Pacifism och andra världskriget

Örebro universitet
Humanistiska institutionen
Pacifism och andra
världskriget
En undersökning av en svensk kristen tidnings
pacifistiska hållning under andra världskriget
Mikael Wiberg
C-uppsats i historia
Vårterminen 2009
Handledare: Gunnela Björk
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning _________________________________________________________ 2
Inledning __________________________________________________________________ 4
Forskningsläge _____________________________________________________________ 5
Pacifism _______________________________________________________________________ 5
Svensk pacifism och krigssyn under 1900-talet ________________________________________ 6
Linjer i svensk press under andra världskriget ________________________________________ 7
Svenska kyrkan, demokratin och nazismen ___________________________________________ 9
ÖM, Missionsbaneret och andra världskriget ________________________________________ 10
Sammanfattning _______________________________________________________________ 11
Problem och frågeställningar_________________________________________________ 12
Material, källkritik, metod och avgränsning _____________________________________ 13
Bakgrund, ÖM:s framväxt ___________________________________________________ 14
Undersökning _____________________________________________________________ 15
Synen på krig, krigets väsen och dess konsekvenser __________________________________ 15
Krigets konsekvenser ___________________________________________________________________ 15
Krigsförespråkarkritiken och moralfallet ____________________________________________________ 16
Kriget i ord och berättelse _______________________________________________________________ 17
Krigstjänstvägrarfrågan _________________________________________________________________ 18
Positiv och negativ syn på krig ____________________________________________________________ 19
Sammanfattning _______________________________________________________________________ 20
Krigets orsaker ________________________________________________________________ 21
Människans egentillräcklighet ____________________________________________________________ 21
Tidsandan ____________________________________________________________________________ 22
Sammanfattning _______________________________________________________________________ 24
Synen på stormakterna _________________________________________________________ 25
Synen på de totalitära regimerna _________________________________________________________ 25
De allierade, axelmakterna och den neutrala tonen ___________________________________________ 26
Sammanfattning _______________________________________________________________________ 28
Synen på Norden ______________________________________________________________ 28
Konflikten Finland-Sovjetunionen _________________________________________________________ 28
Konflikten Norge-Tyskland _______________________________________________________________ 30
Sammanfattning _______________________________________________________________________ 31
Diskussion ________________________________________________________________ 31
Synen på stormakterna och radikalpacifismen _______________________________________ 32
Synen på Norden, tendenser av pragmatisk pacifism __________________________________ 34
2
Slutsatser_____________________________________________________________________ 35
Sammanfattning ___________________________________________________________ 36
Källor och litteratur ________________________________________________________ 37
Tryckt källa ___________________________________________________________________ 37
Litteratur _____________________________________________________________________ 37
3
Inledning
Den 1 september 1939 blev startpunkten för ett nytt världskrig då tyska trupper bröt in över
Polens gränser . Det skulle dröja till 1945 innan kriget tog slut och som en ö i ett stormigt hav
hade Sverige undkommit direkta militära sammandrabbningar. Kriget gick dock inte
obemärkt förbi. Från radiostationer och i tidningsartiklar pumpades information om militära
sammandrabbningar, stormaktspolitik, småstatskamp, kulturell förstörelse och mänskliga
tragedier ut till folket i de svenska hemmen. Även många kristna tidningar, däribland Örebro
Missionsförenings missionstidning Missionsbaneret (MB), skrev om och tolkade
händelseförloppet.
Skribenterna i denna tidning hade tidigare erfarenhet av utlandsrapportering. Örebro
missionsförening (ÖM) hade före krigsutbrottet missionärer i en rad olika länder i flera
världsdelar. På grund av kriget isolerades många av föreningens missionärer från den svenska
verksamheten. Verksamheten fortsatte dock, liksom tidningen, under hela kriget.1
Även Missionsbaneret påverkades som sagt av krigets problematik och hade synpunkter på
förhållandena. Vem hade rätten på sin sida? Vad var orsaken till kriget? Vem bar skulden?
Vem skulle man hålla på, eller, skulle man hålla på någon över huvud taget? Var det över
huvud taget rätt att ta till vapen för att försvara mänskliga värden eller styrelseskick som
demokratin?
Den sista frågan är nog så intressant. Alf W. Johansson talar om en nazistisk utmaning. Det
handlar om den svenska statens, och svenskarnas ageranden inför de krav Nazityskland
ställde. För att på bästa sätt manövrera landet ur krisen balanserades politiken mellan dessa
och andra stormakters krav.2 Nazismen utgjorde en utmaning på många olika områden, men
även ett hot mot svenskarnas frihet. Hitler kunde ju när som helst beslutade sig för att
invadera Sverige i syfte att en gång för alla lägga landet under den nazistiska regimen. Även
det kommunistiska Sovjetunionen utgjorde ett liknande hot. Hur ställde sig
Missionsbaneret/ÖM sig till frågan om rätten att ta till vapen mot dessa totalitära,
kristendomsfientliga och aggressiva stater under andra världskriget?
Uppsatsens syfte är att se hur tidningen Missionsbanerets pacifistiska grundsyn såg ut och
undersöka hur denna påverkades av andra världskriget, men även påverkade synen på andra
världskriget. Syftet inbegriper även tidningens syn på de krigsförande staterna och deras rätt
att föra sin krigspolitik. Detta blir särskilt intressant när det exempelvis gäller Englands
krigsföring mot det tyska hotet och Finlands uppslutning på Tysklands sida och landets
offensiva krigsföring mot det kommunistiska hotet. Men det handlar även om tidningens syn
på staternas moral och ideologier. Fanns det exempelvis bra eller dåliga ideologier, och om så
var fallet, kunde en stat med en bra ideologi rättfärdiga ett krig mot en stat med en dålig
ideologi?
1
Janzon, Göran (2008), Den andra omvändelsen. Från svensk mission till afrikanska samfund på
Örebromissionens arbetsfält i Centralafrika 1914-1962, passim.
2
Johansson, Alf W. (2006), Den nazistiska utmaningen. Aspekter på andra världskriget, passim.
4
Forskningsläge
Pacifism
Information omkring begreppet pacifism och vad det innebär går att återfinna i exempelvis
Nationalencyklopedin. Här beskrivs pacifism som en ideologisk hållning som avvisar
våldshandlingar utifrån en religiös eller etisk grund. I fredsrörelser och i formuleringen och
tillämpandet av strategier där syftet varit att betona ickevåldet har pacifism ofta utgjort en
dominerande hållning.3
Pacifismen avvisar även våldshandlingar i självförsvarssyfte, men här finns en viss skillnad i
synen på allmängiltigheten. Två olika typer av självförsvarspacifism nämns, den pragmatiska
och den kategoriska. Enligt Nationalencyklopedin kan den pragmatiska pacifismen ta hänsyn
till det politiska syftet eller till våldets art och således tillåta vissa typer av våld. Kategorisk
pacifism ställer sig dock emot all våldsanvändning. En tidnings pacifistiska hållning kan
således kategoriseras efter sin art av pragmatisk eller kategorisk pacifism. Pacifismens
huvudproblem är vilket förhållningssätt som ska intas mot en hänsynslös motståndare som
inte tar hänsyn till ickevåldets principer och påverkningssätt.4 Detta problem kommer att
behandlas i undersökningen och analysen som en del av uppsatsens syfte.
I boken Fred under korset. En teologisk reflektion över krig och fred, våld och ickevåld och
en granskning av var kyrkorna står i dessa frågor skriver Leif Herngren en del omkring
pacifismen i den kyrkliga historien. Tre olika kyrkliga inriktningar nämns som under de
senaste 500 åren vuxit fram och som på olika sätt ställer sig emot krig. Dessa inriktningar har
på grund av sin pacifistiska hållning fått namnet fredskyrkor. De tre är Mennoniterna,
Kväkarna och Church of Brethren (Bröder i Kristus). Mennoniterna ställde sig bakom stat och
övermakt så länge denna stod för fred och rättvisa. Om samhället däremot började ställa krav
på de kristna som gick emot deras tro förespråkades olydnad.5
Kväkarna, med dess grundare George Fox, arbetade för kyrkans oberoende gentemot staten.
Följande text överlämnades 1661 till kungen av England, Charles II.6
Vi tar fullständigt avstånd från att gripa till vapen i någon form av krig, tvist eller stridighet för
vilket syfte och under vilken förevändning det vara må. Den Kristi ande som leder oss är inte
föränderlig, så att den en gång kan befalla oss ta avstånd från något såsom varande av ondo och
en annan gång att begagna oss av det; och vi vet med säkerhet och vittnar om detta inför
världen, att Kristi ande, som leder oss till Sanningen, aldrig kommer att få oss att gripa till
vapen mot någon människa, varken för Kristi rikes skull eller för något rike av denna världen.
Church of Brethren hävdade tidigt vikten av det pacifistiska arbetet. Även dessa ställde sig
emot att våld gick att förena med kristen tro och utmanade kyrkan att lägga våldet som
lösning på problem åt sidan.7
3
2 0 0 9 - 1 1 - 1 8 N A T I O N A L E N C Y K L O P E D I N • L Å N G http://www.ne.se/lang/pacifism
Ibid.
5
Herngren, Leif (1988), Fred under korset. En teologisk reflektion över krig och fred, våld och ickevåld och en
granskning av var kyrkorna står i dessa frågor, s. 114 f.
6
Ibid.
7
Ibid.
4
5
Svensk pacifism och krigssyn under 1900-talet
Ellen Larson har i Etiska argument i den svenska freds- och försvarsdebatten under åren
1957-1970 undersökt den allmänna och kristna debatten omkring krig, rustningar och fred i
Sverige. Larson behandlar bland annat atomvapendebatten som drog igång vid mitten av
1950-talet, samt vapenvägrarfrågan.8 Synen på Sveriges försvar skiftade och ja och nej sägare
till införandet av exempelvis kärnvapen återfanns både bland religiösa och ickereligiösa
debattörer.9 De kristna som ställde sig positiva till försvaret kunde exempelvis åberopa rätten
till nödvärn. En annan uppfattning var att den kristne som soldat hade rätt att döda då han
fungerade inom krigsmakten. Staten med dess krigsmakt sågs här som en del av Guds verktyg
till att hindra ondskans framfart och som en del i rättsordningens och kärlekens tjänst. Andra
menade dock att den kristne i sin plikt att visa kärlek till medmänniskor, utifrån Jesu exempel,
uteslöt all våldsanvändning, inklusive soldatens våld mot den angripande fienden.
Ett annat argument till krigsmaktens fördel var att krig sågs som något i grunden ont, men
eftersom kriget var en realitet var det enda realistiska att i den paradoxala situationen välja det
”mindre onda” framför något värre, exempelvis förslavning under kommunismen och dess
förgiftande ideologi. I motsats till detta fanns det de som menade att tron på Gud skulle ges
mer tyngd och att det ur detta fanns andra vägar. Om människan förtröstade på Gud kunde
situationen ta en annan riktning även om det ur ett mänskligt perspektiv från en början kunde
se orealistiskt ut.10
Kriget kunde även betraktas som Guds straff över synden för att få människor att byta
inriktning i sina liv, från exempelvis ohederlighet till hederlighet. Men det kunde även ses
som en konsekvens av att människor inte vågat tro på Guds seger i världen. Krigsmakten
kunde även betraktas som en rent militärpolitisk fråga i viss mån skild från etiska problem.11
Ingmar Gustafsson behandlar i Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 19001921opinionsyttringar och politiska ställningstaganden inom framförallt Svenska
Missionsförbundet, utifrån synen på freds- och försvarsfrågan. Gustafssons resultat visar på
komplexiteten omkring denna fråga även under denna period. De kristnas olika
förhållningssätt känns igen från Larsons resultat, som exempelvis synen på kriget som ett
Guds verktyg till att tukta nationer, försvarskriget som berättigat i den rådande situationen
eller kriget som helt oförenligt med Jesu lära.12
Gustafsson nämner även den skiftande syn som fanns på krigsmakten under början av 1900talet. Medan vissa, speciellt inom den politiska högern, ansåg att ett starkt försvar gynnade
freden genom sin avskräckande effekt ansåg andra att fredsvägen gick genom internationella
överenskommelser. Genom diplomatiskt arbete skulle mellanfolkligt samförstånd
åstadkommas och rustningskostnaderna skulle då kunna begränsas.13 Även en pacifistisk syn
8
Larson, Ellen (1973), Etiska argument i den svenska freds- och försvarsdebatten under åren 1957-1970, s. 1318.
9
Larson (1973), s. 78 f.
10
Larson (1973), s. 62-67.
11
Larson (1973), s. 72 f.
12
Gustafsson, Ingmar (1987), Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921. Debatten inom Svenska
Missionsförbundet, s. 76.
13
Skiftande synsätt på krigsmaktens fredsbevarande funktion fanns även efter andra världskriget. Ett
antimilitaristiskt alternativ var tanken om ”Röda korsstaten Sverige”. Säkrandet av freden skulle här ske bland
6
fanns med skiftande motiveringar då den kunde vara politiskt, etiskt och/eller religiöst
betingad. Medan vissa avsade sig all verksamhet inom krigsmakten kunde andra tänka sig att
arbeta civilt inom densamma.14
Kristna ledare återfanns inom de olika ideologiska grupperingarna och deras respektive syn på
försvaret, alltifrån nationellt inriktade, för ett starkt försvar, till en mer liberal sparsam syn på
försvaret, och pacifister.15
Linjer i svensk press under andra världskriget
Forskning som behandlar den svenska pressens syn på och förhållningssätt till omvärlden och
Sveriges position under andra världskriget är relativt utförlig. Här kommer dock fokus läggas
på forskningsprojektet ”Sverige under andra världskriget”. Forskningsprojektet har genererat
ett par avhandlingar där ett stort antal svenska tidningar analyserats utifrån deras åsikter om
Europas och Sveriges situation, orsaken till denna och framlyfta lösningar på problemen.
I forskningsprojektet har Åmark, Johansson och Nybom arbetat fram sex utrikespolitiska
doktriner, eller linjer, som de analyserade tidningarna sorterats under efter sina förda debatter.
Dessa linjer innefattar främst synen på Sveriges situation och handlingsmöjligheter. Linjerna
kan emellertid såklart även användas i kategoriserandet av tidningarnas syn på hur stater i
allmänhet borde föra sin politik. Detta har bland annat Åmark gjort i en del av sin
avhandling.16 Även Missionsbaneret kommer att kategoriseras efter dessa linjer och
därigenom placeras in i ett större svenskt sammanhang.
Två grundperspektiv för linjerna framträder, där det ena fått namnet realism och det andra
idealism. Det realistiska tankesättet utgick ifrån att människan i grunden var en aggressiv och
ond varelse med vilja att dominera, vilket påverkade hela samhällssystemet, även relationerna
mellan staterna. Denna relation utgjordes av en ständigt pågående konkurens och maktkamp.
Varje lands inre struktur fick en underordnad roll då en tro fanns att maktkampen var
oberoende av denna. Nazismen betraktades därför inte som orsak till konflikterna.
