En överraskning i brevlådan
och andra goda betraktelser
Fenix Kunskapscentrum
Ung Berättare...
... är ett utbildningsprogram för barn och unga i åldrarna 3-19 år som syftar till att låta kreativitet,
skapande och lekfullhet i högre grad komma till uttryck inom ramen för skolan och skolans ämnen
genom eget berättande. Alla berättelser trycks och publiceras i bokform. Boken kan bestå av både
text och bild, vara en deckare, roman, novell, diktsamling, kokbok, fotobok, kartbok, bildbok,
målarbok, sångbok, instruktionsbok, eller... Vem vet vilka nya genrer som kan skapas?
Programmet avslutas med en lokal och publik bokmässa där alla elever ställer ut sina verk inför släkt,
vänner, grannar, företag, kulturarbetare, föreningar och organisationer som bjuds in för att fynda
signerade verk eller för att beställa presenter.
Ung Berättare förenar kultur och entreprenörskap med skolans ordinarie ämnesundervisning och
inbjuder till samverkan mellan skola och samhälle. Det är även i grunden en demokratifråga genom
att programmet låter varje elev delge sin berättelse - på sitt sätt.
© Me University AB 2012
Tryck: Me university AB Uddevalla
E-post: [email protected]
http://www.meuniversity.com
Förord
December 2011.
Kyla, snöblandat regn och överraskande åska. Julen närmar sig. Lärare och
ungdomar gäspar sig fram längs korridorerna på ortens gymnasium. Så mycket som
ska hinnas innan jullovsvilan, så många måsten.
Och mitt i julstressen ska eleverna få en hemläxa. Den är den som ska resultera i
den här boken.
Men tillbaka till terminsslutspurten. Eleverna får bänka sig framför filmen Pay it
Forward (Skicka vidare), där 12-årige Trevor bestämmer sig för att förändra världen
genom ett skicka vidare-experiment. Om han gör något gott för tre personer, ska de i
sin tur göra något gott för ytterligare tre, och så vidare. En urgammal idé som kan
spåras tillbaka ända till antikens Grekland, nu i bästa Hollywood-kostym.
I anslutning till detta får eleverna läsa artiklar på temat altruism. Enligt
Nationalencyklopedin definieras altruism som ”osjälviskhet, att vilja och behandla
någon annan (mänsklig) varelse än en själv väl, utan avsikt att därigenom gagna sitt
eget intresse”. Och efter en hel del googlande fastnar intresset vid en krönika av
Stefan Einhorn, cancerforskare och författare (många kanske minns boken Konsten
att vara snäll från 2005). Julafton 2007 skriver Einhorn i Dagens Nyheter en krönika
om vetenskapliga studier som visar att man själv mår bra av att få andra att må bra
och uppmanar att vi ska vara goda – för vår egen skull!
Ja, i detta individualistiska samhälle, där man ska vara lyckad, lycklig och bäst och
skylla sig själv om man blir sjuk, ensam och fattig, kan det sannerligen finnas
anledning lyfta fram osjälvisk godhet.
En organisation som har gjort detta kallar sig Anonyma-klubben och finns på nätet.
De uppmanar till att göra goda handlingar – i smyg! Även den bekantar vi oss med
inför jullovsläxan. För precis som Einhorn understryker så inträder ett välbefinnande
även om man inte får applåder, utmärkelser eller ens ett tack. Vi reagerar på godhet
instinktivt, med både kropp och själ. Även när vi gör något gott helt anonymt!
Men ungdomar!
Är de verkligen särskilt altruistiska? Består inte ungdomstiden mest av
navelskåderi?
Jo, men allt detta navelskådande syftar ju till att försöka hitta sig själv. Det är ju så
man lär sig förstå även andra. Och här kan du själv avgöra hur det står till med den
saken.
Och du har säkert gissat rätt. Hemläxan över jullovet var att göra goda handlingar.
