BILAGA I
PRODUKTRESUMÉ
1
1.
LÄKEMEDLETS NAMN
PAXENE 6 mg/ml, koncentrat till infusionsvätska, lösning
2.
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En injektionsflaska för engångsanvändning innehåller 6 mg/ml paklitaxel (30 mg paklitaxel i
5 ml eller 150 mg paklitaxel i 25 ml).
Angående hjälpämnen se 6.1.
3.
LÄKEMEDELSFORM
Koncentrat till infusionsvätska, lösning.
PAXENE är en klar, färglös till svagt gulaktig, tjock lösning
4.
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
För behandling av patienter med disseminerat AIDS-relaterat Kaposis sarkom (KS), som inte
svarat på tidigare behandling med liposomalt antracyklin.
4.2
Dosering och administreringssätt
Dosering och administrering:
Paklitaxel bör endast ges under överinseende av specialist i onkologi, där erfarenhet av
administrering av cytostatika finns.
Rekommenderad dos av PAXENE är 100 mg/m2, givet som en 3-timmars intravenös infusion
varannan vecka (se avsnitt 6.6 ”Anvisningar för användning och hantering, och
avfallshantering”).
Rutinmässigt premedicinering rekommenderas för att undvika risken för
överkänslighetsreaktioner (se avsnitt 4.4 ”Varningar och försiktighetsmått vid användning”).
Paklitaxel bör administreras via ett infusionsaggregat (pump) med slangar och anslutningar av
annat material än PVC. Ett in-line filter med ett mikropormembran, där porstorleken inte
överstiger 0,22 μm, skall anslutas till den intravenösa slangen vid infusion med PAXENE.
Dosjusteringar under pågående behandling:
Behandling med PAXENE bör inte upprepas förrän antalet neutrofila granulocyter uppgår till
minst 1000 celler/mm3 och trombocytvärdet är minst 75000 celler/mm3. Patienter som får
allvarlig neutropeni (neutrofila granulocyter < 500 celler/mm3 i en vecka eller längre) eller
allvarlig perifer neuropati under behandling med PAXENE bör få dosen reducerad med 25%
till 75 mg/m2 de efterföljande behandlingsomgångar med PAXENE.
Speciella patientgrupper:
2
Patienter med nedsatt leverfunktion:
Det finns inga studier utförda på patienter med nedsatt leverfunktion. De data som finns är
otillräckliga för att kunna rekommendera en annan dosering till dessa patienter (se
Farmakokinetiska egenskaper).
Patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion bör inte behandlas med PAXENE.
Patienter med nedsatt njurfunktion:
Det finns inga studier utförda på patienter med nedsatt njurfunktion och det finns därför inte
tillräckliga data för rekommendationer av dos (se Farmakokinetiska egenskaper).
Barn:
Säkerhet och effekt hos barn (under 18 år) är inte fastställd. Paklitaxel rekommenderas därför
inte till barn.
Äldre:
Det finns inga formellt utförda studier för att utvärdera säkerhet och effekt för PAXENE hos
äldre patienter (över 65 år). Paklitaxel rekommenderas därför för närvarande inte till äldre
patienter.
4.3
Kontraindikationer
Tidigare allvarlig överkänslighetsreaktion mot paklitaxel eller polyoxietylerad ricinolja.
Svår leverfunktionsnedsättning
Neutropeni med mindre än 1000 celler/mm3 vid behandlingsstart.
Samtidig, okontrollerad allvarlig infektion.
Graviditet och amning.
4.4
Varningar och försiktighetsmått
PAXENE innehåller etanol (49,7 % v/v). Eftersom varje ml av PAXENE innehåller 392 mg
etanol, bör möjliga effekter på CNS och andra effekter övervägas.
PAXENE innehåller också polyoxietylerad ricinolja som kan ge upphov till en allergisk
reaktion.
Patienterna bör följas noga under de inledande behandlingsomgångarna. Adekvat
understödjande behandling bör finnas lättillgängliga i händelse av en allvarlig
överkänslighetsreaktion.
Patienterna måste rutinmässigt premedicineras med kortikosteroid, antihistamin, och H2receptorantagonist så att allvarliga överkänslighetsreaktioner kan förhindras.
Följande premedicinering rekommenderas: dexametasan (8-20 mg) ges oralt eller intravenöst
12 och 6 timmar före paklitaxel, klorfeniramin 10 mg intravenöst eller likvärdigt
antihistaminpreparat 30 till 60 minuter före paklitaxel och cimetidin (300 mg) eller ranitidin
3
(50 mg) intravenöst 30 till 60 minuter före paklitaxel. Lämpliga akutläkemedel måste finnas
omedelbart tillgängligt om en allvarlig överkänslighetsreaktion skulle inträffa.
