kvinnor och män - lika inför lagen?

Hälsa och samhälle
KVINNOR OCH MÄN - LIKA
INFÖR LAGEN?
EN GRANSKNING AV LVM (LAG (1988:870) OM
VÅRD AV MISSBRUKARE I VISSA FALL) – DOMAR
FRÅN LÄNSRÄTTEN I MALMÖ
EVA LINDEROTH
EVELINA NILSSON
C-uppsats i Socialt Arbete
Socionomprogrammet, Socialpedagogisk inriktning
Maj 2009
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
e-post: postmasterhs.mah.se
WOMEN AND MEN EQUALITY BEFORE THE
LAW?
AN EXAMINATION OF SENTENCES ACCORDING
TO THE CARE OF ALCOHOLICS AND DRUG
ABUSERS ACT (LAG (1988:870) OM VÅRD AV
MISSBRUKARE I VISSA FALL) FROM THE
REGIONAL COURT IN MALMÖ, SWEDEN
EVA LINDEROTH
EVELINA NILSSON
Women and men - equality before the law? An examination of sentences according to the
Care of Alcoholics and Drug abusers Act (Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall, LVM) from the regional court in Malmö, Sweden Degree project in social work, 15
points. Malmö University: Health and Society, Center of social work, 2009
This paper focuses on the fact that women and men often are treated differently, both in
society as well as in court negotiations. Hierarchies based on gender are particularly
obvious in an addictive environment – the lives of women living with addiction problems
can therefore be extra hard. The law –The Care of Alcoholics and Drug abusers Act (Lag
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall) in certain cases gives society a possibility
to intervene when a person with addictive problems can’t break the addiction themselves.
Our main purpose is to examine if norms based on gender play a role when a person is
taken in to compulsory care according to the act and if the act is used differently
depending on if the individual in question is male or female? As a method to answer our
questions we have studied 60 verdicts from the Regional court (Länsrätten) in Malmö.
The result of the paper show that sex and gender plays a big role when it comes to how
the individual in question is treated in court.
Nyckelord: drogmissbruk, alkoholmissbruk, missbruksbehandling, LVM, genus, kön,
maskulinitet
2
FÖRORD
Genom arbetet med denna uppsats har vi vunnit stor kunskap framförallt om hur
rättssystemet i Sverige fungerar och vilka strukturer som styr rättsprocessen, i första hand
då det gäller tvångsvård av vuxna missbrukare. Vi har även fått en ökad insikt om hur det
kan vara att leva som missbrukare och det speciella att genom lag kunna tvingas till vård
mot sin vilja.
Inledningsvis vill vi passa på att tacka alla som har hjälpt till att göra den här uppsatsen
möjlig:
Bengt Svensson och Leili Laanemets som under kursen ”Socialt arbete och missbruk” på
Malmö högskola under våren 2008, väckte ett intresse för missbruk hos oss. Utan detta
intresse hade vår uppsats troligtvis handlat om någonting helt annat.
Ingela Kolfjord som födde idén hos oss när vi diskuterade idéer till vår B – uppsats med
henne.
Personalen på länsrätten i Malmö som har stått ut med många telefonsamtal, frågor och
besök ifrån oss. De har även varit behjälpliga i vårt sökande efter domar och hela tiden
bemött oss på ett positivt och hjälpsamt sätt.
Vår handledare Monika Larsson som har varit oss behjälplig med tips och råd och som
har stöttat oss under hela arbetsprocessen.
Slutligen vill vi även tacka våra nära och kära som har stått ut med oss under våren när
det mesta av vår energi har gått åt till uppsatsen. Utan er förståelse hade livet varit
mycket svårare under den här perioden.
Kristianstad 2009-05-18
Eva Linderoth
Evelina Nilsson
3
FÖRKORTNINGAR
(a a)
anfört arbete
LVM
Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
LVU
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Prop
Regeringens proposition
SekrL
Sekretesslagen
SoL
Socialtjänstlag (2001:453)
SOU
Statens Offentliga Utredningar
TF
Tryckfrihetsförordningen
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING
1.1 Problemformulering
1.2 Syfte och frågeställning
2 BAKGRUND
2.1 Förförståelse
2.2 Begreppsdefinition
2.2.1 Drog/Substans
2.2.2 Missbruk
2.2.3 Att ”dömas” till vård
2.2.4 Rekvisit
2.2.5 Genus och kön
2.3 LVM – en presentation
2.3.1 ”Fortgående missbruk”
2.3.2 Alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel
2.3.3 Att utsätta sin psykiska eller fysiska hälsa för
allvarlig fara
2.3.4 Att löpa en uppenbar risk att förstöra sitt liv
2.3.5 Skadeindikationen
2.3.6 Omedelbart omhändertagande
2.3.7 Tvångsvårdens syfte och mål
2.4 Länsrätten
3 TIDIGARE FORSKNING
3.1 Missbruk ur ett genusperspektiv
3.2 Rätten ur ett genusperspektiv
3.3 Schlytters undersökning gällande ungdomar
3.3.1 ”Missbruk”
3.3.2 ”Brottslig verksamhet”
3.3.3 ”Annat socialt nedbrytande beteende”
4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
4.1 Socialkonstruktivism
4.2 Genusteori
4.3 Hegemonisk maskulinitet
4.4 Kritik mot de teorier vi har valt
5 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
5.1 Urval och avgränsningar
5.2 Metod
5.2.1 Grundad teori
5.2.2 Grundad teori – vårt tillvägagångssätt
5.2.3 Statistisk analys – vårt tillvägagångssätt
5.3 Arbetsfördelning
5.4 Metoden och undersökningens trovärdighet
5.5 Etiska överväganden
5.6 Skriftligt material
5.7 Källkritik
5
7
7
8
8
9
9
9
10
11
11
11
11
12
13
13
14
14
15
15
16
16
16
18
19
20
20
20
21
22
23
25
26
27
27
28
28
29
30
31
32
33
34
36
6 PRESENTATION AV VÅRT EMPIRISKA MATERIAL
6.1 Presentation av utvalda domar
6.2 Kvalitativ analys av utvalda domar
6.2.1 Den sociala situationen och det egna beteendet
6.2.2 Umgängeskrets och förhållandet till
eventuella barn
6.2.3 Psykisk och fysisk påverkan av missbruket
6.2.4 Bilden av mannen
6.2.5 Övriga kategorier
7 SAMMANFATTNING
8 SLUTDISKUSSION
9 REFERENSER
10 BILAGOR
6
38
38
41
42
44
45
46
46
47
48
51
55
1. INLEDNING
I Sverige har vi en lagstiftning som betonar att socialtjänsten aktivt ska erbjuda insatser
till människor med missbruksproblematik, insatser som kan hjälpa dem att skapa ett
missbruksfritt liv. Dessa insatser ska grundas på frivillighet. Rätten innehåller även en
möjlighet att tvinga individen till denna hjälp, i de fall då samhället bedömer situationen
som mycket allvarlig, så kallat tvångsomhändertagande enligt Lag (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall (LVM).
Genom vår utbildning har vi kommit att förstå att män och kvinnor med
missbruksproblematik ofta behandlas olika inom den egna kretsen samt att kvinnor och
män ofta bedöms ha olika behov i behandlingssituationer. Utifrån detta är vi intresserade
av att ta reda på om dessa tankar om skillnader mellan män och kvinnor även finns då
frågan om tvångsvård tas upp av länsrätten. Lägger rätten någon vikt vid den berörda
individens biologiska kön och får detta några konsekvenser i bedömningen av den
situation som föreligger?
1.1 Problemformulering
Vår uppfattning är att personer med missbruksproblematik inte är en homogen grupp där
alla individer är lika utan att de är olika individer med olika intressen, bakgrund och
livssituation. Inte heller då man delar in dessa i män och kvinnor kan man enligt
Laanemets (2002) säga att grupperna är homogena och räkna med att alla kvinnor med
missbruksproblematik har samma upplevelser från sitt missbruk. Inte heller kan man utgå
från att deras behov är lika eller att de har samma önskemål om hur framtiden ska te sig
bara för att de är av samma biologiska kön. Det är alltså oerhört viktigt att se individen
bakom missbruksproblematiken (a a). Enligt vår uppfattning kan man inte utgå från att en
missbrukande kvinna har mer gemensamt med en annan missbrukande kvinna än vad hon
har med någon annan, detsamma borde givetvis gälla även för en missbrukande man.
Kolfjord (2003) menar att man inom missbruksbehandling brottas med problemet att inte
föra traditionella könsmönster vidare. Ändå framkommer det tydligt hos Laanemets
(2002) att det i vårdsituationer ofta förekommer stora skillnader mellan vilken typ av
behandling kvinnor och män får och att mycket av den behandling kvinnor får går ut på
att forma dem till en viss typ av kvinna. Kvinnorna får exempelvis lära sig att sy, baka
och ta hand om sitt utseende (a a). En typ av kvinna som enligt vår åsikt är baserad på
normer kring hur en riktig kvinna ska vara i vårt västerländska samhälle.
På hemsidan ”Makt, så klart” (2009) uttrycker Yvonne Hirdman att flickor och pojkar
behandlas olika redan från tidiga barnsben. Detta kommer även fram i Astrid Schlytters
(1999) forskning kring hur länsrätten dömer ungdomar som står inför att omhändertas
enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). I denna studie
blir det tydligt att det redan i tidig ålder framkommer vissa normer som baseras på hur
killar och tjejer ska agera. Enligt Schlytter bemöter länsrätten ungdomar olika beroende
på biologiskt kön och hon menar att rekvisiten i lagen tillämpas olika beroende på om
personen i fråga är en flicka eller pojke. Exempelvis görs flickor ansvariga för skador
som andra har åsamkat dem. Ett annat exempel är att flickornas och pojkarnas psykiska
7
hälsa beskrivs i helt olika termer i de yttranden som framkommer i domarna. Då
missbruk föreligger blir skillnaden extra tydlig:
”Det som räknas som bruk av alkohol för pojkar blir missbruk för flickor. Flickor har
kortare tid och mindre mängd och pojkar längre tid och större mängd”
(Schlytter, 1999 s 121)
Även denna kunskap har bidragit till ett intresse hos oss att undersöka om skillnader i
bedömning utifrån biologiskt kön är någonting som framkommer även då det handlar om
tvångsomhändertagande enligt LVM. Förekommer skillnader i bedömningarna utifrån
biologiskt kön som när det gäller LVU eller bedöms män och kvinnor på samma grunder
utifrån lagens rekvisit?
1.2 Syfte och frågeställning
Vårt övergripande syfte med denna uppsats är att undersöka om det finns någon skillnad
utifrån biologiskt kön när det gäller på vilka grunder länsrätten dömer till tvångsvård. Har
det biologiska könet någon betydelse? Kan vi urskilja mönster i hur bedömningar görs
baserat på könsstereotypa värderingar? Vi vill med andra ord undersöka om det finns
oföränderliga schabloner av hur män och kvinnor ska vara som ligger till grund för hur
rätten dömer i olika fall. Detta tolkar vi i så fall som att det finns underliggande strukturer
som kan påverka bedömningen av individen i rätten; d v s att det finns mönster i
samhället som grundar sig på biologiskt kön och som styr rättens bedömning.
Med denna undersökning vill vi bidra till en större medvetenhet hos socialarbetare,
jurister och nämndemän om hur missbrukande kvinnor och män döms av rätten. En ökad
kunskap kring detta kan, enligt vår åsikt, minska fördomar och förbättra dessa individers
möjlighet till en rättvis bedömning. Vi anser att våra frågor av denna anledning behöver
belysas ytterliggare, samt att kunskap inom området är högst relevant i vårt arbete som
blivande socionomer.
Inom ramen för vårt syfte kommer vi att försöka finna svar på följande frågeställningar:
•
•
•
Om föreställningar om kön kommer till uttryck i LVM-domar och i så fall hur.
Om rekvisiten i LVM används olika beroende på vilket biologiskt kön den
berörda individen har.
Om vi kan se en reproduktion av normer som baseras på biologiskt kön i de
utvalda domarna.
2. BAKGRUND
Här kommer vi att presentera den förförståelse vi har haft innan vi påbörjade vår
arbetsprocess med uppsatsen. Vi kommer även att förklara vissa begrepp som är
återkommande i texten, vidare kommer vi att presentera en genomgång av hur LVM
fungerar samt hur det rättsliga förfarandet i länsrätten går till.
8
2.1 Förförståelse
Genom vår utbildning har vi redan skapat en viss förståelse för hur tillvaron för en person
som har en missbruksproblematik kan se ut. Vi har här även fått en viss förståelse för hur
LVM tillämpas och hur det juridiska förfarandet ser ut, vilket bland annat innebär att
rekvisiten i lagen är det styrande och innebär vissa begränsningar då rätten ej kan gå
utanför dessa i sin bedömning. Lagen och dess rekvisit är det rätten har att använda för
sin bedömning och rätten har ingen möjlighet att frångå de kriterier lagen har satt upp. Vi
är även medvetna om att det juridiska språket är speciellt och att även det kan innebära
begränsningar i en beslutssituation samt då domen ska formuleras, eftersom det är svårt
för rätten att göra avsteg från det juridiska språket och tillvägagångssättet. Exempel på
detta är att rätten förväntas använda vissa specifika formuleringar, vilket innebär att det
språkliga handlingsutrymmet krymper.
Vi skrev vår B-uppsats om gravida kvinnor med missbruksproblematik. Utifrån det har vi
fått en ökad förförståelse för att kvinnors och mäns missbruk kan te sig olika, samt hur
normer om hur en man och en kvinna ska vara byggs upp i missbrukarkretsar. För att
även läsaren ska få denna kunskap väljer vi att presentera tidigare forskning om detta
eftersom vi anser att det kan skapa större förståelse för domarnas utformning och vad
som lyfts fram som relevant underlag i dessa. Vi har även tidigare kunskap om att
kvinnor och män bemöts och får olika typer av behandling då de vårdas för sitt missbruk,
oavsett om vården är frivillig eller bedrivs med tvång (se exempelvis Laanemets, 2002).
Under vår kurs i socialrätt, under vårterminen 2007, kom vi in kontakt med Astrid
Schlytters (1999) forskning om hur rätten dömer flickor och pojkar som är aktuella för ett
omhändertagande enligt LVU. Utifrån denna undersökning har vi förstått att det finns
skillnader i hur en individs handlingar bedöms och värderas. Vad som anses relevant för
ett omhändertagande enligt LVU bedöms ofta utifrån vilket biologiskt kön den berörda
individen har. Att flickor och pojkar, män och kvinnor ofta behandlas olika i samhället är
ett fenomen vi ofta kommit in kontakt med under utbildningen. Även tidigare och på
andra håll än genom vår socionomutbildning har vi båda, var och en på sitt håll, skaffat
oss kunskap och erfarenhet av detta. Vi har båda även kommit i kontakt med Hirdmans
genusteori och i vissa sammanhang använt oss av denna tidigare. Vår bedömning är att
vår förförståelse påverkat vårt val av teoretiska utgångspunkter och de ramar vi satt för
vårt arbete. Därigenom har troligtvis även vår analys blivit påverkad av detta.
2.2 Begreppsdefinition
För att förenkla läsandet av vår uppsats och göra texten lättare att förstå och ta till sig
väljer vi att presentera några av de begrepp som regelbundet återkommer i uppsatsen.
2.2.1 Drog/Substans
I vår text använder vi omväxlande begreppen drog och substans. Med dessa menar vi
både alkohol och narkotika men med begreppen syftar vi även på andra
beroendeframkallande medel exempelvis läkemedel och flyktiga lösningsmedel. Vi
räknar dock ej in kaffe och cigaretter i detta, även om dessa i högsta grad är
beroendeframkallande. Flyktiga lösningsmedel är ofta lätta att få tag på då de finns i
9
produkter som exempelvis thinner, nagellacksborttagning och lim. Exempel på flyktiga
lösningsmedel är toluen, trikloretylen, xylen och bensen (prop 1987/88:147).
I de fall då det endast är en specifik substans som är aktuell för sammanhanget tydliggör
vi detta.
2.2.2 Missbruk
I Sverige är ingen icke medicinsk användning av narkotika tillåten (prop 1981/82:8). Av
denna anledning finns heller ingenting som kallas för bruk av narkotika (Johansson &
Wirbing, 2005). När det gäller alkohol kan man dock definiera intagande av detta som ett
bruk. Både när det gäller narkotika och alkohol så talar man dessutom om riskbruk.
Riskbruk förekommer då den berörda individen, genom sin konsumtion av droger
riskerar att ”utveckla skador, missbruk eller beroende” (a a, s 24). Vad missbruk är
definieras på olika sätt beroende på sammanhang. I Regeringens proposition 1987/88:147
”om tvångsvård av vuxna missbrukare, m m” framkommer att begreppet missbruk i alla
fall är tillämpligt då den berörda individen utvecklat medicinska eller sociala problem på
grund av sin konsumtion av droger. Då det handlar om missbruk av alkohol behöver
individen ha en ”inte allt för obetydlig konsumtion” (prop 1981/82:8 s 74) för att det ska
räknas som missbruk. Missbruk av flyktiga lösningsmedel anses föreligga då substansen
används för att åstadkomma berusning genom att de sniffas, d v s andas in (prop
1987/88:147). Vad det gäller narkotika räknas all användning av narkotika utöver den
som är medicinsk som missbruk. När begreppet tungt narkotikamissbruk förekommer så
syftar man på att individen har en konsumtion av narkotika, som utöver att den har lett
till medicinska eller sociala konsekvenser, är av daglig art. Detta gäller oavsett vilken typ
av narkotika eller intagningssätt som är aktuell. Då drogen vid något tillfälle injiceras
räknas detta i princip alltid som att individen har ett tungt missbruk (prop 1981/82:8).
Medicinskt skiljer man mellan att ha ett riskbruk eller missbruk samt att vara beroende
och Johansson & Wirbing (2005) menar att tillstånden utesluter varandra. De menar att
missbruk är ett tillstånd som kan variera genom olika perioder medan ett beroende
utvecklas genom att kroppen vänjer sig vid drogen och tillståndet blir varaktigt. För att
definiera och kunna ställa en diagnos över vilket tillstånd individen befinner sig i
använder man speciella diagnoskriterier (a a).
Vi har förstått att vad som räknas som missbruk och vad som räknas som bruk är otydligt
och att det kan vara svårt att dra en tydlig gräns samt att begreppen används olika vid
olika tillfällen. Vår uppfattning är dessutom att detta kan se olika ut för olika personer
och att denna definitionsproblematik kan innebära ett rättsäkerhetsproblem då olika
individers situation inte bedöms på samma sätt. Eftersom missbruk är det ord som
används generellt i våra domar samt i lagtexterna kommer vi, för att förenkla vårt
skrivande, generellt att använda oss av detta begrepp. Av samma anledning kommer vi
hädanefter att använda oss av ordet ”missbrukare”, då vi beskriver personer med
missbruksproblematik. Ett problem med att använda begreppet ”missbrukare” kan vara
att vi uppfattar detta som generaliserande och att det kan ge en stereotyp och
nedvärderande bild av individen.
10
2.2.3 Att ”dömas” till vård
I vår uppsats skriver vi ett flertal gånger att de berörda personerna döms till vård enligt
LVM. Vi har valt denna begreppsdefinition eftersom personerna genom en rättegång
döms till tvångsvård och att det juridiska språket formulerar det på så sätt. Gustafsson
(2001) framhåller dock att det är viktigt att komma ihåg att det egentligen inte handlar
om att individens döms för ett brott, utan snarare om att man använder sig av individens
rättigheter till vård. Den så att säga ”dömde missbrukaren” ska därför ej automatiskt
betraktas som kriminell. Enligt LVM avläggs dock en dom, man döms till vård. Att vara
dömd likställs i de flesta fall med att man begått ett brott och att man straffas för detta. En
sådan syn kan påverka både den berörda individens syn på sig själv men även
myndigheter och andras förhållningssätt till denne (a a). Vi funderar över hur vård under
tvång kan vara en rättighet. Vår uppfattning är nämligen att detta kan leda till stora
inskränkningar i individens autonomi.
2.2.4 Rekvisit
Inom juridiken säger man att en lag är konstruerad kring en mängd olika rekvisit.
Rekvisiten är det som fastställer hur lagen ska tillämpas samt vad som är relevant att ta
hänsyn till i de olika fallen. De omständigheter som inte definieras i ett rekvisit är inte
relevanta att ta hänsyn till och ska därför ej heller spela någon avgörande roll i den
rättsliga processen (Hydén, 2001).
2.2.5 Genus och kön
I vår uppsats skiljer vi mellan begreppen kön och genus. Denna distinktion gör vi för att
tydliggöra den sociala, historiska och kulturella konstruktionen av könet. Hirdman (1988)
framhåller att det biologiska könet inte i sig är bestämmande för att vi handlar enligt
vissa könsspecifika mönster och anammar en viss roll som baseras på biologiskt kön.
Hon beskriver hur vi alla föds med ett biologiskt kön, men att vi sedan genom sociala
processer formas till de kategorier som vi definierar som pojkar och flickor, män och
kvinnor (Hirdman, 2009, Hirdman, 1988). Utifrån detta förstår vi genus som en social
konstruktion som tar avstamp i det biologiska könet. Enligt Hirdman (1988) sträcker sig
dock uppdelningen och kategoriseringen i manligt och kvinnligt utanför de mänskliga
kropparna och influerar hela det mänskliga samhället. I olika grad är områden i
samhällslivet kodade utifrån manliga och kvinnliga egenskaper, vilket skapas och
omskapas genom sociala processer. Denna syn på den sociala konstruktionen av könet är
källan till utvecklingen av genusbegreppet.
