest paintball inom en vängrupp tar täten under
spelets gång för att visa genom exempel för dom mindre rutinerade hur spelet går till.
När väl spelet har slutat försvinner han eller hennes ledarroll eftersom den inte längre
behövs. Givetvis kan en informell ledare vara mera auktoritär än en formell, allt beror på
omständigheterna.
3. Som boken nämner är det närvaron av en auktoritet den avgörande faktorn vid lydnad.
Varför vi lyder auktoriteter är dock klurigare att förstå. Försökspersonerna i Milgrams
lydnadsexperiment nämnde att de ansåg sig vara ansvarsbefriade när dom följde
auktoritetens order men detta verkar för mig mycket vara ett rationaliserande och ger
egentligen inget svar till frågan om varför man lyder. Jag kommer att fokusera mera på
auktoritetens historia i större mån än dom psykologiska grunderna som gör oss
mottagliga för den. Något som har fångat mitt intresse är Wilhelm Reichs teorier om
auktoritetens uppkomst och fortplantning genom förtryckandet av människans sexuella
behov. Enligt honom skapar förtryckandet av det sexuella skadade individer som är väl
mottagliga för ett hierarkiskt tankesätt. De fruktar äkta frihet och det ansvar som
kommer med den och finner sin trygghet i samhällets hierarkis och auktoritära
organisation. Förutom samhället är familjen en viktig del utav auktoritetens fortlevnad
eftersom barnen brås på sina föräldrar och än viktigare, att dom under etatism och
kapitalismen är ekonomiskt beroende av sin föräldrar och har då svårare att fullfölja sina
sexuella begär. Han tar som exempel upp att vissa ”primitiva” samhällen hade
gemensamma lokaler där par kunde dra sig tillbaka för att ha sex. Jag kan tyvärr inte
redogöra fullt ut för hans teori men kan säga att det jag fått fram låter i sin kontext fullt
troligt för mig. Det jag försöker komma fram till är att graden vi accepterar auktoriteter
och hierarkier är beroende utav den sociala miljö vi befinner oss inom. Om vi växer upp
och bara känner till hierarkisk organisation ter den sig givetvis naturlig. Graden av
accepterande varierar givetvis också inom dom grupper en individer är del utav, så som
olika vängrupper, sportföreningar, familjen armen eller polisen till exempel. Det har
också att göra med den identitet man har inom olika grupper, en polis kan vara väldigt
auktoritär och våldsam i tjänsten men privat är han eller hon kanske väldigt trevlig.
4. En attityd är en inställning till något. Attityder består utav tre delar den kognitiva,
affektiva och handlingskomponenten. Det kognitiva är hur mycket vi vet om ett ämne, till
exempel om en annan kultur medans den affektiva komponenten är de känslor något
framkallar hos oss, t.ex. ilska över en främmande sed. Den sista delen är
handlingskomponenten som syftar på hur vi agerar. Det finns också något som kallas
ambivalent vilket betyder att attitydens delar hamnar i konflikt och ger upphov till dåligt
samvete hos individen. Ett exempel jag gör mig skyldigt till är att blir känslomässigt
provocerad (affektiva )av väldigt överviktiga människor fast jag anser att dessa
människor inte är mindre värda än någon annan ( kognitiva ). En attityd skapas efter en
person hamnat i en viss situation och reagerat på den genom den information som finns
tillgänglig, korrekt eller ej. Detta betyder att denna process inte behöver upprepas var
gång personen i fråga står inför samma situation utan han eller hon kan då agera
baserat på sina tidigare erfarenheter. Detta kommer utav att vi måste sortera alla
information vi får in på en daglig basis på ett effektivt sett och prejudikat är troligtvis ur
en evolutioner synpunkt det bästa för att höja chansen för överlevnad. Förenklat kan
man jämföra det med inlärning hos djur, så som fruktan för något som tidigare gett
upphov till negativa känslor, t.ex. människor i uniform.
