sex som ett självskadebeteende

SEX SOM ETT
SJÄLVSKADEBETEENDE
EN STUDIE AV ETT FENOMEN, DESS
EGENSKAPER OCH PROBLEMATIK
ELIN JOHANSSON
CHRISTINE LINDBERG
Handledare: Jack Lukkerz
Examensarbete i Socialt Arbete
15 hp
Socionomprogrammet
Maj 2015
Malmö Högskola
Hälsa och Samhälle
205 06 Malmö
SEX AS A SELF-INJURY
BEHAVIOR
A STUDY OF THE PHENOMENON, IT´S
QUALITIES AND PROBLEMATICS
ELIN JOHANSSON
CHRISTINE LINDBERG
Mentor: Jack Lukkerz
Exam thesis of social work
15 hp
Socionomprogrammet
May 2015
Malmö Högskola
Health and society
205 06 Malmö
1
ABSTRACT
This study aims to, through a qualitative interview approach, reach a further
understanding of the phenomenon sex as a self-injury behavior. Self injury
behaviors have been studied and defined, but sex as a self-injury was not included
in the scientific studies Zetterqvist, 2014; Nock, 2014; Klonsky 2009). However,
psychologist´s, organizations, and other professionals where interpreters and
define this matter as if it existed (Sjöström, 2012; Landgren 2015; Jonsson och
Mattson, 2013; Tjejouren 2015; MUCF, 2013).
By interviewing three different people that come in contact with sex as a selfinjury through work, combined with previous research, this study has come to
show how sex can be used in the same way as any other self-injury behavior. The
result shows that sex can be used for self-injury and that it is done in the purpose
of coping with anxiety and other bad feelings. Previous trauma and/or a
dysfunctional family dynamic can lead to an individual developing non-functional
strategies to cope with potential bad feelings. Individuals turn to a sexual
destructive behavior as a strategy to cope. The study shows that prostitution can
be associated with risky sex as it can become a way of exposing yourself to
dangerous situations.
Differences between sex as a self-injury behavior and other self-injury behavior
where detected. These where described in the way that control is given away to a
other person. Also sex is something that usually gives pleasure and is a natural
behavior so to just stop having sex is not desirable. Instead the person must find a
way of having a healthy sexual behavior. The result shows that due to the fact that
sex as a self-injury behavior does not have a scientific status subjective
interpretation can be made on how to look an approach the phenomenon.
However all the respondents agreed that you need an open and norm critical
approach. Furthermore the question can be asked if scientific concepts represent
the only right knowledge. Is it possible that practical and non-scientific
knowledge can be as important.
Keywords
Self-injury, self-harm, sexual behavior, sexual destructive behavior, risky sex,
coping, trauma, prostitution
2
ABSTRAKT
Denna kvalitativ intervjustudie, söker en förståelse kring fenomenet sex som
självskadebeteende. Självskadebeteende har studerats och definierats, men sex
som ett självskadebeteende är inte inkluderat som ett begrepp i dessa
vetenskapliga studier (Zetterqvist, 2014; Nock, 2014; Klonsky 2009). Däremot
har psykologer, organisationer och andra professionella tolkat och definierat
fenomenet som att det existerar (Sjöström, 2012; Landgren 2015; Jonsson och
Mattson, 2013; Tjejouren 2015; MUCF, 2013).
Genom intervjuer med tre olika personer som kommer i kontakt med sex som
självskadebeteende, kombinerat med tidigare forskning, visar denna studie att sex
kan användas som självskadebeteende och att det görs i syfte att hantera (coping)
ångest och andra negativa känslor. Tidigare trauman och/eller en dysfunktionell
familjedynamik kan leda till att en individ utvecklar icke fungerande strategier för
att hantera potentiella dåliga känslor. Individerna vänder sig till sexuella
destruktiva beteenden som en affektregleringstrategi. Studien visar att prostitution
kan vara associerat med riskabelt sex, i form av att det kan vara ett sätt att utsätta
sig själv för farliga situationer.
Skillnader mellan sex som ett självskadebeteende och andra självskadebeteenden
har påvisats. Dessa är beskrivna som att kontrollen ges bort till en annan person.
Sex är också något som egentligen ger njutning och är ett naturligt beteende,
vilket gör det svårt att sluta helt med till skillnad från andra självskadebeteenden.
Istället behöver individen finna strategier för att kunna ha ett friskt sexuellt
beteende. Då sex som självskadebeteende inte är vetenskapligt befäst, så visar
resultaten på detta öppnar upp för subjektiva tolkningar kring hur man ser och
bemöter fenomenet. Dock var intervjupersonerna överens om att det behövs ett
öppet och normkritiskt förhållningssätt. Slutligen ställs frågan ifall vetenskapen
representerar den enda och rätta kunskapen. Det är möjligt att praktisk och ickevetenskaplig kunskap kan vara lika viktig.
Nyckelbegrepp
Självskadebeteende, självkada, sexuellt beteende, sexuella destruktiva beteenden,
risktagande sex, coping(hantera känslor), trauma, prostitution
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT............................................................................................................. 2
ABSTRAKT ............................................................................................................ 3
FÖRORD ................................................................................................................. 6
KAPITEL 1. INLEDNING ...................................................................................... 7
Problembild och syfte .......................................................................................... 7
Frågeställningar .................................................................................................... 8
Disposition ........................................................................................................... 8
KAPITEL 2. BAKGRUND ..................................................................................... 8
KAPITEL 3. TIDIGARE FORSKNING ............................................................... 10
Självskada .......................................................................................................... 10
Om du skadar dig själv har du Borderline ......................................................... 11
Non Suicidal Self-Injury .................................................................................... 12
Sex som ett självskadebeteende ......................................................................... 13
KAPITEL 4. TEORETISK RAMVERK ............................................................... 14
Coping och Copingstrategier.............................................................................. 14
Tidigare erfarenhet av utsatthet .......................................................................... 14
Att hantera sina känslor ...................................................................................... 15
KAPTIEL 5. METOD............................................................................................ 16
Insamlande av material ...................................................................................... 16
Avgränsning ....................................................................................................... 16
Urval ............................................................................................................... 17
Bortfall ............................................................................................................ 17
Forskningsteknik ................................................................................................ 18
Validitet .......................................................................................................... 18
Reliabilitet ...................................................................................................... 19
För- och nackdelar: Kvalitativ intervjustudie .................................................... 19
Etiska övervägande ............................................................................................ 20
KAPITEL 6. RESULTAT OCH ANALYS ........................................................... 21
Vad är sex som självskadebeteende? ................................................................. 21
Syfte med sex som självskadebeteende.............................................................. 23
Fenomenet i samhället........................................................................................ 24
Hantering av individen ....................................................................................... 27
KAPITEL 7. DISKUSSION .................................................................................. 28
Sex som självskadebeteende .............................................................................. 29
4
Syftet med sex som självskadebeteende ............................................................ 31
Hantering av fenomenet ..................................................................................... 33
Hantering av individen som skadar sig med sex ................................................ 37
KAPITEL 8. SLUTSATSER ................................................................................. 38
Kumulativitet...................................................................................................... 39
Vidare forskning................................................................................................. 39
KAPITEL 9. LITTERATURFÖRTECKNING ..................................................... 41
Böcker ................................................................................................................ 41
Artiklar ............................................................................................................... 41
Tidningsartiklar .................................................................................................. 42
Internetkällor ...................................................................................................... 42
Övriga publiceringar .......................................................................................... 43
KAPITEL 10. BILAGOR ...................................................................................... 44
Bilaga 1: Frågeguide .......................................................................................... 44
Bilaga 2: Informationbrev för personlig intervju ............................................... 45
Bilaga 3: Informationsbrev för intervju via mejl och telefon ............................ 46
5
FÖRORD
För och främst ett stort tack till intervjupersonerna som gjort denna studie möjlig.
Vidare vill vi tacka vår handledare Jack som varit till stor hjälp, kommit med
inspirerande tankar och tagit bort kuggarna ur examinationarbetshjulet. Tack ska
också ges till härliga studiekamrater som peppat, hjälpt och bidragit med trevliga
lunchpauser!
6
KAPITEL 1. INLEDNING
“Att få känna sig snygg, uppskattad, älskad, för några timmar, några
minuter, kanske sekunder kan ge känslan av att det är värt att bli
fastbunden eller suga av någon mot sin vilja. Att skada sig själv
genom att tillåta någon annan att göra det skulle egentligen kunna
liknas vid att låta någon annan skära i ens egna armar. Men den
liknelsen görs ju sällan, för jag tror att många tjejer som använder
sex som självskadebeteende inte riktigt ser det själva. Det gjorde inte
jag.” (Tjejzonen, 2014)
Citatet ovan är ett uttalande kring en handling som orsakar smärta och lidande
men som utförs ändå. Det går att fråga sig varför någon självmant utsätter sig för
handlingar eller situationer som orsakar fysiskt och psykiskt lidande för dem
själva. Genom att läsa och ta del av olika personers berättelser kring hur de anser
att de har stött på eller använt sig av sex i självskadandesyfte, väcktes intresset av
att djupare undersöka och förstå detta fenomen. Frågor som uppstod var bland
annat hur fenomenet beskrivs och hanteras i samhället idag och hur man möter det
som professionell och inom vetenskapen. Efter en lätt förundersökning kring
ämnet blev det tydligt att det var ett relativt outforskat fenomen. Trots detta
förekommer diskussioner kring sex som ett självskadebeteende i media och bland
organisationer. Detta ledde till att intresset att forska mer kring ämnet växte som i
sin tur öppnade upp för fler frågor. Tankar väcktes kring frågan om varför det
talades om så öppet bland organisationer och i media som något existerande hos
många individer samtidigt som avsaknaden av forskningen var så stor. Av den
anledningen bestämdes det att möta sex som ett självskadebeteende som ett
fenomen, jämföra det med befintlig forskning kring självskadebeteenden, ta del av
information som organisationer har kring fenomenet och intervjua professionella
för att få fram deras åsikter och synpunkter. Förhoppningen var att den
information som presenterats och de slutsatser som dragits kunde leda till en
djupare förståelse kring sex som ett självskadebeteende och även inspirera till
vidare forskning.
Problembild och syfte
Att använda sig av sex i självskadesyfte är något som allt mer diskuteras i dagens
samhälle via reportage, böcker, teater och debattartiklar (Jonsson och Matsson,
2012; Engwall, 2009; Springtime, 2012). Att det uppmärksammats som något som
existerar gentemot vetenskapens syn på vad som är ett självskadebeteende och
inte, ses som en problembild i denna studie. Problematiken ses då genom att de
olika organisationer, journalisters och forskares syn på sex som ett
självskadebeteende inte är densamma som befintlig forskning. Syftet med denna
studie var därför att undersöka hur professionella hanterar det faktum att sex som
självkadebeteende existerar, men inte är ett befäst vetenskapligt begrepp, samt hur
sex som självskadebeteende kan ses ur tidigare forskning kring relaterade ämnen.
7
Frågeställningar
1. Vad är sex som ett självskadebeteende som ett fenomen?
- Vilka definitioner finns det?
2. Hur hanterar professionella detta fenomen på en samhällelig nivå?
- Hur förhåller professionella sig till det gentemot individen?
- Hur vill de professionella kunna hantera fenomenet i framtiden?
Disposition
Denna studie består av tio kapitel. Studien inleds med kapitel ett som består av en
inledning. Här redovisar den problembild som studien berör och de
frågeställningar som den består av. Vidare i kapitel två beskrivs bakgrunden kring
sex som självskadebeteende, i vilket sammanhang det diskuteras och hur
fenomenet framställs idag. Kapitel tre består av tidigare forskning som kan
kopplas till sex som självskadebeteende och vidare i kapitel fyra framställs den
teori som studien teori förhåller sig till. Metoden redogörs i kapitel fem och i
kapitel sex framställs resultatet och analysen av studien. Detta kapitel består av
fyra olika teman vilka diskuteras och kopplas ihop med den teoretiska
förhållningsramen i kapitel sju. En slutsats kring studien redovisas i kapitel åtta.
Kapitel nio består av en litteraturförteckning och bilagorna med intervjuguide och
infomationsbrev till studien hittas i kapitel tio.
KAPITEL 2. BAKGRUND
Vad sex som självskadebeteende är beskrivs, definieras och uttrycks på olika sätt.
Detta kapitel har avsikt att ge en bild av hur olika organisationer och
professionella ser på fenomenet i dagsläget. Fenomenet ses först utifrån de
beskrivningar olika professioner gjort i detta kapitel och sätts därefter
fortsättningsvis i relation till tidigare forskning i nästkommande kapitel. Åsa
Landgren är en av de få professionella som försökt definiera vad sex som
självskadebeteende är, och hennes definion används flitigt av andra aktörer som
skriver om detta ämne. Denna studie utgår från psykolog Åsa Landbergs definiton
av fenomenet för en utgångspunkt kring vad fenomenet kan handla om:
“Att skada sig genom sex innebär att en person har ett mönster av att
söka sig till sexuella situationer som innebär egen psykisk och/eller
fysisk skada. Beteendet orsakar signifikant lidande och/eller försämrad
funktion i skolan, arbetet eller på andra viktiga områden” (Åsa
Landgren, inhämtningsdatum 2015-04-27)
Landgren beskriver i artikeln Sex för att döva ångest även hur man kan likna sex
som självskada som att man upplever ett sötsug, genom att äta det söta och ångrar
sig efteråt. Individen fyller med andra ord ett behov men det slutar med att
ångesten kommer tillbaka med större kraft (Sjöström, 2012). Då begreppet sex
som självskadebeteende inte är väl etablerat begrepp blir det inte helt lätt att
forska kring nationellt eller internationellt. Personer som använder sig av detta
beteende beskrivs på olika sätt inom forskningen men det finns ingen gemensam
8
definition av att de skadar sig just med sex (Sjöström, 2012). Sex som
självskadebeteende uppmärksammas av olika organisationer, myndigheter samt
enskilda psykologer, socionomer och andra professionella sex som
självskadebeteende som något verkligt och existerande. Allmänna barnhuset har
skrivit boken Unga som skadar sig genom sex kring detta fenomen. De menar att
det enda som skiljer sex som självskadebeteende från andra självskadebeteenden
är att man använder sig av någon annan. Du låter på så sätt någon annan medverka
i att skada dig och utsätter dig för det, istället för att utföra skadan själv genom att
exempelvis skära dig, bränna dig eller slå. De som skadar sig genom sex kan vara
svåra att uppmärksamma för beteendet lämnar inte lika tydliga spår som att få ärr
av att skära sig eller blåmärken av att slå sig själv, men beteendet är lika
självskadande som vilket annat självskadebeteende som helst då det handlar om
att lätta på ångesten. (Jonsson och Mattson, 2013)
I en intervjustudie gjord av Jonsson och Svedin år 2012 berättar unga som säljer
sex mot ersättning att de känner ett behov av att bli sedda. Många beskrev att de
sålde sex för att kunna hantera negativa känslor och för att slippa ångest och
många likställde sex med att skära sig. Sex blir alltså ett sätt att reglera sina
negativa affektiva känslor eller som ett rop på hjälp och prostitution kan då
förklaras som ett tillvägagångssätt för att skada sig själv. Studien visar på hur
unga som säljer sex generellt har en sämre psykisk hälsa än andra unga som inte
skadar sig själva. (Jonsson och Mattson, 2013)
När det gäller dem som använder prostitution som ett medel och tillvägagångssätt
för sex som självskadebeteende, pekar Sjöström på att de inte alltid gör det för
pengarna utan för att dämpa sin ångest. Det kan även bli en jakt på bekräftelse och
uppskattning. Paulina Bengtsson, grundare av Novahuset, intervjuad i Dagens
Nyheter var tidigare involverad med en man som sålde henne till andra män. Hon
lyckades lämna honom men för att förtränga övergreppen började hon skada sig
med sex. Hon uppger att det var endast när hon hade sex som hon fick någon form
av bekräftelse och kände för stunden att hon dög till, men att hon upplevde det
hela som destruktivt. Idag träffar Paulina Bengtsson många ungdomar som skadar
sig genom sex och hon menar att majoriteten av dessa personer har blivit utsatta
för sexuella övergrepp innan de utvecklade sitt destruktiva beteende. Hon menar
att en svag självkänsla och en längtan efter bekräftelse ligger bakom ungdomars
svårighet att sätta gränser, man vill bli sedd och få uppskattning helt enkelt
(Sjöström, 2012).
Tjejjouren redogör för att det idag finns alldeles för lite kunskap i samhället om
sex som ett självskadebeteende. Detta leder till att dessa personer inte får någon
hjälp och de som har sökt hjälp inom den offentliga vården för just detta har
upplevt ett dåligt bemötande. Rättsväsendet brister även i att uppmärksamma att
många av dessa personer utsätts för brott inom sitt självskadebeteende. Även om
de oftast själva uppsöker den sexuella kontakten kan de ändå utsättas för ett brott.
