Matförsörjning i Nässjö kommun
– Förutsättningar, framtidsbilder och förslag
September 2013
Clara Edenstrand
Förord
Denna rapport är resultatet av ett projekt som, under några månader år 2012 och 2013, har genomförts i Nässjö kommun med finansiering från Leader Mitt i Småland och i samarbete med
kommunens planerings- och utvecklingsavdelning. Inspiration till projektet fick jag i samband
med en kurs på agronomprogrammet i landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU). Huvudtemat för kursen var naturresurshantering och en av de frågor som diskuterades
var: Hur kan lokala naturresurser förvaltas på ett hållbart sätt genom samarbete mellan olika lokala aktörer?
Det finns många som menar att vi i framtiden kommer att bli mer beroende av lokala naturresurser för vår försörjning – resurser som framförallt finns på landsbygden. Människors behov av
mat och vatten är helt grundläggande och många skulle nog hålla med om att samhället har någon
form av ansvar för den långsiktiga försörjningstryggheten på detta område. Men vilka delar av
samhället är det i så fall som har ansvaret och hur kan ett sådant ansvar tas? Utgångspunkten i
denna rapport är att Sveriges kommuner skulle ha möjlighet att ta på sig ett större ansvar för sina
invånares matförsörjning än vad de gör idag.
För att kunna ta ett sådant ansvar behövs kunskap om den lokala matförsörjningen och dess förutsättningar. Vilken och hur mycket mat produceras? Hur ser villkoren ut för denna produktion?
Hur ser vägen ut från jord till bord? I rapporten försöker jag att besvara delar av dessa frågor.
Utifrån den tid och kunskap jag haft har jag försökt att sammanställa så relevant och korrekt information som möjligt om den lokala matförsörjningen och dess förutsättningar i Nässjö kommun. Ingången har varit bred, så många av de områden som berörs behandlas mycket översiktligt. Hållbarhetsaspekterna av matförsörjningen berörs bara kort och innehållet i rapporten ska i
första hand ses som ett underlag för en fortsatt diskussion om hur en långsiktigt hållbar matförsörjning ska kunna skapas.
Jag vill rikta ett stort tack till alla som på ett eller annat sätt har bidragit till arbetet med projektet
eller innehållet i rapporten: lantbrukare och andra intervjupersoner, tjänstemännen på planeringsoch utvecklingsavdelningen och andra sakkunniga personer – inte minst de på Jordbruksverkets
statistikenhet. Som författare är jag dock ensamt ansvarig för rapportens innehåll och de sakfel
som eventuellt finns. De tolkningar, slutsatser och värderingar som framkommer överensstämmer inte nödvändigtvis med Nässjö kommuns eller Leader Mitt i Smålands ståndpunkter.
25 september 2013
Clara Edenstrand
Sammanfattning
I denna rapport, som är resultatet av ett mindre s.k. leaderprojekt, beskrivs översiktligt några av
de grundläggande förutsättningarna för matförsörjning i Nässjö kommun. Utgångspunkten är en
insikt om att matförsörjningskedjan i ett mer hållbart samhälle behöver bli mer lokal – något som
bl.a. förutsätter en starkare koppling mellan lokal produktion och lokal konsumtion av mat. De
svenska kommunerna har goda förutsättningar att kunna arbeta aktivt med dessa frågor, men för
att åstadkomma förändringar i önskvärd riktning krävs kunskap om nuläget. Därför beskrivs här
på en övergripande nivå hur jordbruksmarken används, vilka lantbruksföretag som finns samt hur
de naturgeografiska och samhälleliga förutsättningarna för matproduktion ser ut i kommunen.
Hur stor den teoretiska självförsörjningsgraden bedöms vara för olika livsmedel, samt i viss mån
även hur distribution och förädling ser ut redovisas också. Sammanställningen bygger i huvudsak
på en genomgång av statistiska uppgifter samt intervjuer med lantbrukare och andra sakkunniga.
Lantbruket i Nässjö kommun domineras av mjölk- och nötköttsproduktion – något som till stor
del hänger samman med de lokala naturgeografiska förutsättningarna i form av en förhållandevis
kort vegetationsperiod och jämförelsevis näringsfattiga moränjordar. På huvuddelen av åkermarken odlas vall för djurfoder. Cirka 16 % av jordbruksmarken brukas ekologiskt. Kommunens
teoretiska självförsörjningsgrad ligger på ca 162 % för mjölkprodukter och på ca 130 % för nötkött. Även självförsörjningsgraden för viltkött bedöms vara hög. För övriga animalier är självförsörjningsgraden betydligt lägre. För vegetabilier ligger den sammantagna självförsörjningsgraden i
princip på 0 %. De naturgeografiska förutsättningarna för en ökad vegetabilieproduktion – särskilt av potatis, köks- och vissa baljväxter – kan dock betraktas som i grunden goda. Potentialen
att öka produktionen är därmed stor. En ökad vegetabilieproduktion begränsas idag främst av de
samhälleliga förutsättningarna – förutsättningar som vi har stora möjligheter att förändra.
Kopplingen mellan den lokala matproduktionen och den lokala konsumtionen är idag svag. Praktiskt taget all mjölk som produceras i kommunen går till Arlas mejeri i Jönköping. Där förädlas
mjölk från Västergötland, Östergötland och hela Småland. En stor del av de mjölkprodukter som
säljs i Nässjö kommun kommer från mejeriet i Jönköping, vilket gör att det finns en viss grad av
återföring. Nötkreaturen i Nässjö kommun slaktas i huvudsak vid Scan i Linköping och återföringen av nötkött därifrån till kommunen är liten. För vilt, ägg, honung och den lilla vegetabilieproduktion som finns är länken mellan lokal produktion och lokal konsumtion något tydligare.
För att stärka kopplingen mellan den lokala matproduktionen och kommuninvånarnas matförsörjning krävs en rad åtgärder. Skapandet av en fungerande lokal infrastruktur för förädling av
vissa animalier kan vara en pusselbit, liksom direkta insatser för en ökad vegetabilieproduktion
och mer lokal mat i den kommunala måltidsverksamheten. Nässjö kommun föreslås bilda ett
aktörsövergripande råd där representanter för bl.a. kommunen, civilsamhället och aktörer i olika
led i matförsörjningskedjan kan samarbeta och arbeta långsiktigt och systematiskt mot det gemensamma målet att skapa en långsiktigt hållbar matförsörjning i Nässjö kommun.
Innehåll
Tabell- och figurförteckning ................................................................................................. 1
1. Inledning ........................................................................................................................... 3
1.1 Bakgrund ............................................................................................................................................. 3
1.2 Projektbeskrivning ............................................................................................................................. 4
Syfte och avgränsningar ............................................................................................................................. 4
Metoder .................................................................................................................................................... 5
1.3 Rapportens disposition ..................................................................................................................... 5
1.4 Läsanvisningar och definitioner....................................................................................................... 6
2. Förutsättningar för matproduktion ................................................................................... 6
2.1 Naturgeografiska förutsättningar..................................................................................................... 7
Topografi och klimat ................................................................................................................................. 7
Berg och jord ........................................................................................................................................... 12
Röster från lantbrukarna ........................................................................................................................ 17
2.2 Samhälleliga förutsättningar ........................................................................................................... 18
Politisk-ekonomiska förutsättningar ........................................................................................................ 18
Röster från lantbrukarna ........................................................................................................................ 20
3. Jordbruksmarken och lantbruksföretagen ...................................................................... 21
3.1 Nulägesbeskrivning.......................................................................................................................... 22
3.2 Förändringstendenser...................................................................................................................... 26
3.3 Ekologiskt jordbruk ......................................................................................................................... 27
4. Matförsörjningskedjan .................................................................................................... 28
4.1 Mjölk .................................................................................................................................................. 29
Produktion och konsumtion .................................................................................................................... 29
Distribution och förädling........................................................................................................................ 30
4.2 Kött .................................................................................................................................................... 31
Produktion och konsumtion .................................................................................................................... 31
Distribution och förädling........................................................................................................................ 33
4.3 Övriga animalier ............................................................................................................................... 34
Ägg ........................................................................................................................................................ 34
Honung .................................................................................................................................................. 35
Vilt och fisk ........................................................................................................................................... 35
4.4 Vegetabilier ....................................................................................................................................... 37
Spannmål ............................................................................................................................................... 37
Potatis och trädgårdsväxter ..................................................................................................................... 37
Övriga odlade vegetabilier ........................................................................................................................ 39
Från naturens skafferi ............................................................................................................................ 40
4.5 Matförsäljning lokalt ........................................................................................................................ 40
5. Hållbarhet och framtid.................................................................................................... 41
6. Slutsatser och förslag....................................................................................................... 44
6.1 Slutsatser ........................................................................................................................................... 44
6.2 Förslag ............................................................................................................................................... 46
Övergripande förslag................................................................................................................................ 47
Förslag till plattform ............................................................................................................................... 49
Referenser ........................................................................................................................... 50
Tabell- och figurförteckning
Tabell 1.
Jordarternas fördelning i Nässjö kommun
Sida
15
Tabell 2.
Åkermarkens användning i Nässjö kommun år 2012
22
Tabell 3.
Lantbruksföretagens fördelning efter driftsinriktning
i Nässjö kommun år 2010
24
Tabell 4.
Lantbruksföretagens fördelning efter storlek i Nässjö
kommun år 2010
25
Tabell 5.
Husdjur fördelade efter djurslag i Nässjö kommun år
2010 och för nötkreatur även år 2012
25
Tabell 6.
Total åkerareal i Nässjö kommun under perioden 1981-2012
26
Figur 1.
Karta med höjdkurvor över Nässjö kommun
8
Figur 2.
Zonkarta med odlingszoner i Jönköpings län
10
Figur 3.
Karta över jordbrukets produktionsområden i Sverige
11
Figur 4.
Karta över jordarternas utbredning i Nässjö kommun
16
1
2
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Många är idag överens om att det finns positiva värden knutna till mat som är lokalt producerad.
Det finns olika skäl att förespråka lokalproducerat, men ofta handlar det om en önskan att bidra
till ett mer hållbart och mindre miljöbelastande samhälle samt en levande landsbygd i närområdet.
Ekologiskt producerad mat förespråkas ofta av liknande skäl. I många fall finns det också en strävan efter överblick och en närmare kontakt mellan dem som producerar maten och de som äter
den. Vad gäller miljöpåverkan är frågan om lokalproducerad mat dock komplex. Det är inte säkert att mat som produceras lokalt har en lägre miljöpåverkan än annan mat: var maten produceras säger helt enkelt inte så mycket om hur den produceras. Ibland antas att mat som produceras
lokalt också transporteras kortare sträckor och därmed kräver mindre energi än annan mat, något
som dock ofta inte är fallet. Även mat som både produceras och konsumeras lokalt tar vanligtvis
vägen genom en komplex och storskalig matförsörjningskedja där energiåtgången ofta är stor,
inte bara i transportledet, utan också i andra led. Den största delen av matens miljöpåverkan härrör dock från produktionen och de insatsmedel som används där, snarare än från transporterna
– något som de flesta är medvetna om idag.1
Trots att diskussionen om lokalproducerad mat kan problematiseras finns det ändå starka skäl att
gynna den matproduktion som sker lokalt. I Nässjö kommuns översiktsplan anges att ”ett samhälle
med en lokal matförsörjning är också långsiktigt mer robust”.2 Allt fler menar att vi i framtiden kommer
att blir mer beroende av lokala naturresurser för vår försörjning – resurser som framförallt finns
på landsbygden.3 När det gäller matförsörjningen behöver, inte bara produktionen, utan också
matförsörjningskedjans övriga delar bli mer lokala, överblickbara och samtidigt mindre energikrävande. Åtgärder för att åstadkomma detta kan, tillsammans med en mindre miljöbelastande produktion, ses som ett led i att skapa ett mer hållbart försörjningssystem för mat. En förutsättning
för detta är naturligtvis att det finns matproduktion lokalt – något som länge har varit en självklarhet i större delen av landet. Sedan 1950-talet har det dock skett en omfattande nedläggning av
jordbruk i Sverige: mellan år 1961 och 2010 minskade antalet jordbruksföretag med nästan 70 %,
samtidigt som åkerarealen minskade med ca 20 %.4 Om vi vill ha kvar ett lokalt och livskraftigt
lantbruk på lång sikt kommer det alltså att krävas åtgärder – särskilt i skogsbygder som det sydsvenska höglandet, där nedläggningstakten är särskilt snabb.
Den fortgående nedläggningen har gjort att frågan om en nationell livsmedelsstrategi under senare år har aktualiserats i Sverige. Regeringen uppmanas, bl.a. av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)
Jfr t.ex. SCB et al. 2012: kap. 2 och Unell 2013:11
Nässjö kommun 2013c:21
3 Jfr t.ex. diskussionen om bl.a. Peak Oil (oljetoppen) och behovet av att skapa mer resilienta samhällen som förs inom
den internationella s.k. transitionrörelsen och som nätverket Omställning Sverige är en del av:
http://transitionsweden.ning.com/
4 Se Jordbruksverket 2013a
1
2
3
att ta fram en sådan strategi. År 2011 antog LRF en egen livsmedelsstrategi som bl.a. innehåller
mål om en ökad svensk matproduktion.5 Alliansregeringens satsning på ”Sverige – det nya matlandet” beskrivs i olika sammanhang som en livsmedelsstrategi, men bl.a. eftersom den saknar
mål för en tryggad livsmedelsförsörjning menar många att det behövs en strategi med en tydligare
sådan inriktning.6 Alla svenska riksdagspartier utom Moderaterna ställer sig, enligt LRF, bakom
framtagandet av en nationell livsmedelsstrategi. 7 Frågan diskuteras även av miljöorganisationer
och av en rad andra aktörer och debattörer.8 Viktigt att förstå i sammanhanget är att drivkrafterna
bakom viljan att ha en livsmedelsstrategi skiljer sig åt, liksom förslagen till innehåll.9 Viss samstämmighet finns dock vad gäller viljan att öka Sveriges självförsörjningsgrad för mat – även om
detta är ett begrepp som undviks av många aktörer i den offentliga debatten.10
Om vi menar allvar med vår strävan att skapa en mer hållbar matförsörjning, med en ökad självförsörjningsgrad och en levande landsbygd finns det alltså starka skäl att skaffa oss kunskap om
utgångsläget – också på lokal nivå. De svenska kommunerna skulle kunna spela en viktig roll i
sammanhanget. Genom att kartlägga den matproduktion som bedrivs i kommunen i dagsläget, de
förutsättningar som finns för produktionen samt hur matförsörjningskedjan ser ut skapas ett underlag för fortsatt diskussion och åtgärdsförslag. Denna rapport är tänkt att utgöra ett sådant första översiktligt underlag för Nässjö kommun.
1.2 Projektbeskrivning
Undersökningen som denna rapport baseras på genomfördes i form av ett s.k. leaderprojekt under ett antal sommar- och höstmånader år 2012 och 2013. Projektet finansierades av EU-medel,
genom en s.k. hållbarhetscheck från Leader Mitt i Småland.11 Medfinansiering från Nässjö kommun skedde i form av ideell tid. Förutom rapportförfattaren, som också var projektledare, bestod
projektgruppen av tjänstemän på planerings- och utvecklingsavdelningen i Nässjö kommun.
Även de som intervjuades inom ramen för undersökningen bidrog med ideell tid till projektet.
Syfte och avgränsningar
Det huvudsakliga syftet med projektet har varit att sammanställa en rapport med lättillgänglig
information om karaktären hos och förutsättningarna för det lantbruk och den matproduktion
som bedrivs i Nässjö kommun i dagsläget. Förhoppningsvis kan den information som presenteras bidra till att skapa bättre förutsättningar för att stärka kopplingen mellan den lokala matproLRF 2011
Jfr t.ex. Dagens Nyheter 2012-12-31 och Barometern Oskarshamns-Tidningen 2013-05-31
7 Land Lantbruk & Skogsland 2013-01-17 och LRF 2013-01-17
8 Se t.ex. Gäre & Lyckhage 2012
9 Jfr t.ex. LRF 2011 och Vänsterpartiet 2013
10 Se t.ex. LRF inför riksförbundsstämman 2013:3
11 För information om Leader, se:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/landsbygdsutveckling/leaderutveckladinhembygd.4.6a459c1812061
7aa58a80006611.html
5
6
4
duktionen och kommuninvånarnas matförsörjning – något som i sin tur kan betraktas som ett led
i att försöka åstadkomma en mer hållbar matförsörjning i kommunen. Rapporten kan i detta avseende betraktas som en typ av förstudie och förhoppningen är att den ska vara ett levande dokument som kan uppdateras och förbättras efterhand som förutsättningarna för matförsörjningen
förändras.
Ett annat syfte med projektet har varit att verka för att skapa en plattform för att arbeta med frågor om hållbar naturresursförvaltning i Nässjö kommun. I avsnitt 6 presenteras ett förslag på hur
arbetet med en sådan plattform skulle kunna inledas. Tillsammans med rapporten kan detta betraktas som det första steget i ett försök att påbörja ett långsiktigt och systematiskt arbete för att
göra matförsörjningen, och på långt sikt även naturresursförvaltningen i stort, mer hållbar i Nässjö kommun. Målgruppen för rapporten är såväl intresserade kommuninvånare som kommunala
beslutsfattare och andra aktörer med ett intresse för frågor om hållbarhet, matförsörjning och
naturresursförvaltning. Förhoppningsvis kan rapporten fungera som ett informations- och diskussionsunderlag i det fortsatta arbetet med dessa frågor i kommunen.
Metoder
Undersökningen har främst bestått av insamling, systematisering och sammanställning av information. Den lantbruksrelaterade statistik som tillhandahålls, främst av Jordbruksverket, har utgjort en viktig bas för arbetet. Med hjälp av de statistiska uppgifterna har enkla beräkningar och
sammanställningar gjorts, bl.a. avseende markanvändning, lantbruksföretagande och självförsörjningsgrad för olika livsmedel. En bilaga med de viktigaste beräkningarna bifogas den rapportversion som publiceras elektroniskt. Utöver detta har en översiktlig genomgång gjorts av viktiga styroch policydokument för Nässjö kommun. Vidare har inläsning skett av viss relevant litteratur på
området. Sakkunniga personer, såväl från myndigheter som från olika led i matförsörjningskedjan, har rådfrågats för att få information.
För att vidga perspektivet och kontextualisera informationen har intervjuer genomförts – främst
med lantbrukare, men också med ett antal restaurang- och caféinnehavare samt vissa andra aktörer i kommunen. Vid intervjuerna ställdes i huvudsak frågor om produktionsförutsättningar och
möjligheterna att stärka kopplingen mellan den lokala matproduktionen och kommuninvånarnas
matförsörjning. Såväl intervjupersoner som övriga sakkunniga har bidragit med värdefull information och många viktiga klargöranden. Huvuddelen av informationsinsamlingen gjordes under
år 2012. Systematiseringen och sammanställningen skedde däremot huvudsakligen under år 2013.
1.3 Rapportens disposition
Rapporten är indelad i sex huvudavsnitt, där inledningen utgör det första. I avsnitt 2 görs en
översiktlig beskrivning av grundläggande naturgeografiska och samhälleliga förutsättningar för
matproduktion och jordbruk i Nässjö kommun. Här redovisas också material från intervjuerna
5
med lantbrukare. I avsnitt 3 redovisas uppgifter om hur jordbruksmarken i kommunen används
idag, vilken typ av lantbruksföretag som finns samt om de förändringar som i dagsläget sker i
fråga om lantbruket i kommunen och i Sverige generellt. I avsnitt 4 redogörs översiktligt för den
matproduktion som sker i Nässjö kommun idag, samt hur stor kommunens teoretiska självförsörjningsgrad är för olika livsmedel. Även distributionen och förädlingen av de råvaror som produceras i kommunen berörs översiktligt, något som också gäller den lokala matförsäljningen och
den eventuella koppling som finns mellan lokal produktion och lokal konsumtion av mat i Nässjö
kommun. Hållbarhetsaspekter av matproduktionen i kommunen diskuteras kort i avsnitt 5. Avslutningsvis, i avsnitt 6, sammanfattas några slutsatser av undersökningen och ett antal förslag till
fortsatt arbete för att stärka kopplingen mellan lokal produktion och lokal konsumtion av mat i
Nässjö kommun redovisas. Även ett förslag om att skapa en plattform för arbete med frågor om
hållbar naturresursförvaltning i Nässjö kommun presenteras.
1.4 Läsanvisningar och definitioner
Rapporten innehåller mycket och ibland rätt detaljerad information. Den är därför inte avsedd för
sträckläsning, utan är i första hand tänkt att fungera som ett referensmaterial att använda när information om matförsörjningen i Nässjö kommun behövs i olika sammanhang. Vid läsning av
rapporten är det viktigt att ha i åtanke att stora delar av innehållet kommer att bli inaktuellt förhållandevis snabbt. Vidare är flertalet av de arealer, andelar etc. som redovisas i rapporten ungefärliga.
