VÅRT DOP
Livets Gud,
tack för att du genom dopet
förenar oss med Kristus i hans död och uppståndelse.
Hjälp oss att dag för dag leva i vårt dop och mogna i vår tro.
I Jesu namn. Amen.
Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har
orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag
skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort
stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min
egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och
håller er till mina stadgar och lever efter dem. Ni skall få bo i det land
jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.
(Hes 36:25-28)
Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har
blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit
begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som
Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi
blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade
med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa
har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall
berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den
som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är
vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har
uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre
herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för
alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er
själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
(Rom 6:3-11)
Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem
av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet
att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana
tecken som du utan att Gud är med honom." Jesus svarade:
"Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se
Guds rike."
1
Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han
kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus
svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten
och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är
kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att
jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du
hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.
Så är det med var och en som har fötts av anden."
(Joh 3:1-8)
Idag har vi kommit till en brytningstid i Kyrkans år. Om vi ser tillbaka på
den första halvan av kyrkoåret så har vi passerat de stora högtiderna, jul
och påsk och pingst. Vi har följt med Jesus när han kom ner till oss här på
jorden och planterade frälsningens frö här i Kyrkan. Sedan blev han
upphöjd till himlen igen vid Kristi himmelsfärd, och nu är han hemma i
härlighet hos Fadern och Anden i den heliga Treenigheten, som vi firade i
söndags på den stora Trefaldighetsdagen.
Nu kommer det andra halvåret som handlar om dig och mig:
Trefaldighetstiden, när vi får följa hur frälsningens frö växer inom oss
genom livets alla situationer. Den första söndagen handlar just om det
kristna livets början, om vårt dop.
Och dopet är något som berör oss alla, eller hur? Det något som vi alla får
vara med om: antingen blir vi framburna på ömma händer av dem som
älskar oss, eller också kommer vi själva, på vacklande ben men vi längtar
att få följa, eller också står vi nyfikna alldeles utanför och undrar: vad
skulle det innebära för mig om jag skulle bli döpt?
Vi har fått höra tre texter ur Bibeln som ger en rik belysning från olika håll
av vad dopet innebär för dig och mig, och nu tänkte jag använda tre bilder
för måla upp dopet utifrån de texterna. Dopet är en födelse, dopet är en
förlovning och dopet är en frälsning.
FÖDELSE
Vi börjar med det här att dopet är en födelse. Dopet är ett fostervatten. Det
är ett tecken på att någonting blir fött därinne i själen som inte fanns där
förut: ett Kristusliv i helig Ande. Vår Herre Jesus sade: ”Ni måste bli
2
födda på nytt… Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte
komma in i Guds rike.” Och ”den som inte tar emot Guds rike som ett
barn” – som tar emot och låter sig födas – ”kommer aldrig dit in” (Luk
18:17).
Dopet är en födelse – och om det finns en födelse, förväntar man sig en
fortsättning, eller hur? Tänk dig en mamma som kommer in på BB och
föder ett barn, och sedan åker hon hem utan att bry sig om barnet är med
eller inte! Vore inte det en konstig mamma?
Och det är likadant med dopet. När det föds ett nytt liv, då är inte det en
engångsupplevelse – det är en början på ett liv tillsammans. Det är det vi
kallar att leva i sitt dop. Lilla katekesen säger om dopets betydelse att ”en
ny människa dagligen skall framkomma och uppstå, vilken i rättfärdighet
och helighet skall leva inför Gud evinnerligen”.
Är inte det fantastiska ord – att vi får bära ett Kristusliv inom oss? Att du
får ha en övernaturlig dimension i din själ, en gemenskap med den Gud
som ser dig med samma blick som på Kristus, och så säger han till dig
precis som till Jesus: ”Du är min älskade son, du är min älskade dotter. I
dig har jag all min glädje.” (Matt 3:17)
Men om man har ett litet liv så behöver det mat om det ska växa, eller hur?
Jag tänker på hur småbarnsföräldrar får med sig tillväxtkurvor hem från
mödravårdscentralen, så får de kolla: Lillen ska ha vuxit så och så mycket
vid den och den tiden – och om inte, så är det något som är fel. Jag undrar
om vi inte här skulle ta och pröva oss själva: hur väl tar vi hand om vår
själ? Är du i kontakt med Kristuslivet därinne? Märker du att det växer
inom dig?