Tjejjouren redogör över att det är flest tjejer som utsätts/utsätter sig och att det är
viktigt att vården bemöter dessa tjejer på ett bra sätt och att de inte blir ifrågasatta
kring till exempel att man själv sökt upp förövaren. Då många av dessa tjejer har
blivit utsatta för sexuellt våld tidigare kan sex som självskadebeteende ses som en
dysfunktionell strategi för att hantera tidigare svåra upplevelser. Stödet som ska
ges till dessa personer som använder sex som självskadebeteende bör utgå ifrån
personen egna villkor. Man vill bli tagen på allvar och ett avvisande bemötande
leder ofta till att ingen vidare kontakt tas (Myndigheten för Ungdoms- och
civilsamhällesfrågor MUCF, 2013).
9
Även Zandra Kanakaris, jurist och tidigare verksamhetsledare för 1000
möjligheter, menar att man kan se många likheter mellan sex som
självskadebeteende till andra självskadebeteenden. De fysiska skadorna lindrar
ångesten och genom våldsamt sex kan detta uppnås. Skadar man sig inte uppstår
en känsla av rastlöshet och ångest. Allmänna barnhusets studie visar på att man
kan se att många har mått dåligt innan och lidit av t.ex. ätstörningar medans andra
har visat en perfekt yta men bär på extrema svårigheter. Ytterligare en gemensam
faktor är att man beskriver sig som annorlunda och att man känner sig ensam.
(Sjöström, 2012).
Saknad av en god social kompetens, dåligt självförtroende och en svag intern
känsla av kontroll är alla riskfaktorer hos individen som kan leda till en dålig
psykisk hälsa. Man hittar även riskfaktorer i en familjekontext där en otrygg
anknytning, en dålig sammanhållning och en saknad av ett socialt nätverk kan
påverka individer på ett ogynnsamt sätt (MUCF, 2013). En fungerande
familjedynamik är viktig om man ska kunna stödja någon med denna problematik
och det är viktigt att föräldrar vågar ta diskussionen med sitt barn (Sjöström,
2012). Har individen för många riskfaktorer ökar risken att denne skapar olika
strategier för att hantera svåra situationer på ett ogynnsamt sätt. MUCF menar att
individer kan använda sig av emotionsfokuserade och problemfokuserade
strategier som individen kan ta till sig för att hantera sitt dåliga mående. En person
som mår dåligt kan ha olika strategier för att må bättre och att självskada genom
sex är just en sådan strategi som ungdomar berättat att de använder sig av
(MUCF, 2013).
Sammanfattat kan bakgrunden visa på att sex som självskadebeteende är ett
beteende för att hantera sin känslor och att individer tar till olika medel för att få
till skadan. Antingen genom korta eller långa destruktiva sexuella relationer,
alternativt att använda sig av sex mot ersättning för att få till de möten som
individen anser sig behöva för att hantera sin ångest.
KAPITEL 3. TIDIGARE FORSKNING
För en djupare förståelse kring vad sex som självskadebeteende är, består detta
kapitel av en genomgång av vetenskaplig forskning som på olika sätt kan kopplas
till sex som självskadebeteende. Forskningen kan ses bestå av tre olika
infallsfallvinklar, först vad självskada är, i vilken diagnos den innefattas samt
kritik mot diagnosen. På så sätt belyser detta kapitel olika aspekter av sex som
självskadebeteende för en förståelse för fenomenets komplexitet, dess
sammanhang och historiska förhållningsram.
Självskada
De beteenden som idag är befästa sätt att skada sig själv på är att skära sig, slå sig
själv, bränna sig, skrapa på huden, riva, bita och slutligen gnugga på huden så
smärta uppstår (Zetterqvist, 2014). Genom att sex som ett självskadebeteende inte
inkluderas kan det tolkas som att det inte är vetenskapligt befäst som ett
självskadebeteende. För att ändå försöka närma sig sex som självskadebeteende
10
som ett fenomen bör begreppet självskadebeteende i sig först definieras.
Självskadebeteende har tidigare haft olika förklaringar genom kultur, syn på
sexualitet, psykisk sjukdom eller som en del av religiös mani (a.a.). Ett
självskadebeteende kan förstås och förklaras ur den så kallade “four-function
model” (Nock, 2014). Modellen ser till fyra olika anledningar varför någon utför
en handling som orsakar skada på sig själv:




Intrapersonal/automatic negative reinforcement
Efter en självskadande handling följs en direkt minskning eller avbrott av
negativa känslor, t.ex. att spänningen släpper.
exempel: “Efter jag skurit mig försvinner min ångest”
Intrapersonal/automatic positivt reinforcement
Självskadebeteendet följs av förekomsten av en ökning av önskade tankar
och känslor, t.ex man känner sig nöjd för att man har straffat sig själv.
exempel: “Jag mår bra/blir nöjd/känner att jag har klarat något efter att
jag skurit mig”
Interpersonal/social positive reinforcement
Självskadebeteendet följs av förekomsten eller ökas av en önskat social
händelse, t.ex man får uppmärksamhet.
exempel: “Om jag skär mig kanske någon frågar hur jag mår”
interpersonal/social negative reinforcement
Självskadebeteendet följs av förekomsten av en social företelese som
individen försöker stoppa.
exempel: “Jag skar mig för att få mina föräldrar att sluta bråka”
Självskadebeteendet blir ur denna modell ett medel för att uppnå en förändring
från den känsla och situation som individen befinner sig i (Nock, 2014). Andra
forskare ser andra förklaringar till varför individer skadar sig själv så som att
skära sig för att “få bort känsla av tomhet och ensamhet”, “för att känna någonting
alls, även om den känslan är smärta” och “känna sig levande” (Klonsky, 2009).
Om du skadar dig själv har du Borderline
Inom forskningen har det även funnits olika åsikter kring hur självskada ska
betraktas i förhållande till en diagnos (Zetterquist, 2014): som en separat diagnos
(Muehlenkamp, 2005), som ett resultat av svag impulskontroll (Favazza och
Rosenthal, 1990), i relation till självmordstankar (De Leo, 2011), som en indirekt
form av självskadebeteende (Nock, 2014), eller som symtom för Bordeline
personlighetsstörning (APA, 1994). Sedan 1980 finns självskadebeteende endast
benämnt som symtom inom definitionen av Borderline personlighetsstörning, som
beskrivs som ”frekvens, oförutsägbart och impulsivt beteende som är potentiellt
psykiskt självskadande” (APA, 1980, p. 321). Definitionen inom Bordeline
personlighetsstörning var redan då kritiserad och kritiker menade att
självskadebeteende borde vara en fristående diagnos särskildt från övriga
Borderlinesymton (Zetterqvist, 2014; Hendrix, 2005). Kritikerna menar istället att
man bör tala om självskada som “Non Suicidal Self Injury” med en egen diagnos i
DSM-5, då personer kan riskera att få en Borderlinediagnos med tillhörande
behandling fastän de endast uppfyller kriterierna för NSSI, om en sådan diagnos
hade varit vetenskapligt befäst (Konsky, 2009; Nock, 2014; APA, 1994). En
studie bevisar detta genom att 50 % av ungdomar som uppfyller kriterierna för
NSSI inte uppfyller kriterierna för Borderline personlighetsstörning (In-Albon,
Bürli, Ruf och Schmid, 2013).
11
Självskadebeteende bör istället ses som en handlingsstrategi för individen som
kan variera, vilket innebär att en diagnos skulle innebära att alla blev behandlade
likartat istället för individuellt. Att behandla självskadebeteende som ett eget
föränderligt beteende innebär då att individen kan få hjälp med sin motivation och
hitta andra mer friska strategier (Jonsson och Mattson, 2013). Kritiker menar då
att NSSI snarare ska ses som ett beteende istället för en störning och behöver
bemötas därefter, istället för att riskera stigmatisering av unga i och med
diagnostisering (Nock, 2014)
Non Suicidal Self-Injury
NSSI har slutligen blivit klassificerat inom DSM-5 inom sektion 3, sektionen för
vidare forskning där olika icke-diagnoser presenteras (APA, 2013). NSSI står där
för självförvållad skada mot kroppen utan suicidala intentioner. Detta skiljer sig
från suicidalt beteende som inkluderar en intention av att dö (Zetterqvist, 2014).
Det är viktigt att se till intentionen i ett beteende då den kan variera, där man
måste skilja på självmordsintention och på icke självmordsintention för att kunna
definiera ett självskadebeteende (Nock, 2014). Klonsky definierar
självskadebeteende som ett medvetet skadande mot ens kropp utan
självmordsuppsåt (Klonsky, 2009).
Självmordsintention klassificeras på tre primära sätt: tankar kring att ta sitt liv, att
planera att ta sitt liv och försök till att ta sitt liv. Icke självmordsintentioner
klassificeras på tre andra olika sätt: att låta folk tro att man ska begå självmord
men att detta aldrig är avsikten, att utföra direkt skada mot sin kropp utan avsikt
att man ska dö eller att ha tankar kring att utföra handlingar som ger skada mot sin
kropp men aldrig genomföra det. Dagens befolkning orsakar skada till sin kropp
dagligen genom att t.ex. röka, äta onyttig mat, dricka alkohol och använda droger.
Detta görs inte för att avsiktligt skada sin kropp utan mera för de positiva känslor
som följer efter beteendet och skadan blir istället en oavsiktlig konsekvens. Man
kan se likheter med dessa beteenden och självskadebeteenden, skillnaden är vad
som är socialt accepterat i samhället. (Nock, 2014)
Sammanfattade kriterier för icke-suicidalt självskadebeteende i DSM-5 är:
1. Att personen skadat sig själv mer än fem dagar på utskicktet av sin
kropp för smärta för att minska psykisk smärta, utan någon suicidal
intention.
2. Beteendet sker för att komma ifrån negativ känslor eller kognitiva
tillstånd, för att lösa en interpersonell svårighet och nå positiva
känslor och ett välmående.
3. Självskadebeteendet är kopplat till bland annat negativa känslor, så
som depression, ångest, ilska, självkritik. Personen som skadar sig
är innan skadan fast i tanken av att skada sig och har svårt att
kontrollera dessa tankar. Personer med självskadebeteende tänker
på att skada sig själv frekvent, även när man inte kommer göra det.
4. Självskadebeteendet är inte socialt acceptabelt, i jämförelse med
piercing, tatuera sig, bita på naglar med mera.
5. Självskadebeteendet och dess konsekvenser orsakar kliniskt
signifikant känsla av att vara plågad/bedrövad/olycklig i relationer
med andra. (Zetterqvist, 2014)
12
Sex som ett självskadebeteende
Landgren definierar som ovan citerat sex som självskadebeteende genom de
faktiska beteenden som individen har och genomför, i vilken utsträckning samt
vad det ger för konsekvenser för personens vardagliga liv (Landgren, 2015). En
annan dimension av sex som självskadebeteende är de psykologiska aspekterna,
där självskadebeteendet ses som en affektreglering där skadandet antingen är en
positiv förstärkning eller en bestraffning och även kan handla om att reglera
känslan av tomhet. Carl Göran Svedin, barnpsykiater, uppger att det finns många
likheter mellan sex som självskadebeteende och att till exempel att skära sig.
Skillnaden med sex som självskadebeteende är att det inte lika ofta syns på
utsidan genom till exempel ärr och blåmärken. Skadan blir på så sätt psykisk och
sitter istället inombords. Åsa Nilsonne, psykiatriker, leg psykoterapeut och
professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Instistitutet i Stockholm uttrycker
också hur sex som självskadebeteende inte syns lika lätt på utsidan men att skadan
är lika stor. Nilsonne tar även upp kompletterande tankar om olika syften med
självskadan, så som att skada sig själv för att känna sig levande eller att komma
undan påtaglig upplevd smärta och ångest (Jonsson och Mattson, 2013).
Genom detta syns det hur olika sex som självskadebeteende beskrivs. Dem
professionella belyser olika aspekter så som de psykologiska, olika faktiska
beteendemönster samt olika syften med beteendet som ett sätt att visa på vad sex
som självskadebeteende innebär. Detta leder till att de olika aspekterna kan tänkas
komplettera varandra, samtidigt som det är otydligt vad var och en menar med
sina utlåtanden Då det inte är tydligt vad var och en menar med ord som “sex” och
“självskadebeteende”, går det därför inte att sammanväva de olika utlåtanden då
det kan betyda olika saker. Däremot kan de olika aspekterna ses höra ihop med
hantering av känslor och handlingsstrategier, vilket kommer tas upp i kapitlet med
teoretisk förhållningsram.
Fortfarande saknas då en gemensam definition om vad sex som
självskadebeteende är (Sjöström, 2012). Däremot dyker fenomenet upp och
nämns i olika sammanhang. Utifrån forskningsöversikten i fortsättningen av detta
kapitel förekommer sex som självskadebeteende i ett forskningssammanhang där
även prostitution belyses, då personer som prostituerar sig har en högre nivå av
självskadande beteende än bland kontrollgrupper som inte prostituerar sig. Dessa
individer visar på att de har en sämre psykisk hälsa och använder sig av
självskadebeteende i större utsträckning än personer som inte prostituerar sig.
Detta visar på en komplexitet kring orsak och verkan kring prostitution och sex
som ett självskadebeteende. Diskussionen först i studien hur det är troligt att
individer som prostituerar sig använder prostitutionen som ett sätt för att minska
sin ångest de har från att de blivit sexuellt utnyttjade, vilket ses som ett utvecklat
självskadebeteende (Svensson, Fredlund, Svedin, Priebe och Wadsby, 2013). Ett
samband har hittats mellan att bli utsatt för sexuella övergrepp i barndomen med
att prostituera sig (Lalor & McElvaney, 2010) och det har visat sig att många
säljer sex för att hantera negativa känslor och för att hantera ångest (Johnsson &
Svedin, 2012). Sex som självskadebeteende är något som flera prostituerade
känner igen sig i som söker bekräftelse och menar att det hör ihop med ett stort
självförakt och att de varit inåtvända, osynliga och tysta som barn (Svedin,
Jonsson, Kjellgren, Priebe och Åkerman, 2012).
13
KAPITEL 4. TEORETISK RAMVERK
Detta kapitlet kommer att redogöra över det teoretiska ramverk som studie utgår
ifrån. Den teori som sedan knyts till empirin är teorin om Coping, då sex som
självskadebeteende ses handla om affektreglering som coping förklarar.
Coping och Copingstrategier
Definitionen av coping kan ses “som en konstant kognitiv anpassning och
beteendemässig ansträngning för att hantera specifika och/eller inre krav som
överstiger personens egen förmåga” (Lazarus och Folkman, 1984, s. 142).
Beteenden skapas för att kontrollera oönskade omgivande faktorer, för att behålla
balansen och inte utsättas för allt för mycket psykologiska rubbningar (Lazarus
och Folkman, 1984). Anpassningen och ansträngningen etableras eftersom de är
fungerande på så sätt att de neutraliserar och dämpar de negativa känslotillstånd
personen befinner sig i (McLaughlin, Miller, Warwick, 1996).
Coping är på så sätt den strategi som en individ tar till utifrån en bedömning som
påverkas av dennes fysiologiska och psykologiska respons av ett stimuli. Dessa
två interna responser samverkar med varandra, genom att en individ både kan få
fysiologiska reaktioner så som muskelspändhet och ökad hjärtrytm samt
psykologiska reaktioner så som rusande tankar, låg självkänsla, känsla av
hopplöshet och oro. Kroppen reagerar då både fysiskt och psykisk på olika
händelser, vilket gör att individen gör en kognitiv bedömning i och med det och
utför ett beteende därefter. Enkelt uttryckt väcks känslor som ger tankar och ett
beteende. Detta beteende har olika syften, beroende på vilken sinnesstämning eller
känsla man som individ försöker uppnå. Varje individ har olika förmåga att
hantera negativa stimuli, vilket kallas för copingstil eller self-efficacy. Hur varje
individs mående påverkas av en negativ händelse, beror på dennes inre förmåga
att hantera de känslor som uppdagas. (Passer, Smith, Holt, Bremner, Sutherland
och Vliek, 2012).
Copingstrategier kan då ses som det sätt personen hanterar ett problem och vilka
beteende som skapas utifrån hur hanterandet är. Dessa strategier kan även ha olika
fokus, beroende på hur man försöker komma ifrån den känsla man inte vill
uppleva, så som ångest eller oro. Emotionsfokuserad coping är att försöka “tänka
bort” det smärtsamma och stressande genom förnekelse, att fly till andra
sinnesstämnigar eller önsketänkande, för att kunna kontrollera sina egna känslor.
