MILJÖKVALITETSMÅL 5 Hav i balans samt levande kust och skärgård Redovisning av ett regeringsuppdrag om miljömål. Rapporten ingår i en skriftserie som bildar underlag för beslut om vilka delmål som skall vara ledstjärnor för miljöarbetet i Sverige. m 15 m i l j ö m å l e n 4998 RAPPORT m 15 m i l j ö m å l e n RAPPORT 4998 MILJÖKVALITETSMÅL 5 Hav i balans samt levande kust och skärgård ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är ett av de 15 miljökvalitetsmål som ska visa vägen till ett ekologiskt hållbart samhälle inom en generation. Målen är antagna av riksdagen och ska fungera som riktlinjer för miljöarbetet på olika nivåer runt om i Sverige. I rapporten preciseras målet för hav, kust och skärgård i förslag till delmål. Här finns mål för bland annat bevarande av viktiga biotoper och arter, kulturmiljö- och sociala värden och uthålligt fiske. Möjliga handlingsvägar och konsekvenser diskuteras och förslag till mått för uppföljning presenteras. Fortsatt internationellt samarbete inom sjöfarten och fiskerinäringen krävs för att nå det uppsatta målet. Tillräckliga medel för att bevara särskilt viktiga biotoper och arter bedöms också vara en förutsättning. Rapporten är ett underlag för Miljömålskommittén. I juni år 2000 överlämnar kommittén ett samlat förslag till regeringen. FISKERIVERKET NATURVÅRDSVERKET RIKSANTIKVARIEÄMBETET ISBN 91-620-4998-4 ISSN 0282-7298 m 15 m i l j ö m å l e n MILJÖKVALITETSMÅL 5 Hav i balans samt levande kust och skärgård För innehållet i denna rapport svarar Naturvårdsverket. Rapporten har arbetats fram i samarbete med Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet. Beställningsadress: Naturvårdsverket Kundtjänst 106 48 Stockholm Tel: 08-698 12 00 Fax: 08-698 15 15 E-post: [email protected] Internet: www.environ.se ISBN 91-620-4998-4 ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket Omslag: form Hönig/NV, illustration Engman/Hönig Tryck: Graphium Norstedts Tryckeri 1999-09 Upplaga: 1000 ex Förord Riksdagen har lagt fast femton nationella miljökvalitetsmål. De skall vara utgångspunkt för ett system med mål- och resultatstyrning av samhällets miljöarbete. Målen beskriver översiktligt tillståndet i miljön för ett samhälle som från ekologisk synpunkt kan bedömas ha en hållbar utveckling. Tanken är att miljökvalitetsmålen skall nås inom ungefär en generation. Därmed skall vi till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Med tanke på miljöns mycket långsamma återhämtning från vissa miljöproblem, kan man tolka detta generationsmål så att påverkan på miljön då skall ligga på långsiktigt hållbara nivåer. De femton miljökvalitetsmålen är: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. Frisk luft Grundvatten av god kvalitet Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Hav i balans samt levande kust och skärgård Ingen övergödning Bara naturlig försurning Levande skogar Ett rikt odlingslandskap Storslagen fjällmiljö God bebyggd miljö Giftfri miljö Säker strålmiljö Skyddande ozonskikt Begränsad klimatpåverkan För att bli användbara i miljöarbetet måste målen preciseras. Det gör man genom delmål och genom att ange åtgärdsstrategier eller handlingsvägar och mått för uppföljning. Samhällets olika sektorer sätter sedan med ledning av delmålen upp mål för sitt miljöarbete – sektorsmål. Regeringen har redan föreslagit vissa delmål. Därutöver har ett tjugotal statliga myndigheter fått regeringens uppdrag att utveckla delmål och föreslå handlingsvägar för att nå dem eller att utveckla sektorsmål och föreslå åtgärder. Vissa myndigheter har uppdrag både som ansvariga för ett eller flera miljökvalitetsmål och som sektorsmyndighet. Länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna skall utveckla regionala mål och åtgärder. En parlamentarisk beredning, Miljömålskommittén, kommer sedan att ta hand om förslagen från myndigheterna för att bedöma och väga samman dem och lämna ett slutligt förslag om delmål och åtgärdsstrategier till regeringen. Miljömålskommitténs uppdrag gäller fjorton av de femton miljökvalitetsmålen. Klimatkommittén har motsvarande uppdrag för det femtonde målet – Begränsad klimatpåverkan. 3 Naturvårdsverket har redovisat regeringsuppdragen om miljömål i en särskild skrivelse. Denna rapport behandlar miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Rapporten är framtagen i syfte att utgöra underlag för Miljömålskommitténs fortsatta arbete. Naturvårdsverket har huvudansvaret för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Vårt uppdrag med avseende på detta mål har varit att föreslå vissa kvantitativa och tidsangivna delmål samt handlingsvägar för ett antal delmål. Riksantikvarieämbetet, Fiskeriverket, Sjöfartsverket och Kustbevakningen har också haft uppdrag att föreslå delmål och åtgärder inom ramen för detta miljökvalitetsmål. Rapporten är framtagen i nära samarbete med Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket. Riksantikvarieämbetet svarar för de förslag som rör kulturmiljön. Fiskeriverket svarar för förslag som rör fiske och vattenbruk. I arbetet har vi, i enlighet med uppdraget, även samverkat med Kustbevakningen, Sjöfartsverket, SGU samt ett stort antal andra myndigheter. Avgränsningar har skett mot andra miljömål på följande sätt: - Alla övergödningsfrågor har förts från Hav i balans samt levande kust och skärgård till Ingen övergödning Frågor om föroreningar i form av organiska miljögifter och metaller behandlas under Giftfri miljö, förutom utsläpp av olja och kemikalier från sjöfarten, som behandlas under detta miljömål Huvudförfattare till rapporten är Tove Lundeberg. 4 Innehållsförteckning Sammanfattning.......................................................................................... 7 Bakgrund.................................................................................................. 13 - Riksdagens beslut ............................................................................... 14 - Uppdragen .......................................................................................... 15 Utgångspunkter för arbetet ....................................................................... 17 Delmål...................................................................................................... 18 - Regeringens förslag till delmål............................................................ 18 - Uppdrag om ytterligare delmål............................................................ 19 - Naturvårdsverkets förslag till delmål................................................... 20 Möjliga handlingsvägar ............................................................................ 24 - Samhällets åtgärder............................................................................. 24 - Internationellt arbete ........................................................................... 25 - Forskningsbehov................................................................................. 26 - Sektorernas åtgärder ........................................................................... 26 - Styrmedel............................................................................................ 29 - Genomförbarhet.................................................................................. 29 - Robusthet............................................................................................ 30 Konsekvenser ........................................................................................... 31 - Miljö och hälsa ................................................................................... 31 - Kostnader och intäkter ........................................................................ 31 Mått för uppföljning ................................................................................. 32 - Naturvårdsverkets förslag till indikatorer ............................................ 32 Slutsatser .................................................................................................. 35 Bilagor ..................................................................................................... 37 - Delmål 1. Viktiga biotoper för biologisk mångfald.............................. 39 - Delmål 2. Långsiktigt livskraftiga populationer av växter och djur...... 46 - Delmål 3. Kulturmiljövärden och sociala värden ................................. 50 - Delmål 4. Nyttjande av havets levande resurser................................... 61 - Delmål 5. Utsläpp av olja och kemikalier från fartyg........................... 74 - Ordlista............................................................................................... 75 - Litteratur............................................................................................. 78 5 6 Sammanfattning Riksdagen har lagt fast följande miljökvalitetsmål: Hav i balans samt levande kust och skärgård. Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård bedrivs så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.: • Belastning av näringsämnen och föroreningar samt fysisk påverkan försämrar inte förutsättningarna för den biologiska mångfalden eller den marina miljöns produktionsförmåga. • Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och vattenområden, liksom bebyggelse och annan exploatering i kust- och skärgårdsområden sker med hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga, biologiska mångfald, natur- och kulturmiljövärden samt värden för friluftslivet. • Marina biotoper som är unika skyddas. • Skärgårdslandskapets naturskönhet, kulturmiljövärden och variation bibehålls genom att vatten-, jord- och skogsbruk samt turism bedrivs med hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk mångfald. • Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. • Massförekomster av växtplankton orsakade av mänsklig påverkan förekommer inte. • Utbredning och artantal av växter och djur förändras inte negativt genom mänsklig påverkan. • Tångbältets djuputbredning i Östersjön och Västerhavets skärgårdar har återhämtats. • Syrebrist orsakad av övergödning från mänsklig verksamhet är mycket sällsynt. • Låg bullernivå eftersträvas. • Lokalisering av vindkraftverk sker med hänsyn tagen till bl.a. natur- och kulturmiljö, friluftsliv samt landskapsbild. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation. 7 Bakgrund De svenska skärgårdarna är unika och uppvisar en stor spännvidd av ekosystem. Kust- och skärgårdslandskapets naturskönhet, särpräglade kulturmiljöer och variation ger dem också ett mycket stort värde för friluftsliv och rekreation. Ett av de allvarligaste miljöproblemen för våra kuster och hav är övergödningen. Förhöjda halter av organiska miljögifter och vissa tungmetaller är också mycket oroande. Båda dessa allvarliga hot mot miljön i havet – övergödningen resp. miljögifterna – behandlas i separata miljömål: Ingen övergödning samt Giftfri miljö. Kustnära ekosystem och kulturmiljövärden hotas dessutom av påverkan från anläggningar och bebyggelse, fartygs- och småbåtstrafik, muddring m.m. som kan förstöra vegetation och bottenlevande samhällen. När det gäller markanvändning i kust- och skärgårdsområden, se även miljömålen Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap samt God bebyggd miljö. Andra viktiga problem som tas upp inom detta miljömål är hur fiskeresursen kan nyttjas på bästa sätt, samt problemen med oljeutsläpp. Möjliga handlingsvägar Skyddet av områden och arter består bl.a. i att samhället pekar ut vilka områden som bör skyddas mot exploatering på grund av stora natur- eller kulturvärden. Det arbetet behöver fortsätta och kan ta stöd i miljöbalken. Om EU:s ramdirektiv för vatten antas kommer det att vara ett viktigt verktyg för att, även på lokal och regional nivå, precisera mål för och krav på miljötillståndet, t.ex. hur sammansättning av arter i vattnet bör vara. En stor del av arbetet måste göras regionalt och lokalt, såväl med skydd av områden som annan tillämpning av lagstiftningen. Inom det marina området är det internationella arbetet viktigt eftersom sjöfarten och det kommersiella fisket i hög grad styrs av internationella överenskommelser. Fiskeriverket anser bl.a. att forsknings- och övervakningsinsatserna bör öka för att få bättre underlag för det internationella arbetet. Naturvårdsverkets förslag till delmål Delmålen har utarbetats i samarbete med Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet. 8 Delmål 1. Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas. Detta innebär bl.a. att: • • • • Kust, skärgårds- och havsområden som är för landet ursprungliga och väsentliga för att bevara den biologiska mångfalden är kända och beskrivna till år 2005. Prioriterade områden har ett långsiktigt skydd. Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (se delmål 2). Fysisk påverkan på grunda havsområden och andra områden som är viktiga för fortplantning och uppväxt hos fisk och ryggradslösa djur förhindras så långt möjligt. Delmål 2. Långsiktigt livskraftiga populationer av växter och djur finns och bevaras inom sina naturliga utbredningsområden Detta innebär bl.a. att: • • • • • Naturligt förekommande arter i våra kust- och havsområden kan existera i livskraftiga populationer. Hotade arter kan finnas kvar i sina nuvarande biotoper samt har möjlighet att återhämta sig och spridas till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden. Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (jämför delmål 1). Artsammansättningen är god i enlighet med EU:s förslag till ramdirektiv för vatten. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. Delmål 3. Kulturmiljövärden och sociala värden vid kuster och i skärgårdar och hav bevaras och utvecklas Riksantikvarieämbetet (RAÄ) svarar för de avsnitt som rör kulturmiljön. Detta innebär bl.a. att: • • • Kust- och skärgårdslandskapets karaktäristiska bebyggelsemönster byggnader, anläggningar och brukade marker - är bevarat och vårdat (RAÄ) Det marinarkeologiska arvet är känt och skyddat mot förstörelse (RAÄ) Samhället verkar för att typiska näringar och verksamheter av betydelse för kulturmiljön kan fortleva, utvecklas och kompletteras (RAÄ) 9 • • • • • Fornlämningar och kulturmiljöer över och under vatten beaktas vid exploatering för bebyggelse, fiske, vattenbruk, sjöfart och vindkraft mm (RAÄ) Kulturhistoriskt värdefulla hamnar och havsanknutna industrimiljöer bevaras och utvecklas med bibehållen karaktär (RAÄ) Friluftsliv och turism bedrivs så att skadorna på natur- och kulturmiljön minimeras (RAÄ+NV) Kustens och skärgårdarnas främsta områden för friluftsliv är skyddade till år 2020, och förvaltas så att de kan nyttjas för detta ändamål. Strändernas värde för bl.a. friluftslivet värnas. Delmål 4. Nyttjande av havets levande resurser sker så att vattnens långsiktiga produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras Fiskeriverket svarar för detta delmål. Detta innebär bl.a. att: • • • • • Fisket bedrivs ansvarsfullt i enlighet med försiktighetsprincipen (Riodeklarationen 1992). Fisket påverkar inte de naturliga utbredningsområdena för fisk, kräftdjur och blötdjur och ger inte skador på det marinarkeologiska arvet. Fångst av unga individer av målarter, annan icke önskvärd bifångst samt bifångst av marina däggdjur och sjöfågel minimeras. Utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur sker ansvarsfullt och med särskild hänsyn till skyddsvärda vattenområden. Anläggningar för vattenbruk lokaliseras med hänsyn till natur- och kulturmiljövärden samt risken att fisk rymmer ur odlingar minimeras. Delmål 5. Utsläpp av olja och kemikalier från fartyg till vatten upphör Kustbevakningen och Sjöfartsverket svarar för detta delmål. Delmålet redovisas i separat rapport. Detta innebär bl.a. att: • • Antalet operationella utsläpp av olja och kemikalier är halverat senast 2005. Operationella utsläpp av olja och kemikalier upphör senast 2010. Eventuellt tillkommer någon ytterligare punkt. 10 Konsekvenser Inrättande av olika typer av reservat i marin miljö ger ett långsiktigt säkerställande av höga naturvärden. Biotopskydd av flador och grunda bottnar ger bl.a. bättre förutsättning för rekrytering och uppväxt av fisk och skaldjur. Reservatsbildningar kan påverka andra sektorer - positivt och negativt - såsom jord- och skogsbruk, bebyggelse och fiske. Båttrafik i områdena kan också komma att inskränkas. Flera av handlingsvägarna leder till att kommuner och länsstyrelser får utökade uppgifter. Sådana uppgifter kan, om resurstillskott ej sker, bl.a. leda till minskade resurser för annat miljöarbete. I många fall saknas underlag för konsekvensanalyser av åtgärder och åtgärdsstrategier, varför en sammanvägd konsekvensbedömning inte har kunnat göras. Kostnaderna för att nå miljökvalitetsmålet hänför sig bl.a. till inrättande av marina reservat, åtgärder inom sjöfarten och insatser inom yrkesfisket. Naturvårdsverkets sammanfattande bedömning Delmålen om skydd och bevarande av viktiga biotoper och arter är svåra att kvantifiera med dagens kunskaper. Därför behövs fortsatt kunskapsuppbyggnad i form av forskning, utveckling och inventering. Inom det marina området är det internationella samarbetet viktigt om en balans ska åstadkommas mellan uttaget av fisk och rekrytering av ny fisk i Östersjön och Västerhavet. Om man ska kunna anse att miljökvalitetsmålet har uppnåtts, måste man beakta även målen Ingen övergödning och Giftfri miljö, eftersom dessa miljömål behandlar de kanske största miljöproblemen i havet. Naturvårdsverket bedömer att de målen kommer att bli mycket svåra att nå till 2020 för havsmiljön. 11 12 Bakgrund De femton miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat om i april 1999 (Prop. 1997/98:145, MJU 1998/99:06, rskr 183) beskriver översiktligt tillståndet i miljön för ett samhälle som från ekologisk och social/kulturell synpunkt kan bedömas ha en hållbar utveckling. De anger en riktning och vart vi vill nå till år 2020 (generationsmålet). För att planera åtgärder som leder i rätt riktning behöver vi veta vilka förändringar i samhället som behövs för att vi ska nå miljökvalitetsmålen och hur mycket påverkan måste minska eller ändras från idag till år 2020. Vi måste veta vad som orsakar miljöproblemen och vilka som har ett ansvar för att åtgärder genomförs. För att få till stånd en utveckling i riktning mot hållbarhet behöver vi konkreta, tidsbestämda delmål som anger de första stegen på vägen för olika problemområden eller regioner. Delmålen ska göra miljökvalitetsmålen tydliga för dem som orsakar problemen och för dem som ska genomföra förändringar. Uppföljningsbara delmål ska visa, från tid till annan, om vi är på väg att nå målen och hur fort det går. Vi behöver veta om vi måste ingripa i det pågående skeendet eller om miljöarbetet fortgår som planerat. Delmålen ska användas för att styra utvecklingen mot de övergripande miljökvalitetsmålen. Delmålen är utgångspunkter för att precisera mål och åtgärdsstrategier inom olika samhällssektorer och på skilda nivåer. För att de ska kunna ha en styrande funktion måste de vara realistiska. Ambitionen har därför varit att ta fram dem i nära dialog mellan berörda miljö- och sektorsmyndigheter och med dem som ska genomföra förändringar. Tanken var att skapa samförstånd om varför och i vilken takt förändringar kan och bör genomföras. Tyvärr har tiden inte medgivit en sådan dialog mer än i begränsad omfattning. Delmålen har därför inte helt kunnat stämmas av med dem som främst berörs av förslagen. Rapporten är framtagen i nära samarbete med Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket. Riksantikvarieämbetet svarar för de förslag som rör kulturmiljön. Fiskeriverket svarar för förslag som rör fiske och vattenbruk. I arbetet har vi, i enlighet med uppdraget, även samverkat med Kustbevakningen, Sjöfartsverket, SGU samt ett stort antal andra myndigheter. 