5. Skillnaderna ligger i storleken, den sociala kontrollen och som följd, anonymiteten. Men
vart går gränsen mellan en massa och en grupp? Vid 100 personer, eller 50? Förutom i
sådana uppenbara fall då tusentals personer befinner sig inom ett begränsat område
och då utgör en massa har jag svårt att dra en gräns där vid en grupp övergår till en
massa. Min klass på cirka 30 personer är ju i vanliga fall en grupp men om vi skulle vara
instängda i en trång korridor allt som en våldsam eld närmar sig oss skulle vi i panik
övergå till en massa. I en grupp som är mindre är den sociala kontrollen i regel hög men
detta behöver inte vara en fast regel. Med social kontroll menas de åtgärder som ett
samhälle eller grupp vidtar för att upprätthålla gemensamma normer. Jag tycker om att
se det som att i en liten by har alla medlemmar bra koll på varandra, både vad alla
håller på med och också vad dom kan tänkas göra. Detta gör det betydligt svårare för
en eller flera individer att göra något som bryter mot byns normer eftersom spåren så att
säga leder tillbaka till dom, det är genom detta mer kostsamt att bryta en mer allmänt
erkänd norm. Ett exempel är en oprovocerad misshandel av en individ utav en annan
kan leda till uteslutande ur gruppen medan samma beteende inom kontexten i en
massa inte har samma konsekvenser då massor är tillfälliga och består utav många
individer så den sociala kontrollen är betydligt mindre. Massor är alltså större än
grupper och den sociala kontrollen är mindre. Personligen gillar jag grupper och massor
men kliar mig lite i huvudbrynet över att massan alltid i språket framställs som något
negativ även då så inte är avsikten samt så vill jag nämna att grupper givetvis kan har
mer eller mindre social kontroll. Jag var ett tag med i en ”teatergrupp” som heter Framtid
Nu där vi diskuterade framtidsfrågor ur ungdomars perspektiv, jag vill se att den
gruppen vi utgjorde var öppen och accepterande för andra strömningar än den som var
dominerande inom gruppen ( frihetligt socialistisk ) fast det kan ju även argumenteras
att det i sig är stark social kontroll då vi troligtvis hade reagerat på något som
förespråkade en mindre tolerant syn på meningsskiljaktigheter och på så sett haft en
stark och effektiv social kontroll, detta skulle då betyda att alla grupper per automatik
har hög social kontroll. Men vänta nu, massor brukar formas p.g.a.. en anledning och
individerna i den brukar dela vissa känslor eller åsikter, eftersom detta är sant så är den
sociala kontrollen gällande normer osv. lite lägre i en massa gentemot en grupp och inte
icke-existerande så som boken får det att låta som. Skillnaden i social kontroll ligger då
huvudsakligen i massans oförmåga att använda uteslutning som ett effektiv verktyg för
kontroll även fast detta verktyg finns tillgängligt. Kan inte ur minnet dra till minnes ett bra
exempel på en massa som uteslutit en individ eller en grupp ur sig själv förutom
motdemonstrationen mot Salem-marschen 2011 som hölls i centrala Stockholm då jag
efteråt hörde rykten om att massan inte ställde sig positiv mot att absorbera en grupp
från LUF ( Liberala ungdomsförbundet ) då jag antar att massan inte ansåg att den
enskilda gruppens intentioner inte var goda nog.