Denna copingstrategi ses som mindre effektiv då det ofta bidrar till ett försämrat
psykiskt mående. Copingstrategier med problemfokus ses däremot som
handlingsinriktade, där individer försöker möta problemet och hantera det som
individen upplevs utsättas för, exempelvis ångest och känsla av ensamhet,
hopplöshet eller ingen kontroll (Passer et al, 2009). Individen handlar då för att
reglera sin känslor, och upplever då gynna sin psykiska hälsa genom beteendet. På
så sätt kan sex som självskadebeteende ses som en strategi för att förändra sitt
mående för stunden. (MUCF, 2013).
Tidigare erfarenhet av utsatthet
Coping i sig kan då kopplas till olika tankar och åtgärder som är skapade från
speciella förhållanden hos individen (Lazarus och Folkman, 1984). Ett sätt att se
på individers sociala utveckling är att övergrepp i barndomen påverkar
14
utvecklingen av affektreglering hos människan (Cloitre, 1998) Forskning pekar på
att sexuella övergrepp vid barndomen leder till sämre självkänsla, stress,
drogproblem, sexuella svårigheter och olika självskadebeteenden. Detta påverkar
individers medvetenhet av fara och förmåga att reagera på hotande situationer
(Lalor och McElvaney, 2010). Det är även styrkt att barn som varit utsatta sexuellt
kan sedan utveckla olika former av självdestruktivt beteende i tonåren så som
riskabelt sexuellt beteende, att inte använda preventivmedel, att ha sex med
många okända människor samt att utsätta sig för våldsamma sexuella situationer.
Studien visar att psykologiska symptom, negativ inställning till sig själv och olika
strategier att hantera situationer och känslor leder till beteenden som ökar risken
för våldtäkt (Rodriguez-Srednick, 2008; Becker, Rankin och Rickel, 1998).
Från detta perspektiv kan man se självskadan som ett sätt att för individen att
minimera eller minska ett negativt känslotillstånd. Sexuellt risktagande fungerar
här på det sätt att de hjälper till att minska känslomässig smärta (Lalor och
McElvaney, 2010). Likaså visar forskning på att det finns en korrelation mellan
trauma och självskadebeteende. Denna utsatthet i barndomen kan även kopplas till
hur barn lär sig att hantera känslor utifrån den familjedynamik som barnet
befinner sig i (Halstead, Pavkov och Hecker, 2014). En familjedynamik utan
kommunikation, samhörighet och förmåga att hantera förändring ökar risken för
ett generellt risktagande hos barnet (Halstead et al, 2014; Burtney and Duffy,
2004). Familjedynamiken och graden av utsatthet för sexuella övergrepp i
barndomen påverkar då risken att utveckla ett självskadebeteende, och påverkar
även barnets känsla av utanförskap inom familjen samt svårighet för social
förankring med andra (Halstead et al, 2014; Ahlin och Gäredal, 2009). Emotionell
försummelse och känsla av maktlöshet i barndomen verkar då vara centrala
element i en negativ utveckling kring sexuella erfarenheter i senare år (Leiblum,
2007). Det finns däremot ingen säkerhet klart samband att personer som har varit
sexuellt utnyttjade i barndomen utvecklar ett självskadebeteende, utan dessa
individer ses snarare i riskzonen för att utveckla ett självskadebeteende (Hendrix,
2005)
Att hantera sina känslor
Självskadebeteendet kan då ses som ett sätt att hantera negativa känslor, där
personen som utför handlingen även upplever motstridighet av positiva och
negativa känslor. Forskning stödjer att självskadebeteende är ett effektivt sätt att
reglera de negativa känslor som uppstår hos personen (Klonsky, 2009).
Självskadebeteende kan då vara en copingstrategi för att hantera känslomässig
smärta och kan vara ett sätt att visa sina känslor när man har svårt att uttrycka det
i ord. Man kan alltså se självskadandet som ett sätt att överleva, det hjälper en att
hantera de känslor som är så starka att man inte kan hantera dem (Hendrix, 2005).
I en undersökning som inkluderade 39 unga vuxna med en egen erfarenhet av
självskadebeteende visade det sig att nästan alla deltagarna utförde den
självskadande handlingen för att reglera sina negativa känslor och att detta ofta
ledde till ett förbättrat känslotillstånd och att ett lugn kan skapas hos individen.
Att straffa sig själv visade också vara en orsak till beteendet men inte lika
förekommande.
Förmågan att reglera känslor, tankar och beteenden kan ses som grundläggande
för att individer ska kunna utvecklas (Steinberg, 2005). Känslor regleras likaså
utefter individens erfarenhet av känslor och erfarenhet av förmåga att hantera
känslor (Zetterqvist, 2014). Att inte ha några upplevda erfarenheter av att lyckas
15
hantera emotionella situationer kan ses gå hand i hand med en låg självkänsla,
som kan leda till att individen inte tycker att hon/han är tillräckligt värdefull för
att skyddas. Detta innebär att individen utsätter sig själv för riskabla sexuella
situationer, där sex blir ett verktyg för att nå bekräftelse av sig själv och av andra
(Ahlin och Gäredal, 2009).
KAPTIEL 5. METOD
Studiens utgångspunkt är en kvalitativ intervjustudie för att undersöka, tolka och
försöka förstå sex som självskadebeteende. Den kvalitativa ansatsen bygger på att
se till människans egna uppfattning om sin livsvärld, vilket stämmer överens med
vår vilja att undersöka hur professionellas ser på fenomenet. Genom ett
fenomenologisk beskrivande forskningsintresse försöker vi fånga aktörens
perspektiv och se hur de själva tolkar och ser på fenomenet sex som
självskadebeteende. Den kvalitativa ansatsen bidrar då med att vi undersöker vad
som framträder och hur (Kvale, 2009; Rosengren och Arvidsson, 2010). På detta
sätt utgår studien från en induktiv ansats där intervjuerna utgör den empiri som
analyseras och ger en slutsats (Bryman, 2011).
Insamlande av material
Materialet för tidigare forskning, så kallad sekundärdata, samlades in genom en
litteraturgranskning via Summon, Libris, PsykInfo samt biblioteken vid Malmö
Högskola. Sökorden som användes var “self-injury”, “Self-harm”, “Sexual
behaviour”, “sexual destructive behaviour”, “risky sex”,“Sex som
självskadebeteende”, “Destruktivt sex” och “Självskadebeteende”. Denna
litteraturgranskning gav en översikt över tidigare kunskap om ämnet och gav
studien insikt kring vad för slags personer som sedan kunde vara nyckelpersoner i
populationen och hur studien kunde göra sitt urval (Backman, 1998).
Sekundärdatan gav insyn över forskningens bakgrund inom ämnet men även
vägledning kring vad som saknades inom vetenskaplig forskning, vilka
begreppsproblem som fanns och vad forskare ansåg att det borde forskars mer om
i framtiden (Descombe, 2000). Materialet bidrog även med att forma vår
frågeställning. Därefter samlades primärdatan in via tre intervjuer av
professionella och andra nyckelpersoner inom ämnet. Intervjuerna gjordes
antingen via mejl, över telefon eller genom personlig intervju på arbetsplatsen.
Denna primärdata ses då som kompletterande mångtydig data som jämfördes med
tidigare forskning för att finna likheter och olikheter inför analys och resultat.
Avgränsning
Studien avgränsades utifrån de tio veckor som kursen Examensarbete 15 hp
utgjordes av. Denna tidsaspekt fick påverka studien på det sätt att
litteratursökning, letande efter informanter och annat arbete fick begränsas till den
tid som ansågs vara lämpligt i förhållande till andra delmoment i uppsatsen
(Rosengren och Arvidsson, 2010; Ejvegård, 2003). Studien har byggt på
professionellas, boende och verksamma i Sverige, syn och åsikter för att se
fenomenet till den svenska kontexten. Behandling kring fenomenet har
16
uppkommit i tidigare forskning men en fördjupning kring detta har inte skett då
sex som självskada ses som ett fenomen och det inte finns en gemensam
definition kring begreppet vilket resulterar i att det kan tänkas saknas några ramar
för hur en sådan behandling ska se ut.
Studien använder sig av begreppet självskada och har även avgränsat vidden av
vad som beskrivs kring självskada i förhållande till vad tidigare forskning gjort
som beskrivit alla olika självskadebeteenden. Självskada i sig beskrivs som flera
olika slags beteenden. Eftersom dessa är flera och för att få en djupare förståelse
på just sex som ett självskadebeteende, nämns endast de andra beteenden som en
referensram för att förstå hur sex som ett självskadebeteende kan belysas.
Trauman, familjedynamik och coping har sammanvävts i den teoretiska
referensramen eftersom de anses kopplas ihop med varandra genom
affektreglering. I förstudie kom flera forskare att koppla samman utsatthet för
sexuella övergrepp som en inkörsport till prostitution senare i livet, vilket innebar
att prostitution även tas upp i denna studie i sammanhanget av utsatthet. Andra
kopplingar kunde även gjorts i förhållande till coping så som att se till anknytning
och självkänsla i relation till sex som ett självskadebeteende. Avgränsningen
gjordes då förstudien tydde på att forskningen är begränsad kring hur anknytning
och självkänsla påverkar utvecklingen av sex som ett självskadebeteende.
Urval
Utifrån vad tidigare forskning gav kunskap om, skapades en insikt kring vilka
personer som kunde tänkas vara lämpliga som informanter. Mejl skickades till alla
olika författare, psykologer, socionomer, sexologer, myndigheter, organisationer
och forskare som nämnts i forskning eller annat material. Populationen av
professionella, frivilliga, anställda vid organisationer och forskare som arbetade
med sex som självskadebeteende var däremot inte särskilt stor, vilket gjorde att
det var svårt att kontakta fler än vad som gjordes. Detta kan ses om en
kombination av två icke-sannolikhetsurval, så kallat bekvämlighetsurval och
snöbollsurval, då informanter hittades vart efter de dök upp i olika sammanhang
och de som fanns tillgängliga kontaktades. Förutom att de fanns tillgängliga och
framstod som kunniga av forskare, gjordes ett bedömning kring deras lämplighet
utifrån studiens frågeställningar (Bryman, 2011; Descombe, 2000). De
nyckelpersoner som ingick i urvalet blev då de som kontaktades som ansågs
tillföra en kunskap genom deras inblick och position i form av yrke, utbildning
och erfarenhet (Descombe, 2000).
Bortfall
Sammanlagt togs 26 kontakter med organisationer eller direkta personer för
intervjuförfrågan. Av dessa inkom 19 stycken svar varav 7 ville ställa upp på
intervju där 4 var tvungna att återkomma av olika anledningar. Det var 3 stycken
av dessa som ville medverka och gav besked om det direkt. Resultatet blev att 3
intervjuer genomfördes, en via mejl, en via telefon samt en personlig intervju. På
så sätt blev det externa bortfallet stort då 73 % (n = 19) svarade, men endast 36 %
(n = 7) av dessa ville delta i studien. Då svarsfrekvensen endast bestod av tre
intervjuer, är det externa bortfallet 88,4 %. Av de som svarade men som inte ville
eller kunde delta, var argumenten bland annat att de inte arbetade med sex som
självskadebeteende, att de arbetade med det men att de inte hade möjlighet för en
intervju, att de inte ansåg sig lämpade för studien men tipsade om andra
verksamheter eller att de inte ville medverka utan någon förklaring. Många
17
verkade känna till och beröra ämnet men få ansåg sig ha tillräckligt med kunskap
för att kunna att ställa upp för en intervju. De som inte svarade fick ett
påminnelsemejl om medverkan i studien. Det höga bortfallet bör däremot ses i
förhållande till den kvalitativa ansatsen, eftersom tolkning och en djup förståelse
är det eftersträvsamma. Som ovan sagt var även populationen av personer som
arbetade med sex som självskadebeteende inte stor. Fler informanter kan ses ge en
bredare vy kring fenomenet, men de personer som intervjuats bidrar dock med
djup och kvalité och kan då ses som nyckelpersoner av relevans. Detta medför att
studien på så sätt kan ses vara trovärdig i den bemärkelsen.
Forskningsteknik
Intervjuerna har byggts utifrån semi-strukturerad intervjuteknik där frågorna har
förberetts men möjligheten har funnit i intervjusituationen att spinna vidare på
vissa eventuella svar med följdfrågor (Rosengren och Arvidsson, 2010). Frågorna
har varit öppna för att låta informanten själv formulera ett svar på det sätt
informanten önskar. På detta sätt skapades en större möjlighet att fånga
komplexiteten i informantens synpunkter och återspegla rikedomen i svaret.
Nackdelen med detta sätt är att det kräver större ansträngning från informantens
sida och datan kan komma att kräva större analys. Då den semi-strukturerade
intervjutekniken möjliggjorde följdfrågor, krävdes det att intervjuaren var
uppmärksam, lyhörd inför svaren informanten gav (Denscombe, 2000).
Intervjuerna spelades in och transkriberades därefter. Intervjuaren gjorde inga
anteckningar under intervjun för en bättre koncentration och ett mer gediget
lyssnande (Forsman 1997). Transkriberingen utgjorde sedan primärdatan för
tematisk kodning och analys (Aspers, 2011).
Validitet
Materialet i studien består av insamlad tidigare forskning samt material från
intervjuer som genomförts. I och med att frågorna i den semi-strukturerade
intervjun är baserade på den kunskap som tidigare forskning givit, kan man se att
validiteten är högre än om studien haft ett utforskande forskningsintresse utan
någon förkunskap inom området. Den interna validiteten förstärks därmed då
empiri och teori samverkat. Att mäta det som är tänkt att mäta, att forska valit, kan
tänkas ses i förhållande till hur studier använder sig av begrepp. Begrepp i sig
“utgör ett redskap för att upptäcka de många former som de företeelser
begreppen står för kan anta” (Bryman, 2011, s. 255) Överenskommelsen mellan
teori kring självskadebeteenden och empiri är däremot svår att nå, då sex som
självskadebeteende inte benämns som ett vetenskapligt begrepp och är därmed
inte teoretiskt valit (Bryman, 2011). Däremot uppmärksammas förmågan att
hantera sina känslor i tidigare forskning, vilket ger en hög validitet i det avseendet
då studien kopplar detta till begreppet coping som förklarar dessa aspekter.
Generellt kan man då se att den interna validiteten är relativt hög, då studien
betraktar sex som självskadebeteende som ett fenomen då det inte anses vara ett
vetenskapligt begrepp och att innehållet i självskadebeteenden kan kopplas till
coping och olika professionellas syn på fenomenet.
Det går däremot att se tendenser inom forskningen som kan tyda på att sex om
självskadebeteende kan ses som ett vetenskapligt begrepp, vilket innebär att
framtida forskning på området kan få högre validitet än denna studie. Eftersom
denna studie benämner sex som självskadebeteende som ett fenomen och ställer
frågor därefter, kan ändå validiteten ses som hög då undersökningen hänger i ihop
18
på det sätt att sex som självskadebeteende betraktas som ett fenomen och
intervjuerna utformats utefter det. Resultatet och analysen behandlar även sex som
självskadebeteende som ett fenomen och slutsatsen säger detsamma, vilket stärker
validiteten. Den externa validiteten innebär att resultatet kan generaliseras utöver
den kontext som undersökningen är i (Bryman, 2011). I och med att sex som
självskadebeteende undersöks som ett fenomen i denna studie kan det ses
genereras på forskningsläget idag. På så sätt ses studien som externt valit
gentemot den kontext av informanter som studie kom i kontakt med. Studien har
inget representativt urval och kan därmed inte spegla alla olika professionellas
åsikter kring ämnet, men det var inte studiens syfte.
Reliabilitet
Genom att utgå från semi-strukturerade frågor, skapades ett mätinstrument med
möjlighet till kontroll, tillförlitlighet och användbarhet. Frågorna är
standardiserade, samtidigt som de ger möjlighet till små förändringar för vidare
förklaring beroende på kontexten. Reliabilitet är strävan efter att undersökningen
ska kunna upprepas utan att resultatet förändras (Bryman, 2011). Problematiken
kring att då låta studien ha en kvalitativ design gör att semi-strukturerade frågor
ger lägre extern reliabilitet, då plastistiteten i guiden gör att det inte är lika lätt att
replikera intervjun för andra (Kvale, 2009). Reliabiliteten kan ändå ses som något
hög i den bemärkelsen att samma frågor kan ställas till samma personer som
förmodligen inte förändrat åsikt, och därmed ge liknande svar till studiens
resultat. Ifall studien endast skulle replikeras utifrån metod och tillvägagångssätt
med bekvämlighets- och snöbollsurval kan reliabiliteten förväntas bli lägre. Att
kunna nå nyckelpersoner kan då ses väga tyngre än att studien ska innefatta en
hög reliabilitet. Den interna reliabiliteten kan däremot ses som högre, eftersom det
finns en överenskommelse kring hur datan ska tolkas och analyseras inom studien.
