ReferatLagrummet

Hovrätten för Nedre Norrland
Målnummer:
B442-94
Avgörandedatum:
1995-05-23
Rubrik:
Det har inte ansetts att en person, som kandiderade för uppdrag
som riksdagsledamot, gjort sig skyldig till mutbrott genom att
erbjuda ett tjugotal företag konsulttjänster under kommande
mandatperiod avseende politisk information, rådgivning och
service mot viss närmare angiven ersättning eller genom att,
sedan han valts till riksdagsledamot, under mandatperioden mot
ersättning utföra sådana tjänster åt ett företag. Även fråga om
ansvar för bestickning.
Lagrum:
 20 kap. 2 § och 17 kap. 7 § brottsbalken
Rättsfall:







NJA
NJA
NJA
NJA
NJA
NJA
NJA
1969
1972
1981
1981
1985
1987
1993
Avdelning:
RH 1995:99
s.
s.
s.
s.
s.
s.
s.
2
490
92
477
1174
477
604
539
REFERAT
Åklagaren yrkade vid Sundsvalls tingsrätt ansvar å P-R.M. för mutbrott enligt
följande gärningsbeskrivning: P-R.M. är riksdagsman för moderata
samlingspartiet sedan oktober 1991.P-R.M. har i mars 1991 i Sundsvall, genom
att tillställa ett tjugotal företag bifogade erbjudande, begärt otillbörlig belöning
för tjänster som haft samband med hans kommande uppdrag som
riksdagsman. P-R.M. har vidare under 1991 - 1993 från sitt bolag
Samhällsaspekten i Sundsvall AB, Sundsvall, fakturerat Svenska Cellulosa AB
(SCA) sammanlagt 96 000 kr som därefter uppburits. Beloppet har utgjort
otillbörlig belöning för tjänster som hört till P-R.M:s uppdrag som riksdagsman
eller haft anknytning till detta uppdrag.
Åklagaren yrkade vidare ansvar å M.B. för bestickning enligt följande
gärningsbeskrivning: M.B. har som chefsjurist och företrädare för SCA varit
ansvarig för att bolaget under 1992 och 1993 till P-R.M:s bolag betalat ut
sammanlagt 96 000 kr som utgjort otillbörlig belöning för tjänster som hört till
P-R.M:s uppdrag som riksdagsman eller haft anknytning till detta uppdrag.
Det av åklagaren åberopade erbjudandet hade följande lydelse:
"Som framgått av massmedia har jag för avsikt att efter tre års uppehåll från
riksdagen ånyo kandidera - därtill uppmanad av personer inom partiledningen.
Under mina tidigare riksdagsår (1982-1988) deltog jag i ett flertal statliga
utredningar och var med placering i näringsutskottet ansvarig för bl.a. partiets
energipolitik under de särskilt besvärliga åren i anslutning till Tjernobylolyckan.
I höstas invaldes jag i den moderata partistyrelsen och har därigenom en god
inblick i det inre partiarbetet. I länet är jag moderat gruppledare i landstinget
och ledamot av länsstyrelsens styrelse.
Jag driver ett eget bolag - Samhällsaspekten AB - i vilket jag åtar mig uppdrag
av lobbykaraktär för företag och organisationer som behöver bistånd vad gäller
att göra politiska bedömningar i anslutning till olika projekt eller hjälp att finna
de rätta kontakterna i den offentliga sektorns labyrinter.
Förutsättningen för att jag skall ha råd att ånyo åta mig ett riksdagsuppdrag
(riksdagsarvodet ligger kring 25 000 kr per månad) är att jag inom ramen för
mitt företag kan träffa ett treårigt avtal omfattande politisk information och
rådgivning med ett mindre antal företag i Västernorrlands län.
Jag erbjuder Dig två konsultdagar a 8 000:- per dag och år. Jag är övertygad
om att kostnaden för detta uppdrag kommer att betala sig. Vi står högst
sannolikt inför ett regeringsskifte, som i sin tur kommer att leda till
förändringar på en lång rad områden. Avregleringar och mera
marknadskonforma lösningar måste tillåtas lösa upp de stela strukturer, som
idag lägger hinder i vägen för rationellare lösningar på många av våra
ekonomiska problem. I en sådan omställningsprocess är det värdefullt med
politiker som har erfarenhet från näringslivet.
Mitt erbjudande fyller således två syften. Dels får Du och Ditt företag tillgång
till en egen politisk service och dels medverkar Du till att vi från vårt län får en
person med både erfarenhet från det politiska fältet och från näringslivet.
Tacksam få Din reaktion på mitt erbjudande.
Vänligen
P-R.M.
P-R.M. och M.B. bestred ansvar.
Åklagaren anförde till utvecklande av åtalet bl.a. följande. Breven som P-R.M.
skickat från sitt bolag ("Samhällsaspekten i Sundsvall Aktiebolag" (bolaget))
har tillställts bl.a. följande företag: Svenska Cellulosa (SCA), Mo & Domsjö,
Graningeverken, Sundsvalls Verkstäder, Sunds Defibrator, HN Bygg, Gränges,
Alby Klorat i Alby, H. & Söner, NCB, Skandia, Skanska, Trygg-Hansa, BÅKAB;
R. Bilspedition, Neste Gas, VP System, NCC och Sundfrakt. - De tjänster som PR.M. utfört för SCA:s räkning, sådana de avses i åtalet, kan härledas till det
erbjudande P-R.M. lämnat i brevet. - P-R.M. har såsom medlem i partistyrelsen
för moderata samlingspartiet och framförallt i egenskap av medlem i
Näringsutskottet haft goda möjligheter att biträda SCA med tjänster. P-R.M:s
arbete har bl.a. berört fyra för SCA viktiga områden, såsom avregleringen av
el-marknaden (försäljningen av BÅKAB) - privatiseringen av Domänverket frågor rörande uppbyggnad av ett forskningscenter i Sundsvall - frågor kring
den s.k. kretsloppspropositionen. I dessa frågor har P-R.M. avgivit motioner till
riksdagen. - När P-R.M. i brevet åtagit sig uppdrag av "lobbykaraktär" och att
mot betalning träffa treåriga avtal omfattande politisk information och
rådgivning till ett mindre antal företag i Västernorrlands län, har detta avsett
tjänster som haft samband med hans kommande uppdrag som riksdagsman.