2.3 LVM– en presentation
LVM infördes 1982 och ersatte den dåvarande nykterhetsvårdslagen (prop 1987/88:147).
Lagen är subsidiär (prop 1981/82:8) vilket innebär att andra lagar har företräde framför
denna. Exempelvis går LVU före då det gäller ungdomar (Gustafsson, 2005) eftersom
LVM i princip bara är möjlig att använda på ”missbrukare” över 18 år (SOFS 1997:6).
Även Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT) går före om den berörda individens behov
kan tillgodoses enligt denna lag (Gustafsson, 2005). Socialtjänstlagen (SoL) är dock den
lag som alltid ska tillämpas i första hand då detta är möjligt (prop 1981/82:8) vilket
innebär att vården i första hand ska ges i frivillig form. Enligt 5 kap 9 § SoL har
11
socialtjänsten en skyldighet att hjälpa en ”missbrukare” att får vård för sitt missbruk. Vad
det gäller vårdens innehåll är det även då det gäller tvångsvård socialtjänstens
bestämmelser som ligger till grund för hur denna ska se ut om inte något annat föreskrivs
i LVM.
Prövning om tvångsvård enligt LVM görs utifrån 2 och 4 §§ i lagen. I andra paragrafen
framkommer just att vård för missbruk i första hand ska ges på frivillig väg enligt SoL.
Här framkommer dock även att en individ kan tvingas till vård om hon eller han inte är
villig till detta, så kallad tvångsvård. Av regeringens proposition (1987/88:147)
framkommer dock att en individ kan dömas till tvångsvård trots sitt samtycke i de fall
som samtycket ej bedöms vara realistiskt eller trovärdigt. Ett exempel på detta kan vara
om den berörda individen vid tidigare tillfällen har avbrutit vård som skett på frivillig
väg. Vård i frivillig form behöver ej heller ha provats utan det räcker att man bedömer att
möjligheterna till frivillig vård är uttömda. Det kan t ex röra sig om att individen har
motsatt sig frivillig vård vid ett flertal tillfällen (a a). Dock måste rekvisiten i punkterna 1
och 2 i fjärde paragrafen LVM, de så kallade generalindikationerna, vara uppfyllda samt
en av specialindikationerna i 3 a-c, för att lagen ska kunna tillämpas
”4 § Tvångsvård skall beslutas om,
1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga
lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något
annat sätt, och
3. han eller hon till följd av missbruket
a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.”
Om rekvisiten i lagen uppfylls ska lagen alltså tillämpas, lagen är alltså obligatoriskt
tillämplig och samhället har en skyldighet att ingripa (Gustafsson, 2001) I vissa fall nöjer
sig domstolen med att pröva den berörde individens behov av tvångsvård enligt endast en
av lagens indikationer och om detta kan anses vara uppfyllt så nöjer man sig med det.
Detta även i de fall då socialnämnden åberopar flera av rekvisiten (Staaf, 2005). Detta
diskuteras även av Gustafsson (2001) som dessutom belyser det faktum att rätten ibland
även väljer att använda en indikation som inte lyfts fram i ansökan men som de finner
uppfylld och därmed tillämpbar.
2.3.1 ”Fortgående” missbruk
I lagen använder man termen ”fortgående” för att beskriva missbrukets omfattning. För
att missbruket ska räknas som ”fortgående” ska det ha en viss varaktighet och individen
ska konsumera de/den aktuella drogen/drogerna i princip varje dag. Att vid ett eller ett
par tillfällen ha druckit för mycket alkohol räknas alltså inte som ett ”fortgående”
missbruk även om den intagna mängden vid dessa tillfällen inneburit en hälsorisk för
individen. Missbruket av alkohol måste vara över en viss tid för att kunna räknas som
”fortgående”. Återkommande periodmissbruk kan dock komma att bedömas som
varaktigt och därmed användas som underlag för tvångsvård (prop 1981/82:8).
12
Alla typer av missbruk måste bedömas ha en viss varaktighet oavsett form av medel och
intagningssätt. Ett undantag är dock injektionsmissbruk då det, precis som vi beskrivit i
definitionen av tungt missbruk, i princip räcker med att individen har injicerat vid ett
tillfälle för att missbruket ska räknas som varaktigt (prop 1981/82:8). Som regel ser man
det dessutom som allvarligare då den berörda individen är ung, bedömningen är då
hårdare. Detta eftersom man menar att konsumtion av tung narkotika i dessa fall är extra
allvarligt, även i de fall då detta endast har skett i enstaka fall (SOFS 1997:6).
2.3.2 Alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel
Alkohol i LVMs mening definieras som sprit och andra drycker som ej har under 1,8
viktprocent alkohol, detta utifrån den alkohollagsstiftning som gällde då LVM trädde i
kraft (prop 1981/82:8). Enligt nuvarande alkohollag definieras alkohol som ”en dryck
som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol” (3 § Alkohollag (1994:1738))
Gränsen för vad som räknas som alkohol har alltså höjts sedan LVM infördes.
Narkotika definieras enligt regeringens proposition 1987/88:147 i 8 §
Narkotikastrafflagen (1968:64). Här beskrivs narkotika som: ”/…/ läkemedel eller
hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter
eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som
1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse
som Sverige har biträtt, eller
2. av regeringen har förklarats skall anses som narkotika enligt lagen.”
Med euforiserande menar man att substansen ger en känsla av välbefinnande och lycka
hos den som intar det (prop 1997/98:183).
Flyktiga lösningsmedel är, som tidigare nämnts, ofta lätta att få tag på. Produkterna
innehåller ämnen som vid inandning skapar ett berusningstillstånd. I allmänt tal kallas
detta att sniffa och kan leda till stora fysiska skador hos individen både i samband med
att det inandas, då det kan leda till exempel till andningsförlamning och på lång sikt, då
det bland annat kan leda till skador på njurar och lever. De flyktiga lösningsmedel kan
skapa samma beroende hos individen som narkotika och alkohol och ger även upphov till
abstinens hos sniffaren (prop 1987/88:147).
2.3.3 Att utsätta sin psykiska eller fysiska hälsa för allvarlig fara
Att utsätta sin psykiska eller fysiska hälsa för allvarlig fara är en av indikationerna som
anges för att en individ ska kunna vårdas med tvång enligt LVM. Detta är enligt Staaf
(2005) den vanligast förekommande indikationen bland de ansökningar om tvångsvård
som görs (a a). Med detta menar lagstiftaren att det antingen ska gå att bevisa att
individens hälsa är medicinskt påverkad av missbruket eller att individen åtminstone
utsätter sin hälsa för fara. Exempel på detta kan vara att individen inte äter, vistas
utomhus i kyla som innebär en risk att hon eller han fryser ihjäl eller att individen på
något annat sätt som är relaterat till missbruket riskerar att mista livet. Individen måste
13
vara i behov av vård eller åtminstone en paus från den aktuella drogen för att hans eller
hennes situation inte ska försämras (prop 1981/82:8).
2.3.4 Att löpa en uppenbar risk att förstöra sitt liv
Detta kallas även för lagens sociala indikation och syftar främst till yngre personer, men
kan även användas även på äldre ”missbrukare” i de fall rätten bedömer den sociala
situationen så pass allvarlig att hon eller han löper en uppenbar risk att förstöra sitt
sociala liv (SOFS 1997:6). Lagstiftaren menade att det var särskilt viktigt att samhället
ska kunna göra ingripanden innan missbruket leder till allvarliga konsekvenser för unga
personer. Indikationen ska kunna användas för att stoppa en destruktiv utveckling hos
den unge och tanken är att samhället inte ska behöva vänta tills hon eller han redan tagit
allvarlig social eller medicinsk skada av sitt missbruk (SOU 1981:7).
Indikationen skapades för att få en helhetssyn av den missbrukande individens situation
och för att allt fokus inte skulle ligga på de medicinska konsekvenserna av missbruket.
Man menar att den sociala situationen dessutom riskerar att påverka personens hälsa och
därmed även hans eller hennes medicinska tillstånd. Till exempel kan det handla om att
någon riskerar att bli av med sitt arbete och sin bostad p g a sitt missbruk. Indikationen
ger en möjlighet för samhället att försöka hjälpa ”missbrukaren” att bryta en destruktiv
utveckling innan det nödvändigtvis har lett till medicinska skadeverkningar. Dock krävs
att situationen är allvarlig. Individen måste vara dåligt anpassad till det övriga samhället
och så inriktad på sitt missbruk att hon eller han inte längre kan sköta sina sociala
relationer utanför livet som ”missbrukare” (prop 1987/88:147).
2.3.5 Skadeindikationen
I indikationen 3 c LVM framkommer att en grund för tvångsvård enligt lagen kan vara
om man misstänker att individen riskerar att skada antingen sig själv eller någon
närstående (prop 1987/88:147). Begreppet skada innefattar såväl psykisk som fysisk
skada samt självmord och försök till självmord. Det kan exempelvis handla om psykisk
skada som närstående till ”missbrukaren” kan få genom exempelvis hot och hänsynslöst
beteende från dennes sida (SOFS 1997:6).
Ingen skada måste alltså redan vara skedd utan det räcker att man bedömer att det finns
en risk att så ska ske. Med närstående menas här främst ”missbrukarens” familj och
indikationen har kommit till bland annat för att för att ge skydd åt kvinnor som
misshandlas av sina män, då en stor del av de män som misshandlar är påverkade av
alkohol vid tillfället för misshandeln (prop 1987/88:147). Ett motiv till detta, som förs
fram i propositionen är att många kvinnor som blir misshandlade väljer att inte göra en
polisanmälan p g a rädsla för att situationen ska förvärras ytterligare. Gör hon eller någon
annan istället en LVM anmälan kan detta motiveras med omsorg om den missbrukande
mannen och förhoppningsvis inte väcka ytterligare aggressioner (a a). Även en person
som inte bor tillsammans med ”missbrukaren” men som har barn tillsammans med
denne, samt föräldrar till missbrukaren och barn som ej bor tillsammans med denna kan
räknas vara närstående (prop 1981/82:8).
14
En gravid kvinna kan dock inte beredas vård enligt lagen med motivationen att hennes
ofödda barn riskerar att skadas eftersom ett ofött barn inte omfattas av begreppet
närstående. Om en gravid kvinna ska dömas till tvångsvård måste kvinnan själv uppfylla
lagens indikationer (prop 1987/88:147).
2.3.6 Omedelbart omhändertagande
Ett omedelbart omhändertagande enligt LVM innebär att det är sannolikt att den berörda
individen kan få vård enligt LVM. Det innebär även att situationen är så akut att man inte
bedömer att man kan invänta ett beslut från länsrätten av rädsla för att ”missbrukarens”
fysiska och psykiska tillstånd under tiden ska förvärras ytterligare eller om det finns en
stor risk att hon eller han skadar sig själv eller någon närstående som en direkt följd av
det aktuella missbruket. Enligt 13 § LVM tas beslutet om ett omedelbart
omhändertagande av socialnämnden och beslutet underställs sedan länsrätten. Länsrätten
fattar beslut om ifall tvångsvården ska bestå eller ej. Vid ett omedelbart
omhändertagande kan man alltså inte använda sig av den så kallade sociala indikationen
– att ”missbrukaren” löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv (prop 1987/88:147).
Både då det gäller en ansökan om LVM och ett omedelbart omhändertagande
framkommer det av lagen att den berörda individen ska genomgå en läkarundersökning,
läkaren ska då göra ett yttrande som bifogas till utredningen. Detta är viktigt bland annat
av den orsaken att man behöver klargöra att individens tillstånd verkligen beror på ett
missbruk och inte på någonting annat (prop 1987/88:147). I båda fallen är det länsrätten
som tar beslut om tvångsvård. Enligt LVM är det Statens institutionsstyrelse som beslutar
om när individen ska skrivas ut från LVM-hemmet.
2.3.7 Tvångsvårdens syfte och mål
Tvångsvårdens syfte framkommer i 3 § LVM där man definierar att detta ska vara att
motivera den omhändertagna ”missbrukaren” till frivillig vård. Detta har betydelse för att
bedöma hur länge tvångsvården ska vara. Enligt 20 § LVM ska nämligen tvångsvården
upphöra då dess syfte är uppnått. Det faktum att den berörda individen själv menar att
motivation finns och förklarar sig vara positivt inställd till frivillig vård är ej avgörande.
För att avgöra detta görs en bedömning av ”missbrukarens” motivation och om denna är
tillförlitlig. Bedöms personen som tillförlitlig i sin motivation övergår vården i frivillig
form (prop 1987/88:147). Av 20 § LVM framkommer även att vårdtiden får vara
maximalt 6 månader innan den upphör och den får alltså ej förlängas.
Att ”missbrukaren” ska motiveras till frivillig vård brukar beskrivas som LVMs
kortsiktiga mål. Det långsiktiga målet är givetvis att missbruket ska upphöra helt men
oavsett om någon av målet uppnås får individen en paus från sitt missbruk under
vårdtiden och kroppen får därmed en chans till återhämtning (prop 1987/88:147).
Meningen med tvångsvård är alltså ej att ”missbrukaren” nödvändigtvis ska vara
missbruksfri vid vårdtidens slut utan syftet med lagen uppnås då hon eller han är
motiverad att sluta missbruka och genomgå vård (Gustafsson, 2005).
15
2.4 Länsrätten
Socialtjänsten ansöker hos socialnämnden om tvångsvård av en individ. Om
socialnämnden bifaller ansökan skickas denna vidare till länsrätten. Länsrätten är en
allmän förvaltningsdomstol (SOFS 1997:6) och är den rättsliga instans som tar beslut om
tvångsvård. Det är alltså hit som socialnämnden, eller den motsvarighet som verkar i den
aktuella kommunen, ställer sin ansökan då de anser att det finns behov av vård i denna
form (Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall). Beslutet grundas på de
handlingar som framkommit i målet, bland annat Socialtjänstens utredning. Här är det
viktigt att vårdbehovet motiveras tydligt samt att det framkommer varför detta inte kan
tillgodoses genom frivillig vård (SOFS 1997:6). Beslut om tvångsvård enligt LVM tas
alltså av två instanser, både av socialnämnd och länsrätt. Ett tillämpande som skapar en
högre rättsäkerhet för den berörde individen (Gustafsson, 2001). Detta kallas att ett
omhändertagande enligt LVM tas genom ett så kallat tvåpartsförfarande (SOU 1981:7).
Länsrätten håller muntlig förhandling i fallet förutom i de fall då det inte bedöms
nödvändigt (Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall). Exempel på detta som
vi har sett i vår granskning av domar kan vara då den berörde individen ger sitt bifall till
ansökan, detta styrks även av Gustafsson (2005). Dock gäller huvudregeln att individen
ska inställa sig i rätten och delta i förhandlingen (prop 1981/82:8). Den berörda individen
har rätt att ha ett offentligt biträde som hjälp under förhandlingen (Gustafsson, 2005).
Beslutet i länsrätten tas av rättens domare tillsammans med tre nämndemän, vilket
framgår av våra domar.
Den berörde individen kan överklaga länsrättens beslut hos kammarrätten (33 §
Förvaltningsprocesslagen). Ett beslut om omedelbart omhändertagande kan dock ej
överklagas. När individen döms till tvångsvård är det dock Statens institutionsstyrelse
som tar beslut om vilket LVM-hem som blir aktuellt (Lag (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall).
3. TIDIGARE FORSKNING
I vårt arbete kombinerar vi flera olika perspektiv; missbruk, genus och lagstiftning. Dessa
ämnen finns det var och en för sig mycket forskning kring. Det finns även en hel del
forskning som behandlar just tvångsvård av ”missbrukare” ur ett genusperspektiv – alltså
en kombination av våra tre ämnesområden, t ex Laanemets (2002). Vad vi har hittat finns
det dock ingen undersökning som är upplagd som vår; där man granskar själva LVM domen från länsrätten ur ett genusperspektiv.
För att få en förståelse för våra ämnesområden kommer vi här att gå igenom en del av
den tidigare forskning som gjorts inom våra ämnesområden som vi tycker berör vårt
arbete.
3.1 Missbruk ur ett genusperspektiv
Det senaste årtiondet har alkoholkonsumtionen i Sverige ökat. Den skiljer sig dock
mellan könen och generellt kan man säga att oberoende av land och kultur så har män en
högre alkoholkonsumtion än kvinnor och intaget av alkohol är dessutom mer accepterat
16
för män (SOU 2004:3). Länge var det inte kulturellt accepterat för kvinnor i Sverige att
dricka alkohol. Enligt samhällsnormen ansågs detta mer oansvarigt av kvinnor än av män,
kvinnor skulle sätta hem och familj i centrum. Detta synsätt levde kvar i stort sett fram
tills dess att motboken avskaffades, 1955 (SOU 1994:28). Idag är det ungefär dubbelt så
många män som kvinnor som har ett alkoholberoende (SOU 2004:3) och missbruk av
alkohol ligger bakom en mycket stor del av för tidiga dödsfall bland män i åldern 24 till
44 år. Även bland narkotikamissbrukare förekommer en hög grad av överdödlighet, trots
att det fram till 1960-talets början var tämligen ovanligt med tungt narkotikamissbruk
(prop 1987/88:147). Ofta ses kvinnors ökade alkoholkonsumtion som ett medel för
kvinnlig frigörelse och som ett uttryck för att kvinnor och män har lika rättigheter och
möjligheter. En annan förklaring till att kvinnor i Sverige konsumerar mer alkohol än
tidigare är att eftersom kvinnor idag förvärvsarbetar i hög grad skapas fler möjlighet för
kvinnor att dricka. Både genom att kvinnor idag ofta har ett utökat kontaktnät genom sitt
arbete men även att arbetet skapar ekonomiska möjligheter att konsumera alkohol (SOU
1994:28).
Fram till 1980-talet fokuserade forskning i missbrukarfrågor framförallt på män med
missbruksproblematik. Detta berodde bland annat på att det var vanligare att män
missbrukade än att kvinnor gjorde det. Denna fokusering på män ledde till att kvinnorna
kom i skymundan och länge hade samhället ganska lite kunskap om kvinnor med
missbruksproblematik (SOU 1994:28). I dagsläget har man större kunskap om detta och
Blomqvist (2002) har i sin studie kommit fram till att kvinnor i större utsträckning än
män använder droger för att dämpa känslor de annars inte kan kontrollera och för att
värja sig mot sin vardagsverklighet. Detta återspeglas även i Landers studie (2003).
Många av kvinnorna har bland annat blivit misshandlade av sina manliga partners (SOU
2004:3). Laanemets (2002) och Trulsson (1998) bekräftar att missbrukande kvinnor i hög
grad utsatts för våld av de män de har haft ett förhållande med och de menar även att det
är vanligt att kvinnorna utsätts för sexuella övergrepp. Både Lander (2003) och
Laanemets (2002) beskriver den missbrukande kvinnan som mycket utsatt. Laanemets
påpekar dessutom att missbrukande kvinnor generellt uppfattas som mer destruktiva i sitt
missbruk samt att de mår psykiskt dåligt i högre utsträckning än missbrukande män.
Trulsson (1998) menar att inledningsvis, då missbruket är tämligen nytt är mäns och
kvinnors situation och möjligheter mycket lika varandras. Hon menar att efter hand som
missbruket utvecklas ökar dock skillnaderna mellan könen. På grund av den starka
genusordning som ofta råder i missbrukarvärldar minskar kvinnornas möjlighet att erövra
nya kunskaper om hur man överlever i missbrukarmiljöer och öka sina färdigheter som
missbrukare. Livet för en kvinna med missbruksproblematik kommer därefter att skilja
sig från det liv en missbrukande man lever och ännu större blir skillnaden om det
kommer in barn i bilden. När en missbrukande kvinna får barn minskar som regel dessa
möjligheter ytterligare och hennes liv kommer ofta att till stor del styras av ansvaret för
barnet. För många kvinnor kan en graviditet dock innebära motivation till att avbryta ett
pågående missbruk. Genom moderskapet får kvinnan ett ökat socialt värde och en
möjlighet att få tillträde till den ”vanliga”, missbruksfria världen (a a). Om även den
blivande fadern missbrukar och fortsätter med detta under graviditeten är det dock risk att
kvinnan inte klarar av att bryta sitt missbruk (SOU 1994:28).
17
Att mannen är norm och kvinnan är underordnad, framstår i forskning som tydligare i
missbrukarvärldar än i resten av samhället (Laanemets, 2002, Lalander, 2001, Svensson,
2007). Trulsson (1998) beskriver att kvinnoförtrycket ofta är mycket påtagligt i
missbrukarmiljöer och att kvinnor här ofta ses som ett bihang till mannen. Enligt
Svensson (2007) är gemenskapen mellan kvinnor med missbruksproblematik låg (a a)
och kvinnorna umgås många gånger hellre med män än med andra kvinnor. Detta är
någonting som Duckert (1989, i Laanemets, 2002) menar kan leda till att dessa kvinnor
internaliserar det kvinnoförakt som finns i missbrukarmiljöer, vilket i sin tur kan leda till
att de kommer att nedvärdera både andra kvinnor och sig själv (Laanemets, 2002).