För- och nackdelar: Kvalitativ intervjustudie
Studiens val av design var en kvalitativ intervjustudie, för att se till den subjektiva
uppfattningen hos professionella utifrån deras världsuppfattning (Kvale, 2009).
Viljan fanns att nå de professionellas förståelse, tankar och uppfattning kring
fenomenet sex som självskadebeteende, vilket skulle nås genom intervjuer som
skulle bidra med ett större djup och fler detaljer inom ämnet (Descombe, 2000).
Genom den kvalitativa designen var syftet att tolka informanternas mening,
snarare än att bara redogöra det som informanten berättade (Kvale, 2009).
Fördelarna med en kvalitativ intervjustudie kan ses i möjligheterna till djup,
precision och uppriktighet genom att informanten får svara på frågor på sitt egna
sätt, utan några kvantifierbara slutna svaralternativ. Designen för också nackdelar
med sig. För att studien skall kunna använda sig av ett subjektivt urval, krävs det
en väl etablerad kännedom om det som ska undersökas för att finna “rätt” urval
(Descombe, 2000). Detta innebär att studien måste ha rätt kännedom för att
urvalet ska bli rätt och riktigt i förhållande till frågeställningarna, inom ramen av
den begräsning som studien har att förhålla sig till.
Den kvalitativa designen medför också problematik med den generellt låga
svarsfrekvensen, då det kan bidra med att det blir svårt att få en uppfattning kring
hur snedvriden datan är (Descombe, 2000). Varför vissa svarar på mejl och andra
inte kan bidra till en “orätt” syn på fenomenet sex som självskadebeteende, på
samma sätt som informanternas olika åsikter påverkar resultatet. Vilka åsikter,
19
forskningsrön eller erfarenheter som blir belysta, beror helt enkelt på vem som vill
medverka i undersökningen.
Intervjuareffekten är också en problematik då svaren skapas genom en dialog
mellan informant och intervjuare, istället för att vara informantens åsikter utan
någon påverkan av den som intervjuar (Descombe, 2000). Däremot möjliggör den
semi-strukturerande intervjutekniken möjlighet till förklaringar och följdfrågor,
som kan ses väga upp nackdelen av intervjuaren som en påverkande faktor av
svarens formuleringar. Svaren som sedan transkriberas riskerar även att förändras
i sitt uttryck, då orden går från tal till skrift. Risken finns att informantens uttryck
och mening förändras i och med att orden behandlas och därigenom tolkas
subjektivt (Kvale, 2009). Här är det då viktigt att tydligt lyfta fram
intervjupersonernas åsikter och mening, så att läsaren ser deras åsikter.
Etiska övervägande
Studien har följt de etiska riktlinjerna på det sätt att alla intervjuer har utgått ifrån
frivillighet och samtycke. Intervjupersonerna har blivit informerade om
undersökningens generella syfte, hur undersökningen är upplagd och dess
konfidentialitet. Alla intervjupersoner har haft rätt att utan skäl att dra sig ur
undersökningen om de så önskar och de har blivit informerade om deras rätt till
anonymitet (Se Informationsbrev i bilaga 2 och 3). Intervjufrågorna har varit
formade så att de medvetet strävat efter att vara värderingslösa och så att de inte
ska skapat obehag eller formar svaren för den intervjuade (Forsman, 1997). Det
har funnits en medvetenhet kring den så kallade forskarrollen och den makt som
den medför. Intervjun är en situation av att intervjuaren är överordnad den som
svarar på frågorna, men kan även ses som underlägsen eftersom det är
informanten som har svaret där intervjuaren är beroende av informantens
information och kunskap.
Studien har endast intervjuat professionella som anses komma i kontakt med
fenomenet sex som självskada och detta på grund av att det inte anses
försvarasbart att intervjua människor som anses vara i en utsatt situation
(Rosengren och Arvidsson, 2010). Intervjupersonerna fick även vara anonyma
och välja hur de ville bli beskriva i studien, vilket kan ses öka sannolikheten att
deras åsikter kommer fram. Överlag har studien haft en medvetenhet kring
konsekvenserna av forskningen som genomförts (Kvale, 2009). Exempel på detta
är att bearbetningen av intervjupersonernas information som valts ut så att de
uppfattas som icke tagna ur sitt sammanhang så att meningen kvarhålls. Det
behövs också en medvetenhet kring att individens svar kanske inte exakt speglar
individen egna åsikter. Svaren kan vara utformade efter vad intervjupersonen
anses sig vara acceptabelt att svara. Det är då extra viktigt att tydliggöra
informantens poäng och mening från intervjun.
20
KAPITEL 6. RESULTAT OCH ANALYS
Detta kapitlet utgörs av en redovisning över studiens insamlade empiri, så kallat
resultat, och en analys av empirin i form av skillnader och likheter i svaren.
Utifrån den information som framkommit från intervjupersonerna går det urskilja
fyra olika teman som anses som centrala för att kunna se på fenomenet sex som
självskadebeteende. Det första temat belyser intervjupersonernas olika
definitioner av vad sex som självskadebeteende är, den andra belyser vad syftet
kan tänkas vara med självskadan. Som tredje tema beskrivs hur fenomenet
hanteras i samhället samt hur de professionella bör hantera fenomenet och som
fjärde hur individen som uppger sig ha denna problematik ska bemötas. Därefter
följer ett eget diskussionskapitel där de olika teman diskuteras och kopplas
samman med teorin och tidigare forskning. Studiens tre informanter är från olika
delar av Sverige och arbetar på olika sätt med fenomenet sex som
självskadebeteende:
Informant 1 Författare och journalist
Informant 2 Socionom, Anställd på MIKA mottagning
Informant 3 Socionom, Anställd på Tjejjour
Vad är sex som självskadebeteende?
Resultatet av empirin uttrycker för en gemensam syn på vad sex som ett
självskadebeteende är, vilka aspekter som beskrivs samt vilka egenskaper det kan
tänkas ha.
Info 2: “jag tänker att sex som ett destruktivt beteende är ungefär
samma som alla andra beteende som är destruktiva. När man
fortsätter göra någonting som skadar en och som man mår sämre av
och att man någonstans vet att man borde, jag hade mått bättre om
jag slutade göra detta eller om jag gjort det annorlunda... men man
ändå fortsätter på något sätt och göra saker som blir dåliga för en.”
Info 2: “...det är ju svårt att dra likhetstecken mellan det och att skära
sig med en kniv t.ex. för att har man inte det självskadebeteendet så
gör man de inte alls, men har man inte sex som självskadebeteende så
har man kanske sex ändå men på ett annat sätt så det blir ju inte bara
att sluta ha sex”
Info 3: “Att de använder sex/destruktivt sex eller farligt/skadligt,
våldsamt sex, sex under kraftig berusning eller drogpåverkan, sex
med många flera samtidigt eller främmande/mycket äldre män, män
som gör dem illa på något vis som de känner att, ja en form av
själskadebeteende som man gör, när man träffar de här männen som
det nästan alltid handlar om“
Den empiri som införskaffats visar att sex som självskadebeteende är ett
fenomen som existerar i dagens samhälle. Samtliga intervjuade uppger att
det inte finns några signifikanta skillnader mellan sex som ett
självskadebeteende och de andra självskadebeteende. Informant 1 menar att
21
man bör se till Åsa Landgrens definition av sex som självskadebeteende (se
ovan, avsnitt bakgrund). Empirin visar på att sexet i sin kontext blir en
handling som orsakar smärta och lidande för individen för att förändra vissa
känslotillstånd. Informant 1 och 2 beskriver inte i detalj vad sex som
självskadebeteende är för något men det kan beskrivas på det sätt att de
menar att det inte skiljer sig på något utmärkande sätt från andra
självskadebeteende. En mer detaljerad beskrivning ges istället av informant
3 som urskiljer olika handlingar, vilka personer som individen utsätter sig
med och beskriver ett risktagande beteende där individen har sex med äldre,
oftast okända män där sexet är skadligt och våldsamt.
Gemensamt för alla informanter är att man använder sig av sex i
självskadande syfte för att hantera negativa känslor, där personen som utför
handlingen upplever en motstridighet av positiva och negativa känslor som
sedan resulterar i ett dåligt psykiskt mående. Informant 3 uppger att även
fast den som använder sig av sex som ett självskadebeteende är medveten
om vad denne utsätter sig för betyder inte det att denne gör det av fri vilja,
och uppger att många som använder sex som självskadebeteende ger uttryck
av att upplevas som slitna och trötta. Informant 1 uppger även att personer
som skadar sig med sex kan uppleva att de gjort det frivilligt men ändå inte
på samma gång. Empirin visar då på att individen utsätter sig för situationer
som denne egentligen inte mår bra av eller vill göra.
Info 1: “Skillnaden är främst att man ger kontrollen till någon annan,
man låter någon annan skada en”
Info 3:“...och sen är det ju kanske att det ger ju ärr som inte syns
utanpå.”
Info 2: “Asså det som det skiljer sig på att ju att man gör man
använder någonting för att skada sig som egentligen som ska vara rätt
njutningsfullt asså som egentligen kan fylla en helt annan funktion.”
Info 3:“...att låta andra ha sex med dem och låta dem göra olika
sexuella grejer med dem fast dem själva inte njuter av det. “
Det som kan skilja sex från andra självskadebeteenden, är enligt informant 1 och 3
att man lägger kontrollen över själva skadehandlingen hos någon annan och gör
på så sätt någon annan delaktig i sitt självskadebeteende. Att skada sig med något
som i grunden ska vara njutningsfullt, kan även ses som en skillnad gentemot
andra självskadebeteende som “endast” kan ses orsaka smärta bortsett från
affektregleringen. Att skada sig med något som anses annars kunna vara
njutningsfullt, kan även tillföra komplikationer enligt informant 2. Denne
beskriver hur det kan vara svårt att sluta med sex som självskadebeteende
eftersom det ena sexuella beteendet med en självskadande affektrelegerande
funktion istället ska övergå till ett friskt och sund sexuellt liv, utan de
självskadande tendenserna och med endast en funktion av njutning. Resultatet
visar också på att prostitution kan vara ett medel till att skada sig själv och att
pengarna inte är syftet med prostitutionen. Det är istället själva skadan det medför
som är anledningen till att individer börjar sälja sig själva än att få pengar.
Pengarna är något som många flickor har förakt för. Slutligen refererar informant
1 till Åsa Nilsonne och informant 3 uppger att sex som ett självskadebeteende är
svårt att upptäcka då den fysiska skadan är inuti individen, att ärr eller sår som
22
andra självskadebeteenden ger upphov till är lättare att upptäcka och kan ses som
ett tydligare rop på hjälp.
Syfte med sex som självskadebeteende
Som ett andra tema beskrivs de faktorer till varför individer självskadar sig, vad
som kan vara orsaken men också vad syftet kan vara med att skada sig själv med
sex. Samtliga informanter beskriver hur de ser på eventuella orsaker till att
individer skadar sig med sex på olika sätt. Empirin i studien visar på en
kompletterande syn på hur sex som självskadebeteende kan förklaras. Informant 1
och 3 beskriver hur sexuella övergrepp och trauman orsakat av övergrepp eller
andra starkt påverkande händelser ses som tydliga riskfaktorer till att personer i
framtiden kommer att skadar sig själv sexuellt. Informant 2 lägger istället
tyngdpunkten vid tidigare erfarenheter och varje individs “skyddsbank”. Denne
beskriver hur händelser som påverkar individen negativt minskar individens
förmåga att hantera framtida svårigheter. Likaså beskriv det hur en individs
förmåga att hantera svårigheter också beror på i vilken utsträckning individen har
ett tryggt socialt nätverk eller inte. Informant 1 beskriver en annan aspekt kring
syftet med självskada där informanten menar på att det kan handla om att försöka
ta tillbaka kontrollen efter att ha varit utsatta för sexuella övergrepp.
Info 1: “De allra flesta har varit med om någon form av sexuellt
övergrepp och för många handlar det om att ”ta tillbaka kontrollen”
över situationen, hantera traumat. Men även andra typer av trauma
kan ligga bakom självskadebeteendet/ångestdämpningen, tex en
skilsmässa eller dödsfall i familjen etc. Det handlar alltså i många fall
om en ångestlindring, som man får genom detta”.
Info 3 “ ...man känner sig smutsig och dålig och vill rikta den
smärtan inåt som kanske fortfarande är vanligare att tjejer gör i
större utsträckning medans killar vänder sin smärta utåt i form utan
utåtagerande våldsamt beteende. Och tjejer vänder det inåt mot den
egna kroppen och vill plåga och straffa sig själva och bär denna
skulden och skammen… “
Info 2: “jag tänker att människor har någon slags skyddsbank som
gör att vi klarar oss igenom det mesta i livet, att vi tar lite stryk här
och där men klarar oss. Och för vissa människor så är den
skyddsbanken kanske lägre för att man har varit med om saker som
har sänkt den. Jag tänker att det som många pratar om är riskfaktorer
och har man stött på väldigt många saker, och de i relation till att
man inte har ett socialt nätverk eller ett skyddsnät, tror jag kan leda
till att man utvecklar bekymmer på olika sätt och sen kan det tas
uttryck lite utifrån situationen. Man hittar i situationen ett sätt som
verkar rimligt att hantera svårigheter med något som kanske inte
funkar så bra i längden.”
Empirin visar på att individer agerar för att hantera känslor som uppstår
inombords. Informant 1 beskriver hur ”de bär på något som de måste få ut”och
23
att sex som ett självskadebeteende bli sättet för dem att få bort de negativa känslor
som finns inuti dem. Till skillnad från informant 1 som tror att sex som
självskadebeteende är lika vanligt bland killar som tjejer, uppger informant 3 att
det troligen är fler tjejer än killar som skadar sig med sex. Informant 3 uppger att
det beror på att tjejer riktar sin smärta inåt mot den egna kroppen, medans killar
riktar sin smärta utåt i form av utåtagerande aggressivt beteende. Resultat visar då
på att syftet med beteendet blir att angripa de inre problem som upplevs, att få ut
de känslor som känns inombords som individen inte vill känna. Informant 2
uppger att känslorna består av stark ångest som kommer till individen snabbt och
kraftfullt. Individen kan inte hantera känslorna och behöver då någon konkret
annan sak att göra just då för att hantera ångesten. Empirin beskriver att man kan
se beteendet som en strategi för att förändra sitt mående för stunden men som blir
skadligt i längden. Vidare visar nedanstående citat hur individer som skadar sig
själva genom sex kan även kan ses i förhållande till utsatthet utanför ramen av
sexuella övergrepp, trauma och övergrepp i form av förutsättningar utifrån en svår
familjedynamik:
Info 3:“Våld eller missbruk inom en familj, psykisk ohälsa inom
familjen eller… jag kan tänka mig så här; utanförskap, mobbning, om
man aldrig fått vara med, och så händer något som att: det här kan
jag vara bra på i alla fall. Att det handlar på nått sätt om tomrum
som man försöker att fylla.”
Info 2: “Utifrån dem vi träffar har vi hört att man har ju en självbild
att man inte är värd någonting... jag är ändå så värdelös och äcklig,
så ja kan väl straffa mig själv hur mycket som helst för jag är inte
värd något bättre. Det kan ju lätt bli en rätt negativ spiral och man då
utsätter sig själv för situationer som man /.../ mår väldigt dåligt av
och då tycker man att man förtjänar det.”
Informant 1 nämner att familjedynamiken påverkar barnets förmåga att hantera
känslor. Olika aspekter av familjedynamik så som “inte kunna säga nej” eller
“hård kontroll” tas upp som exempel och menar att familjedynamiken påverkar
och skapar förutsättningar för individen i sin senare utveckling. Missbruk, psykisk
ohälsa eller andra påverkande faktorer inom eller utanför familjen kan även ses
som faktorer som leder till att en individ börjar skada sig själv genom sex, just för
att individen hittar något som den anser sig bra på, enligt informant 3. Att fylla ett
tomrum beskrivs som anledningen till att en individ börjar skada sig genom sex,
eftersom det kan fylla behovet av bekräftelse och uppskattning som individen
söker efter. En annan aspekt, enligt informant 2 och 3, visar också på att individer
kan skada sig genom sex på grund av att individen inte tror sig förtjäna bättre. En
låg självkänsla i kombination av att använda sig av sex som självskadebeteende
ger då upphov till känslor av självförakt och att individer äcklas av sig själv.
