EUROPAPARLAMENTET
13 mars 2000
ARBETSDOKUMENT
om partnerskaps- och samarbetsavtalet och interimsavtalet med Turkmenistan
Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och
försvarspolitik
Föredragande: Ioannis Souladakis
DT\406838SV.doc
Extern översättning
PE 285.588
Förord
EU har i enlighet med den strategi som valts för andra nya, oberoende stater i området förhandlat
fram ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Turkmenistan. Förhandlingarna slutfördes den 24
maj 1997.
Med hänsyn till den tid det tar att ratificera avtalet och för att de ekonomiska bestämmelserna i
avtalet lättare snabbt skall kunna träda i kraft har parterna också beslutat att ingå ett interimsavtal
om handel och handelsrelaterade frågor.
Detta dokument innehåller en beskrivning av de båda avtalen och ger en översyn över
Europaparlamentets ståndpunkt under den senaste mandatperioden. Föredraganden anser att det
vore lämpligt att lägga fram ett enda arbetsdokument som visar på kopplingen mellan de två
förfarandena.
Partnerskaps- och samarbetsavtalet
Förbindelserna mellan Europeiska unionen och dess medlemmar å ena sidan och Turkmenistan å
andra sidan omfattas för närvarande av avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och
Europeiska atomenergigemenskapen och Sovjetunionen om handel och kommersiellt och
ekonomiskt samarbete från 1989.
Rådet antog förhandlingsdirektiven för partnerskaps- och samarbetsavtalet den 5 oktober 1992.
Fem år senare paraferades avtalet. Det rör sig om ett blandat avtal som omfattar områden vilka
hör under såväl gemenskapernas som medlemsstaternas behörighet. Det ingås för en första
giltighetstid på tio år.
Partnerskaps- och samarbetsavtalet med Turkmenistan (nedan kallat avtalet) hör hemma i den
grupp av associeringsavtal som ingåtts med länder som i regel inte förväntas bli medlemmar av
EU. Det omfattar en rad olika områden, allt från politisk dialog till varuhandel,
företagsetableringar, mänskliga rättigheter, bekämpning av illegal verksamhet, ekonomiskt
samarbete etc.
Enligt den valda rättsliga grunden (fördragets artikel 300) krävs Europaparlamentets samtycke
innan rådet ingår avtalet.
Avtalets huvudprinciper och syfte framgår av ingressen. Parterna
vill "stärka den politiska och ekonomiska frihet som ligger till grund för partnerskapet",
går med på att "främja internationell fred och säkerhet liksom en fredlig lösning på tvister",
är "övertygade om den stora betydelsen av rättsstatens principer och respekten för de
mänskliga rättigheterna, särskilt minoriteters rättigheter",
vill främja investeringar i Turkmenistan och skapa "ett nytt klimat för … ekonomiska
förbindelser, särskilt för utvecklingen av handel och investeringar".
PE 285.588
2/5
DT\406838SV.doc
Extern översättning
Målen för partnerskapet finns uppräknade i artikel 1, nämligen att
stödja Turkmenistans oberoende och suveränitet, dess ansträngningar att befästa demokratin
och övergå till marknadsekonomi,
skapa en lämplig struktur för politisk dialog,
främja handel och investeringar,
lägga en grund för samarbete på flera olika områden (ekonomiskt, socialt, kulturellt,
finansiellt osv.).
Avtalet innehåller en särskild bestämmelse om att dess tillämpning kan avbrytas, även ensidigt,
vid brott mot de viktiga principer som ligger till grund för avtalet.
Respekten för demokratiska principer, grundläggande mänskliga rättigheter och
marknadsekonomin utgör en grundläggande princip för avtalet, samtidigt som goda
grannförhållanden med länderna i området betonas (artiklarna 2-3). Den politiska dialogen
(avdelning II, artiklarna 4-6) kommer att stärka banden mellan parterna och leda till ökad
överensstämmelse vad gäller ståndpunkter i internationella frågor av gemensamt intresse. Den
kommer att äga rum på ministernivå men också genom vanliga diplomatiska kanaler,
expertmöten osv… När det gäller varuhandeln (avdelning III, artiklarna 7-17) beviljar parterna
varandra behandling som mest gynnad nation i fråga om tullar och avgifter som tillämpas på
import och export. Kvantitativa begränsningar och åtgärder med motsvarande verkan avskaffas
också men med fortsatt möjlighet att vidta lämpliga skyddsåtgärder i ett antal särskilda fall.