Enligt statens offentliga utredning (SOU 1994:28) ökar antalet kvinnor med
alkoholmissbruk. Detta gäller enligt Johansson och Wirbing (2005) även för antalet
kvinnor med narkotikamissbruk. Trots det är det alltså fortfarande mannen med
missbruksproblematik som är norm i vårt samhälle (SOU 1994:28). Kolfjord (2003)
påpekar att kvinnor i missbruk stigmatiseras i högre grad än män med samma
problematik. Laanemets (2002) menar att en kvinna som missbrukar ej endast ses som en
”missbrukare” utan att det läggs stor vikt vid att hon just är kvinna. Även Lander (2003)
diskuterar detta och menar att den missbrukande kvinnan hela tiden jämförs med både
drogfria kvinnor och missbrukande män. Den missbrukande kvinnan betraktas som
avvikande och förmodas vara annorlunda än drogfria kvinnor. Lander beskriver hur
synen på den missbrukande kvinnan dels konstrueras utifrån normer kring genus, dels
utifrån bilden av vad som är normalt och avvikande. Föreställningen om hur en god
kvinna är skapar föreställningen om hur en dålig kvinna är och tvärtom.
3.2 Rätten ur ett genusperspektiv
I regeringsformen (RF 1:9) framkommer det mycket tydligt att rätten ska förhålla sig
opartiskt i alla mål samt vara saklig. Rätten ska även beakta att varje individ ska
behandlas lika inför lagen. Detta kallas för likabehandlingsprincipen och här uttrycks
tydligt att rätten ska beakta ett jämställdhetsperspektiv i förhandlingar. I principen
framkommer även att diskriminering ska motverkas och att särbehandlig grundad på till
exempel kön, sexuell läggning, språk, hudfärg och religion inte är acceptabelt (RF 1:2).
Att just en individs biologiska kön inte ska ligga till grund för särbehandling i rättsliga
sammanhang uttrycks extra tydligt (RF 2:16). Tanken bakom dessa bestämmelser var att
kvinnors förutsättningar skulle förändras till det bättre och att säkerställa att män och
kvinnor behandlas lika inför lagen samt att tydliggöra att individen oavsett biologiskt kön
har lika rättigheter men även lika skyldigheter. Dessa principer lades till i
regeringsformen 1976. Att problematiken lyftes fram gjorde det även tydligt att individer
inte behandlades lika och att biologiskt kön kan ha betydelse för hur individen bemöts i
exempelvis en rättslig situation (Gunnarsson & Svensson, 2009).
Enligt Gunnarsson och Svensson (2009) visar senare forskning just detta, att biologiskt
kön ofta spelar roll för hur individen bemöts och döms i rättssalen. För att komma åt hur
könets betydelse i rättsliga sammanhang har man börjat analysera rättsvetenskapliga
frågor ur ett genusperspektiv. Genom detta har man kommit fram till det dialektiska
samspelet mellan konstruktionen av lagen och konstruktionen av genus. Med detta vill
18
man poängtera att lagen medverkar till konstruktionen av genus, men även att genus
påverkar hur lagarna har utformats. Att konstruktionen av kön och genus har stor
betydelse i vårt samhälle är någonting som, enligt Gunnarsson och Svensson, ofta är
tydligt i rättsliga sammanhang. Författarna betonar att rätten därmed hjälper till att både
skapa och reproducera normer baserade på kön. Genusforskare menar vidare att specifika
intressen, maktförhållanden och åsikter hos de som skapat lagarna ofta framträder tydligt
och att lagarna, och därmed även tillämpningen av dessa, är starkt påverkade av detta (a
a). Detta är någonting som styrks av Sutorius (1999) som menar att rätten både
reproducerar samhälleliga värderingar samtidigt som den står för ett visst nyskapande av
normer.
Sutorius (1999) lyfter även fram att olika domare värderar olika bevis beroende på
exempelvis vilket grundläggande synsätt och vilken förförståelse hon eller han har. Detta
blir högst relevant för den slutliga utgången i målet (a a). Att könet kan ha betydelse i en
rättlig situation beror alltså till viss del på de individer, lagfarna och nämndemän, som
sitter i rätten. Det beror dock även i högsta grad på hur lagen har konstruerats vilket
bidragit till att skapa, institutionalisera och normalisera vilka maktförhållanden som ska
vara rådande i domstolsväsendet (Gunnarsson & Svensson, 2009). Hirdman (2001) menar
att mannen fungerar som norm i samhället och att kvinnan bedöms och behandlas utifrån
denna norm. På samma sätt menar Gunnarsson & Svensson (2009) att mannen är norm
och står för det allmängiltiga i den rättsliga situationen; att grundtanken om mannen som
norm alltså genomsyrar såväl lagstiftning som det bemötande den enskilda individen får i
domstolen (a a).
Inte bara kön kan spela roll för vilka som döms till tvångsvård eller ej. Gustafsson (2001)
tar upp det faktum att personer med missbruksproblematik som har ekonomiska
möjligheter kan söka hjälp på egen väg och därmed få hjälp i ett tidigare stadium. De
slipper därmed bli registrerade hos myndigheter och av rätten. Här spelar alltså
samhällsklass och ekonomi roll för vilken risk en missbrukare har att dömas enligt LVM.
Gustafsson menar att tvångsvård enligt LVM främst drabbar dem som redan är utslagna.
Hon menar att även de individer som har ett starkt socialt kontaktnät runt omkring sig
med människor som är beredda att hjälpa dem har större möjlighet att bli fria från
missbruket på egen hand (a a).
3.3 Schlytters undersökning gällande ungdomar
I slutet av 1990 – talet presenterade Astrid Schlytter en undersökning kring LVU utifrån
ett genusperspektiv. Schlytter undersökte länsrättsdomar från 1994 där ungdomar mellan
13 till 17 år fått vård enligt LVU. Sammanlagt rör sig undersökningen om 84 domar
rörande flickor och 209 domar rörande pojkar. Det är alltså fler pojkar än flickor som
dömdes till vård under perioden för undersökningen (Schlytter, 1999).
För att få vård enligt LVU måste lagens andra eller tredje paragraf vara uppfyllda och
ungdomen omhändertas antingen på grund av sin hemmiljö eller på grund av sitt eget
beteende (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga). I sin
undersökning har Schlytter (1999) valt att fokusera på den tredje paragrafen i LVU:
19
”3 § Vård skall beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig
risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet
eller annat socialt nedbrytande beteende”
Här finns alltså tre rekvisit varav ungdomen måste uppfylla ett för att få vård.
3.3.1 ”Missbruk”
Vad det gäller rekvisitet ”missbruk” kommer Schlytter (1999) fram till att detta har högre
betydelse för tjejer än för killar. Missbruket bedöms dessutom på olika sätt beroende på
biologiskt kön och det som räknas vara ett missbruk av alkohol för en tjej räknas inte som
ett missbruk för en kille. Som regel behöver pojkarnas missbruk dessutom ha pågått
under en längre tidsperiod och vara av allvarligare karaktär än flickornas för att det ska
räknas som en anledning till vård. Har flickan dessutom haft sexuellt umgänge med flera
pojkar eller män under en och samma kväll i samband med att hon har varit påverkad,
anses detta styrka bedömningen att hon har en missbruksproblematik. Även om flickan
har tappat kontrollen över sig själv i berusat tillstånd och då blivit utsatt för en
våldshandling styrker det hennes missbruksproblematik, någonting som inte är fallet för
pojkarna i domarna. I bedömningen vägs även in att flickans övriga beteende tas upp som
ett bevis för hennes missbruk t ex att hon varit på svartklubb eller lämnat tomma
vinflaskor på sitt rum. Även om flickan har ett provokativt beteende och språk så vägs
detta in. Schlytter menar att samma beteende inte ges samma betydelse då det gäller
pojkar även om det är troligt att även de beter sig på liknande sätt (a a).
När missbruket ska styrkas görs även detta på olika sätt beroende på biologiskt kön.
Pojkarnas missbruk styrks ofta tekniskt, genom urin- och blodprov samt genom
iakttagelser. Även flickornas missbruk styrks ofta genom iakttagelser men även ofta
genom flickans egna berättelser. Rätten väger då även in andra förhållanden exempelvis
vilken umgängeskrets flickan har, hur hon beter sig och vilket språkbruk hon använder.
Även pojkens beteende beaktas och exempelvis om han är aggressivt, utåtagerande är det
en grund för vård men det kopplas inte till ett eventuellt missbruk och ses inte som ett
bevis på sådant (Schlytter, 1999).
3.3.2 ”Brottslig verksamhet”
Schlytter (1999) går inte närmare in och undersöker rekvisitet brottslig verksamhet men
hon konstaterar dock att det är pojkarna som dominerar vad det gäller detta. Hela 51 % av
pojkarna uppfyller rekvisitet medan endast 6 % av flickorna uppfyller det.
3.3.3 ”Annat socialt nedbrytande beteende”
Oberoende av biologiskt kön är rekvisitet ”annat socialt nedbrytbart beteende” det
vanligast använda rekvisitet i Schlytters undersökning (Schlytter, 1999). Detta innebär att
ungdomen ska bete sig på ett sätt som bryter mot samhällets normer till exempel att hon
eller han prostituerar sig, jobbar på sexklubb, begår något enstaka grovt brott som ändå
inte kan bedömas vara brottslig verksamhet eller om ungdomen ofta befinner sig i
missbruksmiljöer (prop 1989/90:28).
20
För flickor används detta rekvisit i betydligt större utsträckning (74 %) än för pojkar (56
%). Schlytter (1999) menar dessutom att detta används olika beroende på vilket
biologiskt kön ungdomen har. Då det gäller pojkar används detta rekvisit i huvudsak då
den berörda individens beteende ligger väldigt nära de andra rekvisiten, exempelvis rör
det sig om konsumtion av droger som ej ännu kan betraktas som ett missbruk. Vad det
gäller flickorna bedöms de vid ett flertal gånger efter situationer som inte anges i lagens
förarbeten. Bedömningen av flickorna kan exempelvis grunda sig på att hon har ett
suicidalt beteende eller en psykisk störning. Enligt rekvisiten måste detta i så fall vara en
orsak till antingen missbruk, brottslig verksamhet något annat socialt nedbrytande
beteende. Psykisk störning räknas inte i sig själv som ett socialt nedbrytande beteende
och det är ej heller självklart att suicidalt beteende ska räknas till detta. Tanken är
nämligen att agerandet ska vara utåtriktat för att det ska ligga till grund för vård och ett
självmordsförsök riktar sig snarare mot den egna individen. Slutsatsen Schlytter drar av
detta är att många av flickorna får vård enligt LVU utan att de egentligen uppfyller lagens
rekvisit (a a).
I fyra av domarna grundas vården via detta rekvisit på att flickorna har ett sexuellt
utmanande beteende och lever ut sin sexualitet på ett sätt som gör att rätten bedömer att
det är stor risk att någon utnyttjar dem. Flickorna har dock ej prostituerat sig. I två fall
hänvisar rätten dessutom till att flickan har en pojkvän som är invandrare och i något fall
att flickan har en äldre pojkvän. Allt detta bedöms för flickorna vara ett ”annat socialt
nedbrytande beteende” (Schlytter, 1999). Schlytter menar att normer kring sexualitet bara
kommer fram då den berörda individen är en flicka. Inte i någon av de domar som
Schlytter har studerat omhändertas en pojke av sådana eller liknande anledningar.
Överhuvudtaget menar hon att flickornas situation bedöms annorlunda och generellt. Hon
menar att man kan se att flickor omhändertas för att de riskerar att utnyttjas av andra, för
att andra misshandlar dem samt för att de mår psykiskt dåligt även i fall där detta inte
innefattas av rekvisiten (a a).
Schlytter (1999) menar att det i hennes undersökning är tydligt att det finns stora
normskillnader kring pojkar och flickor. Hon menar att de normer som gäller för pojkar
är de som finns i rättspraxis medan de som gäller för flickor är mer otydliga och
godtyckliga. Då det gäller flickor använder man sig dessutom av förhållanden som inte
finns med i lagen eller dess förarbeten som grund för vård.
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
De två teoretiker vi främst har utgått ifrån är Yvonne Hirdman och Raewyn Connell.
Yvonne Hirdman var tidigare professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och nu
är hon bland annat verksam som professor i genushistoria vid Historiska institutionen vid
Stockholms universitet (Stockholms universitet, 2009). Hon införde och etablerade
begreppen genus och genussystem i den svenska forskningen på 1980-talet (Gemzöe,
2003). Raewyn Connell är sociolog och verksam vid The University of Sidney. Utöver
sociologi har hon även utmärkt sig inom andra forskningsområden så som bland annat
genus och sexualitet. Hon har haft betydelse för maskulinitetsforskningen genom sin bok
21
”Masculinites” och hennes verk har översatts till ett flertal språk (University of Sidney,
2009).
Vi utgår från att det finns olika föreställningar i samhället kring vad en kvinna och en
man ska vara och göra. Vi utgår även från att kvinnor och män har olika förväntningar på
sig som påverkar det handlingsutrymme de har som människa. Inbyggt i detta finns ett
ojämlikt maktförhållande, där mannen är den överordnade. Det finns många teorier som
beskriver detta och vi har valt att använda oss av Hirdmans teori om genussystem och
genuskontrakt. Vi har bl a valt just den teorin eftersom vi tycker att vi på ett bra sätt kan
återknyta denna till våra frågeställningar. Teorin ger en förståelse för processerna som
ligger bakom föreställningar om kön och reproduktionen av normer, men även de
grundläggande maktaspekter som medföljer. Detta tycker vi att hjälper oss att förstå vårt
empiriska material i förhållande till våra frågeställningar.
Vi har även valt att kort beskriva socialkonstruktivismen, eftersom vi har förstått att den
syn på det sociala livet som denna teori beskriver är en förutsättning för genusteorin,
samt för möjligheterna till samhällsförändring. Socialkonstruktivismen använder vi inte
närmare i vår analys men eftersom den ligger som grund för både Hirdmans och Connells
teorier är det vår uppfattning att det är av vikt att vi presenterar den för att kunna förstå
dessa teorier fullt ut
4.1 Socialkonstruktivism
Begreppet social konstruktion infördes av Berger och Luckmann med boken The social
construction of reality (1966) (Nationalencyklopedin, 090520). Författarna menar att den
verklighet vi människor uppfattar och det vi därmed ser som kunskap, är en social
konstruktion som i grunden baseras på subjektiva tolkningar. Verkligheten har sitt grund i
individens tankar och handlingar, samtidigt som upplevelsen av verkligheten upprätthålls
och reproduceras just genom dessa tankar och handlingar. Genom interaktion mellan
människor samordnas dock de subjektiva upplevelserna inom samhällen,
samhällsgrupper och olika sociala kontexter. Detta sker enligt Berger och Luckmann
(1966) genom objektivering, vilket innebär att kollektivt skapa ett system av tecken;
gemensamma betydelsebärande koder. Språket är ett grundläggande teckensystem,
varigenom objektiveringar i upplevelsen av verkligheten reproduceras. På detta sätt
skiljer sig uppfattningen av och beskrivningen av omvärlden år mellan olika samhällen,
men av samma anledning är den likartad inom olika samhällen (a a). Därmed finns det
enligt socialkonstruktivismen inte finns någon objektiv sanning (Gunnarsson och
Svensson, 2009). Hilte (1996) skriver om hur vi genom en gemensam tolkning av världen
skapar kulturen. Detta är en dialektisk utveckling, där kulturen skapar den enskilda
människan, men där även människan formas av kulturen.
Den socialkonstruktivistiska teorin har ofta använts inom samhällsvetenskapen för att
ifrågasätta sociala fenomen, som uppfattas som determinerade (Nationalencyklopedin,
09.05-07). Gunnarsson & Svensson (2009) lyfter fram att kunskapen är beroende av det
sammanhang där den är skapad och av de människor den är skapad av. Detta vidhåller
även Staaf (2005). Hon betonar att olika grupper av människor skapar olika typer av
tolkningsramar gentemot verkligheten och att det i vissa sammanhang är viktigt att
22
klargöra inom vilken historisk och social kontext olika sociala företeelser är skapade.
Staaf tar den sociala konstruktionen av vår lagstiftning som exempel och menar att det är
viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till denna och inte anta den som en sanning (a a).
Ett annat exempel som vi tänker oss är att den politik som ligger bakom konstruktionen
av lagen är socialt konstruerad. Gemzöe (2003) framhåller att det inom feministisk
forskning är det socialkonstruktivistiska synsättet som dominerar när det gäller hur man
ser på kön som en social konstruktion. Detta har lett till utvecklingen av genusbegreppet
som vi skrivit om i begreppsdefinitionen och som är centralt i den genusteori vi använder
oss av i vår uppsats, vilken vi redogör för nedan.
4.2 Genusteori
Feministiska forskare började tänka på könet utifrån uppdelningen mellan det sociala och
det biologiska könet på 60-talet (Ljung, 2003). På 70-talet utvecklade Gayle Rubin en
teori om att genus/kön är uppbyggt som ett system: the sex/gender system. Rubin menade
att könsskillnaderna är något som påtvingas oss och att de socialt förstärks kraftigt i
jämförelse med hur de biologiska skillnaderna ser ut. Vidare framhåller hon att systemet
är ojämlikt på så sätt att kvinnorna är underordnade männen, vilket leder till
kvinnoförtryck och sexism. Genom sådant som den könsbaserade arbetsuppdelningen
som finns i samhället, menade hon att könsskillnader förstärks och ”görs”. Ljung betonar
att feministiska forskare genom att fokusera på genus som ett system som är socialt och
kulturellt uppbyggt, öppnade för möjligheten till föränderlighet när det gäller
könsnormer. De kunde komma förbi den samhälleliga synen på könet och
könsskillnaderna som något biologiskt förutbestämt och oföränderligt.
Hirdman införde genusbegreppet i Sverige i slutet av 80-talet (Gemzöe, 2003). Även hon
betonade möjligheten att beskriva kön som något som görs genom sociala praktiker och
som därmed även är möjligt att förändra. Hon vill dock poängtera att det redan är
preciserat vad som är manligt och kvinnligt i det samhälle som individen föds in i.
Strukturerna i samhället implementerar det biologiska och det sociala könet som
oföränderligt för oss människor och könsstrukturerna är en grundläggande del av alla
sociala ordningar. Därför vill hon med ordet ändå understryka att det sociala könet inte är
något som man frivilligt väljer eller lätt kan byta när man har lust med det. Hon förklarar
begreppet som att det har en symbiotisk karaktär, där det kulturella och det biologiska
könet tätt följs åt. Men vidare menar hon att begreppet öppnar för möjligheten att inte
heller det biologiska könet är determinerat, utan kan påverkas av det sociala könet
(Hirdman, 1988 och Hirdman, 2009).
Hirdman utvecklade även hon en teori om genus som ett system, det s.k. genussystemet,
vilket fick stor framgång i Sverige (Ljung, 2003). Hon ville med det beskriva och förklara
de sociala praktiker och strukturer som hon menar gör att samhället reproducerar vissa
föreställningar om kön (Hirdman, 1988). Författaren redogör för hur hon genom
historiens gång kan skönja tre olika stereotyper som beskriver hur kvinnan har definierats
i relation till mannen. Den första handlar om att kvinnan är en s.k. ”icke man” (Hirdman,
2001, s. 27). Kvinnan fanns så att säga inte och räknades inte som mänsklig. Den andra
stereotypen beskriver kvinnan som en svagare och ofullgången version av en man. Enligt
den tredje stereotypen är kvinnan motsatsen till mannen, en syn på män och kvinnor som
23
bygger på ett dikotomt tänkande (a a). Detta motsatstänkande är centralt inom teorin om
genussystemet. Hirdman (1988) menar att systemet bygger på två bärande principer:
1. Dikotomi; könens isärhållande
2. Hierarki; mannen som norm
Enligt det dikotoma tänkandet är män och kvinnor olika och bör så vara. Hierarkin
mellan män och kvinnor bygger på att mannen är normen som kvinnor alltid blir
jämförda med, måste förhålla sig till och underordnas. Dessa två principer är beroende av
varandra, menar Hirdman och genererar en reproduktion av systemet. Ju mer könen hålls
isär, ju mer given och icke ifrågasatt blir den manliga dominansen och normskapandet (a
a).
Hirdman (2001) menar att det är utifrån att de flesta kvinnor är biologiskt byggda för att
kunna föda barn som kvinnan har fått rollen som ”den andra” och som genusordningen
har tolkats som vore den av naturen given. Det är därför som den har skapats och
återskapats, i ett dialektiskt samspel mellan kultur och biologi (a a). För att visa hur
genussystemet upprätthålls i praktiken har Hirdman (1988) utformat begreppet
genuskontrakt. Detta kontrakt ser olika ut beroende på tid och rum, men det som är
oföränderligt är att en part definierar den andra och det är den definierande parten som
sätter upp reglerna för kontraktet. Med genuskontraktet vill Hirdman bland annat visa hur
individen är låst vid strukturen. Vidare menar hon att kontraktet finns på tre nivåer i
samhället:
1. en kulturell, abstrakt nivå, där en föreställning om hur idealmannen och
idealkvinnan ska vara skapas och återskapas.
2. en reell och praktisk nivå som inbegriper t ex arbetsdelning och samhällelig
organisation.
3. en individnivå som handlar om socialiseringen till man och kvinna.
Hirdman poängterar att genuskontraktet ärvs från en generation till en annan och är det
verktyg med vilket genussystemet formas och bevaras (a a & Hirdman 2001).