Fenomenet i samhället
Utifrån vad sex som ett självskadebeteende är och vilka olika syften det beskrivs
finnas till varför man skadar sig, behövs det även belysas hur detta fenomen
24
behandlas av olika professionella i samhället. Att hantera ett ickevetenskapligt
fenomen, och hur man gör det belyses i detta avsnitt.
Samhällets syn på ett fenomen eller ett begrepp har betydelse kring hur det
beskrivs, förklaras och bemöts. I och med empirin har det blivit tydligt att det inte
finns en gemensam syn på sättet att se på sex som ett självskadebeteende, vilket
innebär att varje enskild hanterar fenomenet utifrån sin egen förförståelse och
kunskap inom ämnet. Informant 1 talar och utgår från att sex som
självskadebeteende existerar och definierar vad det är utifrån Landgrens definiton.
Informant 2 har ett mer kritiskt förhållningssätt gentemot att beskriva sex som ett
självskadebeteende och uppger att det handlar om att samhället stundvis lägger
fokus på olika problem och att de belyses på grund av att olika journalister,
organisationer och författare uppmärksammar olika fenomen. Informant 2 nämner
just vikten av bemöta ickevetenskapliga begrepp med försiktighet och menar att
samhällets olika yrkesgrupper lätt brukar hoppa på så kallade “modeord” utan att
reflektera kring dem, vilket beskrivs som problematiskt.
Fenomenets uppmärksamhet behöver alltså inte spegla dess utbredning. Istället
bör professionella och olika yrkesgrupper tala om fenomenet med stor försiktighet
kring hur eller om det ska definieras, och istället lägga vikt vid att möta invididens
behov av stöd och råd istället för att tillskriva någon en “diagnos” som inte finns.
Informant 3 uppger även att det är viktigt att belysa att även om man känner till ett
fenomen så betyder det inte att man vet hur man ska bemöta det på rätt sätt. Det
går alltså att se en skillnad i resultatet mellan informanternas syn på sex som
självskadebeteende, då informant 1 och 3 utgår från att det finns och informant 2
istället ser det som ett modebegrepp som professionella bör förhålla sig kritiskt
till.
Info 2: “med försiktighet tänker jag /.../utifrån dens språk och hur den
definierar det samma sak/.../ i individsamtal möta människan där den
är men i offentliga sammanhang vara försiktig med begreppen och att
inte inte helt okritiskt hoppa på dem här flugorna.”
Info 2: “...sen tänker jag att samhället i stort har en önskan om att
kategorisera människor, att kategorisera grupper att man lätt gärna
vill ha ett ord på det och att de då ploppar upp nya begrepp som är i
mode/.../det kanske inte egentligen säger så mycket om beteendets
utbredning eller hur många som har det eller utan mera om vad vad
tycker samhället är viktigt att fokusera på just nu och vad hittar man
för ord att beskriva det“
Informant 2 resonerar vidare kring hur människor idag styrs mycket av de normer
som existerar kring sexualitet och vad som anses vara ett självskadebeteende och
inte, och uppger att två individer med samma problematik kan få två olika
diagnoser beroende på dess kön. Detta eftersom synen på sexualitet är kopplat till
olika normer på vilken problematik olika personer kan tänkas ha beroende på
dess kön. I och med detta citat går det att se hur hantering av fenomenet även
påverkas av olika normer, värderingar och synsätt kring kön och sexualitet.
Empirin visar även på att normer och värderingar kring sexualitet och kön bör
arbetas bort genom ett normkritiskt förebyggande arbete i skolan, där varje elever
får diskutera vad som är rätt och fel, vad som är privat och hur man sätter gränser.
Informant 2 lyfter vidare frågan kring hur synen på fenomenet påverkar om
25
fokuset hamnar på sexologin och kroppens sexuella funktionalitet och blir en
fråga för en sexualmottagning, eller om fokus hamnar på det psykiska, tankarna
kring sex och ens egen självbild, och blir en fråga för psykiatrin. Det verkar alltså
ha en betydelse hur man ser på sex som självskadebeteende som ett fenomen eller
ett begrepp och som något existerande eller inte, som i sin tur påverkar
bemötandet och behandlingen.
Info 2: “man kan könskoda dem här orden och att det kanske inte
egentligen är så att det bara är unga tjejer som har sex som
självskadebeteende, men att när unga tjejer gör en viss sak så sätter
man den etiketten på det men när det är medelåldersmäns som gör det
sätter man etiketten sexmissbruk medans sättet man gör det på är
ganska lika egentligen.”
Info 3: “Det är för att vi separerar pojkar och flickor så himla
mycket och låter killar föra fram på ett helt annat sätt och låter tjejer
förhålla sig till det och bara ta det. Vi skapar otroligt mycket elände
sen under hela uppväxten och under sexuella relationer.”
Info 2:“sen tror jag att när det handlar om sex att det är rätt
tabubelagt för många människor att det är svårare att prata om det än
vissa andra saker att som professionell kan man behöva hjälpa till på
traven “
Resultatet visar på en gemensam syn hos informanterna att det är viktigt med en
jämn kunskapsnivå kring ämnet. Informant 1 menar att kunskapen finns men
endast fläckvis, att kunskapen inte är jämn överallt i Sverige, utan kunskapen är
personbunden hos enskilda professionella. Informant 2 uppger också detta, och
pekar på att om kunskapsnivån var jämn, så skulle alla ha samma inställning kring
sex som självskadebeteende. Det önskas även en kunskapsutveckling då det idag
kan skilja sig väldigt mycket beroende på vart man hamnar. Informant 3 tar upp
den rättsliga processen som ett exempel på där bra stöd är avgörande för hur
individen sedan kan bearbeta det som hänt, så som en våldtäkt eller något annat
sexuella övergrepp. Att alla professioner, kuratorer som poliser bör ha kunskapen
som krävs och ska kunna arbeta med dessa frågor, för att den skyldige ska bli
dömd och individen får det stöd som behövs. Om kunskapsnivån var högre kan
den rättsliga processen fungera bättre och bearbetningen av trauman kan tänkas gå
fortare, enligt informant 3.
info 3: “Sen tror jag också att generellt att prata öppnare kring saker
som att man inte ska ta för givet när man talar till ungdomar i ett
klassrum /.../ Man måste försöka vara lite mer normkritisk.”
Info 2: “...sen tänker jag det beror lite på hur man ser det, att om
man ser det som det här handlar om sex eller det här handlar om ett
självskadebeteende så är ju frågan om man ska gå till en
sexologmottagning eller om man ska gå till psykiatrin. “
Resultatet visar då på att det är viktigt att lyssna på de personer som använder sex
i självskadande syfte. Det är av vikt att våga fråga och fråga igen för att inte
släppa taget om den individ som man tror sig skada sig med sex. Informant 1 tar
upp tre olika förhållningssätt som professionella bör förhålla sig till. Att inte
26
bagatellisera, utan att tro på det individen säger utan att förminska det som
berättas. Att inte överdriva, så att individen känner sig förstådd. Som tredje ord
uppger informant 1 att de som ska hjälpa inte ska moralisera, utan ska vara öppna
och inte pekar på hur individen ska känna, tänka eller vad den skulle gjort istället.
Resultatet visar även på att professionella inte ska vara skuldbeläggande och
slutligen kunna hantera den information man fått på ett icke dömande sätt för att
kunna ge individen det stör den behöver. Empirin visar på att vuxna, oavsett
profession, bör ha kunskap om sexuell utsatthet för att kunna fråga, våga hantera
de svar som ungdomarna ger och att ta ansvar för de känslor som väckts hos
individen genom stöd och tillit.
Hantering av individen
Resultatet visar på en gemensam syn på kring hur individer ska bemötas som
beskriver sig använda sex som ett självskadebeteende. Detta önskade bemötande
och hanterande av fenomenet sex som självskadebeteende blir den fjärde
riktningen i resultatet. Informanterna beskriver hur individer använder sig av sex
för att hantera sin ångest och att de behöver ett öppet och icke-dömande
bemötande. Professionen och även andra vuxna, bör vara tydliga med att de har
förståelse för hur individer som skadar sig med sex tänker och resonerar och de
bör ha förståelse kring hur dessa tankegångar och inre konflikter av skuld och
skam påverkar individen, uppger informant 3. Empirin visar även på att de som
ska hjälpa dem som skadar sig med sex bör utgå från deras önskemål kring hur de
vill bli bemötta och hur hjälpen borde se ut. Resultat belyser att det saknas
tillräcklig kunskap inom ämnet och därför bli bemötande olika och detta ses som
problematisk av informanterna:
info 1: “Vuxna professionella är också generellt dåliga på att ställa frågor
kring de här svåra ämnena, och det gör att det blir svårt för unga att
berätta självmant. Många efterlyser att de vill ha frågor om detta, konkret.”
Info 3: “Och då är det viktigt att vi har några verktyg att ta till, som
att vad brukar fungera bra på just denna målgruppen med det här
specifika beteendet. Vad önskar dom?”
Resultatet visar på att de professionella behöver stöd och konkreta verktyg inför
mötet med de som uppger sig skada sig genom sex. De efterfrågar
frågeformulärer, frågescheman och annat material för att kunna närma sig
samtalet kring sexualitet och sexualproblematik. Informant 3 uppger även hur
professionella och andra vuxna bör vara vaksamma kring individers
beteendeförändringar som kan tyda på att allt inte är som det ska och att man
börjar utveckla destruktiva vanor:
Info 3: “börjar se tröttna eller slitna eller ledsna ut liksom förändra
sig i kroppspråk och beteende och humörsvängningar eller drar sig
mycket undan, börjar isolera sig”
27
Resultatet visar även på att problematiken hos de som utsätter sig för denna
sortens självskada ligger i att de har strategier för att hantera sin ångest med som
inte är långsiktigt fungerande eller friska då de skadar dem själva. De
professionellas roll bör därför bestå av att hjälpa dessa personer att hitta andra
strategier att använda sig av när ångesten uppstår:
Info 1: “De unga kan behöva bra professionell hjälp för att hitta
verktyg att hantera sin ångest med.”
Info 3: “Så generellt handlar det ju bara om att lyssna och bekräfta
att det är viktigt att hon pratar om det och söker hjälp, att det finns
hjälp att få.”
Info 2: “...öppna upp för samtalet och sen kunna ta det det blir inte
bra om det professionella sitter och blir generad när man tar i det och
det har vi mött många som uttrycker att de har tagit upp någonting
sen märker de på den andra att de blir helt stressad liksom“
Förutom att hjälpa individen att hitta friska långsiktiga strategier så visar empirins
resultat på att professionella måste kunna sätta sina egna värderingar och sin egen
syn på sexualitet åt sidan för att kunna bemöta individen på ett icke-värderande
sätt. Ett exempel på att kunskap påverkar bemötandet är att professionella som
inte vet vad viss sorts sex innebär kan vara dömande och utredande mot individen
som skadar sig med sex. Informant 3 uppger att det är särkskilt viktigt att inte
blanda ihop sex som självskadebeteende med exempelvis BDSM-sex, vilket
informanten uppger att många tjejer blivit utfrågade om när de sökt hjälp och fått
höra att “du kanske gillar hårdare tag”. Professionen gräver då i den utsattes
sexuella lust och erfarenhet, vilket enligt informant 3 är mycket kränkande.
Resultatet pekar på att för att skapa ett bra möte är det viktigt att den
professionella känner sig trygg i sin roll, har den kunskap som krävs samt att inte
blir obekväm av det som diskuteras utan att den professionella ska kunna prata
och “ta tag i” allt. Att alla yrkesgrupper har en likvärdig kompetens kring att tala
om sex så att individer inte blir slussade runt mellan olika kliniker och
myndigheter. Om den professionella känner sig trygg i sin roll kan relationen
tänkas bli bättre mellan professionell och individ som söker hjälp. Empirin
nämner att ungdomar lägger mer vikt kring den relation de har till den vuxne
människan istället för dennes profession och akademiska utbildning. Med andra
ord är det viktigt att bygga upp en bra relation för att kunna erbjuda bra hjälp.
KAPITEL 7. DISKUSSION
Detta kapitel utgörs av en diskussion kring de teman som framkommit i
föregående kapitel. Samtlig information sammanvävs och knyts till varandra.
Intervjupersonernas information kommer kopplas samman med tidigare forskning
28
om självskada och NSSI, men också med det teoretiska ramverket av coping,
familjedynamik och utsatthet för att diskutera hur professionella och forskning ser
och problematiserar fenomenet sex som självskadebeteende.
Sex som självskadebeteende
Att sex som självskadebeteende inte är definierat är något som varit genomgående
i studien. Som tidigare nämnts visar den empiri som införskaffats, till skillnad från
dagens forskning, att sex som självskadebeteende är ett fenomen som existerar i
dagens samhälle. Att fenomenet inte finns som ett etablerat vetenskapligt begrepp
kan tänkas leda till idéer om att det skiljer sig från andra självskadebeteenden och
att det möjligtvis inte existerar. Det kan också föras en diskussion kring hur man
ska hantera ett fenomen som inte forskars på. Det har dock framkommit i denna
undersökning att det finns personer som utsätter sig upprepande gånger för
sexuella situationer som leder till psykisk och fysisk skada för dem. De gör detta
av samma anledning som t.ex. de som skär sig. Vidare menar samtliga intervjuade
på, i likhet med Carl Göran Svedin och Zandra Kanakaris, att det inte finns några
signifikanta skillnader mellan sex som ett självskadebeteende och de andra
självskadebeteende som dagens forskning talar om (Konsky, 2009; Nock, 2014;
Zetterqvist 2014; Jonsson och Mattson, 2013).
I intervjuerna beskriver informanterna inte i detalj vad sex som ett
självskadebeteende är för något men informant 1 menar att man bör se till Åsa
Landgrens definition av sex som självskadebeteende. Utdraget ur Landgrens
definition ”…beteendet orsakar signifikant lidande och/eller försämrad funktion i
skolan, arbete eller på andra viktiga områden…” visar likheter med definitionen
av NSSI av att självskadebeteendet och dess konsekvenser orsakar kliniskt
signifikant känsla av att vara plågad, bedrövad eller olycklig i relationer med
andra (Zetterqvist, 2014). Vidare kan man dra slutsatsen att sex som
självskadebeteende är ett självskadebeteende då informanteras uttalanden om att
sex som självskadebeteende inte skiljer sig på något signifikant sätt från andra
självskadebeteende. Om något inte skiljer sig från något annat kan det antas vara
detsamma. Informant 1 och 3 menar dock att sex som ett självskadebeteende är
annorlunda på det vis att individien använder sig av någon annan för att kunna
skada sig. Detta kan tänkas innebära en större risk för individen, då personen som
hjälper till att utföra skadan själv har åsikter och viljor som individen behöver
förhålla sig till. Att relationer, kortsiktiga som långsiktiga, skapas mellan de som
har sex med individen som vill skada sig kan då tänkas försvåra det för individen
att komma ur situationen. Det kan vara svårt för individen att ha kontroll över när
handlingen går från att vara medveten och självvald till att övergå till rena
övergrepp som individen inte kan styra. Kontrollen kan vara att styra vilka man
träffar och när, men frågan är i hur stor utsträckning individen kan ha kontroll
över självskadan i jämförelse med andra självskadebeteenden.
Ytterligare kan informanternas information kompletteras med tidigare forskning
kring självskadebeteende för att visa på att sex som ett självskadebeteende är som
vilket annat självskadebeteende som helst. Det utförs för att hantera negativa
känslor, där personen som utför handlingen upplever en motstridighet av positiva
och negativa känslor som sedan resulterar i ett dåligt psykiskt mående. Sexet sker
utan suicidala intentioner och blir så som Klonsky uppger ett medel för att uppnå
en förändring från den känsla och situation man befinner sig i (Nock, 2014;
Klonsky, 2009). Med andra ord verkar intentionen och syftet med sex som
självskada vara densamma som när man t.ex. skär sig i ett självskadande syfte.
29
Det handlar alltså om att se till intentionen, syftet och konsekvenserna i beteendet
för att kunna ta reda på om ett beteende är destruktivt eller inte (Klonsky, 2009).
Från detta synsätt blir sex som självskadebeteende ett existerande fenomen som
människor utsätter sig för. Varje självskadebeteende har sitt unika uttryck men
syftet med det beskrivs ofta som detsamma. Prostitution är som ovan sagt ett
exempel på ett beteende som egentligen kan handla om självskada för de individer
som skadar sig själva genom sex. Informant 3 menar att flera tjejer som säljer sig
själva blir äcklade av pengarna och kan till och med bränna upp dem. Det är då
självskadan som är det centrala och inte själva beteendet, att sälja sig själv mot
ersättning.
Empirin visar en samstämmighet i att personer som använder sig av sex på det sätt
som beskrivits i denna studie gör det för att det ger en lindring av de negativa
känslor som de känner men resulterar sedan i smärta och lidande för individen.