Bägge parter kommer att se till att medborgare som är lagligen anställda inom deras respektive
territorier inte behandlas diskriminerande på grund av sin nationalitet vad gäller
arbetsförhållanden och villkor för ersättning eller avskedande, jämfört med landets egna
medborgare (avdelning IV artikel 18). Företag skall i fråga om etablering få en behandling som
inte är mindre förmånlig än den som beviljas tredje lands företag, med vissa undantag (artikel
21). Parterna åtar sig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra ett successivt
tillhandahållande av tjänster (artikel 28). De kommer också att tillåta alla löpande betalningar i
konvertibel valuta i samband med varurörelser och rörlighet för tjänster eller personer i enlighet
med bestämmelserna i avtalet (artikel 39). Turkmenistan skall förbättra skyddet för immateriella,
industriella och kommersiella rättigheter (artikel 40). Dess lagstiftning kommer också att
tillnärmas EU:s befintliga och framtida lagstiftning (avdelning V, artikel 41).
Ekonomiskt samarbete behandlas i avdelning VI (artiklarna 42-66). Där tas bland annat upp
handel med varor och tjänster, investeringar, offentlig upphandling, gruvdrift och råvaror,
vetenskap och teknik, utbildning, jordbruk, energi, miljö, transporter, post- och
telekommunikationstjänster, finansiella tjänster, små och medelstora företag, tull och statistiskt
samarbete.
Parterna kommer att samarbeta kring frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter
(avdelning VII, artikel 67), bekämpning av illegal verksamhet som t.ex. penningtvätt, narkotika
och illegal invandring (avdelning VIII, artiklarna 68-71) samt på det kulturella området
(avdelning IX, artikel 72).
DT\406838SV.doc
Extern översättning
3/5
PE 285.588
För att uppnå målen med avtalet kommer EU att ge ekonomiskt stöd inom ramen för Tacisprogrammet. Det ekonomiska samarbetet kommer att ske i samordning med andra internationella
organisationer såsom Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling och Europeiska
banken för återuppbyggnad och utveckling (avdelning X, artiklarna 73-76).
En institutionell ram skall upprättas för att övervaka genomförandet av avtalet och lösa
eventuella tvister. Huvudorganet kommer att utgöras av samarbetsrådet, som sammanträder på
ministernivå. Utöver detta kommer att finnas en samarbetskommitté som består av tjänstemän
samt en parlamentarisk samarbetskommitté. Den sistnämnda "skall vara ett forum för möten och
åsiktsutbyte mellan ledamöter i Turkmenistans parlament och Europaparlamentet, inbegripet
frågor rörande politisk dialog på parlamentsnivå…" (avdelning IX, artiklarna 77-84).
Interimsavtalet
I väntan på att avtalet ratificeras har kommissionen förhandlat fram ett interimsavtal som inte är
något avtal av blandad natur och för vilket det inte krävs någon ratificeringsprocess i
medlemsstaterna eller Europaparlamentets samtycke. Europaparlamentet ombes endast avge ett
yttrande.
Enligt kommissionen hänger behovet att ingå ett interimsavtal samman med nödvändigheten att
se till att handelsförbindelser mellan parterna utvecklas snabbt, genom att man snarast möjligt
tillämpar avtalsbestämmelserna för handel och handelsrelaterade frågor.
Interimsavtalet innehåller de viktigaste bestämmelserna i avtalet i fråga om varuhandel,
betalning och konkurrens liksom andra ekonomiska bestämmelser. Ingen hänvisning görs till den
politiska dialogen eller till samarbetet på det ekonomiska, kulturella eller finansiella området
eller i fråga om den tredje pelaren. En gemensam kommitté kommer att biträda samarbetsrådet i
utförandet av dess uppgifter.
Det är viktigt att poängtera att respekten för demokratiska principer och grundläggande
mänskliga rättigheter samt för de marknadsekonomiska principerna även här är en viktig
beståndsdel i avtalet.
