Om uthålligt fiske och vattenbruk
i skärgården
Christer Olburs
Stävskäret, 130 42 Stavsudda
April 2000
Förord
I oktober 1996 lämnade miljövårdsberedningen över sitt betänkande "Hållbar utveckling i
Sveriges skärgårdsområden" (SOU 1996:153). I betänkandet lämnades förslag - också på
fiskets och vattenbrukets område -till en rad åtgärder med det övergripande syftet att skapa
förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling i skärgårdarna.
Flertalet av åtgärdsförslagen som Miljövårdsberedningen för fram är beroende av ett regionalt
och lokalt ansvarstagande inom ramen för gällande lagstiftning. För att få en djupare regionalt
anpassad analys av problem och möjligheter olika skärgårdsområden beslöt regeringen den 18
december 1997 (M97/4920/7) att berörda länsstyrelser i fyra olika skärgårdsområden att
utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram. Länsstyrelserna i Uppsala, Stockholms
och Södermanlands län har gemensamt tagit fram ett sådant program: "Miljö- och
hushållningsprogram för skärgården i Uppsala, Stockholms och Södermanlands län".
Föreliggande rapport har som manuskript ställts till länsstyrelsernas förfogande i november
1999 och är ett underlag för analysen och framtagandet av åtgärdsförslag inom fiskevården,
fiskets och vattenbrukets område i det ovan nämnda programmet. Rapporten är omfattande
och tar upp frågeställningar av intresse också utanför vad som nu kunnat föras vidare som
förslag i de tre länsstyrelsernas gemensamma program. Rapporten i sin helhet kan dock ligga
till grund för diskussionen om hur fisken, fisket och vattenbruket ska kunna bli en väl nyttjad
resurs i den långsiktigt hållbara utvecklingen av skärgården.
I utredningsarbetet har författaren haft en rad kontakter med företrädare för olika intressen
och kunskapsområden inom naturvårdens, fiskbiologins, fiskets och vattenbrukets områden
vilka på detta sätt gett värdefulla bidrag i utredningen. De värderingar och ställningstaganden
som förs fram står dock författaren själv för.
Förhoppningen är att detta underlag ska stimulera till en bred och saklig diskussion om hur
skärgårdsfisket, fiskevården och vattenbruket ska kunna utvecklas i samverkan mellan
myndigheter och fiskevattenägare och utövare av fiske i alla dess olika former.
Stockholm i augusti 2000
Torbjörn Tirén
projektledare
Länsstyrelsen i Stockholms län
2
Innehåll
Förord ......................................................................................................................................... 2
Innehåll....................................................................................................................................... 3
Inledning..................................................................................................................................... 6
Sammanfattningar ...................................................................................................................... 7
Fisk och fiske i skärgården..................................................................................................... 7
Sammanfattning av förslag till ett mer uthålligt fiske i skärgården ....................................... 8
Vattenbruk i skärgården ......................................................................................................... 9
Genomförande.......................................................................................................................... 11
Hållbar utveckling i skärgården, definitioner........................................................................... 14
Hållbart fiske i Sverige (Prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk )............................. 14
Hållbar utveckling i skärgården. Miljövårdsberedningen SOU 1996:153 (Anon 1996) ..... 15
Sammanfattning och slutsatser............................................................................................. 15
Skärgården ur akvatiskt perspektiv .......................................................................................... 17
Skärgården som begrepp ...................................................................................................... 17
Skärgården, ett kulturlandskap ovan och under vattenytan.................................................. 17
Kustvattenområden............................................................................................................... 18
Inre delområden.................................................................................................................... 18
Ytterskärgårdar..................................................................................................................... 18
Avrinningsområden och vattendrag ..................................................................................... 22
Havsöringsbäckar ................................................................................................................. 26
Andra nyckelbiotoper för fisk .............................................................................................. 26
Havsvikar och grunda vikar ............................................................................................. 26
Fucusbältet ....................................................................................................................... 26
Hot mot nyckelbiotoper........................................................................................................ 28
Eutrofieringen och fisken ..................................................................................................... 28
Sammanfattning. .................................................................................................................. 28
Förslag.................................................................................................................................. 28
Bassänger ......................................................................................................................... 28
Avrinningsområden.......................................................................................................... 28
Fiskarna .................................................................................................................................... 30
Arter ..................................................................................................................................... 30
Arter i Östersjön och skärgården...................................................................................... 33
Arter i skärgården............................................................................................................. 33
Kunskapsluckor................................................................................................................ 35
Förslag.............................................................................................................................. 35
Beståndsutveckling för kommersiella arter.......................................................................... 35
Förslag.............................................................................................................................. 37
Bestånd, stammar, populationer och lokala populationer .................................................... 37
Definitioner ...................................................................................................................... 37
Vandringar och lokala populationer................................................................................. 38
Gädda ............................................................................................................................... 39
Gös ................................................................................................................................... 40
Abborre............................................................................................................................. 40
Öring................................................................................................................................. 40
Piggvar ............................................................................................................................. 40
Övriga arter ...................................................................................................................... 41
Slutsats ............................................................................................................................. 41
Förslag.............................................................................................................................. 41
Fisket i skärgården ................................................................................................................... 41
3
Fiske och fiskare i skärgården.............................................................................................. 43
Fiskarkategorier och deras fiskerätt ..................................................................................... 43
Fångstuppgifter och fiskets uttag ......................................................................................... 44
Yrkesfisket ........................................................................................................................... 45
Skärgårdsfisket, främst i AB-län...................................................................................... 45
Industrifisket/havsfisket ................................................................................................... 54
Fritidsfiske i bemärkelsen icke yrkesfiske ........................................................................... 54
Kommersiellt fiske ............................................................................................................... 58
Fiskens värde........................................................................................................................ 58
Sammanfattning. .................................................................................................................. 61
Sammanfattning och slutsatser angående sportfisket........................................................... 61
Förslag.................................................................................................................................. 62
Övriga fiskpredatorer i skärgården........................................................................................... 65
Sälar...................................................................................................................................... 65
Utter...................................................................................................................................... 67
Mink. .................................................................................................................................... 67
Skarv..................................................................................................................................... 67
Kommentar:.......................................................................................................................... 69
Slutsats. ................................................................................................................................ 69
Ägande och förvaltning av fiske och fiskevatten i skärgården. ............................................... 71
Fiskelagstiftningen. .............................................................................................................. 71
Fiskevatten och fiskevattenägande....................................................................................... 71
Allmänt och enskilt vatten................................................................................................ 71
Ägarkategorier och fördelning av ägande av enskilt vatten................................................. 71
Behov av och önskemål om förändringar av den nuvarande situationen............................. 73
Risken för överfiske. ........................................................................................................ 73
Det fria handredskapsfisket. ............................................................................................. 76
Behov av förändrad förvaltning. ...................................................................................... 76
Förslag till en bättre lokal/regional förvaltning av fiskpopulationerna i skärgården. .......... 76
Diskussion ............................................................................................................................ 77
Sammanfattning. .................................................................................................................. 78
Förslag:................................................................................................................................. 78
Fiskevården (anm. fisketillsynen berörs inte i detta arbete)..................................................... 79
Fiskvård ................................................................................................................................ 79
Fiskevården i skärgården...................................................................................................... 79
Biotopvård........................................................................................................................ 79
Biotopförvaltning ................................................................................................................. 80
Utsättningar .......................................................................................................................... 80
Utsättningarnas ekonomi och finansiering........................................................................... 81
Genetiska aspekter av utsättningar och fiskevård ................................................................ 81
Fiskarter av intresse för utsättningar i skärgården (se tabell)............................................... 82
Ål...................................................................................................................................... 85
Öring................................................................................................................................. 85
Gös ................................................................................................................................... 85
Övriga arter ...................................................................................................................... 86
Fiskevårdsplan för Stockholms län, 1999- 2001.................................................................. 86
Slutsatser .............................................................................................................................. 87
Förslag.................................................................................................................................. 87
Vattenbruk. ............................................................................................................................... 88
Fiskodling i Sverige. ............................................................................................................ 88
4
Matfisk, produktion och prisutveckling. .......................................................................... 88
Sättfisk.............................................................................................................................. 88
Fiskodling i skärgården ........................................................................................................ 88
Matfisk. ............................................................................................................................ 91
Skalproblematiken................................................................................................................ 93
Odling för utsättning. ........................................................................................................... 93
Miljö. .................................................................................................................................... 93
Odling på land ...................................................................................................................... 98
Framtida odling i skärgården................................................................................................ 98
Matfisk. ............................................................................................................................ 98
Andra arter för matfiskodlingen i skärgården. ................................................................. 98
Odling för utsättning. ........................................................................................................... 99
Fiskodlingen och miljön....................................................................................................... 99
Emissioner och/eller effekter. .......................................................................................... 99
Effekter........................................................................................................................... 100
Fisksjukdomar .................................................................................................................... 100
Sjukdomssituationen i skärgården.................................................................................. 101
Spridning av sjukdomar och parasiter............................................................................ 103
Sammanfattning ................................................................................................................. 103
Matfiskodling ................................................................................................................. 103
Sättfiskodling ................................................................................................................. 104
Miljö ............................................................................................................................... 104
Förslag................................................................................................................................ 104
Bilagor.................................................................................................................................... 105
Förslag för bättre fiske ....................................................................................................... 105
Utdrag ur Förslag till framtida förvaltningsmodell i skärgården (Anon 1999)................. 107
Utredningsuppdrag ............................................................................................................. 109
Källor till Om uthålligt fiske och vattenbruk ......................................................................... 110
Appendix. ............................................................................................................................... 114
Källor till appendix................................................................................................................. 162
5
Inledning
Citat ur inledningen till Skärkarlsliv och I havsbandet av August Strindberg:
Det är denna omväxling av dystert och leende, av fattigt och rikt, av täckt och vilt, av inland
och havskust, som gör Sveriges östra skärgård så fängslande. Och därtill kommer att de
merendels steniga stränderna hålla vattnet så rent, genomskinligt; och även där sanden går
ut i vattnet är den så tung och så ren, att en badande icke behöver vämjas, som han får göra
vid den franska nordkusten, där ett havsbad är ett gyttjebad. Man saknar här det öppna
havets flesta obehag och äger upplandet flesta fördelar, vilket ger ett företräde åt den östra
skärgården framför den uthuggna ödsliga västkusten.
---------------I denna provins av omflutna orter lever nu en befolkning, som efter
förmögenhetsförhållandena kunde delas i tre klasser: de som öva jordbruk, mest boende på
de stora öarne, de som odla jord och fiska, eller medelklassen, och slutligen de egentliga
skärkarlarne, vilka mest leva på fiske och jakt men därtill föda en ko, ett får och några höns
eller så.
----------------För fiskaren eller den egentliga skärkarlen äro naturligtvis havets frukter av större betydelse,
och storfisket utgöres egentligen av strömmingen, vilken fångas i ofantliga nät, ankrade på
djupliggande grund (grynnor) om vår och höst. Eljes tages gädda och abborre i not, gäddan
även på stångkrok och abborren på nät. Flundrorna, av mindre värde, fångas i nät, ålen
ljustras eller narras i ryssja och mjärde. Laken klubbas på glansis, genom vilken den
slemmiga fulingen kan märkas, där han ligger på botten. Iden blir föremål för en alldeles
särskild sport, som kallas badfisket. När vattnet på eftersommaren blir värmt i vikarna, går
nämligen iden upp att bada som det kallas. Vid denna tid hållas utkik i uddarna från
trädtoppar, och när observatorn märker, att det lever i vattnet, varskor han kamraterna, som
nu komma med sina flata ekor från båda uddarna, årlommarna väl omlindade med
ullstrumpor att icke fisken skall skrämmas. Och så spännes nätet över vikens mun till den
verkan det hava kan.
--------------Förmögna skärkarlar finnas, men många är nära fattigdomen, och några ytterligt fattiga,
levande om vintern på saltlake, sillhuven och potatis. Fiskarens yrke, som liknar spelarens,
ger icke grund till sparsamhet. En kupp gör honom förmögen idag, och tron på lyckan
uppstår genast med dess farliga följder.
-----------Skärkarlen är en ensling; har långt till tingshuset, långt till kyrkan och långt till skolan; långt
till grannarna och långt till staden. Badorten är hans närmaste civilisationscentrum, men där
får han endast lära lyx och avund mot människor som han ser hålla fest i tre månader, ty han
ser icke den arbetande ledamoten i staden.
I ensligheten skulle han bli tänkare, om han hade ledning, men han blir fantast i stället, och
huru skicklig han kan vara i sitt yrke, huru klarseende i vardagslaget, blir han ett lätt rov för
sina subjektiva förnimmelser, blir "fremsynt" , besynnerlig, såsom klockaren på Rånö, och
han gör felaktiga slutledningar, oftast förväxlande orsak och verkan, så att om det fiskar gott
efter att slanten är lagd under stenen, så är slanten den mäktiga orsaken. Han är vidskeplig,
och hedendomen sitter så djupt i honom, att den kristna kyrkans symboler för honom är lika
med insignier, läsningar och trolldom.
----------------------Holte i Danmark, september 1888
Författaren
6
Det har blivit något av ett mode att citera Strindberg i inledningar till utredningar och annat
som rör skärgården. Jag har själv gjort det tidigare, dock utan att ange vem författaren var
utan endast årtalet och att det var en känd svensk författare. Det är dock osäkert om effekten
blev den avsedda. Man kan ju onekligen fråga sig om författaren själv skulle ha uppskattat att
bli citerad i sådana sammanhang. Ett citat från Hemsöborna finns att läsa på omslaget till
Miljövårdsberedningens utredning Uthållig skärgård. Man kan dock ställa sig frågan om
Carlsson, om han levat idag, efter att ha läst utredningen överhuvud taget skulle försökt sig på
att få Hemsö på fötter med dagens ekonomiska förutsättningar och alla de regelverk som idag
omger ett skärgårdsjordbruk. Det troliga är snarast att han skulle försökt, eller tvingats, att
sälja marken eller större delen av den, till välbeställda stockholmare. De ekonomiska
realiteterna är alltid mycket handfasta, nu som då.
Sammanfattningar
Fisk och fiske i skärgården
Skärgården utgörs ur akvatisk synvinkel av ett system av bassänger med fiskpopulationer som
ur fiskbiologisk synvinkel i stor utsträckning utgörs av lokala populationer och därför bör
förvaltas lokalt. Inom ramarna för den nuvarande fiskelagstiftningen saknas sådana
möjligheter.
Syfte: Syftet med denna del av projektet är att belysa bakgrunden till skärgårdsfiskets
nuvarande situation samt peka på förslag till åtgärder som ansvariga regionala myndigheter,
exempelvis länsstyrelser, kan initiera och driva tillsammans med andra aktörer på området,
för att få en mer "långsiktigt uthållig förvaltning" av skärgårdens fiskresurser till stånd.
Huvudbudskap:
• Skärgård är, enligt svenska akademins ordlista "en samling av öar och skär vid kust" och
utgörs av öar begränsade av vatten.
• För fiskar och andra vattenlevande organismer, samt ur geologisk och hydrologisk
synvinkel utgörs skärgården av ett stort antal, mer eller mindre väl, avgränsade
vattenområden eller bassänger begränsade av land.
• Detta bassängsystem uppvisar stora regionala och lokala skillnader. I dessa bassänger
mynnar 12 st. huvudvattendrag och mellan 200-300 mindre vattendrag från ett
motsvarande antal avrinningsområden.
• Ett stort antal nyckelbiotoper för fisk och fiskreproduktion kan urskiljas vilka ur
biologisk synvinkel bör betraktas och förvaltas som funktionella enheter.
• Aktuella inventeringsarbeten pekar mot att ca 50 olika fiskarter kan påträffas i
skärgårdens bassängsystem.
• Kunskapsluckorna är stora när det gäller uppgifter om arternas förekomst, numerär,
utbredning, samt hur de bör förvaltas.
• Flera av de viktigaste målarterna för skärgårdsfisket såsom, gädda, gös, abborre,
piggvar och öring kan ur fiskbiologisk synvinkel anses utgöras av lokala populationer
och bör om möjligt därför förvaltas lokalt. Detta gäller sannolikt även för många andra
arter, särskilt sötvattensarter, vilka inte är av direkt intresse för fisket.
7
•
•
•
•
•
•
•
En förvaltning av fisket måste för att kunna bedrivas meningsfullt, omfatta allt fiske,
oberoende av fiskemetod.
Möjligheterna till en lokal förvaltning av lokala fiskpopulationer saknas idag i
skärgårdens bassängsystem.
Inom den nuvarande fiskelagstiftningen finns lagar som både ger vissa möjligheter till
lokal förvaltning av fisket baserat på äganderätt till fiskevattnet (Lagen om
fiskevårdsområden ”LOFO” ) och lagar som, åtminstone lokalt, i praktiken upphäver
denna möjlighet ("lagen om rätt till fritt handredskapsfiske”).
En förvaltning som bättre överensstämmer med de lokala fiskpopulationerna i biologiskt,
geografiskt, administrativt, juridiskt hänseende kan vara skötselområdet, förenklat
uttryckt bestående av ett eller flera fiskevårdsområden där lagen om rätt till fritt
handredskapsfiske är upphävd.
Inflytandet från regionalt/ lokalt håll på den nationella/internationella förvaltningen
av vissa för skärgården viktiga fiskpopulationer (torsk, sill/strömming och skarpsill) är
idag minimalt och behöver ökas.
Fiskevården utvecklas i allt högre grad mot en fiskvård omfattande alla fiskarter.
Utsättningar av fisk har utgjort och utgör en av fiskevårdens viktigaste metoder. Det är
angeläget att bättre belysa utsättningarnas ekonomi, genetiska frågeställningar och
eventuell sjukdomsproblematik.
Sammanfattning av förslag till ett mer uthålligt fiske i skärgården
Bassänger
• Undersöka överensstämmelsen mellan de lokala bassängsystemen och de lokala
fiskpopulationerna för att med detta som bas utveckla lokala förvaltningsmodeller.
Avrinningsområden
• Göra sammanställningar av gjorda inventeringar. Komplettera vid behov. Upprätta
avrinningsområdesvisa skötselplaner, lokalt drivna av markägare, boende, fiskeklubbar
m.m., med länsstyrelsen som samordnare, rådgivare och förmedlare.
Nyckelbiotoper
• Utöka kartläggningen och övervakningen av viktiga fiskreproduktionsmiljöer i
skärgårdens bassängssystem och i tillrinnande vattendrag.
Förvaltning av fiskpopulationer och fiske
• Länsstyrelserna bör initiera bildandet av en arbetsgrupp med företrädare för
fiskevattenägare och fiskerättsägare (dvs. alla fiskarkategorier) med uppgift att:
• Få till stånd aktuell kartläggning av fiskevatten och fiskevattenägande.
• Initiera bildandet av ytterligare fiskevårdsområden i skärgården.
• Undersöka möjligheterna till och eventuellt initiera bildandet av lokala skötselområden
(innefattande ett eller flera fiskevårdsområden)
• Undersöka förutsättningarna för effektivare förvaltning av "de vatten om berörs av det
fria handredskapsfisket"
• Tillsammans med fiskbiologisk expertis från ex vis Kustlaboratoriet utveckla metodik och
utföra bättre lokala populationsuppskattningar.
8
•
Tillsammans med expertis inom fiskgenetik och fisksjukdomar bilda en rådgivande
arbetsgrupp för regionen för frågor som berör fiske och fiskevårdsfrågor och särskilt
utplanteringsfrågor och odling.
Vattenbruk i skärgården
Dagens marknadssituation och miljöbedömningar har bromsat vattenbrukets utveckling i
skärgården. Det finns dock en avsevärd utvecklingspotential för vattenbruk i skärgården med
bl.a. förbättrad odlingsteknik och "nya arter".
Syfte: Syftet med denna del av projektet är att belysa bakgrunden till vattenbrukets negativa
utveckling samt peka på förslag till förbättringsåtgärder som ansvariga regionala myndigheter,
exempelvis länsstyrelser, kan initiera och driva tillsammans med andra aktörer på området.
Huvudbudskap:
• Vattenbruk i skärgården är idag odling av fisk för konsumtion (matfisk) eller för
utsättning (utsättningsfisk).
• Odling av matfisk sker av privata företag i vinstdrivande syfte till en öppen marknad
varvid ett av resultaten är att det skapas sysselsättning.
• Odling av matfisk i Sverige och i skärgården är kassodling av regnbåge. Den svenska
produktionen har under de senaste åren minskat till mindre än 5000 ton per år, till ett
värde av ca 120 milj. kr.. Den norska odlingen av lax och regnbåge fortsätter däremot att
öka kraftigt och producerade 1998, 390 000 ton till ett värde av ca 10 miljarder norska
kronor.
• Antalet producerande odlingar i AB-län har under perioden 1987 till 1994 minskat, från
15 st. till 5 st., samtidigt som produktionen under motsvarande period ökade från ca 220
till ca 550 ton. För praktiskt taget hela denna ökning står ett enda odlingsföretag som
numera ägs av finländska ägare.
• 1998 var sammanlagt 7 matfiskodlingar i produktion i skärgårdsområdet (AB-län 5 st., Clän 2 st. och D-län 0 st.).
• Marknadspriset på den regionalt odlade fisken bestäms huvudsakligen av priset på norsk
odlad lax och prisnivån är idag låg i förhållande till produktionskostnaden, särskilt för
mindre odlingsföretag (<300 ton/år).
• I Norge anses den nedre gränsen för att uppnå lönsam drift ligga mellan 500 och 1000
ton/år och den nuvarande trenden är att odlingsföretagen blir ännu större, 1 000 till 10 000
ton eller större. Den genomsnittliga produktiviteten per person i den norska odlingen
anses numera uppgå till ca 210 ton /person och år.
• Matfiskodling i skärgården är numera endast i mycket liten utsträckning en
bisysselsättning för skärgårdsbor då verksamheten är mycket arbets- och kapitalkrävande
samt innebär höga risker. Odling av matfisk torde inte heller kunna förbehållas
skärgårdsbor då det skulle innebära diskriminering av vissa ägarkategorier.
• Den odling för utsättning som förekommer i skärgården är numera främst odling av öring.
Odlingen sker i kommunal regi och finansieras huvudsakligen med skattemedel.
• Synen på odlingens miljöeffekter är, även bland forskare, mycket olika.
• Den nuvarande matfiskodlingens emissioner till skärgårdens vatten är ur ett regionalt
perspektiv jämförelsevis små. En drastisk minskning av emissionerna av fosfor (P) och
kväve (N) per ton producerad fisk har skett under de senaste 15 åren tack vare bättre och
energirikare foder, bättre utfodringsteknik, bättre fiskmaterial m.m..
9
•
•
Lokal påverkan kan dock förekomma, tydligast som ackumulation av sediment (foderspill
och fiskfekalier) under och i omedelbar närhet av odlingen.
Förslag till åtgärder, som att förse kassarna med uppsamlingspåsar, eller att flytta upp
kassodlingarna på land, har förkastats av ekonomiska eller odlingstekniska skäl.
Slutsatser:
• Kassodlingstekniken är ett sätt att utnyttja de lägesfördelar skärgården och havet erbjuder.
• Nuvarande prövningsförfarande för odlingsstillstånd är mycket omfattande och kostsamt
men är knappast den huvudsakliga orsaken till att odlingen för närvarande stagnerat.
Skälet är snarast de låga marknadspriserna.
• Det är av begränsat värde att ange särskilda platser eller områden för fiskodling då det
alltid är fråga individuell avvägningar mellan produktionens storlek och lokalens
beskaffenhet/lämplighet.
• Både ur lokal miljöeffekt- och produktionssynpunkt är det givetvis angeläget att förlägga
odlingar till platser med god vattenomsättning.
• En avvägning av lokaliseringsalternativ måste baseras på kunskaper, som minimerar
eventuell lokal påverkan av närsaltsutsläpp, men samtidigt ger förutsättningar för att
verksamheten kan bedrivas konkurrenskraftigt.
• En rationell-, lönsam- och miljöeffektiv drift har störst förutsättningar i större
anläggningar.
• Det är en fördel att ligga på en plats med landsvägsförbindelse för transporter av foder och
fisk samt för övrig kommunikation.
• Utrymme finns för alla storlekskategorier, även mindre odlingsföretag (<100 ton) som
endast i begränsad omfattning kan utnyttja stordriftsfördelar kan finna nischer på lokala
marknader och/eller med odlingsprodukter med hög förädlingsgrad.
• Ägandet av odlingsföretag torde inte kunna förbehållas skärgårdsbor och igångsättning av
ett större odlingsföretag är numera en industriell verksamhet som kräver mycket kapital
till investeringar och drift.
• Myndigheten kan svårligen göra en korrekt kommersiell bedömning av det enskilda
odlingsföretaget, utan bör sträva efter att göra korrekta "miljöbedömningar", baserade på
aktuella och väldokumenterade fakta.
• Fiskodlingen i världen utvecklas fortsatt mycket starkt och även fiskodlingen i skärgården
kan på lite längre sikt komma att utvecklas med inriktning på "nya arter" både för odling
av matfisk och för utsättning.
10
Genomförande
För att genomföra uppdraget har en lång rad kontakter tagits med företrädare för olika
intressen med anknytning till området. Det har varit företrädare för organisationer,
myndigheter, forskningsinstitutioner och andra som förväntats kunna bidra med värdefulla
synpunkter. I vissa fall har det av olika skäl varit svårt att nå vissa personer eller
organisationer, beroende på andra prioriteringar eller helt enkelt ointresse. Det kan därför vara
en orättvis bild som ges av vissa områden.
Många för mig mycket givande diskussioner har förts med ett stort antal personer vilket ger
en hel del hopp för framtida konstruktiva lösningar på åtminstone några av fiskens, fiskets
och fiskodlingens problematik i skärgården.
Jag har försökt att i mina diskussioner lämna de mer officiella ståndpunkterna för att om
möjligt försöka upptäcka de mer grundläggande drivkrafterna och bakomliggande
förutsättningar för en bättre och mer harmonisk utveckling av skärgårdens fiske och
fiskodling.
Något man slås av när man studerar dessa områden är de ofta mycket starka motsättningar
som råder mellan olika intressen och intressegrupper. Ibland är de sakligt befogade men oftast
är de mycket överdrivna och kan t.o.m. i en utomstående betraktares ögon sammanfalla i långt
högre grad än de inblandade själva inser. Otvivelaktigt råder även mycket grundläggande och
konkreta motstridiga intressen som inte låter sig pratas bort utan måste finna mycket
handfasta lösningar för att en lugnare samexistens skall kunna möjliggöras.
Ett av de centrala dokumenten, och kanske det grundläggande dokumentet, för det
"nationella" programmet för en uthållig skärgård presenterades av miljövårdsberedningen
(SOU 1996:153). De regionala miljö- och hushållningsprogrammen skall så att säga ha sin
utgångspunkt från detta dokument.
Jag konstaterade, när jag först läste detta dokument, att jag endast i mycket liten utsträckning
delade de slutsatser utredningen drog och kan konstatera att, efter mina egna efterforskningar
och efter många omläsningar och försök att tolka utredningens synpunkter, denna uppfattning
har förstärkts.
En svårighet att utreda så vittomfattande områden som fiske och vattenbruk är att dessa
verksamheter spänner över ett så brett område och omfattar så många olika aspekter.
Områdena är inte endast frågor om biologi och biologins olika deldiscipliner eller andra
naturvetenskapsgrenar som hydrologi och geologi, utan i minst lika stor, eller större
utsträckning frågor om ekonomi och kulturhistoria, och vilande över alla dessa områden
ideologi och politik.
Det är viktigt att betona detta samband för annars blir bilden av dessa områden mycket
motsägelsefull. Just de ideologiska komponenterna kan vara angelägna att betona när ett mer
historiskt perspektiv skall anläggas, det finns ju alltid en stor risk an man blir blind för
nutidens företeelser och okritiskt anammar det för tillfället gällande synsättet. Det
vetenskapligt korrekta överensstämmer sällan med det för tillfället politiskt korrekta.
Ett långsiktigt perspektiv måste därför också inbegripa ett medvetande om, att det vi idag
anser vara självklarheter och sanningar, i framtiden kan komma att betraktas som oklarheter
och felaktiga synpunkter eller t.o.m. osanningar.
Jag har främst betonat de biologiska aspekterna och försökt att så långt som möjligt anlägga
ett undervattenytanperspektiv på skärgården och dess bassängsystem och ett
underifrånperspektiv för de mänskliga, ekonomiska, kulturella, ideologiska aspekterna och
11
försöka se på myndigheter och andra överordnade strukturer ur individens synvinkel. Jag har
även försökt sätta mig in i rollen som medlem i flertalet av de intressegrupper som agerar på
området och vilka anser sig ha anledning, mer eller mindre legal rätt, att agera och ha
synpunkter på i vilken riktning utvecklingen skall påverkas. Detta är ett förhållningssätt som
kanske vore något att pröva även för andra.
Självklart har jag egna uppfattningar om hur saker och ting förhåller sig, om vad som är
viktigt eller oviktigt, och det är givetvis en omöjlighet att förhålla sig neutral i alla frågor. Det
är heller inte så enkelt, att bara man har tillräckligt med goda fakta, så fattas de riktiga
besluten. Historien visar, enligt min uppfattning, att så inte är fallet.
Att skärgården ligger i dödsryckningar är en omhuldad uppfattning, särskilt hos olika
myndigheter, och intresset för att utreda och rädda den döende skärgården har varit mycket
stort under de senaste 30 åren. Men ryktet om skärgårdens död är betydligt överdrivet. Att
skärgården lever, men på ett annat sätt och under andra tider på året, är helt klart. Detta har på
något oförklarligt sätt undgått upptäckt, trots alla dessa skärgårdsutredningar.
Det sätt som skärgården lever på idag är kanske inte det sätt som den, enligt vissa, borde leva
på, men så är det ofta, att utvecklingen går sin egen väg och inte så lätt låter sig styras.
Ett av de mer påtagliga inslagen i detta moderna skärgårdsliv, och den faktor som enligt min
uppfattning mer än någon annan kommer få betydelse för utvecklingen i skärgården, är
förändringen av ägandet av marken i skärgården. Detta är en fråga som borde
uppmärksammas i långt högre grad än den gjort hittills.
I vissa delar av skärgården ägs numera mer än 60% av marken av en kategori som förslagsvis
borde kallas (på fastigheten) icke mantalsskrivna fastighetsägare, resten av marken ägs av (på
fastigheten) mantalsskrivna fastighetsägare eller av stat, landsting eller kommuner (det
offentliga, det allmänna).I traditionellt språkbruk brukar dessa ägarkategorier benämnas
sommargäster, fritidsboende, bofasta, skärgårdsbor osv. vilket kanske kan vara meningsfullt i
vissa sammanhang, men oftare skapar förvirring.
Särskilt viktigt att hålla isär dessa begrepp och försöka finna och använda relevanta kategorier
är det på fiskets område. Merparten av skärgårdens vatten faller under enskild fiskerätt,
vanligen kopplad till markägandet, vilket innebär att den större delen av det enskilda vattnet
ägs av kategorien icke mantalsskrivna fastighetsägare. Denna "slumrande jätte" kommer med
största sannolikhet att vakna upp och i ännu högre grad än idag sätta sin prägel på både
vattenmiljön, fisken, fisket, fiskodlingen och allt annat som rör skärgården.
Staten har både makt och medel att påverka utvecklingen på många områden, på gott och på
ont, men förmågan att styra utvecklingen är mer begränsad. Det finns en lång rad viktiga,
ibland avgörande krafter som påverkar både utvecklingens riktning och hastighet. Över dessa
har den svenska staten har mycket litet inflytande.
Marknadspriset på odlad norsk lax och det ökande intresset för sportfiske är exempel på
områden där statens inflytande är synnerligen begränsat. På andra områden däremot har
statens agerande ett mycket påtagligt direkt inflytande. Fiskeripolitik, fastighetstaxering och
fiskelagstiftning är exempel på sådana områden.
Det går även en skiljelinje, som ibland kan vara svår att urskilja, mellan statligt och privat när
det gäller fisket i skärgården. Där har statens, eller det allmännas, intresse och engagemang
kommit att öka alltmer under de tre senaste decennierna. Skälen till detta är många. Ett är att
de skapats tomrum eller behov av åtgärder som idag av olika skäl inte kan lösas av privata
intressen i en fungerande marknad. Detta leder till lösningar som är politiskt dominerade och
vars långsiktighet därför är oklar. Man kan exempelvis fråga sig varför alla skattebetalare
solidariskt via staten och skattemedel skall bekosta fiskevårdande åtgärder på privata,
12
enskilda vatten eller om det inte borde vara en uppgift för ägare och nyttjare. Statens förmåga
att hantera dessa och liknande frågor saknar inte heller kritiker.
De politiska styrkeförhållandena växlar och det ibland mycket snabbt. Skall en långsiktigt
positiv utveckling ske i våra skärgårdsområden, av fisket och vattenbruket eller av det vara
må, måste staten också agera mer statsmannalikt och ta hänsyn till alla intressen, och inte som
en politiker eller partsföreträdare som kortsiktigt gynnar den ena gruppen på den andras
bekostnad. Om 20 år vet vi resultatet av hur väl staten förvaltar sitt ansvar idag. De aktörer
som varit med och format dagens politik är då troligen glömda och i bästa fall förlåtna.
Om man går bakom den politiska retorikens fasad och försöker mer välvilligt tolka
innebörden av begrepp som "hållbar utveckling" och "ekologisk hushållning", vilket för
tillfället blivit något av socialdemokratiska honnörsbegrepp, är det lite förvånande, att man
från borgerligt håll inte gör mer anspråk på de "gammaldags borgerliga värden" som både
sparsamhet och hushållning representerar, särskilt som det som i det här fallet, handlar om
skärgårdens naturresurser som huvudsakligen är privat ägda.
Syftet med denna utredning är att i denna bouillabaisse av biologi, geologi, hydrologi, politik,
juridik osv. som skärgårdsfisket och fiskodlingen består av, belysa och om möjligt urskilja
några viktiga ingredienser, eller funktionella enheter eller grundläggande principer, och
föreslå åtgärder för hur dessa skall hanteras, för att lösa några av de motsättningar som finns.
För att om möjligt upptäcka de viktiga förloppen och nyckelfaktorer för utvecklingen behövs
"goda fakta". Det är inte helt lätt att hitta dessa goda fakta som behövs för att beskriva ett
historiskt skeende och ge det den kontinuitet som är önskvärd. Tyvärr blir bilden, på grund av
avsaknaden av jämförbara kontinuerliga årliga goda fakta, ofta mycket fragmentarisk, men det
behöver inte betyda att det är helt omöjligt att urskilja vissa utvecklingsmönster eller
utvecklingstrender.
Mitt syfte har varit, att med skärgårdens säregna biologiska förutsättningar som utgångspunkt,
försöka beskriva några aspekter av fiskarternas och fiskpopulationernas villkor och hur de
hittills nyttjats för fiske och fiskodling, samt några av de svårigheter som är förknippade med
deras förvaltning. Hur denna enorma mängd problem, konflikter, motsättningar osv. som
finns inom flera av dessa områdena i detalj skall lösas, om de över huvud taget kan lösas, är
huvudsakligen en uppgift för de inblandade branscherna och aktörerna själva. Myndigheternas
uppgift måste snarast vara att i större utsträckning skapa förutsättningar och utrymme för
underifrån kommande, lokala initiativ och entreprenörsverksamhet och att inte i onödan
ingripa med försök till detaljstyrningar.
Det finns aldrig bara ett bra sätt att bedriva en verksamhet på och förutsättningarna ändras
också ständigt. Det är därför angeläget att så långt som möjligt skapa förutsättningar för
många olika verksamhetsformer, så att en mångfald av dessa även kan existera parallellt.
Det är givet att de flesta områdena som berörts inom ramarna för detta uppdrag var för sig
skulle behöva både beskrivas och analyseras långt utförligare. Vissa delområden, som inte fått
plats i denna kortfattade version, finns samlade i ett appendix.
13
Hållbar utveckling i skärgården, definitioner
Att komplicerade frågor inte så lätt låter sig hanteras med enkla definitioner finns det många
exempel på.
Om naturvetenskapen har problem med klara och entydiga och väl underbyggda definitioner
är det inget mot de svårigheter som råder på andra områden i samhället som på ekonomins,
ideologins och politikens områden.
En kort genomgång av begreppen hållbart fiske och hållbar utveckling i skärgården görs
nedan.
Hållbart fiske i Sverige (Prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk )
Den socialdemokratiska regeringen överlämnade 1997 en proposition angående Hållbart fiske
och jordbruk (Prop.1997/98:2, Anon 1997).
Följande punkter kan ha direkt betydelse för utvecklingen av fisket och vattenbruket i
skärgården.
I kapitel 7 Hållbart fiske i Sverige gör regeringen bl. a. följande bedömningar:
Regeringens bedömning: Det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt
nyttjande av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas
och att den biologiska mångfalden säkerställs.
Regeringens bedömning: Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets
område bör i allt väsentligt genomföras i syfte att uppnå ett hållbart fiske. Arbetet med att
utveckla miljökvalitetsmål bör fortsätta.
De (aktionsplanerna, min anm.) är i dag allmänt formulerade och kräver ytterligare
konkretisering för att bli mät- och uppföljningsbara.
Regeringens bedömning: En ökad satsning skall göras på en förbättrad fiskevård, främst i
kustområdena och i de sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand skall insatser för
bevarande av hotade arter stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och
skärpt fisketillsyn prioriteras.
En väl planerad långsiktig fiskevård kommer på sikt att ge förbättrade fiskemöjligheter och
därmed medföra förbättrade sysselsättningsmöjligheter, bl. a. i glesbygden, inte minst
genom en utveckling av fritidsfisket.
Regeringen anser att det finns behov av förbättrad fiskevård i de allmänna och enskilda
vattnen i kustområdena….
I första hand bör verksamheten omfatta direkta fiskevårdsåtgärder i vattenmiljön såsom att
främja den biologiska mångfalden, biotopvård, utsättning av fisk, bildande av
fiskevårdsområden samt åtgärder för att främja tillsynen. Fiskevården är ett gemensamt
ansvar för såväl fiskevattenägarna som staten. Det är av grundläggande intresse att
långsiktiga bestående åtgärder prioriteras. Dagens fisketillsyn är otillräcklig främst längs
kusten… Åtgärder bör vidtagas för att förbättra tillsynen.
Enligt Fiskeriverkets bedömning finns det behov av att bilda fler fiskevårdsområden. Det är
angeläget att en sådan ny- och ombildning av fiskevårdsområden kan genomföras.
14
Hållbar utveckling i skärgården. Miljövårdsberedningen SOU 1996:153
(Anon 1996)
Definition av hållbar utveckling enligt Miljövårdsberedningen:
Hållbar utveckling är en process mot ett mål, det hållbara samhället. Denna process berör
långt mer än miljön, t.ex. sociala och ekonomiska förhållanden. Detta innebär att de
miljöåtgärder som vi behandlar i detta betänkande endast kan ses som ett bidrag till
processen men de är långt ifrån tillräckliga för att nå målet. Samtidigt menar vi att
miljöperspektivet är centralt för den hållbara utvecklingen. Det är i högsta grad angeläget att
tidigt i processen fokusera på miljöfrågorna och konkretisera problembild och behov av
åtgärder, så att miljöpolitiken får avsedd styreffekt och kan integreras i den bredare
diskussionen om ekonomisk och social utveckling.
Begreppet hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden måste inbegripa förutsättningar
för de bofasta att leva kvar och arbeta i skärgården. Det innebär också att miljösituationen
måste förändras till det bättre när det gäller t.ex. vattenmiljön. Vidare innebär det att den
konkurrens som idag finns om mark och vattenresurser måste avvägas på ett sådant sätt att
möjligheterna till utkomst för de bofasta inte försvåras samtidigt som det inte får leda till att
naturresurser och naturvärden, vilka i sig bidrar till försörjningen, spolieras. Detta ställer i
sin tur krav på de beslutande myndigheternas förmåga till en dialog med den lokala
befolkningen, något som är ett grundläggande element i Agenda 21-processen.
I samma utredning görs följande sammanfattning för fisket och vattenbruket i ostkustens
skärgårdar:
8 FISKE OCH VATTENBRUK
Sammanfattning av bedömningar och förslag.
- Ur hushållningssynpunkt är det angeläget att inomskärsfisket bibehåller sin småskaliga
karaktär. Det största hotet utgörs av den dåliga vattenmiljön. Det föreligger ingen risk för
överexploatering i ostkustens skärgårdar....
- Det fria fisket i kust och skärgård kan utvecklas till en viktig del av turistnäringen. Det
åvilar såväl kommun som intresseorganisationer ett informationsansvar för att undanröja de
problem som ger upphov till konflikter. Det behövs tas fram underlag för att kvantifiera
såväl fångster som beståndsstorlekar samt för att identifiera viktiga livsmiljöer för fisk.
- Nya former för miljöanpassat vattenbruk bör tas fram. För att förebygga intressekonflikter
är det angeläget att såväl vattenbrukets anspråk som miljöpåverkan behandlas i kommunala
översiktsplaner. Kunskapsläget rörande fiskodlingarnas miljöeffekter är inte
tillfredsställande. Fiskeriverket och Naturvårdsverket bör med berörda parter ta fram ett
uppdaterat underlag. För detta arbete är behovet av ytterligare forskning stort.