Överkänslighetsreaktioner:
Vid lindriga symptom, såsom rodnad och hudreaktioner, behöver behandlingen inte avbrytas.
Vid allvarliga reaktioner, såsom behandlingskrävande hypotension, dyspné som kräver
användning av bronkdilaterare, angioödem eller generaliserad urtikaria måste behandlingen
med paklitaxel omedelbart avbrytas och kraftfull symptomatisk behandling sättas in. Dessa
patienter bör inte på nytt behandlas med preparatet. (Se även avsnitt 4.8 "Biverkningar").
Hematologi:
Paklitaxel förorsakar benmärgshämning. Blodstatus måste därför kontrolleras ofta på alla
patienter under behandling. Patienter med ett neutrofilantal före behandling på mindre än
1000 celler/mm3 bör inte ges paklitaxel. Patienter med allvarlig neutropeni (< 500 celler/mm3 i 7
dagar eller längre) under en behandlingsomgång med paklitaxel eller neutropen sepsis bör få
dosen paklitaxel reducerad till 75 mg/m2 vid efterföljande behandlingsomgångar. Patienter bör
inte ges en ny behandlingsomgång med paklitaxel förrän antalet neutrofila granulocyter återgått
till en nivå av > 1000 celler/mm3 och antalet trombocyter återgått till en nivå av > 75000
celler/mm3. I den kliniska studien behandlade de flesta av AIDS-patienterna med
granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF).
Mukosit:
Allvarlig mukosit förekommer sällan vid rekommenderad dos och regim för paklitaxel. Om
allvarliga reaktioner ändå uppträder, bör dosen paklitaxelreduceras till 75 mg/m2.
Neuropati:
Perifer neuropati är en vanlig biverkning (26 %) men allvarlig perifer neuropati förekommer
sällan (< 2%) vid rekommenderad dos och regim för PAXENE. Om allvarliga reaktioner
emellertid ändå uppträder bör nyttam av en fortsatt behandling vägas mot riskerna. Om
behandlingen skall fortgå bör dosen paklitaxel reduceras till 75 mg/m2.
Störningar i hjärtats retledningssystem och arytmier:
Hos patienter som behandlas med paklitaxel förekommer sällan allvarliga störningar i
retledningssystemet. Om patienter uppvisar påtagliga störningar i retledningssystemet under
tillförsel av pakilaxtel, rekommenderas adekvat behandling och kontinuerlig övervakning vid
efterföljande behandlingsomgångar. Hypotension, hypertension och bradykardi har observerats
under tillförsel av paklitaxel, men patienterna är i allmänhet asymptomatiska och någon
behandling krävs inte; frekvent övervakning av vitala funktioner under infusionens första timmar
rekommenderas dock. Ett fall av hjärtsvikt relaterad till paklitaxel noterades i AIDS-KS-studien.
Lindriga EKG-förändringar har noterats vid tillförsel av paklitaxel. Hjärtövervakning
rekommenderas endast för patienter med allvarliga störningar i retledningssystemet eller
arytmier.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Inga formella kliniska interaktionsstudier har utförts med PAXENE.
Eftersom paklitaxel metaboliseras med hjälp av cytokrom P450 3A4 och 2C8 bör försiktighet
iakttas med andra läkemedel som är kända för att inhibera (t.ex. erytromycin, fluoxetin) eller
4
inducera (t.ex. rifampicin, karbamazepin, fenytoin) dessa enzymer, då de kan påverka
farmakokinetiken för paklitaxel.
Studier utförda på patienter med AIDS-KS, vilka behandlades med PAXENE samtidigt med
ett flertal läkemedel, tyder på att systemisk clearance för paklitaxel var signifikant lägre
(p<0,05) i kombination med nelfinavir och ritonavir, men inte i kombination med indinavir.
Det finns inte tillräcklig information om interaktioner med andra proteashämmare.
Följaktligen bör försiktighet iakttas då PAXENE ges till patienter som samtidigt behandlas
med proteashämmare.
4.6
Graviditet och amning
Efter en intravenös dos av 0,6 mg/kg/dag av paklitaxel erhölls toxiska effekter på
reproduktion och fosterutveckling hos råtta.
Användning av PAXENE är kontraindicerad under graviditet. Kvinnor skall avrådas från
graviditet under behandling med PAXENE och skall omedelbart informera sin behandlande
läkare om detta skulle inträffa.