Påstådd "otillbörlighet" kan bedömas endast genom en avvägning av samtliga i
målet framkomna omständigheter. Konstitutionsutskottet har i betänkande
1993/94:KU 49 riktigt bedömt åtalade gärningen till att omfatta tjänster som
ligger utanför den egentliga verksamheten i kammaren och i andra organ med
direkt anknytning till riksdagen, samt uttalat att det inte behövts något
medgivande av riksdagen för att väcka åtal.
Vid tingsrätten åberopades två fakturor som P-R.M. ställt till SCA samt hördes
P-R.M., M.B. och, såsom vittne, S.O. De uppgav bl.a. följande.
P-R.M: Han anställdes som verkställande direktör vid Handelskammaren år
1963. I det uppdraget hade han livliga kontakter med SCA, som var en av de
största intressenterna i Handelskammaren. Dessa kontakter var nödvändiga för
att han skulle kunna tillvarata näringslivets intressen. I takt med hans ökade
politiska engagemang blev kontakterna alltmer värdefulla för SCA. 1982
invaldes han i riksdagen. Han träffade då en överenskommelse med
Handelskammaren, vilken innebar att han kvarstod som VD vid
Handelskammaren. Vidare innebar överenskommelsen att mellanskillnaden
mellan hans lön vid Handelskammaren och som riksdagsman skulle betalas av
en grupp företag, som hade intressen i Handelskammaren. Detta var i stort
samma företag, som han senare tillställde det i målet aktuella brevet. Han
kvarstod som VD vid Handelskammaren fram till 1985. Avtalet med
Handelskammaren prolongerades därefter och fram till det att han bildade eget
bolag 1988. Han avstod av familjeskäl från att kandidera vid riksdagsvalet
1988. Under den tidsperiod som han stod utanför riksdagsarbetet var han
anställd inom landstinget. Efter diskussioner och samråd med dåvarande
ordföranden i Handelskammarens styrelse, S.M.L., bildade han sitt bolag, vilket
skulle bedriva konsultverksamhet i näringslivs- och politiska frågor. SCA
medverkade till att han fick ett avtal med Handelskammaren, som innebar att
han skulle utföra tjänster åt i första hand SCA och fakturera och uppbära
betalning från Handelskammaren. Han lämnade kontinuerlig information till
SCA och då oftast till S.O. Hans inkomster i bolaget härrörde emellertid i
huvudsak från tjänster utförda för Svenska Arbetsgivarföreningen och
Handelskammaren. 1991 blev han återigen invald i riksdagen. I samband med
detta upphörde kopplingen mellan hans bolag och Handelskammaren. För att
han ekonomiskt skulle kunna fortsätta att driva bolaget var han beroende av
att få sälja tjänster till näringslivet. Detta var anledningen till att han tilllskrev
ett antal företag och erbjöd sina tjänster. Företagen var de av åklagaren
angivna. Som VD vid Handelskammaren och genom sitt politiska engagemang
hade han fått stora kunskaper i näringslivets förhållanden och om
företagsmiljön i Norrland. Det framstod som naturligt för honom att det från
företagens sida fanns ett intresse av att dra nytta av hans kunskaper. Hans
avsikt var att lämna information om "vad som var på gång" på den politiska
marknaden; i riks-, regional- och lokalpolitiken. Ordet "av lobbykaraktär" i
brevet avsåg att beskriva de faktiska förhållanden som skulle råda under tiden
fram tills han blev riksdagsman och han avsåg aldrig att såsom riksdagsman
åta sig uppdrag som innebar påverkan inne i riksdagen. Avsikten var att han
efter invalet i riksdagen skulle lämna företagen kvalificerad information om
hanteringen i riksdagen. Kontakterna med SCA har på senare tid vanligen skett
med M.B. Under hösten 1991 träffade han ett muntligt avtal med M.B. om att
utföra tjänster för SCAs räkning. Kontakterna med M.B. och det muntliga
avtalet var en fortsättning på det tidigare samarbetet och avtalet hade inget
samband med brevet som skickats ut i mars 1991. Det var naturligt att han
med SCA och M.B. diskuterade ersättning för sina tjänster efter det att avtalet
med Handelskammaren upphörde. Han fakturerade ersättning efter beräkning
av ungefärlig tidsåtgång. Den ersättning han begärt av SCA och som framgår
av i målet aktuella fakturor hade inte någon direkt koppling till innehållet i
brevet, utan det förhållandet att den begärda ersättningen överensstämmer
med vad han begärt i brevet beror på att det återspeglar den taxa han
tillämpade för sina tjänster. Han fick reaktion på brevet från två företag. Han
tog inte några ytterligare kontakter med dessa företag. Det var och är vanligt
att riksdagsmän har sidouppdrag. Han försökte inte på något sätt dölja sitt
uppdrag åt SCA. Han gick öppet ut med brevet till ett tjugutal företag. Om han
anat att det kunde strida mot regler och principer skulle han aldrig ha sänt
brevet.
M.B.: Han anställdes 1984 i SCA som bolagsjurist. Han hade dessförinnan
arbetat inom domstolsväsendet. 1986 blev han chefsjurist i SCA-koncernen.
