Ekonomiskogarna
smälter in i landskapsbilden
Det finländska landskapet är skogligt.
I det omfattande skogslandskapet ger
vattendragen mångform åt naturlandskapet
medan vägar och åkrar berikar kulturlandskapet.
S
kogarna är vår ekonomiskt viktigaste naturtillgång. Utnyttjandet av skogstillgångarna förr, nu
och i framtiden påverkar väsentligt den
landskapsbild vi lever i. Beaktandet av
landskapsbilden är tillsammans med naturvården och vattenvården en väsentlig
del av ett hållbart skogsbruk.
Det allmänna målet med virkesproduktionen är en god lönsamhet. Lönsamheten uppnås då vi följer en sådan
helhet av åtgärder inom virkesproduktionen som ger ett så stort nuvärde av
nettovärdet som möjligt. I allmänhet används en räntefot på tre procent (reell).
Helheten av åtgärder inom virkespro-
Innehåll
Betraktaren och virkesproduktionen
i landskapsbilden 3
Identifiera landskapets värde 4
Avverkningsytan avgränsas enligt
naturförhållandena i terrängen 6
Randområdena avgränsar skogen
från det öppna landskapet 8
Naturvårdsträden ger landskapet variation 10
2
Gör närmiljön trivsam 12
Mot bioekonomi 15
duktionen finns samlade i Råden i god
skogsvård som har sammanställts under
ledning av Tapio. Råden i god skogsvård
grundar sig på forskningsresultat, erfarenhet och en gemensam syn på god
skogsvård.
Handbok för ekonomiskogar
Den här handboken i landskapsvård riktar sig till dem som eftersträvar en lönsam
virkesproduktion i sina ekonomiskogar.
Målet med den här handboken är att
erbjuda planeringstips åt skogsägare,
skogsbrukets aktörer och alla medborgare som är intresserade av att på frivillig
väg beakta landskapet i sitt skogsbruk.
Den lokala naturen definierar skogslandskapet, dess växtlighet och mångsidiga variation. Målet med skötseln av
skogslandskapet är att bringa åtgärderna
inom virkesproduktionen och landskapsbilden i balans samt att bevara närlandskapet trivsamt.
Då landskapet beaktas som en del
av den lönsamma virkesproduktionen
inspireras vi att identifiera och utveckla
landskapet. Beaktandet av landskapet
vid virkesproduktionen medför endast
små kostnader.
Betraktaren och
virkesproduktionen
i landskapsbilden
Ungefär var femte förnyelseyta i våra ekonomiskogar är synlig för betraktaren. Avverknings- och
skötselarbeten som görs efter övervägande och
med beaktande av landskapets värde resulterar
i ett allt mer mångformigt och öppnare skogligt
landskap.
En fungerande informationsgång mellan
skogsägare, virkesköpare och skogsmaskinförare är väsentlig för att uppnå ett hållbart
skogsbruk.
L
andskapets värde övervägs vid till
exempel en stämplingspost utgående från skogens besökstryck,
dess synlighet och hur intressant objektet är. När frågorna kring landskapet
blir en del av den dagliga verksamheten inom skogsbruket kan vården av
landskapsbilden förverkligas kostnadseffektivt som en del av en lönsam virkesproduktion. Lösningar som är lyckade
med tanke på landskapet beaktar också
biodiversitet och vattenvård.
Avkastning och landskap
Det här materialet är avsett att underlätta
förverkligandet av landskapsvård. Information om landskapsfrågor behövs vid
skogsbruksplanering, vid virkesaffärer,
vid hyggesplanering, vid avverkningar
och skogsvård samt vid rådgivning åt
skogsägare.
Den här handboken innehåller information och tips för skogsvård med
målet att förbättra rekreationsanvändningen, landskapet eller biodiversiteten.
För de flesta skogsägare är virkesförsäljning den enda inkomstkällan
från skogen. Förnyelse av skogen vid rätt tidpunkt, väl förverkligade
förnyelsearbeten och vård av plantskogar producerar på ett lönsamt
sätt värdefull råvara för den träbaserade bioekononmin.
Mer noggrann information är det skäl att
inhämta från andra källor. Det finns idag
ett rikligt och mångsidigt utbud av information om de här ämnesområdena.
Landskapet kan utnyttjas kommersiellt genom uthyrning på samma sätt
som handeln med rekreationsvärden
förverkligas. Information om den här
nya verksamhetsmodellen fås från skogsbranschens publikationer och från MTK:s
webbplats www.mtk.fi (på finska).