Maktkampen behövdes dock inte nödvändigtvis uttryckas i krig vilket kunde förhindras.17
Den säkerhetspolitiska linjen tog sin utgångspunkt i detta maktperspektiv. Denna linje innebar
att nationens säkerhet skulle maximeras. Detta kunde göras genom att Sverige anpassade sig
till den för stunden rådande maktsituationen i Europa. Men det ansågs även viktigt att landet
mobiliserade sina resurser, då särskilt krigsmakten. Den militära styrkan ansågs ytterst bidra
till att bevara Sverige som ett självständigt land och ge landet möjlighet att agera
utrikespolitiskt. Begreppet frihet relaterades till statens frihet gentemot andra stater och
inbegrep inte medborgarnas andliga och fysiska tillstånd. Rätten var inte bunden till moraliska
och politiska rättsprinciper utan utgick från staternas rätt att trygga sina statsbildningar.18
annat genom en överföring av försvarskostnaderna till u-landshjälp. Detta skulle ge landet internationell
respekt samtidigt som konflikthärdar i u-länderna mildrades. Se exempelvis Larson (1973), passim & s. 86-92
14
Gustafsson (1987), s. 24.
15
Gustafsson (1987), s. 226-237
16
Nybom, Thorsten (1978), Motstånd – anpassning – uppslutning. Linjer i svensk debatt om utrikespolitik och
interntionell politik 1940-1943, s. 10.
17
Nybom (1978), s. 9 ff.
18
Nybom (1978), s. 11 f.
7
Den andra linjen, eller doktrinen, som utgick från ett realistiskt grundperspektiv var den
expansionspolitiska linjen. Enligt denna linje sågs makten som ett mål i sig självt snarare än
ett verktyg till att nå andra mål. Utrikespolitikens mål var här att utvidga sin militära, politiska
och ekonomiska överhöghet över nya områden. Här sågs maktkamp och krig nästan som
något positivt snarare än som något ofrånkomligt och inbyggt i systemet, vilket var den
säkerhetspolitiska synen. I kampen försvarades och förtjänades rätten till existensen.19
Den andra huvudgruppen, idealismen, hade framkommit i direkt protest till maktpolitiken.
Konflikterna sågs inte som ett naturgivet fenomen utan påverkades av politiska, moraliska och
ekonomiska förhållanden och tankesätt. Dessa kunde därför mycket väl se det nazistiska
maktövertagandet i Tyskland som direkt orsak till kriget. Krigen skulle försvinna först när
utrikespolitiken lades i folkets händer. Vidare skulle den inre kvalitativa expansionen väljas
framför den yttre expansiva expansionen.20
En huvudlinje inom idealismen var den isolationspolitiska linjen. Politiskt och militärt
engagemang utrikes, liksom fastställda moraliska och ideologiska ställningstaganden sågs här
som konfliktfaror och skulle därför undvikas. All utrikespolitik och militär beredskap skulle
vara defensivt inriktad. Isolationspolitiken gällde dock inte de demokratiska stormakterna som
med sin våldsmakt hade ett ansvar, men även en rättighet, att hålla ordning och skydda de
grundläggande politiska och moraliska värdena. De mindre staterna hade däremot politiska
och moraliska rättigheter att behålla sin neutralitet, även om detta kunde gynna demokratins
motståndare, i detta fall Tyskland.21
En annan linje var den moraliska. Denna utgick från ett moraliskt perspektiv där alla
handlingar skulle bedömas utifrån sin moraliska halt. Varje politiskt beslut var en moralisk
valsituation där strategiska och taktiska överväganden aldrig fick styra. Rättsbegreppet var
oföränderligt och påverkade valet av handlingslinjer och samarbetspartners.22
Den tredje linjen, den självständighetspolitiska, försökte gå en medelväg mellan den helt
igenom moraliska politiken och den isolationspolitiska oviljan till positionsstaganden inom
olika områden. Även här var utrikespolitiken begränsad till att omfatta nationens fred och
välfärd. Linjens neutralitetstankar utgick ifrån det aktuella svåra världsläget under andra
världskriget. Eftersom den kollektiva säkerhetspolitiken brutit samman tjänade det inte
mycket till att små stater försökte hålla fast vid denna politik då det inte gav någon verkan
utan endast utsatte länderna för faror. En liten stat sågs dock ha ett ansvar för den
internationella politiken genom att bevara sin egen inre demokratistruktur och sin frihet då
demokratin i stort ansågs gynnas av detta. Om självständigheten hotades, men endast då,
måste freden komma i andra hand.23
Den fjärde linjen var den revolutionära, eller den kollektiva säkerhetspolitiska linjen. Denna
utgick från ett klassperspektiv där konflikterna tolkades utifrån motsättningar mellan
exempelvis olika imperialistiska stater eller intressen. Här blev det av betydelse att hålla
staten utanför kriget då man inte ville beblanda sig med de imperialistiska uppgörelserna.24
19
Nybom (1978), s. 12 f.
Nybom (1978), s. 13 ff.
21
Nybom (1978), s. 17 ff.
22
Nybom (1978), s. 16 f.
23
Nybom (1978), s. 19 ff.
24
Åmark, Klas (1973), Makt eller moral, Svensk offentlig debatt om internationell politik och svensk utrikes- och
försvarspolitik 1938-1939, s. 146.
20
8
Klas Åmarks avhandling behandlar den svenska tidningsdebatten om den internationella
politiken och den svenska utrikes- och försvarspolitiken åren 1938 och 1939. Åmark
analyserar ett stort antal svenska tidningar där bland annat Anschluss- och Munchenkriserna
och Pragkuppen fokuseras. Utifrån dessa händelser ser Åmark dels på tidningarnas syn på
orsakerna till konflikterna, dels på synen hur konflikterna borde lösas.25 Åmarks resultat visar
bland annat att högertidningar ofta följde ett realistiskt tankesätt och var tysklandsvänliga
medan vänster- och liberala tidningar ofta utgick från idealismen. Flera idealistiska och
realistiska tidningar ansåg dock att krigsmakten hade stor betydelse för säkerheten. Åmark har
dock funnit intressanta avvikelser. En sådan var exempelvis tidningen Arbetet som intog en
avvägande hållning till krig. Tidningen var beredd att tillåta en tysk ekonomisk expansion och
trodde att nazismen kanske skulle mildras om försörjningsfrågorna löstes.26
Svenska kyrkan, demokratin och nazismen
Lars Gunnarsson har skrivit en avhandling om hur svenska kyrkans teologiska värderingar
bestämde värderingar i frågor av politisk karaktär. Kyrkans värdering av demokratin och
nazismen har satts i fokus. 27 Även om avhandlingen inte är inriktad på att besvara frågor om
inställningen till pacifismen ger den en god bild av svenska kyrkans ställningstaganden strax
före och under den aktuella perioden.28
Under 30-talet fanns det enligt Gunnarsson inom svenska kyrkan en stark krissyn på
samhällets andliga och moraliska tillstånd. Orsaken till krisen ansågs vara samhällets
sekularisering och en kritisk hållning intogs till materialismen, individualismen och den
moderna tekniken. Även humanismens utbredning betraktades med kritiska ögon. Från vissa
håll sågs humanism och kristendom som rena motsatser medan den från andra håll betraktades
som positiv och utsprungen från kristendomen själv, men att kontakten med kristendomen
brutits. Humanismen sågs i det senare exemplet som en bra ideologi så länge som
kristendomen utgjorde grunden. Liknande synsätt fanns omkring demokratin under slutet av
30-talet. Tidens anda kännetecknades enligt en del av en bristande tilltro till giltigheten av
religiösa och etiska principer. Kritiken av nöjeslivet och den materiella kulturen var vanlig.
När det gäller krisens orsaker betraktades kyrkan från vissa håll som delaktig i framväxten av
krisen medan den från andra håll sågs som icke delaktig.29
Inställningen till nazisternas maktövertagande i Tyskland var delad. Dels fanns det de som
hade en positiv syn utsprungen ur antikommunism, demokratikritik (främst kritik av den
kristendomslösa demokratin och dess negativa påverkan på moralen), moralism, nationalism
och antisemitism (användes dock inte som ett motiv). Dels fanns en negativ inställning som
lyfte fram demokratin med dess kristna grund (det sekulariserade samhället hade lett fram till
nazismens maktövertagande) och kritik av judepolitiken (antisemitismen var dock aldrig
någon huvudfråga).30Under slutet av 30-talet inriktades debatten inom svenska kyrkan till
25
Åmark (1973), s. 20 f, 26 & passim.
Åmark (1973), passim.
27
Gunnarsson, Lars (1995), Kyrkan nazismen och demokratin. Åsiktsbildning kring svensk kyrklighet 1919-1945,
s. 25.
28
Forskning om frikyrkliga förhållningssätt till omvärlden under perioden finns. För en mer allmän genomgång
av frikyrklig etik se exempelvis Bortom syndakatalogen. En studie av svensk frikyrklig etik från 1930-talet till
1990-talet av Björn Cedersjö.
29
Gunnarsson (1995), s. 75-88.
30
Gunnarsson (1995), s. 89-110.
26
9
synen på kyrkans ansvar för den hotade demokratin. Här fanns exempelvis en antinazistisk
linje som hävdade att kyrkan inte explicit skulle ta ställning i politiska frågor. Detta på grund
av att det inte ansågs gå att utifrån kristendomen formulera politiska värdesattser.31
ÖM, Missionsbaneret och andra världskriget
Vad finns det då för forskning med direkt anknytning till ÖM, dess teologi och förhållande till
andra världskriget? Göran Janzon behandlar ÖM med dess centralafrikanska mission fram till
1962 i sin avhandling Den andra omvändelsen. Janzon beskriver även hur ÖM:s verksamhet
tog form och växte fram omkring sekelskiftet genom dess förgrundsgestalt John Ongman och
hur den teologiska grundsynen såg ut. Eftersom studien behandlar missionsverksamheten är
det denna som fokuseras i framställningen. Beskrivningen av den teologiska grundsynen
vidrör dock i viss mån tankegångar som har betydelse för förståelsen av Missionsbanerets
pacifistiska tankesätt samtidigt som den ger en bra inblick i ÖM:s syn på sin omvärld.32
Hur såg då denna teologiska grundsyn ut? Enligt Ongman var Bibeln Guds felfria ord och
sågs som lösningen på människans problem samtidigt som problemets art fokuserades.
Människan stod i en situation som syndare skild från Gud, men Gud hade inte övergivit henne
utan sänt sin son till världen för att rädda den. Guds son var Jesus Kristus som genom Guds
försoningshandling33 blev människans ställföreträdare. Men i Ongmans syn ingick även
människans fria vilja. Människan hade fri möjlighet att välja tro på Jesu lidande för
människans skull och den gåva som erbjöds henne, full försoning på alla plan med sin skapare
och personlig upprättelse (frälsning). Ongman trodde dock inte att alla skulle välja ta emot
Jesu gåva. Kyrkan, de kristna, de som genom Guds kärlek och nåd tagit emot Jesus i sina liv
och fått en personlig relation till Gud, ansågs ha en viktig uppgift att föra vidare budskapet till
andra människor. Det sågs helt enkelt som kyrkans huvuduppgift att göra Jesus känd och Gud
var angelägen om att människor fick reda på detta.34
Förutsättningen för att de kristna skulle kunna föra vidare budskapet på ett bra sätt låg i deras
fortgående relation till Gud där de fick erfarenheter av Guds tankar, omsorg och nåd för
människorna. Fungerade denna bra skulle en iver att vinna nya människor till Kristus
utvecklas.35 Ongman menade vidare att Bibelns budskap om frälsning genom Jesus gällde alla
människor i hela världen. Enligt Janzon var Ongmans teologiska grundsyn även representativ
för ÖM ända till 1960-talet. Den mest framträdande ledaren för ÖM under andra världskriget
var John Magnusson. Liksom Ongman tog Magnussons allvarligt på Bibelns budskap till
människan.36
Janzon nämner även Ongmans förhållningssätt till krig. Under första världskriget intog han en
avvisande position gentemot fredsarbete då han såg kriget som Guds straffdom och därför
som oundvikligt. Därför såg han det även som onödigt att be om att kriget skulle ta slut.
Ongman ändrade dock uppfattning när han såg krigets fasor och ordnade en bön- och fastedag
31
Gunnarsson (1995), 199 ff.
Janzon (2008), s. 59-114.
33
Enligt Bibeln och kristenheten i stort tog Guds son genom sin död på korset straffet för människans alla
synder (skadliga handlingar mot medmänniskor och Gud) på sig själv. Människan anses därför kunna få full
förlåtelse och iakttas av Gud som om de vore helt felfria eftersom straffet redan är utfört, på Gud.
34
Janzon (2008), 102 ff.
35
Janzon (2008), 104 ff.
36
Janzon (2008), s. 494 f.
32
10
1918 för att kriget just skulle ta slut. Tanken om att krig var oundvikligt kom dock tillbaka vid
senare tillfällen.37 Även Gustafsson omnämner denna krigssyn hos Ongman38
Även perioden under andra världskriget behandlas, men fokus riktas då på själva
missionsverksamheten. En annan avhandling som vidrör ÖM under andra världskriget är
Alvin Isbergs redogörelser om den svenska missionen i Estland. Här finns ett avsnitt om
ÖM:s Estlandsmission vars verksamhet sträckte sig fram till 1943, men liksom Janzons
avhandling är det framförallt verksamheten och inte synen på kriget i sig självt som
problematiseras.39 Det finns dock forskning som fastslår att ÖM under andra världskriget mer
eller mindre var påverkade av pacifistiska tankesätt. Herngren menar exempelvis att det i
frikyrkorna sedan länge funnits en pacifistisk tradition men att styrkan i denna skiftat mellan
samfunden.40 Denna pacifistiska tradition var även ÖM en del av.
Sammanfattning
Forskningen visar att synen på kriget och krigsmakten under 1900-talet skiftade starkt mellan
olika politiska block, men även mellan kristenheten i stort. Kristna ledare återfanns inom den
nationellt inriktade synen på försvarsmakten som positiv och inom den mer liberala
sparsamma synen på försvaret, men även inom de pacifistiska rörelserna.
Det fanns sex olika linjer den svenska pressen i allmänhet följde under kriget. Dessa linjer
utgick ifrån två olika grunduppfattningar om konflikternas orsaker och staternas förhållanden
till varandra: den realistiska och den idealistiska. Den realistiska, som betonade den naturliga
maktkampen, följdes främst av högertidningar och var mer tysklandsvänliga, medan den
idealistiska, som menade att ländernas inre strukturer hade avgörande betydelse, företräddes
av vänstertidningar, men även liberala tidningar. Tidningarna hade olika syn på hur landet
borde agera inför andra världskriget, men många tidningar, både realistiska och idealistiska,
ansåg att krigsmakten hade stor betydelse för landets säkerhet. Avvikelser fanns dock, som
exempelvis Arbetets avvägande hållning till krig. Tidningen var beredd att tillåta en tysk
ekonomisk expansion och trodde att nazismen kanske skulle mildras om försörjningsfrågorna
löstes.