Det är inte känt om paklitaxel passerar över i modersmjölk. Därför rekommenderas att amning
upphör under behandling med PAXENE.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Efter en infusion av PAXENE kan patientens förmåga att utföra krävande uppgifter
(bilkörning, handhavande av maskiner etc.) försämras på grund av att PAXENE innehåller
alkohol.
4.8
Biverkningar
Följande biverkningar, som hänför sig till 107 patienter med AIDS-KS, behandlade i en fas-II
icke-kontrollerad studie, bedömdes som möjliga eller sannolika relaterade till PAXENE.
Hematologi:
Benmärgshämning var den viktigaste dosbegränsande toxiciteten hos PAXENE. Neutropeni
är den främsta hematologiska toxiciteten. Under den första behandlingskuren uppträdde
allvarlig neutropeni (< 500 celler/mm3) hos 20 % av patienterna med AIDS-KS. Under hela
behandlingsperioden noterades allvarlig neutropeni hos 39 % av patienterna med AIDS-KS,
och 41 % av patienterna hade neutropeni i mer än sju dagar, medan 8 % av patienterna hade
neutropeni i 30-35 dagar. Hos alla patienter som följdes upp försvann neutropenin inom 35
dagar. Neutropeni av grad 4 som varade mer än 7 dagar förekom hos 22 % av patienterna.
Feber relaterad till PAXENE rapporterades hos 14 % av patienterna med AIDS-KS och i 1,3
% av behandlingscyklerna. Vid administrering av PAXENE i AIDS-KS-studien förekom tre
fall av sepsis, relaterade till det undersökta läkemedlet (2,8 %), med letal utgång.
Trombocytopeni noterades hos 50 % av patienterna med AIDS-KS och var allvarlig
(< 50000 celler/mm3) hos 9 %. Endast 14 % fick en sänkning av trombocytantalet till under
75000 celler/mm3 vid åtminstone ett tillfälle under behandlingen. Blödningar relaterade till
PAXENE rapporterades hos < 3 % av patienterna med AIDS-KS, men dessa blödningar var
lokala.
5
Anemi (Hb < 11 g/dl) observerades hos 61 % av patienterna med AIDS-KS och var allvarlig
(Hb < 8 g/dl) hos 10 %. Transfusioner med erytrocytkoncentrat krävdes hos 21% av
patienterna med AIDS-KS.
Överkänslighetsreaktioner:
Alla patienter premedicinerades före behandlingen med PAXENE (se avsnittet "Dosering och
administrering”). Överkänslighetsreaktioner observerades hos 10 % av patienterna.
Reaktionerna var allvarliga hos < 3 % av patienterna. Se även varningar och försiktighetsmått
vid användning.
Kardiovaskulära:
Signifikanta kardiovaskulära biverkningar, som möjligen kan relateras till PAXENE, förekom
hos < 1 % av patienterna. Dessa biverkningar inkluderade hypertension och kronisk
hjärtsvikt.
En patient med AIDS-KS dog i kronisk hjärtsvikt och pulmonell hypertoni. Båda tillstånden
bedömdes vara relaterade till PAXENE.
Neurologiska:
Perifer neuropati observerades hos 26 % (allvarlig hos 2 %) av patienterna i AIDS-KSstudien.
Artralgi/myalgi:
Upp till 13 % av de behandlade patienterna med AIDS-KS uppvisade artralgi och upp till 18
% myalgi, varav 1 % uppvisade allvarliga symtom på något av tillstånden.
Lever:
Bland de patienter med AIDS-KS (där mer än hälften av patienterna behandlades med
proteashämmare) som hade normal leverfunktion då behandlingen inleddes, hade 28 %
förhöjt bilirubin, 43 % förhöjda alkaliska fosfataser och 44 % förhöjt ASAT (SGOT). I vart
och ett av dessa tester var ökningarna allvarliga i 1 % av fallen.
Gastrointestinala (GI):
Illamående, kräkningar och diarré av allvarlig art rapporterades hos mindre än 6 %, 7 %
respektive 12 % av patienterna. Mukosit förekom hos mindre än 8 % av patienterna, men
inget av dessa fall var allvarligt.
Lokal reaktion vid injektionsstället:
Lokala reaktioner vid injektionsstället, inklusive reaktioner sekundära till extravasation, var
vanligen lindriga och utgjordes av erytem, ömhet, missfärgning av huden eller svullnad vid
injektionsstället. Någon specifik behandling av reaktioner vid extravasering är för närvarande
inte känd.
