Johanna Säfströmer
Emma Åhsberg
Standardernas utveckling inom
hållbarhetsredovisning
En utveckling för att möta samhällets
efterfrågan samt skapa legitimitet
Examensarbete civilekonom
Företagsekonomi
Termin:
Handledare:
VT - 2016
Inger Esperi
Mikael Johnson
Förord
Vi vill framföra ett stort tack till Mikael Johnson och Inger Esperi som gett oss
råd och idéer samt väglett oss längs hela arbetets gång. Utan deras stora
kunskap inom området och ifrågasättande hade vi inte fått en lika stor
förståelse för ämnet och den erfarenhet som vi har idag.
Uppsatsen är skriven gemensamt och till lika stor del. Således ansvarar vi
tillsammans för uppsatsen innehåll.
Karlstad maj 2016
Johanna Säfströmer
Emma Åhsberg
Sammanfattning
Hållbarhetsredovisning har blivit allt viktigare i dagens samhälle och fler
företag har börjat redovisa hur de arbetar med hållbar utveckling. Samhället
och andra intressenter påverkar i stor utsträckning hur och vad företag ska
redovisa. På grund av denna påverkan torde standarder ha getts ut för att
underlätta för företag att svara på samhällets efterfrågan på information om
deras hållbarhetsarbete. Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur
hållbarhetsredovisningen har utvecklats över tid och hur samhället har
påverkat vilka standarder som getts ut. Många standarder och ramverk har
getts ut genom åren och vissa har fått större genomslagskraft än andra. För att
få en så djup förståelse som möjligt av fenomenet har vi valt att använda oss
av en kvalitativ metod. Valet av metod innefattar en dokumentanalys av försök
till standarder inom hållbarhetsredovisning. Standarderna har studerats utifrån
frågeställningar för att på så sätt kunna jämföra dem med varandra. Vi har
skapat en tidslinje av standarder som getts ut under åren vilket skapade en bra
överblick. Vi har kunnat se samband med vissa teorier och standarder som har
publicerats. För att skapa en förståelse för varför vissa standarder har fått
större genomslagskraft än andra har vi använt oss av legitimitetsteorin och
intressentteorin. Slutligen kom vi fram till att samhället har en stor inverkan på
utvecklingen av dels hållbarhetsredovisningen, dels utvecklingen av
standarderna. Standarderna tenderade till en början att fokusera på
miljömässigt ansvar, till att sedan handla om TBL, och idag fokusera mestadels
på den sociala dimensionen. Det är också den sociala dimension som ligger
mest efter i utvecklingen. Vidare har slutsatsen kunnat dras att transparensen
spelar stor roll vid avgörandet om en standard anses mer legitim än andra och
därmed fått större genomslagskraft.
Nyckelord: Hållbarhetsredovisning, CSR-rapportering, standarder, GRI
Innehållsförteckning
1. Inledning .......................................................................................................... 7 1.1. Bakgrund ................................................................................................... 7 1.2. Problemdiskussion .................................................................................... 9 1.3. Syfte ........................................................................................................ 11 1.4. Frågeställningar ....................................................................................... 11 1.5. Avgränsning ............................................................................................ 11 2. Teoretisk referensram..................................................................................... 12 2.1. Redovisning............................................................................................. 12 2.1.1. Samhällets påverkan......................................................................... 12 2.1.2. Redovisning för att skapa legitimitet och transparens ..................... 13 2.2. CSR i verksamheten ................................................................................ 14 2.2.1. Social Responsibility Tools.............................................................. 15 2.2.2. Triple Bottom Line ........................................................................... 15 2.3. Begreppet hållbar utveckling .................................................................. 16 2.3.1. Hållbarhetsredovisningens utveckling ............................................. 17 2.3.2. Framväxten av CSR ......................................................................... 18 2.3.3. CSR och etik .................................................................................... 19 2.4. Legitimitetsteorin .................................................................................... 20 2.5. Intressentteorin ........................................................................................ 21 3. Metod ............................................................................................................. 23 3.1. Kunskapsansats ....................................................................................... 23 3.2. Metodval ................................................................................................. 23 3.2.1. Val av design .................................................................................... 24 3.2.2. Dokumentanalys ............................................................................... 24 3.3. Litteratursökning ..................................................................................... 25 3.4. Undersökningens genomförande ............................................................. 25 3.4.1. Val av standarder.............................................................................. 26 3.5. Metodkritik .............................................................................................. 27 3.6. Validitet och reliabilitet........................................................................... 27 3.7. Etiska ställningstaganden ........................................................................ 28 4. Empiri ............................................................................................................. 29 4.1. Standarder ............................................................................................... 29 4.2. Sammanställning av standarder............................................................... 43 5. Analys ............................................................................................................ 44 5.1. Standardernas utveckling för att möta redovisningsbehovet i samhället 44 5.2. Hållbarhetsredovisningens utveckling över tid ....................................... 45 5.3. Standarders genomslagskraft ................................................................... 47 6. Slutsatser ......................................................................................................... 50 6.1. Diskussion och slutsats ............................................................................ 50 6.2. Forskningsbidrag ..................................................................................... 52 6.3. Förslag till fortsatt forskning ................................................................... 52 Källförteckning ...................................................................................................... 53 1. Inledning
I det inledande kapitlet presenterar vi först bakgrunden till hållbarhetsredovisning för att
skapa en förståelse för ämnet. Problemformulering lägger grunden till syftet och
frågeställningen samt specificerar vad som ligger till grund för studien.
1.1. Bakgrund
Världen kantas idag av kraftiga orkaner, jordbävningar, tsunamis och många
andra miljörelaterade katastrofer. Människor i industriländer har utvecklat
livsstilar som innebär stor börda för jordens resurser, samtidigt som många
andra människor i utvecklingsländer lider. Begreppet hållbar utveckling är ett
sätt att förstå världen och en metod för att lösa globala problem (Sachs 2015).
Arbetet med att få världen att bli en beboelig planet även för nästkommande
generationer samt att få världens alla länder att utvecklas är några aspekter som
idag många olika organisationer arbetar för (Sachs 2015). Det är inte enbart
individens ansvar att se till att agera för en hållbar framtid, även företag måste
ta sitt ansvar i arbetet mot en hållbar utveckling. Samhället har satt en ökad
press på företag att engagera sig i hållbar utveckling och börja arbeta med
hållbarhetsrelaterade frågor (McWilliams & Siegel 2001).
Hur företag kan redovisa sitt arbete med hållbar utveckling började ta form på
1970-talet. Det är däremot under det senaste årtiondet som en kraftig ökning
av efterfrågan från samhället på information om företagens hållbarhetsarbete
har skett (Borglund et al. 2010). Efter att Brundtlandrapporten lanserades år
1987, som utarbetades av FN:s Världskommission för miljö och utveckling,
uppstod en ökad fokusering på miljöproblem (Fagerström et al. 2016).
Begreppet hållbar utveckling fick en större uppmärksamhet och tankar kring
hur samhället och företag kunde bidra till den sociala välfärden utan att skada
miljön uppmärksammades (Moneva et al. 2006). Intresset för sociala och
miljömässiga aspekter har senare uppmärksammats allt mer och fått stort
intresse från allmänheten, mycket på grund av globala problem så som
fattigdom och klimatförändringar (Kolk & van Tulder 2010; Borglund et al.
2010). Samtidigt har begreppet hållbarhetsredovisning blivit allt mer vanligt
förekommande (Christofi et al. 2012), och nu för tiden upprättar de allra flesta
företag någon form av hållbarhetsredovisning (Mori et al. 2014). För svenska
statligt ägda företag är det även sedan år 2008 obligatoriskt att upprätta
hållbarhetsredovisning, men för andra svenska företag är det fortfarande
7
frivilligt (GRI 2009). Hållbarhet och rapporteringen kring ämnet
uppmärksammas
än
idag
allt
mer.
Samhället
efterfrågar
hållbarhetsredovisningar från företag, vilket kräver att företag måste ta ett allt
större ansvar i utvecklingen mot en hållbar framtid (Waddock et al. 2002).
Många standarder som hjälper företag att upprätta hållbarhetsredovisningar
har under de senaste decennierna getts ut. Standarden som Global Reporting
Initiative (GRI) publicerat har blivit den mest erkända på hela den globala
marknaden (Borglund et al. 2010). Förutom standarden utgiven av GRI finns
även många andra standarder. En del standarder fokuserar på miljömässiga
aspekter, andra uteslutande på sociala aspekter, medan vissa har implementerat
alla tre dimensioner av vad Elkington (1999) beskrev som Triple Bottom Line
(TBL), nämligen de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna. Några
erkända standarder som enbart fokuserar på den sociala dimensionen är
OECD Guidelines for Multinational Enterprises samt FN:s Global Compact,
medan ett exempel på en standard som handlar om den miljömässiga delen är
ISO 14001. GRI:s standard är ett exempel på en standard som är baserad på
TBL (Siew 2015).
Trots att intresset för hållbar utveckling existerade så tidigt som på 1970-talet
(Borglund et al. 2010), fanns det fortfarande på 1990-talet stora svårigheter
med de sociala och miljömässiga aspekterna av hållbarhetsredovisningen (Gray
1992). Vikten av nytänkande kring ekonomi samt transparens är viktigt för att
bättre kunna nå en tillfredsställande utveckling av begreppet hållbarhet (Gray
1992). Förståelsen av hållbar utveckling måste än idag förnyas och en mer
kontextuell förståelse av de aktuella frågorna skulle kunna ersätta det fokus
som idag ligger på redovisningsproblem (Bebbington & Larrinaga 2014).
Redovisningen av hållbar utveckling kräver en forskningsansats som gör att
det breda ämnet kan växa fram. Just transparens har visat sig vara en
avgörande faktor för utvecklingen av hållbarhetsredovisningen (Gray 1992).
Hållbarhetsredovisningen skapar transparens av information och bidrar till
bättre beslutstagande, som leder till att en pålitlighet skapas. Företag förväntas
idag att redovisa sitt hållbarhetsarbete genom att förklara hur de arbetar
med till exempel samhällsproblem, tillväxt och klimatförändringar genom
rapportering och andra bilagor till årsredovisningen. I framtiden kommer
sambandet mellan hållbarhetsutmaningar och företagens affärsmodeller få allt
större betydelse (GRI 2015).
8
1.2. Problemdiskussion
Samhällsutvecklingen har bidragit till stora effekter på redovisningen och hur
och vad företag redovisar påverkas av vad samhället efterfrågar (Gröjer 2002).
Det råder vissa problem mellan redovisning och hur företag bidrar till att göra
det bättre för människor i samhället, med andra ord hållbar utveckling. Ett
företags redovisning bör visa i vilken utsträckning företaget bidrar till en
hållbar utveckling i samhället och informationen måste vara transparent för att
omgivningen ska kunna bedöma hur väl företaget utför sitt arbete. Ett annat
problem med redovisning av hållbar utveckling är i vilken utsträckning den
utgivna informationen från företaget faktiskt stämmer (Gröjer 2002). Följer
företaget sina uttalade mål och värderingar? Redovisning i det här
sammanhanget är viktigt för att öka tilliten mellan olika parter, såväl finansiell
redovisning som hållbarhetsredovisning (Gröjer 2002). På grund av sambandet
mellan vad företag redovisar och samhällets utveckling, ställs det således
ständigt nya krav på företagens redovisning (Gröjer 2002). Nutida företag i
samhället förväntas ta ett större ansvar än tidigare (Waddock et al. 2002).
Företag bör bidra till en hållbar utveckling genom att rapportera sitt
hållbarhetsarbete och anpassa sig till samhällets och andra intressenters
ändrade förväntningar gällande redovisningen. Företag upprättar således
hållbarhetsredovisningar med syfte att ge sina intressenter en rättvisande bild
av verksamheten (Hamilton & Ó hÓgartaigh 2009), och för att skapa
legitimitet (Mueller et al. 2009).
Det har uppstått ett flertal tolkningar av hur hållbarhetsredovisningen ska gå
till och det kan bero på det faktum att begreppen hållbarhet och hållbar
utveckling är svårdefinierade samt att det finns flertalet beskrivningar på vad
de anses betyda (Isaksson et al. 2015). I framtiden kan det behövas en mer
nyanserad beskrivning av vad hållbarhet, hållbar utveckling och
hållbarhetsredovisning innebär, för att underlätta hur hållbarhetsredovisningen
faktiskt ska se ut (Gray 2010). Under de senaste årtiondena har utvecklingen
av företagens arbete kring hållbarhet i enlighet TBL skett i rask takt (Christofi
et al. 2012). Hållbarhetsredovisningen har utvecklats för att hjälpa företag att
redovisa enligt ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter samt att skapa
ett större ansvarstagande (Moneva et al. 2006).) Den sociala biten i TBL är
emellertid svår att mäta (Isaksson et al. 2015) och bör tolkas på ett annat sätt
eftersom den sociala grundpelaren är ett högst diffust begrepp som är svårt att
få ett grepp om. Det här skapar problem då företag ska utforma sin
hållbarhetsredovisning (Isaksson et al. 2015).
9
Trots att mycket har utvecklats till det bättre, existerar fortfarande mycket
kritik kring hållbarhetsredovisningen. Företag identifierar sina arbeten i
enlighet med TBL för att vara säkra på att de följer den snabba förändringen
av både miljölagstiftningen och intressenters förväntningar (Székely & Knirsch
2005). Att företag fokuserar på de tre områdena i TBL och på det sättet anser
att de arbetar med hållbarhet kan bli missförstått. Fokus har varit så stort på
TBL att företag i sin strävan för att nå upp till kraven istället har blivit alltmer
ohållbara än hållbara. Företag tolkar i flertalet fall TBL på ett felaktigt sätt,
vilket leder till att företagen påstår sig vara hållbara, även fast de i själva verket
inte alls är det (Milne & Gray 2013). GRI:s standard har blivit världens mest
använda för företag att utforma sina hållbarhetsredovisningar i enlighet med,
eftersom den tar hänsyn till alla delar i TBL (Levy et al. 2010). Tidigare
forskning visar emellertid att standarden utgiven av GRI är otillräcklig (Milne
& Gray 2013; Gray 2006). För att uppnå syftet med rapporteringen enligt TBL
och att redovisa hållbarhet på ett tillfredsställande sätt krävs mer av företagen
än att bara följa GRI:s riktlinjer och andra standarder, då det inte automatiskt
medför en fullvärdig rapportering av deras hållbarhet (Gray 2006).
Företag implementerar standarder i sitt hållbarhetsarbete för att försäkra sig
om att de presterar på en accepterad nivå (Székely & Knirsch 2005).
Hållbarhetsstandarder ges ut för att hjälpa företag att skapa legitimitet, som
sedan skapar information som intressenter efterfrågar (Mueller et al. 2009).
Samhället efterfrågar information om företagens arbete med hållbar utveckling
(Siew 2015). För att underlätta arbetet, samt för att vägleda företag vid
upprättandet av sin hållbarhetsredovisning har olika internationella standarder
utvecklats. Standarderna har bidragit till att jämförbarheten blivit lidande
eftersom långt ifrån alla företag runt om i världen använder sig av samma
metoder eller standarder. Att ha en gemensam standard skulle bidra till bättre
jämförbarhet av företag internationellt (Siew 2015). Det finns även ett behov
att inbegripa osäkerheten och föränderligheten i aktuella Social Responsibility
Tools (SRTs) eftersom företagens uppfattningar skiljer sig åt (Siew 2015). Vi
finner det intressant att undersöka hur hållbarhetsredovisningens historia har
sett ut och vilka standarder som faktiskt har getts ut genom åren. Tidigare
ramverk och standarder tros ha bidragit till utvecklingen av dagens standarder,
som i sin tur har påverkats av samhällsutvecklingen. Eftersom det förekommer
en del kritik anseende GRI:s standarder (se t.ex. Milne & Gray 2013; Gray
2006), är frågan hur det kommer sig att andra SRTs inte har fått samma
genomslagskraft. Vi finner att det bör undersökas hur det här kommer sig
10
eftersom GRI just nu är den dominerande standardsättaren på marknaden
(Levy et al. 2010).
1.3. Syfte
Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur hållbarhetsredovisningen
har utvecklats över tid och hur samhället har påverkat vilka standarder som
getts ut.
1.4. Frågeställningar
•
Hur har standarder utvecklats för att möta redovisningsbehovet i
samhället?
•
Hur har hållbarhetsredovisningen utvecklats över tid?
•
Vad kan ligga till grund för att vissa standarder har fått större
genomslagskraft än andra att redovisa sitt hållbarhetsarbete i enlighet
med?
1.5. Avgränsning
Valet har gjorts att avgränsa studien genom att inte inkludera alla utgivna
standarder inom hållbarhetsredovisning, utan endast inkludera de som anses
mest relevanta givet syftet. En del standarder handlar om kvalitet och inte om
hur företag ska redovisa sitt hållbarhetsarbete. De standarderna har
exkluderats då de inte anses tillför något till studien givet syftet.