Som stereotyp och mall för genuskontraktet ser Hirdman (2001) äktenskapet, där det blir
tydligt hur kvinnor och män ska anta olika roller, har olika uppgifter och
handlingsutrymmen, olika skyldigheter och rättigheter. Mannen ska ta hand om kvinnan,
han ska försörja henne och deras barn. Han är den starkare, aktiva parten som strävar
efter frihet och oberoende. Kvinnan beskrivs som den svaga och passiva parten, som ska
föda barn och sköta hemmet. Hennes strävan ska vara symbios med mannen. Hirdman (a
a) menar att detta är genuskontraktets oföränderliga bas, men poängterar vidare att det
inom kontraktet ändå pågår ständiga förhandlingar mellan könen. Förhandlingar om det
möjliga handlingsutrymmet; ett tänjande på genuskontraktets gränser. Mot bakgrund av
det oföränderliga, menar Hirdman (a a), att man kan se förändringarna. Förhandlingarna
sker dock inom ett visst handlingsutrymme, ett handlingsutrymme som ser olika ut för
män och kvinnor. Genom att förhandlingsstrategierna därmed ser olika ut för män och
kvinnor, reproduceras systemet även av detta. Ytterligare en anledning till att
24
genussystemets bibehålls menar Hirdman beror på att både män och kvinnor upplever sig
ha fördelar av denna ordning. Genom att vara låst av strukturen har individen ett visst
handlingsutrymme, men åtnjuter inom detta utrymme även ett visst mått av fördelar.
Vidare skriver Hirdman (2001) om hur genuskontraktet och beroendet mellan man och
kvinna ofta framställs som en jämlikt samarbete. Hon betonar dock ojämlikheten, där
kvinnan är den underordnade och beroende.
Isärhållandet inbegriper också sexualiteten och Hirdman (2001) betonar hur
genuskontraktet påbjuder att sexuellt begär bör väckas av olikhet. Hon menar att
sexualiteten hjälper till att göra genus genom att män och kvinnor vill förstärka sina
olikheter för att väcka begär hos det motsatta könet (a a). Ett förstärkande av passivitet
kontra aktivitet, svaghet kontra styrka, symbios kontra oberoende, finns alltså genom
sexualiteten inbyggt i genussystemet. Hirdman skriver vidare om att kvinnans sexualitet
genom historien ofta har varit en handelsvara. Detta lyfter hon fram som det ”sexuella
kontraktet” (Hirdman, 2001, s 87). Något vi förstår som en tyst uppgörelse män emellan
där mannen är norm även när det gäller sexualiteten och där kvinnans sexualitet är
mannens och inte hennes egen.
4.3 Hegemonisk maskulinitet
Connell (1996) menar att det finns olika typer av manlighet som exempelvis baseras på
klass och ras. Dock finns det ett idealt sätt att vara man och utöva manlighet på och att
det genom detta finns en manlighet som är mer godtagbar och accepterad än andra sätt att
uttrycka manlighet på, detta benämner hon hegemonisk maskulinitet. Begreppet
hegemoni pekar på den kulturella dynamik som uppstår i ett samhälle och som gör det
möjligt för en specifik grupp, i detta fall en specifik grupp av män, att anta och behålla en
dominerande samhällsställning. På detta vis menar hon att en specifik grupp av män
kommer att dominera inte bara över andra grupper av män utan även över kvinnor som
antar en underordnande position (a a).
Den hegemoniska maskuliniteten beskrivs som socialt konstruerad och Connell (1996)
menar att den ser olika ut beroende på vilken kontext man befinner sig i och vilka
egenskaper som här betraktas som optimalt manliga. Vi uppfattar det som att hennes syn
på vad som är överlägsen maskuliniteten borde, därför är präglad av den västerländska
kontext hon befinner sig i och det är även en västerländsk manlighet hon beskriver där
mannen ska vara vit, heterosexuell, icke feminin och stark. Eftersom den hegemoniska
manligheten beskrivs som inlärd och skapad genom sociala relationer så innebär detta
även att denna roll av manlighet är föränderlig (a a).
Connell (1996) menar att hur manlighet ordnas bland annat påverkas av etnicitet, klass,
så kallat feminint beteende samt homosexualitet. Hon menar att den hegemoniska
maskuliniteten är beroende av att det finns underordnade, mindre acceptabla former av
manlighet annars kan den inte existera. Lägst av alla män menar hon att homosexuella
står och att dessa utesluts från andra män genom bland annat smutskastning och våld. Det
är dock inte endast homosexuella män som stängs ute från möjligheten att ingå i en
hegemonisk maskulinitet utan även vissa västerländska, heterosexuella män. I dessa fall
används ofta ord som hänvisar till feminint beteende och som tydliggör att ett sådant
25
beteende är det som ligger till grund för utestängningen. Connell menar att det även finns
vissa män som får möjlighet att betraktas som hegemoniskt maskulina trots att de
exempelvis är svarta. Hon ger exemplet den svarte idrottsmannen som lyckas upprätta en
viss status men att detta inte blir betydelsefullt för den stora gruppen av svarta män som
fortfarande betraktas som underordnade i den västerländska kontexten (a a).
Trots detta menar Connell att det i verkligheten är få män som på riktigt lever upp till den
normativa bild av manlighet som målas upp i samhället. Men att dessa män i många fall
gör sitt yttersta för att påvisa sin överordning, både över kvinnor och över andra män, för
att kunna ta del av de fördelar detta ger i samhället (a a).
4.4 Kritik mot de teorier vi har valt
Enligt Gemzöe (2003) har feministiska teoretiker kritiserat Hirdmans genussystem för att
det förutsätter att systemet är ojämlikt, att det finns en inbyggd hierarki. Kritikerna menar
att det statiska och ensidiga i begreppet gör det svårt att förstå hur förändringar sker (a a).
Exempel på förändringar är kvinnors ökade deltagande på arbetsmarknaden och i det
politiska livet (Ljung, 2003). Enligt Ljung har Hirdman själv senare uttalat att hon anser
att hennes teori i alltför hög grad betonar reproduktionen av strukturerna. Ljung skriver
vidare om hur antropologer har kritiserat Hirdmans genussystem för att enbart vara
uppbyggt utifrån ett västerländskt perspektiv. Författaren lyfter fram vikten av en teori
som gör det möjligt att se det unika i varje samhälles genussystem. Utifrån det kan man
göra jämförelser och generaliserande analyser (a a). Det skulle även göra det möjligt att
begreppet inbegrep ett förhållande mellan könen som var jämlikt (Gemzöe, 2003).
Thurén (1996) har utvecklat genussystemsbegrepp, för att göra det möjligt att se
potentiella skillnader i olika slag av system, kulturellt och historiskt. Hon menar att även
om genus tränger igenom hela samhället, så finns det ändå gradskillnader. Författaren
skriver att samhällen kan vara mer eller mindre genusifierade och för att beskriva detta
använder hon orden ”styrka, räckvidd och hierarki”. Styrka definierar hur starkt systemet
är; vilken vikt samhället i fråga lägger vid genus och hur starka de sociala repressalierna
är när en individ bryter mot systemet. Räckvidd används för att beskriva vilka och hur
många områden som berörs av grupperingen utifrån genus, t ex kläder, sysslor och
symboler. Hierarki visar i vilken grad systemet är ojämlik, i vilken grad en genusgrupp
har makt över den andra (a a).
Gemzöe (2003) poängterar vikten av att man i analysen av hierarkin som baseras på
genus, tar med andra hierarkier i beräkningen och det som sker när de systemen
sammanstöter på olika sätt. Andra hierarkier som Gemzöe ger exempel på är etnicitet och
klass. Detta är något som fattas i Hirdmans teori.
Även Connell kan kritiseras. New (2001) menar till exempel att det i Connells teorier om
manlighet inte kommer fram att även män förtrycks. Till exempel genom att pojkar som
växer upp i en västerländsk kontext många gånger utsätts för övergrepp medan deras
manlighet konstrueras. Detta genom att de exempelvis inte tillåts visa att de är ledsna.
New menar med andra ord att konstruktionen av den hegemoniska manligheten innebär
ett förtryck för de män som sedan blir utövare av samma manlighet.
26
5. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
Nedan kommer vi att redogöra för vårt tillvägagångssätt under processen med vår
uppsats. Vi kommer att gå igenom vilken metod vi har använt samt hur vi har valt denna.
Vi kommer även att redogöra för hur vi har gjort vårt urval av domar, hur vi har
begränsat oss i vårt arbete samt vilken arbetsfördelning vi har gjort. Vidare kommer vi att
presentera det skriftliga material vi använt oss av och motivera varför vi gjort just dessa
val. Utöver detta kommer vi även att föra en etisk diskussion kring vår uppsats både med
syfte att granska hur vi fått fram vårt material och hur vi presenterar det.
Vårt empiriska material har vi samlat in genom att använda kvalitativ metod men då vi
har analyserat vår data har vi använt både kvalitativ och kvantitativ metod, detta för att få
så stor förståelse för materialet som möjligt och för att kunna skapa en helhetssyn kring
detta. Utöver det material vi samlat in använder vi oss även av tidigare forskning för att
skapa en bakgrund samt en möjlighet att analysera våra domar.
5.1 Urval och avgränsningar
Vår tanke var från början att intervjua socialsekreterare för att få fram vilka idéer och
motiv som ligger bakom en ansökan om LVM samt att koppla dessa intervjuer till en
granskning av domar från länsrätten. Dock insåg vi snabbt att vi måste begränsa vår
frågeställning och därmed även vårt urval av de enheter vi ville granska. Vårt slutliga val
blev därför att endast granska LVM – domar.
Av andra kapitlet i Tryckfrihetsförordningen (TF) framgår att LVM - domar är offentliga
handlingar vilka ej är belagda med sekretess och som dessutom finns tillgängliga för
allmänheten (2:1 § TF). Enligt 2:14 § TF samt 15:4 § SekrL ska en allmän handling
begäras ut hos den myndighet som handhar denne, i vårt fall länsrätten. Enligt 2:12-13 §§
TF ska dessa lämnas ut då så begärs och det ska även finnas möjlighet att göra kopior av
dessa, en rättighet som vi har utnyttjat.
I vårt fall finns ingen möjlighet att göra en totalundersökning (Rosengren och Arvidsson,
2002) av alla LVM- domar som finns. Vi kunde inte ens begränsa populationen till alla
domar från en specifik länsrätt. Detta menar Rosengren och Arvidsson (2002) ofta är
alldeles för tidskrävande. Så uppfattar vi att det är just i vårt fall.
För att göra ett urval av domar valde vi först att begränsa oss till länsrätten i Malmö.
Detta val har många anledningar, dels sparar det oss både tid och pengar då vi endast
behöver ta oss till Malmö för att få fram domar och dels är vi ej intresserade av att göra
en jämförande studie mellan två eller flera länsrätter. För att få fram och göra ett urval av
alla de domar som finns tillgängliga vid länsrätten i Malmö har vi vid ett flertal gånger
diskuterat med anställda vid länsrätten. Vår intention var att välja ett visst antal domar
från varje år under en tioårsperiod t ex tre domar då den tilltalade är en man och tre
domar då den tilltalade är en kvinna, från varje år. Då skulle vi t ex kunnat numrera alla
domarna och göra ett slumpmässigt stickprov (Rosengren och Arvidsson, 2002) beroende
av hur många som dömts respektive år. För att göra denna form av analys är det vår
uppfattning, att vi även hade varit tvungna att göra en analys av attityden i samhället
27
under samma period och se om förändringar i samhällsdiskursen kan ha påverkat och fått
genomslag i domarna. Även här var vi tvungna att avgränsa oss och inse att den
begränsade tid vi har till vårt förfogande gör att denna undersökning ej är möjlig. Det
slutliga valet av domar, sammanlagt 60 domar, har istället valts ut från 2008. Detta för att
spegla den samhällsdiskurs vi lever i idag samt för att spara tid, då alla dessa domar finns
samlade på samma ställe, dvs i länsrättens byggnad i Malmö. Vidare valde vi sedan att
granska de trettio sista domarna under året som gällt kvinnor och de trettio sista domarna
som gällt män. Vi har dock uteslutit domar som rör omedelbart omhändertagande eller
överflyttande samt de mål som blivit avskriva. Vi har endast fokuserat på domar som rör
ansökan om eller beredande av vård enligt LVM. Svensson (1996) skriver att det urval
som görs till en kvalitativ studie vanligtvis inte görs slumpmässigt utan att detta med
fördel istället, precis som vi gjort, görs utifrån undersökningens syfte. Att göra ett
slumpmässigt stickprov hade dessutom kunnat innebära problem för oss då vår intention
är att jämföra domar från länsrätten utifrån ett genusperspektiv. Skulle vi numrerat
domarna och t ex välja var femte dom under ett år hade risken varit stor att vi endast
skulle ha fått domar över män och då hade vi ej kunnat göra den jämförande studie
utifrån biologiskt kön som var vår avsikt.
På grund av att vi har en begränsad tid till vårt förfogande upplever vi att vårt val, som
beskrivs ovan, är det som passar vår undersökning bäst. Vi har fått fram ett rikt material
som vi har arbetat med och eftersom vi granskat så pass många domar och har varit två
som gjort arbetet parallellt anser vi att vi ändå kan uppnå en viss trovärdighet.
5.2 Metod
För att få svar på våra frågeställningar har vi valt att främst använda delar ur grundad
teori, men även gjort en statistisk analys. Våra metodologiska val har därmed både
kvalitativa och kvantitativa inslag, men trots att vissa delar i vår textanalys är kvantitativa
ligger tyngdpunkten i slutändan på den kvalitativa analysen. Bergström och Boréus
(2000) menar att när det finns kvantitativa inslag i en analys, men en avancerad tolkning
måste göras av materialet, kan analysen ses som kvalitativ (a a). Från början var även vår
tanke att använda oss av kvantitativ innehållsanalys, där vi tänkte jämföra förekomsten av
olika adjektiv i domarna. Efter att prövat detta på delar av vårt material kom vi dock fram
till att det inte gav något djupare resultat och därmed inte skulle hjälpa oss i analysen och
för att få svar på våra frågor.
5.2.1 Grundad teori
Grundad teori är ursprungligen utformad för att undersöka social interaktion (Guvå &
Hylander, 2003) Utifrån empiri och den mening som människor själva ger verkligheten
de lever i, är syftet att utveckla idéer och generera nya teorier. Inom metoden får den data
man samlar in helt styra analysprocessen men även vidare urvalsprocess. Det är vanligast
att använda sig av observationer inom grundad teori eftersom man anser att man då bäst
kan utforska innebörden i sociala processer. Men även andra datainsamlingsmetoder, som
t ex intervjuer eller analys av textdokument kan användas, inte minst som komplement
till observationerna. Författarna beskriver grundad teori som ett mellanting mellan
kvalitativ och kvantitativ forskning. Precis som i kvalitativ forskning är det forskaren
själv som är mätinstrumentet i processen, men metodens tillvägagångssätt är mer
28
systematiskt organiserat än vad kvalitativ tolkande metod annars är (a a). Vi tänker oss att
en fördel med metoden är att forskaren får möjlighet att använda vetenskaplig kreativitet.
Dels för att denne inte är bunden vid en teori, men även genom att forskningsprocessen
styrs av materialet och de idéer som dyker upp hos forskaren i kontakten med materialet.
Enligt oss kan en nackdel med metoden vara att forskningsprocessen kan bli utelämnad
till forskarens godtycke, eftersom det kan vara svårt för forskaren att redovisa hela sin
tankeprocess i detalj. På så sätt kan det även bli svårt för läsaren av studien att avgöra om
resultaten är tillförlitliga.
5.2.2 Grundad teori - vårt tillvägagångssätt
I vårt sökande efter en metod som passade vår studie, var vår intention att hitta en metod
som kunde hjälpa oss att strukturera de juridiska dokument som är vårt
undersökningsmateriel, så att vi kunde se eventuella samband och mönster. Vi ville
arbeta med en kvalitativ och tolkande metod, men som ändå genom sin utformning kunde
ge oss en viss säkerhet utifrån reliabilitetsaspekten. Vi såg grundad teori som till viss del
lämplig för detta. Metoden är dock väldigt strikt om den tillämpas till fullo och detta
ansåg vi inte passade vår studie. Vi har därför valt vissa bitar ur metoden, som vi tycker
hjälper oss i processen mot att få svar på våra frågor. Beskrivningarna när det gäller
tillvägagångssättet inom grundad teori skiljer sig lite åt i den litteratur vi har använt oss
av. Nedan redovisar vi vilka bitar av metoden vi har valt ut, hur vi har tolkat dessa samt
vårt tillvägagångssätt.
Starrin (1996) beskriver hur metoden bygger på användningen och skapandet av begrepp,
egenskaper och kategorier. När man använder begrepp sätter man namn på företeelser
och händelser i texten, begreppsliggör dem, för att beskriva vad dessa uttrycker. Begrepp
kan definieras som den underliggande meningen i den text man arbetar med. Sedan
jämför man olika begrepp med varandra för att söka efter mönster och eventuellt kunna
föra ihop olika begrepp i kategorier. Kategorierna är tänkta att ligga på en högre
abstraktionsnivå för att ytterligare uttrycka innebörder. De olika kategorierna kan i sin tur
beskrivas med olika egenskaper (a a). Guvå och Hylander (2003) beskriver detta som att
man gör en ”/…/ översättning från empiriska data genom att materialet bearbetas till en
alltmer teoretisk form” (s 37). Denna process kallas att koda materialet. För att finna
begrepp och kategorier riktar man frågor till texten som handlar om vad det är som
händer, vilka företeelser man tycker sig se och vad dessa företeelser och händelser
uttrycker. I detta första skede är kodningen väldigt öppen och förutsättningslös (Starrin,
1996).
Vårt första steg var därför att vi var för sig noterade allt som vi såg som meningsfullt och
intressant; händelser och företeelser som de olika parterna tog upp som motiv för sin egen
sak. Detta var koder antingen i form av enstaka ord, fraser eller hela meningar.
Guvå och Hylander (2003) poängterar vikten av komparation under kodningsprocessen.
Detta innebär att man samtidigt som man noterar meningsfulla indikatorer jämför dessa
med varandra för att redan i ett mycket tidigt skede få idéer om eventuella mönster. Allt
eftersom utvecklar man en s.k. kodnyckel, som består av de idéer man hittills fått. Man
jämför sedan de koder man får fram under den fortsatta kodningen med dessa idéer.
29
Framväxten av kodnyckeln och den kontinuerliga jämförelsen med denna fortsätter sen
under hela det vidare begreppsliggörandet och kategoriseringsprocessen (a a).
När vi hade noterat koder grupperade vi dessa i kategorier och gav kategorierna namn.
Genom att ge kategorierna namn begreppsliggjorde vi det som sammanförde de olika
koderna och beskrev vad det var som gjorde de meningsbärande koderna meningsfulla. I
sammanförandet vände vi och vred på de olika koderna för att jämföra dem och
komparera. Vi ställde vi oss frågor om vad det var som kännetecknade dem och på vad
sätt vi kunde se skillnader, likheter och mönster. För vissa koder var flera kategorier
lämpliga. Hela tiden jämförde vi kategorierna och dess egenskaper med varandra för att
återknyta till de idéer, den kodnyckel, som vi allt eftersom började skönja.
I början av vårt sökande efter koder upplevde vi att vi i stor utsträckning överkodade
materialet, vi tyckte att allt kunde vara viktigt och av intresse. Detta är något som Starrin
(1996) beskriver som vanligt, speciellt om metoden är ny för en. Under processen då vi
samtidigt jämförde koder med varandra kunde vi dock allt mer urskilja vad som
egentligen var meningsfullt i förhållande till övriga indikatorer. På detta sätt
utkristalliserades en kodnyckel för oss och vi upphörde att överkoda. Genom att vi sen
kategoriserade materialet och jämförde dessa på olika sätt specificerades och smalnade
vår kodnyckel av ytterligare och vi började urskilja tydligare mönster.
För att ytterligare öka möjligheterna till komparation mellan de domar som gäller kvinnor
och de domar som gäller män delade vi upp dem i grupper om tio. Sedan kodade vi
ömsom tio domar från vardera kön. På så sätt tyckte vi att vi på bättre sätt blev
uppmärksamma på likheter och skillnader mellan dem. Vi ville även uppmärksamma vem
som gav uttryck för vad i domen. Därför delade vi upp alla domar i grupperna:
1.
2.
3.
4.
yrkande från åklagaren d v s socialnämndens ansökan om tvångsvård enligt LVM
yrkande från motpart dvs den berörda individens svar på socialnämndens ansökan
domskäl dvs anledningen och motiveringen till domslutet
domslut, länsrättens beslut angående ansökan om tvångsvård
Detta tyckte vi var relevant för vår frågeställning eftersom det kan visa vem som
uttrycker eventuella föreställningar om kön, samt om det är någon speciell part som
eventuellt reproducerar normer gällande kön. Med inspiration av Schlytter (1999) tänkte
vi oss att det var viktigt att läsa domen bakifrån. Vi läste därför domslutet sist och
yrkandena först, för att se hur domen utvecklades.