Sammanfattning och slutsatser
Man kan givetvis fråga sig vilken betydelse ovanstående beskrivningar, definitioner, synsätt
och begrepp kommer att ha, både för den konkreta utvecklingen av fisket och vattenbruket i
skärgården och för skärgårdens långsiktiga utveckling i stort, samt i vilken utsträckning
utvecklingen kommer låta sig styras av dessa. Mycket av innehållet är mycket allmänt, vagt
eller t.o.m. motsägelsefullt, samtidigt som konkreta, kvantifierade mål till största delen
saknas. Tolkningsmöjligheterna är därför mycket stora, vilket gör att både tillämpningar och
15
genomförande av olika åtgärder försvåras, samt att utvärderingar av deras resultat knappast är
möjliga.
Några för skärgården viktiga och mer konkreta, övergripande slutsatser och behov kan dock
enligt min mening utläsas ur Prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk och kan
sammanfattas i nedanstående korta punkter:
..förbättring av övervakning och kontroll,….
..försiktighetsprincipen tillämpas ..
..mer exakta definitioner av begreppet hållbart nyttjande
..mät- och uppföljningsbara.
..främja den biologiska mångfalden, biotopvård, utsättning av fisk, bildande av
fiskevårdsområden samt åtgärder för att främja tillsynen.
..såväl fiskevattenägarna som staten.
..bilda fler fiskevårdsområden.
Vad gäller utredningen Hållbar utveckling i skärgården. Miljövårdsberedningen SOU
1996:153, kan det bl.a. konstateras att det, i motsats till utredningens slutsatser, troligen både
föreligger risk för överexploatering, åtminstone lokalt, av vissa fiskpopulationer i "ostkustens
skärgårdar", samt att "de problem som ger upphov till konflikter " i samband med "det fria
fisket i kust och skärgård" är långt mer komplicerade än att de låter sig undanröjas med
information. Kraven på "nya former för miljöanpassat vattenbruk" belyses i avsnittet om
vattenbruk.
16
Skärgården ur akvatiskt perspektiv
Skärgården som begrepp
Det vi i dagligt tal menar med begreppet skärgård är något som enligt svenska akademins
ordlista beskrivs som en samling av öar och skär vid kust. Detta är den traditionella bilden av
skärgården, en bild i två dimensioner baserad på landmassan, vilket innebär att skärgården i
våra ögon utgörs av öar begränsade av vatten.
Ur de vattenlevande organismernas synvinkel, underifrånperspektivet, är det istället tvärtom.
Skärgården är för dem en värld i tre dimensioner med vattenområden (bassänger,
mynningsområden med tillrinnande vattendrag, sund och kanaler) som begränsas av land
dvs. av öar och skär samt av kust.
Skärgårdslandskapet som begrepp förutsätter inte bara en mycket ojämn och kuperad
bottentopografi utan även att tillräckligt många toppar per ytenhet når ovanför vattenytan.
Förhållandet mellan mängden landyta per ytenhet varierar mycket mellan olika delar av
skärgården och omvänt gäller detta för vattenytan.
Ur akvatisk synvinkel är strandlinjens längd och utformning, med strandzon och grundare
partier av större betydelse än landmassan i sig, både som livsmiljö och gräns mellan
vattenområden och bassänger.
Bassängsystemet och strandlinjen både försvårar blandningen av det söta vattnet från
tillrinnande vattendrag och det bräckta vattnet från havet, och gör också att blandningszonen
får en mycket lång utsträckning i horisontal- och vertikalled, huvudsakligen i en öst-västlig
riktning.
Enbart Stockholms skärgård anses utgöra ca 25% av den totala strandlinjen i Östersjön, vilket
ger ett perspektiv både på den enorma mängden delmiljöer och nyckelbiotoper, men också
den stora betydelsen denna produktiva miljö har för hela Östersjön, både som närsaltfilter och
reproduktionsområde för vissa marina fiskarter som sill/strömming.
En bättre topografisk bild av skärgårdens bassängsystem eller snarare skärgårdslandskapet
utan vatten, betraktat från olika vinklar skulle avsevärt öka vår förståelse för förutsättningarna
både för fisken, fisket och vattenbruket i området.
Skärgården, ett kulturlandskap ovan och under vattenytan
Skärgårdslandskapet ovan vattenytan har under historisk tid utsatts för en kraftig
kulturpåverkan, men också skärgården under vattenytan är i mycket hög grad kulturpåverkad.
Att betona detta är angeläget då man ibland vill göra gällande att skärgården är en orörd
naturtyp.
Ovan vattenytan har påverkan visserligen varit synlig för blotta ögat men förändringarna kan,
om de är långsamma, ändå vara svåra att registrera och kräver det långa perspektivets synsätt.
Kulturpåverkan under vattenytan har bl.a. skett genom fiske, att skärgården nyttjats och
nyttjas som recipient och genom byggnationer. Även om den direkta fysiska förändringen av
landskapet ovan vattenytan varit långt mer drastisk och framförallt lättare att observera, kan
förändringarna av landskapet under vattenytan ändå vara mycket påtagliga. Topografin under
vattenytan ändras också ständigt av människan med byggnationer i vatten av bro- och
bryggfundament, muddringar eller tippningar, sprängningsarbeten för att spränga bort grund
eller trösklar för farleder eller för att förbättra vattenflödet. Till dessa större topografiska
förändringar kan läggas ett stort antal mindre arbeten som anläggandet av småbåtshamnar och
17
mindre bryggor. Dessa läggs företrädesvis i skyddade lägen där muddring ofta är nödvändig,
samt förutsätter vanligen olika kringarrangemang. Även relativt små arbeten kan därför få
påtagliga men svårförutsägbara konsekvenser för de lokala strömningsförhållandena och de
lokala biologiska villkoren samt utgöra hot mot fisklekplatser och yngelområden i grunda
vikar eller marer.
Topografiska förändringar kan givetvis ur biologisk synvinkel vara både av godo eller av
ondo men är sällan neutrala till sin karaktär. Exempelvis kan biotopförbättringar och
öppnande av blockerade fiskvägar vara av stor betydelse för lokala fiskpopulationer.
Havsområden
Skärgården och angränsande hav täcks av SMHI:s marina prognosområden : Ålandshav och
Skärgårdshavet samt Norra Östersjön. Skärgården ligger i periferin av de av Helcom (1991)
benämnda undersökningsområdena Ålandshav, Norra bassängen och Västra
Gotlandsbassängen där monitoring sker av en lång rad vattenkemiska parametrar.
Kontinuerlig miljöövervakning i havet eller i övergångsområdet mellan hav och skärgård sker
på flera punkter av bl.a. SMHI och olika forskningsinstitutioner. I kustområdet finns
exempelvis stationerna F64 och B1 och längre ut till havs BY 29 och BY 31. Lokal
miljökontroll sker bl. a. som recipientkontroll av Stockholm Vatten på en lång rad punkter,
från utsläppspunkterna för avloppsvatten i innerskärgården ut till Franska stenarna utanför
Ingarö, samt vid vissa andra referenspunkter i Stockholms skärgård.
Kustvattenområden
Enligt SMHI:s havsområdesregister (Anon 1993) innefattas i skärgårdsområdet följande åtta
större kustvattenområden från norr till söder: Öregrunds kustvatten, Östhammars
kustvatten, Stockholms skärgårds norra kustvatten, Stockholms skärgårds mellersta
kustvatten, Stockholms skärgårds södra kustvatten, Krabbfjärden, Kränkfjärden och
Bråvikens kustvatten. Utsträckningen mot havet utgörs av den gränslinje som dras mellan
kustvatten och utsjövatten. Enligt SMHI avgränsas kustvattnen i området utåt av,
Bottenhavets utsjövatten, Ålandshavs utsjövatten, N Gotlandshavets utsjövatten, V
Gotlandshavets utsjövatten.
Inre delområden
Innanför respektive kustvattenområde är det inre vattenområdet uppdelat i ca 115 st. mer eller
mindre väl avgränsade inre delområden eller bassänger, fjärdar eller vikar.
Ytterskärgårdar
Det bassängsystem, som de inre delområdena kan sägas utgöra, i de inre och mellersta delarna
av skärgården, ersätts ur ett fiskbiologiskt perspektiv i de yttre delarna av skärgården delvis av
ett motsvarande system av ytterskärgårdar eller grundområden. Framförallt ur de limniska
fiskarternas, varmvattensarternas, synvinkel är dessa att betrakta som varma lokaler eller öar
omgivna av kalla djup, svåra att passera och ofta med mycket begränsade och årsvis starkt
varierande reproduktionsmöjligheter.
Detta innebär att ca 15 st. av de ca 115 inre delområdenas bassänger, lite paradoxalt kan
tyckas, utgörs av ett annat slags funktionella enheter, med tonvikten snarare lagd på
landmassan och angränsande grundområden, än på de omgivande bassängerna. Merparten av
dessa ytterskärgårdar ligger i den nordöstra delen av Stockholms skärgård.
18
19
20
21
Avrinningsområden och vattendrag
Hela avrinningsområdet, med alla de vattendrag som mynnar i skärgården, sätter sin prägel på
och har i olika grad betydelse för livsförutsättningarna för skärgårdens fiskpopulationer.
Reproduktions- och uppväxtområden är ofta flaskhalsar för beståndsutvecklingen för många
populationer, vilket innebär att alla avrinningsområden med sina vattendrag kan vara
nyckelbiotoper för dessa. Avrinningsområdena med sina vattendrag utgör också ett slags
funktionella enheter och bör även förvaltas som sådana.
Lokala skötsel- eller restaureringsplaner kan och bör därför utarbetas för att exempelvis
åtgärda vandringshinder, skydda eller återskapa våtmarker eller skyddszoner, eller utföra
andra typer av biotoprestaurationer.
Huvudavrinningsområden/huvudvattendrag
I skärgårdens bassänger dräneras följande 12 st. huvudvattendrag (numrering enligt
vattendragsregistret) från respektive huvudavrinningsområden (ett område som är större än
200km2, med utloppspunkt vid havet) (Anon 1994):
55 Forsmarksån, 56 Olandsån, 57 Skeboån, 58 Broströmmen, 59 Norrtäljeån, 60 Åkersström,
61 Norrström, 62 Tyresån, 63 Trosaån, 64 Svärtaån, 65 Nyköpingsån och 66 Kilaån.
Övriga kustvattendrag.
Ytterligare ett stort antal, mindre vattendrag, åar, bäckar, diken mynnar också i detta kust- och
skärgårdsområdes bassängsystem, varav åtskilliga är mer temporära vattendrag.
Uppskattningsvis finns mellan 200 och 300 st. mindre kustvattendrag i AB, C och D län.
Betydelsen av små sötvatten eller vattendrag för reproduktionen för många av skärgårdens
fiskarter är mycket stor, även om detta har kommit lite i skymundan av det intresse, och de
framgångar, som restaureringen av regionens s.k. öringbäckar har inneburit. Kustlaboratoriet
har inventerat och värderat betydelsen av små sötvatten, samt kommit med förslag till både
bevarande och restaurering av dessa (Sandell et al 1995).
Fiskeriverket har även i ett fakta blad kortfattat beskrivit betydelsen av dessa vattendrag också
för andra arter än laxartad fisk (Karås 1996).
I Södermanlands län har flera inventeringar gjorts, "Bäckinventering i Södermanlands län,
(Lejonståhl1978) och "Bäckinventering" (Ekblad1994).
I Uppsala län har följande undersökningar gjorts, "Elfiskeinventering i Uppsala län" (Gullberg
et al 1990), samt "Inventeringar av dammar och regleringsförhållanden i Uppsala län (Anon
1987).
22
23
24
25
Havsöringsbäckar
De mindre vattendrag som är bäst dokumenterade och i många fall även restaurerade är de
som populärt kallas havsöringsbäckar. En omfattande kartläggning av havsöringsbäckar har
skett och pågår fortfarande när det gäller vattendrag som är eller kan vara av intresse för
öringreproduktion. Inventeringar har gjorts 1976 (Larsson 1976), 1988 (Lovén 1989) och
1995 (Waltersson et al 1997). I samband med den inventering av havsöringens
reproduktionsområden som gjordes 1988 gjordes en kompletterande undersökning av
försurnings- och föroreningssituationen i bäckarna genom bl.a. studier av bottenfaunan
(Lingdell et al 1989). I AB län finns ca 50 st. havsöringsbäckar som är, eller planeras bli,
föremål för olika typer av restaureringsåtgärder (Lovén et al 1999).
Andra nyckelbiotoper för fisk
Havsvikar och grunda vikar
Vissa biotoper i skärgården är av särskilt stor betydelse för vissa fiskarter och särskilt för
deras reproduktion och yngelutveckling. Länsstyrelsen i Stockholms län har kartlagt och
bedömt 88 st. av de större (>15 ha) s.k. trösklade havsvikarna i länet är (Fagergren 1991) och
för vissa av dessa vikar har kompletterande studier gjorts med en detaljerad kartläggning av
vegetationen (Dahlgren 1997).
Fiskeriverket har i sin serie fakta beskrivit de mer generella förhållandena i grunda havsvikar
(Anon 1991).
I Stockholms läns skärgård har 300 st. gäddlekplatser registrerats varav 85 besiktigats (Lovén
et al 1988).
Fucusbältet
Fucusbältets betydelse som reproduktions- och uppväxtområde för många fiskarter är
avsevärt.
Ironiskt nog gäller detta även flera av sötvattensarterna, som exempelvis abborre och gädda.
De inventeringar och kartläggningar som gjorts under olika tider visar stora förändringar i
utbredning av fucusbältet, framförallt i djupled (Waern 1952, Kautsky 1995).
Blåstångens utbredning i djupled efter H. Kautsky. I en innersta zon förekommer den ej
alls.
26
27
Hot mot nyckelbiotoper.
Hoten mot nyckelbiotoperna är av många olika slag. En fortsatt eutrofiering, både
internationell, nationell, regional och lokal, båttrafik, byggnationer eller muddringar, ökar
riskerna för att flera viktiga nyckelbiotoper förstörs. Behovet är därför stort både av en bättre
medvetenhet om nyckelbiotopernas betydelse, men också av en bättre lokal bevakning och
kontroll.
Eutrofieringen och fisken
Den pågående och långtgående eutrofieringen av skärgårdens vatten har i grunden ändrat de
biologiska betingelserna. Vissa arter har missgynnats medan andra arter, särskilt pelagiska,
har gynnats (Hansson et al 1990). Fiskarter som gös och många karpfiskar gynnas i viss
utsträckning av eutrofieringen, och en måttlig eutrofiering anses gynna både abborre och
gädda.
Eutrofieringen har bl.a. inneburit kraftigt förändrade syreförhållanden i många områden.
Perioder av syrebrist uppstår allt oftare på djupare bottnar, ibland tillfälligt och ibland under
mer långvariga perioder, med så låga syrehalter att mer bottenbundna fiskarter försvinner från
vissa områden för kortare eller längre tid.
De flesta fiskarter är mycket känsliga för låga syrehalter och undviker aktivt syrefattiga
områden, medan andra mindre rörliga djurarter, med en mera direkt betydelse som fiskföda
eller som på annat sätt utgör viktiga komponenter i ekosystemet, helt kan försvinna för längre
eller kortare tid med "döda bottnar" som resultat.
Eutrofieringen och förändringar av siktdjup flyttar också växtzoner, där några av de mer
påtagliga förändringarna varit att fucus-bältet förskjutits utåt i skärgården och uppåt i
vattenmassan, med en drastisk minskning av skärgårdens fucusareal som resultat, medan
grönalger som grönslick och tarmtång gynnats. Att minska eutrofieringen av skärgårdens
vatten är ett allt överskuggande mål, oberoende av om fiskarter gynnas eller missgynnas av
detta.
Sammanfattning.
1. Skärgården utgörs under vattenytan av ca 115 st. relativ väl avgränsade hydrologiska enheter,
inre delområden eller bassänger, varav ca 15 st. utgörs av ytterskärgårdar. I skärgårdens
bassängsystem mynnar 12 st. huvudvattendrag och mellan 200-300 mindre vattendrag.
Förslag
Bassänger
• Undersöka överensstämmelsen mellan de lokala bassängsystemen och de lokala
fiskpopulationerna, för att med detta som bas utveckla lokala förvaltningsmodeller.
• Förbättra övervakningen och skötseln av nyckelbiotoper för fiskreproduktion i skärgården.
• Ett mycket stort antal nyckelbiotoper för fisk och fiskreproduktion kan urskiljas. Dessa
kan i många fall betraktas och hanteras som funktionella enheter.
Avrinningsområden
• Utföra sammanställningar av gjorda inventeringar.
• Komplettera dessa vid behov.
• Utarbeta avrinningsområdesvisa skötselplaner, lokalt drivna av markägare, boende,
fiskeklubbar osv. med länsstyrelsen som samordnare, rådgivare och förmedlare.
28
Skärgårdens "vattendrag" och" vattenområden"
250
250
200
150
antal
100
100
50
15
12
0
Huvudvattendrag
"Övr. mindre kustvattendrag"
"Inre delområden/bassänger"
kategori
29
"Ytterskärgårdar"
Fiskarna
Arter
Fiskarna, i begreppets vidare bemärkelse, är den utan jämförelse artrikaste gruppen av
ryggradsdjur och utgör ungefär hälften av det totala antalet beskrivna ryggradsdjur. Fiskarna
är också en, ur biologisk och systematisk synvinkel, mycket heterogen grupp ryggradsdjur.
Om man i gruppen fiskar innefattar alla de tre huvudgrupperna eller huvudlinjerna,
rundmunnar, broskfiskar och benfiskar är antalet arter 24 618 stycken (Nelson 1994).
Denna siffra är inte på långa vägar så exakt som den ger sken av då nya arter ständigt
upptäcks och systematiken på artnivå ständigt omprövas genom att arter delas upp i flera.
Framstegen inom den moderna genetiken har också möjliggjort en allt högre upplösning av
systematiken under artnivå och kan på ett allt säkrare sätt identifiera distinkta populationer
av arter, något som kommer att få en allt större betydelse både för vår syn på fiskarna, fisket
och fiskodlingen, men även för hur dessa populationer skall förvaltas.
Utan överdrift kan man hävda att kunskaperna om vår fiskfauna är mycket begränsad.
Fram till 1985 har endast 222 arter påträffats i svenska vatten (Curry-Lindah1985). Enligt
"Artfakta, Sveriges hotade och sällsynta ryggradsdjur" är antalet fiskarter och rundmunnar
som årligen reproducerar sig i svenska vatten ca 150 st. (Ahlén et al 1992). Av dessa är det 53
arter som reproducerar sig i svenska sötvatten. Till detta kommer ett antal som inte
reproducerar sig, men förekommer regelbundet som larver eller vuxna, exempelvis ål.
I Östersjön förekommer ca 100 arter mer regelbundet och av dessa är ca 50 st. mer eller
mindre regelbundet förekommande i skärgårdens vatten.
30
24618
antal fiskarter
25000
20000
antal
15000
10000
5000
222
100
50
0
Jorden
Sverige
Östersjön
område
31
Skärgården
antal fiskarter i olika områden
250
222
200
antal
150
100
100
100
50
50
0
Sverige
Östersjön
Skärgården
område
32
Sötvatten
Arter i Östersjön och skärgården
Det brukar alltid framhållas hur fattig på arter Östersjön är, jämfört med en mer utpräglat
marin miljö som Atlanten, och det kan förvisso vara riktigt. Men om man betraktar
skärgårdens akvatiska system i sin helhet, från de alla de vattendrag, stora och små som
mynnar i området, via skärgårdens bassängsystem med alla sina delmiljöer, ut till det öppna
havet, blir bilden en annan och artrikedomen avsevärt större än i de sjöar och vattendrag som
mynnar i skärgården eller i havet utanför.
Relativt få marina arter går långt in i Östersjön. De marina arterna uppvisar ett brett spektrum
av levnadssätt och flera, som exempelvis piggvar och oxsimpa har en utbredningsgräns, eller
åtminstone en gräns för reproduktion, vid Ålands hav. Andra arter kan inte reproducerar sig i
området utan rekryteringen sker i andra delar av Östersjön. Gränserna för utbredning och
reproduktion kan också förflyttas av olika skäl, så att torsken numera endast reproducerar sig i
södra Östersjön. Skärgårdstorskens numerär är beroende av lekframgången samt fisket i
reproduktionsområdet/ rekryteringsområdet, vilket avgör hur många individer som får
möjlighet att nå skärgårdens tillväxtområden.
Vissa marina fiskarter är tillfälliga besökare, andra är årsvissa, om ibland mycket sällsynta
gäster. Näbbgäddor som tränger in i Östersjön under sin lekvandring på våren, når ofta långt
in i finska viken och skärgården, där de leker på grunt vatten och deras karakteristiska yngel
påträffas regelmässigt i skärgårdens ytvatten under eftersommaren. Anadroma arter som lax
passerar huvudsakligen utanför skärgården på sin vandring till och från lekområden och
tillväxtområden.
Antalet limniska arter som går ut i de bräckta vattnet är betydande och innefattar både sådana
som lever i de mest utsötade och insjöliknande vikarna, som ruda, sutare och sarv, till sådana
som främst uppehåller sig längre ut och även leker i det yttre delarna av skärgården, som sik.
För alla dessa fiskarter utgör skärgårdens vattensystem en livsmiljö som mer eller mindre väl
överensstämmer med artens biologiska förutsättningar.
Fiskfaunan i skärgården består därför av en blandning av marina och limniska arter, av
katadroma och anadroma arter, av arter som vandrar mellan olika delar av skärgården och
sådana som är mycket stationära och bildar relativt distinkta lokala populationer, av marina
arter som främst har skärgården som lek- och yngeluppväxtområde eller av marina arter som
reproducerar sig i havet och söker sig till skärgården för sin uppväxt och under sina
näringsvandringar.
Arter i skärgården
Aktuella inventeringsarbeten saknas till stor del. Vid några av de provfisken med
kustöversiktsnät som Kustfiskelaboratoriet utfört under senare år har 24 fiskarter påträffats i
området (Andersson, 1998). Småvuxna arter, pelagiska arter, eller rätt och slätt ovanliga arter
har givetvis i många fall inte kommit med i fångsten.
Vid Askö i den södra skärgården gjordes 1981 och 1982 inventeringar med hjälp av dykare
och nät som resulterade i 32 arter (Jansson et al 1985).
Egna undersökningar, under flera års tid och med de mest skiftande fiskemetoder, har i ett
område i Stockholms mellanskärgård resulterat i 46 olika fiskarter (Olburs 1998).
Till detta kan läggas sammanställningar av litteraturuppgifter både vad gäller olika slags
provfisken, gamla litteraturuppgifter, samt bedömning av vilka arter som borde kunna
påträffas. En sådan sammanställning resulterade i sammanlagt 52 olika arter (Efter Strid /
Aneer 1998).
33
Fiskarter i "skärgården"
Ordning
Rundmunnar
Benfiskar
Familj
Störar
Ålar
Sillfiskar
Sikar
Laxfiskar
Norsfiskar
Gäddor
Karpfiskar
Torskfiskar
Ålbrosmar
Makrillgäddor
Spiggar
Kantnålsfiskar
Simpor
Sjuryggar
Ringbukar
Abborrfiskar
Slemfiskar
Tobisfiskar
Smörbultar
Plattfiskar
efter Strid
litt.
sammanst..
Art
Flodnejonöga
Stör
Ål
Sill, strömming
Skarpsill
Staksill
Sik
Siklöja
Lax
Öring
Nors
Gädda
Ruda
Sutare
Braxen
Vimma
Björkna
Löja
Id
Kvidd
Mört
Stäm
Sarv
Torsk
Lake
Tånglake
Näbbgädda
Storspigg
Småspigg
Tångspigg
Tångsnälla
Mindre havsnål
Hornsimpa
Rötsimpa
Oxsimpa
Stensimpa
Sjurygg
Ringbuk
Abborre
Gärs
Gös
Spetsstjärtat långebarn
Tejstefisk
Tobis
Tobiskung
Svart smörbult
Sjustrålig smörbult
Lerstubb
Sandstubb
Piggvar
Skrubba
Rödspotta
Summa
34
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
52
mellanskärgården,
Olburs 1975-98
Askö
1980-81
St. Nassa/
Muskö
kustlab1998
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
46
32
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
24
Kunskapsluckor
Kunskapen om de olika fiskarterna och fiskpopulationerna i skärgården är mycket varierande
och det saknas många viktiga fakta om förekomst, numerär, utbredning o dyl. för de flesta av
dem. Av naturliga skäl har exploateringsintresset lett till att de kommersiellt intressanta
arterna är förhållandevis väl kända även om stora kunskapsluckor finns och alltid kommer
finnas även för dem. Också vissa arter som saknar kommersiellt intresse men har
bevarandeintresse, är klassade som sällsynta eller är av genetiskt intresse, kan ha studerats.
Det stora flertalet arter och även de mer triviala arterna är dock dåligt undersökta eller
praktiskt taget helt okända.
Exempelvis är våra kunskaper om arter som det spetsstjärtade långebarnet, var vimman leker i
området eller om beståndsutvecklingen för oxsimpa och vanlig ringbuk i det närmaste
obefintliga. Listan över ofullständiga eller obefintliga kunskaper om skärgårdens olika
fiskarter kan göras mycket lång. Man kan givetvis fråga sig vilken nytta man kan ha av att
studera s k skräpfisk eller andra arter som inte är av någon direkt ekonomisk betydelse, men
ur ett "biologiskt mångfaldsperspektiv" och för en god förvaltning är det av fundamental
betydelse.
Att med de stora kunskapsluckor som idag finns, på ett mer uthålligt sätt samtidigt bevara,
exploatera och förvalta dessa ca 50 fiskarter, och ett avsevärt större antal populationer, är idag
en utomordentligt svår, för att inte säga omöjlig uppgift.
Förslag
• Inventering av skärgårdens fiskfauna genomförs.
Beståndsutveckling för kommersiella arter
En sammanställning av Kustfiskelaboratoriets och Havsfiskelaboratoriets bedömningar av
resursstatusen, nationellt och regionalt för skärgårdens viktigaste kommersiella fiskarter samt
slutsatser och rekommendationer finns nedanstående tablå….(Thoresson et al 1998, Sjöstrand
1998).
35
Resursstatus
källa: Fiskeriverkets Kustfiskelab. (Thoresson et al. 1998) och Havsfiskelab. (Sjöstrand 1995,1998)
Art
Slutsatser och rekommendationer.
Ål
Ålresursen kan knappast hotas av svenskt fiske. En fortsatt minskning av
det fångstbara beståndet i Östersjöområdet är trolig p g a 1980-talets låga
rekrytering.
Sill, strömming
Beståndet beskattas ej inom säkra biologiska gränser. (Sjöstrand 1998).
Skarpsill
Beståndet beskattas inom säkra biologiska gränser.(Sjöstrand 1998).
Sik
Situationen oklar för sydligare bestånd.
Lax
Situationen för de naturreproducerade populationerna allvarlig.
(Sjöstrand 1995).
Öring
Saknas uppgifter.
Gädda
Flertalet bestånd tål ett ökat fiske. Lokalt kan dock överfiske förekomma.
Torsk
Beståndet anses ej fiskas inom säkra biologiska gränser. Ingår i ICES
beståndsskattningar och givna rekommendationer(Sjöstrand 1998)
Lake
Saknas uppgifter.
Abborre
Det totala fisket kan ökas avsevärt. Lokalt kan överfiske förekomma.
Gös
Indikationer finns att arten får en ökad utbredning och att bestånden ökar,
varför fångsterna kan öka de närmaste åren. Underlag saknas för att
lämna rekommendationer om fiskets bedrivande.
Piggvar
Kunskapen om resursens storlek är liten. Positiva indikationer på kommande
goda årsklasser störs av att garnfiske med för små maskstorlekar kan leda till
ett dåligt nyttjande av resursen. Inga rekommendationer kan ges.
Skrubba
Kunskapen om resursens storlek är liten. Fisket i kustzonen är litet i
förhållande till havsfisket. Fisket kan kraftigt ökas.
Man kan konstatera att för merparten av arterna är kunskaperna om beståndsstorlekar och
beståndsutveckling osäkra, de lokala variationerna stora och eventuella rekommendationer om
fiskets bedrivande kan inte ges. Flera bestånd som sill/strömming och torsk anses ej beskattas
36
inom säkra biologiska gränser och situationen är allvarlig för laxen. Abborre och gädda anses
tåla ett ökat fiske, dock kan lokalt överfiske förekomma.
Underlag saknas för att ge rekommendationer för fisket av gös och piggvar.
Skarpsillen beskattas inom säkra gränser och fisket efter skrubba kan kraftigt ökas.
Tyvärr har många av dessa uppgifter också endast ett mycket begränsat värde som grund för
förvaltningen av flertalet av skärgårdens fiskpopulationer. då de endast i ringa omfattning
speglar skärgårdens lokala och regionala förhållanden. Snabba förändringar i fiskbestånden
gör också uppgifter snabbt inaktuella.
Däremot borde mycket av det kunnande och den metodik med monitoringfisken,
fångstprognoser, beståndsuppskattningar osv. som man utvecklat vid Kustfiskelaboratoriet i
långt högre utsträckning kunna användas vid förvaltningen av skärgårdens fiskpopulationer
(Astrauskas et al 1994,Thoresson 1996, Thoresson 1996).
En dåligt utnyttjad resurs när det gäller information om utvecklingen av lokala bestånd är de
lokala fiskarena av olika kategorier. Många av dessa bedriver sitt fiske med en sådan
regelbundenhet och är dessutom så skickliga och skarpa iakttagare, att de kan notera både
förändringar av fiskbestånden men också av miljöförändringar långt innan dessa går att
belägga med mer vetenskapliga metoder.
Förslag
• Länsstyrelsen inleder samarbete med Kustlaboratoriet för populationsuppskattningar av
skärgårdens fiskpopulationer, samt försöker att mer planmässigt mobilisera lokala fiskare
för informationsinsamling.
Bestånd, stammar, populationer och lokala populationer
Definitioner
Under kategorien art har inom fiskeribiologin och fiskevården sedan länge använts begrepp
som bestånd eller stam för att beteckna lokala delar av en art. I Sverige har exempelvis
identifierats 251 st. skyddsvärda stammar av laxfisk (Anon 1995).
På senare år har begreppet population, som är bättre definierat och har en mer vetenskaplig
klang, börjat användas. En viss oklarhet råder dock fortfarande om begreppens innebörd och
hur de skall användas.
En stam kan beskrivas som en grupp eller grupper av individer med definierat ursprung och
med vissa gemensamma egenskaper. Begreppet stam används därför för en eller flera
närbesläktade populationer. (Aktionsplan för biologisk mångfald, Fiskeriverket 1995)
I Fiskeriverkets policy för utsättning och spridning av fisk (Anon 1998) görs följande försök
att definiera begreppen stam, bestånd och population:
2.Definitioner.
Varierande miljöförhållanden medför att det i olika områden/regioner inom en
arts utbredningsområde utvecklas bestånd med olika egenskaper. Begreppet
bestånd (=population) kan i detta avseende sammanfattas på följande sätt;
individer inom ett bestånd delar och utbyter genetiskt material i betydligt större
omfattning med varandra än med individer från andra bestånd, dvs. de tillhör
samma genpool….
37
I fiskevårdssammanhang talar vi om lokal anpassning och beståndet betecknas
som en stam (=lokal stam).
4.1.Lokala stammar.
Kunskapen om fiskars populationsgenetik har ökat väsentligt under de senaste
20 åren. Orsaken är tillgång till nya metoder, som proteinelektrofores och på
senare år även s k direkt DNA-analys…
De lokalt anpassade bestånden betecknas i praktisk fiskevård ofta som
stammar.
Det betyder att stammen, snarare än arten som helhet, skall betraktas som
operativ enhet för fiskevård.
I Fiskeriverkets Aktionsplan för biologisk mångfald (Anon 1995) konstateras följande:
Populationer
Arter som lever kustnära under hela sin livscykel……relativt
stationära…uppkomst av en stor mängd lokala populationer..
Man kan dock inte utesluta att varje lekområde representerar en egen
population.
Detsamma gäller för isolerade populationer i ytterskärgårdar.
De slutsatser man bl.a. kan dra av ovanstående citat är att populationstänkandet och
populationsgenetiken i allt högre grad är på väg att göra sitt intåg inom fiskbiologin och även
börjar sträcka sig utöver frågeställningar som bara berör laxfisk. Begreppet population
används dock av förklarliga skäl många gånger på ett mer oprecist sätt, utan att de konkreta
populationerna avgränsats i genetisk bemärkelse. För flertalet fiskarter är också kunskaperna
ännu långt ifrån den nivå där det är meningsfyllt att ur en mer strikt vetenskaplig synvinkel
tala om populationer.
Trots detta finns det all anledning att redan nu föra in begreppet population och/eller lokal
population i diskussionen av populationsekologiska snarare än av populationsgenetiska skäl.
Som tidigare påpekats utgörs skärgården ur akvatisk synvinkel inte av ett homogent,
sammanhängande havsområde utan snarare av en mängd delområden, vattendrag, bassänger
eller utskärgårdar. Varje fiskart har sin unika och individuella förutsättningar för livet i
skärgården och alla fiskarter består, i ett geografiskt område, av ett antal mer eller mindre
distinkta populationer. Detta gäller såväl i vattendrag och insjöar som i havet.
Vandringar och lokala populationer
Fiskindivider förflyttar sig i huvudsak mellan lekplatser och födoområden /tillväxtområden.
För individer i vissa populationer kan det röra sig om långa sträckor, medan det för andra är
relativt korta.
Märkningsförsök kan ge vissa indikationer på förekomst av distinkta, lokala populationer men
dessa bör givetvis kompletteras med genetiska undersökningar.
För att utveckla lokala populationer förutsätts en relativt hög grad av lekområdestrogenhet
och/eller hemortstrogenhet hos individerna. Detta är välkända fenomen hos arter som öring
och lax, men av olika skäl långt mindre studerade och kända hos andra arter. De snabba
framstegen inom den populationsbiologiska och genetiska forskningen kommer med största
38
sannolikhet inom en snar framtid att förändra vår syn både på vandringsmönstret och
populationsstrukturen hos skärgårdens olika fiskarter.
Även om kunskaperna om populationsstrukturerna är synnerligen knapphändiga för de flesta
av arterna är det ändå meningsfullt att redan nu försöka använda detta betraktelsesätt för de
arter som är av intresse för fisket.
Var gränsen går mellan korta, lokala förflyttningar och längre, regionala, nationella eller
internationella förflyttningar, är givetvis mycket svårt att avgöra. Förflyttningar under 100
km, eller där huvuddelen av populationen stannar inom ca 30 -50 km från märkningsplatsen
eller lekområdet kan betraktas som lokala. Andra populationer kan på basis av kända
vandringsmönster på ett liknande sätt betecknas som regionala, nationella eller internationella.
Eftersom begreppen inte är klart definierade blir övergångarna flytande och flertalet
arter/populationer kan därför föras till flera av kategorierna.
"Bestånd och populationer" av fiskade arter i "skärgården"
Ordning
Benfiskar
Familj
Ålar
Sillfiskar
Sikar
Laxfiskar
Gäddor
Torskfiskar
Abborrfiskar
Plattfiskar
Art
lokala regionala nationella internationella
X
X
X
Ål
X
X
X
Sill/strömming
X
X
Skarpsill
X
X
Sik
(X)
X
X
Lax
X
X
Öring
X
Gädda
X
X
Torsk
X
X
Lake
X
Abborre
X
(X)
Gös
X
X
Piggvar
X
X
Skrubba
Summa:
6
7-9
7
5
Gädda
Att gäddan inte är någon långvandrare är känts sedan lång tid. Alm beskriver
märkningsförsök utförda redan 1910 på följande sätt (Alm 1942).
"Sålunda märktes under åren 1910-1913 i Södermanlands och Östergötlands skärgårdar 1
827 gäddor, varav sedermera 329 eller ca 18% återfångades. Av dessa gäddor, som
fångades från några dagar till över ett år, huvudsakligen mellan 3 och 12 månader, efter
märkningen, hade ända till 197 eller 59,9 % ej avlägsnat sig mer än högst 1/2 km från
märkningsplatsen, 45 eller 13,7% 1/2-11/2 km, 61 eller 18,5% 1 1/2- 3 km, övriga på något
större avstånd, men endast en gädda på mer än 10 km från nämnda plats.
Under åren 1928 och 1930 utfördes ånyo märkningar av gädda på tvenne platser i
Östergötlands skärgård…."
"…Omkring 41% resp. 24 % fångades inom ett avstånd av mindre än 1 km från
märkningsplatsen, och i ena fallet ingen, i andra fallet endast 1% på över 10 km avstånd från
densamma. I Finland utförda märkningar har givit liknande resultat…"
39
Senare undersökningar pekar åt samma håll. "Karås och Lehtonen (1990) presenterar en
sammanställning av ett flertal undersökningar i Östersjön som visar att 90% av
gäddpopulationerna har ett spridningsområde som inte överskrider 3 km och att 83% av de
märkta fiskarna återfångats inom 500 m från utsättningsplatsen "(Sandell et al 1995).
Gös
Att gösen i insjöar kan vara mycket stationär visar nyligen gjorda undersökningar i
Hjälmaren.
"…1731 återfångster…, gjordes med en medelavstånd på 2,9 km från utsläppningsplatsen.
505 av återfångsterna gjordes inom 1 km från märkningsplatsen." (min övers.) (Nyberg et al
1996). Också gösen i Östersjön är förhållandevis stationär vilket följande citat från
undersökningar i den finska skärgården visar." …avståndet mellan övervintrings- och
lekplatser är vanligen mindre än 30 km men kan i vissa fall även vara > 200 km (Lehtonen
1983). Men inte alla individer i en göspopulation gör vandringar. Populationerna har en
stationär komponent och en migratorisk komponent. Deras proportioner varierar beroende
på lokaliteten där de lever och de ekologiska förutsättningarna…"
"Födoområden är vanligen i närheten av lekområdet. Under varma somrar sprider sig unga
gösar över stora öppna vatten i norra Östersjön, medan de under "normala" somrar undviker
öppna och relativt kalla vatten. Effekten av temperatur kan också ses i spridningsmönstret för
olika göspopulationer. I skyddade områden värms vattnet upp mer än i öppna kustområden
och som ett resultat blir spridningen mer extensiv när det finns en stor arkipelag utanför
lekplatsen" (min övers.) ( Lehtonen et al 1996).
Abborre
Abborren visar i undersökningar från Bottenhavet både "homingbeteende" samt uppehöll sig
inom en areal av 20 km2 från lekområdet och sällan längre bort än 5 km (Sandell et al 1995).
Öring
Öringen är förmodligen den art som är mest väldokumenterad när det gäller distinkta lokala
(lek) populationer, vilka dessutom uppvisar stora genetiska skillnader.
Alm beskriver resultaten av märkningsförsök med Åvaöring på följande sätt: "Återfynden i
skärgården av större öringar utvisa tydligt, att öringen ej företagit några särskilt långa
vandringar. Flertalet har fångats inom de närmast åns utflöde belägna vikarna, ett ganska
stort antal har tagits i vattnen mellan Tyresö - Brevikslandet och Ingarö, några t.o.m. i
Erstaviken. Härtill komma spridda återfångster på längre avstånd såsom vid Runmarö,
Nämdö, Ornö, Utö samt ett par ända ner vid Södermanlands (Svärta) och Östergötlands
(Gräsmarö) kuster resp. 100 och 130 km från märkningsplatsen."(Alm 1951)
De omfattande märkningar som gjorts i samband med utplanteringar av öringungar av
Åvastam under senare år pekar åt samma håll." Dalälvsöring gav sämre återfångster inom
länet än vad Åvaöring gav, ca 65% jmf. med 85-94% (varav merparten inom 30 km radie från
utsättningsplatsen)". (Lovén et al 1999).
Piggvar
Även marina arter bildar lokala populationer. Märknings och återfångstförsök av piggvar i
vattnen utanför Askö i den södra skärgården tyder på att piggvaren i området är mycket
stationär, även om vissa individer gör relativt långa vandringar.
" ….79,2% av individerna( n=57) återfångades inom 10 km från den första fångstplatsen.
Nittio procent (n=65) återfångades inom 20 km från den första fångstplatsen. Bara 3%
återfångades > 20 km från den första fångstplatsen."(min övers.) (Aneer et al. 1990) .
40
Övriga arter
Ovanstående exempel ger bara en föraning om den verkliga förekomsten av lokala
populationer hos fiskarter i skärgården. Om populationsstruktur och genetik undersöktes och
kartlades hos de arter som förekommer i skärgårdens bassängsystem, är det ett mycket rimligt
antagande, att det bland dessa skulle kunna urskiljas åtskilliga distinkta populationer, som i
enlighet med ovanstående inexakta definition skulle kunna betecknas som lokala.
Förmodligen skulle den större delen av de limniska arterna, men även många av de marina
arterna, kunna uppvisa lokala populationer. Att klarlägga omfattningen av detta är en av de
viktigaste uppgifterna för den framtida förvaltningen av skärgårdens fiskar.
Slutsats
Flera av de viktigaste s.k. målarterna för fisket i skärgården, som gädda, gös, abborre och
öring, samt piggvar, kan på nuvarande kunskapsnivå på goda grunder anses bestå av ett antal
mer eller mindre väl definierade lokala populationer.
Förslag
• De lokala populationer bör betraktas som funktionella enheter både i biologiskt hänseende
och ur förvaltningssynpunkt.
• En kartläggning av populationsstrukturen, särskilt för fiskets s.k. målarter bör genomföras.