Flera av de begrepp som används i rapporten har en innebörd som inte är självklar. Till exempel
gäller detta ord som lokal- eller närproducerat. När hänvisningar görs till ”lokalt” eller ”lokalproducerat” i denna rapport är det i de flesta fall den matproduktion som bedrivs i Nässjö kommun
som avses. I andra sammanhang åsyftas vanligtvis ett större geografiskt område – ofta inom en
radie på mellan 10 och 25 mil.12 Vissa ord används också på ett sätt som inte är helt konsekvent,
något som bl.a. gäller för mat/livsmedel och lantbruk/jordbruk. Generellt kan sägas att mat här
betraktas som ett vitt begrepp som bl.a. innefattar livsmedel, men också t.ex. oförädlade råvaror.
Med lantbruk avses brukande av såväl jordbruks- som skogsmark, medan jordbruk enbart omfattar brukande av jordbruksmark.
2. Förutsättningar för matproduktion
I detta avsnitt beskrivs såväl naturgeografiska som samhälleliga förutsättningar för matproduktion
i Nässjö kommun på en övergripande nivå. Normalt sett förändras de samhälleliga förutsättningarna betydligt snabbare än de naturgeografiska. Sedan industrialismens genombrott har dock
mänsklig aktivitet i stor utsträckning visat sig kunna påverka naturgeografin både snabbt och
drastiskt. Klimatförändringarna och omformandet av det fysiska landskapet utgör två av de mest
12
Jfr Unell 2012:7f
6
uppenbara exemplen på detta. I vår strävan att skapa ett mer hållbart samhälle är det dock främst
de samhälleliga förutsättningarna vi måste försöka förändra – i vissa fall i grunden.
2.1 Naturgeografiska förutsättningar
Här beskrivs några av de mest grundläggande naturgeografiska förutsättningarna för matproduktion i Nässjö kommun. Eftersom det är växtodlingen, tillsammans med den vilda växtligheten,
som utgör grunden för all matproduktion är det förutsättningarna för denna som står i fokus.
Topografi och klimat
Genom sitt läge på toppen av det sydsvenska höglandet är Nässjö kommun en av södra Sveriges
högst belägna kommuner. I den sydvästra delen av kommunen återfinns Tomtabacken, som med
sina 377 meter över havet är den högsta punkten i hela Götaland. Tomtabacken utgör också den
södra delen av den höjdrygg i nord-sydlig riktning som delar Nässjö kommun i en västlig och en
östlig del. Höjdryggen ger bl.a. upphov till skillnader i både nederbörd och solinstrålning mellan
kommunens västra respektive östra del. Den höga höjden över havet orsakar s.k. orografisk hävning – något som i sin tur leder till s.k. orografisk molnbildning. Fenomenet innebär att de molnoch regnområden, som följer med de dominerande sydvästliga vindarna mot nordost, tvingas
uppåt när de når mer höglänta områden. När moln- och regnområden på detta sätt pressas uppåt
i den allt kallare atmosfären resulterar det i en nedkylning, med åtföljande kondensation och därmed nederbörd. På det sydsvenska höglandets västsida är därför molnbildning och nederbörd
större än på östsidan.13
Den genomsnittliga årsnederbörden i Nässjö kommuns sydvästra del ligger på ca 800 mm. I den
nordöstra delen ligger årsnederbörden på ca 700 mm, vilket är jämförbart med det svenska genomsnittet.14 Den lägsta punkten i Nässjö kommun mäter ca 177 meter över havet och är belägen
i den nordöstligaste delen av kommunen. Den ca 200 meter stora höjdskillnaden mellan den lägsta och den högsta punkten gör att lokalklimatet och därmed också odlingsförutsättningarna skiljer
sig åt i olika delar av Nässjö kommun. I egentlig mening är kommunens allra lägsta del i nordost
inte en del av det sydsvenska höglandet, eftersom höjden över havet understiger den definitionsmässiga gränsen på 200 meter.15 Höjdskillnaderna i kommunen framgår av figur 1 nedan, där den
mörkaste färgnyansen representerar den högsta delen.
Se bl.a. Nässjö kommun 2002:2ff och 45ff, Länsstyrelsen i Jönköpings län 2012:41 och Strahler & Strahler
2005:149f
14 Se bl.a. Nässjö kommun 2002:2ff och 45ff
15 Se bl.a. Wastenson & Fredén 2002:46
13
7
Figur 1. Karta med höjdkurvor över Nässjö kommun
Källa: Lantmäteriet, Geodatasamverkan 109-2012/4174 (via Nässjö kommun).
Höjden över havet är av avgörande betydelse för temperaturen och därmed också för vegetationsperiodens längd, d.v.s. det antal dygn under året som medeltemperaturen varaktigt överstiger
tröskelvärdet + 5 °C.16 Ofta räknar man med att en höjdskillnad på 100 meter medför en genomsnittlig temperaturförändring på ca 0,7 °C – något som i sin tur påverkar vegetationsperiodens
16
Fogelfors 2001:34
8
längd med upp till sju dygn.17 I Nässjös fall innebär detta att vegetationsperiodens längd i kommunens lägsta delar kan vara upp till 14 dygn längre än i de högst belägna delarna – en betydande
skillnad. Det faktum att Nässjö kommuns två huvudsakliga sammanhängande jordbruksområden
är belägna i den nordöstra respektive den sydöstra delen av kommunen hänger delvis samman
med att dessa områden är de lägst belägna i kommunen, men också med egenskaperna hos de
lokala jordarterna i dessa områden – något som kommenteras kort lite längre fram.18 Vegetationsperiodens längd i Nässjö kommun är idag omkring 190 dygn.19 Det sydsvenska höglandet
har i sin helhet en kortare vegetationsperiod och fler frostnätter än andra delar av södra Sverige,
något som i relativa termer utgör en begränsande faktor för jordbruket. De pågående klimatförändringarna gör dock att vegetationsperioden håller på att förlängas, såväl på det sydsvenska höglandet som i resten av Sverige, något som bl.a. kommer att förändra förutsättningarna för vilka
grödor som kan odlas i området. I slutet på seklet bedöms det som sannolikt att vegetationsperioden i Nässjö kommun kommer att vara ca 60 dygn längre än idag.20
I figur 1 ovan redovisas även vattendelarna i kommunen i form av svarta linjer. Vattendelarna
avgränsar de fyra delavrinningsområden som Nässjö kommun kan delas in i: Lagan, Emån, Svartån och Huskvarnaån. Svartån och Huskvarnaån ingår båda i huvudavrinningsområdet Motala
ström, medan Lagan och Emån utgör egna huvudavrinningsområden. Svartån avvattnas bl.a. via
sjöarna Sommen och Roxen, medan Huskvarnaån avvattnas via Vättern.21 De klimatförändringar
som nu äger rum kommer att ge upphov till förändrade nederbördsmönster i kommunen – förändringar vars konsekvenser för jordbruket till viss del kommer att skilja sig åt i olika avrinningsområden. Generellt sett kan dock sägas att nederbörden i Sverige kommer att öka under vinterhalvåret, medan den kommer att minska under sommarhalvåret.22 Den ökning av nederbörden
som förväntas kommer huvudsakligen att ske i de västra delarna av Nässjö kommun.23. Blötare
vintrar och torrare somrar, tillsammans med en längre vegetationsperiod, gör det bl.a. sannolikt
att andelen höstsådda grödor kommer att öka i kommunen. Även förekomsten av ogräs och
svamp- och insektsangrepp på jordbruksgrödor bedöms öka.24
När odlingsförutsättningarna på en plats beskrivs talar man ofta om odlingszoner – en zonindelning som utgår från en bedömning av odlingsförutsättningarna ur ett klimatologiskt perspektiv.
Enligt den zonkarta som tillhandahålls av Riksförbundet Svensk Trädgård är Sverige indelat i åtta
odlingszoner, där odlingszon 1 betraktas som den mest gynnsamma och odlingszon 8 som den
minst gynnsamma. Hur odlingszonernas utbredning kommer att påverkas av klimatförändringarna är ännu oklart, men eftersom indelningen främst belyser relativa skillnader i klimatologiska förhållanden mellan olika områden i landet är det sannolikt att grunddragen i indelningen kommer
Jfr SMHI 2012 och Larsson 2009:7
Jfr Nässjö kommun 2012c:28f och 55
19 Se SMHI 2009 och Länsstyrelsen i Jönköpings län 2012:129ff
20 Jfr SMHI 2009, 2011 och Länsstyrelsen i Jönköpings län 2012:27f och 129ff
21 Nässjö kommun 2002:2f och Länsstyrelsen i Jönköpings län 2012:6f
22 Se t.ex. Fogelfors et al. 2010
23 Jfr Länsstyrelsen i Jönköpings län 2012: kap. 5.2 och 5.5
24 Jfr Hushållningssällskapet i Halland 2009 och Melin et al. 2013
17
18
9
att bestå. Som framgår av den zonkarta över Jönköpings län som redovisas i figur 2 nedan, är den
sydvästra delen av Nässjö kommun samt ett område i direkt anslutning till Nässjö stad belägna i
odlingszon 5, medan övriga delar av kommunen är belägna i odlingszon 4.
Figur 2. Zonkarta med odlingszoner i Jönköpings län
Källa: Riksförbundet Svensk Trädgård.25
Den höga höjden över havet, tillsammans med läget i inlandet, innebär att de naturgeografiska
förutsättningarna i Nässjö kommun i flera avseenden kan liknas vid de inre delarna av norra Svealand och södra Norrland. Det finns en rad olika regionindelningar av det svenska landskapet,
varav flera hänger samman med de regionala odlingsförutsättningarna. När det gäller jordbruket
finns åtminstone fem olika regionindelningar. Indelningen i s.k. produktionsområden är en sådan.
Sverige är indelat i åtta produktionsområden med olika naturgivna produktionsförutsättningar
– en indelning som bl.a. används av Jordbruksverket vid redovisning av lantbruksstatistik. Som
framgår av figur 3 nedan ingår Nässjö kommun och hela det sydsvenska höglandet i det produktionsområde som benämns Götalands skogsbygder (Gsk).
Publicerad med tillstånd från Riksförbundet Svensk Trädgård. För mer information om zonkartan, gå in på
www.tradgard.org
25
10
Figur 3. Karta över jordbrukets produktionsområden i Sverige
Källa: Jordbruksverket & SCB 2013.
I jordbrukssammanhang görs ofta generella hänvisningar till slätt-, mellan- och skogsbygder (se
indelningen i figur 3). Det är också vanligt att tala om ”skogs- och mellanbygder” när man vill
visa på skillnader i odlingsförutsättningar jämfört med slättbygdernas utpräglade jordbruksområden. I skogs- och mellanbygder är växtodling inte lika ekonomiskt lönsamt som i slättbygderna,
vilket gör att andelen djurföretag med i huvudsak vallodling är större. Andelen betesmark är därmed också större och skiftena generellt sett mindre – särskilt i skogsbygderna och i Norrlandslänen. Stödutbetalningarna till det svenska jordbruket baseras dock på två andra områdesindelningar: gårdsstödsregioner och stödområden – indelningar som berörs kort i avsnitt 2.2.26
Ytterligare något som påverkar odlingsförutsättningarna i Nässjö kommun är det faktum att antalet soltimmar generellt sett är lägre på det sydsvenska höglandet än i andra delar av södra Sverige.
Antalet soltimmar påverkar förutsättningarna för växternas fotosyntes genom att färre soltimmar
26
Se t.ex. Jordbruksverket 2013f
11
ger en lägre solinstrålning, vilket i sin tur begränsar växternas fotosyntetiserande förmåga.27 Påståendet om färre soltimmar gäller främst höglandets västsida och hänger samman med den orografiska molnbildningen som beskrevs inledningsvis i detta avsnitt. Det lägre antalet soltimmar på
det sydsvenska höglandet beror dock inte enbart på höjdförhållandena, utan också på att molnbildningen under dagen generellt sett är större i inlandsområden än i kustområden.28 I Nässjö
kommun är det i första hand de delar av kommunen som är belägna väster om den tidigare
nämnda höjdryggen som får färre soltimmar. De lokala odlingsförutsättningarna i kommunens
västra delar torde i detta avseende alltså vara lite mindre gynnsamma än i de östra delarna, en
skillnad som på det stora hela dock inte har någon större betydelse.
Berg och jord
Utöver topografi och klimat påverkas odlingsförutsättningarna i Nässjö kommun av flera andra
naturgeografiska faktorer. Två av dessa kan betraktas som mer grundläggande än de andra: berggrundens egenskaper och inlandsisens påverkan. De bergarter som den lokala berggrunden består
av, tillsammans med inlandsisens påverkan på dessa, utgör grunden för de jordarter som återfinns
i kommunen. Jordarterna skapar i sin tur grundförutsättningarna för de jordmåner som finns
lokalt. Jordmånen är den översta delen av jordlagret – den del av jorden som påverkas av organismer och klimat.29 I barrskogsområden som det sydsvenska höglandet dominerar jordmånen
podsol, vilket också är fallet i större delen av Sverige. År 2010 täcktes ca 68 % av landarealen i
Nässjö kommun av s.k. produktiv skogsmark.30 Den totala skogsarealen är sannolikt något större
än denna areal.
Berggrunden i Nässjö kommun består av både urberg och sedimentära bergarter. Urberget (den
berggrund som består av magmatiska och metamorfa bergarter) täcker huvuddelen av kommunens yta och domineras av de hårda magmatiska bergarterna granit och porfyr. Också andra
magmatiska bergarter som gabbro, diorit och diabas återfinns i kommunen. I urbergsområdet är
även den metamorfa bergarten gnejs vanligt förekommande. Såväl granit och porfyr som gnejs
består huvudsakligen av de hårda mineralerna fältspat och kvarts. P.g.a. sin hårdhet är dessa bergarter svårvittrade, vilket gör att jordarterna de ger upphov till i grunden är förhållandevis näringsfattiga. Innehållet av fältspat och kvarts gör också att de är sura. I kommunens högsta delar, kring
Tomtabacken, och i de nordöstra delarna av kommunen domineras berggrunden av granit, medan gnejs dominerar i det s.k. Malmbäckskonglomeratet i kommunens västra del och i ett område
öster om Malmbäck. De sedimentära bergarterna i kommunen återfinns främst i den välkända
Almesåkraformationen, som täcker ca 35 % av kommunens yta. Sandsten, skiffer och konglomerat utgör de dominerande bergarterna i detta område – bergarter som trots att de är sedimentära
även de är hårda.31 Dessa sedimentära bergarter kan i viss mån betecknas som kalkrika, vilket kan
Fogelfors 2001:34 och 106ff
Se t.ex. Strahler & Strahler 2005: kap. 6 och 8
29 Se Wastenson & Fredén 2002
30 Skogsstyrelsen & Fastighets- och ägarregistret 2010
31 Se bl.a. Nässjö kommun 2004:15ff och Sveriges geologiska undersökning 2013a
27
28
12
ha haft en positiv påverkan på jordarternas näringshalt i området. Almesåkraformationen består,
förutom av sedimentära bergarter även av diabas – en bergart som också den kan ge upphov till
förhållandevis näringsrika jordarter.32
Jordarter kan delas in i två huvudgrupper, med utgångspunkt i deras bildningssätt: minerogena respektive organogena jordarter. De minerogena jordarterna har bildats genom vittring av – och annan påverkan på – den underliggande bergrunden. Dessa jordarter kan i sin tur delas in i glaciala
och postglaciala, d.v.s. i jordarter som har bildats under eller efter den senaste istiden. De organogena jordarterna har däremot bildats genom biologisk produktion vid ofullständig nedbrytning av
organismer och består därmed främst av organiskt material. Torv och gyttja är exempel på organogena jordarter, medan morän är en minerogen jordart.33
Precis som i övriga landet utsattes berggrunden i Nässjö kommun för stor påverkan av inlandsisen under den senaste istiden. När isen hade dragit sig tillbaka över Sverige för omkring 10 000
år sedan lämnade den efter sig ett kraftigt förändrat landskap. Tyngden och trycket från isen, tillsammans med dess rörelse, gjorde att den underliggande berggrunden krossades och ”maldes” till
block, stenar, grus, sand o.s.v. ner till de minsta kornstorlekarna – material som sedan blandades
med äldre jordarter. I denna process bildades morän – den i särklass vanligaste jordarten i Sverige.
Morän är en osorterad jordart som täcker ca 75 % av landets yta. Att en jordart är osorterad innebär att den inte har sorterats upp i olika kornstorlekar av i första hand vatten. Därför består
den av en blandning av allt från stora block till fina lerkorn.34
Trycket från inlandsisen gjorde också att stora delar av södra Sverige låg under havsytan under
lång tid efter att isen hade dragit sig tillbaka – något som dock inte gällde för det sydsvenska höglandet och därmed inte heller för det som idag är Nässjö kommun. På grund av den höga höjden
över havet har det sydsvenska höglandet aldrig legat under havsytan. Området ligger därmed över
det som brukar kallas högsta kustlinjen (HK) – något som har påverkat de effekter som inlandsisen har gett upphov till lokalt. I områden som har legat under havsytan har markpartiklarna i stor
utsträckning sorterats genom s.k. ursvallning. Fenomenet innebär att vattnets rörelser ”svallar ur”
de finaste partiklarna från höglänta partier ner i lägre områden, vilket resulterar i sorterade jordarter. I områden under HK består därför de höglänta partierna ofta av grovkornigt och de låglänta
partierna av finkornigt material, vilket är en av anledningarna till att odling i dessa områden företrädesvis bedrivs i lågt liggande partier i landskapet.35
I områden över HK, som det sydsvenska höglandet, har ursvallning inte skett, vilket gör att odlingsförutsättningarna i hög- och låglänta partier generellt sett är likvärdiga. Osorterade jordarter
som morän förekommer alltså främst i områden som ligger över högsta kustlinjen. Eftersom moränjordar är osorterade innehåller de vanligen också ett förhållandevis brett spektrum av olika
Jfr Lagerås 2002:13 och Nässjö kommun 2004:16
Jfr Wastenson & Fredén 2002:104ff
34 Se Wastenson & Fredén 2002: kap. Jordtäcket
35 Se Wastenson & Fredén 2002: kap. Jordtäcket och Cserhalmi 1997:74f
32
33
13
kornstorlekar – något som kan ha både för- och nackdelar ur odlingssynpunkt.36 Förekomsten av
stora stenar och block gör bl.a. att storleksrationalisering av jordbruket är svårare på det sydsvenska höglandet än i de utpräglade jordbruksbygderna – något som bl.a. har gjort att jordbukslandskapet i Nässjö kommun fortfarande kan karaktäriseras som småbrutet och förhållandevis
småskaligt. Småbrutenheten gör att det finns särskilt viktiga biologiska och kulturmiljömässiga
värden knutna till detta jordbrukslandskap. En annan fördel med det breda spektrumet av kornstorlekar beskrivs av Per Lagerås i boken ”Markens minnen. Landskap och odlingshistoria på
småländska höglandet under 6000 år”:
Även om det finns mer näringsrika jordar på andra håll, så är den småländska moränen ingen dålig
åkerjord. I synnerhet under äldre tider, då man inte hade möjlighet vare sig till storskalig dränering
eller bevattning, var den en stabil och pålitlig åkerjord. Det beror på att den är osorterad, d.v.s. att
den innehåller hela kornstorleksskalan från små ler- och siltpartiklar, via sand och grus, till stenar
och block. Den innehåller tillräckligt mycket finare material för att hålla fukten under torra somrar,
samtidigt som den är tillräckligt luftig och väldränerad för att klara också mer nederbördsrika år.
Med andra ord är den sandig-moiga moränen en trygg och funktionell åkerjord, och det har därför
varit mödan värt att odla den, trots rikedomen på sten och block.37
Genom beskrivningen ovan visar Lagerås på fördelar med jordarna på det sydsvenska höglandet
som sällan lyfts fram idag, när ett storskaligt och intensivt jordbruk i många sammanhang betraktas som det eftersträvansvärda.
Förutom ursvallningen har inlandsisens påverkan i stor utsträckning styrts av de bergarter som
finns representerade lokalt. Att berggrunden i Nässjö kommun är hård gjorde den förhållandevis
”svårmald”, vilket är en av orsakerna till att stora partikelfraktioner som block, sten, grus och
sand utgör en stor andel av partiklarna i området. Den vanligaste jordarten i Nässjö kommun är
sandig morän – en förhållandevis grovkornig morän, vars stora sandinnehåll gör att den ofta betraktas som en jord med relativt svag vatten- och näringshållande förmåga. Lite förenklat kan
man säga att sandig-moig morän motsvarar det som idag kallas sandig morän. Som beskrevs i
citatet ovan gör dock blandningen av olika kornstorlekar att dessa jordar ändå kan betecknas som
stabila ur odlingssynpunkt. Om moränen är rik- eller storblockig är den dock förstår mycket
svårodlad. Rik- och storblockig morän upptar dock mindre än 0,1 % av kommunens yta.38
Egenskaperna hos de jordarter som finns i kommunen utgör alltså ett direkt resultat av i första
hand berggrundens egenskaper och inlandsisens påverkan, en påverkan vars lokala karaktär i hög
grad har styrts av läget över högsta kustlinjen. I tabell 1 nedan redovisas fördelningen av olika
jordarter i Nässjö kommun samt de färgnyanser som de representeras av i figur 4 lite längre ned.