Det skogliga landskapet förändras snabbt då en ny trädgeneration
växer upp.
3
Identifiera
landskapets värde
Landskapets värde övervägs
utgående från skogens besökstryck,
dess synlighet och hur intressant
objektet är. Det lönar sig att ta landskapet i beaktande vid planeringen av
avverkningsobjekt som är synliga för
betraktaren antingen i närmiljön
eller i landskapsbilden.
B
etraktaren rör sig längs trafikleder,
i skogar i närheten av bebyggelse
samt på områden avsedda för rekreation och turism. Objekten är synliga
på backkrön, fjäll, åsar, berg, i strandskogar och på öar samt i randområden mot
odlingslandskapet. Information om intressanta platser i skogen finns samlade i myndigheternas och den offentliga
sektorns lägesbundna data och publikationer.
Med landskapet i närmiljön avses den
utsikt som öppnar sig direkt framför betraktaren och där detaljerna kar urskiljas.
Landskapsbilden öppnar sig i fjärran på
ett vitt område. Då en avverkningsyta
kan betraktas både som en del av närmiljön och som en del av den större landskapsbilden ska den som anses viktigare
prioriteras.
Trots att människor uppfattar det
skogliga landskapet på olika sätt, finns
det vissa generella principer för planeringen av olika ingrepp i landskapet.
Med en lyckad planering och ett lyckat
genomförande av skogsbruksåtgärder
åstadkommer vi ett vackert skogslandskap. Såväl skogsägarna, skogarnas rekreationsanvändare och hela samhället
drar nytta av ett vackert skogslandskap.
Utgångspunkten för planeringen med
beaktande av landskapet är frivilligt för
skogsägaren.
4
Många stigar som är i rekreationsbruk finns i närheten av ekonomiskogar.
Ju fler egenskaper det finns i närheten av eller på objektet som
planeras, desto viktigare är objektet i landskapsbilden:
Besökstrycket i skogen
bebyggelse och fritidsbostäder
inkvarterings- och turismservice
friluftsleder och - konstruktioner
vägtrafik
Skogens synlighet
skogar på krön och i branter
strandskogar
övergångszoner mellan skogen och åkrar eller myrar
skogar som är synliga från utsiktsplatser
skogar invid viktiga färdleder
Skogens förmåga att fängsla
objekt som är viktiga för skogsägaren
landskap som definierats som värdefulla
natur- och kulturobjekt
småvatten
Mera information: Skogsforskningsinstitutets Nationella modell för
klassificering av skogslandskapens sensibilitet ”Valtakunnallinen
metsämaiseman herkkyysluokitus” – en tillämpning och utveckling
för användning vid bergkullsträckningen i Kajanaland och Kuusamo.
Ju fler fritidsinvånare det finns i närheten av skogen, desto viktigare
är objektet ut landskapets synvinkel.
Ett av kriterierna som används då man definierar värdet av skogslandskapet är
hur synlig skogen är. Branter, randområden och backkrön är synliga för förbipasserande och är därför landskapsmässigt viktiga.
Vid planeringen är det viktigt att beakta från vilken riktning landskapet betraktas.
Utgående från detta tar man besluten gällande avverkningen. Ser betraktaren förnyelseytan från vägen mot vattendraget eller från vattendraget mot öppningen
i terrängen?
Det lönar sig att vårda skogen nära det egna hemmet, samtidigt får
man ett vackert landskap.
5
Avverkningsytan avgränsas
enligt naturförhållandena
i terrängen
Böljande och krökta avgränsningar lämpar
sig på plan mark och i skogar i backig
terräng. Målsättningen med avgränsningen
av avverkningsytan är att det bildas ett
omväxlande och naturligt skogslandskap.
I sluttningar, på backkrön och på plan mark behövs olika typer av lösningar
för hur avverkningsytan avgränsas.
6
A
vverkningsytans avgränsning följer det övergripande formspråket i landskapsbilden där man
utnyttjar backar, kullar och dalgångar. I
närmiljön följer avverkningsytornas avgränsningar terrängens småskaliga former.
En lyckad avgränsning av avverkningsytan intresserar den som betraktar landskapet och lockar till att utforska
avverkningsytan och till att bekanta sig
med skogen och utsikten i omgivningen. Spåret av människohanden syns inte
för tydligt.