Inom de kristna rörelserna kunde krig motiveras utifrån medborgarnas skyldigheter att lyda
statsmaktens rättsordning som ytterst ansågs vara tillsatt av Gud. Krigsmakten sågs som ett
skydd mot orättfärdiga angrepp mot det egna landet. Krig kunde också betraktas som något
mindre ont, men även förklaras som exempelvis Guds straff. Krigsmotståndarna kunde dock
mena att dödande var fel även i krigssituationer då det gick emot den kristna trons
grundsatser. Vidare fanns det de som ansåg att det fanns andra möjligheter än krig eller en för
etiken nedbrytande ockupation. Förtröstan på den kärleksfulle och i alla lägen välmenande
Guden ansågs kunna förändra mer än vad man först kanske skulle tro.
När det gäller kristenhetens syn i förhållande till exempelvis nazismen skiftade synen i
exempelvis kyrkans roll när det gällde demokratin och hur den nazistiska utmaningen borde
hanteras. Frågan gällde ofta om kyrkan skulle förbli neutral eller engagera sig aktivt i
politiken.
37
Janzon (2008), 106 f.
Gustafsson (1987), s. 165.
39
Isberg, Alvin (1978), Svensk mission och kyrklig verksamhet i Estland 1873-1943, s. 175 f.
40
Herngren, Leif (1988), s. 127.
38
11
Även ÖM:s teologiska grundsyn har belysts. ÖM hade tidigt en stark tro på Bibeln som Guds
ord och lösning på människans problem, Guds försoningshandling genom Jesus, alla
människors möjlighet att bli räddade oberoende av nationalitet och bakgrund, liksom
människans fria vilja. Grundsynen är användbar i förståelsen av mer specifika frågeställningar
om ÖM:s syn på sin omvärld, som exempelvis när det gäller synen på krig, och kommer
därför att användas i tolkningen av materialet och i diskussionen.
Forskningsläget ger en god bild av den svenska pressen strax före och under andra
världskriget. Likaså omkring kyrkans inställning till krig och krigsmakt under 1900-talet. Det
kan dock vara motiverat att ytterligare belysa frågorna. Genom att belysa ÖM:s
förhållningssätt till andra världskriget med dess problematik hoppas jag kunna ytterligare
frambära missionsförbundets syn på sin omvärld och hur de i den specifikt svårbegripliga
situationen handskades med ett konkret problem, pacifismens grundproblem.
Problem och frågeställningar
Syftet är att undersöka tidningens och därmed ÖM:s pacifistiska grundsyn utifrån de specifika
problem andra världskriget medförde. Hur såg exempelvis den kristna tidningen på Tysklands
och Sovjetunionens aggressiva krigspolitik och Englands beslut att göra militärt motstånd?
Om det ansågs som rätt att militärt försvara sig mot dessa totalitära stater, hur motiverades i så
fall detta? Det är således tidningens hantering av pacifismens grundproblem som sätts i fokus.
I fastställandet av tidningens pacifistiska hållning kommer jag att använda mig av det
kategoriseringsverktyg som redovisats ovan i forskningsläget under rubriken ”pacifism”.
Tidningens pacifistiska hållning kommer att kategoriseras efter sin art av pragmatisk
respektive kategorisk pacifism.
Tidningens pacifistiska syn kommer att undersökas på två olika sätt. Dels kommer allmänna
synpunkter på andra världskriget, och krig i största allmänhet, att redovisas och analyseras,
dels kommer denna ”pacifistiska grundsyn” att problematiseras och fördjupas utifrån synen på
konflikterna mellan de krigsförande staterna och deras rättigheter i dessa konflikter. Fokus
kommer att ligga på konflikterna mellan stormakterna. Ansågs det exempelvis rätt av England
att förklara krig mot det nazistiska Tyskland? Men fokus kommer även riktas mot
konflikterna mellan Sveriges nordiska grannländer och de totalitära staterna. Hur såg man
exempelvis på Finlands anslutning på Tysklands sida i fortsättningskriget och deras offensiva
krigsföring mot det ”farliga” kommunistiska Sovjetunionen? Även om utgångspunkten är
tidningens pacifistiska grundsyn så inbegriper syftet i viss mån även en kartläggning av
tidningens syn på de krigsförande staterna och deras ideologier i allmänhet.
För att ytterligare förstå tidningens argumentationslinjer och hur dessa påverkades av
tidningens kristna syn, och för att tolka resultaten rätt, kommer även tidningens syn på krigets
orsaker att redovisas och diskuteras för att sedan användas i analysen. Följande frågor
används i undersökningen till att få svar på uppsatsens syfte och problem:
Vilken syn hade tidningen på krig i allmänhet och andra världskriget i synnerhet?
Vad var synen på andra världskrigets orsaker?
12
Hur betraktades stormakternas inbördes konflikter, deras medverkan i kriget och deras
ideologier i förhållande till tidningens ”pacifistiska grundsyn”?
Hur betraktades Finlands, Norges och (Danmarks) situation, deras motstånd och deras
eventuella rättigheter till sin mark i förhållande till tidningens ”pacifistiska grundsyn”?
Material, källkritik, metod och avgränsning
Det material jag använt mig av är uteslutande Örebromissionens missionstidning
Missionsbaneret. Tidningen fungerade bland annat som kontaktlänk mellan ÖM:s
missionsverksamhet och dess understödjare och sympatisörer.41 Artiklarna i tidningen
kommer dels från de egna leden42, dels referat och citerade artiklar fån andra i huvudsak
kristna tidningar. Artiklarna innehåller personliga vittnesbörd om Guds ingripande i specifika
situationer, refererade predikningar, redogörelser för olika förhållanden i Sverige och övriga
världen, missionärsberättelser, undervisning om kristen tro och mer allmän information om
ÖM:s aktiviteter. I denna uppsats betraktas tidningen som ett öppet forum för ÖM:s
understödjare, sympatisörer och ledning då även medlemmar längre ned i leden verkar ha haft
möjlighet att få med artiklar i tidningen. Tidningens syn i olika frågor, som framträder i
artiklarna, betraktas som representativ för den syn förbundet ÖM hade på sin omvärld. Det
finns såklart en risk i att göra på detta sätt då enskilda skribenters åsikter inte nödvändigtvis
behöver vara representativa för förbundets ståndpunkter i frågan. Detsamma gäller för
tidningens ledning och deras urval av artiklarna.
För att få med eventuellt intressanta artiklar även före krigsutbrottet och efter fredsslutet har
tidningens material studerats mellan perioden 17 november 1938 till 27 september 1945.
Uppsatsen har inte strukturerats efter att besvara frågor om förändring över tid.
Förändringsaspekten finns inte heller med som fastställd fråga i frågeställningarna eller i
syftet. Hur tidningens syn påverkats av specifika händelser har dock varit en viktig ingrediens
i uppsatsen, även om inte undersökningens upplägg styrts av denna. Tidningens apokalyptiska
syn i relation till kriget, liksom synen på det judiska folket, har behandlats ibland, men bara
när det varit aktuellt för en vidare belysning och förståelse av uppsatsens problem och syfte.
Artiklarna har utvalts utifrån rubrikernas och innehållets anknytning till kriget och
världsläget. Detta har varit enkelt i de fall då rubrikerna exempelvis varit ”Kriget” eller ”En
värld i feber”. Ibland har artiklarnas rubriker dock inte varit lika tydliga om eventuellt
användbart innehåll vilket gjort det nödvändigt att skumma igenom många artiklar. Har
artiklarna visat sig kunna belysa problemområdet har de tagits med. Processen har dock visat
sig medföra fler artiklar mot slutet av perioden vilket förmodligen berott på att jag då fått
större erfarenhet omkring var det användbara materialet gick att återfinna. Detta bör dock inte
ha påverkat resultatet i någon större omfattning då artiklarna inte i första hand analyserats
kvantitativt.
Jag har försökt se tidningen utifrån ett brett perspektiv där allt som talat för respektive emot
ett visst ställningstagande eller positionstagandet inför ett problem redovisats och analyserats.
Ofta har åsikterna och positionstagandena varit tydliga då dessa tydligt angivits i artiklarna av
41
Janzon (2008), s. 95-100 & 493.
En del skribenter var återkommande under stora delar av undersökningsperioden. Även ÖM:s
missionssekreterare John Magnusson skrev ett par artiklar i tidningen.
42
13
skribenterna. Ibland har dock artiklarna varit otydliga i sitt positionstagande eller rent av talat
mot övriga åsikter som tidningen stått för. I sådana fall har jag försökt diskutera artikeln och
föra fram möjliga tolkningar utifrån det helhetsintryck tidningen gett.
Tidningen har behandlats som en helhet. I vissa fall, då exempelvis artikeln i fråga mer
ingående diskuterats, har dock skribentens namn redovisats.
Bakgrund, ÖM:s framväxt
Tidningen Missionsbaneret var Örebromissionens (ÖM) missionstidning. Men vad var då ÖM
för något? En av de viktigaste initiativtagarna till att ÖM bildades var John Ongman (18441931). Denne växte upp i och omkring socknarna Oviken och Myssjön i Jämtland där han
kom i kontakt med kristen tro i hemmet och från väckelserörelser i trakten.43 Efter en längre
vistelse i USA mellan åren 1868-1889, där han var verksam i och påverkades av den
svenskamerikanska baptismen och amerikanska väckelserörelser, återvände han till Sverige
och kom till Örebro.44 I Örebro blev Ongman pastor i Örebro baptistförsamling och där togs
det första initiativet till bildandet av ÖM, vilket enligt Janzon skedde i december 1891.45
Ongman prövade olika verksamhetsmodeller. Medan vissa fungerade mindre bra i den
svenska kontexten och lades åt sidan visade sig andra vara värdefulla för verksamheten. Ett
exempel på en verksamhet som fungerade bra och som också fick betydelse för den
missionsvision som Ongman bar på var bibelkurser. Bibelkursen var bland annat öppna för
kvinnor vilket gick emot de principer det nationella organet för baptismen i Sverige, Svenska
baptistsamfundet (SB), lutade sig mot. I Örebro startades även en egen pastors- och
missionärsskola vid sidan av SB:s predikantskola, Betelseminariet, som fick namnet Örebro
missionsskola. Både bibelkurserna och missionsskolan hade stor betydelse för ÖM och deras
missionsarbete.46
Under år 1897 bröt ett hundratal medlemmar med Örebro baptistförsamling och bildade
Baptistförsamlingen Filadelfia. ÖM, liksom Ongman, följde med in i den nya församlingen då
han tackade ja till att bli deras pastor. Många av medlemmarna i ÖM var med och bildade
Filadelfiaförsamlingen och missionsverksamheten inom ÖM blev därför nära förenad med
församlingen.47 Viktigt att nämna i detta sammanhang är att det i Sverige under perioden
fanns en sammanhängande baptiströrelse (SB) med säte i Stockholm. En baptistisk grundsyn
är att församlingarna i huvudsak är självständiga. Utvecklingen under slutet av 1800-talet
ledde dock till ett större behov av en gemensam organisation för missionen vilket också
verkställdes 1889 genom bildandet av Sällskapet Svenska Baptist-Missionen. Mission kom att
bedrivas bland annat i Kongo, Kina och Estland.48 Även om ÖM blev en egen
missionsförening med säte i Örebro var den ända fram till 1937 en rörelse inom SB. Under
andra världskriget var således ÖM en självständig baptiströrelse utanför SB.49
43
Janzon (2008), s. 67 f.
Janzon (2008), s. 70-77.
45
Janzon (2008), s. 77 ff & 492.
46
Janzon (2008), s. 86 ff & 93 f.
47
Janzon (2008), s. 90 f & 492.
48
Janzon (2008), s. 64 ff.
49
Janzon (2008), s. 47 & 492.
44
14
Tidigt gjordes försök av ÖM att bedriva egen mission i andra länder utöver den
evangelisation50 man stod för och det stöd som getts åt en missionär i Paris. Ett första initiativ
togs då en missionär, Adolf Larsson, sändes till Brasilien. Han blev dock sjuk vid ankomsten
till Brasilien och dog strax därefter. Ett andra försök gjordes i Nordafrika men avbröts bland
annat på grund av missionärens otillräckliga hälsa och språksvårigheter. Efter detta kom man
under en tid att satsa mer på den inre missionen, evangelisationen. 51 Satsningar på yttre
mission kom istället att göras av Filadelfiaförsamlingen som 1908 sände en missionär till
Indien som dock även han blev sjuk och avled. 1912 sände Filadelfiaförsamlingen en
missionär åter till Brasilien som började sitt arbete bland den svenska befolkningen men
arbetade senare bland brasilianare och kolonister. 1917 beslöts att ÖM skulle överta
Filadelfiaförsamlingens utlandsmission och även påbörja nya initiativ i andra regioner såsom
Kongo, Kina och Ryssland. ÖM fick nu en styrelse och inregistrerades som juridisk person.
1921 fick ÖM sin tidning, Missionsbaneret, som fungerade som kontaktlänk med
understödjarna och sympatisörerna.52 Efter Ongmans död 1931 tog John Magnusson över
ledarställningen inom ÖM som dess missionssekreterare och innehade denna plats under hela
krigsperioden.53
Undersökning
Synen på krig, krigets väsen och dess konsekvenser
Krigets konsekvenser
Den som alltså är i stånd att se något ädelt i mördandet och förstörelsen, han måste ovillkorligen
vara åtskilligt annorlunda funtad än vi andra vanliga människor.54
Citatet ovan säger en hel del om tidningens inställning till kriget, och som vi ska se var kriget
inget man propagerade för. Redan innan krigsutbrottet fanns kritik mot Tysklands ageranden,
bildandet av de nya maktpolitiska blocken, rustningarna och den bristande fredsviljan. 55
Krigets utbrott förändrade inte denna inställning. Omkring en vecka efter Tysklands inmarsch
i Polen, och Englands och Frankrikes krigsförklaringar, finns en artikel i MB där en tydligt
negativ krigssyn framträder. Skribenten framhåller de oerhörda utgifter det första världskriget
medförde både vad gäller materiella kostnader och människoliv. 56 I samma nummer finns
även en artikel som tydligt tar avstånd från alla krigshandlingar. För skribenten är det
självklart att inte ta till vapen, trots oroliga tider, och en kritik riktas till kristna som tummar
på dessa ideal. Det står ju i strid med Jesu undervisning och ”… Guds ord är lika under alla
förhållanden…”57 Följande citat visar skribentens ”radikalitet” i frågan: ””Om någon kräver
ett stycke av Tyskland, så låt honom få det och ett stycke till. Om någon begär ’korridoren’ av
50
Evangelisation är ungefär detsamma som mission men inom landets gränser. Huvuduppgiften i både mission
och evangelisation är att sprida vidare budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus.
51
Janzon (2008), s. 84 ff & 92 f.
52
Janzon (2008), s. 95-100 & 493.
53
Janzon (2008), passim.
54
Missionsbaneret, 18 november 1943 s. 4.
55
Missionsbaneret, 23 mars 1939 s 2.
56
Missionsbaneret, 7 september 1939 s. 2.
57
Missionsbaneret, 7 september 1939 s. 3.
15
dig, så låt honom få den och en bit till. Om någon kräver Skåne, så låt honom få Blekinge
med - - -.””58
Några veckor senare, när Tyskland intagit Polen, tas ämnet upp igen av en annan skribent.