Fisket i skärgården
Från att huvudsakligen ha varit en producent av varor som fisk eller fiskprodukter, har fisket i
skärgården alltmer övergått till att bli en producent av rekreation. Fiskresursen har sakta men
säkert förändrat sin karaktär av bas för produktion av mycket konkreta varor som fiskkött,
vars värde relativt enkelt kan omräknas i förstahandsvärden som kr/kg, till mer svårfångade
och svårkvantifierade begrepp som rekreationsvärde och dylikt.
Andra producenter, aktörer och andra marknader har gjort sitt intåg och nyttjar i stort sett
samma fiskresurser som det traditionella skärgårdsfisket. Tabellen nedan ger en översikt över
arter av intresse för fiske samt för de olika fiskarkategorierna.
Samtidigt som det nya obönhörligt utvecklas kommer delar av det gamla finnas kvar.
Intressekategorier som är brukare av skärgårdens fiskresurser är, förutom de olika
fiskarkategorierna, yrkesfisket, husbehovsfisket och sportfisket, dessutom olika naturvårds
och bevarandeintressen. Dessa grupper skall nyttja en resurs som tillhör eller befinner sig i
något av de två olika rum som enskilt eller allmänt vatten utgör och vilka omfattas av två
olika äganderättsprinciper och en mängd olika fiskeregler. Att detta leder till en mängd
komplicerade och svårlösta problem är inte förvånande. Följande genomgång syftar till att
belysa några sidor av utvecklingen och i ljuset av detta kanske urskilja någon väg ut ur
åtminstone något av alla skärgårdsfiskets problemfyllda områden.
41
Fiskarter av intresse för fiske.
Ordning
yrkesfiske
"husbehov"
sportfiske
Ål
Sill, strömming
Skarpsill
Sikar
Sik
Laxfiskar
Lax
Öring
Norsfiskar
Nors
Gäddor
Gädda
Karpfiskar
Ruda
Sutare
Braxen
Id
Mört
Sarv
Torskfiskar Torsk
Lake
Abborrfiskar Abborre
Gös
Plattfiskar
Piggvar
Skrubba
X
X
(X)
X
X
X
X
X
X
X
X
X
(X)
X
X
X
X
(X)
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Summa
13
15
18
Familj
Art
Benfiskar Ålar
Sillfiskar
20
X
(X)
42
X
X
X
Fiske och fiskare i skärgården
För att upptäcka mönster i den tidigare utvecklingen och den nuvarande situationen behövs
väl underbyggda fakta. Svårigheterna att finna detta på fiskets område är av flera skäl
avsevärda. För det första är det problematiskt att identifiera relevanta kategorier, t. ex. när det
gäller fiskare. För det andra ändras ibland kategoriindelningen under tiden, så att jämförelser
mellan olika tidsperioder försvåras. För det tredje är faktaunderlaget för kvantifieringar av
många olika skäl mycket otillförlitligt. Så ger exempelvis landningsstatistik eller
loggboksstatistik enligt de flesta bedömare en mycket osäker bild av fiskets verkliga
omfattning. Många fiskarkategorier är heller inte rapporteringsskyldiga, och fångstuppgifterna
för dessa baseras, i den mån det finns några, på sporadiska enkät- och intervjuundersökningar.
Detta bidrar givetvis till att mörkertalen när det gäller skärgårdsfiskets avkastning blir ännu
större. Att de icke rapporteringsskyldiga grupperna dessutom får en alltmer dominerande roll
för skärgårdsfisket gör inte heller avkastningssiffrorna tillförlitligare. Skall man försöka skapa
en bild av fiskevattnens utnyttjande, och avkastning eller fångster och hur dessa fördelas
geografiskt mellan olika fiskarkategorier, finns alltså få riktigt välunderbyggda uppgifter att
tillgå. Trots de stora svagheterna som faktaunderlaget har, är det ändå möjligt att urskilja vissa
mönster, och alternativet att avstå från att använda det är ännu sämre. Man måste dock vara
klart medveten om de riskerna för fel eller övertolkningar av materialet.
Fiskarkategorier och deras fiskerätt
Enkla och entydiga definitioner av de olika fiskarkategorierna saknas till stor del.
Dessa definitioner har också växlat över tiden, vilket gör historiska jämförelser mycket svåra.
Kategorin yrkesfiskare var för 50 år sedan ett vidare begrepp än dagens yrkesfiskare med
yrkesfiskelicens.
Jag har valt att försöka använda kategoribegrepp som främst utgår från med vilken rätt
respektive fiskarkategori bedriver sin verksamhet, eftersom mycket av skärgårdsfiskets
problematik kretsar just kring nyttjanderätt och förvaltning av fiskevattnen.
"Fiskarkategorier och vattenkategorier"
Kategorier
Allmänt vatten
Licensierad yrkesfiskare Ja
Enskilt vatten
Nej, alt. eget eller
arrende
Nej, alt. eget eller
arrende
Fiske för avsalu
Ja
Icke licensierad
yrkesfiskare
Ja, inskränkt
Fritidsfiskare med icke
handredskap
Ja, inskränkt
Nej, alt. eget eller
arrende
Ja
Enskild fiskerätt
Ja, inskränkt
Ja
Ja
Fritt handredskapsfiske
Ja
Ja
Ja
Trollingfiskare
Ja
Ja
Fiskeguide
Ja
Nej, alt eget eller
arrende
Ja
43
Ja
Ja
Säkerligen skulle kategoriproblematiken kunna klarläggas avsevärt bättre med en
flerdimensionell analys, men det är något som sträcker sig långt utanför detta uppdrag.
Ett annat indelningssätt är att utgå ifrån den typ av redskap som används och ofta finns en stor
överensstämmelse mellan redskap och fiskarkategori, eftersom lagen bestämmer vilka
redskap som får användas.
Något som också förvirrar bilden en del är att det inte görs en mer distinkt skillnad mellan
yrkesrollen som fiskare och rollen som egen företagare med verksamhet i fiskebranschen
(juridisk person). Den relevanta benämningen på kommersiellt inriktade fiskare som driver
ett företag borde alltså vara fiskeföretagare. Här finns onekligen ett visst behov av
klarlägganden.
Fångstuppgifter och fiskets uttag
Skärgårdsfisket idag kännetecknas, vilket fisket alltid har gjort, av en mängd motsättningar
och konkurrens om resursen dvs. fiskpopulationerna och fiskeplatserna.
Populationsuppskattningar saknas till stor del, vilket inte är förvånande, då det både är
utomordentligt komplicerat att göra tillförlitliga populationsuppskattningar och att hålla dessa
aktuella, då populationernas årsvariationer normalt är mycket stora. Inte minst viktigt är det
att betona behovet av bättre populationsuppskattningar för den framtida förvaltningen av
skärgårdens fiske.
Många olika reproduktionsmönster representeras också i områdets fiskfauna. Oftast krävs
enorma överskott av individer i form av ägg och yngel för att en individ skall nå vuxen ålder
och reproducera sig. Reproduktionen har också ständigt skiftande förutsättningar - en kall vår
och sommar kan betyda att nyrekryteringen för en art eller population ett år helt uteblir.
Resultatet blir ständiga växlingar mellan svaga och starka årsklasser som ibland kan komma
att dominera under flera år i följd.
Uppgifter om uttaget av fisk genom fiske är som påpekats tidigare mycket osäkra. För det
licensierade yrkesfisket finns visserligen relativt kontinuerliga, årliga uppgifter att tillgå via
SCB:s statistik, men de anses av flera skäl vara mycket otillförlitliga. Denna omfattande
statistikinsamling, som pågått under lång tid, har också genomgått stora förändringar under
årens lopp vilket innebär att jämförelser mellan olika perioder kan vara svåra att göra.
När det gäller uppgifter om fritidsfiskets (icke yrkesfiskets) fångster, om det över huvud taget
föreligger några, är uppgifterna också mycket otillförlitliga och baseras främst på enkäter eller
intervjuundersökningar eller andra statistiska undersökningar genomförda av SCB och /eller
Fiskeriverket.
Att det trots detta är nödvändigt att åtminstone försöka kvantifiera de ingående enheterna eller
komponenterna, även om underlaget har sina brister, är helt klart. I en del fall kan det utan
tvekan bidra till upptäckten av mönster, antyda storleksordningar eller förhållandet mellan
olika delar.
Nedan har jag med hjälp av publicerade rapporter, främst baserade på statistik från SCB, och
från diverse andra källor försökt sammanställa någorlunda aktuella uppgifter för att om
möjligt urskilja eventuella förändringar av skärgårdsfisket och fiskavkastningen. På grund av
tidsbrist och vissa svårigheter att få fram material har av praktiska skäl framförallt uppgifter
för AB-län använts vilket ger en missvisande bild av hela svealandskärgårdens fiske.
44
Yrkesfisket
Skärgårdsfisket, främst i AB-län
Antalet yrkesfiskare i hela landet var 1948 ca 12 000 st. och hade 1998 sjunkit till ca 2000 st.,
men de landar trots detta ungefär samma mängder fisk. Yrkesfisket i skärgårdsområdet har i
mycket liten utsträckning kunnat utnyttja produktivitetshöjande stordriftsfördelar på samma
sätt som havsfisket, vilket utvecklats till en industriell hantering jämfört med det arbetsintensiva hantverk som av naturnödvändighet kännetecknar det småskaliga skärgårdsfisket.
Tendenserna för yrkesfisket i skärgården är också tydliga, en nedgång i antalet utövare, en
nedgång för landade volymer och fångstvärden för flera arter och en försämrad infrastruktur
när det gäller mottagning och distribution av fångsterna. En ökande konkurrens om
fiskresurserna, med husbehovs- och sportfiskare och fiskätande predatorer som säl och skarv,
har säkerligen också bidragit till yrkesfiskets tillbakagång.
Antalet yrkesfiskare i AB län har under perioden 1932- 1996 minskat mycket kraftigt. Under
perioden 1970-1996 skedde en tillfällig uppgång som huvudsakligen sammanföll med ett
uppsving i torskfisket under 80-talet.
Antalet yrkesfiskare är nu ca 50 st. och medelåldern är mycket hög, ca 50 år och
nyrekryteringen är, av främst ekonomiska skäl, mycket låg (Blomqvist et al 1996).
Stora förändringar har skett under de senaste trettio åren både vad gäller fiskets inriktning,
fiskarter och metoder, samt landade volymer. Den sammanlagda volymen har minskat kraftigt
vilket främst beror på att fångsten av de volyms- och värdemässigt viktigaste arterna som
strömming och torsk har minskat kraftigt.
Även fisket efter övriga arter har förändrats påtagligt och i de flesta fall också minskat.
En stor skillnad råder mellan de olika skärgårdslänen vad gäller yrkesfiskets fångster av några
olika arter skärgårdsfiskar. Siken dominerar exempelvis stort i C-län, medan gös och ål är
viktiga arter i AB- och D-län.
Det är mycket svårt att enbart ur fångststatistiken urskilja några effekter av konkurrensen med
andra kategorier fiskare. Yrkesfiskets fångster av sportfiskearter som gädda, abborre och gös
visar en mycket varierande utveckling under de senaste decennierna.
Exempelvis har fångsterna av gädda stadigt minskat från ca 19 ton 1970 till ca 4 ton 1996,
men det går knappast att förklara denna nedgång med enbart frisläppandet av det fria
handredskapsfisket 1985.
45
"yrkesfiskare" AB län
3000
2500
antal
2000
1744
1944
1943
2499
1500
1587
1000
1138
500
577
761
751
97
682
391
1940
1950
1955
1960
51
55
36
34
21
67
233
130
121
147
186
151
111
1966
1970
1976
1979
1982
1985
1990
0
1932
82
år
enbart
46
bi-
1995
"yrkesfiskare" AB län
800
700
600
antal
500
400
300
200
100
0
1932
1940
1950
1955
1960
1966
1970
år
47
1976
1979
1982
1985
1990
1995
"yrkesfiskare" AB län
200
180
160
140
antal
120
100
80
60
40
20
0
1970
1976
1979
1982
år
48
1985
1990
1995
yrkesfiskets landningar loggbok AB län
6000
5000
4000
ton
strömming
3000
torsk
torsk<12
2000
1000
0
1970
1975
1980
1985
år
49
1990
1996
år
50
a rt
skrapfisk
övrig tot
övrig salt
öring
lax o öring
piggvar
skrubba
sik
övrig sötv
gös
lake
abborre
gädda
ål
torsk
strömming
1990
1980
1970
y rk e s fis k e t la n d n in g a r A B lä n
6000
5000
4000
3 0 0 0 to n
2000
1000
0
landningar "yrkesfisket" AB län
30
25
20
15 ton
10
5
1970
art
51
lax o öring
skrubba
sik
gös
abborre
lake
1990
gädda
år
piggvar
0
1980
fångstfördelning arter och län 1996
45
40
35
30
25
ton
20
15
sik
10
abborre
gädda
art
5
gös
0
ål
D
skrubba
AB
län
C
52
yrkesfiskets landningar av gädda
20
18
16
14
12
ton10
8
6
4
2
0
1970
1975
1980
1985
år
53
1990
1996
Industrifisket/havsfisket
Det regionala yrkesfisket till havs efter de tidigare helt dominerande arterna strömming/sill
och torsk har gått mycket kraftigt tillbaka under de senaste decennierna, främst på grund av
ogynnsam prisutveckling och/eller som i torskens fall, en enormt kraftig tillbakagång för
torskbeståndet i hela Östersjön. Ett mycket omfattande havsfiske efter pelagiska arter som
sill/strömming och skarpsill, s.k. "pelagisk mix"(!) bedrivs däremot sedan några år tillbaka i
havsområdena utanför skärgården av mycket effektiva trålare från andra delar av Sverige. Det
går inte av fångststatiken att utläsa omfattningen av detta fiske som mer direkt berör
skärgårdsområdets fiskpopulationer, men för att åtminstone ge en uppfattning om fiskets
storleksordning har siffror för perioden 1980-1997 sammanställts för torsk, sill/strömming
och skarpsill, för några av de angränsande fångstområdena.
Oron är betydande för effekterna på det regionala och lokala fisket av detta alltmer
omfattande industriella fiske i norra Östersjön. Uppfattningar går starkt isär och oklarheterna
är mycket stora både om vilka populationer som beskattas och t o m vilka arter som fångas.
Om detta är ett fiske efter sill/strömming så "beskattas beståndet inte inom biologiskt säkra
gränser", medan det om det är ett fiske efter skarpsill det"....beskattas inom säkra biologiska
gränser.." (Sjöstrand 1998). Likaså är det inte klarlagt i vilken omfattning även andra arter än
de s.k. målarterna direkt påverkas eller utgör bifångster. Här vilar ett utomordentligt stort
ansvar på den myndighet som har att förvalta de fiskpopulationer som är nationella eller
internationella till sin karaktär och att klarlägga de risker som är förknippade med
industrifisket.
Fritidsfiske i bemärkelsen icke yrkesfiske
Om antalet yrkesfiskare i skärgården, men även i övriga landet, har minskat i antal så har
andra fiskarkategorier ökat desto snabbare. Fritidsfisket i Sverige har under de senaste femtio
åren ökat mycket kraftigt och antalet personer i landet som i någon mån är fiskeintresserade
uppgick 1995 till 3,1 miljoner varav 0,4 miljoner var mycket intresserade. Sportfiskemetoder
användes av 68 %, husbehovsmetoder av 4 % och de resterande fritidsfiskare blandade
metoderna. Den totala fångsten uppgick till 79 000 ton +/-10 000 varav sportfisket stod för
48 900 ton och husbehovsfisket med icke handredskap för 30 500 ton. Sport- och
husbehovsfiskarna i Sverige spenderade drygt 4,2 miljarder kronor fördelat på 2,8 för löpande
utgifter och 1,5 för investeringskostnader (räntor, amorteringar etc.). Båt- och stugkostnader
utgjorde närmare hälften av utgifterna och drygt 250 miljoner spenderades på fiskekort och
andra fiskeavgifter (Anon 1996).
I Stockholms län uppskattar man att ca 400 000 av länets 1,2 miljoner invånare fiskar någon
gång under året varvid skärgården är mest frekventerad. Sportfisket sker till ca 90 % i
skärgården och resterande del i Mälaren och insjöarna. Fisketurismen har ökat under senare
hälften av 1990-talet.och idag finns ett 20-tal etablerade fiskeguider främst inriktade på
havsörings-, gös- och gäddfiske (Lovén et al 1999).
De lokala skillnaderna i skärgårdsfisket är givetvis mycket stora och kan förklaras med
skillnader både i den lokala fiskfaunans sammansättning och ett annorlunda fisketryck men
flera undersökningar tyder på att fritidsfisket både regionalt och lokalt efter många fiskarter är
av avsevärt större omfattning än yrkesfisket.
54
Fångsstatistik för "angränsande" fångstområden (torsk, omr. 25-32, sill/str. omr. 25-29, 32, skarpsill
omr. 25-28) (efter Sjöstrand 1998)
600
500
1000 ton
400
300
200
100
0
1980
1982
1984
1986
1988
1990
1992
år
torsk
sill/strömming
55
skarpsill
1994
1996
fiskets fångster (ton) 1991, vid Gräsö, Uppland (efter Andreasson et al 1993)
60
50
40
ton
30
Fritidsfiske
Yrkesfiske
20
10
0
strömming
gädda
abborre
gös
öring
art
56
sik
lake
57
Abyf <12
art
fritid medel
skrapfisk
övriga
öring
lax
piggvar
skrubba
sik
gös
lake
abborre
gädda
ål
torsk
strömming
ton
fångstfördelning AB län 1996
400
350
300
250
200
150
100
50
0
" Vid Gräsö, utanför Upplands kust, fångade fritidsfisket 1991 mer strömming, gädda och
abborre än yrkesfisket; fångsten av strömming och gädda var ungefär fem gånger större än
yrkesfiskarnas landade fångster" (Sandell et al 1995) .
En enkät- och intervjuundersökning av ca 4 600 fritidsfiskarhushåll (totalt ca 7000
personer) som bedrev fiske i gålöområdet i Stockholms södra skärgård gav bl.a. följande
resultat. Den beräknade totalfångsten i fritidsfisket uppgick till ca 100-120 ton.
Årsmedelfångsten per aktivt fiskande fastighetsägare varierade mellan 36 och 38 kg
beroende på beräkningsmodell och för båtplatsinnehavare varierade denna på motsvarande
sätt mellan 25 och 38 kg. För turistfiskare uppskattades årsmedelfångsten till 17 kg och för
medlemmar i en fiskeklubb till 51 kg. I fångsten dominerade abborre, strömming och
gädda, men även fångsterna av flundra, gös, sik och öring var betydande. Mindre än 20 % av
den totala årsfångsten fångades med stöd av enskild fiskerätt. Fritidsfisket i
undersökningsområdet var koncentrerat till de inre delarna av skärgården nära fastlandet
(Svedäng et al. 1998).
En jämförelse av fritidsfiskets och det kustnära yrkesfiskets fångster 1996 i Stockholms
skärgård, huvudsakligen baserad på undersökningen ovan, tyder på att fritidsfiskets samlade
fångster i länets skärgård också är betydande och dominerar starkt både när det gäller
fångstuttag och därmed fångstvärden för alla fiskarter utom torsk och ål.
"Området vid Gålö -Ornö i Stockholms södra skärgård har vid en grov skattning ansetts
motsvara 10 % av hela skärgården mellan Arholma och Landsort. Området räknas som ett
av de mest lättillgängliga i skärgården, vilket innebär att omräknade fångstvärden till en
större yta sannolikt innebär en viss överskattning.
En uppräkning av resultaten till hela Stockholms skärgård innebär att 46 000 fritidsfiskare
fångade sammanlagt 1000 alternativt 1200 ton fisk under ett år, motsvarande 22-25 kg per
fiskande och år .
Enligt loggboksuppgifter från 1996 fiskade licensierade yrkesfiskare i Stockholms län in 92
ton fisk..
Det i första hand utsjöbaserade fisket från större fartyg har här inte medräknats.
Även om 92 ton innebär en underskattning av de verkliga landningarna är det uppenbart att
fritidsfisket starkt dominerar fisket i Stockholms skärgård" (Andersson 1998).
Kommersiellt fiske
Med rätten att fiska följer inte några begränsningar av att sälja eller skänka bort fångsten. En
stor del av det kommersiella fisket bedrivs på enskilt vatten och kräver ingen licens. Ett
nätfiske, efter exempelvis öring kan också bedrivas helt lagligt, antingen för avsalu eller för
eget behov. Med handredskap kan man också fiska för avsalu på både enskilt och allmänt
vatten och skickliga handredskapsfiskare kan givetvis fiska efter vissa arter på ett mycket
effektivt sätt och på det sättet finansiera en del av sitt fiske, inköp av båtar, bränsle osv.
Omfattningen av det lagligt bedrivna kommersiellt inriktade fisket är inte känd. Till detta
kommer icke lagligt fiske vars omfattning av naturliga skäl ännu i mindre utsträckning låter
sig mätas.
Fiskens värde.
Att ange ett värde på den fångade fisken är inte okomplicerat. Dels fluktuerar priserna och
dels inverkar en mängd andra faktorer som förädlingsgrad, leveransplats osv. på
58
prissättningen. I diagrammet nedan har prisuppgifter baserade på förstahandsvärdet i
Fiskeriverkets fångststatistik för maj 1999 sammanställts. För några arter saknas
prisuppgifter, så för piggvar är den skattad till 30 kr/kg, öring har fått samma pris som lax ,
23 kr/kg, och för regnbågen har priset satts till 20 kr/kg. Ål och gös är de utan jämförelse
värdefullaste fiskarna, följda av piggvar, lax, öring och regnbåge. Siken och torsken ligger
mellan 10 och 20 kr/kg och övriga arter betingar priser som ligger under 10 kr/kg. För att med
ovanstående förstahandsvärden fiska in, eller odla, fisk till ett sammanlagt värde av 1 milj.kr
krävs därför givetvis mycket olika fångstvolymer.
Det värde som anges ovan, förstahandsvärdet, kan sägas vara den enklaste formen av
köttvärde, vilket givetvis innebär att förädlingsvärdet kan vara avsevärt högre. Försöker man
beräkna någon form av rekreationsvärde, vilket blivit allt vanligare, särskilt i sportfiske- eller
turistfiskesammanhang, kan man beroende på beräkningsmetod för vissa attraktiva arter som
öring och lax och t o m gädda, nå kilopriser vilka ligger på flera hundra kronor per kg.
Enligt en sammanställning Fisket som skärgårdsnäring gjord 1993 (Anon 1993) ökade det
sammanlagda förstahandsvärdet av yrkesfisket i skärgården i AB län från ca 3 milj. Finska
mark, år 1975 till ca 11 milj. Finska mark (ca 15 milj. Skr) år 1990. Om dessa siffror och
värden baserade på loggboksuppgifter för perioden 1970-1996 och de förstahandsvärden per
kg och art för 1999 som angivits ovan, kan man konstatera att det sammanlagda
förstahandsvärdet för yrkesfisket i Stockholms län numera troligen ligger någonstans mellan
10 och 20 milj. kr.
Av de ca 50 arter fisk som förekommer i skärgården, är endast några få av direkt ekonomiskt
värde. Det hindrar dock inte att en rik vattenfauna med en stor artrikedom ändå är en värdefull
tillgång att sköta och förvalta och att inte bara produktionsförmågan, utan även dess kvalitet
är avgörande för värdet.
59
"förstahandsvärde" (maj 1999)
60
50
40
kr/kg 30
20
10
0
strömming torsk
ål
gädda
abborre
lake
gös
art
60
sik
skrubba
piggvar
lax
öring
regnbåge
Sammanfattning.
Faktaunderlaget när det gäller skärgårdsfiskets verkliga fångster är mycket osäkra.
Det ger mycket stora möjligheter till olika uppfattningar om det egna fisket och dess effekter
på fiskpopulationerna, och varierar mycket starkt beroende på vilken kategori fiskare man
tillhör.
Även om faktaunderlaget är mycket osäkert pekar det ändå entydigt i en riktning att
yrkesfiskets fångster minskar jämfört med fritidsfiskets som ökar.
För vissa arter dominerar fritidsfiskets fångster starkt.
De lokala skillnaderna i skärgårdsområdet är också mycket stora både vad gäller fisketryck
och fördelning mellan olika fiskarkategorier.
Lokalt och för vissa arter är det fria handredskapsfisket med största sannolikhet den viktigaste
orsaken till fiskedödlighet.
Effekterna på längre sikt av det omfattande industrifisket i norra Östersjön är mycket oklara.
Möjligheterna att med nuvarande regelsystem begränsa uttagsstorlek osv. är små, liksom
kunskaperna om säkra biologiska gränser för populationerna.
Sammanfattning och slutsatser angående sportfisket.
Sportfisket i skärgården kommer med största sannolikhet att fortsätta att öka i omfattning.
Sportfisket i skärgården omsätter stora belopp genom bl.a. redskapshandeln i regionen som
haft ett mycket kraftigt uppsving. Det fria handredskapsfisket har med största sannolikhet
varit en viktig katalysator för denna utveckling och den sammanlagda omsättningen i de
främsta specialbutikerna i stockholmsregionen är av storleksordningen 50-60 milj. /år.
Ca 20 st. personer bedriver sportfiskeguidning i skärgården och förutsättningarna för
fisketurismen är i vissa avseenden goda men förutsätter en fortsatt attraktiv fiskresurs, en
professionell hantering av marknadsföring, service osv. och en bra hantering av de konflikter
som kan uppstå.
Trollingfisket efter lax har en stor utvecklingspotential på allmänt vatten.
Ett bättre och mer rationellt nyttjande av skärgårdens fiskpopulationer förutsätter bl. a.:
• tillförlitliga och aktuella uppgifter om populationsstorlekar, populationsutveckling osv.
• beprövade och fungerande metoder att beskatta populationerna utan att de utarmas.
• möjligheten till en bättre fungerande förvaltningsform av skärgårdens fiskpopulationer
lokalt och regionalt.
• en möjlighet till lokalt/regionalt inflytande över förvaltningen av de
nationella/internationella fiskpopulationer, torsk och sill/strömming, som tidigare utgjort
ryggraden i skärgårdsfisket.
De flesta av förutsättningarna för en acceptabel förvaltning av fiskpopulationerna och ett mer
"uthålligt" fiske i skärgården saknas idag.
61
Förslag
Merparten av skärgårdsfiskets olika problem måste både hanteras och lösas inom respektive
fiskarkategori eller bransch och utan att beröra alla de detaljförändringar som med största
säkerhet behöver göras på en mängd områden kan man konstatera behovet av:
•
Bättre förvaltningsform för skärgårdsfisket (se avsnitt om fiskevatten).
•
Bättre lokala populationsuppskattningar: Samarbete inleds med förslagsvis
Kustlaboratoriet i Öregrund som har utvecklat metodik för detta.
•
Bättre nationella/internationella populationsuppskattningar.
•
Ett ökat lokalt/regionalt inflytande på förvaltningen av nationella/internationella
fiskpopulationer..
62
ton/art för att uppnå förstahandsvärde på 1 milj kr
350
300
250
200
ton
150
100
50
0
strömming torsk
ål
gädda
abborre
lake
gös
sik
art
63
skrubba piggvar
lax
öring
regnbåge
förstahandsvärden yrkesfisket AB län
5000
4500
1000 Fmk/ 1000 Skr
4000
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
1970
1975
1980
1985
år
Fmk
Skr (1999 års priser)
64
1990
1996
Övriga fiskpredatorer i skärgården.
Människan är inte den enda fiskpredatorn i skärgården, utan konkurrerar om fiskresurserna
med ett stort antal andra arter. Den sammanlagda fiskkonsumtionen av dessa är betydande och
deras inverkan, i form av direkta eller indirekta skador, både på fisket och fiskodlingen ökar.
Sälar.
Attityden till säl har förändrats mycket under 1900-talet. I Skärgårdsstiftelsens årsskrift 1978
finns en sammanställning av de skottpengar på säl som betalats ut av länsstyrelsen i
Stockholms län: från första mars 1899 betalades "länsvis" (länsstyrelsen) ut skottpengar med
5 kronor för varje säl. Mellan åren1899 till 1974 (då skottpengarna upphörde) betalades ut
skottpengar för 22.000 sälar (Almkvist 1978)
Jakt på säl förbjöds 1974 och 1977 inrättades fyra stycken sälreservat i Stockholms län.
Tillbakagången för sälarna under 1900 talet anses främst ha berott på jakt och fiske samt, från
50-talet och framåt, av reproduktionsstörningar orsakade av PCB och DDT. Sedan några år är
gråsälpopulationen i Östersjön åter på väg att öka även om uppfattningarna om ökningstakt,
beståndsstorlek, jakt osv. går starkt isär. I en aktuell studie av sälförekomsten i Stockholms
skärgård konstateras exempelvis att: "Vid de ordinarie sälräkningarna under
hårömsningsperioden noterades inga större förändringar i antalet individer mot föregående
år. Av de elva räkningstillfällen som genomfördes under året räknades det högsta antalet den
6 juni med 1665 stycken (närapå exakt lika många som 1997) och det lägsta den 9 december
med 275 st. "(Anon 1999).
65
utbetalade skottpengar, antal sälar/år, AB län (efter Almkvist 1978)
1000
900
800
antal
700
600
500
400
300
200
100
0
1900
1910
1920
1930
1940
1950
år
gråsäl
1960
vikare
66
1970
1980
1990
2000
Utter.
Uttern, som länge varit försvunnen från skärgården, förefaller att på nytt vara under spridning
ut i skärgårdsområdet, till stor glädje för naturvården. Uttern utgör ännu inget problem men
både fisket och fiskodlingen kan komma att, på olika sätt, påverkas av en ökande
utterförekomst, vilket exempel från Skottland och Norge visar.
Mink.
Minken har en mycket livskraftig population i skärgården. Till skillnad från de övriga
fiskpredatorerna, är minken intensivt ogillad av de flesta intressegrupper. Även naturvården
har som mål "att av naturvårdsskäl decimera stammen". Några säkra uppgifter om
populationens storlek föreligger inte. Ett indirekt mått på minkpopulationens storlek är antalet
avlivade minkar. Från den mer planmässiga jakt som bedrivs i Stockholms skärgård
rapporteras triumferande att: "Det ger en totalsumma av om 1568 avlivade minkar under
1998" ( Anon 1999).
Skarv.
Antalet skarvar har ökat mycket snabbt i området under de senaste decenniet. En studie av
skarvens (mellanskarven) ekologi och effekter på fisk och fiske visar att antalet häckande par
1995 i Södermanland var 330 st. och i Uppland 215 st. varav merparten kusthäckande.
Födokonsumtionen är ca 0,4 kg per dag och fisket sker på djup mellan 1 och 9 m, mestadels i
anslutning till häckplatserna. Undersökningar vid Kalmarsund av spybollar, visade att abborre
utgjorde ca 42%, rötsimpa 24% och mört 22%-35% och ål mindre än 1% av födan.
Efter avslutad häckning sker en mer småskalig flyttning. Av den anledningen kan på
sensommaren stora koncentrationer av skarvar uppträda där antalet häckande par bevisligen
varit mycket lågt. (Engström 1998).
"Den första observationen av skarvhäckning här i länet (AB-län min anm.) gjordes på ön
Grän utanför Utö år 1994" (Anon 1999). Ökningen därefter har varit mycket snabb och
antalet bon var 1998 var enligt samma källa minst 531 st.
67
Antalet "räknade skarvbon" AB län, efter "Levande skärgårdsnatur 1998" (Anon 1998)
600
500
400
antal
bon
300
200
100
0
1990
1991
1992
1993
1994
1995
år
68
1996
1997
1998
1999
2000
Kommentar:
Predationssproblematiken är en fråga av ungefär samma dignitet och av samma laddning som
flera av de övriga fiskefrågorna. "Naturvården" gläds åt fiskpredatorenas återkomst, utom när
gäller det nya faunaelementet mink, medan fiskare och fiskodlare är milt sagt oroade.
Att dessa hårt specialiserade fiskpredatorer kan påverka fiskbestånd vid större antal är klart.
Men både fisket eller fiskodling kan påverkas påtagligt också av enstaka individer även om
totalantalet är lågt.
Det är ett av de dilemman som är förknippat med predatorproblematiken.
Att kvantifiera arternas årliga predation på kustens fiskbestånd är inte det lättaste. Med de
fragmentariska och osäkra aktuella faktauppgifter som finns tillgängliga från olika källor kan
man dock göra en "spekulativ" uppskattning av storleksordningen av fiskkonsumtionen från
olika predatorarter.
Om antalet individer multipliceras med antalet dagar dessa befinner sig i området och med
den dagliga "genomsnittskonsumtionen" kan man få en mycket grov uppfattning om
storleksordningen av fiskkonsumtionen.
För skarv kan den antas ligga i runt 201 ton (1859 individer x 270 dagar x 0,4 kg), för säl
2250 ton (1500 individer x 300 dagar x 5 kg) och för mink 1800 ton (10000 individer x 360
dagar x 0,5 kg).
För övriga ca 15 arter, allt från havsörn till tobisgrissla, kan den sammanlagda
årsförbrukningen av fisk antas ligga i storleksordningen 1200 ton.
Till detta måste läggas en, åtminstone för skarvens del, den förmodligen mycket stora mängd
fisk som inte konsumeras, utan dör av de huggskador den fått av skarv. Detta kan mycket väl
visa sig vara en större orsak till fiskdödlighet än den direkta konsumtionen och bli en viktig
faktor att räkna med både för fisket och för fiskutsättningar.
Predationens betydelse för fiskpopulationerna och för fisket är två delvis mycket olika saker.
Från både yrkesfisket och från fiskevattenägarna ställs krav på "skyddsjakt". Bl. a används
miljöbalken som argument för säljakt, 1 kap 1§ andra stycket; mark och vattenområden skall
användas så att en ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt
god hushållning tryggas.
De direkta skadorna på fisket och fiskodlingen kan i viss utsträckning kvantifieras både av
den enskilda fiskaren och fiskodlingsföretaget samt av staten via utbetalningen av ersättningar
för "viltskador".
Utbetalningarna har under senare år ökat i en sådan omfattning att även statliga myndigheter
anser att problemen måste åtgärdas. Att de växande problemen behöver lösas är helt klart.
Frågan om hur dessa skarv- och sälproblem skall lösas har diskuterats intensivt under lång tid
i en mängd olika fora utan att några enkla svar har blivit funna.
Slutsats.
•
Ett rimligt antagande är att på sikt både gråsäl och skarv, och kanske på mycket lång sikt
även utter, åter kommer att bli "jaktbart vilt".
69
fiskpredation/år (AB län 1998) uppskattningar efter div källor
250
200
150
ton
100
500
0
Gråsäl
Mink
Storskarv
art
70
övriga
Ägande och förvaltning av fiske och fiskevatten i skärgården.
Den traditionella juridiska grunden för förvaltning av fiskpopulationer baseras inte på ägande
av (rätten till) fisken utan på rätten till fiske. Fisken blir alltså enskild egendom först när den
fångats.
Det finns således i detta sammanhang åtminstone tre huvudkategorier av ägare, fiskevattenägare, fiskerätts-ägare och fisk-ägare som på ett eller annat sätt kan ha legitima anspråk på
fisken. Detta kan synas som trivialiteter men berör på ett eller annat sätt de flesta aspekter av
fisket, fiskevården och fiskodlingen.
Fiskelagstiftningen.
Fiskelagstiftningen är milt sagt komplicerad, detaljerad och stadd i ständig förändring, (se
appendix).
Av särskilt intresse för dagens debatt om fiskets förvaltning och möjligheterna till en
förvaltning av skärgårdens fiskresurser är givetvis rätten till fiske och särskilt rätten till fiske
på enskilt och allmänt vatten och på förhållandet mellan statligt och privat inflytande och
ansvar för fisket och fiskevården.
Fiskevatten och fiskevattenägande.
Allmänt och enskilt vatten.
En viktig, men i debatten ofta underordnad aspekt av fiskets förutsättningar och
utvecklingsmöjligheter, är de äganderättsliga. Skärgårdens fiskevatten är antingen allmänt
eller enskilt.
Det allmänna vattnet ägs av staten, medan ägandet av det enskilda vattnet är kopplat till
markägande, vilket till största delen är privat.
Ägarkategorier och fördelning av ägande av enskilt vatten.
Större delen av skärgårdens inre och grundare vatten är sedan mycket länge enskilt vatten,
vilket har sin grund i de allmänna fiskestadgorna från 1766 och 1852 (Ericsson 1997).
Äganderätten till enskilt vatten utgår i princip från markägandet. Det enskilda vattnet i
skärgården och därmed fiskerätten ägs alltså vanligen av markägaren. Markägaren kan vara
privatpersoner, staten eller tillhöra någon annan ägarkategori, reglerna för ägandet, rättigheter
och skyldigheter är dock desamma.
Huvuddelen av marken i skärgården är privat ägd. Andelen icke privat ägd mark, (mark ägd
av stat, landsting, kommun, eller av dessa ägda företag och/eller stiftelser) är avsevärt mindre,
men ändå betydande. Så äger eller förvaltar Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län numera över
14 000 ha eller ca 15 % av all mark i Stockholms skärgård (Festin 1999).
Det privata markägandet i skärgården har under de senaste decennierna i allt snabbare takt
övergått från det vi i dagligt tal kallar skärgårdsbor, vilket i en mer strikt juridisk bemärkelse
snarare borde kallas i skärgården (på fastigheten) mantalsskrivna fastighetsägare till en ny
kategori, som i analogi med detta, kan kallas i skärgården (på fastigheten) icke mantalsskrivna
fastighetsägare. Fördelningen av markägandet mellan dessa tre kategorier ägare varierar
givetvis mycket i olika delar av skärgården. I vissa områden ägs numera långt över 60% av
skärgårdsmarken av kategorien på fastigheten icke mantalsskrivna fastighetsägare. Om man
antar att fördelningen av ägandet det enskilda vattnet i stort överensstämmer med
markägandet blir både bilden av ägandet och av de möjliga motsättningar som kan föreligga
mellan fiskevattenägare och fiskerättsägare lite annorlunda än den traditionella.
71
Karta Enskilt/allmänt vatten (från "Fiskeguide Stockholms län, 1999)
72
En nyligen publicerad undersökning av det enskilda vattnet kring Ornö (ca 124 km2) i
Stockholms södra skärgård redovisar fördelningen mellan olika ägarkategorier (Åqvist
Almlöv 1999). Cirka 63% var privat ägt (skiftat eller oskiftat) och ca 21% var icke privat ägt
(stat, landsting, kommun, eller av dessa ägda företag och/eller stiftelser) och äganderätten till
resterande 16 % av arealen var oklar.
Det enskilda vattnets tillgänglighet för fiske är mycket olika, både vad gäller fiskarkategorier
och i olika områden. I Kalmar län (utom Öland), som har ett relativt omfattande yrkesfiske,
utnyttjas exempelvis endast ca 1/3 av det enskilda vattnet av yrkesfisket (Andersson 1998). I
vattnen kring Ornö var exempelvis endast 18 % av det enskilda vattnet tillgängligt för
yrkesfisket medan 100% var tillgängligt för det fria handredskapsfisket och endast 2% för
trollingfiske med sk.TDA-kort (fiskekort som ger rätt till Trolling, Dragrodd och Angelfiske
på vissa områden med enskilt vatten).
Under 1980-talet skapades genom en lagändring möjligheten att på enskilt vatten bilda
fiskevårdsområden. Syftet var att öppna en större del av det enskilda fiskevattnet i skärgården
för allmänheten mot lösande av fiskekort, men också att skapa bättre förutsättningar för en
rationell, lokal förvaltning och vård av de ofta mycket splittrade enskilda fiskevattnen.
Förutsättningarna både för bildande av fiskevårdsområden och till en lokal förvaltning av
fiskpopulationerna förändrades markant efter införandet av lagen om det fria
handredskapsfisket 1985.
Behov av och önskemål om förändringar av den nuvarande situationen.
Risken för överfiske.
Det råder ett i fler avseenden fritt fiske i skärgården. Inga uttagsbegränsningar finns
exempelvis när det gäller antalet fiskar som får fångas. Ett fritt fiske är heller inget problem
när fisketrycket är lågt. Det är dock viktigt att ha klart för sig att alla fiskpopulationer alltid, i
varje ögonblick, består av ett visst antal individer och även om antalet individer ofta är
mycket stort, är det likväl fråga om ändliga resurser.
Skärgårdsfisket förändrade struktur har inneburit att konkurrensen om vissa fiskarter har ökat
under senare år. Det stora fisketrycket, oberoende av fiskemetod, riskerar därför att utarma
vissa lokala fiskpopulationer.
Orsakerna till detta är som berörts tidigare flera. Yrkesfisket har under de senaste decenniet
alltmer utvecklats till ett inomskärfiske efter delvis samma arter som fritidsfisket. Fritidsfisket
och däribland det fria handredskapsfisket (sportfisket) står lokalt för en mycket stor del eller
för merparten av fångsterna av viktiga arter som gädda, gös, abborre och öring.
Huruvida just det fria handredskapsfisket har en särskilt negativ inverkan på fisktillgången har
varit föremål för en intensiv och oförsonlig debatt mellan främst det fria handredskapsfiskets
företrädare och fiskevattenägare, yrkesfiskare och skärgårdsbor sedan 1985. Fakta på området
är sparsamma, men mycket tyder på att fisket med handredskap lokalt står för en mycket stor
del av fiskedödligheten på ovannämnda arter. Från sportfiskehåll pekas på faran med ett
alltmer ökande nätfisket efter samma arter som sker av flera olika kategorier fiskare.