11
2. Teoretisk referensram
I det här kapitlet presenteras teori som i senare kapitel kommer användas som
analysverktyg. Teoridelen lägger grunden för att förstå samhällets påverkan på
redovisningen, hållbarhetsredovisningens utveckling samt presenterar teorier som kan
användas till att förklara varför vissa standarder har fått större genomslagskraft än andra.
2.1. Redovisning
Företag redovisar på grund av att det är lagstadgat, men även eftersom det
finns ett behov utanför företaget att redogöra för situationen i verksamheten
genom den så kallade externa redovisningen (Gröjer 2002). I Sverige är företag
skyldiga att redovisa sin verksamhet offentligt och det regleras i både ÅRL
(1995:1554) och BFL (1999:1078). I ÅRL (1995:1554) 6 kap. 1 § 4 st står det
att “en förvaltningsberättelse utgiven av ett företag ska innehålla en rättvisande
översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat.
Vidare ska förvaltningsberättelsen även innehålla sådana icke-finansiella
upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning
eller resultat och som är relevanta för den aktuella verksamheten, däribland
upplysningar om miljö- och personalfrågor”. I sista meningen står det även att
“företag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig
enligt miljöbalken alltid ska lämna upplysningar om verksamhetens påverkan
på den yttre miljön”. Den svenska redovisningslagstiftningen och ÅRL
(1995:1554) är en anpassning till EU:s direktiv. Syftet med ett företags
redovisning är således att skapa en förståelse för hur verksamheten ser ut, som
inte är vilseledande. Inom EU så är det främsta juridiska kravet på finansiell
rapportering att den ska ge en rättvisande bild av företaget. Företag bör avvika
från särskilda redovisningsstandarder om de inte kan ge en rättvis presentation
av sig själva. I de fall som företag väljer att inte lämna ut viss information är de
skyldiga att inkludera skälen till det valet och den finansiella inverkan
(Alexander & Jermakowicz 2006).
2.1.1. Samhällets påverkan
Redovisning är svårt att studera på egen hand, eftersom den påverkas av och
påverkar utvecklingen i samhället och bör då ses som en del av
samhällsutvecklingen i stort (Gröjer 2002). Redovisningen förändras hela tiden
och den kommer inte se likadan ut imorgon som den gör idag (Gröjer 2002).
Många nutida företag upprättar idag en hållbarhetsredovisning, vilket inte alls
12
var lika vanligt förekommande för några år sedan. Det här hör ihop med att
samhällets intressenter i allt större utsträckning nu efterfrågar information
kring hur företag tar ansvar kring hållbar utveckling (Borglund et al. 2010). Det
tyder på att redovisningen är en stor del av samhället, som både påverkar och
påverkas av samhällsutvecklingen (Rivoli & Waddock 2011). Nutida företag tar
ett större ansvar för miljöfrågor och sociala rättigheter (Waddock et al. 2002).
Att vara ansvarstagande och beakta sociala och miljömässiga frågor är vad
samhället förväntar sig av företagen (Waddock et al. 2002). Vanligen beskrivs
hållbarhet utifrån ett företags perspektiv som CSR (Van Marrewijk 2003) och
vad som menas med CSR i verksamheter förklaras i senare avsnitt.
För att visa intressenter hur företagen arbetar med hållbarhetsrelaterade
aspekter upprättas en hållbarhetsredovisning. Informationen om ett företags
hållbarhetsarbete kan presenteras i årsredovisningen tillsammans med den
finansiella informationen, eller i en separat hållbarhetsredovisning (Bebbington
et al. 2008). Hållbarhetsredovisning har blivit en viktig del i den information
som företag ger ut på grund av att samhället i allt större utsträckning
efterfrågar information om företagens miljö- och samhällsarbete, och kräver
mer transparens (Siew 2015). Genom en hållbarhetsredovisning kan företag
dela med sig av information kring de engagemang de bedriver för att bidra till
en hållbar utveckling. Syftet med hållbarhetsredovisningen är att kunna visa
samhället att företaget har uppfyllt de krav som ställts på dem som rör
aktiviteter
de
är
ansvariga
för
(Deegan
&
Unerman
2011). Hållbarhetsredovisningen har ökat kraftigt i popularitet de senaste åren
och beror på allmänhetens ökade vetskap om området samt deras intresse i
frågan (Mori et al. 2014). Det har således lett till en ökad efterfrågan på företag
som visar sitt ansvar genom hållbarhetsredovisning. Företag kan välja att låta
externa parter granska deras hållbarhetsredovisning, i syfte att erhålla högre
trovärdighet (Mori et al. 2014).
2.1.2. Redovisning för att skapa legitimitet och transparens
Genom att företagen upprättar hållbarhetsredovisningar kan de kommunicera
med sina intressenter och intressenterna kan antingen uppfatta företaget som
legitimt eller inte, beroende på hur de uppfattar företagets
hållbarhetsredovisning (Deegan 2002). Enligt legitimitetsteorin upprättar
företag hållbarhetsredovisningar på grund av intressenters förväntningar, och
upprättas ingen hållbarhetsredovisning, så förlorar företaget legitimitet
(Deegan
&
Unerman
2011).
Således
kan
företag
genom
13
hållbarhetsredovisningen erhålla legitimitet (Hahn & Kühnen 2013). Slutar de
däremot att tillhandahålla hållbarhetsredovisningar riskerar företagen att inte
längre uppfattas som legitima (Hedberg & von Malmborg 2003). Det finns ett
behov av redovisning eftersom det finns reglerat i lagen, men även för att
behovet att öka tilliten mellan olika parter finns (Gröjer 2002). Redovisningen
är ett medel för samhället och andra intressenter att dra slutsatser om
företagens legitimitet (Gröjer 2002). Mer information om ett företags
verksamhet gör det enklare för investerare att fatta värdegrundande beslut.
Företag implementerar även standarder inom hållbarhetsredovisning för att på
så sätt skapa sig legitimitet (Mueller et al. 2009).
Intressentteorin är en av de ledande normativa teorierna (Hasnas 1998) och är
även nära besläktad med legitimitetsteorin (Gray et al. 1995). Trots att de båda
teorierna har många likheter existerar ändå olikheter, i intressentteorin är det
till exempel allmänt accepterat att intressenterna har olika intressen gällande
vad företaget ska fokusera på (Deegan 2002). Gray et al. (1995) argumenterar
också för att de två olika teorierna inte ska ses som konkurrerande teorier utan
bör ses som komplement till varandra för att uppnå en bättre förståelse till
varför företag väljer att redovisa sitt hållbarhetsarbete. Genom att företag ger
ut information om deras hållbarhetsarbete får intressenter tillgång till mer
tillförlitlig information som är relevant för deras intressen, det skapas således
större transparens (GRI 2000). Intressentteorin och legitimitetsteorin förklaras
ytterligare i senare avsnitt.
2.2. CSR i verksamheten
CSR består av uttalade och kommunicerade målsättningar som avspeglar
företagets ansvarsfullhet gentemot samhället (Matten och Moon 2008). Van
Marrewijk (2003) beskriver hållbarhet eller hållbar utveckling utifrån ett
företags perspektiv som ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter och
definierar CSR som ”att demonstrera inbegripande av sociala och miljömässiga
frågor i verksamheten samt interaktioner med intressenter”. I likhet med Van
Marrewijks (2003) definierar Jutterström och Norberg (2011) CSR med hänsyn
till tre områden; miljö, arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter. Begreppet
har en uppsjö av olika definitioner och problemet ligger i hur konceptet
implementeras. Oftast definieras CSR partiskt enligt speciella intressen och
hämmar därför utvecklingen och implementeringen av konceptet (Van
Marrewijk 2003). Företag tolkar CSR till sin fördel och anpassar arbetet utifrån
det som ger dem flest fördelar. Det finns således många definitioner av
14
begreppet CSR (Matten & Moon 2008), och det kan i sin tur vara ett problem
eftersom människor kommer uppfatta innebörden av CSR olika (Dahlsrud
2006). Det är svårt att komma fram till en opartisk definition av begreppet
eftersom det inte finns någon metod för att bevisa att definitionen blir just
opartisk (Dahlsrud 2006). Dahlsrud (2006) kom i sin studie fram till 37
definitioner av begreppet CSR, av vilka de fem mest använda dimensionerna
är ekonomi-, miljö- intressent-, den sociala och den frivilliga dimensionen.
2.2.1. Social Responsibility Tools
Siew (2015) påstår att efterfrågan på mer information angående företagens
miljö- och samhällsarbete har lagt grunden till utvecklingen av Social
Responsibility Tools (SRTs). SRTs underlättar för samhället att kunna mäta ett
företags framsteg, utvärdera aktiviteter de utför i sitt hållbarhetsarbete samt
jämföra resultat. De SRTs som företag arbetar med delas in i olika kategorier;
ramverk, standarder, ratings och index. Ramverket syftar främst till principer,
initiativ eller riktlinjer som företag använder sig av för att upprätta deras
hållbarhetsredovisningar. I likhet med ramverken finns standarderna till hjälp
vid arbetet med rapporterna men finns mer till för att tydliggöra de krav,
specifikationer och egenskaper som bör användas för att försäkra sig om att
ett godkänt hållbarhetsarbete uppnåtts. Slutligen används ratings och index
som en tredje part utvärdering (Siew 2015).
Vanligen beskrivs CSR i enlighet med regler som säger hur företag borde
arbeta och agera, men CSR uttrycks egentligen i form av standarder som är en
speciell regeltyp. Standarder är i likhet med direktiv skrivna regler, däremot är
de frivilliga att följa. Normer är vanligt förknippat med CSR och även de är
frivilliga regler men är oskrivna och vanligen inte uttalade (Jutterström &
Norberg 2011). Standarderna kan fokusera på olika aspekter. Några standarder
fokuserar på endast på miljö aspekten, andra på den sociala aspekten och en
del är baserade på Triple Bottom Line (TBL) (Siew 2015). Företag kan
använda sig av standarder till hjälp vid rapporteringen av sitt CSR-arbete för
att försäkra sig om att de presterar på en bra nivå (Székely & Knirsch 2005).
2.2.2. Triple Bottom Line
Triple Bottom Line (TBL) består av ekonomiska, sociala och miljömässiga
faktorer och kan även benämnas “People”, “Planet” och “Profit” (Isaksson et
al. 2015). Konceptet myntades av John Elkington i början på 1990-talet
(Elkington 1999). Den ekonomiska dimensionen av ett företags
15
hållbarhetsarbete grundar sig på den ekonomiska effekten som företaget har
på sina intressenter och vilken påverkan som företaget har på samhället i stort
(Elkington 1999). Den miljömässiga dimensionen visar företagets påverkan på
miljön, så som effekten på vatten, klimat och landområde. Et företag är även
ansvarigt för hur de bearbetar intressenternas miljöpåverkan (Elkington 1999).
Den sociala dimensionen av ett företags hållbarhetsarbete grundar sig på hur
företaget påverkar det sociala i ett samhälle, till exempel hur de beaktar
mänskliga rättigheter, etiska aspekter och produktansvar (Elkington 1999).
Den sociala dimensionen inom TBL är den mest problematiska dimensionen
eftersom den är svår att fastställa (Christofi et al. 2012) och mäta (Isaksson et
al. 2015). Isaksson et al. (2015) föreslår därmed en utvecklad version av TBL,
nämligen “the crippled bottom line”. Genom att fokusera på människors
välmående samt sätta det i relation till miljön och vad som är skadligt för
människor kan det underlätta att mäta ett företags arbete med hållbarhet
(Isaksson et al. 2015). Isaksson et al. (2015) menar att “People value” bör
jämföras med “Planet harm” och “People harm” och argumenterar för att det
här är svaret på frågan om vad som ska mätas. “The crippled bottom line” är
idén om en förändring och den sker genom att företag måste tänka logiskt och
förstå, definiera, mäta och kommunicera för att kunna genomföra denna
förändring. De två största intressenterna i det globala systemet är
mänskligheten och naturen, det som Isaksson et al. (2015) beskriver som
“People” och “Planet”. I en värld där vi lever med begränsade resurser bör
företag använda resurserna så att de gynnar människors välmående och
motverka det som skadar planeten. Problemet med den sociala dimensionen i
TBL bör inte påverka konceptet negativt, eftersom problemet kommer att
kvarstå även om konceptet skulle bortses ifrån. Istället ska TBL
uppmärksamma att hållbart arbete från företagens sida är flerdimensionellt och
att fler aspekter ska redovisas (Pava 2007).
2.3. Begreppet hållbar utveckling
Begreppet hållbar utveckling definierades år 1987 i Bruntlandrapporten som
”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande
generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED 1987). Hållbar
utveckling fick en större uppmärksamhet och tankar kring hur samhället kunde
bidra till den sociala välfärden utan att skada miljön uppmärksammades
(Moneva et al. 2006). Begreppet delas sedan in i tre dimensioner; ekonomisk-,
social- och ekologisk hållbarhet. Det här grundar sig på argumentet att
ekonomisk och social välfärd inte kan förbättras och utvecklas med åtgärder
16
som är skadligt för miljön. Det arbete som görs för framtida utveckling av
hållbarhet måste även vara varaktigt för framtida generationer (UNECE 2016).
Hållbar utveckling handlar om individers och företagens ansvarstagande. Som
Bruntlandrapporten säger så ska världen bli en beboelig planet inte bara för
nuvarande generationer i varje land, utan även för kommande generationer.
Mer av jordens resurser kommer att krävas i allt större utsträckning eftersom
utvecklingsländer genom tiden blir allt mer industrialiserade Det här är
emellertid inte möjligt, då jordens resurser redan börjar ta slut. För att nå en
hållbar utveckling måste alla länder utvecklas, alla måste börja ta ansvar och
snåla med jordens resurser, arbeta med problem i samhället, utbildning,
jämlikhetsfrågor, mänskliga rättigheter med mera (Sachs 2015).
2.3.1. Hållbarhetsredovisningens utveckling
Att företag hållbarhetsredovisar är ett relativt nytt fenomen. Friedman (1970)
argumenterade på 1970-talet för att företag endast var ekonomiskt ansvariga
och att ta ansvar för miljön och samhället ansågs vara individens ansvar.
Emellertid var det under samma årtionde som hållbarhetsbegreppet började
väcka intresse och allt fler, både företag och individer, började få upp ögonen
för hållbar utveckling (Borglund et al. 2010). Gray (1992) argumenterade i
början på 1990-talet för att betona vikten av miljön och att denna sätts i
centrum gällande ekonomiska beslut. Trots att det kommer att vara svårt och
tidskrävande till en början, så är det av yttersta vikt att företag börjar visa sitt
ansvarstagande genom hållbarhetsredovisning (Gray 1992).
Vad som Friedman (1970) ansåg var totalt främmande, anses i dag vara
allmänt accepterat då antalet företag som tillhandahåller en
hållbarhetsredovisning ökar (Mori et al. 2014). Att redovisa sitt
hållbarhetsarbete är nu vanligt och de riktlinjer som har kommit att dominera
marknaden är de utgivna av GRI (Borglund et al. 2010). Många företag
utformar sina hållbarhetsredovisningar i enlighet med GRI och TBL, som
riktlinjerna grundar sig på. I dagens samhälle förväntas således företag inte
endast sammanställa finansiella rapporter, så som resultaträkningar och
balansräkningar, utan förväntas också upprätta hållbarhetsredovisningar. Det
är däremot endast obligatoriskt för statligt ägda företag i Sverige (GRI 2009).
Det har under åren diskuterats hur företag ska mäta sina sociala och
miljömässiga prestationer, då den typen av mätning är svårt (se t.ex. Cairns
2006). Argumentationer om att riktlinjerna utgivna av GRI borde förbättras
17
har förts (Székely & Knirsch 2005) och många har ansett att behovet av denna
förbättring har varit stort (Hedberg & von Malmborg 2003). En utveckling av
GRI:s riktlinjer skulle leda till att det skulle bli enklare att mäta hållbarhet och
analysera hur hållbara företag är. Det är särskilt en grundpelare i TBL som är
svårt att bedöma gällande mätningen, nämligen den sociala (Székely & Knirsch
2005). Mori et al. (2014) argumenterade också för att det finns brister med
hållbarhetsredovisningen. De påstår att bara för att hållbarhetsredovisningen
har ökat i popularitet och att många företag väljer att upprätta en
hållbarhetsredovisning på frivillig basis, så medför det inte automatiskt att
kvaliteten på hållbarhetsredovisningen har förbättrats. Allt det här tyder på att
även om hållbarhetsredovisningen har utvecklats mycket under kort tid, finns
det fortfarande flera svårigheter och problem där behovet av att hitta lösningar
är stort.