Efter hand kom hans arbetsuppgifter mer och mer att koncentreras till
koncernutveckling och mindre till operativ juridik. Redan under sin tid som
domstolsjurist hade han genom politiken haft kontakter med P-R.M. Det blev
därför naturligt att han i sitt arbete vid SCA konsulterade P-R.M. i olika frågor. I
samband med avregleringen på kraftområdet, som ledde till att BÅKABs
kraftverksamhet avvecklades 1991-92, utvecklades kontakterna med P-R.M.
ytterligare. Det har även förekommit kontakter i en mängd andra frågor, av
både riks- och regionalkaraktär, bl.a. de av åklagaren angivna områdena har
varit föremål för olika bedömningar. Det har aldrig föresvävat honom att han
skulle använda P-R.M. för påtryckningar i riksdagen. Ord som "lobbying"
nämndes aldrig. Det aktuella brevet hamnade på hans bord. Han läste brevet,
men minns inte idag om han gjorde någon reflexion i anledning av detta.
Samarbetet med P-R.M. hade inte någon koppling till innehållet i brevet. När PR.M. blev riksdagsman gjorde M.B. en analys av situationen och han drog
därvid slutsatsen att samarbetet med P-R.M. var riskfritt. Han konsulterade inte
någon i frågan då han inte ansåg att frågan hade den digniteten. Under hösten
1991 diskuterade han med P-R.M. om hur arrangemanget mellan SCA och PR.M. skulle ske i framtiden. I februari 1992 träffades ett muntligt avtal varvid
de kom överens om en arbetsplan och om ersättning till P-R.M. Det fanns inte
någon direkt avgränsning för uppdraget utan "vi betalade för en person som
hade kontakter och kunskaper och en allmän känsla för den politiska
processen". SCA anlitar konsulter i stor omfattning och lägger ned mycket stora
belopp härför. Anlitandet av P-R.M. var därför bara ett av många
konsultuppdrag, men P-R.M:s erfarenhet och insikt i näringslivsfrågor gjorde att
det var "väl värda pengar".
S.O: Han anställdes i SCA 1968 och han pensionerades 1991. Han arbetade
med transportfrågor och EU-frågor. Redan på 70-talet, när P-R.M. var chef för
Handelskammaren, förekom livliga kontakter mellan honom och P-R.M. Han
utnyttjade P-R.M:s kunskaper genom dennes kontakter med företag i hela
länet. Under P-R.M:s båda riksdagsperioder tillställde P-R.M. honom material
från riksdagen. Han utnyttjade ofta P-R.M:s tjänster, exempelvis när han skulle
ha synpunkter på någon promemoria eller på något föredrag. Han skickade då
koncept till P-R.M. som rättade dessa. Frekvensen av deras överläggningar
framgår av dagboksanteckningar, som han tillställt åklagaren. Han visste att PR.M. uppbar ersättning från Handelskammaren, även efter det P-R.M. slutat
som VD, men han kände inte till hur P-R.M. ersattes av SCA. Det var aldrig tal
om detta mellan dem. Det var aldrig aktuellt att P-R.M. i riksdagen skulle "driva
någon fråga för SCA:s räkning", utan P-R.M. skulle biträda med sitt kunnande.
Han kände inte till det närmare innehållet i avtalet mellan SCA och P-R.M. M.B.
har genom olika rapporter fått reda på de insatser som P-R.M. gjort inom
området för transport- och EG-frågor.
Sundsvalls tingsrätt (1994-09-08, rådmannen Sten Sikström samt
nämndemännen Christina Hjorten, Kenneth Åström och Gerd Ytterbom) dömde
P-R.M. för mutbrott till villkorlig dom och 60 dagsböter å 330 kr samt M.B. för
bestickning till villkorlig dom och 40 dagsböter å 700 kr. Tingsrätten yttrade i
sina domskäl: Av utredningen i målet framgår bl.a., att P-R.M. såsom
företrädare för moderata samlingspartiet varit riksdagsledamot 1982-1988, att
han därvid varit verksam i näringsutskottet och riksdagens trafikutskott, och att
han sedan oktober 1991 åter är verksam i riksdagen såsom ledamot av
näringsutskottet. Vidare har framkommit att P-R.M. sedan många år och
framförallt under åren som anställd vid Handelskammaren haft ett nära - och
omfattande samarbete med SCA. Av vad P-R.M. och M.B. berättat, vilket även
stöds av vad S.O. omvittnat, är klarlagt att det arbete som P-R.M. utfört för
SCA:s räkning under den ifrågavarande tidsperioden utgjort en fortsättning på
tidigare uppdrag. Enbart det förhållandet att av P-R.M. gjord debitering
överensstämmer med vad som angivits i brevet förändrar inte denna
bedömning. Åklagarens påstående om att de ifrågavarande tjänsterna initierats
genom brevet är således vederlagd. På sätt talan utformats har emellertid detta
inte någon självständig betydelse, utan de frågor som tingsrätten har att
bedöma är, dels om erbjudandet som P-R.M. genom ifrågavarande brevet
tillställt ett tjugutal företag, dels ock hans arbetsinsatser mot betalning för
SCA:s räkning - utgör mutbrott. Det bedömningsresultat som framkommer i
det senare ledet blir sedan helt avgörande för bedömningen av
gärningspåståendet gentemot M.B.
Såsom framgår av rättspraxis och doktrin på området avser bestämmelserna
om ansvar för mutbrott främst att skydda en tjänsts eller ett uppdrags
integritet. Härvid poängteras således intresset av att ett åliggande fullgöres
utan ovidkommande hänsyn. För vissa uppdrag och tjänster föreligger särskilda
krav på integritet. Så har i förarbetena till aktuell lagstiftning uttalats, att en
tjänsts beskaffenhet kan vara sådan att den kräver särskilt integritetsskydd,
och att detta i hög grad gäller i fråga om myndighetsutövning och annan
väsentlig verksamhet. Mutansvarskommitten har vidare härom bl.a. uttalat, att
misstanke, att verksamheten på dessa områden inte bedrivs med opartiskhet
och saklighet, skulle på ett olyckligt sätt kunna rubba allmänhetens förtroende
för offentliga organ. Vidare uttalas att vissa arbetsuppgifter kan vara av sådan
karaktär, att dess korrekta fullgörande måste stå utom allt rimligt tvivel. (SOU
1974:37 s. 119). Enligt tingsrättens bedömning måste uppdrag som
riksdagsledamot räknas till sådan "annan väsentlig verksamhet" som omfattas
av dessa uttalanden.