Denne medger att en sådan fredsståndpunkt av många upplevs som dåraktig och
verklighetsfrämmande. Skribenten följer dock den andras linje i frågan fullt ut. Om alla
präglades av en sådan inställning skulle ju krig aldrig uppstå, är ett argument. Skribenten
behandlar även pacifismens grundproblem. Denne menar dock att den fredliga vägen är bäst
även mot aggressiva motståndare och anser att det bästa hade varit om Polen frivilligt gett upp
landet till tyskarna. Ett motiv till detta är att en mängd soldater hade överlevt och likaså att
materiella värden bevarats vilket vid tidpunkten blivit en stor börda både för Tyskland och
Polen.59 När skribenterna ville visa på krigets negativa sidor redovisades ofta de förluster i
människoliv och materiella värden krigen förde med sig.60
Något som enligt skribenterna gjorde kriget än mer fruktansvärt var den teknologi som fanns
tillhands.
Det är fullt omvittnat av dem, som ha erfarenhet i det fallet, att krig – inte minst i vår moderna
tid och med de förstörelseredskap, som nu stå till buds – är ett så fasansfullt ont, att ingen kan
på förhand fullt förstå dess ohygglighet.61
En åsikt som tycks ha varit återkommande var att kriget sågs som ett av de värsta i
mänsklighetens historia, inte bara på grund av de krigsredskap som fanns utan även den
omfattning kriget hade. Följande citat är taget från en artikel den 30 december 1943. ”Gamla
tiders krig voro väl fruktansvärda också de men framstå dock i jämförelsen med det nu
pågående maskin-, mass- och totalkriget som rena idyllen. Världen har fallit offer för ett
bedrägeri av Satan själv, och orsaken är, att man icke har givit rum för kärleken till
sanningen.”62 Tidningens syn på krigets orsak skymtar fram. Citatet visar även på den starkt
negativa krigssynen. Följande citat belyser en skribents ståndpunkt vid krigsslutet.
Något motstycke har historien icke att uppvisa. Av enbart judarna dödades systematiskt inte
mindre än 6 miljoner – bakom fronterna. Döden krossade – döden genom rep, eld, elektricitet,
bly, stål och gas, hunger, köld och bakterier.63
Krigsförespråkarkritiken och moralfallet
Tidningen gick ibland hårt mot dem som talade för kriget på olika sätt. Följande citat är ur en
artikel som byggds upp av citat från artiklar i andra tidningar.
Det är ingen sällsynthet, att kriget framställes i en förskönande dager. Man talar i sådant
sammanhang gärna om plikt, självuppoffring och hjältedåd. Det har t. o. m. sagts, att ett krig är
för ett folk som en renande eld, som går hårt åt veklighet och omoral. Men all erfarenhet ger en
helt annan syn på krigets väsen och verkan. Direkt och indirekt verkar krig alltid
moralupplösande.64
58
Ibid.
Missionsbaneret, 12 oktober 1939 s 2.
60
Missionsbaneret, passim.
61
Missionsbaneret, 4 januari 1940 s. 2.
62
Missionsbaneret, 30 december 1943 s. 2.
63
Missionsbaneret, 23 augusti 1945 s. 2.
64
Missionsbaneret, 28 januari 1943 s. 2.
59
16
Artikeln fortsätter med att vara kritisk mot staternas rättfärdigande av sådant som i fredstid
normalt ansågs förbjudet och menar att om man trampar på ett Guds bud är det inte långt ifrån
att man även trampade ner de öviga. Skribenten fortsätter:
I en tid, då praktiskt taget hela världen är indragen i krig, är det oerhört lätt att hamna i fatalism
och hopplöshet. Krigets makter gå likt ohyggliga pansarvagnar fram även i människornas inre
värld och nedkämpa heliga känslor och moralbegrepp och lämna vägen öppen för allt slags
ont.65
Här tar skribenten första världskriget och mellankrigsåren som exempel och tror att detta krig,
på grund av sin ännu större omfattning, kommer leda till ännu svårare konsekvenser.66
En tanke som fanns var att kriget sänkte moralen hos folken.67 I en artikel den 2 mars 1944
finns följande syn på krigets följder. ”En annan sak är också klar: i krigets spår kommer att
följa en moralisk dekadans, som blir fruktansvärd. Ty under ett krig förvildas folken. Alla
normer och rättsbegrepp suddas ut. Kanske kommer de moraliska frågorna att överskugga alla
andra efterkrigsproblem.”68 Sveriges befolkning ansågs även de påverkas av moralfallet trots
att de skonats från direkta militära sammandrabbningar.
Helt visst har kriget utövat sitt inflytande. Vårt folk har under dessa mörka och blodiga år
förändrats. Krigstider är alltid nedgångstider för ett folk. Fastän vi kunnat hålla oss utanför den
blodiga uppgörelse, har kriget kastat sin skugga över vårt folk. Det har tvivelsutan skett en
nedgång när det gäller seder och moral. Det har skett en uppluckring, som är skrämmande. 69
Något som sågs som fruktansvärt var att många kristna i de krigsförande länderna dragits in i
krigsföringen. Budskapet var tydligt. Krigföring hade ingenting med det kristna
kärleksbudskapet att göra.70 Lite om vad de kristnas syn på krig enligt en skribent borde vara
kan belysas av följande citat:
Därför är det något mycket osympatiskt, då kristna ledare stiger fram och välsignar vapnen. Gud
måste nog ibland skämmas lite smått över sina egna barn. Det gör han, då de visar, hur litet de
förstått hans syftesmål och mening. Gud är kärleken – det står kvar, även om hans barn går
våldets väg.71
Följande två citat visar även de tydligt på en syn på att kristendom och krig inte gick att
förena. ”Och än en gång får vi klart för oss, att krig är djävulens uppfinning. Det är ett utbrott
av ondska och djuriskhet. Hur man kan förena kristen tro och militarism – det är en
besynnerlig gåta.” och ”Ty att den ena dagen ivra för militarism och den andra föra
försoningens talan, det passar inte en kristen.” 72
Kriget i ord och berättelse
I de ord skribenterna använde när de beskrev kriget framträder en tydligt pacifistisk attityd.
Medan krigsutbrottet beskrevs med orden ”vemod” och ”katastrof” benämndes kriget i stort
65
Ibid.
Missionsbaneret, 28 januari 1943 s. 2.
67
Missionsbaneret, 22 juli 1943 s. 2.
68
Missionsbaneret, 2 mars 1944 s. 4.
69
Missionsbaneret, 26 oktober 1944 s. 1.
70
Missionsbaneret, 28 januari 1943 s. 2.
71
Missionsbaneret, 14 augusti 1941 s. 1.
72
Missionsbaneret, 16 november 1944 s. 1.
66
17
vid fredsslutet som ”en övermåttan smutsig historia”.73 Kriget skildrades även med ord som
exempelvis ”vanvett”, ”eländet” och ”detta ohyggliga krig”74
Men tidningens negativa krigssyn visades även genom de historier tidningen valde att
referera. Den 5 oktober 1939 finns exempelvis ett referat från en artikel i en dagstidning som
redogör för hur barn uppfattar och påverkas negativt av kriget.75 Vidare finns det artiklar som
visar på soldaternas samvetskval efter att ha dödat och på den saknad och nöd soldaterna
kunde känna efter sina familjer.76 Genom känsloladdade historier där enskilda människors
negativa upplevelser av kriget belystes kunde skribenterna ge läsaren inblick i krigets verkliga
natur, dess vanvett. De känsloladdade historierna kunde dock även visa på Guds godhet och
verksamhet även vid fronten genom att de beskrev känslomässiga händelser från soldaternas
liv, utan att för den delen kritisera deras val att vistas som soldater vid fronten.77
Krigstjänstvägrarfrågan
Tidningens negativa syn på krig framträder även genom de artiklar som återkommande
behandlar krigstjänstvägrarfrågan. Av vad man kan utläsa ur tidningen verkar det som om
krigstjänstvägrarfrågan var ett problem som många kristna kämpade med. Ett avståndstagande
mot krigsinsatser verkade vara självklart för tidningen. Ämnet diskuterades regelbundet, även
före krigsutbrottet. Många artiklar var informativa och bör därför ha fungerat som ett slags
stöd och handledning för läsarna.78
Följande två citat belyser tidningens position i frågan: ”Ett klart tänkande och sunt förstånd
bör diktera våra handlingar.” och: ”Till upplysning för de troende ynglingar, som känna sig
förhindrade av sitt genom Guds ord upplysta samvete att låta utbilda sig till krigare i den
ordning gällande värnpliktslag förutsätter (och det borde varje troende känna), ville jag
meddela en del saker.”79 Det som meddelas är hur den inkallade ska gå tillväga för att lagligt
slippa krigstjänst och istället utföra civilt arbete. Att få utföra civilt arbete istället för
krigstjänst sågs av skribenten som en möjlighet som man borde begagna sig av. Det är dock
svårt att finna en tydlig hållning i denna fråga då det även finns artiklar som pekar på att MB
även var positivt inställda till en tjänstvägran även för den civila militärtjänsten.80
Den 1 augusti 1940 finns en artikel där skribenten är närmast chockad över hur ett par
vapenvägrare kastads i fängelse och åkt på straffarbete. Enligt skribenten är det att svika den
innersta principen i demokratin att döma personers övertygelser på detta sätt. Skribenten
beklagar även att de kristna inte verkar vara eniga i frågan om sambandet mellan kristendom
och krig. En tydlig kritik riktas mot uttalanden som gjorts av andra kristna som anses ha
medfört skada för de samvetsömma. Tyvärr redogörs det inte för vad detta är för uttalanden.
Av det som går att utläsa ur artikeln verkar det som att dessa uttalanden formades av den
innevarande situationen då skribenten menar att ståndpunkterna ändrats på grund av
påfrestningarna. ”Inte kunde man väl ana, att uppfattningar och ståndpunkter skulle så läggas
73
Missionsbaneret, 7 september 1939 s. 2 & 9, maj 1945 s. 2
Missionsbaneret, 14 september 1939 s 4, 7 december 1939 s 4 &
2 oktober 1941 s 1.
75
Missionsbaneret, 5 oktober 1939 s. 5.
76
Missionsbaneret, 5 november 1942 s. 8 & 13 augusti 1942 s. 4.
77
Missionsbaneret, 5 mars 1942 s. 4. & 16 februari 1939 s. 8.
78
Missionsbaneret, ex: 15 december 1938 & 11 februari 1943 s. 2.
79
Missionsbaneret, 2 februari 1939 s. 4. & 15 december 1938 s. 5.
80
Missionsbaneret, 25 mars 1943 s. 4.
74
18
om vid en första påfrestning. Ett är dock fast: när sinnena åter svalnat och krigets åskor rullat
förbi, skola helt visst dessa uttalanden betraktas som både grumliga och underliga.”81
Avslutningen av citatet visar på skribentens ståndpunkt och tro på att tiden skulle visa på det
riktiga i vapenvägrarnas vägval. Skribenten vill se en samlad kristen opinion i frågan till stöd
för de samvetsömma.82
Trots att tidningens skribenter var så starkt emot att kristna gör vapentjänst finns det i
tidningen exempel på vittnesbörd från kristna soldater vid fronterna.83 Att dessa artiklar fanns
med tyder på att tidningen trots allt kunde acceptera kristna soldater och att tron fanns att Gud
även var med dessa vid fronten. I en artikel den 12 november 1942 (artikeln var direkt under
ovanstående beskrivna artikel) är det en ”samvetsöm” som skriver. Han vill inte kallas feg då
även han älskar sitt fosterland och han vill inte kritisera dem som valt vapentjänst då han
anser detta vara en individuell samvetssak.84 Denna accepterande syn framträder även i
följande citat från en artikel den 27 januari 1944:
T. o. m. frikyrkliga andliga ledare påstå, att en kristen både kan och bör vara krigare. Men här
kommer nu en gudlös tysk SS-man och säger, att ”soldaten icke kommer till himmelen. Han är
en syndare” Borde inte detta vara en väckelse för sovande kristna? För vår del tro vi dock, att
även soldater kunna komma in i himmelen, om de nämligen äro verkligt frälsta ehuru oupplysta
och traditionsbundna i sina åsikter om förhållandet mellan krig och kristendom. Men det är en
stor nåd att vara upplyst och få gå den högre väg, den kärlekens väg, som Herren i sitt ord har
anvisat, även om den vägen skulle vara förenad med lidanden.85
De kristna soldaterna var således frälsta, men oupplysta och det gick därför att vara både
kristen och soldat, men det var inget som rekommenderades av tidningens skribenter.86
Positiv och negativ syn på krig
Såg tidningens skribenter någon gång positivt på kriget? Det samlade intrycket visar som vi
sett tydligt på ett starkt positionstagande mot krig. En fråga som diskuterades mycket var om
kriget möjligen kunde leda fram till något gott genom att till exempel väcka människor till
omvändelse. I en del artiklar finns en förhoppning att det skulle kunna vara så. ”För Guds
folk bör läget mana till bön. Ingen nöd är i och för sig frälsande, men om Guds nåd är
verksamt nära, kan nödens dag bli till räddning för många – räddning andligen.”87 Det är dock
belysande att skribenten redan i ett sådant här tidigt skede av kriget inte ser själva nöden som
frälsande utan Guds nåd.
I en artikel den 4 december 1941 finns en tanke om att de kristna kanske trots allt behöver
uppleva prövningar och förföljelse för att komma igång med sin tro. Detta bör dock inte
tolkas alltför snävt som att skribenten skulle vara positiv till kriget. Förföljelserna skulle lika
gärna kunna utspela sig inom landets gränser utan anknytning till den pågående
världskonflikten. Det är dock inte orimligt att säga att skribenten skulle kunna se kriget som
81
Missionsbaneret, 1 augusti 1940 s. 5.
Ibid.
83
Missionsbaneret, 12 november 1942 s. 4 & 11 mars 1943 s. 4.
84
Missionsbaneret, 12 november 1942 s. 4.
85
Missionsbaneret, 27 januari 1944 s. 4.
86
Ibid.
87
Missionsbaneret, 7 september 1939 s 2.
82
19
en faktor som kunde innebära förföljelser och prövningar av de kristna.88En liknande tanke
finns i en artikel den 2 juli 1942 där det påpekas att Bibeln är en bok för tider i krig. Detta är
intressant då skribenten bland annat menar att människor söker sig till Bibeln när allt annat
omkring dem raseras. Bredvid uppfattningen om att kriget inte leder till något gott finns
således denna uppfattning om att Bibeln visar människor hur de kan ge sig själva, och
däribland sin nöd, till Jesus och att därigenom få hjälp i sina liv i krigstiden, vilket är orsaken
till att de söker hjälp i Bibeln89
En och en halv månader senare finns i tidningen åter en artikel som pekar på att kriget kan
leda till omvändelser. Artikeln är hämtad från en annan tidning, Sydposten, och handlar om
hur ryssar på grund av den väldiga nöden öppnar upp för kristligt arbete bland befolkningen.
Artikeln avslutas med dessa rader: ”Så blir då åter detta klart, att nöden får driva människor
till Gud och öppna väg för Guds ord, det enda, som kan ge tröst och kraft i livets svåraste
prövningar.”90
Tidningens ställning i frågan var dock övervägande den motsatta, kriget kunde inte gynna
kristendomens utbredande. Detta kan exempelvis belysas av en artikel den 14 december 1939.