Som Åsa Nilsonne tidigare nämnde så lämnar sex i självskadandesyfte inte lika
tydliga spår efter sig men skadan hos individen är precis lika stor (Jonsson och
Mattson, 2013). Detta är något som informant 3 och 1 bekräftar och menar på att
ropet på hjälp inte blir lika lätt att upptäcka i och med att skadorna inte syns lika
tydligt. Intervjupersonerna tros syfta på de inre skador som en individ kan få av
våldsamt sex, men värt att nämna kan vara att även andra skador kan tänkas
uppkomma vid våldsamt skadligt sex så som rivsår, bitmärken och blåmärken som
kan vara mer synliga. Hur professionella, anhöriga eller vänner reagerar på dessa
åkommor kan tänkas bero på kunskapen kring hur man kan skada sig eller bli
skadad av sex och att förstå att skadorna kan ha ett syfte.
Vidare går det att diskutera kring hur önskvärt det är att sex som
självskadebeteende normaliseras genom att det ses som ett självskadebeteende
bland andra. Det kan tänkas förekomma idéer om att sex som ett
självskadebeteende ska diskuteras för sig själv. Detta för att se fenomenet i sin
egna kontext för att hitta de specifika egenskaperna i en möjlig diagnos och på så
sätt skapa en bättre förhållningssätt och en mer anpassad behandling. Det kan med
andra ord tänkas tonas ner och inte få den uppmärksamhet som det behövs ifall en
normalisering sker gentemot andra sätt att skada sig på. Utifrån det som
framkommit i denna forskning kan det dock anses vara till fördel för individen
ifall sex som självskadebeteende normaliseras och på så sätt blir lättare att tala om
både inom forskningen och bland organisationer och medier. Konsekvenser av att
inte tala öppet om fenomenet kan bli att de som skadar sig själva med sex inte
uppmärksammas på samma sätt och att de då upplever en ännu större
stigmatisering. Det kan tänkas att individer hittar en trygghet och gemenskap hos
andra som använder sig av liknande situationer och verktyg för att hantera den
ångest de upplever. Att sexet inte lämnar lika tydliga spår gör dessa individer
ännu mer osynliga för både varandra och för samhället. Detta i kombination att
fenomenet inte forskars på och diskuteras olika om kan då tänkas skapa en svårare
och mer stigmatiserande situation för den utsatte, som beskriver sig utsättas för
något som “inte finns” enligt vetenskapen.
Något som kan vara problematisk är att självskadebeteende i sig idag inte är
självständig som en egen diagnos utan man hittar det ofta i borderline
personlighetsstörning (APA, 1980, p. 321; Zetterqvist, 2014; Hendrix, 2005). Det
är dock något som kan leda till en hel del feldiagnoser då du kan skada dig själv
utan att ha borderline personlighetsstörning. Det kan tänkas att feldiagnoser leder
30
till fel bemötande och behandling av patienterna vilket inte kan anses vara
gynnsamt för individen. Vidare kan personer som feldiagnostiseras möjligen
uppleva en förvirring, vilsenhet och frustration av att inte känna sig trygg i sin
diagnos, som i sin tur kan skapa större oro och negativa känslor hos individen än
innan diagnosen vart fastställd. Utifrån det som framkommit i denna studie kan
dessa negativa känslor tänkas leda till ökad självskada då syftet med självskada är
att hantera de negativa känslor (Klonsky, 2009). Av denna anledning, och för att
normalisera och belysa sex som självskadeetende, vore det önskvärt att mer
forskning fördes kring ämnet där man tydligare kommer fram till och definierar
fenomenet sex som självskadebeteende. En fundering som funnits under denna
studie är att det går att närma sig fenomenet och få en förståelse till vad det är ifall
man förstår individers syfte med att det. Detta styrks även av Klonskys mening att
man måste se till intentionen av ett handlande för att förstå den (Klonsky, 2009).
Med anledning av att se till intentionen består tema två av just detta.
Syftet med sex som självskadebeteende
Av empirin att döma finns det många likheter mellan sex som ett
självskadebeteende och vetenskapligt befästa självskadebeteenden, då likheten
beskrivs av att de olika beteenden har samma syfte. Empirin är överens om att det
handlar om ångest- och affektreglering och att individen funnit en strategi för att
hantera oönskade känslor som individen upplever. Vem som har rätten att avgöra
vad syftet är och vad det handlar om kan däremot ses som problematiskt. Det är
otydligt om professionella har gjort detta utlåtandet utifrån deras uppfattning, om
det endast är vad de som upplever sig använt sig av sex för att skada sig själv har
sagt alternativ om de båda är överens. Men att hitta strategier för att hantera sina
känslor, kan tydligt ses tillhöra teorin om coping och copingstrategier. Sex som
självskadebeteende ses som en strategi för att förändra sitt mående, då både tankar
och fysiska reaktioner kan ge en vilja av att förändra sin upplevelse av ångest och
oro, stress eller muskelspändhet (MUCF, 2013; Passer et al. 2012). I och med att
individer utsätts för oönskade omgivande faktorer, försöker de förändra sitt
beteende för att kunna hantera och neutralisera de negativa känslor och tankar
som blir konsekvenserna av händelsen (Lazarus och Folkman, 1984; McLaughlin
et al 1996). Informant 2s beskrivning om en skyddsbank som minskar vartefter
individen varit utsatt för svåra situationer, blir ett exempel som bekräftar tanken
om att coping har en avgörande roll i hur människor hanterar utsatthet.
Denna tanken utgår från att varje individ har samma motståndskraft och
hanteringsförmåga, vilket så kanske inte är fallet. Varje individ kan istället tänkas
ha olika förmåga till att hantera oönskade händelser och känslor, beroende på
individens oförändliga nivå av self-efficacy (Passer et al, 2009). Hur individen går
till väga för att hantera sina känslor kan däremot förklara på olika sätt. Informant
1 talar om att många individer upplever att de handlar efter vad som ger dem
kontroll över situationen. Detta ses i relation till copingteorin och så kallad
handlingsfokuserad coping, eftersom de båda informanterna beskriver hur
individer agerar för att hantera oönskade känslor, som i teorin beskrivs som
ångest, känsla av ensamhet eller avsaknad av kontroll. Syftet med beteendet blir
alltså att angripa de inre problem som upplevs, men som empirin tar upp, är
beteendet endast en fungerande strategi för att förändra sitt mående för stunden
och inte på lång sikt (MUCF, 2013; Passer et al, 2009).
Varför individer skadar sig med hjälp av sex, kan även ses av att många som
skadar sig själva har varit utsatta under sin barndom eller tidigare i livet. Detta
31
utgör en risk för att utveckla ett risktagande kring sex, vilket stärker tanken om att
det går att betrakta sex som ett självskadebeteende. Teorin om coping bekräftar
det informant 1 säger då Coping i sig byggs utifrån olika tankar och åtgärder som
är skapade från speciella förhållanden hos individen, så som att familjedynamik
påverkar individens förmåga att hantera känslor eller att individen blivit utsatt för
sexuella övergrepp och drabbats av trauman (Lazarus och Folkman 1984;
Halstead et al, 2014). Familjedynamik som inte lyfter individen och ger den
emotionellt stöd och känsla av tillhörighet kan ge individen en känsla av
utanförskap inom familjen samt svårighet för social förändring med
andra (Halstead et al, 2014; Ahlin och Gäredal, 2009). Forskningen kan då ses
stärka det informant 2 säger om att ett socialt nätverk kan vara en skyddsfaktor
och resurs när en individ utsätts för svåra situationer. Den sociala omgivningen
kan verka både skyddande och skadande på det sätt att människor runt om kring
en kan vara stödjande men samtidigt vara upphov till psykisk ohälsa i form av
mobbning och utanförskap.
De känslor som kan uppstå av dessa händelser och situationer kan ge
konsekvenser av att individen inte upplever sig själv som bra på något. Då kan
individen hitta sin självbekräftelse och känsla av att vara bra på något genom de
destruktiva handlingar de utför. Inom ramen av förutsättningar från familjens
dynamik och sätt att hantera förändring och svårigheter, kan informant 3 tankar
om tjejer och killars olika reaktioner på samma svåra händelser. Att en tjej oftast
vänder sig inåt och skadar sig mot den egna kroppen, kan ses som ett argument till
varför informant 3 uppger att tjejer oftare skadar sig själva genom sex än vad
killar gör. Det kan vara troligt att olik uppfostran beroende på kön kan bidra till att
killar agerar utåt och tjejer inåt, att normer och värderingar kring hur en kille eller
tjej får hantera sina känslor, bidrar till olika strategier för individer.
Familjedynamiken, alltså de resurser familjen har samt vilka normer som finns
kring kön i samhället och påtryckande av människor i sin omgivning kan då ses
som faktorer som påverkar båda två.
Emotionell och kognitiv försummelse och känsla av maktlöshet i barndomen
utifrån familjedynamiken verkar då vara centrala element i en negativ utveckling
kring sexuella erfarenheter i senare år (Leiblum, 2007). Olika aspekter av
familjedynamik så som “inte kunna säga nej” eller “hård kontroll” tas upp som
exempel, vilket kopplas till hur familjers kommunikation, samhörighet och
förmåga att hantera förändring ökat risken till ett generellt risktagande (Halstead,
et al, 2014; Burtney and Duffy, 2004). Empirin visar inte på någon viss förklaring
kring vad detta risktagande beteende innebär och tar för uttryck, utan kan ses
kompletteras av tidigare forskning som menar att trauman och övergrepp i
barndomen kan kan leda till ett risktagande beteende och självskadebeteenden i
senare ålder (Cloitre, 1998; Lalor och McElvaney, 2010; Rodriguez-Srednick,
2008; Beckwe et al, 1998; Hendrix, 2005).
Diskussionen väcks utefter denna empiri och forskning kring orsak och verkan i
förhållande till sex som självskadebeteende. Empirin ger sken av att ett dåligt
mående, låg självkänsla, dålig självbild och tidigare utsatthet är alla faktorer som
påverkar varandra. Vad som orsakar vad och på vilket sätt är då oklart, men
utvecklingsförloppet mot ett försämrat mående kan tänkas beskrivas som en
negativ spiral, där inställning till sig själv ökar risken för ett risktagande beteende,
där beteendet i sin tur ger mer ångest och självförakt. Prostitution är ett sexuellt
riskabelt beteende som belyses i sammanhanget av NSSI och riskabelt beteende.
Detta visar på att prostitution kan vara ett sätt att skada sig själv på sexuellt,
32
samtidigt som individer kan börja sälja sig själva av andra orsaker. Personer kan
börja sälja sex för att exempelvis utforska sin egen sexualitet, få mer sexuell
erfarenhet eller på grund av längtan efter intimitet. Prostitutionen i sig kan då
istället övergå till ett sexuellt självskadebeteende, än att vara ett
självskadebeteende i sig. Kanske låg självkänsla, ångest och avsaknad av kontroll
kan göra så individer säljer sig själva, samtidigt som det psykiska måendet också
kan vara en konsekvens av prostitutionen. Kort sagt orsakas beteende av strategier
utifrån tidigare erfarenheter. Individen hittar ingen hälsosam handling för att
hantera sin ångest och oro vilket leder till en kortsiktig strategi som endast
fungerar ett tag. Intentionen är då att försöka förändra sitt känslotillstånd, så som
att känna något allt, få bort en känsla eller att må bättre genom
handlingsfokuserad coping. Detta kan ses som argument för att betrakta sex som
ett självskadebeteende.
Hantering av fenomenet
Utifrån empirin och den tidigare forskningen väcks tankar kring hur det kommer
sig att sex som självskadebeteende inte är ett vetenskapligt begrepp utan endast
går att behandla som ett fenomen i dagsläget. Hur samhället hanterar sex som ett
självskadebeteende som ett fenomen istället för ett begrepp kan därför diskuteras.
I och med att det inte finns någon forskning som tydligt bekräftar sex som ett
självskadebeteende, kan det möjligtvis öppna upp för subjektiva tolkningar av var
och en som arbetar i sammanhang där sex som självskadebeteende uppdagas och
därefter hanteras på olika sätt. Dessa olika subjektiva tolkningar ges då möjlighet
att utvecklas eftersom det inte finns några vetenskaplig befästa kriterier att luta sig
emot och förhålla sig till. Detta ger olika definitioner och olika synsätt kring vad
sex som självskadebeteende är och även om det finns, samt hur man då bör
förhålla sig till det. Frågan är då ifall vetenskapligt befästa begrepp är den enda
kunskapen som ska gälla, eller om det går att förhålla sig till kunskap om ämnet
som inte är ren forskning. Det ickevetenskapliga kapitlet i denna studie visar på
att ett flertal organisationer bevittnar om att sex som självskadebeteende finns,
men förklarar att det inte är vetenskapligt erkänt (Jonsson och Mattsson, 2012).
Vilken slags kunskap är då godkänd att använda sig av, den forskningsbaserade
eller den kunskap journalister, enskilda professionella och organisationer fått fram
genom att komma i kontakt med fenomenet sex som självskadebeteende? Empirin
i denna studie visar just på en skillnad i syn på vetenskap, då informanterna har
olika syn på erkännandet av sex som självskadebeteende. Varför skillnaden finns
kan bero dels på yrke men också utifrån kunskapsnivå kring ämnet och vad för
slags kunskap som informanterna utgår ifrån. En journalist kan tänkas skaffa sin
egen kunskap, och därigenom empiri, i större utsträckning än en anställd vid en
enhet inom kommunen som istället får arbetserfarenhet. De båda behöver förhålla
sig till relationen mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och ta ställning kring
vad som anses rätt och riktig kunskap. Beprövad erfarenhet kan vara olika utifrån
vems erfarenheten är. Varje professionells erfarenhet skapas av olika
kompetenser, utbildningar, policys och handlingsdokument, som i sin tur kan vara
olika beroende på i vilken del av Sverige denne arbetar.
Inom samma fundering finns även frågan kring vilken forskare som forskar och
vilket synsätt på ämnet det ger. Zetterqvist studie om NSSI är den största
forskningen kring självskadebeteende i Sverige och forskar inom institutionen
Klinisk och Experimentell Medicin vid Linköpings universitet (Zetterqvist, 2014).
33
Forskaren tillhör alltså den medicinska institutionen och tillhör då inte
beteendevetenskapen eller andra humanoriasfärer. Vilka resultat hade forskning
av en psykolog eller en beteendevetare gett, och vilka resultat hade det gett på
synen av sex som ett självskadebeteende?
En tanke kan då vara att eftersom det främst är andra än socionomer och
psykologer som forskar kring ämnet, speglar detta kunskapen kring ämnet. Det
kan även ge sken inom det fältet att det inte är “värt att forska om”. Då empirin
har visat på att det önskas en kunskapsutveckling då det idag kan skilja sig väldigt
mycket beroende på vart man hamnar. Detta styrks av den tidigare forskningen
där bland annat tjejjouren menar på att på grund av den dåliga kunskapen kring
ämnet får de behövande inte den hjälp de behöver (MUCF, 2013). De kan dock
anses problematiskt att få till en kunskapsutveckling ifall ämnet inte forskars på
men då kan praktiken tänkas vara en drivande faktor till att ett något börjar
forskas på. Med tanke på hur uppmärksammat sex som självskadebeteende börjar
bli inom organisationer och hos individer i samhället kan man hoppas att detta
kommer bli en drivande faktor till forskning och kunskapsutveckling kring
området.
En intressant tanke att lyfta fram är det informant 2 nämnde med att professionella
bör hantera fenomenet sex som självskadebeteende med försiktighet, då det inte är
ett vetenskapligt befäst begrepp. Dels betyder detta att de individer som kommer
och söker hjälp inte får bekräftat att de använder sex som självskadebeteende, dels
kan bristen av forskning inom ämnet innebära att fältet saknar kunskap inom
sexologi och låter därför sina egna värderingar vara förhållningsramen för vad
som anses okej eller inte inom sexuell hälsa. Det verkar vara klart att det finns
olika syn kring sex som ett självskadebeteende vilket kan bero på att ämnet är
tvärvetenskapligt i den bemärkelsen att fokus i forskningen och synen på
fenomenet skiftar beroende på vilken infallsvinkel man tar. Ser man fenomenet ur
en sexologis synvinkel bildas en uppfattning som kan tänkas skilja sig från ifall
man utgår från att det bottnar i något psykologiskt. Denna tvärvetenskap som
råder kan tänkas leda till svårigheter i att hitta en gemensam definition och kan
vara en av anledningarna till varför fenomenet inte har fått samma status som
andra självskadebeteenden trots att det finns tydliga likheter dem emellan. Oavsett
om sex som självskadebeteende kan vara ett begrepp eller endast ett fenomen så
bör det uppmärksammas att det inte per automatik innebär att det är tydligt hur
man ska bemöta och behandla individer som utsätter sig själva för detta
självskadebeteende.