P-R.M. har som huvudargument för ansvarsbefrielse anfört, att den ersättning
han begärt i brevet respektive erhållit för utförda/kommande tjänster åt SCA,
inte utgjort sådan straffbar "belöning" som avses i mutbrottsstadgandet. Tingsrätten konstaterar härvid att det i motiven till lagstadgandet inte närmare
angetts vad som är avsett att falla under uttrycket belöning. På åtskilliga
ställen har ordet förmån använts som ett synonymt begrepp. Enligt
mutansvarskommitten faller inom det straffbara området "över huvud taget
varje förmån, som normalt sett är av beskaffenhet att kunna utgöra ett
verksamt bestickningsmedel" (SOU 1974:37 s. 141). - P-R.M:s invändning att
begärd och uppburen ersättning ej utgjort belöning kan därför inte vinna
beaktande.
Den typiska mutans syfte är att mottagaren skall göra sig skyldig till pliktstridig
tjänsteutövning. Inom det straffbara området faller emellertid även förmåner,
varmed inte åsyftas att förmå till pliktstridigt förfarande (jfr JuU 1976/77:17 s.
6). Även en förmån som kanske endast utgör erkänsla för redan fullgjord
utövning av tjänst eller uppdrag - den må ha varit pliktstridig eller ej - kan,
som mutansvarskommitten framhållit, falla under lagrummet.
För att en begäran eller ett mottagande av en förmån skall föranleda
straffansvar såsom mutbrott erfordras att den varit "otillbörlig" och att den
begärts/mottagits för "tjänsteutövning".
I anslutning till ovannämnda kommittebetänkandet gjorde departementschefen
vissa uttalanden om vad som är att anse som tillbörligt (prop 1975/76:176 s.
36 f). Så uttalades att det erfordras en samlad bedömning av alla för det
enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Vidare uttalades att som
otillbörlig är att betrakta varje transaktion som objektivt sett är ägnad att
påverka funktionärens tjänsteutövning.
Den omständigheten att den otillbörliga förmånen skall, för att medföra ansvar,
vara mottagen, utlovad eller begärd för arbetstagarens tjänst betyder - såsom
uttalats av mutansvarskommitten - inte att det måste visas att den stått i
samband med viss tjänsteåtgärd eller att den syftat till, föranlett eller utgjort
vederlag för en oriktig eller bestickaren gynnad åtgärd. Såsom kommitten
uttalade erfordras emellertid att förmånen i princip skall vara inriktad på åtgärd
som hör till arbetstagarens tjänst (SOU 1974:37 s. 142 och 143). - Mot
bakgrund härav och av vad P-R.M. själv berättat, dvs. att den politiska
information och rådgivning som han erbjudit respektive tillhandahållit emanerar
från hans tjänstgöring som riksdagsledamot, måste anses att förmånen skall
anses begärd/mottagen i hans tjänsteutövning.
Med beaktande bl.a. av ovan återgivna uttalanden av mutansvarskommitten,
departementschefen och justitieutskottet, - vilka uttalanden i allt väsentligt
vunnit stöd av Högsta domstolen i ett antal avgöranden, såsom framgår av
bl.a. NJA 1985 s. 477, finner tingsrätten - mot bakgrund av att uppdraget som
riksdagsledamot kräver särskilt integritetsskydd - det vara utrett, att P-R.M. i
brevet, genom att i sin tjänsteutövning erbjuda särbehandling för de företag
som erlägger begärd betalning, med ett icke ringa belopp, förfarit otillbörligt.
Det synes uppenbart att utomstående till följd av erbjudandet i brevet kan
bibringas den uppfattningen att betalaren, framför den som inte betalt , skulle
kunna komma att gynnas av P-R.M. vid åtgärd som hör till hans uppdrag som
riksdagsledamot. P-R.M. är därför förfallen till ansvar för mutbrott.
När det gäller P-R.M:s ersättning från SCA finner tingsrätten, helt i enlighet
med vad som anförts ovan - angående bl.a. belöning, otillbörlig och
tjänsteutövning - att den fakturerade och därefter uppburna ersättningen om
96 000 kr, utgjort en otillbörlig förmån för tjänster som haft sådan anknytning
till P-R.M:s uppdrag som riksdagsledamot, att förfarandet bör föranleda ansvar
för mutbrott. De av P-R.M. för ansvarsbefrielse åberopade och oemotsagda
omständigheterna, att han nedlagt arbete åt SCA som fullt ut motsvarar det
uppburna beloppet, att frågan om riksdagsledamöters eventuella arbete vid
sidan av egentligt riksdagsarbete inte finns lagreglerat, och att det är relativt
vanligt att riksdagsledamöter jämte riksdagsarbetet fullgör avlönade uppdrag i
bolagsstyrelser och föreningar eller erhåller ersättning från tidigare
anställningar, föranleder inte till annan bedömning.
M.B., som för SCA:s räkning både ingått avtal med P-R.M. och varit ansvarig
för utbetalning av ersättningen till P-R.M., kan - då ersättningen utgjort en
otillbörlig förmån för P-R.M. i dennes tjänsteutövning - inte undgå ansvar för
bestickning.
P-R.M. och M.B. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas.
I hovrätten hördes P-R.M. och M.B. på nytt samt åberopades S.O:s
vittnesutsaga vid tingsrätten och den där förebragta skriftliga bevisningen.
Av P-R.M:s och M.B:s utsagor återges följande uppgifter.