Andra kliniska effekter:
Alopeci observerades hos upp till 68 % av patienterna med AIDS-KS. Övergående
hudförändringar orsakade av PAXENE har observerats, men det fanns ingen annan
6
hudtoxicitet som signifikant associerades med PAXENE. Nagelförändringar (förändringar i
pigmentering eller missfärgning av nagelbädden) sågs hos mindre än 1 % av patienterna.
Incidensen av allvarlig alopeci i behandlingscykel 10 var < 5%.
4.9
Överdosering
Någon antidot vid överdosering av PAXENE är inte känd. I händelse av överdosering måste
patienten noga övervakas. Behandlingen bör inriktas på de viktigaste förväntade
biverkningarna, vilka är benmärgshämning, mukosit och perifer neuropati.
5.
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatika/cytotoxiska medel (taxaner), ATC-kod L01C D01.
Det aktiva ämnet i PAXENE är paklitaxel. Den exakta mekanismen för paklitaxels
tumörhämmande verkan är inte känd. Det anses dock allmänt att paklitaxel underlättar
sammansättningen av mikrotubuli från tubulindimerer och förhindrar depolymerisation.
Denna stabilisering medför en hämning av den normala dynamiska reorganisationen av det
mikrotubulära nätverket som är väsentligt för viktiga cellulära funktionen i såväl interfas som
mitos. Dessutom inducerar paklitaxel bildandet av onormala grupperingar av mikrotubuli
under hela cellcykeln och uppkomsten av multipla aster av mikrotubuli under mitos.
PAXENEs effekt och säkerhet undersöktes i en enda, icke–jämförande studie som omfattade
107 patienter med framskriden KS som tidigare behandlats med systematisk kemoterapi. Den
primära effektvariabeln var bästa tumörrespons. Patienter fick en 3-timmarsinfusion med
PAXENE 100 mg/m² administrerat varannan vecka. Av de 107 patienterna var 63 patienter
resistenta mot liposomalt antracyklin. Denna subgrupp av patienter anses utgöra den primära
målgruppen..
Remissfrekvensen (komplett och partiell) var 57 % (CI 44-70 %) för liposomalt antracyklinresistenta patienter, därav över hälften inom tre behandlingscykler. För liposomalt
antracyklin-resistenta patienter var responsprocenten hos patienter som aldrig fått en
proteashämmare 55,6 % och för de som behandlats minst två månader innan behandlingen
med PAXENE 60,9 %.
Mediantiden till progression var 468 dagar (95 % CI 257-NE) i den primära målgruppen.
Medianöverlevnad kunde inte beräknas för PAXENE, men den undre 95 %–gränsen var 617
dagar.
5.2
Farmakokinetiska uppgifter
Efter intravenös administrering sjunker plasmakoncentrationen bi- eller triexponentiellt.
Farmakokinetiken för paklitaxel är icke-linjär (koncentrationsberoende), då den systemiska
exponeringen ökar mer än förväntat efter en dosökning.
Baserat på in vitro–studier, har plasmaproteinbindningsgraden rapporterats vara i intervallet
88 – 98 %. Trots den höga proteinbindningsgraden, har paklitaxel en omfattande
vävnadsdistribution.
Efter en intravenös dos av 100 mg/m2, given som en 3-timmarsinfusion till 19 patienter med
AIDS-relaterat Kaposis sarkom, varierade maximala koncentrationen mellan 761 och 2860
7
ng/ml (medelvärde 1530) och den genomsnittliga ytan under plasmakoncentrationskurvan
(AUC) var 5619ng timme/ml (variationsvidd 2609 - 9428). Clearance var 20,6 l/timme/m2
(variationsvidd 11-38) och distributionsvolymen var 291 l/m2 (variationsvidd 121-638). Den
terminala halveringstiden för eliminationen var i genomsnitt 23,7 timmar (variationsvidd 12 33).