5.2.3 Statistisk analys - vårt tillvägagångssätt
För att få en överblick över vårt material har vi gjort en statistisk analys med hjälp av
dataprogrammet SPSS. Styrkan med denna kvantitativa metod tänker vi är att den ger
resultat som är tydliga och tillförlitliga i många avseenden. Vi tänker dock att det finns en
risk att med metoden missa uppgifter, t ex uppgifter som inte kan grupperas som antingen
det ena eller andra. Men förutom att få en överblick över vårt material har denna metod
ändå hjälpt oss med att se intressanta variationer mellan gruppen män och gruppen
30
kvinnor som skulle ha varit svåra att se i en kvalitativ analys. De variabler som vi sett
som relevanta att undersöka är följande:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
ålder
typ av missbruk,
enligt vilket rekvisit i 4 § 3 LVM som domslutet bygger på
om ansökningarna om tvångsvård har bifallits eller avslagits
om målsägande själv ställer sig positiv eller negativ till ansökan
huruvida målsägande har blivit omedelbart omhändertagen eller inte
Variablerna valde vi ut eftersom det är vår uppfattning att de ger oss en grundläggande
bas att stå på i resten av arbetet med vårt material. Speciellt variabel 1 -3 anser vi vara
speciellt viktiga, där dessutom den tredje variabeln är en del i vår frågeställning. I
efterhand har vi förstått att det hade varit relevant att lägga in fler variabler, exempelvis
om rätten hänvisar till den berörde individens barn. I vår jämförelse av hur rekvisiten har
använts i dessa fall har vi istället fått undersöka detta manuellt.
Vi gjorde två databaser med respektive variabler, en för män och en för kvinnor. Efter att
vi namngett våra variabler och gett dem dess rätta egenskaper, matade vi in våra data.
Efter det gjorde vi tabeller och diagram som visualiserade likheter och skillnader inom
variablerna mellan män och kvinnor. Ett problem vi stötte på var att det ibland inte
bokstavligt stod vilket rekvisit som domslutet byggde på. I sådana fall gjorde vi
tolkningar utifrån formuleringarna i domskälen. Genom att sedan jämföra med respektive
rekvisit kom vi fram till enligt vilket rekvisit domslutet hade fallit.
5.3 Arbetsfördelning
I vår arbetsprocess har vi i så hög utsträckning som möjligt arbetat tillsammans. Vi har
gemensamt tagit alla beslut kring teori, metod och material och vi har gemensamt varit på
länsrätten och letat upp och kopierat domar. Även den litteratur vi använt oss av har vi
valt ut tillsammans. I vissa fall har en referens lett till en annan och då har vi gemensamt
diskuterat relevansen av att ta in fler referenser i vårt material och om dessa verkligen har
tillfört vår uppsats något.
Alla domar har vi läst samt kodat och kategoriserat var och en för sig, för att sedan
diskutera och analysera gemensamt. För att uppnå så stor förståelse för materialet som
möjligt har vi ansett det viktigt att vi båda i så hög grad som möjligt har läst all litteratur.
Skrivarprocessen har dock i de flesta fall startat med att vi delat upp styckena mellan oss
och att vi var och en för sig har skrivit en grundtext som vi återkommit till den andre
med. Denna stomme har vi sedan diskuterat och bearbetat gemensamt. Styckena som
behandlar vår analys och diskussion har vi dock skrivit gemensamt från början.
I förfarandet med SPSS har vi gemensamt beslutat vilka variabler som skulle läggas in
samt vad vi var intresserad av att leta efter. Efter detta har en av oss lagt in variablerna i
programmet, detta för att spara tid. Det framkomna materialet har vi sedan gått igenom
och bearbetat gemensamt.
31
Eftersom vi i hög utsträckning både skrivit och diskuterat tillsammans så upplever vi att
bådas åsikter och funderingar kommer fram i det färdiga materialet. Vi upplever även att
vi nått en samstämmighet i språket och att det inte utifrån detta framkommer att vi är två
författare.
5.4 Metodens och undersökningens trovärdighet
Validitet är ett begrepp som innebär att man kontrollerar i hur stor utsträckning man
verkligen undersöker det man avser. Hur giltigt har egentligen det metod- och
mätinstrument man valt varit och hur giltigt och tillämpbart är egentligen resultatet
(Svensson, 1996).
Reliabilitet, det vill säga tillförlitligheten i undersökningen (Rosengren och Arvidsson,
2002) innebär att man om man repeterar samma undersökning igen ska komma fram till
samma resultat (Rosengren och Arvidsson, 2002 & Watt Boolsen, 2007). Begreppet
handlar om ifall studien innehåller några slumpmässiga mätfel (Rosengren och
Arvidsson, 2002) om den är konsekvent utförd och om dess resultat är varaktigt i ett
tidsperspektiv (Svensson, 1996). Att upprepa studien och då använda sig av samma
population och samma metod är alltså ett sätt att mäta undersökningens tillförlitlighet
(Watt Boolsen, 2007). Detta är tämligen lätt att göra med den del i vår undersökning som
bygger på statistik som tagits fram med hjälp av SPSS. Här kan vi jämföra siffror och
diagram och skulle troligen få samma svar en gång till. Vad det gäller kodningen,
kategoriseringen och tolkningen av domarna från länsrätten upplever vi det som svårare
men vi skulle troligen även här få fram samma resultat vid en ny genomgång baserad på
samma teoretiska utgångspunkter. En annan person med en annan teori som
analysverktyg skulle dock troligtvis inte komma fram till samma resultat som vi har gjort.
Watt Boolsen (2007) menar att det kan vara svårt att höja validiteten i en kvalitativ studie
men att detta ändå är möjligt. Exempelvis kan man höja en studies validitet genom att
vara kritiskt till de data man får fram, genom att noggrant dokumentera vad som sker
under forskningens gång och beskriva hur alla delar av processen har gått till samt att
vara tydlig då man sammanfattar sina slutsatser (a a). Allt detta har vi, för att höja vår
studies validitet, gjort i yttersta mån. Vi har även försökt ge alternativ till våra tolkningar
för att visa att de inte är allena rådande. Dessutom har vi varit noggranna med att ange
våra referenser och att hålla isär våra egna åsikter ifrån andras.
För att ge vår uppsats en ännu högre reliabilitet och trovärdigheten har vi varit noggranna
med att ej vara allmänna i våra formuleringar utan noga beskriva vad vi har inspirerats
av, vilka val vi har gjort, hur vi har gått tillväga och vilket material vi använt. Vi har även
kritiskt granskat våra tolkningar. Allt detta är saker som Watt Boolsen (2007) tar upp som
viktiga för att öka trovärdigheten i uppsatsen.
Watt Boolsen (2007) menar även att om man är fler som arbetar tillsammans och gör en
textanalys kan man bearbeta texterna var för sig, tematisera, koda och sedan ställa
resultaten mot varandra och jämföra. Överensstämmer koderna i detta läge har tolkningen
en högre reliabilitet än om en av oss ensam skulle ha gjort analysen. Att dessutom
analysera och diskutera koder och kategorier som växt fram samt det som framträder som
32
avvikande från det övriga materialet ökar trovärdigheten ytterligare (a a). När vi arbetat
med vårt material har vi därför gjort detta var och en för sig och sedan ställt framkomna
teman och koder mot varandra, samt diskuterat eventuella avvikelser.
Vi har förstått att forskarrelationen bland annat handlar om trovärdighet och tillit till data
och informant. Om vi hade gjort intervjuer hade det därför varit viktigt att granska
relationen mellan informant och forskare för att ha en möjlighet att bedöma
trovärdigheten i den information vi fått fram. Domar från länsrätten är offentliga
handlingar som ger uttryck för en faktisk händelse. Här finns ingen informant som kan
påverkas av oss under intervjuprocessen eller förvanska sanningen och vi upplever att det
som står i dessa domar är det som rätten gett uttryck för i sin bedömning. I inget fall har
en nämndeman varit skiljaktig i domslutet men om så hade varit fallet hade vi varit noga
med att presentera detta.
Genom att vi gjort allt detta för att höja reliabiliteten och validiteten i vårt arbete samt
eftersom de kodningar, kategoriseringar och analyser vi gjort var och en för sig har
överensstämt i mycket hög grad, upplever vi också att vårt resultat är trovärdigt.
5.5 Etiska överväganden
Forskningsetiska rådet (2009) har tagit fram en rad etiska principer att följa och fundera
över vid forskning. Flera av dessa krav berör oss och vi har därför beaktat och tagit stor
hänsyn till dessa under arbetets gång. Bland annat menar de att deltagarna i en studie
själva ska ha möjlighet att bestämma över sitt deltagande (a a), något som Denscombe
(2000) kallar informerat samtycke. Ett annat krav är det så kallade informationskravet
vilket innebär att de som på något vis berörs av forskningen också ska informeras om
dess syfte. De som deltar i forskningen ska informeras om att detta är frivilligt samt om
möjligheten att avbryta sitt deltagande när de ej längre är intresserade av att deltaga (a a).
I vårt fall har vi analyserat domar hämtade från länsrätten. Som vi tidigare konstaterat är
dessa offentliga handlingar och de är dessutom en del i ett redan upprättat
myndighetsregister. Enligt Forskningsetiska rådet (2009) är det ej nödvändigt att
deltagarna själva har möjlighet att bestämma över sin medverkan i studien då uppgifterna
hämtas från register som redan finns upprättade hos en myndighet. De menar även att det
ej är självklart att man då ska lämna information om den pågående forskningen till de
utvalda individerna utan att man måste bedöma om det är möjligt och relevant att lämna
denna information. De individer som medverkar i vår studie är dessutom ej aktiva i sitt
deltagande. Eftersom vår studie endast är på c-uppsats nivå, endast kommer att publiceras
genom skolan och ej kommer att spridas i någon större omfattning gör vi bedömningen
att det ej är nödvändigt att lämna information till någon av de personer som figurerar i
våra utvalda domar. De personer vars namn finns med i domarna har därför ej heller
blivit tillfrågade om sin medverkan. Detta gäller såväl tilltalade som domare och
nämndemän. Då vi begärt ut handlingarna från länsrätten har vi dock informerat om
varför vi gjort detta samt vårt syfte med studien.
Domarna räknas som allmänna handlingar och är offentliga men ändå har vi valt att
hantera och förvara materialet så försiktigt som möjligt. Vi har även valt att inte nämna
någon individ vid dess namn samt att skriva om vissa händelser så att det ska vara svårare
33
att identifiera den berörda individen. Detta handlar det så kallade konfidentialitetskravet
om (Forskningsetiska rådet, 2009). Om domarna och informationen i dessa skulle spridas,
är det vår tolkning, att detta skulle kunna uppfattas mycket känsligt av de inblandade och
eventuellt även av närstående till dem. Därför kommer vi även att förstöra domarna efter
att vår uppsats blivit godkänt av opponenter och examinator.
I arbetet med vår uppsats har det ej förekommit något beroendeförhållande mellan någon
av oss och de individer som förekommer i materialet, vilket Forskningsetiska rådet
(2009) menar är viktigt. Vi är ej heller i beroendeställning till någon finansiär som kan
påverka resultatet av vår studie (Kvale, 1997). På grund av den begränsade tid vi har haft
till vårt förfogande har vi dock ej haft möjlighet att göra en stor forskningsstudie och vi
har därför varit hänvisade till att använda oss av tidigare gjord forskning. Vi är medvetna
om att detta, samt de teorier vi valt har påverkat oss då vi gjort vår analys. Något som
även kan ha påverkat vårt arbete är att en av oss tidigare suttit som nämndeman i
länsrätten och därför känner till vissa domare och nämndemän. Detta är dock ingen
pågående relation och alla tidigare åsikter om dessa personer har i största möjliga mån
satts inom parantes.
Vi har funderat över om vår studie kan ha några konsekvenser för någon inblandad
(Kvale, 1997). Vi har kommit fram till att eftersom vi arbetar utifrån
konfidentialitetskravet är det ej troligt att någon av de individer vars namn finns med i
materialet drabbas av några konsekvenser. En följd av vårt arbete är dock att vi har tagit
tid i anspråk från anställda på länsrätten som diskuterat vår idé och hjälpt oss att få fram
vårt material.
5.6 Skriftligt material
För att färdigställa arbetet med vår uppsats samt för att få en bättre förståelse för de
domar vi valt att bearbeta har vi valt ut en hel del litteratur som vi anser vara relevant. Vi
har hela tiden försökt att komma så nära källan som möjligt och har därför framförallt
använt oss av primära källor.
För att finna lämplig litteratur utöver den redan nämnda började vi med att leta bland
gammal kurslitteratur från kurserna i missbruk och socialrätt. Efter detta sökte vi på
Internet samt i bibliotekens kataloger efter litteratur. Vi använder flera olika sökord bland
annat: missbruk, LVM, tvångsvård, proposition, missbruk och genus, genusteori,
socialkonstruktivism mm men vi sökte även på specifika författare som vi trodde att vi
kunde använda oss av.
Vi lånade hem mängder av böcker och genom att bläddra igenom och läsa dessa ytligt
kunde vi välja ut vilket av detta material som vi kunde använda. Via mail hade vi
korrespondens med Annika Staaf som gav oss tips på en del litteratur men även vår
handledare Monica Larsson samt Linda Lill, verksam på Malmö Högskola, kom med
värdefulla tips till oss.
Först och främst har vi använt oss av en hel del lagtexter, detta eftersom lagtexterna är
det nämndemän och domare men även vi som uppsatsskrivande studenter har att rätta oss
34
efter. För att få en ökad förståelse för lagarna, främst LVM och LVU, har vi använd ett
flertal av regeringens propositioner. Av denna anledning har vi även använt oss av några
av statens offentliga utredningar (SOU) som behandlar missbruk och tvångsvård,
Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpning av LVM (SOFS 1997:6) samt Norström
och Thunveds Nya Sociallagarna från 2007. För att få en ökad insikt i hur LVM kan
fungera samt hur ”missbrukare” behandlas i domstolen har vi använt Eva Gustafssons
”Missbrukare i rättstaten – en rättsvetenskaplig studie om lagstiftningen rörande
tvångsvård av vuxna missbrukare” samt hennes artikel ”Lagen om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM)” som finns med som ett kapitel i Arlebrink och Larsson Kronbergs
”Tvångsvård vid missbruk. LVM i teori och praktik”. Vid vissa tillfällen har behövt
förtydliga vissa juridiska tillvägagångssätt eller begrepp, då har vi använt oss av Hydéns
”Rättsregler. En introduktion till juridiken”.
Med hjälp av Johansson och Wirbings ”Riskbruk och missbruk” har vi kunnat reda ut en
del begrepp och frågor kring missbruk och olika droger. Två böcker som ger en mycket
levande bild av hur det kan vara att leva som ”missbrukare” och som vi har använt för att
få en insikt i detta är Bengt Svenssons ”Pundare, jonkare och andra. Med narkotikan som
följeslagare” samt Philip Lalanders ”Hela världen är din –en bok om unga heroinister”.
För att få en inblick i de särskilda förhållanden som kvinnor med missbruksproblematik
lever under har vi använt oss av Leili Laanemets ”Skapande av femininitet, om kvinnor i
missbrukarbehandling”, Ingrid Landers ”Den flygande maran. En studie om åtta
narkotikabrukande kvinnor i Stockholm”, Ingela Kolfjords ”Kvinnors drogbruk och
lagbrott positionella och kontextuella strategier i en våldsrelaterad vardag”, samt Karin
Trulsson ”Det är i alla fall mitt barn”.
Även för att arbeta fram en metod som passade för att analysera vårt material samt för att
göra ett upplägg av vårt arbete har vi använt oss av ett flertal böcker. Denna litteratur har
även hjälp oss i vår urvalsprocess samt i vårt försök att göra vårt arbete trovärdigt. Dessa
böcker är Bergström och Boréus ”Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys”, Guvå och Hylander ”Grundad teori – ett
teorigenererande forskningsperspektiv”, Starrins ”Grounded Theory – En modell för
kvalitativ analys, Rosengren och Arvidsons ”Sociologisk metodik” samt Svenssons
”Förståelse, trovärdighet eller validitet”. För att, på ett korrekt sätt, utforma vår uppsats,
referera och citera har vi utgått från Hellströms ”Anvisningar för skrivande studenter.
Handfast handledning för studenter som skriver rapporter och examensarbete”. Till hjälp
med att behandla vårt material så etiskt korrekt det varit möjligt har vi tagit tips ifrån
Denscombes ”Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna”, Kvales ”Den kvalitativa forskningsintervjun” samt
Vetenskapsrådet vars etiska riktlinjer vi hittade på Internet.
För att analysera vårt material och få en ökad förståelse för den data vi har fått fram har
vi använt oss av Yvonne Hirdmans teorier kring genus. Här har vi använt boken ”Genus –
om det stabilas föränderliga form” samt en artikel från Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3
från 1988 där Hirdman presenterar sina teorier på ett kort och koncist sätt;
”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”. För att förtydliga
och förenkla dessa teorier ytterligare har vi använt oss av en intervju med Hirdman som
35
vi hittade på Internet på sidan ”Makt, så klart”, där hon mycket klart och tydligt reder ut
begrepp och funderingar. För att få ett lite bredare perspektiv på genusteori och få en
inblick i dess utveckling har vi även använt oss av Gemzöes bok ”Feminism”. För detta
ändamål har vi även använt Ljungs ”Feministisk teori” som återfinns som ett kapitel i
Månssons antologi ”Moderna samhällsteorier”, samt en artikel av Thurén presenterad i
kvinnovetenskaplig tidskrift. För vår analys har vi även använt begreppet ”hegemonisk
maskulinitet” som återfinns i Connells bok ”Maskuliniteter”. För att få en större insikt om
Connells teori om hegemonisk maskulinitet och vilka brister denna teori kan ses ha, har
vi använt oss av en artikel av Caroline New från 2001. För en förståelse av
socialkonstruktivismen har vi använt oss av Hiltes ”Avvikande beteende – en sociologisk
introduktion” samt Berger och Luckmanns ”Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar
och formar sin sociala verklighet”.
Gunnarsson och Svenssons aktuella bok från i år ”Genusrättsvetenskap” samt Schlytters
”Kön och juridik i socialt arbete” har hjälp oss att förstå lagarnas uppbyggnad och
tillämpning ur ett genusperspektiv och har därför fungerat som ett komplement till
Hirdman och Connell. För att kunna presentera de just nämnda författarna på ett korrekt
sätt har vi använt oss av Historiska institutionen vid Stockholms universitets hemsida
samt hemsidan för The University of Sidney. För att kunna göra en jämförelse med
situationen i Sverige har vi använt oss av Socialstyrelsens utvärdering av hur insatserna
för missbrukare sett ut under 2008 ”Vuxna personer med missbruksproblem och övriga
vuxna – insatser år 2008”.
I vårt arbete har vi även använt två källor som ej är primär. Den ena är Duckert (1989)
som vi hämtat ur Laanemets (2002). Duckerts artikel ”Kvinnlige narkotikemissbrukare
har spesielle behandlingsmotiv” finns i ”Nordiskt sosialt arbete” 1989. Den andra är
Gayle Rubins text ”The traffic in women: Notes on the ’political economy’ of sex”
(1975) som Ljung refererar till i Månssons antologi. Dessa två har vi inte lyckats få tag
på. Vi är medvetna om att detta innebär en brist men vi betraktar källan där vi funnit
informationen som mycket trovärdigt och därför även den fakta vi använt oss av.
5.7 Källkritik
I vår uppsats ville vi få svar på om föreställningar om kön kommer till uttryck i LVM domar och i så fall hur. Om rekvisiten i LVM används olika beroende på vilket biologiskt
kön personen har samt om vi kunde upptäcka en reproduktion av normer gällande kön i
de domar vi valt ut. För att få svar på våra frågor har vi använt oss av tidigare forskning
inom juridik, missbruk och genus, samt granskat LVM – domar från länsrätten i Malmö.
Som vi redan nämnt finns det en hel del tidigare forskning gjord kring missbruk,
missbruk ur ett genusperspektiv samt tvångsvård och vi har försökt använda den
forskning vi ansett vara relevant för vårt arbete. Dock har vi inte haft tidsmässig
möjlighet att ta del av all tidigare forskning och det finns därför en hel del aspekter kring
vår problematik som vi kan ha missat. Vi har dock försökt att hålla oss till aktuell
forskning och valt bort sådan som haft allt för många år på nacken. Även om vi har hittat
mycket material kring de nämnda ämnena har vi hittat förvånansvärt lite som direkt berör
vår frågeställning. Vi har inte hittat någonting överhuvudtaget från tidigare forskning där
36
LVM domar har granskats på det vis vi gjort. Av denna anledning har vi ingenting att
jämföra vår studie med. Här har vi istället valt Schlytters (1999) undersökning av LVU –
domar som vi har använt och gjort jämförelser mot.
Watt Boolsen (2007) tar upp problematiken att det man väljer att undersöka i många fall
endast är representativt för sig självt samt att urvalet ofta är för litet (a a). De domar vi
valt ut kommer endast från länsrätten i Malmö och vår uppfattning är att detta är fallet för
oss eftersom de domar vi valt ut endast kommer från länsrätten i Malmö. För att få en
riktig bred och högre trovärdighet borde vi ha granskat fler domar och eventuellt även
från länsrätter i andra städer. Detta hade kunnat vara relevant även om vi ej varit
intresserade av att göra en jämförande studie.