13 Riksdagens beslut Ur Prop. 1997/98:145, senare beslutat av riksdagen: Västerhavet och Östersjön har en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras. Kust och skärgård har en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård bedrivs så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skyddas mot ingrepp och andra störningar. Det innebär bl.a.: • Belastning av näringsämnen och föroreningar samt fysisk påverkan försämrar inte förutsättningarna för den biologiska mångfalden eller den marina miljöns produktionsförmåga. Anm: Behandlas delvis under Ingen övergödning samt Giftfri miljö. • Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och vattenområden, liksom bebyggelse och annan exploatering i kust- och skärgårdsområden sker med hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga, biologiska mångfald, natur- och kulturmiljövärden samt värden för friluftslivet. • Marina biotoper som är unika skyddas. • Skärgårdslandskapets naturskönhet, kulturmiljövärden och variation bibehålls genom att vatten-, jord- och skogsbruk samt turism bedrivs med hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk mångfald. • Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. • Massförekomster av växtplankton orsakade av mänsklig påverkan förekommer inte. Anm: Behandlas under Ingen övergödning. • Utbredning och artantal av växter och djur förändras inte negativt genom mänsklig påverkan. • Tångbältets djuputbredning i Östersjön och Västerhavets skärgårdar har återhämtats. Anm: Behandlas under Ingen övergödning. • Syrebrist orsakad av övergödning från mänsklig verksamhet är mycket sällsynt. Anm: Behandlas under Ingen övergödning. 14 • Låg bullernivå eftersträvas. • Lokalisering av vindkraftverk sker med hänsyn tagen till bl.a. natur- och kulturmiljö, friluftsliv samt landskapsbild. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation. Regeringens bedömning Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård bör kompletteras med delmål avseende påverkan på grunda havsområden, utbredning av hotade arter, bifångster av småvalar, olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten samt sjötrafikens miljöpåverkan. Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas. Uppdragen Riksdagen har lagt fast femton nationella miljökvalitetsmål. Dessa skall vara utgångspunkt för ett system med mål- och resultatstyrning av samhällets miljöarbete. För att bli användbara i miljöarbetet måste målen preciseras och utvecklas. Nio myndigheter har huvudansvar för att utveckla och precisera de nationella miljökvalitetsmålen och föreslå delmål och handlingsvägar. Ett tjugotal statliga myndigheter har dessutom fått regeringens uppdrag att utveckla sektorsmål och föreslå åtgärder. Länsstyrelserna skall utveckla regionala mål och åtgärder. Huvudansvarig myndighet Naturvårdsverket är huvudansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Samverkan om delmål Stor vikt har lagts vid samverkan med andra myndigheter, särskilt när det gäller delmål 3, 4 och 5. Följande myndigheter har regeringsuppdrag att samverka om framtagandet av delmål: Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Kustbevakningen samt Sveriges geologiska undersökning. Ytterligare myndigheter som berörs är Boverket, Jordbruksverket, SCB m.fl. 15 Uppdrag om åtgärdsstrategier/sektorsmål Fiskeriverket, Naturvårdsverket m fl ska föreslå åtgärdsstrategier avseende bl.a. delmålen om fysisk påverkan på grunda havsområden och hotade arters spridningsmöjligheter. För övrigt ska Riksantikvarieämbetet, Boverket, Jordbruksverket, SGU, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, SCB m.fl. föreslå åtgärder eller åtgärdsstrategier. 16 Utgångspunkter för arbetet Ett av de allvarligaste miljöproblemen för egentliga Östersjön är övergödningen. Förhöjda halter av organiska miljögifter och vissa tungmetaller är också mycket oroande. Även för Västerhavet är övergödningen förmodligen det största problemet. Även organiska miljögifter och förhöjda metallhalter är problem i vissa delar av Västerhavet. Dock är halterna av miljögifter i sediment och biota avsevärt lägre än i Östersjön. I Bottniska viken är sannolikt det största hotet effekter av miljögifter och metaller. Båda dessa allvarliga hot mot miljön i havet – övergödningen resp. miljögifterna – behandlas i separata miljömål: Ingen övergödning samt Giftfri miljö. Bebyggelse och annan exploatering av kust- och strandområden har ökat väsentligt de senaste decennierna. Särskilt hotas exempelvis havsstrandängar, skärgårdsvikar och grunda havsområden som har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Det har också stort värde att bevara skärgårdens särpräglade bebyggelse och odlingsmiljöer. Kustområden och stränder har stor betydelse för friluftslivet. Mängden torsk har minskat i Västerhavet och Östersjön bland annat på grund av överfiske. Överfiske har också bidragit till att vildlax har minskat i Östersjön. Minskade mängder rovfisk påverkar i sin tur andra organismer. Varje år dör tusentals fåglar på grund av oljeutsläpp. Antalet upptäckta oljeutsläpp har ökat under det senaste decenniet, framför allt i Östersjön. Den kraftigt ökade sjötrafiken orsakar bullerstörningar och erosion på stränder och bottnar. Enligt EU:s förslag till ramdirektiv för vatten ska kustvatten och vatten i övergångszon (flodmynningar) uppnå god ekologisk status, vilket definieras som att de uppvisar endast små av människan orsakade avvikelser från normalt opåverkade förhållanden. Detta innebär • endast lätta förändringar (=god status) i artsammansättning • tidvattenmönster och morfologiska förhållanden är sådana att god status kan uppnås • temperatur, syreförhållanden och siktdjup ligger inom toleransgränserna för god status • koncentrationer av näringsämnen överstiger inte toleransgränserna för god status. Om ramdirektivet antas, vilket kan komma att ske år 2000, så kommer detta att bli obligatoriska krav, det vill säga normer som kräver lagstiftning. 17 Delmål Delmålen har tagits fram med utgångspunkt från de av regeringen föreslagna målen i proposition 1997/98:145 som i sin tur bl.a. baseras på Naturvårdsverkets rapport Ren luft och gröna skogar. Delmålen har preciserats så långt möjligt för den nationella nivån. En ambition har varit att antalet delmål inte skall vara för stort. Det har fått till följd att delmålen fortfarande är hållna på en ganska övergripande nivå. De två första delmålen har karaktären av kvalitetsmål, och behandlar kvaliteten av samt förutsättningar för att behålla den biologiska mångfalden. Det tredje delmålet behandlar människans brukande av miljön, dels bevarande av kulturmiljöer, men också våra möjligheter att fortsatt kunna vistas i och njuta av naturen. De två sista delmålen rör framför allt viktiga sektorer som nyttjar och påverkar havs- och kustmiljön. Här nedan finns en beskrivning av regeringens förslag, hur dessa förslag har behandlats samt en sammanfattning av Naturvårdsverkets förslag till delmål. Regeringens förslag till delmål • De svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav skall minska med 40 procent jämfört med 1995 års nivå. Anm: Behandlas under Ingen övergödning. • Fysisk påverkan på grunda havsområden som är viktiga för reproduktion och yngeltillväxt hos fisk och ryggradslösa djur samt påverkan från övergödning och miljögifter bör så långt möjligt upphöra. Anm: Påverkan från övergödning, som ingår i propositionens formulering av delmålet, behandlas inom mål 6 (Ingen övergödning), och påverkan från miljögifter inom mål 12 (Giftfri miljö). Fysisk påverkan, särskilt på grunda havsområden tas upp under delmål 1: Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas och delmål 3: Kulturmiljövärden och sociala värden vid kuster och i skärgårdar och hav bevaras och utvecklas. 18 • Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras. Anm: Målformuleringen ändras så att den gäller biologisk mångfald mer allmänt. Hotade arter tas upp särskilt inom delmål 2: Långsiktigt livskraftiga populationer av växter och djur finns och bevaras inom sina naturliga utbredningsområden. • Bifångster av småvalar bör reduceras i enlighet med riktlinjer antagna inom avtalet för småvalar i Östersjön och Nordsjön. Anm: Behandlas under delmål 4: Fiske och vattenbruk bedrivs på ett hållbart sätt. • Olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten bör upphöra snarast möjligt. Anm: Behandlas under delmål 5: Utsläpp av olja och kemikalier från fartyg till vatten upphör. • Sjötrafiken bör bedrivas så att buller, luft- och vattenföroreningar samt andra störningar minimeras. Miljökrav på motorer för fritidsbåtar skall införas. Anm: Luftföroreningar, även från sjötrafiken, tas upp i Frisk luft samt Bara naturlig försurning. Buller tas upp under delmål 3, och ”andra störningar” ingår i delmål 1. Uppdrag om ytterligare delmål • Föreslå delmål eller normer för kustvattnets kvalitet och fysiska påverkan på kustvattenmiljön i syfte att tillgodose skydd och bevarande av kustvattenmiljöer i enlighet med EG:s kommande ramdirektiv för vatten Anm: Delmål och normer för kustvattenkvalitet vad gäller övergödning behandlas under Mål 6, Ingen övergödning. Vattnets kvalitet avseende miljögifter bör behandlas under Mål 12, Giftfri miljö. Återstår fysisk påverkan, vilket tas upp inom detta miljömål under delmål 1 och 3. • Föreslå delmål för åtgärder vad gäller minskning av föroreningspåverkan Anm: Detta tas upp inom flera miljömål: Näringsämnen behandlas under Mål 6 (Ingen övergödning), och miljögifter ingår under mål 12 19 (Giftfri miljö). Olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten behandlas i ett eget delmål under detta miljömål. • Föreslå delmål avseende skydd av marina biotoper Anm: Behandlas under delmål 1: Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas. • Föreslå delmål avseende sambandet mellan övergödning, biologisk mångfald och andra biologiska effekter Anm: Förs över till Mål 6 (Ingen övergödning). • Föreslå delmål för bevarande av kulturmiljövärden i hav, kust- och skärgård (Riksantikvarieämbetets uppdrag) Anm: Se delmål 3. Naturvårdsverkets förslag till delmål Förslagen till delmål sammanfattas nedan. De beskrivs närmare i bilagor. Naturvårdsverket har haft huvudansvar för delmål 1 och 2. Riksantikvarieämbetet har haft huvudansvar för de delar av delmål 3 som rör kulturmiljön, och Naturvårdsverket för övriga delar. Delmålet har utarbetats i samverkan mellan de två myndigheterna. Fiskeriverket har utarbetat delmål 4 i samverkan med Naturvårdsverket. Kustbevakningen och Sjöfartsverket har utarbetat delmål 5, delvis i samverkan med Naturvårdsverket. 1. Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas. Detta innebär bl.a. att: • Kust, skärgårds- och havsområden som är för landet ursprungliga och väsentliga för att bevara den biologiska mångfalden är kända och beskrivna till år 2005. • Prioriterade områden har ett långsiktigt skydd. • Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (se delmål 2). • Fysisk påverkan på grunda havsområden och andra områden som är viktiga för fortplantning och uppväxt hos fisk och ryggradslösa djur förhindras så långt möjligt. 20 2. Långsiktigt livskraftiga populationer av växter och djur finns och bevaras inom sina naturliga utbredningsområden. Detta innebär bl.a. att: • Naturligt förekommande arter i våra kust- och havsområden kan existera i livskraftiga populationer. • Hotade arter kan finnas kvar i sina nuvarande biotoper samt har möjlighet att återhämta sig och spridas till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden. • Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (jämför delmål 1). • Artsammansättningen är god i enlighet med EU:s förslag till ramdirektiv för vatten. • Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. 3. Kulturmiljövärden och sociala värden vid kuster och i skärgårdar och hav bevaras och utvecklas. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) svarar för de avsnitt som rör kulturmiljön. Detta innebär bl.a. att: • Kust- och skärgårdslandskapets karaktäristiska bebyggelsemönster byggnader, anläggningar och brukade marker - är bevarat och vårdat (RAÄ) • Det marinarkeologiska arvet är känt och skyddat mot förstörelse (RAÄ) • Samhället verkar för att typiska näringar och verksamheter av betydelse för kulturmiljön kan fortleva, utvecklas och kompletteras (RAÄ) • Fornlämningar och kulturmiljöer över och under vatten beaktas vid exploatering för bebyggelse, fiske, vattenbruk, sjöfart och vindkraft mm (RAÄ) • Kulturhistoriskt värdefulla hamnar och havsanknutna industrimiljöer bevaras och utvecklas med bibehållen karaktär (RAÄ) • Friluftsliv och turism bedrivs så att skadorna på natur- och kulturmiljön minimeras (RAÄ+NV) 21 • Kustens och skärgårdarnas främsta områden för friluftsliv är skyddade till år 2020, och förvaltas så att de kan nyttjas för detta ändamål. • Strändernas värde för bl.a. friluftslivet värnas. 4. Nyttjande av havets levande resurser sker så att vattnens långsiktiga produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras. Fiskeriverket svarar för detta delmål. Detta innebär bl.a. att: • Fisket bedrivs ansvarsfullt i enlighet med försiktighetsprincipen (Riodeklarationen 1992). • Fisket påverkar inte de naturliga utbredningsområdena för fisk, kräftdjur och blötdjur och ger inte skador på det marinarkeologiska arvet. • Fångst av unga individer av målarter, annan icke önskvärd bifångst samt bifångst av marina däggdjur och sjöfågel minimeras. • Utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur sker ansvarsfullt och med särskild hänsyn till skyddsvärda vattenområden. • Anläggningar för vattenbruk lokaliseras med hänsyn till natur- och kulturmiljövärden samt risken att fisk rymmer ur odlingar minimeras. 5. Utsläpp av olja och kemikalier från fartyg till vatten upphör. Kustbevakningen och Sjöfartsverket svarar för detta delmål. Delmålet redovisas i separat rapport. Detta innebär bl.a. att: • Antalet operationella utsläpp av olja och kemikalier är halverat senast 2005. • Operationella utsläpp av olja och kemikalier upphör senast 2010. Eventuellt tillkommer någon ytterligare punkt. Delmålen redovisas utförligare i bilagorna 1 – 5. Där beskrivs problem, förändringsbehov, drivkrafter och aktörer, dagens situation, möjliga handlingsvägar och åtgärder samt konsekvenser. 22 Tidigare beslutade mål Miljömål som riksdagen tidigare har beslutat om har beaktats, och täcks in av de föreslagna målen. 23 Möjliga handlingsvägar Samhällets åtgärder Naturvårdsverket har pekat ut högprioriterade områden som bör skyddas. Samtliga dessa områden bör säkerställas. En förutsättning för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras är också att biotoper som är representativa för olika områden finns kvar i tillräcklig utsträckning. I kustnära områden är det viktigt att prioritera högproduktiva biotoper med hög diversitet, eftersom dessa oftast i sig utgör hela fungerande ekosystem. En viktig åtgärd är att öka skyddet för grunda kustområden, men även andra värdefulla kustbiotoper bör skyddas. Som exempel i strandnära områden kan nämnas strandängar, strandbetesmarker och s.k. flador. Flador och grunda havsvikar föreslås förklaras som biotopskyddsområden. Ytterligare identifiering och prioriteringar av skyddsvärda områden görs regionalt. För detta arbete är det värdefullt om riktlinjer för klassificering av biotoper tas fram. Även kompletterande inventeringar behöver göras som underlag. Ur naturvårdssynpunkt bör man i första hand säkerställa oexploaterade områden. I andra hand kan redan störda områden restaureras. Exploatering av områden som är särskilt värdefulla för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet skall undvikas. Det finns skäl att dels precisera vägledningen för tillämpningen av strandskyddslagen dels eventuellt överväga starkare skäl för dispens inom områden som har särskilt höga värden. Behovet av rödlistning behöver analyseras rörande marina arter och rödlistor tas fram för makroalger (förutom kransalger) och evertebrater (främst makrofauna). Rödlistan för fiskar bör revideras. Åtgärdsprogram tas fram och genomförs för hotade däggdjur och fåglar samt övriga prioriterade arter. Det behövs åtgärder dels för att tillgodose friluftslivets ökade behov, dels för att begränsa påverkan från verksamheterna på natur- och kulturmiljön. Strändernas stora värden för biologisk mångfald, natur- och kulturupplevelser samt för bad och friluftsliv behöver värnas. När det gäller kommersiell verksamhet bör endast sådan som bygger på ekoturismens principer tillåtas inom nationalparkerna. 