Att fenomenet inte forskas på och saknar en evidensbaserad status kan möjligtvis
komma att förändras i framtiden om ämnet lyfts fram och diskuteras mer öppet på
samhällsnivå. Informant 2 beskriver hur sex kan vara ett rätt tabubelagt ämne
inom vissa områden och det kan tänkas att personer som tagit kontakt med
myndigheter för hjälp med sin problematik blir dåligt bemötta. Detta kan bero på
att sex kan vara svårare att vara öppen och tala om, både för den utsatte och för
professionella, vilket kan tolkas som att informanten belyser svårigheter att skapa
kunskap kring ämnet. Okunskapen om vad sex som självskadebeteende är och vad
det kan bero på kan då tänkas ge svårigheter kring hur exempelvis en
socialsekreterare eller familjebehandlare ska bemöta en ungdoms föräldrar där
ungdomen skadar sig sexuellt. Ifall korrelationen mellan sex som
självskadebeteende och sexuella övergrepp, familjedynamik samt trauman varit
34
vetenskapligt befäst kunde bemötandet och hanteringen av den unges problem
möjligtvis varit annorlunda.
Okunskap i samhället och bristande forskning kan då bidra till fördomar kring
vem som är offer och vem som utsätter sig själv medvetet, vilket kan leda till en
rådande syn att personer som använder sex i ett självskadande syfte inte kan bli
utsatta för övergrepp i och med att de själva sökt och satt sig i situationen. Att
normer påverkar går att kopplas till hur tidigare forskning belyser hur dagens
befolkning utsätter sig för ohälsosamma situationer dagligen, men att dessa
beteenden anses vara socialt accepterade och ses därför inte på som ett
självskadebeteende (Nock, 2014).
Normer, fördomar och kategoriseringar leder på så sätt till ett samhälleligt
rättsystem som inte skyddar alla sina medborgare. Samhället kan då ses brista i en
rättslig bemärkelse då synen kan leda till att professionella anser att dessa
personer själva står i skuld till det som skett och missar därför de övergrepp som
ibland förekommer (MUCF, 2013). Det blir på då sätt ett felaktigt bemötande av
fenomenet, i linje med informant 2, på grund av okunskap. Om det fanns mer
kunskap inom ämnet kunde det leda till att individen får ett bättre bemötande av
vuxna som har de verktyg som kräva för att våga fråga, stanna kvar och ta ansvar
för individens reaktioner även om det är ett ämnet som kan anses svårt att tala om.
En bristande kunskap hos professionella om sex som ett självskadebeteende kan
tänkas ge individen som är utsatt upplevelser av förtryck och dåligt bemötande.
Detta kan påverka ens syn på sig själv och ens tillit till samhället, som i sin tur kan
tänkas påverka förmågan till att ta emot hjälp av de få som kan hantera sex som
ett självskadebeteende.
En ytterligare problematik kan vara att individer som skadar sig själv kan tänkas
ha andra sociala problem eller andra symptom för sin psykiska ohälsa, vilket gör
att det är svårt att särskilja destruktivt sex som ett symptom för sex som
självskadebeteende, och att därför inte uppmärksammats i samma grad som andra
självskadebeteenden. Även synen från andra av att man får skylla sig själv kan
leda till att man undviker att söka hjälp och tala om ens upplevelser. Här går det
att koppla till vad informant 3 uppgav om den rättsliga processen. Ett
professionellt, stödjande och icke-dömande bemötande kan tänkas hjälpa
individen som blivit utsatt för att kunna bearbeta vad som hänt. En väl gången
rättslig process kanske då kan leda till att en individ som blivit utsatt för sexuella
övergrepp inte hamnar i att använda sig av sex som självskadebeteende, då
traumat blir förmildrat och den negativa utvecklingen bromsad. På så sätt kan
även samverkan mellan myndigheter och organisationer ses som en förutsättnings
för att skapa enhetlig kompetens och bemötande. Av denna anledning kan det
tänkas att samhället har ett stort ansvar att ta tag i denna fråga både av att utforska
fenomenet, hitta det stöd som behövs men även att arbeta förebyggande för att
minska risken för att människor utvecklar ett självskadebeteende med sex.
Empirin belyser att alla som kommer i kontakt med ungdomar och unga vuxna på
ett eller annat sätt bör ha kunskap kring sex som ett självskadebeteende och arbeta
för att minska risken att individer använder sig av det. Detta kan göras genom att
arbeta normkritiskt i skolan genom att belysa och vidga vyerna för elever kring att
det finns olikheter vad det gäller relationer, familjer och syn på sex och integritet
bland människor. Att arbeta med elever och förskolebarn kring deras egna
integritet och rätt att säga nej blir ett sätt att belysa och sätta ord på olika slags
känslor och tankar kring sin kropp och sin sexualitet. Att normer påverkar kan
35
även ses i resultatet där normkritik tas upp som något viktigt när det kommer till
att se på sex som självskadebeteende. Normkritik kan ses som ett medvetet
förhållningssätt kring hur normer påverkar människors handlingsutrymme,
beroende på vilka som tillhör normen och inte.
Att inte tillhöra normen, i det här fallet kring sexualitet och sexuellt beteende, kan
då tänkas innebära ett förtryck, diskriminering och att individer osynliggörs för att
deras situation inte nämns eller belyses. Informanterna närmar sig normkritisk
tänkande på olika sätt, där en informant talar om att det är av vikt att vara
normkritisk i skola och med ungdomar inom alla myndigheter och organisationer,
medans en annan informant uttrycker ett normkritiskt förhållningssätt genom att
belysa hur bland annat könskodning tillskriver egenskaper på olika människor
utan att nämna ordet normkritik. Vad detta kan bero på är oklart, men det går att
spekulera kring erfarenhet genom yrket, att exempel kan vara påhittade alternativt
tagna från arbetets möten med människor som gör att exempel blir anpassade
därefter. Det kan tänkas att beroende på vilka de professionella möter, i
förhållande till kön, sexualitet och problematik kan skapa de professionellas
förförståelse och uppfattning kring fenomenet.
Något som varit förkommande i denna studie har varit hur kvalitén på vården som
idag finns är väldigt varierande. Detta kan inte ses som önskvärt i ett demokratisk
land. Ett fenomen som detta med begränsad forskning kring kan självklart öppna
upp för olika tolkningar kring behandling. Avsaknaden av en tydlig
förhållningsram kring definition och tillhörande behandling kan leda till ojämn
vård där individen blir lidande. Då det inte råder någon gemensam syn kring vad
sex som självskadebeteende är kan det bli svårt att veta hur man ska bemöta
personer med denna problematik eftersom det inte finns någon diagnos att luta sig
tillbaka emot. Det finns även en viss motstridighet i hur man diagnostiserar
människor som har ett självskadebeteende där det finns en representation av
feldiagnostiserade personer med diagnosen borderline personlighetsstörning (InAlbon, Bürli, Ruf och Schmid, 2013). Diskussioner har förts kring om synen på
självskadebeteende istället ska skiftas så att man ser på det som en
handlingsstrategi för individen att lösa problem och på så sätt kan behandlingen
komma att förändras (Jonsson och Mattson, 2013). Nock diskuterar synen på
NSSI och hur det kan ses som ett beteende istället för en störning för att undvika
stigmatisering (Nock, 2014). Detta kan även leda till en bättre behandling och
vård.
Återigen kan prostitution ses som ett exempel på hur det går att se olika på sex
som självskadebeteende. Ska själva handlingen att ha sex med okända och många
ses som ett kriterium för att individer har sex som självskadebeteende eller ska
utbytet av en sexuell tjänst för någon form av ersättning ses som kriterium? Det
går att se till dessa olika synvinklar, men även till i vilket land man studerar
prostitution i. Att sälja sex eller köpa sex och acceptansen kring det, ses bero
utifrån vilken lagstiftning som finns och vilken syn som råder inom landet kring
sexualitet. Utifrån detta kan sex som självskadebeteende beskrivas på olika sätt
och det kan tänkas påverka dels hur man ser på fenomenet men också hur
professionella bemöter individer med olika sexuella beteenden. Det som anses
ovan som risktagande sex är att ha sex med okända, inte skydda sig och ha sex
med många, vilket kan tänkas passa in på många ungdomar och vuxna i dag som
har ett aktivt sexliv. Ska dessa beteende ses som destruktiva, eller ska man snarare
se bort från själva beteendemönstret och istället se till intentionen och syftet med
36
beteendet? På så sätt kan det tänkas gå att särskilja de som skadar sig via
prostitution eller använder sig av andra risktagande sexuella beteenden för att
reglera sin ångest ifrån de som prostituerar sig för att experimentera och utforska
för att få nya sexuella erfarenheter.
Hantering av individen som skadar sig med sex
Då empirin bekräftar att sex i självskadandesyfte grundar sig i att hantera sin
ångest, kan på så sett coping tänkas vara en avgörande teori för de professionella
att ta hänsyn till. De professionella bör då bemöta individen utifrån de
förutsättningar som individen har och i den situation individen befinner sig i. Att
skada sig själv beskrivs som en copingstrategi då det handlar om att hantera
känslomässig smärta när individen inte kan uttrycka sina känslor i ord, (Hendrix,
2005). Att förstå att individens handlingar egentligen grundar sig i något annat,
kan då tänkas ge ett annat bemötande inför själva handlingen. Som ovan sagt kan
prostitution ses i förhållande till självskada istället för att bara se till utbytet av
sexuella tjänster mot ersättning, vilket kan ge en djupare förståelse kring varför en
person utsätter sig själv för dessa risker. Empirin trycker på att professionella ska
vara öppna och tydliga med att våga prata om känslor och sex, vilket kan ses i
linje med att coping som handlar om att individer har svårt att prata om känslor
och tar till andra medel istället. Genom att den professionelle är öppen, vågar
fråga och vara konkret, kan individen få en förebild men också en stöttepelare i att
själv kunna börja sätta ord på vad det är som individen utsatt sig själv för eller
blivit utsatt för. På så sätt kan den professionella tänkas hjälpa individen att själv
benämna vad som hänt och hur det upplevs för individen.
I linje med forskning kring självskadebeteende kan förmågan att reglera känslor,
tankar och beteenden ses som grundläggande för att individer ska kunna utvecklas
(Steinberg, 2005). Denna förmåga kan ses tränas upp genom barndomen utifrån
vilken slags familjedynamik individen befinner sig i och vilka verktyg denne får
av sina föräldrar och sin familj för att hantera sina egna känslor. Likaså kan
studien se att bemötandet hos professionella måste anpassas efter vilka svårigheter
individen varit med om, påverkat av graden av utsatthet för psykisk eller fysisk
försummelse och sexuella övergrepp (Halstead et al, 2014; Ahlin och Gäredal,
2009). De professionella kan då tänkas behöva vara konkreta och tydliga i
situationer kring sex som självskadebeteende, konkritisera beteenden och hjälpa
individen att kunna benämna varje del av beteendet för att kunna ge
handlingsinriktade råd, utifrån tankarna om den handlingsfokuserade
copingstrategin som de som skadar sig genom sex använder sig av (Passer et al,
2009).
Det kan vara viktigt att den professionella hjälper individen att hitta nya och
långsiktiga strategier att använda sig av som inte skadar individen psykiskt och
fysiskt. Informant 3 talar om att förstå hur den utsatte resonerar med sig själv och
att de professionella och andra vuxna som möter dessa individer måste förstå att
situationen inte är oproblematisk utan att individen kan skuldbelägga sig själv för
de handlingar den gjort och inte ses sig förtjäna någon hjälp. Empirin visar på att
många som skadar sig själva har en låg självkänsla och att beteendet påverkar ens
självbild. Av denna anledning kan det tänkas vara extra viktigt för den
professionella att skapa en trygg miljö att möta individen i och att lyssna, ta in och
ta tag i det som sägs samt att vara uppmärksam kring olika beteendeförändringar
som kan tyda på att individens mående försämras. Att se till beteendeförändringar
kan även ses som ett förebyggande arbete, där det möjligtvis går att fånga upp
individer i ett tidigare stadie.
37
Den professionella bör även lägga ner tid för att skapa en bra relation till
individen man försöker hjälpa. Detta för att, i linje med empirin, den som söker
hjälp kan tänkas vända sig och öppna upp sig till någon som den känner sig trygg
hos. Denna person kan egentligen vara vem som helst och måste inte vara någon
professionell. Det kan vidare tänkas vara positivt för en professionell, men även
för andra runt omkring, att de har fungerande strategier att hantera svåra och
obekväma situationer som kan uppstå i ett möte på ett bra sätt och på detta sätt
inte förlora individens förtroende. Att skapa en bra relation anses önskvärt men
frågan är hur tid, resurser och handlingsutrymme på arbetsplatsen kan påverka
denna vilja eller möjlighet till att skapa en trygg relation.
Den professionellas tankar och erfarenheter kring sex som självskadebeteende,
men även synsätt kring sexualitet, kan komma att spela en stor roll i hur den
hjälpsökande uppfattar bemötandet. Tidigare forskning talar om vikten av att
lyssna, ställa frågor och att hjälpa individen att hitta motivationen att hitta andra
strategier för att hantera sitt mående (Zetterqvist, 2014). Om den professionella
känner sig obekväm i situationen som uppstår eller själv inte kan hantera det som
sägs, kan detta tänkas bli svårt för den som söker hjälp att kunna berätta och prata
om beteenden som kan upplevas som socialt oaccepterade.
Med andra ord blir copingteorin även relevant för att förstå den professionellas
sätt att möta individer med sex som ett självskadebeteende, då även professionella
ska hantera sin egna känslor i mötet med den som söker stöd. Ens förmåga att
hantera känslor och den professionellas egen syn på vad som är okej, obehagligt
eller normativt angående olika sexuella beteende kan vara ett dilemma för den
professionella i sin yrkesroll. Som det nämns i resultatet kan utfrågning och
fördomar kring BDSM-sex vara ett exempel på när professionen inte är bekväm
och känner ett behov av att döma individen, istället för att den stöd. Här kan även
ens erfarenhet av att möta individer med sex som självskadebeteende tänkas
påverkar hur framtida individer bemöts, då känslor regleras utefter erfarenhet av
känslor och erfarenhet av förmåga (Klonsky, 2009).
KAPITEL 8. SLUTSATSER
Detta avslutande kapitel redogör över studiens slutsatser kring sex som
självskadebeteende för att se hur hanterande av fenomenet är av professionella
samt hur de anser att det bör vara. I kapitlet redovisas även på vilket sätt studien
varit kumulativ samt ger förslag på vidare forskning.
Denna studie visar på att sex som självskada är ett fenomen som pratas mycket
om i dagsläget bland professionella men att mer kunskap och forskning krävs
kring fenomenet. Att det är ett vetenskapligt begrepp är ännu inte fastställt men att
det finns i samhället går inte att förneka. Dessutom väljer intervjupersonerna att
lägga fokus på olika aspekter på sex som självskadebeteende vilket visar på att det
inte finns någon entydig uppfattning kring vad sex som självskadebeteende är.
Två av tre informanter uppger att sex som självskadebeteende existerar men att
forskningen inte hunnit ikapp, medan den tredje uppger att förhållningssättet bör
vara mer kritiskt och att professionella bör vara medvetna om hur media och
debatter sätter olika beteenden eller diagnoser på agendan. Dock visar resultatet
38
på att alla som träffar ungdomar och vuxna med denna problematik bör vara
normkritiska.
Det saknas tidigare forskning som kopplar ihop och förklarar sex i ett
självskadande syfte med coping och som argumenterar för att det är ett sätt att
hantera känslor som vilket annat självskadebeteende som helst. Av denna
anledning kan det anses att denna studie öppnar upp för ny kunskap kring
fenomenet och visar på en koppling mellan självskadebeteende, coping och att
använda sig av sex i självskadande syfte. Avsaknaden av forskning och kunskap
kring sex som självskadebeteende verkar även leda till att ett lidande för individer
som använder sex i ett självskadande syfte då hjälpen som erbjuds är varierande
och bristfällig. Utöver lidandet för personer med problematiken kan den
professionella även bli osäker i situationen då det saknas stöd i hur man ska gå till
väga kring behandlingen när man möter dessa individer. Det står dock klart att
denna undersökning är ett första steg i att kunna bidra med kunskapsstöd för
professionella och inspiration till framtida forskning.