De källor vi har använt oss av har i första hand varit primära men i två fall har vi även
använt en sekundär källa (Duckert, 1989 och Rubin, 1975) viket, enligt vår uppfattning,
innebär en brist i vår uppsats. Detta eftersom det finns risk att informationen vi använt
oss av kan vara felaktigt återgiven. I minsta möjliga mån har vi använt oss av Internet
källor eftersom vi upplever att de har en lägre tillförlitlighet än tryckt material. Dock har
vi använt oss av ett par stycken. Dessa är; Vetenskapsrådets etiska riktlinjer som vi ej
hittat i tryckt format samt en intervju med Yvonne Hirdman. Risken finns att denna
intervju ej är korrekt återgiven och det skulle i så fall innebära att vissa delar i vår uppsats
inte heller stämmer med Hirdmans teorier. Eftersom vi även använder två källor till från
Hirdman tror vi dock att vi har uteslutit denna risk. Även Connells bok ”Maskuliniteter”
kan vara felaktigt återgiven då denna är en översättning till svenska. Risken finns att
översättaren har påverkat texten på något sätt i översättningen. Denna problematik att en
källa är en översättning gäller även Watt Boolsen ”Kvalitativa analyser” samt
Denscombes ”Forskningshandboken”.
Det hade även varit intressant att intervjua några kvinnor och män som blivit
omhändertagna för tvångsvård och jämföra deras upplevelser med varandra. Detta hade
vi sedan kunnat ställa mot vårt resultat från granskningen av domarna, vilket hade gett
oss bredare och mer trovärdiga svar på våra frågor som då hade kunnat utökas till att inte
bara gälla domar utan även upplevelsen av förhandlingen i rätten ur ett genusperspektiv.
Detta har vi tyvärr ej haft möjlighet att göra då vi begränsas av tiden. Eventuellt hade
detta heller inte varit etiskt försvarbart för oss att göra då dylika intervjuer hade kunnat
riva upp många sår hos dem vi intervjuat. Intressant hade även varit att intervjua
nämndemän och lagfarna samt granska utredningar från Socialförvaltningen för att se om
vi fått en samstämmig bild.
I vårt arbete har vi valt att använda oss av genusteori, begreppet hegemonisk maskulinitet
samt socialkonstruktivism. Det finns dock andra teorier vi hade kunnat använda som vi
valde bort eftersom vi inte tror att de hjälpt oss att svara på våra frågor i samma
utsträckning som de valda teorierna gjort. Sanningen är att vi troligtvis skulle ha fått helt
andra svar om vi använt oss av andra teorier.
37
6 PRESENTATION AV VÅRT EMPIRISKA
MATERIAL
LVM är mycket allmänt hållen i textens utformning och det går inte att utläsa om man
har haft något speciellt biologiskt kön i åtanke då man har skapat lagen. Dock är lagen
inte det enda domstolen har att luta sig emot i sin bedömning utan här använder man sig
av olika rättskällor, exempelvis propositioner och tidigare rättsavgörande, så kallad
rättspraxis (Hydén, 2001). Propositionen är en del av lagens förarbete och ligger till
grund för den slutliga lagtexten men den ligger även till grund för de beslut som tas i
rättssalen (a a). I propositionen framstår det för oss mycket tydligt hur lagstiftaren har
tänkt när lagen har utformats och i många fall uttrycks det klart hur lagen ska tolkas och
hur rekvisiten ska användas. I vissa fall är det dock mindre tydligt. Exempel på detta är
att det enligt vår åsikt är väldigt otydligt vad begreppet missbruk egentligen innebär
enligt lagen.
I de propositioner som ligger bakom LVM och senare ändringar i lagen (prop 1981/82:8
& prop 1987/88:147) hänvisar man alltid till ”missbrukaren” som en man. Som vi ser det
är därmed språket i propositionen inte neutralt, till skillnad från i lagtexten. Enligt vår
åsikt blir det här tydligt att, precis som Hirdman (1988) uttrycker att mannen är norm i
vårt samhälle, är det mannen med missbruksproblematik som är norm i LVM. Frågan är
dock vad det innebär för de kvinnor som står inför en vårdansökan enligt lagen?
6.1 Statistisk analys av utvalda domar
Från länsrätten i Malmö har vi valt ut 30 LVM - domar rörande kvinnor och 30 LVM –
domar rörande män från 2008. Totalt togs 138 beslut angående LVM vid länsrätten i
Malmö under 2008 vilket kan jämföras med att det enligt Socialstyrelsen (2008) i Sverige
totalt togs beslut om LVM för ungefär 890 personer. Av dessa 890 personer var 32 %
kvinnor och 68 % män. Vanligt är att samma person figurerar vid fler än ett tillfälle och i
snitt berördes var och en av de berörda individerna av 1,6 beslut om LVM (a a). I vår
undersökning förekommer en person vid två tillfällen. Ansökan om vård i dessa två fall
genererar vid första tillfället ett avslag och i andra fallet ett bifall till tvångsvård. Totalt är
det i vår undersökning 93,3 % av ansökningarna om tvångsvård som bifalls av länsrätten,
vi ser här ingen skillnad mellan kvinnor och män (se bilaga 5 a och 5 b).
I vår analys av domarna kan vi se att gruppen kvinnor generellt är betydligt yngre än
gruppen män. 60 % av kvinnorna är yngre än 40 år medan detsamma endast gäller för
36,7 % av männen. Det finns ingen kvinna över 59 år i vårt material, medan så många
som 23,3 % av männen är mellan 59 och 69 år. Detta kan jämföras med att samma siffror
för hela Sverige den första november 2008 var att ca 3 % av kvinnorna var över 59 år och
ca 7 % av männen (Socialstyrelsen, 2009).
38
Kvinnorna i vår undersökning är alltså som regel
betydligt yngre än männen (se bilaga 1 a och 1 b). Vi
funderar över om detta kan bero på om kvinnorna fångas
upp på bättre sätt och därför upphör med sitt missbruk.
Eller är det så att kvinnor i högre ålder syns i mindre
utsträckning än vad männen gör och därför inte blir
föremål för tvångsvård även om de skulle behöva det?
Ålder
18 -29
Antal
Kvinnor
12
30 – 39 6
Antal
Män
7
4
6
40 – 49 7
Så många som 60 % av männen i vår undersökning
utgörs av alkoholmissbrukare till skillnad från kvinnorna 50 – 59 5
6
där endast 36,7% missbrukar alkohol. Bland kvinnorna
dominerar istället narkotikamissbruket och här är så
7
60 – 69 många som 50 % renodlade narkotikamissbrukare.
Bland männen är det endast 23,3 % som har ett renodlat
30
30
Totalt
narkotikamissbruk. 13,3 % av kvinnorna har ett uttalat
blandmissbruk medan samma siffra för männen är 16,7
Tabell över åldersspridningen
%. Det är alltså tydligt att en övervägande del av männen
hos kvinnor respektive män i
i vår undersökning har
utvalda LVM – domar
ett alkoholmissbruk medan det bland kvinnorna är
(källa: egen data)
narkotikamissbruk som dominerar. Vi har inte i någon
dom hittat något uttalande som går att relatera till att
individen skulle ha ett missbruk av flyktiga lösningsmedel. Spridningen av typ av
missbruk blir mycket tydlig i cirkeldiagrammen nedan (se bilaga 2 a och 2 b).
(källa: egen data)
39
Även nationellt dominerar alkoholmissbruk bland tvångsvårdade. De som har ett
renodlat alkoholmissbruk uppgår här till 40 % medan narkotikamissbrukarna stod
för 32 %. 27 % hade ett blandmissbruk av alkohol och narkotika och endast 1 %
av de tvångsvårdade hade ett missbruk av lösningsmedel (Socialstyrelsen, 2009).
Då vi jämför typ av missbruk med ålder på individerna i vår studie kan vi dels se
att narkotikamissbruk dominerar bland både kvinnor och män under trettio års
ålder. Från femtio års ålder är det alkoholmissbruk som är absolut vanligast bland
männen. Från fyrtioårsåldern dominerar alkoholmissbruk även hos kvinnorna i vår
undersökning. Kvinnor i den åldern är dock färre i vår undersökning än antalet
män och som vi tidigare redogjort för så förekommer inga kvinnor över 59 år i
vårt material. Även nationellt sett dominerar narkotikamissbruk bland yngre
tvångsvårdade medan majoriteten av äldre med tvångsvård har alkoholmissbruk
(Socialstyrelsen, 2009). En anledning som vi kan tänka oss som förklaring till att
det är så få narkotikamissbrukare i högre ålder som blir omhändertagna enligt
LVM är helt enkelt den höga graden av för tidiga dödsfall bland dessa, något
Gustafsson (2001) belyser i sin studie om tvångsvård av missbrukare.
Av alla individer som figurerar i de utvalda domarna har 46 av totalt 60 individer,
alltså 76,7 %, kort innan den aktuella ansökan blivit omedelbart omhändertagna.
Här finns ingen skillnad mellan könen utan lika många kvinnor som män har
blivit omedelbart omhändertagna enligt 13 § LVM (se bilaga 3).
Vi beskriver i stycket om LVM att rätten har vissa specifika rekvisit att gå efter
när de gör sin bedömning i ett mål. Vi har gjort en jämförelse mellan män och
kvinnor för att få fram i vilken utsträckning de olika rekvisiten och indikationerna
används och hur fördelningen av dem ser ut mellan kvinnor och män.
Det som framträder tydligast är att rätten i majoriteten av alla domar har använt
sig av 4 § 3 a) LVM i sin bedömning, det vill säga att missbrukaren ”/…/ utsätter
sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara /…/”. Denna hälsoindikation
finns faktiskt med som rekvisit i 59 av de 60 domarna och det är alltså i princip
ingen skillnad mellan kvinnor och män. I 36 av domarna har rätten valt att
använda endast 3 a) och även här är skillnaden mellan könen liten. En förklaring
till att rätten väljer att använda 3 a) så frekvent är det som Staaf (2005) lyfter
fram; att domstolen i vissa fall nöjer sig med att använda ett av lagens rekvisit då
det visar sig att den berörda individen uppfyller detta (a a). Att det inte finns
behov av att pröva enligt flera rekvisit då så är fallet är någonting som även lyfts
fram i två av våra domar.
Vi kan även se att ingen av männen i våra domar har blivit omhändertagen enligt
endast 4 § 3 b) LVM d v s att ”missbrukaren” som en följd av sitt missbruk ”/…/
löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv /…/”. Något som gäller för en av
kvinnorna i undersökningen. Däremot förekommer 3 b) tillsammans med 3 a) i
fyra fall för kvinnor och fem fall för män. Rekvisitet förekommer även
tillsammans med både 3 a) och c), att ”missbrukaren” ”/…/ kan befaras komma att
allvarligt skada sig själv eller någon närstående /…/”.
I de fall då rätten hänvisar till 3 c) är det vanligast att den berörda individen är en
kvinna. Anledningen till detta är dock otydlig och vi ser exempelvis ingen
koppling till att 3 c) används i de sammanhang då den ”dömda” personen har
barn.
Vi ser heller ingen koppling till
självmordstankar eller försök till
självmord vare sig då det gäller
kvinnor eller män. I fyra av de totalt
tio domarna som hänvisar till 3 c) tas
det upp en koppling till någon typ av
suicidalt beteende, denna koppling
görs dock i ytterligare tre domar där
inte indikationen i 3 c) används som
domskäl. Här kan vi jämföra med
Schlytter (1999) som i sin studie kom
fram till att fler flickor än pojkar får
vård utifrån att de kan komma att
skada sig själva. Vi tänker oss att
möjligheten finns att länsrätten
bedömer att även kvinnorna i våra
domar kan komma att skada sig
själva. Om så är fallet frågar vi oss
varför denna bedömning inte även
gäller män?
Typ av rekvisit
4 § 3 a) LVM
Antal
Kvinnor
16
Antal
Män
20
4 § 3 b) LVM
1
-
4 § 3 a), b), c) LVM
3
1
4 § 3 a), b) LVM
4
5
4 § 3 a), c) LVM
4
2
4 § 3 b), c) LVM
-
-
Avslag på ansökan
2
2
Totalt
30
30
Tabell över vilken typ av rekvisit Länsrätten
Totalt fyra ansökningar om LVM har
lutar sig emot vid ett beslut om tvångsvård
fått avslag av rätten. I dessa fall har
enligt LVM, uppdelat utifrån biologiskt kön.
socialnämnden ansökt på 3 a) i ett fall,
(källa: egen data)
3 a) och b) i två fall och slutligen på
samtliga rekvisit i ett fall. Här ser vi tydligt att de flesta ansökningar om LVM får
bifall i rätten ( Se bilaga 4 a och 4 b).
Vad det gäller om den berörde individen själv medger eller bestrider ansökan om
LVM så medger 10 av kvinnorna och 12 av männen ansökan medan 20 kvinnor
och 16 män bestrider densamma (se bilaga 6 a och 6 b). En av männen har valt att
avstå från att meddela sin åsikt och i en dom kommer mannens åsikt ej fram.
6.2 Kvalitativ analys av utvalda domar
I vårt arbete att analysera de utvalda domarna har vi fått fram en mängd olika
koder och kategorier. Som beskrev i vårt metodstycke, har vi delat in domarna i
yrkande från åklagare/socialnämnd, yrkande från motpart, domskäl samt domslut.
De grupper vi främst valt att analysera är ”yrkande från åklagare/socialnämnd”
och ”domskäl” och vi har i den kvalitativa analysen valt att lägga samman dessa
två grupper. Anledningen till detta är att dessa ofta sammanfaller med varandra
när det gäller var och vilka uppgifter som tas upp som motivering till domen. I
domarna har vi sammanlagt fått fram 77 kategorier för kvinnor och 64 för män (se
bilaga 7 a och 7 b). En förklaring vi tycker oss kunna se till denna ojämna
fördelning är att en del av de kategorier som inte finns med bland männen finns
inbakade i andra kategorier. Exempel på detta är kategorin ”avvikit” som hos
kvinnorna återkommer även i kategorin ”tidigare insatser”. Hos männen återfinns
detta fenomen endast i kategorin ”tidigare insatser”. En annan förklaring kan vara
att vi upplever att man i kvinnodomarna tar upp flera olika exempel på problem
som tillsammans får ligga som grund för tvångsvård, något som skapar många
olika kategorier hos oss. Hos männen tar man istället exempelvis upp många olika
fysiska problem som ju hamnar i samma kategori; ”fysisk problematik som är
41
missbruksrelaterad”. Ytterligare en förklaring är att vissa kategorier återkommer i
både ”yrkande från åklagare/socialnämnd” samt i ”domskäl” och därför finns med
två gånger i sammanslagningen. Detta är ett fenomen som inte är lika vanligt
förekommande hos män. Ett exempel på detta är kategorin ”relationen till sina
barn” som endast finns med vid ett tillfälle hos männen.
Av de kategorier vi fått fram har vi funnit att vissa är särskilt intressanta att
analysera. Dessa är:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
”den sociala situationen”
”det egna beteendet”
”sociala kontakter”
”relationen till sina barn”
”fysiska konsekvenser av missbruket”
”psykiska konsekvenser av missbruket”
”missbruket är av allvarlig art”
”missbruket har varat en lång tid”
Ingen av dessa kategorier återfinns i huvudgruppen ”yrkande – motpart” och vi
har heller ej lagt ner något nämnvärt arbete på att analysera koderna och
kategorierna inom denna grupp. En anledning är att vi är ute efter att undersöka
rättens förhållningssätt och inte den berörde individens. Det hade dock varit
intressant att analysera dessa för att se om det finns någon skillnad i hur mycket
olika personer får lova att uttrycka sin ståndpunkt. Av domsluten har vi ej gjort
någon närmare kvalitativ analys.
6.2.1 Den sociala situationen och det egna beteendet
I dessa kategorier återkommer fenomen som i domen lyfts fram som dåliga när
det gäller den sociala situationen och individens beteende, saker som kan tolkas
som en destruktiv livssituation och därmed underbygger domslutet. Kategorin
”den sociala situationen” innefattar två undergrupper ”den sociala situationen”
och ”sociala konsekvenser på grund av missbruket”. I den sistnämnda framställs
situationen som mycket tydligare som en konsekvens av missbruket än i den
förstnämnde där detta är svårare att avgöra. Det finns även en kategori som vi
kallar ”den sociala situationen är någorlunda ordnad”, denna återkommer dock
endast hos männen.
För att poängtera att den sociala situationen är dålig tar rätten ofta upp det faktum
att individen är bostadslös eller riskerar att bli detta. Detta är dock mer frekvent
förekommande hos männen än hos kvinnorna. Att flera kvinnor står utan egen
bostad kan vi dock utläsa genom att det i domarna hänvisas till att kvinnorna bor
hos flera olika män, exempel på detta:
”/…/ då hon saknat fast boende har hon bott mer eller mindre tillfälligt hos
olika män /…/”
Utifrån vår kunskap om ett liv i missbruk är vår förförståelse att kvinnors och
mäns levnadsförhållanden och förutsättningar skiljer sig åt. Att männen omnämns
som ensamstående och bostadslösa i högre utsträckning än kvinnor kan bero på att
det är så verkligheten ser ut. Enligt Svensson (2007) framkommer det att det finns
färre kvinnor är män inom missbrukarvärlden. Detta menar Svensson att
42
kvinnorna kan dra fördel av (a a). Vi tänker oss att en sådan fördel är att de kan
alliera sig med den man som har bostad.
Att rätten lägger vikt vid att kvinnorna bor med olika män tycker vi oss kunna
koppla till Svensson (2007) som skriver om missbruk och synen på kvinnors
sexualitet. Svensson hänvisar till en undersökning där man lyfter fram att kvinnor
har fyra olika sätt att försörja sig och finansiera sitt missbruk på. Det första sättet
är att hon bor med en man som hon blir försörjd av. Det andra är att hon har
många kortvariga kontakter, då hon tillfälligt får tillgång till narkotika, mat och
husrum. Det tredje är att hon får pengar genom prostitution och enligt det fjärde
sättet utför kvinnan själv brott. Svensson lyfter fram att det i tre av dessa
försörjningssätt förutsätts att kvinnan använder sex för att få tillgång till
narkotikan. Svensson skriver vidare om begreppet ”tjackhora” som en beskrivning
av kvinnan som gör vad som helst för att få tag i narkotika, vilket ofta innebär
sexuella handlingar. Men författaren frågar sig huruvida begreppet har
konstruerats utifrån normer och värderingar kring kvinnors sexualitet. Han menar
att ordet tjackhora är ett nedvärderande ord som används för att beskriva och
framställa kvinnors sexualitet som att den liknar mäns (a a).
För att återkoppla till rättens hänvisning till att kvinnorna bor hos flera olika män,
tänker vi oss att rätten förutsätter att kvinnorna har sexuella kontakter med dessa
män och rätten anser detta vara ett argument som underbygger en LVM - dom.
Det är inte acceptabelt för en kvinna att använda sin sexualitet för att hävda sig i
missbruksvärlden. Detta tycker vi speglar normer och synsätt på kvinnlig
sexualitet och är något vi vill koppla till Hirdmans teori om isärhållandet. En
kvinna ska inte bete sig som en man och ha många sexuella kontakter. Vidare
tänker vi oss är att ett tungt vägande skäl för att rätten framhäver att kvinnor bor
med (har sexuellt umgänge med) många olika män, är att de anser att kvinnorna
riskerar att bli utnyttjade av männen. Här tycker vi oss kunna se en koppling till
Schlytter (1999) som skriver om hur normer kring sexualitet och kön kommer till
uttryck i domarna som hon granskar i sin studie. Flickor blev där
tvångsomhändertagna delvis med hänvisning till ett sexuellt utåtagerande
beteende eller genom att man refererade till flickornas pojkvänner på olika sätt.
Att hänvisa till sexualitet och partner var inte något som Schlytter (a a) kunde se i
domarna som gällde pojkar. För att återigen koppla till Hirdman vill vi lyfta fram
hennes syn på den aktiva mannen och den passiva kvinnan som norm, samt den
historiska synen på kvinnans sexualitet som tillhörande mannen, som fortfarande
påverkar oss idag. Vi kan även hänvisa till Gunnarsson och Svensson (2009) som
skriver om normer kring kvinnors sexuella beteende som finns i vårt samhälle
idag. Normer som innebär att kvinnan dels ska kontrollera och lägga band på sin
sexualitet, men även kontrollera och ta ansvar för mannens sexualitet genom att
inte vara sexuellt utmanande. Vi funderar över om det hade varit någon skillnad
om kvinnan bott hos flera olika kvinnor eller om männen bott hos flera olika
individer – ett fenomen som inte alls kommer fram i våra domar.
I våra domar tycker vi oss generellt kunna se i att det betonas att kvinnorna
utsätter sig för social fara i större utsträckning än männen. Bland annat genom det
sätt som rätten hänvisar till hur och med vem kvinnorna bor och genom att hon
exempelvis riskerar att bli arbetslös. Men även generellt att andra människor på
något sätt kan utgöra en fara för kvinnan, exempelvis genom att hon umgås med
fel personer eller prostituerar sig. Detta kommer fram även hos Schlytter (1999)
som menar att flickorna i hennes studie omhändertas för att rätten bedömer att de
43
riskerar att utnyttjas av andra. När vi jämför med Hirdman lyfter hon fram att
kvinnan måste skyddas och tas om hand, något som inte gäller mannen. Med detta
vill vi dock inte motsätta oss åsikten att det finns en risk för att kvinnor utnyttjas
och är mer utsatta än män, speciellt i missbruksvärlden. Som vi skrivit om i
stycket ”Missbruk ur ett genusperspektiv” är genusordningen i missbrukarvärldar
mycket stark och att det där råder en stark manlig dominans. Detta tänker vi
medför en förhöjd risk för förtryck. Vi ser dock en risk att ”den utsatta kvinnan”
blir en sanning som tas för given, samtidigt tycker vi det är svårt att inte göra det
med tanke på tidigare forskning inom området. Vi funderar över hur denna bild
kan bli mer nyanserad, d v s hur rätten ska hantera detta fenomen utan att
reproducera det rådande genussystemet.