Renal utsöndring är av mindre betydelse för den totala eliminationen, då mindre än 10 % av
tillförd dos utsöndras i urinen i form av oförändrad substans. Den viktigaste
eliminationsvägen är metabolism följd av utsöndring via galla; hos sex patienter utsöndrades
mellan 39 % och 87 % av en intravenös dos (175 mg/m2) i faeces och i medeltal utsöndrades
endast 10 % av dosen som oförändrat paklitaxel. Ett flertal metaboliter har upptäckts men
endast tre av dem har identifierats: 6-alfa-hydroxipaklitaxel, 3’-para-hydroxipaklitaxel och 6alfa, 3’-para-dihydroxipaklitaxel. 6-alfa-hydroxipaklitaxel är den beståndsdel som
huvudsakligen utsöndras i faeces. Studier in vitro har visat att CYP2C8 och 3A4 deltar i
bildandet av 6-alfa-hydroxipaklitaxel respektive 3’-para-dihydroxipaklitaxel.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Karcinogenicitet, mutagenicitet, reproduktionstoxicitet:
Paklitaxel har visat sig vara mutagent in vivo (mikronukleärtest på mus); men det inducerade
inte mutagenicitet i Ames test eller i genmutationstest på hypoxantinguaninfosforibosyltranferas från kinesiskt hamsterovarium (CHO/HGPRT). Den karcinogena
potentialen för paklitaxel har inte undersökts. Paklitaxel hör emellertid till en typ av ämnen
som är potentiellt carcinogena på grund av sin verkningsmekanism. Paklitaxel givet i låg dos
av 0,6 mg/kg/dag gav nedsatt fertilitet och fostertoxicitet hos råtta. Djurstudier visade ickereversibla biverkningar på de manliga reproduktionsorganen vid kliniskt relevanta
exponeringsnivåer.
6.
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Polyoxietylerad ricinolja, citronsyra (vattenfri) och etanol (ungefär 392 mg/ml).
8
6.2
Blandbarhet
Det outspädda koncentratet bör inte komma i kontakt med apparater eller utrustning för
beredning av infusionslösning, innehållande PVC-plast med mjukgörare. För att minimera
patientens exponering för mjukgöraren DEHP [di-(2-etylhexyl)ftalat), som kan lösas ut från
infusionspåsar eller aggregat av PVC, bör utspädda lösningar av PAXENE förvaras i flaskor
(glas, polypropylen) eller plastpåsar (polypropylen, polyolefin) och ges via infusionsaggregat
invändigt klädda med polyetylen.
Eftersom PAXENE inte studerats med avseende på blandbarhet får det inte blandas med
andra läkemedel.
6.3
Hållbarhet
Hållbarheten är 2 år.
Infusionslösningen är fysikaliskt och kemiskt stabil i minst 24 timmar under 25°C och i skydd
för ljus.
Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används
omedelbart ansvarar användaren för förvaringstid och förvaringsförhållanden, som normalt
sett inte får överskrida 24 timmar vid 2 till 8°C, om det inte har spätts under kontrollerade och
godkända aspetiska förhållanden.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i ytterkartongen vid högst 25°C.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Två förpackningsstorlekar finns: 30 mg/5 ml och 150 mg/25 ml injektionsflaska för
engångsbruk förpackad i en kartong.
Förpackningen för PAXENE 30 mg är en 5 ml injektionsflaska av ofärgat glas (typ 1) med
förslutning i form av ett lock som dras av.
Förpackningen för PAXENE 150 mg är en 30 ml injektionsflaska av ofärgat glas (typ 1) med
förslutning i form av ett lock som dras av.
6.6
Anvisningar för användning och hantering samt destruktion
Försiktighetsåtgärder vid beredning och administrering: Paklitaxel är ett cytotoxiskt
cancermedel och, liksom med andra potentiellt toxiska ämnen, måste försiktighet iakttas vid
hantering av PAXENE. Användning av handskar rekommenderas. Om lösning av PAXENE
kommer i kontakt med huden skall det berörda området omedelbart tvättas noga med tvål och
vatten. Om PAXENE kommer i kontakt med slemhinnor skall det berörda området sköljas
noga med rikligt med vatten.
Beredning av intravenös infusion: PAXENE infusionskoncentrat måste spädas före
infusion. PAXENE skall spädas i 0,9% w/v natriumklorid infusionsvätska, 5% glukoslösning
för infusion eller 5% Ringer-glukos infusionsvätska till en slutlig koncentration av 0,3 till 1,2
mg/ml. Infusionslösning är fysikaliskt och kemiskt stabil i minst 24 timmar vid högst 25°C
och skyddad från ljus. Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om
det inte används omedelbart ansvarar användaren för förvaringstid och
9
förvaringsförhållanden, som normalt sett inte får överskrida 24 timmar vid 2 till 8°C, om det
inte har spätts under kontrollerade och godkända aspetiska förhållanden.
Parenterala läkemedel bör kontrolleras visuellt med avseende på förekomst av partiklar och
missfärgning före administrering. Efter beredning kan lösningen vara halvgenomskinlig,
vilket beror på vehikeln som används i preparatet.
PAXENE skall tillföras genom ett inre filter med ett mikroporöst membran som är högst
0,22 mikrometer. Inget signifikant läckage av DEHP har förekommit när filter med korta
PVC-överdragna slangar för inlopp och utlopp har använts.