En liten behöver näring, närhet och beskydd. Tänk dig om ett barn ligger
där och skriker – hungrig, frusen, övergiven! – men mamman vägrar
lyssna, hon har så mycket annat som känns viktigare – karriär, kompisar,
nöjen… så blir skriken blir svagare och svagare. Vad skulle det vara för en
mamma? Vad tänker vi om henne?
Men hur väl tar vi hand om våra själar? Tar vi hand om det Kristusliv som
vi fått oss anförtrott i dopet? Det lilla livet behöver också näring, närhet
och beskydd. Näringen får vi här genom Guds ord och den heliga
nattvarden, närheten får vi genom bön och andlig gemenskap, och
3
beskyddet, det är att vi skyddar vår själ från allt som vi vet skadar den.
Sådant vi vet att vi inte mår bra av att se, eller höra, eller vara med på.
För om vi tar hand om det andliga liv som har fötts inom oss i dopet, då får
vi känna hur det växer och fyller oss med godhet.
FÖRLOVNING
Det var dopet som en födelse. Men dopet är inte bara en födelse, dopet är
också en förlovning. Aposteln Paulus skriver till församlingen i Korint:
”Jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna
en ren jungfru till honom” (2 Kor 11:2). Och Herren säger till dig genom
profeten Hosea: ”Jag skall trolova mig med dig för evig tid, ja, jag skall
trolova mig med dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och
barmhärtighet. Jag skall trolova mig med dig i trohet, och du skall så
lära känna Herren” (Hos 2:19-20).
Det här är dopet i ett nötskal. Det är att gå över från ett tillstånd till ett
annat, som en förlovning: från att vara singel till att vara i relation. Men det
är likadant med en förlovning som med födelsen: man blir född för att leva
det liv som kommer efter, och man blir förlovad för att sedan leva i en
ständigt djupnande relation.
Tänk dig om du träffar en kille och ser: ”Men oj, en ring på fingret, vad har
hänt?” – ”Ja, jag har förlovat mig i helgen.” – ”Nämen vad roligt! Var är
hon nu?” – ”Tja, det vet jag inte. Jag menade egentligen inget med det, jag
tyckte bara det var en stämningsfull grej.”
(De va la änna en tetig typ, eller?) Finns det sådana män som har så liten
respekt för en tjejs känslor? Finns det människor som har så liten respekt
för Gud att de går och döper sig utan att sedan mena något med det? Finns
det föräldrar som har så liten respekt för Gud att de går och låter döpa sitt
barn utan att sedan mena något med det?
Herren säger: ”Jag skall trolova mig med dig i trohet, och du skall så
lära känna Herren”. Herren är rak mot oss, och han förväntar sig att vi är
raka tillbaka. Han är trogen, och vi blir trolovade för att leva med honom i
trohet.
4
Sedan går det till på olika sätt i olika kulturer, eller hur? I vissa kulturer är
det föräldrarna som ser till att barnen blir förlovade, i andra är det de unga
som bestämmer själva. Och jag undrar om det inte är likadant med dopet: i
vissa kyrkokulturer är det föräldrarna som låter döpa sina barn, i andra är
det de unga som själva går fram till dopet. Men det viktiga är väl inte exakt
hur man blev gift – det viktiga är väl att man är trogen och älskar den man
är gift med?
Trogen, det är ett viktigt ord. På hebreiska är det samma ord för tro och
trohet. Det är två sidor av samma sak. Tror gör man inte bara med huvudet,
utan framför allt med hjärtat och livet. Först tror vi att Jesus har lovat oss
förlåtelse och frälsning, sedan tror vi på Jesus och litar på hans kärlek, och
sedan är vi trogna mot honom i våra liv, i våra relationer och
prioriteringar. Som aposteln Paulus sade om dopet: det gamla livet är dött
och begravt. Nu lever vi för Gud, födda som hans barn och förlovade som
hans brud.
FRÄLSNING
Och sedan, till sist: Födelsen ligger i det förgångna, när vi blev döpta.
Förlovningen, det är nu, det tillstånd som vi lever i här på jorden. Men man
blir ju inte förlovad för att förbli förlovad, eller hur? Förlovning är
förväntan. Det är att se fram emot något: en fantastisk fest och att få bli
förenad med den som älskar dig mer än någon annan här på jorden.
Och på samma sätt får vi som döpta se fram i förväntan på den fullbordan
och frälsning som väntar oss hos Gud i himlen. Och ditt dop är din biljett
till den festen. Bibeln säger: ”Saliga de som är bjudna till Lammets
bröllopsmåltid” (Upp 19:9). Dopet är din födelse, dopet är din förlovning,
och dopet är din frälsning för dig som tror. Amen.
5