73
Ägarkategorier, enskilt vatten Ornö församling, efter Åqvist Almlöv 1999
21
privat,skiftat+os
oklar
stat. etc
16
63
74
Enskilt vatten Ornö församling, tillgång/nyttjande, % av areal (efter Åkvist Almlöv 1999)
100
100
90
80
70
%
60
50
40
30
20
18
10
2
0
"yrkesfiske"
"sportfiske"
kategori
75
"sportfiske TDA"
Det fria handredskapsfisket.
Krav på förändringar eller upphävande av det fria handredskapsfisket har framförts från
fiskevattenägarna sedan det infördes. Några konkreta effekter av det fria handredskapsfiskets
införande 1985 var :
• Sportfisket och sportfiskebranschen i regionen fick ett kraftigt uppsving, men de
ekonomiska värden som detta genererade har inte kommit ägarna av resursen,
fiskevattenägarna, till godo.
• Bildandet av fiskevårdsområden i skärgården har avstannat.
• Staten har tvingats överta merparten av finansieringen av fiskevården i skärgården och
fördelar medlen via länsstyrelserna.
Behov av förändrad förvaltning.
Det finns givetvis en mängd olika uppfattningar om för- och nackdelar med den nuvarande
situationen. Att ifrågasätta det fria handredskapsfiskets nuvarande utformning och omfattning
väcker hos vissa kategorier samma starka känslor som förslaget till dess införande en gång
väckte hos fiskevattenägare, skärgårdsbor och yrkesfiskare. Vad som tillkommit under senare
tid är att flera intressenter ser brister i den nuvarande ordningen och känner ett behov av att
frågan om förvaltningen av fiskpopulationerna i skärgården ånyo förs upp på dagordningen.
Mycket förenklat kan uppfattningarna beskrivas följande:
• Det organiserade sportfisket (”Sportfiskarna”, centralt och regionalt) är uttalat negativa till
en inskränkning av det fria handredskapsfisket och ser med stor oro på eventuella
inskränkningar av detta. Man ser hellre att de problem som finns för skärgårdsfisket löses
inom den nuvarande lagstiftningens ramar. Från enskilda sportfiskare framförs att man
inte är främmande för att betala för sitt fiske utan man är snarare orolig för att
tillgängligheten till fiskevatten skall minska.
• Enskilda sportfiskeguider ser möjligheten att inrätta särskilda zoner för sitt
”specimenfiske”, och är öppna för att betala en avgift för sin verksamhet. Det ger givetvis
det kommersiella nyttjandet av enskilt vatten en ökad legitimitet, vilket är särskilt
angeläget för en affärsdrivande verksamhet.
• Det har även framförts önskemål om att i högre utsträckning kunna utnyttja enskilt
vattnen för yrkesfiske.
Frågan om förvaltningen av fisket i skärgården har även belysts från ett mer ekologiskt
perspektiv i ett nyligen publicerat examensarbete från Systemekologiska institutionen vid
Stockholms Universitet (Åqvist Almlöv 1999). En slutsats som dras är att: "För att nyttja
fiskresurserna uthålligt måste en förvaltningsmodell skapas som är kapabel att bevara och
anpassa sig till det dynamiska skärgårdsekosystemet, och ett ökat lokalt inflytande och lokala
regler är önskvärt" (min övers.).
Förslag till en bättre lokal/regional förvaltning av fiskpopulationerna i
skärgården.
Förslag från Sportfiskarna i Stockholm (Se bilaga 1)
Sportfiskets företrädare i Stockholms län anser att behovet är stort av en effektivare
förvaltning av de vatten berörs av det fria handredskapsfisket. Man föreslår bl.a. följande
"åtgärder för att förbättra sportfisket på de vatten som berör det fria handredskapsfisket": Höjt minimimått för gädda och gös. - Fångstbegränsningar, max 3 fiskar (gädda, öring, gös)
76
per person och dag . - Skydd av vissa gäddlekplatser. .- Inskränkning i nätfisket innanför 3meterskurvan. - Förhindra sportfiske för avsalu.
Man önskar även bilda en arbetsgrupp för effektivare förvaltning av "de vatten om berörs av
det fria handredskapsfisket. Utgångspunkt skall vara att biologiska motiv ska finnas för
regeländringar som föreslås."
Förslag från länsstyrelsen i Kalmar län.(Se bilaga 2)
Ett annat förslag till lösning på ”förvaltningsproblemet” som kommit från länsstyrelsen i
Kalmar län, är att genom en lagändring skapa möjligheter att bilda lokala skötselområden. Om
detta förslag går igenom skall det provas i ett pilotprojekt i Västerviks skärgård. Detta kan
kanske vara en förvaltningsmodell som kan lösa upp några av de låsningar som finns mellan
olika nyttjande- och intressegrupper i skärgården. Det finns flera fördelar med förslaget som
gör det möjligt att lösa flera av skärgårdsfiskets mer grundläggande problem men också en
lång rad svårigheter.
Diskussion
Att få igång en konstruktiv dialog baserad på bl. a. biologiska förutsättningarna om
förvaltningen av fisket i skärgården är angeläget. De låsningar som präglat debatten bör kunna
ersättas med en mer förutsättningslös och konstruktiv dialog om formerna för ett bättre
förvaltning och nyttjande av skärgårdens fiskpopulationer och en utvärdering bör göras
huruvida de nuvarande tillståndet kan förändras till det bättre.
Att regionalt och/eller lokalt ändra minimimått, ransonera uttag osv. är vägar som kan prövas
genom bildande av någon form av ”råd”. Att möjliggöra bildandet av lokala skötselområden
som kan hantera allt fiske, fiskevård etc. kan vara en annan väg att gå.
Båda de ovanstående förslagen har intressanta aspekter och utesluter inte varandra på något
sätt och inget hindrar heller att båda prövas på ett eller annat sätt.
Förvaltning på regional nivå och/eller på lokal nivå är heller inte varandra uteslutande
storheter, utan kan och kommer att existera parallellt. En mångfald av förvaltningsmodeller är
också att föredra framför den situation av icke förvaltning som delvis råder idag. Det finns
alltför många avskräckande exempel på dålig förvaltning av fiskpopulationer och alla
erfarenheter pekar på att fisket förr eller senare behöver kunna regleras, om inte
överutnyttjande skall ske.
På frågan hur de lokala fiskpopulationerna på ett bra och uthålligt sätt konkret skall förvaltas
finns heller inga enkla svar. Kunskaperna på området är mycket begränsade, de lokala
skillnaderna är stora och svårigheterna är avsevärda.
Motsättningar mellan olika ägar- och nyttjarkategorier är också mycket starka. Reaktionen på
”Kalmarförslaget” från organisationen ”Sportfiskarna” (Sveriges Sportfiske och
Fiskevårdsförbund) var milt sagt negativ, vilket ilskna ledarartiklar visat.
Förutsättningarna för att ånyo engagera fiskevattenägarna i bildande av fiskevårdsområden
och i förlängningen skötselområden är kanske inte heller längre så goda. Möjligheten att
bilda skötselområden skulle på nytt lägga över en stor del av förvaltningsansvaret på
fiskevattenägarna, men också innebära att man inte längre bara kan beklaga sig över det fria
handredskapsfisket. Värt att notera är också att lagen om fiskevårdsområden (LOFO) enligt
uppgift är under prövning av Eu.
I stora delar av skärgården är vattenägandet mycket uppsplittrat och/eller oklart, och endast en
mindre del av det enskilda ägda vattnet i skärgården utgörs idag av fiskevårdsområden. Ett
enskilt fiskevårdsområde i skärgården är också oftast för litet, för att ensamt kunna utgöra en
fiskbiologisk funktionell enhet.
77
Om en förvaltning enligt modellen skötselområde skall prövas är det viktigt att bl.a. följande
beaktas:
• Drivande att bilda skötselområden bör vara ägarna av det enskilda vattnet.
• Det ideala skötselområdet kommer aldrig finnas, men bör så långt som är möjligt utgöras
av en i flera aspekter funktionell enhet.
• Främst skall skötselområdet vara fiskbiologiskt välmotiverat med en god
överensstämmelse mellan naturligt avgränsade vattenområden och lokala fiskpopulationer
och helst omfatta såväl lek som uppväxtområden för de viktigare fiskarterna.
• Gränserna för skötselområdet bestäms i praktiken av de ingående fiskevårdsområdena
men området bör vara av en sådan storlek att området är intressant ur fiskesynpunkt.
• Skötselområdet kan självständigt besluta om fördelning av fisket och kan välja att
arrendera ut delar av fisket till olika fiskarkategorier. Skötselområdet utgör, precis som
fiskevårdsområdet, en ekonomisk och juridisk enhet (person).
Sammanfattning.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Skärgården uppvisar stora lokala skillnader både när det gäller natur, tillgänglighet,
befolkningstryck, mark- och fiskevattenägande, fisketryck osv.
Hushållning med fiskresurserna förutsätter en förvaltning som överensstämmer med de
naturgivna förutsättningarna.
Förutsättningarna för en lokal förvaltning av lokala fiskpopulationer saknas idag i
skärgårdens bassängsystem.
En fungerande förvaltning av fisket måste omfatta allt fiske, oberoende av fiskemetod.
Vissa arter, särskilt sötvattensarterna gädda, abborre, gös och öring, utgörs av lokala
populationer med en mycket begränsad spridning, där populationen har sin tyngdpunkt i
en eller några angränsande bassänger.
Det nuvarande ofta mycket splittrade ägandet av fisket överensstämmer dåligt med de
funktionella enheter som vissa fiskpopulationer utgör.
Inom den nuvarande fiskelagstiftningen finns både en möjlighet att förvalta fisket baserat
på äganderätt, lagen om fiskevårdsområden (LOFO) och en lag om fritt handredskapsfiske
som upphäver denna möjlighet.
En förvaltning som bättre överensstämmer med de lokala fiskpopulationerna i geografiskt
och administrativt, juridiskt hänseende kan vara skötselområdet, förenklat bestående av ett
eller flera fiskevårdsområden där det fria handredskapsfisket är upphävt.
En förändring av nuvarande förvaltning bör även ha som utgångspunkt att tillgängligheten
till fiskevatten ej bör minska, om det inte kan motiveras av exempelvis naturskyddsskäl.
Förslag:
Länsstyrelsen initierar arbetsgrupp med representanter för fiskevattenägarna samt alla
fiskarkategorier med uppgift att:
• Se över det regionala regelsystemet när det gäller minimimått, fångstbegränsningar,
fredningstider osv.
• Få till stånd en korrekt och aktuell kartläggning av skärgårdens fiskevatten och
fiskevattenägande.
• Initiera bildandet av fiskevårdsområden.
• Initiera utformning av principer för skötselområden.
• Initiera försök med lokala skötselområden.
78
Fiskevården (anm. fisketillsynen berörs inte i detta arbete)
Begreppet fiskevård baseras på vården av fisket dvs. det betonar nyttjandeaspekten som
tillsammans med avkastningsaspekten hittills har varit de dominerande inslagen i
fiskevårdsarbetet.
Särskilt statens syn på utsättningar, via exempelvis facklaboratorier som
Sötvattenslaboratoriet har växlat mycket starkt. Staten har också varit en mycket aktiv
pådrivare åt än det ena och än det andra hållet. De senaste decennierna har pendeln svängt
från en inställning som under 60-talet förordade långt gående inplanteringar av främmande
arter och förbättringar av "undermåliga naturliga bestånd", till en numera mycket restriktiv
inställning till utsättningar på grund av genetiska risker och/eller sjukdomsrisker.
Denna förskjutning i synsättet kan tydligt urskiljas i de dokument som ansvariga myndigheter
utarbetat och de rekommendationer som de olika facklaboratorierna publicerat under senare
år.
Fiskvård
Fiskvård är ett begrepp med ett något bredare anslag och ett större inslag av naturvård och
bevarandearbete. Fiskvården bör även omfatta alla fiskarter, inte bara de som är hotade eller
fiskade, även om intrycket ännu är att så inte är fallet. Skillnaden mellan fiske- och fiskvård
ligger dock fortfarande snarast i syftet och målarterna samt i utövarna än i metoderna. I
framtiden kan förväntas en ökad överensstämmelse mellan dessa två riktningar, något som
redan kan synas vara ett faktum när man läser aktuella policydokument på området.
Målet för den moderna fiske- och fiskvården sägs vara en artrik fiskfauna med individstarka,
balanserade och livskraftiga populationer. Ett genomgående problem för både fiskevården och
fiskvården är att klart och entydigt definiera och framförallt kvantifiera uppställda mål, samt
att göra utvärderingar av uppnådda resultat eller konsekvenserna av olika åtgärder, både av
biologisk-, främst av genetisk-, och ekonomisk natur.
Anledningarna är bl.a. följande:
• Man saknar ofta väl dokumenterad bakgrundskunskaper om vårdobjektens status.
• Man gör sällan en utvärdering eller mätning av resultaten, varken av eventuell nytta eller
skada, av det enkla skälet att det är oerhört komplicerat och ofta dyrbart att få fram
tillförlitliga fakta.
• Mycket av verksamheten sker därför i blindo, i god tro, och med de bästa avsikter.
Fiskevården i skärgården
Biotopvård
Vattendrag
Ett omfattande, och i många stycken mycket framgångsrikt, arbete har bedrivits i regionen för
att kartlägga och restaurera mindre vattendrag som kan utgöra reproduktionslokaler för
havsöring. Denna biotopvård har säkerligen, som en positiv bieffekt, även gynnat andra arter
vilket tyvärr sällan klarlagts. Ett större intresse skulle visas även övriga vattendrag, både stora
och små och både permanenta och temporära, då de ofta utgör lekplatser och
yngeluppväxtområden för flera av de arter eller populationer som lever i skärgården. Just
79
mycket obetydliga, ofta temporära, vattendrag kan vara viktiga reproduktionslokaler för
kustbestånd av exempelvis id eller andra sötvattensarter.
Inte heller s.k. biotopvård är helt okontroversiell, då det givetvis kan vara svårt att dra gränsen
mellan vad som är en restauration och vad som är ett nyskapande av biotoper. Det omfattande
arbetet med att restaurera havsöringsbäckar kan säkerligen ha resulterat också i nyskapande
av biotoper, alltså snarast artificiella biotoper.
Nyckelbiotoper i skärgården
Många av skärgårdens fiskpopulationer är helt beroende av vissa nyckelbiotoper för sin
reproduktion. Många hot mot nyckelbiotoper för fiskreproduktion är av en mer generell
karaktär som övergödning osv.. Mer specifika och lokala hot är muddringar och
byggnadsarbeten i vatten, eller störningar av olika slag som båttrafik eller fiske. Den fiskart
som främst anses utsatt är gäddan, vars lokala populationer kan vara helt beroende av något
eller några få mycket begränsade lekområden. Idag finns relativt små möjligheter att skydda
dessa lokaler.
En inventering och registrering av "gäddlekplatser" i AB län publicerades 1988 (Lovén et al
1988). Det på basis av inventeringen sammanställda "registret innehåller ca 300 st.
gäddlekplatser i Stockholms läns skärgård varav 85 st. är besiktigade." Antalet registrerade
gäddlekplatser utgör, som undersökningen också klart antyder, endast en bråkdel av de
verkliga antalet. Många andra fiskarter eller lokala populationer av dessa, uppvisar med
säkerhet ett liknande beroende av mycket distinkta och avgränsade lekplatser i skärgården.
Biotopförvaltning
Det finns en mycket god pedagogisk funktion av biotopvård som bl. a kan engagera och
mobilisera frivilligt arbete. Både naturintresserade privatpersoner, mark- och vattenägare,
enskilda fiskare av olika kategorier, fiskeklubbar osv. kan med gott resultat engageras i denna
typ av lokal biotopbevakning och restaurationsarbete. Arbetet med havsöringsbäckarna är ett
bra exempel på hur ett sådant lokalt arbete kan bedrivas, exempelvis med fadderklubbar, och
borde både kunna utvecklas vidare och även tillämpas för andra arter och biotoper.
Ett stor medvetenhet om fiskarnas livsvillkor och betydelsen av goda och ostörda
reproduktionsmöjligheter finns numera hos de flesta kategorier fiskare. Både sportfiskare och
yrkesfiskare vill gärna se en möjlighet att skydda viktiga gäddlekplatser, men de formella
möjligheterna till detta tycks saknas idag.
Utsättningar
Reproduktionsmöjligheterna för vissa arter kan vara mycket effektiva flaskhalsar för vissa
fiskpopulationer, Utsättningar av vissa fiskarter kan därför, trots mängder av exempel på
motsatsen, vara ett mycket effektivt sätt att öka antalet vuxna individer. Fisket efter lax i
Östersjön är till större delen baserat på odlad och utsatt fisk och öringfisket i Stockholms
skärgård likaså. Uppskattningsvis vandrar numera ca 25 000 havsöringssmolt årligen ut från
Stockholms läns havsöringsbäckar jämfört med uppskattningsvis några hundra för 30 år
sedan. Till detta kommer årliga utsättningar av ca 120 000 öringungar av olika storlek. Hur
många öringar som skärgårdens ekosystem utan problem kan bära är givetvis omöjligt att
veta, men att antalet klart överstiger det som den naturliga reproduktionen kan frambringa är
uppenbart. Detta gäller givetvis för många fler arter än öring.
80
Utsättningar är det kanske mest kontroversiella området inom fiskevården och kännetecknas
av mycket starka motsättningar mellan förespråkare och motståndare, eller snarare exploatörer
och bevarare. Frågan är mycket komplicerad och är belyst i ett stort antal arbeten och i en
mängd sammanhang men har inte några enkla svar.
De senaste policydokumenten på området från sektorsmyndigheterna, Fiskeriverket och
Naturvårdsverket, ger stora möjligheter för en mycket mer restriktiv tillämpning av
tillståndsgivningen både för utplantering och odling av fisk (Anon 1995, Anon 1998).
Från vattenbruksnäringen har man reagerat starkt mot denna, vilket man uppfattar som,
kraftiga skärpningen av regelsystemen. Även i de olika fiskarkategorierna är man orolig för
de konsekvenser de dessa policydokument kan få för fisket. Både yrkesfisket och sportfisket
är idag till stor del baserat på utsättningar av vissa arter som öring, gös och ål och utan
utsättningar kommer en stor del av fisket troligen försvinna.
Utsättningarnas ekonomi och finansiering
Det är stora belopp som satsas i utsättningar men det ekonomiska vinsterna av utsättningar är
ofta svåra att belägga. Eftersom staten via skattemedel eller på annat sätt finansierar
merparten av utsättningarna i skärgården hänvisas det vanligen till olika samhällsvinster. I
praktiken finansierar alltså staten utsättningar som kommer enskilda fiskare eller fiskeföretag
till del. Detta gäller både utsättningarna av ål och gös men även öringutsättningarna i
skärgården finansieras huvudsakligen med statliga medel. Syftet med dessa är främst att
antingen gynna yrkesfisket eller det fria handredskapsfisket även om givetvis andra kategorier
också gynnas. Det finns flera skäl till den nuvarande situationen. Dels saknas det idag till stor
del relevanta, ekonomiskt/ funktionella enheter, exempelvis fiskevårdsområden eller
skötselområden som både kan ta det ekonomiska ansvaret för utsättningar och tillgodogöra sig
eventuella intäkter.
Eftersom det saknas en klar ekonomisk återkoppling mellan kostnader och intäkter för
utsättningar saknas också en stabil och mer långsiktig grund för utsättningsverksamheten.
Både storleken och fördelningen av de statliga bidragen, exempelvis C4-medel är mer
beroende av politiska beslut än av faktiska behov.
Genetiska aspekter av utsättningar och fiskevård
I en uppsats om utsättningsproblematiken kan man läsa bl.a. följande:
- Inga paralleller finns till de enorma antalet fiskindivider som släpps ut i "naturen".
- Riskerna är stora att de sprider sjukdomar och hotar den genetiska integriteten hos lokala
populationer genom hybridisering.
- Det saknas ambitioner för akvatisk biodiversitet. En berättigad oro finns för att fisken
vanvårdas (min övers.) (Ryman et al. 1995).
En mycket restriktiv syn på utsättningar har sedan länge funnits inom "naturvården" och
Naturvårdsverket och detta synsätt kan enligt de senaste policydokumenten på området även
anses dominera inom Fiskeriverket. En strikt tillämpning av denna policy och av olika
försiktighetsprinciper samt krav på s.k. miljökonsekvensbeskrivningar kan komma att helt
omöjliggöra utsättningsverksamhet.
Att utsättningar kan få genetiska effekter av olika slag torde vara ställt utom allt tvivel. All
exploatering, men även mer diffusa miljöförändringar har genetiska effekter bl. a. genom att
selektionstrycket förändras.
81
Många av de genetiska risker som förknippas med utsättningar är givetvis svåra att
kvantifiera, men genetiken är under mycket snabb utveckling både vad gäller metoder och
teoribildning. Möjligheterna att med genetiska metoder identifiera olika populationer blir
exempelvis allt bättre. Fortfarande är det dock främst utplanteringar av olika laxfiskar som är
förknippade med stora genetiska farhågor.
Även tveksamheter och risker av genetisk natur bör kunna kvantifieras för att en mer konkret
diskussion skall kunna föras mellan utsättningsförespråkare och utsättningsmotståndare.
En av svårigheterna är exempelvis att bedöma en av utsättningar hotad populations
ursprunglighet.
Målet för utsättningsförespråkarna måste rimligen också vara att så långt som möjligt
bibehålla de värdefulla egenskaperna hos en viss population, särskilt om den skall användas
som avelsmaterial, och så långt som möjligt minimera utsättningarnas eventuella genetiska
skadeverkningar.
Genom att etablera en närmare kontakt mellan den genetiska forskningen och den praktiska
fiskevården kan man kanske finna metoder att bättre förena exploatering och bevarande,
istället för det mer kategoriska motsatsförhållande som nu råder av antingen exploatering eller
bevarande.
Fiskarter av intresse för utsättningar i skärgården (se tabell).
En utförlig genomgång av utsättningarna i Stockholms län gjordes 1996 (Holmlund 1996).
Det är främst tre arter, ål, gös och öring, som för närvarande sätts ut i större mängder i
skärgården.
Arter av intresse för utsättning i "skärgården".
Ordning
Familj
Art
Benfiskar
Störar
Ålar
Sikar
Laxfiskar
Stör
Ål
Sik
Lax
Öring
Gädda
Gös
Gäddor
Abborrfiskar
Summa
82
(X)
X
(X)
X
X
(X)
X
4+(3)
Utsättningar i "skärgården" AB län (efter Holmlund 1996)
160000
140000
120000
100000
antal
80000
60000
40000
20000
0
1990
1991
1992
1993
år
"öringsmolt"
83
"gösungar"
1994
1995
gulål utsatt vid kusten AB län
5000
4500
4000
3500
3000
kg
2500
2000
1500
1000
500
0
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1988
1989
år
84
1990
1991
1992
1993
1994
1995
Ål
Uppfattningarna om värdet av ålutsättningar går isär. Vissa anser att utsättningar inte bidrar
till att utvandringen av könsmogen ål ökar, medan andra anser att om ålfiske skall kunna
bedrivas i området måste utsättning ske. Den naturliga invandringen av ål till området har
under senare år successivt minskat till att nu i stort sett ha upphört. Utsättningen sker antingen
direkt vid kusten eller i sjöar och vattendrag enligt två huvudmodeller: 1 utsättningsmaterialet
utgörs av stor gulål med ursprung från västkusten, 2. utsättningsmaterialet utgörs av liten
glasål importerad från England som är odlad en kortare tid i karantänodling. De olika
strategierna är utvärderade 1993 och slutsatsen är att det är "lönsamt" för staten att sätta ut ål.
En större avkastning från utsättningarna kan förväntas om större områden kan nyttjas för
åluppväxt. De två huvudalternativ som kan komma ifråga är utsättning i avrinningsområden
som mynnar i skärgården eller norr därom, eller utsättning i skärgården eller i kustområdena
norr om skärgården.
För att förbättra lekvandringsfisket har föreslagits att nyttja hela Norrlandskusten för en
extensiv ålproduktion eftersom det idag inte förekommer något riktat ålfiske norr om
Uppsala/Gävleborgs län, utan ålarna kommer mer sydligt belägna län tillgodo under
blankålsvandringen. Utsättningsmängden kan vara upp till ca 100 ålyngel per hektar, om
arealen är av lämpligt slag, och det tar mellan 5 och 20 år innan positiva effekter på fisket kan
förväntas (Wickström 1993).
Öring
Mycket begränsade lek och uppväxtmöjligheter för den naturligt förekommande
skärgårdsöringen har lett till att det sedan mitten på 1970 talet sätts ut öringungar både i
bäckar och direkt i havet. Öringutsättningarna direkt i skärgården är numera mycket
omfattande, ca 120 000 st. per år och har starkt bidragit till särskilt sportfiskets uppsving i
skärgården. Bara vid Gålö odlas numera ca 70 000 öringar årligen som en fortsättning på det
s.k. turistfiskeprojektet och de anses utgöra grunden för ungefär hälften av havsöringsfisket i
Stockholms län (Lovén et al. 1999). Metodiken för denna "vinterodling" finns beskriven i
Fisketurism i Stockholms skärgård (Olburs 1994).Utsättningsproblematiken för öring och
särskilt de genetiska aspekterna är behandlade i en mängd olika arbeten (Andrén et al. 1994
Palm 1996, Tirén 1996, Holmlund 1996) och sammanhang och berörs därför inte ytterligare
här.
Gös
Gösen leker endast i de inre delarna av vissa skärgårdsområden och kan lokalt ha mycket
begränsade lek och uppväxtmöjligheter. Uppfattningen om värdet av gösutplanteringar i
skärgården går dock starkt isär. En ekonomisk kalkyl baserad på försök med utsättningar av
märkta gösungar i Himmerfjärden utanför Södertälje, ger vid handen att en utsättning av
150 000 gösungar skulle resultera i en fångstökning i området med 45 ton, kostnaderna för
utsättningarna uppskattades till 408 000 kr och förstahandsvärdet av fångstökningen till 1,1
miljoner kr.(Hansson 1993). De biologiska förutsättningarna för att också sprida gös till fler
områden i skärgården där reproduktionsmöjligheter saknas torde vara synnerligen goda. En
svårighet förutom de finansiella/ekonomiska är att få tag gös av lämplig utsättningsstorlek och
dessutom är tillgången på gösungar av de flesta storlekar också mycket ojämn.
85
Övriga arter
Flera andra mer lokala eller regionala arter kan givetvis komma ifråga för utsättningar, även
sådana som inte reproducerar sig naturligt i området. Lax sätts exempelvis regelmässigt ut i
Norrström och Nyköpingsån. Av övriga arter som förekommer i området kan främst sik vara
av intresse. Omfattande utsättningar av sikungar sker sedan längre tid i de finska
skärgårdsområdena. Även stödutsättningar av gädda prövas på nytt, bl. a. på Åland, trots att
utvärderingar av gäddutsättningar i skärgården till största delen fortfarande saknas. Men med
tanke på det snabbt ökande kunnandet, både när det gäller arternas biologi och odling, kan
åtminstone möjligheten till mer omfattande utsättningar även av ovannämnda arter snart vara
en realitet.
Fiskevårdsplan för Stockholms län, 1999- 2001
Nedanstående tablå visar den planerade fördelningen av C4-medel 1999- 2001 samt en
jämförelse med år 1998.
Tablå Fördelning av C4 medel AB län
Åtgärd
År 1998
Främjande av biologisk
mångfald
Biotopvård
Biotopvård,
havsöringsfiskevård
Bevarande av hotade
stammar mm
Utsättning av fisk
och kräftor
Fiskevårdsområden
År 1999
År 2000
År 2001
450 000
500 000
500 000
1 100 000
1 000 000
900 000
700 000
800 000
800 000
1 400 000
1 500 000
1 500 000
0
0
0
600 000
600 000
1 100 000
Fiskevård
75 000
(bevakn)
400 000
TOTALT
1 175 000
4 050 000
86
4 400 000
4 300 000
Kommentar:
Länsstyrelsen i Stockholms län har i en fiskevårdsplan fastställt ramarna för hur de sk. C4medlen skall fördelas. Planen innehåller en lång rad mer eller mindre detaljerade förslag till
olika fiskevårdsåtgärder men kostnaderna för de konkreta projekten är inte kvantifierade och
inga ekonomiska mål är definierade. Planen är på vissa områden mycket detaljerad, särskilt
när det gäller biotopvård i havsöringsbäckar. På andra områden är förslagen mer allmänt
hållna och mer att betrakta som en förslag till en ramplan eller en fiskevårdspolicy. Det går
inte att i planen urskilja hur stor andel av de avsatta beloppen som har direkt
skärgårdsanknytning. Totalsumman baseras på tilldelade medel och ej på de i planen angivna
behoven. En betydande del, ca 1,5 miljoner kronor, planeras gå till utsättningar av fisk. Värt
att notera är att inga pengar är avsatta till bildande av fiskevårdsområden.
Slutsatser
•
•
•
•
Fiskevården i skärgården är till största delen statligt finansierad och resultaten
huvudsakligen privat nyttjade.
Det råder påtagliga motsättningar mellan bevarandeintressen och nyttjandeintressen,
särskilt när det gäller utsättningar.
Det är angeläget att bättre belysa de ekonomiska samt de genetiska aspekterna av
fiskevården, främst av utsättningar men även av fiske och fiskodling.
Behovet är därför stort av att en tätare kontakt etableras mellan den praktiska fiskevårdens
utövare, regionala myndigheter och genetisk expertis samt sjukdomsexpertis.
Förslag
•
En rådgivande arbetsgrupp inrättas i regionen med företrädare för de regionala
myndigheterna, fiskevattenägarna, de olika fiskarkategorierna samt genetisk expertis
(från ex vis Stockholms universitet eller Laxforskningsinstitutet) och sjukdomsexpertis
(Fiskhälsan AB), för att bättre kunna hantera frågor av genetisk- och/eller
sjukdomskaraktär i samband med fiske och fiskevårdsfrågor, och då särskilt
utplanteringsfrågor.
87
Vattenbruk.
Fiskodling i Sverige.
Matfisk, produktion och prisutveckling.
Odling av matfisk i Sverige är huvudsakligen odling av regnbåge i kassar. Den svenska
regnbågsproduktionen har, efter en topp i början av 90-talet då det producerades ca 6000 ton,
sjunkit till ca 4500 ton år 1998 med ett värde av ca 120 milj. Skr. Som jämförelse kan nämnas
att den norska odlingen av stor laxfisk, lax och regnbåge, som är prisledande, däremot
fortsätter att öka kraftigt och 1998 producerade 390 000 ton till ett värde av ca 10 miljarder
norska kronor.
Priset på den svenskodlade fisken har under 90-talet legat strax över 20 kr/kg .
Återkommande problem med priser och avsättning har återigen fört upp frågan om
gemensamma försäljningsorganisationer på dagordningen. Sådana har också startats vid flera
tillfällen men har av olika skäl upphört med sin verksamhet. Den 28 september 1998
godkände Fiskeriverket Matfiskodlarnas producentorganisation (PO). Totalt passerade 966
ton genom denna under 1998. Ett villkor för att få fortsätta är att minst 50% av produktionen i
Sverige går genom producentorganisationen.
Intressant att notera är att 2 utländska (finska) odlingsföretag övertagit svenska,
konkursdrabbade, odlingsföretag och nu producerar ca 1300 ton vilket utgör ungefär 30% av
den totala svenska produktionen.
Sättfisk.
Alla matfiskodlingar köper s.k. sättfisk från särskilda sättfiskodlingar för vidare uppfödning
till slakt. Utöver denna produktion odlas det i Sverige ungefär 2 500 ton regnbåge för
utsättning i s.k. "put and take-" vatten. Även ett antal andra arter odlas för utsättning, antingen
som kompensation, som kraftindustrins laxodlingar, eller i fiskevårdande syfte. Mest är det
fråga om lax och öring men även odlingen av andra arter som gös och ål är betydande.
Fiskodling i skärgården
Också odlingen av fisk i skärgården är inriktad mot två olika mål, antingen produktion av
matfisk eller produktion av fisk för utplantering. Möjligheterna för odlingsföretag att
kombinera dessa två inriktningar är små. De arter som är av intresse för odling i skärgården
finns sammanställda i tabellen nedan.
88
produktion stor regnbåge,Sverige
7000
6000
ton rund vikt
5000
4000
3000
2000
1000
0
1991
1992
1993
1994
1995
år
Sverige regnb.
89
Linjär (Sverige regnb.)
1996
1997
1998
odling av laxfisk
450000
400000
350000
Sverige regnb.
Norge lax+regnb.
Linjär (Sverige regnb.)
Linjär (Norge lax+regnb.)
1989
1992
300000
ton
250000
200000
150000
100000
50000
0
1983
1984
1985
1986
1987
1988
1990
1991
-50000
år
90
1993
1994
1995
1996
1997
1998
Arter av intresse för odling i "skärgården".
Ordning
Familj
Art
utsättning
Benfiskar
Störar
Stör
(X?)
Ålar
Ål
(X)
(X)
Sikar
Sik
(X)
(X)
Laxfiskar
Lax
X
(X)
Öring
X
(X)
Regnbåge
(X)
X
Gäddor
Gädda
(X)
Abborrfiskar
Gös
(X)
(X)
(X)
Abborre
Summa
matfisk
2+(6)
1+(6)
Matfisk.
I skärgårdsområdet har odlingsförsök gjorts sedan 1960-talet av enskilda pionjärer. Under
slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet gjordes försök med den då relativt nya
kassodlingsmetoden. Under 90-talet har färsk stor regnbåge i stort sett försvunnit från
fiskdiskarna i Stockholm, delvis utkonkurrerad av den norska odlade laxen. Flertalet
odlingsföretag försöker idag förädla sin produktion så långt som möjligt och sälja så mycket
man kan direkt till konsument, för att på så sätt försöka minska trycket från den norska laxen.
Den regionalt odlade regnbågen återfinns därför endast i begränsad utsträckning,
vacuumförpackad och i förädlad form, gravad, kall- eller varmrökt, i kyldiskarna.
När odlingen skjutit fart under 80-talet bedrev de inhemska fiskfoderföretagen ett omfattande
försöks- och utvecklingsarbete, En slutsats som kan dras av dessa studier är att
odlingsbetingelserna i skärgården, jämfört med andra konkurrerande områden både inom och
utom landet, är tillräckligt goda för en konkurrenskraftig produktion av stor regnbågslax
(Olburs 1989, Olburs 1990).
Matfiskodlingen i skärgården i AB, C och D-län är idag odling av regnbåge i kassar.
Antalet producerande odlingsföretag i AB-län har under perioden 1987 till 1994 minskat från
15 st. till 5. Produktionen i AB-län ökade under motsvarande period från ca 200 ton till ca 550
ton/år.
91
produktion, regnbåge AB-län(källa lst AB län)
600
500
ton
400
300
200
100
0
1987
1988
1989
1990
1991
år
Företag X
Övriga
92
1992
1993
1994
För praktiskt taget hela denna ökning står ett enda odlingsföretag som numera ägs av
finländska medborgare.
År 1998 var sammanlagt 7 odlingar i produktion (AB, 5st C 2st och D 0st) och den
sammanlagda produktionen var uppskattningsvis ca 700 ton.
Skalproblematiken.
Matfiskodlingen både internationellt och i Sverige har alltmer utvecklats till en industriell
verksamhet som förutsätter stora investeringar och mycket kapital samt innebär stora
ekonomiska risker. Fiskodlingen i skärgården är därför numera endast i mycket liten
utsträckning en bisysselsättning för skärgårdsbor.
Prisnivån på den odlade fisken är idag låg i förhållande till produktionskostnaderna och för att
bedriva en rationell och kostnadseffektiv och därmed konkurrenskraftig odling av stor
regnbågslax, bör odlingsföretagets årsproduktionen enligt vissa bedömare överstiga 300 ton
rensad vikt. De flesta odlingstillstånd i skärgården är avsevärt mindre och endast ett företag är
av den storleksordningen. Det är därför av stor vikt att det också hos myndigheterna finns en
förståelse även för behovet av större odlingar (>300 ton/år) då en rationell- , lönsam- och
miljöeffektiv drift har störst förutsättningar i större anläggningar.
Odling för utsättning.
En omfattande odling av öring för utsättning sker numera i skärgården. Bara vid Gålö odlas ca
70.000 öringungar årligen. Odlingen sker i kommunal regi och finansieras med skattemedel
(se avsnittet om Fiskevård).
Möjligheten att odla regnbåge i skärgården för "put and take-fiske" i inlandsvatten försvann i
och med att förändrade regler för utplantering infördes 1993.
Miljö.
En drastisk minskning av emissionerna av P och N per producerat ton fisk har skett under de
senaste 15 åren tack vare ett bättre och energirikare foder, bättre utfodringsteknik, bättre
fiskmaterial osv.
Fiskodlingens emissioner till omgivningen är också i ett regionalt perspektiv jämförelsevis
små. Lokal påverkan kan dock förekomma, tydligast som ackumulation av sediment
(foderspill och fiskfekalier) under och i omedelbar närhet av odlingen.
Det är alltid en komplicerad avvägning som i varje enskilt fall måste göras mellan
produktionens storlek och odlingslokalens beskaffenhet/lämplighet. Både ur lokal miljöeffektoch ur produktionssynpunkt bör odlingar givetvis förläggas till platser med god
vattenomsättning. Dessutom skall en mängd andra krav på lokalen också tillgodoses för en väl
fungerande odlingsverksamhet. Bl.a. är det en klar fördel att ha en landsvägsförbindelse för
transport av foder och fisk, något som också det begränsar antalet lämpliga platser för större
odlingar.
Förutsättningarna för varje enskilt odlingsprojekt måste därför bedömas individuellt. Det är
därför av ett mycket begränsat värde att från myndighetshåll ange särskilda odlingsplatser
eller odlingsområden i skärgården.
93
kg fosfor per ton prod fisk (efter SNV (anon 1993) och Ericsson 1999)
16
14
12
kg fosfor per ton prod.fisk
10
8
6
4
2
0
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
år
94
Kväve per ton producerad fisk (efter SNV (anon 1993) och Ericsson 1999)
90
80
kg kväve per ton prod. fisk
70
60
50
40
30
20
10
0
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
år
95
Tot P till skärgården(AB län) från fiskodling resp.
Mälaren+reningsverk
250
200
150
ton
100
50
0
1990
1991
1992
P Mälaren
+reningsverk
1993
1994
år
P ton
odling
1995
1996
1997
1998
P Mälaren
+reningsverk
96
P ton
odling
tot N till skärgården (AB län) från fiskodling resp.
8000
7000
6000
5000
ton
4000
3000
2000
1000
0
1990
1991
1992
1993
1994
1995
år
N ton odling
1996
N Mälaren +reningsverk
97
1997
N Mälaren
+reningsverk
N ton odling
1998
Odling på land
Krav på att överföra odlingen i kassar av stor laxfisk till landbaserad odlingar framförs med
jämna mellanrum och nya försök görs också av intressen som tror sig ha löst den landbaserade
odlingens problematik.
En lång rad fördelar anses då kunna uppnås, bl. a en bättre möjlighet till kontroll av de flesta
odlingsparametrar, en minskad risk för rymning, för smittspridning samt mindre
föroreningsproblem. Många försök har gjorts med landbaserad odling av stor laxfisk både i
Sverige och Norge, men framförallt på Island. Praktiskt taget alla dessa försök är numera
avslutade av ekonomiska och/eller tekniska skäl.
Detta hindrar inte att nya odlingsförsök med all säkerhet kommer att göras och att ny teknik
och nya odlingsinriktningar givetvis kan komma att radikalt ändra förutsättningarna för
landbaserad odling.
Framtida odling i skärgården.
Matfisk.
En allt större del av vår fiskkonsumtion består av odlad fisk och frågan är inte längre om det
kommer att odlas mer fisk, utan var den kommer att odlas. Runt om i världen, och inte minst i
vårt närmaste grannland går utvecklingen framåt i mycket snabb takt, men givetvis inte heller
där utan problem och bakslag.
Mycket av den infrastruktur, investeringsvilja och optimism som präglade matfiskodlingen i
Sverige under 70 och 80-talet är borta. Ett av de viktigaste skälen till detta är den hårda
konkurrensen från den norska laxen och det därmed följande prisfallet för regnbågslaxen. Den
ensidiga betoningen av verksamhetens negativa sidor från massmedia och myndigheter i
Sverige har också starkt bidragit till denna pessimism(Ackefors et al 1996).
Branschorganisationen Vattenbrukarnas Riksförbunds scenario för framtiden är dock, inte
förvånande, ganska positiv. "Det svenska vattenbruket skulle kunna växa från 10. 000 ton fisk
och skaldjur till 30 000 ton inom en treårsperiod. På sikt bedömer Vattenbrukarnas
Riksförbund att det finns en potential för omkring 100.000 tusen ton fisk per år" (Anon,
1999).
Andra arter för matfiskodlingen i skärgården.
De flesta fiskarter kan odlas, svårigheterna och kostnaderna är däremot mycket olika vilket
gör antalet odlingskandidater mycket begränsat. Laxfiskarna har berörts och de dominerar
stort matfiskodlingen i nordvästra Europa. Odlingsförsök har gjorts i skärgården med
varierande framgång med andra arter som lax, öring och "splejk", utan att det lett till någon
varaktig produktion
Den låga salthalten möjliggör odling av ovannämnda laxfiskar, men även andra arter som
naturligt förekommer i området som piggvar, gös, abborre och sik.