Europaparlamentets ståndpunkt
Under den senaste mandatperioden hade Europaparlamentet möjlighet att behandla Centralasien
i sin helhet (Truscott-betänkandet), liksom ett antal enskilda stater i området (Kazakstan,
Kirgizistan och Uzbekistan). Innan Europaparlamentet gav sitt samtycke till att låta
partnerskaps- och samarbetsavtalet med dessa tre länder träda i kraft hade Europaparlamentet
noga beaktat respekten för mänskliga rättigheter och de demokratiska principerna i Kazakstan,
Kirgizistan och Uzbekistan. Trots den ganska svaga ställningen för de mänskliga rättigheterna i
Centralasien trädde partnerskaps- och samarbetsavtalet i kraft för dessa tre länder.
Parlamentet hördes om partnerskaps- och samarbetsavtalet i början av 1998 (ansvarigt utskott:
AFET, föredragande Catherine Lalumière) och hörs nu rörande interimsavtalet (ansvarigt
utskott: ITRE). Utskottet för utrikesfrågor har ännu inte utarbetat något betänkande om samtycke
PE 285.588
4/5
DT\406838SV.doc
Extern översättning
rörande Turkmenistan, beroende på de dåliga framsteg som gjorts angående situationen för de
mänskliga rättigheterna. Vid en debatt i utskottet för utrikesfrågor i september 1998 lovade
kommissionsledamot Hans van der Broek att "orubbligt och kontinuerligt" följa utvecklingen av
de mänskliga rättigheterna i alla de fem centralasiatiska länderna. Sedan dess har kommissionen
inte gett någon information eller sammanställt några slutsatser av utvärderingen.
Europaparlamentet väntar fortfarande på dessa slutsatser. Under tiden skall Europaparlamentet
höras om interimsavtalet med Turkmenistan, som är ett sätt att fullfölja strategin gentemot
länderna i Centralasien, som inleddes för flera år sedan men fortfarande inte avslutats.
Slutsatser
Trots sina ansträngningar har länderna i Centralasien inte gjort tillräckligt för att förbättra
situationen för de mänskliga rättigheterna. Denna otillfredsställande situation hindrade dock inte
EU:s beslut att låta partnerskaps- och samarbetsavtalet träda i kraft med tre länder i Centralasien:
Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan. När det gäller Europaparlamentets beslut rörande
förbindelserna med Turkmenistan, bör man ta hänsyn till att en negativ strategi gentemot landet
grundad på frågan om mänskliga rättigheter skulle bidra till en europeisk politik gentemot dessa
fem länder i Centralasien som inte var rättvis och som skulle kunna missförstås. Vissa av
länderna skulle då komma att behandlas bättre än de övriga, trots att inget av dem gjort några
avgörande framsteg i fråga om de mänskliga rättigheterna.
Frånvaron av någon egentlig debatt om hur man skall förbättra situationen för de mänskliga
rättigheterna i Turkmenistan är en avgörande anledning att skjuta upp såväl partnerskaps- och
samarbetsavtalet som interimsavtalet med Turkmenistan. Att dessa skjuts upp kommer emellertid
tyvärr inte att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. Tvärtom skulle det
leda till att ytterligare fjärma Turkmenistan från de demokratiska principer som är syftet med
Europeiska unionens politik rörande Centralasien, och kommer att leda till splittring i EU:s
handlingslinjer för området. Dessutom kan det skapa möjlighet för utomstående faktorer med
starka intressen i Centralasien att handla emot EU:s intressen. Att interimsavtalet mellan
Turkmenistan och EU träder i kraft bör vara det första steget mot en successiv strategi. Med
tanke på att vissa värderingar (demokrati, rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter och
minoriteters rättigheter osv.) är en absolut förutsättning för såväl utvidgningen som partnerskapsoch samarbetsavtalet, är de uppgifter och den information som kommissionen utlovat
nödvändiga för att parlamentet skall kunna göra en sammanfattning om framtiden för
partnerskaps- och samarbetsavtalet med Turkmenistan.
DT\406838SV.doc
Extern översättning
5/5
PE 285.588