Behandlingen av skogen planeras och
förverkligas beståndsvis. Ett bestånd är en
till växtplatsen, behandlingssätten eller
beståndets utvecklingsskede enhetlig del
av skogen. Bestånden avgränsas så att de
utgående från skogsodlingens mål är ändamålsenliga nu och i framtiden.
De särskilt viktiga livsmiljöerna är en ekologisk del av skogen och de avgränsas och lämnas utanför
avverkningarna för att mångfalden ska tryggas. De medför närmiljön visuell omväxlig.
I backar och landskap avgränsas avverkningsytan så att dess gränser
följer landskapets former och höjdkurvorna. På det här sättet smälter
förnyelseytan naturligt in i det omgivande landskapet.
Figurgränserna dras i övergångszonen mellan olika växtplatser, här bildas
ett randområde i behandlingen av skogen, en lyckad lösning också med
tanke på landskapet. Landskapet beaktas inom virkesproduktionen som
en naturlig del av skogsbruket.
Avverkningen avgränsas så att den följer naturens krokiga och böljande former. Det omkringliggande landskapets former, backar, kullar och dalgångar ger modellen till formspråket.
7
Vattenytan speglar en bild av skogen. Vattnet och strandzonen
har tillsammans en stark visuell dragningskraft.
Det går att förnya skogen vid vägkanten i samklang med landskapsbilden genom att avgränsa avverkningsytan i riktning med
vägkanten och i samklang med terrängens former. På det här
sättet öppnas landskapsbilden och ståtliga utsikter, grupper av
naturvårdsträd och landskapsträd framträder bättre.
Både ekonomiskogen och åkrarna är landsbygdslandskap som
har formats av människan. En förnyelseyta kan sträcka sig ända
till åkerkanten. Vid förnyelsearbeten och plantskogsvård är det
bra att lämna videbuskar, enar och låga lövträd. De passar in i
randområdet mellan åker och skog både ensamma eller som ett
band som ger omväxling i landskapsbilden och skydd åt viltet.
8
Randområdet mellan en ekonomiskog och en trädlös myr är ett
imponerande element i naturlandskapet. Avverkningen öppnar
utsikten till den höstfärgade myren. Enligt rekommendationen
lämnas här en remsa utanför markberedningen i övergångszonen
mellan myr och mo. Där lämnas också naturvårdsträd med tanke
på viltet.
Randområdena avgränsar skogen
från det öppna landskapet
Stränderna vid vattendrag
och myrmarker avgränsar
skogen i naturlandskapet.
Åkrar, vägar och bebyggelse
avgränsar skogen från kulturlandskapet. Strandskogarna
behandlas som ekonomiskogar med beaktande av faktorer som är viktiga med tanke
på landskapet.
Skogsbryn invid vattendrag är viktiga med tanke på landskapet
men också med tanke på vattenvården och mångfalden.
E
n träbeklädd zon som varierar i
bredd längs stranden är bra att
lämna vid avverkningar och skogsvårdsarbeten på grund av ekologin men
också för att försköna landskapet. En
skyddsremsa för vattenvårdsändamål
hindrar näringsämnen från att urlakas.
Vid vägkanter markbereds förnyelseytorna i vägens riktning och böljande.
På så sätt smälter spåren av förnyelsen in i
landskapsbilden. I barrträdsplanteringar
kan man planera lövträdsgrupper längs
vägkanten för att få omväxling i landskapsbilden.
Finlands talrika sjöar gläder vandraren om sommaren. För att öppna
upp utsikten mot sjön kan avverkningsytan eller en del av den sträcka
sig ända till stranden. Enligt rekommendationerna ska små öar och
smala näs lämnas i naturtillstånd. I samband med förnyelsearbetena
ska en tillräckligt bred skyddsremsa lämnas obehandlad. Buskskiktet
och marken behandlas inte på det här området. Åtgärderna minskar
urlakningen av näringsämnen och partiklar.
9
Naturvårdsträden ger
landskapet variation
Naturvårdsträden gynnar landskapsbilden och naturen. De berikar landskapet under årtionden och bidrar till
att den biologiska mångfalden ökar.
L
ämpliga platser för naturvårdsträden är de delar av förnyelseytan
som har mindre betydelse för virkesproduktionen. De här platserna är
ofta intressanta i landskapsbilden. Exempel på sådana här platser är fuktiga dälder, bergsområden och blockiga platser.