P-R.M: Med hänsyn till den industriella tyngdpunkten i området var det
naturligt att han som verkställande direktör för handelskammaren ägnade sig
åt skogs- energi- och transportfrågor. Av tradition var SCA:s verkställande
direktör ordförande i handelskammaren. SCA var även en av de större
bidragsgivarna till handelskammarens verksamhet. Det var därför ofrånkomligt
att han kom i kontakt med olika frågor inom SCA:s verksamhetsområde. Efter
riksdagsperioden 1985-1988 hade han ett avtal med handelskammaren som
bl.a. garanterade honom ett visst antal konsultdagar i det egna bolaget. Han
fortsatte att inom sitt bolag arbeta för SCA. Han hade också andra uppdrag,
bl.a. från SAF. Inför valet 1991 gjorde han olika överväganden hur och om det
skulle vara möjligt att ha kvar det egna bolaget och samtidigt sitta i riksdagen.
Den 30 juni 1991 skulle garantiavtalet med handelskammaren upphöra. Det var
inte möjligt att tillföra bolaget de medel som behövdes för bl.a. revision av
bolaget från det beskattade riksdagsmannaarvodet. För att i framtiden kunna
fortsätta driva egen verksamhet skrev han därför det "säljbrev" som är aktuellt
i målet. Han diskuterade brevet med S.O. men denne hade inga synpunkter.
Han såg själv inga problem med att driva viss verksamhet vidare i bolaget
under den tid som han satt i riksdagen, eftersom det är vanligt att riksdagsmän
både har sidouppdrag och driver egen verksamhet. De tjänster som han avsåg i
brevet innebar att han skulle tillhandahålla politisk information och analyser,
plocka fram offentliga riksdagshandlingar som kunde vara aktuella i någon
fråga för uppdragsgivaren, redovisa de pågående politiska
förändringsprocesserna samt att hjälpa företag att "komma rätt" i den
offentliga byråkratin. Någon lobbyverksamhet i form av uppvaktningar inför
myndigheter, riksdagsutskott eller andra beslutsfattare hade han aldrig ägnat
sig åt i sitt bolag och det var inte sådan verksamhet han syftade på i brevet.
Däremot skulle han med det mycket stora kontaktnät han hade inom
samhällslivet på många olika nivåer kunna hänvisa sin uppdragsgivare till rätt
myndighet och rätt person för en viss fråga. För honom själv framstod det som
en självklarhet att konsultuppdraget inte skulle omfatta någon form av
lobbyverksamhet i riksdagen. Han skulle inte kunna tänka sig att svika sina
plikter som riksdagsman. - Dagarvodet var i enlighet med hans vanliga taxa för
sådana uppdrag och innefattade också förberedelsearbetet för en konsultation.
Naturligtvis var det inte meningen att han skulle utföra arbete åt alla de bolag
han tillskrev utan endast åt så många som han kunde hinna med vid sidan av
riksdagsarbetet. Brevet ledde inte till att avtal slöts med något företag. Fastän
hans avtal med handelskammaren upphört att gälla fortsatte han med samma
verksamhet som tidigare för SCA:s räkning - egentligen samma frågor som han
varit SCA behjälplig med sedan 1960-talet. Däremot hade ersättningsfrågan
kommit i en ny situation eftersom han inte längre fick ersättning från
handelskammaren. Han hade därför kontakt med bl.a. M.B. och de var under
hösten 1991 överens om att SCA skulle ersätta honom direkt för det arbete han
utförde åt SCA. Det egentliga avtalet träffades mellan honom och M.B. i början
av 1992. Han och M.B. diskuterade aldrig brevet utan det var endast fråga om
en fortsättning på det mångåriga samarbetet mellan honom och SCA. Nivån på
ersättningen hämtades från det tidigare avtalet med handelskammaren. De
uppdrag han hade för SCA:s räkning omfattade bl.a. frågor rörande
försäljningen av Båkab Energi AB, flyttningen av SCA:s huvudkontor,
tidningarna Arbetets och Nya Norrlands konkurs, problem med EG-inriktning,
forskningspolitik, transportproblem, Assi Domän, SCA:s investering i England
med en sydafrikansk partner, avregleringen av elmarknaden och liknande där
han hade något att tillföra. Under den aktuella tidsperioden ingick det politiska
parti han företräder i regeringen. Detta gjorde att riksdagsmännens uppgift i
riksdag och utskott var att "lotsa igenom regeringens förslag". Utrymmet för
egna politiska initiativ var avsevärt mindre under den borgerliga regeringen än
om partiet befunnit sig i oppositionsställning i riksdagen. Han motionerade inte
om någonting annat än om ett forskningscentrum i Sundsvall och den motionen
byggde på ett underlag från högskolan. Allt arbete han utförde åt SCA var
utanför riksdagen även om det var frågan om politiska bedömningar där han
använde sina allmänpolitiska kunskaper. Han bedömde att det hade ett värde
för SCA att någon med hans kunskaper i olika frågor kunde medverka i
företaget och belysa olika frågeställningar ur andra synvinklar än de gängse.
Det har aldrig varit på tal att han på något sätt särskilt skulle tillmötesgå SCA:s
önskemål i arbetet i riksdagen och han hade heller ingen faktisk möjlighet till
det.