Hantering och avfallshantering: De rutiner som gäller för korrekt hantering och
avfallshantering av cytotoxiska läkemedel skall följas.
7.
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Norton Healthcare Limited
Albert Basin, Royal Docks
London E16 2QJ
Storbritannien
8.
NUMMER I GEMENSKAPSREGISTER ÖVER LÄKEMEDEL
9.
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
10.
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
10
BILAGA II
A.
INNEHAVARE AV TILLVERKNINGSTILLSTÅND SOM
ANSVARAR FÖR FRISLÄPPANDE AV
TILLVERKNINGSSATS
B.
VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
11
A.
INNEHAVARE AV TILLVERKNINGSTILLSTÅND SOM ANSVARAR FÖR
FRISLÄPPANDE AV TILLVERKNINGSSATS
Namn och adress till tillverkaren som ansvarar för frisläppande av tillverkningssats
Norton Healthcare Limited
Gemini House
Harlow
Essex CM19 5TJ
Förenade kungariket
Tillverkningstillstånd utfärdat den 22 oktober 1996 av Medicines Control Agency, Market
Towers, 1 Nine Elms Lane, Vauxhall, London.
B.
VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
•
VILLKOR ELLER BEGRÄNSNINGAR AVSEENDE FÖRORDNANDE OCH
ANVÄNDNING SOM ÅLAGTS INNEHAVAREN AV GODKÄNNANDET FÖR
FÖRSÄLJNING
Läkemedel som med begränsningar lämnas ut mot recept (se bilaga I: Produktresumén 4.2).
12
BILAGA III
MÄRKNING OCH BIPACKSEDEL
13
A. MÄRKNING
14
INFORMATION PÅ KARTONG
FÖRPACKNINGSTEXT FÖR PAXENE 30 mg/5 ml
PAXENE 6 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning (paklitaxel)
Aktiv beståndsdel: paklitaxel 6 mg/ml (30 mg/5 ml)
Innehåller också: polyoxietylerad ricinolja; vattenfri citronsyra och 49,7 % (v/v) etanol
Var god läs bipacksedeln.
VARNING: Skall spädas.
Var god läs bipacksedeln
5 ml injektionsflaska för engångsanvändning. Kassera eventuellt oanvänt innehåll.
Receptbelagt läkemedel.
Förvaras vid högst 25°C.
Förvaras i ytterkartongen
Förvaras utom syn- och räckhåll för barn..
EUX/XX/XXX/XXX
Norton Healthcare Limited
Albert Basin, Royal Docks
London E16 2QJ
Storbritannien
Satsnummer:
Utgångsdatum:
15
INFORMATION FÖR LÄKEMEDELSBEHÅLLARE
INJEKTIONSFLASKANS TEXT FÖR PAXENE 30 mg/5 ml
PAXENE 6 mg/ml (paklitaxel)
Koncentrat till infusionsvätska, lösning
30 mg/5 ml
För intravenös användning. Läs bipacksedeln före användning
Satsnummer:
Utgångsdatum:
16
INFORMATION PÅ KARTONG
FÖRPACKNINGSTEXT FÖR PAXENE 150 mg/25 ml
PAXENE 6 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning (paklitaxel)
Aktiv beståndsdel: paklitaxel 6 mg/ml (150 mg/25 ml)
Innehåller också: polyoxietylerad ricinolja; vattenfri citronsyra och 49,7 % (v/v) etanol
VARNING: Skall spädas.
Var god läs bipacksedeln
.
25 ml injektionsflaska för engångsanvändning. Kassera eventuellt oanvänt innehåll.
Receptbelagt läkemedel.
Förvaras vid högst 25°C.
Förvaras i ytter-kartongen
Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.
EUX/XX/XXX/XXX
Norton Healthcare Limited
Albert Basin, Royal Docks
London E16 2QJ
Storbritannien
Satsnummer:
Utgångsdatum:
17
INFORMATION PÅ LÄKEMEDELSBEHÅLLARE
INJEKTIONSFLASKANS TEXT FÖR PAXENE 150 mg/25 ml
PAXENE 6 mg/ml (paklitaxel)
Koncentrat till infusionsvätska, lösning
150 mg/25 ml
För intravenös användning. Läs bipacksedeln före användning
Satsnummer:
Utgångsdatum:
18
B. BIPACKSEDEL
19
Patientinformation
PAXENE (Paklitaxel) koncentrat till infusionsvätska, lösning 6mg/ml
Läs noggrant denna broschyr innan du får infusionskoncentratet.
Den innehåller viktig information.