Kanten av förnyelseytan är landskapsmässigt en bra plats för naturvårdsträd.
Det kan också vara bra att fundera över
hur landskapsbilden, sedd från vägen,
kan mjukas upp med naturvårdsträd som
placeras på rätt ställe.
Naturvårdsträden väljs ut bland träd
med representativa naturvärden. Sådana
är träd med död ved, ädla lövträd, gamla
aspar, klibbalar, grova furor och hålträd.
10
Lövträden ger färg åt landskapet under
sommaren och hösten, barrträden färgar
vinterlandskapet.
Berg, stenrösen och blockfält i gråa nyanser
ger landskapet omväxling trots att de ur virkesproduktionens synvinkel är mindre värdefulla.
De är lämpliga platser för naturvårdsträd.
Grupper av naturvårdsträd
Landskapsbilden gynnas av att naturvårdsträden lämnas i en eller flera större
grupper i stället för att lämna flera små
grupper eller enstaka naturvårdsträd
spridda på avverkningsytan.
Under gruppen av naturvårdsträd
lämnas undervegetation, buskar och
små träd orörda. Under naturvårdsträden röjer man inte och ingen markberedning görs här vid förnyelsearbetena.
Också skogsodlingen drar nytta av det
här eftersom förnyelsearbetena då kan
genomföras på enhetliga ytor.
Naturvårdsträd i grupp hålls bättre
stående än ensamma träd. På det här
sättet berikar de landskapet under en
lång tid. Naturvårdsträden ska lämnas
kvar också i kommande avverkningar. De
får utvecklas under årtiondenas lopp, bli
grova stammar och producera död ved.
Naturvårdsträden säkrar naturvärdena
också efter avverkningen.
Rekommendationen är att naturvårdsträden lämnas
i grupper. De sparas i kommande skogsvårds- och
avverkningsarbeten och på så sätt bildas en kontinuitet i landskapsvården.
Räta linjer kan göras mjukare med en grupp naturvårdsträd som lämnas vid
fastighetsgränsen.
Naturvårdsträden dämpar förändringarna som uppstår i landskapsbilden vid
en förnyelseavverkning. Aspdungen i sluttningen är ståtlig och vackert synlig
till landsvägen. Gruppen med naturvårdsträd i kanten av avverkningsytan
sammanfogar den med den omkringliggande skogen och tillför landskapet
omväxling.
11
Källorna är pärlor i närmiljön och de är också viktiga för
mångfalden.
Skogarnas immateriella kulturhistoria är synlig i landskapsbilden för den som känner igen den. En fångstgrop
från stenåldern vittnar om ett liv och en näring som
baserat sig på skogens gåvor för tusentals år sedan.
Gör närmiljön trivsam
I närheten av bosättning är det skäl att fästa
speciell uppmärksamhet vid landskapet.
Målsättningen med vården är att behålla
närmiljön trivsam.
Buskar och undervegetation som inte stör förnyelseprocessen lämnas kvar som skydd för viltet och som
intressanta blickfångare. De kan i framtiden utvecklas
till naturvårdsträd.
12
N
ärmiljön är förknippad med en
mängd värderingar. De kan hänföra sig till skönhet, betydelser,
socialt sammanhang, ekonomi, historia,
kultur eller natur. Arbets- och planeringskartor som innehåller information om
natur- och kulturobjekt som myndigheter och den offentliga förvaltningen har
samlat, förmedlar informationen vidare
till skogsägarna och dem som förverkligar skogsarbetet.
Lagertravar med stubbar, grot och klenvirke kan vänta på transport
längre än stock och massaved. Det är därför all anledning att i förväg komma överens om placeringsplatsen med virkesköparen,
så att också landskapet kan beaktas.
Med landskapet i närmiljön avses den
utsikt där detaljerna tydligt kan urskiljas.
Genom vården av närmiljön säkerställer
man att olika värden bevaras och i bästa
fall förstärks dessa värden. Det går att ge
mera liv åt närmiljön genom att framhäva
enskilda grova träd, stora flyttblock, berg
och kulturobjekt.
Mången vandrare har fallit för det öppna skogslandskapet och
närmiljön i ekonomiskogarna. De erbjuder bär- och svampskördar
och en växtplats för hundratals arter. Det är också lätt att röra sig
i ekonomiskogarna.