Här håller du i resultatet: trettiofem sporadiskt illustrerade texter om godhet,
tillsammans med Stefan Einhorns inspirerande krönika, då han utan omsvep tillät oss
att bifoga den, i sann god anda.
Så, jag vet inte vad du tycker, men själv tänker jag att vi vuxna har mycket att lära
av våra unga. Må deras kärlek, medmänsklighet och värme lysa upp varje
decembermörker, nu och för alltid.
Mona Skantz, lärare Fenix Kunskapscentrum
maj 2012
Följande text publicerades i Dagens Nyheters nätupplaga julaftonsnatten 2007.
Låt oss vara goda av egoistiska skäl
Julen är här, den helg som för många symboliserar godheten, generositeten och
medkänslan mellan de människor som befolkar vår jord. Och vi är alla överens om
att en helg som påminner oss om värdet av att vara en god medmänniska är förtjänt
att firas oavsett om det är vår tro att Gud föddes som människa den där dagen i
Betlehem för lite mer än två millennier sedan.
Samtidigt är vi alla medvetna om att godheten inte bara bör uppmärksammas
under några få intensiva dagar innan det gamla året övergår i ett nytt. Med undantag
för enstaka förhärdade själar försöker vi leva våra liv som goda medmänniskor, eller
åtminstone undvika att göra det som är ont. Ofta lyckas vi, ibland misslyckas vi, men
de flesta av oss lever livet i en önskan att finnas där för andra.
Men varför egentligen? Vad är det som säger att vi får ett bättre liv om vi visar
hänsyn, månar om vår nästa och försöker göra det som är gott? Kan vi inte precis
lika gärna vara elaka och hänsynslösa mot våra medmänniskor? Religionerna hävdar
att goda gärningar får sin belöning och att onda gärningar får sitt straff. Men vad har
vi för motiv att göra gott om vi ställer oss tveksamma till religionernas försäkringar om
det godas förträfflighet och om hur vi kan råka illa ut när vi bär oss illa åt mot våra
medmänniskor?
Det är intressant att det under de senaste åren har genomförts ett antal studier
som pekar i samma riktning, nämligen att godhet faktiskt lönar sig. De vetenskapliga
beläggen för att medmänsklighet inte bara gagnar andra utan också oss själva blir
allt mer övertygande.
Studier har till exempel visat att när vi är generösa aktiveras ett njutningscentrum i
hjärnans mesolimbiska system, vilket innebär att vi faktiskt får en lustupplevelse av
att behandla andra människor väl. Intressant nog är det samma njutningscentrum
som också blir aktiverat av att vi äter god mat, ägnar oss åt sex eller använder
narkotika.
Så njutningen att vara generösa mot våra medmänniskor, vare sig det är vår egen
familj, en flyktig bekantskap eller ett svältande barn i ett annat land, är något vi kan
unna oss många gånger varje dag, i medvetenhet om att till skillnad från de andra
njutningsmedlen ger det inte upphov till några biverkningar.
Finns det andra skäl än njutningen att göra gott för andra? Det verkar vara så. I ett
antal undersökningar har forskare visat att goda gärningar ger positiva effekter för
den som utför dem, samtidigt som de ger upphov till en spridningseffekt. Ett exempel
är den undersökning där man gav en kaka till hälften av studenterna som satt och
läste på ett universitetsbibliotek, medan resten av studenterna inte fick någon kaka.
När man en stund senare skickade fram en annan student som bad om hjälp
visade det sig att de som hade bemötts med generositet i form av en kaka var mer
benägna att hjälpa sin medstudent.
Samtidigt blir vi också mer skickliga och produktiva om vi bemöts av generositet. I
en undersökning visade det sig att läkare som hade fått en liten karamell var bättre
och snabbare på att ställa diagnos på patienter, samtidigt som de var mer kreativa
och hade mindre förutfattade meningar än läkare som inte hade fått någon karamell.