Observera att även sjöar och övriga vattenytor redovisas i tabellen. Procentandelen av landarealen
för respektive jordart är alltså högre än den andel som redovisas i tabellen nedan.
Jfr Wastenson & Fredén 2002: kap. Jordtäcket och Cserhalmi 1997:74f
Lagerås 2002:13f
38 Nässjö kommun 2004:15ff, Nässjö kommun 2013a:28 och Sveriges geologiska undersökning 2013b
36
37
14
Tabell 1. Jordarternas fördelning i Nässjö kommun
km2
Andel av den
Förenklad teckenförklaring med
totala arealen i
färgnyanser i kartan i figur 4
procent
Jordart
Areal i
Torv och gyttja (främst torv)
143,3
14,4
Bruna
Kohesionsjord (lera-silt)
2,1
0,2
Gula
Isälvsmaterial: sand & grus (gröna)
Huvudsakligen friktionsjord,
främst sand och grus
114,7
11,5
Postglacial sand & postglacialt grus
(orangea)
Morän, mestadels sandig
574,2
57,8
Blåa
Berg i dagen eller osamman99,1
hängande moräntäcke på berg
10,0
Röda ytor och plustecken
Övriga lösa avlagringar
1,2
0,1
Varierande symboler
Sjöar och övriga vattenytor
59,9
6,0
Vita
Summa
994,5
100
Källa: Sveriges geologiska undersökning 2013b.
Av tabell 1 ovan framgår att morän och torv är de vanligaste jordarterna i Nässjö kommun – något som även gäller för Sverige som helhet.39 Kohesionsjordar är jordarter med kornstorlekar
mindre än 0,06 mm, medan friktionsjordar är jordarter med kornstorlekar större än 0,06 mm. Ler
är den finaste kornstorleken och har en diameter på mindre än 0,002 mm. Silt är större än ler,
men mindre än sand. Friktionsjordarna består främst av isälvsmaterial som avsattes i samband
med isens avsmältning vid den senast istiden. Postglaciala jordarter avsattes däremot efter den
senaste istiden.40 I figur 4 nedan redovisas utbredningen av olika jordarter i Nässjö kommun.
39
40
Se Wastenson & Fredén 2002:105 och 111
Se Wastenson & Fredén 2002:104ff
15
Figur 4. Karta över jordarternas utbredning i Nässjö kommun
Källa: Sveriges geologiska undersökning 2013b.
Vid tolkning av kartan är det viktigt att notera att olika delar av kartan redovisas i olika skalor.
Kommunens norra respektive västra del redovisas i skala 1:100 000, medan resterande delar, inkl.
det nordvästligaste hörnet, redovisas i skala 1:50 000. Kommunens norra och västra delar är alltså
mer översiktligt karterade än de östra delarna, där detaljrikedomen är större. Den skillnad som
kan observeras i utbredningen av röda ytor beror på detta. I de mer detaljkarterade områdena
redovisas berg i dagen eller osammanhängande moräntäcke på berg (se tabell 1) som röda plustecken istället för som röda ytor. Denna områdestyp är alltså inte mer frekvent förekommande i
kommunens västra och norra delar, vilket en första anblick av kartan kan ge ett intryck av. Vid
zoomning av kartan kan ett ljusgult område noteras i kommunens nordöstra del – ett område där
det således finns inslag av ler. Även de blåa punkterna i det grönt markerade isälvsmaterialet
16
(se tabell 1) i kommunens sydöstra del torde indikera en viss förekomst av ler – något som alltså
kan betraktas som fördelaktigt ur odlingssynpunkt.
Till skillnad från jordarterna är jordmånerna mer föränderliga och möjliga att påverka. De vanligaste jordmånerna i Sverige är podsol och brunjord. Podsol är surare och dominerar i barrskogsområden, medan brunjord är svagt basisk och dominerar i lövskogsområden. Brunjordar lämpar
sig väl för odling p.g.a. av högre mullhalt och ett högre pH-värde. Podsoler är i detta avseende
svårare. Jordarna i Nässjö kommun utgörs, som tidigare nämnts, främst av podsol. Förutom
egenskaperna hos den underliggande jordarten påverkas jordmånernas egenskaper även av människans markanvändning. Om barrskog planteras på brunjord bidrar bl.a. barren till att göra jorden surare och det sker en podsolering. 41 På samma sätt går det att omvandla en podsol till en
brunjord – även om det är betydligt svårare.
Röster från lantbrukarna
När de intervjuade lantbrukarna tillfrågades om sina upplevelser av de naturgeografiska förutsättningarna i Nässjö kommun lyftes bl.a. temperaturen fram som en begränsande faktor. Att vegetationsperioden är kortare på det sydsvenska höglandet än i andra delar av södra Sverige leder, som
tidigare nämnts, till att det är vanligt med nattfrost ända in i juni och så tidigt som i mitten av
augusti. Detta gör bl.a. att antalet vallskördar per år begränsas till ca 2 till 2,5 stycken. Flera av
lantbrukarna betonade att förutsättningarna för vallodling trots detta ändå är bra i området. Den
jämförelsevis korta vegetationsperioden lyftes också fram som en viktig orsak till att spannmålsodling inte betraktas som särskilt lönsam i området, bl.a. eftersom det inte ens är säkert att säden
hinner mogna. En annan viktig synpunkt som återkom i samband med intervjuerna handlade om
de svårigheter som små skiften ofta innebär rent brukningstekniskt. Skiftena – ofta i form av
både egen mark och arrenden – kan vara utspridda över ett relativt stort geografiskt område, vilket medför förhållandevis långa transporter. Att små skiften med skog direkt inpå också är mer
utsatta för skugga och näringskonkurrens från omgivande träd samt för betande vilt var också
synpunkter som framkom.
När det gäller jordarnas egenskaper framhöll flera av lantbrukarna stenigheten som en till viss del
begränsande faktor. I flertalet fall beskrev lantbrukarna sina jordar som sand- eller grusjordar.
Karaktären hos de dominerande jordarterna skiljer sig åt i olika delar av kommunen, vilket delvis
också avspeglar sig i lantbrukarnas olika uppfattningar om jordarnas egenskaper. Vissa menade
att de har förhållandevis torkkänsliga jordar, medan andra pekade på att jorden i området är relativt stabil. Sannolikt hänger stabiliteten ihop med den blandning av olika kornstorlekar som är så
karaktäristisk för de osorterade moränjordarna på det sydsvenska höglandet. I en sand- eller grusjord som även har inslag av silt eller ler är den vatten- och näringshållande förmågan större än i
en sand- eller grusjord utan sådana inslag, något som alltså minskar torkkänsligheten. På samma
sätt innebär ett inslag av grövre partiklar i en finkorning jord en minskad risk för att jorden blir
41
Jfr t.ex. Wastenson & Fredén 2002: kap. Jordtäcket
17
vattenmättad vid stora nederbördsmängder. Sammantaget gör detta att jordarna i Nässjö kommun är förhållandevis stabila och pålitliga ur odlingssynpunkt.42
2.2 Samhälleliga förutsättningar
I detta avsnitt redogörs för några av de samhälleliga förutsättningarna för matproduktion i Nässjö
kommun. Eftersom det är lantbruksföretagen som står för huvuddelen av den matproduktion
som bedrivs i kommunen är det förutsättningarna för dem som står i fokus. Med hänsyn till projektets begränsade tidsram avgränsas framställningen i första hand till en översiktlig beskrivning
av EU:s jordbrukspolitik och delar av dess lokala effekter i Nässjö kommun. För att förstå de
samhälleliga förutsättningarna i ett större och mer långsiktigt perspektiv måste matproduktionen
dock sättas in i ett historiskt och globalt politisk-ekonomiskt sammanhang – något som alltså inte
görs här. Framställningen avgränsas vidare till att främst behandla politisk-ekonomiska och inte
sociala förutsättningar.
Politisk-ekonomiska förutsättningar
Jämfört med naturgeografin kan de samhälleliga förutsättningarna för matproduktion förändras
förhållandevis snabbt. I och med industrialismens genombrott i Sverige i mitten av 1800-talet
påbörjades mekaniseringen och specialiseringen av det svenska jordbruket – en process som accelererade under efterkrigstidens strukturrationalisering och som alltjämt pågår med en fortsatt
snabb nedläggning av jordbruksföretag.43 Under senare år har denna process dock kommit att
kompletteras med andra strömningar. Utvecklingen mot färre och större företag fortsätter visserligen i snabb takt, men parallellt med detta sker förändringar av ett helt annat slag. En ökad efterfrågan på lokalproducerad och ekologisk mat har skapat förutsättningar, såväl för en mer småskalig och nischad matproduktion inom den traditionella lantbrukssektorn som för matproduktion
utanför denna sektor. Stadsodling har blivit en växande rörelse i stora delar av världen – så även i
Sverige. Husbehovsodling på kolonilotter, i trädgårdar och på balkonger är också något som blir
allt vanligare.44 Huvuddelen av matproduktionen i Sverige bedrivs dock naturligtvis fortfarande av
lantbruksföretag.
Sedan EU-inträdet år 1995 sätts ramarna för det svenska lantbruket till stor del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy). Några år innan EU-inträdet avreglerades visserligen det svenska jordbruket, men i stort sett avlöstes den tidigare nationella regleringen av jordbruket av en reglering på EU-nivå – något som i stor utsträckning har förändrat
förutsättningarna för lantbruket. På EU:s inre marknad tillämpas de s.k. ”fyra friheterna”: fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital – friheter som därmed också är hörnstenar i CAP.
För lantbrukets del innebär den fria rörligheten för varor bl.a. att enskilda länder inte har möjligJfr Lagerås 2002:13f
Jfr t.ex. Isacson & Morell 2006 och Wastenson & Jansson 2011:38-114
44 Jfr Jordbruksverket 2013e
42
43
18
het att skydda den egna matproduktionen från konkurrens från andra EU-länder, samtidigt som
hela EU:s marknad är tillgänglig för avsättning av den egna produktionen. Produktionen på EU:s
inre marknad skyddas i sin tur från konkurrens från länder utanför EU genom tullar.45 En av
många konsekvenser av den ”fria rörligheten” för varor inom EU är att offentliga organisationer i
sina upphandlingar inte har rätt att gynna lantbruksföretag med hänvisning till deras ursprungsland.46
CAP består av två s.k. pelare. I den första pelaren ingår främst det som i Sverige kallas gårdsstöd,
d.v.s. det direktstöd till lantbrukare som i huvudsak baseras på storleken på brukade arealer och
som utgör grunden i hela stödsystemet. En mindre andel av stöden i den första pelaren består av
olika marknadsstöd. Sammantaget utgör stöden i den första pelaren ca 84 % av budgeten i CAP.
Resterande 16 % går till stöd som återfinns i den andra pelaren – d.v.s. till de åtgärder rörande
landsbygdsutveckling och miljö som återfinns i de enskilda EU-ländernas landsbygdsprogram.
Miljöersättningarna står för huvuddelen av stöden i pelare två, men här återfinns också bl.a.
kompensationsbidraget som beskrivs kort nedan.47
De svenska lantbrukarnas vardag påverkas direkt av hur den europeiska jordbrukspolitiken utformas och tillämpas i Sverige – en påverkan som dock ser olika ut beroende på var i landet man
bedriver sin verksamhet. Som kommenterades i avsnitt 2.1 ser de naturgivna förutsättningarna
för att bedriva lantbruk olika ut i olika delar av landet, något som i hög grad påverkar de politiskekonomiska förutsättningarna för lantbrukarna. Syftet med vissa stöd inom CAP är att utjämna
skillnader mellan områden med olika naturgivna förutsättningar för produktion. I de svenska
skogs- och mellanbygdsområdena är det t.ex. svårt att bedriva en lika rationell och högavkastande
produktion som i slättbygderna, vilket gör att lantbrukare i dessa områden har rätt till ett s.k.
kompensationsbidrag för odling av vissa grödor samt betesmark. För att få detta bidrag måste
man ha djur. Alla områden i EU som på detta sätt bedöms ha sämre förutsättningar för jordbruk
benämns LFA-områden. LFA står för Less Favoured Areas – mindre gynnade områden – och
kompensationsbidraget kallas också för LFA-stöd. LFA-områdena är i sin tur indelade i olika
delområden med olika nivåer på kompensationsbidraget. Omkring hälften av jordbruksmarken i
Sverige ingår i ett LFA-område. Nässjö kommun ingår i sin helhet i delområde 5:a, där kompensationsbidrag ges för vall och betesmark. Det kompensationsbidrag som betalas ut i Nässjö
kommun ligger strax under det genomsnittliga bidraget. Även huvuddelen av miljöersättningarna
går till de mer lågavkastande områdena i skogs- och mellanbygder.48
Gårdsstödet fungerar idag på omvänt sätt. Lite förenklat kan man säga att stödet är högst i de
mest högavkastande jordbruksområdena och lägst i de mest lågavkastande områdena. Sverige är
indelat i fem olika gårdsstödsregioner, där region 1 betraktas som den mest högavkastande och
region 5 som den mest lågavkastande. Nässjö kommun ingår i sin helhet i region 5. Detta medför
Se t.ex. McCormick2008:169ff
Jfr 6 kap. 4 § lagen om offentlig upphandling (2007:1091), LOU
47 Se bl.a. Andersson et al. u.å.
48 Se t.ex. Jordbruksverket 2013f och Jordbruksverket & SCB 2013: kap. 9
45
46
19
att kompensationsbidraget är större än gårdsstödets grundbelopp i Nässjö kommun. Tillsammans
med de olika miljöersättningar som går att söka i området skiljer sig det totala utbetalda stödbeloppet dock generellt sett inte nämnvärt från det utbetalda stödet i områden med mer gynnsamma odlingsförutsättningar.49 En generellt sett lägre hektarskörd gör dock att de ekonomiska förutsättningarna för lantbruket i Nässjö kommun totalt sett ändå är mindre gynnsamma jämfört med
förutsättningarna för lantbruket i mer utpräglade jordbruksbygder.
EU:s innevarande programperiod sträcker sig från 2007 t.o.m. 2013. Vissa betydande förändringar av CAP kommer att genomföras inför den nya programperioden 2014-2020. Den 26 juni 2013
kom EU-kommissionen, EU-parlamentet och ministerrådet överens om grunderna i den nya
jordbrukspolitiken. Mycket är fortfarande oklart vad gäller den exakta utformningen av olika förslag och den nationella tillämpningen av jordbrukspolitikens olika delar. De enskilda medlemsländernas möjligheter till inflytande över utformningen av reformen på nationell nivå är lite större
under den kommande programperioden än vad som tidigare har varit fallet. Inom ramen för
denna översikt görs ingen bedömning av CAP-reformens konsekvenser för lantbruket i Nässjö
kommun. Sammanfattningsvis kan dock sägas att en viktig del i den nya jordbrukspolitiken handlar om att utjämna gårdsstöden, såväl mellan som inom medlemsländerna. För skogsbygdernas
del kommer det att innebära en relativt sett högre stödnivå inom ramen för gårdsstödet. Hur detta kommer att påverka den totala stödnivån i skogsbygderna är dock oklart, bl.a. eftersom det är
osäkert hur de nya miljöersättningarna och det nya kompensationsbidraget kommer att utformas.
Gårdsstödet kommer också att ”förgrönas”, genom att tre olika typer av miljövillkor knyts till
stödet. Det nya gårdsstödet med nya stödnivåer kommer att starta först år 2015. Kompensationsbidraget och flertalet av dagens miljöersättningar kommer sannolikt att förlängas under år 2014.
Hur dessa stöd kommer att se ut fr.o.m. år 2015 beror bl.a. på hur de nya miljövillkoren i gårdsstödet utformas. Sammantaget är det alltså än så länge oklart vad förändringarna kommer att innebära för lantbruket i skogsbygderna.50
Röster från lantbrukarna
Samtalen med lantbrukarna kom i stor utsträckning att kretsa kring deras syn på jordbrukspolitiken och dess konsekvenser för lantbruket i Nässjö kommun. Trots en jämförelsevis lägre lönsamhet än i jordbruksbygder med mer gynnsamma förutsättningar, upplever flertalet av de intervjuade lantbrukarna att situationen för lantbruket i kommunen är förhållandevis stabil och att
lönsamheten ligger på en acceptabel nivå. Precis som ofta rapporteras i dessa sammanhang
beskrev lantbrukarna generellt sett en situation med ett krångligt stödsystem, mycket regler och
för mycket byråkrati. EU:s jordbrukspolitik kräver en omfattande administration. För lantbrukarnas del innebär detta mycket pappersarbete, bl.a. i form av olika stödansökningar och en ständig
inrapportering av olika uppgifter om verksamheten till i första hand Jordbruksverket. Reglerna
förändras dessutom förhållandevis ofta, vilket leder till osäkerhet och instabilitet i planeringen av
49
50
Se t.ex. Jordbruksverket 2013f och Jordbruksverket & SCB 2013: kap. 9
Se t.ex. Jordbruksverket 2013g och Land Lantbruk & Skogsland 2013-07-04
20
verksamheten – något som bl.a. illustreras av den reform av CAP som äger rum för närvarande.
Förenklingar av regelsystemet har länge efterlysts av lantbrukarkåren och är något som även lyfts
av lantbrukarna i Nässjö kommun.
Vid intervjuerna framkom även att många av lantbrukarna upplever det som frustrerande att bli
betraktade som bidragstagare. Att inte få betalt för vad produkterna egentligen kostar, utan istället via ett stödsystem upplevs generellt sett som negativt. Något som också tas upp som ett problem är att svenska lantbrukare inte kompenseras för de konkurrensnackdelar på den europeiska
marknaden som den förhållandevis starka svenska miljö- och djurskyddslagstiftningen medför.
Regleringen av jordbruket på EU-nivå ifrågasätts och vissa menar att en avreglering av jordbruket
är det enda rätta. Andra menar att det finns fördelar med ett reglerat jordbruk, men att regleringen skulle behöva utformas på ett annat sätt och eventuellt också på nationell, snarare än på
EU-nivå.
Lantbrukarna har olika syn på möjligheterna att stärka kopplingen mellan lokal produktion och
lokal konsumtion av mat i Nässjö kommun. Vissa menar att en stärkt sådan koppling skulle vara
positiv av flera skäl, men har svårt att se hur det skulle kunna fungera i praktiken. Att det inte
finns något slakteri i närheten tas upp som ett av flera hinder för detta. Flera av lantbrukarna menar att de investeringar som skulle krävas för att få till en infrastruktur för mer lokal förädling av
kött är för stora. Sådana investeringar skulle dessutom vara riskfyllda, eftersom det inte finns några garantier i fråga om efterfrågan och avsättning på en mer lokal marknad. De ekonomiska riskerna gör därmed att huvuddelen av de tillfrågade lantbrukarna inte upplever att det finns tillräckligt starka incitament för att driva på en sådan satsning idag. Vad gäller mjölkproduktionen i
kommunen menar flera av lantbrukarna att förädlingen redan är förhållandevis lokal, eftersom
huvuddelen av mjölken levereras till Arlas mejeri i Jönköping. Åter andra menar att de inte ser
någon anledning till att eftersträva en stärkt koppling mellan den lokala produktionen och den
lokala konsumtionen av mat och att en förändring i en sådan riktning bara skulle vara önskvärd
om den innebär tydliga ekonomiska fördelar.
Vad gäller kommunens roll i sammanhanget pekar lantbrukarna i första hand på den offentliga
upphandlingen av livsmedel som ett område där kommunen skulle kunna göra mer för att underlätta för det lokala eller åtminstone det svenska lantbruket.
3. Jordbruksmarken och lantbruksföretagen
I detta avsnitt redovisas främst statistiska uppgifter om jordbruksmarken och lantbruksföretagen i
Nässjö kommun. Om inget annat anges är uppgifterna hämtade från Jordbruksverkets statistikdatabas eller från det s.k. Lantbruksregistret (LBR) via tjänstemän på Jordbruksverket. Ett lantbruksföretag måste uppfylla minst ett av ett antal fastställda kriterier för att få ingå i Lantbruksre-
21
gistret, t.ex. avseende storlek på brukade arealer eller antal djur.51 Den matproduktion som faller
utanför den officiella statistiken kommenteras först i avsnitt 4. Viktigt att ha i åtanke är att all
statistik, så även denna, innehåller mer eller mindre stora felkällor.