Ett annat fenomen vi kan se i domarna är att det i kvinnodomarna ofta lyfts fram
saker som kvinnorna gör, specifika händelser och handlingar som kvinnorna varit
inblandade i, relaterat till missbruket och som rätten använder som underlag för
sitt beslut. Exempel:
”/.../ observerades hon vid i X-stad, iklädd sjukhuskläder tillsammans med en
annan känd missbrukare.”
Detta är ett fenomen som inte återkommer i någon av våra domar som gäller män.
Hos männen handlar det oftast snarare om sociala omständigheter t ex att mannen
är bostadslös och arbetslös. Hos en man lyfts dock en handling upp och det är att
mannen är kriminell, detta beskrivs dock ej närmare. Även tre kvinnor beskrivs
som kriminella på något sätt. I två domar som gäller kvinnor lyfts även fram att de
prostituerar sig för att finansiera sitt missbruk. Detta nämns ej i någon dom som
gäller en man, vilket enligt vår åsikt kan bero på att inga av männen prostituerar
sig eller att männens prostitution ej kommer socialnämnd och länsrätt till
kännedom.
6.2.2 Umgängeskrets och förhållandet till eventuella barn
När det gäller sociala kontakter kan vi se att det i många fler fall påpekas att
mannen är ensamstående. Att man framhäver detta när det gäller männen men inte
kvinnorna, tolkar vi antingen som att kvinnorna inte är ensamstående i lika hög
utsträckning eller att det inte bedöms vara en omständighet som är värd att nämna
och beakta när det gäller kvinnorna. I det fall en kvinna omnämns som
ensamstående görs detta i samband med att hon har två barn, hon är alltså
ensamstående mamma. När det gäller kvinnornas sociala kontakter läggs det i
domen, som redan diskuterats, vikt vid att kvinnan umgås med flera missbrukande
män eller flyttar runt bland olika män. Både när det gäller kvinnor och män kan vi
dock i lika stor utsträckning se att rätten framhäver när umgängeskretsen enbart är
begränsad till missbrukarkretsar. Men då det gäller kvinnorna lyfts umgänge fram
i högre grad, både umgänge som vi bedömer beskrivs som positivt och negativt.
Ett exempel på detta är
”/…/ umgås med betydligt äldre kriminella och missbrukare /…/”
Detta tänker vi kan bero på att sociala relationer ses som viktiga komponenter i
kvinnors liv, att det positiva umgänget ses som skyddande faktorer medan det
umgänge som vi tolkar som destruktivt ses som försvårande för situationen.
Därmed tänker vi att männens sociala relationer inte ses som lika viktiga att lyfta
fram, varken de positiva eller negativa. Här kan vi jämföra med Schlytter (1999)
44
som framhåller att rätten betydligt oftare lägger vikt vid umgänget då det gäller
flickorna än då det gäller pojkar (a a). En alternativ tolkning är att männen överlag
är mer ensamma, något vi kan få stöd för just genom att männen i mycket högre
grad än kvinnorna beskrivs som ensamstående och att det då inte finns några
sociala relationer att lyfta fram. Men man kan även vända på detta och fråga sig
om det är så att kvinnorna inte beskrivs som ensamstående i lika hög grad som
männen eftersom det inte döms som viktigt – att kvinnor inte tar lika stor skada av
att vara ensamstående. Detta påstående går dock i konflikt med Hirdmans teori
(2001) om normen att kvinnan behöver tas om hand av en man.
I fem fall hänvisas det i domarna till kvinnans barn medan det bara hänvisas till
mäns barn i ett fall. Detta kan jämföras med att männen oftare själva hänvisar till
sina barn i förhållande till kvinnorna. Vi vet dock inte vad detta beror på och vi
vet inte hur många barn kvinnorna och männen har. Enligt Hirdman (2001) har
dock kvinnans uppgift alltid varit att föda barn och ta hand om dessa, detta har
varit hennes del i genuskontraktet (a a). Dessa normer kan ligga till grund för att
rätten oftare tar upp kontakten med barnen då det gäller kvinnor än då det gäller
män.
6.2.3 Psykisk och fysisk påverkan av missbruket
Stora delar av domarna fylls av beskrivningar av fysiska och psykiska
konsekvenser av missbruket. Här beskrivs både kvinnorna och männen i många
fall som psykiskt instabila. Hos kvinnorna är dock beskrivningarna av det
psykiska tillståndet mer specificerat än hos männen, där det är mer generellt
beskrivet. Männens psykiska problematik beskrivs ofta som just att han har en
psykisk problematik och är i psykiskt dåligt skick. Beskrivningen av kvinnornas
situation är som regel mer ingående och rätten hänvisar här till att kvinnan haft
”aggressionsutbrott”, har ”brist på impulskontroll”, ”lider av
personlighetsstörning” och att hon ”tar antidepressiva medel”. Att beskrivningen
av mannens psykiska tillstånd ofta är mer otydlig kan enligt vår uppfattning bero
på att mannen inte lider av några specifika åkommor eller ej har betett sig på ett
utmärkande sätt i officiella sammanhang. Utifrån Connells teori (1996) om
hegemonisk maskulinitet kan detta även tolkas som att rätten inte specificerar
mannens psykiska tillstånd för att undvika att skada hans manlighet ytterligare.
Enligt den västerländska manliga hegemonin ska en man vara stark och ej sårbar.
Att framställa mannen som svag och skör i en redan utsatt situation kan enligt vår
tolkning försvaga han position ytterligare. Vi funderar dock över om detta är en
situation när man överhuvudtaget värnar om mannens manlighet. Ur denna
synvinkel är vår koppling till Connell lite långsökt, men vi ser det ändå som en
möjlig tolkning. En man ska enligt den manliga hegemonin vara utåtagerande och
aktiv medan motsatsen gäller för en kvinna (Connell, 1996). Som vi tidigare
nämnt är detta någonting som återkommer även hos Hirdman (2001). Utifrån detta
tolkar vi beskrivningen av kvinnan som en spegling av normen att kvinnan inte
ska vara utåtagerande och aggressiv.
Då det gäller fysisk problematik på grund av missbruket beskrivs detta generellt i
mer specifika ordalag då det gäller mannen än hos kvinnan. Hos männen återfinns
ofta detaljerade beskrivningar av den fysiska problematiken där rätten exempelvis
går in på de inre organens bristande funktion. Två typiska exempel är:
”benmärgen och magsäcken påverkats av hans kraftiga drickande” och
”kronisk bukspottkörtelinflammation och epilepsi till följd av missbruket”
45
När det gäller kvinnorna hänvisar rätten mer generellt till en sviktande hälsa på
grund av missbruket. Enligt oss kan detta bero på att kvinnorna inte är i lika
allvarligt fysiskt skick som männen. Männen i vår undersökning är generellt äldre
än kvinnorna och många av dem har troligtvis hunnit missbruka under en längre
tid än kvinnorna, vilket kan spela roll för deras hälsa. Vi frågar oss om detta beror
på att samhället är benäget att ta itu med kvinnors missbruk snabbare, att man
anser det vara värre att en kvinna missbrukar. Detta kan vi jämföra med Hirdman
(2001) som pekar på bilden av kvinnan som den svagare som måste tas om hand.
6.2.4 Bilden av mannen
Genom att i låg grad hänvisa till sociala konsekvenser, umgänge med barn samt
att inte beskriva den psykiska problematik särskilt ingående menar vi att rätten
reproducerar en bild av mannen som stämmer väl överens med den västerländska
maskulina hegemonin (Connell, 1996). Mannen ska här, enligt vår uppfattning,
bland annat ska vara framgångsrik, psykiskt och fysiskt stark och rationell.
Hirdman (2001) beskriver mannen som aktiv, självständig och fri. Ett sätt som vi
upplever att mannen underförstått beskrivs på även i domarna, då rätten inte
lägger lika stor vikt vid umgänge, både när det gäller vänner och familj, som man
gör när det gäller kvinnorna.
Som vi nämner i vår problemformulering är det viktigt att ej generalisera och tro
att alla missbrukande kvinnor är likadana och har samma historia och behov.
Detta tänker vi oss även gäller missbrukande män. Men genom att använda oss av
Connells hegemoniska maskulinitet (1996) tänker vi oss att det är lätt att
generalisera och bli fördomsfull även mot män. Att man förväntar sig att en viss
man ska agera på ett visst sätt eftersom han kommer från en specifik kultur. Ett
exempel på detta är att man generellt ser en missbrukande man som mer driftig än
en missbrukande kvinna. Vi tänker oss att det finns en risk att mannen som bryter
den rådande normen blir utsatt och betraktad som ”annorlunda”.
6.2.5 Övriga kategorier
I vårt arbete att analysera de utvalda domarna har vi sett flera olika företeelser i
kvinnornas och männens beteende. Beteenden som inte betraktas som specifikt
manliga eller kvinnliga i den bemärkelse Connell (1996) och Hirdman (2001)
beskriver hur normerna kring detta ser ut. Exempel på det som vi kan se är när en
kvinna beskrivs som aggressiv eller när en man tar upp sina barn som en viktig
relation för honom.
Både då det gäller kvinnor och män lyfter rätten fram att missbruket är av allvarlig
art och har varat under en lång tid. I framställningen av detta har vi inte kunnat se
någon direkt skillnad utifrån biologiskt kön. Detta kan vi jämföra med Schlytter
(1999) i vars undersökning pojkarnas missbruk framställs som allvarligare samt
att det pågått under en längre tid än flickornas.
Inte heller i resterande kategorier såg vi några ingående skillnader mellan kvinnor
och män, exempelvis: ”kontakt med socialtjänst”, ”vårdbehovet kan inte
tillgodoses på frivillig väg”, ”tidigare insatser”, ”behov av vård” och ”kontakt
med polismyndighet”. I kategorin ”den låga ålderns betydelse” dominerar dock
kvinnorna. Anledningen till detta tänker vi är att det i vårt material är fler yngre
kvinnor än män och vi ger därför detta ingen övrig betydelse. Att denna kategori
överhuvudtaget existerar tror vi beror på att en låg ålder underbygger
46
generalindikationen ”fortgående missbruk”, d v s om individen är ung behöver
missbruket inte vara lika omfattande för att det ska bedömas som fortgående
(SOFS 1997:6).
7 SAMMANFATTNING
LVM ska användas vid specifika tillfällen då samhället bedömer att en
missbrukande individ är i en sådan allvarlig situation att denne inte klarar av att
bryta sitt missbruk av sig själv. Missbruket måste i detta fall vara av allvarlig art
och den berörda individen ska uppfylla speciella rekvisit och indikatorer i lagen
för att den ska vara användbar. Hon eller han ska ”utsätta sin fysiska eller
psykiska hälsa för allvarlig fara”, ska löpa ”en uppenbar risk att förstöra sitt liv”
eller ska kunna ”befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon
närstående”. Syftet med vården är att missbrukaren ska motiveras till frivillig vård
enligt SoL, när detta mål är uppnått ska vården upphöra.
Då socialnämnden bedömt att LVM är nödvändigt görs en ansökan om vård till
länsrätten. Länsrätten håller sedan en muntlig förhandling där alla parter får
möjlighet att föra fram sin åsikt innan beslut tas. Beslutet kan överklagas till
kammarrätten.
Hirdman (1988, 2001, 2009) och Connell (1996) menar att det finns vissa
strukturer som styr hur män och kvinnor ska vara och bete sig i vårt västerländska
samhälle. De menar att män är överordnade kvinnor och Connell lyfter även fram
att det inom gruppen män finns tydliga hierarkier och vissa normer som ska följas
för att mannen ska betraktas som en ”riktig man”. Kvinnor med
missbruksproblematik befinner sig ofta i en speciellt utsatt situation och generellt
är genusstrukturerna ännu mer påtagliga i missbrukarvärldar än i resten av
samhället.
Även om rätten ska förhålla sig opartisk i alla mål samt behandla varje individ
lika inför lagen lyser samhälleliga strukturer igenom och biologiskt kön spelar
ofta en stor roll för hur individen bemöts och döms i rättssalen. Även i dessa
sammanhang är mannen norm och bedömningen av en kvinna utgår från detta
normsystem. Detta är någonting som exempelvis blir mycket tydligt i Schlytters
undersökning (1999) av hur lagens rekvisit används vid domar i LVU – mål för
ungdomar. Även i vår undersökning kan vi se vissa skillnader mellan vilken vikt
rätten lägger vid olika fakta beroende på biologiskt kön. Vi ser ingen stor skillnad
utifrån biologiskt kön när det gäller hur rätten väljer att använda sig av lagens
rekvisit. Däremot ser vi skillnader i vilka situationer, händelser och
omständigheter som lyfts fram av de båda parterna. Exempelvis lyfts relationer
fram oftare då det gäller kvinnor än då det gäller män. Detta gäller både i positiv
och negativ bemärkelse och både då det gäller umgänge med vänner, barn och
familj. Andra exempel är att rätten verkar lägga olika vikt vid individens beteende
beroende på om det är en kvinna eller man samt att vi tycker oss kunna se
tendenser till att man vill skydda kvinnan från hennes omgivning och hyser en
rädsla för att hon ska råka illa ut i högre grad än då det gäller en man. Även då
rätten lyfter fram psykisk och fysisk påverkan av missbruket görs detta på olika
sätt beroende på biologiskt kön. Då den berörda individen är en kvinna beskrivs
ofta den psykiska situationen mer ingående och då den berörda personen är en
man är eventuell fysisk problematik mer ingående beskriven.
47
Generellt är det fler män med missbruksproblematik som döms till tvångsvård än
kvinnor och det är även vanligare att en individ med svaga ekonomiska och
sociala resurser vårdas enligt LVM än någon som har egna resurser att klara sig ur
sitt missbruk. Vi har förstått att det finns stora skillnader i hur domen motiveras
beroende på om den gäller en kvinna eller en man samt att klass kan spela roll om
en individ tvingas till vård enligt LVM.
8 SLUTDISKUSSION
Vårt syfte med denna uppsats är att undersöka om det biologiska könet har någon
betydelse då länsrätten dömer kvinnor och män i mål angående LVM; om
föreställningar om kön kommer till uttryck i LVM - domar och i så fall hur detta
görs. Vi frågade oss om vi kunde se en reproduktion av normer som baserades på
biologiskt kön och om rekvisiten och indikationerna i LVM används olika
beroende på vilket biologiskt kön den berörda individen har. I vår analys av de
utvalda domarna har vi sett både skillnader och likheter i hur kvinnor och mäns
situation bedöms. Vi tycker dock att det vid flera tillfällen är tydligt att rätten
lägger olika tyngd och tonvikt vid olika saker beroende på biologiskt kön, i alla
fall så som det formuleras i domarna. På detta sätt tycker vi att vi kan se hur
föreställningar om kön kommer till uttryck. Genom att ha skaffat oss kunskap om
genusteori har vi förstått att två av våra frågeställningar förutsätter varandra:
genom att föreställningar om kön kommer till uttryck så reproduceras de och
samtidigt som de reproduceras kommer de till uttryck. Genom upprepning görs
genus.
I vår uppsats har vi inledningsvis, i vår kvantitativa analys kunnat se att det är
vissa skillnader mellan kvinnor och män i vilka det är som döms till tvångsvård.
Exempelvis är gruppen äldre män betydligt större än gruppen äldre kvinnor. Vi
har även sett att det är skillnader i vilken typ av drog kvinnor och män använder.
Vi har inte kunnat se några anmärkningsvärda skillnader utifrån biologiskt kön
när det gäller hur de tre indikationerna används och utifrån vilka av dessa som
kvinnorna och männen döms. När det gäller 3 C) har vi dock kunnat se en lätt
övervikt för kvinnor.
I vår kvalitativa analys ser vi att föreställningar om biologiskt kön kommer till
uttryck när rätten hänvisar till boendesituationen. När det gäller männen betonar
rätten bostadslöshet som en försvårande omständighet. När de gäller kvinnorna är
det däremot att de bor eller har bott hos ett antal olika män som lyfts fram. Detta
kopplar vi dels till föreställningar om skillnader i kvinnors och mäns sexualitet, då
vi tänker oss att rätten utgår ifrån att kvinnorna har sexuella kontakter med
männen de bor hos. Vidare tycker vi att vi ser en föreställning om att det i högre
utsträckning är av vikt att skydda kvinnor från andra människor, medan en man
klarar sig själv. Att kvinnor i högre utsträckning än män riskerar att utnyttjas,
misshandlas och våldtas är ingenting vi tycker att samhället och rätten ska blunda
för. Vi tänker dock att risken finns att rätten utgår från slentrianmässiga
stereotyper i sina bedömningar. Vi funderar även över vad detta säger om synen
på män och tänker att detta uttrycker en bild av män som farliga. En annan möjlig
syn kan vara att det i stället är männen som utnyttjas av kvinnorna som bor hos
dem och lever på deras resurser. Om kvinnan verkligen har blivit eller riskerar att
bli utnyttjad är det enligt vår åsikt relevant att reagera på det, men rätten bör ej
48
förutsätta att någon form av övergrepp har skett eller kommer att ske.
Vi kan även se hur föreställningar kring kön reproduceras avseende sociala
kontakter och kontakten med eventuella barn. Ett exempel på detta när det gäller
kvinnorna är att rätten oftare hänvisar till deras barn för att underbygga domen.
Detta tänker vi oss bygger på föreställningen om kvinnans i rollen som moder och
hur denna är viktig för kvinnan. Enligt oss är mannens roll som fader är inte alls
lika införlivad i mansrollen och därför blir kontakten med eventuella barn inte
viktig att ta upp. Detta ser vi bland annat genom att rätten refererar till mannens
barn i domarna i mycket låg utsträckning. Att männen får ta upp denna relation
själv kan enligt oss ses som en förlust både för den enskilde mannen och för de
existerande normerna kring hur en man ska vara.
Föreställningar om hur kvinnor och män ska vara, kommer även fram i
beskrivningarna av psykisk hälsa där mannens situation beskrivs mindre ingående
och tydligt än kvinnornas. Genom en ingående beskrivning av kvinnornas
psykiska tillstånd menar vi att rätten ger en bild av hur en kvinna bör och inte bör
bete sig, t ex genom att inte visa kraftig aggressivitet. Att man lägger vikt vid det
psykiska tillståndet när det gäller kvinnor vill vi jämföra med att vi tycker oss se
att rätten läger större vikt vid den fysiska hälsan när det gäller män. Detta kan vi
dock tänka oss utgör en nackdel för män, då eventuella psykiska problem kanske
kommer i skymundan.
Som vi har förklarat tidigare i uppsatsen har vi delat upp domarna utifrån vem det
är som får komma till tals, d v s utifrån om det är socialnämnden, länsrätten eller
motparten i form av den berörda individen. Vi tänker oss att detta är ytterst
relevant med tanke på den ojämlika makt och det ojämlika handlingsutrymme
som de olika parterna har. Detta är i sin tur relevant för vilket inflytande deras ord
har på samhället i stort och vilken styrka vi tillskriver de reproduktioner av
normer vi sett. Den missbrukande individen har ett offentligt biträde som för
dennes talan, vilket ger denne viss officiell makt, men vi tänker oss att dennes ord
ändå inte kan tolkas med samma institutionellt reproducerande makt som vi anser
att socialnämnd och länsrätt besitter. Vi tänker oss att dessa instanser inte bara
reproducerar samhällets normer, utan även speglar hur saker är och bör vara.
Detta är en process som enligt vår uppfattning ej alltid sker medvetet utan vi tror
snarare att strukturerna är väl inarbetade i de olika parterna och att bedömningar
som görs baserat på biologiskt kön sker av automatik och utan reflektion. Något
som vi uppfattar gör det extra viktigt att stanna upp ett tag och fundera innan
beslut tas.
När vi har svarat på våra frågor har vi tittat på vårt empiriska material genom de
teoretiska glasögon som Yvonne Hirdman och Raewyn Connell har utformat
genom sina teorier om genus. Vi är dock medvetna om att de svar vi har fått fram
bara är en av många möjliga tolkningar; tolkningar som förmodligen skulle ha sett
ut på ett annat sätt om vi använt oss av andra teorier kring genus. Som vi tidigare
nämnt har vi en viss kritik mot våra teorier och vi upplever vissa brister med vårt
val av dessa. Vi håller med om den kritik vi har tagit upp när det gäller teorierna.
Även om vi tycker att dessa har hjälpt oss att svara på våra frågor och att vi har
haft stor användning av dem för att förstå vårt material så upplever vi att det fattas
bitar och att det skulle ha varit intressant att komplettera med någon annan teori.
Ett exempel på kompletterande teori är Beverly Skeggs teori om sexualitet och
respektabilitet som vi tycker skulle ha varit användbar framför allt utifrån
49
bedömningen av domar som gäller kvinnor. Även Foucaults teori om makt tycker
vi hade varit intressant att använda. Vi vill vidare betona vikten av att det finns
flera hierarkiska system som samspelar när det gäller människors tillgång till makt
och handlingsutrymme, t ex etnicitet och klass. Detta är något som Gemzöe
(2003) pekar på och som vi anser saknas i Hirdman teori; vi skulle gärna ha
använt oss av en teori som har ett mer intersektionellt perspektiv. Vidare skriver
Hirdman själv att hon utgår från ett långt historiskt perspektiv i sin teori och vi
tycker att det har gjort den svårt att direkt applicera på vår tid idag, eftersom vi
anser att flera mer komplexa förhållanden i nutid förbises.