Det kan nämnas att cirka 10 000 ton piggvar odlas i landbaserade odlingar framförallt på
spanska atlantkusten där temperaturbetingelserna är goda. Ett stort intresse finns för odling av
olika abborrfiskar runt om i världen, framförallt i tempererade områden. De arter som finns
hos oss, abborre och gös, kan möjligen komma ifråga. Abborren förefaller av de försök som
gjorts vara relativt lättodlad, men betingar ett så lågt pris att odling för närvarande knappast
kan vara lönsam. Gös betingar ett mycket högt pris, men har vissa egenskaper som hittills
omöjliggjort odling till matfisk. Ett svenskt företag anser sig dock ha löst problemen med bl.a.
98
foder och kannibalism och ligger i startgroparna för att med kraftfullt statligt stöd lansera sitt
koncept med legoodling av gös i skärgården.
Också sik går att med dagens teknik att odla till matfisk, men priserna är ännu alldeles för
låga för att det skall kunna löna sig.
Odling för utsättning.
Odling av sättfisk kan användas som ett kraftfullt redskap i fiskevårdens tjänst (se avsnittet
om fiskevård). Vissa arter kan, med i stort sett konventionell teknik, odlas i skärgården för
lokala eller regionala utsättningar. Öring och lax odlas eller har odlats, men även sik och gös
kan vara möjliga kandidater i detta sammanhang.
Svårigheterna ligger alltså inte så mycket på det odlingstekniska planet, utan är förknippade
med de problem eller oklarheter som utsättningar i fiskevårdande syfte har, både när det gäller
finansiering, ekonomisk utvärdering samt utplanteringstillstånd och genetiska frågor.
Det saknas idag även en fungerande marknad, för att denna produktion skall kunna bedrivas
av privata företag.
Fiskodlingen och miljön
Debatten om fiskodlingens miljöeffekter har varit utomordentligt intensiv sedan slutet av
sjutiotalet, då kassodlingen så sakteliga började ta fart. Striden har huvudsakligen stått mellan
näringen och de naturvårdande myndigheterna och främst handlat om emissioner och /eller
effekter. Ibland har det varit oklart vad.
Emissioner och/eller effekter.
En startpunkt i denna ca 20 år långa debatt är den s.k. "Karlgrenska utredningen" (Karlgren
1981) som i diskussionen om fiskodlingens emissioner använde samma terminologi, bl. a
personekvivalenter, som används vid bedömning av utsläpp från reningsverk. Detta ordval
kom att ange tonen i den debatt som skulle följa, en debatt som kännetecknats av mycket stora
motsättningar.
En lång rad undersökningar och beräkningar av fiskodlingens emissioner gjordes i Sverige
under 80-talet, både av naturvårdande myndigheter, enskilda forskare och näringen (Persson.
1987 etc.).
Företrädare för den mer samhällsorienterade, systemekologiska forskningen fann få, om ens
några, positiva sidor hos den kassodling, som växte fram i Östersjöns skärgårdsområden
under 80-talet. Man förespråkade andra odlingssätt, samodling med alger eller musslor och en
mängd andra förändringar av verksamheten för att minska miljöeffekterna och göra den mer
"uthållig" (Folke et al 1992 etc.).
Ungefär samtidigt började ett nytt synsätt tillämpas på den svenska fiskodlingens bidrag av
näringsämnen till våra havsområden. Man betonade att "För närvarande är utsläppen från
våra fåtaliga vattenbruksanläggningar mycket obetydliga i jämförelse med andra utsläpp"
(Ackefors et al 1990 etc.).
Under 90-talet hade de naturvårdande myndigheterna samlat in så mycket fakta och summerat
sina erfarenheter av fiskodling, att man sina kände sig mogen att ge lite mer konkreta direktiv.
Naturvårdsverket formulerade synen på fiskodling i sina allmänna råd (Anon 1993), och
Naturvårdsverket och Boverket publicerade en skrift kallad Vattenplanering. Vattenbruk
(Anon 1996) som är tänkt att ge vägledning till kommuner och andra myndigheter när det
gäller bl. a lokalisering av fiskodlingar. Naturvårdsverket har också nyligen en rapport Fiske
99
och vattenbruk, ekologiska effekter (Olsson et al 996) just redovisat hur man kan se på de
ekologiska effekterna av vattenbruk.
En ny syn på främst två aspekter, recipientens "mottagningsförmåga" och "konsumtion av
odlingens foderspill och fekalier av vildfisk", kan enligt vissa forskare förändra
beräkningsgrunden för kassodlingens miljöeffekter med en "faktor 50", dvs. att
"miljöeffekterna" är 50 ggr mindre än myndigheterna tidigare bedömt. (Håkansson 1995)
Med detta nya synsätt anser man att det finns ett stort utrymme för expansion av svensk
fiskodling. Om endast 1% av potentialen nyttjades enligt försiktighetsprincipen skulle det
kunna innebära en årsproduktion av ca 40 000 ton och kanske ända upp till ca 70.000 ton utan
påtagliga effekter på miljön (Håkansson 1999).
Från Vattenbruksinstitutionen vid Umeå Universitet (Eriksson 1999) har kommit ytterligare
ett, lite annorlunda vinklat inlägg i debatten om fiskodlingen/vattenbruket och miljön.
Fiskerinäringen dvs. fisket och vattenbruket i Östersjön betraktas här ur ett helhetsperspektiv.
Resonemanget går i korthet ut på följande: Det svenska fisket av sill och skarpsill i Östersjön
uppgick 1996 till drygt 230 000 ton. Av detta utgörs ca 200 000 ton av
"industrifisk/foderfisk" vilket ger underlag för en tillverkning av ca 70- 75 000 ton fiskfoder.
Det svenska yrkesfisket gör ett årligt uttag av ca 1000-1200 ton biologiskt bunden fosfor (P)
och 6250-7500 ton biologiskt bundet kväve (N) ur Östersjön. Slutsatsen är att fiskodlingen
efter den svenska Östersjökusten inte bidrar med någon nettotillförsel av närsalter till
Östersjön från fiskerinäringens sammanlagda verksamhet upp till en total produktion av odlad
fisk på c:a 120 000 ton. Redan vid en produktion överstigande c:a 70 000 ton, måste dock en
nettoimport av foderråvara ske. Det är dock mycket långt dit i ljuset av att den totala svenska
odlingen av fisk i Östersjön idag endast är omkring 3 000 ton.
Effekter.
Huvuddelen av den debatt som förts om fiskodlingens miljöeffekter har i själva verket handlat
om mer eller mindre välgrundade beräkningar av emissioner.
Att mäta fiskodlingens konkreta effekter på den omgivande miljön är mycket komplicerat.
Undersökningar från områden med en omfattande fiskodlingsverksamhet i den finska
skärgården pekar på en ökad eutrofiering regionalt och lokalt med bl. a. förändringar av
bottenvegetationen som resultat (Rönnberg et al 1992). De lokala effekterna av kassodling
har nyligen undersökts vid två odlingar i Stockholms skärgård i en undersökning vid
Systemekologiska institutionen vid Stockholms Universitet (Sanghed 1999). På botten under
odlingarna och i det närmast omgivande området noterades en matta av sedimenterat
spillfoder och fiskfekalier täckt av bakterien Beggiatoa. Några effekter på vegetationens
sammansättning mellan odlingslokalerna och referenslokalerna orsakade av odlingen kunde
inte urskiljas, utan de skillnader som noterades mellan lokalerna berodde huvudsakligen på
olika exponeringsgrad.
Fisksjukdomar
Många viktiga förändringar har skett på sjukdomsrådet under de senaste decenniet. Bl. a har
införts nya regelsystem för utplantering och transporter, en obligatorisk fiskhälsoövervakning,
en ny organisation för den frivilliga fiskhälsoövervakningen, nya och effektivare vacciner och
antibiotika och, inte minst viktigt, en stor satsning har gjorts på förebyggande arbete. Detta
har, tillsammans med ett ökat kunnande hos odlarna, bidragit till att avsevärt förbättra
hälsotillståndet i odlingarna.
100
Matfiskodlingarnas sjukdomsproblem kan i de flesta fall spåras till de levererande
sättfiskodlingarna även om vissa smittor kan spridas mellan odlingarna i vattensystem eller
längs kusten.
De stora bekymret för den kustbaserade fiskodlingen under 80-talet var den ständigt
återkommande dödligheten under sommaren i sjukdomen vibrios, orsakad av en allmänt
förekommande marin vattenbakterie. Vaccinationer och ändrade odlingsstrategier har
successivt minskat problemen med vibriosen som under 90-talet istället ersatts av furunkulos,
en sjukdom som tidigare mest var ett bekymmer i sättfiskodlingar.
Nya och strängare regler har införts för transport och flyttning av fisk och även romtäkt i kusteller kustmynnande vatten kringgärdas numera av rigorösa bestämmelser och
sjukdomskontroll.
En viktig förändring i regelsystemet är exempelvis att det sedan 1993 är förbjudet att använda
fisk odlad i kustvatten för inplantering eller vidareodling i inlandsvatten. Med dessa strängare
regler har möjligheten att producera sättfisk i kustanläggningar begränsats kraftigt och i
praktiken försvunnit, utom för utsättningar vid kusten
Sjukdomssituationen i skärgården
Sjukdomssituationen för matfiskodlingen i skärgården är i huvudsak desamma som för övriga
kustområden i landet. De bakteriella infektionerna dominerar vad avser antalet fynd i
undersökt material från kustodlingar år 1997. De tidigare ständigt återkommande problemen
med bakteriella infektioner med vibrios ( Vibrio anguillarum) och de, på framförallt senare år,
förekommande infektionerna med furunkulos (Aeromonas salmonicida) har minskat i
frekvens och omfattning troligen främst tack vare det förebyggande hälsoarbetet (Anon 1997).
De flesta av de kustbaserade matfiskodlingarna vaccinerar nu sin fisk med något av de
tillgängliga kombivaccinerna. Detta har också på ett väsentligt sett bidragit till att minska
behovet av läkemedel för dessa odlingar. Den relativa mängden antibiotika (aktiv substans)
som förbrukas vid aktiva sjukdomsutbrott i svensk fiskodling har under perioden 1990- 1997
sjunkit från ca 125g/ton producerad fisk till ca 12 g. Sjukdomen furunkulos svarar för
merparten av läkemedelsförbrukningen i de kustbaserade fiskodlingarna (Anon 1999).
101
g antibiotika per ton producerad fisk, Sverige
140
120
g/ton producerad fisk
100
80
60
40
20
0
1990
1991
1992
1993
1994
102
1995
år
1996
1997
1998
1999
2000
Spridning av sjukdomar och parasiter
Risken för spridning av sjukdomar och parasiter brukar anföras som ett av de viktigaste
argumenten både mot odling och utsättning av fisk. Otvivelaktigt har det förekommit att
många fall av smittspridning från odlad till vild fisk, men även det motsatta. Men
fiskodlingens utövare har också, trots vad som ibland hävdas, oftast en mycket hög grad av
sjukdomsmedvetenhet. Risker med odling och utsättning av fisk kommer alltid att finnas men
kan och skall givetvis minimeras. Utplantering får också endast ske, efter tillstånd från
myndigheter och av fisk från hälsokontrollerad odling. Också den glasål som importeras
måste hållas i karantän under viss tid innan utplanteringstillstånd ges och utsättning kan ske.
Den nuvarande fiskhälsokontrollen är en av de faktorer som bidragit till att ge en bättre
hälsostatus, både hos den odlade matfisken och hos utplanteringsfisken. En fortsatt positiv
utveckling förutsätter givetvis att gällande regelverk efterlevs.
Svårigheterna att väga riskerna för, och de ekonomiska och biologiska konsekvenserna av
sjukdomsspridning mot eventuell nytta är avsevärda. Likaså att dokumentera och kvantifiera
både riskerna och omfattningen av eventuella skador. Ett mycket strikt tillämpande av den s.k.
försiktighetsprincipen kan helt omöjliggöra både odling, åtminstone i öppna system, och
utsättning av fisk. Därför bör man både i odlings och utplanteringsfrågor också specificera
vilken smitta och vilka sjukdomar som utgör hotet, samt avgöra vilken fiskart och/eller population som hotas.
Den fiskart i skärgårdslänen som varit särskilt aktuell i samband med sjukdomsproblematiken
är öringen, särskilt den s.k. Åva-öringen. Från denna tas rom för vidare odling, både från fisk
fångad i havet och i Åva-ån. Ännu har, efter ca 20 års verksamhet, inte någon allvarlig
sjukdom konstaterats vid de provtagningar som regelmässigt görs vid denna verksamhet.
Någon smittspridning av allvarliga sjukdomar, som furunkulos från skärgårdsodlingarna i
länet till den vilda fisken, har heller inte ännu kunnat påvisas.
Om det nationella regelverk som idag tillämpas vid prövning av sjukdomsaspekter i samband
med odlings- och utsättningstillstånd som sker idag är tillräckligt eller ej kan givetvis
ifrågasättas. Den lokala och regionala tillämpningen bör ses över, utvärderas och
konkretiseras.
En ökning av antalet mindre odlingar av lokala stammar av utplanteringsfisk, även av andra
arter än laxfiskar, kan komma att leda till en sjukdomsproblematik av en annorlunda karaktär
än den vi har idag.
Sammanfattning
Matfiskodling
Odling av matfisk i Sverige är odling av regnbåge i kassar och produktionen har under de
senaste åren minskat till mindre än 5 000 ton per år, till ett värde av ca 120 milj. kr. Den
norska odlingen av stor laxfisk lax och regnbåge som är prisledande, fortsätter däremot att
öka kraftigt och producerade 1998, 390 000 ton till ett värde av ca 10 miljarder norska kronor.
Fiskodling i skärgården i AB, C och D län är odling av regnbåge i kassar och är numera
endast i mycket liten utsträckning en bisysselsättning för skärgårdsbor.
Antalet producerande odlingar i AB län har under perioden 1987 till 1994 minskat från 15 till
5 stycken.
103
I skärgården var 1998 sammanlagt 7 odlingar i produktion( AB, 5st. C 2st. och D 0 st.) och
produktionen uppgår till ca 700 ton varav mer än hälften produceras av ett odlingsföretag,
som numera ägs av finländska medborgare.
Prisnivån är idag låg i förhållande till produktionskostnaden och marknadspriset på den
regionalt odlade fisken bestäms huvudsakligen av priset på norskodlad lax.
Små odlingar(<300 ton) anses ha större lönsamhetsproblem än stora (>300ton).
Även mindre odlingsföretag (<100 ton) kan dock finna nischer på lokala marknader och/eller
med odlingsprodukter med hög förädlingsgrad.
Sättfiskodling
Den odling för utsättning som förekommer i skärgården är numera främst odling av öring.
Odlingen sker i kommunal regi och finansieras huvudsakligen med skattemedel.
Miljö
Fiskodlingens "emissioner" till omgivningen är i ett regionalt perspektiv utomordentligt små.
Lokal påverkan kan dock förekomma, tydligast som ackumulation av sediment (foderspill och
fiskfekalier) under och i omedelbar närhet av odlingen. En drastisk minskning av
emissionerna av fosfor och kväve har skett under de senaste15 åren bl. a. tack vare bättre och
energirikare foder, bättre utfodringsteknik och fiskmaterial.
Både ur lokal miljöeffekt- och produktionssynpunkt bör odlingar förläggas till platser med
god vattenomsättning.
Det är av mycket begränsat värde att ange odlingsplatser och -områden då individuella
avvägningar mellan produktionens storlek och lokalens beskaffenhet/lämplighet måste göras.
Myndigheterna måste i sina bedömningar möjliggöra rationella enheter med goda
förutsättningar till miljöeffektiv och lönsam drift.
Förslag
•
•
•
Nuvarande prövningsförfarande för odlingsstillstånd är mycket omfattande och kostsamt
och borde kunna förenklas.
Myndigheterna bör begränsa sig till att göra korrekta "miljöbedömningar", baserade på
aktuella och väldokumenterade fakta.
Att ej ange särskilda platser eller områden för fiskodling, då det alltid måste ske en
individuell avvägning mellan produktionens storlek och lokalens beskaffenhet eller
lämplighet.
104
Bilagor
Bilaga 1
Förslag för bättre fiske
Förslag för bättre fiske
1998-03-11
Sportfiskarna Stockholm
Box 2 163 21 Spånga
Förslag till ett bättre fiske efter gädda och gös på de vatten som berörs av det fria
handredskapsfisket.
Det har under senare år förts en diskussion bland sportfiskare om hur det fria
handredskapsfisket har påverkat bestånden av gädda och gös. Många sportfiskare anser att
fisket efter stor gädda har blivit avsevärt sämre efter det fria handredskapsfiskets införande.
Även fisket efter stor gös anses ha blivit sämre. Vi kan bland annat hänvisa till Matts
Nylanders artikel i vårt förbundsorgan Sportfiske nr 10-11 1997 för mer information i denna
för många sportfiskare så viktiga fråga. Stockholmsdistriktets styrelse har ingående studerat
problematiken kring det fria handredskapsfisket och framför här nedan ett antal förslag till
åtgärder för att förbättra sportfisket på de vatten som berörs av det fria handredskapsfisket.
Distriktets bedömning är att det bör vara enhetliga regler på alla vatten som omfattas av det
fria handredskapsfisket. Därför är det ett önskemål från Stockholmsdistriktets sida att
Sportfiskeförbundet centralt och i samråd med övriga distrikt som berörs av denna fråga,
agerar för att åtgärder vidtas som kan förbättra sportfisket efter i första hand gädda och gös på
de vatten som omfattas av fritt handredskapsfiske. I och med att tillgången på öring har ökat,
bland annat genom stora utsättningar, befarar stockholmsdistriktet ett ökat nätfiske efter öring
särskilt i Stockholms skärgård. Det ökade nätfisket kan komma att utgöra en stor fara för den
relativt lilla stammen av vild naturreproducerad öring. Det är därför önskvärt med
inskränkningar i nätfisket efter öring.
Stockholmsdistriktet föreslår följande åtgärder:
* Höjda minimimått. Minimimåttet för gädda och gös höjs till 50 cm såväl på ostkusten som i
de stora sjöarna. Även minimimåttet på öring bör vara 50 cm både på ostkusten och i
Mälaren, Hjälmaren och Vättern. I Vänern och Storsjön föreslås inga ändrade minimimått för
öring.
* Fångstbegränsningar. En fångstbegränsning införs och ska gälla alla som fiskar med stöd av
det fria handredskapsfisket. Max fångst tre fiskar per person och dag ska gälla för arterna
gädda, gös och öring. Totalt kan tillsammans fem fiskar av dessa arter tillåtas tas med hem per
person och dag, till exempel två gäddor, en gös och två öringar.
* Skydd av viktiga gäddlekplatser. Fiskeförbud ska införas under tiden 1 april - 31 maj på ett
antal viktiga gäddlekplatser i mellan- och ytterskärgårdarna. Gäddlekplatserna ska bara
skyddas i sådan områden där det är ont om lämpliga lekplatser för gädda och dit gädda från
stora områden samlar sig för lek. Exempel på gäddlekplatser som bör skyddas från fiske
105
under gäddans lektid är Villingefladen och Utöfladen i Stockholms skärgård.
Gäddlekplatserna bör skyddas för allt fiske, även sådant fiske som bedrivs med stöd av
enskild fiskerätt.
* Inskränkning i nätfisket innanför 3-meterskurvan. För att motverka överfiskning av
naturreproducerad öring bör inskränkningar i nätfisket innanför 3-meters djupkurvan införas
på ostkusten och i de fem stora sjöarna enligt liknande bestämmelser som redan nu finns på
västkusten.
Tyvärr kommer det ofta in rapporter om "sportfiskare" som med stöd av det fria
handredskapsfisket tagit upp stora mängder gädda och gös, ofta i samband med fiskens lektid,
och avyttrat den fångade fisken med god förtjänst. Detta väcker naturligtvis ont blod både hos
yrkesfiskare, skärgårdsbor och seriösa sportfiskare. Även om vi sportfiskare gärna blundar
och doppar huvudet i sanden för vissa mindre goda beteenden hos några få av våra kollegor
bör vi ändå agera kraftfullt för att få ett bättre sportfiske och även ett bättre anseende hos
skärgårdsbefolkningen.
Stockholmsdistriktet tror att vi med hjälp av höjda minimått, fångstbegränsningar och skydd
av viktiga gäddlekplatser kan komma en bra bit på vägen mot ett bättre sportfiske för alla.
Vänliga hälsningar
Lars Söderberg
för Sportfiskarnas Stockholmsdistrikt
106
Bilaga 2
Utdrag ur
Förslag till framtida förvaltningsmodell i skärgården (Anon 1999)
2.3.1. Skötselområdet
I botten ska fiskevårdsområdet finnas som lokal förvaltningsform för fisket. Flera
närliggande fiskevårdsområden samverkar inom ett geografiskt lämpligt skötselområde.
Inom skötselområdet sker upplåtelse av handredskapsfiske till allmänheten genom försäljning
av fiskekort. Samarbetsavtal kan även tecknas med turistfiskeentreprenörer. Regler och
villkor för upplåtelsen beslutas av ett skötselråd i vilket representanter för samverkande
fiskevårdsområden ingår. Skötselområdet ansvarar vidare för att en fungerande fisketillsyn
finns inom skötselområdet samt att en långsiktig fiskevårdsplan för skötselområdet tas fram
och hålls aktuell. Intäkterna från fiskekortsförsäljning och avtal med turistfiskeentreprenörer
fördelas mellan fiskevårdsområdena utifrån vattenareal.
2.3.2. Fiskevårdsområdets roll
Fiskevårdsområdesföreningen fattar beslut om regler för och fördelning av medlemmarnas
fiske. Föreningen fattar även beslut om upplåtelser av övrigt fiske (annat än
handredskapsfiske) och villkoren för dessa.
Beslut tas vidare om lokala bestämmelser för fiskevården och yrkesfisket/husbehovsfisket
(ex. minimimått, fredningsområden, fredningstider, redskapsbegränsningar). Dessa lokala
beslut tas med som underlag vid beslut om regler och villkor för upplåtelse av
handredskapsfisket inom skötselområdet. Föreningen fastställer också sin lokala inriktning
vad gäller fisketillsyn och fiskevård vilket sedan förs fram vid skötselområdets arbete med
fisketillsynsstrategi och långsiktig fiskevårdsplan. En av föreningen utsedd representant
företräder föreningen i skötselområdet.
Fiskevårdsområdesföreningen fattar detaljbeslut och verkställer i linje med fiskevårdsplanen
fiskevårdsåtgärder inom fiskevårdsområdet.
2.3.3. Förutsättningar för förvaltningsmodellen
Förvaltningsmodellen förutsätter att nuvarande frifiskebestämmelser upphör att gälla inom
ramen för ett skötselområdes verksamhet. Skötselområdet är dock skyldig att upplåta
handredskapsfisket till allmänheten.
En annan förutsättning är att fiskevårdsområdet i samverkan med skötselområdet ges samma
möjligheter till förvaltning av fisket som idag gäller för föreningar i inlandsvattnen. Även
detta kräver förändringar i fiskerilagstiftningen.
107
Inom vattenområden som saknar fiskevårdsområden eller inom fiskevårdsområden som väljer
att stå utanför ett lämpligt skötselområde ska nuvarande frifiskebestämmelser och lagstiftning
vara rådande.
2.3.4. Argument för förvaltningsmodellen
Här nedan listas ett antal positiva effekter som den föreslagna förvaltningsmodellen medför.
• Ansvarsförhållandet kring fisket blir tydligt.
• Pyrande konflikthärdar släcks och samarbetsmodeller tänds.
• En plattform skapas för en harmonisk utveckling av fisketurismnäringen vilken har en
mycket stor potential i skärgårdsområdet och vilken kan skapa många direkta och indirekta
arbetstillfällen inte minst för skärgårdsbefolkningen.
• Vi slutar att skänka bort en resurs och hindrar utländska exploatörer att tjäna pengar på
denna fria resurs.
• Fiskekortsförsäljningen genererar intäkter till fiskevård och utvecklingsarbete.
• Motivationen hos fiskevattenägare i skärgården för lokalt fiskevårdsarbete ökar.
• Sportfiskare erbjuds ett fiske av högre kvalitet och med bättre service.
• Lokalt anpassade bestämmelser för att skydda näringsverksamhet kring fisket och för att
gagna fiskevården kan utformas.
• Fisketillsynsarbetet motiveras och effektiviseras. Detta gagnar även den allmänna tillsynen
av övriga naturvärden i skärgården.
2.3.5. Åtgärdsstrategi
Arbetsgruppen föreslår att länsstyrelserna i Kalmar och Östergötland med kraft för fram den
föreslagna förvaltningsmodellen i sitt gemensamma miljö- och hushållningsprogram.
För ett genomförande krävs förändringar av rådande fiskerilagstiftning. Vidare krävs att
statliga fiskevårdsmedel styrs över för att intensifiera bildandet av fiskevårdsområden i
skärgårdsområdet samt till stöd för utarbetande av fiskevårdsplaner inom skötselområdena.
Medel behöver dessutom avsättas för en bred utbildning av fiskerättsägare inom såväl
fiskeförvaltning, fiskerilagstiftning och fiskevård i samband med sjösättningen av modellen.
Arbetsgruppen föreslår vidare att länsstyrelserna som ett första steg verkar för att få tillstånd
ett pilotprojekt i Västerviks skärgård där ett antal lämpliga befintliga fiskevårdsområden
utprovar en skötselområdesmodell i praktiken. Pilotprojektet måste sanktioneras av
regeringen och kan förslagsvis genomföras som ett EU-projekt (mål 5 a eller 5 b skärgård).
108
Bilaga 3
Utredningsuppdrag
Miljö- och hushållningsprogram för Skärgården.
12.1.1998
Uthållig utveckling av fiske och vattenbruk i skärgården i Uppsala, Stockholms och
Södermanlands län.
Utredningsuppdrag inom ramen för regeringsuppdraget till Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen
i Stockholms län och Länsstyrelsen i Södermanlands län att utarbeta Miljö-och hushållningsprogram
för skärgården (Regeringsbeslut 1997-12-18, nr 17 Dnr M97/4920/7).
Uppdragsgivare.
Ledningsgruppen för ”Skärgårdsprojektet” vid länsstyrelserna i Uppsala, Stockholms och
Södermanlands län.
Utredare.
Fil.kand. Christer Olburs, Stävskäret, 130 42 Stavsudda.
Uppdrag.
Beskriv översiktligt de viktigaste frågeställningar som bör hanteras för att åstadkomma ett uthålligt
fiske och vattenbruk i det aktuella skärgårdsområdet.
Lämna underlag till textavsnitt och förslag till åtgärder som bör vara med i aktuella delar av Miljöoch hushållningsprogrammet.
Utredningsområdet avser i första hand skärgården från och med Östhammars kommun i norr till och
med Oxelösunds kommun i söder.
Utredningens två huvudsyften
Dels att lämna förslag som främjar ett långsiktigt hållbart nyttjande av fisket som en resurs för
yrkesfiske, husbehovsfiske och fritidsfiske/sportfiske/turistfiske,
dels att lämna förslag till huvuddragen i en vattenbrukspolicy för det aktuella skärgårdsområdet.
Kontakter och underlag för utredningen.
Underlag och synpunkter ska inhämtas från berörda myndigheter och kommuner samt de olika
intressegrupper som berörs av behandlade frågeställningar.
Med hänsyn till den begränsade tiden och resursinsatsen ska endast befintligt och lätt tillgängligt
underlagsmaterial användas.
Uppdragsgivaren och de inom ”skärgårdsuppdraget” berörda analysgrupperna, i första hand ”grupp 4
Vattenmiljön”, ska hållas kontinuerligt underrättade och tjäna som referens under arbetets gång.
Ramar och villkor.
För arbetet avsätts tre månader genom en projektanställning vid Länsstyrelsen i Stockholms län 1
mars –31 maj 1999.
109
Källor till Om uthålligt fiske och vattenbruk
Författare
Ackefors et al
Ackefors et al
Ahlén et al
Alm
Alm
Almkvist
Andersson
Andrén et al
Aneer et al
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
År Titel
1996 Swedish Aquaculture Policy - a nightmare
for the industry?
1990 Discharge of nutrients from Swedish
fish farming to adjacent sea areas
1992 Artfakta, Sveriges hotade och sällsynta
ryggradsdjur
1942 Fiskar och fiske i Norden II
1951 Åfvaåns havslaxöringbestånd och orsakerna
till dess fluktuationer.
1978 Sälarna i östersjön
1998 Kustfisk och fiske vid svenska Östersjökusten
1994 Genetisk kartläggning av öringen i Stockholms län
1990 Migration of turbot (Psetta maxima L.) in the
northern Baltic proper.
1997 Hållbart fiske och jordbruk
1996 Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden
1993 Svenskt Vattenarkiv, Havsområdesregister 1993
1999 Undersökningar i Stockholms skärgård 1998
1987 Inventeringar av dammar och
regleringsförhållanden i Uppsala län 1977 och 1985
1991 Grunda havsvikar
1994 Svenskt Vattenarkiv, Vattendragsregistret
1995 Aktionsplan för biologisk mångfald
1998 Fiskeriverkets policy för utsättning och
spridning av fisk (Remiss 1998-06-17)
1996 Sport- och husbehovsfiske 1995.
1993 Fisket som skärgårdsnäring
1999 Årsrapport för projektet
"Levande Skärgårdsnatur" 1998
110
Publikation
Aquaculture Europé Vol. 21(2) 1996
AMBIO 19 (1)
Databanken för hotade arter
Natur och Kultur
Svensk Fiskeritidskrift 1951
Stiftelsen Stockholms Skärgård Årskrift
1978
Fiskeriverket Information 1:1998
PM Länsstyrelsen i Stockholms län
Fisheries Research, 9 (1990)
Reg prop 1997/98:2
SOU 1996:153
SMHI
Stockholm vatten
Meddelanden från Länsstyrelsen 4 och
5
Fiskeriverket FAKTA 3
SMHI
Fiskeriverket
Fiskeriverket
SCB/Fiskeriverket
Nordiska Ministerrådets
Skärgårdssamarbete Rapport 1993:2
Skärgårdsstiftelsen
Anon
Anon
Anon
Anon
1999
1993
1996
1999
Anon
Anon
1997
1999
Astrauskas et al
1994
Blomqvist et al
1996
Curry-Lindahl
Dahlgren
1985 Våra fiskar
1997 Vegetation i trösklade havsvikar i Stockholms län
Ekblad
1994 Bäckinventering 1994
Engström
1998 Mellanskarvens ekologi och effekter på
fisk och fiske
1997 Vem gynnas av fiskepolitik? Det regionala
saltsjöfisket och fiskepolitiken.
1999 Förädling av fiskets produkter och omsättning av
biologiskt bunden fosfor och kväve i Östersjön
1991 Trösklade havsvikar i Stockholms län
Ericsson
Eriksson
Fagergren
Festin
Folke et al
Gullberg et al
Hansson et al
Fakta -PM 3 om svenskt vattenbruk
FISKODLING Planering, tillstånd, tillsyn
Vattenplanering. Vattenbruk
Användning av läkemedel för inblandning i foder
samt användning av vacciner till odlad fisk under
1998
Årsberättelse 1997
Miljö- och hushållningsprogram för Kalmar läns
skärgårdsområde, arbetsgruppen för fiske och
vattenbruk m.m.
Distribution and abundance of young pelagic fish,
monitored by hydroacoustics in two coastal
areas in the SW Bothnian Sea
Kustfisket längs Stockholms skärgård
1999 Välkommen till Skärgårdsstiftelsen
i Stockholms län!
1992 Internalizing Environmental Costs
of Salmon Farming
1990 Elfiskeinventering av vattendrag i
Uppsala län 1990
1997 Benefits from fish stocking-experiences from
111
Vattenbrukarnas Riksförbund
Naturvårdsverket Allmänna Råd 93:10
Naturvårdsverket Rapport 4496
Rapport Fiskhälsan FH AB 1999
Fiskhälsan FH AB
Länsstyrelsen i Kalmar län
Kustrapport 1994:2
Kulturgeografiska inst. Stockholms
universitet
P.A. Norsteds & Söners förlag
Länsstyrelsen i Stockholms län
Miljövårdsenheten Nr 33
Länsstyrelsen i Södermanlands län
Rapport nr 9
Fiskeriverket Rapport 1.1998
Kulturgeografiska inst. Stockholms
universitet
PM Institutionen för Vattenbruk SLUUmeå
Länsstyrelsen i Stockholms län rapport
9
Skärgårdsnatur ´99
Beijer Discussion Papers Series No. 21
Stencil nr 1 1993 Upplandsstiftelsen
Fisheries Research 32 1997
stocking young-of-the-year pikeperch,
Stizostedion luciopecae L. To a bay in the Baltic Sea
Eutrophication and Baltic Fish Communities
Fish stocking Consistent with Sustainable
Management of Natural Resources?
Fiskodling och miljöeffekter i sjöar - nya resultat
motiverar nya bedömningsunderlag
Svenskt vattenbruk kan ge 5.000-10.000 nya jobb
Spatial and temporal distribution of the demersal
fish fauna in a Baltic archipelago as
estimated by SCUBA census
Föroreningar från fiskodling
Små kustvattendrag viktiga uppväxtmiljöer för fisk
Dykinventering av de grunda bottnarnas vegetation
i Stockholms skärgård, 1994
Fortplantningsmöjligheter för havsöring
Biology and exploitation of pikeperch, Stizostedion
luciopercae (L.), in the Baltic Sea area
Bäckinventering i Södermanlands län
Föroreningssituationen i några vattendrag i
Stockholms län
Havsöringens lekplatser i Stockholms län
Hansson et al
Holmlund
1990
1996
Håkansson
1995
Håkansson
Jansson et al
1999
1985
Karlgren
Karås
Kautsky
1981
1996
1995
Larsson
Lehtonen et al
1976
1996
Lejonståhl
Lingdell et al
1978
1989
Lovén
1989
Lovén et al
Lovén et al
Olburs
1999 Fiskevårdsplan för Stockholms län, 1999-2001
1988 En inventering av gäddans lekplatser och
fredningsbehov under lektid
1994 Fishes of the World, 2nd ed
1996 Survival after catch in trap-nets, movements and
growth of the pikeperch(Stizostedion luciopercae)
in Lake Hjälmaren, Central Sweden
1998 Våra öar idag
Olburs
Olburs
Olburs
1990 Vad är fiskfodret värt?
1989 En modell för odling av stor regnbågslax
1994 Fisketurism i Stockholms skärgård
Nelson
Nyberg et al
112
AMBIO 19 (3)
Inst. för Systemekologi Stockholms
universitet
Vatten 51 2,3,4 1995
Svenskt Vattenbruk Nr 4 1999
Mar. Ecol. Prog. Ser. Vol 23:31-43
SNV PM 1395
Fiskeriverket FAKTA 11
Länsstyrelsen i Stockholms län tekn
rapp. 18
Länsstyrelsen i Stockholms län nr 9
Ann. Zool.Fenn. Vol. 33 no. 3-4 1996
Fiskenämnden i Södermanlands län
Länsstyrelsen i Stockholms län rapport
nr 2
Länsstyrelsen i Stockholms län rapport
nr 7
Länsstyrelsen i Stockholms län
Inf från Sötv. Lab nr 12 1998
John Wiley & sons
Ann. Zool.Fenn. Vol. 33 no. 3-4 1996
Stavsuddaskärgårdens intressefören.
Årsbok 1998
Vattenbruk 1 1990
Vattenbruk 1 1989
Stencil Länsstyrelsen i Stockholms län
Olsson et al
Palm
Persson
Ryman et al
Rönnberg et al
Sandell et al
Sanghed
Sjöstrand
Strid/Aneer
Svedäng et al
Thoresson
Thoresson
Thoresson et al
Tirén
Waern
Waltersson et al
Wickström
Åqvist Almlöv
1996 Fiske och vattenbruk, ekologiska effekter
1996 Genetisk undersökning av öring från Åvaån och
Kagghamraån.
1987 Sambandet mellan föda, produktion och förorening
vid odling av stor regnbåge(Salmo gairdneri)
1995 Protection of intraspecific biodiversity of exploited
fishes
1992 Effects of fish farming on growth, epiphytes and
nutrient content of Fucus vesiculosus L. In the
Åland archipelago, northen Baltic Sea
1995 Bevarande och restaurering av reproduktionsmiljöer
för fisk i vattendrag.
1999 Scuba diving survey at Ornö-Estimating effects of
local sources of eutrophication through
line transects and quantitative samplingFish farming and anoxic sea beds
1998 Resurs 99 Del 1
1998 Förteckning över fiskarter i Stockholms län
1998 Undersökning av fritidsfisket vi Gålö - Ornö,
Stockholms skärgård 1995-96
1996 Handbok för kustundersökningar
1996 Metoder för övervakning av kustfiskebestånd
1998 Kustfisk och fiske- resurs- och miljööversikt 1998
1996 Projekt: Genetisk kartläggning av
havsöringsstammar i Stockholms län
1952 Rocky-shore algae in the Öregrund archipelago
1997 Havsöringens reproduktion i Stockholms län
1993 Inför 1993-års ålutsättningar
1999 Changing Resource Management Institutions- A
Study of Fisheries in the Ornö Parish, Stockholm
Archipelago
113
Naturvårdsverket Rapport 4247
Stencil Länsstyrelsen i Stockholms län
Naturvårdsverket Rapport 3382
Rew. i Fish Biology and Fisheries, 5
1995
Aquatic Botany 42
Kustrapport 1995:2
Inst. för Systemekologi Stockholms
universitet
Fiskeriverket Information 6:1998
pers. komm.
Fiskeriverket Rapport 1:1998
Kustrapport 1996:7
Kustrapport 1996:3
Fiskeriverket Information 10:1998
Stencil Länsstyrelsen i Stockholms län
Acta Phytogeographica Suecia, Uppsala
Länsstyrelsen i Stockholms län 1997:06
Fiskeriverket Sötvattenslab. PM 2:1993
Inst. för Systemekologi Stockholms
universitet
Appendix.
Appendix till
Om uthålligt fiske och vattenbruk i skärgården
av Christer Olburs, Stävskäret 130 42 Stavsudda
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Sid 2 Definition.
Sid 3 Några begrepp, propositioner etc.
Sid 12 Vår inställning till fisk.
Sid 15 Beståndsuppskattningar och fiske efter kommersiella arter enligt
havsfiskelaboratoriet och kustfiskelaboratoriet.
Sid 20 Distribution av fisk för avsalu.
Sid 22 Sportfisket i skärgården.
Sid 27 Förvaltning av fiskpopulationer och/eller fisket och fiskevatten.
Sid 27 Några kategorier och begrepp som berör fisket i skärgården.
Sid 28 Regional fiskevård.
Sid 30 Vattenbruk.
Sid 32 Norsk fiskodling.
Sid 37 Svensk fiske- och vattenbrukspolitik.
Sid 40 Tidigare utredningar av fisket och fiskodlingen i skärgården.
Sid 46 Fiskelagstiftning under olika perioder.
Sid 49 Källor till Appendix.
114
2
Definition of Sustainable Fisheries
Sustainable, productive fisheries are achieved when appropriate management
ensures a high probability of stocks being able to replenish themselves over a long
period of time within a sound ecosystem, while offering stable economic and social
conditions for all those involved in the fishing activity.
Definition of Goals
Development of economically and socially sustainable, environmentally safe and
responsible fisheries by
• maintaining biological viable fish stocks, the marine and aquatic environment
and associated biodiversity;
• within these limits, establish maximum fishing possibilities and appropriate
selective fishing techniques for harvesting stocks;
distribute the direct and indirect benefits of open sea and coastal fishery resources
between local communities in an equitable manner.
Indicators
The following indicators are intended to highlight the trends in biological systems,
and the economies of the fishery dependent communities around the Baltic. The
indicators will be provided by the coastal states.
Biological Indicators
• Spawning Stock Biomass (SSB): The part of the biomass of cod, herring and
sprat, taking part in the reproduction process, in tonnes. This is an important
indicator of the biological health of a given stock. Scientific information is only
available for the most important commercial stocks in the Baltic Sea.
• Fishing mortality: the proportion of the average population removed annually
by fishing
• Recruitment: the number of fish reaching the age where they enter the
fisheries
Economic indicators
• Landings per country: total amount of landings in tonnes of cod, salmon,
herring, sprat;
• Number of fishing vessels per country operating in the Baltic Sea
• Average engine power per country: total Kilowatt of the fleet, divided by the
number of vessels
• Fish consumption per capita per country
Social indicators
• Number of full time fishermen engaged in the Baltic Sea Region, per country.
Private: IBSFC
20, Hazastr. 00-528
Warsaw POLAND
Phone: (48-22)
628.86.47.
Fax: (48-22)625.33.72.
E-mail: [email protected]
Broken links, suggestions?
Webmaster Marc Vanbrabant (Jr)
Dampoortstraat23
8310 Brugge BELGIUM
Phone: (32-50) 35.37.67.
E-mail: [email protected]
Last Updated:03/18/99 20:24.54
115
3
Några begrepp, propositioner etc.
Om definitioner
Att utforma klara och entydiga definitioner av begrepp är något som inte ens
naturvetenskapen alltid klarar så enkelt. Inom biologin finns ett centralt begrepp som inte
kunnat definieras på ett mer slutgiltigt sätt. Det är kategorien art, som hittills utgjort
basenheten för systematiken och taxonomin. Artbegreppens innehåll och definitioner har
växlat mycket under olika tider, oftast väl speglande tidsandan.