3.1 Nulägesbeskrivning
År 2012 fanns det totalt 11 885 ha jordbruksmark i Nässjö kommun – en yta som motsvarar ungefär 13 % av kommunens totala landareal. Jordbruksmark är enligt Jordbruksverkets definition
den samlande benämningen på åker- och betesmark. Av jordbruksmarken utgjordes 7 921 ha
(knappt 67 %) av åkermark och 3 964 ha (drygt 33 %) av betesmark. Mellan år 2011 och 2012
minskade åkerarealen med 117 ha och betesmarken med 71 ha – en total minskning med 188 ha
jordbruksmark. Hela 6 428 ha, eller ca 81 %, av åkermarken utgjordes år 2012 av slåtter- och betesvall som utnyttjas, d.v.s. åkermark som används till produktion av grovfoder och bete till i
första hand nötkreatur, hästar och får. Den stora andelen slåtter- och betesvall hänger ihop med
att huvuddelen av lantbruken i Nässjö kommun är djurföretag, något som redogörs för närmare i
det följande. Hur den övriga åkerarealen användes år 2012 redovisas i tabell 2 nedan.
Tabell 2. Åkermarkens användning i Nässjö kommun år 2012
Gröda
Areal i ha
Andel av den totala arealen i procent
Slåtter- och betesvall som utnyttjas
Vårkorn
Havre
Grönfoderväxter
Träda
Blandsäd (stråsäd)
Rågvete
Vårvete
Höstvete
Ospecificerad åkermark
Energiskog
Matpotatis
Trädgårdsväxter
Andra växtslag
6 428
498
383
266
91
82
60
59
18
12
12
6
5
1
81,2
6,3
4,8
3,4
1,1
1,0
0,8
0,7
< 0, 5
< 0, 5
< 0, 5
< 0, 5
< 0, 5
< 0, 5
Summa
7 921
100
Källa: Jordbruksverket 2013a.
Av tabell 2 ovan framgår att vårkorn, havre och grönfoderväxter, näst efter vallväxter, är de vanligaste grödorna på åkrarna i Nässjö kommun. Precis som vallväxterna används dessa grödor i
51
Se Jordbruksverket & SCB 2013:345 (bilaga 1) för gällande kriterier.
22
princip uteslutande som djurfoder. I kategorin grönfoder ingår bl.a. stråsäd, rajgräs, olika baljväxter och grönfoderblandningar. Grönfoderväxterna är, liksom vallväxterna, främst avsedda för
helsädesensilering. Kategorierna vårkorn och havre utgörs däremot av stråsäd som är avsedd för
tröskning. I praktiken är det dock troligt att en relativt stor andel av stråsäden ändå skördas som
grönfoder, något som antingen kan bero på att kvaliteten på grödan inte bedöms vara tillräckligt
hög för att tröskas eller på att sädeskornen inte har hunnit mogna ordentligt. Den stråsäd som
ändå tröskas i Nässjö kommun används huvudsakligen som kraftfoder till nötkreatur, hästar och
får.
Matpotatis är däremot i sin helhet avsedd för direkt humankonsumtion. I kategorin trädgårdsväxter återfinns bl.a. ätbara växter som köksväxter, frukt och bär – också de avsedda för humankonsumtion. Sannolikt utgjordes huvuddelen av trädgårdsväxtarealen i Nässjö kommun av ätbara
växter. Sammanlagt upptog matpotatis och trädgårdsväxter en areal på 11 ha år 2012. Andelen
åkermark som används för grödor som är direkt avsedda för humankonsumtion är med andra
ord mycket liten i kommunen – uppskattningsvis mellan 0,1 och 0,5 %. Eventuellt används också
en liten del av stråsäden för humankonsumtion. Belägg för detta har dock inte hittats i denna
undersökning. Förutom den faktiskt brukade marken låg 91 ha åker i träda år 2012. Tillsammans
med den ospecificerade åkermarken, där merparten sannolikt också är obrukad, utgjorde denna
ca 1,3 % av åkermarken. Arealen energiskog låg år 2012 på 12 ha – en ökning med 10 ha jämfört
med året innan. Energiskog klassas som en jordbruksgröda och ingår därmed i jordbruksstatistiken. I slutet av 1990-talet och början på 2000-talet aktualiserades frågan om odling av energiskog
på jordbruksmark i Sverige. Efter ett antal års ökning har dock arealen energiskog i landet stagnerat under senare år.
De arealuppgifter som har redovisats ovan ska huvudsakligen ses som en fingervisning om hur
åkermarken i Nässjö kommun används i dagsläget. Lantbrukarnas tillämpning av växtföljder, tillsammans med andra faktorer, gör att arealen och därmed andelen av olika grödor inte är konstant, utan varierar från år till år. I jämförelse med de utpräglade jordbruksbygderna är variationerna dock relativt små, något som hänger samman med det faktum att den dominerande vallen
vanligen odlas som flerårig gröda.
Medan uppgifterna om jordbruksmarkens användning uppdateras av Jordbruksverket varje år,
redovisas uppgifter om antalet lantbruksföretag och fördelningen mellan olika driftsinriktningar
på kommunnivå normalt sett vart tredje år. Den senaste statistiken över lantbruksföretagen gäller
år 2010, då det enligt Jordbruksverkets Lantbruksregister fanns 367 lantbruksföretag i Nässjö
kommun. 75 % av dessa ägde även skog och var alltså kombinationsföretag. Nästa gång uppgifter
om antalet lantbruksföretag per kommun redovisas är år 2014 – då avseende år 2013. År 2011 var
ca 4 %, eller 479 personer, av den förvärvsarbetande dagbefolkningen i Nässjö kommun direkt
sysselsatta inom jord-, skogsbruk eller fiske.52 I tabell 3 nedan redovisas lantbruksföretagens fördelning mellan olika driftsinriktningar.
52
Nässjö kommun 2013e
23
Tabell 3. Lantbruksföretagens fördelning efter driftsinriktning i Nässjö kommun år 2010
Driftsinriktning
Antal företag
Andel av företagen i procent
Småbruk
Köttdjur
Mjölkkor
Övriga djurföretag
Jordbruksväxter
Blandat jordbruk, mest växtodling
Övrig växtodling
Blandat jordbruk, mest husdjursskötsel
127
119
59
25
25
3
2
7
34,6
32,4
16,1
6,8
6,8
0,8
0,5
1,9
Summa
367
100
Källa: Lantbruksregistret vid Jordbruksverket.
Den övervägande delen av lantbruksföretagen i Nässjö kommun utgjordes år 2010 av det som
Jordbruksverket benämner småbruk (knappt 35 %), av nötköttsföretag (drygt 32 %), d.v.s. den
driftsinriktning som benämns ”köttdjur” i tabellen ovan, samt av mjölkföretag (drygt 16 %). Av
alla lantbruksföretag i kommunen var alltså 83 % antingen småbruk, nötköttsföretag eller mjölkföretag år 2010. Den relativa fördelningen mellan de olika driftsinriktningarna är sannolikt ungefär densamma idag som år 2010. Småbruk betraktas definitionsmässigt som en egen driftsinriktning i Jordbruksverkets statistik, vilket gör att ytterligare information om produktionen på dessa
lantbruksföretag inte finns att tillgå. Enligt uppgift hade huvuddelen av småbruken, drygt 100
stycken, inga djur år 2010. Sannolikt utgörs småbruken främst av mindre växtodlingsföretag med
vall som huvudsaklig gröda, samt av ett antal mindre djurföretag med köttdjur, får eller hästar.
Inga mjölkkor fanns på småbruken år 2010.
Småbruk definieras av Jordbruksverket som lantbruksföretag med ett arbetsbehov som inte överstiger 400 standardtimmar per år, d.v.s. ett arbetsbehov som maximalt motsvarar ca 22 % av en
heltidstjänst. Enligt Jordbruksverket är det tveksamt om det är meningsfullt att göra en ytterligare
indelning av småbruken eftersom de betraktas som så små, något som naturligtvis kan diskuteras.
I Nässjö kommun utgör småbruken den största gruppen lantbruksföretag. Trots ett litet arbetsbehov bidrar majoriteten av dem sannolikt till matproduktionen i kommunen – i vilken utsträckning är dock svårt att bedöma. Även om småbruk definieras utifrån arbetsbehov och inte utifrån
brukade arealer är det sannolikt att dessa företag brukar mindre arealer än andra lantbruksföretag.
I tabell 4 nedan redovisas lantbruksföretagens fördelning efter storleken på brukade arealer.
24
Tabell 4. Lantbruksföretagens fördelning efter storlek i Nässjö kommun år 2010
Storleksklass
Antal lantbruksföretag
Andel av lantbruksföretagen i procent
-2,0 ha
2,1-5 ha
5,1-10 ha
10,1-20 ha
20,1-30 ha
30,1-50 ha
50,1-100 ha
100,1+ ha
17
74
82
75
34
39
36
10
4,6
20,2
22,3
20,4
9,3
10,6
9,8
2,7
Summa
367
100
Källa: Jordbruksverket 2013a.
Huvuddelen av lantbruksföretagen i Nässjö kommun (knappt 63 %) brukade år 2010 en areal
jordbruksmark på mellan 2,1 och 20 ha. Endast 12,5 % av företagen brukade mer än 50 ha jordbruksmark. Jämfört med mellan- och slättbygder är den brukade arealen per lantbruksföretag
liten. Lantbruket i Nässjö kommun är därmed – precis som lantbruket på sydsvenska höglandet
generellt – fortfarande förhållandevis småskaligt. Bakgrunden till detta redovisades i avsnitt 2.1.
Som betonades tidigare domineras växtodlingen i Sveriges skogsbygder av gräsproduktion (i form
av vall och bete) till idisslare som nötkreatur och får. I tabell 5 nedan redovisas antalet av olika
husdjur som fanns på lantbruken i Nässjö kommun år 2010 och för nötkreatur även år 2012.
Tabell 5. Husdjur fördelade efter djurslag i Nässjö kommun år 2010 och för nötkreatur även år 2012
Djurslag
Antal djur 2010
Antal djur 2012
Kor för mjölkproduktion
Kor för uppfödning av kalvar
Kvigor, tjurar och stutar
Kalvar, under 1 år
Baggar och tackor
Lamm
Galtar för avel
Suggor för avel
Höns
Värpkycklingar
Hästar
3 268
1 371
4 315
3 863
1 083
1 402
1
1
3 754
37
493
2 994
1 404
4 027
3 680
Summa
19 588
Källa: Jordbruksverket 2013a och CDB (Centrala nötkreatursregistret).
25
Av tabell 5 ovan framgår att huvuddelen av lantbrukets husdjur i kommunen utgörs av nötkreatur. År 2012 fanns det totalt 12 105 nötkreatur i Nässjö kommun. Andelen nötkreatur av det totala antalet djur var år 2010 drygt 65 %.
3.2 Förändringstendenser
Som framgick i avsnitt 2.2 pågår en fortsatt utveckling mot allt större och färre lantbruk – något
som, trots den relativa småskaligheten, är tydligt även i skogsbygder som det sydsvenska höglandet. Det totala antalet lantbruksföretag i Nässjö kommun har alltså med största sannolikhet minskat sedan år 2010. Varje år redovisar LRF Mjölk53 statistik över antalet mjölkföretag på kommunnivå. Enligt denna statistik fanns det 62 mjölkföretag i Nässjö kommun i december 2010 – en
siffra som hade sjunkit till 52 företag i december 2012. På bara två år hade antalet mjölkföretag
alltså minskat med 10 stycken. Den svagare konkurrenskraft som bl.a. de naturgeografiska förutsättningarna medför för lantbruket i skogsbygder gör att antalet lantbruksföretag och den brukade arealen jordbruksmark minskar snabbare i dessa områden än i andra delar av landet. I tabell 6
nedan redovisas hur den totala åkerarealen i Nässjö kommun har förändrats under perioden
1981-2012.
Tabell 6. Total åkerareal i Nässjö kommun under perioden 1981-2012
År
1981
1985
1989
1990
1991
1992
1993
Åkerareal i ha 9 769 9 692 9 461 9 334 9 294 9 390 9 373
År
1994
1995
1999
2001
2002
2003
2005
Åkerareal i ha 9 393 9 155 8 846 8 430 8 366 8 266 8 358
År
2007
2008
2009
2010
2011
2012
Åkerareal i ha 8 188 8 131 8 089 8 080 8 038 7 921
Källa: Jordbruksverket 2013a.
Av tabell 6 ovan framgår att åkerarealen har minskat stadigt sedan år 1981 och fram till idag, med
undantag för ett par år under 1990-talets första hälft samt år 2005. Under denna tidsperiod har
den totala åkerarealen i kommunen minskat med nästan 19 %. Notera dock att uppgifter saknas
för 12 av åren under den aktuella tidsperioden. På den åkermark som läggs ned planteras vanligen
barrskog. I Nässjö kommuns översiktsplan anges att ”det är också angeläget att hålla landskapet öppet,
därför bör småskaligt jordbruk och befintliga äng- och hagmarker främjas”. 54 För att kunna leva upp till
denna ambition kommer det att krävas särskilda åtgärder. Flera av de lantbrukare som under
sommaren 2012 intervjuades inom ramen för denna undersökning vittnar dock om att efterfrågan
på jordbruksmark i kommunen i dagsläget är relativt stor – något som eventuellt skulle kunna
53
54
Före den 1 januari 2013 redovisades denna statistik av Svensk Mjölk.
Nässjö kommun 2013c:21
26
tyda på att minskningstakten i fråga om åkerarealen kommer att avta något framöver. Många
lantbruksföretagare står dock inför en pressad situation, där de i flera fall upplever sig tvingade att
välja mellan att lägga ned eller att utöka och rationalisera sin verksamhet – något som också
framhålls av flera av de intervjuade lantbrukarna. Den övergripande trenden med ett minskat
antal lantbruksföretag fortsätter alltså – såväl i Nässjö kommun som i övriga landet. En annan
förändring som sannolikt kommer att påverka användningen och fördelningen av jordbruksmark
i Nässjö kommun på ett betydande sätt framöver är den generationsväxling som är aktuell för
många lantbruksföretag under de kommande åren.
3.3 Ekologiskt jordbruk
År 2012 var ca 15,8 %, eller 1 883 ha, av den totala jordbruksmarken i Nässjö kommun omställd
eller under omställning till ekologisk odling, vilket kan jämföras med en andel på 15,7 % i Sverige
som helhet. Av den jordbruksmark i kommunen som är omställd eller under omställning utgjordes den största andelen, 1 330 ha, av åkermark och den resterande delen av betesmark. Sannolikt
odlas slåtter- och betesvall på i princip hela den ekologiska åkerarealen. Av den ekologiskt odlade
åkermarken i Sverige utgörs den överlägset största andelen av slåtter- och betesvall, grönfoderväxter, majs och frövall – en grupp grödor som faller inom samma kategori i Jordbruksverkets
statistik, men där slåtter- och betesvallen är den arealmässigt dominerande. År 2012 odlades dessa
grödor på ca 52,8 % av den totala arealen ekologisk jordbruksmark i Sverige. Av den totala jordbruksmarken i landet upptog dessa grödor ca 39,1 %. Andelen är alltså betydligt högre inom
ekologisk produktion. Observera att dessa siffror gäller för jordbruksmark, d.v.s. inklusive betesmark. Andelen av åkerarealen är naturligtvis större. I Nässjö kommun odlas i princip ingen majs
eller frövall, utan främst slåtter- och betesvall, men också en liten andel grönfoderväxter (se tabell
2).
Att slåtter- och betesvall är den dominerande grödan på ekologiskt brukad åkermark avspeglar
det faktum att huvuddelen av den ekologiska produktionen i Sverige bedrivs av djurföretag,
främst med nötkreatur. Som beskrivits tidigare är denna typ av lantbruksföretag överrepresenterade i skogs- och mellanbygder. Andelen ekologiskt brukad jordbruksmark är därmed generellt
sett större i dessa områden och således också större än andelen i landet som helhet. I sammanhanget kan noteras att andelen ekologiskt brukad mark i Nässjö kommun – som i princip är densamma som andelen i hela Sverige – därmed är förhållandevis låg jämfört med andra skogs- och
mellanbygder med många djurföretag. Andelen ekologiskt brukad jordbruksmark i Nässjö kommun är t.ex. lägre än i Jönköpings län som helhet, där andelen i dagsläget ligger på ca 18,5 %.
Andelen ekologiskt brukad jordbruksmark i Jönköpings län är i sin tur lägre än i norra Svealand
och i Västernorrland och Jämtland. I dessa områden ligger andelen inom ett spann på ca 20,5 %
upp till ca 30,8 %. Även i Östergötland och Västra Götaland är andelen ekologiskt brukad jordbruksmark jämförelsevis stor – 21,7 respektive 21 %. I Kronobergs län är andelen dock lägre, ca
13,7 %.55
55
Jfr Jordbruksverket 2013d:10
27
I Nässjö kommun var 24 av lantbruksföretagen omställda eller under omställning till certifierad
ekologisk produktion år 2012. Som visades i avsnitt 3.1 fanns det totalt 367 registrerade lantbruksföretag i kommunen år 2010 – ett antal som med största sannolikhet har minskat sedan
dess. Antalet ekologiska producenter ökade dock med fyra stycken mellan år 2010 och 2012, vilket har gjort att dessa producenters andel av det totala antalet producenter i kommunen med
största sannolikhet har ökat. Åtminstone 6,5 % av kommunens lantbruksföretag torde alltså ha
varit omställda eller under omställning till certifierad ekologisk produktion år 2012, vilket kan
jämföras med 7,3 % i landet som helhet.56 Noteras bör dock att de ekologiskt certifierade lantbruksföretagen inte registreras på riktigt samma sätt som övriga lantbruksföretag. Antalet ekologiskt certifierade lantbruksföretag är därmed inte helt jämförbart med det totala antalet lantbruksföretag. 57 Nästa gång uppgifter om antalet lantbruksföretag på kommunnivå redovisas av
Jordbruksverket är år 2014 – då avseende år 2013.
I det svenska landsbygdsprogrammet för 2007-2013 anges målet att 20 % av jordbruksmarken i
Sverige ska vara omställd eller under omställning till ekologisk produktion vid utgången av 2013 –
ett mål som hittills alltså inte har uppnåtts. I Nässjö kommuns översiktsplan anges att ”en ökad
övergång till ekologisk produktion är också positivt”.58 För att verka för en sådan övergång krävs insatser.
Ett första steg skulle kunna vara att konkretisera denna strävan i kommunens övergripande miljömål.59
4. Matförsörjningskedjan
I detta avsnitt redovisas uppgifter om produktion, konsumtion och till viss del även om distribution och förädling av de animaliska och vegetabiliska livsmedel som produceras i Nässjö kommun. Utöver detta berörs även några aspekter av matförsäljningen i kommunen. Fokus ligger
dock på primärproduktionen. Självförsörjningsgraden för aktuella livsmedel uppskattas utifrån
enkla beräkningar med utgångspunkt i uppgifter om eller bedömningar av produktionen i kommunen samt den genomsnittliga årskonsumtionen per person år 2011 i Sverige. Hur de viktigaste
beräkningarna har gjorts redovisas i bilaga 1 som bifogas den rapportversion som publiceras elektroniskt.
Beräkningarna av självförsörjningsgraden för olika livsmedel utgår här från den statistik över
livsmedelskonsumtionen som tillhandahålls av Jordbruksverket. I första hand används uppgifter
om totalkonsumtionen av olika livsmedel, d.v.s. ”den totala åtgången av råvaror för humankonsumtion”,
inklusive främst svinn och, för kött, även ben.60 I de fall uppgifter om totalkonsumtion inte finns
att tillgå används istället uppgifter om direktkonsumtion, d.v.s. ”de totala leveranserna av livsmedel från
Jfr Jordbruksverket 2013d:11 och Jordbruksverket & SCB 2013:49
Se Jordbruksverket 2013d:26ff
58 Nässjö kommun 2013c:21
59 Jfr de övergripande miljömålen i Nässjö kommun 2001
60 Jordbruksverket 2013b:50
56
57
28
producenter till enskilda hushåll och storhushåll” samt producenternas hemmaförbrukning.61 Totalkonsumtionen är därmed ofta större än direktkonsumtionen. Uppgifterna om totalkonsumtion återfinns i Jordbruksverkets statistikrapport 2013:04: Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll. Uppgifter
t.o.m. 2011.
Utgångspunkten för beräkningarna av kommuninvånarnas totala konsumtion är invånarantalet i
Nässjö kommun den 30 juni 2013 som då var 29 516 personer. Beräkningarna bygger på antagandet att kommuninvånarnas konsumtionsmönster överensstämmer med den genomsnittliga
livsmedelskonsumtionen per person och år i Sverige. Att bedömningarna av självförsörjningsgraden enbart görs med utgångspunkt i produktion och konsumtion innebär att hänsyn inte tas till
de konsumerade livsmedlens ursprung.62 Hänsyn tas inte heller till de insatsmedel, den energi, den
åkerareal (för bl.a. foderproduktion) etc. som krävs för den aktuella produktionen och för övriga
led i försörjningskedjan. Några av dessa aspekter berörs istället kort i avsnitt 5.