24 Om en storskalig utbyggnad av vindkraften blir aktuell kan påverkan komma att bli stor på miljön vid kuster och grunda havsområden. Vindkraften bör tas upp inom kommunernas översiktsplaner, och regionövergripande planer bör upprättas. Vissa områden måste skonas helt från utbyggnad. Den senaste statliga vindkraftutredningen lämnade sitt betänkande sommaren 1999 (SoU 1999:75 Rätt plats för vindkraften). F.n. remissbehandlas betänkandet. Naturvårdsverket har idag inte tagit ställning till förslagen i betänkandet. Ett sätt att reglera bullernivån är att begränsa färdseln med motordrivna farkoster och fordon i de områden där en låg bullernivå är särskilt angelägen. Det föreligger därför stort behov av att länsstyrelserna fullföljer sitt uppdrag med kartläggningen av vilka vattenområden en låg bullernivå är särskilt angelägen och där en reglering av båttrafiken behöver ske. Det är viktigt att kommunerna i sin översiktliga planering även behandlar bullerfrågorna i sjöar och kustvatten och då bedömer bullerfrågorna i ett helhetsperspektiv. Ett sådant underlag blir därmed ett värdefullt underlag för bl.a. beslut om fartbegränsningar. För att säkerställa att förslagen i översiktsplanen blir vägledande för beslut som fattas med stöd av annan lagstiftning bör planen kompletteras med rekommendationer. Internationellt arbete Inom det marina området är det internationella arbetet viktigt. Sjöfartssektorn och det kommersiella fisket styrs i hög grad av internationella överenskommelser. Rekommendationer om skydd av marina områden av nationellt intresse i form av naturreservat, s.k. ”marina reservat” finns från Nordiska Ministerrådet och HELCOM samt från Naturvårdsverket. För närvarande pågår arbete inom HELCOM för att få fram en rekommendation om biotopskydd. Inom OSPAR tog miljöministrarna 1998 beslut om ett annex om skydd av ekosystem och biodiversitet i marina vatten till konventionen och en strategi för genomförandet av detta. Ett antal kustbiotoper har eller kommer att få skydd genom Natura 2000nätverket. Sverige har anslutit sig bl.a. till den konvention som antogs i Ramsar i Iran 1971 för att skydda internationellt värdefulla våtmarker. Oavsiktliga introduktioner av främmande organismer förebyggs genom tillämpning av internationella riktlinjer, t.ex. IMO:s riktlinjer för barlastvattenhantering och ICES´ 1994 riktlinjer för introduktion av flyttning av marina organismer. EU:s kommande ramdirektiv för vatten kommer, om det antas, att ställa krav på åtgärder som leder till att kustvattnet ska uppnå en god ekologisk 25 status, vilket innebär god status för kemiska, biologiska och fysikaliska parametrar. Direktivet kommer att vara ett bra stöd för att uppnå miljökvalitetsmålet. Forskningsbehov Forskning behövs beträffande marina biotoper och arter för att kunna bedöma miljöstatus och sätta kvalitetsmål för den biologiska mångfalden samt för ett hållbart nyttjande av kustzonerna. Vi känner till många av de fysiska hoten mot de olika biotoperna, men saknar en del kunskaper om förutsättningarna för den biologiska mångfalden, främst i de marina områdena. Mer kunskap behövs för att ta fram underlag och riktlinjer för miljöåtgärder som inbegriper biologisk mångfald, förhoppningsvis i form av biologiska indikatorer. En förutsättning för att kunna utarbeta rödlistor över marina arter är att det finns tillgång till bestämningslitteratur och taxonomisk expertis. I vissa fall behövs ytterligare taxonomisk forskning. Ökad kunskap om främmande arter i marina ekosystem behövs för att kunna göra säkrare riskbedömningar och mer preciserade beskrivningar av främmande arters konsekvenser för den biologiska mångfalden. Effekterna av vindkraftanläggningar på växt- och djurliv bör undersökas närmare, så att mer fullständiga miljökonsekvensbedömningar kan göras. Sektorernas åtgärder Underlag saknas om åtgärder mot negativa effekter av vissa specifika störningar (se resp. sektor). Allmänt behandlas dock effekterna av många av dessa störningar i samband med övrig fysisk störning. Transportsektorn Underlag saknas om åtgärder mot utsläpp av olja och kemikalier från sjötrafiken. Underlag saknas också om åtgärder för att minimera effekterna av exempelvis höghastighetsfartyg samt erosion, vibrationer och uppgrumling från sjötrafiken, samt åtgärder för att lindra eller förhindra effekter av anläggningar såsom marinor, vägbankar och farleder. Bullerstörningar kan minskas genom bullerdämpande åtgärder vid källorna (markerade farleder eller andra frekventerade båtleder, hamnar, större vägar, 26 skjutfält, områden med omfattande flygverksamhet samt områden där det vintertid förekommer snöskotertrafik). Energisektorn Underlag saknas om specifika åtgärder vid exempelvis kabeldragningar, ev. upplockning av gamla kablar och gasledningar Om en storskalig utbyggnad av vindkraften blir aktuell kan påverkan komma att bli stor på miljön vid kuster och grunda havsområden. Vissa områden måste skonas helt från utbyggnad. Kulturmiljösektorn Förslag till åtgärdsstrategier från Riksantikvarieämbetet: För att utarmningen av skärgårdarnas kulturhistoriska arv ska hejdas krävs en aktiv glesbygdspolitik med stöd till samhällsservice och transporter, etablering av traditionella och nya verksamheter, skärgårdsjordbruk och kustnära fiske. Den långtgående rationaliseringen av fyr- och lotsväsendet med avbemanning på öar utan landförbindelse behöver omprövas av hänsyn till de viktiga kulturmiljöer som berörs. De skador på kulturmiljöer som orsakas av svall från stora fartyg bör minimeras. Nuvarande system med kondemneringsbidrag till förstörelse av äldre fiskefartyg måste modifieras. Särskilt värdefulla kulturmiljöer och kulturminnen behöver säkerställas enligt PBL, KML eller Miljöbalken. Detta gäller hela eller delar av kustsamhällen såväl som fyr- och lotsplatser, jordbruk, industri- och försvarsanläggningar. Kunskaperna om vilka kulturvärden som präglar de stora områden längs kusterna som omfattas av bestämmelserna i miljöbalkens 4 kap är dock bristfälliga och beslutsunderlaget behöver förbättras, även om försök har gjorts i några län att metodiskt beskriva de samlade värdena för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv. En översyn av riksintresseområdena för kulturmiljövården och en utveckling av värdebeskrivningar för områdena är nödvändig. Även kunskapsläget rörande det marinarkeologiska kulturarvet behöver väsentligt förbättras. Kommunerna bör i större utsträckning genomföra fördjupade översiktsplaner, detaljplaner eller områdesbestämmelser i kust och skärgårdsområden. I planeringsarbetet är det viktigt att även det marinarkeoliska kulturarvet beaktas. En MKB ska även omfatta forn- och kulturlämningar under vatten. Byggnadsvårdsinformation med särskild tonvikt på hur regionala särdrag tas tillvara behövs till fastighetsägare som köper sommarhus i kustorterna. 27 Fiske och vattenbruk Förslag till åtgärdsstrategier från Fiskeriverket: Om Sverige ska ha ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart fiske med ett hav i balans, måste vi i högre grad se havet som ekosystem och ej enbart till enskilda kommersiellt viktiga arter. Vården av de biologiska havsresurserna som en helhet är ett måste för att bibehålla en långsiktig produktion och en hög biodiversitet. För att aktivt kunna medverka vid tillämpning av EU:s gemensamma fiskeripolitik och samtidigt hävda svenska intressen, måste vi öka våra övervaknings- och forskningsinsatser så att de kan täcka en större del av de resurser som vi har inom våra havsområden. Med bättre bakgrundsunderlag kan vi spela en mer aktiv roll på det internationella planet när det gäller förvaltning och fördelning av havets resurser. Den viktigaste åtgärden för att nå ett uthålligt nyttjande av kustfiskresurserna, inom ramen för vad som är mest ändamålsenligt med tanke på bevarandet av biologisk mångfald, torde vara att utarbeta förvaltningsmodeller som baseras på uppskattningar om beståndens storlek. Bättre statistik över fritidsfiskets fångster behövs också som underlag för effektivare förvaltning. Sverige ska även i fortsättningen arbeta aktivt i utvecklandet av selektiva redskap inom såväl havs- som kustfisket. Vidare ska Sverige påverka arbetet inom EU både inom ramen för ICES och fiskerikommissionernas verksamhet, så att sådana redskap införs så snart de uppfyller ställda krav. Sverige ska också arbeta för att biologiskt riktiga minimimått beslutas för fisk, kräftdjur och blötdjur samt att viktiga lek- och uppväxtområden skyddas. Bifångst av marina däggdjur och fåglar ska minimeras och skyddet av hotade biotoper till gagn för den biologiska mångfalden intensifieras. Möjligheten att bedriva ett miljömässigt sunt fiske ökar om man kan använda redskap för levandefångst. Bifångsterna av icke-målarter kan i så fall minimeras. Friluftsliv och naturturism Naturvårdsverket lämnar en särskild sektorrapport för friluftslivet och ger där en överblick av vad som kan krävas för att bevara och utveckla en god infrastruktur för friluftslivets behov. Bl.a. behöver kriterier för urval av skyddsvärda friluftsområden, råd för planering och policy för utveckling av friluftsliv i skyddade områden tas fram. När det gäller kommersiell verksamhet bör endast sådan som bygger på ekoturismens principer tillåtas inom nationalparkerna. Strandskyddets roll som skydd för bl.a. friluftslivet behöver värnas (se delmålet Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas). 28 Styrmedel Miljöbalken är ett styrinstrument som redan tillämpas. En viktig utgångspunkt i Miljöbalken är att ansvaret för att vidta många åtgärder och stå för sådana kostnader åligger verksamhetsutövarna. Skyddet av kustbiotoperna regleras främst i Miljöbalken. Detta kan ske t.ex. genom inrättande av nationalparker eller naturreservat för såväl mark- som vattenområde. Mindre mark- eller vattenområden kan förklaras som biotopskyddsområden. Föreskrifter om djur- eller växtskyddsområde kan meddelas. Strandskyddsbestämmelserna har som syfte att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för växt- och djurlivet. Områden som är av riksintresse för naturvården skyddas i Miljöbalken mot åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Miljöbalkens regelverk bör kompletteras så att biotopskyddsområden kan omfatta hela flador och grunda havsvikar. När det gäller avsiktliga introduktioner av främmande organismer behöver en översyn göras av lagstiftningen. Kommunernas planeringsinstrument är ett viktigt styrmedel. Genomförbarhet Naturvårdsverket bedömer att de åtgärder som hittills föreslagits av berörda sektorsmyndigheter under arbetet med miljömålsuppdragen inte är tillräckliga för att nå miljömålet. Flera av åtgärdsförslagen leder till att bl.a. kommuner och länsstyrelser får utökade uppgifter. Sådana uppgifter kan, om resurstillskott ej sker, bl.a. leda till minskade resurser för bl.a. prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Kommunernas och länsstyrelsernas ställningstagande och synpunkter angående detta saknas ännu. I viss utsträckning representerar företeelser som storskaliga industriella etableringar kulturhistoriska värden som kan vara värda att bevara, eftersom de representerar en utvecklingsepok i landet. De utgör dock nästan undantagslöst en belastning på naturmiljön. Detta kan innebära en målkonflikt. Etablering av vindkraftverk kan med en felaktig lokalisering och utformning innebära en fysisk påverkan och en förändring av landskapsbilden som är oförenlig med miljökvalitetsmålet. Å andra sidan bidrar vindkraftverk till att minska övergödningen, vilket är en av förutsättningarna för ett hav i balans, genom att de ersätter elproduktion i anläggningar som använder fossila bränslen vilka ger utsläpp av bl.a. kväveoxid som är övergödande. Beroende 29 på val av lokalisering och utformning av vindkraftanläggningar i havet, vid kusten och i skärgården kan alltså en målkonflikt föreligga vad gäller nyttjande av vindkraften. Robusthet Om EU:s ramdirektiv för vatten antas kommer det att ställa krav på tillståndet, bl.a. sammansättning av arter i vattnet. Inom det marina området är det internationella arbetet viktigt. Sjöfartssektorn och det kommersiella fisket styrs i hög grad av internationella överenskommelser. 30 Konsekvenser I många fall saknas underlag för konsekvensanalyser av åtgärder och åtgärdsstrategier, varför en sammanvägd konsekvensbedömning inte har kunnat göras. Miljö och hälsa Inrättande av olika typer av marina reservat ger ett långsiktigt säkerställande av höga naturvärden. Biotopskydd av flador och grunda bottnar ger bl.a. bättre förutsättning för rekrytering av fisk och skaldjur. Genom att kunskaperna ökar om hotade arter ges bättre möjligheter att bevara den biologiska mångfalden. Kostnader och intäkter Kostnaderna för att inrätta reservat varierar beroende på hur områdena ser ut, men en uppskattad genomsnittlig kostnad är ca 500 000 kr per reservat. Efter inrättande sker regelbundna biologiska inventeringar. Eventuella markområden i reservaten ger också upphov till vårdkostnader. På grund av kostnaderna är det viktigt att göra rätt prioriteringar när det gäller områdesskyddet. Reservatsbildningar kan påverka andra sektorer - positivt och negativt såsom jord- och skogsbruk, bebyggelse och fiske. Båttrafiken i områdena kan t.ex. komma att inskränkas. 31 Mått för uppföljning Den ökade vikt som läggs vid miljömålen innebär att kraven ökar på en ändamålsenlig uppföljning av utvecklingen i miljön och av miljöarbetet. En regelbunden uppföljning av miljömålen skall kunna visa om vi är på väg mot målen och hur fort detta går. Vi behöver signaler för att veta om vi behöver ingripa i det pågående skeendet eller om miljöarbetet kan fortgå som planerat. Uppföljning sker enligt den s.k. DPSIR-modellen. D = driving force/drivkraft P = pressure/miljöpåverkan S = state/miljötillstånd I = impact/effekt R = response/samhällets åtgärder Naturvårdsverkets förslag till indikatorer För att belysa utvecklingen mot miljökvalitetsmålet fokuserar vi på några centrala "sakområden". För varje sådant "sakområde" har vi valt ett mått (mera sällan två eller tre). En indikator består således av ett "sakområde" och ett (eller flera) specificerat mått. Måttet speglar vanligen inte hela "sakområdet" utan endast en del av detta (som vi har bedömt det dock en väsentlig del). Indikatorn speglar på motsvarande sätt endast en del av miljökvalitetsmålet. En del av måtten mäter tämligen exakt "sakområdet" medan andra mått är mer "trubbiga". De "trubbiga" måtten har dock valts på grund av att mer precisa mått inte finns för närvarande. I några fall behöver mått utvecklas. En del av de föreslagna måtten återfinns under flera miljökvalitetsmål. Vissa av måtten anger någonting klassificerat enligt "bedömningsgrunder. "Bedömningsgrunder" är ett sätt att bedöma miljötillståndet genom att mäta avvikelsen från ett "naturligt" tillstånd. Riksantikvarieämbetets förslag till uppföljning av kulturmiljön och kulturmiljöarbetet inom ramen för miljökvalitetsmålen har av bl.a. tidsskäl inte kunnat tas med i detta system och i detta förslag till uppföljningsmått. Vårt urval Exempel på drivkrafter som har stor betydelse för våra havsområden är jordbruket, fisket samt nyttjandet av havet för transporter och för rekreation. 32 Jordbruksproduktionen påverkar havet i form av en oönskad belastning av närsalter. Rekreation och friluftsliv är idag självklara och positiva företeelser för de flesta människor, men kan också påverka havet och havsmiljöerna negativt. Fisket kan ge negativa effekter liksom nyttjandet av havet för varutransporter och resande. För tillståndet i havet är tillgången på närsalter av avgörande betydelse. Förekomst och mängd av olika fiskarter ger en indikation på havsområdenas status. Halterna av vissa giftiga ämnen i levande organismer ger upplysning om den påverkan och det tillstånd havet befinner sig i. Konsekvenser av en ökad yttre miljöpåverkan och ett ökat nyttjande av havet som resurs kan vara påverkan på fiskbestånden liksom den biologiska mångfalden. För att förbättra miljön i våra havsområden har olika åtgärder vidtagits. För att illustrera dessa har Naturvårdsverket valt indikatorer som belyser behovet av skydd mot exploatering, förorening av havsområden samt skydd mot utfiskning. De indikatorer som valts får ses som ett urval då åtgärderna för att skydda havet och kustområdena idag är ganska omfattande och av olika karaktär. Förslag till indikatorer Sakområde Mått Drivkrafter Transporter/Resande Antal hamnbesök per år för olika båtstorlekar Fiske Antal yrkesfiskare respektive fritidsfiskare Jordbruksproduktion Areal vegetabilisk produktion, fördelad på vall, spannmål, oljeväxter, baljväxter, övriga grödor samt areal träda, hektar per år Animalisk produktion fördelad på antal nötkreatur, svin, fjäderfä och renar samt areal ängs- och betesmark, hektar per år Fritidsbåtverksamhet (mått måste utvecklas) Påverkan Fysisk exploatering Nytillkomna sträckor med undantag från strandskydd, antal och km per år Landad fiskfångst Landad fångst av torsk i området öster om Bornholm och i Kattegatt samt av sill/strömming i Östersjön och i området Nordsjön/Kattegatt/Skagerack, ton per år Utsläpp av olja och ke- Mängd utsläpp av olja eller kemikalier från fartyg, ton per år samt antal sådana utsläpp per övervakningstid mikalier 33 Tillförsel av gödande ämnen till hav Tillförd mängd kväve respektive fosfor fördelat på de stora havsområdena, ton per år Tillstånd Beståndsstorlek för fiskarter Lekbestånd av torsk i området öster om Bornholm och i Kattegatt samt av sill/strömming i Östersjön och i Nordsjön/Kattegatt/Skagerack, ton Antal uppvandrande vild lax i Kalix älv, Ume/Vindelälven, Pite älv respektive Öre älv Närsaltshalter i hav Halter av totalkväve och totalfosfor i öppet hav fördelat på de stora havsområdena, mikrogram per liter Giftiga ämnen i miljön Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i sill/strömming, sillgrissleägg och modersmjölk (PCB, DDT/DDE, HCB, HCH, klorerade dioxiner, bromerade flamskyddsmedel), mikrogram per g Konsekvenser Konsekvenser av över- Den dödlighet i bestånden av torsk i området öster om Bornholm och i Kattegatt samt av sill/strömming i fiske Östersjön och i Nordsjön/Kattegatt/Skagerack som beror på fisket (fiskeridödlighet), % per år Utarmning av biologisk Antal utvandrande vilda laxungar och antalet utsatta odlade laxungar i vattendragen, fördelat på Östersjön mångfald och västerhavet Åtgärder Skydd av områden Antal skyddade havs- och kustområden fördelat på skyddsform och naturtyp samt areal, km2 Omhändertagande av fartygsavfall Antal mottagningsstationer för fartygsavfall fördelat på olja, kemikalier och gödande avfall Begränsning av näringsläckage Areal med miljöstöd till jordbruket fördelat på fånggrödor, våtmarker, vårplöjningsstöd, skyddszoner och vallstöd samt fördelat på geografiska områden, hektar per år Reglering av fiskekvoter Fiskekvoter på ett antal fiskarter (enligt TAC) bestämda enligt "försiktighetsansatsen", ton per år 34 Slutsatser Eftersom stora delar av underlaget kommer in sent eller saknas har inte en sammanfattande bedömning kunnat göras som gäller alla områden och delmål. Arbetet med att skydda arter och områden som är viktiga för den biologiska mångfalden behöver fortsätta. När det gäller instrument för utförandet finns bra stöd i miljöbalken. Om EU:s ramdirektiv för vatten antas kommer det att ställa krav på tillståndet, bl.a. sammansättning av arter i vattnet. Delmålen om skydd och bevarande av viktiga biotoper och arter är svåra att kvantifiera med dagens kunskaper. Därför behövs även kunskapsuppbyggnad i form av forskning, utveckling och inventering. Inom det marina området är det internationella arbetet viktigt. Sjöfartssektorn och det kommersiella fisket styrs i hög grad av internationella överenskommelser. Flera av åtgärdsförslagen leder till att bl.a. kommuner och länsstyrelser får utökade uppgifter. Sådana uppgifter kan, om resurstillskott ej sker, bl.a. leda till minskade resurser för bl.a. prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Om man ska kunna anse att målet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” har uppnåtts, måste man beakta även målen om ”Ingen övergödning” och ”Giftfri miljö”, eftersom dessa miljömål behandlar de kanske största miljöproblemen i havet. För att uppnå generationsmålet om övergödningen krävs omfattande internationella åtaganden. För att målet ska kunna uppnås är vi beroende av att de internationella överenskommelser som gjorts följs. Inga länder har hittills minskat belastningen av kväve i tillräcklig omfattning. Miljökvalitetsmålet kommer därför troligen inte att ha uppnåtts i stor skala förrän åtskilliga decennier efter 2020, även om vi lyckas minska själva påverkan. Övergödningen har pågått under lång tid, och det kommer också att ta lång tid innan effekterna försvinner. Däremot kan regionala åtgärder ge tydliga positiva effekter i exempelvis skyddade vikar och skärgårdsområden inom kortare tidsrymder. Miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö kommer troligen inte heller att uppfyllas till år 2020. För att nå en giftfri miljö krävs både åtgärder mot nytillförsel av farliga ämnen och sanering av sådant som spritts tidigare. För vissa ämnen är halterna förhöjda i stora områden. Vi kommer inte att kunna lösa det problemet inom en generation. Däremot kan vi kraftigt begränsa nytillförseln så att halterna i miljön långsiktigt minskar. 