2.3.2. Framväxten av CSR
Redan innan 1950-talet hade CSR börjat utvecklas, men det var under det här
årtiondet som CSR började definieras (Carroll 2008). Definitionen av CSR har
sedan genomgått fyra steg fram till 2000-talet. CSR började med att företag
fokuserade på filantropi runt 1950- till 1960-talet och ägnade sig åt företagets
rykte, till att senare under 1960- till 1970-talet interagera med intressenter för
att svara på juridiska samhällskrav, till att under 1980- till 1990-talet även börja
arbeta mer med etiska frågor kring intressenter och mänskliga rättigheter för
att skapa etiska företagskulturer. Åren runt 1990- och 2000-talet kom att bli
epoken för “global citizentship”, vilket betyder att företag har likadant ansvar
gentemot samhället som civila människor har och att de som arbetar i
företaget även är samhällsmedborgare. Multinationella företag är
samhällsmedborgare i varje samhälle de verkar i och deras sociala ansvar
sträcker sig således över hela världen (Frederick 2008).
Definitionen enligt Carroll (1991) har använts mycket genom åren och är
användbar för att den även beaktar företagets ekonomiska ansvar som en del
av CSR, vilket många företag föredrar då de anser att de inte endast verkar i
egenintresse utan även för samhället i stort (Carroll & Shabana 2010). Enligt
Carroll (1991) kan CSR beskrivas som en pyramidformad modell som
omfattas av fyra områden; det ekonomiska, juridiska, etiska och filantropiska.
Längst ner i pyramiden placeras den ekonomiska delen eftersom den är
nödvändig för de resterande områdena ovanför. Det är viktigt att företaget är
konkurrenskraftig och så lönsam det går. Över det ekonomiska området har
18
det juridiska placerats. Även den juridiska biten behövs huvudsakligen för ett
företag då det är viktigt att följa regler och lagar. Det är vidare viktigt att
uppfylla de förväntningar som finns från samhället när det kommer till etiska
normer, därför är nästa område det etiska. På toppen av pyramiden hittas det
filantropiska området, som innebär att ett företag bör agera på ett sätt som
stödjer samhällets välfärd. De fyra områdena representerar en större helhet
som verkar tillsammans, men är uppdelade för ett förtydligande (Carroll
1991).
Att maximera ett företags vinster kan inte längre vara det enda målet. Företag
måste ta hänsyn till intressenters krav och arbeta med flera parallella
målsättningar som till exempel goda arbetsförhållanden, ekologisk kvalité samt
vinst. Det går inte längre att enbart se till ägarnas intresse att maximera vinsten
(Friedman 1970), utan det är många intressenter som ska tillfredsställas
(Brytting 2005). Däremot har CSR har kritiserats en del genom åren och
många menar att CSR inte är lönsamt (Carroll & Shabana 2010), men ändå
fortsätter fokusen kring området att öka. Större engagemang i
hållbarbarhetsrelaterade aktiviteter leder till möjligheten för företag att sticka
ut på marknaden och skapa sig en konkurrensmässig fördel (Shea & Hutchin
2015).
2.3.3. CSR och etik
Ett företags agerande gentemot intressenterna bör vara en del av företagets
värdegrund och etik (Borglund et al. 2008). Förutom att företaget ska ta ansvar
för frågor som rör intressenter, så handlar CSR även om de anställdas
uppförande mot varandra, agerande från ledningen på grund av sin
maktposition samt interna bestämmelser som hittas i företagets etiska kod.
Som en del av ett företags ägarstyrning inkluderas även CSR, där företagets
värderingar och ansvarstagande gentemot intressenterna ska bilda en helhet
som består av huvudmän, styrelse, ledning och anställda (Borglund et al. 2008).
Borglund et al. (2008) argumenterar för att allt hänger ihop. Aktiviteter som
företaget engagerar sig i måste stämma överens med företagets värderingar
(Borglund et al. 2008). Etisk teori handlar om att företag har ett ansvar, medan
CSR-rapporter snarare visar att företag tar ett ansvar gentemot samhället
(Jutterström & Norberg 2011).
Den normativa etiken undersöker hur människor bör vara mot varandra och
avgör vilken handling som är den rätta eller mest välgrundade. Inom den
normativa etiken hittas de synsätt som dominerar inom företagsetiken;
19
konsekvensetik och pliktetik (Brytting 2005). Vid försök till att förklara eller
argumentera för etiska förhållningssätt kan de här två synsätten användas.
Företag tänker på ett konsekventetiskt sätt då de beaktar de mest fördelaktiga
konsekvenserna av deras handlande, för företaget och sina intressenter
(Borglund et al. 2008). Utilitarismen är en del av konsekvensetiken och att
tanken inom den är att maximera nyttan för största antalet människor
(Brytting 2005). Inom pliktetiken spelar inte konsekvensen av en handling så
stor roll, det är snarare handlingen i sig som är i fokus. Det här synsättet
diskuterar om handlingen är acceptabel eller inte och en stor vikt ligger vid att
vissa principer inte får brytas, oavsett om konsekvensen i slutändan blir bra
eller inte. Det är inte etiskt försvarbart att bryta mot visa grundläggande etiska
principer (Brytting 2005).
2.4. Legitimitetsteorin
Legitimitetsteorin handlar om att företag ständigt söker efter att uppfattas som
legitima av intressenter (Deegan & Unerman 2011). Således kan företag genom
hållbarhetsredovisningen erhålla legitimitet (Hahn & Kühnen 2013). Företag
bör vara vaksamma för förändrade förväntningar från deras Både det som
skadar och det intressenter. Det existerar legitimitetsgap, vilka kan förklaras
som skillnaden mellan intressenters förväntningar på företagets aktiviteter, och
företagets verkliga aktiviteter (O’Donovan 2002). Legitimitetsgapen uppstår
med andra ord då företaget inte uppfattar att deras intressenter har ändrade
förväntningar på företaget. Företag kan emellertid förhindra att sådana
legitimitetsgap uppstår. För att göra det möjligt krävs att företagen är ständigt
vaksamma för möjliga ändringar i intressenternas förväntningar genom att de
engagerar sig i att följa deras förväntningar och anpassa företagets aktiviteter
efter intressenternas förväntningar (Suchman 1995).
I figuren nedan argumenterar Mueller et al. (2009) för fem kriterier som kan
tillämpas vid en uppskattning om en standard anses legitim eller inte.
Legitimitet skapas om standarden accepteras av mottagarna. Det är den
normativa uppskattningen som avgör vilka skäl som ligger till grund för att
acceptera de sociala termer och strukturer som framförs. En standard kan
anses vara legitim om kraven konkret specificeras samt att allmänt accepterade
principer kring åtgärder finns. Legitimitet ses därför utifrån intressenternas
synvinkel på ett kritiskt sätt. Vad som är viktigt med en standard är att den
bidrar med transparens åt intressenterna om vad faktiskt ett företag gör med
den hållbara utvecklingen, både det som skadar och bidrar till bättre hållbarhet.
20
Transparensen är en viktig del för kvaliteten på standarden och legitimiteten
gentemot intressenterna (Mueller et al. 2009). När det kommer till
hållbarhetsstandarder är det även viktigt att inkludera alla intressenter i
utvecklingsprocessen för att få med allt som behövs för att förbättra
beslutsprocesser (Beschorner & Muller 2007), samt integrera alla parter i
distributionskedjan.
Figur 1: Mueller et al. (2009)
2.5. Intressentteorin
Hållbarhetsstandarder bidrar till att intressenter får efterfrågad information
från företag om deras arbete mot hållbar utveckling (Mueller et al. 2009). Ett
företags intressenter har däremot olika intressen gällande vad företaget ska
fokusera på och det här förklarar intressentteorin (Deegan 2002). Intressenter
kan delas upp i primära intressentgrupper och i sekundära intressentgrupper.
De primära intressentgrupperna karaktäriseras av att de är nödvändiga för
företagets fortlevnad, då de här intressenterna ofta är kreditgivare, anställda
och aktieägare. De sekundära intressentgrupperna är däremot inte lika viktiga
för företaget och består i flertalet fall av media, vilken inte är en
intressentgrupp som tillhandahåller likvida medel och påverkar inte företaget i
samma utsträckning som de primära intressentgrupperna (Clarkson 1995).
Intressentteorin består av två olika grenar, den etiska grenen och den positiva
grenen (Deegan & Underman 2011). Den etiska grenen betonar vikten av att
alla intressenter är lika viktiga, både primära och sekundära, samt att företaget
bör agera i alla intressenters intresse (Hasnas 1998). Vidare är en viktig del av
den etiska grenen att alla intressenter får ta del av relevant information och att
företag med hjälp av hållbarhetsredovisningen kan tillhandahålla alla
intressenter med denna information (Deegan & Unerman 2011). Mori et al.
21
(2014) argumenterar också för att hållbarhetsredovisningen har kommit att bli
ett sätt för företagen att kommunicera och nå ut till sina intressenter och visa
dem hur de tar sitt ansvar genom att arbeta med hållbarhetsrelaterade frågor.
Intressentteorin är normativ och säger emellertid endast hur företag bör agera
och inte hur de faktiskt ska agera. Det kan få konsekvenser då den etiska
grenen av intressentteorin inte anses nödvändig (Mori et al. 2014). Den
alternativa grenen kan därmed anses vara mer lockande, då den handlar om att
olika grupper av intressenter har olika mycket makt (Näsi et al. 1997).
Intressenter som företag är beroende av, till exempel aktieägare, tenderar
därför att få sina behov uppfyllda framför andra intressenter (Ullmann 1985;
Näsi et al. 1997).
22
3. Metod
I metodkapitlet presenteras studiens metod och tillvägagångssätt. En förklaring till
vetenskapligt synsätt görs, vilken design som tillämpats samt valet av standarder. Slutligen
diskuteras studiens reliabilitet och validitet.
3.1. Kunskapsansats
Vi har inspirerats av det hermeneutiska synsättet då vi tolkat standarderna
tillsammans med den tidigare teorin för att kunna genomföra en så bra analys
som möjligt. Hermeneutiken inkluderar ytterligare en aspekt än de fem
sinnena, nämligen igenkännandet, vilket i sin tur leder till att forskare med en
hermeneutisk synvinkel strävar efter att förstå och inte bara begripa ett
fenomen (Thurén 2007). Det hermeneutiska synsättet är tolkningsinriktat och
fokuserar på att förstå ett fenomen grundligt, vilket medför att kvalitativa
forskare med ett hermeneutiskt synsätt tenderar att tolka mer än vad
kvantitativa forskare gör (Thurén 2007). Resultatet i studien kommer därmed
innehålla ett visst mått av tolkning.
3.2. Metodval
Givet att syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur
hållbarhetsredovisningen har utvecklats över tid och hur samhället har
påverkat vilka standarder som getts ut, lämpar sig en kvalitativ undersökning
bra. Kvalitativa undersökningar är att föredra då syftet är explorativt och där
fokus ligger på att förstå en given situation (Bryman & Bell 2013). Kvalitativa
studier utgår från en kunskapsteoretisk ståndpunkt som är tolkningsinriktad
eller interpretativ. En tolkningsinriktad ståndpunkt handlar om att förstå ett
fenomen mycket grundligt och att kunna urskilja nyanseringar i den
undersökta kontexten (Bryman & Bell 2013). Det här är av relevans då vi vill
kunna urskilja nyanseringar i standarderna vi kommer att undersöka, för att
sedan kunna dra slutsatser om hur utvecklingen av standarderna sett ut över
tid samt förstå utvecklingen av hållbarhetsredovisningen.
Kvalitativ forskning tenderar att ha ett induktivt synsätt (Bryman & Bell 2013).
Då vi däremot utgått från olika teorier som legitimitetsteorin samt
intressentteorin så har vi därmed inte ett induktivt synsätt. Vårt synsätt är
istället deduktivt, vilket egentligen är mer vanligt förekommande inom
kvantitativ forskning (Bryman & Bell 2013). Vi valde att utgå från de här
teorierna för att sedan med utgångspunkt i dem och det insamlade
23
datamaterialet kunna dra generella slutsatser. Ett deduktivt synsätt kan således
förklaras som att tidigare teori styr forskningen i en viss riktning (Bryman &
Bell 2013). Med valda teorier kan vi i vår analys försöka förklara varför vissa
standarder har erhållit större genomslagskraft än andra, samt undersöka vad
som påverkat och styrt utvecklingen av hållbarhetsredovisningen.
3.2.1. Val av design
Då vår undersökning handlar om hållbarhetsredovisningens förändring över
tid så tillämpar vi en longitudinell design. Den longitudinella designen används
just för att se förändringar över tid (Bryman & Bell 2013). Den longitudinella
designen är relativt ovanlig inom företagsekonomisk forskning, men då vi i vår
studie använder oss av sekundärdata möjliggör det ändå för oss att tillämpa
denna typ av design (Bryman & Bell 2013).
3.2.2. Dokumentanalys
Vi har valt att i vår undersökning använda oss av metoden dokumentanalys.
En dokumentanalys grundar sig på datamaterial insamlad av andra forskare
som högst troligt haft annat syfte med datainsamlingen. Det rör sig således om
sekundärdata (Bryman & Bell 2013). Vi valde i vår undersökning att använda
oss just av den metoden. En dokumentanalys innebär följaktligen att
datamaterialet består av sekundärdata i form av rapporter, vetenskapliga
artiklar, böcker och information inhämtad från olika organisationers hemsidor
på Internet. En dokumentanalys att föredra om den kunskap som behövs för
att besvara frågeställningen går att få fram genom denna informationskälla och
ger mer eller bättre information än andra tillvägagångssätt. I de här fallen finns
det ingen anledning till att använda andra informationskällor (Merriam 1994).
Givet syftet ansåg vi att all den information som var nödvändig för att besvara
syftet kunde samlas in genom en dokumentanalys. Informationen som hittas i
dokument kan användas på samma sätt som information som framställs i form
av observationer och intervjuer (Merriam 1994). Dokumentdata är även
objektiv i jämförelse med andra informationskällor (Merriam 1994).
Styrkan i en dokumentanalys är att kunna skapa en överblick över all insamlad
data och på så vis presentera ett underlag för jämförelse (Bergström & Boréus
2005). Vår idé om att undersöka hållbarhetsredovisningens utveckling var att
kunna jämföra olika standarder som har publicerats genom åren.
Dokumentanalys som metod gjorde det möjligt för oss att skapa det underlag
som vi behövde för att kunna besvara vårt syfte.
24
3.3. Litteratursökning
För att hitta användbart material till studien genomfördes en litteratursökning.
Litteratursökningen gjordes via Karlstad universitetsbiblioteks databas, samt
även andra databaser som till exempel Science Direct, Business Source
Primier, Emerald, FAR Online samt Google Scholar. Sökorden som användes
bestod bland annat av “sustainable development”, “sustainability reporting”,
“sustainability reporting development”, “CSR”, “ethics”, “triple bottom line”,
“sustainability”, “GRI”, “accounting”, “accounting and society”, “changes in society”,
“legetimacy theory” och “stakeholder theory”. Det här är ett urval av våra främsta
använda nyckelord vid sökningar i bibliotekets databaser. Enligt syftet har vi
valt att inte enbart inkludera nyare artiklar, utan även artiklar, böcker och
rapporter som är äldre. Vidare så har vi beaktat vilka författarna i de olika
artiklarna refererat till för att få ytterligare idéer på användbara vetenskapliga
artiklar. Vi har även tagit hänsyn till hur många gånger de vetenskapliga
artiklarna blivit citerade av andra för att försäkra att artikeln har hög kvalitet.
3.4. Undersökningens genomförande
Utifrån problemdiskussionen formulerades ett syfte och frågeställningar. För
att få frågeställningen besvarad började vi utforma en teoretisk referensram
och samla in datamaterial. Datainsamlingen består av sekundärdata som
samlats in av andra forskare (Bryman & Bell 2013). Insamlingen av data
avslutades då vi ansåg att vi hade tillräckligt många standarder som tydligt
utgjorde en tidslinje, vilken vi sedan kunde analysera utifrån. Empirin är
insamlad med hjälp av olika artiklar, rapporter och internetsidor som förklarar
standardernas innehåll och historia. Baserat på vårt syfte samt vår teoretiska
referensram har vi kommit fram till fyra frågor som vi använt oss av för att
analysera innehållet i varje standard vid insamlingen av vårt datamaterial.
•
•
•
•
När publicerades standarden?
Vad är standardens fokus (miljö, samhälle, TBL)?
Är standarden inspirerad av tidigare standarder?
Har betydande revideringar/uppdateringar gjorts?
Genom att utgå från frågorna kunde vi på ett enklare sätt urskilja
informationen i varje standard och skapa en bättre struktur i empirin så att vi
senare i analysen kunde jämföra och diskutera vår frågeställning och vårt syfte.