4.1 Mjölk
Produktion och konsumtion
Som framgick i avsnitt 3 utgörs huvuddelen av lantbruksföretagen i Nässjö kommun av djurföretag. År 2012 fanns det enligt LRF Mjölk 52 mjölkföretag i kommunen – företag som samma år
stod för en mjölkinvägning på totalt 22 593 ton.63 Den senaste uppgiften om antalet mjölkkor i
kommunen är också från år 2012. Enligt Jordbruksverkets statistik fanns då 2 994 mjölkkor i
Nässjö kommun, vilket var en minskning med 274 kor sedan år 2010 (se tabell 5).
Den invägda mjölken omfattar den mjölk som levereras till mejerier för tillverkning av olika
mjölkprodukter. En liten andel av den producerade mjölken används dock till foder till kalvarna
och konsumtion på gården, vilket gör att den totala mjölkproduktionen bedöms vara ca 1,3 %
större än den invägda mängden.64 När medelavkastningen per mjölkko bedöms i Sverige tas hänsyn till detta. År 2012 låg medelavkastningen per mjölkko i Nässjö kommun på ca 7 644 kg mjölk
per år. Detta är något lägre än medelavkastningen i landet som helhet, som samma år låg på ca
8 361 kg.65 När självförsörjningsgraden för mjölkprodukter i Nässjö kommun bedöms nedan görs
det utifrån beräkningar baserade på mängden invägd mjölk.
År 2011 uppgick totalkonsumtionen av mjölkprodukter i Sverige till i genomsnitt 93,8 kg konsumtionsmjölk, 34,9 kg syrade mjölkprodukter, 11,7 kg grädde, 4,5 kg smör och 18,7 kg ost per
person och år. I kategorin smör ingår såväl rent smör som det smör som återfinns i olika typer av
Ibid.
Begreppet självförsörjningsgrad används här på ett förenklat sätt, se t.ex. Jordbruksverket 2011:9 för en problematisering av begreppets användning.
63 LRF Mjölk 2013a och 2013b
64 Enligt uppgift från LRF Mjölk
65 LRF Mjölk 2013c
61
62
29
matfetter. För att framställa olika mjölkprodukter krävs olika mycket mjölkråvara (d.v.s. invägd
mjölk). Den bedömning av självförsörjningsgraden som görs här bygger på beräkningar av hur
mycket mjölkråvara som går åt för att täcka kommuninvånarnas konsumtion av mjölkprodukter.
I praktiken är dock olika mejerier specialiserade på tillverkning av olika mjölkprodukter och användningen av mjölkråvaran styrs av vilket mejeri mjölken skickas till.
Den mjölkråvara som vägdes in i Nässjö kommun år 2012 skulle i teorin räcka till ca 162 % av
kommuninvånarnas konsumtion av de mjölkprodukter som har angetts ovan. Den invägda mjölken räcker, utöver detta, till ca 162 ton mjölkpulver.66 Genomsnittskonsumtionen av mjölkpulver
per person och år ligger dock på 0 kg i Sverige idag och i princip allt mjölkpulver som produceras
i dagsläget exporteras. Produktionen av mjölkpulver har ökat i Sverige under senare år – sedan år
2000 med ca 25 % och sedan år 1995 med ca 45 %.67
Precis som i många andra skogsbygder är mjölkproduktionen i Nässjö kommun förhållandevis
stor – räknat per kommuninvånare är den betydligt större än genomsnittet i landet som helhet.
Mjölkproduktionen i Sverige är relativt ojämnt fördelad, men med utgångspunkt i samma typ av
beräkningar som gjorts ovan bedöms den nationella självförsörjningsgraden för mjölkprodukter
sammantaget ligga på ca 63 %.68
Distribution och förädling
Praktiskt taget alla mjölkföretag i Nässjö kommun levererar i dagsläget sin mjölk till Arlas mejeri i
Jönköping. Där framställs konsumtionsmjölk, syrade mjölkprodukter och grädde. Allt fettmjölksöverskott från mejeriet i Jönköping går dock till Arlas mejeri i Götene för vidareförädling till matfett. Vid eventuella mjölköverskott i Jönköping regleras överskottet mot den mjölkpulveranläggning som finns i Vimmerby och i vissa fall också mot mejeriet i Kalmar. I praktiken förädlas alltså
den mjölk som produceras i Nässjö kommun i huvudsak till konsumtionsmjölk, syrade mjölkprodukter och grädde. En viss andel blir sannolikt till rent smör och annat matfett, medan ytterligare en mindre andel troligen blir till mjölkpulver. Sannolikt förädlas i princip ingen del av mjölken som produceras i Nässjö kommun till ost.69 En viss småskalig förädling av mjölk förekommer inom kommunen, främst i form av tillverkning av ostkaka och glass i yrkesskala.
I dagsläget finns det ingen helt tydlig koppling mellan den lokala mjölkproduktionen och den
försäljning av mjölkprodukter som sker i Nässjö kommun. De mjölkprodukter som levereras
direkt av Arla eller av grossister till dagligvaruhandel, restauranger, caféer m.fl. i kommunen
kommer dock i stor utsträckning från mejeriet i Jönköping. Mjölkråvaran till dessa produkter
Bakgrunden till detta beskrivs i bilaga 1.
Jordbruksverket & SCB 2013:271 och 301
68 I andra sammanhang uppges dock en högre självförsörjningsgrad för mjölkprodukter, se t.ex. Livsmedelsverket
2011:22 och Jordbruksverket & SCB 2009:321 och 328. Observera att de uppgifter som anges avser år 2003/2005.
69 Enligt uppgifter från Arla
66
67
30
kommer i sin tur från mjölkföretag runt om i Småland, Östergötland och Västergötland.70 På så
sätt återförs med största sannolikhet en del av den lokalt producerade mjölkråvaran till Nässjö
kommun i form av olika mjölkprodukter. Sannolikt härrör emellertid en viss andel av de mjölkprodukter som säljs i Nässjö kommun från andra Arlamejerier. Utöver försäljningen av Arlas
mjölkprodukter säljs i kommunen även mjölkprodukter från andra svenska mejerier, bl.a. från
Emåmejeriet som är beläget i Hultsfred. De sex gårdar som levererar mjölk till Emåmejeriet ligger
i Hultsfreds, Eksjö, Högsby och Uppvidinge kommuner. Även importerad mjölk säljs i viss utsträckning i kommunen – främst i dagligvaruhandeln.
4.2 Kött
I detta avsnitt beskrivs den produktion och konsumtion av kött från tamdjur som sker i Nässjö
kommun. I fråga om produktionen rör det sig främst om nöt- och fårkött. Redovisningen omfattar enbart den produktion som bedrivs av de företag som ingår i Lantbruksregistret. År 2010
fanns det dubbelt så många nötköttsföretag som mjölkföretag i Nässjö kommun – 119 stycken
(se tabell 3). Övriga djurföretag hade främst får. Trots att huvuddelen av fårköttet utgörs av
lammkött används här den samlande benämningen fårkött för att även täcka in köttet från baggar
och tackor. Detta görs på samma sätt som i Jordbruksverkets statistik. Av det fårkött som härrör
från får som slaktas i Sverige kommer ungefär en femtedel av köttmängden från tackor och baggar.71 I dagsläget förekommer ingen produktion av vare sig gris- eller kycklingkött i kommunen.
De uppgifter om slaktade kvantiteter som redovisas för nöt, får och gris avser slaktvikten, d.v.s.
den putsade slaktkroppens vikt: helkroppen med ben, men utan skinn och inälvor.72 Som nämnts
ovan avser de totalkonsumtionssiffror som redovisas den totala åtgången av råvaror för humankonsumtion, inklusive ben och svinn – siffror som i sin tur är jämförbara med den slaktade kvantiteten. Direktkonsumtionen av kött är naturligtvis lägre än totalkonsumtionen – i vissa fall t.o.m.
betydligt lägre.73 För nöt-, får-, och griskött motsvarar direktkonsumtionen ca 48, 46 respektive
80 % av totalkonsumtionen.74
Produktion och konsumtion
Nötköttsproduktionen i Nässjö kommun är förhållandevis stor. Statistik på nationell nivå visar att
ca 28 % av det totala antalet nötkreatur i Sverige gick till slakt år 2012 samt att den genomsnittliga
slaktvikten per djur (inkl. kalv) låg på ca 298 kg. Utgångspunkten för beräkningarna nedan är att
samma förhållanden gäller i Nässjö kommun. Som framgick av tabell 5 är den senaste uppgiften
om antalet nötkreatur i Nässjö kommun från år 2012. Med utgångspunkt i uppgifterna ovan bedöms den slaktade kvantiteten kött från nötkreatur i kommunen ha uppgått till ca 1 012 ton år
2012. Samma slaktade kvantitet gav utöver köttet även upphov till en viss mängd innanmat i
Se Arla 2013
Enligt uppgifter från Jordbruksverket
72 Se Jordbruksverket 2001
73 För uppgifter om direktkonsumtion av olika livsmedel, se Jordbruksverket & SCB 2013:300ff
74 Exkl. innanmat
70
71
31
form av lever, tunga och njure. Totalkonsumtionen av livsmedel från nöt (inkl. kalv) var ca 26,7
kg, varav 26,3 kg kött och 0,4 kg innanmat, per person och år i Sverige år 2011. Med utgångspunkt i dessa siffror ligger självförsörjningsgraden för livsmedel från nöt (inkl. kalv och innanmat
från nöt) i Nässjö kommun på ca 130 %. I landet som helhet ligger självförsörjningsgraden på ca
50 %.
Fårköttsproduktionen i kommunen beräknas här med utgångspunkt i samma typ av statistik som
används i fråga om nötköttet. Av det totala antalet får (tackor, baggar och lamm) som fanns i
Sverige år 2012 gick ca 43 % till slakt under året. Den genomsnittliga slaktvikten per djur låg på
ca 19 kg. Förhållandena antas vara desamma i Nässjö kommun. Som framgick av tabell 5 är den
senaste uppgiften om antalet får i Nässjö kommun från år 2010. Med utgångspunkt i uppgifterna
ovan bedöms den slaktade kvantiteten kött från får i kommunen ha uppgått till ca 20,5 ton år
2010. År 2011 låg totalkonsumtionen av fårkött på ca 1,5 kg per person och år i Sverige. Andelen
av den slaktade kvantiteten får som går till innanmat bedöms vara så liten att den inte tas med i
Jordbruksverkets statistik och därmed inte heller i den beräkning av självförsörjningsgraden som
görs här. Självförsörjningsgraden för fårkött i Nässjö kommun uppgår, med utgångspunkt i siffrorna ovan, till ca 46 %. I landet som helhet ligger självförsörjningsgraden på ca 35 %.
I Nässjö kommun finns idag i princip ingen produktion av griskött. Ett grisföretag finns dock.
Företaget har två fastigheter i kommunen, men själva slaktgrisuppfödningen sker på fastigheter i
två närliggande kommuner. De svenska grisföretagen är ojämnt fördelade över landet, med den
största andelen i de utpräglade jordbruksbygderna – främst i södra och västra delen av landet
– och en betydligt lägre andel i skogsbygder som det sydsvenska höglandet. Efter ett antal års
försämring av lönsamheten har antalet grisföretag och produktionen av griskött sjunkit snabbt på
förhållandevis kort tid i Sverige. Sedan år 2005 har produktionen minskat med ca 15,5 % till
232 970 ton år 2012. Totalkonsumtionen av livsmedel från gris (kött och innanmat i form av
tunga och njure) var ca 37,6 kg – varav 37,4 kg kött och 0,2 kg innanmat – per person och år i
Sverige år 2011. I Nässjö kommun ligger alltså självförsörjningsgraden för griskött på 0 %. I landet som helhet är självförsörjningsgraden däremot ca 65 %.
I princip ingen produktion av fjäderfäkött finns idag i Nässjö kommun. Näst efter nötkött och
griskött är dock fjäderfäkött det kött som konsumeras mest i Sverige. Såväl konsumtionen som
produktionen av fjäderfäkött har ökat kraftigt i Sverige under senare år. Mellan år 1995 och 2011
ökade totalkonsumtionen med ca 215 %. 75 Under samma period ökade produktionen med ca
152 %.76 Totalkonsumtionen av fjäderfäkött var ca 18,7 kg per person och år i Sverige år 2011.
En mindre andel av det konsumerade fjäderfäköttet kom från andra fjäderfän än slaktkycklingar.
I landet som helhet ligger självförsörjningsgraden på ca 162 %.
75
76
Se Jordbruksverket 2013a
Jfr Jordbruksverket & SCB 2013:269 (tabell 15.4 – observera fotnot 2)
32
Distribution och förädling
Praktiskt taget alla nötkreatur i Nässjö kommun som ska till slakt skickas till något av följande
fem slakterier: Scan i Linköping, Dalsjöfors kött strax utanför Borås, ELLO i Lammhult, Skövde
slakteri eller KLS Ugglarp:s slakteri i Kalmar. Avståndet till slakterierna ligger i ett intervall på
mellan ca 75 och 166 km, med ELLO i Lammhult som det närmaste av de fem. Av de nötköttsproducenter som har intervjuats inom ramen för denna undersökning levererar alla till Scan i
Linköping. En rundringning till de olika slakterierna bekräftar bilden av att majoriteten av nötköttsproducenterna i Nässjö kommun levererar dit. Generellt sett bedrivs slakt i Sverige på antingen mycket storskalig eller småskalig nivå – i det senare fallet främst i form av gårdsslakterier
och i viss mån också på mobila slakterier. Samtidigt som intresset för småskalig slakt har ökat
under senare år sker alltjämt en fortgående storleksrationalisering och nedläggning av befintliga
slakterier i landet. I Nässjö kommun finns i dagsläget inga gårds- eller andra slakterier med möjlighet att slakta nötkreatur.
Antalet godkända styckningsanläggningar för nötkött är något fler än antalet slakterier, men i
Nässjö kommun finns det inga sådana anläggningar. Däremot finns det några styckningsanläggningar i angränsande kommuner. Förutom ett antal gårdsstyckerier för styckning av egenproducerat nötkött har även Börjes chark AB i Aneby en styckningsanläggning för nöt. Beroende på vad
slakterierna har för policyer finns därmed vissa möjligheter till återtag av slaktkroppar eller styckat
kött för mer lokal vidareförädling av köttet. Att göra återtag av det egna köttet från de större slakterierna upplevs dock ofta som kostsamt. Den totala kostnaden vid återtag (för slakt och styckning) hos Scan låg i september 2013 på: 3 800 kr/djur för storboskap (nöt), 2 600 kr/djur för
kalv, 825 kr/djur för gris och 495 kr/djur för får.77 Dessutom måste producenterna numera också
ombesörja transporterna själva. Färre slakterier har lett till längre avstånd, vilket kan betraktas
som det främsta skälet till att slakterierna har slutat att bistå producenterna med transport. Bristen
på lokal infrastruktur för främst styckning och vidareförädling av kött hänger delvis också ihop
med att förändrade krav på lokaler för bl.a. kötthantering har gjort att många av landets mindre
dagligvarubutiker har fått lägga ned den egna charktillverkningen – något som också gäller för
minst en av dagligvarubutikerna i Nässjö kommun.
De charkuteriföretag som har verksamhet i Nässjö kommun och närliggande kommuner bedriver
vidareförädling av främst gris- och nötköttsråvara till i första hand olika korvprodukter. Med undantag för Börjes chark AB i Aneby har charkuteriföretagen i Nässjö kommuns närområde inga
egna styckningsanläggningar. Enligt företrädare för det enda charkuteriföretaget i Nässjö kommun, Nässjö Chark AB, använder sig företaget enbart av svenskt kött i sina produkter, men de
har ingen koppling till den lokala nötköttsproduktionen. Företaget uppger dock att de ställer sig
positiva till en ökad användning av mer lokalt producerat nötkött i sina charkprodukter, under
förutsättning att prisbilden och distributionskedjan skulle göra det möjligt för företaget att satsa
på detta.
77
Enligt uppgift från Scan
33
Situationen vad gäller slakt, styckning och vidareförädling av kött från får i Nässjö kommun ser
lite annorlunda ut än för nötkreatur. Av de slakterier som har nämnts ovan bedriver tre stycken –
Scan i Linköping, Dalsjöfors kött och KLS Ugglarp i Kalmar – slakt av får. Huvuddelen av fåren
i kommunen skickas till något av dessa företag för slakt. Precis som i fråga om nötkreaturen levereras de flesta sannolikt till Scan i Linköping. En del av fåren slaktas dock på mer lokala och
mindre slakterier. I Nässjö kommun finns det bara ett slakteri med slakteriverksamhet förlagd
inom kommungränserna – Smålandsvilt AB i Malmbäck.78 Där slaktas vilt och, från och med
hösten 2012, även lamm från fem fårgårdar i trakten som tillsammans har bildat den ekonomiska
föreningen HöglandsLamm. Enligt uppgift slaktas och styckas lammen från samtliga medlemsföretag på detta slakteri. Av de fem företag som är med i föreningen i dagsläget bedriver fyra sin
verksamhet i Nässjö kommun. Produktionen på ett av dessa företag är ekologiskt certifierad.
Köttet från HöglandsLamm distribueras som helt eller halvt lamm i lammlådor direkt till konsument. För styckning finns olika alternativ att välja mellan.79
4.3 Övriga animalier
Ägg
I Nässjö kommun finns i dagsläget en större äggproducent. Av de totalt 3 754 höns som fanns
registrerade i Lantbruksregistret i kommunen år 2010 fanns 3 000 på detta företag. I september
2012 fanns det ca 2 000 höns på företaget och produktionen låg på 90-95 kg per dag. Uppgifter
om det totala antalet producerande värphöns i kommunen saknas för år 2012, men sannolikt
hade antalet alltså minskat sedan år 2010. Den bedömning av självförsörjningsgraden för ägg i
Nässjö kommun som görs nedan baseras på den uppgift om antalet värphöns som finns för år
2010 samt totalkonsumtionen av ägg per person och år i Sverige år 2011. Totalkonsumtionen av
ägg låg på ca 13,6 kg per person och år i Sverige år 2011. Om vi utgår från genomsnittskonsumtionen samt ett antagande om att medelproduktionen hos övriga värphöns i kommunen är densamma som hos hönsen på det ovan nämnda företaget ligger självförsörjningsgraden i fråga om
ägg på knappt 15 % i Nässjö kommun. Denna procentsats är dock relativt osäker – delvis p.g.a.
att uppgiften om den genomsnittliga årskonsumtionen per person är osäker, men också p.g.a. att
det totala antalet värphöns i Nässjö kommun troligen har minskat sedan år 2010 samt att hönsens
produktionsnivå bygger på en uppskattning.
Som framgick i avsnitt 3 måste ett företag uppfylla minst ett av ett antal fastställda kriterier för att
ingå i Lantbruksregistret. När det gäller fjäderfäbesättningar måste dessa omfatta minst 1 000
fjäderfän. Detta innebär att de värphöns som finns registrerade i Lantbruksregistret i Nässjö
kommun, utöver dem på det tidigare nämnda företaget, finns på lantbruksföretag med en annan
Ytterligare ett viltföretag finns i Nässjö kommun, men enligt uppgift har detta företag ingen slakteriverksamhet i
kommunen.
79 Se HöglandsLamms hemsida: http://höglandslamm.se/
78
34
huvudsaklig verksamhet än äggproduktion. Sannolikt finns även en viss äggproduktion utanför de
företag som ingår i Lantbruksregistret. Att ha några höns för husbehov är relativt vanligt, men
inom ramen för den här kartläggningen finns inte tillräckligt med underlag för att kunna göra en
uppskattning av den äggproduktion som sker där. Sannolikt gör denna produktion att självförsörjningsgraden på ägg i praktiken är något högre än 15 %.
Honung
Animalier, eller animaliska livsmedel, förknippas ofta främst med kött, mjölk och ägg från djur.
Även honung har dock animaliskt ursprung och brukar därmed också klassas som ett animaliskt
livsmedel. Honungsproduktionen i Nässjö kommun bedrivs huvudsakligen av biodlare som är
anslutna till Sveriges Biodlares Riksförbund, SBR. I kommunen finns fyra aktiva biodlarföreningar inom SBR: Bodafors, Höglandet, Nässjöorten och Västra Härad. I oktober 2012 hade dessa
föreningar tillsammans omkring 72 aktiva biodlare. Efter att ha konsulterat föreningarna bedöms
varje biodlare ha i genomsnitt ca 4,4 bisamhällen. Om så är fallet innebär det att det finns omkring 317 honungsproducerande bisamhällen i Nässjö kommun. Honungsproduktionen per bisamhälle kan variera kraftigt från år till år, beroende på hur våren och sommaren gestaltar sig,
men medelproduktionen bedöms ligga på ca 30 kg honung per bisamhälle och år. I Nässjö kommun ger detta en uppskattad årsproduktion på totalt 9 510 kg eller ca 9,5 ton honung. För
honung tillhandahåller Jordbruksverket endast uppgifter om direktkonsumtion. År 2011 låg direktkonsumtionen av honung på ca 0,8 kg per person och år i Sverige. Med utgångspunkt i uppgifterna ovan skulle honungsproduktionen i Nässjö kommun kunna täcka ca 40 % av kommuninvånarnas årliga honungskonsumtion.