Förutom svar på våra frågor har vårt arbete fött ytterligare frågor hos oss, frågor
som det behövs vidare studier för att svara på. En av de saker vi funderar på är om
föreställningar om biologiskt kön som vi upplever finns i de undersökta domarna,
lever vidare inom den tvångsvård de berörda individerna sedan får. Vi har kunnat
se att män och kvinnor ofta får olika typer av behandling och att de dessutom ofta
anses behöva detta. Men kan detta faktum på något sätt påverkas av vad som lyfts
fram av socialtjänst och länsrätt. Om man i motivering av ansökan och dom tryckt
på andra saker och ej baserat bedömningen utifrån biologiskt kön, hade då den
kommande vården sett annorlunda ut?
Då domarna ofta är ganska kort och torftigt formulerade och vi ej har all
bakgrundsfakta till dem, exempelvis socialtjänstens utredning och läkarutlåtande,
finns risk för att vi har missförstått vissa saker. Det är även viktigt att minnas att
den version vi har tillgång till är rättens och inte den berörda individens. Dennes
version av situationen och åsikt om händelser kommer fram ytters lite i domarna.
Vår uppfattning är att detta är ett ämne som hade behövts undersökas mer för att
vi verkligen ska förstå hur det fungerar i praktiken. Vi hade behövt granska fler
domar och det hade varit mycket intressant att göra en större studie. I processen
har vi haft värderingar som vi har riskerat att föra in i vårt arbete men vi har
ansträngt oss för att förhålla oss för att vara mottagliga för olika perspektiv. Vår
uppfattning är att vi har fått svar på våra frågor och att vi har uppnått vårt syfte. Vi
har lärt oss mycket under processen och vi uppfattar att vårt arbete kan bidra till
en större kunskap hos socialarbetare, jurister och nämndemän om hur
missbrukande kvinnor och män döms av rätten. En ökad kunskap kring detta kan,
som vi nämner inledningsvis, bidra till att skillnader i hur lagen används beroende
på biologiskt kön kan minska. Det är enligt vår uppfattning viktigt att döma en
person som individ och inte utifrån dess biologiska kön. I annat fall bidrar rätten
till en reproduktion av föreställningar och normer kring biologiskt kön.
50
9 REFERENSER
Berger, P. L & Luckmann, T (1966) Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar
och formar sin sociala verklighet. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Bergström, G & Boréus, K (2000) Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur
Blomqvist, J (2002) Att sluta med narkotika – med och utan behandling. FOUrapport 2002:2. Stockholm
Connell, R (1996) Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos
Denscombe, M (2000) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
Gemzö, L (2003) Feminism. Stockholm: Bilda Förlag
Gunnarsson, Å & Svensson, E-M (2009) Genusrättsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur
Gustavsson, E (2001) Missbrukare i rättstaten – en rättsvetenskaplig studie om
lagstiftningen rörande tvångsvård av vuxna missbrukare. Akademisk avhandling.
Stockholm: Nordstedts juridik
Gustafsson, E (2005) Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) I:
Arlebrink, J & Larsson Kronberg, M (red) (2005) Tvångsvård vid missbruk. LVM
i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur
Guvå, G & Hylander, I (2003) Grundad teori – ett teorigenererande
forskningsperspektiv. Stockholm: Liber AB
Hilte, M (1996) Avvikande beteende – en sociologisk introduktion. Lund:
Studentlitteratur
Hirdman, Y (1988) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala
underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3, 1988
Hirdman, Y (2001) Genus – om det stabilas föränderliga form. Malmö: Liber
Hydén, H (2001) Rättsregler. En introduktion till juridiken. Lund:
Studentlitteratur
Johansson, K & Wirbing, P (2005) Riskbruk och missbruk. Stockholm:
Författarna och bokförlaget Natur och Kultur
Kolfjord, I (2003) Kvinnors drogbruk och lagbrott positionella och kontextuella
strategier i en våldsrelaterad vardag. Lund: Bokbox förlag
Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
51
Laanemets, L (2002) Skapande av femininitet, om kvinnor i
missbrukarbehandling. Lund: Socialhögskolan
Lalander, P (2001) Hela världen är din –en bok om unga heroinister. Lund:
Studentlitteratur
Lander, I (2003) Den flygande maran. En studie om åtta narkotikabrukande
kvinnor i Stockholm. Kriminologiska institutionen: Stockholms universitet
Ljung, M (2003) Feministisk teori. I: Månsson, P (red) (2003) Moderna
samhällsteorier. Traditioner, riktningar, teoretiker. Stockholm: Bokförlaget
Prisma
New, C (2001) Oppressed and Oppressors? The Systematic Mistreatment of
Men. I: Sociology Vol. 35 No. 3
Norström, C & Thunved, A (2007) Nya Sociallagarna. Stockholm: Författarna
och Norstedts Juridik AB
Rosengren, K-E & Arvidson, P (2002) Sociologisk metodik. Malmö: Liber
Schlytter, A (1999) Kön och juridik i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur
Staaf, A (2005) Rättssäkerhet och tvångsvård. Lund: Sociologiska institutionen,
Lunds universitet
Starrin, B (1996:2) Grounded Theory – En modell för kvalitativ analys. I:
Svensson, P-G & B, Starrin (1996) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur
Sutorius, H (1999) Södertäljemålet och frågan om kvinnors sexuella
självbestämmande I: Granström, G (1999) Lika inför lagen? Rätten ur ett
genusperspektiv. Uppsala: Iustus Förlag AB
Svensson, B (2007) Pundare, jonkare och andra. Med narkotikan som
följeslagare. Stockholm: Carlssons bokförlag
Svensson, P-G (1996) Förståelse, trovärdighet eller validitet. I: Svensson, P-G &
B, Starrin (1996) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur
Thurén, B-M (1996) Om styrka, räckvidd och hierarki, samt andra
genusteoretiska begrepp. Kvinnovetenskaplig tidskrift nr. 3-4, 1996
Trulsson, K (1998) Det är i alla fall mitt barn. Stockholm: Carlssons Bokförlag
Watt Boolsen, M (2007) Kvalitativa analyser. Malmö: Gleerups
9.1 Offentligt tryck
Regeringens proposition 1981/82:8, en lag om vård av missbrukare i vissa fall
mm..
Regeringens proposition 1987/88:147 om tvångsvård av vuxna missbrukare, mm
52
Regeringens proposition 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och ungdomar
Regeringens proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger mm
SFS 1949:105 Tryckfrihetsförordning (1949:105)
SFS 1968:64 Narkotikastrafflagen (1968:64)
SFS 1971:291 Förvaltningsprocesslagen (1971:291)
SFS 1974:152 Regeringsformen
SFS 1980:100 Sekretesslag (1980:100)
SFS 1988:870 Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
SFS 1990:52 Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
SFS 1994:1738 Alkohollag (1994:1738)
SFS 2001:453 Socialtjänstlag (2001:453)
SOFS 1997:6 (M) Socialstyrelsens allmänna råd. Tillämpning av lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i visa fall.
SOU 1981:7 LVM: Lag om vård av missbrukare i vissa fall. Stockholm: Gotab
SOU 1994:28 Kvinnor och alkohol, delbetänkande av alkoholpolitiska
kommissionen. Stockholm: Fritzes
SOU 2004:3 Tvång & förändring – Rättsäkerheten, vårdens innehåll och
eftervård. Stockholm: Fritzes
9.2 LVM – domar från länsrätten i Malmö
Mål nummer: 12443-08, 11904-08, 11918-08, 10503-08, 11560-08, 1110008, 10994-08, 10782-08, 10384-08, 9932-08, 9772-08, 9258-08, 9188-08,
8938-08, 8799-08, 8807-08, 7657-08, 7774-08, 6303-08, 6243-08, 6002-08,
6078-08, 5769-08, 5707-08, 4835-08, 5117-08, 5011-08, 4832-08, 4551-08,
4834-08, 12549-08, 12506-08, 12325-08, 12321-08, 11965-08, 12173-08,
11695-08, 11608-08, 11044-08, 10919-08, 10886-08, 10536-08, 10015-08,
9963-08, 8754-08, 7932-08, 7206-08, 6608-08, 6565-08, 6398-08, 6336-08,
6096-08, 6063-08, 6060-08, 6024-08, 5886-08, 5309-08, 5619-08, 5164-08,
5399-08
9.3 Övriga källor
Hellström, L (2009-05-05) Anvisningar för skrivande studenter. Handfast
handledning för studenter som skriver rapporter och examensarbete.
http://www.mah.se/pages/5103/Skrivanvisningar2007.pdf
53
Hirdman, Y (2009) Kön hålls isär. Makt, så klart. Ett läromedel om
jämställdhet. (2009-04-30)
www.jamstalldhet.nu/jmst/maktkon/hirdman/hirdman.htm
Nationalencyklopedin (2009-05-07 & 2009-05-20)
http://www.ne.se.support.mah.se/konstruktionism
Socialstyrelsen, 2008 (2009-05-12) Vuxna personer med missbruksproblem och
övriga vuxna – insatser år 2008.
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/B57A36FB-284A-453F-87F0A11AD5923700/13930/200912513.pdf
Stockholms universitet, Historiska institutionen (2009-05-05)
http://www2.historia.su.se/personal/yvonne_hirdman/
The University of Sidney (2009-05-05)
http://applications.edfac.usyd.edu.au/about/admin/FMPro?db=EDF_SD_staff&-format=staff_profile_template.html&lay=web&code=RCON&-Find
Vetenskapsrådet (2009-02-23)
http://webzone.hs.mah.se/projects/SATermin7VT05/upload/download.asp?f
ile=60222180003760SFS
54
BILAGOR
Bilaga 1a: Kvinnor – ålder
Bilaga 1b: Män – ålder
Bilaga 2a: Kvinnor – typ av missbruk
Bilaga 2b: Män – typ av missbruk
Bilaga 3: Omedelbart omhändertagande
Bilaga 4a: Kvinnor – uppfyllda rekvisit
Bilaga 4b: Män – uppfyllda rekvisit
Bilaga 5a: Kvinnor – länsrätten bifaller eller avslår ansökan
Bilaga 5b: Män – länsrätten bifaller eller avslår ansökan
Bilaga 6a: Kvinnor – motparten medger eller bestrider ansökan
Bilaga 6b: Män – motparten medger eller bestrider ansökan
Bilaga 7: Kategorier
55
Bilaga 1a
Kvinnor - ålder
Statistics
N
Valid
30
Missing
0
Mean
2
Median
2
Mode
1
Cumulative
Frequency
Valid
Percent
Valid Percent
Percent
18-29
12
40,0
40,0
40,0
30-39
6
20,0
20,0
60,0
40-49
7
23,3
23,3
83,3
50-59
5
16,7
16,7
100,0
Total
30
100,0
100,0
56
Bilaga 1b
Män - ålder
Statistics
N
Valid
30
Missing
0
Mean
3
Median
3
Mode
1a
Cumulative
Frequency
Valid
Percent
Valid Percent
Percent
18-29
7
23,3
23,3
23,3
30-39
4
13,3
13,3
36,7
40-49
6
20,0
20,0
56,7
50-59
6
20,0
20,0
76,7
60-69
7
23,3
23,3
100,0
Total
30
100,0
100,0
57
Bilaga 2 a
Kvinnor - typ av missbruk
Cumulative
Frequency
Valid
Percent
Valid Percent
Percent
Alkoholmissbruk
11
36,7
36,7
36,7
Narkotikamissbruk
15
50,0
50,0
86,7
4
13,3
13,3
100,0
30
100,0
100,0
Blandmissbruk
Total
58
Bilaga 2 b
Män - typ av missbruk
Cumulative
Frequency
Valid
Alkoholmissbruk
Percent
Valid Percent
Percent
18
60,0
60,0
60,0
Narkotikamissbruk
7
23,3
23,3
83,3
Blandmissbruk
5
16,7
16,7
100,0
30
100,0
100,0
Total
59
Bilaga 3
Kvinnor - omedelbart omhändertagande
Cumulative
Frequency
Valid
Omhändertagen
Ej omhändertagen
Total
Percent
Valid Percent
Percent
23
76,7
76,7
76,7
7
23,3
23,3
100,0
30
100,0
100,0
Män - omedelbart omhändertagande
Omedelbart omhändertagande
Cumulative
Frequency
Valid
Omedelbart omhändertagen
Valid Percent
Percent
23
76,7
76,7
76,7
7
23,3
23,3
100,0
30
100,0
100,0
Ej omedelbart
omhändertagen
Total
Percent
60
Bilaga 4 a
Kvinnor - uppfyllda rekvisit
Cumulative
Frequency
Valid
Total
Valid Percent
Percent
4§ 3 a) LVM
16
53,3
57,1
57,1
4§ 3 b) LVM
1
3,3
3,6
60,7
4§ 3 a), b), c) LVM
3
10,0
10,7
71,4
4§ 3 a), b), LVM
4
13,3
14,3
85,7
4§ 3 a), c), LVM
4
13,3
14,3
100,0
28
93,3
100,0
2
6,7
30
100,0
Total
Missing
Percent
System
61
Bilaga 4 b
Män - uppfyllda rekvisit
Cumulative
Frequency
Valid
4§ 3 a) LVM
Total
Valid Percent
Percent
20
66,7
71,4
71,4
4§ 3 a), b), c) LVM
1
3,3
3,6
75,0
4§ 3 a), b) LVM
5
16,7
17,9
92,9
4§ 3 a), c) LVM
2
6,7
7,1
100,0
28
93,3
100,0
2
6,7
30
100,0
Total
Missing
Percent
System
62
Bilaga 5 a
Kvinnor - länsrätten bifaller eller avslår ansökan
Cumulative
Frequency
Valid
bifall
avslag
Total
Percent
Valid Percent
Percent
28
93,3
93,3
93,3
2
6,7
6,7
100,0
30
100,0
100,0
63
Bilaga 5 b
Män - länsrätten bifaller eller avslår ansökan
Cumulative
Frequency
Valid
Percent
Valid Percent
Percent
Ansökan bifalls
28
93,3
93,3
93,3
Ansökan avslås
2
6,7
6,7
100,0
30
100,0
100,0
Total
64
Bilaga 6 a
Kvinnor - motparten medger eller bestrider ansökan
Cumulative
Frequency
Valid
Percent
Valid Percent
Percent
Medger
10
33,3
33,3
33,3
Bestrider
20
66,7
66,7
100,0
Total
30
100,0
100,0
65
Bilaga 6 b
Män - motparten medger eller bestrider ansökan
Cumulative
Frequency
Valid
Missing
Total
Percent
Valid Percent
Percent
Medger ansökan
12
40,0
42,9
42,9
Bestrider ansökan
16
53,3
57,1
100,0
Total
28
93,3
100,0
2
6,7
30
100,0
System
66
Bilaga 7
Kategorier - kvinnor
Åklagarens/socialnämndens yrkande
1. Kvinnan har tidigare omhändertagits omedelbart
2. Behov av vård
3. Tidigare insatser
4. Avvikit
5. Missbruket är av allvarlig art
6. Missbruket har varat under en lång tid
7. Vårdbehovet kan ej tillfredställas på frivillig väg
8. Sociala konsekvenser av missbruket
9. Fysisk problematik orsakad av missbruket
10. Psykiska konsekvenser av missbruket
11. Fysisk och psykisk problematik som eventuellt ej är missbruksrelaterad
12. personlighetsrelaterat
13. Den psykiska hälsan är tämligen god
14. Umgänge/anhöriga
15. Relation till sitt/sina barn
16. Destruktivt beteende
17. Suicidal
18. Kontakt med sjukvården
19. Kontakt med polismyndighet
20. Kontakt med socialtjänst
21. Återfall
22. Avgiftning
23. Överdos
24. Kvinnan är negativt inställd till LVM
25. Anmälan
26. Läkarintyg
27. Medverkan till tvångsvård
28. Brist på insikt
29. Orsaker enligt kvinnan själv
30. Den låga ålderns betydelse
Yrkande motpart
1. Kvinnan är positiv till behandling
2. Kvinnan är positiv till LVM
3. Kvinnan är negativ till LVM
4. Inser sociala problem
5. Den sociala situationen är bra
6. Den fysiska hälsan är tämligen god
7. Medger missbruk
8. Problematiken är överdriven
9. Missbruket är överdrivet
10. Motstånd
11. Frivilliga insatser är tillräckliga
12. Önskemål om hjälp på frivillig väg
13. Umgänge
14. Anhöriga
Domskäl
1. Kvinnan har tidigare omhändertagits omedelbart
2. Tidigare insatser
3. Avvikit
4. Vårdbehovet kan inte tillgodoses på frivillig väg
5. Den tilltalade kan tänka sig vård på frivillig väg
6. Brist på insikt/insikt
7. Fysisk problematik orsakad av missbruket
8. Psykisk problematik orsakad av missbruket
67
9. Fysisk eller psykisk sjukdom troligtvis ej påverkad av missbruket
10. Är suicidal
11. Sociala konsekvenser av missbruket
12. Återfall
13. Avgiftning
14. Läkarintyg
15. Kontakt med sjukvården
16. Kontakt med socialtjänsten
17. Kontakt med polismyndighet
18. Destruktivt beteende
19. Självdestruktivitet
20. Motsätter sig LVM vård
21. Missbruket är av allvarlig art
22. Missbruket pågått under en lång tid
23. Anmälningar
24. Överdoser
25. Den låga ålderns betydelse
26. Vårdbehovet är styrkt
27. Umgänge
28. Förhållandet till sitt/sina barn
29. Medgivande
29. Vill ha behandling
30. Positiva händelser
31. Rekvisitet uppfylls ej
32. Kvinnans egen förklaring
33. Social situation
Män – kategorier
Åklagarens/Socialnämndens yrkande
1. Varit omedelbart omhändertagen
2. Missbruket har varat under en lång tid
3. Återfall
4. Flera tidigare insatser
5. Missbruket är av allvarlig art
6. Avgiftning
7. Kontakten med socialtjänsten
8. Kontakt med sjukvården
9. Kontakt med polismyndighet
10. Umgänge
11. Kontakt med sitt/sina barn
12. Vårdbehovet är styrk/i behov av vård
13. Vårdbehovet kan ej tillfredsställas på frivillig väg
14. Sociala konsekvenser av missbruket/Den sociala situationen är påverkad
15. Fysiska påverkan pga av missbruk
16. Psykiska skador pga av missbruk
17. Fysisk åkomma ej åsamkad av missbruket
18. Psykiska problem ev ej missbruksrelaterade
19. Läkarintyg
20. Har fått insikt eller saknar insikt
21. Den låga ålderns betydelse
22. Överdoser
23. Samarbetsvilja
24. Är suicidal
25. Mannens egen förklaring till situationen
26. Destruktivt beteende
27. Avvikit
Yrkanden – motpart
1. Bestrider bifall till ansökan
2. Medger bifall till ansökan
3. Umgänge
68
forts bilaga 7
4. Relationen till sitt/sina barn
5. Den sociala situationen är bra.
6. Sociala situationen är inte bra/mindre bra
7. Den fysiska och psykiska problematiken är ej missbruksrelaterad
8. Anser sig vara i behov av behandling
9. Vårdbehovet kan tillfredställas på frivillig väg
10. Styrker sin missbruksproblematik
11. Den fysiska och psykiska hälsan är tämligen god
12. Vill ha behandling på frivillig väg
13. Medger missbruk
14. Medger missbruk – men detta beskrivs överdrivet
15. Har ingen missbruksproblematik
16. Vill inte ha behandling
17. Tidigare behandling
18. Återfall
19. Vill ha kontakt med socialtjänsten
20. Kontakt med sjukvården
21. Ingen risk för skada
22. Vill bli frisk
23. Insikt
24. Överdoser
25. Har ingen åsikt
26. Hans situation är nu bättre än tidigare
27. Mannens egen förklaring/försvar
28. Upplever att han blivit missförstådd
Domskäl
1. Fortgående missbruk av narkotika
2. Fortgående missbruk av alkohol
3. Blandmissbruk
4. Missbruket varat under en lång tid
5. Missbruket är av allvarlig art
6. Rekvisit
a) Utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara
b) Löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv
c) Kan befaras komma att allvarligt skada sig själv
7. Tidigare insatser
8. I behov av vård för sitt missbruk
9. Vården kan ej ges på frivillig väg
10. Fysisk och psykisk problematik som är missbruksrelaterad
11. Fysisk och psykisk problematik som troligtvis ej är missbruksrelaterad
12. Medverkan till tvångsvård
13. Brist på insikt
14. Överdoser
15. Läkarintyg
16. Återfall
17. Avvikit
18. Kontakt med socialtjänst
19. Kontakt med sjukvård
20. Avgiftning
21. Vårdbehovet är ej tillräckligt utrett
22. Vill ha frivillig vård
23. Självdestruktiva tendenser
24. Är suicidal
25. Mannens egen utsago
26. Den sociala situationen är någorlunda ordnad
27. Den sociala situationen är påverkad av missbruket
28. Utredningen i målet ger inte stöd
29. Varit omedelbart omhändertagen
69
forts bilaga 7
70