När Darwin 1859 lyckades med konststycket att evolutionera mänsklighetens, eller
åtminstone delar av dess syn på sig själv genom att skriva biologins viktigaste bok Om
arternas uppkomst undviker han risken för att hamna på sidospår i fruktlösa
definitionsdiskussioner genom att helt enkelt låta bli att närmare definiera själva grunden för
resonemanget, begreppet art.
Inte heller tänker jag här diskutera de olika definitioner av uttrycket art som förekommer.
Ingen av dessa har hittills kunnat tillfredsställa alla forskare, men ändå vet varenda
naturvetare rent allmänt vad han menar när han talar om en art. (sid. 35 Charles Darwin,
Om arternas uppkomst...sv övers 1976)
Darwins taktiska förhållningssätt var säkerligen vid det tillfället mycket förståndigt.
I stället för att trassla in sig i den ständigt pågående striden om artbegreppet och dess olika
definitioner kunde han ägna sig åt kärnfrågan, om arternas uppkomst.
Att komplicerade frågor inte så lätt låter sig hanteras med enkla definitioner finns det många
exempel på, men om naturvetenskapen har problem med klara, entydiga och väl underbyggda
definitioner är det inget mot de svårigheterna som råder på andra områden inom samhället;
ekonomins, ideologins och politikens områden.
För att belysa framväxten av och om möjligt bättre klarlägga innebörden och möjligheterna
till tolkningar som ligger bakom ett begrepp som "Hållbar utveckling av fiske och
vattenbruk i skärgården" görs nedan en kort genomgång av några viktiga ingående
komponenter, och deras ursprung.
Ekologiskt hållbar
Begreppet består av två delar ekologisk och hållbar. Ordet ekologi som består av de grekiska
orden oikos (huset) och logos (förnuftet/läran). Ekologi är alltså "läran om huset", och snarare
"läran om husets ekonomi" eller "läran om naturens ekonomi".
Eftersom ekologi är ett mycket centralt begrepp i synen på uthållig utveckling kan det vara på
sin plats att göra en mycket kortfattad historisk tillbakablick.
Ekologi
Definition enligt Worster, 1994.
Ecology: The branch of biology that deals with interrelationships. The name was coined in
1866 by Ernst Haeckel, for his study of the patterns of relations between organisms and their
environment. But the study of ecology is much older than the name; its roots lie in earlier
investigations of the "economy of nature". The major theme throughout the history of this
science and the ideas that underlie it has been the interdependence of living things. An
awareness, more philosophical than purely scientific, of this quality is what has generally
been meant by the "ecological point of view". Thus, the question of whether ecology is
primarily a science or a philosophy of interrelatedness has been a persistent identity problem.
116
4
And the nature of this interdependence is a parallel issue: Is it a system of economic
organization or a moral community of mutual tolerance and aid?
Denna definition, det finns givetvis flera, lyfter fram ekologins två huvudsidor, att det dels är
en biologisk vetenskapsgren, men att ordet också ofta användas i ett filosofiskt/moraliskt, och
i förlängningen, ett ideologiskt/ politiskt sammanhang.
Att dessa två sidor inte alls behöver överensstämma i tolkningen av konkreta naturföreteelser,
är viktigt att betona. Det gäller för övrigt även inom ekologins olika grenar, där mångfalden
av inriktningar och synsätt är mycket stor.
Det tog en lång tid för ekologin att utvecklas till en egen gren av den biologiska vetenskapen.
En omfattande och tankeväckande beskrivning av ekologins historia har gjorts av
Worster(1994) och man kan enligt denne författare urskilja flera distinkta perioder med sina
respektive paradigm och förgrundsfigurer; från Carl von Linne´ och Gilbert White via Darwin
och Haeckel (som myntade begreppet ekologi 1866), fram till våra dagars starkt
differentierade ekologiska vetenskap och politiserade ekologi.
Den moderna, vetenskapliga, biologiska forskningsdisciplinen ekologi är mycket förenklat
splittrad i två huvudgrenar autekologi och systemekologi som främst är två "metoder" att
studera naturen på, men som också kan leda till stora olikheter i synen på hur naturen
fungerar.
Autekologin studerar enskilda arters levnadssätt i förhållande till sin omgivning,
Systemekologin studerar processer och samband mellan abiotiska och biotiska faktorer i, mer
eller mindre godtyckligt, avgränsade funktionella enheter som kallas ekosystem. I
ekosystemen sker mer eller mindre cirkulära flöden av exempelvis olika näringsämnen, vatten
osv. samt mer eller mindre linjära flöden av exempelvis energi genom näringskedjor och
trofinivåer vilket ofta illustreras med flödesscheman. Under -60 och -70 talen växte den
systemekologiska riktningen av ekologin mycket starkt. Ledande tänkare inom denna gren av
ekologin var bröderna Odum som genom sin Fundamentals of Ecology (Odum et al 1971) var
tongivande för vetenskapsgrenen, särskilt under 1970-talet.
Framstegen inom systemekologin och metodens förmåga att kunna urskilja skeenden och
beskriva förlopp och den ständiga dynamiken i naturen, gör den till en mycket värdefull
metod, som dock i likhet med alla vetenskaper har sina svagheter och begränsningar.
Den systemekologiska metoden och i förlängningen det "systemekologiska synsättet" har tack
vare sina populära och många gånger tilltalande sätt att se på naturens funktion, vunnit insteg
inom politiska grupperingar och har under de senaste decennierna fått ett mycket stort
inflytande på samhällsdebatten och därmed politiken.
Linjära och cirkulära flöden samt kretslopp
Flödet av energi genom ekosystemet är i huvudsak linjärt, från solen till jorden och dess
näringskedjor och därefter tillbaka ut i rymden. En viss temporär upplagring sker i organismer
och under perioder lagras stora mängder energi som fossil.
Vattnets kretslopp är däremot huvudsakligen cirkulärt. I princip är det samma mängd vatten
som cirkulerar mellan atmosfären i gasform till hav och vattendrag i vätskeform eller isar i
fast form. Proportionerna mellan dess faser har under alla tider växlat mycket kraftigt så att
117
5
inte ens vattnet cirkulära flöde utgör ett idealt kretslopp. Också många näringsämnen frigörs
och lagras i ett växelspel som kan liknas vid ett kretslopp. Detta flöde är dock oftast mycket
ojämnt, med omväxlande perioder av frigörande av näringsämnen och inbyggnad eller låsning
av dessa i olika former, vilket innebär att kretslopp i de flesta fall är skenbara.
Ekologi/Politik
Det finns alltid en risk att vetenskapliga synsätt, med alla sina inneboende brister,
populariseras så långt att de vulgariseras. Kopplingen mellan ekologin och en uppvaknande
miljömedvetenhet under 50- och 60-talet innebar också att en samhällskritisk och ideologisk
komponent fördes in vars betydelse inte skall förringas. På den politiska arenan gjorde
"ekologin" sitt definitiva genombrott 1972 vid en FN konferens i Stockholm.
Efter en försiktig start står ordet ekologi numera för långt mer än en vetenskapsgren och är,
särskilt under 90-talet, ett mer allmänt och positivt laddat begrepp, använt av de flesta
politiska läger. Den positiva laddningen hos ordet ekologi är numera också en viktig del av
marknadsföringen av olika kommersiella produkter, från mjölk till bilmotorer. Riskerna är
uppenbara att ordets positiva laddning kommer att minska.
Vi har alltså att göra med ett begrepp som har en mycket olika innebörd beroende på om
användaren är politiker marknadsförare eller biologisk forskare av en eller annan inriktning .
Att använda ett så vagt definierat begrepp som fundament i konkreta handlingsplaner är
givetvis problematiskt eftersom det som är korrekt ur en politisk synvinkel inte nödvändigtvis
måste vara det ur en vetenskaplig.
Biologisk mångfald
Bland biologer och naturskyddsorganisationer och den naturintresserade allmänheten har
intresset och oron för bevarandefrågor funnits mycket längre.
"Uttrycket biologisk mångfald är en översättning av engelskans biodiversity, ett ord som
uppfanns i USA så sent som 1985, inför en stor konferens som året därpå skulle hållas i
frågan.."( Sjöberg et al 1998).
Den amerikanske biologen Edward O Wilson publicerade 1992 en populärvetenskaplig bok
med titeln The diversity of Life (i svensk översättning 1995 Livets mångfald) som spred
insikten om den biologiska mångfaldens betydelse till en bredare publik.
En definition av biodiversity/biologisk mångfald är enligt Wilson:
"Mångfalden av organismer på alla nivåer, från genetiska varianter av samma art till olika
arter, släkten ,familjer och ännu högre taxonomiska nivåer. Begreppet omfattar även
mångfalden av ekosystem, vilka innefattar både skilda organismsamhällen inom särskilda
habitat och de fysiska betingelser under vilka de lever."
Rödlistor
En mer institutionaliserad form fick detta intresse under 90-talets början med tillskyndandet
och bildandet av Artdatabanken vid SLU, som ombesörjer bl. a. datainsamling och anordnar
årliga konferenser, Flora och faunavård tillsammans med andra organisationer, som SNV,
WWF och SNF.
Ett av bevarandebiologins viktigaste fundament är de rödlistor som utarbetas av olika
organisationer på internationell eller nationell nivå.
De svenska officiella rödlistorna fastställs av Naturvårdsverket och ges ut av Artdatabanken.
Artdatabanken gör inte någon bedömning eller värdering av arternas bevarandevärde.
Rödlistor kallas ibland missvisande hotlistor. Att frågan om hur hoten skall värderas och
hanteras varken är enkel eller okontroversiell är uppenbart.
118
6
I rapporten Verkligheten på hotlistan ? en granskning av bevarandebiologins basfakta
(Sjöberg 1993) ifrågasätts bl. a. det sätt som rödlistorna används på vilket väckte en viss
uppståndelse och debatt. Sjöberg anser också att han sysslar med politisk ekologi samt
avfyrar en bredsida mot närsynt jippobenägna kampanjmakare, både bland naturskyddare
och exploatörer, torpederar dialogen och sänker den till en nivå som stundtals tangerar
folkfördumningens gräns.
Politik/ideologi
Att även begreppet biologisk mångfald fått en avsevärd politisk/ideologisk laddning blir
också allt tydligare. Begreppet biologisk mångfald fördes upp på den internationella,
politiska dagordningen i samband med att Konvention om biologisk mångfald förhandlades
fram till FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992, där den
undertecknades…. Konventionen har tre lika viktiga mål; bevarande av biologisk mångfald,
hållbart nyttjande av dess komponenter och en rättvis fördelning av "vinster" från biologisk
mångfald. (Hedlund, 1997) Ett år senare,1993, fördes bevarandedebatten upp på
dagordningen av det politiska, officiella Sverige i Reg. Prop. 1993/94.30 (Anon 1993).
För att leva upp, till Rio-konventionen skall nationella aktionsplaner för biologisk mångfald
utarbetas och Regeringen gav i beslut 1994-08-11 Fiskeriverket i uppdrag att med
utgångspunkt i de av riksdagen godkända målen för fisket och miljön, utarbeta en
aktionsplan för miljöfrågorna inom fisket. Planen skall enligt beslutet ange åtgärder, som
syftar till att bevara biologisk mångfald och att hållbart nyttja de biologiska fiskresurserna.
Detta redovisades i Fiskeriverkets Aktionsplan för biologisk mångfald (Anon 1995).
Den positiva laddning som också begreppet biologisk mångfald har, eller snarare har haft,
riskerar snabbt att försvinna, eftersom ju mer det ideologiska inslaget ökar, på bekostnad av
det vetenskapliga, desto kortare riskerar hållbarheten att bli.
Artrikedom
Kungliga vetenskapsakademien har givit ut en bok om biologisk mångfald men valt att kalla
den för Artrikedomar (Sjöberg et al 1998) vilket kan tolkas som ett försök att något nyansera
begreppet biologisk mångfald. Artrikedom är snävare begrepp än biologisk mångfald;
.. som förutom arter inbegriper såväl mångfalden av ekologiska samband som den genetiska
variationen inom enskilda arter…
Kungliga vetenskapsakademiens expertgrupp anser bl. a.;
att den globala biodiversiteten i alla sina olika fasetter - det vi här kallar artrikedomar representerar såväl en källa till förhöjd livskvalitet som ett ekonomiskt värde vars fulla
omfattning är svår att beräkna
att människan genom sitt intensiva utnyttjande av de flesta ekosystemen på jorden och i sin
egenskap av moraliskt agerande varelse är såväl ett av upphoven till den pågående
utarmningen av biodiversiteten som den som inför kommande generationer måste ta ansvar
för att bevara, förvalta, och i möjligaste mån återställa biodiversiteten,
att en fördjupad analys av de intressekonflikter som detta ansvar ger upphov till är ett
angeläget område för forskning, varvid vare sig vetenskapliga, etiska eller ekonomiska
aspekter får försummas (Sjöberg et al 1998).
119
7
Biologisk mångfald, Sverige (Vetenskapliga rådet, 1996)
Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald beskriver begreppet på följande sätt:
Biologisk mångfald är variationen av allt levande. Det är mångfalden mellan arter och
mångfalden av ekosystem. Det är också funktioner och processer mellan och inom de olika
nivåerna.
Biologisk mångfald har ett stort värde. De flesta människor vill att vi ska bevara biologisk
mångfald för dess egen skull, av bl.a. etiska, estetiska eller moraliska skäl. Många
komponenter av biologisk mångfald är dessutom nödvändiga för vår överlevnad, t.ex. för att
bedriva jord- och skogsbruk. I Sverige har vi därför genom politiska beslut bestämt att
biologisk mångfald ska bevaras. Målet att bevara biologisk mångfald innebär inte att undvika
alla förändringar i naturen. Biologisk mångfald är i sig dynamisk - den förändras ständigt,
även utan mänsklig påverkan. Att bevara biologisk mångfald innebär därför att bevara
förutsättningarna för att bl. a. alla arter ska kunna fortleva.
Propositioner, Aktionsplaner och Program
Allmän miljöpolitik. En god livsmiljö (Prop. 1990/91:90)
Enligt En god livsmiljö (Prop. 1990/91:90) (Anon 1990), är målet med miljöpolitiken bland
annat:
- att bevara biologisk mångfald
- att hushålla med uttaget av naturresurser så att dessa kan utnyttjas långsiktigt
- att skydda natur och kulturlandskap
Som riktlinjer för naturvårdsarbetet, generellt liksom med inriktning på vattenmiljön anges
följande;
Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen ska säkerställas.
Livsmiljöer ska bevaras så att i landet förekommande växt och djurarter ges förutsättningar
att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Förekommande arter i havs
och vattenområden ska kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer.
-nyttjandet av vatten ska ske på ett sätt som möjliggör att en rik variation av naturtyper,
biotoper och arter kan bibehållas och att naturligt förekommande arter bevaras i livskraftiga
populationer.
Biologisk mångfald, allmän. Strategi för biologisk mångfald (Prop. 1993/94.30)
Enligt Strategi för biologisk mångfald (Prop. 1993/94.30) ( Anon 1993), är en av de
grundläggande principerna för bevarandet av den biologiska mångfalden att miljömålen inom
alla samhällssektorer ges samma vikt och betydelse som olika ekonomiska överväganden. En
helhetssyn ska tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och för
att säkra arters långsiktiga överlevnad.
Hoten mot marina miljöer (utgörs av) -eutrofiering, miljögifter, olika slags nyttjanden t ex
fiske, anläggningsverksamhet och utvinning av produkter.
Marina reservat
En direkt åtgärd för artskydd respektive biotopskydd i skärgården, är att inrätta marina
reservat.
120
8
Urvalskriterier för marina reservat är:
-ursprunglighet/naturlighet
-ekologiskt/biogeografiskt värde
-forsknings och undersökningsvärde
-internationell/nationell betydelse
-ekonomiskt värde
-socialt värde
Förslag till marina reservat i Sverige 1993:
Landsort/Askö/Hartsö/Landsortsdjupet.
Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald:
Gräsö/Singö skärgård
Storö/Bockö/St.Nassa/Svenska Högarna/Svenska björn
Hållbart fiske i Sverige (Prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk).
Den socialdemokratiska regeringen överlämnade 1997 en proposition angående Hållbart fiske
och jordbruk (Prop.1997/98:2) (Anon 1997).
Följande punkter kan ha direkt betydelse för utvecklingen i skärgården:
3. Inledning till propositionen och de förslag som däri lämnas.
År 1983 tillsattes inom FN en särskild kommission under ledning av Gro Harlem Brundtland
med uppgift att definiera begreppet hållbar utveckling och att ange hur det skulle uppnås.
Kommissionen definierar hållbar utveckling som en "utveckling som tillfredställer dagens
behov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer att tillfredställa sina
behov".
4. Fisket i ett globalt perspektiv
Regeringens bedömning: …Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av
bestånden främst genom förbättring av övervakning och kontroll,….
Skälen för regeringens bedömning: Ett betydande antal av världens stora fiskbestånd
förvaltas inte på ett hållbart sätt.
Poängteras vikten av en bättre förvaltning , undvika oansvarig förvaltning , negativa
effekter av oansvarig förvaltning….
Uppförandekoder… hittills har riktlinjer för försiktighetsprincipens användning samt för
fiskets bedrivande, kustzonförvaltning, fiskeriförvaltning och vattenbruk färdigställts.
7. Hållbart fiske i Sverige
Regeringens bedömning: Det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt
nyttjande av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas
och att den biologiska mångfalden säkerställs.
7.1 Sektorsansvar på fiskets område
Regeringens bedömning: Sektorsansvaret är en förutsättning för ett framåtsyftande
miljöarbete på fiskets område och skall tillämpas i en fortlöpande dialog med miljöns
företrädare.
121
9
7.2 Styrmedel för ett hållbart fiske
Regeringens bedömning: Statliga styrmedel bör utvecklas i takt med att miljöarbetet
förstärks. Nya och kompletterande styrmedel utgör, tillsammans med sektorns ökade
miljöarbete samt konsumenternas krav på ökad miljöanpassning, viktiga förutsättningar för
en fortsatt utveckling av miljöarbetet.
7.3 Forskning
Fiskeriforskningen måste utveckla mer exakta definitioner av begreppet hållbart nyttjande
och metoder för att bättre bestämma olika gränsnivåer på uttag. För en fullgod rådgivning
måste till de biologiska aspekterna också läggas socioekonomiska bedömningar. Forskningen
behöver klarlägga effekterna av olika förvaltningsstrategier.
8.1 Aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område
Regeringens bedömning: Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets
område bör i allt väsentligt genomföras i syfte att uppnå ett hållbart fiske. Arbetet med att
utveckla miljökvalitetsmål bör fortsätta.
De(aktionsplanerna min anm.) är i dag allmänt formulerade och kräver ytterligare
konkretisering för att bli mät-och uppföljningsbara.
Vidare bör den s.k. "rödlistan" över hotade fiskarter uppdateras.
8.2 Fiskevården
Regeringens bedömning: En ökad satsning skall göras på en förbättrad fiskevård, främst i
kustområdena och i de sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand skall insatser för
bevarande av hotade arter stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och
skärpt fisketillsyn prioriteras.
Statsbudgetens anslag till fiskevården…C4…skall användas för kostnader avseende bildande
av fiskevårdsområden, bidrag för länsstyrelsernas fisketillsyn, åtgärder för fiskevård,
exempelvis biotopvård samt insatser för bevarande av hotade arter..
(1997, 4,6 milj. kr)
Även vattenavgiftsmedel används för fiskevård. (95/96 28,6 milj.).. biotopvård och
utsättningar.
..utsättning av fisk för yrkesfiskets behov (kustområden, insjöar) ål gös och lax ca 10 milj. kr
/årligen …prisregleringsmedel/ medel från Eu s strukturfonder
..behov av kraftfulla åtgärder på fiskevårdens område. Fiskevården syftar till en god miljö,
effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning…. En allmän fiskevård främjar
ett kollektivt intresse som en del i ansträngningarna för att åstadkomma ett ekologiskt
hållbart samhälle. ..C4 höjs till 20 milj. kronor fr. o m 1998.
En väl planerad långsiktig fiskevård kommer på sikt att ge förbättrade fiskemöjligheter och
därmed medföra förbättrade sysselsättningsmöjligheter, bl. a i glesbygden, inte minst genom
en utveckling av fritidsfisket.
122
10
En ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna innebär ett optimalt nyttjande av
fisktillgångar samt att långsiktigt verka för att upprätthålla en biologisk mångfald. Miljömålet
på fiskets område är att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i
livskraftiga naturligt reproducerade bestånd.
Regeringen anser att det finns behov av förbättrad fiskevård i de allmänna och enskilda
vattnen i kustområdena….
I första hand bör verksamheten omfatta direkta fiskevårdsåtgärder i vattenmiljön såsom att
främja den biologiska mångfalden, biotopvård, utsättning av fisk, bildande av
fiskevårdsområden samt åtgärder för att främja tillsynen. Fiskevården är ett gemensamt
ansvar för såväl fiskevattenägarna som staten. Det är av grundläggande intresse att
långsiktiga bestående åtgärder prioriteras. Dagens fisketillsyn är otillräcklig främst längs
kusten… Åtgärder bör vidtagas för att förbättra tillsynen.
Enligt Fiskeriverkets bedömning finns det behov av att bilda fler fiskevårdsområden. Det är
angeläget att en sådan ny- och ombildning av fiskevårdsområden kan genomföras.
Ekologiska effekter av fiske och vattenbruk (Fiske och vattenbruk, ekologiska effekter.
Rapport 4247 SNV 1996).
Att fiske och vattenbruk har olika effekter på både fisk och vattenmiljön i övrigt har stått klart
för sedan länge. År 1996 publicerade SNV en rapport Fiske och vattenbruk, ekologiska
effekter (Ohlsson et al 1996), resultatet av ett samarbete mellan sektorsmyndigheterna
Fiskeriverket och Naturvårdsverket. I förordet anges att syftet med rapporten är … att tjäna
som underlag för forsknings- och utvecklingsarbete för att reducera problemens omfattning.
Man betonar också att Författarna svarar ensamma för rapportens innehåll varför detta ej
kan åberopas som Naturvårdsverkets ståndpunkt och att ...övergripande miljöpolitiska mål
att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med naturresurser
så att de kan nyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap.
Slutsatser och överväganden.
Yrkesfiske
Många arter av fisk och skaldjur exploateras idag på nivåer som överstiger dem som kan ge
ett hållbart/varaktigt fiske. Exempel är torsk och vildlax i Östersjön...... Beståndsutvecklingen
för bottenfiskar, andra än ovan nämnda, bör uppmärksammas och studeras närmare.
Industrifisket är ett icke selektivt fiske som ökat kraftigt under de senaste decenniet.
Industrifiskets bifångster bör undersökas ytterligare. ...oavsiktliga bifångster av fåglar....även
marina däggdjur... Konkreta åtgärder för att reducera antalet bifångster av fåglar och
däggdjur i fiskredskap bör utvecklas. Ett problem som ökat på senare tid är att statistiken är
på fiskfångster..... är bristfällig. Det behövs bättre statistik över bl. a andel och slag av
bifångster samt dumpning av fisk i olika fisken. ...indirekta effekter...balansförskjutningar
inom det akvatiska ekosystemet.
Fritidsfiske.
Även om fritidsfiskaren inte har tillgång till yrkesfiskets resurser kan ett för hårt fisketryck
ändå uppkomma i vissa vatten. Då fisket många gånger inriktas på stora individer finns en
risk för selektivt fiske på stora individer. Husbehovsfiskets omfattning och storlek i vissa
123
11
delar av landet behöver belysas ytterligare. ...Viss typ av fiske kan dock tänkas störa vissa
fågelpopulationer under häckningstid. En okontrollerad utsättning av fisk från mindre
fiskodlingar kan medföra en genetisk utarmning av fiskbestånden... Efterlevnaden av
bestämmelserna för utplantering av fisk behöver följas upp bättre än för närvarande.
Fiskevård som innebär att den naturliga leken gynnas, som att lekplatser återställs och
vandringshinder tas bort mm är från genetisk synpunkt ofta att föredra framför odling av fisk
för utsättning.
Vattenbruk.
En ändrad inriktning av akvakultur från bara kassodling av laxartad fisk till landbaserade
odlingar av t ex piggvar ger helt andra möjligheter till att både behandla ingående och
utgående vatten,...... ..vissa kustområden kan vara olämpliga för sådan fiskodling som kräver
fodertillförsel...dessa vatten redan har en hög belastning av näringsämnen Effekterna av
utsläpp av näringsämnen från fiskodling är olika för sötvatten, brackvatten respektive marina
områden... sötvatten är fosforbegränsade, marina områden kvävebegränsade.. förbättra
foderutnyttjandet, modeller för utvärdering av vattenbruk... introduktion av främmande arter
förlorad genetisk variation, introduktion av GMO, rymlingar, användningen av kemikalier
skadliga för miljön, antibiotika, spridning av sjukdomar och parasiter .Ur ett ekologisk ekonomisk synsätt är nuvarande vattenbruksmetodik främst kanske fiskodling, inte
naturanpassad och varaktig dvs. kretsloppsanpassad.
Inom denna skola poängteras även "polluter pays" principen i Riodeklarationen vilket
innebär att man skall betala för de föroreningar, t ex utsläpp av närsalter, en fiskodling
åstadkommer. ….ökat tryck på fiskpopulationerna för fiskmjölstillverkning. För ett ekologiskt
och varaktigt vattenbruk krävs att användningen av kemikalier och antibiotika reduceras
samt att de miljöbelastande föroreningarna minskas och tas tillvara i någon form av
kretslopp. Samodling av t ex fisk, alger och musslor är ett tänkbart alternativ.
Biologisk mångfald, Sverige, fisk. Aktionsplan för biologisk mångfald (Fiskeriverket
1995).
Fiskeriverket definierar begreppet på följande sätt i sin Aktionsplan för biologisk mångfald
(Fiskeriverket 1995) (Anon 1995):
Med biologisk mångfald (biodiversitet) avses variationen bland levande organismer i alla
miljöer samt de ekologiska relationer och processer, som organismerna ingår i. Det
innefattar diversitet inom och mellan arter samt mångfalden av ekosystem.
Inomartsvariationen är betydande hos flera fiskarter -t ex lax - som reproducerar sig i lokala,
från varandra åtskilda stammar.
Biologisk mångfald kan relateras till tre nivåer, dvs. mångfalden av arter, den genetiska
variationen inom arter och mångfalden på ekosystemnivå vad avser biotoper och
organismsamhällen samt relationer och processer mellan organismer och deras icke biologiska omgivning.
124
12
Vår inställning till fisk
Vår konsumtion av ryggradsdjur som fåglar och däggdjur baseras i det moderna
industrisamhället på en mycket avancerad och högt specialiserad uppfödning under mycket
kontrollerade villkor. Jakt på däggdjur och fåglar bedrivs numera huvudsakligen som
rekreation, men med ett inslag av hushållning i och med att man vanligen konsumerar bytet.
Den traditionella, och fortfarande dominerande inställningen till fiskarna är att de främst utgör
en nyttighet, en naturresurs, att exploatera för konsumtion. Fiske för konsumtion är därför en
säregen verksamhet genom att det fortfarande är en beskattning av, eller snarare en jakt på, i
huvudsak naturliga populationer.
Först på senare tid har uppfödning eller odling av fisk för konsumtion slagit igenom på allvar.
För vissa arter, som exempelvis lax, har detta skett med sådan kraft att den odlade laxen
numera helt dominerar laxmarknaden och i grunden förändrat villkoren för det traditionella
yrkesfisket efter lax. Fiske med tonvikt på rekreation får också en allt större omfattning.
Analogin fiskar/fåglar.
Vår syn på fiskarna är, jämfört med vår syn på de andra ryggradsdjuren, mycket annorlunda. I
vår kultur har exempelvis inställningen till fåglar ändrats radikalt under de senaste 100 åren
och begrepp som kramsfågel används knappast längre. Det är numera otänkbart med en
allmän jakt på alla fågelarter. Av de ca 400 fågelarter som observerats i landet är numera
endast ca 40 st. arter sk.. jaktbart vilt (enligt Jakttabell 1999). Resten är i princip fridlysta
vilket gäller såväl bon, ägg och ungar som vuxna individer. Av många skäl lär det dröja innan
en liknande inställning kommer fiskarna till del, även om vissa tecken tyder på att vissa
förändringar är på väg. Som ett litet steg i den riktningen får man se det något yrvakna
intresset för biologisk mångfald även under vattenytan, som nu nått utanför fackbiologernas
kretsar och i växande utsträckning både det allmänna medvetandet och olika myndigheter och
verk.
Några av förklaringarna till både våra bristande kunskaper om, och vår inställning till fiskarna
kan härledas till människan själv.
• Människan är ett landdjur och kan endast med svårighet tränga ner i vattnet, vilket
resulterar i få direkta iakttagelser av livet i vattnet. Det mesta av våra studier av fisk sker
därför med indirekta metoder, medan exempelvis fåglar i hög grad kan studeras direkt,
med kikaren som viktigaste hjälpmedel.
• Vattenytan utgör en gräns mellan två element, luft -vatten/gas -vätska och allt vad det för
med sig i morfologiska och fysiologiska olikheter mellan däggdjuret människan och
fiskarna. Vi andas med lungor och fiskarna med gälar, vi är jämnvarma (homoterma) och
torra, fiskarna är kallblodiga (poikiloterma) och slemmiga.
• Nyttoaspekterna betonas vilket gör att man i fiskesammanhang ofta delar in fiskfaunan i
andra kategorier än de strikt vetenskapliga och använder en mängd praktiska begrepp som
skräpfisk, matfisk, fjällfisk, foderfisk, industrifisk, sportfisk, varmvattenarter,
kallvattenarter osv. Detta skördande av i huvudsak naturliga resurser eller populationer
kombinerat med oselektiva fiskemetoder, stora kunskapsluckor och en minst sagt
ofullkomlig förvaltning leder till en mängd problem både för fisken, fisket, fiskodlingen,
och naturvården.
125
13
I en mycket tänkvärd uppsats med titeln Kunskapsbrist om våra akvatiska arter (Ryman
1997), sammanfattas några av skälen till vår stora okunskap om fiskarna och om de stora
skillnader som finns mellan akvatiskt och terrest bevarandearbete.
Kontinuitet. Vattenmiljöer hänger ihop, och påverkan på ett ställe kan få en effekt långt
därifrån på grund av spridningsförmågan. Exempelvis kan en förorening högt upp i ett
vattensystem få stora effekter även nedströms.
Antropomorfism. En skillnad mellan akvatiska och terrestra organismer som
bidragit till att de senare fått mycket större uppmärksamhet är mänskliga känslor för
organismerna. Akvatiska organismer uppfattas ofta som våta kalla och slemmiga, medan
terrestra organismer, som valpar och pandor skapar starka emotionella känslor hos
människor. Vi har aldrig sett kändisar krama fiskar för att stödja bevarandearbetet!
Osynlighet. Akvatiska organismer är i stora delar "osynliga" för människan då
de lever i vattnet, det som finns under ytan syns inte. Detta fenomen resulterar i en minskad
allmän kunskap och känsla för akvatiska organismer och därmed minskad vilja att skydda.
"Osynligheten" har också gjort akvatiska organismer svårare att studera. Kunskapsläget är
för det mesta sämre i akvatiska än i terrestra miljöer.
Resursutnyttjande. Akvatiska organismer är den enda större mänskliga
födoresurs som primärt tas från vilda populationer. Detta skapar en konflikt med
bevarandefrågor. Fiskets betydelse som födoresurs gör att det blir mindre utrymme för
bevarande jämfört med nyttjande. För terrestra arter talar man om populationsdynamik - för
de akvatiska talas snarare om "sustainable yield". Det är också enklare att få konsumenter att
avstå från att bära päls än att avstå från en i många länder viktig födoresurs.
Storskaligt fiske. I kombination med andra faktorer som osynlighet och
antropomorfism, har skapat en acceptans för oselektivt fiske. Denna form av fiske på
blandbestånd som t ex kan bero på om organismen fastnar i de använda redskapet eller inte
är förmodligen unik för akvatiska miljöer. Principen att döda först och därefter se vad man
fångart accepteras inte på samma sätt i landmiljön.
Fenotypisk variation. Relationerna mellan genotyp och fenotyp är annorlunda
hos fiskar jämfört med hos t ex fåglar och däggdjur. Fiskar har ofta stor fenotypisk variation
med låg heretabilitet (arvbarhet) vilket innebär att de är mer påverkade av fluktuationer i
miljön. Den lägre heretabiliteten kan bero på att fiskar är kallblodiga och därför har mindre
möjligheter att reglera sin fysiologi i relation till ändrade förhållanden i miljön.
Utsättning / utplantering. Det planteras ut fisk i en omfattning som saknar
motsvarighet hos terrestra organismer. Främmande arter har orsakat stor skada. De har
förändrat ekosystem, och lokalt utrotat arter och populationer. Introduktioner bidrar också
till att sprida sjukdomar, och påverkar den genetiska sammansättningen hos lokala
populationer. Storskaliga utsläpp av fiskar av samma art kan orsaka genetiska problem hos
de naturliga fiskstammarna. Detta problem uppmärksammas fortfarande inte i tillräcklig
utsträckning.
Hybridisering.. Akvatiska organismer, och speciellt vissa fiskar, har ovanligt
stora möjligheter att hybridisera. Den ökade risken för hybridisering lägger ytterligare en
dimension till problematiken kring introducerade arter i akvatiska jämfört med terrestra
miljöer.
Odling/uppfödning Uppfödning i fångenskap används i stor omfattning i
bevarandearbetet för terrestra organismer, och omfattande resurser har utarbetats för att
lära sig föda upp olika utrotningshotade arter. Trots att kunskaperna vad gäller uppfödning
126
14
av olika fiskarter är stor , p g a att många arter har odlats i århundraden används uppfödning
av fisk främst för ekonomiska ändamål och i det närmaste inte alls för att rädda hotade arter.
Ryman(1997) föreslår bl. a följande åtgärder för att komma tillrätta med några av bristerna:
-Verka för att tillämpa den kunskap som redan finns vad gäller bevarande av
biologisk mångfald i akvatiska miljöer. Det är inte i första hand ny forskning
som behövs utan ett praktiskt omsättande av befintliga vetenskapliga resultat
och principer.
-Verka för ett ökat samarbete mellan fiskeri- och bevarandebiologer. Vi kan
lära och dra nytta av varandra!
-Riskbedömningar måste föregå alla former av ingrepp i naturliga miljöer och
bestånd. Det är nödvändigt med fler och bättre miljökonsekvensbeskrivningar.
-En ökad kartläggning och övervakning av biologisk mångfald behövs,
framförallt på genetisk nivå.
-Bevisbördan vad gäller risker för den biologiska mångfalden bör vändas. Den
som vill genomföra ett ingrepp måste kunna visa att det inte ger några skador. I
dagsläget förhåller det sig tvärt om.
För att åtminstone förbättra villkoren i några avseenden föreslås dessutom bal a följande:
•
•
…försöka överbrygga gapet mellan fiskeribiologi och bevarandebiologi- vilket skulle
gagna båda disciplinerna.
…bevarandebiologiska principer som utarbetats för terrestra organismer kan användas
för akvatiska ; sårbarhetsanalyser, estimeringar av minsta livskraftiga
populationsstorlekar, identifiering och skötsel av nyckelarter, planering och skötsel av
naturreservat och uppfödning av hotade arter i fångenskap.
Flera av ovanstående synsätt kan idag för många människor förefalla absurda eller rent av
löjeväckande, men man kan säkerligen förvänta sig mycket snabba förändringar av vår
inställning till fiskarna, åtminstone på vissa områden. Redan nu har inom vissa
nyttjandegrupper förändrade synsätt snabbt vunnit insteg, bland sportfiskare debatteras t ex
begrepp som "catch and release" och inom yrkesfisket arbetas hårt för att utveckla mer
selektiva fångstmetoder.
Det är också lätt att dela många av synpunkterna på det akvatiska bevarandearbetet, men man
måste också vara medveten om, att om de drivs till sin spets, skulle kunna omöjliggöra ett
nyttjande av stora delar av den ekonomiska resurs som fisken utgör. Att finna former för att
på ett konstruktivt sätt kunna förena de legitima nyttjande- och bevarandeintressena är
onekligen en stor utmaning både för myndigheter och övriga intressenter.
Några av de frågor vi har att om möjligt besvara eller åtminstone hantera inom fiskets område
är onekligen svåra, både ur en mer strikt vetenskaplig och en etisk/politisk synvinkel.
• Kan ett nyttjande av resursen över huvud taget ske utan att orsaka irreparabla genetiska
skador på fiskpopulationerna?
• Är bevarandevärdet, hur det nu skall mätas, så starkt att nyttjande helt omöjliggörs?
• Kan utsättningar ske utan att leda till genetiska problem?
• Kan man finna metoder som förenar bevarandeambitioner med ett mer förståndigt och
långsiktigt nyttjande?
127
15
Beståndsuppskattningar och fiske efter kommersiella arter enligt havsfiskelaboratoriet
och kustfiskelaboratoriet
Havsfisket, Östersjön.
(Källor: För torsk, sill och skarpsill, Efter Resurs 99 del 1 B. Sjöstrand 1998; för lax efter
Fisktillgångar och fiske i Östersjön och Västerhavet, B. Sjöstrand, 1995 )
Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på
uppskattningar gjorda inom internationella havsforskningsrådet (ICES), Många av de
ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden, inte bundna av nationella
fiskezoner. I årets rådgivning har försiktighetsåtgärder (Precautionary Approach), varit
vägledande. Försiktighetsåtgärderna härstammar från ett antal internationella fördrag och
överenskommelser (Riodeklarationen 1992, FN konferensen om "Highly Migratory Fish
Stocks and Straddling Fish Stocks 1992-95, FAO:s "Code of Conduct for Responsible
Fisheries 1995" ) och har accepterats som rättesnöre av många starter, inklusive EU."
Nyckelord och -begrepp i dessa dokument är:
Varaktig utveckling…. Ofullständig kunskap…
Förvaltningsplaner för fiskerierna skall upprättas av ansvariga instanser (ex IBSFC)
..beskriva "säkra biologiska gränser"… med begränsningar och trösklar för fisket. ex. vis
baserade på beståndets förmåga att producera ungfisk ….
Då osäkerheten ofta stor i såväl de naturliga processerna (tillväxt, rekrytering etc.) som i de
data man använder för att uppskatta dem föreslår ICES tröskelvärden…för att minska risken
för beståndskollaps.
Prognosernas tillförlitlighet är starkt beroende av kvaliteten på basdata, i synnerhet gäller
detta fångstrapportering."
(De "fångstområden", enligt ICES, som gränsar till "skärgården i AB C och D län" är område
27 samt del av område 29. Redovisningen nedan inbegriper vanligen fler än dessa två
områden och kan möjligen ses som en bedömning av området "egentliga Östersjön". min
anm.)
Torsk (områdena 25-32).
Beståndet anses ej fiskas inom säkra biologiska gränser.
Rådet för 1999 är att fiskeridödligheten bör sänkas.
Sill/strömming (områdena 25-29,32).
Fångsten sker huvudsakligen med flyttrål (tillsammans med skarpsill) och under lektiden med
skötar och bottengarn i en del kustområden.
Svenskt fiske efter sill och skarpsill har under senare år utvecklats till ett flyttrålsfiske med
inriktning på fiskmjöl och olja. Det är mest intensivt under perioden vinter -vår …
huvudsakliga fångsten utgörs numera av skarpsill.
Målet för resursbevarande: har ej definierats av ansvariga instanser.
Beståndsstatus: beståndet beskattas ej inom säkra biologiska gränser….
Fisket sker på en blandning av populationer med mycket olika tillväxtförmåga.
(Se diagram, I område 29 når fisken ca 15 g efter 1,5 år, därefter sker en mycket långsam
tillväxt till ca 30g vilket tar 6-7 år. Min anm.) Uppfattningen är att minskande medelstorlek
kan förklaras med att en ökande andel långsamväxande sill från de östra delarna har ingått i
fångsten. Antalet vuxna sillar har hållit sig konstant eller t o m ökat.
128
16
Skarpsill, Östersjön.
Fisket efter skarpsill sker huvudsakligen med flyttrål, tillsammans med sill/strömming (sk.
"pelagisk mix". min anm.), med inriktning på fiskmjöl och olja.
Mål för resursbevarande har ej definierats av ansvariga instanser
Beståndsstatus: beståndet beskattas inom säkra biologiska gränser
Lax (område 24-31).
Den totala smoltproduktionen har varierat kring 5 miljoner fiskar under de senaste 10 åren
varav omkring 90% har utgjorts av kompensationsodlad lax. De naturligt reproducerande
populationerna har varit långt under sin optimala nivå under en följd av år och prognosen
för smoltproduktion 1995 och 1996 visar en drastisk minskning. Situationen bedöms så
allvarlig att ICES rekommenderat att …., havs och kustfisket upphör 1996.
Den odlade laxen bör bara fångas nära sina utsläppsplatser där den kan fiskas utan att
naturreproducerad fisk ingår i fångsten.
Kust och skärgårdsfisket.
(Källor: Resurs och miljööversikt- kustfisk och fiske, FISKERIVERKET INF. 3:1997
Thoresson et al. och Resurs och miljööversikt- kustfisk och fiske, FISKERIVERKET INF.