Processen med insamling av materialet förenklades och gjorde det möjligt för
oss att koppla data till litteraturen. Att ta hänsyn till tidpunkten då standarden
publicerades var viktigt eftersom det möjliggjorde idén om att skapa en
25
tidslinje. Vi ansåg även att det var viktigt att ta reda på vad standardens fokus
var, för att kunna analysera utvecklingen och samhällets påverkan. Slutligen
har vi studerat om varje standard har påverkats av tidigare publicerade
standarder för att skapa en större förståelse i tidslinjen, om så inte är fallet har
inget nämnts i beskrivningen av standarden. Vi anser även att antal
revideringar som gjorts sedan standarden publicerades är av intresse då det är
relevant vid en analys av samhällsutvecklingens påverkan på redovisningen.
I analysen kopplar vi vårt insamlade datamaterial till den teoretiska
referensramen för att analysera vad vi kommit fram till. Vi har använt oss av
vår frågeställning för att få samma argumentationslinje i analysen som i den
teoretiska referensramen. Vårt mål med analysen var att genom den teoretiska
referensramen kunna utläsa hur förändringen av hållbarhetsredovisningen sett
ut över tid, hur samhällsutvecklingen har påverkat de standarder som
publicerats samt varför vissa standarder inte fått samma genomslagskraft som
andra. Vi började med att skapa en matris av våra valda standarder. Den
skapade en förståelse för hur hållbarhetsredovisningen har förändrats över tid.
Vidare blev vårt arbete med analysen enklare då vi tydligare kunde se samband
mellan vad som förändrades i innehållet i standarderna och de teorier som
kom vid liknande tidpunkter. Det gav oss även en struktur som hjälpte oss att
kunna para ihop fler standarder med varandra. Slutligen sammanfattar vi vårt
resultat av vår studie samt besvarar syftet i slutsatsen. I det här kapitlet
kombineras både slutsats och diskussion, för att på så sätt kunna diskutera
varför och hur vi kommit fram våra slutsatser.
3.4.1. Val av standarder
Vi har valt att inkludera både ramverk och standarder i vår studie, men vi
väljer att benämna båda för standarder. Vid valet av standarder fokuserade vi
på att välja de som främst behandlade socialt samt miljömässigt
ansvarstagande. Andra standarder som till exempel handlar om kvalitet ansåg
vi inte tillförde relevant information till vårt arbete och exkluderades därför.
Givet avgränsningen valde vi att studera de mest omfattande publicerade
standarderna som är ramverk eller riktlinjer för att upprätta en
hållbarhetsredovisning. Det gjorde vi för att kunna få en förståelse för hur det
kommit sig att vissa standarder har fått större uppmärksamhet än andra
standarder inom området. Då vi skapat en tidslinje som täcker in flera
välkända samt även också mer okända standarder anser vi att fler standarder
inte skulle påverka oss i vår analys. Vi hade vid denna tidpunkt samlat
26
tillräckligt med standarder för att kunna göra en tidslinje över standardernas
utveckling.
3.5. Metodkritik
Att använda sig av enbart sekundärdata innebär både för- och nackdelar.
Fördelarna är att datamaterialet vanligtvis är av hög kvalitet och att det finns
möjligheter att spara både tid och pengar (Bryman & Bell 2013). Ytterligare en
fördel är möjligheten att kunna genomföra longitudinella analyser, som nämnts
ovan, vilket vi har utnyttjat i vår undersökning. Genom användning av
sekundärdata från olika tidsepoker kan vi därmed samla in användbar data och
kan avgöra hur hållbarhetsredovisningens utveckling sett ut över tid. Det
förekommer även brister med sekundärdata. Några nackdelar är sekundärdata
är att det kan vara svårt att bedöma kvaliteten på materialet samt att det tar tid
att bekanta sig med data som är framtagen av någon annan (Bryman & Bell
2013).
3.6. Validitet och reliabilitet
Ett debatterat område är huruvida kvalitativa forskare bör behandla validitet
och reliabilitet på samma sätt som kvantitativa forskare, eller om kvalitativa
forskare istället bör kalla det här för trovärdighet. Åsikterna går isär om vilket
som anses rätt, men vi har i vårt arbete valt att tillämpa validitet och reliabilitet
istället för trovärdighet, något som vi grundar på argumenten framförda av
Larsen (2009). I grund och botten handlar begreppen om ungefär samma
aspekter, nämligen hur väl genomförd undersökningen är och hur trovärdig
den anses vara. Validitet och reliabilitet behandlar undersökningens kvalitet.
Det handlar således om att datainsamlingen ska vara korrekt utförd och att
möjliga felkällor ska minimeras. Vid kvalitativa undersökningar kan validitet
och reliabilitet stärkas genom till exempel triangulering, vilket innebär multipla
datainsamlingsmetoder för att stärka resultaten (Bryman & Bell 2013).
Validitet handlar om väsentlighet (Larsen 2009). Väsentlighet kan vidare
förklaras som att datainsamlingen ska stämma överens med frågeställningen.
Allt insamlat material ska således vara relevant och kunna förankras i
frågeställningen för att inkluderas i arbetet. Är datainsamlingen irrelevant bör
den därmed avlägsnas ur undersökningen (Larsen 2009). Det här
resonemanget förklarar varför vi i vår studie valt att inte ta med vissa
standarder då vi utformade vår tidslinje, samt varför intervjuer eller annat
datainsamlingsmaterial inte ansågs relevant. Reliabilitet berör tillförlitlighet
(Bergström & Boréus 2005). Det handlar således om noggrannhet. Vad som är
27
viktigt att ha i åtanke under studiens gång är att tolkningsaspekten är en
reliabilitetsfråga för de flesta textanalyser. Textläsningen bör vara tillräckligt
noggrann för den frågeställningen som är given, oberoende av vilken
tolkningsstrategi som använts (Bergström & Boréus 2005). Reliabiliteten kan
många gånger vara lägre i en kvalitativ undersökning än i en kvantitativ
undersökning, vilket beror på att en mycket högre grad av tolkning från
forskarnas sida förekommer vid kvalitativa undersökningar (Larsen 2009).
Kvalitativa studier kan innebära ett stort mått av tolkning från författarnas
sida, och det här är något som vi genom hela vår studie har varit medvetna
om. För att minimera tolkningar, värderingar och egna åsikter har vi därmed
kritiskt granskat vad den andra av oss har skrivit. Granskningen kan ses som
ett sätt att stärka validiteten och reliabiliteten (Larsen 2009). Ytterligare ett sätt
att stärka validiteten och reliabiliteten på är att under hela arbetets gång
redovisa allt mycket tydligt och noga, på så sätt kantas arbetet av transparens,
och möjligheten för andra forskare att genomföra samma undersökning ökar
därmed (Bryman & Bell 2013).
3.7. Etiska ställningstaganden
Inom all form av forskning bör etiska ställningstaganden tas upp. Särskilt vid
kvalitativ forskning kan etiska aspekter vara ett problem, då kontakt med
undersökningspersoner är större än vid kvantitativa undersökningar. Det är
således viktigt att ha kännedom om etik, och speciellt när det gäller hur
forskare ska uppträda gentemot undersökningspersoner (Bryman & Bell 2013).
I vår undersökning har vi endast tillämpat oss av sekundärdata genom en
dokumentanalys och har således aldrig varit i kontakt med
undersökningspersoner. Inhämtad sekundärdata är även offentlig, vilket
indikerar rätten att använda sig av sådana dokument och artiklar. Vi har
därmed inte brutit mot några etiska principer.
28
4. Empiri
I följande kapitel presenteras valda standarder. Standarderna är strukturerade i en tidslinje
för att på ett överskådligt sätt kunna följa med i utvecklingen. Innehållet i varje standard
har strukturerats efter mallen med frågorna som presenterasdes i metodkapitlet.
Figur 2: Tidslinje
4.1. Standarder
1976: OECD Guidelines for Multinational Enterprises
OECD Guidelines for Multinational Enterprises fokuserar på den sociala
delen av TBL och syftar till att skapa bättre sociala förutsättningar för alla
länder och deras invånare vilka är anslutna till OECD (OECD 2016a).
Standarden publicerades första gången år 1976, men har reviderats fem gånger
och den senaste revideringen gjordes år 2011 (OECD 2016b). Standarden
hjälper företag att agera hållbart och ansvarstagande på marknaden, och berör
områden som sträcker sig från mänskliga rättigheter till taxering (OECD
2016b). Organisationen OECD arbetar för transparens, pålitlighet och en
hållbar framtid. Fokus ligger på att identifiera eventuella kommande problem
och förhindra att de uppstår (OECD 2016a).
1987: ISO 9001
ISO 9001 är en standard som fokuserar på att förbättra verksamheten för att
enklare möta det kunderna efterfrågar. Det är en ledningssystemstandard som
29
arbetar för kvalitetsprocesserna i ett företag och hör till ISO 9000-serien som
handlar om normer för kvalitéstyrning (SIS 2016a). Hela ISO 9000-familjen
introducerades år 1987 (ISO 2016a). Standarden består av olika principer som
bland annat baseras på medarbetarnas engagemang, relationshantering och
kundfokus. Kvalitetsarbetet handlar om att hela tiden förbättra företaget och
ledningssystemet, praktiker talar om Total Quality Management (TQM).
Genom att följa och uppfylla de principer som ISO 9001 innehåller kan ett
företag bli certifierad (SIS 2016b). För att anpassa sig till ISO 9001 följer
företag de riktlinjer som finns för alla ISO-standarder. Hela ISO-familjen
revideras var femte år för att vara relevant på marknaden och ISO 9001
reviderades senast år 2015 för att svara på de senaste trenderna (ISO
2016b).
1989: Ceres
Ceres grundades år 1989 på grund av Exxon Valdez katastrofen (Ceres 2016a).
Ceres fungerar som ett ramverk för hållbarhetsredovisning och grundar sig i
TBL. Organisationen har skapat en miljöinriktad uppförandekod, som
ursprungligen kallades Valdez Principles, men som numera går under namnet
Ceres Principles. Organisationen förespråkar hållbart ledarskap och ämnar att
öka företagens ansvarstagande i syfte att skapa en hållbar utveckling.
Organisationen är fortfarande verksam och skapar verktyg för att inkludera
miljömässiga och sociala utmaningar i företag, investerares beslutsfattande och
kapitalmarknaden i större utsträckning (Ceres 2016b).
1989: Natural Step
Natural Step fokuserar enbart på miljön och syftar till att skapa en hållbar
utveckling inom naturens egna gränser (Det Naturliga Steget 2016a). Natural
Step har utvecklat fyra hållbarhetsprinciper som hjälper företag att verka för
en hållbar utveckling. Principerna har kontinuerligt uppdaterats. Vidare har
organisationen valt att arbeta med backcasting, något som de beskriver med
hjälp av deras ABCD-modell. Metoden syftar till att underlätta förståelsen för
var företag befinner sig idag och ska skapa förståelse för att sättet att göra
saker på och leva inte fungerar i syfte att skapa en hållbar utveckling och
framtid. Modellen beskriver sedan hur det är viktigt att vara innovativ för att
hitta nya lösningar och att planering och prioritering är viktiga ledord (Det
Naturliga Steget 2016b).
30
1992: World business council for sustainable development (WBCSD)
WBCSD är ett ramverk som tillhandahåller flera olika verktyg som företag kan
använda för att dels kunna mäta och utvärdera sitt arbete, dels för att
implementera mer hållbara metoder i sina affärsstrategier. Ramverket
grundades år 1992 vid världstoppmötet i Rio (WBCSD 2016a). WBCSD
arbetar för att skapa hållbara affärslösningar och medlemmarna arbetar över
gränserna mellan länder, sektorer och distributionskedjor. Arbetet har lett till
att organisationen är erkänd som en av de mest framträdande organisationer
för hållbart affärsutvecklande av bland andra FN och Världsbanken (WBCSD
2016b).
WBCSD arbetar efter olika ramverk som de benämner “vision” och “action”
(WBCSD 2016a). “Action 2020” har nio olika punkter som sammansatts i sex
kluster, vilka är klimat och energi, ekosystem och landskap, säkra material och
produkter, social påverkan, hållbara livsstilar samt vatten. Organisationens
“Vision 2050” är att ändra synen på värde. Målet är att vinst, värde och
kostnader ska få en annan betydelse, genom att inte bara ta hänsyn till det
ekonomiska värdet. Det menas att för att nå en hållbar utveckling och framtid
behövs samverkan mellan olika investerare för att på så vis få fram nya sätt att
mäta ett företags sanna värde, sanna kostnader och sanna vinst (WBSCD
2016c). “Action” står för vad som görs här och nu, medan “Vision” handlar
om ett önskat läge som önskas uppnå innan år 2050.
1992: BS 7750
BS 7750 var den första standarden för miljöledningssystem i världen och
publicerades år 1992 av BSI (BSI 2016a). Standarden handlade om miljöteknik,
ekologi, styrningstekniker, miljöstyrning samt verifiering för att nämna några
huvuddrag i standarden (BSI 2016b). År 1994 ersattes BS 7750 av den
internationella standarden ISO 14001 som nu istället är den gällande
standarden för ett företags miljöstyrning (BSI 2016a; BSI 2016b).
1993: EMAS
EMAS-förordningen trädde i kraft år 1993 och var då endast utformad åt
industriföretag. Från och med år 2001 utökades EMAS så att den nu innefattar
alla företag vars verksamhet har betydande miljöeffekter. Det är en frivillig
EU-förordning som ska effektivisera och förbättra miljöarbetet i företag (FAR
Online 2001). Miljöledningssystemet kan tillämpas av alla typer av företag och
genom att de årligen publicerar en miljöredovisning enligt EMAS kan de öka
31
sin trovärdighet (Naturvårdsverket 2015). För att visa att ett företag är anslutet
till EMAS används en liten symbol som är lätt att känna igen. EMAS har
senare baserats på ISO 14001 (FAR Online 2001).
1995: Sustainable Process Index
Sustainable Process Index (SPI) är ett ramverk där den miljömässiga aspekten i
TBL står i centrum. SPI utvecklades för att kunna mäta den totala påverkan på
miljön. Indexet passar särskilt bra i den industriella sektorn, där föroreningar
är särskilt stora och ofta förekommande, jämfört med andra sektorer. Genom
det här ramverket eller måttet är det således möjligt att kunna mäta
miljöpåverkan som människor eller industrier orsakar, genom olika
teknologier. För att nämna ett exempel så har det påvisats genom användning
av SPI att naturgas är mycket mer av en miljöbov än förnybar energi, i termer
av miljöpåverkan. SPI utvecklades runt 1995 (Narodoslawsky & Krotscheck
2004).
1996: BS 8800
BS 8800 publicerades första gången 1996 av BSI. Standarden har reviderats
genom åren och den nuvarande och uppdaterade versionen är från 2004.
Standarden handlar om företagshälsovård och säkerhetssystem på
arbetsplatser, och behandlar således bara den sociala delen i TBL. Förutom
företagshälsovård i stort fungerar standarden som en guide för företag som är
intresserade av hur de ska tillgodose och implementera frågor som till exempel
behandlar miljön och hälsan på arbetsplatsen, säkerhetsmått,
anställningsvillkor, personalhantering samt olycksförebyggande riktlinjer (BSI
2016d). Standarden har inspirerats av en rad olika standarder som till exempel
BS 7750, OHSAS 18001 samt brittiska tolkningar av standarderna ISO 9001
och ISO 14001. Tillsammans har de hjälpt till att forma nuvarande BS 8800
(BSI 2016d; BSI 2016e). Nuvarande BS 8800 innehåller mycket mer
information än föregångaren från 1996. Nya lagregleringar har tagits i
beaktande vid utformningen av den uppdaterade versionen och BSI har
fokuserat mycket på att addera förbättringar gällande riskbedömning (BSI
2016e). Standarden är anpassad för att passa alla olika typer av företag och
verksamheter. Oavsett storlek på företaget och oavsett vilken form av
aktiviteter företaget bedriver så är BS 8800 anpassad (BSI 2016e).
32
1996: ISO 14001
ISO 14001 inspirerades av BS 7750 (BSI 2016a) och innehåller standarder om
hur företag bör arbeta med miljöarbeten. Genom standarden ISO 14001 kan
företag erhålla ett certifikat om de uppfyller de krav som standarden ska
tillämpa, samt arbetar med systemet i den dagliga verksamheten (SIS 2016b).
ISO 14001 tillämpas därmed av företag som önskar bidra till en hållbar
utveckling genom att fokusera på sina miljömässiga skyldigheter (ISO 2016d).
Den senaste versionen av standarden är från 2004. Standarden ISO 14001 kan
till exempel hjälpa företag att minska deras miljöpåverkan, sätta upp mål för
förbättringar med miljöarbeten samt hjälpa dem att sätta upp en rutin för deras
miljöarbeten (SIS 2016d).