6. Var grupp eller samhälle har sitt sett av skrivna och oskrivna regler, detta kallar vi i
psykologin för normer. De normer som återfinns inom grupper eller samhällen har
kommit till för att de antas löst något problem för gruppen i stort, en individ eller för en
subgrupp. Visa normer återfinns i många grupper och samhällen genom historien så
som att incest är tabu, att mörda eller förgripa sig på naturen osv. Detta kan antas vara
p.g.a. att det evolutionärt är kontraproduktivt att döda medlemmar ur den egna arten,
förstöra de livsuppehållande omgivningarna och satsa hårt på inavel. Överlag skiljer sig
normerna mellan olika grupper och samhällen då de är produkter utav miljön eller
gruppdynamiken i sig. Att inte griskött är en norm och denna norm kommer från
verkligheten att griskött är en smittokälla, att man inte börjar äta griskött där det anses
vara säkert p.g.a. förhoppningsvis noggrann slakt och kontroll, visar på att normer görs
till vana eller tas upp av den kulturella identiteten och överlever ofta då sitt
användningsområde. Med kultur menar jag den information som överlever en
generation till en annan. För att upprätthålla normer använder sig grupper och
samhällen av sanktioner, alltså negativ respons och positiv förstärkning. De uppenbara
är genom lag, normer som någon eller någon grupp ansett vara nödvändiga att skriva
ned på papper, och så har vi andra normer som kanske kan betecknas som oskrivna
lagar om man har ett så tråkigt sinne att man föredrar den termen. De skrivna lagarna
upprätthålls av staten genom ett monopol på våld ( missförstå inte nu, det är knappast
så staten behövs för att vi inte ska döda varandra ) medan de oskrivna normerna
upprätthålls av grupper och samhället genom till exempel social utfrysning vi
uppvisande utan ett oönskat beteende. Detta ska tilläggas är oerhört effektivt eftersom
en människa endast kan utvecklas i sin kontakt med andra och vi genom vår historia
endast överlevt tack vare varandra, p.g.a. detta har det funnits en fin kultur av att
använda uteslutning som straff genom människans historia. En annan sanktion är
positiv förstärkning. Positiv förstärkning inom grupper kan vara så enkelt som ett leende
som ofta inte är en medveten handling eller en klapp på ryggen och ett uppmuntrande
ord. Förstärkning inom ”samhället” lutar mer åt att ge förmåner till de som uppvisar
lydnad och kan spela med i ”samhällets” strikta regler. En duktig elev som aldrig
grubblar på skolans roll i samhället och aldrig ifrågasätter läraren eller vad han lär sig
kommer belönas genom skolans utformning med bra betyg. Sådana elever brukar
också internalisera skolans logik av att organisera sina liv efter ett strikt schema och att
ägna mycket av sin tid och energi för att bulta in kunskap för dess skulle och inte för
dess relation till deras egna liv eller önskningar. Om man givetvis finner glädje av ett
visst ämne är det en annan femma. Ett annat exempel är extra lydiga arbetar som får
obskyra chefspositioner.
7. Spegeljaget - Innebär enligt boken ”att man speglar sig i den uppfattning man tror att
andra har av en”. Jag ser det som att man inom sig har lika många personligheter som
människor man känner och grupper man är del utav och att man försöker få respektive
självbild stärkt.
Roller - Är de förväntningar som läggs på en person i en viss situation. Till exempel så
har jag och mina vänner förväntningar på hur jag ska uppföra mig när jag är med dom och
går på så in i en specifik roll. Olika roller är också förknippade med olika hög eller låg
status inom en given situation, roller existerar också som mycket annat inom ramar som
definierar dess omfång.
Rollkonflikt - Kan existera på mer än ett sätt och boken tar upp 4 exempel, dessa kan
säkert variera och en rollkonflikt kan innehålla mer än en.
1. Fylla flera olika roller samtidigt
2. En och samma roll innehåller oförenliga förväntningar
3. Rollinnehavaren har förväntningar på sin roll som inte är förenliga med omgivningens
förväntningar.
4. När man inte tycker att man lyckas leva upp till de förväntningar som finns på rollen fast
man försöker.
Rosenthaleffekten - Är att vi starkt påverkas av våra egna och andras förväntningar. Ett
bra exempel är vad du gjorde i början av kursen då du annonserade att du förväntade dig
att vi alla ska uppnå högsta betyg. Detta kan då påverka vår prestation i positiv riktning.