10:1998 Thoresson et al., För ål delvis ur Fisktillgångar och fiske i Östersjön och
Västerhavet, B. Sjöstrand, 1995)
Havslekande sik.
I samarbete med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i Finland (VFFI) utvecklas monitoringoch prognossystem för Bottniska vikens havslekande sik. Yngelmonitoring-systemet för siken
i Bottniska viken tyder på starka årsklasser 1994 och 1995 vilket pekar på ett bättre fiske från
1998 och några år framåt. Kustlaboratoriet försöker följa beståndsutvecklingen hos olika
sikpopulationer även med andra monitoringfisken och har åtminstone vid Gräsö, skärgårdens
nordligaste utpost, konstaterat minskade fångster. Ett sätt att öka rekryteringsåldern är genom
användning av ökad maskstorlek. Även utsättningar av sikyngel, vilket sker på den Finska
sidan, kan möjligen vara ett sätt att utjämna beståndsfluktuationerna. Det fångstbara beståndet
består av fyra till sex år gamla fiskar.
Sälproblemen är stora, särskilt i Bottniska viken. Provfiskeresultaten stödjer den allmänna
uppfattningen bland yrkesfiskarna att förekomsten av sälskador i fisket allvarligt hotar
möjligheterna att bedriva sikfiske med traditionella redskap
Loggboksstatistik för de tre skärgårdslänen visar ca 45 ton i C län, 20 ton i AB län och 2 ton i
D län, summa ca 70 ton. Fiskets verkliga omfattning kan möjligen vara i storleksordningen
2x70=140 ton.
Abborre
Abborren leker i grunda områden. Arten är stationär och består av ett mycket stort antal
bestånd. Reproduktion och tillväxt är starkt temperaturberoende. Fritidsfisket är i många fall
flerfaldigt större än yrkesfisket, i vissa områden upp till 10 ggr större. Beräknad genomsnittlig
"produktionskapacitet" för abborre är, baserat på beräkningar gjorda i Åbolands skärgård,
ca 10 kg/ha och år ner till 10 m vattendjup vilket tillämpat på den svenska östersjökusten
ger en möjlig årlig avkastning på ca 3000 ton.
129
17
En prognosmetod för abborrbestånden har utvecklats av Kustlaboratoriet och VFFI, som "
är representativ för bestånd i de skyddade delarna av respektive lands skärgårdar, d v s
kärnområdena för Östersjöns abborre". Prognos görs för två storlekskategorier 80-250g och
250-400 g. Beståndssituationen för abborre i Östersjön är god och tål ett avsevärt ökat fiske.
Eftersom fritidsfisket knappast torde öka drastiskt, är utrymmet för ökat yrkesfiske stort.
Loggboksstatistik visar ca 7,5 ton i C län, 16 ton i AB län och 8 ton i D län, summa 31,5 ton.
Gädda
I likhet med abborren är gäddan stationär och alltså uppdelad på många bestånd.
Resursen av gädda är förhållandevis stor, och exploateringsgraden är endast lokalt så hög att
resursen kan anses hårt exploaterad. Ett skärgårdsområde i havsbandet ( Aspöja,
Östergötland) uppskattades ge ett långsiktigt uttag av 1,7 kg/ha år. Produktionen kan antas
vara lägre än i områden närmare kusten. Lokala gäddbeståndet vid Marsö, Misterhults
skärgård (mellan och innerskärgård) visar en sjunkande trend under senare år, den årliga
avkastningen 1987-1997 var 4,2 kg/ha. Fångstprognoser baseras främst på andelen
prerekryter (2-åringar) i fångsterna. Det pågår f. n. ett utvecklingsarbete med en
rekryteringsmodell för gädda för att förbättra underlaget för prognoser. Gäddan fiskas
utefter större delen av kuststräckan med ryssjor, nät och krok. Spöfisket kan lokalt bidra med
en betydande del av fångsten. År 1996 fiskades totalt 109 ton för hela ostkusten enligt
loggboksstatistik, vilket dock enligt enkätundersökningar endast representerar en mindre del
av det totala fisket. Fångsten enligt loggbokstatistik var detta år i C län 4 ton, AB län 8 ton
och D län 5 ton, summa 17 ton.
Gös.
Gösens utbredning , dess tätheter och därmed fångsterna har stigit i Östersjön sedan 1950talet. Utvecklingen har tillskrivits en ökad eutrofiering, men även utsättningar, vilka i
huvudsak startade vid denna tidpunkt i kustvatten. Relativt starka bestånd av gös finns i
Bråviken samt i Stockholms län och angränsande delar av grannlänen. Arten är inte lika
allmänt utbredd som abborre och gädda, sannolikt har den mer speciella krav på
rekryteringsmiljöer. Stödutsättningar pågår alltjämt i de områden där gösen numera är
etablerad, från Uppsala län i norr ned t o m Östergötlands län i söder. Omfattningen av
utsättningarna vid ostkusten varierar starkt år från år beroende på tillgången från odlingar.
Utsättningarnas andel av rekryteringen är dock liten i relation till den naturliga
reproduktionen. Nyttan, det ekonomiska utbytet, av utsättningar i områden där gös etablerats
kan dock ifrågasättas. Sedan 1993 bedriver Kustlaboratoriet provfisken efter gös i Galtfjärden
utanför Östhammar. Skärgården här är ett av de ställen där gösen har etablerat sig.
Rekryteringsmodeller är under utarbetande.
Beräkningar av årsklasstyrkans variation visar att gösen har ett med andra varmvattenarter
likartat mönster d v s att varma somrar … ger rika årsklasser. En prognos för gös skulle
därmed likna den för abborre.
En ökning av fångsterna är trolig de närmaste åren p.g.a. ett antal varma somrar, som gynnat
rekryteringen. Indikationer från provfiskedata visar också att gösens utbredning liksom
tätheterna har ökat under de senaste åren. Den totala gösfångsten efter Östersjökusten har
under senaste år beräknats ligga omkring 100 ton (40 ton 1996 enligt loggboksstatistik).
Gösfisket, var enligt loggboksstatistik, i C län 1 ton, AB län 18 ton och D län 10 ton vilket
ger en sammanlagd summa om ca 29 ton.
130
18
Ål.
En kraftigt minskad rekrytering sker av ål till östersjöbäckenet. Det är emellertid svårt att
förutsäga beståndssituationen i Östersjön. Ålfisket vid ostkusten, som i huvudsak är inriktat
på den utvandrande blankålen, har under sextio- och sjuttio-talen gått starkt tillbaka liksom i
hela Östersjöregionen i övrigt. Fångstnivån har därefter stabiliserats, vilket delvis kan
förklaras av att blankålens medelvikt har ökat. Utsättningar av gulål från västkusten har också
gjorts för att förbättra fisket. Nivån på utsättningarna har dock haft en så ringa omfattning
för de allra senaste åren, att deras hittillsvarande inflytande på ålbeståndet måste bedömas
som marginellt.
Fångstuppgifterna är mycket ofullständiga. Fångsterna enligt loggboksstatistik var i C län 1
ton, AB län 10 ton och D län 10 ton, summa 21 ton.
Torsk.
Utvecklingen kulminerade under 1978-1983 då beståndet tvååriga och äldre torskar i
Östersjön beräknas ha uppgått till 1,5 miljarder individer. Torskfisket var under denna tid
störst i världen med 400 000 ton /år. Efter 1984 minskade beståndet kraftigt för att nå mycket
låga nivåer i början av 1990-talet. Nedgången kan kopplas till hårt fiske och vikande
rekrytering p.g.a. låga salt- och syrehalter. Torskens lek sker endast i egentliga Östersjön.
Fisket i Bottniska viken och norra Östersjön är därför beroende av invandring av ung torsk
söderifrån de år rika årsklasser uppstår. Storleken på de senare årens årsklasser är inte
tillräcklig för att man skall förvänta sig en ökning av beståndet i Bottniska viken, eller för den
delen skärgården. Fångsterna vid kusten speglar utvecklingen för hela det östra beståndet och
understryker också kustens betydelse som uppväxtområde för torsken i Östersjön. Ett
prognossystem föreligger sedan slutet av 80-talet.
Skrubbskädda
Kunskapen är liten om resursernas storlek. Fisket har minskat kraftig sedan 40-talet.
Kustfisketrycket kommer sannolikt att vara mycket litet i relation till det dominerande
havsfisket. Det står klart att fisket kan ökas avsevärt. Det finns dock tecken på att
beståndsutvecklingen kan vända nedåt under de närmaste åren. Låga förekomster av årsyngel
i Kalmarsund -95 -96 har tolkats som en effekt av låga försommartemperaturer i
uppväxtområdena. För ostkusten från Småland och uppåt rapporterades endast 60 ton.
Fångsterna var i skärgårdslänen enligt loggboksstatistik i C-län 0 ton, AB-län 4 ton och -D län
4 ton, summa 8 ton.
Piggvar.
Under den senaste 10-årsperioden har skett en mångdubbling av fångsterna i Östersjön, från
ca 10 ton 1985 till över 90 ton 1996 (landad vikt, ostkusten). Ökningen anses bero på en
beståndsökning men några beståndsestimat finns inte. Piggvaren är en art som gynnas av
höga vattentemperaturer. Den mycket varma sommaren -97 bör också ha gynnat piggvarens
rekrytering, men resultatet är ännu okänt. Fiskare från olika delar av Östersjön har dock
uttryckt farhågor för att fisket under senare år bedrivits på ett sätt som inte leder till en på
längre sikt optimal avkastning. Man hävdar bl.a. att de maskstorlekar som används leder till
att medelvikten blir alltför låg. Ett ökande intresse för piggvaren som "målart" gör att
Kustlaboratoriet bedriver ett insamlingsprogram för att ta fram ett biologiskt underlag för en
optimering av avkastningen.
131
19
Miljögifter.
Halterna av PCB-er och DDT-metaboliter i strömming har sjunkit med i medeltal 5-10 % per
år sedan slutet av 1970-talet. De kända "traditionella " organiska miljögifterna - förutom
PCB-er och DDT- metaboliter- t ex lindan, hexaklorbensen, samt klorerade dioxiner och
furaner har alla minskat i Östersjön. Vissa nya organiska riskämnen, främst då bromerade
föreningar (polybromerade difenyletrar), har sedan flera år ansetts öka i Östersjösystemet och
uppfattas som ett reellt hot för framtiden då de anrikas i näringskedjorna…
Bland metallerna anses kadmium och kvicksilver utgöra det största hotet i kustvattnen.
Kvicksilverhalterna i strömming/sill är generellt låga …i Östersjöområdet. Kadmium
förekommer, såvitt man vet, inte i hälsovådliga halter i östersjöfisk men ökar med ca 5% år i
flertalet områden i Östersjön. Liknande iakttagelser har gjorts för torsk.
Kustlaboratoriet genomförde en stor insamling av abborre, gädda och gös från bl.a.
Stockholms skärgård och norra Roslagen,.. där fisket efter dessa arter är omfattande. Analyser
visade att halterna för kvicksilver låg under gränsvärdena (1 mg/kg för gädda 0,5 mg/kg för
övriga arter). Några undersökta lakar hade halter som var högre, med ett medelvärde på 0,5
mg/ kg. Konsumtionen av lake är dock låg. De lägsta halterna fanns i gös, värden som kan
betraktas som bakgrundsvärden i naturliga vatten.
Övergödningen av kustvatten
Kustlaboratoriet studerar sedan 1997 sambanden mellan övergödning och fiskrekrytering. En
stor del av studierna görs i ett vattensystem i norra Uppland där siktdjupet ökar längs en
gradient från den innersta, starkt eutrofierade fjärden, ut mot fjärdar som är mer exponerade
för det öppna havet. Här studeras produktionen av årsyngel av gädda, gös och abborre samt
hur miljöförhållandena påverkar lekmöjligheterna och den unga fiskens tillväxt och
överlevnad. Gösen är en framgångsrik art i övergödda vatten, medan gädda och abborre har
svårare att etablera starka bestånd. Forskningen har visat: att de nykläckta abborrlarverna
främst finns i det ytnära vattenskiktet i områden med litet siktdjup, medan de kan uppträda
även i djupare vatten när sikten ökar. Den faktiska vattenvolymen som abborren kan utnyttja
anses minska när övergödningen ökar. Bristen på ljus kan då teoretiskt leda till att abborren
svälter, även om föda finns i överskott.
Kustfiskets miljöpåverkan.
Kustfisket har mycket liten miljöpåverkan. Det förekommer dock att sälar drunknar i
fiskredskap. Under 1996 i svenska Östersjöfisket 415 st. främst i laxfällor, längre söderut i
torsk- och piggvarsnät. Av nät ger strömmingsskötar störst drunkningsrisk.
132
20
Distribution av fisk för avsalu
Under det tidiga 1900-talet for fiskare i slädpartier med notfångad strömming in till
uppköpare i Stockholm. Specialiserade uppköpare for runt i skärgården och köpte fisk med
sumpbåtar för att kunna leverera levande fisk bl.a. till fiskmarknaden på Munkbron i
Stockholm. Från att distributionsfrågorna tidigare hade lösts av den enskilda fiskaren eller
uppköparen, byggdes det efter 2a världskriget upp en mer organiserad uppköpar-, transportoch distributionsapparat. Fiske och mottagningshamnar byggdes med statligt stöd. Fiskarena
organiserade sig i bl.a. Ostkustfisk ekon. förening som hade ett flertal funktioner, varav
grossistfunktionen var en. Ryggraden i verksamheten var volymfiskarna torsk och strömming.
Grossistfunktionen fick sitt kommersiella uttryck i grossistföretaget Fiskgrossisterna AB.
Omfattande beredningsverksamhet startades och en fabrik byggdes på Gotland för statliga
stödpengar.
Men leden mellan fångst/ fiskare och marknad har förändrats drastiskt, särskilt under de
senaste decenniet. Ekonomiska problem av olika slag tillsammans med en minskning av
volymfiskarna torsk och strömming, ledde till att Oskustisk 1992 gick i konkurs. Försök att på
nytt organisera en "fiskar- och fiskodlarstyrd" mottagnings- och grossistverksamhet gjordes
med SLF:fisk AB 1993, med just fiskare och fiskodlare som ägare. De stora förlusterna för
Fiskgrossisterna AB medförde dock att verksamheten med SLF:fisk AB som huvudman inte
varade mer än några år, då bolaget tvingades släppa kontrollen över Fiskgrossisterna och
därefter gick i likvidation 1998. Grossistverksamheten lever dock kvar i en ny skepnad och
omsätter numera ca 200 milj. kr/ år.
Fiskmarknaden och distributionen i stockholmsområdet har alltid varit fragmenterad men med
Fiskgossisterna som den utan jämförelse största enskilda aktören. Även Konsum hade under
80-talet en egen fiskgrossistverksamhet men den avvecklades sedermera, varav delar uppgick
i Fiskgrossisterna. En del av den personal som fanns på Fiskgrossisterna och Konsums
grossistverksamhet har därefter startat ett nytt grossistföretag, Sjöboden AB, som omsätter ca
80 milj. kr/år. Ytterligare ett antal mindre och medelstora grossistföretag finns på marknaden i
länen.
Stockholmsmarknaden förbrukar avsevärda mängder fisk och fiskmarknaden i regionen är i
högsta grad öppen. Av den totala förbrukningen av fisk i regionen, utgör den regionalt
fångade- och odlade fisken en allt mindre del. Några siffror som belyser detta är dock svåra
att tillgå. Långtradare kommer dagligen med färsk fisk, både vildfångad och odlad, från
grossister på västkusten eller andra områden i Sverige. Stora mängder kommer också från
andra länder. Särskilt omfattande är importen av odlad norsk lax och en rad olika
fiskprodukter från övriga EU.
Märkning av fisk.
Under senare år har vuxit fram önskemål från olika håll av miljömärkning av fiskprodukter.
Marknadsaktörer har tillsammans med andra intressenter som miljöorganisationer försöker
införa både etiska kriterier samt miljökriterier förutom de mer traditionella kvalitetskriterierna
i marknadsföringen. Denna företeelse ligger i tiden och består av två huvudkomponenter, en
etisk aspekt, en reaktion på de avigsidor man anser den traditionella verksamheterna medför
för miljön och/eller fisken och en marknadsföringsaspekt. Den märkta produkten skall
uppfattas som bättre än icke märkta och därmed kunna motivera bl. a högre priser.
133
21
För närvarande pågår ett försök i Sverige att KRAV-märka odlad fisk. Det är det enskilda
odlingsföretaget som är anslutet och har att uppfylla av KRAV ställda kriterier omfattande allt
från fysiska kvalitetskriterier, krav på odlingsmetodik, val av foder osv. För en årlig kostnad
får odlingsföretaget tillstånd att använda Kravsymbolen i marknadsföringen och såvitt känt är
ett företag anslutet under 1999. Tanken på alternativodlad fisk är inte ny. I Norge gjordes för
ett antal år sedan ett liknade försök, men dessa har i princip upphört. I Sverige lanserades
alternativodlad fisk för ca 10 år sedan av Konsum kallade Konsums glada laxar, där
undertecknad aktivt deltog.
Också den vildfångade fisken är på väg att få en egen miljömärkning med en brittisk
miljöorganisation, WWF och livsmedelsföretaget Unilever som drivande krafter. Det är den
enskilda fiskaren/företaget som är certifierade eller fisket och fiskemetoden.
Slutsats:
Den mer organiserade transport och distributionsstruktur som det lokala fisket byggt upp
sedan kriget har i princip försvunnit. Transporten till grossisten måste till största delen
ombesörjas av fiskaren själv, vilket är både kostnads- och tidskrävande. Det är frestande, och
ibland nödvändigt, att försöka gå förbi grossistledet, eftersom fiskaren eller odlaren i princip
alltid får för lite betalt av grossisten. Grossisten å sin sida anser sig aldrig få den mängd fisk
levererad som utlovats, eller vid rätt tidpunkt, något av den färska fiskens ständiga dilemma.
Det finns på stockholmsmarknaden en god efterfrågan på regionalt fångade fiskarter som ål
och gös, samt på senare tid även abborre. Behovet av jämnare och enklare inleveranser,
eventuellt med uppsamling och sumpning av fisk, och en bättre hantering är sådant som
branschen själv måste lösa. Kustlaboratoriets projekt och förslag till mobila slakterier och
metod för sumpning av abborre kan i det sammanhanget vara värda att pröva på lämplig plats
i regionen.
134
22
Sportfisket i skärgården
Sportfiskeindustrin.
Av de stora värden som det snabbt växande sportfisket genererar, kommer endast en mindre
del skärgården till del. Även med någon form avgiftsbeläggning av det fria
handredskapsfisket kommer vid en normal prissättning och rimligt köpintresse kortkostnader
utgöra en mindre del av vad sportfiskets totala omsättning. För finansieringen och
förvaltningen av fiskevatten kan möjligheten till kortintäkter däremot vara helt avgörande. De
sammanlagda "uteblivna kortintäkterna" för skärgården i Stockholms län skulle baserade på
en blygsam årskostnad för ett fiskekort om 100 kr och 46 000 fiskande som uppgavs i en
undersökning (Andersson 1998) uppgå till 4,6 milj. kr. Skulle 90% av alla de 400 000
fiskeintresserade personerna i länet (Lovén et al 1999) fiska i skärgården och betala samma
årsavgift, skulle beloppet uppgå till astronomiska 36 milj. kr (400 000x 0,9x100).
Hur man än gör denna typ av beräkningar är dom givetvis inte korrekta, men en sak är
uppenbar och det är att beloppen blir betydande.
Redskapshandeln i regionen har haft ett kraftigt uppsving under de senaste 15 åren. Det fria
handredskapsfisket har med största sannolikhet varit en viktig katalysator för denna
utveckling. Flera nyetableringar av specialbutiker har skapat en mycket turbulent marknad
och tidvis överhettning med bl. a konkurser som resultat. Uppskattningar gör gällande att den
sammanlagda omsättningen i de främsta specialbutikerna i Stockholmsregionen är av
storleksordningen 50-60 milj.kr/år. En stor del är postorderförsäljning till andra delar av
landet eller utrustning som givetvis används på andra håll.
Tillgång till båt är en förutsättning för att till fullo kunna utnyttja skärgårdsvattnen för
sportfiske. Skärgårdsfiskets andel av båtbranschens omsättning är svår att uppskatta, men
135
23
torde vara betydande. Den båttyp som oftast används av sportfisket är en öppen styrpulpetbåt
(4-6m) försedd med utombordare på 20-150 hk, ekipage som nya kostar mellan 50.000 och
250.000 kr. Utbudet av modeller är mycket stort och särskilt tydligt har detta varit under de
senaste årens båt- och vildmarksmässor. Annonseringen både i fiskepressen och i båttidningar
vänder sig också ofta direkt till sportfiskare.
Det stora intresset för de nya generationerna av utombordsmotorer , 4-taktare eller
direktinsprutade 2-taktare är också påfallande stort bland sportfiskare som ofta väljer dessa
tystare, bränslesnålare och miljövänligare motorer, trots de vanligen avsevärt högre
inköpspriserna. Båttrailers och diverse båtelektronik som ekolod, GPS osv. utgör också
viktiga komponenter i en välutrustad "fiskemaskin".
"Gålö cup"," Nynäsöringen" och "Trollingmaster" i Nynäshamn är några av de större
fisketävlingar som arrangeras i regionen. De är uppskattade träffpunkter för de inbitna
sportfiskarna för utbyte av erfarenheter och teknikutveckling. Ofta är tävlingarna förknippade
med intressanta prissummor och sponsring sker i många fall av redskapshandeln som ser
tävlingarna som viktiga inslag i marknadsföringen av sina produkter.
Ovanstående är bara några exempel på verksamheter och kringindustrier som drar nytta av
resursen skärgårdsfiske, men endast i mycket liten utsträckning bidrar till kostnader för fiskets
vård och förvaltning. Man är givetvis från de mer avancerade sportfiskekretsarna medvetna
om implikationerna av detta och gör vad man kan för att ändra på detta genom att sälja den
sk.. fiskevårdsdekalen eller på annat sätt bidra till exempelvis öringutsättningar eller
biotopvård.
Kringindustrin och särskilt redskapsindustrin har ett stort intresse av att skärgården utvecklas
som en resurs för sportfisket. Branschens intressen kanaliseras till stor del via sportfiskets
organisationer, vilket innebär en omväg. Säkerligen kan andra sätt finnas för att en mer direkt
väg mellan sportfiskebranschen och den lokala och regionala förvaltningen av fiskresurserna.
Fisketurism.
Turism anses vara en av skärgårdens framtidsnäringar men är knappast någon ny företeelse.
Ett sätt att nyttja skärgården, och särskilt fiskresurserna, som vuxit starkt under de senaste
decennierna är sportfisket och med det fisketurismen. Fiskets egenskap som lockbete även för
en mer allmän turism har alltid varit avsevärd. I skärgården har åtskilliga entreprenörer sedan
länge bedrivit verksamheter, exempelvis stuguthyrning, där fisket varit ett viktigt, eller t o m
det viktigaste inslaget.
De kommersiella och ekonomiska potentialen hos sportfisket och fisketurismen brukar alltid
framhållas, men det gäller då att komma ihåg att merparten av de pengar sportfisket omsätter
är utgifter för utrustning, fiskredskap, båtar, resekostnader, service och boende osv.
Utgifterna för fisket som fiskekort är vanligen relativt sett mycket små, eller som i skärgården
numera obefintliga.
Under 90-talet har fisketurism blivit ett alltmer använt begrepp som engagerar alltfler aktörer,
entreprenörer och även olika myndigheter. Fisketurism har funnits så länge det funnits
sportfiskare, men vad som tillkommit på senare tid, är en breddad insikt hos både
entreprenörer och myndigheter om de möjligheter som finns, att på ett mer planmässigt sätt
använda svenska fiskevatten för att locka turister.
136
24
Att detta är en gren av turismen som kan förväntas öka kraftigt är så uppenbart, att det även
från statens sida kan noteras ett starkt ökat engagemang för området. Fiskeriverket ordnade
1996 ett symposium på temat fisketurism och den statliga Turistdelegationen har nyligen
publicerat en rapport kallad Fisketurism - en naturlig näring! (Anon 1999).
Redan 1993, några år innan begreppet fått en mer allmän spridning och några år innan
myndigheterna, däribland Fiskeriverket uppmärksammat området, initierades ett projekt för
Stockholms skärgård av två privatpersoner som senare, under länsstyrelsens ledning, kom att
kallas Turistfiskeprojektet (Olburs 1994).
Detta gick i korthet ut på att med hjälp av en ny odlingsmetodik och massiva utsättningar av
havsöring skapa förutsättningar, en bas, för ett turistfiske efter havsöring, samt under
kontrollerade betingelser pröva de komplikationer och lyfta fram i ljuset de motsättningar
mellan olika intressen som en sådan verksamhet kunde leda till. Delar av projektet kan anses
ha lyckats väl, medan andra mindre väl. Utvecklingen har också på vissa områden sprungit
ifatt detta projekt och i en del avseenden även passerat förbi det. Projektet är sedan några år
avslutat men vissa delar lever vidare, bl. a den nya odlingsstrategi och modifierade
odlingsmetod som föreslogs, vilket lett till påtagligt minskade kostnader per utsatt
havsöringssmolt, och denna odling anses ge grund för ca hälften av havsöringsfisket i
Stockholms län (Lovén et al 1999).
I ovanstående projekt ingick en plan för utbildning av skärgårdsbor till fiskeguider och en
Kursplan för Fiskeguideutbildning utarbetades (Olburs 1995).
Enligt uppgift finns det nu ca 20 st. personer som närmast yrkesmässigt bedriver
sportfiskeguidning i skärgården (Lovén et al 1999) och ca 12 st. personer annonserar
regelbundet ut sina tjänster som fiskeguider i sportfisketidningar och på Internet
(www.fiske.nu) Att bedriva fiskeguidningsverksamhet i skärgården är i princip öppet för alla.
Något företräde för svenska medborgare, skärgårdsbor eller fiskevattenägare finns inte och
det är inte känt i vilken utsträckning de aktiva fiskeguiderna är mantalsskrivna i skärgården.
Förutsättningar för fisketurism i skärgården.
Några viktiga förutsättningar som fisketurismen måste ha om den skall kunna utvecklas väl är
följande: En attraktiv fiskresurs, en professionell hantering av marknadsföring, service och en
god hantering av de konflikter som kan uppstå.
• En attraktiv fiskresurs kan se ut på många olika sätt. Av de fiskresurser skärgården har
idag är det några som har särskild dragningskraft. Det är viktigt att inse att den
internationella konkurrensen om fisketuristerna är mycket hård och att det gäller att lyfta
fram och förädla de sidor där skärgården har konkurrensfördelar. De arter som idag är av
störst intresse för fisketurismen är gädda, gärna stor (>10kg) och gärna många, öring, gös
och under senare år även lax.
• Marknadsföring och service måste hanteras på alla nivåer, dels lokalt av de enskilda
entreprenörerna och/eller i ett större regionalt eller nationellt sammanhang.
• Fisketurism på enskilt vatten omfattar främst handredskapsfiske efter gädda, öring och
gös, medan fisketurism på allmänt vatten huvudsakligen utgörs av trollingfiske efter lax,
öring och gös.
Det finns några aspekter av den kommersiella fisketurismen som skiljer den från andra grenar
av sportfisket.
137
25
En fråga som med säkerhet kommer att behöva klaras ut är den om kommersiellt nyttjande av
rätten till fritt handredskapsfiske på enskilt vatten, något som med stor sannolikhet kan leda
till juridiska tvister. Det är ett problem både för entreprenören och fiskevattenägaren att det
idag saknas lämpliga former och regelverk för hantera denna fråga. En annan är konkurrensen
om fiskresursen mellan fisketuristen/entreprenören och andra kategorier fiskare.
Fisketuristentreprenörerna kan även komma att ställa mer specialiserade krav på fisk- och
fiskeresursen. Kanske önskar man ensamrätt på vissa områden för de egna kundernas räkning,
eller särskild förvaltning av vissa vattenområden eller zoner för att bibehålla ett visst fiske,
exempelvis efter exempelvis stor gädda. Om dessa önskemål skall kunna tillgodoses
förutsätter det nya former för förvaltning av skärgårdsfisket.
Vissa kategorier fisketurister fick tidigt dåligt rykte då de fångade större mängder fisk, främst
gädda, och frös in inför hemfärden. Detta väckte särskilt ont blod hos lokalbefolkningen. Det
finns dock några relativt enkla sätt att undvika den typ av konflikter och detta resursslöseri
genom att som mer framsynta entreprenörer se till att:
• Bedriva "catch and release" -fiske eller endast spara någon matfisk.
• Att helt enkelt se till att inga frysmöjligheter finns eller att kombinera dessa åtgärder på ett
lämpligt sätt.
För att dessa åtgärder skall vara meningsfulla fodras någon form av delaktighet i vattnets
förvaltning, där det egna uttaget och hanteringen av fiskresursen har betydelse.
Ett tecken på att entreprenörerna är medvetna om flera av de problem och konfliktrisker som
är förknippade med verksamheten, är att initiativ tagits för att bilda en branschorganisation för
fiskeguider. Några akuta frågor är: förhållandena för trollingfisket vid Landsort, ekonomiska
villkor, bolagsfrågor och försäkringsfrågor. Sportfiskeguiderna står också inför samma frågor
som är gemensamma för all småföretagsamhet, val av bolagsform, momsregistrering,
ekonomi och skattefrågor. Till detta kommer några som är mer specifika för verksamheten,
vilka regelverk som gäller, behörighetskrav och säkerhetsfrågor. Behovet av en tydligare bild
av strukturen och förutsättningarna för fiskeguideverksamheten i skärgården är stort.
Det är angeläget att den fisketurism som successivt vuxit fram i skärgården kan övervinna
dessa problem om den skall få lokal acceptans och på ett harmoniskt sätt kunna utvecklas
jämsides med andra grenar av skärgårdsfisket.
Den ekonomiska potentialen i fiskeguidningsverksamhet är betydande. En guidad fisketur
kostar mellan 2000 - 3000 kr beroende på antalet deltagare osv. Om 20 guider årligen, i
genomsnitt, säljer 200 guidningar var för 2500 kr blir det sammanlagda beloppet eller
"förstahandsvärdet" ca 7,5 milj. kr (20x 200x 2500).
Trolling
Trolling är en modern och mer tekniskt avancerad form av dragrodd. Metoden kan användas
framgångsrikt för fiske efter de flesta sportfiskearter. Metoden inbegrips ej i det fria
handredskapsfisket då den kräver båt men på några av skärgårdens enskilda vattenområden
som omfattas av det sk.. TDA-kortet är trolling är tillåtet.
Givetvis finns en stark önskan hos många att kunna bedriva trollingfiske på större områden,
även på enskilt vatten i skärgården, vilket innebär avsevärda risker för konfrontationer mellan
trollingfiskare och fiskevattenägare. Den stora potentialen för trollingfiskemetoden, som
redan är en realitet, är dock fisket efter lax på allmänt vatten utanför kusten. Sportfiske efter
lax i havet förutsätter i princip denna fiskemetod.
138
26
Fiskemöjligheterna efter lax med den moderna trollingmetoden upptäcktes för ca 10 år sedan
av några pionjärer och har nu betydande omfattning, särskilt i landsortsområdet där laxen
under sina näringssök, på våren och försommaren, kommer mycket nära kusten. För
närvarande är det fortfarande försommarfisket som utgör kärnan i laxfisket även om en del
lyckade försök också gjorts under hösten.
Möjligheterna för laxtrolling finns med största sannolikhet i fler havsområden längs regionens
kust och många möjliga områden är ännu oprövade på grund av långa gångavstånd o.dyl..
Risken för konflikter med andra intressen vid detta fiske borde vara små, men lokalt har
Sjöfartsverket pekat på riskerna med trollingfiske bedrivet i eller nära farleder eller i andra tätt
trafikerade vatten.
Trollingfisket omges av en mängd mytbildningar vilket föranlett många heta diskussioner och
ibland onödiga motsättningar. Flera spön kan exempelvis fiskas samtidigt och på olika djup
vilket för den oinvigde kan förefalla stötande då man är van att tänka i banorna ett
spö/fiskande. Båtarna är ofta nya och specialutrustade med trollingriggar, extra
trollingmotorer samt en mängd övrig utrustning som både är dyr och "ger fisken liten
möjlighet att undkomma".
De genomsnittliga fångsterna per tur är dock sällan av den omfattningen många föreställer
sig. En uppskattning ger vid handen att fångsten i genomsnitt ligger under en lax per
trollingbåt och dag. En frivillig rapportering av fångster sker till en redskapsdetaljist som
redovisar resultaten på sin hemsida. Med den villighet att rapportera sina framgångar som
dessa fiskare har ger materialet troligen en god bild av verkligheten. Under 1998
rapporterades ca. 100 trollinfångade laxar i regionen.
Laxfisket omfattas av internationella åtaganden, TAC osv. som reglerar det nationella uttaget
av lax i Östersjön, men inbegriper än så länge inte sportfisket.
Trollingfisket har många ivriga anhängare både bland enskilda sportfiskare och professionella
guider. Framförallt är trollingintresset stort i den kategori sportfiskare som både är tekniskt
intresserade och villiga att spendera större belopp på sin hobby. En bidragande faktor till
laxtrollingens uppsving är de tävlingar som anordnats årligen de senaste åren under den bästa
fisketiden på våren (slutet på maj till och med juni) och även lockar många deltagare från
andra håll i landet.
Sammanfattning och slutsatser.
Sportfisket i skärgården kommer med största sannolikhet att fortsätta att öka i omfattning.
Sportfisket i skärgården omsätter stora belopp genom bl.a. redskapshandeln i regionen som
haft ett mycket kraftigt uppsving. Det fria handredskapsfisket har med största sannolikhet
varit en viktig katalysator för denna utveckling och den sammanlagda omsättningen i de
främsta specialbutikerna i stockholmsregionen är av storleksordningen 50-60 milj.kr /år.
Ca 20 st. personer bedriver sportfiskeguidning i skärgården och förutsättningarna för
fisketurismen är i vissa avseenden goda, men förutsätter en fortsatt attraktiv fiskresurs, en
professionell hantering av marknadsföring, service och en bra hantering av de konflikter som
kan uppstå.
Trollingfisket efter lax har en stor utvecklingspotential på allmänt vatten.
139
27
Förvaltning av fiskpopulationer och/eller fisket och fiskevatten
Fisket förvaltas på i huvudsak fyra nivåer:
• Internationellt:
Internationellt förvaltning av havsfisket för de bestånd som rör sig över nationsgränser, för
Östersjön arter som sill, skarpsill, torsk och lax. Internationella organisationer som IBSFC,
Fiskerikommissionen för Östersjön där de olika östersjöstaterna ingår.
• Nationellt:
Fiskeriverket den myndighet som på regeringens uppdrag beslutar om nationell lagstiftning,
fiskeregler etc.
• Regionalt:
Länsstyrelsen är den regionala statliga myndighet som ansvarar för en del av det regionala
fisket, regionala fiskeregler, minimimått osv. samt beslutar om fördelning av medel till
fiskevården (C4).
• Lokalt:
Fiskevattenägare/fiskevårdsområden kan i mycket begränsad utsträckning besluta om
områdesvisa regler för fisket fördelning och uttag för vissa fiskarkategorier, dock ej för det
fria handredskapsfisket.
Några kategorier och begrepp som berör fisket i skärgården
ICES
IBSFC Fiskerikommissionen för Östersjön
Fångstområden, beteckningar enligt ICES 29 (60o30mi N, 19o E, 58o30mi N, 23o, E, 59oN)
och 27 (kusten near till södra Öland)
•
•
•
•
•
•
•
Baslinje.
Territorialvattengräns 12nm.
Gräns för svensk ekonomisk zon.
Trålområde.
Allmänt vatten.
Enskilt vatten.
Första vandringshinder.
140
28
Regional fiskevård
Finansiering och inriktning
Finansiering av fiskevården i skärgården sker idag huvudsakligen med statliga sk. "C4"medel.
1998 erhöll AB län ca 1,2 milj. kr och för perioden 1999-2001 har en fiskevårdsplan
utarbetats och fastställts av länsstyrelsen i AB län som redovisar behovet av fiskevård under
de kommande tre åren (Lovén et al 1999).
En sammanställning av den planerade fördelning av medel mellan olika kategorier
fiskevårdsinsatser för åren 1998-2001 redovisas i tabellen nedan. En jämförelse mellan året
1998 och perioden 1999-2001 försvåras av att kategoriindelningen för åtgärderna växlat.
Tablå Fördelning av C4 medel AB län
Åtgärd
År 1998
Främjande av biologisk
mångfald
Biotopvård
Biotopvård, havsöringsfiskevård
Bevarande av hotade
stammar mm
Utsättning av fisk
och kräftor
Fiskevårdsområden
Fiskevård
TOTALT
År 1999
År 2000
År 2001
450 000
500 000
500 000
1 100 000
1 000 000
900 000
700 000
800 000
800 000
1 400 000
1 500 000
1 500 000
0
0
0
400 000
600 000
600 000
4 050 000
4 400 000
4 300 000
1 100 000
75 000
(bevakn)
1 175 000
Fem åtgärdsområden kan identifieras i fiskevårdsplanen. Några av dessa har anknytning till
skärgården och förslagen är bl. a följande för respektive åtgärdsområde:
• Främjande av biologisk mångfald:
Stör: Eventuell återintroduktion.
• Biotopvård:
Inventeringar av bäckar med större avrinningsområden än 15 km2.
Biotopvård i havsöringsbäckar.
Inventering och skapande av fiskvägar till gäddans lekplatser.
141
29
• Utsättning av fisk och kräftor:
Lax :Fortsatta årliga laxutplanteringar vid Stockholms ström..
Havsöring: Direktutsättning av 50.000-100.000 från präglingskasse. Utsättningar i vissa
bäckar
Gös: Fortsatta utsättningar av gösungar i skärgården.
Ål: Fortsatta ålutsättningar i Mälaren och skärgården.
Gädda: Eventuellt utsättningar av gädda i ytterskärgården
Stör: Eventuell återintroduktion.
• Fiskevårdsområden:
Inga belopp avsatta.
• Fiskevård:
Förändring av fiskeregler
Gös: Fångstbegränsningar, höjt minimimått och fredning under lektid.
Havsöring: Skydd av lekbäckar och deras mynningsområden.
Gädda: Skydd av lekplatser, fångstbegränsningar och höjt minimimått.
• Tillsyn:
Föreslås att fisketillsyn utförs av forordnade fisketillsynsmän främst i skärgården och
Mälaren.
Kommentar:
Länsstyrelsen i Stockholms län har i en fiskevårdsplan faställt ramarna för hur de sk. C4
medlen skall fördelas. Planen innehåller en lång rad mer eller mindre detaljerade förslag till
olika fiskevårdsåtgärder, men kostnaderna för de konkreta projekten är inte kvantifierade och
inga ekonomiska mål definierade. Planen är på vissa områden mycket detaljerad, särskilt när
det gäller biotopvård i havsöringsbäckar. På andra områden är förslagen mer allmänt hållna
och mer att betrakta som en förslag till en ramplan eller en fiskevårdspolicy. Det går inte att i
planen urskilja hur stor andel av de avsatta beloppen som har direkt skärgårdsanknytning.
Totalsumman baseras på tilldelade medel och ej på i planen angivna behov. En betydande del,
ca 1,5 milj. kr., planeras gå till utsättningar av fisk. Värt att notera är att inga pengar är avsatta
till bildande av fiskevårdsområden.
142
30
Vattenbruk
Odling av fisk och andra vattenlevande organismer har en mycket lång tradition i
mänsklighetens historia. Exempel finns från det "gamla Kina" via romarriket, till de munkar
som under medeltiden förde in odlingen av karp till Sverige som en del av klosterhushållet.
Odlingsintresset i Sverige har gått i tydliga vågor av olika längd och styrka. En våg omfattade
tiden mellan världskrigen då odling av karp i jorddammar, hade ett uppsving i de sydligaste
landskapen. Forellodlingar enligt dansk förebild, även de bedrivna i jorddammar och i de
södra delarna av landet, startades huvudsakligen efter andra världskriget. Ungefär samtidigt
intensifierades försöken från den svenska kraftindustrins sida att lösa
kompensationsodlingsproblematiken när det gäller laxen. Det lyckades efter avsevärda
ansträngningar att lösa två av de stora problem som är förknippade med laxodlingens första
steg, att utveckla en tillförlitlig odlingsmetod fram till utsättningsfärdig smolt, och att
tillsammans med foderindustrin, utveckla ett fungerande torrfoder. Det behövdes ytterligare
en tredje komponent för att skapa de grundförutsättningar som möjliggjort det enorma
uppsving som särskilt laxodlingen i havet fått under de senaste decennierna, både nationellt
och framförallt internationellt, nämligen kassodlingstekniken, vilken utvecklades av norska
fiskare under 60-talet
Under sjuttiotalet ökade intresset runt om i världen mycket starkt för odling av vattenlevande
organismer. Även i Sverige ökade intresset för akvakultur både hos forskare, myndigheter och
industri. Ett uttryck för denna, inledningsvis, i grunden positiva synen på akvakulturens och
därmed fiskodlingens möjligheter var den utredning om Svensk akvakultur som publicerades
av Forskningsrådsnämnden 1980 (Anon 1980). En lång rad delområden belystes ytterligare
och totalt publicerades 15 rapporter på mer än 1300 tryckta sidor under perioden 1982 och
1984. Beteckningen akvakultur byttes under denna tid mot vattenbruk i enlighet med en mer
konsekvent terminologi, analog med annat bruk av naturen som skogsbruk och jordbruk. På
senare år har det övergripande begreppet naturbruk tillkommit.