35 36 Bilagor 37 38 Delmål 1. Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas Detta innebär bl.a. att: • Kust, skärgårds- och havsområden som är för landet ursprungliga och väsentliga för att bevara den biologiska mångfalden är kända och beskrivna till år 2005. • Prioriterade områden har ett långsiktigt skydd. • Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (se delmål 2). • Fysisk påverkan på grunda havsområden och andra områden som är viktiga för fortplantning och uppväxt hos fisk och ryggradslösa djur förhindras så långt möjligt. Inledning Att viktiga biotoper i kust-, skärgårds- och havsområden skyddas mot vidare påverkan är en förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna bibehållas. Ett övergripande mål är att naturligt förekommande arter skall kunna vidmakthållas i livskraftiga, populationer (se vidare delmål 2. Långsiktigt livskraftiga populationer...). Ett sätt att skydda arter är att skydda deras habitat, dvs. de biotoper de lever i. I marina områden eftersträvas att den naturliga flora- och faunazoneringen upprätthålls eller återställs. Det bör uppmärksammas att Östersjöns brackvattenmiljö med dess skärgårdar utgör unika områden sett i ett internationellt perspektiv. Behovet av ett ökat skydd av marina områden har länge varit erkänt, medan det faktiska bevarandearbetet har varit eftersatt. Ett skäl till detta är att det inte finns en samlad nationell kunskap om skyddsvärda marina miljöer och därmed ett bristfälligt underlag för prioritering av bevarandearbetet. Därför är det också svårt att kvantifiera skyddsbehovet i förhållande till miljökvaliteten. Problemet I våra kustområden finns alltför få områden som är avsatta med tanke på skydd av biotoper som är viktiga för att upprätthålla den biologiska mångfalden. Kunskaper om den biologiska mångfalden i marina ekosystem såväl som i kustekosystem är en förutsättning för ett hållbart nyttjande av kustområdena. Vi känner till många av de fysiska hoten mot de olika 39 biotoperna, men saknar en del kunskaper om förutsättningarna för den biologiska mångfalden, främst i de marina områdena. Det gör det svårt att fullt ut precisera miljökvalitet, delmål och åtgärder. Om man skall kunna identifiera miljökvalitetsmål måste också den naturliga variationen kunna skiljas från antropogen störning (effekter av mänsklig aktivitet). I många fall saknas dock information om den naturliga variationen i utbredningen av marina biotoper och arter, om antalet arter samt om den naturliga variationen i populationstätheten hos arter och populationer. I kustnära områden är det viktigt att prioritera högproduktiva biotoper med hög diversitet, eftersom dessa oftast i sig utgör hela fungerande ekosystem. Detta innebär att här finns de växter och smådjur som är födan och förutsättningen för den resurs i form av fisk som vi människor utnyttjar. Fungerande ekosystem är avgörande för dessa organismers fortplantning och uppväxt. Sådana områden med stor biologisk mångfald påverkar också och är viktiga för omgivande marina områden. De grunda vegetationsklädda havsområdena, främst grunda havsvikar, är sådana produktiva områden med stor biologisk mångfald som är viktiga uppväxtområden för många fiskar och deras födodjur (ryggradslösa djur ovanför, på och nere i bottnarna). Skydd av grunda havsområden kan även innebära skydd av ålgräsängar på mjukbottnar och blåstångsbälten på klippbottnar, som lokalt är viktiga biotoper med stor biologisk mångfald. Dessa ekosystem hotas främst av påverkan av mänskliga aktiviteter (exempelvis övergödning, belastning med gifter, anläggningar, bebyggelse, oljeutsläpp, fartygs- och småbåtstrafik, muddringar och trålning), som kan förstöra vegetation och bottenlevande samhällen. Strandzonen påverkas av ett otal mindre ingrepp, t.ex. muddringar för småbåtar, bryggor, vägbankar och utdikningar av kustnära våtmarker. Även havsbaserade vindkraftverk innebär en fysisk exploatering av havsmiljön. Vindkraftverk tas upp inom delmål 3. Exploateringstrycket på kustzonen innebär en pågående fragmentering av biotoper som behöver skydd. Denna fragmentering leder till isolering av biotoperna, vilket minskar spridningsmöjligheterna för många organismer. I Naturvårdsverkets Aktionsplan för biologisk mångfald anges som en viktig åtgärd att öka skyddet för grunda kustområden. Även andra värdefulla kustbiotoper bör skyddas. Som exempel i strandnära områden kan nämnas strandängar, strandbetesmarker och s.k. flador (laguner eller brackvattenbassänger som är helt eller delvis nyligen avsnörda havsvikar, skilda från havet genom sandbankar, hällar eller liknande). Kransalgsängarna som är speciellt vanliga i grunda flador, är viktiga miljöer för kustfåglar. Dessa olika kustbiotoper är dessutom viktiga övervintringsområden för sjöfågel. 40 En förutsättning för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras är också att biotoper som är representativa för olika områden finns kvar i tillräcklig utsträckning. EG:s kommande ramdirektiv för vatten förutsätter ett register och övervakning av skyddade områden. Natura 2000 innebär ett sammanhängande europeiskt nätverk för skydd av naturområden, vilket regleras av två EU-direktiv, habitat- och fågelskyddsdirektiven. En del av de hotade biotoperna och arterna kan skyddas genom dessa direktiv, men det finns även andra områden med hotade arter eller biotoper i Sverige, som bör skyddas för exploatering. Den fysiska exploateringen av kustzonen utgör sedan länge ett hot mot fiskbestånden, såväl de typiska kustfiskarna som de bestånd som lever i utsjöområdet som vuxna. Utdikningar, muddringar, hamnbyggen och olika former av störning i vattendragen har skadat stora ytor som utgör rekryteringsområden för fisk. Vandringshinder, inte bara vattenkraftens påverkan på lax- och öringvandringen, fortsätter att begränsa kustfiskens tillgång till lek- och uppväxtområden (behandlas under miljömålet Levande sjöar och vattendrag). Viktiga drivkrafter och aktörer Exempel på viktiga drivkrafter och aktörer, utvalda med avseende på att de bidrar till att problem uppstår, eller att de kan bidra till lösningen av problemen. - - Bostadsbyggande. Aktörer: Hushållen, Boverket, byggbranschen. Transporter. Hamnanläggningar, vägbankar, farleder. Aktörer: Vägverket, Sjöfartsverket, Fiskeriverket. Fritid. Bebyggelse, bryggor, hamnar, turistanläggningar. Aktörer: Turistrådet, Naturvårdsverket, Fiskeriverket, allmänheten. Behovet av mark- eller vattenområde för anläggningar, tillgång till vattenrecipient. Aktörer: industrier, avloppsreningsverk, energianläggningar, vattenbruk, andra exploatörer. Huvudaktörer när det gäller fysisk planering och avsättande av skyddsvärda områden är länsstyrelser och kommuner (enligt Miljöbalken och PBL). Både fiskevårdande organisationer och jord- och skogsbruksinstanser är viktiga aktörer tillsammans med Boverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet på området. Hur hanteras problemet idag? Skyddet av kustbiotoperna regleras främst i Miljöbalken. Detta kan ske t.ex. genom inrättande av nationalparker eller naturreservat för såväl mark- som vattenområde. Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- och växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda kan förklaras som biotopskyddsområden. Inom ett sådant område får inte 41 bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Om det skulle behövas ett särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område kan föreskrifter om djur- eller växtskyddsområde meddelas med inskränkningar i rätten till jakt och fiske samt allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig i området. Strandskyddet har som syfte att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för växt- och djurlivet. Skyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen och kan utvidgas till högst 300 meter. I strandskyddade områden råder byggnadsförbud, och särskilda skäl krävs för att undantag ska medges från detta. Områden som är av riksintresse för naturvården skyddas i Miljöbalken mot åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Mycket små ytor av kustvattenbiotoper är idag skyddade jämfört med rent terrestra biotoper. Endast ett litet antal av drygt 2 100 nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden är f.n. avsatta för skydd av värdefull kust- eller skärgårdsmiljö. Ett knappt tiotal av dessa kustbiotoper är skyddade med anledning av att de representerar värdefull marin miljö. Eftersom strandskyddet är utformat som ett generellt förbud är det viktigt att dispenser från förbudet noga prövas så att syftet kan vidmakthållas. Erfarenheterna visar att synen på skälen för att ge dispens varierar stort vilket innebär att värdefulla strandnära områden som är av värde för friluftsliv och naturvård riskerar att påverkas negativt. Rekommendationer om skydd av marina områden av nationellt intresse i form av naturreservat, s.k. ”marina reservat” finns från Nordiska Ministerrådet och HELCOM samt från Naturvårdsverket (rapport 4693). Inrättandet av de av Naturvårdsverket föreslagna, resterande marina reservaten innebär utökat skydd för bl a sälar, fåglar och andra arter samt deras biotoper i strand- och vattenmiljöerna. Hittills är enbart fyra av de av Naturvårdsverket i en första etapp föreslagna nio prioriterade områdena för marina reservat skyddade. För närvarande pågår arbete inom HELCOM för att få fram en rekommendation om biotopskydd. Inom OSPAR tog miljöministrarna 1998 beslut om ett annex om skydd av ekosystem och biodiversitet i marina vatten till konventionen och en strategi för genomförandet av detta. Sverige (och ytterligare 113 länder) har anslutit sig bl.a. till den konvention som antogs i Ramsar i Iran 1971 för att skydda internationellt värdefulla våtmarker. Från början var Ramsar-konventionen mycket inriktad på att skydda fågellivet. Idag är synsättet betydligt vidare. Våtmarkerna och de grunda vattnens roll för fiskfauna och insektsfauna finns numera också med som kriterier. Ett antal kustbiotoper har eller kommer att få skydd genom Natura 2000nätverket. 42 Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår ett projekt, ”Nordiska kustbiotoper”, som syftar till att sammanställa existerande kunskaper och inventeringar av hotade och representativa kustbiotoper samt föreslå skyddsåtgärder. Naturvårdsverket är projektansvarig för detta projekt som kommer att slutredovisas under hösten 1999. Naturvårdsverket skall också efter samverkan med länsstyrelser och andra intressenter lägga fram en samlad övergripande plan med åtgärdsprogram för bevarande av de värdefullaste terrestra och marina miljöerna utefter landets skärgårdskuster och presentera en strategi för hållbart nyttjande av skärgårdarna. Vidare pågår regionala miljöatlasarbeten i enlighet med regeringsuppdrag till länsstyrelserna som syftar till att bl.a. förbättra förutsättningarna att på ett effektivt sätt bekämpa oljeutsläpp utefter landets kuster. Länsstyrelserna i skärgårdslänen har också regeringens uppdrag att till december 1999 redovisa regionala miljö- och hushållningsprogram för skärgårdsområden. Metoder finns nu för översiktliga inventeringar av marina miljöer både på grunda och djupa områden, men resurser har hittills saknats för ett systematiskt genomförande av marina inventeringar i flertalet län och kommuner. Metoder för klassning av fysisk störning i kustzonen har utarbetats för Bedömningsgrunder för kust och hav. Hittills har dock metoderna och klassningen för vissa parametrar varit otillräckligt testad. Tester har påbörjats i flera områden. Metodiken avses att kompletteras i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. Nollalternativet Om inte viktiga biotoper får ett bättre skydd än idag och exploateringstrycket minskar, kommer förutsättningarna för den biologiska mångfalden att avsevärt försämras, vilket kan leda till att hotade arter försvinner eller till svårigheter för fiskets fortbestånd. Möjliga handlingsvägar Exploatering av områden som är särskilt värdefulla för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet skall undvikas. Hänsyn måste även tas till fiskets, sjöfartens och försvarsmaktens behov. Ambitionsnivån för delmålet är att den fysiska påverkan på grunda havsområden ”som är viktig … så långt möjligt bör upphöra…” (prop. 1997/98:145; uppdraget till NV). Ur naturvårdssynpunkt bör man i första hand säkerställa oexploaterade områden. I andra hand kan redan störda områden restaureras. 43 Det finns skäl att dels precisera vägledningen för tillämpningen av strandskyddslagen dels eventuellt överväga starkare skäl för dispens inom områden som har särskilt höga värden. Exempel på åtgärder Återstående fem av de av Naturvårdsverket prioriterade nio ”marina reservaten” inrättas före 2005. De fem återstående reservaten är: - Haparanda skärgård - Trysunda/Ullånger/Ulvöarna/Ulvödjupet - Landsort/Hartsö/Askö/Landsortsdjupet - Torhamns skärgård - Nidingen/Sönnerbergen/Mönster Miljöbalkens regelverk bör kompletteras så att biotopskyddsområden kan omfatta hela flador och grunda havsvikar. Förfarandet innebär att lagstiftning sker om att flador (avsnörda havsvikar) och grunda havsvikar är biotopskyddsområden. På regional nivå genomförs sedan inventeringar och avgränsningar av områden som bör omfattas av biotopskyddet. Befintlig information från länsstyrelser och kommuner ställs samman för identifiering av ytterligare behov av skydd för marina områden (marina naturreservat och biotopskyddsområden). Informationen baseras på den klassificering av kustbiotoper och föreslagna skyddsåtgärder som kommer att lämnas av utredningen Nordiska kustbiotoper samt det regionala miljöatlasarbetet. Riktlinjer utarbetas för klassificering av biotoper. Prioritering görs av områden med skyddsbehov. Kompletterande inventeringar kan behöva utföras. Ytterligare områden skyddas enligt ovanstående förslag (flador och grunda havsområden samt ytterligare skyddsvärda områden). Bör ske löpande år 2005 – 2020 enligt prioriteringsordning och avsatta resurser. Informationsmaterial tas fram om de biologiska värdena hos de grunda havsvikarna och hoten mot dem samt strandskyddsbestämmelserna. Materialet syftar till att höja allmänhetens medvetenhet om och hänsynstagande till havsvikarnas ekologiska känslighet samt att utgöra underlag för kommunernas ärendehandläggning och fysiska planering. Materialet distribueras till kommunerna för vidare distribution till allmänheten. Konsekvenser Kostnaderna för att inrätta marina reservat varierar beroende på hur områdena ser ut, men en uppskattad genomsnittlig kostnad är ca 500 000 kr per reservat. Efter inrättande sker regelbundna biologiska inventeringar till en kostnad av ca 50 000 kr per år och reservat. Eventuella markområden i reservaten ger också upphov till vårdkostnader. 44 Inrättande av marina reservat ger ett långsiktigt säkerställande av höga naturvärden. Reservaten kan påverka andra sektorer - positivt och negativt såsom jord- och skogsbruk, bebyggelse och fiske. Båttrafiken i områdena kan t.ex. komma att inskränkas. För att utvidga biotopskyddet till att omfatta även flador och grunda havsvikar inklusive kompletterande inventeringar och avgränsningar uppskattas grovt ca 2 års arbete tas i anspråk, vilket ger en total arbetskostnad på ca 730 000 kr. I och med lagstiftningen ges en möjlighet att förklara fler viktiga biotoper som biotopskyddsområden. Hur många områden som beräknas bli skyddade vet man först efter inventering. Områdesskyddet ger bl.a. bättre förutsättning för rekrytering av fisk och skaldjur. Sammanställning av information om ytterligare skyddsvärda områden, riktlinjer för klassificering, prioritering samt kompletterande inventeringar kan grovt uppskattat beräknas ta 3 års arbete i anspråk, vilket ger en total arbetskostnad på ca 1,1 mkr. Åtgärden resulterar bl a i att en samlad kunskap om skyddsstatus rörande grunda havsvikar, skyddsvärda och representativa kustbiotoper erhålls, kunskaperna om hotade och skyddsvärda biotoper ökar samt en plan för naturinventeringar tas fram. Vidare ges förutsättning för att prioritera och genomföra åtgärder. Total kostnad för framtagande av informationsmaterial om de biologiska värdena av grunda havsvikar samt strandskyddsbestämmelserna (arbete, tryckning och distribution) beräknas uppgå till ca 160 000 kr. Informationsinsatsen väntas resultera i ökad medvetenhet och därmed ändrat beteende. Målet är ökat hänsynstagande vilket ger bättre skydd för värdefull biologi. När det gäller höga naturvärden som skadats kan det ibland vara möjligt att restaurera området. Omfattningen av behovet är okänt. Underlag fås från inventeringar. Resursinsatserna beror på vilken ambitionsnivå som väljs. 