Och på företagsnivå visade det sig att företag där man var generös med beröm och
uppskattning i genomsnitt hade mer än tre gånger så hög lönsamhet som företag där
man snålade med denna form av generositet. Godhet mot vår nästa leder således
inte bara till att vi får generositet tillbaka, utan också till att människor runt om oss gör
mer för andra och för helheten.
En form av medmänsklighet är den kroppskontakt som inte inkräktar på vårt revir.
Denna beröring bygger upp förtroende och tillit mellan människor, vilket i sin tur
genererar godhet tillbaka. I en undersökning studerade man hur mycket dricks som
gäster gav till en servitör. Det visade sig att om servitören rörde vid gästens axel eller
handrygg under 1,5 sekunder blev dricksen större. En liten gest av medmänsklighet
gav upphov till generositet tillbaka.
Detta är några exempel bland många som alla pekar i samma riktning, nämligen
att vi för egen del tjänar på att behandla våra medmänniskor väl. Samtidigt sprider vi
små eller stora vågor av goda gärningar runt omkring oss. Och varför är det då så? I
studier på olika djurarter har det visat sig att det är en evolutionär fördel att gruppen
utvecklar altruism, generositet och benägenhet att samarbeta med andra.
Så vare sig vi är inbitna ateister, tveksamma agnostiker eller troende finns det idag
övertygande belägg för att godhet faktiskt lönar sig, på individnivå och för grupper av
människor. Vi kan vara goda medmänniskor av den enkla anledningen att det inte
bara gagnar människor runt omkring oss, utan att vi också tjänar på det för egen del.
Om detta har Dalai lama sagt följande kloka ord: Enfaldiga själviska människor
tänker alltid på sig själva och resultatet blir negativt. Kloka själviska människor tänker
på andra och hjälper andra så mycket de kan, och resultatet blir att de själva gynnas
av detta. Dalai lama säger med detta uttalande att vi mycket väl kan välja att vara
goda av egoistiska motiv. Och han ger också stöd till tanken att vi gagnas för egen
del om vi är goda.
Ibland kan vi få intrycket att det onda dominerar på bekostnad av det goda. Vi
läser i tidningen om misshandel av unga och gamla som leder till svåra skador eller
död. Vi hör om krig, förföljelse av minoriteter och fängslande av oppositionella, vilket
får vårt hjärta att bäva och ställa oss frågan om det onda kommer att gå segrande ur
striden om människans hjärta.
Men det finns också ett annat perspektiv. När vi hör om att någon har blivit
misshandlad i tunnelbanan så har vi en tendens att glömma bort att miljontals
människor varje dag färdas med allmänna kommunikationer, ibland packade som
sillar, utan att misshandla varandra (vilket få andra arter på vår jord skulle klara av).
När vi läser om väpnade konflikter där människor skadas och dör har vi en tendens
att glömma bort alla de fredliga zoner av vår jord som existerar idag.
Visst finns det faror på vägen. På grund av människans destruktiva krafter står vi
idag inför de hot som massförstörelsevapen och en pågående miljöförstöring utgör.
Till detta kommer de förbättrade transportmöjligheterna, vilket lett till att epidemier
sprids på ett sätt som vi inte ens hade kunnat föreställa oss för några decennier
sedan. Samma vetenskapliga och tekniska utveckling som skapar fantastiska
möjligheter till hälsa, ett långt liv, personlig utveckling och ökad materiell standard
skapar också de stora risker som mänskligheten nu står inför.
Det som kommer att avgöra om mänsklighetens resa in i framtiden kommer att bli
mot en allt större välfärd, ett större välbefinnande och allt mer lycka eller alternativt
mot försämrade mänskliga förutsättningar och i värsta fall vår egen undergång, det är
huruvida vi låter den grundläggande tanken om godhet, som bland annat julen
symboliserar, genomsyra vårt tänkande och vårt samhälle eller ej.