1997: SA8000
Standarden SA8000 lanserades år 1997 av SAI och handlar om den sociala
arbetsmiljön (SAI 2015a). SA8000 fokuserar på mänskliga rättigheter och
SAI:s mål är att införa mänskliga rättigheter och en bra arbetsmiljö över hela
världen (SAI 2015b). Standarden är en av världens första som fokuserar på
sociala aspekter. Den bygger bland annat på FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter, olika konventioner från ILO och FN samt nationell lag. SA8000 är
heller inte bransch-specifik, utan den kan i stort sett appliceras på vilken form
av verksamhet som helst (SAI 2015c). Den senaste versionen av SA8000 är
från 2014. Standarden innehåller nio stycken olika principer som alla är
normativa, vilket betyder att de säger hur företag bör agera. Principerna
behandlar bland annat barnarbete, hälsa och säkerhet, diskriminering samt
arbetstider. Viktigt att notera är att standarden förutsätter att företag som
önskar följa SA8000 ska ha ett effektivt styrsystem, som ska fungera som
kärnan i SA8000. Styrsystemet är nödvändigt för implementering, övervakning
samt upprätthållande av SA8000 (SAI 2014).
1999: AA1000
AccountAbility är en global organisation som grundades år 1995. Standarderna
har byggts upp kring tre olika kärnvärden, vilka är inkludering av intressenter,
väsentlighet och lyhördhet (AccountAbility 2015a). AA1000 består av en rad
principbaserad standarder som fokuserar på både integrerad redovisning och
försäkran. Standarderna är utvecklade med hänsyn till så många intressenters
intressen som möjligt och ska underlätta för företag att verka mer hållbart och
ansvarsfullt (AccountAbility 2015b).
33
AA1000 består av tre olika grupper av standarder som alla tillsammans bildar
AA1000 (AccountAbility 2015b). Första gången standarden publicerades var
år 1999 men revideringar har gjorts genom åren. Den första gruppen av
standarder benämns “The AA1000 AccountAbility Principles Standards”
(AA1000APS) och fungerar som ett ramverk för företag gällande hur de ska
hantera miljömässiga utmaningar (AccountAbility 2015c). AA1000APS
reviderades senast år 2008 och standarderna behandlar inkludering,
väsentlighet och lyhördhet (AccountAbility 2015c). Den andra gruppen
benämns “The AA1000 Assurance Standard” (AA1000AS) och publicerades
första gången år 2003, då den också var den första
hållbarhetsförsäkringsstandarden i världen (AccountAbility 2015d). Denna
byggde vidare på “AA1000 Framework Standard” från 1999 (AccountAbility
2015d). Standarden har sedan 2003 uppdaterats och den senaste versionen är
från år 2008 (AccountAbility 2015d). Den tredje och sista gruppen heter “The
AA1000 Stakeholder Engagement Standard” (AA1000SES) (AccountAbility
2015e). Denna, liksom AA100AS, grundar sig i AA1000APS (AccountAbility
2015c). AA100SES menar att skapa ett ramverk för hur företag ska göra för
att engagera sina intressenter allt mer.
1999: The Global Compact
FN:s Global Compact är världens största frivilliga initiativ gällande hållbarhet
som berör både miljömässiga och sociala aspekter samt bolagsstyrning (UN
Global Compact 2016a). Syftet är att skapa globala och hållbara principer som
är uppdaterade för att stämma överens med världens ändrade förutsättningar
(UN Global Compact 2016b). Global Compact har en klar vision som
organisationen strävar efter att uppnå. Det övergripande målet är att skapa en
hållbar utveckling och en inkluderande global ekonomi. För att möjliggöra det
här menar organisationen att företag måste följa tio stycken olika principer
som behandlar antikorruption, mänskliga rättigheter, miljö och arbetsrättsliga
frågor (UN Global Compact 2016c). Princip ett och två handlar om mänskliga
rättigheter. De beskriver att företag bör respektera mänskliga rättigheter och
att företag inte ska engagera sig i att missbruka mänskliga rättigheter. Princip
tre, fyra, fem och sex behandlar arbetsrättsliga frågor och säger att barnarbete
samt diskriminering är fel och att ingen ska vara tvingad till att arbeta. De
nästkommande tre principerna rör miljön. Vad som tas upp i dem är bland
annat att nya teknologier för förbättrad miljö samt att större miljömässigt
ansvarstagande bör uppmuntras. Den tionde och sista principen berör
antikorruption, och den handlar om att all form av korruption ska motarbetas
34
(UN Global Compact 2016d). FN:s Global Compact innehåller även 17
hållbarhetsmål. Målen berör områden såsom fattigdom, hunger, hälsa,
utbildning, jämställdhet, rent vatten och så vidare. Hållbarhetsmålen
tillsammans med de tio principerna fungerar som milstolpar för att nå en
hållbar utveckling (UN Global Compact 2016e).
1999: DPSIR-modellen
DPSIR-modellen är ett ramverk som består av olika delar som alla påverkar
varandra. Redan på 1970-talet publicerades Pressure-State-Response-modellen
(PSR), som sedan kom att användas av OECD (UNEP 2006). PSR-modellen
vidareutvecklades sedan i slutet av 1990-talet av EAA och blev slutligen
DPSIR-modellen (UNEP 2006). Modellen består av “Drivers”, “Pressures”,
“State”, “Impact” samt “Responses”, som tillsammans således blir DPSIR.
Den bygger på att sociala och ekonomiska utvecklingar har en påverkan på
miljön, vilket i sin tur leder till att miljön förändras. En förändrad miljö leder
till ett förändrat ekosystem och har effekter på människors hälsa. Det här kan
leda till sociala responser som kan komma att påverka alla delar i modellen
(EEA 1999). DPSIR-modellen hjälper företag att klassificera indikatorer för att
på så sätt lättare kunna nå miljömål samt kunna se hur väl mål mot hållbar
utveckling har nåtts.
1999: Natural Capitalism
Natural Capitalism är ett ramverk som grundar sig på TBL och som
publicerades år 1999. Organisationen har som mål att utbilda och skapa
kännedom om sina hållbarhetsprinciper, för att på så sätt kunna öka
livskvaliteten för jordens alla invånare och skapa en hållbar utveckling (Natural
Capitalism Solutions 2016a). De tre principerna berör alla områden inom TBL.
Den första principen handlar om att resurser bör användas mer produktivt för
att på så vis bland annat kunna minska utsläppen. Den andra principen handlar
om att processer bör göras om för att bättre kunna passa in i naturens egna
omlopp. Med andra ord förespråkas omgjorda processer för att kunna minska
avfall och återanvända gammalt material. Slutligen så handlar den tredje och
sista principen om det sociala, och syftar till att skapa större välmående bland
människor. Sedan ramverket introducerades har Natural Capitalism hjälpt
företag att använda principerna i sina verksamheter (Natural Capitalism
2016b).
35
1999: SIGMA project
SIGMA projektet skapades år 1999 av BSI, Forum for the Future samt
AccountAbility, med stöd från det brittiska handels- och industriministeriet.
SIGMA:s riktlinjer ger företag enkla och praktiska råd om hur de bidrar till ett
hållbart arbete genom att stödja dem i utmaningar som uppstår genom
ekonomiska, sociala och miljömässiga dilemman, möjligheter och hot (BSI
2003). Riktlinjerna består dels av principer som hjälper företag att förstå
hållbarhet och hur de kan bidra till det, dels ett ramverk som integrerar
hållbarhet i kärnprocessen samt beslutsfattandet. De kan användas av alla
företag oavsett bransch eller storlek och har ett anpassningsbart
förhållningssätt som gör att varje företag kan anpassa riktlinjerna till sin egen
verksamhet (BSI 2003). Principerna består av fem olika typer av kapital;
natural capital (miljön), social capital (sociala relationer), human capital
(människor), manufactured capital (anläggningstillgångar) samt financial capital
(vinst och förlust, omsättning, aktier, likviditet etc.). De är vidare kopplade till
varandra och måste hanteras på ett integrerat sätt (BSI 2003). Ramverket
består av fyra faser som kan delas upp i tre till fem nivåer vardera för att
hantera och integrera hållbarhet inom ett företag; ledarskap och vision,
planering, framställning, samt övervaka, utvärdera och rapportera. Principerna
inom SIGMA visar hur ett företags arbete mot hållbarhet kan se ut.
Tillsammans med andra principer kan företaget utveckla deras egna riktlinjer.
Ramverket ska underlätta för företag att förverkliga deras visioner. Arbetet för
att skapa ett större ansvarstagande och förstärkning av kapital är inbäddat i
varje fas (BSI 2003). SIGMA är kopplat till befintliga ledningssystem och
ramar som ISO 14001, ISO 9000-serien, OHSAS 18001 och AA1000, vilket
möjliggör jämförbarhet med befintliga system och hjälper företag att utveckla
befintligt arbete. Den senaste versionen gavs ut år 2003 (The Sigma Project
2006).
1999: OHSAS 18001
OHSAS 18001 är tillsammans med OHSAS 18002 en del av OHSAS 18000serien som skapar riktlinjer, rutiner och kontroller åt företag för att uppnå
bästa möjliga arbetsmiljön, hälsa och säkerhet. OHSAS står för Occupational
Health and Safety Management (BSI 2016f). Standarden publicerades år 1999 och
var inspirerad av BS 8800. Senaste revideringen av OHSAS 18001 skedde 2007
(BSI 2016a). För att anpassa sig till OHSAS 18001 följer företag en checklista
som säkerställer att de följer med i processen och där det framkommer vad de
bör ändra. Genom att följa OHSAS 18001-riktlinjer och rutiner kan företag
36
kontrollera sina arbetsmiljöer och identifiera risker så att olyckor kan undvikas.
Personalen motiveras även av bättre arbetsförhållanden (BSI 2016f). OHSAS
18001 kommer att ersättas av ISO 45001 under 2016 (SIS 2016e).
2000: Carbon Disclosure Project (CDP)
CDP är en oberoende, icke-vinstdrivande organisation som innehar en av de
största databaserna angående avslöjanden kring utsläpp av växthusgaser,
vattenförbrukning och klimatstrategier på global nivå. Företag rapporterar sina
koldioxidutsläpp via CDPs webbplats och synliggör det för investerare (CDP
2014). Organisationen grundades år 2000 och har sitt högkvarter i London.
CDP uppmanar företag och städer att ge ut mer information om hur de
påverkar miljön, med avsikt att ge beslutsfattare den information de behöver
för att kunna förändra det beteende som just nu råder på marknaden. De
tillvägagångssätt som används för att göra affärer i världen idag anser CDP bör
kunna ändras, dels för att minska påverkan på klimatet och dels vara mer
försiktig med våra naturresurser. Kapitalet ska fördelas på så vis att det skapar
ett långsiktigt välstånd istället för att arbeta mot kortsiktiga vinster på
bekostnad av världens miljö (CDP 2016). CDPs strategiska mål är att genom
ett utbyte av information mellan företag, investerare, leverantörer och städer
kan mål så som minskade utsläpp och ett skyddande av vattenresurser uppnås,
samt förhindra förstörelse av skogar. CDP använder sig av frågeformulär som
ramverk för att hjälpa företag att kunna rapportera. Genom att besvara de
olika frågeformulären kan ett företags leverantörer samla information som ger
dem en insikt om företagets utsläpp och strategi kring klimatförändringen,
förstå de risker och möjligheter med vattenbrist och andra vattenfrågor, samt
användningen av råvaror som hotar globala skogar. Det här möjliggör det för
investerare att bland annat få en insyn i ledningens engagemang och processer
(CDP 2014).
2000: G1
Global Reporting Initiative (GRI) lanserade den första versionen riktlinjer,
som representerade det första globala ramverket för en omfattande
hållbarhetsredovisning, år 2000. GRI bildades 1997 av de icke-vinstdrivande
Amerikanska organisationerna Ceres och Tellus Institute med stöd av FN:s
miljöprogram UNEP. Sedan starten har organisationen arbetat med att designa
och bygga en gemensam ram för rapporteringen kring TBL (GRI 2016). Vid
lanseringen av de första riktlinjerna behandlas de tre aspekterna som separata
rapporteringsaspekter, men i framtiden ska de bli mer sammanlänkande. Med
37
de första riktlinjerna hade GRI som avsikt att hjälpa företag att ge
omgivningen en tydlig bild av mänskliga och ekologiska konsekvenser av ett
företags verksamhet, vilket gör det enklare för investerare att fatta
värdegrundande beslut. Intressenter får även mer tillförlitlig information som
är relevant för deras intressen. Riktlinjerna hjälper företag att redovisa sitt
hållbarhetsarbete och uppmärksammar förbättringar och framsteg. Genom att
använda riktlinjerna kontinuerligt blir det enklare att jämföra olika perioder
med varandra, vilket i sin tur skapar både öppenhet och trovärdighet (GRI
2000). Riktlinjerna innehåller en mall som företag kan använda sig av när de
utformar sin hållbarhetsredovisning. GRI förespråkar att företag ska följa den
ordning som är presenterad för att underlätta benchmarking och jämförbarhet.
Här ombeds även företag att presentera sina prestationer avseende de
ekonomiska-, sociala- och miljömässiga aspekterna. Det står klart och tydligt
uppradat områden inom varje del. Som exempel kan ges att inom den
miljömässiga aspekten ombeds företag att presentera sin användning av energi,
materialanvändning, återvinning, vattenanvändning, transporter etc. Inom den
sociala aspekten ska företag presentera arbetsförhållanden, säkerhet, mänskliga
rättigheter etc. Slutligen innehåller den ekonomiska aspekten punkter kring
företagets ekonomiska förhållanden (GRI 2000).
2001: AS/NZS 4801
AS/NZS 4801 är en standard för hälsa och säkerhetshantering och säkerställer
att företag följer lagstiftningen i Australien och Nya Zeeland, men företag i
andra länder har också anpassat sig efter standarden. Standarden publicerades
2001 genom att två tidigare standarder, AS 4801 och NZS 4801 slogs ihop till
en enda. Att skapa ett system för hanteringen av hälso- och säkerhetsfrågor
kan bidra till att företag tar i tu med juridiska imperativ, etiska frågor,
arbetsmässiga relationer som handlar om säkerhet på arbetsplatsen, och att
förbättra sin ekonomiska prestanda (BSI 2016c). Standarden kommer ersättas
av ISO/DIS 45001 under 2016 (ISO 2016e).
2001: Greenhouse Gas Protocol
Greenhouse Gas Protocol (GHG Protocol) skapades genom ett samarbete
mellan WRI och WBCSD då de ansåg att en internationell standard för att
redovisa växthusgasutsläpp behövdes. Den första versionen av “The Greenhouse
Gas Protocol: A Corporate Accounting and Reporting Standard” publicerades 2001
och blev den globala standarden för hur man mäter, hanterar och rapporterar
utsläpp av växthusgaser. Standarden erbjuder tillvägagångssätt för hur företag
38
kan mäta och räkna på sina utsläpp genom olika verktyg (Greenhouse Gas
Protocol 2012).
En reviderad version gavs ut 2004. GHG Protocol Corporate Accounting and
reporting Standard innehåller en steg-för-steg guide åt företag för att
rapportera om sina utsläpp. Stegen innefattar bland annat att sätta upp mål och
gränser för företaget, förstå utsläpp orsakat av ett bolag, registrera utsläpp över
tid, redovisa minskningar av växthusgaser, kontrollera utsläpp av växthusgaser
och att sätta upp mål för utsläppen (WBCSD & WRI 2004). År 2006
anpassade ISO GHG Protocol Corporate Standard då organisationen
utformade sin standard “ISO 14064-I: Specification with Guidance at the
Organization Level for Quantification and Reporting of Greenhouse Gas Emissions and
Removals” och det här blev en viktig händelse eftersom GHG Proticol nu
kunde ses som den internationella standarden för företag att redovisa sina
växthusgasutsläpp i enlighet med (Greenhouse Gas Protocol 2012).
2002: G2
Den andra generationen av GRI:s riktlinjer G2 presenterades år 2002 under
världstoppmötet angående hållbar utveckling i Johannesburg (GRI 2016). G2
redogör för skillnader mellan den finansiella rapporteringen och den
ekonomiska rapporteringen genom GRI. Den finansiella rapporteringen är en
viktig måttstock för att utveckla principer för rapportering av ekonomiska,
miljömässiga, och social aspekter och det existerar betydande skillnader.
Förutom ändringar inom det ekonomiska området har ändringar gjorts inom
det sociala. Fler aspekter inom TBL har tillkommit och andra har
omorganiserats. En kategori kring produktansvar har lagts till och det är mer
fokus kring produktsäkerhet. Även en kategori där företag ombeds beskriva
roll i samhället när det kommer till utmärkelser, politiskt engagemang och
donationer finns med (GRI 2002).
2006: Ecological Footprint
Global Footprint Network grundades år 2003 och är en icke-vinstdrivande
organisation (Global Footprint Network 2014a). Organisationen har publicerat
både Ecological Footprint som fungerar som ett ramverk där fokus är vid den
miljömässiga dimensionen i TBL samt Ecological Footprint Standards.