Kriget benämns här som något fruktansvärt ont som snarare förhärdar människor än hjälper
dem komma till insikter, i detta sammanhang om Guds frälsning och den enskilda människans
omvändelse.91 Kriget sågs som något fullständigt ont som omöjligen kunde föra något gott
med sig. ”Kriget har intet gott med sig. Tvärtom utlöser den starka, onda krafter, som bli
verksamma på olika områden.”92 I en artikel den 18 november 1943 går en skribent till häftigt
angrepp mot ett uttalande av ett organ som uttryckte sig på följande sätt: ””Den ädla konsten
att sköta kanoner””93. Skribenten är helt klar i sin ståndpunkt, kriget medför förödelse både på
ett mänskligt som ett materiellt plan. ”Har då kriget gjort människorna bättre? Nej, tvärtom!
Kriget sänker med matematisk säkerhet den moraliska nivån.”94 Viktigt att påpeka är att
denna artikel först och främst gick emot själva krigskonsten och dess förespråkning. Att Gud
skulle kunna använda nöden till att göra något gott återfinns som sagt i ett par artiklar.
Sammanfattning
I tidningen kunde läsarna få information om de förstörelser kriget medförde på olika områden
och hur krigets omfattning och den teknologi som fanns tillhands gjorde detta krig förödande.
Kriget beskrevs ofta med starkt negativa ord. Känsloladdade historier kunde också användas
till att lyfta fram krigets negativa sidor. Men det fanns även känsloladdade historier som
visade på Guds kärleks verksamhet vid fronterna hos soldater i krig.
Kritik riktades mot krigsförespråkare, även kristna sådana som ställde sig bakom
krigsföringen. Krig och kristendom sågs som oförenligt eftersom våld inte ingick i Guds plan
med människan. I några artiklar gick skribenterna så långt i sin pacifism att de förespråkade
total kapitulation om exempelvis Tyskland skulle anfalla. Detta skulle rädda människoliv och
gynna båda sidorna i konflikten. Denna inställning intogs i samband med kriget i Polen i
början av världskriget.
88
Missionsbaneret, 4 december 1941 s. 1.
Missionsbaneret, 2 juli 1942 s. 4.
90
Missionsbaneret, 20 augusti 1942 s. 5.
91
Missionsbaneret, 14 dec 1939 s. 2.
92
Missionsbaneret, 5 november 1942 s. 2.
93
Missionsbaneret, 18 november 1943 s. 4.
94
Ibid.
89
20
Tidningen hade regelbundet artiklar om vapentjänstvägring. Tjänstvägringens grad kunde
dock skifta då vissa artiklar tyder på en förespråkning av total tjänstvägring medan andra talar
tydligt för tjänstvägring från krigstjänsten men är positivt inställda till den civila
militärtjänsten. En kritik fanns även här mot kristna som blandade ihop krigstjänst och
kristendom, detta på grund av tidens påfrestningar. En tro fanns dock att vapenvägrarnas val
skulle visa sig vara det rätta till slut. Vidare efterlystes en samlad kristen opinion i frågan.
Tidningens skribenter accepterade kristna soldaters berättelser om deras liv vid fronterna och
ansåg att även dessa kunde vara frälsta och hade erfarenheter de kunde berika tidningens
läsare med. Det rekommenderades dock inte att bli soldat som kristen.
Ett par artiklar visar på en mer positiv syn, i det att de lyfte fram möjliga positiva bieffekter av
kriget. Några artiklar menade att nöden kunden leda människor till omvändelse, en att nöden
ledde människor till att läsa Bibeln och en annan att nöden för kristna på längre sikt skulle
kunna berika deras tro. Nöden i den sistnämnda artikel kan dock tolkas som nöd i allmänhet
och behöver inte, men kan, ha anknytning till kriget. En vanlig uppfattning var dock att kriget
gjorde människorna hårda. Från år 1943 och framåt fanns ett par artiklar om krigets påverkan
på det moraliska planet. Den sänkta moralen gällde även Sveriges befolkning, trots att landet
klarat sig undan direkta militära sammandrabbningar.
Krigets orsaker
Grundorsaken till eländet är att man utestänger Gud från hjärta och liv. Ty Gud är kärleken och
sanningen, och där kärlek och sanning råda, blir det aldrig krig.95
Självhävdelsens väg – att under alla förhållanden, till varje pris och med alla medel hävda sig
själv och sitt – leder ofelbart till kriser och krig.96
Citaten visar lite på vad tidningens skribenter ansåg kriget bero på, nämligen Gudsförnekelse
och självhävdelse.
Människans egentillräcklighet
Hur såg då tidningens skribenter på krigets orsaker? Politiska förklaringar och analyser till
krigsutbrottet utan anknytning till kristendomen existerar i princip inte. En återkommande
förklaring var att försöka tolka kriget som en del av människans benägenhet att söka sin egen
väg framför Guds väg. Kritik riktades bland annat till alla de försök att med det mänskliga
förnuftet försöka förklara och lösa världens problem. Den 26 juni 1941 återger tidningen
exempelvis ett litet avsnitt från en text skriven av en pastor Ingemar Ingerstam vilken går till
angrepp mot det mänskliga förnuftets upphöjdhet.
Här ha säkerligen materialistiska historieuppfattningar och världsåskådningar, där man avskaffat
himmelens Gud ur det historiska sammanhanget och mänskliga tänkandet samt upphöjt sitt eget
förmörkade förnuft till gudinna, varit med i förberedelseverket för denna mörka tids inbrott över
vår jord. [nytt stycke] Politiska tidsrörelser, vilka enbart syftat till att bygga upp ett jordiskt
95
96
Missionsbaneret, 7 dec 1939 s 4.
Missionsbaneret, 7 september 1939 s 3.
21
lyckorike i denna tillvaro men som lämnat tron på Gud och en tillvaro bortom döden ur
räkningen, ha här gjort sitt verk.97
Enligt Ingerstam kan inga samhällssystem i sig själva leda fram till en lösning, inte ens
demokratin. I en artikel den 1 juni 1944 anses kriget bero på människornas val att vända Gud
ryggen. Rysslands ”gudlöshetsrörelse” och den nazistiska regimen i Tyskland nämns som
exempel, men även länder som England och USA kritiseras för sin otro och materialism.98 I
slutet av kriget kritiserar ÖM:s missionsföreståndare John Magnusson humanismen och dess
fokusering på den goda människan. Magnusson menar att humanismen vill leda människan
till livsförvandling genom att först finna det goda i människan och sedan anknyta till detta.
Enligt Magnusson har man förnekat de avgrunder som finns i människan och försökt lösa
problemen på egen hand vilket är totalt omöjligt och snarare får motsatt effekt. Mot detta
ställer han undervisningen i Bibeln som säger att människans enda hjälp är Gud, genom att
Gud skapar något nytt i människans inre när denne vänder sig till honom. Utan Guds hjälp
kan inte människans problem lösas.99 Denna tro att Gud vill och kan hjälpa människan, och
även tron på Bibeln som Guds ord till människan, är genomgående för Missionsbaneret under
hela krigsperioden.100
Tidsandan
En återkommande utgångspunkt var att det rådde ett allmänt moraliskt förfall bland
människorna, både i Sverige och i övriga Europa. Strax efter krigets utbrott finns i en artikel
den 5 oktober 1939 till exempel en stark kritik av tidsandan ”Vad är det som sker? Är det bara
geografiska gränser, som flyttas och utplånas? Nej, det vi bevittna i dag är en följd av vad som
skett de sista årtiondena. Kriget är ett uttryck för den anda, som länge behärskat Europas
folk.”101 Vad bestod då denna anda av enligt skribenten? Denne menade att orsaken till kriget
var avkristning och i samband med detta en strävan att uppnå materiella fördelar. I detta
ingick även ett utsvävande nöjesliv. Den storslagna tekniken som fanns tillhands användes
dels till egen bekvämlighet, dels till förstörelseredskap. Enligt skribenten hade människan
blivit slavar under tekniken som inte gick att manövreras. Tekniken hade blivit en demon som
mycket väl kunde förinta människan. Orsaken till detta var att människan hade tystat de etiska
och andliga kraven i sina liv.”Människorna ha blivit bekväma, ytliga och själlösa.”102 Den
anda som under en längre tid behärskat Europas folk var enligt skribenten således en slags
gudlöshetsanda och avkristningsprocess där människornas strävan efter materiella fördelar
ytterst sattes i fokus.103 Oron för västerlandets utbredda konsumtion av synd som hade till
syfte att tillgodose de egna begären genom till exempel teatrar eller filmer, och dess
konsekvenser för världsläget var stor.104
Både folket och dess ledare ansågs bära skuld till moralförfallet enligt en skribent till en
artikel den 11 januari 1940. Även om skribenten anser att det är ledarna som bär skulden och
att de genom sitt inflytande bär största ansvaret så menar denne även att det nog kan stämma
att folket får de ledare de förtjänar och att även de är medansvariga. 105 Inte heller de kristna
97
Missionsbaneret, 26 juni 1941 s 4.
Missionsbaneret, 1 juni 1944 s. 2.
99
Missionsbaneret, 12 juli 1945 s. 1.
100
Missionsbaneret, passim.
101
Missionsbaneret, 5 oktober 1939 s 4.
102
Missionsbaneret, Ibid.
103
Missionsbaneret, Ibid.
104
Missionsbaneret, passim, ex: 11 mars 1943 s. 2.
105
Missionsbaneret, 11 januari 1940 s. 2.
98
22
sågs som utan skuld. I en artikel den 1 juni 1944 framförs en kritik till att det skulle vara
kristendomen i sig som gjort bankrutt under krigsåren. Istället menar skribenten att det är den
kristendomslösa kulturen som gjort bankrutt och att kriget både är en dom över kyrkan och
historien. Här menar skribenten att även kristna haft ett ansvar inför det inträffade, har syndat
och har del i skulden då alla är med om att utforma tidsandan. Kristnas halvhjärtenhet hade
hindrat kristendomen från att genomsyra världen samtidigt som världen fortsatt att vända Gud
ryggen.106 I en artikel den 8 april 1943 riktas blicken återigen mot de kristna. Alla anses bära
ansvar för krisen och även kyrkan och de kristna måste tänka igenom sina gärningar och gå
under domen. Tanken i artikeln är att om de kristna verkligen hade brunnit för sin tro hade
Gud använt dem till att positivt påverka människor vilket hade kunnat förhindra kriget.
Intressant är även att skribenten menar att kyrkan varit med om att forma tidsandan. ”Kyrkan
står inte utanför tidsandan, hon står mitt i den och hon har själv varit med om att skapa den
eller rättare sagt: inte haft kraft nog att omskapa den. Den kris, i vilken världen nu befinner
sig, är en historiens dom också över kyrkan.”107
Att tidningens skribenter menade att alla bar ansvar är påtagligt. Detta visas inte minst i de
diskussioner som fördes 1945 omkring vilka som bar skulden till kriget. Återigen framlyfts
tidsandan och bortvändheten från Gud. I en artikel den 8 februari 1945 framträder denna syn
tydligt. Artikeln diskuterar omkring den mening som fanns om att Hitler, Musolini och
ledande tyska personer skulle ställas inför krigsrätt. Skribenten ansåg emellertid att en
världsbrand inte kunde sättas igång endast av ett fåtal personer.
Men om man tänker på saken ordentligt, vore det bestämt en grotesk syn att se ett par ensamma
män stå inför rätta, anklagade för att nu under några år hela vår värld badat i blod. Är det rimligt
att tänka, att två människor kunna åstadkomma något sådant, och om så vore, vilket straff skulle
då utmätas för dem? Skulle livstids fängelse eller arkebusering stå i någon rimlig proportion till
ett sådant brott? Skulle inte proportionen närmast framkalla löje? Och, vid närmare eftertanke,
kunna två eller eljest ett fåtal påbördas ansvaret för världsbranden? Om de satte t ä n d n i n g e
n i funktion, måste ju f ö r b e r e d e l s e r n a ha utförts av millioner? Huru skulle det annars
kunnat bli en världsbrand? 108
Skribenten citerar även ett förslag från den engelska författaren George Bernard Shaw om att
istället för att ställa Hitler och Musolini inför krigsrätt i en internationell domstol hitta ett
ställe att skicka dem till där de skulle kunna förvaras, ungefär som man gjort med Napoleon.
Argumenten till detta är dels att det ansågs svårt att hitta en neutral domstol då så många
länder varit inblandade i kriget, dels att två personer inte ensamma kunde stå tillsvars för alla
krigsförbrytelser som sketts längre ner i leden. Det är inte helt klart om skribenten ställer sig
helt bakom dessa uttalanden, men det är tydligt att dessa förslag stämmer överens med den
livsåskådning skribenten hade att alla bar ansvar.109 Men människorna sågs även som slavar
under händelsernas gång.
Än en gång har vi sett, hur människan spår, men deras spådomar blir om intet. Vi har lärt oss,
att det stora skeendet inte dikteras av någon enskild människa. Nej, istället har vi fått se, att
människorna är slavar under händelsernas gång. Då och då skulle kriget vara avvecklat… I
stället tar det proportioner, som kommer oss att bäva.110
106
Missionsbaneret, 1 juni 1944 s. 2.
Missionsbaneret, 8 april 1943 s. 1.
108
Missionsbaneret, 8 februari 1945 s. 2.
109
Missionsbaneret, Ibid.
110
Missionsbaneret, 2 januari 1942 s. 1.
107
23
Detta uttalande bör dock ytterst ses som en belysning av människors felkalkylerade analyser
och beräkningar av kriget och hänger samman med synen på att människan inte kunde lösa
sina problem utan Gud. I detta sammanhang var människan slavar under händelsernas gång.
Som vi sett förklarade inte skribenterna krigsutbrottet utifrån rena politiska
förklaringsmodeller. Inte heller valde man att lägga någon tydlig skuld på vare sig
axelmakterna eller för den delen de allierade. När det gäller vem eller vad som i grunden låg
bakom kriget pekar tidningen i en artikel den 12 april 1945 istället på att nationernas ledare
var förvillade. Medan axelmakterna enligt tidningen lagt skulden på England och Sovjet och
de allierade pekat ut Tyskland och Hitler såg skribenten händelseförloppet från ett annat
perspektiv. Tidningen ställer frågan om vem som vilselett Hitler och ger följande svar:
Av snillrika men galna idéer och högmodiga storhetsdrömmar? Förvisso. Men ingen
psykologisk förklaring är tillräcklig. Det krävs en andlig förklaring, och denna är klar: det är
satan, djävulen, den gamle ormen, som står bakom. Han är folkens förvillare och fiende n:r 1.
Krig kommer ytterst från honom.111
Veckan efter står det om ledarna i Tyskland att de med egen klokhet och kraft försökte styra
förhållandena och även människorna som brickor i ett spel. Skribenten fortsätter:
Men så började händelserna rulla. Dessa män blev själva slavar under skeendets gång. De kunde
inte hejda den lavin, de satt i rullning. Oberäkneliga händelser inträffade. De hade kalkylerat fel.