Huvuddelen, uppskattningsvis ca 50-75 %, av den honung som produceras i Nässjö kommun
säljs enligt uppgift direkt till konsument eller konsumeras i det egna hushållet eller av andra personer i biodlarnas närhet. I praktiken innebär detta att en förhållandevis stor andel av den lokalt
producerade honungen sannolikt även konsumeras lokalt i Nässjö kommun. Resterande del säljs
främst till Svensk Honungsförädling AB i Mantorp. Den honung som går dit lämnas vanligen in
till lokala honungsdepåer för samsändning till Mantorp.
Vilt och fisk
Många i Nässjö kommun ägnar sig åt jakt eller fiske inom kommunens gränser. Förutom sötvattensfiske i sjöar och vattendrag finns i kommunen även ett vattenbruksföretag med odling av
regnbåge och sättkräftor, bl.a. i sjön Nömmen.80 Inom ramen för denna undersökning har dock
inte tillräckligt med underlag tagits fram för att kunna bedöma hur stor andel av kommuninvånarnas faktiska konsumtion av vilt, fisk, kräft- och blötdjur etc. som skulle kunna täckas av den
jakt, det fiske och den fiskodling som sker i kommunen.
80
Se Jordbruksverket 2013h och Nässjö kommun 2013c:84
35
Totalkonsumtionen av kött av hare, älg och annat vilt var år 2011 ca 2,0 kg per person och år i
Sverige. Med en total produktion av viltkött på ca 17 500 ton år 2012 kan självförsörjningsgraden
i landet som helhet bedömas ligga på ca 92 %.81 I praktiken är det dock sannolikt att andelen är
något lägre, eftersom en stor del av viltet konsumeras direkt i jägarnas egna hushåll och konsumtionssiffrorna bara baseras på försålda kvantiteter. Om vi antar att Nässjöbornas konsumtion är
lika stor som genomsnittet i landet uppgår den till totalt ca 59 ton per år. Om vi dessutom antar
att produktionen av vilt är lika stor i hela landet skulle den jakt som bedrivs i Nässjö kommun
generera ca 54 ton viltkött om året. Huruvida produktionen av vilt i Nässjö kommun är större
eller mindre än genomsnittet i landet är dock osäkert och något som inte kan fastställas inom
ramen för denna undersökning. Som nämndes i avsnitt 4.2 finns det ett viltslakteri i Nässjö
kommun. Det vilt som skjuts i kommunen kan dock naturligtvis tas omhand även vid sidan av
såväl detta som andra viltslakterier i närområdet.
Sedan 1990 har Jordbruksverket inte redovisat några uppgifter om total- eller direktkonsumtionen av fisk i Sverige, vilket beror på att dataunderlaget för beräkningarna har varit bristfälligt.82 År
1990 bedömdes totalkonsumtionen av fisk (inkl. kräft- och blötdjur) ligga på ca 30,2 kg per person och år i Sverige. Enligt uppgift avser Jordbruksverket att återigen redovisa siffror för konsumtionen av färsk fisk i december 2013. Då kommer också motsvarande siffror för år
2000-2011 att redovisas.
Uppgifter om fiskfångster inom saltsjö- respektive sötvattensfiske redovisas separat i Sverige. År
2012 uppgick saltsjöfiskets fångster till ca 150 000 ton i levande vikt83, medan motsvarande fångster i det yrkesmässiga sötvattensfisket samma år uppgick till 1 491 ton.84 Utöver detta fångades
betydande mängder fisk inom fritidsfisket. Enligt en uppskattning från 2006 fångades ca 18 100
ton fisk årligen av fritidsfiskare.85 Med vissa justeringar för den fångstandel som kan uppskattas
gå till humankonsumtion skulle självförsörjningsgraden på nationell nivå, med utgångspunkt i
uppgifterna ovan inkl. 1990 års totalkonsumtion, kunna uppskattas till ca 55 %. Denna siffra är
dock mycket osäker. I Nässjö kommun står troligen fritidsfisket i sötvatten för praktiskt taget
hela fiskfångsten, utöver fångsten från den tidigare nämnda fiskodlingen. Om vi antar att andelen
av befolkningen som ägnar sig åt fritidsfiske är lika stor i Nässjö kommun som i landet som helhet bidrar dessa personer med en total årlig fångst motsvarande ca 6 % av kommuninvånarnas
totalkonsumtion. Denna siffra är dock alltför osäker för att kunna anges som en uppgift om självförsörjningsgrad. Precis som i fråga om viltet konsumeras sannolikt en stor del av fisken direkt i
fiskarnas egna hushåll.
Jfr Jordbruksverket & SCB 2013:270
Se Jordbruksverket & SCB 2013:301
83 Havs- och vattenmyndigheten 2013b:4
84 Havs- och vattenmyndigheten 2013a:3
85 Fiskeriverket 2009:14
81
82
36
4.4 Vegetabilier
I detta avsnitt beskrivs den produktion av vegetabilier som sker i Nässjö kommun. Redovisningen omfattar främst den produktion som bedrivs av de företag som ingår i Lantbruksregistret. Det
är dock viktigt att notera att också enskilda kommuninvånare står för en viss produktion av vegetabilier i sina trädgårdar, på kolonilotter etc. Även bär- och svampplockningens bidrag till kommuninvånarnas konsumtion av vegetabilier bör beaktas.
Spannmål
Som framgick i avsnitt 3.1 bedöms i princip all stråsäd som odlas i Nässjö kommun användas till
foder – antingen i form av helsädesensilage eller i form av tröskad säd. Sannolikt tröskas ingen
eller en mycket liten andel av säden till spannmål för humankonsumtion, vilket innebär att självförsörjningsgraden för spannmål praktiskt taget ligger på 0 % i kommunen. Att spannmål ändå
tas upp här beror på att konsumtionen av bröd och andra spannmålsprodukter är mycket stor i
Sverige. Den genomsnittliga totalkonsumtionen av mjöl och olika typer av gryn av spannmål låg
år 2011 på 62,5 kg per person och år i landet. Direktkonsumtionen av bröd och andra spannmålsprodukter låg samma år på 104 kg per person. Skillnaden mellan total- och direktkonsumtionen förklaras huvudsakligen av att bröd och spannmålsprodukter till stor del består av andra ingredienser än spannmål.
Om kommuninvånarna i Nässjö hade en lika stor medelkonsumtion som genomsnittssvensken
uppgick den totala konsumtionen i kommunen till nästan 1 845 ton mjöl och gryn av spannmål år
2012. Den genomsnittliga hektarskörden för spannmål i Jönköpings län uppgick år 2012 till ca
3 253 kg/ha. Om vi utgår från att hektarskörden är densamma i Nässjö kommun skulle det behövas ca 567 ha åker för att täcka kommuninvånarnas spannmålskonsumtion – en areal som ungefär motsvarar den minskning av åkerarealen som har skett i kommunen från omkring år 2000
och fram till idag (se tabell 6). Denna uppskattning bygger naturligtvis på en förenkling. I praktiken var sannolikt hektarskördarna på den åkermark som har tagits ur bruk lägre än den genomsnittliga hektarskörden i länet. Om vi därför istället utgår från en hälften så stor hektarskörd motsvaras arealbehovet ungefär av den minskning av åkerarealen som har skett i Nässjö kommun
från 1990-talets andra hälft och fram till idag. Det är alltså inte många år som skiljer – något som
tydligt illustrerar att nedläggning av åkermark sker i snabb takt i kommunen.
Potatis och trädgårdsväxter
Matpotatis odlades på 6 ha av åkermarken i Nässjö kommun år 2012 – en areal som sannolikt till
största delen var konventionellt odlad. Den genomsnittliga arealen för företag som odlar matpotatis låg år 2012 på 6 ha per företag. I Nässjö kommun är det dock troligen något fler än ett företag som odlar potatis. I Götalands södra skogsbygder, där Nässjö kommun ingår, låg den genomsnittliga avkastningen för konventionellt odlad matpotatis på 25 170 kg/ha år 2012. Om vi antar
37
att avkastningen var densamma i Nässjö kommun producerades ca 151 ton matpotatis i kommunen år 2012. Den genomsnittliga totalkonsumtionen av potatis uppgick år 2011 till ca 83,6 kg per
person och år i Sverige (varav 45 kg färsk potatis och 38,6 kg potatis i förädlade produkter). Med
utgångspunkt i dessa uppgifter bedöms självförsörjningsgraden för potatis i Nässjö kommun ligga
på ca 6 %. Sannolikt odlas även en inte helt obetydlig mängd potatis av enskilda kommuninvånare.
Bland de växter som i Jordbruksverkets statistik benämns trädgårdsväxter ingår bl.a. ätliga växter
som köks- och kryddväxter, frukt och bär. Exempel på köksväxter är morot, andra rotfrukter
(utom potatis), grönsaker och lök. Sannolikt odlades växter för humankonsumtion på huvuddelen
av de 5 ha där det odlades trädgårdsväxter i Nässjö kommun år 2012. Odlingen bedrevs av ett
fåtal företag i kommunen och företrädesvis på friland. På 3 ha odlades jordgubbar och på resterande 2 ha sannolikt en blandning av ätliga och andra trädgårdsväxter, troligen mest köksväxter.
En viss andel av denna produktion var ekologiskt certifierad. Den kommersiella fruktodlingen i
Sverige är liten och ingen sådan odling förekommer i Nässjö kommun. Jämförelsevis stora fruktodlingar finns dock i kommunens närhet. Jönköpings län är det län i Sverige som har näst störst
äppelodlingsareal efter Skåne.86 Främst rör det sig om odlingar längs Vätterns östra sluttningar.
Där odlas även en hel del bär.
Att försöka bedöma hur stor produktionen av trädgårdsväxter är i Nässjö kommun är svårt. Produktionen av jordgubbar varierar enligt uppgift rätt mycket från år till år och köksväxtproduktionen är så pass diversifierad att det knappast är möjligt att försöka uppskatta några skördenivåer.
Skördenivåerna för köksväxter, frukt och bär redovisas dessutom endast var för sig i Jordbruksverkets statistik.87 Sammantaget kan dock sägas att skördenivåerna i Nässjö kommun måste vara
mycket små jämfört med kommuninvånarnas totalkonsumtion. Precis som i fallet med potatisen
är det sannolikt att en inte helt obetydlig mängd ätliga trädgårdsväxter också odlas av enskilda
kommuninvånare.
År 2011 låg totalkonsumtionen av trädgårdsväxter i Sverige på i genomsnitt ca 80,7 kg köksväxter
och ca 105,1 kg frukt och bär per person och år. Totalkonsumtionen omfattar såväl färska och
frysta som beredda köksväxter, frukt och bär. Viktigt att notera är att de beredda andelarna redovisas i hel produktvikt, d.v.s. inklusive övriga råvaror i den aktuella produkten. Bland dessa produkter finns bl.a. safter, juicer och soppor med ett stort vatteninnehåll.88 Konsumtionsberäkningarna baseras på sålda mängder och omfattar således inte konsumtion av egenodlade och egenplockade frukter, bär och andra växter. En stor andel av de konsumerade mängderna av dessa
livsmedel importeras till Sverige idag. Främst rör det sig om frukt m.m. som inte odlas på våra
breddgrader, som t.ex. citrusfrukter och bananer.
Jordbruksverket 2013c:9
Se Jordbruksverket & SCB 2013:101
88 Se Jordbruksverket 2013b:27
86
87
38
Med utgångspunkt i produktions- och konsumtionsstatistiken kan alltså självförsörjningsgraden
för ätliga trädgårdsväxter bedömas vara praktiskt taget 0 %. När det gäller frukt och bär vet vi
samtidigt att de odlade och vilda kvantiteterna i Sverige i praktiken skulle kunna täcka hela befolkningens konsumtion – något som också torde gälla för invånarna i Nässjö kommun. Huvuddelen av den frukt och de bär som antingen växer vilt eller återfinns i trädgårdar tas inte tillvara
för humankonsumtion idag. En förskjutning av frukt- och bärkonsumtionen mot inhemska frukter och bär skulle alltså kunna bidra till en kraftigt ökad självförsörjningsgrad för dessa livsmedel.
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns en mycket stor potential att öka självförsörjningsgraden för såväl potatis och köksväxter som för odlade och vilda frukter och bär. De lätta jordarna i
kommunen bidrar med goda grundförutsättningarna för odling av potatis och många köksväxter.
Vad gäller frukt och bär finns redan i dagsläget ett överskott som inte tas tillvara.
Övriga odlade vegetabilier
Bland de vegetabilier som inte har berörts ovan återfinns bl.a. olje- och baljväxter. Raps och rybs
är de vanligaste oljeväxterna i Sverige. Odlingen av dessa grödor på det sydsvenska höglandet är
dock i princip obefintlig. Detta beror delvis på de förhållandevis näringsfattiga jordarna och den
korta vegetationsperioden, men också på att grödorna har dålig vinterhärdighet. Den korta vegetationsperioden gör att åtminstone rapsen kan ha svårt att hinna mogna. Raps och rybs är dessutom grödor som är förhållandevis näringskrävande. Generellt kan sägas att raps och rybs odlas i
mycket liten utsträckning norr om Mälardalen. Rybs är dock lite härdigare och har en något kortare växtsäsong än raps, vilket gör att den odlas lite längre norrut.89 År 2010 och 2011 odlades
dock 9 respektive 5 ha höstraps i Nässjö kommun. Sannolikt odlades denna raps bara som omväxlingsgröda och var inte avsedd för oljeproduktion. Även oljelin, solros m.fl. växter kan användas för oljeproduktion. Åtminstone sedan 1980-talet har det dock inte förekommit någon sådan
odling i Nässjö kommun.90
Växter av familjen ärtväxter brukar kallas baljväxter. I denna familj ingår bl.a. arterna ärtor, bönor
och vicker. Baljväxter med stora frön som odlas för skörd av de mogna fröna benämns trindsäd.91
Precis som oljeväxter odlas baljväxter endast i mycket lite utsträckning på det sydsvenska höglandet. I Nässjö kommun odlades år 2012 baljväxter endast som grönfoderväxt (se avsnitt 3.1) och
inte alls som trindsäd. Ärtväxternas kvävefixerande förmåga gör att jordarnas näringsinnehåll, till
skillnad från i fallet med raps och rybs, inte utgör en begränsande faktor för odlingen. Bönor är
dock ofta värmekrävande och odling i kommersiell skala begränsas därmed av den jämförelsevis
låga temperaturen på det sydsvenska höglandet. Vicker, där bl.a. åker- och bondböna ingår, är
däremot förhållandevis härdiga avseende temperatur. Detsamma gäller för ärtor. Här finns alltså
Fogelfors 2001:167ff
Se Jordbruksverket 2013a
91 Fogelfors 2001:157ff
89
90
39
en intressant potential att öka produktionen. På grund av sitt höga proteininnehåll är baljväxter
särskilt intressanta ur näringsmässig synpunkt.
Från naturens skafferi
Att det finns stora möjligheter att öka konsumtionen av frukt och bär från det vilda kommenterades tidigare. Förutom frukt och bär finns såväl svamp som en mängd olika ätliga växter i naturens skafferi. Inom ramen för denna undersökning ryms ingen genomgång av dessa arter, deras
förekomst och användning i Nässjö kommun. Generellt kan dock sägas att vegetabilier från det
vilda är förbisedda som näringskälla. Stora möjligheter finns att öka andelen vilda vegetabilier i
kosten. Lingon och blåbär utgör de kanske mest uppenbara exemplen på växter där en hög självförsörjningsgrad lätt skulle kunna uppnås.
4.5 Matförsäljning lokalt
Den mat som säljs i Nässjö kommun distribueras huvudsakligen via följande typer av verksamheter: dagligvaruhandel, kommunal måltidsverksamhet, restauranger, caféer, torghandel samt i viss
mån även gårdsförsäljning, lokala marknader och liknande. Som nämnts tidigare är kopplingen
mellan den lokala matproduktionen och den lokala matförsäljningen generellt sett svag i kommunen. Vissa undantag finns dock. Glass från Ryssbyglass säljs exempelvis på bl.a. Thimons Konditori, ICA Kvantum och hos Vår mat (ett företag som bl.a. driver en butik i centrala Nässjö med
inriktning på lokal mat, främst kött). På Rostedts livs i Bodafors säljs bl.a. kött från företag i nätverket Smålands ekokött 5 gårdar – ett nätverk med fem nöt- och lammköttsföretag i Sävsjö
kommun vars djur enligt uppgift både slaktas och styckas i Sävsjö kommun. Charkuterivaror från
Nässjö Chark AB säljs i princip i alla dagligvarubutiker i Nässjö kommun, men som framgått
tidigare kommer köttet till dessa produkter från nötkreatur och gris i hela landet.
Vid intervjuer och samtal med innehavarna av två av kommunens mindre livsmedelsbutiker
framkom att det finns ett antal olika hinder i kedjan från lokal producent till butik. En av butikerna söker efter fler lokala leverantörer och skulle gärna se att lokala nötköttsproducenter går ihop,
t.ex. i någon form av kooperativt slakteri, om det finns ekonomiska möjligheter att göra detta. En
aspekt som lyftes var att det är svårt att få tag på detaljstyckat kött från lokala producenter, något
som bl.a. hänger samman med bristen på lokal infrastruktur för slakt, styckning och vidareförädling av kött i kommunen samt det faktum att många producenter inte upplever det som praktiskt
möjligt att göra återtag av kött (se avsnitt 4.2). De två aktuella butikerna har båda, i olika hög
grad, profilerat sig på lokalproducerad mat och innehavarna menar båda att det finns ett visst
utrymme för de högre kostnader som denna profilering medför, eftersom de upplever att det
finns ett intresse för lokalproducerat. Inom ramen för denna undersökning har inga företrädare
för kommunens större livsmedelsbutiker intervjuats.
40
De intervjuade restaurang- och caféinnehavarnas uppfattningar om möjligheten att satsa mer på
lokalproducerad mat skiljde sig ganska mycket åt. Hinder som identifierades av främst restauranginnehavarna var bl.a. högre kostnader och en begränsad betalningsvilja hos kunderna, något som
innebär att de ekonomiska incitamenten för en sådan inriktning är svaga. Flera av de intervjuade
betonade också fördelarna med att köpa i princip alla varor från en eller ett fåtal större leverantörer – både av kostnads- och smidighetsskäl. En av caféinnehavarna menade däremot att det både
finns en tillräckligt stor efterfrågan på, och betalningsvilja för, lokalproducerat för att motivera en
ökad satsning på detta. Att ha flera olika leverantörer och lite högre kostnader upplevdes inte
heller som något större problem. Flertalet av de intervjuade påpekade dock att ett av de viktigaste
incitamenten till att satsa på lokalproducerat skulle vara viljan att stödja det lokala näringslivet och
på så sätt bidra till ett livskraftigt näringsliv i kommunen.
I sammanhanget kan nämnas att det också finns andra sätt att sälja, eller på annat sätt förmedla,
lokalt producerad mat till lokala konsumenter än via handeln. Gårdsförsäljning och lokala marknader har redan nämnts, liksom möjligheten att sälja t.ex. grönsaks- och köttlådor direkt till konsument (se avsnitt 4.2). Men det finns även andra möjligheter. Ett alternativ för att stärka kopplingen mellan lokal produktion och lokal konsumtion kan vara att bilda en inköpsförening för
inköp från lokala matproducenter. Ett annat intressant system är Community Supported Agriculture (CSA), på svenska ibland kallade ”konsumentstödda jordbruk” eller andelskorgsystem. CSA
innebär att man som konsument blir medlem i ett prenumerationssystem där man, inför varje
säsong, köper en viss andel av den aktuella CSA-gårdens produktion (vanligen grönsaker) – en
andel som sedan levereras till konsumentmedlemmarna kontinuerligt under säsongen. Producenten och konsumenterna delar därmed på de ekonomiska riskerna i verksamheten, vilket ger producenten en viss trygghet. Systemet främjar också en närmare kontakt mellan producent och
konsument, samt en större förståelse för matproduktionens villkor hos konsumenterna. CSA är
vanligt förekommande i bl.a. USA, men är än så länge ovanligt i Sverige. 92 I Småland finns åtminstone en CSA-gård – gården Bastefall strax väster om Vimmerby.
5. Hållbarhet och framtid
Vi har nu fått en övergripande bild av den produktion, konsumtion, distribution och förädling av
mat som sker i Nässjö kommun. En bedömning av självförsörjningsgraden för olika livsmedel
har också redovisats. Men hur hållbar är egentligen matförsörjningskedjan, så som den ser ut
idag? Som betonats tidigare är den här rapporten i första hand avsedd att vara ett underlag vid en
fortsatt hållbarhetsdiskussion. Som ett stöd för en sådan diskussion introduceras i detta avsnitt
några infallsvinklar och begrepp som kan vara användbara.