45 Delmål 2. Långsiktigt livskraftiga populationer av växter och djur finns och bevaras inom sina naturliga utbredningsområden Detta innebär bl.a. att: • Naturligt förekommande arter i våra kust- och havsområden kan existera i livskraftiga populationer. • Hotade arter kan finnas kvar i sina nuvarande biotoper samt har möjlighet att återhämta sig och spridas till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden. • Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (jämför delmål 1). • Artsammansättningen är god i enlighet med EU:s förslag till ramdirektiv för vatten. • Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. Inledning Detta delmål hänger nära samman med föregående delmål om biotoper. I Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald fastslås att vårt nationella åtagande gäller att långsiktigt upprätthålla förutsättningarna för biologisk mångfald. Vidare betonas att habitatorienterade insatser bör dominera på artnivån och att rödlistade arter är viktiga både för sitt egenvärde och som indikatorer på miljösituationen. Problemet I terrestra kustområden finns ett antal hotade arter identifierade. Med dagens kunnande kan vi emellertid inte identifiera akut hotade djur eller biotoper i haven på det sätt som sker i terrestra miljöer. I havet rör sig organismerna snabbt och över stora ytor (musslor, larver, mikroorganismer och fiskar) inte minst beroende på strömmar och vindförhållanden. Många djur och även vissa växter har en födelse- och uppväxtplats, men kan sedan förflytta sig som larver, sporer o.dyl. till helt andra födosöks- och reproduktionsområden. Detta innebär att man inte kan identifiera och utnyttja begreppet rödlistade/hotade arter på samma sätt som i terrestra system. I stora drag finns en uppfattning om vilka typer av områden som är 46 värdefulla, men för att avsätta områden behöver man veta betydligt mera, t.ex. om vilka områden som faktiskt är värdefullast ur reproduktions- och representativitetssynpunkt. Mål för laxen behandlas i samband med motsvarande delmål under miljömålet ”Levande sjöar och vattendrag”, eftersom det framför allt är i vattendragen som hindren för laxens spridning återfinns. Genom att växter och djur förs till nya områden bidrar människan till att utjämna de lokala skillnaderna och därmed till att den biologiska mångfalden minskar såväl lokalt som globalt. Detta gäller såväl på artnivå som på genetisk nivå. Främmande arter kan leda till nya miljöproblem, som t.ex. utslagning av inhemska arter samt spridning av sjukdomar. Viktiga drivkrafter och aktörer Exempel på viktiga drivkrafter och aktörer, utvalda med avseende på att de bidrar till att problem uppstår, eller att de kan bidra till lösningen av problemen. Exempel på drivkrafter som minskar hotade arters livsmiljöer är olika typer av fysisk exploatering av miljöerna – från delmål 1 om biotoper: - Bostadsbyggande. Aktörer: Hushållen, Boverket, byggbranschen. - Transporter. Hamnanläggningar, vägbankar, farleder. Aktörer: Vägverket, Sjöfartsverket, Fiskeriverket. - Fritid. Bebyggelse, bryggor, hamnar, turistanläggningar. Aktörer: Turistrådet, Naturvårdsverket, Fiskeriverket, allmänheten. - Behovet av mark- eller vattenområde för anläggningar, tillgång till vattenrecipient. Aktörer: industrier, avloppsreningsverk, energiproducenter, vattenbruk, andra exploatörer. Dessutom: - Behov av livsmedel – odlad fisk och skaldjur. Aktörer: Fiskeriverket, vattenbrukare, Jordbruksverket. - En världsomfattande handel driver både avsiktlig och oavsiktlig spridning av arter. Aktörer: Sjöfartsverket, internationella organisationer. - Aktörer som verkar för skydd av hotade arter är Naturvårdsverket, länsstyrelser, kommuner, ArtDatabanken. Hur hanteras problemet idag? Naturvårdsverket fastställer s.k. rödlistor över hotade växt- och djurarter, som tas fram av ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Rödlistorna är förteckningar över arter som löper risk att försvinna från vårt land i ett kortare eller längre tidsperspektiv och delar in arterna i hotkategorier beroende på bedömd risk för utrotning. Dessa listor anger emellertid inte vilka krav som ställs på livsmiljöerna för att bibehålla dessa arter i deras biotoper. Rödlistor saknas dock för många marina artgrupper. 47 Inom HELCOM och OSPARCOM tog miljöministrarna 1998 beslut om att kraftigt driva frågan om introduktion av främmande organismer via ballastvatten inom IMO. Nollalternativet Bristen på kunskap om och åtgärdsprogram för hotade arter i marin miljö innebär att det inte finns möjlighet att skydda dem. Möjliga handlingsvägar Behovet av rödlistning behöver analyseras rörande marina arter och rödlistor tas fram för makroalger (förutom kransalger) och evertebrater (främst makrofauna). Rödlistan för fiskar bör revideras, eftersom situationen för flera fiskarter har förvärrats under 1990-talet. En förutsättning för att kunna utarbeta rödlistor över marina arter är att det finns tillgång till bestämningslitteratur och taxonomisk expertis. I vissa fall behövs ytterligare taxonomisk forskning. Rödlistorna för marina arter uppdateras före 2005. De hotade arternas krav på livsmiljöer och behov av åtgärder behöver utredas och analyseras. Åtgärdsprogram för prioriterade arter tas fram före 2010. Åtgärdsprogrammen genomförs till år 2020. Naturvårdsverket har utvecklat en policy för introduktion och spridning av främmande organismer. Där framförs bl.a. följande behov av åtgärder: Ökad kunskap om främmande arter i marina ekosystem behövs för att göra säkrare riskbedömningar och mer preciserade beskrivningar av främmande arters konsekvenser för den biologiska mångfalden. Informationsinsatser behövs också till myndigheter, näringsidkare och allmänhet. Oavsiktliga introduktioner förebyggs genom tillämpning av internationella riktlinjer, t.ex. IMO:s riktlinjer för barlastvattenhantering och ICES´ 1994 riktlinjer för introduktion av flyttning av marina organismer. Införselvägarna kontrolleras. När det gäller avsiktliga introduktioner behöver lagstiftningen göras enhetlig och täckande. Vid avsiktliga introduktioner ska en försiktighetsstrategi tillämpas, riskbedömning utföras före introduktionen, samt uppföljning göras. Ytterligare åtgärder för övervakning av delmålet kan behövas. Konsekvenser En uppdatering av rödlistorna föreslås genomföras av ArtDatabanken som förstärks med en heltidstjänst. Årlig arbetskostnad uppgår till ca 365 000 kr. Förutom uppdaterade rödlistor, erhålls ökad kunskap om marina arter. 48 Åtgärdsprogram tas fram för hotade däggdjur och fåglar samt övriga prioriterade arter. Naturvårdsverket utreder och analyserar hotade arters krav på livsmiljöer och behov av åtgärder. Uppskattad resursåtgång är ca 1 år, vilket medför en kostnad på ca 365 000 kr. Kostnader för framtagande av åtgärdsprogram beräknas till 50 000 kr per program. Åtgärden resulterar i ny/ökad kunskap om - och åtgärdsprogram för - hotade arters krav på livsmiljöer. Kostnaderna för genomförande av åtgärdsprogram kan variera mycket, beroende på hur åtgärdsprogrammen utformats. 49 Delmål 3. Kulturmiljövärden och sociala värden vid kuster och i skärgårdar och hav bevaras och utvecklas Riksantikvarieämbetet svarar för de avsnitt som rör kulturmiljön. Detta innebär bl.a. att: • Kust- och skärgårdslandskapets karaktäristiska bebyggelsemönster byggnader, anläggningar och brukade marker - är bevarat och vårdat. • Det marinarkeologiska arvet är känt och skyddat mot förstörelse. • Samhället verkar för att typiska näringar och verksamheter av betydelse för kulturmiljön kan fortleva, utvecklas och kompletteras. • Fornlämningar och kulturmiljöer över och under vatten beaktas vid exploatering för bebyggelse, fiske, vattenbruk, sjöfart och vindkraft mm. • Kulturhistoriskt värdefulla hamnar och havsanknutna industrimiljöer bevaras och utvecklas med bibehållen karaktär. • Friluftsliv och turism bedrivs så att skadorna på natur- och kulturmiljön minimeras. • Kustens och skärgårdarnas främsta områden för friluftsliv är skyddade till år 2020, och förvaltas så att de kan nyttjas för detta ändamål. • Strändernas värde för bl.a. friluftslivet värnas. Problemet Detta delmål omfattar landskapets värden för människan - dels en spegling av hur landskapet under historien använts och omformats av mänskliga aktiviteter, dels dagens nyttjande av natur- och kulturmiljövärden i samband med boende, näringsverksamhet, turism och friluftsliv. Delmålet berör de delar av kust- och skärgårdslandskapet som präglats av de traditionella näringarna fiske, sjöfart, jordbruk, industri och turism. Det handlar om bebyggelsemönster knutna till skärgårdsjordbruk, fiskelägen och badorter, hamnar, befästningar, fyr- och lotsplatser samt småskalig och i kustområdena delvis storskalig industri. Målet berör också ett arkeologiskt kulturarv i form av förhistoriska boplatser, rösen, labyrinter och tomtningar samt skeppsvrak. 50 Endast på några få andra ställen i världen finns skärgårdar liknande de svenska havs- och insjöskärgårdarna. De många forntida spåren vittnar tillsammans med de senare tiders kulturmiljöer om att de flesta kust- och skärgårdsområdena har haft kontinuerlig bosättning under lång tid. Det förhistoriska kust- och skärgårdslandskapet sträcker sig på grund av landhöjningen från den nuvarande havsnivån och uppåt. De forntida lämningarna i form av bo- och gravplatser, rösen och labyrinter är därför spridda över mycket stora områden. Svenska farvatten innehåller också unika marinarkeologiska skatter. Mycket goda bevarandeförhållanden kombinerat med grundfyllda och farliga vatten är orsaken till att det finns mängder av gamla skeppsvrak, som ofta har höga kulturhistoriska värden. De under historisk tid typiska näringarna – fiske, sjöfart, stenindustri, jordbruk och turism – har givit upphov till en bebyggelse vars lägen präglas av de särskilda natur- och klimatförhållandena nära havet. Viktiga lokaliseringsfaktorer var främst närheten till goda förtöjningsplatser och hamnar, men också möjligheten att bruka marken, bryta sten mm. För kulturmiljövården är det av stort värde att dessa miljöer ännu brukas. Fisket har organiserats på olika sätt i olika delar av landet, vilket avsatt olika typer av kulturmiljöer. Husbehovsfiske i kombination med jordbruk och jakt har bedrivits av bönderna längs kusterna. Glest utplacerade sjöbodar, bryggor och torkplatser för nät har byggts i skyddade vikar på gårdens eller byns marker. Regelbundet säsongsfiske i utskärgårdarna bedrevs av stadsbefolkningarna längs ostkusten. Täta fiskelägen med små bostadshus och sjöbodar anlades främst längs norrlandskusten. Längs syd- och västkusten har dessutom tre perioder av speciellt intensivt fiske förekommit. Under tidig medeltid bedrevs ett omfattande fiske i Öresund. Utländska köpmän och fiskare samlades under höstarna i Skanör och Falsterbo, där sillen torkades och saltades för försäljning till kontinenten. Den stora sillperioden i Bohuslän inträffade ca 1750-1810. Sillen gick in i fjordarna i stora mängder och kunde fångas med landvad. Hundratals salterier och trankokerier anlades i skärgården. Salt sill och tran exporterades. Nya fiskelägen växte upp på kala öar som Åstol, Klädesholmen och Smögen och äldre samhällen blomstrade. Då sillen försvann gick många samhällen under. De nuvarande bohusländska kustsamhällena utvecklades under den senaste sillperioden under 1800-telats sista decennier, då bebyggelse också växte upp på tidigare åkermark i Göteborgs norra skärgård. Under 1900-talets första hälft utvecklades havsfisket och konservindustrin starkt. En annan betydande ökning gällde turismen. Det innebar för många samhällen att hamnen utvidgades, att fabriker tillkom och att badhotell och sommarhus uppfördes. I andra samhällen såldes de befintliga husen redan tidigt till sommargäster. Jordbruk har förekommit på öar och i kustområden där odling varit möjlig. Av naturliga skäl har de odlade markerna varit små och splittrade. Bete och slåtter har förekommit på små öar utan bosättning. Fiske och jakt, fraktfart 51 och turism har ofta varit binäringar. I närheten av större städer såldes varorna till stadsbefolkningen. I början av 1800-talet började delar av kustbefolkningen i de gamla fiskarsamhällena bedriva fraktfart både längs kusterna, till havs och på kanaler och insjöar. Stora hamnmagasin byggdes i många utskeppningshamnar. Persontrafiken med ångbåt kom igång på 1820-talet och ledde bl. a. till utbyggnaden av sommarvillor i storstadsområdena och anläggandet av badorter i kustbandet. Först efter 1850 kom godstransporterna igång, men under hela 1800-talet svarade segelfartygen för en betydande del av godstransporterna. De svenska skärgårdarna är svårseglade med många farliga grund som sänkt åtskilliga fartyg och en landhöjning som ändrar förutsättningarna över tiden. Under medeltiden var skeppen få och segellederna gick inomskärs med byggnader och naturliga kännemärken som sjömärken. Under 1500-talet utprickades vissa farleder av allmogen med rusk- eller slätprickar, stenkummel eller kasar. Under 30-åriga kriget ökade örlogstrafiken på haven. Farleder och hamninlopp utprickades med båkar och fyrar av det nybildade lotsverket. Även handelsflottan ökade, men först vid mitten av 1800-talet ändrades situationen väsentligt med industrialiseringen. Större och mer djupgående fartyg framfördes även nattetid, vilket krävde fyrbelysta farleder. Under 1600-talet anlades ett fåtal små och enkla fyrar, men därefter utvecklades successivt ett system med fyrar, båkar och fyrvaktarbostäder längs hela den svenska kusten. På 1850-talet kom ett slutgiltigt utbyggnadsförslag av fyrar både med och utan bemanning. Det automatiska AGA-systemet gjorde att fyrarna från början av 1900-talet krävde mindre underhåll och kunde placeras på svårtillgängliga platser. Som exempel på industriell verksamhet med anknytning till skärgården kan nämnas järnmalmsbrytningen på Utö, som pågick från 1720-talet till ca 1880. Stenindustri har förekommit i Småland, Blekinge, Halland och Bohuslän. Brytning i stor skala startade under senare delen av 1800-talet. Idag är verksamheten helt nedlagd. Brotten har på vissa platser haft stor inverkan på landskapet, medan stenhuggarnas bostäder oftast uppfördes i befintliga kustsamhällen. Kalkstensindustri bedrevs främst på Öland och Gotland på platser med tillgång till utskeppningshamn. Som komplement till det storskaliga fisket på västkusten uppkom konservindustri och varvsverksamhet i många kustsamhällen, först i mycket liten skala, men efter andra världskriget i större skala på ett fåtal platser. Under efterkrigstiden har också ett antal storindustrier med kustanknytning utvecklats i goda transportlägen. De unika natur- och kulturmiljövärden som finns längs kusterna och i skärgårdarna är viktiga att bevara och underhålla också därför att de utgör basen för en stor del av turismen. Ett långsiktigt hållbart nyttjande av dessa värden förutsätter ett hänsynsfullt brukande baserat på en balanserad avvägning mellan slitage och bevarande. 52 Tillståndet idag Mångsyssleri och småskalighet har förutom anknytningen till havet av tradition karaktäriserat näringarna i skärgården. Rationaliseringar och storskalig drift har därför drabbat skärgårdarna hårt. Antalet permanentboende har minskat drastiskt liksom antalet sysselsatta inom jordbruk, fiske, sjöfart mm. Tillgången på fisk och skaldjur har successivt minskat både i Östersjön, Kattegatt och Skagerack samtidigt som kraven på storskalig hantering av fisken ökat. Förutsättningarna för att bedriva kustfiske i liten skala har försämrats och antalet lokalt verksamma fiskare har minskat. Fiske i stor skala bedrivs främst av fiskare knutna till västkusten och i vatten långt från hemorten. Landning av fångsterna sker på ett fåtal platser med rationell hantering. I och med att andelen aktiva fiskare i skärgården och längs kusterna minskar har hamnmiljöerna som förr präglades av fiskehantering ändrat karaktär liksom bostadsområdena. Antalet verksamma jordbrukare har efter andra världskriget successivt minskat. Tidigare brukade och betade marker växer igen, vilket inte hejdas av lokaliseringen av andra typer av företag till skärgårdsområdena. Under 1900-talet har både frakt- och persontrafiken till sjöss successivt ändrat karaktär. Motoriseringen av fartygen, utbyggnaden av järnvägar och bilvägar och koncentrationen av verksamheter och boende till städerna har medfört en lokalisering av fraktfarten till ett fåtal större hamnar med möjligheter till container- eller oljehantering och med anslutning till järnväg och/eller motorväg. I delar av skärgårdarna finns utom den tunga fraktfarten en omfattande trafik av mycket stora passagerarfärjor till och från utrikes hamnar. Vågsvallet från de stora fartygen orsakar skador på stränder med fornlämningar, kulturhistoriskt värdefulla kajer, bryggor och båthus. Inom skärgårdsområdena förekommer reguljär persontrafik i de delar som har året-runt-befolkning. I övrigt sköts förbindelser till öar utan broförbindelser med taxibåtar. Huvuddelen av persontrafiken inom skärgårdsområdet sker sommartid i form av turistresor eller fritidsbåtstrafik. Detta har medfört att många äldre hamnar förlorat sin funktion som angöringsplatser för reguljär trafik och att det fåtal hamnar som används måste byggas ut för att motsvara dagens krav. Äldre delar förfaller eller omvandlas för nya verksamheter. Nya hamnar för fritidsbåtar tillkommer dels i form av marinor för vinteruppläggning och dels i form av besökshamnar sommartid. Vissa öar, som tidigare nåddes med färjetrafik, har idag fått fast landförbindelse genom en bro. Miljön på sådana öar kan i många fall påverkas negativt av den ökande biltrafik som blir följden. Under 1960- och 70-talen automatiserades fyrarna och personalen drogs in på många fyrplatser. På vissa platser gick olika intressenter samman och finansierade viss bemanning, men detta har nu nästan helt försvunnit. 53 Utvecklingen har under 1980- och 90-talen fortsatt genom att lotsplatser i havsbandet flyttats in till fastlandet. Turismen i kust- och skärgårdsområdena har under 1900-talet successivt ändrat karaktär från tidsbegränsade besök på hotell och pensionat till längre vistelser i egna fritidshus, på campingplatser eller i fritidsbåtar. Den för skärgårdarna typiska bebyggelsen i fiskelägen, skärgårdsbyar, bad- eller industriorter har i stor utsträckning överlåtits till sommarboende och verksamheter med anknytning till turism och friluftsliv. Karaktärsbyggnaderna i de äldsta badorterna har i många fall försvunnit. Pensionat och badhotell byggs om. Den snickarglädje som präglade sekelskiftets sommarvillor är mycket arbetskrävande att underhålla och den försvinner därför gradvis. Även i övrigt kan byggnadernas speciella karaktär förvanskas på grund av okunnigt genomförda om- och tillbyggnader. I storstadsnära områden längs kusten är förhållandena annorlunda. Exploateringstrycket medförde tidigt en omfattande fritidshusbebyggelse, som alltmer omvandlas för permanentboende. Marinor, golfbanor och konferensanläggningar är andra sentida inslag i storstadsnära områden. Problemen varierar dock starkt. Delar av kusten präglas av stora industrietableringar, andra t. ex. av igenväxande strandängar eftersom bete ej längre är lönsamt. Det marinarkelogiska arvet är i ökande grad utsatt för hot. Skador uppkommer genom exploatering, okunnighet eller genom klimatpåverkan. Skeppsvraken utmed kusterna hotas av ett alltmer tilltagande och ibland alltför ovarsamt dykande. Ett speciellt, men akut problem är hotet mot äldre fiskefartyg. Sedan 1980talet har kondemneringsbidragen medfört att de mycket snabbt gått ned i antal. Det är framför allt fiskefartygen byggda av trä som är hotade. Fiskeflottans radikala minskning innebär en oerhörd förändring av fiskelägenas hamnområden. Fiskefartygen har varit ett av de viktigaste elementen i dessa kulturmiljöer och får även betraktas som industriminnen, eftersom de har fungerat både som arbetsplats och beredningsstation. Fiskefartygen byggda i trä representerar komplicerade byggnadskonstruktioner som under lång tid har producerats med stort hantverkskunnande. Längs Sveriges kust och i skärgården har funnits många varv som byggt dessa fartyg och andra verksamhetsområden har etablerats som underleverantörer till varven. Endast ett fåtal av dem är i drift idag. Om en storskalig utbyggnad av vindkraften blir aktuell kommer trycket att bli hårt på utbyggnad utefter kusterna och till havs, eftersom de högsta vindenergierna finns där. Vindkraftanläggningar påverkar miljön på olika sätt, bl. a förändrar de landskapsbilden och de bullrar. Effekterna på djuroch växtlivet i närheten av vindkraftverk är relativt dåligt utredda. En etablering av vindkraft i stor skala kan också få stora konsekvenser för kulturvärdena längs både kusterna och i skärgårdarna. 