Hassel, alm, ek, lönn, lind, hägg, rönn och videbuskar ökar
mångfalden i naturen och ger intressanta blickfång för
vandraren. Känner du igen våra trädslag i vinter- och
sommarskrud?
Vid beståndsvårdande avverkningar planeras körstråken
så att betraktaren inte har direkt insyn mot dem.
13
Enstaka landskapsträd framträder ståtligt och de ger betraktarens öga en fixpunkt i landskapet. De kan också vara förknippade med kulturhistoriskt värde
och intressanta lokala historier. Träden består för kommande generationer.
I skogen i närmiljön kring stugan växer bestånd i olika åldrar som ger mångsidiga
upplevelser och rekreation på fritiden. Konsten att läsa skogslandskapet är en
färdighet som det lönar sig att lära sig.
Berget har en stark visuell dragningskraft.
14
Finland har i århundraden levt av sina skogar. Tidigare utnyttjades träet
i tjärproduktionen och för svedjebruket. Nu pågår en utveckling från
virkesproduktion mot en näring inom bioekonomi och grön tillväxt.
Mot bioekonomi
Skogarna med sina produkter och tjänster baserade
på skog är betydelsefulla vid övergången från en
ekonomi baserad på stenkol och olja till bioekonomi.
B
Träfiberkompositen är en blandning
av barrträdscellulosa, polymerer och
bindemedel. Den kan bearbetas på
samma sätt som plaster och det går
till och med att gjuta instrument av
materialet.
ioekonomi är hållbar skötsel och
användning av förnybara naturresurser. Den innefattar också produktionen av produkter och tjänster av
förnybara naturresurser samt användningen av biologiska och tekniska metoder i produktionen. De ekologiska
livsstilarna baserar sig på bioekonomin.
Trä är ett mångsidigt råmaterial. Det
kan användas i byggnads- och snickeri-
industrin, till trycksaker, förpackningar,
mjukpapper, förbandsmaterial, kläder,
mediciner och som energikälla. Produkter
av trä är förnybara. Det går att återvinna
dem som material för nya produkter och
till slut utnyttjas de som energi. Träbyggande och träprodukterna representerar
en hållbar användning av naturresurser
och de binder kol på ett långlivat sätt.
Styrkan i den finländska skogs-
branschen ligger allt mer i att producera
experttjänster i en föränderlig värld.
Experttjänsterna utvecklas i branscher
som administration, planering, produktutveckling, konsultering och utbildning.
Det finns också växande potential i servicen kring turism-, natur- och rekreationstjänster i skogarna.
Utredningar om skogsbruksåtgärdernas inverkan på landskapet har ingått i den offentliga skogskoncernens produktportfölj från
år 2008. Skogsforskningsinstitutet ansvarade för utredningarna som beskrev hur landskapsvärden produceras i skogsbruket och
processerna inom behandlingen av skogar.
Man gav utvecklingsförslag för landskapsvård och utredde avverkningsmaskinförarnas och avverkningsplanerarnas syn på
landskapsvård.
Projektet leds år 2012 av Tapio och målet
är att införa resultaten som en del av den
praktiska verksamheten. Arbetet riktar sig
till ekonomiskogar där skogens huvudsakliga
användningsändamål är virkesproduktion. Projektet finansieras av jord- och skogsbruksministeriet, Forststyrelsen och Tapio.
Publicerat på internet i oktober 2012
Webbpublikation URN:
ISBN: 978-952-5632-16-3
Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio
Text: Airi Matila och Maria Lindén
Bilder: Flaxwood (15), Ilppo Greis (14), Katja
Konga/Studio Lume (1, 13, 15), Martti Kuusinen
(4, 5, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 16), Maria Lindén (3, 12),
Airi Matila (3, 5, 7, 8, 9, 12, 13, 14), Olli Mäki (14),
Kirsti Oulasmaa (8), Sakari Pönniö (7, 9), Tommi
Tenhola (2), Kalle Vanhatalo (3, 6, 10, 11)
Ombrytning: Katja Konga/ Studio Lume
Rekommenderad källhänvisning:
Matila, A. & Lindén, M. 2012. Ekonomiskogarna
smälter in i landskapsbilden. Skogsbrukets
utvecklingscentral Tapios publikationer.
15
Skogsbrukets
utvecklingscentral Tapio
Norra Järnvägsgatan 21 B
FI-00100 HELSINGFORS
FINLAND
tfn + 358 294 32 6000
fax + 358 294 32 6001
[email protected]
www.tapio.fi