Det finns olika sätt att närma sig frågan om hållbarhet och olika kriterier kan ställas upp för att
försöka mäta graden av hållbarhet i olika system. Många är idag överens om att livskraftiga ekosystem utgör grunden för ett hållbart samhälle. En effektiv energianvändning från förnyelsebara
92
Se t.ex. Ekologiskt lantbruk 7/2006 och Andersson 2006
41
energikällor och slutna kretslopp, bl.a. för näringsämnen, är viktiga förutsättningar för detta.
Trygghet, tillit, gemenskap, rättvisa och möjlighet till inflytande är exempel på sociala värden som
skapar välbefinnande hos människor – något som också är en viktig del i ett hållbart samhälle.
Politik och ekonomi kan i sin tur användas som verktyg för att uppnå denna typ av mål. En form
av indikator för hållbarhet som har kommit att diskuteras under senare år är resiliens – en egenskap som kan användas för att försöka mäta ett systems motståndskraft och anpassningsförmåga
vid olika typer av störningar. Ett system som inte är resilient beskrivs ofta som sårbart.93
Det finns olika åsikter om hur ett hållbart samhälle ska kunna skapas, men många menar att samhället måste bli mer lokalt för att hållbarhet ska kunna uppnås – något som bl.a. innebär att man,
i större utsträckning än idag, tar sin utgångspunkt i lokala förutsättningar och resurser. När flöden
av energi och materia är mer lokala är det lättare att åstadkomma fungerande kretslopp. I fråga
om maten innebär detta bl.a. en strävan att få en mer lokal matförsörjningskedja, med en starkare
koppling mellan lokal produktion och lokal konsumtion. Att en sådan strävan utgör utgångspunkten för denna rapport har framgått tidigare. Viktigt att betona är dock att de uppgifter som
har presenterats i denna rapport i sig själva inte säger så mycket om hur hållbar matförsörjningskedjan är. De beräkningar av självförsörjningsgraden som har gjorts baseras t.ex. enbart på jämförelser mellan producerade och konsumerade kvantiteter. Ingen hänsyn har tagits till hur stora
arealer, hur mycket energi, vilka andra insatsmedel etc. som krävs för att upprätthålla aktuella
produktions- och konsumtionsnivåer genom dagens produktionsmetoder. Hänsyn har inte heller
tagits till den miljöpåverkan som produktionen och därmed konsumtionen ger upphov till. De
uppgifter som har presenterats i rapporten kan dock förhoppningsvis tjäna som utgångspunkt vid
fortsatta diskussioner om och förslag till hur matförsörjningen i Nässjö kommun ska kunna bli
mer hållbar. Grunden för en sådan ökad hållbarhet är, som betonats tidigare, att det finns matproduktion lokalt samt att det finns kunskap om de lokala förutsättningarna för denna.
Vi har alla olika bilder av hur framtiden kommer att se ut och naturligtvis kan ingen av oss veta
säkert hur det kommer att bli. Vår syn på framtiden bygger i stor utsträckning på de uppfattningar vi har om hur världen ser ut och fungerar idag – t.ex. skiljer sig uppfattningarna åt när det gäller hur hållbar dagens matförsörjning är. Med inspiration och begrepp hämtade från Hillevi Helmfrid och Andrew Haden kan två i grunden olika framtidsbilder urskiljas: högenergisamhället respektive lågenergisamhället.94 Sammanfattningsvis kan sägas att företrädare för högenergisamhället ser för
sig en framtid där flertalet samhällsfunktioner baseras på högteknologiska lösningar i storskaliga
system. Företrädare för lågenergisamhället ser istället för sig en framtid där många samhällsfunktioner baseras på mindre energikrävande teknologiska lösningar som är anpassade till småskaliga
system. Ett underliggande antagande i det senare fallet är att vi redan har passerat, eller inom en
snar framtid kommer att passera, den så kallade oljetoppen, eller Peak Oil – den punkt när utvinningen av olja i världen når sitt maximum för att sedan börja sjunka, något som i sin tur kräver en
omställning till ett lågenergisamhälle.
93
94
Se t.ex. Walker & Salt 2006
Jfr Helmfrid & Haden 2006, kap 7 och 8
42
Ytterligare ett antagande i bilden av lågenergisamhället är att storskaliga system och högteknologiska lösningar i allmänhet är energikrävande95, vilket gör att ett framtida lågenergisamhälle också
kräver mer småskaliga lösningar med teknik som är anpassad till detta. Det finns också många
som ser framför sig någon form av lågenergisamhälle, men som menar att det är möjligt att nå dit
genom högteknologisk energieffektivisering och storskaliga system. Även företrädare för högenergisamhället utgår i vissa fall från antagandet om en passerad eller nära förestående oljetopp,
men – till skillnad från företrädare för lågenergisamhället – drar de slutsatsen att olika former av
förnyelsebar energi kommer att kunna utvinnas i så stora kvantiteter att ett högenergisamhälle
ändå kommer att kunna upprätthållas. Vilka framtidsbilder vi har styr naturligtvis i stor utsträckning vilka lösningar vi ser som möjliga.
Att utgångspunkten för den här rapporten är en strävan mot en mer lokal matförsörjningskedja
innebär att den bygger på en framtidsbild i form av ett lågenergisamhälle. Det jordbruk som bedrivs idag är väldigt beroende av fossil energi – bl.a. vad gäller maskinerna och tillverkningen av
mineralgödsel samt andra insatsmedel.96 I en oljeknapp framtid är jordbruket därmed sårbart. För
att klara omställningen till ett lågenergisamhälle behöver vi tänka på nya sätt – bl.a. i fråga om
matförsörjning. Runt om i Sverige och världen utvecklas och återvitaliseras alternativa metoder
och tekniker för att skapa mer hållbara försörjningssystem för bl.a. mat. Ett spännande exempel
på detta är permakultur – en form av designmetod för att skapa hållbara försörjningssystem med
utgångspunkt i lokala resurser och flöden, en metod som bygger på helt andra principer än dagens dominerande produktionsmetoder.97 Inom ramen för denna rapport ryms dock inga beskrivningar av sådana alternativa metoder.
Som har antytts tidigare i rapporten räcker det inte med att studera användningen av den lokala
jordbruksmarken (m.fl. resurser) om vi vill få en uppfattning om hur mycket mark och andra
resurser som tas i anspråk för att förse oss med mat. Flödena i matförsörjningskedjan är komplexa och åtgången av resurser som kommer långväga ifrån är ofta stor. Detta blir särskilt tydligt i
fråga om import av olika livsmedel. Ett annat exempel är den åkerareal som används i andra länder för odling av grödor som ska bli till kraftfoder till lantbrukets husdjur. För att bedöma åtgången av olika resurser för vår matförsörjning har det utvecklats några olika metoder. Bland
annat har det tagits fram en modell för att mäta det som kallas vårt matavtryck, eller foodprint – ett
avtryck som inkluderar såväl den direkta som den indirekta användningen av bl.a. jordbruksmark
som krävs för att upprätthålla en viss nivå och en viss typ av matkonsumtion. Man kan säga att
matavtryck är en variantform och precisering av det mer etablerade begreppet ekologiskt fotavtryck,
där det är människans totala ianspråktagande av planetens biologiska resurser som mäts. Rättvist
miljöutrymme är ett annat intressant begrepp som tillför ytterligare en dimension till matavtrycket.
Utgångspunkten för detta begrepp är alla människors lika värde och lika rätt till tillgång till naturHelmfrid & Haden 2006:35
Se t.ex. SCB et al. 2012:45-53
97 Se föreningen Permakultur i Sveriges hemsida: http://www.permakultur.se/
95
96
43
resurser för sin försörjning. För att kunna upprätthålla genomsnittssvenskens livsstil är ianspråktagandet av naturresurser mycket stort. I många fattiga länder är motsvarande anspråk mycket
små.98
Förhoppningsvis kan de ovan introducerade metoderna och begreppen komma till användning
vid det fortsatta arbetet med att göra matförsörjningen i Nässjö kommun mer hållbar. De förslag
som presenteras i nästa avsnitt bedöms vara sådana som i Nässjös fall skulle kunna utgöra några
första steg i riktning mot ett mer hållbart samhälle.
6. Slutsatser och förslag
De slutsatser som presenteras här handlar dels om hur matförsörjningskedjan i Nässjö kommun
ser ut i dagsläget och dels om hur den skulle kunna se ut – med utgångspunkt i givna förutsättningar. Vilka förändringar som är önskvärda beror främst på två saker: vilka mål som finns för
matförsörjningen i Nässjö kommun samt hur hållbar dagens situation bedöms vara i förhållande
till dessa mål. Om detta finns det naturligtvis olika åsikter. Som framgått tidigare är utgångspunkten för denna rapport en strävan att minska miljöpåverkan från olika led i matförsörjningskedjan
och att stärka kopplingen mellan lokal matproduktion och kommuninvånarnas matförsörjning.
Med utgångspunkt i denna strävan samt de slutsatser som dras formuleras avslutningsvis ett antal
övergripande förslag samt ett förslag till skapandet av en plattform för fortsatt arbete.
6.1 Slutsatser
Med utgångspunkt i de uppgifter om matförsörjningen i Nässjö kommun som har presenterats i
denna rapport dras följande slutsatser:
98
·
Den förhållandevis korta vegetationsperioden, tillsammans med jämförelsevis grovkorniga och näringsfattiga moränjordar, gör att de naturgeografiska förutsättningarna för odling i Nässjö kommun är mindre gynnsamma än i utpräglade jordbruksbygder. Positiva
aspekter finns dock, bl.a. i form av stabila jordar och ett småbrutet landskap med höga
biologiska och kulturmiljömässiga värden. Förutom för vall lämpar sig de lätta jordarna
också väl för bl.a. potatis- och köksväxtodling.
·
År 2010 fanns det 367 lantbruksföretag i Nässjö kommun – ett antal som med största
sannolikhet är lägre idag. Nedläggningstakten har varit snabb under senare år, särskilt i
fråga om mjölkföretag. För varje år fortsätter även arealen brukad jordbruksmark att
minska i kommunen. Antalet lantbruksföretag med ekologisk produktion ökade dock från
20 till 24 stycken mellan år 2010 och 2012.
Se Johansson 2003 och 2005 och Möllersten & Mattsson 2011
44
·
De mindre gynnsamma odlingsförutsättningarna, tillsammans med delvis sämre ekonomiska förutsättningar, gör att lantbrukets lönsamhet och konkurrenskraft på den europeiska och globala marknaden generellt sett är svagare i Nässjö kommun än i utpräglade
jordbruksbygder. Detta gör i sin tur att nedläggningstakten av lantbruk är snabbare här än
i områden med mer gynnsamma förutsättningar. Lokala lantbrukare upplever, trots detta,
att situationen för lantbruket i kommunen är förhållandevis stabil och att lönsamheten
ligger på en acceptabel nivå. Vilka konsekvenser förändringarna av CAP, stigande bränslepriser etc. kommer att få för lantbruket i kommunen är i dagsläget svårt att bedöma.
·
Matproduktionen i Nässjö kommun domineras idag av mjölk- och nötköttsproduktion.
Cirka 162 respektive 130 % av kommuninvånarnas konsumtion av dessa produkter bedöms i teorin kunna täckas av den produktion som sker i kommunen.
·
Övrig animalieproduktion i Nässjö kommun, i form av fårkött, honung och ägg, bedöms
kunna täcka ca 46, 40 respektive 15 % av kommuninvånarnas konsumtion. I princip förekommer ingen produktion av gris- och kycklingkött i kommunen i dagsläget. För vilt och
fisk har uppgifter för Nässjö kommun inte kunnat tas fram. På nationell nivå bedöms
dock självförsörjningsgraden för vilt vara hög, uppskattningsvis ca 92 %.
·
Brist på fungerande lokal infrastruktur för hantering av animalier som mjölk och nötkött
utgör ett tydligt hinder för en stärkt koppling mellan lokal produktion och konsumtion av
mjölk och nötkött. Att satsa på ett mer lokalt slakteri, lokala stycknings- och förädlingsanläggningar m.m. kräver förhållandevis stora investeringar och kan vara riskfyllt. Brist på
tydliga ekonomiska fördelar, osäkerhet i fråga om avsättning och efterfrågan på en mer
lokal marknad är några av skälen till att lantbrukare idag inte upplever att det finns tillräckligt starka incitament för att driva på en sådan satsning.
·
I jämförelse med andra animalier är kopplingen mellan lokal produktion och lokal konsumtion sannolikt tydligare i fråga om kött från vilt, något som till stor del beror på att
infrastruktur i form av viltslakterier finns lokalt. Även lamm slaktas i viss mån lokalt.
·
Jämfört med animalierna är produktionen av vegetabilier för humankonsumtion i Nässjö
kommun mycket liten. Självförsörjningsgraden för såväl mjöl och gryn från spannmål
som för köksväxter, frukt och bär bedöms ligga på praktiskt taget 0 %. Självförsörjningsgraden för potatis uppgår dock möjligen till ca 6 %.
·
Den diskussion som förs om animalieproduktionens klimat- och övriga miljöpåverkan
måste tas på allvar. När insatser görs i fråga om den lokala matförsörjningen måste hänsyn tas till detta. Med utgångspunkt i de naturgeografiska förutsättningarna finns goda
förutsättningar att öka produktionen av vegetabilier betydligt. Möjligheter finns att verka
45
för en ökad vegetabilieproduktion även utanför den traditionella lantbrukssektorn – t.ex. i
form av stadsodling på kommunal mark. Precis som animalieproduktionen ger dock dagens dominerande metoder för vegetabilieproduktion upphov till stor miljöpåverkan. Vid
en ökad vegetabilieproduktion bör därför valet av produktionsmetoder övervägas noga.
·
För att stärka kopplingen mellan lokal produktion och lokal konsumtion av mat krävs generellt sett en betydligt bättre lokal infrastruktur i matförsörjningskedjan, bl.a. vad gäller
distribution, förädling och kontaktytor mellan producenter och konsumenter. En ökad inriktning hos lantbruksföretagen mot avsättning på en mer lokal marknad skulle på lång
sikt kunna bidra till att säkra en fortsatt matproduktion i kommunen. En sådan inriktning
skulle också öka de lokala lantbrukarnas möjligheter att i viss mån övergå till vegetabilieproduktion – något som kan bli nödvändigt på sikt.
·
Precis som i Sverige och världen generellt är lantbruket i Nässjö kommun i stor utsträckning beroende av fossil energi och en rad olika externa insatsmedel för att fungera med de
produktionsmetoder som dominerar idag. I en föränderlig värld med minskad tillgång till
bl.a. billig olja och fosfor är lantbruket sårbart. Om matförsörjningen ska tryggas på lång
sikt finns det därför anledning att vidta åtgärder för att stödja en övergång till mer hållbara produktionsmetoder.
·
För att kunna vidta lämpliga åtgärder för att göra matförsörjningen i Nässjö kommun mer
hållbar och stärka kopplingen mellan lokal produktion och lokal konsumtion av mat behövs bl.a. mer information om främst distributions- och förädlingsledet i matförsörjningskedjan. En bedömning av den specifika miljöpåverkan som aktuella produktionsoch konsumtionsnivåer i Nässjö kommun ger upphov till skulle också behöva göras.
Matavtryck och rättvist miljöutrymme är två användbara begrepp som skulle kunna tillämpas i
sammanhanget.
6.2 Förslag
De förslag som presenteras här bygger på ett antagande om att matförsörjningen till stor del är ett
samhällsansvar och att kommunen, i rollen som vår minsta politisk-administrativa demokratiska
enhet, har en möjlighet att ta på sig ett större ansvar för invånarnas matförsörjning. Som offentlig
organisation kan kommunen verka för att stödja, underlätta och samordna initiativ som bidrar till
en mer hållbar matförsörjning på lokal nivå. Förslagen nedan riktar sig därför i huvudsak till Nässjö kommun som organisation.
46
Övergripande förslag
I syfte att göra matförsörjningen mer hållbar och att stärka kopplingen mellan lokal produktion
och lokal konsumtion av mat finns det anledning för Nässjö kommun att:
·
Aktivt verka för att nedläggningen av befintliga lantbruk och plantering av barrskog på
jordbruksmark bromsas upp i kommunen.99 För att göra detta måste en rad åtgärder vidtas. Att hålla sig uppdaterad om situationen genom en kontinuerlig dialog med kommunens lantbrukare samt att förmedla information om situationen till kommuninvånare m.fl.
är en grundförutsättning för detta.
·
Stödja och underlätta för den omställning till mer hållbara produktionsmetoder inom
lantbruket som på lång sikt kommer att krävas för att möta bl.a. stigande bränslepriser
och en minskad tillgång till insatsmedel i form av mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel m.m.
·
Underlätta för lokala och mindre matproducenter att lämna anbud i kommunens livsmedelsupphandlingar. Uppdelning i mindre produktgrupper och till olika verksamheter, rådgivning till producenter m.m. är exempel på åtgärder som kan vidtas med stöd från bl.a.
organisationer som Hushållningssällskapet och Miljöstyrningsrådet.
·
I samarbete med närliggande kommuner verka för någon form av samordnad distribution
av livsmedel till kommunala verksamheter100
·
Verka för att förbättra den lokala infrastrukturen för hantering, förädling och distribution
av i första hand animalier, men också av vegetabilier
·
Verka för en ökad produktion av vegetabilier, såväl på landsbygden som i kommunens
tätorter – särskilt av potatis och köksväxter
·
Undersöka möjligheterna för kommunen att bedriva någon form av egen matproduktion
som en allmännyttig verksamhet,101 med inspiration från andra kommuner som t.ex. Borlänge. Det behöver inte finnas någon motsättning mellan kommunal och privat matproduktion – dessa kan istället komplettera varandra. De lägre lönsamhetskraven i kommunal
verksamhet skulle t.ex. kunna öppna upp för en satsning på produktion av vegetabilier
Naturligtvis gäller detta också för byggande på jordbruksmark i den mån det förekommer. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark ”tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för
att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk”.
100 Se Sahlström 2010 för en sammanställning av goda exempel på detta område
101 Jfr 2 kap. 7 § kommunallagen (1991:900)
99
47
– ett område där lokala lantbrukare i dagsläget har svaga incitament för att öka produktionen.
102
·
Stödja och underlätta för matproducenter och kommuninvånare som ägnar sig åt mathantverk och småskalig livsmedelsförädling – bl.a. genom hjälp med information, att hitta
och söka finansiering, myndighets- och andra kontakter, administration m.m.
·
Bidra till att skapa nya kontaktytor mellan lokala matproducenter och kommuninvånare
samt stödja och förbättra förutsättningarna för befintliga sådana kontaktytor, som t.ex.
torghandel, gårdsförsäljning och lokala marknadsdagar
·
Initiera, delta i och stödja projekt, initiativ och erfarenhetsutbyten för en mer hållbar matförsörjning genom samarbete med lokala organisationer, nätverk och andra kommuner. I
sådana sammanhang skulle kommunen bl.a. kunna tillhandahålla hjälp med samordning
och kommunikationsinsatser.
·
Aktivt söka upp och tillgodogöra sig information och råd från såväl lokala som nationella
och internationella organisationer, nätverk och grupper som på ett eller annat sätt verkar
för en mer hållbar matförsörjning, som t.ex.: Miljöresurs Linné, EkoMatCentrum, Hushållningssällskapet, Miljöstyrningsrådet, Omställning Sverige, Naturskyddsföreningen
m.fl.
·
Tillhandahålla information, viktiga regelverk och erfarenheter från andra kommuner,
myndigheter och organisationer avseende matförsörjningsfrågor på ett samlat, lättillgängligt och tydligt sätt, bl.a. på kommunens hemsida
·
Beskriva mål, åtgärder och långsiktiga strategier för att trygga en hållbar matförsörjning i
relevanta kommunala styr- och policydokument som:
o Översiktsplanen
o Miljöpolicyn och de övergripande miljömålen
o Styrpilen
o Energi- och klimatstrategin
o Kostpolicyn
o Upphandlingspolicyn
o Planen för hantering av extraordinära händelser
o Risk- och sårbarhetsanalysen102
Se Nässjö kommun 2013c, 2001, 2013d, 2012a, 2013b, 2007, 2012b och Nässjö kommun et al. 2011
48
·
Skapa ett särskilt aktörsövergripande råd med representanter från bl.a. kommunen, civilsamhället och det lokala näringslivet som kan inleda ett långsiktigt och systematiskt arbete
för att göra matförsörjningen i Nässjö kommun mer hållbar
Att Nässjö kommun inte kommer att kunna arbeta med alla dessa förslag, åtminstone inte på kort
sikt, är uppenbart. Förslagen kräver politisk uppslutning och i många fall även politiska beslut.