Vattenbrukets, produktion i världen har vuxit med en rasande fart under de senaste
decennierna och den ekonomiska potentialen är enorm. Odlingen av stor laxfisk i norra
Europa har på kort tid vuxit från ingenting till en mångmiljardersindustri och är ett handfast
exempel på vilka krafter som kan sättas i rörelse när tidigare dolda utvecklingsmöjligheter
friläggs och kombineras på ett lyckosamt sätt. Denna kombination av kapital och av
biologiskt- och tekniskt kunnande och av laxfisk-torrfoder-kassodling, har på mindre än 30
år skapat en 10 miljardersindustri bara i Norge. Mycket av framgången, baseras på de
svenska landvinningar som gjordes inom smoltodlingstekniken och torrfoderutvecklingen
under 50- och 60-talet.
En av de viktigaste förutsättningarna för fiskodlingens snabba utveckling under senare år är
utan tvekan de framsteg som gjorts på fodersidan. De tidigaste fungerande helfodren
tillverkades med hjälp av pelleteringsteknik vilket endast möjliggjorde tillverkning av foder
med relativt lågt energiinnehåll. En milstolpe för fiskfoderutvecklingen och fiskodlingen, var
därför när det första, väl fungerande, extruderade laxfiskfodret lanserades i Norge i mitten av
1980-talet och fettinnehållet, och därmed energiinnehållet, i ett slag kunde ökas från ca 15 %
till ca 25% och därefter successivt till över 40% vilket förekommer idag. Denna utveckling
kan beskrivas i något som kan kallas fetthistorien.
143
144
32
Denna enorma utveckling på fodersidan har både möjliggjort en effektivare produktion och
också skapat förutsättningar för avsevärt minskade emissioner av fosfor (P) och kväve (N) per
producerad mängd fisk.
Norsk fiskodling
(källor Norsk Fiskoppdrett 1998-1999) (Anon 1998, Anon 1999)
Den enskilda, yttre, faktor som haft störst betydelse för den svenska fiskodlingen, och särskilt
odlingen av stor laxartad fisk som regnbåge, är utvecklingen av laxodlingen i Norge. Även
om den norska odlade laxen inte är identisk med den stora svenskodlade regnbågslaxen anger
den till stor del marknadsvillkoren. Några inblickar i den norska laxodlingens värld kan därför
vara av intresse för att ge perspektiv åt den svenska problematiken och den svenska odlingens
förutsättningar.
Produktion
Norges produktion av stor laxfisk, lax och på senare år även regnbågslax, har stadigt ökat och
var 1998 ca 390 000 ton vilket kan jämföras med Sveriges ca 4500 ton. Prognoserna för
framtiden tyder på en ökad expansion. Enligt en analys utförd av Nordlandsforskning på
uppdrag av bl. a Norsk Fiskoppdretters Forening kan den årliga produktionen uppgå till 750
000 ton år 2005. Andra bedömare uppskattar att den norska produktionen år 2005 uppgår till
1,1 miljoner ton!
145
produktion, lax och regnbåge i Sverige resp. Norge utfall och prognos
1200000
1000000
600000
400000
200000
0
19
83
19
84
19
85
19
86
19
87
19
88
19
89
19
90
19
91
19
92
19
93
19
94
19
95
19
96
19
97
19
98
19
99
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
ton
800000
år
Sverige regnb.
146
Norge lax+regnb.
34
Detta givetvis under förutsättning att en lång rad flaskhalsar kan undanröjas. Norsk fiskodling
har precis som svensk fiskodling många olika svårigheter att övervinna och stora problem att
lösa men hittills haft har de inte hindrat en mycket stor och stadig produktionsökning.
Export till Sverige
En viktig marknad för norsk lax är Sverige. År 1997 importerade Sverige 11.000 ton färsk,
isad lax från Norge och inkluderas även regnbåge och förädlade laxprodukter rör det sig om
ca 14 000 ton.
Den norska marknadsföringsorganisationen Exportutvalget för fisk satsade 1998, 5,1 miljoner
Nkr på marknadsföring av norsk sjömat i Sverige. En mycket stor del av den norska exporten
hamnar på stockholmsmarknaden och säljs till, historiskt sett, mycket låga priser.
Odlingstiden
En mängd förbättringar i odlingen har bidragit en allt snabbare och effektivare norska
odlingen av lax.
Smoltproduktionen blir allt effektivare. Ett exempel är att man i produktionsförsök kläckt
laxrom den 1 januari (dag 1) och den 5 juni (dag 156) nått en vikt av 24,4 g,
saltvattensadapterat fisken och satt ut den i kasse den 24 juni (dag175) och nått en vikt av 742
g den 27 januari (dag 392) följande år.
Samma grupp fiskar hade i juni år 2 (ca 540 dagar) en medelvikt på 2,8 kg och bör kunna
slaktas som minst 3-5 kg fisk under hösten, vilket ger en odlingstid på mindre än 2 år.
Stora enheter
De odlingskassar som idag används i norsk laxodling är avsevärt större (> 1000 m3) och
djupare (-30 m) än tidigare vilket innebär att en enda kasse kan innehålla mer än 100 ton lax.
Den undre gränsen för att ett odlingsföretag skall kunna uppnå lönsamhet anses ligga vid en
årsproduktion mellan 500- 1000 ton men bör helst ligga över 1 500 ton.
Produktivitet, produktionskostnad och pris till odlaren
Produktionen var 1996 ca 175 ton per man och år och är i stadigt ökande. 1998 var
motsvarande värde 210 ton per man och år. Produktionskostnaden per kg lax ligger för
närvarande mellan 15 och 20 Nkr/kg och priset för slaktad fisk ligger mellan 23 -27Nkr/kg.
147
laxfisk, Svensk produktion och import från Norge 1997
16000
14000
12000
ton
10000
8000
6000
4000
2000
0
svensk import från Norge
svensk produktion
kategori
148
36
Norsk fiskodlings struktur
Den norska fiskodlingen har under 90-talet genomgått stora strukturella förändringar genom
att det stora antalet mindre, ofta familjeägda odlingsföretag köpts upp och slagits ihop till allt
större enheter som var för sig producerar flera tusen ton. Norsk fiskodling är nu en industriell
verksamhet dit många investerare och mycket kapital sökt sig. Mycket pekar mot en
ytterligare koncentration, till ännu större enheter och med ännu färre aktörer. Under de senaste
året har det även spekulerats i fusioner mellan dominerande laxproducenter och foderföretag,
vilket skulle kunna leda till oligopol-liknande situationer.
De 25 största odlingsföretagen producerade 1998 tillsammans 192 00 ton slaktad fisk varav
det största, Hydro Seafood stod för 38 800 ton och det minsta för 3 250 ton vilket endast är
ca 1000 ton mindre än hela den svenska produktionen.
Nya arter i norsk fiskodling
Det är givet att den starka tillväxten av den norska laxodlingen också skapat förutsättningar
för satsningar på andra odlingsarter. Det finns knappast någon norsk fiskart som på ett eller
annat sätt prövats i odling under de senaste 20 åren. I praktiken är det dock bara tre arter,
förutom lax och regnbågslax som än så länge produceras i någon omfattning och det är torsk
(198 ton 1996), röding (200 ton 1996 ) samt hälleflundra (275ton 1998). Svårigheterna är
alltså stora, även för en framgångsrik fiskodlarnation som Norge, att ta steget från lax och
regnbåge över till andra arter. När och om man lyckas komma över dessa hinder, som oftast
är av biologisk natur, kan norsk fiskodling komma att ta ytterligare jättekliv.
149
37
Svensk fiske- och vattenbrukspolitik
Staten har alltid varit en mycket aktiv och viktig aktör på fiskets- och vattenbrukets områden,
även om många andra viktiga, och ibland avsevärt starkare krafter verkat på dessa områden.
Även om staten har mycket litet eller obefintligt inflytande över vissa krafter vilar ändå en
mycket stor del av ansvaret både för utvecklingen och den nuvarande situationen på områden
på staten och den förda fiske- och vattenbrukspolitiken.
Inriktningen på den svenska statens fiskepolitik har varit mycket växlande. Under en period
efter andra världskriget betonades modernisering, rationalisering och effektivisering av fisket,
vilket ledde till en kraftigt ökad produktivitet. Fångstförmågan hos detta ofta industriellt
bedrivna fiske blev raskt så stor att överfiskning av vissa arter och bestånd inte bara blev
möjlig utan även ett självklart och icke oväntat resultat. Införande av fångstbegränsningar,
skrotningspremier för fisketonnage osv. blev därför nästa inriktning. Så har pendeln slagit
under de senaste 50 åren, en period då staten varit en ytterst aktiv aktör på fiskets område och
med ett omfattande regelsystem och betydande ekonomiska satsningar på olika sätt försökt
styra utvecklingen. Den hittills förda fiskepolitiken kan därför knappast betraktas varken som
särskilt uthållig, hållbar eller långsiktig.
Till svårigheten att förvalta det traditionella yrkesfisket har under de senaste decennierna
lagts ytterligare tre besvärliga områden eller svårskötta pastorat, vattenbruket, sportfisket och
den biologiska mångfalden.
Staten dilemma förstärks ytterligare av den maktkamp och maktförskjutning som skett inom
den statliga administrationen där det statliga verk som tidigare ensamt var ansvarigt,
Fiskeriverket, nu måste dels hantera de tre nya områdena men även i ökande utsträckning dela
förvaltningsansvaret med ett annat verk, Naturvårdsverket. Denna kamp inom den statliga
administrationen på det nationella planet har också en motsvarighet på det regionala planet,
inom länsstyrelser och motsvarande. Utgången av denna maktkamp är än så länge oviss även
om naturvården särskilt det senaste decenniet tydligt flyttat fram positionerna.
Den förda politiken har heller inte saknat sina kritiker. Under senare år har bl.a. följande
arbeten publicerats som belyst och kritiserat olika delar av den svenska fiske- och
vattenbrukspolitiken:
ESO-rapporten "Fisk och Fusk" - Mål, medel och makt i fiskeripolitiken (Hultkrantz et al
1997)
ESO-rapporten "Hushållning med knappa naturresurser"- Exemplet sportfiske
(Hultkrantz et al 1995)
ESO-rapporten "Hushållning med knappa naturresurser"- Exemplen allemansrätten,
fjällen och skotertrafiken i naturen (Hultkrantz et al 1995)
Vem gynnas av fiskepolitik? - Det regionala saltsjöfisket och fiskepolitiken (Ericsson 1997)
"Swedish Aquaculture Policy" - A nightmare for the industry? (Ackefors et al 1996)
150
38
Givetvis har många av de påståenden och slutsatser som redovisats i ovanstående utredningar
och rapporter ibland väckt mycket heta debatter som kan illustreras med ett citat ur
inledningen till ESO -rapporten Fisk och Fusk: Fiskeripolitiska frågor är verkligen mycket
känsliga, vilket kan betecknas som ett kraftigt understatement.
Enligt ESO-rapporten "Fisk och Fusk" -Mål, medel och makt i fiskeripolitiken
(Hultkrantz et al 1997) kan den hittills förda fiskeripolitiken karakteriseras, som det kort och
gott framställs i rubriken till utredningens första kapitel, En misslyckad politik.
I rapporten pekas bl. a på några centrala aspekter av den internationella förvaltningen av
fisket:
-avsaknaden av individuella äganderättigheter för fisken (i haven) vilket leder till det fria
tillträdets tragedi och att staten kompenserar bristen på ägande till fiskresurserna genom att
socialisera dessa.... genom landningsavgifter.
-denna misslyckade politik har resulterat i överfiske av viktiga arter och inte förmått skapa en
rimlig lönsamhet för yrkesfiskaren.
Den slutsats som dras av undersökningen är följande (sid24):
Analysen i denna rapport pekar på att fiskeripolitiken behöver organiseras i
andra former som i högre grad säkerställer att allmänintresset tillgodoses, dvs.
som i lämplig utsträckning väger in konsumentintresset, skattebetalarintresset,
miljöintresset och andra näringars intressen (t.ex. sportfisket) förutom det idag
förhärskande producentperspektivet.
Behov av att ompröva formen för hur fiskeripolitiken läggs fast och omprövas.
Det saknas tydlig politisk styrning ifråga om hushållningen med fiskresurserna.
- politisk förmåga att anpassa sig till nya behov och anspråk som t ex artskydd
och turism försummas."
Om den statliga fiskeripolitiken varit oförmögen att hantera några av yrkesfiskets viktigaste
frågor gäller detta i lika hög grad den snabbt växande gren av fisket som sportfisket utgör.
Sportfisket och det fria handredskapsfisket är behandlat i ESO-rapporten "Hushållning med
knappa naturresurser"- Exemplet sportfiske (Hultkrantz et al 1995) och sportfiskepolitiken
beskrivs i rapporten kort och gott som Politikmisslyckanden.
Staten självpåtagna förvaltningsansvar för marken och dess naturresurser som följer med
allemansrätten behandlas i ESO-rapporten "Hushållning med knappa naturresurser"Exemplen allemansrätten, fjällen och skotertrafiken i naturen (Hultkrantz et al 1995), och
har ett flertal beröringspunkter med sportfisket. Det konstateras i rapporten att staten sedan
försummat att sköta den förvaltningsuppgift som följer med detta ansvar.
151
39
I uppsatsen, Vem gynnas av fiskepolitik? - Det regionala saltsjöfisket och fiskepolitiken
(Ericsson 1997), beskrivs några av effekterna av den förda fiskepolitiken på de regionala
planet för yrkesfisket i bl.a. Stockholms läns skärgård. Det konstateras att:
..lång utveckling av skärgårdskultur där fiske fått spela en stor roll.
..medan man på ostkusten höll hårt i sitt markägande och tillhörande vatten..
… vattenägandet spelat stor roll i hur respektive fiskeflotta har utvecklat sina
organisationsformer synes vara tämligen klart.
.. ostkustfiskarna en mer geografiskt begränsad form av fiske..
Att bevara det småskaliga fisket av sentimentala skäl är ohållbart och en
förolämpning mot yrkesfiskarna i den sektorn.. En omstrukturering av kustfisket
skulle inte heller vara möjligt.
Satsningarna inom svenskt fiske är till stor del bundet till EU s fiskepolitik.
Idag förvaltas och genomförs fattade fiskeripolitiska beslut av Fiskeriverket,
Sveriges fiskares Riksförbund(SFR) samt ett antal regionala centralförbund.
Förvaltningen uppfattas av många yrkesverksamma inom fisket som bristfällig
och på sina ställen helt obefintlig. Det anses råda en brist på lokal förankring...
Slutord
"Om man strävar efter ett hållbart fiske måste rätt signaler sändas ut från EU
och den svenska fiskeförvaltningen....
...En lösning vore att tilldela självstyre för yrkesfiskarna med egna lokala
organisationer som kan agera snabbt vid behov.....
Att vattenbruket inte tog riktig fart i Sverige under 1980-talet trots mycket goda naturliga
förutsättningar diskuteras i en artikel med titeln Swedish Aquaculture Policy - A nightmare
for the industry? (Ackefors et al 1996). Det konstateras att Sverige tillsammans med
Bulgarien och Ungern är de enda europeiska nationerna där vattenbruket går tillbaka. I denna
artikel utpekas motståndet från miljömyndigheterna som ett av de främsta skälen till detta. Att
vattenbruket fördes in under kategorien miljöfarlig verksamhet och att tillståndsprövningen
som var orimligt komplicerad, innebar inte bara direkta problem för odlaren, utan bidrog även
till en i huvudsak negativ uppmärksamhet i massmedia. Denna negativa attityd förstärktes
med larmartiklar om sjukdomar, antibiotika och färgämnen i foder, broileruppfödning i havet
osv.. Ett mycket begränsat moraliskt stöd till näringen från staten och ett relativt svag
ekonomisk stöd till forskning och utveckling gjorde också sitt till för att intresset för området
successivt svalnade. Även för branschen interna problem med marknadsföringen och den
hårda priskonkurrensen, särskilt från den norska odlingen, bidrog till svårigheterna vilka
minskade expansionskraften och ledde fram till den mycket blygsamma produktion
vattenbruket i Sverige har i dag.
152
40
Slutsats.
Det är en mycket komplicerad, och ur statens synvinkel inte alltid särskilt smickrande bild
som ovanstående arbeten ger av den svenska fiske- och vattenbrukspolitiken. Utan överdrift
kan man också konstatera att de flesta frågor som rör fisk, fiske och vattenbruk är mycket
laddade och kontroversiella med många divergerande uppfattningar och intressen inblandade.
I denna mängd av motstridiga intressen och kritiska synpunkter kan dock två viktiga slutsatser
urskiljas.
• Fisken utgör en begränsad resurs.
• Fisket behöver därför regleras.
Detta är slutsatser som numera kan förefalla självklara på det internationella och nationella
planet men som knappast slagit igenom på det lokala planet. Ett skäl till detta kan vara den
demonisering av andra grupper som konkurrerar om samma fiskresurser och uppfattningen
att, det egna eller, den egna gruppens uttag av fisk oftast är relativt obetydligt och harmlöst,
medan konkurrerande gruppers uttag är betydande eller skadligt.
För närvarande är det vattenbruket och det mer storskaliga yrkesfisket som betraktas som
direkt miljöfarliga verksamheter, medan det kustnära och småskaliga yrkesfisket och
sportfisket än så länge klarat sig relativt bra i den allmänna opinionens ögon. Detta kan
givetvis snabbt komma att ändras.
Det är på sätt och vis en paradox att så positiva och värdefulla resurser som skärgården och
dess fiskpopulationer utgör skall förknippas med så många problem och svårigheter. En av
förklaringarna kan vara statens oförmåga att hantera dessa frågor på ett konstruktivt sätt och
en lösning vore kanske att staten träder tillbaka och lämnar utrymme för fler aktörer och
därigenom en större mångfald på fiskets och vattenbrukets områden.
Tidigare utredningar av fisket och fiskodlingen i skärgården
Skärgården bör vara ett av det mest väl utredda områden som finns i landet. Bara under 1990talet har ett tiotal större utredningar gjorts av olika myndigheter för att om möjligt analysera
och därefter styra utvecklingen i önskad riktning. Flera utredningar har berört fiskets
utveckling. Utredningar är oftast färskvara med en mycket begränsad hållbarhet. Det framgår
åtminstone om man går tillbaka några år och ser vilka bedömningar som då gjordes.
1974.
År 1974 presenterade Skärgårdsutredningen sin slutrapport En levande skärgård
(Länsstyrelsen i Stockholms län, 1974) (Anon 1974).
153
41
Utredningen konstaterar bl.a. att strömmingsfisket är det helt dominerande fisket på östkusten,
såväl kvantitativt som värdemässigt och att torskfisket har en relativt blygsam omfattning.
Viktiga frågor var bl.a. de låga priserna på strömmingen, som i stor utsträckning fångades av
skötfiskare, på grund av priskonkurrens från sydkustfiskarna, och förslag till
marknadsföringsåtgärder för att stödja skärgårdsfisket.
Torskfisket hade en relativt blygsam omfattning.
De nya bestämmelserna i livsmedelslagen ställde högre krav på hantering av den fångade
fisken.
De förslag som skärgårdsutredningen hade var:
3.2.4.5. Sammanfattning och förslag
Man kan konstatera att det knappast finns utrymme för några nya sysselsättningstillfällen
inom fisket i skärgården. Möjligen skulle ålfisket utanför Utö kunna ge ett fåtal
delsysselsättningstillfällen. Förutsättningarna för redan verksamma fiskare måste däremot
förbättras. Ett viktigt led är att öka avsättningsmöjligheterna, men också distributionen kan
behöva förbättras. Många gånger finns t ex inte möjlighet att tillfredsställa efterfrågan på
strömming.
Skärgårdsutredningen föreslår
1. att medel anslås för ökade insatser för marknadsföring av strömming.
2. att strömmingsfisket i skärgården med skötar eller strömmingsnät förbjuds mellan 12.00
lördagar och 12.00 söndagar under tiden 1 maj - 31 oktober.
3. att fraktkostnaderna subventioneras
4. att bidrag för anskaffande av anläggningar för isning ges utsträckning. En 50%
subventionering skulle kosta 50 000 kronor. Statliga bidrag föreslås utgå.
5. att lånemöjligheterna utökas och bidrag i viss utsträckning ges till uppförande av
rökugnar.
6. att lån och bidrag ges till yrkesfiskare för arrende av fiskevatten.
7. att samhällsägda vatten upplåtes för ålryssjor och ålbottengarn till yrkesfiskarna
8. att kungörelse(SFS 499:1965), som reglerar tillståndsgivningen för ålbottengarn,
kompletteras med bestämmelser att yrkesfiskare mantalsskrivna i skärgårdsområdet skall
ha företräde framför andra även på enskilt vatten.
9. att 10 000 kronor anslås av statsmedel för ytterligare undersökningar av ålens vandring
inom skärgårdsområdet.
10. att 50 000 kronor anslås av statsmedel för inplantering av gös och laxöring.
154
42
Staten skulle stå för en investeringskostnad på 135 000 och landstinget för en årlig kostnad av
60 000 kronor
Även fritidsfisket berörs och man föreslår bl.a.:
Fiskekort för hela skärgården
…undersöks för närvarande inom landstinget. Ett första steg är att försöka steg är att försöka
samordna alla samhälleliga vatten. Därefter avser man att successivt komplettera med
fiskerätt i vatten tillhörande fiskevårdsområden och fiskevårdsföreningar….
Information
..det skall utarbetas en informationsbroschyr för fritidsfiskare…
Servicestationer
..Fritidsfiskarna har nu pekat ut fem lämpliga platser i skärgården..
Servicestationerna bör till en början endast vara utrustade med en båtbrygga och fem mindre
motorbåtar…. Tillsynsmannen kan också få underlag för försäljning av beten och linor…
Totalkostnaden för samtliga stationer har beräknats ligga mellan 127 000- 137 000 kronor…
..föreslår att staten och landstinget gemensamt svarar för investeringskostnaderna.
Fiskeutflykter
Det finns för närvarande sex skärgårdsbor som tar emot beställningar om fiskeutflykter med
sina båtar. Antalet beställningar är dock inte många…
1985.
Ar 1985 publicerade Stockholms läns landsting en rapport kallad Fiskaryrket, Fångst och
odling av fisk i Stockholms skärgård (Regionplanekontoret 1985) (Anon 1985).
Vi denna tid hade främst två viktiga förändringar skett, tillgången på torsk var god och
fiskodlingen hade kommit igång i skärgården. Som tidigare var strömmingsfisket lönsamhet
dålig.
I kapitlet 1.8. Kan fångsterna ökas? görs följande sammanfattande bedömning:
1.8.3. Sammanfattning
Strömmingsfångsterna bör minskas, eftersom utbudet vida överstiger efterfrågan. Å andra
sida måste då det inkomstbortfall som uppstår för yrkesfiskarna ersättas. Fisket skulle därför
istället mera kunna inriktas på framförallt torsk, men också fjällfisk, ål lax och öring, för
vilka goda avsättningsmöjligheter finns. En förutsättning för en ökning av fångsterna bör
dock vara att beståndens långsiktiga produktionsförmåga inte minskas.
155
43
Fritidsfisket berörs i avsnittet 1.9 Konflikter med andra intressen
…mer än hälften av yrkesfiskarna upplevde konflikt med fritidsbåtar och fritidsfiske…
Många yrkesfiskare har uttalat stora farhågor för att konflikterna med fritidsfisket kommer
öka starkt i samband med att handredskapsfisket släpps fritt längs Ostkusten.
För fiskodlingens del konstateras i avsnittet;
2.6 Framtidsutsikter för fiskodling i Stockholms län; förslag till åtgärder
….. efterfrågan på odlad regnbåge är mycket stor.
En utökning av fiskodlingsverksamheten i skärgården skulle utgöra en delvis ny näringskälla,
som i framtiden kan bli betydelsefull för möjligheterna till arbete och utkomst där. För att
expansionen skall bli möjlig krävs emellertid att ett antal hinder undanröjs…
Några särskilt viktiga områden, frågor och problem som berörde fiskodlingen i Stockholms
län ansågs vara bl.a. följande: Bristen på sättfisk, karantänanläggning vid Arlanda,
kartläggning av områden i skärgården lämpliga för fiskodling, informationsmaterial till
"fritidsfolket", centralt slakteri, etablering av storodling och nya fiskarter i odling.
Några av utredningens slutsatser är:
Nyrekryteringen till yrkesfiskarkåren i Stockholms skärgård har varit god de senaste tio åren.
En relativt stor andel av de nytillkomna yrkesfiskarna (23%) har rekryterats utifrån och
kommer alltså inte från fiskarmiljö eller från familjer med fiskartraditioner.
De flesta yrkesfiskarna är koncentrerade till tre platser i länet: Väddö - Grisslehamn i norr,
Möja i mellanskärgården och Nynäshamn-Ösmo i söder.
Med dagens fastighetspriser är det otänkbart för en yrkesfiskare att köpa fastighet med
fiskevatten…..svårigheter att arrendera fiskevatten……. …"flaskhals" för utökning är
transporten av fisk från landningsplatsen till uppköpare.
Krokfisket efter torsk har ökat och kommer sannolikt att öka än mer i omfattning de närmaste
åren…torskfisket ger goda inkomster. Risk finns dock att torskbeståndet kommer att minska.
Konflikten med fritidsfisket kan befaras komma att öka i och med att handredskapsfisket
släpps fritt längs ostkusten den 1 maj 1985.
Produktionen av regnbåge i Stockholms län bedöms 1990 kunna uppgå till minst 250 ton per
år. Det främsta hindret för en ökning förefaller vara bristen på sättfisk.
Förutsättningarna för ett lönsamt långsiktigt och uthålligt yrkesfiske och lönsamma
fiskodlingar i skärgården bedöms som goda.
156
44
Vissa punktinsatser till stöd för fiskerinäringen kan dock behöva göras. De främsta hindren
för en ökning av yrkesfisket är sannolikt bristande tillgång på arrendevatten samt svårigheter
med transporter av fångad fisk till uppköpare från avlägset belägna landningsplatser. För
fiskodling torde det främsta hindret för en utökning vara tillgången på sättfisk.
1993.
År 1993 kom utredningen Fisket som Skärgårdsnäring (Nordiska ministerrådet, 1993)
(Anon 1993) som behandlar fisket och vattenbruket i "Stockholmsregionen", Åland och
Åboland.
1.2 Avkastning i ton och mark
Stockholmsregionen
..omläggning av statistikinsamlingen har skett mellan -79 och -85, varför det är svårt att
jämföra siffrorna.
Strömmingsfisket har under en tioårsperiod minskat till ca 1/4. Torskfisket hade först en
uppgång under första hälften av 80-talet men har under senare år halverats. Gösfisket har
liksom siken haft en kraftig uppgång medan ålfångsterna minskat något. Totalt är värdet av
1990 års fångster ungefär lika stort som 1985 års.
Tillbakagången på strömmingen beror på den dåliga prisutvecklingen.
Slutsatser:
-volym och avkastning av strömmingsfisket kan ökas genomsatsningar på produktutveckling
och marknadsföring,
-strömmingen bör om möjligt styras mot konsumtion istället för att användas till djurfoder,
-volymen och avkastningen av laxfisket kan utökas i skärgården endast såsom
terminalfiske(sea-ranching), d v s fiske av rena utplanterade bestånd. Ett styr- och
reglersystem bör utarbetas,
-volym och avkastning av övriga fjällfiskearter kan utökas genom satsning på infrastruktur
för fisket(uppsamling, transport, förvaring) samt på förbättrad redskaps- och fångstteknik för
användning året runt,
-erfarenheterna av sumpning av fjällfisk för längre tid utredas,
-utplantering av fiskyngel bör bibehållas åtminstone på nuvarande nivå och vara geografiskt
jämnt fördelad för att skapa lokala bestånd av lax, öring och sik. Vikten av kontinuerlig
utvärdering av utplanteringsresultaten bör betonas,
-behovet av fredad lektid för fjällfisken bör utvärderas,
-möjligheterna att utnyttja s.k.. skräpfisk bör utredas.
157
45
1.9 Vattenbruk
Stockholmsregionen
…
Genom närheten till Stockholmsområdet har länets odlare inga avsättningsproblem.
Under 1990 odlades 290 ton av de nio största kassodlarna, i huvudsak regnbåge…
Totalt 325 ton för länet.
1.10 Konfliktsituationer
Stockholm
Det fria handredskapsfisket som infördes 1 maj 1985 har medfört att många åsidosätter de
allemansrättsliga principerna och utnyttjar privata tomter och bryggor med hänvisning till att
de får fiska överallt. Ur beståndssynpunkt är det troligen inte så stora problem med det nya
handredskapsfisket. Frågan har utretts av fiskenämnden.
Ett rätt bedrivet husbehovsfiske innebär heller inga komplikationer. Det är när detta fiske
bedrivs i en sådan omfattning att fisken avyttras, många gånger till låga priser som problemet
uppstår. Man får då en konkurrens med det etablerade yrkesfisket som kan vara svår att
komma tillrätta med.
Målsättning för skärgårdens fiskerihushållning
Fiskevattnen i skärgården bör utnyttjas rationellt så att ett uthålligt fiske kan bedrivas och
att en året-runt-bosättning möjliggörs. Samtidigt eftersträvas en stabil och i jämförelse med
andra yrkesgrupper rimlig inkomstnivå.
Grundförutsättningarna för att detta skall uppnås är:
- Att tillräckligt stora och fiskrika vatten finns för skärgårdsfiskets behov.
- Att nedsmutsningen av vattnen målmedvetet minskas genom åtgärder från samhället
- Att de nationella fisktillgångarna uppvärderas
- Att fångstmetoderna utvecklas, med inriktning på småskalig teknik
- Att transportsystemen av fisk från hav till konsument vidareutvecklas
- Att fiskehamnarna är moderna och välutrustade
- Att ökad konsumtion av inhemsk fisk stimuleras
- Att ekonomisk rådgivning till fiskarbefolkningen ges hög prioritet
- Att fiskodlingarna i skärgården i huvudsak drivs av skärgårdsborna själva.
158
46
Kommentarer till ovanstående utredningar.
En slutsats man kan dra av dessa tidigare utredningar är att utvecklingen är mycket svår både
att förutsäga och/eller styra och att merparten av skärgårdsfisket problem finns kvar.
På några områden har förutsägelser och prognoser slagit förvånansvärt väl in, medan
utvecklingen inom andra områden tagit helt andra vägar som exemplen nedan visar.
• Ständiga försök att "öka strömmingsfiskets lönsamhet" har inte varit särskilt
framgångsrika.
• Transportproblemen är kvar
• Torskfisket har minskat istället för att öka.
• Priset och därmed avsättningsmöjligheterna eller snarare lönsamheten, för
regnbågsodlingen har försämrats avsevärt och ironiskt nog kan just närheten till
Stockholmsmarknaden ha bidragit till detta.
• Att det lokala/regionala yrkesfiskets omfattning stadigt minskar.
• Att sportfisket stadigt ökar i omfattning.
• Att industrifiske numera bedrivs i stor skala i områdets omedelbara närhet.
• Att fiskodlingen inte ökar i omfattning, utan med undantag för ett odlingsföretag, snarare
minskar.
Fiskelagstiftning under olika perioder
1933.
(Ur Fiske, Fiskerätt och Fiskevård, Alm 1933)
Fiskerätts- och fiskeförhållanden
Rätten att fiska medföljer jordinnehav
Det är tyvärr en vanlig uppfattning, att vem som helst har rätt att idka åtminstone vanligt
mete var som helst, och mången semesterfirande stadsbo betraktar det som en given sak att
han med sommarnöjet som basis skall få fiska. Var och en som hyser dylika avsikter bör
emellertid först studera lag om rätt till fiske av år 1896 (Svensk författningssaml. nr 42/1896
med senare tillägg) samt vissa delar av jordabalken (12 kap.), byggningabalken (19 kap.) och
strafflagen (24 kap.).
Åtal och straff
Såsom på andra områden inom svensk rättskipning är det även då det gäller fisket
målsägaren, d. v. s. den som lider skadan, som har att väcka åtal. (Strafflagen 24 kap 15 §.)
Det är således fiskerättsägaren eller -innehavaren,….,som har att se till, att ej obehöriga
fiska på hans vatten.
Fiskevård
Vare sig nu ägaren själv bedriver fisket, eller detta utarrenderas, till annan person , en
förening etc. ligger det i sakens natur, att obehöriga fiskande måste hållas borta, om man
genom fiskevårdsåtgärder vill uppdriva fisket och få en hög och ihållande avkastning av sitt
vatten. Den främsta fiskevårdsåtgärden är sålunda att hålla efter tjuvfiskare…
159
47
Fiske på annans vatten är därför liktydigt med stöld och något rationellt fiske och dito
fiskevård kan aldrig uppkomma i sådana vatten, vare sig sjöar eller skärgårdsområden, där
tjuvfiskare opåtalt får husera.
Fiskeristadgar
Fiskeristadgarnas uppkomst
För att reglera fiskets utövande och skydda fiskbeståndet såsom en tillgång för landet, särskilt
i vatten med många fiskande, utfärdas genom myndigheterna s. k. fiskeri- eller fiskestadgar.
Varje delägare i fiskevattnet ävensom fiskeritjänstemän och -myndigheter ha rätt att till
länsstyrelsen ingiva framställning om utfärdande av dylika lokala fiskeristadgar.
Tillsyn över fiskeristadgarnas efterlevnad
Tillsynen härutöver åligger i främsta rummet allmän åklagare d. v. s. landsfiskalerna.
Inom de flesta län finnas därför särskilda av vederbörande länsstyrelser förordnade
fiskeritillsynsmän - oftast den hos resp. hushållningssällskap anställde
länsfiskeritjänstemannen- av olika grad.
Slutligen har varje fiskerättsägare, var sig han ensam äger ett fiskevatten eller att han är
delägare i ett gemensamt, oskiftat fiskevatten, åtalsrätt då det gäller förseelser mot
fiskeristadgarna (27§).
1955.
(ur Svenskt Fiskelexikon, Rosén et al 1955)
FL Fiskelagen : Reglerar rätten att fiska. Brott mot fiskelagen betecknas som olovligt fiske.
FS Fiskestadgan: Reglerar hur fisket och fiskevården får bedrivas. Förseelse mot
fiskestadgan eller med stöd därav utfärdade länsstadgor betecknas som olaga fiske.
1991.
(ur Fisketillsyn, En handledning för fisketillsynsmän (sjätte upplagan) (Anon 1991))
Olovligt fiske…utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt…(§ 34
fiskerättslagen)
…bryter mot…bestämmelserna i fiskeriförordningen eller med stöd av förordningen
meddelad lokal föreskrift gör sig skyldig till olaga fiske.(35§ a fiskerättslagen och 39 §
fiskeriförordningen)”
6. Fiskevårdsområden
Lagen om fiskevårdsområden(LOFO) trädde ikraft 1 januari 1982.
..nyttjandet (fisket) och fiskevården..
..inverkar inte på äganderättsförhållandena…
Fiske på allmänt vatten kan - med vissa undantag - inte ingå i fiskevårdsområde….endast
omfatta fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt.
160
48
Fiskevårdsområdet kan också inskränkas till att omfatta endast fiske med vissa redskap eller
fiske efter viss fiskart.
Fiskevårdsområdet är en juridisk person.
Under ett antal år efter det att LOFO trätt ikraft kunde statsbidrag utgå till kostnaderna för
bildande av fiskevårdsområde, denna möjlighet att erhålla bidrag upphörde 1990. Det är
emellertid vanligt att en kommun med hänsyn till fiskets betydelse för turism och friluftsliv
ställer sig bakom en ansökan om bildande av fiskevårdsområde och i samband därmed åtager
sig de kostnader som är förenade med bildandet.
15.4 Fisketillsynsmän
Skillnaden mellan en fisketillsynsman och en enskild fiskerättsägares rätt att vidtaga åtgärder
vid överträdelser av fiskebestämmelser är i korthet att fiskerättsägaren - eller den som
handlar på hans uppdrag - får ingripa med beslag av exempelvis fångst eller redskap endast
om någon gör sig skyldig till olovligt fiske som kränker fiskerättsägarens enskilda rätt. En
fiske tillsynsman har rätt att ingripa vid olovligt fiske oavsett vem som är fiskerättsinnehavare
samt vid allt olaga fiske.
Fisketillsynsman förordnas av länsstyrelsen……
När det gäller lön och andra ekonomiska förhållanden är fisketillsynsmannen jämställd med
befattningshavare i enskild tjänst. Rättsförhållandet mellan vederbörande fiskerättsägare och
fisketillsynsmannen är ett privat avtalsförhållande. Fisketillsynsmannen är alltså inte anställd
eller avlönad av polismyndigheten utan anställningen/uppdraget är helt och hållet ett
civilrättsligt avtal mellan arbetsgivaren och fisketillsynsmannen.
Fiskeriverket har årligen lämnat vissa bidrag till tillsynsverksamheten. Den stöds därjämte
ekonomiskt av vissa kommuner och landsting.
1993.
(ur Fiskelagen (1993:787))
Om åtgärder mot vanskötsel av fiske
29§ Om den som har fiskerätt i enskilt vatten i strid med allmänna intressen vansköter fisket
genom att fiska i alltför stor omfattning eller genom att låta bli att fiska, får länsstyrelsen
förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om
någon annan än ägaren har fiskerätten, får föreläggandet ändå riktas mot ägaren.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas även om
förläggandet riktats mot den andre.
161
Källor till appendix
Författare
Ackefors et al
Alm
Andersson
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
Anon
År
1996
1933
1998
1995
1980
1999
1998
1990
1993
1997
1999
1974
1985
Titel
Swedish Aquaculture Policy - A nightmare for the industry?
Fiske, Fiskerätt och Fiskevård
Kustfisk och fiske vid svenska Östersjökusten
Aktionsplan för biologisk mångfald
Svensk akvakultur
Diverse artiklar
Diverse artiklar
En god livsmiljö
Strategi för biologisk mångfald
Hållbart fiske och jordbruk
Fisketurism - en naturlig näring
En levande skärgård
Fiskaryrket, Fångst och odling av fisk i Stockholms skärgård
Anon
Anon
1993
1991
Darwin
Ericsson
1859
1997
Hedlund
1997
Fisket som Skärgårdsnäring
Fisketillsyn, En handledning för fisketillsynsmän (sjätte
upplagan)
Om arternas uppkomst (sv.övers.)
Vem gynnas av fiskepolitik? - Det regionala saltsjöfisket och
fiskepolitiken
Tillståndet under ytan. Biologisk mångfald i våra sötvatten.
Hultcrantz et al
Hultcrantz et al
Hultcrantz et al
1997
1995
1995
Lovén et al
1999
Fisk och Fusk -Mål, medel och makt i fiskeripolitiken
Hushållning med knappa naturresurser- Exemplet sportfiske
Hushållning med knappa naturresurser- Exemplen
allemansrätten, fjällen och skotertrafiken i naturen
Fiskevårdsplan för Stockholms län, 1999-2001
162
Publikation
Aquaculture Europe Vol 21(2) 1996
Wahlström & Widstrand 1933
FISKERIVERKET INF. 1:1998
Fiskeriverket
FRN
Norsk Fiskoppdrett 1999
Norsk Fiskoppdrett 1998
Prop. 1990/91:90
Prop. 1993/94.30
Prop. 1997/98:2
Turistdelegationen
Länsstyrelsen i Stockholms län
St. läns landsting, Regionplanekontoret
Rapport 1985:2
Nordiska ministerrådet Rapport 1993:2
Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund
et al
Natur och kultur 1976
Kulturgeogr.inst. Stockholms universitet
Dokumentation från seminarium i Uppsala
den 9 april 1997
ESO Ds 1997:81
ESO Ds 1995:47
ESO Ds 1995:15
Länsstyrelsen i Stockholms län
Odum
Ohlsson et al
Olburs
Olburs
Rosén et al
Ryman
1971
1996
1994
1995
1955
1997
Fundamentals of Ecology 3rd ed
Fiske och vattenbruk, ekologiska effekter
Fisketurism i Stockholms skärgård
Kursplan för fiskeguideutbildning
Svenskt Fiskelexikon
Kunskapsbrist om våra akvatiska arter
Sjöberg
1993
Sjöberg et al
Sjöstrand
Sjöstrand
Thoresson
Thoresson
Wilson
Worster
1998
1998
1995
1998
1997
1992
1994
Verkligheten på hotlistan ? en granskning av
bevarandebiologins basfakta
Artrikedomar
Resurs 99 del 1 B
Fisktillgångar och fiske i Östersjön och Västerhavet
Resurs och miljööversikt- kustfisk och fiske
Resurs och miljööversikt- kustfisk och fiske
The Diversity of Life
Nature´s Economy, A History of Ecological Ideas,
Second ed.
163
W.B.Saunders Company 1971
SNV Rapport 4247
Stencil Länsstyrelsen i Stockholms län
Stencil Länsstyrelsen i Stockholms län
AB Nordiska Uppslagsböcker 1955
Dokumentation från seminarium i Uppsala
den 9 april 1997
SLU Inst. för Skogsekonomi Rapport 103
Vetenskapsakademien
Fiskeriverket Information 6:1998
Inf. Från Havsfiskelaboratoriet 1995 nr 4
FISKERIVERKET INF. 10:1998
FISKERIVERKET INF. 3:1997
Harvard University Press
Cambridge Univ. Press