M.B.: SCA har små interna utredningsresurser varför företaget i stor
utsträckning köper tjänster externt. SCA har genomgått stora förändringar de
senaste åren, bl.a. har Båkab sålts för ca 11 miljarder kr och huvudkontoret har
flyttats till Stockholm. M.B. lärde känna P-R.M. under 1980-talet och han och
andra företrädare för SCA har haft nytta av hans synpunkter. Det har varit
löpande kontakter i många frågor. M.B. kände till att P-R.M. hade ett avtal med
handelskammaren - till vilken SCA bidrar med väsentliga belopp - varför frågan
om att särskilt ersätta P-R.M. tidigare aldrig varit aktuell. Han har sett det
aktuella brevet. Det kom honom att tänka på att P-R.M:s avtal med
handelskammaren gått ut och att han måste reglera frågan om ersättning för
P-R.M:s arbete åt SCA. I övrigt saknade brevet allt intresse för SCA, eftersom
P-R.M. redan arbetade åt SCA. Ersättningsfrågan berördes under hösten 1991
och ett avtal slöts under februari 1992. Efter detta betalade SCA den faktura PR.M. tidigare utställt. Den beskrivning som givits av P-R.M. rörande hans
arbetsuppgifter är riktig och han har närmast arbetat mer än vad som
förväntats. Varken brevet eller det förhållandet att P-R.M. var riksdagsman
hade någon betydelse för honom vid beslutet att ingå det aktuella avtalet. Det
var P-R.M:s samlade erfarenhet som var intressant liksom hans förmåga att
analysera politiska beslut och trender och hans kännedom om aktuella
utredningar och samhällsutvecklingen i stort. P-R.M. fungerade som ett
komplement till andra analyser och han har specialistkunskaper inom bl.a.
energiområdet. Det har aldrig vid något tillfälle varit tal om att P-R.M. skulle
företräda eller driva någon fråga åt SCA. Om SCA vill påverka politiskt har man
möjlighet att ordna egna möten med exempelvis departementschefer, något
som skett flera gånger under den aktuella perioden. Informationen har gått
från P-R.M. till SCA och ej i motsatt riktning. Genom sin tidigare verksamhet
hade P-R.M. god kännedom om SCA:s intressen och kunde "sila" och anpassa
den aktuella informationen efter SCA:s behov.
Hovrätten för Nedre Norrland (1995-05-22, f.d. hovrättslagmannen Ingrid
Andersson, hovrättsrådet Anders Lind, referent, hovrättsassessorn Lars
Magnusson samt nämndemännen Ulla-Britt Ulander och Björn Westin) ogillade
åtalen och anförde i sina domskäl: Enligt 20 kap. 2 § första stycket
brottsbalken straffas arbetstagare för mutbrott, om han tar emot, låter åt sig
utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Enligt andra stycket skall vad sålunda stadgas också tillämpas på en
riksdagsledamot.
I 17 kap. 7 § brottsbalken stadgas att den som till någon som omfattas av
reglerna för mutbrott lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig
belöning för tjänsteutövningen skall fällas till ansvar för bestickning.
Mot bakgrund av vad P-R.M. och M.B. uppgivit i hovrätten samt till vad S.O.
uppgivit och som antecknats i tingsrättens dom finner hovrätten - lika med
tingsrätten - att de ersättningar P-R.M. erhållit av SCA inte kan anses ha
initierats genom erbjudandet i brevet. I målet är utrett att P-R.M. under en lång
följd av år på olika sätt arbetat eller haft beröring med frågor som varit av
betydelse för SCA. Detta har fått till följd att han haft regelbundna kontakter
med olika tjänstemän vid SCA. Det får också anses utrett att SCA haft nytta av
P-R.M:s kunskaper. Mot bakgrund av detta framstår det inte som
anmärkningsvärt att - när förutsättningarna för P-R.M:s ekonomiska utbyte av
ifrågavarande verksamhet förändrats - SCA funnit det lämpligt att avtala direkt
med honom om en fortsättning på verksamheten. Om verksamheten - som
synes ha bestått i att informera SCA om vad offentliga handlingar från
riksdagen och regeringen innehöll inom verksamhetsområden som var
intressanta för SCA samt att analysera politiska frågor och anlägga politiska
synpunkter på olika frågeställningar som berörde SCA - har inte annat
framkommit än att den utgjort en fortsättning på det arbete P-R.M. utfört åt
SCA och fått ersättning för av handelskammaren. Det finns ingenting som tyder
på att den utgivna ersättningen om 96 000 kr varit särskilt hög i förhållande till
P-R.M:s arbetsinsats. I målet har heller ingenting framkommit som tyder på att
uppdraget från SCA haft någon som helst beröring eller samband med P-R.M:s
uppdrag som riksdagsledamot eller avsett att få det. Något rättsligt hinder för
en riksdagsledamot att åta sig denna typ av sidouppdrag kan inte anses
föreligga. Med hänsyn till vad som sålunda framkommit skall åtalet mot P-R.M.
i denna del ogillas.
Som framgått har hovrätten inte funnit det på något sätt lagstridigt eller
anmärkningsvärt att SCA anlitat P-R.M. såsom konsult och utgivit ersättning för
det arbete denne utfört. Med hänsyn härtill saknas skäl att närmare beröra
åtalet mot M.B. för bestickning utan detta skall ogillas.
Såvitt avser det brev P-R.M. sänt till ett antal företag kan det till en början
konstateras att utredningen i hovrätten inte på något sätt ger belägg för att
syftet med detta varit att P-R.M. skulle erbjuda tjänster som innebar ett
pliktstridigt handlande i riksdagen från hans sida. Mot bakgrund av vad som
framkommit rörande P-R.M:s arbetsuppgifter hos SCA och det förhållandet att
han helt öppet erbjudit sina tjänster i ett brev som ställts till ett flertal större
bolag talar fastmer med styrka för att något sådant syfte inte förelegat.