Om kommunen vill bidra till en mer hållbar matförsörjning lokalt finns det dock starka skäl att
skapa en plattform i form av någon typ av råd för att arbeta vidare med åtminstone vissa av förslagen.
Förslag till plattform
För att kunna genomföra den typ av förslag som har presenterats ovan krävs en helhetssyn på
frågan om matförsörjning i kommunen. Dialog med olika aktörer behöver föras, insatser samordnas och konkreta åtgärder identifieras och vidtas. Förslagsvis bildas ett aktörsövergripande råd
för att arbeta med frågor rörande hållbar matförsörjning i kommunen. Representanter från kommunen (såväl politiker som tjänstemän), civilsamhället, olika aktörer i matförsörjningskedjan m.fl.
bör ingå i ett sådant råd. Samordningsansvaret bör dock vila på Nässjö kommun. Rådet skulle
kunna:
·
Fungera som en arbetsgrupp som, utifrån konkreta gemensamma mål, systematiskt och
långsiktigt arbetar för att göra matförsörjningen i Nässjö kommun mer hållbar
·
Samarbeta med andra kommuner och offentliga organisationer, såväl som med andra lokala och regionala organisationer, nätverk och grupper som på ett eller annat sätt verkar
för en mer hållbar matförsörjning
·
Genomföra den typ av förslag som presenterats ovan, d.v.s. bl.a.: sprida information,
stödja initiativ från kommuninvånarna, genomföra kommunikationsinsatser och olika aktiviteter som bidrar till en mer hållbar matförsörjning
Om arbetet i ett sådant råd visar sig framgångsrikt finns det anledning att efterhand vidga rådets
verksamhet till att även omfatta övrig naturresursförvaltning i kommunen. En grundförutsättning
för att skapa ett råd som detta är naturligtvis att både kommunledning och andra aktörer har ett
intresse av att arbeta med de aktuella frågorna och att resurser för att göra detta tillskapas.
49
Referenser
Andersson, Karin. (2006). Community Supported Agriculture (CSA) – en väg mot ökad uthållighet? En
studie av Ramsjö gård. Examensarbete vid agronomprogrammet – mark/växt, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för stad och land. [Internet] Tillgänglig från: http://exepsilon.slu.se:8080/archive/00001367/01/Exjobb.pdf. [Hämtad 2013-09-24]
Andersson, Mats; Lehorst, Camilla & Holstein Helene. (u.å.). Möte med SB SAM – CAP efter 2013.
Regeringskansliet: Landsbygdsdepartementet. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/download/18.6ba76eeb12e25d1f02b8000617/Den+geme
nsamma+jordbrukspolitikeen+efter+2013_tomas+dahlman.pdf. [Hämtad 2013-09-22]
Arla. (2013). Jönköping mejeri. [Internet] Tillgänglig från: http://www.arla.se/omarla/fakta/mejerier/jonkoping-mejeri/. [Hämtad 2013-09-25]
Barometern Oskarshamns-Tidningen. (2013-05-31). Inför livsmedelsstrategi. Författare: Helena Jonsson, förbundsordförande LRF. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.barometern.se/reagera/debatt/infor-livsmedelsstrategi(3797291).gm. [Hämtad
2013-09-24]
Cserhalmi, Niklas. (1997). Fårad mark. Handbok för tolkning av historiska kartor och landskap. Temanummer. Bygd och Natur, årgång 78, nr 6. Stockholm: Sveriges Hembygdsförbund.
Dagens Nyheter. (2012-12-31). Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning. Författare: Johan
Kuylenstierna och Lisa Sennerby Forsse. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.dn.se/debatt/sverige-saknar-strategi-for-trygg-livsmedelsforsorjning/#articlereaders. [Hämtad 2013-09-20]
Ekologiskt lantbruk. (7/2006). Ramsjö gård – där bonden och konsumenten möts. Författare: Dirk van
der Krogt. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.ekolantbruk.net/tidningen/artiklar/pdf/2006/706ramsjo.pdf. [Hämtad 201309-24]
Fiskeriverket. (2009). Fem studier av fritidsfiske 2002-2007. Fiskeriverket informerar 2009:1. [Internet] Tillgänglig från:
https://www.havochvatten.se/download/18.64f5b3211343cffddb2800018022/134891283
6674/finfo2009_1.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Fogelfors, Håkan. (red.). (2001). Växtproduktion i jordbruket. Stockholm: Natur & Kultur/LTs förlag.
Fogelfors, Håkan; Eckersten, Henrik & Sigvald, Roland. (2010). Svensk växtodling i nytt klimat. I:
Johansson, Birgitta (red.). Formas fokuseras 16: Sverige i nytt klimat – våtvarm utmaning.
Stockholm: Forskningsrådet Formas.
Gäre, Susanne & Lyckhage, Gunnar. (2012). Maten och framtiden. Vart är vi på väg? Västra Frölunda:
On Line Förlag AB.
Havs- och vattenmyndigheten. (2013a). Det yrkesmässiga fisket i sötvatten 2012. Preliminära uppgifter.
Statistiska meddelanden JO 56 SM 1301. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.scb.se/Statistik/JO/JO1102/2012A01/JO1102_2012A01_SM_JO56SM1301.
pdf. [Hämtad 2013-09-20]
50
Havs- och vattenmyndigheten. (2013b). Saltsjöfiskets fångster under 2012. Definitiva uppgifter. Statistiska meddelanden JO 55 SM 1301. [Internet] Tillgänglig från:
https://www.havochvatten.se/download/18.3f5692b613e6622a2eb120f/1369809098577/J
O55SM1301.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Helmfrid, Hillevi & Haden, Andrew. (2006). Efter oljetoppen. Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär? Stockholm: Kungl. Skogs- och lantbruksakademien. [Internet] Tillgänglig
från: http://www.ksla.se/wp-content/uploads/2006/06/Efter-oljetoppen.pdf. [Hämtad
2013-09-20]
Hushållningssällskapet i Halland. (2009). Jönköpings län. Så här kan klimatet komma att påverka
dina förutsättningar. Projektet Gradvis. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.gradvis.se/Jönköpingslän.aspx. [Hämtad 2013-09-22]
Isacson, Maths & Morell, Mats. (2006). Jordbruk industri- och välfärdssamhälle. I: Hedenborg,
Susanna & Morell, Mats. (red.). Sverige – en social och ekonomisk historia. Lund: Studentlitteratur
Johansson, Susanne. (2003). ”Foodshed” – varifrån kommer vår mat och hur kommer den till oss? Ekologiskt lantbruk, konferens vid SLU Ultuna i november 2003. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.vaxteko.nu/html/sll/slu/utan_serietitel_slu/UST03-12/UST03-12AC.PDF.
[Hämtad 2013-09-25]
Johansson, Susanne. (2005). The Swedish Foodprint. An Agroecological Study of Food Consumption. Doktorsavhandling, Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för naturresurser och lantbruksvetenskap. [Internet] Tillgänglig från: http://pub.epsilon.slu.se/843/. [Hämtad 2013-09-23]
Jordbruksverket. (2001). Putsning av slaktkroppar. [Internet] Tillgänglig från:
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr53.pdf.
[Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket. (2011). Sveriges första femton år som medlem i EU. Utvecklingen av handeln med jordbruks- och livsmedelsvaror. Rapport 2011:37. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/download/18.5881b3b01336df878e780001549/13210031
03224/Ra+11_37+Utvecklingen+av+handeln.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket. (2013a). Jordbruksverkets statistikdatabas. [Internet] Tillgänglig från:
http://statistik.sjv.se/Database/Jordbruksverket/databasetree.asp. [Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket. (2013b). Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll. Uppgifter t.o.m. 2011. Statistikrapport 2013:04. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Li
vsmedel/Statistikrapport2013_4/201304..pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket. (2013c). Antalet fruktträd 2012. Slutlig statistik. Statistiska meddelanden JO 33 SM
1303. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Tr
adgardsodling/JO33/JO33SM1301/JO33SM1301/JO33SM1301%20webb_ikortadrag.htm. [Hämtad
2013-09-23]
51
Jordbruksverket. (2013d). Ekologisk växtodling 2012. Omställda arealer och arealer underomställning. Statistiska meddelanden JO 10 SM 1303. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Ar
ealer/JO10/JO10SM1303/JO10SM1303.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket. (2013e). Fritidsodling i Sverige – en översikt. Statistikrapport 2013:08. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik%2C%20fakt
a/Annan%20statistik/Statistikrapport/Statistikrapport2013_8/201308._ikortadrag.htm.
[Hämtad 2013-09-22]
Jordbruksverket. (2013f). Jordbrukarstöd. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/jordbrukarstod.4.5df17f1c13c13e5b
c4f800012144.html. [Hämtad 2013-09-22]
Jordbruksverket. (2013g). Stöden efter 2013. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/stodenefter2013.4.7fce753c13a4ec2c
da780001737.html. [Hämtad 2013-09-22]
Jordbruksverket. (2013h). Välkommen att söka efter vattenbruk. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/etjanster/etjanster/sokvattenbruk.4.4b2051c513030542a9
2800011259.html. [Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket & SCB. (2009). Jordbruksstatistisk årsbok 2009 med data om livsmedel. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.jordbruksverket.se/download/18.50cb902d1234ca17a7e8000454/1264764296
416/Hela+J%C3%85+2009.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Jordbruksverket & SCB. (2013). Jordbruksstatistisk årsbok 2013 med data om livsmedel. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2012A01_BR_00_JO01BR1301.pdf.
[Hämtad 2013-09-20]
Lagerås, Per. (2002). Dagens småländska högland. I: Berglund, Björn E. & Börjesson, Klas (red.).
Markens minnen – landskap och odlingshistoria på småländska höglandet under 6000 år. Stockholm:
Riksantikvarieämbetets förlag.
Land Lantbruk & Skogsland. (2013-07-04). Allt om CAP. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.lantbruk.com/lantbruk/allt-om-cap. [Hämtad 2013-09-20]
Land Lantbruk & Skogsland. (2013-01-17). Alla utom (M) vill ha nationell livsmedelsstrategi. Författare:
Marie Henningsson. [Internet] Tillgänglig från: http://www.lantbruk.com/lantbruk/allautom-m-vill-ha-nationell-livsmedelsstrategi. [Hämtad 2013-09-20]
Larsson, Annika. (2009). Nordiska zonkartor. Historia, konstruktion och klimatförändringens påverkan.
Examensarbete vid landskapsingenjörsprogrammet, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik. [Internet] Tillgänglig från: http://exepsilon.slu.se:8080/archive/00003252/. [Hämtad 2013-09-20]
Livsmedelsverket. (2011). Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/Kris%20och%20beredskap/livsmedelsfo
rsorjning_i_ett_krisperspektiv_Livsmedelsverket_2011.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
52
LRF. (2011). Mer svensk mat, mer värd mat och fler matbönder. LRFs livsmedelsstrategi med perspektiv till år
2020. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.lrf.se/PageFiles/62778/LRFs%20livsmedelsstrategi%20l%C3%A5guppl%20t
ryckversion.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
LRF. (inför riksförbundsstämman 2013). En livsmedelsstrategi för Sverige. Styrelsens yttrande nr 1. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.lrf.se/PageFiles/122178/1_Yttr%20Gottl1%20varml3%20livsmstrat_P.pdf.
[Hämtad 2013-09-20]
LRF. (2013-01-17). Många bönder ville ha svar. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.lrf.se/medlem/politik--paverkan/aktuella-fragor/nyheter/manga-bonderville-ha-svar/. [Hämtad 2013-09-20]
LRF Mjölk. (2013a). Antal mjölkföretag 2001-2012. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.svenskmjolk.se/Global/Dokument/EPitr%C3%A4det/Statistik/Antal_mjolkforetag_per_lan_och_kommun_2001-2012.pdf.
[Hämtad 2013-09-20]
LRF Mjölk. (2013b). Mjölkinvägning 2001-2012 (ton). [Internet] Tillgänglig från:
http://www.svenskmjolk.se/Global/Dokument/EPitr%C3%A4det/Statistik/Mjolkinvagning_per_lan_och_kommun_2001-2012.pdf. [Hämtad
2013-09-20]
LRF Mjölk. (2013c). Mjölk i siffror. [Internet] Tillgänglig från: http://www.svenskmjolk.se/Omoss/Publikationer/Statistik/Mjolk-i-siffror/. [Hämtad 2013-09-20]
Länsstyrelsen i Jönköpings län. (2012). Klimatanalys för Jönköpings län. Meddelande nr 2012:09. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2012
/2012-09.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
McCormick, John. (2008). Understanding the European Union. A Concise Introduction. 4:e upplagan.
Basingstoke: Palgrave Macmillan.
Melin, Magnus; Sigfridsson, Kristin & Strand, Line. (2013). Växtodling i Sverige 2040. Delrapport 2 i
Projektet Gradvis. Hushållningssällskapet i Halland. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.gradvis.se/LinkClick.aspx?fileticket=6B98428jBKY%3D&tabid=58. [Hämtad
2013-09-20]
Möllersten, Björn & Matsson, Annaa. (2011). Rättvist miljöutrymme – igår, idag, imorgon. Miljöförbundet Jordens Vänner. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.mjv.se/filer/rattvistmiljoutrymme.pdf. [Hämtad 2013-09-24]
Nässjö kommun. (2001). Miljöpolicy och övergripande miljömål för Nässjö kommun.103 [Internet] Tillgänglig från: http://www.nassjo.se/Politik-ochdemokrati/Foerfattningssamling/Policydokument-ochhandlingsplaner/Upphandlingspolicy. [Hämtad 2013-09-20]
103
Dokumentet ligger som bilaga 5 till Nässjö kommuns upphandlingspolicy och återfinns på s. 11 i denna.
53
Nässjö kommun. (2002). Översiktsplan del IV, vattenplan. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.trafikverket.se/PageFiles/34427/0C332003_oversiktsplan_del_4_vattenplan.p
df. [Hämtad 2013-09-20]
Nässjö kommun. (2004). Naturvårdsprogram för Nässjö kommun. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.nassjo.se/Kommuninvaanare/Miljoe-haelsoskydd-natur-djurlivsmedel/Miljoe-natur/Natur/Naturvaardsprogram. [Hämtad 2013-09-20]
Nässjö kommun. (2007). Upphandlingspolicy. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.nassjo.se/Politik-och-demokrati/Foerfattningssamling/Policydokument-ochhandlingsplaner/Upphandlingspolicy. [Hämtad 2013-09-20]
Nässjö kommun. (2012a). Energi- och klimatstrategi för Nässjö kommun. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.nassjo.se/Politik-och-demokrati/Foerfattningssamling/Policydokument-ochhandlingsplaner/Energi-och-klimatstrategi-foer-Naessjoe-kommun. [Hämtad 2013-09-20]
Nässjö kommun. (2012b). Plan för hantering av extraordinära händelser i Nässjö kommun. [Internet]
Tillgänglig från: http://www.nassjo.se/Politik-ochdemokrati/Foerfattningssamling/Policydokument-och-handlingsplaner/Plan-foerhantering-av-extraordinaera-haendelser. [Hämtad 2013-09-20]
Nässjö kommun. (2012c) Planeringsunderlag. Översiktsplan 2012 för Nässjö kommun. Utställningshandling 2012-08-22. [Internet] Tillgänglig från:
http://diarie.nassjo.se/diabasexternt/famdok.asp?DSN=0&P=255451. [Hämtad 2013-0920]
Nässjö kommun. (2013a). VA-översikt och VA-policy. Förutsättningar, behov och riktlinjer gällande
dricksvatten och avlopp, underlag till VA-plan. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.nassjo.se/Politik-och-demokrati/Foerfattningssamling/Policydokument-ochhandlingsplaner/Policy-foer-vatten-och-avloppsfoersoerjningen-i-Naessjoe-kommun.
[Hämtad 2013-09-22]
Nässjö kommun. (2013b). Policy och mål för kostverksamheten i Nässjö kommun. [Internet] Tillgänglig
från:
http://www.nassjo.se/layout/set/print/content/download/52788/287054/file/Kostpolic
y%20A5%20webb.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Nässjö kommun. (2013c) Översiktsplan 2012 för Nässjö kommun. Planförslag. Antagen av kommunfullmäktige 2013-02-28. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.nassjo.se/content/download/51520/279363/file/%C3%96versiktsplan%202
012%20f%C3%B6r%20N%C3%A4ssj%C3%B6%20kommun.pdf. [Hämtad 2013-09-22]
Nässjö kommun. (2013d). Mål för kommunkoncernen 2014 – Styrpilen. [Internet] Tillgänglig från:
http://diarie.nassjo.se/diabasexternt/famdok.asp?DSN=0&P=258824. [Hämtad 2013-0925]
Nässjö kommun. (2013e). Sysselsättning. [Internet] Tillgänglig från: http://www.nassjo.se/Omkommunen/Statistik/Sysselsaettning. [Hämtad 2013-09-20]
54
Nässjö kommun; Vetlanda kommun & Höglandets räddningstjänstförbund. (2011). Risk- och sårbarhetsanalys 2011. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.raddningstjansten.com/ezwebin_site/content/search?SearchText=Risk+och+s%C3%A5rbarhetsanalys+&SearchButton=S%C3%B6k.[Hämtad 2013-09-24]
Sahlström, Karin. (2010). Goda exempel på logistiklösningar – med fokus på livsmedel i kommuner. Växjö:
Miljöresurs Linné. [Internet] Tillgänglig från: http://www.miljoresurslinne.se/wpcontent/uploads/2013/08/Logistiklosningar_Sahlstrom_100603.pdf. [Hämtad 2013-0920]
SCB; Jordbruksverket; Naturvårdsverket & LRF. (2012). Hållbarhet i svenskt jordbruk 2012. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/MI1305_2012A01_BR_MI72BR1201.pdf.
[Hämtad 2013-09-20]
SFS 1991:900. Kommunallag. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19910900.HTM. [Hämtad 2013-09-20]
SFS 1998:808. Miljöbalk. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980808.HTM. [Hämtad 2013-09-20]
SFS 2007:1091. Lag om offentlig upphandling. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20071091.htm. [Hämtad 2013-09-20]
Skogsstyrelsen & Fastighets- och ägarregistret. (2010). Höglandets distrikt i siffror. [Internet] Tillgänglig från: http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Lokalasidor/Distrikt/Hoglandets-distrikt/Distriktet-i-siffror-. [Hämtad 2013-09-22]
SMHI. (2009).Vegetationsperiodens längd. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/temperatur/1.4076. [Hämtad 2013-09-20]
SMHI. (2011). Frost och markfrost. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/frost-och-markfrost-1.2789. [Hämtad
2013-09-20]
SMHI. (2012). Temperatur. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/temperatur-1.3843. [Hämtad 2013-0920]
Strahler, Alan & Strahler, Arthur. (2005). Physical Geography: Science and Systems of the Human Environment. 3:e upplagan. Hoboken, New Jersey: John Wiley & Sons, Inc.
Sveriges geologiska undersökning. (2013a). SGUs kartgenerator. [Internet] Tillgänglig från:
http://maps2.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html. [Hämtad 2013-09-20]
Sveriges geologiska undersökning. (2013b). Personligt meddelande från statsgeolog Johan
Norrlin.
Unell, Maria. (2012). Slutrapport. Ekokulinarisk kommun – Älmhult. Växjö: Miljöresurs Linné. [Internet] Tillgänglig från:
http://www.lansstyrelsen.se/kronoberg/SiteCollectionDocuments/Sv/miljo-ochklimat/klimat-och-energi/Klimat%20och%20energiarbete/Rapporter/Rapport%20Ekokulinarisk%20Kommun%C3%84lmhult.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
55
Unell, Maria. (2013). Mat och klimat i Kronobergs län. Växjö: Miljöresurs Linné. [Internet] Tillgänglig
från: http://www.lansstyrelsen.se/kronoberg/SiteCollectionDocuments/Sv/miljo-ochklimat/klimat-och-energi/Klimat%20och%20energiarbete/Rapporter/Slutrapport%20Mat%20och%20klimat%20i%20Kro
nobergs%20l%C3%A4n.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Vänsterpartiet. (2013). Landsbygdspolitisk plattform. Antagen av Vänsterpartiets partistyrelse 19 april. [Internet] Tillgänglig från: http://www.vansterpartiet.se/assets/Landsbygdspolitisk-plattform120421.pdf. [Hämtad 2013-09-20]
Walker, Brian & Salt, David. (2006). Resilience thinking. Sustaining Ecosystems and People in a Changing
World. Washington DC: Island Press.
Wastenson, Leif & Fredén, Curt. (2002). Sveriges Nationalatlas. Berg och jord. 3:e upplagan. Stockholm: SNA förlag.
Wastenson, Leif & Jansson, Ulf. (2011). Sveriges Nationalatlas. Jordbruk och skogsbruk i Sverige sedan år
1900 – en kartografisk beskrivning. 1:a upplagan. Stockholm: Norstedts förlagsgrupp AB.
56