Deras omätliga maktbegär hade bedragit dem. Hemliga faktorer spelade in, som inte de
beräknat. Och nu … Obevekligt är deras öde. De har bedragit sig själva och sitt folk.112
Att krigets verklige upphovsman ansågs vara den onde är inte så konstigt med tanke på
tidningens kristna profil. Något som kan vara mer intressant är dock att kriget inte ansågs vara
en del av Guds plan. Kriget ingick inte i Guds plan med mänskligheten, men var frukten av
människornas val att vända sig bort från Gud. Även om synden var stor stod dock Guds makt
med sin vakande barmhärtighet över den och det var han som hade sista ordet.113
Sammanfattning
Orsaken till kriget bedömdes ligga hos människans val att vända Gud ryggen. En tilltro till
samhällssystem och ideologier ansågs inte kunna lösa problemen, snarare sågs denna tilltro
som orsak till krigsutbrottet. Nazismen och kommunismen kritiserades, men även demokratin.
Likaså kritiserades både Tyskland, Sovjetunionen, England och USA för sin gudlöshet och
materialism. Tron på att Gud ville och kunde hjälpa människan, och även tron på Bibeln som
Guds ord till människan, var genomgående för Missionsbaneret under hela krigsperioden.
Politiska förklaringsmodeller utan påverkan av den kristna tron fanns inte.
Orsaken till kriget ansågs även vara den tidsanda som behärskade Europas befolkning och
som bestod av en avkristning och i samband med detta en strävan efter materiella fördelar och
nöjen. Både ländernas ledare och dess befolkning ansågs bära skulden till moralfallet även om
skuldbördan skiftade. I detta inbegreps även den kristna befolkningen, då alla var
medansvariga i skapandet av tidsandan. Eftersom de kristna bara tagit halvhjärtat på Guds nåd
kunde inte heller Gud använda dem i den grad han ville till att positivt påverka sin omgivning.
Synen på att alla bar ansvar framträdde även i artiklarna som behandlade skuldfrågan. Men
111
Missionsbaneret, 12 april 1945 s. 2.
Missionsbaneret, 19 april 1945 s. 1.
113
Missionsbaneret, 5 oktober 1939 s 1.
112
24
människorna sågs även som slavar under händelsernas gång då de inte kunde lösa sina
problem utan hjälp från Gud.
Ingen tydlig skuld lades på vare sig axelmakterna eller de allierade. Nationernas ledare ansågs
istället vara förvillade av djävulen. Kriget ingick inte heller i Guds plan med mänskligheten
utan sågs som en naturlig utveckling av människans val att vända Gud ryggen.
Synen på stormakterna
Europa är gripet av nöd och ångest inför vad som sker och inför vad som möjligen kan komma
att ske. Det är, som om denna världsdel numera vore uppdelad i tvenne stora hälfter, av vilka
den ena utgöres av en väldig, sotig vapensmedja, medan den andra är ett blodigt slagfält,
omgärdat av sjukhus och gravgårdar.114
Under denna och nästföljande rubrik kommer tidningens syn på de krigsförande staterna
bearbetas. Under denna rubrik behandlas stormakterna medan konflikterna på nordisk mark
behandlas under rubriken ”Synen på Norden”
Synen på de totalitära regimerna
Vilken position intog då tidningen gentemot de krigsförande stormakterna under andra
världskriget? När de totalitära regimernas ideologier och handlingar diskuterades gjordes ofta
tydliga avståndstaganden. Tyskland beskrivs till exempel i början av kriget som ett avkristnat
land. Skribenten konstaterar att rättvisa, humanitet och godhet fått en underordnad roll för
Europas största folk och menar att landet bekänner sig till en ny hedendom. Krigsredskap har
haft som mål att fostra den uppväxande generationen till en ny människotyp som
kännetecknas av militarism, hårdhet och sammanbitenhet. Dessa ståndpunkter visar att
kristendomen i denna artikel ställs i total kontrast till nazismen med dess militarism i
Tyskland även om inte nazismen nämns vid namn. Det finns ingenting som tyder på att
skribenten skulle ta parti för någon del av Tysklands krigsföring i detta inledningsskede av
kriget.115 Den nazistiska ideologin, men inte minst den kommunistiska ideologin, kritiseras
med jämna mellanrum av tidningens skribenter. Här tycker jag mig ha sett att den
kommunistiska ideologin fick ta emot en aning mer kritik.116
Tidningens syn på diktaturer kommer fram tydligt efter kriget i en artikel den 5 juli 1945. Här
ställer sig tidningen bakom ett citat från en artikel skriven av borgmästaren i Jönköping
genom att beskriva artikeln som beaktningsvärd. Åsikten är att nazistiska, fascistiska och
kommunistiska diktaturer aldrig kan fungera som övergångsfas till ett senare tänkt samhälle
då dessa diktaturer i grunden är ofolkliga, okontrollerbara, hänsynslösa, förtryckande och
brottsliga. ”Demokratien är folket själv. Diktaturen är och förblir alltid folkets tyrann. …”117
Demokratin placerades här således tydligt över diktaturen i rangordning.
Tidningen ansåg även att antikristliga tendenser framträdde tydligt särskilt i
diktaturstaterna.118 Att nyhedendomens ”Tyskland och gudlöshetens Ryssland” nämns som
möjliga kandidater som antikristliga stater om de skulle lyckas med sina planer visar på
114
Missionsbaneret, 7 december 1939 s. 2.
Missionsbaneret, 5 oktober 1939 s. 4.
116
Missionsbaneret, passim.
117
Missionsbaneret, 5 juli 1945 s. 4.
118
Missionsbaneret, 13 maj 1942 s. 4.
115
25
skribenternas syn på deras ideologier och ageranden jämfört med stater som till exempel
England, USA eller Frankrike.119
Tidningen tog vid upprepade tillfällen tydligt avstånd från antisemitismen.120 Att Tyskland
med Adolf Hitler i spetsen benämns som ”antisemitismens land framför andra,” 121 visar även
det på den kritiska hållning tidningen intog till detta land.
De allierade, axelmakterna och den neutrala tonen
När axelmakterna jämfördes med västmakterna framträdde dock en slags neutral ton trots den
negativa synen på diktaturstaten. Under början av kriget finns ett konstaterande att
nationernas ledande personer i största fall saknar kunskap om en så kallad levande
kristendom. I denna kristendom tror jag tidningen menar ett personligt möte med Jesus
Kristus som leder till en fortgående relation som påverkar personens handlande. Nationerna
tolkades utifrån sin inbördes påverkan av levande kristendom. När det gäller Tyskland
påpekas att regimen inte brutit helt med kyrkan men dock gjort det ytterst trångt för
kristendomens förespråkare. I Sovjetunionens fall tas kommunismen med dess gudlöshet upp,
vilket de sedan tidigare är kända för. Även Frankrike beskrivs som ett gudsförnekande land
även om skribenten menar att det skett en viss förskjutning. England däremot har gått åt
motsatt håll. Landet lyfts nästan fram som ett föredöme under tidigare år och skribenten
uppskattar att det just har varit England som under en tid varit den ledande stormakten då
detta varit gynnsamt för missionen. Vid tiden för denna artikel står dock kyrkorna i England
alltmer tomma och även England förs till kategorin okristet land.
Artikeln fortsätter med en beskrivning av framförallt Tysklands, men även Sovjetunionens
ledande ideologi. I Tyskland framställs den militariserade inriktningen återigen. ”Tyskland är
genommilitariserat på nytt. En oerhört långt driven kroppskultur som en tydlig förberedelse
för krigets värv har fått träda i förgrunden, långt framom högre värden. Staten har blivit ett
allt, där t.o.m. religionen måste vara absolut underordnad den rådande regimen.” 122 När det
gäller Sovjetunionen beskrivs befolkningen som utsatta av ett stort experiment. Det är inte
uttalat men ändå tydligt att detta experiment i detta sammanhang hör ihop med
kommunismen. Gudlöshetens experiment innefattar dock hela Europa, inte bara det
kommunistiska Sovjet. Skribenten sätter genom detta påpekande således Sovjetunionen,
Tyskland och väst under samma kritiska glasögon. Europa delas in i två hälfter där den ena är
en sotig vapensmedja och den andra ett blodigt slagfält och tiden beskrivs som dystrare än
någonsin. England o Frankrike hörde med stor sannolikhet till kategorin ”den sotiga
vapensmedjan”.123
I en artikel den 7 augusti 1941 framträder återigen denna neutrala ton. Intressant i artikeln är
att den tar upp ett citat från en annan kristen tidning som menar att frågeställningen Tyskland
eller Ryssland, eller frågan Tyskland eller England, inte får ställas. ”Men vi önskar våldets
och och barbariets och gudlöshetens och självförhävelsens (även den nationella) undergång
och seger åt sann demokrati, rättvisa, frihet, ödmjukhet (även nationell!), fred och
samarbete!””124 Citatet visar ännu en gång på en tro på demokratin, vilket är intressant, dock
119
Missionsbaneret, 7 mars 1940 s. 2.
Missionsbaneret, passim.
121
Missionsbaneret, 8 juli 1943 s. 2.
122
Missionsbaneret, 7 dec 1939 s. 2.
123
Missionsbaneret, Ibid.
124
Missionsbaneret, 7 augusti 1941 s 2.
120
26
benämns den som sann demokrati. En viktig slutsats som kan dras ur citatet är att
Missionsbaneret inte tycks tagit, eller vilja ta parti för vare sig Tyskland eller Sovjetunionen i
samband med ”Operation Barbarossa”, som inleddes mindre än två månader före det aktuella
numrets utgivning, nämligen den 22 juni 1941.
Att Missionsbanerets skribenter ibland hyste en ovilja för att ta parti för västmakternas mål
och även inblandning i kriget visas tydligt även i en artikel den 8 oktober 1942. Här ser
skribenten ytterst mörkt på den innevarande tiden. En kritik riktas både mot axelmakterna och
de allierades mål att uppnå fred genom sina respektive krigsföringar. ”Men då de krigsförande
angiva betingelserna för den kommande freden, blir man chockerad. Enligt axelmakterna är
en varaktig och lyckobringande fred möjlig att uppnå endast genom att just de segra och få
genomföra sin nyordning.”125 De allierade stormakternas syften ses även de som ”mörka”.
”Vårt släkte har inga ljusa tider att se fram emot. Vilkendera sidan i den pågående stora
världsdrabbningen, som vinner kriget, kan från visa synpunkter sett vara just detsamma – det
blir i båda fallen en våldsfred.”126 Det är tydligt att skribenten förkastar båda sidorna av de
krigsförande blocken och deras uttalade motiv då det är dessa som diskuteras. 127 Tre veckor
senare, den 29 oktober 1942, varnas det för de svårigheter som kommer uppstå om en
stormakt tar kommandot över Sverige och upprätta en våldsregim. Om dessa två artiklar
hänger samman, vilket de mycket väl kan göra, indikerar detta på att denna stormaktsrädsla
även inbegrep de allierade stormakterna. Rädsla var dock förmodligen främst avsedd för
Nazityskland och inte minst det kommunistiska Sovjetunionen. Sovjets anslutning till de
allierade får inte bortses och kan ha påverkat synen på de allierade negativt och därigenom
förstärkt denna mörka syn på framtiden.128
När det gäller synen på Sovjetunionens uppslutning på de allierades sida har jag endast funnit
en artikel som behandlar detta konkret, den 7 maj 1942. Intressant här är att det mycket väl
går att tolka det så att England inte hade något val. Något tydligt besked från missionsbaneret
finns dock inte i artikeln då den endast frambär en Engelsk biskops syn på saken. Denne
menade att det helt enkelt inte fanns något val då man till exempel blir utsatt av fysiska
attacker inte frågar den som räcker ens hand vilka ideologiska ståndpunkter denne står för.129
En annan konflikt man önskat sig fler artiklar att analysera är den mellan Tyskland och
Sovjetunionen. Det som dock finns skrivet om denna konflikt tyder som vi sett även det på att
tidningen intog en neutral position. I stort gjorde det kristna budskapet det omöjligt att med
rent samvete ta parti för någon part i den blodiga konflikten.
De kristna måste alltid föra kärlekens och broderlighetens talan, och mera än någonsin i tider, då
hatet hotar att spränga alla broar mellan folken. Vi kan inte som andra dras med i en
chauvinistisk yra. Och skulle vi tvingas därhän, att vi måste ta parti för sådant, som är
främmande för kristen tro, då måste vi ha mod att säga ett klart och fast nej. Hatets evangelium
har inga beröringspunkter med kristendomen. Det är två skilda världar.130
125
Missionsbaneret, 8 oktober 1942 s. 2.
Missionsbaneret, Ibid.
127
Missionsbaneret, Ibid.
128
Missionsbaneret, 29 oktober 1942 s. 2.
129
Missionsbaneret, 7 maj 1942 s. 4.
130
Missionsbaneret, 7 augusti 1941 s. 2.
126
27
Sammanfattning
Tidningen tog tydligt avstånd från de totalitära regimerna och deras ideologier. Tyskland
beskrevs som nyhedendomens land medan Sovjetunionen benämndes som gudlöshetens land.
Diktaturstaternas ideologier placerades under demokratin i rangordning samtidigt som
diktaturstaternas antikristliga tendenser betonades. Antisemitismen i Tyskland försämrade
landets position bland tidningens skribenter. Sovjetunionen fick dock ta mot en aning mer
kritik.
När västmakterna och axelmakterna, inklusive Sovjetunionen, jämfördes intog tidningen dock
en slags neutral hållning då även Englands och Frankrikes gudlöshet lyftes fram. England och
Frankrike beskrevs till exempel som en sotig vapensmedja. Ländernas ledare kritiserades även
för sin okunskap om Gud. Likaså ansåg en del av tidningens skribenter inte kunna ta parti för
någon av sidorna i konflikterna, vare sig det gällde konflikten Tyskland-Sovjetunionen eller
Tyskland-England. Alla staterna i konflikterna ansågs ha orättfärdiga motiv och ta till sig
ottillåtna metoder. Istället framlyftes värden som sann demokrati, frihet, rättvisa, ödmjukhet,
samarbete och fred. Även i konflikten Tyskland-Sovjetunionen intogs en slags neutral
hållning.
Både de allierades och axelmakternas uttalade motiv för sina respektive militära handlingar
förkastades. Vidare fanns en artikel som pekade på att det fanns en rädsla för att en stormakt
skulle upprätta en våldsregim över Sverige.
Sovjetunionens uppslutning på den allierade sidan diskuterades för lite för att kunna dra några
klara slutsatser om var tidningen stod i denna fråga.
Synen på Norden
De nordiska folken kämpar en hård kamp för stora och livsavgörande värden.131
En skribents syn på Finlands, Norges och Danmarks kamp mot de totalitära
diktaturstaterna. Men ställer sig detta uttalande sig positivt till att använda våld i
exempelvis nödvärnssyfte?