Ecological Footprint Standards publicerades första gången 2006, men är senast
reviderade år 2009. Standarderna är menade för företag som följer ramverket,
och de uppkom då det ansågs föreligga ett behov att av rapportera studier om
39
ekologiska fotavtryck på ett konsistent sätt. Det skulle också innebära att det
blev lättare att jämföra olika resultat (Global Footprint Network 2014b).
2006: ISO 14064
ISO 14064 behandlar riktlinjer för växthusgaser samt hur de kan reduceras.
Inga revideringar har skett sedan standarden publicerades av ISO år 2006 (ISO
2016f). Redan år 2002 började arbetet med ISO 14064 då problem med
växthusgaser och hur det kommit att bli ett globalt problem
uppmärksammades allt mer. ISO 14064 grundar sig på “Corporate Standard”
utvecklad av GHG Protocol (Greenhouse Gas Protocol 2012). Standarden
hjälper företag att erhålla konsistenta riktlinjer gällande transparens och
trovärdighet i kvantifieringen av växthusgaser, hjälper företag att hantera
frågan och hur de ska mätas samt fungerar som en vägledning gällande handel
med växthusgasutsläppsrättigheter (ISO 2016g). ISO 14064 ingår i ISO 14000familjen och behandlar miljörättsliga frågor. Just ISO 14064 är uppdelad i tre
olika standarder. Den första är tillämplig på organisationsnivå och
tillhandahåller riktlinjer för hur företag kan kvantifiera och rapportera
växthusgaser och reduceringen av dem. Den andra är menad att tillämpas på
projektnivå och den tredje standarden handlar om validering och verifiering
(ISO 2016g).
2006: G3
Efterfrågan på GRI:s riktlinjer ökade allt mer och år 2006 gav GRI ut den
tredje generationens riktlinjer. Riktlinjerna utvecklades tillsammans med över
3000 experter från näringslivet och samhället (GRI 2016). Två versioner av
den tredje versionens riktlinjer G3 blivit utgivna, som fokuserade på att skapa
en klarhet kring rapporteringen, förslag på kriterier samt att presentera ett
tillvägagångssätt åt företag att rapportera i enlighet med. Den andra versionen
G3.1 gavs ut år 2011 och innehöll en utökad vägledning kring att rapportera
kön samt rapportering om samhällsprestationer och arbetet med mänskliga
rättigheter (GRI 2016).
2010: ISO 26000
ISO 26000 publicerades år 2010 och berör företagens sociala ansvarstagande.
Standarden förklarar hur företag kan agera etiskt och transparent för att bidra
till en hållbar utveckling där betoning ligger på social välfärd (ISO 2016c). ISO
26000 redogör för vad företag kan göra för att medverka till en hållbar
framtid. Det är en internationell standard som definierar begreppet socialt
40
ansvarstagande genom olika principer. Företag följer genom ISO 26000
frivilliga riktlinjer för socialt ansvar, som till exempel koncept, trender, rutiner
och integrering. En önskan om att ISO skulle utforma en standard för socialt
ansvarstagande togs upp år 2001. År 2004 fastslogs förslaget under en
internationell konferens och standarden har utvecklats tillsammans med
intressenter verksamma inom olika branscher (SIS 2016c).
2012: CSR 2000
CSR 2000 publicerades år 2012 och är den nuvarande versionen. Det är en
standard som beaktar ett företags sociala ansvar (SCAB 2016a). Tillämpar ett
företag redan ISO 14001 eller OHSAS 18001 har företaget redan en bra grund
för att kunna tillämpa CSR 2000 (SCAB 2016b), eftersom standarden bygger
på andra internationella riktlinjer såsom ISO 26000, ISO 14001, ISO 9001
samt OHSAS 18001 (SCAB 2016b). CSR 2000 kan även tillämpas parallellt
med andra ISO-standarder (SCAB 2016b). Standarden innehåller riktlinjer om
bland annat mänskliga rättigheter, etik, hantering av synpunkter från
intressenter, ansvarsfulla affärsmetoder samt CSR Policy (SCAB 2016b).
2013: G4
År 2013 gav GRI ut en fjärde generations riktlinjer (GRI 2016). G4 är
vidareutvecklat från G3 och innehåller förslag till ändringar som rör bland
annat antikorruption och utsläpp som bidrar till växthuseffekten. G4 skiljer sig
även från G3 genom att G4 nu kräver att företag ska redovisa för de
konsekvenser som även ligger utanför deras kontroll eller som de har en
inverkan på. Hållbarhetsrapporter som publiceras från och med den 31
december 2015 och upprättas i enlighet med GRI:s riktlinjer bör följa de
nyaste riktlinjerna G4 (GRI 2013).
Riktlinjerna är utformade tillsammans med internationella intressenter världen
över med representanter från näringslivet, det civila samhället, de finansiella
marknaderna, samt revisorer och experter inom olika områden; och i nära
dialog med lagstiftare och statliga myndigheter i flera länder. Riktlinjerna har
utvecklats i linje med internationellt erkända rapporteringsrelaterade
dokument, som omnämns i riktlinjerna. Oavsett företagets storlek och bransch
kan GRI:s principer och standarder användas för att utforma en
hållbarhetsrapport. Riktlinjerna utgivna av GRI är grunden för att uppnå
transparens inom hållbarhetsrapportering och bör därför tillämpas av alla
företag. Informationen i en rapport ska ge en opartisk bild av företagets
41
ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan. Företagets intressenter ska
också kunna ta del av hur företaget arbetar för hållbarhet och hur företaget har
besvarat de krav och förväntningar som ställts från intressenter (GRI 2013).
2013: ISAE 3000
ISAE 3000 publicerades år 2013 och utfärdades av IFAC (IFAC 2016).
Företag som låter ett annat företag sköta vissa processer kan använda sig av
ISAE 3000 för att kontrollera hur företagen som är ansvariga för en del
processer hanterar bland annat säkerhet, integritet samt hållbarhet. ISAE 3000
är relevant att använda då sådana företag ska upprätta en icke-finansiell
rapport. Under det senaste året har användningen av molntjänster ökat och
denna programvara kan erbjudas av så kallade SaaS (software-as-a-serviceproviders). På grund av de nya tjänsterna efterfrågar de användande företagen
insyn i arbetet och en försäkran om att data säkerhetskopieras ordentligt och
att obehörig åtkomst till viktig data inte är möjlig. ISAE 3000 är en standard
som innehåller etiska krav, förfaranden som kräver planering och revision,
rapporteringskrav, kvalitetskrav samt professionell skepticism. Ingen
uppdatering har gjorts sedan publiceringen 2013 (ISAE 2014). Företaget som
använder tjänster som SaaS erbjuder har säkerhetskrav och som svar kan SaaS
lämna en ISAE 3000-rapport med information om de interna processerna och
kontrollerna. ISAE 3000-rapporten granskas av professionella revisionsföretag
och ger garantier för att de kontroller som ingår är riktiga och fungerar
effektivt (ISAE 2014).
2016: ISO/DIS 45001
ISO/DIS 45001 förväntas att publiceras år 2016 och kommer att bli den första
internationella hälso- och säkerhetsstandarden. Den kommer bland annat att
ersätta både AS/NZS 4801 och OHSAS 18001. ISO/DIS 45001 kommer att
utformas i likhet med ISO 9001 och ISO 14001. Den nya standarden syftar till
att underlätta för företag att förbättra de anställdas säkerhet och skapa bättre
arbetsförhållanden över hela världen. Vid utvecklingen tas hänsyn till andra
internationella standarder inom området, men även nationella standarder och
riktlinjer från den internationella arbetsorganisationen beaktas. Oavsett ett
företags storlek eller bransch ska den nya standarden kunna implementeras
Den innehåller även många juridiska krav inom företagets hälso- och
säkerhetsarbeten (ISO 2016e).
42
4.2. Sammanställning av standarder
Här presenteras en sammanställning av standarderna som kommer ligga till
grund för analysen. Standarderna följer en tidslinje och matrisen specificerar
vilket fokus standarderna har, med en utgångspunkt i TBL.
Miljö
1976: OECD
1987: ISO 9001
1989: Ceres
1989: Natural Step
1992: WBCSD
1992: BS 7750
1993: EMAS
1995: SPI
x
x
x
x
x
x
1999: The Global
Compact
1999: DPSIRmodellen
1999: Natural
Capitalism
1999: SIGMA project
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
2001: AS/NZS 4801
2001: Greenhouse Gas
Protocol
2002: G2
2006: Ecological
Footprint
2006: ISO 14064
2006: G3
x
x
x
x
x
2010: ISO 26000
2012: CSR 2000
2013: G4
2013: ISAE 3000
2016: ISO/DIS 45001
x
x
x
x
1999: OHSAS 18001
2000: Carbon
Disclosure Project
2000: G1
x
x
x
1997: SA8000
1999: AA1000
Ekonomi
x
1996: BS 8800
1996: ISO 14001
Social
x
x
x
x
x
43
5. Analys
Tidslinjen med samtliga valda standarder är nu presenterad. I det här kapitlet analyseras
frågeställningen genom att koppla den insamlade empirin till den teoretiska referensramen.
5.1. Standardernas utveckling för att möta redovisningsbehovet i
samhället
Företag hållbarhetsredovisar för att möta samhällets förväntningar (Gröjer
2002) och samhället har i sin tur stor inverkan på redovisningen (Rivoli &
Waddock 2011). Hållbarhetsredovisningen och de publicerade standardernas
utveckling antas därmed ha ett starkt samband. Till en början kopplades
begreppet hållbarhet främst ihop med företagens miljöarbete och samhället
efterfrågade information om företagens bidrag till en hållbar utveckling (Gray
1992), vilket avspeglas i standarderna som publicerades i tidigt skede. De
tenderar nämligen att handla om just miljömässigt ansvarstagande, och några
exempel är standarderna Natural Step, BS 7750 samt EMAS, som alla
publicerades i början på 1990-talet. Standarden utgiven av GRI har även den
utvecklats från att ha fokuserat mycket på miljöaspekten till att fokusera på alla
aspekter av TBL till lika stor del.
Redovisningen är som tidigare nämnts en del av samhällsutvecklingen (Gröjer
2002). Definitionerna av CSR som kommit genom åren, vilka Frederick (2008)
har utvecklat, antas därmed ha påverkats av samhället. De publicerade
standarderna genom åren torde även i sin tur ha påverkats av
samhällsutvecklingen baserat på de olika definitionerna av CSR. Samhället har
efterfrågat det som är aktuellt i omvärlden, till exempel miljöredovisning för
några år sedan till att fokus idag ligger på det sociala, och standarder har
utvecklats för att uppfylla samhällets behov. Undersökningen av standarder
har visat att de kontinuerligt uppdateras. Det torde ha ett samband med att
företag redovisar vad samhället efterfrågar (Gröjer 2002). I takt med att
marknaden utvecklas måste standarderna följa efter för att hjälpa företagen att
redovisa det samhället vill. Att vara ansvarstagande och beakta sociala och
miljömässiga frågor är vad samhället förväntar sig av företagen (Waddock et al.
2002) och ska informeras till intressenter för att öka tilliten (Gröjer 2002).
Att standarderna har utvecklats och blivit allt fler är inte enbart något positivt.
Det finns en uppsjö olika definitioner av CSR (Dahlsrud 2008; Matten &
44
Moon 2008) och det kan således vara en orsak till framväxten av flera olika
standarder för företag att redovisa i enlighet med. Just definitionen av CSR är
också mycket svår. Oavsett vem som bestämmer hur CSR ska definieras så
kommer definitionen att vara partiskt, och således vara mer fördelaktigt för
någon part medan det är mindre fördelaktigt för någon annan part (Van
Marrewijk 2003). Det här kan innebära att antalet standarder som finns på
marknaden har en direkt relation till att det är svårt att definiera vad CSR är,
då organisationer skapar standarder utifrån vad vissa företag väljer att redovisa.
Eftersom det inte finns en gemensam standard eller ramverk för att redovisa
arbetet med hållbar utveckling ser företagens hållbarhetsredovisningar olika ut
beroende på hur de väljer att tolka definitionen av CSR och hållbar utveckling
(Matten & Moon 2008). En del företag kan välja att fokusera på den
miljömässiga biten i TBL och redovisa utifrån till exempel Ecological
Footprint och Greenhouse Gas Emission och utelämna information kring hur
deras arbetsförhållanden ser ut för deras anställda, vilket kan leda till problem.
Redovisningen ska skapa en rättvisande bild av företaget (Alexander &
Jermakowicz 2006), och hur rättvisande denna bild egentligen är kan vara svårt
att avgöra om olika företag definierar CSR olika samt tolkar standarder olika.
Att det finns en rad olika standarder kan därför vara problematiskt (Siew
2015).
I studien presenteras ett antal försök till standarder som syftar till att bidra till
att företag ska redovisa rätt information för att intressenterna får tillgång till
den information de efterfrågar. Hållbarhetsredovisningar som upprättas med
hjälp av olika standarder hjälper intressenter att tolka företag som legitimt eller
inte (Gröjer 2002). De upprättas även på grund av intressenters förväntningar.
Således är det viktigt att hållbarhetsredovisningen både är transparent och
relevant för att intressenter ska tolka företag som legitima (Mueller et al. 2009).
5.2. Hållbarhetsredovisningens utveckling över tid
Hållbarhetsredovisningen började formas på 1970-talet (Borglund et al. 2010)
och har genom åren utvecklats en hel del. Från att knappt acceptera att företag
hade något annat ansvar än att gå med vinst (Friedman 1970), till att det idag
är allmänt accepterat att företag bör upprätta hållbarhetsredovisningar för att
visa samhället att de tar ansvar för hållbar utveckling. Under 1970-talet
förespråkades den sociala delen och det var under denna tidsperiod som
OECD Guidelines for Multinational Enterprises publicerades som handlar om
just den sociala delen av TBL. Det här är den första standarden som
45
framkommit i undersökningen. Det första omvärlden således började prata om
när det kommer till hållbar utveckling var att skapa bättre sociala
förutsättningar för alla länder och deras invånare som är anslutna till
organisationen. Under den här perioden arbetade företag med CSR genom att
svara på de juridiska samhällskraven och etiska frågor kring intressenter och
mänskliga rättigheter (Frederick 2008). Företag började tänka på ett
konsekvensetiskt sätt genom att beakta de mest fördelaktiga konsekvenserna
av deras handlande, för företaget och deras intressenter (Borglund et al. 2010).
I samband med att Brundtlandrapporten publicerades år 1989 började den
stora utvecklingen av hållbarhetsredovisningen. I det här skedet började
standarder ges ut i större utsträckning och de behandlade både miljömässigt
och ekonomiskt ansvar, samt också i vissa fall socialt ansvarstagande.
Den första standarden som innehöll alla tre delar i TBL var Ceres som gavs ut
år 1989, samma år som Brundtlandrapporten publicerades. Ceres bildade
senare tillsammans med Tellus Institute organisationen GRI, som kom att bli
världens mest erkända organisation att ge ut standarder inom
hållbarhetsredovisning (Borglund et al. 2010). GRI har reviderat sin standard
fyra gånger, och den nuvarande standarden är G4 som uppdaterades år 2013.
Revideringar har skett i takt med lagförändringar, samt att samhället och andra
intressenter intresserat sig för fler och mer fördjupade aspekter gällande
företagens sociala, ekonomiska och miljömässiga prestationer. Intressenter
efterfrågar även allt mer transparens (Gray 1992; Gröjer 2002; Mallin 2013;
Siew 2015) och GRI uppdaterar sina standarder med mål att uppfylla
intressenternas önskan. Företag tillgodoser intressenternas intressen genom att
hållbarhetsredovisa och påvisa hur de tar sitt ansvar (Mori et al. 2014), vilket är
något som till exempel G4 har med i sin beskrivning av standarden. Fler
standarder baserade på TBL publicerades runt slutet på 1990- till 2000-talet,
som till exempel GRI tillsammans med AA1000, The Global Compact,
SIGMA project, Natural Capitalism, DPSIR-modellen. Det här var i samband
med att TBL myntades (Elkington 1999). Även Carroll (1991) beskrev CSR
utifrån sin pyramid runt den här tiden, vilket ytterligare indikerar på att
omvärlden diskuterade hållbarhet utifrån flera dimensioner under denna tid.
Äldre standarder som till exempel SA 8000, ISO 9001 och EMAS har alla
uppdaterats under åren. Det har tillkommit nya aspekter i standarderna och
företag ombeds att redovisa mer än vad som beskrevs i standarderna förr.
EMAS var från början endast utformad för industriföretag men från och med
år 2001 utökades standarden så att den nu innefattar alla företag vars
46
verksamhet har betydande miljöeffekter. ISO 9001 har nyligen uppdaterats
och anledningen är att standarden ska hållas uppdaterad och svara på de
senaste trenderna på marknaden.