Fråga din läkare om du vill veta mera.
Behåll denna patientinformation, då du kanske vill läsa den igen.
1.
Om infusionskoncentratet
Infusionskoncentratet heter Paxene.
Den aktiva beståndsdelens namn är paklitaxel.
Det tillhör en grupp läkemedel som kallas cytostatika. Dessa läkemedel används vid
behandling av cancer.
2.
Vad innehåller Paxene.
Varje ml innehåller:
•
6 mg paklitaxel som aktiv beståndsdel (motsvarande 30 mg/5 ml eller 150 mg/25 ml)
•
polyoxietylerad ricinolja, citronsyra (vattenfri) och dehydrerad etanol som inaktiva
innehållsämnen.
Detta preparat innehåller omkring 50 volymprocent alkohol. Varje infusion innehåller upp till
12 g alkohol.
Paxene är en klar, färglös till något gul, tjock lösning som tillhandahålles som
infusionskoncentrat i injektionsflaskor på 5 ml och 25 ml.
3.
Vem producerar infusionskoncentratet
Infusionskoncentratet tillverkas av Norton Healthcare Limited, Albert Basin, Royal Docks,
London E16 2QJ, Storbritannien. Företaget är innehavare av godkännade för försäljning.
4.
Användning av infusionskoncentratet
Paxene infusionskoncentrat används för att behandla framskriden AIDS-relaterad Kaposis
sarkom, då andra behandlingar (liposomalt antracyklin) som givits, inte har hjälpt. Detta är en
tumör som uppstår ur blodkärl i huden och uppträder som platta eller upphöjda, mörklila till
bruna fläckar på huden.
5.
Innan du får infusionskoncentratet
Kontraindikationer
Tala om för läkaren innan du får infusionskoncentratet om du
•
är gravid, kan bli gravid eller ammar;
•
tidigare har haft en biverkning av någon av ämnena som omtalas i avsnittet ”Vad
innehåller infusionskoncentratet”;
20
•
har lågt antal vita blodkroppar;
•
tidigare någon gång haft problem med levern;
• har en allvarlig okontrollerad infektion.
Försiktighetsmått vid användning
•
Innan du börjar behandling med Paxene och under den fortsatta behandlingen tas
regelbundna blodprov för att kontrollera att det är säkert för dig att fortsätta
behandlingen.
Särskilda varningar
•
Paxene innehåller alkohol. Direkt efter behandlingen bör du unvika att köra bil då
reaktionsförmågan kan vara nedsatt. Rådfråga din läkare. Du kan köra bil mellan
behandlingar med Paxene, om du inte känner dig trött eller yr.
•
Paxene rekommenderas inte till barn (undre 18 år) och äldre patienter (över 65 år).
Interaktioner
Innan du tar emot infusionskoncentratet måste du berätta för din läkare om du
•
tar ritonavir eller nelfinavir (för behandling av AIDS) eller något annat läkemedel som
ordinerats för din sjukdom;
•
tar andra läkemedel som ordinerats av en läkare
•
tar andra läkemedel som du själv köpt utan recept.
Paxene kan påverka andra läkemedels effekt på grund av dess höga alkoholhalt. Om du
behandlas av annan läkare eller på ett sjukhus, kom då ihåg att informera om vilka läkemedel
du tar.
6.
Hur kommer infusionskoncentratet att administeras
Infusionskoncentratet spädes ut och ges långsamt i en ven under cirka 3 timmar. Dosen
Paxene som du kommer att ges beror på din kroppsyta uttryckt i kvadratmeter (m²) och tar
också hänsyn till resultaten från dina blodprov. Vanlig dos är 100 mg/m² kroppsyta.
För att förhindra allergiska reaktioner medan du får infusionen, kommer du att få andra
läkemedel innan behandlingen börjar. Tolv respektive sex timmar före infusionen får du
dexametason (en steroid), antingen i tablettform eller som injektion. Mellan en halv till en
timme före infusionen får du två olika injektioner (ett antihistamin och en H2-antagonist).
Du får infusionen endast under läkares övervakning och du kommer regelbundet att
kontrolleras medan du får infusionen, för att se hur du reagerar på den. Om du har haft
hjärtproblem, kommer kanske din hjärtfrekvens att övervakas. Om några problem uppstår
medan du får infusionen, finns vårdpersonal till hands som vidtar eventuellt nödvändiga
åtgärder.
Du får Paxene varannan vecka så länge resultatet av dina blodprover visar att det är säkert att
fortsätta med behandlingen.
21
7.
Möjliga biverkningar
Biverkningarna kan uppträda medan du får infusionskoncentratet eller efter behandlingen.
