Tephroseris integrifolia
Fältnocka
NE
NA
LC
DD
Kärlväxter
NT
VU
EN
CR
RE
Akut hotad (CR)
C1
Klass: Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning: Asterales (asterordningen), Familj: Asteraceae
(korgblommiga), Släkte: Tephroseris (nockor), Art: Tephroseris integrifolia - fältnocka (L.) Holub Synonymer:
Senecio integrifolius ssp. tundricola (Tolm.) Chater, Senecio tundricola Tolm., Tephroseris integrifolia ssp.
integrifolia, Tephroseris integrifolia ssp. tundricola, nordnocka, Cineraria integrifolia (L.) Murray, Senecio
integrifolius (L.) Clairv., Cineraria campestris
Kännetecken
Fältnocka är en flerårig, upp till 5 dm hög, korgblommig växt. Rosettbladen är skaftade, äggrunda-ovala, 3–5 cm
långa, håriga och med helbräddad eller svagt tandad kant. De oskaftade stjälkbladen är mycket mindre, lansettlika och
oftast färre än 6. Den, åtminstone till en början, ullhåriga stängeln bär 2–2,5 cm breda korgar i en kvastlik ställning.
Antalet korgar överstiger sällan 6 stycken. De ca 20 holkfjällen sitter i en rad och är alla lika. Diskblommorna är,
liksom de 10–15 och ca 1 cm långa strålblommorna, gula. Frukten är 3–4 mm lång, hårig och har en vit hårpensel.
Blommar i maj-juni.
Utbredning och status
Fältnocka har tidigare varit känd från ett 20-tal lokaler i Skånes kalktrakter, men har försvunnit från många av
dessa. Exempelvis är den sedan lång tid tillbaka utgången i västra Skåne. Idag finns den på 7 lokaler i nordöstra och
sydöstra Skåne. Några av dessa är mycket individfattiga, medan arten brukar kunna visa upp mer än 500
blommande individ på tre-fyra av lokalerna. Två av förekomsterna blev återupptäckta under 1980-talet. Fältnocka
saknas i övriga delar av Sverige. I Danmark växer arten i norra Jylland där den fortfarande finns rikligt på vissa
lokaler och ännu inte betraktas som hotad. I Norge finns fältnocka endast på Varangerhalvön vid Norra Ishavet.
Fältnocka i vid bemärkelse finns genom hela Eurasien från Storbritannien i väster till Japan i öster. Utbredningen är
dock mycket ojämn och arten förekommer ofta mycket lokalt. Det eurasiska artkomplexet omfattar 8 underarter
varav flera ibland behandlas som egna arter. De svenska och danska populationerna tillhör samma underart.
Ekologi
Fältnocka växer på kalkrika torrängar av örtrik ängshavretyp. Växtlokalerna är ofta steniga, buskrika och har en
artrik och även i övrigt skyddsvärd vegetation. Som följeväxter kan man exempelvis finna småfingerört Potentilla
tabernaemontani, luddfingerört P. heptaphylla, vildlin Linum catharticum, rosettljungfrulin Polygala amarella,
backsippa Pulsatilla vulgaris, backruta Thalictrum simplex, solvända Helianthemum nummularium, darrgräs Briza
media och backstarr Carex ericetorum. Fältnockan gynnas av ett hårt och kontinuerligt bete. Om betet senareläggs
och inte påbörjas förrän efter midsommar gynnas artens fröproduktion och kan tillsammans med ett hårt bete gynna
etableringen av nya plantor.
Hot
Lokaler för fältnocka har spolierats eller individantalet drastiskt minskat genom att betesmarker som hyst eller hyser
arten planterats med barrträd, uppodlats, konstgödslats eller vuxit igen p g a utebliven hävd.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Åtgärder
Alla kvarvarande lokaler för fältnocka måste skyddas och tillförsäkras en för arten lämplig utformad hävd, d v s ett
hårt bete som gärna är förlagt till senare delen av växtsäsongen. De naturbetesmarker där arten växer får inte
gödslas. Insådd och stödutplanteringar har skett på flera av lokalerna som ett led i åtgärdsprogramarbetet. Ett
åtgärdsprogram för fältnocka har upprättats och ger förslag på fler lämpliga åtgärder. Fältnockans växtplatser hålls
under årlig uppsikt av Floraväktarna i Skåne.
Övrigt
Fältnocka är fridlyst. Två av lokalerna för fältnocka är belägna i naturreservat (vilket i sig inte förhindrat att en av
dessa blivit skadad av konstgödning). Utländska namn – NO: Finnmarkssvineblom, DK: Bakke-Fnokurt, FI:
Ehytlehtivillakko, GB: Field Fleawort.
Naturvård
Fridlysning: Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela
landet
Åtgärdsprogram: Avslutat
Litteratur
Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska.Förening. Medlemsblad 1996
(1): 5–52.
Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997
(1).
Pedersen, A. 1961. Kurvblomsternes udbredelse i Danmark (ekskl. Hieracium og Taraxacum). Bot. Tidsskr. 57: 81–
289.
Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.
Widén, B. 1986. Fältnockan (Senecio integrifolius) - en hotad art i Sverige. Statens naturvårdsverk. Rapport 3055
Widén, B. 1999. Åtgärdsprogram för bevarande av fältnocka (Tephroseris integrifolia). Naturvårdsverket.
Författare
Kjell-Arne Olsson 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