I takt med framväxten av definitionen av CSR har olika standarder publicerats
som följer denna utveckling. I samband med att omvärlden började tala om
“global citizentship” runt 1990- till 2000-talet publicerades flertalet standarder
som handlade om socialt ansvarstagande, som till exempel BS 7750, SA8000
och OHSAS 18001. Standarder som handlar om den sociala biten i TBL har
sedan fortsatt att publicerats fram till nutid. Att den sociala delen i TBL är
problematisk har diskuterats av många författare (se t.ex. Isaksson et al. 2015;
Christofi et al. 2012; Székely & Knirsch 2005) och problemet avspeglas i
standarder som publicerats de senaste åren. Innehållet i de senast publicerade
standarderna inom den sociala delen av TBL skiljer sig åt. CSR 2000 innehåller
riktlinjer om bland annat mänskliga rättigheter, etik, hantering av synpunkter
från intressenter samt ansvarsfulla affärsmetoder. ISO/DIS 45001 kommer att
publiceras inom snar framtid och är en ny standard som ersätter tidigare
standarder som handlar om hälsa och säkerhet. GRI:s tredje version riktlinjer
G3 handlade även mycket om den sociala delen och uppdateringar om
samhällsprestationer, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Är problemet
med den sociala dimensionen i TBL svaret på att det på senare år främst
publicerats standarder som fokuserar på den sociala dimensionen?
Intressenterna kräver idag mer av företag än tidigare. Företag måste i dagens
samhälle agera etisk korrekt (Brytting 2005), och att företag arbetar med
hållbarhet kan ses som ett svar på den efterfrågan. Utvecklingen av CSR och
hållbarhetsredovisningen går hand i hand med utvecklingen av de publicerade
standarderna, och framför allt, samhällets inverkan.
5.3. Standarders genomslagskraft
Den vanligaste definitionen av CSR är i enlighet med TBL (Dahlsrud 2008)
och genom att implementera den mest erkända definitionen torde företag
erhålla större legitimitet av intressenter. Företag söker ständigt efter att
uppfattas som legitima av omvärlden (Deegan & Unerman 2011). Vissa
standarder har fått större genomslagskraft än andra och det kan förklaras
utifrån legitimitetsteorin. Standarderna från GRI är ett exempel på riktlinjer
som innehåller alla tre delar av TBL. Enligt legitimitetsteorin upprättar företag
hållbarhetsredovisningar för att erhålla eller bibehålla legitimitet (Deegan 2002;
Hahn & Kühnen 2013). Det kan indikera att standarder som inkluderar alla tre
47
delar av TBL får större genomslagskraft just på grund av att redovisa i enlighet
med TBL anses som mer legitimt än att bara fokusera på till exempel den
miljömässiga delen. Företag som använder sig av GRI:s standard anses mer
legitima än de som inte gör det. Det faktum att det finns fler standarder som
inkluderar alla delar i TBL verkar inte påverka utfallet av vad som anses
legitimt eller inte, eftersom GRI:s standard är mer erkända på den globala
marknaden och har mer status (se t.ex. Levy et al. 2010). Legitimitet kan vara
orsaken till varför företag då väljer att redovisa i enlighet med denna typ av
standard framför andra, likvärdiga standarder, som till exempel Sigma.
Uppstår en skillnad mellan intressenters förväntningar på företagets aktiviteter,
och företagets verkliga aktiviteter, skapas ett legitimitetsgap (O’Donovan
2002). Intressenter tenderar med tiden att ändra sina förväntningar på företag.
Redovisar ett företag endast socialt ansvarstagande, och intressenterna
efterfrågar redovisning av både socialt och miljömässigt ansvarstagande,
uppstår således ett legitimitetsgap. Företaget uppfattar inte intressenternas
ändrade förväntningar på företaget och tror att intressenterna fortfarande bara
efterfrågar redovisning av socialt ansvar. Redovisar ett företag istället helt i
enlighet med TBL så skulle risken för legitimitetsgap minska.
GRI torde uppfylla många av de kriterier som Mueller et al. (2009) menar kan
avgöra om en standard är legitim eller inte. Vid utvecklingen av GRI:s
standarder har många intressenter varit delaktiga och kriterier företag ska
använda sig av är tydligt uppstaplat i riktlinjerna. Som diskuterat innan skapar
GRI även stor transparens gentemot intressenter i och med att standarden
inkluderar alla delar i TBL. GRI:s standarder har även fått stor legitimitet på
grund av att de är accepterade av mottagare, bland annat EU. Andra
standarder så som ISO14001 och ISO 26000 kan också anses som legitima
eftersom de skapar certifiering och är även dem utvecklade tillsammans med
många parter. Möjligtvis är det transparensen som är avgörande i de här fallen
då de standarderna främst fokuserar på miljö och inte bidrar med lika stor
information till alla intressenter i distributionskedjan.
Förklaringen till varför vissa standarder haft större genomslagskraft än andra
kan också förklaras med hjälp av intressentteorin. Inom teorin är det allmänt
accepterat att intressenterna har olika intressen gällande vad företaget ska
fokusera på (Deegan 2002). Enligt intressentteorin kan standarders
genomslagskraft bero på att företag väljer att hållbarhetsredovisa i enlighet
med standarder som implementerar alla delar av TBL, som till exempel GRI:s
nuvarande standard G4. Således leder det här till att standarder som innehåller
48
alla tre dimensioner tillgodoser allt fler intressenter eftersom mer information
ges ut. GRI erbjuder även större transparens än andra standarder som endast
fokuserar på ett område, vilket samhället i allt större utsträckning efterfrågar
(Siew 2015). Mer information från företagen gör att fler intressenter blir nöjda,
vilket företag vill uppnå. Det finns olika grenar inom intressentteorin (Hasnas
1998). Den etiska grenen menar att alla intressenter är lika mycket värda, både
de primära samt de sekundära intressentgrupperna (Clarkson 1995; Hasnas
1998). Genom att redovisa helt i enlighet med TBL är risken att företag inte
tillgodoser någon intressentgrupp mindre, vilket ytterligare kan ses som en
orsak till varför standarder som inkluderar alla delar i TBL haft större
genomslagskraft än andra. Viktigare intressenter med mer makt (Näsi et al.
1997) i den alternativa grenen skulle emellertid kunna påverka företaget att
använda sig av specifika standarder framför andra, möjligtvis de mer legitima.
49
6. Slutsatser
I det här kapitlet presenteras slutsatsen av studien. Forskningsfrågorna besvaras utifrån
analysen. Slutligen ges även förslag till fortsatt forskning.
6.1. Diskussion och slutsats
Standarder skapas och publiceras för att möta efterfrågan från samhället.
Samhället efterfrågar ansvarsfulla företag som handlar etiskt korrekt, därför
följer företagen olika typer av standarder för att anpassa sig efter vad samhället
efterfrågar, vad som är aktuellt i omvärlden. Standarder och principer
utvecklas därmed för att företag ska erhålla legitimitet genom att följa normer
och regler. Redovisningen handlar om att företag ska vara legitima och att
intressenter ska få tillgång till användbar information. Den tidslinje som
presenterats i studien stämmer överens med samhällsutvecklingen.
Miljöaspekten har varit med sedan starten och till en början förknippades
hållbart arbete med miljö. I och med samhällsutvecklingen och globalisering av
verksamheter har den sociala dimensionen blivit allt viktigare. Redovisning av
mänskliga rättigheter, barnarbete och arbetsförhållanden är mer aktuellt nu då
västvärlden har mycket av sin produktion i utvecklingsländer.
Hållbarhetsredovisningen har gått från att vara miljöorienterad till att fokusera
på alla aspekter inom TBL. En utveckling som skett på grund av ett
redovisningsbehov från samhället som kräver mer information om företagens
arbete med hållbar utveckling, med andra ord deras CSR-arbete. Standarderna
har i sin tur utvecklats för att underlätta för företagen att uppfylla samhällets
efterfrågan. Vissa standarder fokuserar bara på den miljömässiga aspekten,
vissa bara på den sociala, medan andra standarder hjälper företag hur de ska
redovisa helt i enlighet med TBL. Att det på senare år blivit mer fokus på den
sociala delen i TBL tros enligt analysen bero på att den dimensionen har halkat
efter. Mycket fokus har legat på kopplingen miljö och ekonomi. En annan
orsak kan vara att det är svårt att mäta och redogöra för den sociala
dimensionen (se t.ex. Isaksson et al. 2015). Gränserna mellan de olika
dimensionerna i TBL bör inte vara lika tydliga som de idag är. I likhet med vad
Isaksson et al. (2015) menar tyder den här studien på att ett annat sätt att mäta
den sociala dimensionen är nödvändigt, dels för att skapa större transparens
och dels för att kunna redovisa på ett sätt som ger en rättvisande bild av
företaget. När allt det här uppnås bör både definitionen av socialt
50
ansvarstagande och mätning av densamma bli tydligare. Standardsättare tros
vara medvetna om problemet med att den sociala dimensionen eftersom det
idag skapas nya standarder som endast fokuserar på det sociala.
Slutsatsen som kan dras är att standarden utgiven av GRI är den som är mest
använd och haft störst genomslagskraft. Genom en jämförelse med andra
standarder har det kunnat iakttas att GRI:s standard är den som är mest
utvecklad när det kommer till att underlätta för företag att redovisa hållbarhet.
GRI:s standard har genomgått fyra olika revideringar för att möta samhällets
ändrade förväntningar på företagens ansvarstagande och synen på hållbarhet.
Standarden är även strukturerad utifrån TBL, vilket gör att företag erhåller
större transparens i sina hållbarhetsredovisningar då de redovisar många delar.
Just transparensen som Mueller et al. (2009) anser vara ett av de kriterier som
skapar legitimitet torde vara den största faktorn varför GRI har fått störst
genomslagskraft. Det finns en klar och tydlig mall för hur företag ska bygga
upp sin hållbarhetsredovisning. Om ett företag önskar redovisa helt i enlighet
med TBL så är det mycket enklare att välja en standard som inkluderar alla tre
delar, än att plocka olika riktlinjer från olika standarder. Utifrån analysen kan
det även utläsas att GRI ger företag mest legitimitet och uppfyller flest
intressenters önskan. GRI anses även vara världens mest använda standard för
att den innehåller alla delar i TBL (Levy et al. 2010). Resonemanget stödjs av
studien då företag genom GRI:s riktlinjer kan erbjuda intressenter större
transparens avseende sin verksamhet. GRI är enkelt att använda sig av istället
för att komponera ihop olika standarder till egna riktlinjer. Det finns andra
standarder som baseras på TBL men de har inte erhållit lika stor legitimitet på
grund av att de troligtvis saknar viktiga aspekter så som integrering av alla
intressenter samt specificerade kriterier i standarden. Legitimiteten spelar roll
för ett företag då det ska välja standard att utforma sin hållbarhetsredovisning i
enlighet med. Omvärlden är mest medveten om denna standard vilket skapar
ytterligare incitament för företag att tillämpa riktlinjerna från GRI. Givet det
här resonemanget fås en förståelse för att det är mer än bara en aspekt som
spelar in i frågan varför det är GRI som är marknadens just nu mest
dominerande standardsättare.
Slutligen påpekas de problem som uppstår när det finns många frivilliga
standarder på marknaden. Företag väljer själva vilka standarder de vill
använda, vilket resulterar i att de även själva väljer vilken information de vill
dela med sig av. Företag ska i den finansiella redovisningen avvika från
särskilda standarder om de inte kan ge en rättvisande bild av sig själva
51
(Alexander & Jermakowicz 2006). Vid redovisning av hållbarhet förefaller det
vara omvänt. Genom att företag inte använder sig av vissa standarder uppvisar
de en felaktig bild av sig själva. Företag kan välja att inte redovisa vissa delar,
till exempel den sociala delen av hållbarhetsredovisningen, och delar då inte
med sig av hela bilden.
6.2. Forskningsbidrag
Studien har bidragit till forskningen genom att skapa en förståelse för
standarders utveckling över tid genom en tidslinje och matris. Givet tidslinjen
som producerats som ett resultat av studien har slutsatsen kunnat dras att den
sociala dimensionen ligger efter och att det troligen är därför som dagens
standarder tenderar att handla om just den dimensionen. Förklaringar till
samhällets påverkan av publicerade standarder har gjorts. Vidare har studien
skapat en förståelse för varför standarden utgiven av GRI är den mest
framträdande.
6.3. Förslag till fortsatt forskning
För att få en fördjupad förståelse av hållbarhetsredovisningens utveckling över
tid skulle ytterligare ett steg i forskningen vara att studera
hållbarhetsredovisningens utveckling i företag som redovisat hållbarhet sedan
flera år tillbaka. På så sätt skulle det kunna utläsas om synen på
hållbarhetsredovisningens utveckling ser likadan ut från ett företags perspektiv.
Fortsatt forskning kan även gå djupare in i varje standard för att undersöka
hur de arbetar med legitimitet och intressenter för att skapa ytterligare
förståelse.
52
Källförteckning
AccountAbility (2015a). About Us. http://www.accountability.org/aboutus/index.html [2016-03-14]
AccountAbility
(2015b).
The
AA1000
Standards.
http://www.accountability.org/standards/index.html [2016-03-14]
AccountAbility (2015c). AA1000 AccountAbility Principles Standard (2008).
http://www.accountability.org/standards/aa1000aps.html [2016-03-14]
AccountAbility
(2015d).
AA1000
Assurance
Standard
(2008).
http://www.accountability.org/standards/aa1000as/index.html [2016-03-14]
AccountAbility
(AA1000SES).
[2016-03-14]
(2015e). AA1000 Stakeholder Engagaement Standard
http://www.accountability.org/standards/aa1000ses.html
Alexander, D. & Jermakowicz, E. (2006). A True and Fair View of the
Principles/ Rules Debate. ABACUS, 42 (2), 132-164.
Bebbington, J. & Larrinaga, C. (2014). Accounting and sustainable
development: An exploration. Accounting, Organizations and Society, 39 (6), 395413.
Bebbington, J., Larrinaga, C. & Moneva, J. M. (2008). Corporate social
reporting and reputation risk management. Accounting, Auditing and
Accountability Journal, 21 (3), 337- 361.
Bergström, G. & Boréus, K. (2005). Textens mening och makt. 3. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Beschorner, T. & Muller, M. (2007). Social Standards: Toward an Active
Ethical Involvement of Business in Developing Countries. Journal of Business
Ethics, 73 (1), 11–20.
Borglund, T., de Geer, H. & Hallvarsson, M. (2008). Värdeskapande CSR: hur
företag tar socialt ansvar. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Borglund, T., Frostenson, M. & Windell, K. (2010). Increasing responsibility
through transparency? A study of the consequences of new guidelines for sustainability
reporting by Swedish state-owned companies. Stockholm: Regeringskansliet.
53
British Standards Institution (BSI) (2003). The SIGMA Guidlines - Putting
Sustainable Development Into Practice; A guide for organisations. London: BSI.
http://www.projectsigma.co.uk/Guidelines/SigmaGuidelines.pdf [2016-0426]
Bryman, A. & Bell, E. (2013). Företagsekonomiska forskningsmetoder. 2. uppl.
Stockholm: Liber.
Brytting, T. (2005). Företagsetik. 2. uppl. Malmö: Liber.
BSI (2016a). Our History. http://www.bsigroup.com/en-GB/about-bsi/ourhistory/ [2016-03-21]
BSI
(2016b).
BS
7750:1992
Product
Details.
http://shop.bsigroup.com/ProductDetail/?pid=000000000010880906 [201604-14]
BSI
(2016c).
AS/NZS
4801
Safety
Management
Systems.
http://www.bsigroup.com/en-AU/AS-4801-Safety-Management-Systems/
[2016-03-21]
BSI
(2016d).
BS
8800:1996
Product
Details.
http://shop.bsigroup.com/ProductDetail/?pid=000000000000786867 [201604-14]
BSI
(2016e).
BS
8800:2004
Overview.
http://shop.bsigroup.com/ProductDetail/?pid=000000000030084888 [201604-14]
BSI (2016f). BS OHSAS 18001 - Occupational Health and Safety Management
(OHS). http://www.bsigroup.com/en-GB/ohsas-18001-occupational-healthand-safety/ [2016-03-21]
Cairns, D. R. (2006). On accounting for sustainable development and
accounting for the environment. Resources Policy, 31 (4), 211-216.
Carroll, A. B. (2008). A history of corporate social responsibility: concepts and
practices. I Crane, A., McWilliams, A., Matten, D., Moon, J. & Siegel, D. (red.)
The Oxford Handbook of Corporate Social Responsibility. Oxford: Oxford University
Press, ss. 19–46.
54
Carroll, A. B. (1991). The pyramid of corporate social responsibility: toward
the moral management of organizational stakeholders. Business Horizons, 34 (4),
39–48.
Carroll, A. B. & Shabana, K. (2010). The Business Case for Corporate Social
Responsibility: A Review of Concepts, Research and Practice. International
Journal of Management Reviews, 12 (1), 85-105.