Emellertid framgår av förarbetena till den kortfattade och tämligen opreciserade
lagbestämmelsen i 20 kap. 2 § brottsbalken att lagstiftarens avsikt varit att
straffbelägga inte bara transaktioner som har en konkret inriktning på
pliktstridigt förfarande utan också sådana som allmänt sett är ägnade att
påverka funktionärens tjänsteutövning och som kan utgöra en fara för ett
pliktstridigt handlande. Avsikten med bestämmelsen är att ge ett långtgående
skydd för tjänstens integritet (prop 1975/76:176 s. 29 f, 36). Beträffande
lagtextens formulering "för tjänsten" har mutansvarskommitten uttalat att den
ifrågavarande förmånen i princip skall vara inriktad på åtgärd som hör till
arbetstagarens tjänst (SOU 1974:37 s. 142). Vad gäller P-R.M. innebär detta
att förmånen skall vara inriktad på åtgärd som hör till uppdraget som
riksdagsledamot. I doktrinen (Cars, Mutor och bestickning, 1983, s. 42-43, 47)
har anförts att så snart det föreligger ett yttre samband mellan en belöning och
utövningen av en tjänst eller ett uppdrag antar man att mutan påverkar eller
kan påverka mottagarens tjänsteutövning; antagandet om påverkan kan brytas
om det är fråga om ersättning för ett personligt uppdrag - "extra-knäck" - som
ligger helt vid sidan av funktionärens tjänsteutövning, om ersättningen inte är
oskäligt stor i förhållande till uppdragets karaktär och omfattning.
Brevet upptar i första stycket ett meddelande att P-R.M. har för avsikt att
kandidera för uppdrag som riksdagsledamot, i andra och tredje styckena en
beskrivning av hans meriter i politiskt hänseende, i fjärde stycket en
presentation av det bolag P-R.M. drivit sedan 1988 samt i femte, sjätte och
sjunde styckena själva erbjudandet. Särskilt av femte och sjunde styckena
framgår att erbjudandet har ett samband med det kommande - eventuella riksdagsledamotskapet. P-R.M. klargör där att förutsättningen för att han skall
kunna åtaga sig ett uppdrag som riksdagsledamot är att han inom ramen för
sitt bolag kan erhålla konsultuppdrag samt betonar att det är till gagn för länet
att få en ledamot i riksdagen med hans erfarenhet från det politiska fältet och
från näringslivet.
P-R.M. uttrycker sig i brevet kortfattat och beskrivningen av tjänsterna är
allmänt hållen. Det är därför inte möjligt att få en mer detaljerad bild av
erbjudandet. Det kan emellertid inte i ett brottmål komma i fråga att göra
några fria uttolkningar utan bedömningen av om fråga är om ett straffbart
förfarande måste strikt bygga på P-R.M:s eget ordval.
Vad gäller själva erbjudandet i femte, sjätte och sjunde styckena i brevet anges
att detta avser politisk information, rådgivning och service mot ett
konsultarvode om 8 000 kr per dag. Tingsrätten har i överklagade domen,
angivit att P-R.M. i brevet erbjudit särbehandling för de företag som erlägger
begärd betalning. Brevet innehåller emellertid inte något sådant erbjudande
och det har för övrigt ej heller åklagaren påstått. - Konsultarvodet om 8 000 kr
per dag kan inte för den som har någon erfarenhet av konsultverksamhet
uppfattas som oskäligt, i synnerhet som det torde vara ganska vanligt att ett
dagarvode innefattar förberedande arbete till konsultationen. Den som läser det
mycket kortfattade erbjudandet inser att fråga inte är om en uttömmande
beskrivning av ett eventuellt konsultuppdrag utan att kompletterande
upplysningar kommer att lämnas, om ett bolag anmäler intresse.
Såsom brevet är utformat är även fjärde styckets beskrivning av verksamheten
i bolaget av betydelse. P-R.M. uppger där att han åtager sig uppdrag av
lobbykaraktär. Med ordet lobby torde i allmänhet avses en påtryckning på
beslutsfattare i mer informella former. När det gäller riksdagsarbetet förhåller
det sig emellertid på det sättet att ordet lobby ibland används för den form av
påverkan som sker genom att en representant för ett bolag eller en
organisation företräder inför ett helt utskott och därvid lämnar upplysningar
och synpunkter i någon viss sakfråga (jfr artiklar rörande lobby i nr 10, 14, 16
och 18 av Från Riksdag och Departement 1988). Detta anses inte otillbörligt
utan tvärt om vara av värde genom att utskottsledamöterna därigenom får ett
bredare beslutsunderlag. P-R.M. har i brevet definierat vad han menar med
lobby, nämligen bistånd åt företag och organisationer "vad gäller att göra
politiska bedömningar i anslutning till olika projekt eller hjälp att finna de rätta
kontakterna" (i den offentliga sektorns labyrinter). P-R.M. har alltså inte
uppgivit att fråga skulle vara om kontakter i riksdagen.
I förarbetena till bestämmelsen om mutbrott har anförts att bedömningen av
frågan om brottsligt förfarande föreligger skall göras på grundval av samtliga
för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Bland annat bör särskilt
beskaffenheten av den tjänst eller det uppdrag som innehavaren innehar
beaktas, därvid personer som utövar myndighet eller annan väsentlig offentlig
verksamhet intar en särställning (prop. 1975/76:176 s. 36). Justitieutskottet
uttalade: Avgörande för bedömningen av otillbörlighetsbegreppet bör i första
hand vara syftet med straffbudet, dvs. de intressen som straffbudet avser att
skydda måste skjutas i förgrunden. Med hänsyn till det traditionellt starka
skyddsintresse som är förenat med myndighetsutövande verksamhet intar
personer som utövar sådan verksamhet en särställning. Det är därför naturligt
att otillbörlighetsbegreppet får en vidare innebörd när verksamheten innefattar
myndighetsutövning än när så ej är fallet. (JuU 1976/77:17 s. 10). - I Beckman
m.fl., Kommentar till brottsbalken II, 6 uppl. s. 476, anföres att den närmare
bestämningen av begreppet otillbörlighet är beroende av sed och allmän
uppfattning samt att vad som bör anses otillbörligt kan växla från tid till annan
och vara olika inom olika verksamhetsområden.
Det finns på grund av dessa uttalanden skäl att klargöra vad som innefattas i
uppdraget som riksdagsledamot och vad som skiljer utövandet av ett sådant
uppdrag från tjänsteutövning.