Konflikten Finland-Sovjetunionen
Hur såg då Missionsbanerets skribenter på konflikterna mellan Sovjetunionen och Finland
under andra världskriget? Under vinterkriget håller tidningens skribenter en tydligt kritisk ton
till Sovjetunionens agerande. Landets attack mot Finland ses som ett orättfärdigt och brutalt
överfall och för Finlands del är kriget påtvingat dem.132 Men Sovjetunionen anses inte bara
hota Finland utan även Sverige och övriga norden. Varken stormaktsmentaliteten eller den
kommunistiska gudlösheten är något man vill hamna under.133 Men det är inte det ryska folket
som får skulden för det inträffade utan dess ledare som vilselett dem. Hade folket i ryssland
fått sann information om världsläget och själva fått avgöra om vad som skulle göras hade de
förmodligen inte valt krig. Samtidigt får den ryska befolkningen lida oerhört. Även det ryska
folket ses således som ett offer i detta krig.134
131
Missionsbaneret, 16 mars 1942 s. 1.
Missionsbaneret, 4 januari 1940 s. 2, 14 december 1939 s. 2 & 15 februari 1940 s. 4.
133
Missionsbaneret, 14 december 1939 s. 2.
134
Missionsbaneret, 4 januari 1940 s. 2.
132
28
I samband med att fortsättningskriget bryter ut 26 juni 1941 har jag inte funnit material nog
att göra ett uttalande om hur tidningen ställde sig till Finlands offensiv. I en artikel den 5
augusti 1943 och under följande år återfinns dock återigen många artiklar som på olika sätt tar
parti för Finlands sak. Artikeln den 5 augusti 1943 är skriven av en pastor Folke Thorell där
han berättar om en tre veckors resa genom det krigshärjade Finland. Artikeln är speciellt
intressant då Thorell ställer sig fullt ut på Finlands folks sida men även för Finland som
nation.
Det finska folket stridde tappert för varje tumsbredd av sitt land. De ha ju rätt till sitt land såväl
som något folk. Varför skall då den finska nationen inte få äga det i lugn och ro! Men då kriget
böljat av och an och aln efter aln av den kära jorden lades under dess rättmätige ägare, fann de
framryckande endast rykande och sotiga ruiner, där de förr haft sina älskade hem och
tillhörigheter.135
Thorell lägger i princip all skuld på Finlands fiende vilket är Sovjetunionen och citatet ovan
går mycket väl att tolka som att Finland hade rätten på sin sida i och med fortsättningskriget.
Samtidigt är han ibland fördömande mot kriget i sig. Han baserar sina ståndpunkter från de
erfarenheter han fått från resan där han träffat många människor som drabbats hårt av
kriget.136
Den 9 mars 1944 uppmärksammas de villkor Ryssland framlagt för freden med Finland.
Enligt skribenten har Finland ställts inför svåra val. Internering eller krig mot tyskarna som
fanns kvar i landet och avträdelserna av Karelen nämns. En frihet för Finland anses även vara
en frihet för Sverige.
Om däremot Finland icke kan träffa någon överenskommelse med Ryssland, kan detta få till
följd, att den ”ryska ångvälten” går fram över Finland och krossar det, så att dess framtid blir
ockupation och ofrihet, och något sådant komme att innebära svaghet och otrygghet även för
vårt eget land. 137
Citatet nedan visar på en syn på att Sovjetunionen inte har något väsentligt att förlora genom
att ge efter för Finlands lands- och frihetsintressen.
Man tycker nog också, att Ryssland skulle kunna anse sig ha råd till generositet gentemot
Finland. Om dess frihetsälskande folk får behålla Karelen och Hangö och Petsamo och i
fortsättningen vara ett fritt och självständigt folk, det förlorar inte Ryssland på, och i varje fall
kommer det inte att innebära någon otrygghet för Ryssland.138
Det är således uppenbart att skribenten står på Finlands sida i dessa förhandlingar. Återigen
förs även hotet från det kommunistiska Sovjet fram. Även i artiklar den 6 juli och den 7
september ställer sig tidningen bakom Finland och är Finlandsvänliga.139
135
Missionsbaneret, 5 augusti 1943 s. 3 & 6.
Ibid.
137
Missionsbaneret, 9 mars 1944 s. 2.
138
Ibid.
139
Missionsbaneret, 6 juli 1944 s. 4 & 7 september 1944 s. 2.
136
29
Konflikten Norge-Tyskland
Men det var inte bara i öster en stormakt hotade.
Tyskarna ha proklamerat, att de med invasionerna i Danmark och Norge avse att skydda dessa
länder för Västmakterna. Västmakterna hålla före, att hela det krig, som de föra, är till förmån
även för de små folkens rättigheter. I själva verket torde det nog vara så, att stormakterna se
blott på sina egna ekonomiska och andra intressen och fråga bara lite efter de små folkens
bästa.140
Allt efter som dagarna ha gått, har det också blivit alltmer tydligt, att den tyska invasionen i
Norge såväl som i Danmark syftar icke endast till att finna angreppsbaser gentemot de allierade
utan till att få beständig makt över nordens länder. Att blickarna i det fallet äro riktade även på
Sverige, därom kan intet tvivel råda. De oupphörliga neutralitetskränkningarna genom att tyska
flygmaskiner överflyga svenska områden vittna tydligt därom.141
Dessa två citat exemplifierar synen på spelet om Danmark och Norge. Som vi kan se i första
citatet framträder återigen den neutrala hållningen mellan stormakterna då både Tysklands
och västmakternas motiv förkastas. Det andra citatet pekar på att det fanns en oro för att
tyskarna även skulle marschera in i Sverige. Var det någon skillnad mellan synen på
Tyskarnas ockupation av västra Skandinavien respektive Sovjetunionens offensiv mot
Finland? Här skulle en mer djupgående analys behövas men jag tycker mig ändå se att
tidningen höll en aningen mildare ton mot Tyskarna, åtminstone under 1940.142 Starka band
fanns dock även till norrmännen och tidningen visade stor sympati även för sitt brodersfolk i
väster som sågs som ett stolt frihetsälskande nordiskt folk.143 Den tyska ockupationen och
behandlingen av de kristna i Norge kom snart att beklagas starkt av Missionsbaneret.144 I en
artikel den 3 december 1942 uppmärksammades särskilt de norska biskoparnas kamp mot
övermakten med Quisling i spetsen. Denna artikel visar tydligt hur Missionsbaneret tar
avstånd från det dåvarande nazistiska styret av Norge. Samtidigt visar den en kamp som
tidningen helt och fullt kunde ställa sig bakom, nämligen den vapenlösa kampen mot omoral
och oförätt.145 Den 25 mars 1943 under redaktionellt uppmärksammas återigen den norska
kyrkans kamp. Quislingsregimen handlingar ses som övervåld och prästernas kamp att inte
tumma på kristendomens värden och förkunnelse trots svårigheterna ses som något mycket
bra. 146 Quisling hade ingen hög status bland tidningens skribenter under denna tid.
MAN SKULLE VARA GJORD AV STEN, om man inte i dessa dagar skulle uppröras av vad
som sker i vårt västra grannland. Alla rättsbegrepp tycks vara satt ur gällande kraft. Det är
självsvåldet och godtycket, som dikterar handlingarna. Man måste uppröras över allt detta, om
man inte är alldeles förblindad av förutfattade meningar och önsketänkande.147
Citatet visar lite på en skribents syn på situationen i Norge och det enda som riktigt anses
hjälpa är att be för denna situation. Men bönen gäller för alla tre nordiska grannländer och
även Sveriges befolkning. Fortsättningskriget mellan Finland och Ryssland verkar således inte
påverka detta förhållande trotts att Finland i viss mån för kriget tillsammans med Tyskland.
140
Missionsbaneret, 11 april 1940 s. 2.
Missionsbaneret, 25 april 1940 s. 2.
142
Missionsbaneret, passim.
143
Missionsbaneret, 15 april 1943 s. 4.
144
Missionsbaneret, se exempel 1 juli 1943 s. 2 & 16 mars 1942 s. 1.
145
Missionsbaneret, 3 december 1942 s. 4.
146
Missionsbaneret, 25 mars 1943 s. 4.
147
Missionsbaneret, 16 mars 1942 s. 1.
141
30
I artikeln finns även det citat som är inledningen till denna del och som visar på den syn på
vad de nordiska folkens kamp består i: ”De nordiska folken kämpar en hård kamp för stora
och livsavgörande värden.” Detta uttalande visar tydligt tidningens positiva inställning till
Norden, men vad menar egentligen skribenten med att folken kämpar en hård kamp för
livsavgörande värden. Gjorde omständigheterna trots allt det nödvändigt att till slut förespråka
våld i försvarssyfte?148 Det var framförallt Norges situation av de två västra nordiska länderna
som uppmärksammades, även om förhållandena i Danmark ibland belystes.149
Sammanfattning
Vinterkriget sågs som ett brutalt och orättfärdigt överfall på Finland och en tydlig skeptisk
hållning intogs mot Sovjetunionens ageranden. Sovjetunionen sågs som ett hot mot hela
Norden på grund av den kommunistiska gudlösheten och stormaktsmentaliteten. Det var de
kommunistiska ledarna som fick skulden samtidigt som det ryska folket sågs som offer. Även
under fortsättningskriget tog tidningen parti för Finlands sak, även om det saknas tydliga
synpunkter under början av den finländska offensiven. Vissa artiklar ställde sig emot
krigsföring i stort samtidigt som de menade att finländarna hade rätten till sitt eget land. Även
i fredsförhandlingarna ställde sig Tidningen på Finlands sida. Finlands folk benämndes som
ett frihetsälskande folk och det sågs som viktigt att utgången av fredsförhandlingarna blev
gynnsamma för Finlands del vilket även skulle påverka övriga Norden positivt.
Tonen mot Tyskarnas ageranden mot Danmark och Norge var från början något lugnare än
den kritik som riktades mot Sovjetunionen. Kritiken mot det nazistiska styret växte sig dock
snart stark. Även norrmännen sågs som ett stolt frihetsälskande folk. Tidningen tog tydligt
parti för den norska kyrkans kamp mot Quislingsregimen som kritiserades. Bönen ansågs ofta
vara den egentliga hjälpen mot situationen i Norden och läsarna uppmanades att be för alla
länderna inklusive Finland trots krigsföringen mot Sovjetunionen. Vidare fanns en
uppfattning att de Nordiska folken kämpade hårt för livsavgörande värden.
Diskussion
Att Missionsbaneret i grunden var en pacifistisk tidning är tydligt vilket framträder på många
olika sätt. Att skribenterna gav läsarna information om de förstörelser kriget medförde på
olika områden var ett. Ett annat var att återkommande beskriva kriget med ord som
exempelvis vanvett. Hur stod då tidningen i förhållande till den pragmatiska respektive den
radikala pacifismen? I en del artiklar finns uttalanden som visar på en tydligt
radikalpacifistisk hållning. Dessa skribenter ansåg exempelvis att Tyskland inte alls skulle
bjudas militärt motstånd. Pacifismens grundproblem behandlades av en skribent genom att
denne hänvisar till de människoliv och materiella värden som gick förlorade i striderna om
Polen för båda sidorna. Det är inte uttalat, men förmodligen tänkte man att det nazistiska
problemet skulle lösa sig naturligt kanske genom att det föll samman inifrån. Synen var att
Gud skulle kunna ta hand om problemet utan att nödvändigtvis använda sig av människornas
våldsbenägenhet. Att kriget var i sitt inledningsskede kan såklart ha påverkat dessa
uttalanden, man viste ju ännu inte fullt ut vad nazisterna skulle göra med exempelvis den
judiska befolkningen.
148
149
Ibid.
Missionsbaneret, passim.
31
Från år 1943 och framåt finns ett par artiklar om krigets påverkan negativt på det moraliska
planet. Den sänkta moralen gällde även Sveriges befolkning, trots att landet inte direkt dragits
in i konflikten. Detta kan ses som en kritik av den moraliska situationen i landet. Artiklarna
kan ha varit en uppmaning till människor, främst kristna, att ta landets moraliska situation på
allvar. Samtidigt kan kritiken av moralen såklart förstås som ännu en kritisk dimension av
kriget i stort.
Vapentjänstartiklarna är ännu ett exempel som visar tidningens pacifistiska hållning. När
skribenterna gick emot all krigstjänst, även civil sådan, får detta ses som en tydligt
radikalpacifistisk tendens.
Men det fanns även artiklar som visade en mildrare ton gentemot kriget. Det fanns exempelvis
en viss acceptans mot kristna som valt krigstjänst genom att referera deras historier från
fronterna. De känsloladdade historierna är exempel som visade på en tro på att Guds kärlek
var verksam även vid fronterna hos soldater i krig. Vad var orsaken till att dessa artiklar
användes utan att kritiskt granska soldaternas vapentjänst? Det kristna budskapets betydelse
och undervisning för tidningen är antagligen en viktig förklaring. Liksom på Ongmans tid
ansågs huvuduppgiften vara att evangeliets sanningar om människan och Gud spreds vidare.
Det ingick helt enkelt inte i artiklarnas uppgift att kritisera då känslan, den kristna
undervisningen och uppbyggelsen i dessa artiklar ansågs stå högre i rangordning än den
annars så välutvecklade krigskritiken.
Skribenterna kunde även mer konkret gå in i ställningstaganden som skulle kunna tolkas till
förmån för krig. Dessa artiklar är dock väldigt fåtaliga och bör inte övertolkas. En tanke var
att nöd för kristna på längre sikt skulle kunna berika deras tro. Det talades dock om nöd och
förföljelser i största allmänhet och behöver inte nödvändigtvis vara beroende av kriget, även
om denna syn kanske fanns. När nöden nämndes som positiv var det i samband med att
människor i stundens allvar överlämnade sina liv åt Jesus. Det finns även en tanke inom
kristendomen att Gud har makt att vända något ont till något gott. Detta tankesätt kan vara
förklaringen till dessa artiklars innehåll. Att kriget i sig självt skulle kunna frambringa något
positivt är tidningens skribenter dock starkt negativt inställda till. Snarare var uppfattningen
den motsatta, att kriget gjorde människorna hårda. Kanske gjorde tidsandan med dess
krigsförespråkning det nödvändigt för tidningen att så tydligt som möjligt visa på den
förödelse kriget förde med sig. I och med detta blev det även svårt att tala om nöden som
positiv, vilket lätt kunde missuppfattas och tolkas till förmån för krig. Samtidigt pekar den
omfattande kritiken på att tidningens skribenter faktiskt menade det de skrev. Kriget var
fullständigt ont, och något som var ont kunde omöjligen föra något gott med sig.
Tidningen var således i grunden en tydligt pacifistisk tidning. På grund av krigets skeenden,
variationen av skribenter, synen på vikten av evangeliets förkunnelse framför krigskritiken
och vise versa gjorde dock att denna pacifistiska grundhållning naturligt rörde sig mellan en
slags radikalpacifism och en mildare form av pacifism. Denna mildare form bör dock inte
betecknas som pragmatisk pacifism då man aldrig riktigt tog parti för våldshandlingar.
Synen på stormakterna och radikalpacifismen
Påverkade då andra världskrigets specifika händelser tidningens pacifistiska hållning? Att
Tyskland och Sovjetunionen med deras respektive ideologier kritiserades är inte så konstigt.
Kritiken var rätt så likvärdig, dock en aning starkare mot Sovjetunionen. En orsak till detta
32
kan vara att kommunismen under längre tid än nazismen gjort öppet motstånd mot
kristenheten i stort.