CDP (2014). Strategic Plan 2014-16. https://www.cdp.net/Documents/CDPstrategic-plan-2014-2016.pdf [2016-03-18]
CDP (2016). About Us. https://www.cdp.net/en-US/Pages/About-Us.aspx
[2016-03-18]
Ceres (2016a). Exxon Valdez Oil Spill Leaves a Painful Legacy.
http://www.ceres.org/about-us/our-history/exxon-valdez-oil-spill-stillleaves-a-painful-legacy [2016-03-21]
Ceres (2016b). About Us. http://www.ceres.org/about-us [2016-03-21]
Christofi, A., Christofi, P. & Sisaye, S. (2012). Corporate sustainability:
Historical development and reporting practices. Management Research Review, 35
(2), 157-172.
Clarkson, E. B. M. (1995). A stakeholder framework for analyzing and
evaluating corporate social performance. Academy of Management Review, 20 (1),
92-117.
Dahlsrud, A. (2006). How Corporate Social Responsibility is Defined: An
Analysis of 37 Definitions. Corporate Social Responsibility and Environmental
Management, 15 (1), 1-13.
Deegan, C. & Unerman, J. (2011). Financial Accounting Theory. 2. uppl.
Berkshire: McGraw-Hill Education.
Deegan, C. (2002). The legitimising effect of social and environmental
disclosures - a theoretical foundation. Accounting, Auditing & Accountability
Journal, 15 (3), 282-311.
Det Naturliga Steget (2016a). Om oss. http://www.detnaturligasteget.se/omoss/ [2016-03-21]
55
Det
Naturliga
Steget
(2016b).
Vår
http://www.detnaturligasteget.se/var-metod/ [2016-03-21]
metod.
Elkington, J. (1999). Cannibals with forks: the triplebottomline of 21st century business.
Oxford: Capstone.
European Environment Agency (EEA) (1999). Environmental indicators: Typology
and overview. Köpenhamn: EEA.
Fagerström, A., Hartwig, F. & Lindberg, P. (2016). Redovisning av hållbart
förädlingsvärde. Balans fördjupning. Nr 1 2016.
FAR Online (2001). FAR INFO Nr 8 2001 - 187. Ny förordning om miljöledning
och
miljörevision
inom
EU.
http://www.faronline.se/Dokument/FAR_INFO/2001/FSI_Nr_08_2001/F
ARSRSINFO_2001_A0187/?query=iso+14001 [2016-03-14]
Frederick, W. C. (2008). Corporate social responsibility: deep roots, flourishing
growth, promising future. I Crane, A., McWilliams, A., Matten, D., Moon, J. &
Siegel, D. (red.) The Oxford Handbook of Corporate Social Responsibility. Oxford:
Oxford University Press, ss. 522–531.
Friedman, M. (1970). The Social Responsibility of Business is to increase Its
Profit. New York Magazine, the New York Times Company, September 13.
Global
Footprint
Network
(2014a).
At
A
Glance.
http://www.footprintnetwork.org/en/index.php/GFN/page/at_a_glance/
[2016-03-21]
Global
Footprint
Network
(2014b).
Application
Standards.
http://www.footprintnetwork.org/en/index.php/GFN/page/application_sta
ndards/ [2016-03-21]
Global Reporting Initiative (GRI) (2000). Global Reporting Initiative Sustainability Reporting Guidelines on Economic, Environmental, and Social Performance.
Boston:
GRI.
https://www.teicrete.gr/lei/lab/downloads/environmental_management/June2000Guideli
nesA4.pdf [2016-04-07]
Global Reporting Initiative (GRI) (2002). Global Reporting Initiative Sustainability
Reporting
Guidelines.
Boston:
GRI.
56
http://www.epeat.net/documents/EPEATreferences/GRIguidelines.pdf
[2016-04-07]
Global Reporting Initiative (GRI) (2009). Global Reporting Initiative - Year in
Review
2008/2009.
Amsterdam:
GRI.
https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/GRI-Year-in-Review-20082009.pdf [2016-04-25]
Global Reporting Initiative (GRI) (2013). G4 Sustainability Reporting Guidlines.
Amsterdam: GRI.
Global Reporting Initiative (GRI) (2015). Sustainability and Reporting Trends in
2025 - Preparing for the future. The Second Analysis Paper of GRI’s Reporting 2025
Project October 2015. Amsterdam: GRI.
Gray, R. (2010). Is accounting for sustainability actually accounting for
sustainability...and how would we know? An exploration of narratives of
organisations and the planet. Accounting, Organizations & Society, 35 (1), 47-62.
Gray, R. (2006). Social, environmental and sustainability reporting and
organisational value creation? Whose value? Whose creation? Accounting,
Auditing & Accountability Journal, 19 (6), 793-819.
Gray, R., Kouhy, R. & Lavers, S. (1995). Corporate social and environmental
reporting: A review of the literature and a longitudinal study of UK disclosure.
Accounting, Auditing & Accountability Journal, 8 (2), 47-77.
Gray, R. (1992). Accounting and environmentalism: An exploration of the
challange of gently accounting for accountability, transparency and
sustainability. Accounting, Organizations and Society, 17 (5), 399-425.
Greenhouse Gas Protocol (2012). About the
http://www.ghgprotocol.org/about-ghgp [2016-04-14]
GRI
(2016).
GRI’s
https://www.globalreporting.org/information/about-gri/grihistory/Pages/GRI's%20history.aspx [2016-04-07]
GHG
Protocol.
History.
Gröjer, J. (2002) Grundläggande redovisningsteori. 5. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Hahn, R. & Kühnen, M. (2013). Determinants of sustainability reporting: a
review of results, trends, theory, and opportunities in an expanding field of
research. Journal of Cleaner Production, 59 (1), 5-21.
57
Hamilton, G. & Ó hÓgartaigh, C. (2009). The Third Policeman: “The true and
fair view”, language and habitus of accounting. Critical Perspectives on Accounting,
20 (8), 910-920.
Hasnas, J. (1998). The normative theories of business ethics: a guide for the
perplexed. Business Ethics Quarterly, 8 (1), 19-42.
Hedberg, C. J. & von Malmborg, F. (2003). The Global Reporting Initiative
and Corporate Sustainability Reporting in Swedish Companies. Corporate Social
Responsibility and Environmental Management, 10 (3), 153-164.
IFAC (2016). International Standard on Assurance Engagements (ISAE) 3000
Revised, Assurance Engagements Other than Audits or Reviews of Historical Financial
Information.
https://www.ifac.org/publications-resources/internationalstandard-assurance-engagements-isae-3000-revised-assurance-enga [2016-0412]
ISAE (2014). What is ISAE 3000? http://www.isae3000.com/what-is-isae3402
[2016-04-12]
Isaksson, B. R., Garvare, R. & Johnson, M. (2015). The crippled bottom line –
Measuring and managing sustainability. International Journal of Productivity and
Performance Management, 64 (3), 334-355.
ISO
(2016a).
The
ISO
Story. http://www.iso.org/iso/home/about/the_iso_story.htm [2016-04-14]
ISO
(2016b).
ISO
9000
Quality
http://www.iso.org/iso/home/standards/managementstandards/iso_9000.htm [2016-03-21]
management.
ISO
(2016c).
ISO
26000
Social
http://www.iso.org/iso/home/standards/managementstandards/iso26000.htm [2016-03-14]
Responsibility.
ISO
(2016d).
ISO
14001:2015.
http://www.iso.org/iso/home/store/catalogue_tc/catalogue_detail.htm?csnu
mber=60857 [2016-03-14]
ISO
(2016e).
ISO
45001
Occupational
http://www.iso.org/iso/iso45001 [2016-03-21]
58
health
and
safety.
ISO
(2016f).
ISO
14064-1:2006
About.
http://www.iso.org/iso/catalogue_detail?csnumber=38381 [2016-04-14]
ISO (2016g). New ISO 14064 standards provide tools for assessing and
supporting greenhouse gas reduction and emissions trading.
http://www.iso.org/iso/home/news_index/news_archive/news.htm?refid=R
ef994 [2016-04-14]
Jutterström, M. & Norberg, P. (2011). Företagsansvar - CSR som management idé.
Lund: Studentlitteratur.
Kolk, A. & van Tulder, R. (2010). International business, corporate social
responsibility and sustainable development. International Business Review, 19 (2),
119-125.
Larsen, A. K. (2009). Metod helt enkelt. Malmö: Gleerups Utbildning.
Levy, D. L., Brown, H. S. & De Jong, M. (2010). The contested politics of
corporate governance: the case of the global reporting initiative. Business &
Society, 49 (1), 88-115.
Matten, D. & Moon, J. (2008). “Implicit” and “Explicit” CSR: A Conceptual
Framework for a Comparative Understanding of Corporate Social
Responsibility. Academy of Management Review, 33 (2), 404-424.
McWilliams, A. & Siegel, D. (2001). Corporate Social Responsibility: A Theory
of Firm Perspective. Academy of Management Review, 26 (1), 117-127.
Merriam, S. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur.
Milne, J. M. & Gray, R. (2013). W(h)ither Ecology? The Triple Bottom Line,
the Global Reporting Initiative, and Corporate Sustainability Reporting. Journal
of Business Ethics, 118 (1), 13-29.
Moneva, J. M., Archel, P. & Correa, C. (2006). GRI and the camouflaging of
corporate unsustainability. Accounting Forum, 30 (2), 121-137.
Mori, R. J., Best, J. P. & Cotter, J. (2014). Sustainability Reporting and
Assurance: A Historical Analysis on a World-Wide Phenomenon. Journal of
Business Ethics, 120 (1), 1-11.
59
Mueller, M., Gomes dos Santos, V. & Seuring, S. (2009). The Contribution of
Environmental and Social Standards Towards Ensuring Legitimacy in Supply
Chain Governance. Journal of Business Ethics, 89 (1), 509–523.
Narodoslawsky, M. & Krotscheck, C. (2004). What can we learn from
ecological valuation of processes with the sustainable process index (SPI) - the
case study of energy production systems. Journal of Cleaner Production, 12 (1),
111-115.
Natural
Capitalism
Solutions
(2016a).
Mission.
http://natcapsolutions.org/about/mission/#.Vu_KK1Ket-U [2016-03-18]
Natural
Capitalism
Solutions
(2016b).
Principles.
http://natcapsolutions.org/about/principles/#.Vu_ZolKeuu4 [2016-03-21]
Naturvårdsverket (2015). Om EMAS – ett ambitiöst system för miljöledning.
http://www.naturvardsverket.se/emas [2016-03-14]
Näsi, J., Näsi, S., Phillips, N. & Zyglidopoulos, S. (1997). The Evolution of
Corporate Social Responsiveness: An Exploratory Study of Finnish and
Canadian Forestry Companies. Business & Society, 36 (3), 296-321.
O’Donovan, G. (2002). Environmental disclosures in the annual report:
Extending the applicability and predictive power of legitimacy theory.
Accounting, Auditing & Accountability Journal, 15 (3), 344-371.
OECD (2016a). About the OECD. http://www.oecd.org/about/ [2016-04-07]
OECD (2016b). OECD Guidelines for Multinational Enterprises.
http://www.oecd.org/corporate/mne/oecdguidelinesformultinationalenterpri
ses.htm [2016-04-07]
Pava, M. L. (2007). A Response to “Getting to the Bottom of ‘Triple Bottom
Line’”. Business Ethics Quarterly, 17 (1), 105-110.
Rivoli, P. & Waddock, S. (2011). First They Ignore You… The Time-Context
Dynamic and Corporate Responsibility. California Management Review, 53 (2), 87104.
Sachs, J. D. (2015). The Age of Sustainable Development. New York: Columbia
University Press.
60
SAI (2015a). Social Accountability International (SAI). http://www.saintl.org/index.cfm?fuseaction=Page.ViewPage&pageId=490 [2016-03-18]
SAI
(2015b).
About
SAI.
http://www.saintl.org/index.cfm?fuseaction=Page.ViewPage&pageId=1365 [2016-03-18]
SAI (2015c). SA 8000 Standard and Documents. http://www.saintl.org/index.cfm?fuseaction=Page.ViewPage&pageId=937 [2016-03-18]
SCAB (2016a). Ny standard CSR 2000:2012 för socialt ansvartagande organisationer.
http://www.svenskcertifiering.se/sida1.html?news=16081 [2016-04-13]
SCAB (2016b). CSR Certifiering- För det ansvarstagande
http://www.svenskcertifiering.se/csr-certifiering.html [2016-04-13]
företaget.
SFS 1995:1554. Årsredovisningslag (ÅRL). Stockholm: Justitiedepartementet.
SFS 1999:1078. Bokföringslag (BFL). Stockholm: Justitiedepartementet.
Shea, M. & Hutchin, W. J. (2015). Can sustainability be a source of
competetive advantage in the insurance industry? Journal of Competetiveness
Studies, 23 (4), 46-68.
Siew, R. (2015). A review of corporate sustainability reporting tools (SRTs).
Journal of Environmental Management, 164 (1), 180-195.
SIS (2016a). Detta är ISO 9001. http://www.sis.se/tema/ISO9001/Hur-ducertifierar-dig-mot-ISO-9001/ [2016-03-18]
SIS (2016b). Detta är ISO 14001. http://www.sis.se/tema/ISO14001/Hur-ducertifierar-dig-mot-ISO-14001/ [2016-03-14]
SIS (2016c). Vad är ISO 26000? http://www.sis.se/tema/iso26000/Vad-arISO-26000/ [2016-03-14]
SIS (2016d). Miljöledningssystem - Krav och vägledning (ISO 14001:2004).
http://www.sis.se/standard/STD38052?gclid=CLvb4Z31ycsCFWTecgodnSkJEg [2016-03-18]
SIS (2016e). OHSAS 18001 blir ISO 45001. http://www.sis.se/utbildning/utbf556835 [2016-05-03]
Social Accountability International (SAI) (2014). Social Accountability 8000:
International Standard (SA8000:2014). New York: SAI. http://sa-
61
intl.org/_data/n_0001/resources/live/SA8000%20Standard%202014.pdf
[2016-04-25]
Suchman, M. C. (1995). Managing legitimacy: Strategic and institutional
approaches. Academy of Management Review, 20 (3), 571-610.
Székely, F. & Knirsch, M. (2005). Responsible Leadership and Corporate
Social Responsibility: Metrics for Sustainable Performance. European
Management Journal, 23 (6), 628-647.
The Sigma Project (2006). Introducing the SIGMA
http://www.projectsigma.co.uk/Guidelines/ [2016-05-03]
Guidelines.
Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Ullmann, A. A. (1985). Data in Search of a Theory: A Critical Examination of
the Relationships Among Social Performance, Social Disclosure, and
Economic Performance of U.S. Firms. Academy of Management Review, 10 (3),
540-557.
UN Global Compact (2016a). What is the UN Global
https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc [2016-03-18]
Compact?
UN Global Compact (2016b). About the UN
https://www.unglobalcompact.org/about [2016-03-18]
Compact.
Global
UN
Global
Compact
(2016c).
Our
mission.
https://docs.google.com/document/d/13i8EjtjbGLn82-W80KlmA8PzQUDIBOK05AV2GEqbb4/edit [2016-03-18]
UN Global Compact (2016d). The Ten Principles of the UN Global Compact.
https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc/mission/principles [2016-0318]
UN Global Compact (2016e). 17 Goals to Transform Our World.
https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc/our-work/sustainabledevelopment/17-global-goals [2016-03-18]
UNECE
(2016).
Sustainable
development
concept
http://www.unece.org/oes/nutshell/20042005/focus_sustainable_development.html) [2016-02-25]
62
and
action.
United Nations Environment Programme (UNEP) (2006). Training Manual on
Integrated
Environmental
Assessment
and
Reporting
in
Africa.
http://www.unep.org/geo/pdfs/IEA_Africa_training_manual.pdf [2016-0413]
Van Marrewijk, M. (2003). Concepts and definitions of CSR and corporate
sustainability: between agency and communion. Journal of Business Ethics, 44
(⅔), 95-105.
Waddock, A. S., Bodwell, C. & Graves, B. S. (2002). Responsibility: The new
business imperative. Academy of Management Executive, 16 (2), 132-148.
WBCSD (2016a). About. http://www.wbcsd.org/about.aspx [2016-04-07]
WBCSD
(2016b).
http://www.wbcsd.org/about/organization.aspx [2016-04-07]
Organization.
World Business Counsil for Sustainable Development (WBCSD) & World
Resources Institute (WRI) (2004). The Greenhouse Gas Protocol: A Corporate
Accounting and Reporting Standard. Washington: WBCSD & WRI.
http://www.ghgprotocol.org/files/ghgp/public/ghg-protocol-revised.pdf
[2016-04-14]
World Commission for Environment and Development (WCED) (1987).
Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future.
Oslo: World Commission for Environment and Development.
http://www.un-documents.net/our-common-future.pdf [2016-02-25]
63