54 Upplevelsen av den svenska skärgården är i hög grad förknippad med en relativt ostörd och ren miljö där buller, nedskräpning m.m. kan påverka värdena och kvalitéerna negativt. Källor till buller i kust och skärgård kan vara intensiv båttrafik längs markerade farleder eller andra frekventerade båtleder, förkomst av hamnar, större vägar, skjutfält, områden med omfattande flygverksamhet samt områden där det vintertid förekommer snöskotertrafik. Turismen i Sverige är till sin natur huvudsakligen småskalig och ger för närvarande inte upphov till större problem. Trenden går mot en turism som bygger på kultur- och naturupplevelser. Turister söker sig också till naturen för att få chansen att uppleva tystnad – en bristvara i övriga Europa. I framtiden kommer fler människor av olika skäl att ofta söka sig ut i naturen under sin fritid. Redan idag är vi rörligare och når längre ut i naturen. Det innebär att platser där människor sällan vistats besöks allt oftare och på vissa håll överutnyttjas de. Det är i känsliga natur- och kulturmiljöer som skärgården som detta blir som mest tydligt. Där är det viktigt att hantera turismen på rätt sätt. Intresset för naturturism ökar. Detta medför att fler besökare utnyttjar naturen på allemansrättslig grund utan att alltid vara kunniga om allemansrättens innebörd och kraven på hänsyn, vilket kan komma att bli ett ökat hot mot naturmiljön och övrigt friluftsliv. Viktiga drivkrafter och aktörer Exempel på viktiga drivkrafter och aktörer, utvalda med avseende på att de bidrar till att problem uppstår, eller att de kan bidra till lösningen av problemen. - - - Ökat intresse för bostäder i attraktiva områden, i skärgården fritidsbostäder, i kustområden även permanentbostäder. Aktörer: allmänheten, kommunerna, Boverket. Bristande lönsamhet för fiske, jordbruk och övrigt näringsliv. Aktörer: skärgårdsföretagen, Glesbygdsverket, Jordbruksverket, Fiskeriverket. Transportleder: Vägar, broar, hamnanläggningar, farleder. Aktörer: Sjöfartsverket, rederier, Vägverket, kommuner. Teknikutveckling och rationaliseringskrav som tillsammans medför indragning av fast stationerad personal i skärgårdarna. Aktörer: Sjöfartsverket, Kustbevakningen. Ökat intresse för turistprodukter med natur- och kulturinnehåll, turism med fokus på upplevelse och camping. Även ökande intresse för storstäder och ett relativt minskande intresse för semester i övriga Sverige, framför allt i Norrland. Aktörer: Turistrådet, Boverket, länsstyrelser, Sjöfartsverket, turistföretag, friluftsorganisationer, allmänheten, kommuner, näringsliv, särskilt areella näringar. 55 Hur hanteras problemet idag? Glesbygdsverket har regeringens uppdrag att genom påverkan på olika samhällsektorer verka för goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter i bl.a. skärgårdsområdena. Arbetet är koncentrerat till områdena arbetsmarknad, utbildning, service och infrastruktur. En viktig uppgift för verket är också deltagande i arbetet med EU:s strukturfonder. EU-stödet till de svenska kust- och skärgårdsområdena har skett inom målområdena 5b (landsbygdsområden med låg utvecklingsnivå) och 2 (industriregioner på tillbakagång). Mål 5b-området för skärgården har varit alla öar utan fast landförbindelse och med bofast befolkning. Inom mål 2 har delar av Norrlandskusten utpekats. Ur strukturfonderna har sedan 1996 366 mkr budgeterats till områden som berörs av miljökvalitetsmålet. Ett nytt strukturfondsprogram startar vid nyåret 2000. Kust- och skärgårdsområdena berörs också av INTERREG II-programmet, som syftar till att stimulera samarbete i gränsregioner. Skärgårdsstiftelsen i Stockholms skärgård verkar för att bevara skärgårdens egenart, naturvärden och landskapsbild samt att underlätta rekreation och friluftsliv. Stiftelsen skall arbeta för en levande skärgård. Stiftelsen äger och förvaltar mark i skärgården. Sedan 1998 bedrivs ett samnordiskt projekt: ”Den nordiske kustkulturs særart och livskraft”. Projektet skall ligga till grund för en nordisk handlingsplan för bevarande av kust- och skärgårdsmiljöer. Arbetet leds från miljöministeriet i Danmark och ska färdigställas under 2000. I tilläggsdirektiv till propositionen ”Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden” (prop 1996:153) gav regeringen länsstyrelserna i C, AB, D, E, H, K och O län i uppdrag att utarbeta ett långsiktigt miljö-, hushållnings-, och utvecklingsprogram för länens skärgårdsområden. Uppdraget löper till utgången av 1999 och kommer att avrapporteras 1:a halvåret 2000. Den senaste statliga vindkraftutredningen startade våren 1998 och lämnade sitt betänkande sommaren 1999 (SoU 1999:75 Rätt plats för vindkraften). Utredningen konstaterar att etablering av vindkraft till havs är energipolitiskt intressant men miljömässigt känslig. Utredningen föreslår regeringen att ge ett fortsatt utredningsuppdrag vad avser utbyggnaden av vindkraft till havs. F.n. remissbehandlas betänkandet. Regeringen gav i riksdagsskrivelse (1993/94:175 "Åtgärder mot buller i fjäll och skärgårdar m.m.) sin syn på vad som bör göras för att minska bullret i bl.a skärgårdar. Här anförde regeringen att det i skärgårdar och inlandsvatten finns skäl att begränsa bullerstörningarna från motorbåtstrafiken. Vidare utgick regeringen i skrivelsen ifrån att länsstyrelserna inom ramen för sin verksamhet skulle se över inom vilka områden det från bullersynpunkt kan behöva införas låga fartgränser eller förbud mot motorbåtstrafik. Naturvårdsverket fick i uppdrag att utvärdera 56 länsstyrelsernas verksamhet inom detta område år 1995. Verket kunde då konstatera att länsstyrelserna inte hade hunnit vidta några åtgärder i syfte att begränsa bullerstörningarna från båtarna. Vad verket erfarit är det i dagsläget fortfarande bara ett fåtal län som mera fullständigt låtit inventera vilka vattenområden i länet som är i behov av en reglering av båttrafiken för att minska bullret. Det arbete som pågår inom ramen för det s.k. skärgårdsuppdraget bör dock till viss del komma att ta upp dessa frågor. Arbete pågår inom EU med en revidering av fritidsbåtsdirektivet (94/25/EC) där bl.a. bullergränser för nya båtmotorer föreslås införas. Naturvårdsverket har i sin Aktionsplan för biologisk mångfald föreslagit att kriterier, policy och strategi för hållbar turism utvecklas av Turistdelegationen i samverkan med bl.a. Naturvårdsverket. Turistdelegationen har i sin rapport "Hållbar utveckling i svensk turistnäring" 1998 redovisat sin policy och strategi för hur turistnäringens skall utvecklas för en hållbar samhällsutveckling. Bland annat betonas att det är först när ”miljöaspekterna blir en naturlig del av turismutvecklingen i ett område som en hållbar utveckling kan garanteras”. Naturvårdsverket medverkar till att skapa förutsättningar för ett gott friluftsliv/turism genom att värna om Sveriges främsta friluftsmarker fjällen, skärgårdarna, stränderna och inte minst 26 nationalparker och över 2200 naturreservat. Naturvårdsverket sprider ett omfattande informationsmaterial kring allemansrätten och om olika naturområden i vårt land. Informationen berikar besökarens upplevelser och utgör ett viktigt styrmedel för att undvika konflikter med bevarandeintressena. Verket sprider också kunskap genom Naturum – informationslokaler som finns på 25 platser i landet och som byggts upp av resp. kommun i samverkan med Naturvårdsverket. Nollalternativet Den karaktäristiska skärgårdsbebyggelsen förfaller eller förvanskas i samband med okunniga eller okänsliga ombyggnader. Industribyggnader, sjöbodar och båthus omvandlas till fritidsbostäder. Fyr- och lotsplatser förfaller eller blir fritidsbostäder. De fåtaliga återstående skärgårdsjordbruken läggs ned och det tillhörande odlingslandskapet växer igen. Traditionella skärgårdsnäringar som fiske, kustsjöfart, sjöbevakning och varvsverksamhet går ytterligare tillbaka. Den i trä byggda äldre fiskeflottan försvinner. Turism och fritidsboende ökar medan året-runt-boende minskar. Kustsamhällen i storstadsnära lägen exploateras dock starkt för permanentboende med pendling. 57 Kända fornlämningar, i synnerhet vrak, riskerar att förstöras p.g.a. bristande möjligheter att utöva tillräcklig kontroll. Oregistrerade fornlämningar kan skadas eller förstöras i samband olika former av exploatering. Trenden inom friluftslivet att så snabbt som möjligt få uppleva så mycket som möjligt leder till användning av energiförbrukande fordon för att ta del av kusternas och skärgårdarnas skiftande naturtyper och biotoper. Snabba motorbåtar används i ökad omfattning. Intresset för äventyrliga utomhusaktiviteter medför att platser där människor sällan vistats, kommer att besökas allt oftare. Faunan och floran påverkas i ökad omfattning. Möjliga handlingsvägar Kulturmiljön För att utarmningen av skärgårdarnas kulturhistoriska arv ska hejdas krävs en aktiv glesbygdspolitik med stöd till samhällsservice och transporter, etablering av traditionella och nya verksamheter, skärgårdsjordbruk och kustnära fiske. Den långtgående rationaliseringen av fyr- och lotsväsendet med avbemanning på öar utan landförbindelse behöver omprövas av hänsyn till de viktiga kulturmiljöer som berörs. De skador på kulturmiljöer som orsakas av svall från stora fartyg bör minimeras. Nuvarande system med kondemneringsbidrag till förstörelse av äldre fiskefartyg måste modifieras. Särskilt värdefulla kulturmiljöer och kulturminnen behöver säkerställas enligt PBL, KML eller Miljöbalken. Detta gäller hela eller delar av kustsamhällen såväl som fyr- och lotsplatser, jordbruk, industri- och försvarsanläggningar. Kunskaperna om vilka kulturvärden som präglar de stora områden längs kusterna som omfattas av bestämmelserna i miljöbalkens 4 kap är dock bristfälliga och beslutsunderlaget behöver förbättras, även om försök har gjorts i några län att metodiskt beskriva de samlade värdena för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv. En översyn av riksintresseområdena för kulturmiljövården och en utveckling av värdebeskrivningar för områdena är nödvändig. Även kunskapsläget rörande det marinarkeologiska kulturarvet behöver väsentligt förbättras. Kommunerna bör i större utsträckning genomföra fördjupade översiktsplaner, detaljplaner eller områdesbestämmelser i kust och skärgårdsområden. I planeringsarbetet är det viktigt att även det marinarkeoliska kulturarvet beaktas. En MKB ska även omfatta forn- och kulturlämningar under vatten. Byggnadsvårdsinformation med särskild tonvikt på hur regionala särdrag tas tillvara behövs till fastighetsägare som köper sommarhus i kustorterna. Förslag till åtgärder för kulturmiljösektorn: Kunskapsuppbyggnad vad avser kulturmiljöer och kulturvärden inkl marina fornlämningar i kust- och skärgårdsområdena. Fornminnesinventering, 58 byggnadsinventeringar och etnologiska undersökningar. Samverkan mellan RAÄ, länsstyrelserna och länsmuseerna. Översyn av riksintresseområden enligt 3 och 4 kap. MB. Översynen skall ingå i underlaget för en nationell bevarandeplan för skärgården. Fullföljd policy för vindkraftetablering i kust och skärgård. Programmet skall kunna ingå som sektorsredovisning i ett sammanvägt, nationellt program för vindkraftutbyggnad. Länsvisa program för turism och friluftsliv. Programmen bör omfatta information, utbildning och skyltning för brukar, turister och andra besökare vad avser hänsynen till kulturmiljön. Programmen ses över årligen. Säkerställande av kulturmiljöer och kulturminnen enligt KML, PBL, SBMförordningen eller MB. Övrigt Ifall en storskalig utbyggnad av vindkraften blir aktuell kan påverkan komma att bli stor på miljön vid kuster och grunda havsområden. Vindkraften bör tas upp inom kommunernas översiktsplaner, och regionövergripande planer/program bör ses över. Vissa områden bör skonas helt från utbyggnad. För byggande i övriga områden måste hänsyn tas till bl.a. natur- och kulturmiljö, friluftsliv samt landskapsbild. Effekterna på växt- och djurliv bör undersökas närmare, så att mer fullständiga miljökonsekvensbedömningar kan göras. I områden som har speciella värden vad avser natur, kultur och friluftsliv och där en låg bullernivå bidrar till att bevara detta värde är det särskilt angeläget att säkerställa en låg bullernivå. I skärgården förekommer båttrafik både av nyttoskäl och rekreationsskäl. Vägningar måste därför göras mellan behovet att färdas till sjöss och den rekreationssökande allmänhetens behov av tystnad. En fartsänkning, som innebär en betydande minskning av bullernivån, innebär inte att allmänhetens möjlighet att färdas försvinner utan det tar bara längre tid att förflytta sig i området. Bullerstörningar kan minskas genom bullerdämpande åtgärder vid källorna. Ett annat sätt att reglera bullernivån är att begränsa färdseln med motordrivna farkoster och fordon i de områden där en låg bullernivå är särskilt angelägen. Det föreligger därför stort behov av att länsstyrelserna fullföljer sitt uppdrag med kartläggningen av vilka vattenområden en låg bullernivå är särskilt angelägen och där en reglering av båttrafiken behöver ske. Det är viktigt att kommunerna i sin översiktliga planering även behandlar bullerfrågorna i sjöar och kustvatten och då bedömer bullerfrågorna i ett helhetsperspektiv. Ett sådant underlag blir därmed ett värdefullt underlag för bl.a. beslut om fartbegränsningar. För att säkerställa att förslagen i 59 översiktsplanen blir vägledande för beslut som fattas med stöd av annan lagstiftning bör planen kompletteras med rekommendationer. Naturvårdsverket lämnar en särskild sektorrapport för friluftslivet och ger där en överblick av vad som kan krävas för att bevara och utveckla en god infrastruktur för friluftslivets behov. Bl.a. behöver kriterier för urval av skyddsvärda friluftsområden, råd för planering och policy för utveckling av friluftsliv i skyddade områden tas fram. För kusten innebär det särskilt att kustens och skärgårdarnas främsta områden för friluftsliv är skyddade till år 2020, och förvaltas så att de kan nyttjas för detta ändamål, friluftsliv och turism bedrivs så att skadorna på natur- och kulturmiljön minimeras, samt att strändernas värde för bl.a. friluftslivet värnas (se delmål 1: Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden skyddas). Konsekvenser Konsekvensanalyser har av tidsskäl inte kunnat tas med här. Konsekvensanalyser som gäller kulturmiljön redovisas i Riksantikvarieämbetets rapport. 60 Delmål 4. Nyttjande av havets levande resurser sker så att vattnens långsiktiga produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras Fiskeriverket svarar för detta delmål. Detta innebär bl.a. att: • Fisket bedrivs ansvarsfullt i enlighet med försiktighetsprincipen (Riodeklarationen 1992). • Fisket påverkar inte de naturliga utbredningsområdena för fisk, kräftdjur och blötdjur och ger inte skador på det marinarkeologiska arvet. • Fångst av unga individer av målarter, annan icke önskvärd bifångst samt bifångst av marina däggdjur och sjöfågel minimeras. • Utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur sker ansvarsfullt och med särskild hänsyn till skyddsvärda vattenområden. • Anläggningar för vattenbruk lokaliseras med hänsyn till natur- och kulturmiljövärden samt risken att fisk rymmer ur odlingar minimeras. Inledning Många djurarter i havet och längs kusterna påverkas av eutrofiering, utsläpp av miljögifter och fysisk exploatering. Även fisket är en faktor som påverkar framförallt fiskbestånden men även den biologiska mångfalden. Problemet Långsiktig produktionsförmåga Fiskeflottan inom EU är trots omfattande insatser inom unionen totalt sett för stor i förhållande till resurserna. Överkapaciteten beror i hög grad på den snabba och framgångsrika tekniska utvecklingen inom fisket och svårigheter att reglera fisket efter biologiska förutsättningar. Effektivitetsökningen går snabbare än den minskning av fartygskapaciteten som man inom EU beslutat om för att uppnå en lämplig storlek på havsfiskeflottan. Fortfarande sätts vissa fiskekvoter på en alltför hög nivå med hänsyn till försiktighetsprincipen. Storleken på vissa för det svenska fisket viktiga fiskbestånd bedöms vara under en biologiskt säker nivå. 61 Ett fiskuttag som inte är anpassat till vattnens långsiktiga produktionsförmåga hotar såväl bestånden som fiskerinäringen. Ett intensivt fiske medför dels att tätheten av den beskattade arten minskar, dels att ålders- och storleksstrukturen i bestånden samt den genetiska sammansättningen förändras, i regel mot yngre och mindre fiskar och en lägre genetisk diversitet. Under de senaste årtiondena har fisket påverkat storleks- och åldersstrukturer hos många kommersiellt intressanta fiskarter. Detta har medfört bland annat att den biologiska tillväxtpotentialen i haven inte nyttjas på ett optimalt sätt. Om sådana förändringar blir alltför kraftiga, får de anses strida mot bevarandemålet för fisket, även om bestånden ur strikt fiskeribiologisk synvinkel inte kan anses vara hotade. Ett alltför hårt uttag av en art kan förvisso gynna andra arter, men detta medför samtidigt en förskjutning av den ekologiska balansen som långsiktigt kan skada havets biologiska mångfald och fisket. Ett problem är att vi idag saknar heltäckande metoder för att kvantifiera och analysera påverkan som kan skada både den ekologiska balansen och den biologiska mångfalden. I begreppet fritidsfiske ingår såväl husbehovsfiske som sportfiske. Mer än två miljoner svenskar fiskar någon gång varje år och fisketrycket är särskilt stort i befolkningstäta områden. Fritidsfisket på vissa attraktiva målarter i landet kan ge negativa effekter på bestånden. Ett alltför hårt fisketryck på känsliga lokaler leder bl.a till förändringar i beståndsstrukturen hos känsliga målarter och förskjutning i artbalansen. Fritidsfiskare har inte skyldighet att rapportera sina fångster, vilket försvårar en effektiv förvaltning av fiskbestånden i kustvattnen. Biologisk mångfald Många av dagens fiskeredskap är effektiva då det gäller att fånga målarten men ofta ineffektiva när det gäller att undvika icke önskad bifångst. Fångster av målarten som inte får saluföras på grund av undermålig storlek måste slängas tillbaka i havet och överlever sällan. Alltför stora fångster av ung fisk eller kräftdjur, som inte haft möjlighet att reproducera sig, ökar risken för överexploatering av viktiga bestånd. Fisket efter havskräfta med bottentrål som har alltför dåliga selektiva egenskaper leder t.ex. till en avsevärd fångst av för små individer. Bara cirka hälften av det totala antalet havskräftor som fångas genom sådan trålning ingår i den landade fångsten. Av den dumpade andelen överlever endast cirka en fjärdedel. Dumpning av undermålig fisk som inte uppnått gällande minimimått enligt EG:s regelverk leder också till försämrat vetenskapligt underlag för beslut om hur