Inställningen till nazismen tycks dock inte ha påverkat tidningens radikalpacifistiska hållning
i synen på stormaktskonflikterna då tidningens skribenter intog en slags neutral ställning till
dessa konflikter, både vad gäller de uttalade motiven och krigshandlingarna. Såklart kan
Sovjetunionens uppslutning bakom de allierade ha påverkat denna syn.
Tidningens inställning till stormakterna och fasthållandet vid radikalpacifismen kan delvis
belysas av deras syn på krigets orsaker. Den gudlösa materialistiskt själviska tidsandan sågs
som en viktig orsak till kriget där alla, även kyrkan, hade ett ansvar. Detta kan belysas utifrån
diskussionerna om skuldfrågan och de straff som skulle utdelas till exempelvis Hitler efter
kriget. Här framträder tidningens syn på att alla mer eller mindre bar ansvar för det inträffade.
Denna syn på skuldfrågan, som hängde ihop med synen på krigets orsaker, var i grunden
uppbyggd av ett slags aktörsperspektiv. Aktörsperspektivet utgick här inte främst från de
ledande personerna utan berörde alla människor, även de som tycktes inneha liten politisk
makt och stod lägst i samhällssystemet, då alla var med och påverkar tidsandan. Detta synsätt
ställde sig därför kritisk mot att lägga skulden på ett fåtal personer. Samtidigt fanns ett
närmast strukturalistiskt synsätt på kriget där människor sågs som slavar under
omständigheterna. Så länge människan var bortvänd från Gud ansågs människan även vara
slav under omständigheternas gång på grund av synden i hennes liv. Hon ansågs själv inte
kunna lösa sina syndaproblem och därmed inte heller finna en lösning på världsproblemen.
Aktörsperspektivet framträder även i ÖM:s syn på de kristna och deras ansvar för det
inträffade. Gud ville använda de kristna till att påverka tidsandan och föra budskapet om Jesus
vidare, men detta var beroende av att de kristna hade en fungerande, fortgående relation till
Gud där de fick personligt möte med och erfarenheter av Guds nåd. Fungerade inte denna
relation kunde de inte heller påverka tidsandan positivt. Tesen om att människan inte själva
kunde lösa sina problem, eller i detta fall agera kärleksfullt efter Jesu föredömme, gällde
således även de kristna. Utan en fungerande relation med Gud kunde de kristna inte heller
visa för andra vem Gud var.
Det Janzon tar upp i sin avhandling om Ongmans teologiska grundsyn gäller även i stort för
ÖM under andra världskriget. Tron på att Gud ville och kunde hjälpa människan, och även
tron på Bibeln som Guds ord till människan, är genomgående för Missionsbaneret under hela
krigsperioden och förklarar många av de synsätt tidningen hade på sin omvärld. Denna syn
ledde till en kritisk syn på mänskliga politiska system och ideologier eftersom människan inte
själv kunde lösa sina problem. Istället för att be Gud om hjälp ansågs människan ha vänt Gud
ryggen. Synen på de politiska systemen och ideologierna är intressant då även demokratin
kritiseras. Detta hänger, som sagt, samman med att demokratin i sig själv utan Guds
inspiration ansågs vara livlös. Så länge Gud var i fokus fungerade systemet bra. Denna syn på
demokratin har många likheter med den syn som vissa delar av svenska kyrkan stod för under
30-talet och som betonade demokratins beroendeställning gentemot kristendomen.
Västmakternas demokratistrukturer ansågs inte vara genomsyrade av kristendomen längre,
snarare sågs demokratierna som medansvariga till moralfallet, liksom kyrkan. Deras
krigsförklaringar måste av tidningens skribenter betraktads som att de tog saken i egna händer
utan Guds tillåtelse, samtidigt som deras motiv endast syftade till att få igenom sina egna
”materialistiska” önskemål.
33
Men ansåg inte tidningen att demokratin stod över diktaturernas ideologier? Viktigt här är att
göra klart vad tidningen lade i begreppet demokrati och återknyta till det som nämnts ovan om
människans beroendeförhållande ställning. Den godtagbara demokratin benämns av
skribenterna som ”sann demokrati” och är således en annan demokrati än den som England
vid detta skede ansågs behärskas av. Missionsbaneret tog således ett avståndstagande mot att
en demokratisk stat genom sin demokratistruktur skulle få rätt att föra krig. Demokratin stod
visserligen över diktaturen, men som vi sett förkastades även demokratin som samhällssystem
av tidningens skribenter om den inte genomsyrades av kristendomens idéer.
Synen på Norden, tendenser av pragmatisk pacifism
I bedömningen av de nordiska staterna var tonen delvis mildrare då tidningens skribenter mer
tydligt valde sida. Under vinterkriget tog tidningen tydligt parti för Finland och följer därmed
den finlandsvänliga opinion som rådde under denna tid i Sverige. Synpunkter på Finlands
offensiv i början av fortsättningskriget saknas. Det var under denna tid det deklarerades ett
avståndstagande från att ta parti för vare sig Sovjetunionen eller Tyskland i samband med
”Operation Barbarossa”. Kanske såg tidningens skribenter på liknande sätt i konflikten
Sovjetunionen-Finland under denna tid. Tidningen ställde sig dock snart tydligt på Finlands
sida igen. Vissa artiklar går till och med att tolka som att tidningen godkände Finlands beslut
till offensivkrig i detta krig. Thorells resebeskrivning är ett exempel på en sådan artikel.
Thorell lade exempelvis i princip all skuld på Sovjetunionen och artikeln kan mycket väl
tolkas som att Finland hade rätten på sin sida i kriget. Kan Thorell rent av tyckt att det var rätt
att Finland gick med i detta krig? Mycket tyder på att det kan vara så. Samtidigt var han
ibland fördömande mot kriget i sig. Viktigt i sammanhanget är att han baserade sina
ståndpunkter på de erfarenheter han fått från resan där han träffat många människor som
drabbats hårt av kriget. En tolkning kan vara att han använde Finlands kamp och svåra
förhållanden som medel till att kasta ljus över Finlands folks situation, vilket automatiskt
medförde ett slags ställningstagande, även om han i grund och botten kanske var emot krig.
Tidningens ställning gentemot Finland i de båda krigen visar dock på en betydligt mildrare
pacifistisk hållning än vad som var fallet i kriget mellan exempelvis stormakterna. Det mer
framträdande hotet från kommunismen och Finlands utsatthet är troligen viktiga förklaringar
till detta och gjorde att tidningens skribenter tog tydlig ställning för Finlands sak. Det är dock
svårt att säga om det här handlar om en rent pragmatisk pacifism eller om ställningstagandena
även syftade till att väcka medlidande hos läsarna och en uppmaning till handling för de
nödställda finländarna. Det är i denna konflikt som pacifismens grundproblem tydligast
framträder och i några av artiklarna väljer skribenterna att betona folkets utsatthet framför det
annars så framträdande propagerandet för radikalpacifismen.
Var det någon skillnad mellan synen på tyskarnas ockupation av västra Skandinavien
respektive Sovjetunionens offensiv mot Finland? Här skulle en mer djupgående analys
behövas, men jag tycker mig ändå ha sett att tidningen höll en aningen mildare ton mot
Tyskarna, åtminstone under 1940. En orsak till detta kan ha att göra med, det vi tidigare
nämnt, kommunismens kristendomsfintlighet. En annan orsak kan vara att man hade fler
personliga band knutna till finländare. Starka band fanns dock även till norrmännen och
tidningen visade stor sympati även för sitt brodersfolk i väster som sågs, liksom finländarna,
som ett stolt frihetsälskande nordiskt folk.
Tidningen tog även parti för den norska kyrkans kamp mot Quislingsregimen. Detta var en
kamp som passade perfekt in i tidningens pacifistiska ideologi. Orättvisor skulle inte mötas
34
med våld, men av kritik och motstånd med andra medel. Att dra sig undan var inte rätta
metoden. Bönen var ett annat medel och läsarna uppmanades att be för hela Norden.
Fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen verkar således inte ha haft betydelse i
detta sammanhang trotts att Finland i viss mån förde kriget tillsammans med Tyskland. Att
bönen gällde alla länder kan vara en indikation på en vilja att klargöra Finlands folks behov
trotts det inträffade. De yttre politiska konflikterna spelade däremot mindre roll i
sammanhanget. ÖM verkar som sagt vid tiden även haft starka personliga band till olika
kristna personer i Finland vilket även det kan ha haft betydelse. Det som i viss mån kan tala
emot detta resonemang är uppfattningen om Nordens hårda kamp för stora och livsavgörande
värden. För Finlands del kan detta tolkas som kriget mot kommunismen eller kampen för
demokrati. Min tolkning är dock att det här i första hand handlar om de kristna värdena som
de kristna sades stå för, som visserligen kunde inramas av demokratin och gynnas av att
Finland vann mot Sovjetunionen. Det är dock tydligt att tidningen var för både Norge och
Finland i sina kamper. För Norges del skar kampen inte på samma sätt mot tidningens
pacifistiska hållning som den gjorde i konflikten Finland-Sovjetunionen.
Slutsatser
Tidningen Missionsbaneret var övervägande en radikalpacifistisk tidning. Olika förhållanden
gjorde dock att denna i vissa fall mildrades. Sådana kunde exempelvis vara genom att
tidningen godkände kristna soldaters berättelser och vittnesbörd. I ett fåtal artiklar fanns
dessutom påståenden som lutade mot en positiv inställning till krig. Dessa var dock fåtaliga
och bör inte övertolkas. När det gäller behandlingen av pacifismens grundproblem var
tidningen radikalpacifistisk då den intog en neutral ställning till konflikterna mellan
stormakterna. När konflikterna berörde nordisk mark intog skribenterna dock en tydligare
pragmatisk pacifistisk hållning, som då det gällde konflikten Sovjetunionen-Finland. Denna
inställning kan ha varit påverkad av en möjlig fruktan inför kommunismens eventuella
utbredning, det broderskapsförhållande som fanns till finländarna och viljan att väcka
förståelse hos läsarna för det finska folkets nöd och behov.
Under vilken linje kan då tidningen placeras i förhållande till Åmarks, Johanssons och
Nyboms kategoriseringar av svenska tidningar under andra världskriget? Eftersom tidningen
stod för en så tydlig pacifism bortfaller exempelvis många av de linjer som såg staternas
krigsmakter som fredsbevarande faktorer. I denna fråga förespråkade tidningen således en
annan väg. Ytterst sätt var tidningen idealistisk, det var ländernas inre strukturer, i vilken mån
de ansågs påverkade av vad tidningen kallade en levande kristendom, som utgjorde grunden
för om konflikter skulle uppstå eller ej. Tidningens radikalpacifistiska hållning stämmer väl
överens med den moraliska linjens princip om rättsbegreppets oföränderlighet.
35
Sammanfattning
Uppsatsens syfte var att definiera tidningen Missionsbanerets pacifism problematiserad
utifrån andra världskrigets konflikter mellan stormakterna och mellan de totalitära staterna
och Sveriges nordiska grannländer. Tidningen har kategoriserats efter sin hållning till
pragmatisk respektive radikal pacifism utifrån konflikterna och dess hantering av pacifismens
grundproblem, hur man ska handskas med en aggressiv motståndare som inte tar hänsyn till
fredsbevarande arbete. Tidningen har även placerats in i ett större svenskt sammanhang.
Följande frågor har använts i undersökningen:
1: Vilken syn hade tidningen på andra världskriget och krig i stort? 2: Vad var synen på andra
världskrigets orsaker? 3: Hur betraktades stormakternas inbördes konflikter, deras medverkan
i kriget och deras ideologier i förhållande till tidningens pacifistiska grundsyn? 4: Hur
betraktades Finlands, Norges och (Danmarks) situation, deras krigsåtgärder och deras
eventuella rättigheter till sina landområden i förhållande till tidningens pacifistiska grundsyn?
Tidningens nummer har bearbetats mellan perioden 17 november 1938 till 27 september 1945
där de artiklar som haft anknytning till kriget och världsläget i stort utvalts till analysen.
Resultaten visar att tidningen övervägande var en radikalpacifistisk tidning. Olika
omständigheter gjorde emellertid att denna i vissa fall mildrades. Exempel på sådana var att
tidningen godkände referat av kristna soldaters berättelser och vittnesbörd. Ett fåtal artiklar
visar även på en syn att kriget kunde leda till något positivt till exempel genom att människor
i sin nöd började söka Gud. När det gäller behandlingen av pacifismens grundproblem intog
tidningen en radikalpacifistisk hållning inför konflikterna mellan stormakterna. I konflikten
Finland-Sovjetunionen var hållningen mer åt det pragmatiskt pacifistiska hållet. Denna
skillnad berodde förmodligen på en möjlig fruktan inför kommunismens eventuella
utbredning, ett broderskapsförhållande till finländarna och en vilja att väcka förståelse hos
läsarna för finlands folks nöd och behov.
I ett svenskt sammanhang höll tidningen en moralisk linjen då tidningen sällan
kompromissade med sin pacifism. Vidare gick tidningen emot normen i den svenska pressen
om krigsmaktens betydelser för freden eller för landets intressen.
36
Källor och litteratur
Tryckt källa
Se ex. Arkivcentrum Örebro eller Läsaren (Örebro Missionsskola)
Periodica
Missionsbaneret 1938-1945
Litteratur
Cedersjö, Björn (2001), Bortom syndakatalogen. En studie av svensk frikyrklig etik från 1930talet till 1990-talet, Örebro: Bokförlaget Libris.
Gunnarsson, Lars (1995), Kyrkan, nazismen och demokratin. Åsiktsbildning kring svensk
kyrklighet 1919-1945, Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Gustafsson, Ingmar (1987), Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921. Debatten
inom Svenska Missionsförbundet, Uppsala: Uppsala universitet.
Herngren, Leif (1988), Fred under korset. En teologisk reflektion över krig och fred, våld och
ickevåld och en granskning av var kyrkorna står i dessa frågor, Stockholm: Verbum förlag.
Isberg, Alvin (1978), Svensk mission och kyrklig verksamhet i Estland 1873-1943, Uppsala:
Sv. kyrkohistoriska fören.
Janzon, Göran (2008), Den andra omvändelsen. Från svensk mission till afrikanska samfund
på Örebromissionens arbetsfält i Centralafrika 1914-1962, Örebro: Libris förlag.
Johansson, Alf W. (2006), Den nazistiska utmaningen. Aspekter på andra världskriget,
Stockholm: Prisma.
Larson, Ellen (1973), Etiska argument i den svenska freds- och försvarsdebatten under åren
1957-1970, Uppsala: Uppsala universitet.
2 0 0 9 -1 1 -1 8 N A T IO N A L E N C Y K L O P E D IN • L Å N G http://www.ne.se/lang/pacifism
Nybom, Thorsten (1978), Motstånd – anpassning – uppslutning. Linjer i svensk debatt om
utrikespolitik och internationell politik 1940-1943, Stockholm: LiberFörlag.
Åmark, Klas (1973), Makt eller moral, Svensk offentlig debatt om internationell politik och
svensk utrikes- och försvarspolitik 1938-1939, Stockholm: Allmänna förlaget.
37