Något värt att diskutera kring är varför så många som kontaktades för en intervju
verkade veta om och tala om fenomenet sex som självskadebeteende men inte
ansåg sig ha tillräckligt med kunskap för att ställa upp på en intervju. I de flesta
svaren från potentiella intervjupersoner som tackat nej har det skett ett påpekande
om att sex som självskadebeteende är ett viktigt ämne att diskutera och forska på.
De allra flesta har dock varit medvetna om fenomenet och de flesta har påpekat
vikten av studien då de saknas kunskap kring sex som självskadebeteende. Det går
att ställa frågan varför så många känner till fenomenet men så få upplever sig ha
kunskap om det. Av vilken anledning sprids inte kunskap kring ett ämne som det
talas så mycket om? Studien kan ha begränsats på grund av att empirin endast
utgjordes av tre intervjuer, men studien visar ändå på olika åsikter kring sex som
självskadebeteende, olika aspekter kring varför personer skadar sig med sex samt
hur hanterandet är av fenomenet gentemot individen som söker hjälp.
Kumulativitet
Undersökningen har utgått från tidigare forskning kring självskada och
diskussioner kring sex som självskada i offentliga sammanhang så som bland
organisationer, journalister och enskilda professionella. Utifrån den tidigare
forskningen har det framkommit att det inte är tydligt hur professionella hanterar
det faktum att sex som självskadebeteende inte är ett begrepp utan betraktas som
ett fenomen. Av den anledningen har studien byggts vidare och undersökt just
detta för att få fram information om hur professionella ser på fenomenet sex som
självskadebeteende. Detta har lett till ny kunskap kring komplexiteten för
professionella att ta ställning kring hur de bör förhålla sig till sex som
självskadebeteende som icke-vetenskapligt begrepp, vilket inte tidigare varit
något som uppmärksammats inom den forskning som finns sedan innan.
Vidare forskning
Utifrån denna studie önskas det vidare och fördjupande forskning kring sex som
ett självskadebeteende som ett exiserande fenomen för fylla kunskapsluckorna
kring sex som självskadebeteende som ett framtida begrepp, dess uttryck och hur
professionella ska hantera det. I mötet med empirin har det framkommit att det
finns områden som rör sex som självskadebeteende som går att fördjupa sig i.
Denna studie har koncentrerat sig kring svenska informanter och den synen som
39
rådet i Sverige. Det kan tänkas att en annan syn hade framkommit ifall studien
hade sett fenomenet i en internationell kontext. Prostitution har till exempel olika
status beroende på vilket land man befinner sig i och kan därför tänkas mötas på
olika sätt. Vidare kan man även fördjupa sig kring prostitutionens problematik och
hur man kan arbeta på ett förebyggande sätt för att förhindra den psykiska ohälsan
som kan uppstå hos personer som väljer att sälja sex. Detta genom att se och
förstå orsakerna kring varför en person prostituerar sig.
I förstudien till denna studie framkom det att det finns en avsaknad av en
gemensam definition om sex som ett självskadebeteende och att det inte finns
någon tydlig och gemensam behandlingsram. En jämförelse mellan varje
självskadebeteende i relation till sex som självskadebeteende för att hitta likheter
eller olikheter kan leda till vidare kunskap och möjligtvis en definition om vad sex
som självskadebeteende är. En definition kan tänkas underlätta forskning kring
behandling av fenomenet. Vidare forskning kring syftet med självskadan och hur
personer som utsätter sig för detta psykiska mående är kan leda till att framtida
behandlingsramar som kan stötta professionella i att möta personer med sex som
självskadebeteende.
Vidare sågs anknytning redan i förstudien ha en otydlig koppling till sex som
självskadebeteende och andra självskadebeteenden inom tidigare forskning, så det
kan även ses värt att undersöka hur olika anknytningsmönster till ens föräldrar
eller andra signifikanta vuxna kan påverka framtida relationer utanför familjen för
en individs olika relationer i tonåren och senare i livet. I kontakt med tidigare
forskning fanns även möjlighet till fördjupning inom familjedynamikens påverkan
för utveckling av sex som självskadebeteende. Dels beskrevs endast hur
försummelse inom familjen kunde leda till de självskadebeteenden som är
vetenskapligt befästa, dels så fanns det olika aspekter av familjedynamik som var
och en kan vara möjligt att undersöka. I studien framkom även trauma som en
avgörande faktor till varför individer utvecklade ett självskadebeteende kring sex,
men forskningen förklarade inte hur ett trauma tar sig till uttryck för individen
eller hur det tar sig till uttryck genom sex som självskadebeteende. Det kan även
vara intressant att veta hur professionella bör hantera trauman i förhållande till
sexualitet och sexuella relationer då individer kan vilja kunna hantera sina
trauman och få ett fungerade sexliv.
Något som framkommit ur empirin är synen på hur man väljer att se på ett
problem är olika, exempelvis på hur samhället väljer att könskoda ord eller att
rikta uppmärksamhet på ett fenomen som att det finns fast forskningen är
obefintlig. Beroende på ifall det är en kvinna eller en man som utför ett beteende
väljer samhället att bemöta det på olika sätt. Att fördjupa sig inom detta ämne för
att få en förståelse kring varför detta sker och hur det påverkar individen kan
tänkas önskvärt, för att ge de individer som utsätter sig själva med sex som ett
självskadebeteende det bemötande och den hjälp som de behöver. I mötet med
informanterna framkom det ett behov till att se på hur normer kring kön och
kategorisering påverkar hur individer bemöts olika när de söker hjälp kring sex
som självskadebeteende. Att undersöka hur män, kvinnor och transpersoner blir
olikt bemötta när de söker hjälp för ett självskadebeteende kring sex kan ses som
ett avslutande förslag på tidigare forskning.
40
KAPITEL 9. LITTERATURFÖRTECKNING
Böcker
Aspers, P (2007) Etnografiska Metoder, 2:2 upplagan Malmö: Liber AB
Backman, J (1998) Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Burtney. E och Duffy. M (2004) Young people and sexual health - individual,
social and policy contexts. New York, NY: Palgrave Macmillan
Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB
Denscombe, M. (2009) Forskningshandboken - för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur AB.
Ejvegård. R (2003) Vetenskaplig Metod, 3e upplagan, Lund: Studentlitteratur
Forsman. B (1997) Forskningsetik - en introduktion Lund:studentlitteratur
Hedlund. E (2006) Sexualitetens irrgångar. Stockholm: Carlsson Bokförlag
Jonsson, L och Lundström Mattson, Å. (2012) Unga som skadar sig genom sex.
Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnahuset
Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:Studentlitteratur
Lazarus S.R, Folkman. S (1984) Stress, Appraisal, and coping New York, NY:
Springer publishing company
Leiblum. S.R (2007) Principles and Practice of Sex therapy. New York:The
Guildford Press
Nock. K. M (2014) The Oxford Handbook of Suicide and Self-Injury New York,
NY: Oxford: University
Passer. M, Smith. R, Holt. N, Bremner. A, Sutherland. E, Vliek. M (2009)
Psychology - The sience of mind and behaviour Berkshire: McGraw-Hill
Education
Artiklar
Becker. E, Rankin och Rickel. U (1998) High-risk sexual behavior: interventions
with vulnerable populations. Springer
Halstead O.R, Pavkov. W.T och Hecker L.L. (2014) Family dynamics and selfinjury behaviors: a correaltion analysis. American Association for Marriage and
Family Therapy
Henrix, Michael, MS, MSW, CSW, CSP (2005)10 things every new social worker
should know about teens who self-injure. The New Socialworker
Klonksy, D. E (2009) The function of self-injury in young adolts who cut
themselves: clarifying the evidence of affect regulation. Psychiatry Res
Lalor. K och McElvaney. R (2010) Child Sexual Abuse: Links to Later Sexual
Exploitation/High-Risk Sexual Behaviir, and Prevention/treatment Programs.
Social Sciences at ARROW@DIT.
41
In-Albon. T, Bürli. M, Ruf. C och Schmid. S (2013) Non-suicidal self-injury and
emotion regulation: a review on facial emotion recognition and facial mimicry
Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health 2013, 7:5
Jonsson, L. & Svedin. C.G. (2012a). Children within the images. In Quayle, E. &
RiMcElvaneybisl, K.M. (Eds). Understanding and preventing online sexual
exploitation of children. London: Routledge
McLaughlin. J, Miller. P, Warwoxk. H (1996) Deliberate self-harm in
adolescents: hopelessness, depression, problems and problem-solving Journal of
Adolescence, Volume 19, Issue 6, Pages 523-532
Steinberg. L (2005) Cognitive and affective development in adolescence.
Philadelphia, PA: Department of Psychology, Temple University
Svedin G.S, Jonsson L, Kjellgren C, Priebe G och Åkerman I (2012) Prostitution i
Sverige Huvudrapport Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas
insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen. Linköping University
Electronic Press
Zetterqvist, (2014) Non-Suicidal Self-Injury in Swedish Adolescents. Linköping
University Medical Disserttion No.1416
Rodriguez-Srednicki, O. (2008). Childhood sexual abuse, dissociation, and adult
self-destructive behaviour. Journal of child sexual abuse, 10(3) p. 75-89.
Tidningsartiklar
Sjöström, S. (2012) Sex för att döva ångest. publicerad i Svenska Dagbladet
12090, Inhämtningsdatum: 150319
http://www.svd.se/kultur/sex-for-att-dova-angest_7467074.svd.
Sjöström, S. (2012) Jag tänkte – nu duger jag till något. Publicerad i Svenska
Dagbladet 120904, Inhämtningsdatum: 150319
http://www.svd.se/kultur/jag-tankte-nu-duger-jag-till-nagot_7469822.svd.
Sjöström, S. (2012) Jag har kontakt med de trasigaste av trasiga. Publicerad i
Svenska Dagbladet 120905, Inhämtningsdatum 150319
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/valdsamt-sex-ett-satt-att-dampaangest_7472726.svd.
Sjöström, S. (2012) Förövarna står för både hopp och död hos de unga Publicerad
i Svenska Dagbladet 120910, Inhämtningsdatum 150507
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/sex-som-ett-rop-pahjalp_7483396.svd
Internetkällor
Tjejzonen, (2014) Skära, svält och sex-tre handlingar, samma symptom?
http://www.tjejzonen.se/skara-svalt-och-sex-tre-olika-handlingar-sammasymptom/ (150318)
42
Tjejjouren (2015) Sex som självskadebeteende
http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/hur-mar-du/sex-som-sjalvskadebeteende16647#Hjälp och stöd (150318)
Åsa Landgren (2015) asalandgren.se/
http://asalandberg.se/teman_asa_landberg_arbetar_med/sexuella-overgrepp-vianatet-och-unga-som-skadar-sig-genom-sex/ (150423)
Övriga publiceringar
Ahlin. A och Gäredal. M (2009) Effekter av heteronormen En studie om utsatthet
för sexuella övergrepp, sexuell gränssättning samt utsatthet för hatbrott bland
unga hbtpersoner - Ungdomsförbundet för homosexuella, bisexuella och
transpersoners rättigheter
Engwall. C (2009) 14 år till Salu – en skakande svensk historia
Stockholm:Pocketförlaget
IF/Springtime (2012). Undersökning om sexuell exponering på internet samt
sexuellt självskadebeteende bland ungdomar. Stockholm:Ungdomsbarometern
AB.
När livet känns fel – Ungas uppleverser kring psykisk ohälsa (2013)
Stockholm:Myndighet för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
43
KAPITEL 10. BILAGOR
Bilaga 1: Frågeguide
Yrke / Beskriv din yrkesroll
1. Resonera kring fenomenet sex som destruktiv beteende? Vad är det enligt
dig? Finns det?
2. Vilken syn, tänker du, har samhället på sex som självskadebeteende?
3. Vi har fått uppfattningen av att sex som självskadebeteende inte är ett
vetenskapligt begrepp och att det saknas en del forskning kring detta
ämne, hur anser du att professionella i samhället förhåller sig till att
fenomenet inte har tillräckligt stöd i forskningen? Hur bör de förhålla sig
till det?
4. Kan du se några bakomliggande orsakser eller tidigare händelser hos
individen som kan leda till att denne utvecklar ett sexuellt destruktivt
beteende? Vilka är dessa i så fall?
Vad har du i din yrkesroll sett för anledningar en sådan utveckling?
5. Hur kan sex ses som/eller fungera som ett självskadebeteende?
Skiljer sig detta självskadebeteende från andra, så som att skära sig,
gnugga hud, dra i hår, slå sig själv, bränner sin hud? På vilket sätt?
6. Hur kan man identifiera personer som skadar sig genom sex för att hjälpa
dem?
7. Om du skulle beskriva, varför väljer man att skada sig med just sex?
8. Beskriv vilket stöd för personer som skadar sig själv med sex du anser
finns i samhället idag?
9. Vad är din uppfattning om det stöd som ges idag till personer som skadar
sig genom sex?
10. Hur tror du att personer med detta beteende skulle vilja att stödet såg ut?
11. Hur skulle du vilja att stödet såg ut?
12. Hur upplever du dessa personers psykiska mående?
13. Hur bör man som professionell bemöta personer som har denna
problematik?
14. Har du något övrigt som du vill kommentera eller tillägga?
44
Bilaga 2: Informationbrev för personlig intervju
Hej,
Elin Johansson och Christine Lindberg heter vi och läser 6:e terminen på
socionomprogrammet vid Malmö Högskola. Vi skriver nu vårt examensarbete på
15 hp som handlar om sex som självskadebeteende.
Sex som självskadebetende verkar vara något som på senare tid har
uppmärksammats allt mer i samhället genom artiklar, reportage och engagemang
hos frivilligorganisationer. Dock verkar forskning och kunskap kring denna
problematik vara bristfällig. Syftet med detta examensarbetet är därför att försöka
undersöka hur man ser och bemöter detta fenomen i dagsläget och hur
professionella anser att det borde hanteras. Genom att utgå från
självskadebeteende och definitionen av det, kommer vi därefter koppla samman
detta med att använda sig av sex som självskadebeteende.
Genom att vi kontaktat dig angående förfrågan om intervju, vill vi informera dig
vidare om hur det är tänkt att genomföras. Intervjun kommer att spelas in och du
har självklart rätt till att vara anonym. Intervjuerna kommer utgöra vår empiri i
examensarbetet, och det du säger kommer endast användas i uppsatsen och inte i
något annat sammanhang. Du har även rätt att dra dig ur ifall du tycker att
informationen du ger inte ska vara med i examensarbetet. Intervjun kan tänkas
pågå från 40 min till 1,5 timma.
Största möjliga konfidentialitet eftersträvas i undersökningen genom att ingen
obehörig får ta del av materialet. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt
för oss och vår handledare. I examensarbetet kommer du som informant att
avidentifieras om så önskas så att det inte går att koppla resultatet till dig som
individ.
“Jag godkänner informationen och vill delta genom en intervju”
Namn:_____________________________________________
För kontakt med oss för frågor eller andra tankar,
Christine Lindberg:
(telefonnummer och mejl)
Elin Johansson
(telefonnummer och mejl)
Handledare:
Jack Lukkerz
Socionom, fil lic i socialt arbete, master (sexologi)
Aukt. Sexualrådgivare (NACS)
45
Bilaga 3: Informationsbrev för intervju via mejl och telefon
Hej,
Elin Johansson och Christine Lindberg heter vi och läser 6:e terminen på
socionomprogrammet vid Malmö Högskola. Vi skriver nu vårt examensarbete på
15 hp som handlar om sex som självskadebeteende.
Sex som självskadebetende verkar vara något som på senare tid har
uppmärksammats allt mer i samhället genom artiklar, reportage och engagemang
hos frivilligorganisationer. Dock verkar forskning och kunskap kring denna
problematik vara bristfällig. Syftet med detta examensarbetet är därför att försöka
undersöka hur man ser och bemöter detta fenomem i dagsläget och hur
professionella anser att det borde hanteras. Genom att utgå från
självskadebeteende och definitionen av det, kommer vi därefter koppla samman
detta med att använda sig av sex som självskadebeteende.
Genom att vi kontaktat dig angående förfrågan om intervju, vill vi informera dig
vidare om hur det är tänkt att genomföras. Intervjuerna kommer utgöra vår empiri
i examensarbetet, och det du svarar kommer endast användas i uppsatsen och inte
i något annat sammanhang. Du har även rätt att dra dig ur ifall du tycker att
informationen du ger inte ska vara med i examensarbetet.
Största möjliga konfidentialitet eftersträvas i undersökningen genom att ingen
obehörig får ta del av materialet. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt
för oss och vår handledare. I examensarbetet kommer du som informant att
avidentifieras om så önskas så att det inte går att koppla resultatet till dig som
individ.
Vänligen skriv att du godkänner i mejl.
För kontakt med oss för frågor eller andra tankar,
Christine Lindberg
Elin Johansson
(telefonummer och mail)
46