I det betänkande som avgavs av Konstitutionsutskottet rörande åtalet mot PR.M. konstateras att enligt grundlagberedningen avses med utövande av
riksdagsledamotsuppdrag endast ledamotens verksamhet i kammaren, utskott
och vissa uppräknade organ, där verksamheten har samband med det egentliga
riksdagsarbetet; utanför detta område faller verksamhet i förvaltningsstyrelsen,
Riksdagens revisorer och uppdrag såsom fullmäktige i Riksbanken (KU
1993/94:49). Av detta följer att arbete som utföres inom partiet eller vid
kontakter med väljarna inte hör till ledamotskapet i den mening som här är av
intresse. - I betänkandet har utskottet uttalat att den gärning åklagaren lägger
P-R.M. till last inte begåtts i verksamhet i kammaren eller i riksdagsorgan med
direkt anknytning till arbetet i riksdagen.
För en riksdagsledamot gäller i flera avseenden helt andra regler än för en
domare eller annan tjänsteman. En tjänsteman får sålunda inte tillföra ett mål
eller ett ärende material och upplysningar i annan ordning än som är stadgat i
lag och förordning och får inte låta informella kontakter påverka beredningen
och bedömningen av målet/ärendet. Några sådana restriktioner föreligger inte
för en riksdagsledamot utan torde det tvärtom vara av grundläggande
betydelse för ett meningsfullt arbete inom riksdagen att ledamöterna tillför
denna kunskaper och synpunkter utifrån sina egna erfarenheter utanför
riksdagen och att så många kompetensområden som möjligt finns
representerade. Det ligger därför i sakens natur att en riksdagsledamot skall
vara aktiv även utanför det direkta riksdagsarbetet och vara mottaglig för
åsikter och synpunkter. Detta torde vara orsaken till att det inte finns något
lagstadgande eller någon praxis som - i motsats till vad som gäller för
tjänstemän - reglerar innehav av bisysslor. Synsättet har lett till att ett stort
antal riksdagsledamöter har betalda styrelseuppdrag i bolag och organisationer.
Det är allmänt bekant att vissa riksdagsledamöter har ett stort antal sådana
uppdrag. Det förekommer att riksdagsledamot med eget företag fortsätter att
driva detta under mandatperioden. Det synes inte heller i och för sig föreligga
något hinder mot att en riksdagsledamot mot betalning utför arbete åt sin
tidigare arbetsgivare, vilken kan ha ett intresse av att hålla kontakt med sin
arbetstagare och efter mandattidens slut få tillbaka denne.
Också i en del andra avseenden skiljer sig uppdraget som riksdagsledamot från
vad som gäller för tjänstemän. Som exempel kan nämnas immunitetsreglerna i
4 kap. 8 § regeringsformen, de i förhållande till vad som gäller för tjänstemän
mycket begränsade jävsbestämmelserna i riksdagsordningen och
bestämmelsen i 20 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken att ledamot av
beslutande statlig församling inte är underkastad ansvar för tjänstefel för
någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.
Det kan således konstateras att en riksdagsledamot enligt lag och sedvänja
intar en betydligt friare ställning än en tjänsteman. Detta skall ses i belysning
av att en riksdagsledamot som åsidosätter sina plikter eller uppträder olämpligt
riskerar att förlora väljarnas förtroende och att inte bli omvald. Såsom redan
anförts när det gäller konsultuppdraget för SCA finns det inte något rättsligt
hinder för en riksdagsledamot att mot ersättning tillhandahålla intresserade
information och råd av politisk karaktär, allt under förutsättning att fråga inte
är om sekretessbelagt material. Att tjänsterna lämnas inom ramen för en
bolagsverksamhet saknar betydelse. Vid den tidigare gjorda genomgången av
de olika styckena i brevet har konstaterats att P-R.M. inte erbjudit bolagen
någon särbehandling i riksdagen och att han inte uppgivit att han i sitt bolag
bedriver lobbyverksamhet där. Brevet får därför anses uteslutande avse
tjänster som ligger utanför det egentliga arbetet som riksdagsledamot. Det
finns ingenting i brevet som tyder på annat än att det begärda konsultarvodet
skall motsvaras av en arbetsinsats från P-R.M:s sida och, såsom förut anförts,
kan arvodet inte anses oskäligt. Att vissa formuleringar i brevet är mindre väl
övervägda och kan föranleda mer vidsträckta tolkningar än vad ordalagen i
själva verket ger vid handen kan inte läggas P-R.M. till last vid
ansvarsbedömningen. Mycket talar för att förklaringen till att P-R.M. uttryckt
sig på sätt han gjort helt enkelt är den att det varit en främmande tanke för
honom att erbjuda tjänster som skulle innefatta ett pliktstridigt handlande i
riksdagen och att han inte ansett sig ha någonting att dölja. Det förhållandet
att P-R.M., därest erbjudandet antogs av något bolag, skulle komma att under
mandatperioden få insyn i och fördjupade kontakter med detta kan mot
bakgrunden av den praxis som råder när det gäller riksdagsledamöters
bisysslor inte i sig anses presumera en fara för pliktstridigt handlande. Vid en
samlad bedömning av samtliga dessa föreliggande omständigheter finner
hovrätten att, även om på sätt förut angivits visst yttre samband föreligger
mellan de erbjudna tjänsterna och P-R.M:s kommande uppdrag som
riksdagsledamot, det inte kan anses att P-R.M. begärt otillbörlig belöning för
uppdraget. Åtalet skall alltså ogillas även i denna del.
Målnummer B 442/94
Sökord:
Mutbrott; Bestickning
Litteratur:
SOU 1974:37 s. 119, 141 ff., 151; JuU 1976/77:17 s. 6, 10; KU
1993/94:49; Prop. 1975/76:176 s. 29 f., 36 ff.; Beckman m.fl., Kommentar
till brottsbalken, II, 6 uppl., s. 334, 470 ff.; Cars, Mutor och bestickning,
1983.