Om det inte är min uppgift att våra medmänniska? Vems uppgift är det då?
STEFAN EINHORN
En överraskning i brevlådan
Att fundera ut och genomföra en god gärning på beställning, det är svårt. Jag tror att
en god gärning ofta kräver förutsättningar. Dessutom, för att en god gärning ska
kännas riktigt äkta, ska den komma i stundens hetta där du ställs att fatta ett beslut,
ett beslut kring om du vill offra lite av dig själv.
Min goda gärning, gick i stora drag ut på att jag delade ut påsar med muffins i
grannarnas brevlådor. Det blev ungefär 140 muffins som jag själv bakade och
sorterade i ca 35 påsar, som jag fäste en liten text på. Det är på den här lilla texten
som hela min idé bygger på. Den må vara enkel men den har det buskap jag vill föra
vidare. Här är ett utdrag av texten:
Detta är en gåva av omtanke och med budskap.
Hoppas ni mår bra och att denna gåva kommer att ge er inspiration att fortsätta göra
något för någon annan.
Hälsningar Anonyma klubben.
P.S. sök gärna på Anonyma klubben och vad den står för.
Trots att detta varit en helt anonym gest så har jag ändå lyckats få respons på den.
Jag har nämligen lite här och var snappat upp människors funderingar.
Två dagar efter att jag delat ut påsarna hade en fru från grannbyn ringt och pratat
med min mor. Då hade hon påpekat att hon just då satt och åt på en muffins som
hon fått i brevlådan. Hon talade också om sina funderingar kring vad hon skulle föra
vidare, och nämnde informationen om anonyma klubben hon hittat på internet.
Vid en samling med Tofteryds UV-scoutkår i Ekhults missionshus stod några
föräldrar från de olika grannbyarna och pratade. När jag gick förbi snappade jag upp
en mening som min lilla text innehöll. Jag stod en bit bort och lyssnade på vad de
hade att säga om spektaklet. En förälder nämnde hur otroligt spännande det hela
verkade medan de andra instämde. Bland föräldrarna stod också en förälder som
inte fått en överraskning i brevlådan. De andra föräldrarna förklarade för henne vad
det hela gick ut på. Detta fick mig att tänka på hur många hushål jag inte delat ut
något till. Så när jag kom hem kunde jag inte hindra mig själv från fortsätta lite, så jag
gjorde några påsar till, fast denna gång med hallongrottor som innehåll.
Det är så himla roligt när man får höra folks reaktioner på det man gjort och hur
de reflekterar och funderar över det, vilket var precis vad jag vill att de ska göra. Man
blir glad och inspirerad till framtida projekt. Men samtidigt vill man inget hellre än att
få diskutera och prata med dessa människor om hur det har påverkat dem och deras
tankar om det hela. Men kanske mest av allt att få ta del av den varma, goda känslan
som man får när man gjort något bra och någon uppmärksammar det. Visst låter det
egoistiskt, och saken är den, genom forskning har man sett att när vi gör något som
får oss att känna oss goda då aktiveras vårat njutningscentrum, detta skriver Stefan
Einhorn, cancerforskare och författare, i Dagens Nyheter (2007-12-24). Detta kan
vara något som får många att tycka att goda handlingar förlorar sin charm. Så gick
även min tankegång när jag läste om detta, men visst ska det kännas skönt när man
gör något bra, inte är det något fel på det. Jag tar det hela som att det finns en
mening med att goda handlingar är samman kopplat med en skön känsla. Allt
behöver man inte se som evolutionens skapelse. Så, som Stefan Einhorn
formulerade det: ”Låt oss vara goda av egoistiska skäl”.
Så även om anledningen till att jag gjorde och la ner tid på den här uppgiften är för
att jag tycker om att känna mig god, så är jag okej med mig. För även om
muffinsbakning också gynnar mig och mitt välbehag så finns ju chansen att det också
gynnar någon annans välbefinnande.