stora fiskekvoterna bör vara, eftersom sådan fångst inte redovisas i fångststatistiken. Bifångst av icke kommersiella arter kan vara ett hot mot balansen i ekosystemen och biodiversiteten. Problemen är störst vid trålfiske men de är även betydande inom kustfisket. Inom det omfattande ryssjefisket efter ål på västkusten och inom lax- och sikfisket med fällor i Bottniska viken är bifångst av säl ett stort problem för fiskare, men även för sälbeståndet. Sälproblemen ser dessutom ut att sprida sig i såväl Östersjön som längs västkusten. På senare tid har bifångst av skarv blivit ett stort problem. Även 62 annan sjöfågel fångas oavsiktligt. Dessutom utgör dumpning av bifångster och fiskrens från fiskebåtarna en risk för störning av de marina ekosystemen. De generella problemen med fiskets bifångster och fysiska miljöpåverkan är allmänt uppmärksammade, men trots det saknas tillräckliga kunskaper om hur de marina ekosystemen reagerar på fiske och hur olika fiskemetoder påverkar den marina miljön. Det är därför fortfarande mycket svårt att göra riktiga bedömningar av vilka totala effekter som det nuvarande fisket har på havens miljö och den biologiska mångfalden. Utsättning av fisk har traditionellt varit en viktig del i fiskevårdsarbetet. Syftet har främst varit att gynna yrkes- och fritidsfisket. Det kan ske på två sätt; antingen genom fiske direkt på den fisk som satts ut eller genom att fisken tillåts reproducera sig för att förstärka hotade eller svaga bestånd som sedan kan utnyttjas för fiske. I de senare fallen finns ett stort bevarandeintresse. Omfattande utsättningar görs som kompensation för skador orsakade av vattenkraftsutbyggnad. De är i de flesta fall baserade på den stam som fanns före utbyggnaden. Länge har inställningen till fiskutsättningar varit i stort sett positiv, men på senare år har man uppmärksammat att negativa effekter kan förekomma. Den ekonomiska och biologiska nyttan, speciellt när det gäller förstärkningar av befintliga bestånd, är omdiskuterad. Introduktion av en art eller stam utanför dess naturliga utbredningsområde medför ofta att lokala arter trängs undan. Odlingen i sig kan förändra fiskens genetiska sammansättning. Upprepade utsättningar av stora mängder odlad fisk kan därför leda till förändring av de lokalt anpassade populationerna av vild fisk. Det finns dessutom alltid en risk för spridning av sjukdomar och parasiter i samband med utsättning av fisk. Denna risk är särskilt stor i den marina miljön där utsatt fisk kan spridas över stora områden. Förlorade och kastade fiskelinor, krokar etc. kan i vissa fall ge upphov till skador på djur och fåglar. Läckage av bly från förlorade beten, sänken och tyngder är sannolikt inte en oväsentlig källa för spridning av bly i naturen. Fiske med levande agn kan leda till oavsiktlig introduktion av fiskarter som är främmande för lokalen. Spridning av sjukdomar och parasiter kan ske genom flyttning av redskap mellan olika vattenområden samt genom fiskrens. Vattenbruk Vattenbruk i havet innebär odling av fisk eller musslor för konsumtion. Det största miljöproblemet vid odling av fisk är kopplat till utsläppen av närsalter och till rymlingar från odlingsanläggningar. Närsalterna har sitt ursprung i fodret som fisken matas med. Överskott i form av bl a. fekalier och foderspill tillförs miljön där de kan orsaka övergödning som ger negativa effekter på både flora och fauna. Musselodling som sker extensivt har däremot inte dessa miljöbelastande effekter. Antibiotika används vid intensivodling för behandling av olika sjukdomar. En del av antibiotikan hamnar i miljön efter sjukdomsbehandlingen vilket kan medföra utveckling 63 av resistenta bakteriestammar hos t.ex. vildfisk. Olika kemikalier används bl a. för desinficering, badning och bedövning samt för att förhindra påväxt. Kemikalieanvändningen inom vattenbruket har minskat under de senaste tio åren, men även om kemikalier används i begränsad omfattning kan miljön påverkas negativt. Förrymd fisk från kassodlingar förekommer i många svenska vattendrag. Genom att odlad fisk interagerar med vild fisk kan olämpliga arter/stammar och genetiska anlag samt sjukdomar och parasiter spridas till vilda bestånd. Behov av förändringar Långsiktig produktionsförmåga Sverige deltar aktivt med fiskeribiologisk expertis inom Internationella havsforskningsrådet ICES, som är rådgivare till såväl EU som till olika regionala fiskerikommissioner. Fiskeriforskningen har dock koncentrerats till de kommersiellt viktigaste arterna. Det behövs därför ökade insatser för att förbättra det vetenskapliga underlaget för åtskilliga fiskarter, om Sverige i ökad utsträckning ska kunna medverka till att skapa ett hav i balans. Hårt fiskade bestånd behöver återuppbyggas till en biologiskt säker nivå för att möjliggöra ett långsiktigt ekonomiskt lönsamt fiske i såväl havet som vid kusterna. Ett grundläggande problem när det gäller bedömningar av miljörisker vid alltför intensivt fiske är bristen på modeller som sammanväger ett strikt beståndsrelaterat maximalt uttag med konsekvenser för genetisk diversitet. Det saknas instrument för att bedöma hur den biologiska mångfalden påverkas, och det finns i stort sett inga underlag för värdering av miljökvalitet i monetära termer. Här krävs ytterligare forskning, i synnerhet då kunskap inte heller finns tillgänglig från andra länder. Kunskapen om kustfiskbestånden och deras utveckling är idag mycket begränsad. Detta har medfört att dagens system för resursförvaltning har stora brister. Bättre kunskapsunderlag fordras för att skapa modeller för hur vi bör hushålla med fiskbestånden. Fritidsfisket bör utvecklas och bedrivas så att allmänhetens tillgång på fiskevatten av god kvalitet långsiktigt säkras genom fiskevårdsåtgärder, information och utbildning. I de fall konkurrens uppstår om resursen fisk mellan olika kategorier av nyttjare bör konsekvensanalyser, med bedömningar rörande möjligt långsiktigt uttag av fisk, ingå i beslutsunderlaget. Biologisk mångfald Fiskeredskap med dålig selektivitet genererar bifångster som är till skada både för målarten i form av fångst av för små individer och för en rad andra arter. Utvecklingen mot mer selektiva redskap måste fortsätta inom såväl havs- som kustfisket. Här behövs ytterligare underlag som kan påverka nationella och internationella organisationer att införa bestämmelser om typ 64 av tillåtna redskap. Eftersom fiske kan innebära en risk för miljöpåverkan, måste det övervägas om fler särskilt skyddsvärda områden eller biotoper behöver skyddas helt eller delvis från fiske (behandlas under delmål 1 och 2). Det kan gälla viktiga lek- och uppväxtområden och hotade miljöer viktiga för biologisk mångfald eller referensområden som kan användas för att bedöma fiskets effekter på miljön, t.ex. fysisk påverkan. Tillståndsgivning till utsättningar av fisk måste ta hänsyn till vattnets skyddsvärde. Vid bedömningen av motivet för utsättningar ska hänsyn tas till utsättningens syfte och en avvägning mellan nytta och risk ska göras. En inventering av vattensystem och vattenområden är nödvändig i syfte att klassificera vattnen i olika tillståndsklasser från högt till lågt skyddsvärde. Dessutom behöver man skydda ett antal typvatten, geografiskt fördelade över landet. Utsättningar som främst syftar till bevarande innefattar återintroduktion och stödutsättningar. De kan ingå i arbetet med att säkra livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. Utsättningar för att mer direkt förbättra fisket kan bestå i förstärkningsutsättningar av t.ex. havsöringssmolt för fritidsfisket eller utsättning av ål och gös för yrkesfisket. Kraven på utsättningsmaterialet kommer att öka. För att bevara den genetiska mångfalden ska företrädesvis lokala stammar användas. Odlingarna måste kunna styrka odlingsmaterialets ursprung och hälsokontrollen kommer att bli ännu viktigare. Likaså måste omsorg om den genetiska variationen i odlingen iakttas. Tyngdpunkten i odlingsverksamheten behöver förskjutas mot ökad kvalitet och behovet av odlingar som sysslar med bevarande av hotade stammar kommer att öka. Ett program för analys av den genetiska diversiteten och eventuella populationsekologiska förändringar behövs för att klarlägga effekterna av utsättningar. Sverige bör aktivt verka för internationella regler för hur odling och utsättning av fisk bör bedrivas. Vattenbruk Miljörelaterade konflikter kan uppstå när vattenbruksföretag söker tillstånd att utöka eller nyetablera odlingar. Dessa konflikter har sin grund i att olika intressenter har skiftande syn på vattenbrukets negativa effekter på miljön. Branschen och ansvariga myndigheter behöver därför tillsammans utarbeta en långsiktig miljöpolicy. I samband med detta behövs mer standardiserade modeller för beräkning av närsaltutsläppens miljöbelastande effekter som kan användas vid tillståndsprövning. För att det svenska vattenbruket ska kunna utvecklas, genom bl a. större odlingar, och kunna klara konkurrens från andra länder behöver också olika vattenområdens förutsättningar för vattenbruk klarläggas. Genom att lokalisera odlingar till de ur miljösynpunkt mest lämpade vattenområdena undviks alltför negativa miljöeffekter. Samtidigt ges vattenbruket ökade möjligheter att utvecklas. En ökad produktion kan i förlängningen ge starkare företag som kan investera i effektivare och miljövänligare teknik. Inte minst gäller detta utfodringsteknik som tillsammans med foderval har stor inverkan på närsaltsutsläppen. En ökad satsning på musselodling skulle också ge en positiv miljöeffekt eftersom sådan odling ger reducering av närsalter lokalt. 65 Allmänt Fisket är en näring som är beroende av rent vatten och en miljö som gör att fisken överlever och kan reproducera sig. Konsumenterna ställer idag allt större krav på de produkter man köper, miljöaspekter kommer därför att bli en viktig marknadsfråga. Miljömärkning av fisk skulle alltså kunna bidra till fiskets miljöanpassning. Inom den kommande strukturplanen bör miljöförbättringar utgöra en prioriterad åtgärd inom de olika stödområdena. Viktiga drivkrafter och aktörer - - Myndigheter (Fiskeriverket, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Glesbygdsverket, Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Turistdelegationen, länsstyrelser) Kommuner Fiskhälsan AB Yrkesfiskets organisationer Fritidsfiskets organisationer Laxforskningsinstitutet Fiskevårdsområdesföreningar Beredningsindustrin Redskapstillverkare Fodertillverkare Kraftverksbolagen Turistnäringen Miljöorganisationer Hur hanteras problemen idag? Långsiktig produktionsförmåga Fisket ska anpassas till den försiktighetsprincip som togs i Riodeklarationen 1992. Den innebär att "om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att hindra miljöförstöring". FAO har utarbetat en uppförandekod för ett ansvarsfullt fiske (1995) med riktlinjer för fiskets förvaltning, fiskets utövande, fiskodling, integrerad utveckling av kustområden och fiskens hantering efter fångsten. En av de viktigaste delarna i koden är de riktlinjer som gäller tillämpningen av försiktighetsprincipen inom fisket. Medlemskapet i EU innebär att unionens gemensamma fiskeripolitik (Common Fisheries Policy, CFP) ska tillämpas. Den bygger bland annat på rekommendationer från Fiskerikommissionen för Östersjön. CFP innehåller principer för att upprätthålla en effektiv fiskeriförvaltning och specificerar regelverk för bland annat fångstuttag, minimimått på fisk, flottans storlek och typ, tekniska bevarandeåtgärder och kontroll av det fiske som bedrivs. 66 En tillämpning av försiktighetsprincipen genomförs inom CFP i enlighet med biologisk rådgivning från ICES. Sverige har skyldighet att reglera fisket så att det icke yrkesmässiga fisket, d.v.s. fritidsfisket och fisket med stöd av enskild rätt, inte påverkar förvaltningen av de resurser som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken. Havsfiske Regleringen av Sveriges havsfiske sker inom CFP och omfattar merparten av de kommersiellt viktiga arterna. Svenska fiskeribiologer medverkar till att ta fram vetenskapligt underlag till beståndsuppskattningar som görs inom ICES, som sedan lämnar råd till EU, fiskerikommissioner och enskilda nationer om lämpliga fångstuttag. Beståndsuppskattningar görs dock inte på alla reglerade arter. I EG:s grundförordning, rådets förordning (EEG) nr 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, anges de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken vilka i huvudsak berör resursen fisk. Målet är att skydda och bevara levande marina resurser som är tillgängliga för och får nyttjas av gemenskapen och se till att dessa resurser långsiktigt nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn. Hänsyn ska tas till följderna för det marina ekosystemet och särskilt till producenternas och konsumenternas behov. Grundförordningen anger ramarna för tillträde till och förvaltning av de gemensamma fiskresurserna, kontroll av fiskeaktiviteterna, samt vilka medel och förfaranden som krävs. Beträffande detaljföreskrifter kan nämnas rådsförordning (EG) nr 850/98 om tekniska bevarande åtgärder i Västerhavet som syftar till att förbättra skyddet av ungfisk. För Östersjön finns en särskild förordning (EG) nr 88/98 som omfattar de tekniska bestämmelserna till skydd för fiskresurserna som rekommenderas av Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC). Den nuvarande förvaltningen av de marina fiskresurserna inom EU baseras på ett system där totala tillåtna fångstmängder och fördelning av fångstkvoter är de viktigaste instrumenten för att styra den mängd fisk som får tas upp. Andra övergripande åtgärder inom resurspolitiken är möjligheten att begränsa det totala antalet fiskefartyg och deras kapacitet, samt att begränsa fiskefartygens aktivitet inom olika geografiska områden. Fisket kontrolleras nationellt genom en övervakning av fisket såväl till havs som vid landning av fångsterna. Resurskontrollen avser kontroll av att fisket bedrivs enligt gällande bestämmelser och kontroll av uppgifter om fångster och landningar. Fiskeriverket har huvudansvaret för fiskerikontrollen i Sverige. Kustbevakningen svarar för kontroll till sjöss och vid landningar. De gällande reglerna och kvotsättningen som beslutas av EG håller på att förändras i enlighet med försiktighetsprincipen i syfte att göra fisket mer långsiktigt och ekologiskt hållbart. På grund av den stora överkapacitet som 67 finns inom EU:s gemensamma fiskeflotta och ett starkt socioekonomiskt tryck, inte minst i kustområden som är beroende av fiskerinäringen, är detta dock en tidskrävande process. Långsiktiga förvaltningsstrategier finns för att rädda den vilda östersjölaxen och för nordsjösillen. En långsiktig förvaltningsplan för torsken i Östersjön håller på att utarbetas. Det arbetas även för att liknande förvaltningsplaner för sill och skarpsill i Östersjön skall antas. Under 1999 påbörjades överläggningar mellan EU och Norge om långsiktiga förvaltningsplaner för en rad olika arter i Nordsjön. Ett omfattande arbete bedrivs även för att förbättra och samordna kontrollverksamheten i Östersjön. Kustfiske Kustfisket har en särställning eftersom detta baseras dels på CFP-reglerade arter, dels på arter som står under nationell reglering. De geografiska avgränsningarna i EG:s regelverk gör nationella kompletterande föreskrifter nödvändiga. EU har till exempel tills vidare förbehållit fisket i havet innanför tolv nautiska mil från baslinjerna för medlemsstaternas egna fiskare samt för andra nationer som traditionellt fiskar där. Medlemsstaterna ges därmed en långtgående bestämmanderätt i såväl inlandsvatten som i kustvatten. Rätten innefattar att under vissa förutsättningar vidta åtgärder för förvaltning av resurser som fiskas av de egna fiskarena. Utöver det yrkesmässiga fisket förekommer ett omfattande fritidsfiske med handredskap samt ett relativt omfattande fritidsfiske med rörliga redskap, huvudsakligen med nät. Fiskeriverket har möjlighet att genom fiskeregleringar styra fritidsfisket i havet och i angränsande sötvattensområden upp till först mötande vandringshinder. Även i dessa områden är förvaltningen av fisket en svår uppgift, då fritidsfiske bedrivs på ett stort antal lokala bestånd i skiftande miljöer. De nationella regleringarna längs kusterna sker huvudsakligen inte genom fångstkvoter, utan består istället av föreskrifter om begränsningar av fiskets omfattning. Dessa föreskrifter avser licenser, redskapsbegränsningar, förbudsområden och fisketider. Dimensioneringen av fiskeuttaget sker även genom bestämmelser om fiskedagar och antal fartyg som har tillträde till fisket. Den biologiska kunskapen är dock fortfarande bristfällig. En rimligt täckande övervakning av bestånden saknas. Biologisk mångfald Den gemensamma fiskeripolitiken innebär att svenskt havsfiske också är reglerat genom minimimått på fisk och maskstorlekar i redskapen. Problemen med bifångster är emellertid fortfarande stora, eftersom man inom EU i otillräcklig omfattning infört krav på selektiva fångstredskap. Fiskeriverket har nationellt föreskrivit att selektiva trålar skall användas inom såväl siklöjefisket som trålfisket efter räka inom kustområdena och infört bestämmelser om flyktöppningar i hummertinor och krabbtinor. Fiskeriverket kan också begränsa fisket och förbjuda fiske i vissa vattenområden. Metoden att stänga skyddsvärda områden från fiske 68 tillämpas. För att skydda lax och öring under lek och lekvandring har verket inrättat ca 200 fredningsområden där fiske helt eller delvis är förbjudet. Det finns även områden där vissa typer av redskap är helt förbjudna exempelvis trål, snurrevad och snörpvad. Vissa typer av redskap kräver också särskilt tillstånd såsom fiske med fasta redskap. Frågan om bildande av marina skyddsområden och hur fisket ska regleras i dessa områden diskuteras för närvarande av Fiskeriverket, Naturvårdsverket och fiskets organisationer tillsammans. Forskning och utveckling av mer selektiva trålar sker idag. Svenska forskare deltar tillsammans med yrkesfisket i detta arbete. Försök som hittills gjorts har varit mycket lovande. Utveckling av fiskemetoder som begränsar bifångst av framför allt säl pågår också. I det s.k. habitatdirektivet (92/43/EEG) anges åtgärder för att bevara livsmiljöer samt vilda djur och växter. Där finns en förteckning över vilka marina organismer som ska skyddas och där anges att medlemsländerna ska säkerställa att avsiktligt införande i naturen av arter som inte är inhemska ska regleras och vid behov förbjudas. Grunden till hur man ska bevara och nyttja genresurser lades fast i konventionen om biologisk mångfald. Dess mål är att bevara den biologiska mångfalden, att hållbart utnyttja dess beståndsdelar samt att främja en rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid nyttjandet av de genetiska resurserna. Riksdagen har beslutat om en svensk strategi för bevarande av biologisk mångfald som innebär att miljömålen ska tillmätas samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden inom alla samhällsområden. En helhetssyn ska tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. För fiskets del innebär det att fisk, kräftdjur, blötdjur och deras näringsorganismer ska bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. Enligt förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen får fisk inte utan tillstånd av länsstyrelsen sättas ut eller flyttas från ett vattenområde till ett annat. Tillstånd får inte ges för sådana fiskarter eller fiskstammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Ett annat skäl för prövning är att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar och parasiter. Av särskild betydelse för utsättningsverksamheten med fisk är konventionen om biologisk mångfald. Enligt den ska man förhindra införsel av, kontrollera eller utrota främmande arter som hotar andra arter, livsmiljöer eller ekosystem. Vidare ska man införa en lämplig ordning med krav på miljökonsekvensbedömning av projekt som riskerar att ge betydande skadeverkningar på den biologiska mångfalden. ICES har utarbetat riktlinjer för att minska riskerna för skadliga effekter av avsiktliga introduktioner och flyttningar. EG:s fiskhälsodirektiv reglerar förflyttningar av vattenbruksdjur för att förhindra spridning av sjukdomar. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald behandlas spridning av främmande arter/stammar samt utsättningar. En ny policy för utsättning och spridning av fisk utarbetas nu av verket. 69 Det pågår studier på hur utsättning av odlad fisk ekologiskt och genetiskt påverkar vilda bestånd. Dessutom bedrivs ett projekt som har som syfte att utveckla turistfiske samt att utveckla biologiskt anpassade utsättningsstrategier. Det bedrivs också forskning som ska leda till förbättrade utsättningsstrategier för ål. Vid Stockholms universitet studeras vilka genetiska effekter förstärkningsutsättningar har på lokala bestånd, samt genflödet från utsatt fisk med främmande gener till vilda bestånd och hur den genetiska strukturen förändras. Laxforskningsinstitutet bedriver ett långsiktigt övervakningsprogram för lax och öring för att få grundläggande kunskap om genetisk status och för att kunna upptäcka eventuella förändringar. Ett arbete med miljömärkning av vildfångad fisk har påbörjats. Där utgör miljöbelastning från näringen en del av de miljöaspekter som kommer att vägas in. Vattenbruk För alla odlingar krävs tillstånd enligt fiskerilagstiftningen. Prövningen sker dels för att förebygga spridning av fisksjukdomar, dels för att undvika spridning av arter och stammar som är oönskade i vissa vattenområden. Dessutom prövas enligt miljöbalken alla odlingar med en årlig produktion större än 20 ton. Vid prövningen fastställs om vattenområdet tål den miljöbelastning som odlingen kan innebära. Tillståndspliktiga odlingar ska sedan varje år lämna en miljörapport som redovisar verksamhetens omfattning tillsammans med underlag om miljöbelastningen. Odlingar med en produktion mindre än 20 ton ska anmälas till kommunen. Enligt miljöbalken har kommunerna ansvar för den lokala planeringen av vattenområden. För vissa delar av Sverige finns regionala vattenbruksplaner. EG:s regler om fiskhälsokontroll har införlivats i svensk lagstiftning, vilket innebär att den frivilliga hälsokontrollen har kompletterats med en obligatorisk fiskhälsoövervakning. Ny epizootilagstiftning beräknas träda i kraft hösten 1999. Beträffande effekterna av fiskodlingarnas utsläpp av närsalter pågår forskning vid bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet. Forskningens huvuduppgift är att studera fiskodlingens effekter på miljön. Man utvecklar även bedömningsmodeller för att dimensionera fiskodlingar i sjöar och kustområden. Vidare skall en handledning utarbetas för hur miljökonsekvensbeskrivningar skall genomföras i samband med fiskodlingsansökningar. Produktion av miljömärkt fisk har nyligen kommit igång och är ett sätt att miljöanpassa vattenbruket. Nollalternativet Det kommer även i fortsättningen att förekomma stora svängningar i de olika fiskbeståndens storlek. Utan mer grundläggande studier som kan skilja mellan naturliga variationer och sådana som orsakats av människan är det svårt att lösa dessa problem. Utan förändring av vissa fisken till vad bestånden och miljön långsiktigt tål kommer havet och kusten att förbli i obalans. Tillräckligt vetenskapligt underlag till de internationella fora som 70 beslutar om uttagens storlek krävs. Utan sådant underlag finns risk för fortsatt eller ökad ekologisk obalans och försämrad biologisk mångfald. Svängningarna i tillgången på fångstbar fisk kommer att medföra stora strukturförändringar inom näringen med åtföljande socioekonomiska konsekvenser för våra kustsamhällen. Bristande kunskap om fritidsfiskets fångster innebär att negativa effekter inte kan uppskattas förrän skador redan har uppstått. Problemen med icke önskade fångster, liksom bifångster av säl, småval och sjöfågel, kommer att kvarstå på en oacceptabel nivå med negativ påverkan på dessa bestånd, om inte ytterligare åtgärder för ett selektivt fiske vidtas. Dessutom kommer yrkesfiskarna att ha stora problem med förstörda redskap och uppäten fångst. Även fortsättningsvis kommer fisk att slängas överbord utan att överleva med åtföljande risker för störningar av fiskbestånden och av den biologiska mångfalden. Om inte en högre grad av försiktighet råder vid utsättning av fisk, jämfört med dagsläget, finns risk för att den biologiska mångfalden kan hotas i många vattenområden. Oavsett om några särskilda åtgärder vidtas för att lösa vattenbrukets miljöproblem eller ej, kommer en viss teknikutveckling och en ökad optimering av foderutnyttjandet att ske även i framtiden. Den enskilda odlaren kommer av ekonomiska skäl att vilja begränsa åtgången av foder per producerat kilo fisk eller kräfta. Emellertid finns det en risk att fiskodlingen får svårt att utvecklas vidare och växa om samhället och vattenbruksnäringen inte hittar lösningar på de specifika miljöproblemen. Vad gäller musselodlingar och odling av fisk (t.ex. ål) i recirkulerande system finns inte lika stora miljöproblem, utan produktionen torde kunna växa i framtiden. Nyinvesteringar inom fiskesektorn bör rimligen förbättra situationen genom att ny utrustning generellt är miljömässigt bättre. Med minimala investeringar kommer endast förändringar som påkallas av regler, som till exempel nya krav på förbränningsmotorer, bottenfärger, e.d. att åstadkommas. Möjliga handlingsvägar Åtgärdsstrategier Om Sverige ska ha ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart fiske med ett hav i balans, måste vi i högre grad se havet som ekosystem och ej enbart till enskilda kommersiellt viktiga arter. Vården av de biologiska havsresurserna som en helhet är ett måste för att bibehålla en långsiktig produktion och en hög biodiversitet. För att aktivt kunna medverka vid tillämpning av EU:s gemensamma fiskeripolitik och samtidigt hävda svenska intressen, måste vi öka våra övervaknings- och forskningsinsatser så att de kan täcka en större 71 del av de resurser som vi har inom våra havsområden. Med bättre bakgrundsunderlag kan vi spela en mer aktiv roll på det internationella planet när det gäller förvaltning och fördelning av havets resurser. Den viktigaste åtgärden för att nå ett uthålligt nyttjande av kustfiskresurserna, inom ramen för vad som är mest ändamålsenligt med tanke på bevarandet av biologisk mångfald, torde vara att utarbeta förvaltningsmodeller som baseras på uppskattningar om beståndens storlek. Bättre statistik över fritidsfiskets fångster behövs också som underlag för effektivare förvaltning. Sverige ska även i fortsättningen arbeta aktivt i utvecklandet av selektiva redskap inom såväl havs- som kustfisket. Vidare ska Sverige påverka arbetet inom EU både inom ramen för ICES och fiskerikommissionernas verksamhet, så att sådana redskap införs så snart de uppfyller ställda krav. Sverige ska också arbeta för att biologiskt riktiga minimimått beslutas för fisk, kräftdjur och blötdjur samt att viktiga lek- och uppväxtområden skyddas. Bifångst av marina däggdjur och fåglar ska minimeras och skyddet av hotade biotoper till gagn för den biologiska mångfalden intensifieras. Möjligheten att bedriva ett miljömässigt sunt fiske ökar om man kan använda redskap för levandefångst. Bifångsterna av icke-målarter kan i så fall minimeras. Åtgärder Långsiktig produktionsförmåga - - - Utforma förvaltningsplaner för viktiga bestånd i enlighet med försiktighetsprincipen och de biologiska tröskel- och gränsvärden som utarbetas av ICES. Utveckla långsiktiga förvaltningsmodeller för viktiga bestånd i svenskt yrkesmässigt havs- och kustfiske. Anpassa den svenska fiskeflottans kapacitet och struktur till utnyttjande och fördelning av för svenskt fiske tillgängliga resurser, liksom verka för att flottan inom EU också anpassas. Se över befintliga fiskemetoder och dess effekter på fiskbestånden i olika havsområden. Medverka i internationellt forsknings- och utvecklingsarbete beträffande flerartsmodeller samt målsättningen att kunna införa fleråriga kvoter. Skapa bättre fångststatistik över fritidsfisket. Genomföra grundläggande undersökningar av kustfisket och utveckla anvisningar för vård av kustfiskbestånd. Minska trycket på resurserna genom förbättrad lönsamhet i fisket, t.ex. genom att aktivt stimulera till ökad förädling, begränsa transporter och en bättre marknadsanpassning. Biologisk mångfald - 72 Internationellt driva på utvecklingen av selektiva fiskemetoder och redskap för att minimera oönskade bifångster i havsfisket. - - Utarbeta ett åtgärdsprogram för utveckling av selektiva redskap och driva på utformandet av regler för användning av dessa redskap. Utveckla och använda sälsäkra lax- och sikfällor samt ålfiskeredskap. Utveckla och använda levandefångande redskap, samt teknik för levandeförvaring av fisk. Fastställa en policy för att vid utsättning få till stånd ett skydd för naturligt förekommande arter och verka för ökat internationellt samarbete i utsättningsfrågor. Mäta ekologiska och genetiska effekter av utsättningar på naturliga bestånd. Vattenbruk Utveckla modeller för bedömning av vattenbrukets miljöbelastning. Utarbeta lokaliseringsstrategier med anvisningar av lämpliga vattenområden för vattenbruk. - Utveckla modeller som kan beräkna miljökostnader vid olika fisketryck. - Genomföra miljöanalys med miljökonsekvensbeskrivningar och livscykelanalyser/produktcykelanalyser för viktiga fisken, från fångst fram till konsument. - Utveckla och tillämpa miljömärkning av fisk och fiskprodukter, både på odlade och vildfångade fiskar, kräftdjur och blötdjur. - Stimulera teknikutveckling och miljöförbättrande investeringar vid t.ex. stödgivning. - Utveckla fritidsfisket till att bli mer ekologiskt inriktat. - Konsekvenser Konsekvensanalyserna har av tidsbrist inte kunnat tas med här, men redovisas i Fiskeriverkets sektorsrapport. 73 Delmål 5. Utsläpp av olja och kemikalier från fartyg till vatten upphör Kustbevakningen och Sjöfartsverket svarar för delmålet. Myndigheterna har särskilda uppdrag om detta, som kommer att redovisas separat. Detta innebär bl.a. att: • Antalet operationella1 utsläpp av olja och kemikalier är halverat senast 2005. • Operationella utsläpp av olja och kemikalier upphör senast 2010. Eventuellt tillkommer någon ytterligare punkt. 1 Med operationella utsläpp avses medvetna utsläpp som härrör från fartygens normala drift. 74 Ordlista Ansvar för miljökvalitetsmål – Huvudansvar för att fortlöpande komma med förslag för att utveckla och precisera resp. miljökvalitetsmål, utveckla indikatorer, följa upp hur målen nås och vilka effekter de olika åtgärderna har i miljön. Bedömningsgrund - Ett verktyg som på vetenskaplig grund men ändå enkelt skall möjliggöra tolkning och utvärdering av insamlade data om tillståndet i miljön. Här: Naturvårdsverkets utgivna bedömningsgrunder för miljökvalitet. Finns för skogslandskapet, odlingslandskapet, grundvatten, sjöar och vattendrag, kust och hav, förorenade områden. I bedömningen ingår två aspekter: dels en bedömning av vilka effekter uppmätta tillstånd kan ha på miljön eller vår hälsa, dels en bedömning av hur mycket det uppmätta tillståndet avviker från ett s.k. jämförvärde. Jämförvärdet representerar i de flesta fall en uppskattning av ett "naturligt" tillstånd. Biologisk mångfald - Variation bland växter, djur och andra levande organismer. Mångfalden brukar delas in i tre nivåer: ekosystem och landskap, antalet arter och samspelet mellan dem samt genetisk variation inom enskilda arters populationer. CFP – EU:s gemensamma fiskeripolitik, Common Fisheries Policy. Delmål - Ett mer preciserat mål om vad som skall uppnås till en viss tid. Delmålen bestäms utifrån vad som krävs för att nå miljökvalitetsmålen inom en generation och utifrån bedömningar av finansiella och särskilt samhällsekonomiska kostnader samt tillgängliga och möjliga styrmedel. De är utgångspunkt för mål och åtgärder för olika samhällssektorer och på regional och lokal nivå. Delmålen bör vara mätbara och möjliga att följa upp. FAO - Food and Agriculture Organization (UN). Generationsmålet - Miljömålspropositionens (Svenska miljömål, 1997/98:145) mål att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där alla stora miljöproblem är lösta, dvs. där påverkan på hälsa, miljö natur- och kulturresurser år 2020 har nått ekologiskt hållbara nivåer. Handlingsväg - Används hellre än åtgärdsstrategi. Principer för val av åtgärder, inkl. styrmedel. Vägar att gå för att nå ett miljökvalitetsmål. HELCOM - Helsinki Commission. Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea Area, 1992. - 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. Ersätter den tidigare Helsingforskonventionen. Konventionen har en kommission som verkställande organ med sekretariat i Helsingfors. Hållbar utveckling - En samhällsutveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att 75 tillfredsställa sina behov (Brundtlandkommissionens formulering). En ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling, dvs en socialt acceptabel samhällsutveckling med god livskvalitet för alla människor, såväl nu levande som kommande generationer och med de miljökvaliteter som krävs för ekologisk hållbarhet. ICES - International Council for the Exploration of the Sea. IMO - International Maritime Organization. Indikator - Ett eller flera mått som valts ut för att spegla en utveckling. Ofta väljs indikatorn så att den representerar eller säger något om ett större sammanhang än bara ”sig själv”. Ett exempel på en indikator kan vara kadmiumhalt i mossa, som kan antas säga något om – ge en indikation på nedfallet av kadmium (och därmed utsläppen). KML – Kulturminneslagen (1988:950). Lokala mål - Lokala mål är en anpassning av de nationella och regionala målen till lokal/kommunal nivå. Miljökvalitetsmål - Beskriver den kvalitet eller det tillstånd för miljön och natur- och kulturresurserna som krävs för långsiktig ekologisk hållbarhet. MB – Miljöbalken. MKB – Miljökonsekvensbeskrivning. OSPAR - Convention for the protection of the Marine Environment of the North-East Atlantic. Oslo-Paris-konventionen om havsföroreningar. OSPARCOM, Oslo-Paris Commission, är verkställande organ. PBL – Plan- och bygglagen. Regionala mål - Länsstyrelserna har i uppdrag att anpassa, precisera och konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen till regional nivå. Samhällssektor/sektor - Ett tänjbart begrepp, som definieras på skilda sätt för olika behov. Oftast utgör det en samlande beteckning för de verksamheter i ett samhälle som sysslar med samma eller likartad varu-eller tjänsteproduktion, t.ex. skogsbruk, energiproduktion, försvar, vatten/avlopp, banktjänster, försäkringar, utbildning, kommunikationer, sjukvård, vård- och omsorg. Indelningsgrunden kan också vara verksamhetens finansiering – offentlig resp. privat sektor - eller individer/verksamheter i en speciell roll, t.ex. konsumentsektorn. Uppdelningen i sektorer kan göras grövre eller finare efter behov. SBM- förordningen – Förordning om statliga byggnadsminnen m.m. (1988:1229). Sektorsansvar - Definieras i regeringsbeslutet om särskilt sektorsansvar 76 för ekologiskt hållbar utveckling som ett ansvar att ta miljöhänsyn som en del i fullgörandet av sin myndighetsuppgift. 24 myndigheter har fått ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, vilket definieras som ett ansvar för att integrera miljöhänsyn och resurshushållning i verksamheten samt verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela sektorn. Sektorsansvaret innebär också ett ansvar för att följa upp och rapportera om miljöarbetet och om hur miljömålen (sektorsmålen) nås inom resp. samhällssektor samt tillhandahålla dataunderlag för den samlade uppföljningen av de nationella miljömålen. Sektorsansvaret ligger på resp. sektorsmyndighet. Jfr samhällssektor och sektorsmyndighet. Sektorsmyndighet - Myndighet med ansvar för en samhällssektor eller en del av en samhällssektor. Sektorsmål - Beskriver vad en viss sektor måste uppnå till en viss tid. Utformas av sektorsmyndigheter i samverkan med organisationer och företag som verkar inom en gemensam samhällssektor. Utgångspunkt för att utveckla och precisera åtgärder för den egna sektorn med ledning av miljökvalitetsmålen och delmålen. Sektorsmål kan sammanfalla med delmål. Styrmedel - Politiska, ekonomiska, rättsliga/administrativa och informativa/opinionsbildande medel för att föra utvecklingen i en viss riktning. Åtgärd - Insats, som kan beskrivas till typ och (i varje fall ungefärlig) omfattning och (helst) kostnadsberäknas. Ex: Inrätta mottagningsstationer för avfallsvatten/ballastvatten även i andra hamnar än oljehamnar. X ha urskog avsätts som naturreservat. Alla vedpannor i enskilda fastigheter kompletteras med ackumulatortank. Skatt på naturgrus. 77 Litteratur Energimyndigheten, Fjärrvärmeföreningen, Kraftverksföreningen, Naturvårdsverket, 1999. Hållbar energiframtid? Långsiktiga miljömål med systemlösningar för el och värme. EU-kommissionens förslag till ramdirektiv för vatten HELCOM 1996. Baltic Sea Environment Proceedings No 63. Coastal and marine protected areas in the Baltic Sea region. HELCOM 1998. Baltic Sea Environment Proceedings No 75. Red list of marine and coastal biotopes and biotope complexes of the Baltic Sea, Belt Sea and Kattegat. Naturvårdsverket, 1997. Rapport 4765. Ren luft och gröna skogar. Naturvårdsverket, 1995. Rapport 4463. Aktionsplan för biologisk mångfald. Naturvårdsverket, 1997. Rapport 4599, Mål och åtgärder för bevarande av biologisk mångfald i svenska havsområden. Naturvårdsverket, 1997. Rapport 4693. Marina reservat i Sverige. Naturvårdsverket, 1997. Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000. Naturvårdsverket, 1999. Rapport 4914. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och hav. Naturvårdsverket. Handbok för miljöövervakning. http://www.environ.se/ Prop. 1997/98:145, Svenska miljömål Prop. 1996:153, Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden 78