Tala om för vårdpersonalen om du upplever obehag. Om du upplever obehag mellan
behandlingskomgångarna eller efter behandlingens slut, skall du tala om det för läkare eller
farmaceut så fort som möjligt.
Möjliga biverkningar kan vara:
•
Allergiska reaktioner – läkemedlet innehåller polyoxietylerad ricinolja som kan ge
upphov till en allergisk reaktion. Du kan bli andfådd eller få andningsbesvär, få
känning av bröstsmärtor, hjärtklappning, rodnad i ansiktet och på halsen och få
blodtrycksfall som gör att du känner dig yr och svettas. Kontakta omedelbart din
läkare om du har någon av dessa symtomer.
•
Blodsjukdomar - färre neutrofila granulocyter (typ av vita blodkroppar) i blodet. Detta
kan orsaka feber och du kan lättare få infektioner. Det kan vara färre trombocyter i ditt
blod. Detta kan ge ovanliga blödningar (t ex näsblod) eller oförklarliga blåmärken. Du
kan uppleva att du blir trött och att huden ser blekare ut, vilket är ett tecken på järnbrist.
•
Hjärtproblem - förändringar i den normala hjärtfrekvensen och högt/lågt blodtryck (du
kan känna dig yr och svimma eller svettas). I sällsynta fall kan hjärtsvikt inträffa.
•
Domningar och krypningar i huden, led- och muskelvärk, leversjukdomar,
sjukdomskänsla och kräkningar, diarré, sveda i munnen och på tungan, håravfall och
missfärgade naglar.
•
Svullnad, rodnad, ömhet och missfärgad hud runt injektionsstället.
Ta kontakt med läkare eller farmaceut om du lägger märke till någon biverkning som inte
omnämns i denna broschyr.
8.
Förvaring av infusionskoncentratet
Infusionskoncentratet förvaras på apoteket och en farmaceut bereder det och levererar det i
färdigt skick till läkaren eller sjuksköterskan. Det måste förvaras inom syn– och räckhåll för
barn.
Förvara infusionskoncentratet i ytterkartongen vid högst 25°C.
Använd inte infusionskoncentratet efter det utgångsdatum som står på injektionsflaskans
etikett.
Patientinformationen godkändes senast den <datum>.
Ytterligare anvisningar om beredning för infusion.
Hanteringsanvisningar
Paxene är ett cytotoxiskt medel, och skall hanteras med försiktighet liksom andra potentiellt
toxiska medel. Använd handskar vid hantering. Tvätta dig omedelbart grundligt med tvål och
vatten om du fått Paxene-lösning på huden. Slemhinnor som kommit i kontakt med Paxene
måste sköljas grundligt med vatten.
22
Beredning av infusionslösningen
Före infusionen måste Paxene spädas under aseptiska förhållanden. Paxene skall spädas med
0,9 % w/v natriumkloridlösning för infusion, 5 % glukoslösning för infusion, eller 5 %
Ringer-glukos infusionsvätska till en slutlig koncentration av 0,3 till 1,2 mg/ml.
Infusionslösning är fysikaliskt och kemiskt stabil i minst 24 timmar vid högst 25°C och
skyddad från ljus.
Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används
omedelbart ansvarar användaren för förvaringstid och förvaringsförhållanden, som normalt
sett inte får överskrida 24 timmar vid 2 till 8°C, om inte spädning har skett under
kontrollerade och godkända aspetiska förhållanden.
Parenterala läkemedel bör kontrolleras visuellt med avseende på förekomst av partiklar och
missfärgning före administrering. Efter beredning kan lösningen vara halvgenomskinlig vilket
beror på vehikeln som används i preparatet.
Nivåerna av den extraherbara mjukgöraren DEHP [di-(2-etylhexyl)ftalat] ökar med tiden och
koncentration när den utspädda lösningen bereds i PVC-behållare. Användning av mjukgjorda
behållare och infusionsset vid administrering rekommenderas därför inte.
Paxene-lösningar skall beredas och förvaras i behållare av glas, polypropylen eller polyolefin.
Använd utrustning som inte innehåller PVC, t.ex. material med överdrag av polyetylen.
Paxene skall tillföras genom ett ”in-line” filter med en porstorlek på högst 0,22 mikrometer.
Inget signifikant läckage av DEHP har förekommit när filter med korta PVC-överdragna
slangar för inlopp och utlopp har använts.
Hantering och avfallshantering
De rutiner som gäller för korrekt hantering och avfallshantering av cytotoxiska läkemedel
skall följas.
23
